Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmän miljö- och naturvård 20 Förslag till statsbudget för 2000 Allmän miljö- och naturvård Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Allmän miljö- och naturvård 9 2.1 Omfattning 9 2.2 Utgiftsutveckling 9 2.3 Resultatbedömning 10 2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 10 2.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 17 2.3.3 Effekter av de statliga insatserna 22 2.3.4 Regeringens slutsatser 23 2.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 23 3 Miljövård 25 3.1 Omfattning 25 3.2 Utgiftsutveckling 25 3.3 Resultatbedömning 25 3.4 Resultatinformation om länsstyrelsernas arbete inom miljöområdet 26 3.5 Revisionens iakttagelser 26 3.6 Anslag 27 A1 Naturvårdsverket 27 A2 Miljöövervakning m.m. 28 A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden 30 A4 Sanering och återställning av förorenade områden 32 A5 Miljöforskning 33 A6 Kemikalieinspektionen 34 A7 Visst internationellt miljösamarbete 35 A8 Stockholms internationella miljöinstitut 36 A9 Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning 37 4 Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. 38 4.1 Omfattning 38 4.2 Utgiftsutveckling 38 4.3 Resultatbedömning 39 4.4 Förändringar 39 4.5 Revisionens iakttagelser 40 4.6 Anslag 40 B1 Statens strålskyddsinstitut 40 B2 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader 41 B3 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning 42 B4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. 43 4.7 Övrig statlig verksamhet 44 Tabellförteckning Anslagsbelopp 7 2.1 Utgiftsutvecklingen 9 2.2 Utgiftsutvecklingen fördelat per verksamhetsområde 24 3.1 Utgiftsutvecklingen 25 3.2 Anslagsutveckling 27 3.3 Uppdragsverksamhet 27 3.4 Offentligrättslig verksamhet 27 3.5 Beräkning av anslaget år 2000 28 3.6 Anslagsutveckling 28 3.7 Bemyndiganden 30 3.8 Beräkning av anslaget år 2000 30 3.9 Anslagsutveckling 30 3.10 Beräkning av anslaget år 2000 31 3.11 Bemyndiganden 32 3.12 Anslagsutveckling 32 3.13 Beräkning av anslaget år 2000 33 3.14 Anslagsutveckling 33 3.15 Anslagsutveckling 34 3.16 Offentligrättslig verksamhet 35 3.17 Uppdragsverksamhet 35 3.18 Beräkning av anslaget år 2000 35 3.19 Anslagsutveckling 35 3.20 Beräkning av anslaget år 2000 36 3.20 Anslagsutveckling 36 3.22 Anslagsutveckling 37 4.1 Utgiftsutvecklingen 38 4.2 Anslagsutveckling 40 4.3 Offentligrättslig verksamhet 41 4.4 Uppdragsverksamhet 41 4.5 Beräkning av anslaget år 2000 41 4.6 Anslagsutveckling 41 4.7 Beräkning av anslaget år 2000 42 4.8 Anslagsutveckling 42 4.9 Offentligrättslig verksamhet 43 4.10 Beräkning av anslaget år 2000 43 4.11 Anslagsutveckling 43 Diagramförteckning 2.1 - Energianvändningen relaterad till BNP 13 2.2 - El för uppvärmning 13 2.3 - Utsläpp av koldioxid 14 2.4 - Bensenhalt, vinterhalvårsmedelvärde i olika tätorter (variation mellan orter) 14 2.5 - Utsläpp av försurande ämnen 14 2.6 - Persontransporter med bil 15 2.7 - Antal miljöcertifierade företag 15 2.8 - Deponerade mängder på avfallsupplag i Sverige 15 2.9a - Den svenska belastningen av fosfor på haven 16 2.9b - Den svenska belastningen av kväve på haven 16 2.10 - Återföring av fosfor i slam till åkermark 16 2.11 - Arealen skyddad produktiv skogsmark i procent av den totala arealen skogsmark 17 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget A2 Miljöövervakning m.m., ingå ekonomiska förpliktelser i samband med bilavgasverksamhet som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 16 000 000 kronor under år 2001, 2. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter om högst 120 000 000 kronor under år 2001, 3. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och natur- vård enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Statens naturvårdsverk ramanslag 278 211 A2 Miljöövervakning m.m. ramanslag 132 297 A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden ramanslag 671 551 A4 Sanering och återställning av förorenade områden ramanslag 65 000 A5 Miljöforskning ramanslag 50 000 A6 Kemikalieinspektionen ramanslag 83 712 A7 Visst internationellt miljösamarbete ramanslag 37 182 A8 Stockholms internationella miljöinstitut ramanslag 12 000 A9 Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning reservationsanslag 131 000 B1 Statens strålskyddsinstitut ramanslag 85 449 B2 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ramanslag 82 648 B3 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ramanslag 65 969 B4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. ramanslag 26 352 Summa 1 721 371 2 Allmän miljö- och naturvård 2.1 Omfattning Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård omfattar frågor rörande naturvård och biologisk mångfald, vatten- och luftvård, sanering och återställning av förorenade områden, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljöforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. Utgiftsområdet omfattar vidare utgifter för Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion. Verksamheten inom Kärnavfallsfondens styrelse, AB Svenska Miljöstyrningsrådet och Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) berör uppgifterna inom utgiftsområdet. Regeringens samordning av miljöpolitiken och ekologiskt hållbar utveckling har sin utgångspunkt i detta utgiftsområde samtidigt som åtgärder för en god miljö i stor utsträckning också finansieras inom ramen för andra utgiftsområden. Främst gäller detta utgiftsområdena Internationellt bistånd (7), Kultur, medier, trossamfund och fritid (17), Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande (18), Regional utjämning och utveckling (19), Energi (21), Kommunikationer (22), Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar (23) och Näringsliv (24). 2.2 Utgiftsutveckling Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 1 372 1 577 1 759 1 721 1 830 2 020 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Införandet av miljöbalken och arbetet med att uppnå de nya miljökvalitetsmålen (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183) och målen för ekologiskt hållbar utveckling har prioriterats högt i arbetet inom hela Regeringskansliet och på myndigheterna. Anslagssparandet på utgiftsområdet har minskat med 226 miljoner kronor under år 1998. Bedömningen är att anslagssparandet kommer att minska ytterligare under år 1999. Förändringar Den 1 januari 1999 trädde den nya miljöbalken i kraft och fem miljödomstolar samt en miljööverdomstol inrättades. Utbildningsinsatser för de myndigheter m.fl. som tillämpar den nya miljölagstiftningen har fortsatt. Myndigheternas arbete med anledning av 1997 års riksdagsbeslut om att inleda kärnkraftsavvecklingen (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) har intensifierats under år 1999. Mål Målen inom utgiftsområdet är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, främja en långsiktig god hushållning med naturresurser samt skydda natur- och kulturlandskap. Prioriteringar Bevarandet av den biologiska mångfalden prioriteras genom förstärkning av resurserna för skydd av värdefulla naturområden, främst skogsområden samt ytterligare medel till kalkning. Resurserna för sanering och återställning av förorenade mark- och vattenområden förstärks ytterligare. Miljöforskningen och då framför allt miljöeffektforskning och miljötoxikologisk forskning ges ökade resurser genom ett nytt anslag. Förberedelserna inför Sveriges ordförandeskap i EU prioriteras liksom arbetet med miljöhänsyn i samtliga EU:s politikområden samt miljöfrågorna inför EU:s utvidgning 2.3 Resultatbedömning 2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Klimat Enligt FN:s ramkonvention för klimatförändringar (SÖ 1993:13) skall halten av växthusgaser stabiliseras på en nivå som minskar risken för att farliga störningar uppkommer i klimatsystemet. Klimatfrågan är en global miljöfråga och det fordras internationellt samarbete för att minska utsläppen av växthusgaser. Sverige kan bara bidra till denna process. Vid klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto i december 1997 enades parterna om ett protokoll till klimatkonventionen som innebär bindande utsläppsåtaganden för alla industriländer. EU är en part till klimatkonventionen och enligt Kyoto-protokollet skall EU sammanlagt minska utsläppen av växthusgaser med 8 %. I juni 1998 beslutade EU:s miljöministrar hur EU:s åtagande i Kyoto-protokollet skall fördelas mellan medlemsländerna. För Sveriges del innebär beslutet att Sverige har en möjlighet att öka utsläppen av växthusgaser med 4 % från 1990 års nivå till den första åtagandeperioden 2008–2012. Vid det fjärde partsmötet som ägde rum i Buenos Aires i november 1998 förhandlades flera utestående frågor i Kyoto-protokollet. Vid detta möte enades konventionens parter om en tidsplan för det fortsatta arbetet, den s.k. Buenos Aires Action Plan. Av denna framgår att förhandlingarna kommer att fokuseras på att lösa dessa frågor vid partsmötet hösten år 2000. Den svenska politiken i klimatfrågor grundar sig på riksdagens klimatpolitiska beslut år 1993 (prop. 1992/93:179 bil. 1 s. 33, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361), det energipolitiska beslutet från år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) och riksdagens transportpolitiska beslut (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU 10). Enligt 1993 års beslut bör utsläppen av koldioxid från fossila källor stabiliseras år 2000 på 1990 års nivå för att därefter minska. Regeringens nuvarande huvudsakliga strategi för att nå koldioxidmålet är att begränsa användningen av fossila bränslen och ersätta dem med förnybara energikällor, samt ett effektivare utnyttjande av energi. En kommitté (M 1998:06) med parlamentarisk sammansättning har startat arbetet med åtgärdsprogram för Sveriges klimatarbete. Kommittén skall avge sitt betänkande den 31 december 1999. Luftföroreningar Den senaste tidens utveckling inom trafikområdet har koncentrerats till arbetet inom EU. Under år 1998 har förhandlingsarbetet med de två Auto/Oil-direktiven om minskade avgasutsläpp för personbilar, lätta lastbilar och bussar samt kvalitetskrav på fordonsbränslen avslutats. Sverige har varit starkt engagerat i detta arbete och lyckats genomdriva ett antal förbättringar i de båda direktiven. Införandet av dessa direktiv i svensk lagstiftning föranleder en uppdatering av både miljöklassystemet för personbilar och miljöklassystemet för fordonsbränslen. Vad gäller direktivet som reglerar avgasutsläpp från tunga fordon har ministerrådet antagit en gemensam ståndpunkt. Parlamentets andra yttrande i frågan saknas fortfarande. Även vad gäller direktivet som reglerar avgasutsläpp från traktorer har en gemensam position antagits. EU-kommissionen har träffat en frivillig överenskommelse med europeisk bilindustri om en minskning av koldioxidutsläppen i samtliga nya personbilar för år 2008. Överenskommelsen är ett led inom ramen för EU:s strategi att minska koldioxidutsläppen från personbilar inom EU. Överenskommelsen har sedermera antagits av ministerrådet hösten 1998. Förhandlingsarbetet med direktivet som reglerar en övervakningsmekanism för koldioxidutsläppen har även avslutats under år 1998. Direktivet är ytterligare ett led i EU:s strategi att minska koldioxidutsläppen. Ett arbete har påbörjats inom EU som syftar till att integrera miljöhänsyn inom transportområdet. Arbetet är ett gemensamt initiativ som tagits av kommissionens DG VII och DG XI. Arbetet fick en utgångspunkt i de gemensamma rådsslutsatser som transportministrarna och miljöministrarna antog i juni 1998. Arbetet pågår för närvarande i kommissionens arbetsgrupper. I vårpropositionen 1999 förslogs en ändring av fordonsbeskattningen av el- och elhybridbilar som innebär skattebefrielse från fordonsskatt för dessa fordon under fem år. Regeringen avser återkomma med förslag till hur förmånsbeskattningen av personbilar som kan drivas med el eller gas kan jämställas med förmånsbeskattningen av motsvarande bilar som drivs med konventionella bränslen. Naturvård och biologisk mångfald Försurning Nedfallet av svavel i Sverige har halverats under de två senaste årtiondena. Nedfallet av kväve har i stället ökat under motsvarande period. Sammantaget har det dock inneburit att försurningsläget förbättrats i vissa sjöar och vattendrag under 1990–talet. Försurningsproblemen i de värst drabbade områdena kommer dock att kvarstå under flera årtionden framöver. Även om det sura nedfallet skulle upphöra helt skulle det ta 50–100 år innan marken har återhämtat sig. I dag är ca 17 000 sjöar försurade och behovet av kalkning kommer att bestå under många år. Kalkningarna kommer att tidigast kunna avbrytas i områden där inte markförsurningen är långt framskriden. Där markförsurningen är långt framskriden behöver kalkning fortsätta tills dess att aluminiumläckaget från marken minskat till halter som inte är giftiga för vattnets organismer. Behovet av kalkning styrs i betydande grad av vädret. Under år med stor nederbörd ökar försurningsbelastningen och större mängder kalk behöver spridas än under ett normalt år. År 1998 var ett extremt nederbördsrikt år. De höga flödena höjde följaktligen behovet av kalkning under året men medförde ett ökat behov även för år 1999. Havsmiljön De marina delarna i skärgårdsområdena där variationen av land och vatten skapar förutsättningar för biologisk mångfald, har hittills skyddats i liten omfattning. Behovet av skydd av hotade biotoper är stort. Arbete pågår för att se över skyddet av värdefulla marina miljöer och inrättandet av marina reservat. Syftet med att skydda marina områden är att bevara marint värdefulla miljöer, ekosystem, arter och processer. Den biologiska mångfalden i havet utsätts för påfrestningar orsakade såväl av miljögifter, transporter som fiske. De höga halterna av kväve i Östersjön och Västerhavet har lett till att stora delar av haven är övergödda vilket i sin tur påverkat växt- och djurlivet. Skydd och vård av värdefulla naturområden Verksamheten syftar till att säkerställa skyddsvärd natur, restaurera skadade värdefulla naturområden och förvalta Naturvårdsverkets fastighetsbestånd. Fastighetsbeståndet omfattar för närvarande 1,25 miljoner hektar som avsatts för naturvårdsändamål och som ägs av staten. Det rör sig om 1 200 fastigheter spridda över hela landet. Sedan den 1 januari 1999 har kommunerna genom miljöbalken möjlighet att själva fatta beslut om naturreservat. För närvarande är 8,8 % av landets yta skyddad som naturreservat eller nationalpark med stöd av miljöbalken (naturvårdslagen). Det totala antalet naturreservat har under år 1998 och hittills under år 1999 ökat till ca 2 200 omfattande 3,2 miljoner ha. Reservatsarealen ligger huvudsakligen inom fjällområdena i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Flertalet reservat finns emellertid utanför fjällområdet. Det finns 26 nationalparker med en sammanlagd yta på 650 000 ha. Den senaste är Färnebofjärdens nationalpark som bildades 1998. Vid sidan av nationalparker och naturreservat är betydande landområden skyddade som domänreservat. Skogsskyddet Praktiskt taget alla skogar i Sverige är i dag påverkade av skogsbruk på ett sätt som påverkat skogsekosystemens biologiska mångfald. I skogen finns ca 1 900 rödlistade arter, dvs. hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter. Många är beroende av gammal skog. En tredjedel av dem är beroende av död ved. I dagens skogslandskap finns det bara 1–2 % död ved. Ny kunskap och medvetenhet om de ekologiska behoven har gjort att utvecklingen nu går åt rätt håll och skogsbruksmetoderna håller på att anpassas efter de nya kraven. Vissa områden måste ändå undantas helt från skogsbruk. Det främsta syftet med skogsreservaten är att bevara de biologiska värdena. Många har också stor betydelse för friluftsliv, turism och som element i natur- och kulturlandskapet. Utvecklingen under 1990–talet har inneburit en långsam men gradvis ökning av andelen skyddad skogsmark. I dag har ca 900 000 ha eller knappt 4 % av den produktiva skogsmarken, som totalt utgör 22,5 miljoner ha, skyddats som naturreservat, domänreservat och nationalparker m.m. Variationerna är stora inom landet men tyngdpunkten för skogsskyddet ligger i det fjällnära skogsområdet. I den fjällnära skogen är 46 % naturreservat medan mindre än 1 % av den produktiva skogsmarken i övriga landet är skyddad i form av reservat m.m. Sett över hela skogsmarksarealen är de områden som av produktionsskäl eller naturvårdshänsyn inte blir föremål för skogsbruk emellertid avsevärt större. Skogsvårdslagen medför nämligen restriktioner för skogsbruket att avverka skogbärande impediment och svårföryngrad skog i fjällområdena. Skogsägarna gör också själva på frivillig grund betydande avsättningar av skogsmark för naturvårdsändamål. Den traditionella redovisningen av skyddade arealer är knuten till den produktiva skogsmarken som med vår svenska definition är 22,5 miljoner hektar. Om man istället utgår från de ägoslag som brukar redovisas enligt internationella ägoslagsdefinitioner har vi Sverige en sammanlagd areal på drygt 30 miljoner hektar så definierad skogsmark och träd- och buskmark. Skogsbruk bedrivs på 75 % av denna areal. De tillkommande arealerna som omfattar ca 8 miljoner hektar utgörs främst av trädbevuxna berg- och myrimpediment, fjällbarrskog, skog inom reservaten samt videområdena i fjällen. Främst utgörs de således av mycket lågproducerande marker av relativt begränsad betydelse för målet att bevara den biologiska mångfalden i skogslandskapet. Odlingslandskapet Det svenska odlingslandskapet har genomgått en omfattande strukturrationalisering under 1900– talet. Våtmarker har dikats ut, handelsgödsel- och bekämpningsmedelsanvändning har blivit en del av jordbruket, mekaniseringen har resulterat i större odlingsenheter och många småbiotoper har försvunnit. Traditionellt skötta ängs- och hagmarker har övergetts och vuxit igen eller igenplanterats. Detta har naturligtvis påverkat odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturvärden. Endast ca 7 % av landets yta utgörs av odlingsmark men den är av stor betydelse för landets biologiska mångfald. Ca 2 000 av landets rödlistade arter är knutna till odlingslandskapet och framför allt till naturbetesmarkerna. Ca 2 % av den odlade marken, dvs. 67 000 ha odlingsmark är skyddad som naturreservat genom miljöbalkens bestämmelser. Sedan EU– inträdet har betydande insatser gjorts för att stärka den biologiska mångfalden i odlingslandskapet framför allt genom miljöersättningsprogrammet för jordbruket (detta redovisas närmare under utgiftsområde 23). Skydd av hotade arter Sverige har sedan 1995 föreslagit eller redovisat sammanlagt drygt 0,5 miljoner hektar land- och vattenområden för Natura 2000. Många av de svenska områdena har redan ett befintligt skydd i form av t.ex. naturreservat eller fågelskyddsområden. Områdena kommer efter beslut av EU–kommissionen att ingå i det sammanhängande europeiska nätverket Natura 2000. Hållbar utveckling Sverige har liksom många andra länder antagit FN:s handlingsprogram för det 21:a århundradet (Agenda 21), där en hållbar utveckling lyfts fram som ett övergripande mål för samhällsutvecklingen. För att mäta framgångarna i detta arbete behövs uppföljningssystem av olika slag. I Sverige och andra länder som Storbritannien, Tyskland och Holland och även i internationella organisationer som FN, OECD och EU pågår ett intensivt arbete med att utveckla indikatorer för hållbar utveckling. Gröna nyckeltal Gröna nyckeltal är ett av regeringens instrument att följa det övergripande målet för det miljöpolitiska arbetet att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Nedan presenteras elva nyckeltal som alla beskriver en utveckling i samhället inom angelägna områden för miljön. Flera av nyckeltalen har direkt anknytning till mål som antagits av riksdagen, andra nyckeltal har anknytning till regeringens mål om resurshushållning. Flera länder och organisationer, t.ex. inom EU, utarbetar nyckeltal för en ekologisk hållbar utveckling och dessa sammanfaller i flera fall med de som här presenteras. Nyckeltal är endast ett grovt uppföljningssystem och skall därför ses som en förenkling av det indikatorsystem som föreslagits av Naturvårdsverket för att följa de av regeringen föreslagna miljökvalitetsmålen (deFacto; 98 – Uppföljning av föreslagna nationella miljökvalitetsmål). Utvecklingen av nyckeltal är en process där nyckeltalen måste anpassas efter de mål de avser följa, relevanta miljöproblem och samhällsutvecklingen i övrigt. Regeringen kommer därför att fortsätta arbetet med att vidareutveckla nyckeltalen. Regeringen avser också att regelbundet för riksdagen presentera gröna nyckeltal. Användning av energi Nyckeltalet skall belysa samhällets energihushållning. Nyckeltalet beskrivs som energianvändning relaterad till BNP. Diagram 2.1 - Energianvändningen relaterad till BNP Sett över en längre tidsperiod har energianvändningen blivit effektivare, det vill säga användningen av energi i förhållande till BNP har sjunkit. Den totala energianvändningen har emellertid bara förändrats marginellt under senare år. Allt större bostäder och fler apparater som är beroende av elektricitet är exempel på en utveckling i samhället som har lett till att den totala energianvändningen inte har minskat trots att användningen av den energi vi förbrukar blivit effektivare. Även om den totala energianvändningen har varit förhållandevis konstant under perioden har sammansättningen förändrats betydligt. Oljans andel har minskat kraftigt. Samtidigt har en utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft skett. Användningen av biobränslen och torv har också ökat. El för uppvärmning Nyckeltalet skall belysa den totala elanvändningen för uppvärmning av bostäder och lokaler. Nyckeltalet beskriver antalet TWh el som används för uppvärmning. Diagram 2.2 - El för uppvärmning Elanvändningen för uppvärmning av våra bostäder och lokaler har ökat under de senaste decennierna. Enstaka avvikelser från trenden beror på temperaturväxlingar till följd av vädret, till exempel en ovanligt kall eller ovanligt varm vinter. En stor andel av Sveriges elproduktion används för uppvärmning av bostäder och lokaler. I dag har nästan vart fjärde småhus direktverkande el för sin uppvärmning. En minskad användning av el skulle underlätta den planerade kärnkraftsavvecklingen. Utsläpp av koldioxid Nyckeltalet skall belysa klimatpåverkan. Nyckeltalet beskriver hur många ton koldioxid som Sverige släpper ut till luften varje år (exklusive utsläpp från förbränning av biobränslen, eftersom dessa bedöms som neutrala vad gäller utsläpp av koldioxid). För att utjämna skillnader som beror på temperatur och vattentillförsel redovisas även normalårskorrigerade utsläpp. Diagram 2.3 - Utsläpp av koldioxid Utsläppen av koldioxid i Sverige har nästan halverats sedan år 1970. De faktiska utsläppen av koldioxid har ökat under 1990–talet, men legat i huvudsak konstant sedan de korrigerats för klimatvariationer. Orsaken till ökningen är framför allt ökad användning av fossila bränslen inom el- och värmeproduktion vid kallare väder vissa år samt ökade transporter. Temperatur och nederbörd påverkar energianvändningen och därmed även koldioxidutsläppen. Den tydliga ökningen från år 1995 till år 1996 kan delvis förklaras av en kall vinter och mycket låg produktion av el från vattenkraft. De normalårskorrigerade utsläppen för år 1997 ligger under motsvarande utsläpp för år 1990. Vid en internationell jämförelse av de svenska utsläppen av koldioxid per person eller i relation till BNP har Sverige bland de lägsta utsläppen bland OECD–länderna. Det beror framför allt på att vår energiproduktion till stor del baseras på vattenkraft, kärnkraft och biobränsle. Bensenhalt i luft Nyckeltalet skall belysa utsläppen av cancerframkallande ämnen och ger ett mått på luftkvaliteten i tätorter. Bensenhalten beskrivs i mikrogram per kubikmeter i tätortsluft. Diagram 2.4 - Bensenhalt, vinterhalvårsmedelvärde i olika tätorter (variation mellan orter) Bensenhalt i luft har minskat under 1990–talet. Det beror främst på minskad bensenhalt i bensin och på katalytisk avgasrening på bensindrivna personbilar. Vintertid ligger dock nivån över lågrisknivån i de flesta tätorter. Utsläpp av försurande ämnen Nyckeltalet skall belysa de svenska utsläppen av försurande ämnen. Nyckeltalet beskriver hur många ton svaveldioxid och kväveoxider som Sverige släpper ut varje år. Diagram 2.5 - Utsläpp av försurande ämnen Utsläppen av svaveldioxid har minskat med drygt 80 % och utsläppen av kväveoxider med 22 % mellan åren 1980 och 1995. Minskningarna beror främst på bättre reningsteknik, ökad energihushållning, minskat svavelinnehåll i olja och övergång från olja till el. En rad gamla industrianläggningar har också lagts ner. Försurningen orsakas av utsläpp av svaveldioxid, kväveföreningar och ammoniak som omvandlas i luften till sura ämnen och faller ned över områden som ofta ligger långt ifrån utsläppsstället. Utsläppen kommer framför allt från energiproduktionen, olika industrier, sjöfart samt väg- och flygtrafik. Mellan 20 och 30 procent av det sura nedfallet i Sverige beror på våra egna utsläpp. Resten kommer från andra länder. Miljöanpassade färdsätt Nyckeltalet skall belysa medborgarnas omställning till mer miljöanpassade färdsätt. Nyckeltalet beskrivs som antalet fordonskilometer med bil per invånare och år. Diagram 2.6 - Persontransporter med bil När det gäller persontransporterna med bil kan en svag ökning observeras för mättillfällena fram till 1995. Vägtrafiken är den största källan till luftföroreningar och buller, särskilt i tätorterna. Persontrafiken står för en stor andel av transporternas utsläpp av koldioxid, kvävedioxider, kolväten och partiklar. Vid omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle är därför en effektivisering av fordonstrafiken samt en utvecklingen av miljövänliga fordon och bränslen viktiga faktorer. Antal miljöcertifierade företag Nyckeltalet skall belysa i vilken utsträckning näringslivet arbetar med miljöfrågor i sin verksamhet. Nyckeltalet anger antalet företag som är certifierade enligt ISO 14001 eller EMAS. Diagram 2.7 - Antal miljöcertifierade företag Visserligen sker en stark ökning av antalet miljöcertifierade företag, men hittills har endast en liten andel av det totala antalet företag infört miljöledningssystem. Det är viktigt att påpeka att många företag som inte är miljöcertifierade frivilligt vidtar åtgärder i sin verksamhet för att skydda miljön. Användningen av miljöledningssystem ger därför inte heltäckande information om i vilken utsträckning miljöfrågorna omhändertas i verksamheten. Internationella standardiseringsorganisationen, ISO, har tagit fram systemet ISO 14001 och EU har utvecklat miljöstyrningssystemet EMAS (Eco Management and Audit Scheme). Syftet med dessa system är att etablera arbetssystem och rutiner för miljöarbetet. Avfall som deponeras Nyckeltalet skall belysa hushållningen med materiella resurser i samhället. Nyckeltalet anger mängden avfall (ton/år) som deponeras i Sverige. Diagram 2.8 - -Deponerade mängder på avfallsupplag i Sverige Utvecklingen går mot att allt mindre avfall läggs på soptipp medan återvinningen ökar. Flera av dagens miljöproblem är en följd av utvinning och användning av material och energi. Avfallet, dvs de uttjänta produkterna, som läggs på deponi kan medföra att farliga ämnen läcker till omgivningen. En utveckling mot en ökad resurshushållning är därför angeläget. Tillförsel av fosfor och kväve till haven Nyckeltalet skall belysa problemet med övergödning i våra omgivande hav. Nyckeltalet anger mängden (ton/år) fosfor och kväve som från Sverige tillförs våra omgivande hav. Nyckeltalet beskriver således summan av samhällets totala tillförsel av kväve och fosfor (reningsverk, industri, jordbruk, etc.) samt den kväve och fosfor som läcker naturligt från marken. Diagram 2.9a - Den svenska belastningen av fosfor på haven Diagram 2.9b - Den svenska belastningen av kväve på haven Tillförseln av fosfor till haven minskade i slutet av 1980–talet och i början av 1990–talet, men har därefter ökat igen. Tillförseln av kväve till haven ökade under första halvan av 1990–talet. Återföring av fosfor till åkermark Nyckeltalet skall belysa hur vi hushållar med fosfor. Nyckeltalet anger hur mycket fosfor (ton/år) som återförs till åkermark genom användning av slam som näringsämne. Diagram 2.10 - Återföring av fosfor i slam till åkermark Mellan åren 1985 och 1991 minskade återföringen av slam till åkermarken, men sedan år 1991 har återföringen ökat. År 1995 återfördes cirka en tredjedel av allt producerat slam till jordbruket. Resten hamnade på soptipp eller användes som jordförbättringsmedel i bland annat parker. Sverige har bland de strängaste gränsvärdena i världen för föroreningar i slam. Skyddad skog Nyckeltalet skall belysa en av förutsättningarna för att främja den biologiska mångfalden. Nyckeltalet anger arealen skyddad produktiv skogsmark i procent av den totala arealen produktiv skogsmark. Den skog som avses är skyddad skog enligt naturvårdslagen i nationalparker och naturreservat. Diagram 2.11 - Arealen skyddad produktiv skogsmark i procent av den totala arealen skogsmark Mellan åren 1990 och 1998 ökade andelen skyddad skog från 2,5 % till 3,6 % av den produktiva skogsmarksarealen. De två sista årens siffror är preliminära. Merparten av den skyddade skogen finns i det fjällnära området. För att bevara den biologiska mångfalden i enlighet med de skogspolitiska och miljöpolitiska målen krävs bl.a. att en större andel av skogsmarken utanför det fjällnära skogsområdet lämnas orörd av skogsbruk och får ett långsiktigt skydd. 2.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Regeringens miljöproposition (prop. 1997/98:145) Svenska miljömål – Miljöpolitik för ett hållbart Sverige har nu antagits av riksdagen (bet. 1998/99:MJU6). En enig riksdag har därmed ställt sig bakom den nya strukturen i miljöarbetet med 15 nationella miljökvalitetsmål. På en punkt ansåg dock riksdagen att man ville ändra på regeringens förslag. Utskottet anförde i betänkandet bl.a. att miljökvalitetsmålen anger vilket miljötillstånd som skall uppnås i ett generationsperspektiv, medan delmål och riktlinjer utgör utgångspunkter för precisering av miljömål och miljöstrategier inom olika samhällssektorer på skilda nivåer. Miljökvalitetsmålen skall gradvis kunna preciseras i takt med att erfarenheter vinns om hur miljön skall förbättras samtidigt som industrisamhället utvecklas. Nya delmål bör ställas upp när det behövs för det fortsatta arbetet med att nå miljökvalitetsmålen. De av regeringen föreslagna miljökvalitetsmålen är av övergripande karaktär och definierar det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet skall sikta mot, medan delmålen skall ange inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta konkreta miljöarbetet. Det är således delmålen snarare än de allmänt formulerade miljökvalitetsmålen som kommer att utgöra underlag för miljöpolitiska åtgärder och preciseringar inom olika samhällssektorer. Mot den bakgrunden bör det enligt utskottets mening ankomma på riksdagen att ta ställning till hur målsättningarna för detta arbete skall formuleras. Riksdagen beslutade därmed att den även vill ta ställning till de delmål regeringen i framtiden kommer att föreslå för att uppnå miljökvalitetsmålen. Arbetet med att uppnå de, av riksdagen antagna, 15 miljökvalitetsmålen har fortsatt hög prioritet i arbetet inom Regeringskansliet och på myndigheterna. Det arbete med uppdrag att föreslå delmål och åtgärder för att uppnå målen som regeringen givit en rad myndigheter skall redovisas den 1 oktober 1999. De nationella miljökvalitetsmålen skall även anpassas, preciseras och konkretiseras på regional och lokal nivå. Samtliga länsstyrelser har därför också erhållit uppdrag att göra denna anpassning för sina respektive län. Skogsvårdsstyrelserna har ansvar för målet Levande skogar på regional nivå. Dessa uppdrag skall också redovisas den 1 oktober i år. Detta underlag skall sedan ligga till grund för Miljömålskommitténs förslag till nya delmål och åtgärdsstrategier, som kommittén skall lägga fram för regeringen den 1 juni 2000. Regeringen avser därefter att till riksdagen i en proposition vid årsskiftet 2000–2001 föreslå ytterligare delmål och åtgärdsstrategier samt samhällsekonomiska konsekvensanalyser av förslagen för att nå miljökvalitetsmålen. Riksdagen beslutade att anslaget för miljöövervakning för år 1999 skulle öka till totalt 98 miljoner kronor. Skälen till ökningen var bland annat större krav på internationell rapportering av miljödata till EU och uppföljning av de nya miljökvalitetsmålen. Naturvårdsverket har genom ett regeringsuppdrag den 1 mars 1999 redovisat ett nytt program för miljöövervakning med inriktning mot de nya miljökvalitetsmålen. För att nå miljömålen behövs ett aktivt internationellt samarbete. Enligt 1997 års regeringsförklaring skall Sverige internationellt vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling. Sverige har framgångsrikt verkat för en rad skärpningar av EG–lagstiftningen i samma syfte, bl.a. vad gäller kemikalier, bilavgaser och luftkvalitet. Sverige deltar i det internationella miljösamarbetet, bl.a. i det internationella konventionsarbetet, i FN:s miljöprogram, UNEP, och kommissionen för hållbar utveckling, CSD, samt i samarbetet med länderna kring Östersjön samt övrigt regionalt samarbete. Klimat Sverige driver aktivt på arbetet med EU:s interna klimatstrategi i syfte att realisera de mål som har fastställts inom klimatkonventionen. Sverige verkar vidare genom EU så att Kyoto- protokollet kan träda i kraft så snart som möjligt. Från och med januari 1991 halverades energiskatten samtidigt som en koldioxidskatt infördes. Koldioxidskatten uppgår för närvarande till 37 öre per kg koldioxid. Inom transportsektorn har skatten på bensin höjts och forsknings- och utvecklingsarbetet har intensifierats. Dessutom kan nämnas att projekt som ingår i lokala investeringsprogram som erhållit stöd har gett ett betydelsefullt bidrag till att minska utsläppen av koldioxid. Hittills beviljade stöd kan enligt uppgifter från de sökande kommunerna beräknas leda till en utsläppsminskning med ca 1,2 miljoner ton koldioxid per år. Regeringen föreslår en höjning av energiskatten på dieselolja som ett led i skatteväxlingen. Förslaget kommer att ge ytterligare motiv för energisparande inom transportsektorn. Naturvård och biologisk mångfald Sverige spelar en viktig roll inom det internationella naturvårdsarbetet genom sitt engagemang i konventionen om biologisk mångfald och övriga naturvårdskonventioner. Sverige har aktivt drivit på arbetet med EU:s interna strategi för biologisk mångfald i syfte att inom EU utveckla en sammanhållen strategi och sektorsvisa aktionsplaner för bevarande och uthålligt nyttjande av biologisk mångfald. Försurning De åtgärder som föreslås i EU:s försurningsstrategi är på väg att genomföras. Slutmålet är att försurningen skall minska ned till en nivå som naturen tål, dvs. att kritiska belastningar inte skall överskridas. Delmålet innebär att den areal där kritiska belastningar överskrids i dag i EU skall minska med minst 50 % till år 2010. I försurningsstrategin föreslås ett antal åtgärder som länderna måste vidta för att minska utsläppen av försurande ämnen. Ett centralt förslag som presenterades av kommissionen i juni 1999 innebär att nationella utsläppstak per land skall sättas för svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska ämnen till år 2010. Under konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar slutförhandlades i september 1999 ett protokoll för att minska försurning, eutrofiering och marknära ozon i Europa. Protokollet sätter nationella utsläppstak för Europas länder och ställer motsvarande krav på USA och Kanada. Protokollet kommer att undertecknas i Göteborg i december 1999. Eftersom försurningen i Sverige till mycket stor del påverkas av utsläppen i Europa, ca 80 % av det försurande nedfallet härstammar från andra länder i Europa, kommer dessa åtgärder att för svensk del innebära långtgående förbättringar. Kalkning Naturvårdsverket redovisar i rapporten Nationell plan för kalkning av sjöar och vattendrag 2000– 2009 förslag beträffande kalkningsverksamheten under den kommande tioårsperioden. Rapporten innehåller även aspekter på samordning av kalknings- och vitaliseringsprogram för mark och vatten i sydvästra Sverige. Rapporten är föremål för remissbehandling till början av november 1999. För att bevara den biologiska mångfalden genom upprätthållande av en tillräcklig nivå på verksamheten med kalkning av sjöar och vattendrag förstärks resurserna för år 2000 med 27 miljoner kronor jämfört med 1999 års anslag. Efter remissbehandlingen av Naturvårdsverkets rapport avser regeringen återkomma i frågan. Skydd och vård av värdefulla naturområden Under år 1998 och hittills under år 1999 har antalet skyddade värdefulla naturområden ökat kraftigt. Det handlar främst om fjällområden, fjällbarrskog, produktiv skogsmark och myrmarker i norra Sverige. Behovet av skydd av skog är stort. Som tidigare anförts finns ca 1 900 rödlistade, dvs. hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter i skogen. Knappt 4 %, ca 900 000 ha, av den produktiva skogsmarken har skyddats som naturreservat, domänreservat eller nationalparker m.m. I de fjällnära skogarna är 46 % naturreservat medan mindre än 1 % av den produktiva skogsmarken i övriga landet har skydd. Skydd av hotade arter Långsiktiga förvaltningsplaner har beslutats för nordsjösillen och östersjölaxen. Planen för östersjölaxen har utarbetats av fiskerikommissionen för Östersjön. Arbetet med att utarbeta liknande plan för torsken pågår och planeras även för sill och skarpsill. Naturvårdsverket har under år 1998 fortsatt Natura 2000–samarbetet med länsstyrelserna och har lämnat ett nytt förslag till regeringen på områden som skall ingå i det europeiska nätverket av skyddade områden – Natura 2000. Regeringens förslag till EU–kommissionen i december 1998 innebär att ytterligare 470 områden väljs ut som områden av intresse för gemenskapen enligt habitatdirektivet. Samtidigt fastställde regeringen ytterligare 27 områden som bör skyddas som särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet. Naturvårdsverket har antagit 14 åtgärdsprogram för hotade arter och påbörjat arbetet med ytterligare 34 stycken åtgärdsprogram. Vattenadministration Under året har flera steg tagits som påverkar införandet av en framtida utvecklad svensk administration av vattenresurser. Den 11 mars tog EU:s miljöministrar ett beslut om gemensam ståndpunkt angående det kommande ramdirektivet för vatten. Direktivet innebär krav på att medlemsländerna skall arbeta med åtgärdsplaner för avrinningsområden i syfte att uppnå en viss definierad god vattenstatus vid en viss tidpunkt. Ett antal pilotprojekt i avrinningsområden har startats för att erhålla erfarenheter av administrativ samordning mellan berörda myndigheter och samverkan med lokala aktörer och sakägare. Naturvårdsverket i samarbete med berörda myndigheter arbetar med ett vattenprojekt i syfte att utforma anvisningar för det praktiska genomförandet av direktivets skyldigheter. Samlad naturvårdspolitik Miljöministern tog i maj 1999 ett initiativ och bjöd in representanter från bl.a. forskarvärlden, organisationer, myndigheter och folkrörelser till en tankesmedja för att diskutera behovet av en ny naturvårdspolitik för 2000–talet. Under tankesmedjan diskuterades hur naturvården bäst kan bidra till att bygga det hållbara samhället, uppnå miljömålen, lyfta fram den tätortsnära naturen, se till behovet av friluftsliv och naturupplevelser, säkra arternas fortlevnad, gynna lokal och regional utveckling samt ge ökade möjligheter till lokal förvaltning. Resultaten från tankesmedjan bereds nu vidare. Regeringen avser återkomma i dessa frågor. Sanering och återställning av förorenade områden Förorenade områden med läckande miljögifter är problem som alltmer uppmärksammats. Föroreningar finns i mark, vatten, sediment, byggnader och anläggningar. Regeringens målsättning är att sådana förorenade områden skall vara fria från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar till år 2020. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att anslaget för sanering förstärks under mandatperioden till 65 miljoner kronor år 2000. För år 2001 beräknas 150 miljoner kronor och 300 miljoner kronor för år 2002. Medel till saneringsåtgärder kan också ingå i program som får stöd från anslaget E1 Stöd till lokala investeringsprogram under utgiftsområde 18. Naturresurser Regionala miljö- och hushållningsprogram Regeringen uppdrog i december 1997 åt berörda länsstyrelser att utarbeta regionala miljö- och hushållningsprogram för de större skärgårdsområdena. Programmen skall redovisas före utgången av år 1999. Programmen kommer att ge tydligare utgångspunkter för miljöhänsyn, kretsloppsanpassning och hushållning med mark och vatten. De bör också kunna bidra med ytterligare underlag för kommunernas översiktliga planering. Med ett sådant sektorsövergripande arbete kan miljö- och hushållningsfrågorna ges ökad tyngd i den lokala och regionala samhällsplaneringen. I december 1997 beslutades också om tilläggsdirektiv till Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) att följa och stödja arbetet med regionala miljö- och hushållningsprogram samt utvärdera och redovisa det samlade miljöarbetet i dessa områden senast den 31 augusti 2000. Beredningen lämnade en lägesrapport i juni 1998. Regeringen gav i september 1998 Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med Boverket och Riksantikvarieämbetet samt i samverkan med Närings- och teknikutvecklingsverket och berörda länsstyrelser utarbeta en översikt över geografiska områden där behovet av regionala miljö- och hushållningsprogram är särskilt framträdande i ett riksperspektiv. Uppdraget skall redovisas senast den 20 januari år 2000. Hållbar utveckling i landets fjällområden I propositionen Hållbar utveckling i landets fjällområden (prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5, rskr. 1996/97:63) redovisas ett samlat förslag till åtgärder i syfte att främja en hållbar utveckling i fjällen. Genomförandet av dessa åtgärder har skett och sker successivt. För att erhålla underlag för en utvärdering har regeringen bl.a. gett berörda länsstyrelser i uppdrag att årligen följa upp och till Naturvårdsverket redovisa vidtagna åtgärder för reglering av färdseln med terrängfordon. Vidare har uppdrag lämnats till Naturvårdsverket att senast den 1 mars 2002 redovisa en samlad utvärdering av terrängkörningen i fjällen. Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag i rapporten Barmarkskörning på kalfjäll lämnat förslag till åtgärder i syfte att minska markskador vid barmarkskörning på kalfjäll. Rapporten har remissbehandlats och förslagen bereds nu vidare. Regeringen har vidare gett berörda länsstyrelser och samebyar i uppdrag att upprätta åtgärdsprogram för överbetade områden i fjällen. Åtgärdsprogrammen skall redovisas till Jordbruksdepartementet senast den 31 december 1999. Den för det regionala samarbetet mellan de berörda länen särskilt inrättade fjälldelegationen har fått i uppdrag att bl.a. redovisa de åtgärder som vidtagits. Uppföljning av Vindkraftsutredningen Regeringen tillkallade våren 1998 en särskild utredare (dir. 1998:35) med uppgift att utreda förutsättningarna för lokalisering av vindkraft. I uppdraget ingick att sammanställa aktuella uppgifter om och erfarenheter av utbyggnaden av land- och havsbaserad vindkraft samt att analysera förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av vindkraft i Sverige. Utredningens slutbetänkande (SOU 1999:75) Rätt plats för vindkraften överlämnades i juni 1999. Som ett planeringsmål föreslås att i ett första steg områden redovisas för en utbyggnad av vindkraft som svarar mot en produktion av 10 TWh per år. Vissa övergripande kartläggningar föreslås i syfte att göra en nationell klassificering av olika områdens lämplighet för vindkraftsanläggningar. Vidare föreslås i betänkandet bl.a. att berörda kommuner behandlar vindkraften i sina översiktsplaner, ändringar av tillståndsprövningen enligt miljöbalken och statligt stöd för förstärkning av elnät. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen kommer under våren 2000 att överväga utredningens förslag och avser att återkomma i dessa frågor i särskild ordning. Miljöforskning Regeringen gav under år 1997 Forskningsrådsnämnden i uppdrag att i samverkan med Naturvårdsverket utreda frågan om behovet av kunskap och forskning om hållbar utveckling. Nämnden fick vidare ett tilläggsuppdrag att se över den toxikologiska forskningen. Dessa uppdrag redovisades under hösten 1998. Regeringen gav också Naturvårdsverket i uppdrag att, i samverkan med Forskningsrådsnämnden, göra en samlad bedömning av miljöforskningen. Mot bakgrund av dessa utredningar föreslår regeringen att miljöforskningen stärks genom ett anslag för miljöforskning till Naturvårdsverket på 50 miljoner kronor för år 2000 och 100 miljoner kronor per år för åren 2001 och 2002. Förstärkningen av miljöforskningen motiveras också av behoven av underlag för att uppnå miljömålen samt för framtagande av miljökvalitesnormer som kan införas med stöd av miljöbalken. Medlen skall främst användas för miljöeffektforskning och miljötoxikologisk forskning men också för kretsloppsforskning och för att finansiera statens andel av den samfinansierade forskningen med näringslivet vid Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL). Hållbar utveckling Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara ett föregångsland för en hållbar utveckling. Med denna utgångspunkt har ett gemensamt program för samverkan mellan staten och fordonsindustrin initierats. För ytterligare information om samverkansprojektet, se utgiftsområde 21. I maj 1998 inrättade regeringen en särskild delegation för ekologiskt hållbar upphandling. Delegationens uppgift är att driva på ekologiskt hållbar upphandling som ett viktigt verktyg för att uppnå en hållbar utveckling. I detta uppdrag ingår bl.a. att analysera de strategiskt mest viktiga produktgrupperna och tjänsterna, visa goda exempel, initiera utbildning, följa arbetet i andra länder m.m. Det är av stor vikt att regelverket är tydligt avseende regler för miljökrav vid offentlig upphandling. Ett arbete pågår därför inom Regeringskansliet i syfte att stärka och förtydliga de internationella reglerna på området. Fr.o.m augusti 1998 har Sverige infört en försöksverksamhet med att utvidga EMAS till andra sektorer än industrisektorn. Den första offentliga organisationen som EMAS–registrerat sig enligt försöksverksamheten, är Halmstads sjukhus. Nio anläggningar är nu registrerade enligt EMAS försöksverksamhet, bl.a. ifrån tjänstesektorn och skogsbruket. I slutet av år 1998 var 127 industrianläggningar registrerade enligt EMAS. Arbetet med att ta fram krav för certifierade miljövarudeklarationer pågår. Miljöstyrningsrådet, enskilda företag och branschföreningar deltar i arbetet. Hittills har produktspecifika mallar tagits fram för el- och fjärrvärmeproduktion samt sågade trävaror. Kemikalier EU:s översyn av kemikaliereglerna som följd av övergångsbestämmelserna har slutförts under år 1998 med gott utfall för Sveriges del. Det har medfört att skyddsnivån höjts för hela gemenskapen till vissa delar, i övriga delar kan Sverige fortsatt tillämpa sina strängare bestämmelser. Under året har det påbörjats en översyn av hur EU:s regelverk på kemikalieområdet fungerar och en framtida kemikaliestrategi har börjat diskuteras. Med anledning av detta förstärks resurserna till Kemikalieinspektionen för år 2000. Producentansvar En förordning om producentansvar för bilar trädde i kraft den 1 januari 1998. Förordningen innebär att bilproducenterna är skyldiga att för skrotning ta emot uttjänta bilar som producenterna tillverkat i eller fört in i Sverige. Detta skall ske utan ersättning avseende bilar som registrerats efter den 31 december 1997. Material och komponenter skall i första hand återanvändas, i andra hand har materialåtervinning företräde framför energiutvinning. Minst 85 % av bilen skall återanvändas och återvinnas senast från och med år 2002 och minst 95 % senast från och med år 2015. Miljömärkning I mars 1997 presenterade kommissionen ett förslag till reviderad miljömärkningsförordning. Målet med arbetet är att åstadkomma ett effektivt EU–gemensamt miljömärkningssystem med hög trovärdighet hos både producenter och konsumenter. Rådsbehandlingen avslutades under Tysklands ordförandeskap år 1999. Därefter går förslaget till parlamentet för en andra läsning. Miljöledning Under år 1998 har ytterligare 41 myndigheter startat arbetet med att införa miljöledningssystem. Myndigheterna började under år 1998 med det första steget – att göra en miljöutredning av den interna och externa verksamheten, dvs. en kartläggning över myndigheternas verksamheter som kan ge upphov till negativa miljöeffekter. Under år 1999 har arbetet fortsatt med att ta fram policymål och handlingsprogram. I uppdraget ingår även att miljöanpassa sin upphandling. I mars 1998 slutredovisade de första 25 miljöpiloterna sitt arbete med att bygga upp miljöledningssystem. Miljöpiloterna arbetar nu vidare med att integrera miljöledningssystemet i den ordinarie verksamheten. I december 1998 tog regeringen beslut om uppdrag till 29 nya myndigheter om att införa miljöledning. Kärnsäkerhet Kärnsäkerhetsarbetet vid Statens kärnkraftinspektion, SKI, ges fortsatt hög prioritet för att säkerställa att säkerheten upprätthålls under avvecklingen av kärnkraften. Inför övergången till år 2000 prioriteras arbetet med de säkerhetsfrågor som rör datorbaserade system i kärnkraftverken och SKI granskar kraftbolagens arbete med att säkra datorsystemen så att problem inte uppstår inför övergången till år 2000. Inspektioner genomförs vid samtliga kärnkraftverk och en avrapportering sker regelbundet till regeringen. Skatteväxling Ökad energieffektivitet och övergång till miljövänliga energislag kan stimuleras på flera sätt, bl.a. genom ökad användning av ekonomiska styrmedel. Regeringens förslag om grön skatteväxling är ett led i ett sådant arbete. Regeringen föreslår nu att ytterligare steg tas i en skatteväxling genom att olika energiskatter höjs med ca 1,7 miljarder kronor år 2000 och skatt på arbete reduceras i samband med åtgärder för kompetensutveckling i företagen. Fortsatta åtgärder för skatteväxling kommer att diskuteras i skattesamtalen med de politiska partierna. 2.3.3 Effekter av de statliga insatserna Naturvård och biologisk mångfald Under budgetåret 1998 fattade Naturvårdsverket 257 beslut om förvärv och intrångsersättning vilket berörde 152 naturvårdsobjekt. Två av dessa var nationalparker. 81 nya naturreservat bildades. Antalet köp- och intrångsbeslut ökade med 5 % och den skyddade arealen ökade med 13 %. Redovisningen visar också att 90 % av de beslutade kostnaderna avser skydd av skogsmarker eller skogs- och myrmosaiker. Resten avser skydd av myrar, kust- och skärgårdsområden, odlingslandskap eller objekt till skydd för hotade arter. När det gäller den geografiska fördelningen i landet av kostnaderna för inköp, intrångsersättning och bidrag har under budgetåret 1998 46 % gått till Götaland, 23 % till Svealand och 31 % till Norrland medan fördelningen i areal räknat blir 41 % till Norrland, 19 % till Svealand och 40 % till Götaland. Den genomsnittliga inköpskostnaden ökade från 16 000 kr/hektar till 17 400 kr/hektar jämfört med föregående budgetår, vilket delvis kan förklaras med att skog i Götaland och Svealand är dyrare att skydda än i Norrland. För att mäta effekterna av bevarande av biologisk mångfald i skogen måste man se till hela ekosystemet och hela skogslandskapet. Särskilt viktiga funktioner för den biologiska mångfalden är gammal skog och död ved. Det finns inget enkelt mått på vad som är ett uthålligt skogsbruk eller hur skyddet av skogens miljövärden bäst skall redovisas. Under år 1998 har samtliga åtgärder i de pågående Life–projekten prioriterats i den statliga verksamheten med syfte att skydda och vårda värdefulla naturområden. Under 1999 har tre Life–natur projekt med syfte att skydda skogar och myrar som naturreservat avslutats. Kemikalier Den årliga tillförseln av kvicksilver via varor är nu ca 2 ton vilket utgör ca 25 % av den årliga försäljningen år 1991/92. Det är bl.a. en följd av svenska restriktioner på kvicksilverområdet. Ljuskällor (150 kg), batterier (800 kg) och amalgam (1 ton) är de dominerande varugrupperna med kvicksilveranvändning. För de varuområden som är reglerade i förordningen om kvicksilver, bl.a. febertermometrar, andra termometrar och mätinstrument innehållande kvicksilver uppskattas att mängden kvicksilver som tillförs marknaden per år ha minskat till mindre än 50 kg. Endast en begränsad användning återstår vad gäller klorparaffiner och nonyletoxilater. Beträffande klorerade lösningsmedel har användningen av trikloretylen inte sjunkit sedan år 1997. Användningen av metylenkolorid har ökat något vilket sannolikt beror på viss ökad användning inom läkemedelsindustrin. Hållbar utveckling Miljömålsarbetet visar sig leda till ett ökat medvetande inom olika sektorer om möjligheten att åtgärda miljöproblemen i sektorn genom insatser från sektorn själv. Alla sektorer har genom uppdrag från regeringen dessutom erhållit ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Detta ansvar innebär bl.a. att myndigheterna skall integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin verksamhet samt verka för att arbetet mot ekologiskt hållbarhet förs framåt inom hela myndighetens sektor. Detta kan få positiv inverkan på miljöarbetet på lång sikt. Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs bedömning och anser att en fortsatt miljörelatering av skattesystemet är en viktig uppgift i de fortsatta skatteöverläggningarna. Rätt utformade åtgärder som berör alla samhällssektorer kan bidra till en effektiv användning av resurser, begränsa olika slag av negativ miljöpåverkan och utgöra en viktig länk i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle. Ökade intäkter på grund av en miljörelatering kan till stor del användas för att reducera uttaget av andra skatter, i första hand olika former av skatt på arbete i syfte att främja sysselsättningen. Utformningen och takten i miljörelateringen får också göras med hänsyn till situationen i vår omvärld. Industrins konkurrenskraft måste säkerställas även i framtiden. Det är viktigt att inte minst den elintensiva industrin satsar på teknisk utveckling. Sverige arbetar på EU–nivå för antagandet av ett nytt direktiv om minimibeskattning av energi. Framgång i detta arbete kan komma att ytterligare öka Sveriges utrymme för en fortsatt miljörelatering av skattesystemet. År 2000 föreslår regeringen, som tidigare nämnts, en skatteväxling på ca 1,7 miljarder kronor. Miljöledning Några klara miljöeffekter är ännu för tidigt att se av införande av miljöledning. Dock har arbetet på många myndigheter resulterat i effektivare organisation, förbättrat internt miljöarbete dvs., källsortering, energisparåtgärder, resurshushållning, mindre antal resor och resor på ett mer miljövänligt sätt samt ett större miljömedvetande överhuvudtaget. Myndigheterna börjar också väga in miljöhänsyn och ställa miljökrav i allt större omfattning vid upphandling inom de ramar som regelverket medger. Dessutom har flera av myndigheterna börjat ställa miljökrav vid beslut om bidragsgivning m.m. Myndigheterna har således i viss mån påbörjat integrationen av miljöhänsyn i sina beslut och myndighetsutövning. 2.3.4 Regeringens slutsatser Under år 2000 kommer prioritet i Regeringskansliets och myndigheternas arbete att ges åt framförallt förberedelserna för Sveriges ordförandeskap i EU våren 2001, en hållbar utveckling inom EU och åt miljöfrågorna i utvidgningsprocessen. Naturvårdsverkets årsredovisning för år 1998 ger en god bild av området skydd och vård av värdefull natur vad gäller ekonomiska resultat. Naturvårdsverket har sett över länsstyrelsernas årliga rapportering av hur naturvårdsmedlen används. Från och med år 1999 kommer årsredovisningen att kompletteras med bättre uppgifter om utförda prestationer m.m. Tyngdpunkten i områdesskyddet ligger i Norrland där stora arealer både fjällbarrskog och produktiv skogsmark är skyddade som reservat. För att värna biologisk mångfald, kulturmiljövärden och sociala värden i den svenska skogen är det angeläget både att skogarna brukas genom ett uthålligt skogsbruk och att särskilt känsliga och värdefulla skogsmiljöer väljs ut och skyddas på lämpligt sätt. Artinriktade åtgärdsprogram för hotade arter är ett värdefullt komplement till skydd och vård av värdefulla naturområden för bevarande av biologisk mångfald. Framtiden kräver att de myndigheter som berörs av det intensifierade arbetet med att skydda värdefulla naturområden, närmast Naturvårdsverket, länsstyrelserna och skogsvårdsorganisationen utvecklar lämpliga samverkansformer för skyddsarbetet. Rapporterna från Naturvårdsverket på regeringens uppdrag om att utarbeta kunskapsöversikt, förslag till kriterier m.m. för arbetet med skydd av skogsmark remissbehandlas under juli–september 1999. Regeringen har för avsikt att återkomma i dessa frågor. Regeringen har gett ett nytt uppdrag till Naturvårdsverket att redovisa vilka ytterligare områden som bör ingå i Natura 2000–nätverket så att den svenska listan blir komplett. Uppdraget skall genomföras i samarbete med länsstyrelserna och i samråd med Statens jordbruksverk, Fiskeriverket och Skogsstyrelsen. En första delredovisning skall ske till regeringen den 15 november 1999 och en slutlig redovisning den 15 april 2000. 2.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet Länsstyrelserna har på miljöområdet ett viktigt tillsyns- och samordningsansvar för miljöarbetet på regional nivå. Under åren 1998 och 1999 har 3,7 miljarder kronor fördelats till 81 kommuner för projekt för hållbar utveckling genom stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Kommunerna uppskattar att ca 11 500 årsarbeten skapas genom de beslut om hittills fattats. Regeringen presenterade i förra årets skrivelse (skr. 1998/99:25) en samlad strategi för att förebygga och bekämpa miljöbrott. I strategin slås fast att miljöbrottsligheten i samhället skall minskas genom åtgärder som innebär en effektivisering i fråga om att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra sådan brottslighet. Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft. Miljöbalken utgör en samordnad, skärpt och breddad miljölagstiftning för hållbar utveckling. I miljöbalken finns nu de centrala bestämmelserna om miljöbrott och andra straffrättsliga regler samlade. Regeringens mål är att effektivisera kampen mot miljöbrottsligheten. Riksåklagaren har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till effektivare utredning av miljöbrott (Riksåklagarens rapport Effektivare miljöbrottsbekämpning, december 1998). I en skrivelse till regeringen har Riksåklagaren vidare i juni 1999 preciserat förslaget om hur en organisation mot miljöbrott kan utformas. Regeringen ansluter sig till Riksåklagarens förslag och har i juli 1999 uppdragit åt Riksåklagaren att förbereda inrättandet av en ny och flexibel organisation för miljöbrottsbekämpningen. Inom åklagar- och polisväsendet skall det finnas åklagare och poliser med särskild kompetens inom området. Riksåklagaren samordnar miljöbrottsbekämpningen. Riksåklagaren kommer att i samarbete med Rikspolisstyrelsen ta fram planer för utbildning och kompetensutveckling liksom för samverkan när det gäller miljöbrottsbekämpningen. Som framgår av redogörelsen för utgiftsområde 4 Rättsväsendet förstärks resurserna för bekämpning av miljöbrott. Under åren 2000–2002 ges ökade resurser såväl till insatser för biotopskydd i skog som insatser för skogsreservat. Avsikten är dels att spara nyckelbiotoper, som innehåller mycket höga biologiska värden, och att spara produktiv skog, i första hand äldre sådan. Intentionen är att under åren uppnå en balans mellan insatserna. Byggforskningen får ökade resurser de tre närmaste åren för att byggandet och förvaltningen av byggnader skall utvecklas för bättre re-surseffektivitet och kretsloppsanpassning. Regeringen har enligt bilskrotningslagen (1975:343) fått riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter om skrotningspremiens storlek och villkor i övrigt för utbetalning av premien. Skrotningsavgiften uppbärs av Vägverket. Avgifterna bildar bilskrotningsfonden som administreras av Vägverket. Behållningen i fonden uppgick den 31 december 1998 till 711,3 miljoner kronor. Regeringen har enligt lagen (1990:132) om avgifter för miljöfarliga batterier fått riksdagens bemyndigande att meddela de föreskrifter om avgifter som behövs för att täcka samhällets kostnader för att samla in och oskadliggöra batterier som är förbrukade och inte längre används. Den s.k. Batterifonden förvaltas av Naturvårdsverket och uppgick den 31 december 1998 till 88,5 miljoner kronor för blybatterier och till 129 miljoner kronor för småbatterier. Riksdagen beslutade i budgetpropositionen för 1998 om ett stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Inom ramen för förordningen (1998:23) om statliga bidrag till lokala investeringsprogram som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället har regeringen hittills beslutat ge 81 kommuner sammanlagt 3,7 miljarder kronor i bidrag. Kommunernas investeringsprogram kommer bl.a. att leda till minskad energianvändning, minskade utsläpp av koldioxid, kväve och svavel till luft samt minskade utsläpp av fosfor och kväve. Viktiga insatser inom miljöområdet sker även inom ramen för andra utgiftsområden. Inom t.ex. utgiftsområde 23, Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar, finns bl.a. jordbrukets miljöersättningsprogram. Tabell 2.2 Utgiftsutvecklingen fördelat per verksamhetsområde Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Allmän miljö- och naturvård 1 132 1 327 1 505 1 461 1 565 1 751 Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. 240 250 254 260 265 269 Totalt för utgiftsområde 20 1 372 1 577 1 759 1 721 1 830 2 020 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 3 Miljövård 3.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar insatser för att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser, skydda särskilt värdefull natur, bevara den biologiska mångfalden, miljöövervakning, stöd till återställning av försurade sjöar och vattendrag genom kalkning, sanering och återställning av förorenade områden, frågor om vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, frågor om forskning på miljöområdet, miljöskyddsfrågor, kemikaliekontroll och internationellt samarbete inom miljöområdet. Till området hör vidare Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. 3.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 1 132 1 327 1 505 1 461 1 565 1 751 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Riksdagen har godkänt regeringens förlag till ny struktur för miljöarbetet (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Anslagssparandet har minskat med 230,2 miljoner kronor under år 1998. Förändringar Medlen till åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden samt sanering och återställning av förorenade områden har förstärkts kraftigt. Medel för miljöforskning införs som ett nytt anslag. Prioriteringar I arbetet med att skapa förutsättningar för ett ekologiskt hållbart samhälle prioriteras åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden, insatserna för att sanera förorenade områden samt miljöforskning. 3.3 Resultatbedömning Regeringen har angett som mål att 250 000 hektar skogsmark bör vara skyddade som naturreservat m.m. och ca 25 000 hektar som biotopskyddsobjekt eller genom naturvårdsavtal. Den kraftfulla satsningen på att skydda värdefulla skogsområden för att bevara den biologiska mångfalden har gett resultat i skyddsstatistiken. Under år 1998 och hittills under år 1999 har ett stort antal naturreservat bildats som ett resultat av den finansiering som ställts till förfogande. Det svenska kalkningsprogrammets mål är att i försurade vatten skapa de kemiska förutsättningarna för att den naturliga floran och faunan skall kunna överleva eller där den försvunnit att återkomma. Målet har för år 1998 uppnåtts till 88 % vad avser kalkad sjöyta och till 76 % av de kalkade vattendragen. 3.4 Resultatinformation om länsstyrelsernas arbete inom miljöområdet Länsstyrelserna skall verka för att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser, bevara den biologiska mångfalden samt skydda natur- och kulturlandskap. De skall härvid samordna miljöarbetet och miljöövervakningen i länet. Under budgetåret 1998 har tyngdpunkten inom området vilat på insatser för skydd och skötsel av särskilt värdefulla mark- och vattenområden. Flera länsstyrelser har prioriterat skyddet av värdefulla områden. Flera länsstyrelser pekar dock på att de inte nått upp till sin ambitionsnivå p.g.a. att det varit nödvändigt att prioritera tillståndsärenden och miljöbalksutbildning. De flesta länsstyrelserna säger sig prioritera arbetet med tillståndsärenden. För budgetåret 1998 kan också en viss förbättring noteras hos flertalet länsstyrelser jämfört med föregående år. När det gäller tillståndsärenden enligt miljöskyddslagen klarade drygt hälften av länsstyrelserna 80 % av prövningarna inom 6 månader. För prövningar enligt naturvårdslagen är motsvarande andel närmare tre fjärdedelar. Hos närmare en fjärdedel av länsstyrelserna har handläggningstiden förlängts jämfört med året innan. Prioritering av tillståndsärendena har ofta inneburit att tillsynsarbetet fått stå tillbaka. Även om handläggningen av tillståndsärenden prioriterats har inte alla länsstyrelser lyckats uppfylla målet på 80 %, vilket förklaras bero på resursbrist samt att stora insatser krävts för utbildning i miljöbalken. Denna prioriteringsordning motiveras med att utbildningen är nödvändig och effektiviserar handläggningen framöver. Flertalet länsstyrelser arbetar för ett samordnat miljöarbete i länet. Sektorsövergripande arbete både internt och externt poängteras. Dessa typer av insatser som ofta blir mycket arbetskrävande om de ska ge resultat är svåra att redovisa i resultattermer. Flera länsstyrelser nämner särskilt arbetet med regeringsuppdraget att inom ramen för STRAM- arbetet regionalt anpassa, precisera och konkretisera de nationella miljökvalitetsmålen. Länsstyrelserna i skärgårdslänen har arbetat med det uppdrag regeringen gav i december 1997 att utarbeta regionala miljö- och hushållningsprogram för de större skärgårdsområdena. Programmen skall redovisas före utgången av år 1999. Syftet är bl.a. att det sektorsövergripande arbetet ska leda till att miljö- och hushållningsfrågorna ges ökad tyngd i den lokala och regionala samhällsplaneringen. Programmen kommer att ge tydligare utgångspunkter för miljöhänsyn, kretsloppsanpassning och hushållning med mark och vatten. De bör också kunna bidra med ytterligare underlag för kommunernas översiktliga planering. Naturvård och miljöskydd utgör mellan 16 och 29 % av länsstyrelsens totala verksamhetskostnader. Andelen har ökat hos tio samtidigt som den minskat hos åtta länsstyrelser jämfört med föregående år. I två fall är den oförändrad. Hos sju länsstyrelser är verksamhetsgrenen den procentuellt sett största. Hos resterande dominerar framför allt lantbruk men även regionalekonomi och näringsliv, som är en stor verksamhetsgren i framför allt Norrlandslänen. 3.5 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har inte haft några invändningar i revisionsberättelserna för budgetåret 1998 för Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. I Ekonomistyrningsverkets ekonomiadministrativa värdering har Kemikalie- inspektionen erhållit betyget fullt tillfredsställande medan Naturvårdsverket erhöll betyget tillfredsställande. Riksrevisionsverket har granskat hur Naturvårdsverket och länsstyrelserna arbetar med att skydda värdefulla naturområden i syfte att bevara den biologiska mångfalden (rapport 1998:62). Riksrevisionsverket anser att myndigheterna inte har den organisation och de system som behövs för att välja ut de mest skyddsvärda områdena. Riksrevisionsverket är också kritiskt till hur målstyrningen fungerar för myndigheterna samt till redovisningen av kostnaderna. Processen måste effektiviseras slår Riksrevisionsverket fast och föreslår en rad åtgärder. Naturvårdsverket har i sitt svar till Riksrevisionsverket den 5 maj 1999 redovisat bl.a. vilka åtgärder man vidtar med anledning av Riksrevisionsverkets synpunkter på brister i dokumentation och information. När det gäller rollfördelningen mellan myndigheterna har Naturvårdsverket lämnat förslag i sin delredovisning den 15 mars 1999 av regeringens uppdrag ifråga om arbetet med skydd av skogsmark. Förslaget är föremål för remissbehandling under september 1999. Regeringen avser att återkomma i frågan. 3.6 Anslag A1 Naturvårdsverket Tabell 3.2 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 253 808 Anslags- sparande 28 683 1999 Anslag 266 141 Utgifts- prognos 280 000 2000 Förslag 278 211 2001 Beräknat 283 189 1 2002 Beräknat 288 024 2 1 Motsvarar 278 611 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 278 611 tkr i 2000 års prisnivå. Anslaget disponeras för Naturvårdsverkets förvaltningskostnader, inkl. kostnader för att administrera den verksamhet som finansieras via sakanslagen. Regeringens överväganden Resultatinformation Naturvårdsverket är samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet. Betydande insatser under föregående år har varit verkets medverkan i arbetet med en ny miljölagstiftning samt fortsatt arbete med de av riksdagen under våren 1999 antagna miljökvalitetsmålen. Dessutom har verket svarat för stor del av förberedelserna i EU-arbetet. Införandet av miljöbalken har ökat kraven på Naturvårdsverket. Det centrala vägledningsansvaret för tillsyn är fördelat på elva myndigheter och det operativa tillsynsansvaret på mer än 300 regionala och lokala myndigheter. För att samordna dessa myndigheters arbete har regeringen fr.o.m. den 1 januari 1999 inrättat ett Tillsyns- och föreskriftsråd vid Naturvårdsverket. Rådet skall vara ett samrådsorgan för myndigheternas arbete i frågor som rör tillsyn och föreskrifter enligt miljöbalken. Rådet skall vidare föra ett register över samtliga förordningar och föreskrifter som är utfärdade med stöd av miljöbalken samt över de allmänna råd inom miljöbalksområdet som är utfärdade av de centrala myndigheterna. Rådet består av företrädare för myndigheter som har centralt ansvar för tillsynsvägledning enligt förordningen om tillsyn enligt miljöbalken, generalläkaren samt av två företrädare för kommunerna respektive länsstyrelserna. Inom Naturvårdsverket har det inrättats ett särskilt kansli med uppgift att biträda rådet. Naturvårdsverket fortsätter att utveckla arbetet med miljöledningssystem. Verket har även medverkat i utbildningen inför miljöbalkens ikraftträdande. Budget för avgiftsbelagd verksamhet I verksamheten ingår externt riktade informations- och utbildningsinsatser, som utgivning av publikationer, arrangemang av kurser, konferenser och seminarier samt presstjänst och bibliotekstjänst. Tabell 3.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1998 23 552 26 252 - 2 700 (varav tjänsteexport) Prognos 1999 19 100 19 100 0 (varav tjänsteexport) Budget 2000 19 100 19 100 0 (varav tjänsteexport) Intäkterna från offentligrättslig verksamhet beräknas till 50 000 000 kronor, varav 20 000 000 kronor från kontrollavgifter nyregistrerade bilar som redovisas mot inkomsttitel 2534 och 25 000 000 kronor från bidrag från EU som redovisas mot inkomsttitel 6911. Dessutom beräknas 1 000 000 kronor från dispensavgifter CFC och halon som redovisas mot inkomsttitel 2537 och 4 000 000 kronor från övriga offentligrättsliga avgifter som redovisas mot inkomsttitel 6911. Tabell 3.4 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras Utfall 1998 70 546 0 Prognos 1999 50 000 0 Budget 2000 50 000 0 Slutsatser Naturvårdsverket skall senast den 15 januari 2000 redovisa underlag för fördjupad prövning av hela sin verksamhet, bestående av en ingående analys av myndighetens resultat, behovet av förändringar, omvärldsfaktorer samt finansieringsformer för myndighetens verksamhet. Utifrån underlaget kommer målen och inriktningen för Naturvårdsverkets verksamhet att revideras fr.o.m. budgetåret 2001. Spridande av miljöinformation är en viktig del i arbetet med en ekologiskt hållbar utveckling. Genom att göra information som finns hos myndigheter om företags miljöprestanda mer lättillgänglig kan informationen i större utsträckning användas av finansmarknaden och andra intressenter. I syfte att öka denna tillgänglighet skall Naturvårdsverket dels tillse att organisationsnummer registreras i offentliga register för miljödata dels vidareutveckla analysen av hur miljöinformation kan ställas till den finansiella sektorns förfogande. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 16 320 000 kronor. Tabell 3.5 Beräkning av anslaget år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 266 141 Pris- och löneomräkning 1 669 Justering av premier 16 320 Överfört till A2 -400 Överfört till A7 -2 000 Index justering -3 519 Förslag 2000 278 211 Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till 278 211 000 kronor. Anslaget beräknas till 283 189 000 kronor för år 2001 och till 288 024 000 kronor för år 2002. A2 Miljöövervakning m.m. Tabell 3.6 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 98 317 Anslags- sparande 19 211 1999 Anslag 132 706 1 Utgifts- prognos 130 960 2000 Förslag 132 297 2001 Beräknat 121 948 2002 Beräknat 124 566 1 Varav 5 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. Anslaget disponeras för miljöövervakning, bilavgasverksamhet samt bidrag till vissa ideella organisationer. Medlen till miljöövervakning fördelas av miljöövervakningsnämnden vid Naturvårdsverket. Nämnden fattar beslut om den nationella miljöövervakningens inriktning och fördelar medel till denna. Från den nationella miljöövervakningen fördelas även medel till viss regional miljöövervakning som specificeras i avtal med länsstyrelserna. En mindre del används också för internationellt miljöövervakningsarbete och rapportering till internationella organisationer. Regeringens överväganden Resultatinformation Miljöövervakningen är ett instrument för att beskriva tillståndet i miljön och följa hur tillståndet förändras och därigenom följa upp de miljömål som statsmakterna har beslutat. Informationen från miljöövervakningen är viktig i en rad sammanhang, bl.a. används miljöövervakningsdata för beräkningar av kritiska belastningar och som underlag för aktionsprogram, åtgärdsförslag och internationella överenskommelser om belastningsminskningar. Resultaten har också givit underlag för att utforma bedömningsgrunder som i sin tur är basen för de nationella miljökvalitetsmålen. Data om bl.a. kväve, svavel och metaller utnyttjas i det internationella konventionsarbetet. Data från miljöövervakningen efterfrågas också inom EU, bl.a. av den europeiska miljöbyrån, European Environmental Agency (EEA). Vattenkvalitetsdata från den europeiska miljöövervakningen används som underlag för att få en handlingsplan för bättre vattenkvalitet och dricksvattenkvalitet. Slutsatser Data från miljöövervakningen behövs - för framtagande av indikatorer som ger en uppfattning av miljötillståndet och hur miljötillståndet utvecklas, - för att utarbeta bedömningsgrunder för miljökvalitet, - för att få underlag till miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer. Mätningar i miljön krävs för att sätta miljömål och normer som går att följa upp, - vid tillsynsverksamhet och anläggningskontroll för att få referenser från mer opåverkade områden, - för att det regionala miljöarbetet (STRAM) skall fungera måste lokala och regionala miljömål kunna följas upp, - för den nationella miljöstatistiken som också skall rapporteras till internationella statistikmyndigheter, - för att följa upp de nationella miljömålen samt - för att följa upp internationella åtaganden. Under året har miljöövervakningsnämnden vid Naturvårdsverket redovisat och fattat beslut om ett nytt nationellt program för miljöövervakningen som är mer anpassat till de av riksdagen antagna miljömålen. Miljöövervakningen kan behöva justeras i samband med beslut om uppföljning av miljömålen. Det är angeläget att samordna den nationella och den regionala miljöövervakningen. Det är viktigt att miljöövervakningen ger underlag för en analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan och för uppföljning av de nationella miljömålen. De sektorsansvariga myndigheterna behöver också underlag för uppföljning av sina respektive sektorsmål. Myndigheterna skall också bidra med relevanta delar av den information som myndigheterna tar fram som en del av den ordinarie verksamheten till Miljöövervakningsnämn- den och till Naturvårdsverkets samlade uppföljning av de nationella miljömålen. Det är angeläget att miljöövervakningen prioriterar biologisk mångfald, materialflöden och kretslopp samt miljögifter. I övrigt bör som tidigare gälla att miljöövervakningen skall göra det möjligt att lämna underlag för åtgärder, bedöma hotbilder och följa upp beslutade åtgärder. Naturvårdsverket har inom ramen för ett tioårigt samarbetsavtal med AB Svensk Bilprovnings Motortestcenter bedrivit avgasundersökningar. Genom undersökningarna har underlag erhållits bland annat till svenska insatser i EU:s arbete och till utveckling av det svenska regelverket vad gäller fordon och bränslen. Avtalet löpte ut den 1 juli 1999. Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare (dir 1998:89) att till den 31 mars 2000 lägga fram förslag om uppläggningen av den framtida verksamheten med avgasundersökningar. Förslagen skall omfatta frågor kring finansiering och organisation (inkluderande huvudmannaskapet). Under tiden fram till dess att en ny organisation baserad på utredarens förslag kan införas, bör nuvarande typ av verksamhet fortsätta. De hittills vidtagna åtgärderna i form av skärpta avgaskrav och frivillig miljöklassning märks nu i form av minskade utsläpp av kväveoxider ock kolväten. Däremot fortsätter koldioxidutsläppen att öka. För att nå långsiktigt hållbara utsläpp snivåer är det emellertid nödvändigt att även utsläppen från andra mobila källor åtgärdas. Även när det gäller miljöeffekter av olika bränslen och dessas sammansättning är ytterligare faktaunderlag motiverat. Vidare är det för bilarnas del motiverat att skaffa kunskap om hur ny teknik påverkar utsläppen. Inom ramen för bilavgasverksamheten bedrivs även hållbarhetskontroller. Verksamheten är kapitalintensiv och kräver viss planering. Därför bör regeringen bemyndigas att under år 2000 för statens räkning åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med upphandlingen av kontrollerna om högst 16 000 000 kronor. Tabell 3.7 Bemyndiganden Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 0 0 0 16 0 Nya förpliktelser 0 0 16 0 0 Infriade förpliktelser* 0 0 0 16 0 Utestående förpliktelser vid årets slut 0 0 16 0 0 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 0 0 16 0 0 * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Tabell 3.8 Beräkning av anslaget år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 132 706 Tilläggsbudget 1999 -5 000 Pris- och löneomräkning -709 Överfört från A1 och B4 800 Ökat resursbehov 4 500 Förslag 2000 132 297 Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till 132 297 000 kronor. Anslaget beräknas till 121 948 000 kronor för år 2001 och till 124 566 000 kronor för år 2002. A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden Tabell 3.9 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 419 398 Anslags- sparande 104 156 1999 Anslag 600 975 1 Utgifts- prognos 660 106 2000 Förslag 671 551 2001 Beräknat 776 104 2002 Beräknat 791 869 1 Varav 23 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. Anslaget disponeras för ersättningar enligt kap. 31 miljöbalken såvitt avser Naturvårdsverkets ansvarsområde. Anslaget disponeras även för kostnader för förvärv för statens räkning av värdefulla naturområden. Förvärvade objekt förvaltas av Naturvårdsverket. Dessutom disponeras anslaget för statsbidrag till kommuner och kommunala stiftelser för skydd av värdefulla naturområden. Anslaget finansierar vidare kost nader för utredning, förhandling och värdering i samband med säkerställande av värdefulla naturområden. Sverige har möjlighet att ansöka om bidrag från EU:s fond Life för naturvårdsåtgärder. Under anslaget redovisas den svenska medfinansieringen av svenska projekt som bidrar till skydd eller vård av värdefulla naturtyper och vilda arter av flora och fauna inom EU (enligt habitat- eller fågeldirektivet). Anslaget disponeras även för statsbidrag till kalkning. Bidragsbestämmelserna regleras i förordningen (1982:840) om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Bestämmelserna innebär att statsbidrag får lämnas till kalkning, biologisk återställning i kalkade vatten samt till nödvändiga utredningar och undersökningar i samband med kalkning eller biologisk återställning. Regeringens överväganden Resultatinformation Under år 1998 och hittills under år 1999 har antalet naturreservat ökat kraftigt. EU-kommissionen har under år 1999 beviljat 32 miljoner kronor i bidrag till svenska statliga naturvårdsprojekt från naturvårdsdelen av EU:s miljöfond Life. Det utgör 5 % av budgeten för Life-natur. De aktuella projekten handlar bl.a. om restaurering av fågelsjön Östen samt skydd av värdefulla skogsområden och myrområden. Kalkningsverksamheten har liksom föregående år inriktats på att bibehålla och förbättra pågående kalkningsprojekt genom kalkning och biologisk återställning. År 1998 var ett extremt nederbördsrikt år och de höga flödena höjde behovet av kalkning under året. Behovet av kalkning förväntas vara högre än normalt även under år 1999. Enligt preliminära uppgifter för år 1998 har 7 053 sjöar (3 795 km2 sjöyta) och 12 873 km vattendrag kalkats. Enligt länsstyrelsernas preliminära uppgifter har kalkningsprogrammet uppnåtts i 88 % av sjöytan eller 58 % av de kalkade sjöarna och i 76 % av de kalkade vattendragen. Av Sveriges 17 300 försurade sjöar åtgärdas i dagsläget knappt 7 000 (40 %). För sjöytan är motsvarande siffra 89 % och i vattendragen kalkas ca 11 % av den totala längden försurade vattendrag. Inom ramen för arbetet med den långsiktiga effektuppföljningen av kalkningsverksamhet har flera projekt initierats. Under året kommer Naturvårdsverket att särskilt rapportera beträffande jämförande studier av kalkade sjöar och vattendrag och okalkade vatten samt om våtmarkskalkning. Slutsatser Regeringen har i 1999 års vårproposition behandlat frågan om ytterligare resurser för markinköp. Den förstärkning som föreslogs i 1998 års ekonomiska vårproposition och budgetpropositionen för 1999 om 370 miljoner kronor har förlängts till att omfatta även år 2002. De kraftigt ökade statliga insatserna för att bevara den biologiska mångfalden inriktar sig på långsiktigt bevarande i hela skogslandskapet. Att permanent undanta skogsmark från framtida skogsbruk är en angelägen insats. Miljöbalkens instrument ger vid sidan av skyddsformerna nationalpark och naturreservat även möjlighet till bl.a. biotopskydd. Även den generella naturvårdshänsyn som skogsvårdslagen förutsätter och de frivilliga åtagandena är viktiga förutsättningar för måluppfyllelse. Under år 2000 beräknas Sverige erhålla 25 miljoner kronor i bidrag från EU:s fond Life, såvitt avser bidrag till naturvårdsåtgärder (Life- natur). Regeringen beräknar medel motsvarande detta bidrag under anslaget. Motsvarande belopp beräknas under inkomsttiteln 6911 Övriga bidrag från EG. Regeringen bör som tidigare bemyndigas att under år 2000 för statens räkning åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 120 000 000 kronor för år 2001. Kalkning av sjöar och vattendrag är en viktig åtgärd för att motverka det försurande nedfallets effekter på den biologiska mångfalden och nyttjandet av sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket presenterade vid halvårsskiftet år 1999 uppdraget av regeringen om en nationell plan för kalkningsverksamheten. I redovisningen ingår även den redovisning regeringen begärt om utformning och finansiering av ett program för samordning med skogsmarkskalkning i sydvästra Sverige. Arbetet har utförts i samarbete med länsstyrelserna och i tillämpliga delar med Skogsstyrelsen. Planen innehåller en noggrann bedömning av hur verksamheten skall läggas upp under den kommande tioårsperioden vad avser kalkningen och uppföljningsarbetet. Naturvårdsverkets nationella plan för kalkning visar att kalkning kommer att var nödvändig under lång tid framöver och att kalkningen bör hållas konstant under den närmaste tioårsperioden. I avvaktan på remissbehandling av Naturvårdsverkets nationella plan för kalkning beräknar regeringen en ökning av anslaget med 27 miljoner kronor för år 2000 jämfört med 1999 års anslag. För budgetåren 2001 och 2002 blir ökningen 7 miljoner kronor jämfört med 1999 års anslag. Genom ökning av anslaget bör det vara möjligt att bibehålla kalkningsverksamheten på en hög nivå. Tabell 3.10 Beräkning av anslaget år 2000 Tusental kronor Anslaget 1999 600 975 Tilläggsbudget -23 000 Pris- och löneomräkning -3 689 Index justering -2 735 Ökat resursbehov 100 000 Förslag 2000 671 551 Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till 671 551 000 kronor. Anslaget beräknas till 776 104 000 kronor för år 2001 och till 791 869 000 kronor för år 2002. Tabell 3.11 Bemyndiganden Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 22 630 30 740 120 000 120 000 0 Nya förpliktelser 30 740 100 000 60 000 0 0 Infriade förpliktelser* 22 630 10 740 60 000 120 000 0 Utestående förpliktelser vid årets slut 30 740 120 000 120 000 0 0 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 120 000 120 000 120 000 0 0 * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. A4 Sanering och återställning av förorenade områden Tabell 3.12 Anslagsutveckling Tusental kronor 1999 Anslag 40 000 Utgifts- prognos 40 000 2000 Förslag 65 000 2001 Beräknat 153 172 2002 Beräknat 313 028 Anslaget disponeras för inventeringar, undersökningar och åtgärder för att sanera och återställa förorenade områden samt för framtagande av underlag för prioriteringar av framtida sanerings- och återställningsinsatser i landet. Anslaget får användas till att åtgärda från risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt samt eventuella akuta saneringsinsatser. Regeringens överväganden Resultatinformation Förorenade områden som miljöproblem har uppmärksammats under lång tid, men mer omfattande inventeringar har genomförts först under 1990-talet. Arbetet har inriktats på att klarlägga omfattningen och konsekvenserna av föroreningarna samt att ta fram metoder för undersökningar och efterbehandlingsåtgärder. Det är viktigt att inventeringar och undersökningar genomförs för att säkerställa att riktiga åtgärder vidtas i det fortsatta saneringsarbetet. Naturvårdsverket har gjort en översiktlig kartläggning av landets saneringsbehov av förorenade områden. Föroreningarna förekommer i mark, grundvatten, sediment, byggnader och anläggningar. Påtagliga läckage förekommer från bl.a. en del deponier. Från andra områden är läckaget idag ofta begränsat p.g.a. buffertmekanismer, fastläggning m.m. Dessa återhållande krafter kommer dock att försvagas med tiden och läckagen från de förorenade områdena beräknas därmed att öka. Under år 1998 har med statliga medel fördelade av Naturvårdsverket pågått inventeringar och undersökningar i 15 län, på ett 50-tal platser och åtgärder har pågått eller avslutats på ett 20-tal platser. Bland de efterbehandlingsinsatser som genomförts kan nämnas Järnsjön i Hultsfreds kommun som framgångsrikt sanerats på PCB med hjälp av statliga medel. 394 kg PCB avlägsnades, vilket uppskattas till 90 % av den totala mängden i sjön. Totalkostnaden för projektet uppgår till 50 miljoner kronor, fördelat på staten 33 miljoner kronor, MoDo ca 14 miljoner kronor och kommunen ca 3 miljoner kronor. Projektet påbörjades år 1993 och avslutades 5 år senare. Ett annat efterbehandlingsprojekt är Kristineberg i Lycksele kommun där sulfidmalm med hög svavelhalt har brutits från 1940-talet. Brytning pågår fortfarande men anrikningsverket lades ned år 1992. Efterbehandling har avslutats för tre magasin, två pågår. Projektet har finansierats av staten med 13 miljoner kronor och av Boliden AB med 27 miljoner kronor enligt beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Inom ramen för de lokala investeringsprogrammen för ekologisk hållbarhet, LIP, (utgiftsområde 18, anslag E1 Stöd till lokala investeringsprogram) har ca 92,9 miljoner kronor fördelats till kommunerna för saneringsåtgärder under budgetåret 1999. Det är regeringens uppfattning att stöd till saneringsåtgärder även fortsättningsvis skall kunna lämnas inom ramen för de lokala investeringsprogrammen. I och med Miljöbalkens ikraftträdande kan krav på utredningar och åtgärder ställas i första hand på verksamhetsutövaren. Slutsatser Regeringen beräknade i 1999 års budgetproposition (prop. 1998/99:1) 40 000 000 kronor för år 1999 och 65 000 000 kronor för åren 2000 och 2001 varav 15 miljoner kronor årligen för inventerings- och undersökningsinsatser. I enlighet med Miljökvalitetsmålet En god bebyggd miljö (prop. 1997/98:145) skall mark- och vattenområden vara fria från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar. Regeringens målsättning är att sådana förorenade områden skall vara fria från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar till år 2020. I den ekonomiska vårpropositionen (1998/99:100) beräknade regeringen därför en kraftig höjning av anslaget. Regeringen beräknar anslaget till 65 000 000 kronor för år 2000. För år 2001 beräknas anslaget till 150 000 000 kronor och för år 2002 till 300 000 000 kronor. Anslaget får förutom sanerings- och återställningsåtgärder också utnyttjas för erforderliga inventerings- och undersökningsinsatser. Begränsningen på 15 miljoner kronor årligen för inventeringar och undersökningar (prop. 1998/99:1) avsåg det tidigare beräknade anslaget. Den kraftiga höjningen av anslaget innebär att ytterligare satsningar på åtgärder kan göras. Åtgärdsprojekten är erfarenhetsmässigt ofta utdragna i tiden eftersom de normalt är ansvarsmässigt och tekniskt komplicerade samt miljömässigt känsliga. För att åtgärder skall kunna göras på ett riktigt sätt behöver beloppet för inventeringar och undersökningar ökas. Tabell 3.13 Beräkning av anslaget år 2000 Tusental kronor Anslaget 1999 40 000 Ökat resursbehov 25 000 Förslag 2000 65 000 A5 Miljöforskning Tabell 3.14 Anslagsutveckling Tusental kronor 2000 Förslag 50 000 1 2001 Beräknat 101 477 2002 Beräknat 103 021 1 Nytt ramanslag på statsbudgeten Anslaget är nytt fr.o.m. budgetåret 2000. Anslaget disponeras för stöd till främst miljöeffektforskning och miljötoxikologisk forskning. Regeringens överväganden Regeringen gav under år 1997 Forsknings- rådsnämnden i uppdrag att i samverkan med Naturvårdsverket utreda frågan om behovet av kunskap och forskning om hållbar utveckling. Nämnden fick vidare år 1998 ett tilläggsuppdrag att se över den toxikologiska forskningen. Dessa uppdrag redovisades under hösten 1998. Regeringen gav också Naturvårdsverket i uppdrag att i samverkan med Forskningsrådsnämnden, göra en samlad bedömning av miljöforskningen. Utgångspunkten för utredningen var att den samlade miljöforskningen skulle stärkas. Uppdraget skulle redovisas i sådan tid att beslut om åtgärder skulle kunna aktualiseras i vårpropositionen 1999. Slutsatser Mot bakgrund av dessa utredningar föreslår regeringen att miljöforskningen stärks genom ett anslag för miljöforskning till Naturvårdsverket på 50 miljoner kronor för år 2000 och 100 miljoner kronor per år för åren 2001 och 2002. Förstärkningen av miljöforskningen motiveras också av behoven av underlag för att uppnå miljömålen samt för framtagande av miljökvalitetsnormer som kan införas med stöd av miljöbalken. Medlen skall främst användas för miljöeffektforskning och miljötoxikologisk forskning men också för att finansiera statens andel av den samfinansierade forskningen med näringslivet vid Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL). A6 Kemikalieinspektionen Tabell 3.15 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 80 661 Anslags- sparande -1 784 1999 Anslag 77 674 Utgifts- prognos 77 674 2000 Förslag 83 712 2001 Beräknat 81 947 1 2002 Beräknat 83 243 2 1 Motsvarar 80 712 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 80 712 tkr i 2000 års prisnivå. Kemikalieinspektionen (KemI) är central för- valtningsmyndighet för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska produkter och biotekniska organismer. Anslaget disponeras av Kemikalieinspektio- nen för verksamhet avseende tillsyn/vägledning, riskbedömning, riskbegränsning - allmänkemi- kalier samt riskbegränsning - bekämpningsme- del. Regeringens överväganden Resultatinformation Under år 1998 har Kemikalieinspektionen genomfört tillsyn över tillverkare och importörer i huvudsak som regionala projekt i samarbete med länsstyrelser och kommuner. Utfallet av verksamheten bedöms som gott trots att omfatt- ningen av verksamheten av besparings- och re- sursskäl har legat på en lägre nivå jämfört med tidigare år. Inspektionen har också ordnat ut- bildning och vägledning för att öka kompetensen hos tillsynspersonal på regional och lokal nivå. Kemikalieinspektionens fortsatta arbete med att följa och skaffa överblick över kemikaliean- vändningen har drivits genom flödesanalyser och produktion av statistik. Officiell statistik har producerats bl.a. i samarbete med Statistiska Centralbyrån. För att öka tillgängligheten av data och statistik har inspektionen gjort en stor del av sådan information tillgänglig via sin hem- sida. Det nationella begränsningsarbetet har varit inriktat främst på kvicksilver och bromerade flamskyddsmedel. Kvicksilveranvändningen fortsätter att minska. Sveriges medlemskap i EU innebär att en do- minerande del av inspektionens verksamhet lig- ger inom ramen för EU:s arbete med kemikalier. Kemikalieinspektionen har i EU-arbetet främst koncentrerat insatserna till arbetet med begräns- ningsdirektivet (EEG/76/769) och då särskilt arbetet med övergångsbestämmelserna. Som en följd av beslut på EU-nivå finns nu begränsningar i försäljning i Sverige för ca 800 ämnen som är cancerframkallande, fortplantningsstörande och allergiframkallande. Kemikalieinspektionen har prioriterat medverkan i EU:s arbete med att utveckla system för prövning av växtskyddsmedel, biocider och genetiskt modifierade organismer (GMO) med utgångspunkten att prövningen skall ske på ett kostnadseffektivt sätt och med en hög skyddsnivå. Omfattande insatser har skett från Kemikalieinspektionens sida beträffande antifoulingpro-dukter för fritidsbåtar. Bl.a. har ett flertal möten hållits med båtbranschen och båtsportorganisa-tioner och centrala och regionala myndigheter för att få till stånd en dialog om framtida utveckling av alternativa produkter och behov av sådana. Bistånd i kemikaliesäkerhetsfrågor har lämnats till de baltiska länderna och vissa u-länder. Dessa internationella insatser ingår liksom andra internationella uppgifter i arbetet med uppföljning av Agenda 21 och arbetet med en hållbar utveckling. Kemikalieinspektionen fortsätter att utveckla arbetet med miljöledningssystem. Bl.a. utvecklas en resepolicy med miljöhänsyn. Kemikalieinspektionen har medverkat i utbildning inför miljöbalkens ikraftträdande samt sett över sitt regelverk så att 26 föreskrifter förts samman till två. Kemikalieinspektionens verksamhet har präglats av ansträngda resurser. Det gäller bl.a. handläggningstider för nya bekämpningsmedel som, trots bl.a. effektiviseringar, inte kunnat minskas på grund av begränsade resurser. KemI skall senast den 15 januari 2000 redovisa underlag för fördjupad prövning av hela sin verksamhet, bestående av en ingående analys av myndighetens resultat, behovet av förändringar, omvärldsfaktorer samt finansieringsformerna för myndighetens verksamhet. Utifrån bl.a. detta kommer målen och inriktningen för KemI:s verksamhet att revideras fr.o.m. budgetåret 2001. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Kemikalieinspektionens verksamhet finansieras huvudsakligen med avgifter som anges i förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, förordning (1999:942) om kemikalieavgifter m.m. samt Kemikalieinspektionens föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer (KIFS 1998:8). Intäkterna från kemikalieavgifter m.m. beräknas till 77 200 000 kronor för år 2000 varav 56 700 000 kronor från kemikalieavgifter och 19 400 000 kronor från bekämpningsmedelsavgifter av vilka 18 200 000 kronor avser täcka kostnaderna år 2000 och 1 200 000 föregående år. Intäkterna från kemikalieavgifter m.m. redovisas på inkomsttitel 2543, intäkterna från bekämpningsmedel redovisas på inkomsttitel 2538 och övriga inkomster av statens verksamhet redovisas på inkomsttitel 2811. Tabell 3.16 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Utfall 1998 76 872 Prognos 1999 77 200 Budget 2000 77 200 Tabell 3.17 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Utfall 1998 4 230 Prognos 1999 6 100 Budget 2000 6 100 Slutsatser Riksdagen har fastställt riktlinjer för kemikaliepolitiken (prop.1997/98:145. MJU1998/99:06, rskr. 1998/99:183) Svenska miljömål – miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Riksdagen har också fastställt nationella miljökvalitetsmål för ekologiskt hållbar utveckling bl.a. målet om en Giftfri miljö. Mot bakgrund av de ansträngda resurser speciellt avseende bekämpningsmedelsärenden som Kemikalieinspektionen redovisat, beräknas ett engångsbelopp om 3 000 000 kronor för att under kommande år möjliggöra en utjämning av ärendebalansen. Kemikalieinspektionen kan inte ta i anspråk medel från de delar av verksamheten som finansieras med kemikalieavgifter för bekämpningsmedelsarbetet. Kemikalieinspektionens arbete bör jämte den hittillsvarande inriktningen av kemikaliekontrollarbetet utgå från nämnda mål och riktlinjer samt också inriktas på att vara pådrivande i utvecklandet av såväl nya arbetssätt i kemikaliepolitiken som av de hittills använda styrmedlen i det nationella, internationella samt EU-inriktade arbetet. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 2 232 000 kronor. Tabell 3.18 Beräkning av anslaget år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 77 674 Pris- och löneomräkning 1 737 Justering av premier 2 232 Ökat resursbehov 3 000 Index justering -931 Förslag 2000 83 712 Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till 83 712 000 kronor. Anslaget beräknas till 81 947 000 kronor för år 2001 och till 83 243 000 kronor för år 2002. A7 Visst internationellt miljösamarbete Tabell 3.19 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 39 154 Anslags- sparande 1 553 1999 Anslag 35 002 Utgifts- prognos 30 000 2000 Förslag 37 182 2001 Beräknat 35 182 2002 Beräknat 35 182 Anslaget disponeras för medlemsavgifter och deltagande i vissa internationella organisationer och för internationellt samarbete inom Miljödepartementets ansvarsområde. Från anslaget betalas kostnader för deltagande i möten inom ramen för internationella miljökonventioner och avtal, möten inom ramen för FN-systemet och EU-samarbetet samt inom organisationer såsom OECD, ECE och Nordiska Ministerrådet, samt miljösamarbetet om Arktis och Antarktis. Vidare betalas från anslaget kostnader för bilateralt miljösamarbete samt Sveriges årliga bidrag till FN:s miljöfond. Regeringens överväganden Genom ett aktivt deltagande i det internationella miljösamarbetet ökar möjligheterna för Sverige att påverka miljöbeslut så att gränsöverskridande utsläpp och miljöförstöring minskar. Omfattningen av det internationella miljösamarbetet ökar successivt. Ökade resurser krävs, särskilt för förberedelserna för Sveriges ordförandeskap i EU första halvåret 2001 samt för förberedelserna inför uppföljningen av UNCED år 2002 (Rio +10). Vidare krävs ökade resurser för bl.a. ett svenskt värdskap för en diplomatkonferens om långlivade organiska föroreningar och ett högnivåmöte om kemikalier. Tabell 3.20 Beräkning av anslaget år 2000 Tusental kronor Anslaget 1999 35 002 Överfört till uo 5 -380 Överfört från A1 2 000 Överfört från uo 24 560 Förslag 2000 37 182 Regeringen beräknar anslaget till 371 82 000 kronor för år 2000, och till 35 182 000 kronor för år 2001. För år 2002 beräknas samma belopp som för år 2001. A8 Stockholms internationella miljöinstitut Tabell 3.20 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 12 000 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 12 000 Utgifts- prognos 12 000 2000 Förslag 12 000 2001 Beräknat 12 000 2002 Beräknat 12 000 Under anslaget redovisas utgifterna för statens stöd till Stockholm internationella miljöinstitut (SEI) (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373). SEI:s huvudsakliga uppgifter är att initiera, genomföra och föra ut resultat av studier och forskning vad gäller utvärdering och utveckling av miljöteknik, miljö- och utvecklingspolicy samt relaterad miljöstyrning och strategier för en hållbar utveckling. Institutet bedriver tillämpad forskning inom områdena energi, atmosfär, vattenhantering och urbana miljöer. SEI bedriver verksamhet i Afrika, Asien, Europa och Latin Amerika. Institutet har, förutom sitt huvudkontor i Stockholm, tre övriga kontor i Boston, Tallin och York. Regeringens överväganden SEI har byggt upp en internationellt erkänd verksamhet inom områden som är centrala för de globala miljöproblemen. Institutets verksamhet är av stort värde för Sverige. För att kunna locka till sig externa uppdragsfinansiärer krävs en kritisk bas av vetenskaplig kompetens. Detta kräver en stabil och långsiktig basfinansiering som upprätthåller kvaliteten i verksamheten. Regeringen beräknar anslaget till 12 000 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas samma belopp. A9 Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning Tabell 3.22 Anslagsutveckling Tusental kronor 2000 Förslag 131 000 1 1 Nytt reservationsanslag på statsbudgeten Anslaget disponeras för verksamheter eller åtgärder som främjar en ekologiskt hållbar utveckling när det gäller byggnader och teknisk infrastruktur. Riksdagen beslutade under budgetåret 1995/96 att anvisa 1 miljard kronor (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) till ett femårigt program med investeringsbidrag för omställning till hållbar utveckling. Av anslaget har ca 578 miljoner kronor förbrukats eller bundits upp i beslut om bidrag. Den 15 april 1999 beslutade regeringen att med omedelbar verkan dra in återstående medel. Regeringens överväganden Att ställa om Sverige till ett hållbart samhälle är ett långsiktigt arbete som delvis handlar om att röja ny mark. Mellan år 1997 och april 1999 har det varit möjligt att söka statligt investeringsbidrag för åtgärder inom områdena avfall, vatten och avlopp samt ombyggnad. Krav för bidrag var att åtgärden skulle ge sysselsättning och positiva miljöeffekter. Därutöver krävdes att åtgärden innebar utnyttjande av ny teknik eller nya arbetsmetoder. Sammanlagt har 274 ansökningar bifallits. Endast ca 70 miljoner kronor av totalt beviljade 207 miljoner kronor har hittills betalats ut. Medel kommer därför att behövas för att betala ut beviljade bidrag. Därtill kommer kostnader för administration och uppföljning – som skall genomföras såväl inom Regeringskansliet som hos länsstyrelserna. En systematisk uppföljning av hur den nya tekniken eller arbetsmetoden fungerar är mycket angelägen eftersom det är viktigt att dra lärdom av nya erfarenheter. Detta har särskilt framhållits i Riksrevisionsverkets rapport 1999:28. Slutsatser Regeringen beräknar behovet av medel till 131 000 000 kronor för år 2000. 4 Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. 4.1 4.1 Omfattning Statens strålskyddsinstitut (SSI) har det övergripande ansvaret för strålskyddsverksamheten, för den nationella strålskyddsberedskapen i landet och den grundläggande strålskyddsforskningen. SSI har också ett ansvar för att det omfattande regelverket för strålskydd som utfärdas med stöd av Euratomfördraget införlivas i svensk rätt. SSI utfärdar föreskrifter för och övervakar strålskyddet vid de kärntekniska anläggningarna och vid behandling och lagring av använt kärnbränsle och annat kärnavfall samt vid avveckling av kärntekniska anläggningar. SSI upprätthåller en beredskap för snabba insatser i händelse av kärnteknisk olycka inom och utom landet. SSI har även en bred verksamhet utanför kärnenergisektorn. Hit hör t.ex. verksamhet inom sjukvården med övervakning av både personal- och patientstrålskydd, forskningsverksamhet och annan industriell verksamhet än kärnkraft. SSI utövar även tillsyn över radioaktivt avfall som uppstår i sådana verksamheter. SSI ansvarar också för verksamheter med icke-joniserande strålning, t.ex. användningen av elektromagnetiska fält, laserljus och UV-strålning i olika sammanhang. SSI övervakar vidare förekomst och motåtgärder mot skadlig naturligt förekommande strålning, såsom UV-strålning från solen, radon i bostäder och strålning från radioaktiva ämnen i miljön. Statens kärnkraftinspektion (SKI) övervakar säkerheten vid de svenska kärntekniska anläggningarna. SKI utövar också tillsyn över behandling och lagring av kärnavfall vid kärnkraftverken, lagring av använt kärnbränsle i det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (CLAB) i Oskarshamn samt slutförvaring av kärnavfall i slutförvaret för låg- och medelaktivt avfall (SFR-I) i Forsmark. SKI handhar även sådana uppgifter kring hantering av kärnämne och kärnteknisk utrustning som följer av Sveriges internationella åtaganden om ickespridning av kärnvapen m. m. och i den utsträckning dessa uppgifter inte handhas av den Europeiska kommissionen. SKI utövar vidare tillsyn över reaktorinnehavarnas program för att hantera och slutförvara använt kärnbränsle och kärnavfall och för att riva kärnkraftverken, samt över avsättning och användning av medel inom det statliga finansieringssystem som skall täcka kostnaderna härför. 4.2 Utgiftsutveckling Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 240 249 254 260 265 269 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall SSI:s och SKI:s verksamheter drivs med ett gott strålskydd vid tillsynsobjekten och med en god säkerhet vid de kärntekniska anläggningarna. Förändringar Kärnkraftsavvecklingen inleds och Sveriges förestående anslutning till en förstärkt icke- spridningsregim inom ramen för Internationella atomenergiorganets verksamhet leder till förändringar i den svenska tillsynen samt därutöver lagändringar orsakade av bl.a. anpassning av rättsakter utfärdade med stöd av Euratomfördraget. Ett verkställande av beslutet att, i enlighet med Regeringsrättens dom, stänga en reaktor i Barsebäck i slutet av år 1999 kommer inte att påverka verksamheten i någon större omfattning under innevarande verksamhetsår. För år 2000 och framåt kommer dock stängningen att påverka avgiftsuttaget på såväl tillsynsavgifter som forskningsavgifter för övriga kärntekniska anläggningar. Den 29 juli 1999 ratificerades konventionen om säkerhet vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Anslutningen till konventionen medför inte krav på ytterligare svensk lagstiftning. När konventionen ratificerats av ett tillräckligt antal stater och trätt ikraft innebär det att Sverige vart tredje år skall ge in en nationell rapport om hur konventionens krav efterlevs och vilket säkerhetshöjande arbete som bedrivs. Prioriteringar Myndigheternas engagemang i frågor som rör avveckling av kärnkraftsreaktorer ökar och arbetet med reaktorsäkerhetskrav för 2000-talet prioriteras. 4.3 Resultatbedömning SKI och SSI rapporterar årligen till regeringen om säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. Regeringen delar SKI:s bedömning att säkerhetsarbetet vid de svenska kärnkraftverken har bidragit till att vidmakthålla och utveckla säkerheten vid anläggningarna. De händelser som inträffat, de fel som upptäckts i samband med provningar och kontroller samt de utrednings- och analysarbeten som genomförts har medfört att åtgärder vidtagits för att rätta till funna säkerhetsbrister och ytterligare stärka djupförsvaret. SKI anser samtidigt att det pågående moderniseringsarbetet måste fortsätta så att alla reaktorer i drift på 2000-talet når en säkerhetsnivå som motsvarar moderna konstruktionsprinciper. SKI har därför fortsatt drivit på kraftföretagen att förbättra säkerheten och kvaliteten i säkerhetsarbetet. Ett första steg har varit att lägga grunden för de framtida säkerhetskraven och tillsynsmetodiken. Bedömningen är att de svenska kärnkraftverken kommer att klara den kritiska datumpassagen år 2000 utan några säkerhetsproblem. SSI har kontinuerligt följt anläggningarnas arbete med att begränsa personalstråldoser och omgivningspåverkan. SSI konstaterar bl.a. att moderniseringsprogrammet vid de svenska kärnkraftverken resulterat i ökade stråldoser till personal. Ingen enskild person har dock fått stråldoser över fastställda dosgränser. Miljödepartementet instämmer i SSI:s åsikt att de ökande stråldoserna visar på nödvändigheten av fortsatta ansträngningar att begränsa personalstråldoserna och att detta bör vara en fråga av högsta prioritet för kärnkraftverkens ledningar. Krav på s.k. dosreduktionsprogram återfinns i SSI:s föreskrifter. 4.4 Förändringar I 1997 års energiproposition (prop. 1996/97:84) betonas vikten av att säkerheten kan upprätthållas i den nya situation som uppstår i och med avställningen av en reaktor. SKI och SSI har fått ökade resurser för detta ändamål. Motivationen, engagemanget och uppmärksamheten hos personalen vid kärnkraftverken måste vidmakthållas på en hög nivå trots den påfrestning en avställning innebär. Myndigheterna har vidtagit särskilda tillsynsinsatser för att övervaka att säkerheten och beredskapen vidmakthålls under hela driftperioden. De senaste årens händelser, behovet av skärpt kontrollverksamhet när reaktorerna blir äldre samt kraftföretagens aviserade renoveringar och moderniseringar, indikerar vidare att antalet ärenden och deras grad av komplexitet kommer att öka framöver. Den genomgång av konstruktionsförutsättningarna för de äldre reaktorerna som nu pågår inom kärnkraftsindustrin kan komma att resultera i reviderade bedömningar av behovet av säkerhetshöjande åtgärder. Myndigheterna måste ha förutsättningar att vara starkt engagerade och pådrivande i detta arbete, bl.a. genom formuleringen av 2000-talets säkerhetskrav. På kärnavfallsområdet ökar kraven på SKI:s och SSI:s tillsynsverksamhet i takt med att planeringen av den slutliga avfallshanteringen efter hand övergår i konkretare åtgärder. Enligt regeringens proposition (prop. 1996/97:11) om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred är fortsatta insatser avseende beredskapen mot kärnenergiolyckor angelägna. I och med Rådets direktiv av den 13 maj 1996 (96/29/Euratom) "om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning" har SSI bl.a. fått ett utökat ansvar avseende naturlig strålning. Detta direktiv skall vara införlivat senast den 13 maj 2000. Vidare har SSI fått ökat ansvar med Rådets direktiv av den 30 juni 1997 (97/43/Euratom) "om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning och om upphävande av direktiv 84/466/Euratom". Även detta direktiv skall vara införlivat senast den 13 maj 2000. SSI har för att renodla myndighetens tillsynsroll avyttrat affärsverksamheten persondosimetri under våren 1999 till Studsvik Instrument AB. SKI och SSI medverkar också med insatser inom det svenska samarbetet med Öst- och Centraleuropa. Dessa insatser beräknas fortsätta i oförändrad omfattning även under budgetåret 2000. Samarbetet finansieras över det s.k. Östeuropa-anslaget inom utgiftsområde 7. 4.5 Revisionens iakttagelser Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i revisionsberättelserna avseende SSI och SKI. 4.6 Anslag B1 Statens strålskyddsinstitut Tabell 4.2 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 77 567 Anslags- sparande 14 534 1999 Anslag 80 358 Utgifts- prognos 80 307 2000 Förslag 85 449 2001 Beräknat 86 856 1 2002 Beräknat 88 344 2 1 Motsvarar 85 449 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 85 449 tkr i 2000 års prisnivå. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1998 visar att Statens strålskyddsinstitut detta år hade ett anslagssparande på 488 000 kronor. Totalt har SSI ett anslagssparande på 14 534 000 kronor. Av dessa är ca 9 miljoner kronor reserverade för beställda men ännu ej betalda forskningsprojekt. Statens strålskyddsinstitut är central förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke-joniserande strålning. SSI:s huvuduppgift är således att verka för att intentionerna i strålskyddslagen (1988:220) uppfylls. Regeringens överväganden Resultatbedömning Bedömningen är att myndigheten i stort lever upp till de mål som uppställts och bör efter genomförda besparingar kunna svara för ett fortsatt gott strålskydd i samhället. De förändringar som har skett i myndighetens organisation och strävan att renodla myndigheten som en tillsynsmyndighet är ett steg i rätt riktning. Ett färre antal inspektioner vid tillsynsobjekten har noterats under verksamhetsåret. En viss förbättring har dock skett inom den icke kärnenergianknutna verksamheten där tillsynen under flera år legat på en "miniminivå". SSI:s insatser har bl.a. lett till en ökad medvetenhet om strålskydd vid sjukhus. En viktig fråga är att undvika att patienter utsätts för onödig strålning vid undersökningar. Insatserna har bl.a. lett till att onödiga stråldoser vid vissa röntgenundersökningar har minskat. När det gäller tillsynen av reaktorerna kan en minskad exponering för arbetstagare noteras. Detta beror till stor del på att inga stora under- hålls- och moderniseringsarbeten har genomförts under året. Även SSI:s krav på s.k. ALA-RA-program (vilket innebär god planering för att minska stråldoser vid underhåll) har bidragit till en minskad dosbelastning. SSI har under året prioriterat avvecklingsfrågorna, vilket kommer att underlätta tillsynsarbetet då reaktorer i Barsebäck avvecklas. Bedömningen är att beredskapen hålls på en hög nivå. Detta sker genom olika utbildningsinsatser samt flera nationella och en internationell beredskapsövning. Inom EU pågår för närvarande ett arbete inom Artikel 31-, 35- och 36-grupperna i syfte att utarbeta rekommendationer för medlemsländernas miljöövervakning och vilka miljöparametrar som skall rapporteras från varje land. SSI hanterar i dag många frågor med direkt bäring på skyddet av miljön, och skall senast den 30 december 1999 i samråd med Naturvårdsverket redovisa en strategi för en miljöövervakning av radioaktiva ämnen. SSI har också ansvar för miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö och har nyligen redovisat förslag till delmål för att detta mål skall kunna uppnås. Realiserande av miljömålet kräver ett antal insatser från SSI:s sida. En sådan är kärnavfallets och det använda bränslets slutliga omhändertagande. Sammantaget kommer detta att medföra en avsevärd ambitionshöjning för SSI:s miljöinsatser jämfört med hittillsvarande insatser. Insatserna under året vad gäller icke joniserande strålning (mobiltelefoni, kraftledningar, etc.) bedöms vara relevant utifrån det stora mediaintresset för detta område. Arbetet med EU-frågor och införlivandet av rättsakter har uppfyllt de ställda målen Budget för avgiftsbelagd verksamhet SSI:s verksamhet finansieras delvis via avgifter enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter till Statens strålskyddsinstitut. Avgifter från kärnteknisk verksamhet redovisas under inkomsttitel 2551. Ansökningsavgifter redovisas under inkomsttitel 2511. Tabell 4.3 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig-rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Utfall 1998 63 3001 Prognos 1999 66 2001 Budget 2000 67 2001 1 I beloppet ingår 13 500 tkr som överförs till Statens räddningsverk för beredskap mot kärnenergiolyckor. Det belopp som överförs ingår ej i SSI:s ramanslag. SSI har egen uppdragsverksamhet och inkomsterna från denna får disponeras av myndigheten. Budgeten för denna verksamhet framgår av nedanstående tabell. Tabell 4.4 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1998 8 452 8 236 216 (varav tjänsteexport) Prognos 1999 4 8001 4 8001 0 (varav tjänsteexport) Budget 2000 4 0002 4 0002 0 (varav tjänsteexport) 1 Under våren 1999 avyttrades persondosmätningen varför endast en del av årets verksamhet inräknats för detta år. 2 Under våren 1999 avyttrades persondosmätningen varför denna inte inräknas längre. Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 4 716 000 kronor. Regeringen beräknar anslaget till 85 449 000kronor för år 2000. Anslaget beräknas till 86 856 000 kronor för år 2001 och till 88 344 000 för år 2002. Tabell 4.5 Beräkning av anslaget år 2000 Tusental kronor Anslaget 1999 80 358 Pris- och löneomräkning 428 Justering av premier 4 716 Indexjustering -53 Förslag 2000 85 449 B2 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader Tabell 4.6 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 69 059 Anslags- sparande 21 403 1999 Anslag 76 885 Utgifts- prognos 83 792 2000 Förslag 82 648 2001 Beräknat 83 948 1 2002 Beräknat 85 315 2 1 Motsvarar 82 648 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 82 648 tkr i 2000 års prisnivå. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1998 visar att Statens kärnkraftinspektion detta år hade ett anslagssparande på 21 403 000 kronor på förvaltningsanslaget. Utgifterna under år 1998 översteg anslaget med 2 miljoner kronor. Enligt prognosen kommer anslagssparandet att minska under år 1999. Tabell 4.7 Beräkning av anslaget år 2000 Tusental kronor Anslaget 1999 76 885 Pris- och löneomräkning 447 Justering av premier 5 322 Index justering -6 Förslag 2000 82 648 B3 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning Tabell 4.8 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 67 581 Anslags- sparande 7 170 1999 Anslag 65 306 Utgifts- prognos 63 858 2000 Förslag 65 969 2001 Beräknat 67 228 2002 Beräknat 68 578 En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1998 visar att SKI detta år hade ett anslagssparande på 7 170 000 kronor i anslaget för kärnsäkerhetsforskning. Utgifterna översteg anslaget med ca 3,6 miljoner kronor. Enligt prognoserna för innevarande år kommer anslagssparandet inte att minska under år 1999. Regeringens överväganden SKI är central förvaltningsmyndighet med uppgift att övervaka dels säkerheten vid kärnteknisk verksamhet, dels genomförandet av den forskning och utveckling och det program för bl. a. sådana frågor som avses i 11 och 12 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Dessutom skall SKI besluta om användningen av avgiftsmedel enligt lagen (1992:1537) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m. m., utom när regeringen skall fatta ett sådant beslut. I och med att den framtida energipolitiken lades fast i energipropositionen (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) har det varit möjligt att klargöra inriktningen och ambitionsnivån för SKI:s verksamhet. I energipropositionen betonas vikten av att säkerheten kan upprätthållas i den nya situation som uppstår i och med beslutet om avställning av en reaktor. Resultatbedömning Bedömningen är att omfattningen och kvaliteten i granskningen och tillsynen inom reaktor och kärnsäkerhetsprogrammet i dag är sådan att de uppställda målen uppnås. Detta har skett bl a genom att SKI:s allmänna säkerhetsföreskrift tyd-liggjort de övergripande kraven för en stor del av SKI:s säkerhetstillsyn. Föreskriften har haft påtagliga effekter genom att tillståndsinnehavarna ser över och förbättrar sin organisation av egen-kontroll inför det att SKIFS 1998:1 formellt träder i kraft 1 juli 1999. Verksamheten inom området nukleär icke- spridning har uppfyllt de ställda målen. Detta framgår av Internationella atomenergiorganets slutsatser under det av Sverige tillträdda kon- trollavtalet med IAEA samt av EU- kommissionens utvärdering under Euratomfördraget. Verksamheten utgör ett viktigt stöd för Sveriges agerande inom området ickespridning av massförstörelsevapen såväl inom EU som i FN och IAEA sammanhang. SKI:s verksamhet inom programmet har påverkats kraftigt, bl. a. av Sveriges medlemskap i EU. Den pågående utvecklingen på kontrollområdet, bl.a. genom det kommande tilläggsprotokollet med IAEA, ställer krav på förändringar i SKI:s framtida roll inom icke- spridningsområdet. Verksamheten inom området kärnavfallssäkerhet har uppfyllt de ställda målen. Detta bekräftas av att SKI har inlett den var tredje år återkommande granskningen av Svensk Kärnbränslehantering AB:s forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprogram (FUD-program 1998). Som ett resultat av SKI:s granskning av tidigare FUD-program har Svensk Kärnbränslehantering AB under år 1998 redovisat en systemanalys omfattande inkapsningsanläggningar, transportsystem och djupförvar. SKI har under året varit hårt bevakade av media i anslutning till Barsebäcksärendet. Det samlade intrycket är att SKI uppfattas som en tillförlitlig informationsgivare med stor öppenhet och hög servicenivå mot media. SKI:s forskningsverksamhet synes vara i stort sett väl avvägd mot de krav på framförhållning som måste ställas på säkerhetsarbetet. Avsaknaden av en svensk teknisk-vetenskaplig stödorganisation inom kärnteknikområdet ställer särskilda krav på att SKI via sina forskningsmedel kan upprätthålla en extern kompetens, oberoende av industrin, för granskningsstöd i ett längre perspektiv. Kompetensförsörjningen har förbättrats. I dagsläget uppgår antal vakanser till ca 4 % mot 10 % år 1997. De tidigare problemen med prioriteringar och bristande långsiktighet bör nu kunna övervinnas. Budget för avgiftsbelagd verksamhet SKI:s verksamhet finansieras via avgifter enligt förordningen (1991:739) om vissa avgifter till Statens kärnkraftinspektion. Avgifter enligt den nämnda förordningen avseende tillsyn och forskning förs till inkomsttiteln 2551 Avgifter från kärnkraftverken. SKI disponerar de intäkter som erhålls i form av avgifter enligt 2 och 6 §§ förordningen (1991:739) om vissa avgifter till Statens kärnkraftinspektion. Tabell 4.9 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1998 139 440 130 142 691 -31211 Prognos 1999 130 750 150 147 650 -16 7501 Budget 2000 142 200 150 145 341 2 991 1 Underskottet täcks av ingående anslagssparande Slutsatser Vid beräkning av anslaget B2 har en teknisk justering gjorts . Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 2 892 000 kronor. Regeringen beräknar anslagen B2 resp. B3 till 82 648 000 kronor resp. 65 969 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas en oförändrad anslagsnivå för B 2 och B 3. Tabell 4.10 Beräkning av anslaget år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 65 306 Pris- och löneomräkning 608 Indexjustering 55 Förslag 2000 65 969 B4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. Tabell 4.11 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 25 380 Anslags- sparande 167 1999 Anslag 26 752 Utgifts- prognos 26 000 2000 Förslag 26 352 2001 Beräknat 26 752 2002 Beräknat 26 752 En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1998 visar ett överskott på 158 000 kronor. Regeringens överväganden Från anslaget betalas kostnader, i amerikanska dollar och österrikiska shilling, för deltagande i internationellt samarbete på kärnenergiområdet, såsom Sveriges reguljära medlemsavgift i Internationella Atomenergiorganet (IAEA), bidraget till IAEA:s Technical Assistance and Coopera-tion Fund samt kostnader i samband med övrigt kärnsäkerhetssamarbete. Kostnaderna under anslaget är starkt beroende av förändringar i valutakurserna. Regeringen bedömer dock att anslaget för år 2000 kommer att täcka kostnaderna. Slutsatser Regeringen beräknar anslaget för år 2000 till 26 352 000 kronor. Anslaget beräknas till 26 752 000 kronor för åren 2001 och 2202. 4.7 Övrig statlig verksamhet Kärnavfallsfonden Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) är en innehavare av tillstånd till kärnteknisk verksamhet skyldig att svara för att allt i verksamheten uppkommet kärnavfall och använt kärnbränsle hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och att den anläggning i vilken verksamheten bedrivs avvecklas och rivs på ett säkert sätt, sedan verksamheten har upphört (10 §). Dessa åtaganden innebär enligt förarbetena (prop. 1983/84:60) också ett ansvar för att klarlägga vilka åtgärder som behövs och hur dessa åtgärder skall kunna genomföras. I det ansvar som enligt 10 § kärntekniklagen läggs på reaktorinnehavare och övriga innehavare av tillstånd till kärnteknisk verksamhet ingår att svara för de faktiska kostnader som behövs för avfallshanteringen. Som påpekades av Lagrådet i yttrandet över den tidigare finansieringslagen (prop. 1980/81:90, s. 637) omfattar tillståndshavarens skyldigheter även att ansvara med återstoden av sin förmögenhet för kostnader för sådana åtaganden, ifall tillståndshavaren skulle underlåta att fullgöra sina skyldigheter och staten därför nödgas vidta åtgärderna. Enligt lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. skall innehavaren av en kärnkraftsreaktor årligen, så länge reaktorn är i drift, erlägga en avgift samt ställa säkerheter till staten för att säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala kostnader för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och visst radioaktivt avfall, avveckling och rivning av reaktoranläggningar och forskning på kärnavfallsområdet. Medlen används också för att täcka de kostnader som staten har för tillsyn och kompletterande forskning på kärnavfallsområdet. Avgifter skall vidare täcka de kostnader som reaktorinnehavarna, staten och kommunerna har för information till allmänheten. Regeringen fastställer avgiften årligen för nästkommande kalenderår. Avgiften beräknas per kilowattimme och bestäms individuellt för varje verk. Utöver den årliga avgiften skall reaktorinnehavarna ställa fullgoda säkerheter för kostnader som inte täcks av inbetalade avgiftsmedel för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall samt rivning av kärnkraftverken. Säkerheterna skall sålunda dels säkerställa fonduppbyggnaden om en reaktor skulle stängas av före reaktorns s.k. intjänandetid på 25 år, dels säkerställa finansieringen vid en eventuell fondbrist beroende på oplanerade händelser efter det att alla reaktorer stängts av och avgiftsmedel från kärnkraftproduktionen inte längre tillförs fonden. Avgiftsmedlen förvaltas av en fond benämnd Kärnavfallsfonden. Fondens medel skall enligt finansieringslagen placeras på konto i Riksgäldskontoret. Kärnavfallsfondens styrelse har träffat avtal med Riksgäldskontoret om formerna för placeringen av medlen. Avkastning på fondens medel skall läggas till kapitalet. Enligt den förvaltningsberättelse för kärnavfallsfonden för år 1998, som Kärnavfallsfondens styrelse lämnat till regeringen, framgår att inbetalade avgifter för år 1998 uppgick till 768 miljoner kronor (703 mkr år 1997). Utbetalade ersättningar uppgick till 1 170 miljoner kronor (569 mkr år 1997). Ränteintäkterna uppgick till 741 miljoner kronor (1 477 mkr år 1997). Överskottet av förvaltningen var 338 miljoner kronor (1 610 mkr år 1997).Vid utgången av år 1998 var Kärnavfallsfondens marknadsvärde 23 406 miljoner kronor (22 888 mkr år 1997). Energi 21 Förslag till statsbudget för 2000 Energi Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 51 2 Lagförslag 53 2.1 Förslag till lag om tillfällig avgift för stöd till småskalig elproduktion 53 3 Energi 55 3.1 Omfattning 55 3.2 Utgiftsutveckling 57 3.3 Resultatbedömning 59 3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 59 3.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 61 3.3.3 Effekterna av de statliga insatserna 66 3.3.4 Regeringens slutsatser 70 3.4 Skatteavvikelser 70 3.5 Utgiftsutveckling 71 4 Effektiva energimarknader 73 4.1 Omfattning 73 4.2 Utgiftsutveckling 78 4.3 Anslag 78 A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader 78 5 Omställning och utveckling av energisystemet 81 5.1 Omfattning 81 5.2 Utgiftsutveckling 81 5.3 Anslag 81 B1 Bidrag för att minska elanvändning 81 B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor 85 B3 Åtgärder för effektivare energianvändning 88 B4 Energiforskning 90 B5 Energiteknikstöd 92 B6 Introduktion av ny energiteknik 94 B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser 95 B8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet 98 6 Övrig statlig verksamhet 101 6.1 Småskalig elproduktion 101 6.2 Anslag 103 B9 Stöd till småskalig elproduktion 103 Tabellförteckning Anslagsbelopp 52 3.1 Utgiftsutveckling 57 3.2 Energibalans för åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996, 1997 och 1998 TWh 59 3.3 Elanvändning åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996, 1997 och 1998 TWh 60 3.4 Elproduktion åren 1970,1980,1990,1995,1996,1997 och 1998 TWh 60 3.5 Redovisningstillfällen för det energipolitiska programmet 63 3.6 Olika stödformer inom det energipolitiska programmets långsiktiga del 65 3.7 Effekter och måluppfyllelse av kortsiktiga åtgärder 67 3.8 Skatteavvikelser netto 70 3.9 Utgiftsutveckling 71 4.1 Investeringsplan och finansieringsplan 76 4.2 Avgiftsinkomster 76 4.3 Beräknade inleveranser 76 4.4 Utgiftsutveckling 78 4.5 Anslagsutveckling 78 4.6 Avgiftsinkomster under anslag 79 5.1 Utgiftsutveckling 81 5.2 Anslagsutveckling 81 5.3 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 83 5.4 Anslagsutveckling 85 5.5 Vindkraft i Sverige under åren 1994 - 1998 86 5.6 Driftstatistik, kraftvärme och industriellt mottryck åren 1996 - 1998 86 5.7 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 88 5.8 Anslagsutveckling 88 5.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 90 5.10 Anslagsutveckling 90 5.11 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 91 5.12 Anslagsutveckling 92 5.13 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 93 5.14 Anslagsutveckling 94 5.15 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 94 5.16 Anslagsutveckling 95 5.17 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 96 5.18 Anslagsutveckling 98 6.1 Anslagsutveckling 103 5 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om tillfällig avgift för stöd till småskalig elproduktion, 2. godkänner regeringens förslag till förändrad inriktning av verksamheten inom ramen för bidrag till minskad elanvändning, enligt vad som anförts i avsnitt 5.3, 3. bemyndigar regeringen att under år 2000, ifråga om ramanslaget B1 Bidrag för att minska elanvändning, besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 300 miljoner kronor under åren 2001 och 2002, (avsnitt 5.3), 4. bemyndigar regeringen att under år 2000, ifråga om ramanslaget B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor, besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 533 miljoner kronor under åren 2001 och 2002, (avsnitt 5.3), 5. bemyndigar regeringen att under år 2000, ifråga om ramanslaget B3 Åtgärder för effektivare energianvändning, besluta om åtgärder som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 25 miljoner kronor under åren 2001 och 2002, (avsnitt 5.3), 6. bemyndigar regeringen att under år 2000, ifråga om ramanslaget B4 Energiforskning, besluta om stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 200 miljoner kronor under åren 2001 -2005, (avsnitt 5.3), 7. bemyndigar regeringen att under år 2000, ifråga om ramanslaget B5 Energiteknikstöd, besluta om stöd till utveckling av ny energiteknik i företag och branscher som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 520 miljoner kronor under åren 2001 - 2004, (avsnitt 5.3), 8. bemyndigar regeringen att under år 2000, ifråga om ramanslaget B6 Introduktion av ny energiteknik, besluta om stöd till introduktion av ny energiteknik som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 920 miljoner kronor under åren 2001 - 2004, (avsnitt 5.3), 9. bemyndigar regeringen att under år 2000, ifråga om ramanslaget B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, besluta om åtgärder som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 45 miljoner kronor under åren 2000 – 2004, (avsnitt 5.3), 10. bemyndigar regeringen att under budgetåret 2000 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att det under budgetåret 1998 uppförda ramanslaget B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket, får överskridas om ett nytt riksdagsbeslut inte hinner inväntas, 11. som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för Affärsverkskoncer- nen svenska kraftnät för perioden 2000 – 2002 enligt vad som anförts i avsnittet 4 Effektiva energimarknader, underavsnittet Investerings- och finansieringsplan samt beredskapsåtgärder, 12. godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts beredskaps- åtgärder enligt vad som anförts i avsnittet 4 Effektiva energimarknader, underavsnittet Investerings- och finansieringsplan samt beredskapsåtgärder, 13. ger regeringen finansiella befogenheter rörande Affärsverket svenska kraftnät i enlighet med vad som anförts i avsnittet 4 Effektiva energimarknader, underavsnittet Finansiella befogenheter, 14. bemyndigar regeringen att låta Affärsverket svenska kraftnät ta upp lån och placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret samt att i övrigt ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella befogenheter i enlighet med vad som anförts i avsnittet 4 Effektiva energimarknader, underavsnittet Finansiella befogenheter, 15. bemyndigar regeringen att meddela närmare föreskrifter om stöd till småskalig elproduktion samt godkänner omfattning, inriktning och finansiering av stödet enligt vad som anförts i avsnitt 6 Övrig statlig verksamhet, 16. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader ramanslag 113 768 B1 Bidrag för att minska elanvändning ramanslag 105 000 B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor ramanslag 95 000 B3 Åtgärder för effektivare energianvändning ramanslag 65 000 B4 Energiforskning ramanslag 401 758 B5 Energiteknikstöd ramanslag 130 000 B6 Introduktion av ny energiteknik ramanslag 230 000 B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser ramanslag 50 000 B8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet ramanslag 5 000 B9 Stöd till småskalig elproduktion reservationsanslag 250 000 Summa 1 445 526 6 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 6.1 Förslag till lag om tillfällig avgift för stöd till småskalig elproduktion Härigenom föreskrivs följande 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om en tillfällig avgift för att finansiera statligt stöd till småskalig elproduktion. 2 § Avgift som avses i 1 § betalas till Affärsverket svenska kraftnät av den som innehar nätkoncession och vars ledning är ansluten till stamnätet. Utlandsförbindelse grundar dock ingen avgiftsskyldighet. 3 § Avgiften uppgår till 0,2 öre för varje kilowattimme som under år 2000 tagits ut från stamnätet i koncessionshavarens anslutningspunkter. 4 § Den del av avgiften som avser vartdera kvartalet under år 2000 skall betalas senast den 31 maj, den 31 augusti och den 30 november 2000 samt den 28 februari 2001. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och upphör att gälla vid utgången av juni 2001. 7 Energi 7.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar frågor avseende tillförsel, distribution och användning av energi. Det omfattar vidare det program för omställning och utveckling av energisystemet vars utformning godkänts av riksdagen i juni 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Programmet löper över en sjuårsperiod t.o.m. år 2004. Till utgiftsområdet hör också energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser i Baltikum och Östeuropa. Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en reaktor i Barsebäcksverket ställas av före den 1 juli 1998. Regeringsrätten beslutade den 14 maj 1998 att inhibera regeringens beslut om avställning av den första reaktorn i avvaktan på ett rättsligt avgörande. Den 16 juni 1999 meddelade regeringsrätten att regeringens beslut skall stå fast. Emellertid skall rätten att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 inte upphöra förrän vid utgången av november 1999. Den andra reaktorn i Barsebäck skall enligt riktlinjerna för energipolitiken ställas av före den 1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el. Det energipolitiska programmet innehåller därför åtgärder för att under en femårsperiod stimulera användningen av förnybara energislag samt en effektivare energianvändning. Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Den skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all energiteknik. En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. Målet för satsningen på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik är att under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. De övergripande målen för energiforskningen är att bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens beslut år 1997. Energiforskningen skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energiforskningen skall också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Det ökade internationella samarbetet och Sveriges medlemskap i EU har inneburit delvis nya förutsättningar för arbetet med att utveckla ny teknik på energiområdet. Genom det internationella forskningssamarbetet höjs kompetens och kvalitet i den nationella forskningen. Fullbordandet av den inre marknaden för el och gas, liksom strävandena att utvidga EU, ställer ökade krav på att de energipolitiska åtgärder som vidtas i Sverige står i samklang med utvecklingen i vår omvärld. Samarbetet på gemenskapsnivå inom området icke-nukleär energi genomförs sedan den 1 januari 1999 dels inom ramen för EG:s femte ramprogram för forskning och utveckling, dels inom EG:s ramprogram för energi. Forsknings- och utvecklingsaktiviteterna rörande icke-nukleär energi bedrivs inom ett särskilt tematiskt program för energi och miljö. Flera medlemsstater har i skilda sammanhang efterlyst en samlad bild av gemenskapens verksamhet inom energiområdet. Anledningen är att medlemsstaterna har bedömt att det blir lättare att överblicka resultat och konsekvenser av gemenskapens åtgärder. Genomförandet av ett ramprogram för energi och därmed sammanhörande åtgärder , inklusive sex delprogram inriktade på förnybara energikällor, energieffektivisering, analys, samarbete med tredje land, ny teknik för fastbränsle och säkerhetsaspekter inom kärnenergisektorn har därför inletts under innevarande budgetår. Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, har förtydligat integreringen av miljöhänsyn i EU:s politikområden. Energi är ett av de politikområden som hittills pekats ut att påbörja integreringsprocessen. Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors den 10 -11 december i år kommer en strategi för hållbar utveckling på energiområdet på gemenskapsnivå att presenteras. Arbetet på gemenskapsnivå ligger väl i linje med 1997 års energipolitiska beslut eftersom åtgärderna på ett effektivt sätt skall bidra till att uppfylla gemenskapens prioriterade mål på energiområdet: försörjningstrygghet, konkurrenskraft och skyddet för miljön. Omställningen av energisystemet måste vara förenlig med de krav som ställs i en strategi mot klimatförändringar av antropogent ursprung. Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser ingår också som en viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan från energisektorn. Av särskild betydelse är bilateralt och multilateralt samarbete avseende utveckling av energisystemet i Baltikum och Östeuropa inom ramen för klimatkonventionen. En strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn ingår som en del i det energipolitiska beslut som riksdagen fattade under våren 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Bortfallet av el till följd av avställningen av Barsebäcksverket skall kompenseras genom effektivare energianvändning, elhushållning, konvertering från el samt tillförsel av el från andra energikällor. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el. Under en femårsperiod lämnas därför investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt till effektivisering och minskad användning av el i bostadssektorn. En minskad elanvändning och ett minskat eleffektuttag är viktiga förutsätt-ningar för att kompensera bortfallet av elproduktion. Vidare måste produktionen av el från förnybara energikällor öka. De energipolitiska riktlinjerna innebär att investeringsbidrag ges under en femårsperiod för att stimulera en fortsatt utbyggnad av ekologiskt uthållig elproduktion. Även om de föreslagna insatserna beräknas kompensera för avveckling av två kärnkraftsreaktorer, med avseende på energibalansen i landet som helhet, krävs särskilda åtgärder för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Regeringen har därför tillkallat en delegation med detta syfte. Det är viktigt att möjligheterna att hushålla med energi och minska elanvändningen tillvaratas. Riksdagen har beslutat att insatser skall genomföras för att öka kunskapen om och stimulera intresset för ekonomiskt och miljömässigt motiverade energieffektiviseringar. Dessa åtgärder skall, i kombination med ett utvidgat europeiskt samarbete för energieffektivisering, bidra till att ytterligare minska användningen av el och öka hushållningen med energi. I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) redogjordes för det energipolitiska programmets finansiering. Statens energimyndighet, som inrättades den 1 januari 1998 har huvudansvaret för att verkställa den större delen av det energipolitiska programmet. Den 1 januari 1996 trädde ett nytt regelverk för elmarknaden i kraft (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2). Det nya regelverket innebär konkurrens i handeln med el, vilket skapar förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen och en ökad valfrihet för kunderna. Nätverksamheten är ett naturligt monopol som övervakas med stöd av ellagstiftningen. Den 1 januari 1998 trädde en ny ellag (1997:857) i kraft (prop. 1996/97:136, bet. 1997/98:NU3, rskr. 1996/97:27). Den nya ellagen bygger på elmarknadsreformens principer och innebär i huvudsak en språklig och redaktionell modernisering av den tidigare gällande ellagstiftningen. I samband med beredning av prop. 1997/98:159 Genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el, m.m., redovisade Näringsutskottet i betänkandet 1998/99:NU4 Vissa elmarknadsfrågor som sin uppfattning att regeringen våren 1999 bör återkomma till riksdagen med ett förslag om slopat timmätarkrav för mindre kunder och att de nya bestämmelserna bör träda i kraft senast den 1 november 1999. Riksdagen beslutade den 4 december 1998 i enlighet med Näringsutskottets förslag (rskr. 1998/99:53). En proposition om införande av schablonberäkning på elmarknaden, m.m. överlämnades till riksdagen våren 1999 (prop. 1998/99:137). Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara ett föregångsland i omställningen till hållbar utveckling. Detta mål kräver nya åtgärder inom samtliga politikområden. Som ett led i detta arbete har svensk fordonsindustri inbjudits till ett utökat samarbete kring utveckling av mer miljövänliga fordon. Såväl ur ett energipolitiskt som ur ett närings- och transportpolitiskt perspektiv är det en strategiskt avgörande fråga att minska utsläppen från transportsektorns energianvändning. Fordonsindustrins uthålliga konkurrenskraft är beroende av att miljöbelastningen i möjligaste mån undanröjs. Utgångspunkten för samarbetet mellan staten och näringslivet är en gemensam satsning på ett forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprogram som skall bidra till att minska vägtrafikens bidrag till miljöförstöringen och därmed samtidigt skapa stabila förutsättningar för en långsiktigt konkurrenskraftig fordonsindustri. Programmet kommer att genomföras under en sexårsperiod från den 1 januari år 2000. För de statliga insatserna kommer sammantaget att dis- poneras 500 miljoner kronor av befintliga medel med 300 miljoner kronor från utgiftsområde 21 Energi och 100 miljoner vardera från utgiftsområde 22 Kommunikationer och 24 Näringsliv. Inom ramen för programmet planeras ett tiotal koordinerade projekt som syftar till att samlat angripa vägtrafikens miljöproblem. Projekten avses bedrivas i samverkan med flera parter och spänner över områden såsom avgasefterbehandling, avancerad förbränningsteknik, hybridfordon och bränslecellsteknologi, viktreduktion, väginformatik och kompetensförsörjning. Förutom fordonstillverkarna är avsikten att även universitet och forskningsistitutioner samt underleverantörer skall medverka i projekten. I förhållande till EG:s statsstödsregler bedöms projekten ligga i linje med av kommissionen godkända förordningar för forsknings- och utvecklingsstöd till teknisk utveckling och energiforskning och behöver således inte anmälas i särskild ordning. I den mån enskilda delprojekt skulle bli av sådan storleksordning att de särkilda rambestämmelserna om stöd till bilindustrin blir tillämpliga, måste dock anmälan till kommissionen göras i sådant enskilt fall. Omställningen av energisystemet ställer krav på att ny teknik etableras på marknaden. En viktig del av energipolitiken är därmed att bidra till att resultat från forsknings- och utvecklingsverksamhet kommer till användning kommersiellt. För detta erfordras en konstruktiv samverkan med näringslivet. I flera regionala tillväxtavtal för åren 2000 - 2002 är åtgärder inom energiproduktion och teknikutveckling en prioriterad del av länens program för tillväxt i näringslivet. Medel inom utgiftsområdet kan därför användas för medfinansiering av åtgärder i regionala tillväxt-avtal. 7.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutveckling Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 867 1 681 1 246 1 446 1 921 1 738 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Se avsnitt 3.3 Förändringar Under 1998 och 1999 har ett antal förändringar inträffat med betydelse för utgiftsområdet. I samband med 1999 års ekonomiska vårproposition intitierade regeringen en översyn av bidragen till minskad elanvändning. Översynen motiverades av indikationer på att framför allt stöd till eleffektminskande åtgärder inte ledde till den måluppfyllelse som avsetts. Översynen har bekräftat dessa indikationer och regeringen föreslår därför att de eleffektminskande åtgärderna avskaffas. Verksamheten under år 2000 bör främst inriktas på utveckling, med sikte på att ny teknik och nya metoder skall kunna utnyttjas. En övergripande utvärdering av det energipolitiska programmets första år har också genomförts och de viktigaste slutsatserna redovisas nedan under 3.3. Mål Riksdagen beslutade i juni 1997 om mål för energipolitiken. Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och an- nan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor för att främja en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. Energipolitiken skall skapa villkor för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat. Energipolitiken skall underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Energipolitiken skall bidra till ett breddat ener- gi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Prioriteringar I riksdagens energipolitiska beslut i juni 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) har prioriteringar angetts för verksamheten inom utgiftsområdet. 7.3 Resultatbedömning 7.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Tabell 7.2 Energibalans för åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996, 1997 och 1998 TWh 1970 1980 1990 1995 1996 1997 1998 Inhemsk energianvändning Därav: 375 380 367 391 401 393 395 Industri 154 148 140 146 148 150 150 Inrikes transporter 56 68 84 87 87 87 88 Bostäder, service m.m. 165 165 143 158 166 156 157 Omvandlings- och distributionsförluster Omvandlings- och distributionsförluster, FN/ECE1 49 49 34 84 39 171 42 176 50 197 42 173 43 182 Utrikes sjöfart och energi för icke energiändamål 33 25 31 36 35 40 44 Total användning Total användning FN/ECE 457 457 439 489 437 569 469 603 485 632 476 607 482 621 Tillförsel av bränslen Därav: 411 352 292 324 344 331 336 Oljor 350 285 187 203 217 205 209 Naturgas - - 9 9 10 9 9 Kol/koks 18 19 31 28 31 27 26 Biobränslen, torv m.m. 43 48 65 85 86 90 92 Vattenkraft, brutto 41 59 73 69 52 70 75 Kärnkraft, brutto Kärnkraft brutto FN/ECE - - 26 76 68 200 70 200 75 222 69 200 73 212 Spillvärme och värmepumpvärme i fjärrvärme- anläggningar - 1 8 8 8 9 9 Netto import av el 4 1 -3 -2 6 -3 -11 Total tillförd energi Total tillförd energi FN/ECE 457 457 439 489 437 569 469 603 485 632 476 607 482 621 1 Den metod som används av FN/ECE för att beräkna tillförseln från kärnkraften, uppger den angivna värmemängden från reaktorerna. I FN/ECEs metod ingår energiomvandlingsför- lusterna i kärnkraftverken i den totala energitill-förseln, vilket utgör skillnaden gentemot den metod som Sverige använt sig av. Källa: Statens energimyndighet Energibalansen Tillförseln av energi har varit relativt stabil i Sverige under de senaste årtiondena. Betydande förändringar har dock skett när det gäller fördelningen på energislag. Oljans andel har minskat kraftigt, medan andelarna för el och biobränslen har ökat. Den snabba expansionen av biobränslen hänför sig främst till fjärrvärmeproduktionen. Den slutliga användningen av energi har i ett längre tidsperpektiv sjunkit något inom industrin samt inom bostads- och servicesektorn. Variationer förekommer dock mellan åren, främst beroende på konjunktur- och temperaturskillnader. Bortsett från tillfälliga nedgångar har transportsektorns energianvändning ökat kontinuerligt. Tabell 7.3 Elanvändning åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1996, 1997 och 1998 TWh 1970 1980 1990 1995 1996 1997 1998 Total slutlig användning Därav: 57,7 86,7 129,1 133,9 132,8 132,9 133,9- Industri 33,0 39,8 53,3 51,7 50,9 52,7 53,8 Transporter 2,1 2,3 2,5 2,5 2,5 2,4 2,5 Bostäder service m.m. 22,0 43,0 63,3 72,1 73,0 71,1 70,8 Fjärrvärme, raffinaderier 0,6 1,3 10,0 7,5 6,3 6,7 6,8 Distributionsförluster 5,8 8,2 10,7 7,5 9,4 9,8 9,6 Total användning netto 63,4 94,5 139,7 141,4 142,2 142,7 143,5 Källa: Statens energimyndighet Tabell 7.4 Elproduktion åren 1970,1980,1990,1995,1996,1997 och 1998 TWh 1970 1980 1990 1995 1996 1997 1998 Vattenkraft 40,9 58,0 71,5 67,0 51,0 68,2 73,6 Vindkraft - - 0,0 0,1 0,1 0,2 0,3 Kärnkraft - 25,3 65,3 66,7 71,4 66,9 70,5 Industriellt mottryck 3,1 4,0 3,1 4,2 4,5 4,0 4,5 Kraftvärme 2,4 5,6 2,1 4,7 5,4 5,4 5,1 Kondensanläggningar 12,0 0,9 0,3 0,4 3,6 0,6 0,3 Gasturbiner 0,7 0,2 0,1 0,2 0,0 0,0 0,0 Nettoproduktion 59,1 94,0 142,2 143,4 136,0 145,3 154,2 Nettoimport 4,3 0,5 -2,5 -1,8 6,1 -2,6 -10,7 Källa: Statens energimyndighet Elbalansen Sveriges elproduktion har mer än fördubblats från år 1970 till slutet av 1980-talet. Därefter har produktionen varit nära nog konstant, bortsett från variationer som beror på vattentillgången. Vatten- och kärnkraft svarar under normala förhållanden vardera för knappt hälften av elproduktionen. Övrig produktion sker i huvudsak i kraftvärmeanläggningar i fjärrvärmenäten och inom industrin. Storleken och riktningen på utlandshandeln med el varierar från år till år främst beroende på vattentillgången i det nordiska elsystemet. Den mycket snabba ökningen i elanvändningen under 1970- och 1980-talen speglar till en del en övergång från olja till el inom såväl industrin som bostadssektorn. Från slutet av 1980-talet har ökningstakten mattats av väsentligt och de senaste åren har elanvändningen varit i det närmaste konstant. Det energipolitiska programmet Huvuddelen av 1997 års energipolitiska program trädde i kraft den 1 januari 1998, vilket medför att den redovisning av resultat som görs i årets budgetproposition enbart kan ge en indikativ bild av programmets effekter. En plan för upp- följning och utvärdering av det energipolitiska programmet har tagits fram och en extern utvärdering av programmets första år har genomförts. Planen och de huvudsakliga slutsatserna i utvärdringen redovisas närmare i avsnitt 3.3.2 respektive 3.3.3. Utvecklingen på energimarknaderna Den reformerade elmarknaden utvecklas i positiv riktning i huvudsak i enlighet med elmarknadsreformens intentioner. Den nordiska elhandeln har utvecklats och det planerade införandet av schablonberäkning har ökat konkurrenstrycket, vilket har lett till sänkta elpriser också för elkunder med lägre förbrukning. Från och med den 1 januari 1998 har Statens energimyndighet, som är nätmyndighet enligt ellagen, möjlighet att bedriva tillsyn över elpriser inom leveranskoncessionsområden. Härigenom har myndigheten möjlighet att självständigt bedöma vilka ärenden som skall bli föremål för särskilda tillsynsinsatser både för elpriser och nättariffer. Efter myndighetens agerande har betydande prissänkningar genomförts av de leveranskoncessionärer som tillämpat högst priser. Nätavgifterna har varit i stort sett oförändrade mellan åren 1996 och 1999, vilket realt sett innebär en liten sänkning av avgifterna. Tariffskillnaderna mellan nätföretagen har minskat, men spridningen är fortfarande betydande. Det bedöms dock generellt finnas effektiviseringsmöjligheter i nätverksamhet. Strukturförändringen mot ökad vertikal och horisontell integration har fortsatt under år 1998. Omstruktureringen sker främst inom den kommunala sektorn genom utförsäljning av kommunalt ägd elhandels- och nätverksamhet. Ytterligare en trend är att mindre elhandelsföretag går samman i gemensamt ägda företag i syfte att skapa sig en starkare ställning på elhandelsmarknaden. Ett direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas har under år 1998 antagits inom EU (98/30/EG) Direktivet bygger på samma principer som elmarknadsdirektivet (96/92/EG), dvs. tillgång till nätet, ömsesidighet, subsidiaritet och gradvis öppnande av marknaden, men beaktar samtidigt de särskilda villkoren för naturgasmarknaden. I direktivet finns gemensamma regler för överföring, distribution, leverans och lagring av naturgas. Medlemsstaterna skall före halvårsskiftet 2000 ha genomfört direktivet i nationell rätt. Den särskilda utredare som tillkallades sommaren 1998 med uppdrag att se över den lagstiftning som reglerar handel, transporter och distribution av naturgas och annan rörbunden energi (dir. 1998:41) skall redovisa sitt uppdrag den 1 november 1999. Utredaren skall även beakta frågan om en utvidgning av naturgasnäten i Norden och Östersjön. Ett delbetänkande har lämnats den 1 februari 1999 (SOU 1999:5) Effektiva värme- och miljölösningar. I betänkandet föreslås bl.a. att åtgärder vidtas för att främja uppbyggnad av effektiva värmeförsörjningssystem. Statens energimyndighet har inlett en kartläggning av värmemarknadens struktur och funktion. Kartläggningen skall redovisas till regeringen den 1 november 1999 och utgöra underlag för eventuella åtgärder för att effektivisera värmemarknaden. Utnyttjandet av förnybara energislag har underlättats Vad gäller förnybara energislag har kostnaderna för insatsvaror och teknik blivit lägre, teknikens tillgänglighet och effektivitet har ökat. Kostnadsskillnaden mellan elproduktion baserad på förnybara energikällor och konventionell fossilbaserad elproduktion är emellertid fortfarande betydande. Totalt installerades 48 MW ny vindkraft under år 1998. Nytillkommen eleffekt för biobränsleeldade kraftvärmeverk som beviljats bidrag under år 1998 uppgick till 84 MW. I befintliga anläggningar har dock nyttjandetid och elproduktion varit lägre än vad som tidigare beräknats, vilket delvis kan förklaras av ändrade förutsättningar efter elmarknadsreformen. Kompletterande miljö- och klimatpolitiska styrmedel För att integrera miljöhänsyn och åtgärder för en hållbar utveckling krävs en balans mellan kompletterande styrmedel. Skatteinstrumentet kan till en del bidra till måluppfyllelsen. Men det finns också ett behov av att utveckla och introducera nya typer av styrmedel som komplement till lagstiftning, skatter och subventioner. Sådana alternativa styrmedel bör bygga på dialog, öppenhet, information, rådgivning och kunskapsspridning. Härutöver är också öppna och väl fungerande marknader en viktig förutsättning för hållbar utveckling. Därför måste de styrmedel som utnyttjas utformas så att de samverkar med den positiva utveckling som sker på marknaderna. För att främja en sådan utveckling har dels en expertutredning tillsatts om möjligheterna att utnyttja s.k. flexibla mekanismer i klimatpolitiken (dir. 1999:25), dels en förstudie genomförts om möjligheterna att utnyttja överenskommelser med industrin om energieffektivisering. Vidare pågår ett projekt för att tillsammans med näringslivet utarbeta en strategi för hur en hållbar utveckling av användningen av biobränsle kan främjas genom information och utbildning. 7.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Effektiva energimarknader Under denna rubrik redovisas nätmyndighetens (Statens energimyndighet) tillsyn av nätverksamhet och leveranskoncessioner. Vidare ingår Affärsverket svenska kraftnäts (Svenska kraftnät) verksamhet och tillståndsärenden enligt ellagen och rörledningslagen. Nätmyndigheten har genomfört tillsyn och prövning av nättariffer och elpriser inom leveranskoncession. Tillsynsarbetet har under året koncentrerats på tillsyn av skäliga elpriser. Arbetet med nättariffer har under 1998 främst inriktats på metodutveckling. Arbete har också påbörjats i syfte att utveckla en analysmodell för att kartlägga eventuell otillåten subvention från nätföretag till övriga koncernföretag. Utvecklingen på elmarknaden under år 1998 har följts upp bl.a. beträffande nättariffer och elhandelspriser. Informationsinsatser riktade till elmarknadens aktörer har genomförts i syfte att sprida kunskap om de nya förutsättningarna på elmarknaden. Nätmyndigheten har vidare på regeringens uppdrag genomfört en översyn och tagit fram förslag till ändrade regler beträffande icke koncessionspliktiga nät. På regeringens uppdrag har energimyndigheten i samarbete med Svenska kraftnät också genomfört en översyn av reservkraftbehovet i det svenska elsystemet. Myndigheternas rapport har behandlats vid en hearing med berörda aktörer på marknaden. Svenska kraftnät har på ett affärsmässigt sätt förvaltat och drivit stamnätet med de statligt ägda utlandsförbindelserna, samt fullgjort sin uppgift beträffande systemansvar och balansavräkning. Sedan våren 1998 är Svenska kraftnät tillsammans med den finska motsvarigheten Fingrid Oy hälftendelägare i den finska elbörsen EL-EX som är under integration med Nord Pool. I samband med detta justerades gränstariffen i spothandeln med Finland. Den 1 mars 1999 togs gränstariffen bort helt för elspothandel. Under 1998 bildades Nord Pool Consulting AS med Svenska kraftnät, Statnett och Nord Pool som lika delägare. Under 1998 har aktiviteterna för att anlägga en likströmsförbindelse mellan Sverige och Polen fortsatt. SwePol Link AB svarar för dessa aktiviteter. En översyn av systemet med leveranskoncessioner (LEKO-utredningen) inleddes sommaren 1998 genom uppdrag till en särskild utredare (dir. 1998:37 och tilläggsdirektiv 1998:82). I uppdraget ingår bl.a. att överväga behovet av ett fortsatt skydd för elkunder med låg förbrukning och för den småskaliga elproduktionen. Vidare ingår att med förtur överväga ett undantag för elkunder med låg förbrukning från kravet på timvis mätning. I samband med beredning av prop. 1997/98:159 Genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el, m.m., redovisade Näringsutskottet i betänkandet 1998/99:NU4 Vissa elmarknadsfrågor som sin uppfattning att LEKO-utredningens uppdrag borde skärpas och preciseras bl.a. vad gäller slopandet av timmätarkravet för de små elkonsumenterna. Regeringen borde våren 1999 återkomma med förslag till nya bestämmelser som kunde träda i kraft senast den 1 november 1999. Riksdagen beslutade den 4 december 1998 i enlighet med Näringsutskottets förslag (rskr. 1998/99:53). Med anledning av riksdagens ställningstagande gavs utredningen den 11 februari 1999 genom nya tilläggsdirektiv (dir. 1999:19) i uppdrag att med förtur behandla vissa frågor som sammanhänger med införandet av ett system för schablonberäkning av elleveranser. På regeringens uppdrag har också Svenska kraftnät i samråd med Energimyndigheten, parallellt med utredningsarbetet, tagit fram förslag till system för schablonberäkning av elleveranser som skall träda i kraft den 1 november 1999. En proposition om införande av schablonberäkning på elmarknaden, m.m. överlämnades till riksdagen våren 1999 (prop. 1998/99:137). En särskild utredare tillkallades sommaren 1998 med uppdrag att se över den lagstiftning som reglerar handel, transporter och distribution av naturgas och annan rörbunden energi (dir. 1998:41). Översynen görs mot bakgrund av bl.a. genomförandet av EG:s naturgasdirektiv. 1997 års energipolitiska program Plan för uppföljning och utvärdering av 1997 års energipolitiska program Närings- och handelsdepartementet gav i juni 1998 i uppdrag åt en arbetsgrupp att lämna förslag till en plan för uppföljning och utvärdering av 1997 års energipolitiska program. Arbetsgruppen har bestått av representanter från Närings- och handels-, Finans-, Inrikes-, Kommunikations- Miljö- och Utbildningsdepartementen samt Energimyndigheten, Ekonomistyrningsverket och Statskontoret. Statskontoret har varit sekretariat för arbetsgruppen. I arbetsgruppens uppdrag har ingått att - lämna förslag till utformning, inriktning och omfattning av en extern utvärdering av det energipolitiska programmet - granska och lämna eventuella förslag på förändringar av nu gällande verksamhetsmål för programmet - lämna förslag om nyckeltal, indikatorer eller resultatmått - kartlägga möjliga indirekta effekter av åtgärderna - lämna förslag om sådana datainsamlings-, utrednings- och forskningsprojekt som kan anses vara nödvändiga för att kunna genomföra en allsidig utvärdering som inkluderar systemeffekterna. Arbetsgruppens förslag utgår dels från de beslutssituationer resultaten skall användas i, dels vilka frågor som bör besvaras vid uppföljning och utvärdering. De beslutssituationer som särskilt uppmärksammas är - den årliga resultatredovisningen - bedömning av om villkoren för avställning av den andra reaktorn i Barsebäck är uppfyllda - beslut om hur framtida avställning av kärnkraftsreaktorer skall genomföras - utvärdering i efterhand av det energipolitiska programmet. Det kan även vid andra tillfällen finnas behov av olika resultatredovisningar. Tabell 7.5 Redovisningstillfällen för det energipolitiska programmet Tidpunkt för redovisning Typ av redovisning Årligen Uppföljning Andra halvåret 2000/början av 2001 Utvärdering av måluppfyllelse Andra halvåret 2001/början av 2002 Halvtidsutvärderingar 2003 resp. 2005 Utvärderingar i efterhand Arbetsgruppen föreslår att ansvaret för uppföljningarna bör ligga på den myndighet som ansvarar för åtgärden. Utvärderingar föreslås utföras av externa utvärderare utanför myndigheten. De frågor arbetsgruppen utgått från i sina förslag om vad som bör besvaras vid uppföljning och utvärdering av programmets kortsiktiga åtgärder är följande: - Vad har hänt? - Har målen uppfyllts? - På vilket sätt har programmets åtgärder påverkat förändringarna? - Vilka effekter har programmet haft? - Är insatserna kostnadseffektiva? Den första frågan "Vad har hänt?" skall besvaras i den årliga uppföljningen. Ansvarig myndighet redovisar uppgifter om detta till regeringen och denna redovisning ligger sedan till grund för vad som redovisas till riksdagen i budgetpropositionen och vårpropositionen. Myndigheternas uppföljning speglar, med hjälp av ett antal nyckeltal, resultat och förändringar sedan åtgärden sattes in. Arbetsgruppen ger i sin rapport förslag på sådana nyckeltal. Dessa innehåller såväl prestationsmått som effektmått. Exempel på prestationsmått är antal ansökningar, sökt belopp samt administrativ kostnad. Exempel på effektmått är normalårsberäknad årlig elreduktion eller elproduktion, miljöutsläpp samt ekonomiska mått som kostnad per kWh. Förutsättningarna för att ta fram och redovisa de föreslagna resultat- och effektmåtten varierar. Ibland kan nyckeltalen grundas på faktiska observationer, i andra fall får schablonberäkningar användas. I några fall krävs även viss metodutveckling. För att kunna besvara den andra frågan "Har målen uppfyllts?" krävs en måluppfyllelseanalys, vilket innebär att de resultat som konstaterats i uppföljningen ställs i relation till uppsatta mål för programmet. Måluppfyllelseanalysen underlättas om målen är tydligt formulerade, avser relevanta effekter av åtgärden samt är mätbara. Arbetsgruppen har givit några förslag till omformuleringar av verksamhetsmålen. För att få svar på den tredje frågan "På vilket sätt har programmets åtgärder påverkat förändringarna?" krävs att utvärderaren analyserar i vilken utsträckning programmets åtgärder har bidragit till de konstaterade förändringarna. Därutöver krävs en analys av vilka externa faktorer som också har påverkat resultatet. Analyser bör exempelvis göras av vilken betydelse - de statliga bidragen har haft vid olika aktörers investeringsbeslut - teknikupphandlingen har haft för utvecklingen och marknadsetableringen av ny teknik - informationen har haft för kunskapsuppbyggnad och beteendeförändringar vad avser energieffektiviseringar. I rapporten beskrivs några externa faktorer som bedöms påverka utfallet av programmet. Dessa är: - utvecklingen på elmarknaden - utformningen av energiskatterna - internationella överenskommelser om utsläpp av klimatpåverkande gaser. Den fjärde frågan "Vilka effekter har programmet haft?" skall besvaras genom en analys av vilka direkta och indirekta samt avsedda och oavsedda effekter åtgärderna har lett till. Arbetsgruppen ger exempel på några tänkbara effekter av programmet. Dessa rör bl.a. förändringar av elproduktion och elanvändning, miljöutsläpp, klimatpåverkande utsläpp och sysselsättningen. Den sista frågan "Är insatserna kostnadseffektiva?" kan besvaras genom att beräkna kostnad per inbesparad kWh eller per producerad kWh. Därefter kan åtgärder inom respektive kategori jämföras med varandra. Dessa beräkningar går dock inte att utföra för alla åtgärder. Även i de fall sådana nyckeltal inte är möjliga att beräkna kan dock andra typer av bedömningar göras av kostnadseffektiviteten. Jämförelser bör, förutom mellan olika åtgärder i omställningsprogrammet, också göras med andra möjliga insatser som nu inte ingår i omställningsprogrammet. Genom en sådan bredare ansats ges ett bättre underlag för politiska beslut vad gäller kost- nadseffektiviteten i olika möjliga insatser. Omställningsprogrammets långsiktiga åtgärder omfattar stöd till energiforskning, energiteknikstöd och introduktion av ny energiteknik. Stödet till energiforskning är inriktat på grundforskning och tillämpad forskning medan de övriga stödformerna i huvudsak går till senare skeden i teknikutvecklingen. Arbetsgruppen föreslår att resultatredovisningen utgår från tre begrepp: - kvalitet - relevans - teknikområdens kommersiella mognad. När det gäller mätning av kvalitet på grundläggande forskning finns etablerade metoder t.ex. s.k. peer review. Kvalitetsmått anger främst den inomvetenskapliga kvaliteten, men kan också ha betydelse vid bedömningar om ytterligare forskningsbehov. Relevansen kan bedömas genom särskilda relevansutvärderingar. Dessa kan genomföras genom att oberoende sakkunniga får bedöma relevansen i genomförda projekt. Exempel på nyckeltal som kan vara aktuella för att bedöma relevansen är antal erhållna patent och hur dessa utnyttjats. I de fall där medfinansiering från näringslivet förutsätts kan relevansen också mätas genom att studera i vilken utsträckning näringslivet bidrar med finansiering av olika projekt. Arbetsgruppen föreslår att en ny typ av resultatredovisning bör införas för de långsiktiga åtgärderna. Förslaget innebär att redovisningen orienteras mot utveckling och introduktion av specifika tekniker. För flertalet teknikområden bedöms hur långt teknikutvecklingen kommit utifrån den kommersiella mognaden. Bedömningarna görs för hur situationen är idag, om 10 respektive 20 år. Den föreslagna redovisningen kräver vissa utvecklingsinsatser av i första hand Energimyndigheten, men uppgifter bör kunna samlas in för verksamhetsåret 1999. Till de långsiktiga åtgärderna räknas även energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser. Arbetsgruppen lämnar förslag på resultatredovisning även för denna åtgärd, men förslaget får betraktas som preliminärt. Energimyndigheten har i uppdrag att upprätta en plan för rapportering av projekt i enlighet med de rekommendationer som formulerats inom ramen för klimatkonventionen. Vid sidan om det energipolitiska programmet kan lokala investeringsstöd lämnas till kommuner för åtgärder som bl.a. minskar belastningen på miljön, effektiviserar energianvändningen, gynnar användningen av förnybara råvaror m.m. Vissa åtgärder som kan ges stöd enligt omställningsprogrammet kan även erhålla stöd från de lokala investeringsprogrammen. Arbetsgruppen föreslår att de åtgärder som genomförts inom ramen för de lokala investeringsprogrammen, men som skulle kunnat få stöd genom omställningsprogrammet, särredovisas. Energimyndigheten bör ansvara för denna redovisning med hjälp av underlag från Regeringskansliet. Syftet är att få en samlad redovisning av likadana åtgärder, oavsett från vilket program stödet getts. Åtgärder på kort sikt Åtgärder på kort sikt inom ramen för 1997 års energipolitiska program omfattar bidrag för att minska elanvändningen, bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor samt åtgärder för effektivare energianvändning. Statens energimyndighet har under 1998 beviljat bidrag till 143 vindkraftsaggregat med en beräknad årsproduktion på 225 GWh el och en total effekt på drygt 101 MW. Sex anläggningar för produktion av biobränslebaserad kraftvärme med en sammanlagd eleffekt på 84 MW har beviljats bidrag. Statens energimyndighet har på regeringens uppdrag, i samråd med Fiskeriverket, Naturvårdsverket och övriga berörda myndigheter, tagit fram riktlinjer för miljöanpassad vattenkraft. En viktig aspekt är de kultur- och miljöinsatser som man kan göra i samband med utbyggnaden. Uppdraget redovisades den 1 april 1999. Sammanfattningsvis innebär dessa riktlinjer att i princip bara effektivisering, ombyggnad eller återuppbyggnad av befintliga anläggningar kan komma ifråga för bidrag. Anläggningen skall vara av typen strömkraftverk och i vissa fall skall vandringsväg för fisk anordnas. En gällande vattendom måste finnas. Efter att kraven för miljöanpassad vattenkraft preciserats har bidrag till investering i småskalig vattenkraft beviljats till 7 anläggningar med en sammanlagd effekt på 2 MW. Åtgärder på lång sikt Åtgärder på lång sikt inom ramen för 1997 års energipolitiska program omfattar stöd till energiforskning samt utveckling och demonstration av ny energiteknik. Statens energimyndighet skall den 15 december 1999 redovisa en strategi för arbetet med forskning och utveckling, demonstration, teknikupphandling och marknadsintroduktion. Strategin skall omfatta ett nationellt såväl som ett internationellt perspektiv med särskild betoning på forskningssamarbetet inom EU. Strategin skall utgå dels från en övergripande bedömning av utvecklingen av energisystemet och dels en bedömning av insatsområdenas utvecklingsfas utifrån såväl ett inomvetenskapligt som ett bredare samhälleligt perspektiv. Myndigheten skall även göra en prioritering av insatsområden och forskningsbehov med utgångspunkt i förväntade kunskapsbehov på lång sikt för lagring, tillförsel, distribution, omvandling och användning av energi. Av särskild betydelse för det fortsatta långsiktiga arbetet med insatser som skall bidra till omställningen av energisystemet är att skapa förutsättningar för att forskningsresultat nyttiggörs. Medlen inom det långsiktiga programmet kan disponeras för stöd till grundforskning, industriell forskning, utvecklingsarbete före marknadsintroduktion och teknikupphandling i programlagda insatser eller fristående projekt. Stödformerna kan kombineras. En sammanställning av de skilda stödformerna görs i tabellen nedan. Tabell 7.6 Olika stödformer inom det energipolitiska programmets långsiktiga del Energiforskning Energiteknikstöd Introduktion av ny energiteknik Grundforskning Grundforskning - Industriell forskning Industriell forskning - - Utvecklingsarbete före marknadsintrodukti on Utvecklingsarbete före marknadsintrodukti on - - Teknikupphandling Programlagda insatser Programlagda insatser - Fristående projekt Fristående projekt Fristående projekt Statens energimyndighet har vidare inlett arbetet med att utveckla en strategi för de långsiktiga åtgärderna i programmet. Denna skall redovisas till regeringen den 15 december 1999. Energipolitiskt motiverade internationella klimat- insatser I december 1997 fattade klimatkonventionens parter beslut om det s.k. Kyotoprotokollet. Inom ramen för EU:s gemensamma åtagande har Sverige godtagit men ännu inte ratificerat protokollet. Protokollet innehåller artiklar om gemensamt genomförande. Diskussioner och förhandlingar om regler och riktlinjer för gemensamt genomförande pågår alltjämt. Vid den fjärde partskonferensen i november 1998 beslutades om ett handlingsprogram för utredning av regler och riktlinjer med sikte på ett beslut år 2000. Regelverket för investeringsprojekt i utvecklingsländer, den s.k. mekanismen för en ren utveckling, skall prioriteras. Energipolitiskt motiverade insatser mot klimatförändringar innefattar investeringsprojekt för att minska eller begränsa utsläpp av klimatpåverkande gaser i bl.a. Östeuropa. Projekten bedrivs för att utveckla Kyotoprotokollets flexibla mekanismer. Sedan verksamheten inleddes 1993 har t.o.m. november 1998 redovisats 66 genomförda eller pågående projekt varav 55 var färdigställda. Flertalet projekt avser konvertering av värmepannor till biobränsledrift. Fletalet projekt har genomförts i Estland och Lettland. Avsikten med programmet är att vinna erfarenheter av åtgärder mot klimatförändringar inför ett system med s.k. gemensamt genomförande inom ramen för klimatkonventionen och att delta i pilotfasen för sådana insatser. Med gemensamt genomförande avses en bilateral eller multilateral överenskommelse enligt vilken länder med höga kostnader för åtgärder mot utsläpp investerar i länder med låga åtgärdskostnader i gengäld. De länder som investerar erhåller någon form av kreditering att räkna av mot egna utsläpp. 7.3.3 Effekterna av de statliga insatserna Effektiva energimarknader Under verksamhetsåret 1998 har nätmyndigheten (Statens energimyndighet) genom en aktiv tillsyn av nätverksamheten samt regelbunden prisuppföljning för nättariffer och elpriser aktivt bidragit till elmarknadens utveckling. Myndigheten har bedrivit metodutveckling för att höja kvalitet och effektivitet i det kommande tillsynsarbetet samtidigt som myndighetens ansvarsområde tydliggjorts bl.a. genom lagtillämpning och informationsinsatser. Förändringen i lagstiftningen vad avser tillsyn över elpriser inom leveranskoncessionsområden har vidare medfört att myndigheten effektivare kan bedriva tillsynsarbetet eftersom myndigheten numera självständigt kan avgöra vilka ärenden som ska bli föremål för särskilda tillsynsinsatser. Det totala antalet oavslutade ärenden har minskat med en tredjedel. Tillsynsarbetet har under året koncentrerats till tillsyn av skälighet i elpriser. Den tillsyn som nätmyndigheten genomfört år 1998 över vissa leveranskoncessionärer har bidragit till att flera av dessa genomfört eller aviserat sänkningar av sina elpriser, särskilt till kunder med låg elförbrukning. Tillsyn av priser för handel med el inom leveranskoncession har lett till nio förlägganden om sänkning av priset. Ett antal företag har utan tillsynsmyndighetens ingripande sänkt sina nättariffer. Bland principiellt betydelsefulla beslut avseende prövningsärenden återfinns beslut om villkoren för ersättning för småskalig elproduktion. Myndigheten har vid sin bedömning tillämpat en ny metod för beräknad ersättning. Genom det takpris på timregistrerande mätutrustning som infördes den 1 juli 1997 har möjligheterna att delta i handeln med el ökat för elkunder med låg förbrukning. Inför införandet av schablonberäkning ökar nu konkurrensen om dessa kundkategorier med sänkta elpriser som följd. Det utredningsarbete som genomförts av bl.a. nätmyndigheten har resulterat i vissa förslag till lagändringar beträffande bl.a. straffavgift vid försenad eller felaktig årsrapport för nätverksamhet och tariffutjämning vid samredovisning av nätområden. Arbetet har också påvisat ytterligare utredningsbehov, bl.a. beträffande åtgärder för att förhindra s.k. korssubventionering på elmarknaden, åstadkomma tariffutjämning mellan glesbygds- och tätortskunder och rationalisering av nätverksamhet. Svenska kraftnät skall medverka till att det nordiska samarbetet inom elförsörjningen utvecklas. Svenska kraftnäts samarbete med stamnätsoperatörerna i Norge och Finland har underlättat elhandeln mellan länderna och skapat förutsättningar för en ytterligare fördjupning av samarbetet bl.a. beträffande elbörser och gemensamma tarifferingsprinciper. Sedan våren 1998 är Svenska kraftnät tillsammans med den finska motsvarigheten Fingrid Oy hälftendelägare i den finska elbörsen EL-EX som är under integration med Nord Pool. I samband med detta justerades gränstariffen i spothandeln med Finland. Den 1 mars 1999 togs gränstariffen bort helt för denna elspothandel. Initiala problem med den s.k. balansavräkningen har hanterats. För närvarande pågår en översyn av bestämmelserna om mätning, rapportering och balansavräkning på elmarknaden som ett led i en övergång till s.k. schablonberäkning för mindre kunder. Den nya modell för schablonberäkning som Svenska kraftnät på regeringens uppdrag tagit fram i samråd med Energimyndigheten innebär delvis nya rutiner för Svenska kraftnäts arbete med balansavräkningen. Svenska kraftnät har på regeringens uppdrag redovisat problem och risker vid millenniumskiftet inom elförsörjningen. Svenska kraftnät bedömer att man ej behöver räkna med någon utökad risk för elavbrott i Sverige förutsatt att arbetet genomförs enligt redovisade planer. Europeiska kommissionens uppföljning av genomförandet av EG:s elmarknadsdirektiv behandlar behovet av ytterligare harmoniseringsåtgärder på elområdet, bl.a. beträffande överföringstariffer, miljöbestämmelser och relationen till tredje land. Kommissionen arbetar med ett förslag till direktiv om stöd till förnybar elproduktion på den inre marknaden för el. Den utredning som initierats när det gäller regler för naturgas och annan rörbunden energi kommer att ge underlag för ett genomförande av EG:s gasmarknadsdirektiv i svensk lagstiftning. Regeringen anser att det vid sidan av elmarknaden också finns ett behov av insatser på andra marknader inom energiområdet för att skapa förutsättningar för effektiva marknader. Statens energimyndighet arbetar för närvarande med att analysera situationen på värmemarknaden. En av uppgifterna som ingår i uppdraget är att studera konkurrenssituationen på framförallt fjärrvärmemarknaden. Beroende på resultatet av Energimyndighetens arbete kan det finnas anledning för regeringen att gå vidare inom detta område med avsikt att förbättra och under- hålla marknadsfunktionen för att även denna marknad ska fungera på ett effektivt sätt. Regeringen avser att återkomma angående åtgärder på värmeområdet. 1997 års energipolitiska program Utvärdering av åtgärder på kort sikt Utvärderingen av det första verksamhetsåret inom 1997 års energipolitiska program ger en helhetsbild av förväntade effekter av fattade beslut om stöd och utbetalningar av medel under 1998 enligt tabell nedan. Tabell 7.7 Effekter och måluppfyllelse av kortsiktiga åtgärder Insatsområde Stöd Mål i TWh år 2002 1998 effekt TWh 1998-CO2 effekt tton/år Hög1 1998-CO2 effekt tton/år Låg2 Minskad elanvändning Fjärrvärmeanslutning Eleffektminskande åtg Konvertering från elvärme Totalt 1,5 - - 1,5 0,220 0,027 0,105 0.352 +181 - +3 +184 -217 -27 -103 -347 Investeringar i elproduktion från förnybara energikällor Biobränslebaserad kraftvärme Vindkraft Småskalig vattenkraft Upphandling av ny elproduktionsteknik Totalt 0,75 0,5 0,25 - 1,5 0,366 0,225 0,0 - 0,591 0 0 0 - 0 -360 -221 - - -581 Effektivare energianvändning Information och utbildning Kommunal energirådgivning Teknikupphandling Märkning och certifiering Totalt - - - - 0,0 - - - - - - - - - - - - - - Totalt 3,0 0,943 +184 -928 Måluppfyllelse i % - 31,4 - - Anvisade/förbrukade medel, miljoner kronor 2.900 870 - - Förbrukade medel i % - 30 - - 1 Beräkning givet ett antagande att den el som ersätts skulle ha producerats med kärnkraft eller vattenkraft. 2 Beräkning givet ett antagande att den el som ersätts skulle ha producerats med koleldad kondenskraft. I tabellen anges för varje stöd den förväntade, beräknade effekten på elsystemet av den verksamhet som genomförts under år 1998 samt den resulterande effekten på koldioxidutsläpp. Det framgår att verksamheten under 1998 sammantaget förväntas resultera i minskad elanvändning respektive ökad eltillförsel motsvarande 0,949 TWh per år. Detta motsvarar en förväntad mål-uppfyllelse på 31,4 procent, om man relaterar det till målsättningen på 3 TWh. Detta är exklusive eventuella effekter från åtgärderna för effektiv energianvändning som det inte finns några uppmätta effekter av. En förväntad måluppfyllelse med 31,4 procent har således uppnåtts med 30 procent av medlen. I utvärderingen bedöms emellertid att åtgärderna för minskad elanvändning för hela perioden inte kommer att kunna uppfylla målsättningarna i samma takt som under början av år 1998. Orsaker till detta är bl.a. att enligt Boverkets bedömning kommer betydligt färre ansökningar om stöd för konvertering till individuell bränsleeldning att inkomma per år under resten av perioden jämfört med vad som gällde under 1998. Totalt bedöms de kortsiktiga åtgärderna leda till en minskad årlig elanvändning respektive ökad eltillförsel motsvarande 2,4 TWh till år 2002. En förutsättning för denna bedömning är att åtgärderna fortsatt genomförs med samma utformning. Utvärderingen pekar således indikativt på att de kortsiktiga åtgärderna med nuvarande utformning inte kommer att uppfylla målet på 3 TWh till år 2002. Utvärderingen pekar på att de största bristerna finns inom åtgärderna för minskad elanvändning, framförallt eleffektminskande åtgärder, vilket bekräftar tidigare uppföljningar och ger stöd för de förändringar i bidragen som regeringen föreslår i denna proposition. Specifikt för verksamheten med bidrag till minskad elanvändning konstateras följande i utvärderingen. Målet för verksamheten är att minska elanvändningen vid uppvärmning av bostäder och lokaler. Av stödets tre delar är det enbart för anslutning till fjärrvärme som ett kvantitativt mål har satts upp, nämligen 1,5 TWh. Enligt Boverkets och Energimyndighetens bedömning kan elanvändningen minska med ca 350 GWh som följd av de bidrag som hitintills har beviljats under perioden. Fram till slutet av 1998 hade 439 miljoner kronor fördelats. Anslaget omfattar 1 650 miljoner kronor under en 5-årsperiod. Vad gäller effekter på koldioxidutsläppen beror resultatet av insatserna på vilka antaganden man gör beträffande produktionssätt för den borttagna elen. Vid ett antagande att elen produceras i kärnkraftverk eller vattenkraftverk får åtgärden till resultat att koldioxidutsläppen ökar med ca 0,18 miljoner ton koldioxid. Om man istället antar att elen produceras i ett koleldat kondenskraftverk minskar koldioxidutsläppen med ca 0,35 miljoner ton koldioxid. (Se tabell 3.7). Utvärderingen visar att målen för verksamheten inte kan nås med den konverteringstakt som uppnåtts under 1998. Det skulle under dessa omständigheter ta 10 år att nå målet. Stödet har dock påverkat hushållens investeringar och det har bidragit till att minska elanvändningen. Åtgärderna har dock inte fungerat så effektivt som förväntat. Då det gäller bidraget för effektminskande åtgärder visar utvärderingen att den inte är ett effektivt sätt att åtgärda ett eventuellt effektproblem. Hushållens maxlastperiod infaller vid en annan tidpunkt än vad den nationella maxlastperioden gör. Dessutom visar utvärderingen att installation av kaminer är ett mycket dyrt sätt att minska elanvändningen. Då det gäller fjärrvärme är konverteringstakten för långsam i förhållande till målet. Skälen till detta är enligt utvärderingen dels de låga elpriserna dels att kostnaden för konvertering inte sjunker. Utvärderingen visar att det finns ett behov av nytänkande då det gäller åtgärderna för minskad elanvändning för uppvärmning av bostäder och lokaler. Den främsta orsaken till detta är höga kostnader för konvertering i kombination med låga elpriser. Löpande uppföljning av kortsiktiga åtgärder Det finns en stor efterfrågan på bidrag för att minska elanvändningen. När det gäller bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor kan konstateras att det finns en efterfrågan som relativt väl motsvarar anvisade medel till biobränsleeldade kraftvärmeverk. Utvecklingen i inkommande ansökningar visar på en betydande efterfrågan på stöd till vindkraftverk. Vad gäller stödet till småskalig vattenkraft förväntas ansökningar om bidrag bli betydligt lägre än anvisade medel. Energimyndigheten skall också utveckla ett upphandlingsförfarande i syfte att på sikt reducera kostnaderna för elproduktion från förnybara energikällor. Verksamheten har inletts med metodutvecklingsarbete, vilket bedöms som nödvändigt innan de närmare föreskrifterna för stödet kan fastställas. Fram till slutet av april 1998 hade ansökningar om bidrag för konvertering till fjärrvärme av totalt 15 000 lägenheter inkommit till länsstyrelserna. Antalet ansökningar om bidrag för konvertering till individuell bränsleeldning och eleffektminskande åtgärder är 6 800 respektive 19 000. Statens energimyndighet och Boverket har beräknat att hittills beviljade bidrag kan leda till en minskning av den årliga elanvändningen för uppvärmning med 111 GWh. Kostnaden varierar mellan de olika åtgärderna. Regeringen anförde i propositionen (1996/97:84) om en uthållig energiförsörjning att det finns ett behov av att minska kostnaden framför allt för konvertering av direktverkande el till annat distributionssystem. Denna slutsats kvarstår. Åtgärder på lång sikt De uppsatta målen för de långsiktiga åtgärderna har två huvudinriktningar, mål som är inriktade på dels forskning och dels utveckling av ny energiteknik och ökad användning av renare och effektivare energiteknik. Det finns således inga kvantitativa och tidsbestämda mål uppsatta för de långsiktiga åtgärderna. Huruvida forskningsmålen om att etablera relevant forskning av hög kvalitet är uppfyllda kommer först att kunna bedömas vid avslutning av de enskilda forskningsprogrammen och projekten. År 2000 avser Statens energimyndighet att initiera tio utvärderingar av program enligt följande: bränsleceller grundläggande, bränsleceller tillämpade, termiska processer elproduktion, elanvändning, tillämpad förbränningsteknik, fjärrvärme, miljövänliga kyl- och värmemaskiner, bioenergisystemstudier, energi ur avfall, processintegrering i industrin. Det långsiktiga programmet avses bidra till ökad användning av ny energiteknik först på 10- 15 års sikt vilket försvårar den årliga resultatbedömningen. Statens energimyndighet har därför år 1998 inlett arbetet med att utveckla metoder för att prognosticera ny energitekniks tekniska och kommersiella mognad. Syftet är att dessa prognoser skall visa hur de medel som årligen disponeras inom ramen för det långsiktiga programmet förväntas bidra till utveckling av ny energiteknik och ökad användning av renare och effektivare energiteknik. Redovisning av exempel på insatser inom området görs nedan. Konkurrensneutrala forsknings- och utveck- lingsinsatser rörande energieffektivisering stöds dels inom skogsindustrin genom branschforskningsinstitutet STFI och dels inom järn- och stålindustrin genom branschorganisationen Jernkontoret. Energieffektiviseringsinsatserna omfattar vidare marknadsnära demonstration av ny energiteknik och teknikupphandling på områden som t.ex. matförvaring och belysning. Traditionella kiselsolceller kan inte ens på lång sikt bli konkurrenskraftiga i nätanslutna elsystem. Den avgörande framgångsfaktorn är därför kommersiell tillverkning av tunnfilmssolceller. Bedömningen är att kostnaden för tillverkningen av tunnfilmssolceller skall kunna sänkas tillfredsställande på tio års sikt. Inom solelsområdet finansieras därför tillsammans med MISTRA verksamheten vid Ångström Solar Center i Uppsala. Därutöver finansieras det särskilda forskningsprogrammet SOLEL. Inom detta program analyseras möjligheterna att använda solceller i befintliga elsystem. Inom vindkraftsområdet är stödet till forsknings-, utvecklings-, och demonstrationsverksamheten inriktat på att sänka kostnaden för elproduktionen, acceptans och miljöfrågor samt elnätsfrågor. På kort och medellång sikt är biobränslebaserad elproduktion ej generellt konkurrenskraftig. Stödet till forsknings-, utvecklings-, och demonstrationsverksamheten är därför inriktat på att sänka kostnaden för elproduktionen. Inom området biobränsletillförsel är stödet till forsknings-, utvecklings-, och demonstrationsverksamheten inriktat på att verifiera om de långsiktiga effekterna av skogsbränsleanvändningen är acceptabla, lägre kostnader för produktionen av bränsle, identifiering av hur tillgängligt biobränsle kan fördelas optimalt mellan energi- och transportsektorerna utifrån resurshushållning, koldioxidreduktion och kostnads-effektivitet. Energipolitiskt motiverade internationella klimat- insatser Under perioden 1993-98 har myndighetens insatser enligt redovisade beräkningar uppgivits motsvara en bruttominskning av utsläppen av koldioxid på 280 000 ton per år jämfört med situationen innan insatserna gjordes. Denna reduktion har skett till en av myndigheten beräknad genomsnittlig kostnad på 5,5 öre per reducerat kg koldioxid per år varav de svenska insatserna (exklusive lån) motsvarar 0,9 öre per kg. Även om de reduktionsvolymer Sverige vid en tillämpning av ett gemensamt genomförande skulle kunna räkna sig till godo skulle bli mindre än den ovan angivna bruttovolymen pekar uppskattningarna på att insatser av detta slag ofta är kostnadseffektiva alternativ till åtgärder för att minska utsläppen i Sverige. 7.3.4 Regeringens slutsatser Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. 7.4 Skatteavvikelser Förutom de stöd till ett visst utgiftsområde som redovisas via anslag på statsbudgetens utgiftssida förekommer även stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i skattelagstiftningen. Dessa stöd brukar kallas saldopåverkande skatteavvikelser. Det handlar om avvikelser från en enhetlig beskattning, t.ex. att en viss grupp omfattas av en skattelättnad i förhållande till en enhetlig norm, vilket kan uppfattas som en skatteförmån. Skatteavvikelser kan också innebära ett "överuttag" av skatt och betecknas då skattesanktion. I det fallet handlar det inte om ett stöd till ett visst utgiftsområde utan om motsatsen. Inom energiområdet förekommer skattesanktioner när det gäller beskattning av vattenkraftverk och el från kärnkraftverk. Det förekommer många särbestämmelser avseende punktskatter på energi. Endast en mindre del av dessa skatteavvikelser hänför sig dock till utgiftsområde 21 Energi. Skatteavvikelser för industrin och växthusnäringen redovisas under utgiftsområde 24 Näringsliv och för transportområdet under utgiftsområde 22 Kommunikationer. Vidare redovisas skatteavvikelser till följd av reducerad energiskatt på el i vissa kommuner i Norrland och Bergslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling och skattebefrielse för biobränslen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård. Nedan redovisas skatteavvikelser som är att hänföra till utgiftsområde 21 Energi. Tabell 7.8 Skatteavvikelser netto Miljarder kronor 1999 2000 Kärnkraftsanläggning 0,01 - Energiskatt på el för gas- värme- vatten- och elför- förjning 0,18 0,17 Differentierat skatteuttag på fossibla bränslen 3,66 3,63 Halvt avdrag för energiskatt på bränsle i kraftvärmen 0,16 0,15 Energiskatt på bränlse som åtgår för produktion av el 0,52 0,54 Koldioxidskatt på bränsle som åtgår för produktion av el 0,48 0,50 Särskild skatt på el från kärnkraftverk -1,54 -1,49 Fastighetsskatt på markvärdet av elproduktionsenheter -0,27 -0,27 Summa 3,20 3,23 Summan i tabell 3.8 är ett netto av förmåner, dvs. positiva avvikelser, och sanktioner, dvs. negativa avvikelser. Det högsta beloppet rör skatteförmåner som beror på skillnader i skattesatser för energiskatt på el och fossila bränslen. Skatteförmåner som är att hänföra till produktion av el med fossila bränslen varierar från år till år beroende bland annat på tillgången på vatten för elproduktion. Nedan görs en kort förklaring till skatteavvikelserna. Skatteförmåner Kärnkraftsanläggning Företag som driver kärnkraftsanläggning får avdrag för belopp som i räkenskaperna sätts av för framtida hantering av utbränt kärnbränsle. Detta förfarande gäller även företag som mot förskottsbetalning åtagit sig att svara för hantering av nämnda slag. Skatteeffekten utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som det omedelbara avdraget medför. Energiskatt på el för gas-, värme-, vatten- och elförsörjning Normen för energiskatt på el utgörs av den skattesats som merparten av de svenska hushållen betalar. Den uppgår till 15,1 öre per kWh under år 1999. Inom gas-, värme,- vatten- och elförsörjningen betalas 12,8 öre per kWh utom i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt i kommunerna Sollefteå, Ånge, Örnsköldsvik, Malung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdal och Torsby där skattesatsen är 9,5 öre per kWh. Fr.o.m. den 1 juli 1998 är skatten på el som under perioden 1 november – 31 mars förbrukas i elpannor 15,1 öre per kWh utom i de nämnda kommunerna där den är 11,8 öre per kWh. Differentierat skatteuttag på fossila bränslen Skatteavvikelserna beräknas som skillnaden mellan skattesatserna för de olika energislagen och normalskattesatsen för el. Under 1999 uppgår skatteavvikelsen för gasol till 14,0 öre per kWh, för naturgas till 12,9 öre per kWh, för kol till 11,0 öre per kWh, för tung eldningsolja till 8,2 öre per kWh samt för villaolja till 7,7 öre per kWh. Halvt avdrag för energiskatt på bränsle i kraftvärmeanläggningar För bränsle som förbrukas för samtidig produktion av värme och skattepliktig el i en kraftvärmeanläggning medges avdrag med halva ener- giskatten. Skatt på bränsle som åtgår för produktion av el De fossila bränslen som används som insatsvaror för produktion av el är befriade från energi- och koldioxidskatt. Därmed undviks dubbelbeskattning eftersom elen beskattas i konsumtionsledet. Skattesanktioner Särskild skatt på el från kärnkraftverk För el som produceras i kärnkraftverk utgår en särskild skatt som under 1999 uppgår till 2,2 öre per kWh. Skatten kan likställas med en extra inkomstskatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta som en skattesanktion. Dessutom utgör skatten en dubbelbeskattning av el som har producerats vid kärnkraftverk. Fastighetsskatt på elproduktionsenheter Den 1 januari 1997 ersattes den tidigare produktionsskatten på el som produceras i vattenkraftverk av en fastighetsskatt på anläggningarnas markvärde. Den 1 januari 1998 sänktes fastighetsskatten på vattenkraftverk från 3,42 procent till 2,21 procent och den 1 januari 1999 sänktes den ytterligare med 1,71 procentenheter. Kvar är en fastighetsskatt på 0,5 procent, vilket innebär samma fastighetsskatt som på andra industrifastigheter. Fastighetsskatten är en objektskatt som enbart träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna beskattas som inkomst av näringsverksamhet, utgör fastighetsskatten (som är avdragsgill mot intäkterna) till den del den inte reducerar skatten, en skatteavvikelse. 7.5 Utgiftsutveckling Tabell 7.9 Utgiftsutveckling Miljoner kronor Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Verksamhetsområde A2 259 113 140 114 116 117 Verksamhetsområde B3 608 1 568 1 106 1 332 1 805 1 621 Totalt för utgiftsområde 21 867 1 681 1 246 1 446 1 921 1 738 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2 Avser verksamhetsområde A, som i budgetpropositionen för 1999 benämndes Statliga myndigheter och verk, i denna proposition Effektiva energimarknader. 3Avser verksamhetsområde B Omställning av energisystemet. 8 Effektiva energimarknader 8.1 Omfattning Till verksamhetsområdet hör Statens energi- myndighet och Affärsverket svenska kraftnät. Statens energimyndighet Statens energimyndighet inrättades den 1 januari 1998 för att tydliggöra och förstärka myndighetsfunktionen inom energiområdet. Myndigheten ansvarar för merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet. I myndighetens ansvar ingår myndighetsuppgifterna inom tillförsel- och distributionsområdet, energiberedskapen och den kommunala energiplaneringen samt myndighetsuppgifter med anknytning till naturresursplanering. Statens energimyndighet är nätmyndighet enligt ellagen. Myndigheten skall bevaka energimarknadernas och energisystemets utveckling och analysera sambanden mellan energiteknik, miljö och ekonomisk tillväxt. Den ansvarar för planeringsunderlaget inom området och för att kunskaperna om energisystemet utvecklas genom prognoser, systemstudier, utvärderingar och analyser. Den ökade internationaliseringen och medlemskapet i EU ställer särskilda krav på myndighetens planerings- och utredningsverksamhet. Myndigheten skall bevaka regelsystemet för energiområdet, analysera utvecklingen och initiera nödvändiga förändringar av reglerna. Den skall följa upp effekterna av de samlade energipolitiska åtgärderna och utarbeta underlag för utvärderingar av de energipolitiska programmen och för beslut om nödvändiga ändringar och kompletteringar av åtgärderna. Inom sitt verksamhetsområde skall myndigheten följa den internationella utvecklingen och stödja det svenska deltagandet i det internationella samarbetet. Myndigheten skall svara för det underlag som behövs för Sveriges medverkan i det internationella samarbetet på energiområdet. Ett långsiktigt program för forskning, utveckling och demonstration av ekologiskt och ekonomiskt uthållig energiteknik är en central del av energipolitiken. Statens energimyndighet ansvarar för att utforma och genomföra programmet. Den skall främja den långsiktiga utvecklingen av energisystemet genom att stödja marknadsintroduktion av ny och miljövänlig energiteknik. Upphandlingen av energieffektiv teknik skall samordnas med annan verksamhet för energieffektivisering. Statens energimyndighet har ett samordnande ansvar för informationen på energiområdet. En viktig uppgift är att sammanställa och sprida information om energimarknaderna, energisystemet och om sambanden mellan energi, miljö och ekonomisk tillväxt. Myndigheten har särskilt sektorsansvar för arbetet med ekologiskt uthållig utveckling inom energiområdet och skall integrera miljöfrågorna på ett aktivt sätt i verksamheten. Med hänsyn till de energipolitiska målen skall vid fullföljandet av sektorsansvaret hänsyn också tas till behovet av en ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Ett viktigt område är klimatfrågorna vilket motiverar insatser från myndigheten såväl internationellt som nationellt. Myndigheten har huvudansvaret för att verkställa merparten av de energipolitiska programmen och ett samordningsansvar för omställningsåtgärderna. Den kommer att följa programmens genomförande genom att ta fram resultat och metoder och underlag för utvärdering av åtgärderna och redovisning av effekterna. Statens energimyndighet är en av de forskningsfinansierande myndigheter som granskas i en pågående utredning om hur Näringsdepartementets myndigheter bättre kan organiseras med hänsyn till deras bidrag till innovationssystemet och därmed till samhällsutveckling och tillväxt. Affärsverket svenska kraftnät Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar det svenska stamnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318). Svenska kraftnät är enligt förordningen (1994:1806) om systemansvaret för elektrisk ström sedan den 1 januari 1995 systemansvarig myndighet enligt ellagen (1997:857). Svenska kraftnät skall enligt riksdagens riktlinjer ansvara för driften av stamnätet, den löpande momentana elbalansen och det svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet. Svenska kraftnät skall främja en öppen svensk och nordisk elmarknad med konkurrens. Svenska kraftnät ansvarar vidare för delfunktionen Elförsörjning inom funktionen Energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:112). Svenska kraftnät är enligt elberedskapslagen (1997:288), sedan den 1 juli 1997 elberedskapsmyndighet (prop. 1996/97:86, bet. 1996/97:FöU6, rskr. 1996/97:204). Svenska kraftnät har vidare det centrala myndighetsansvaret för dammsäkerheten. Verksamheten vid Svenska kraftnät finansieras genom intäkterna från verkets affärsverksamhet, med undantag för elberedskapsverksamheten som finansieras med anslag på statsbudgeten (utg.omr. 6). Verksamheten år 1998 Verksamheten med elberedskap redovisas inom utgiftsområde 6 Totalförsvar. Affärsverkskoncernen svenska kraftnäts omsättning uppgick år 1998 till 2 312 miljoner kronor jämfört med 2 772 miljoner kronor år 1997. 2 035 miljoner kronor utgjordes av nät- och systemintäkter, och 65 miljoner kronor av tele- och informationssystemintäkter. 171 miljoner kronor utgjordes av anslag till elberedskapsverksamheten. 1998 års resultat uppgick till 605 miljoner kronor, jämfört med 842 miljoner kronor år 1997. Omsättnings- och resultatminskningen förklaras främst av lägre elpriser vilket gav lägre intäkter från energiavgifterna. Vidare sänktes tarifferna på utlandsförbindelserna. Räntabiliteten på justerat eget kapital efter skatt uppgick till 9,4% och soliditeten till 48,2 %. Svenska kraftnät har därmed uppnått de finansiella mål som regeringen ställt på koncernen. Svenska kraftnäts forsknings- och utvecklingsarbete, som i första hand bedrivs i delägda bolagen STRI AB och Elforsk AB, är inriktat på att på sikt effektivisera stamnätet och utlandsförbindelserna samt anknuten verksamhet. Kostnaderna i verksamheten uppgick till ca 16,4 miljoner kronor. Investeringarna i affärsverkskoncernen har under år 1998 uppgått till totalt 1 053 miljoner kronor. Av detta belopp stod affärsverket för 154 miljoner kronor och SwePol Link AB för 899 miljoner kronor. Investeringarna i stamnätet och utlandsförbindelserna uppgick till 95 miljoner kronor. Investeringarna i optofiberförbindelser uppgick till 18 miljoner kronor och i tele- och informationssystem till 29 miljoner kronor. Regeringen beviljade i juli 1997 med stöd av lagen (1902:71 s.1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (1902 års ellag) Svenska kraftnät koncession för den s.k. Polenkabeln, en likströmsförbindelse mellan Sverige och Polen. Svenska kraftnät ansökte våren 1998 om komplettering av den beviljade koncessionen i syfte att möjliggöra ett annat mer miljövänligt tekniskt utförande av överföringsförbindelsen. Regeringen biföll genom beslut den 6 augusti 1998 Svenska kraftnäts ansökan. Under år 1997 har Svenska kraftnät tillsammans med Vattenfall AB och det polska företaget Polish Power Grid Company (PPGC) bildat SwePol Link AB. Bolagets uppgift är att bygga, äga, driva och underhålla Polenkabeln. Bolaget ägs till 51 % av Svenska kraftnät, 48 % av Vattenfall och 1 % av PPGC. Under år 1997 har ett flertal avtal rörande Polenkabeln tecknats, bl.a. ett långsiktigt transiteringsavtal mellan SwePol Link AB och Vattenfall. I avtalet åtar sig Vattenfall att täcka SwePol Links kostnader för Polenkabeln mot att Vattenfall får rätt att utnyttja kabelns kapacitet. Betalningsåtagandet och rätten att utnyttja kabelns kapacitet minskas om SwePol Link AB utnyttjar optioner att teckna transiteringsavtal med andra parter. Svenska kraftnät har våren 1998 redovisat ett uppdrag beträffande ett antal referenskontrollstudier som verket deltar i (s.k. benchmarking). Studierna omfattar ett stort antal nätföretag i främst Europa och USA och berör flera områden, bl.a. driftsäkerhet, underhållskostnader, effektivitet i driftverksamheten, överföringskostnader och finansiell nyckeltalsanalys. Av redovisningen framgår att driftsäkerheten hos det svenska stamnätet är god jämfört med flertalet företag. Jämförelser av nyckeltal visar att överföringskostnaderna på det svenska stamnätet är lägre än för andra företag för vilka data är tillgängliga. I samband med behandlingen av proposition 1998/99:1 utgiftsområde 21 beslutade riksdagen om ett nytt stödsystem för landsbygdens elförsörjning (NU1998/99:3, rskr. 1998/99:111). Förordningen (1999:189) om stöd till viss elektrifiering trädde i kraft den 1 maj 1999. Utifrån dessa föreskrifter har Svenska kraftnät tagit fram förslag till arbetsfördelning mellan verket och länsstyrelserna och inkomna ansökningar har överlämnats till berörda länsstyrelser för kompletterande uppgifter och beredning. Hittills har endast ett fåtal ansökningar inkommit varför erfarenheter från stödsystemet ännu saknas. Verksamhetens inriktning m.m. åren 2000-2002 Svenska kraftnäts treårsplan Svenska kraftnät har till regeringen redovisat sin treårsplan för perioden 2000 – 2002 på koncernnivå i vilken de övergripande målen och verksamhetsmålen för verket är desamma som föregående år. För räntabiliteten gäller att verket skall uppnå en avkastning på justerat eget kapital på 7% efter schablonmässigt avdrag för skatt. För driftsäkerheten i det svenska stamnätet gäller som mål att den bör ligga på en samhällsekonomiskt rimlig nivå. För att uppfylla detta mål genomför Svenska kraftnät utbyggnad, underhåll och drift av stamnätet och utlandsförbindelserna enligt vedertagna driftsäkerhetsprinciper. För kostnadseffektiviteten gäller som mål att Svenska kraftnäts verksamhet bör vara minst lika kostnadseffektiv som för jämförbara företag. Svenska kraftnät anför att arbetet med att förbättra kostnadseffektiviteten pågår ständigt, bl.a. genom utvecklingen av verkets ekonomistyrning. Andra aktiviteter som kan underlätta arbetet med ökad kostnadseffektivitet är referenskontroll med jämförbara företag samt en effektiv upphandling av tjänster. För forsknings- och utvecklingsinsatserna gäller att de skall inriktas på metoder och teknik som kan öka driftsäkerheten, effektiviteten och miljöanpassningen av det svenska stamnätet. Samarbetsmöjligheterna med andra företag och organisationer bör tas tillvara. Detta sker genom utvecklingsbolagen STRI AB och Elforsk AB, i vilka Svenska kraftnät äger 25%. Svenska kraftnät skall medverka i utvecklingen av det nordiska samarbetet inom elförsörjningsområdet. Svenska kraftnät avser att medverka till ytterligare integration av den nordiska elhandeln och verka för harmonisering mellan de nordiska länderna av bl.a. reglerna för systemansvar och balanstjänst, nättariffer och flaskhalshantering. Investerings- och finansieringsplan Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan för åren 2000-2002 för affärsverkskoncernen bygger på verkets långsiktiga investeringsplanering för stamnätet inklusive utlandsförbindelserna. De planerade investeringarna inom affärsverkskoncernen under perioden beräknas beloppsmässigt till ca 1 550 miljoner kronor. Investeringarna i stamnätet avser enligt förslaget dels åtgärder i befintliga anläggningar (s.k. reinvesteringar) om sammanlagt ca 660 miljoner kronor, dels nyinvesteringar om sammanlagt ca 790 miljoner kronor. Till detta kommer investeringar i SwePol Link AB för Polenkabeln om ca 100 miljoner kronor. Reinvesteringarna syftar i första hand till att bibehålla driftsäkerheten och överföringskapaciteten i elsystemet och till att uppfylla gällande säkerhetskrav i befintliga anläggningar. Enligt Svenska kraftnät ökar förnyelsebehovet under de kommande åren till följd av en stigande åldersstruktur i anläggningarna i det svenska stamnätet. Investerings- och finansieringsplanen omfattar bl.a. åtgärder i stamnätet till följd av beslutet om avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Dessa investeringar beräknas uppgå till sammanlagt 100 miljoner kronor under perioden 2000 till 2002. Affärsverkets investeringsverksamhet föreslås finansieras med egna medel under den aktuella treårsperioden. Svenska kraftnät föreslår en ram på 1 500 miljoner kronor för affärsverkets upplåning i och utanför Riksgäldskontoret. Svenska kraftnät föreslår inga förändringar av det nuvarande soliditetsmålet på lägst 38%. En sammanfattande investerings- och finansieringsplan för Affärsverket svenska kraftnät budgetåren 2000 - 2002 ges i tabellen 4.1. Investerings- och finansieringsplan Tabell 4.1 Investeringsplan och finansieringsplan Miljoner kronor Total kostnad 2000 - 2002 Anskaffat t.o.m. 1998 Prognos 1999 Budget 2000 Beräknat 2001 Beräknat 2002 Investeringar exkl. Polenlänken 1 450 154 492 600 420 430 Polenlänken 100 899 1491 100 - - Summa investeringar 1 550 1 053 1 983 700 420 430 Amortering av externa lån, Svk -500 -500 - -500 - - Delägarlån till SwePol Link -150 - 500 -150 - - Egen finansiering 1 950 696 449 1 100 420 430 Extern upplåning SwePol Link 250 857 1 034 250 - - Summa finansiering 1 550 1 053 1 983 700 420 430 Avgiftsinkomster för helt avgiftsfinansierade verksamheter Avgiftsinkomster för Affärsverket svenska kraftnäts avgiftsfinansierade verksamhet prog- nosticeras för åren 2000 - 2002 i tabell 4.2. Tabell 8.2 Avgiftsinkomster Miljoner kronor 1998 1999 2000 2001 2002 2 141 2 022 2 372 2 420 2 459 Beräknade inleveranser från affärsverk Av Svenska kraftnäts verksamhetsplan 2000- 2002 framgår ett beräknat resultat på 468, 480 respektive 492 miljoner kronor vid ett avkastningskrav på sju procent av justerat eget kapital. Aktuellt års utdelning inlevereras nästkommande verksamhetsår. Det beräknade resultatet samt utdelningen och skattemotsvarigheten från Affärsverket svenska kraftnät under budgetåren 2000 - 2002 givet prognosen för 1999, givet ett avkastningskrav på sju procent och givet ett utdelningskrav på 65 % fr.o.m. år 1999 redovisas i tabell 4.3. Tabell 8.3 Beräknade inleveranser Miljoner kronor Utfall 1998 Prognos 1999 Beräkna t 2000 Beräkna t 2001 Beräkna t 2002 Årets resultat 605 467 468 480 492 Utdelning och skatte- motsvarig- het1) 303 304 304 312 320 1) Inleverans nästföljande år Övriga bemyndiganden Svenska kraftnät hemställer i verksamhetsplanen att verket även fortsättningsvis skall bemyndigas att bilda aktiebolag samt förvärva och avyttra aktier för ett sammanlagt belopp om 10 miljoner kronor per år. Vidare hemställer Svenska kraftnät att verket bemyndigas att lämna delägarlån eller teckna borgen för lån till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier eller andelar, intill ett belopp om 10 miljoner kronor per år. Därvid skall beaktas skälig ersättning för statens risk i samband med borgensteckning eller långivning. Regeringens överväganden Regeringen bedömer att verksamheten vid Svenska kraftnät har bedrivits i enlighet med de mål och den inriktning som verket ålagts. Regeringen har fastställt årsredovisningen och beslutat resultatdisposition med utdelning och skattemotsvarighet. 1. Regeringen bedömer att Svenska kraftnät på ett affärsmässigt sätt förvaltat och drivit stamnätet med de statligt ägda utlandsförbindelserna, samt fullgjort sin uppgift beträffande systemansvar, balansavräkning, FoU-verksamhet och integration av den nordiska elmarknaden. Samarbetet med andra nordiska stamnätsoperatörer bör framhållas som särskilt viktigt för utvecklingen av en konkurrensutsatt och integrerad nordisk elmarknad. Verksamhetsmålen har därmed uppnåtts. 2. Erfarenheterna från referenskontrollstudierna visar att det torde finnas utrymme för ytterligare effektiviseringar av verksamheten, bl.a. på underhållssidan. Det arbete som pågår inom Svenska kraftnät bedöms ge goda förutsättningar för en sådan effektivisering. 3. Svenska kraftnät skall enligt sin instruktion bl.a. förvalta, driva och utveckla ett miljöanpassat kraftöverföringssystem. Regeringen har erfarit att affärsverket utvecklat en miljöstrategi för verksamheten. Investerings- och finansieringsplan samt beredskapsåtgärder Regeringens förslag: Den av Affärsverket svenska kraftnät föreslagna nu redovisade investerings- och finansieringsplanen för treårsperioden 2000 - 2002 samt omfattning och inriktning på verkets beredskapsåtgärder bör godkännas som en inriktning för treårsperioden 2000 - 2002. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har inget att erinra mot de överväganden och förslag om verksamhetens mål och inriktning som presenteras i Svenska kraftnäts treårsplan. Regeringen har i enlighet med Svenska kraftnäts förslag sommaren 1998 beslutat att avkastningskravet på Affärsverkskoncernen den 1 januari 1999 sänks till sju procent på justerat eget kapital efter skatt. Samtidigt beslutades att ett krav på utdelning och skattemotsvarighet på 65 % av årets resultatet skall gälla som riktlinje för affärsverkskoncernen. Regeringen anser att den nu redovisade investerings- och finansieringsplanen för Svenska kraftnäts verksamhetsområde för treårsperioden 2000 - 2002 samt omfattning och inriktning av verkets beredskapsåtgärder bör godkännas. Investeringsverksamheten inom Svenska kraftnät kan planeras med relativt god framförhållning. Tidsmässiga förskjutningar som påverkar investeringsnivåerna de enskilda åren kan dock förekomma. Beträffande investeringsramen förordar regeringen därför att riksdagen nu godkänner inriktningen för treårsperioden. Finansiella befogenheter Regeringens förslag: Regeringen bör bemyndigas att dels teckna borgen för och lämna kreditgarantier till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och andelar, inom ett sammanlagt belopp om 1 500 miljoner kronor, dels inom en total ram om 135 miljoner kronor besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde. Regeringen bör vidare bemyndigas att låta Svenska kraftnät ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom sammanlagd ram om 1 500 miljoner kronor samt dels låta Svenska kraftnät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret, dels ge Svenska kraftnät rätt att besluta om förvärv och avyttring av aktier och bildande av bolag inom en sammanlagd ram av högst 10 miljoner kronor. Avslutningsvis bör Svenska kraftnät ges rätt att lämna delägarlån och teckna borgen för lån till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier eller andelar, intill ett belopp om 10 miljoner kronor per år. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har riksdagens bemyndigande att teckna borgen för och lämna kreditgarantier till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och andelar, intill ett sammanlagt belopp om 1 500 miljoner kronor (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133). Nivån är beräknad utifrån förutsättningen att Svenska kraftnät skall lämna borgen eller kreditgarantier till bolaget för SwePol Link AB. Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 2000. Regeringen har av riksdagen bemyndigats att inom en total ram om 135 miljoner kronor besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde. Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 2000. Regeringen föreslår att Svenska kraftnät under år 2000 får rätt att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en sammanlagd ram om 1 500 miljoner kronor, vilket motsvarar nivån på den nuvarande upplåningen i Riksgäldskontoret. Regeringen föreslår att Svenska kraftnät bemyndigas att lämna delägarlån eller teckna borgen för lån till bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier eller andelar, intill ett belopp om 10 miljoner kronor per år. Därvid skall beaktas skälig ersättning för statens risk i samband med borgensteckning eller långivning. Regeringen har av riksdagen bemyndigats att ge Svenska kraftnät rätt att besluta om förvärv och avyttring av aktier och bildande av bolag in- om en ram av högst 10 miljoner kronor. Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 2000. Vad gäller placering av likvida medel föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att i likhet med budgetåret 1999 låta Svenska kraftnät år 2000 placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret i enlighet med nu gällande ordning. 8.2 Utgiftsutveckling Tabell 4.4 Utgiftsutveckling Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 259 113 140 114 116 117 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte lämnat några invändningar i revisionsberättelsen för vare sig Affärsverket svenska kraftnät eller Statens energimyndighet, inte heller framfört andra principiellt viktiga synpunkter på verksamhetsområdet. 8.3 Anslag A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader Tabell 8.5 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 118 048 Anslags- sparande 27 143 1999 Anslag 113 434 Utgifts- prognos 140 000 2000 Förslag 113 768 2001 Beräknat 115 528 1 2002 Beräknat 117 383 2 1 Motsvarar 113 768 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 113 768 tkr i 2000 års prisnivå. Statens energimyndighet bildades den 1 januari 1998. Myndighetens ansvar och myndighetsuppgifter beskrivs under 4.1. Energimyndigheten ansvarar helt eller delvis för förvaltningen av följande anslag på 1999 års statsbudget som ingår i programmet för en omställning till ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. B1 Bidrag för att minska elanvändningen B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor B3 Åtgärder för effektivare energianvändning B4 Energiforskning B5 Energiteknikstöd B6 Introduktion av ny energiteknik B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser På tilläggsbudget för 1997 anvisades 30 miljoner kronor till ramanslaget A7 Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet. Budgetåret 1998 anvisades 25 miljoner kronor till ramanslaget A2 Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet. Anslagssparandet från 1997 års anslag har överförts till 1998 års anslag A2 Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet. Fr.o.m. budgetåret 1999 förs detta anslag inte upp på statsbudgeten. Det ingående anslagssparandet år 1999 var 27,2 miljoner kronor. Statens energimyndighet har prognostiserat att 14 miljoner kronor kommer att förbrukas år 1999. Statens energimyndighet är ansvarig myndighet för funktionen Energiförsörjning och delfunktionen Bränsle- och drivmedelsförsörjning inom det civila försvaret. Funktionen redovisas under utgiftsområde 6 Totalförsvar. Regeringens överväganden I budgetpropositionen för 1998 har redogjorts för finansieringen av anslaget A1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader. Det som sagts om finansieringen ligger fast. I budgetpropositionen för år 1998 meddelade regeringen sin avsikt att noga följa upp förvaltningskostnaderna för att tillse att anslaget i största möjliga utsträckning långsiktigt kan användas för programverksamheten. Vidare konstaterades att för de sakanslag som myndigheten disponerar till investeringar i ny elproduktion och energieffektivisering samt till forsknings- och utvecklingsverksamhet inom det energi-politiska programmet är det naturligt att en mindre del av kvarvarande medel inom ramen kan användas för programanknuten verksamhet, som till exempel uppföljning och utvärdering. I regleringsbrev för år 1998 angav regeringen högsta belopp för sådana programanknutna kostnader under sakanslagen. I Statens energimyndighets årsredovisning finns uppgifter om utfall och generellt kan konstateras att möjligheten har utnyttjats för samtliga anslag men i flertalet fall en- generellt kan konstateras att möjligheten har utnyttjats för samtliga anslag men i flertalet fall dast med en mindre del av det tillåtna beloppet. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Statens energimyndighet kan utföra viss avgiftsfinansierad analysverksamhet på uppdrag från externa beställare. Myndigheten disponerar avgiftsinkomsterna. En budget för dessa avgiftsinkomster under anslag för budgetåren 1999 – 2002 redovisas i tabell nedan. Tabell 8.6 Avgiftsinkomster under anslag Tusental kronor 1999 2000 2001 2002 280 300 300 300 Slutsatser Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt 9 Omställning och utveckling av energisystemet 9.1 Omfattning Omfattning och ändamål sammanfaller med vad som redan angetts för 1997 års energipolitiska program i beskrivningen på utgiftsområdesnivå. 9.2 Utgiftsutveckling Tabell 5.1 Utgiftsutveckling Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 608 1 568 1 106 1 332 1 805 1 621 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 9.3 Anslag B1 Bidrag för att minska elanvändning Tabell 9.2 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 130 005 Anslags- sparande 159 995 1999 Anslag 355 000 Utgifts- prognos 286 208 2000 Förslag 105 000 2001 Beräknat 495 000 2002 Beräknat 445 000 Anslaget disponeras för stöd till vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler samt till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme och stöd till fjärrvärmenätet. Stöd lämnas i form av bidrag. Boverket är ansvarigt för stöd enligt förordningen (1997:635) om statligt bidrag till vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler. Länsstyrelserna har ansvar för att administrera stödet. Statens energimyndighet ansvarar för stöd enligt förordningen (1997:634) om statligt bidrag till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme. Länsstyrelserna har ansvar för att administrera stödet. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett flerårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår bidrag till vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler samt ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 1 650 miljoner kronor för perioden 1998 – 2002. Översyn av utformningen av åtgärderna i syfte att minska elanvändningen för uppvärmning av bostäder och lokaler Uppföljningen av verksamheten tyder på att åtgärderna i syfte att minska elanvändningen för uppvärmning av bostäder och lokaler inte leder till avsett resultat. Det finns därför behov av att genomföra förändringar i den del av det energipolitiska programmet som syftar till att under de närmaste åren åstadkomma en minskad elanvändning och ökad produktion från förnybara energikällor. Regeringen informerade därför i den ekonomiska vårpropositionen om sin avsikt att i budgetpropositionen för år 2000 återkomma med förslag på hur dessa åtgärder bör utformas för att bli mer kostnadseffektiva. För att skapa ekonomiskt utrymme för mer kostnadseffektiva åtgärder längre fram införde regeringen våren 1999 begränsningar i behandlingen av ansökningar om de befintliga bidragen. Genom senareläggningen av utbetalningar av medel skapas ett utrymme för metodutveckling under år 2000 och säkerställs att de nya åtgärderna får tillräckliga ekonomiska resurser. De aktuella åtgärderna utgör en del av det program som syftar till att kompensera för bortfallet av elproduktion till följd av beslutet att stänga den andra reaktorn i Barsebäck. De förändringar som regeringen nu föreslår är avsedda att på sikt öka effektiviteten hos åtgärderna. Därmed ökar förutsättningarna att nå de uppsatta målen. Den nya utformningen av åtgärderna syftar när det gäller utbyggnad av fjärrvärme till att kostnaderna för konvertering av enskilda fastigheter skall kunna sänkas, t ex genom användning av nya tekniska lösningar. Även när det gäller bidraget till konvertering från eluppvärmning till individuell bränsleeldning syftar förändringen till lägre kostnader för den enskilda fastigheten. Resultatinformation Fjärrvärme Till länsstyrelserna inkomna ansökningar som ännu inte har behandlats vad gäller fjärrvärmeanslutning omfattar ca 307 miljoner kronor (t.o.m. april 1999). Energimyndigheten har i tre omgångar under 1998 fördelat totalt 270 miljoner kronor till länsstyrelserna, varav 170 miljoner kronor avser utbetalningar under 1999. I den andra omgången som fördelades i juni 1998 tog myndigheten hänsyn till dels skillnad i efterfrågan mellan länen och dels vilken typ av bostäder som ansökningarna avser. Län med många ärenden avseende småhus har prioriterats. Konvertering av direktelvärmda småhus prioriteras av flertalet länsstyrelser. Av beslutat stöd har 43 procent (av antalet lägenheter) avsett småhus medan 57 procent (av antalet lägenheter) avsett flerbostadshus. Under perioden fram till den 31 december 1998 hade länsstyrelserna beslutat om stöd motsvarande ca 91 miljoner kronor. Statens energimyndighet har uppskattat att hittills beviljade bidrag kan leda till en minskning av den årliga elanvändningen för uppvärmning med ca 50 GWh från och med innevarande år. Hittills inkomna ansökningar om bidrag för anslutning till fjärrvärme omfattar ca 260 miljoner kronor och har av Statens energimyndighet beräknats kunna leda till en minskning av den årliga elanvändningen med 250 GWh. Av den totala kostnaden för konvertering har i genomsnitt 33 procent täckts av bidrag. Kostnaden för konvertering per hus har sedan stödet infördes minskat med i storleksordningen 10 – 15 procent. Om målet med bidraget skall kunna nås måste dock kostnaden sänkas ytterligare. Regeringen har den 17 juni 1998 genom ändring av regleringsbrev beslutat om beställningsbemyndigande för Statens energimyndighet omfattande 225 miljoner kronor för år 1998. Konvertering till individuell bränsleeldning Det totalt beviljade beloppet uppgick till 101,7 miljoner kronor per den 31 december 1998. Av de totalt 4 641 beviljade ärendena var konvertering till ved-, flis- eller pelletspanna 2 514 st och 1 669 st värmepumpar. Det genomsnittliga bidraget per lägenhet är för småhusärenden 20 673 kr. För flerbostadshus och lokaler är det genomsnittliga bidraget per ärende 94 545 kr. Av de ärenden där bidrag beviljats utgör konvertering från direktverkande el 81 procent. Den vanligaste boendetypen som beviljats medel är egnahem, 96 procent. De vanligaste typerna av uppvärmningsform både bland ansökningar och bland beviljade bidrag är ved-, flis- eller pelletspanna samt värmepump. Boverket har uppskattat att hittills beviljade bidrag kan leda till en minskning av den årliga elanvändningen för uppvärmning med 105 GWh. Eleffektminskande åtgärder Det totala antalet beviljade ansökningar uppgår till 16 098 (per den 20 april 1999) motsvarande ett belopp på knappt 150 miljoner kronor. Av de ärenden där bidrag har beviljats utgörs drygt 73 procent av direktverkande elvärme. Den vanligaste bostadstypen där bidrag beviljats är egnahem. Den vanligaste åtgärden både vad gäller antal ansökningar och beviljade bidrag är effektvakt i kombination med kompletterande värmekälla. Det genomsnittliga bidraget per ansökan är 9 270 kr och per lägenhet ca 9 155 kr. Boverket har uppskattat att hittills beviljade bidrag motsvarar en minskning av effektbehovet på omkring 50 MW och en minskning av elan- vändningen för uppvärmning med 27 GWh (per den 31 december 1998). När det gäller effekten motsvarar den angivna minskningen skillnaden mellan effekten motsvarande huvudsäkringen före bidrag och huvudsäkring efter bidrag. Av det följer att den beräknade effektminskningen kan skilja sig högst väsentligt från verklig minskning av effekten. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden över femårsperioden enligt nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 5.3. Tabell 9.3 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början - 189 995 203 787 - - Nya förpliktelser 320 000 300 000 342 000 - - Infriade förpliktelser* -130 005 -286 208 -245 787 -150 000 -150 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 189 995 203 787 300 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 355 000 300 000 300 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Anslaget omfattar kortsiktiga åtgärder med syfte att minska användningen av el för uppvärmning av bostäder och lokaler. Enligt riktlinjerna i 1997 års energipolitiska beslut innefattar åtgärderna stöd till ökat utnyttjande av fjärrvärme, stöd till konvertering från eluppvärmning med direktverkande el till annan distributionsform samt stöd till eleffektminskande åtgärder. Målet med de två först nämnda åtgärderna är att minska användningen av el för uppvärmning av bostäder och lokaler. Målet med den sist nämnda åtgärden är att minska effektuttaget i småhus vid maxlast. Målet för stödet till fjärrvärmeutbyggnad är att elanvändningen skall minska med totalt 1,5 TWh under en period av fem år. De utvärderingar som genomförts tyder på att med den nuvarande utformningen kan problem uppstå med att nå målen. (Se avsnitt 3.3.3). Utöver detta medför de låga elpriserna att den privatekonomiska lönsamheten för de investeringar som omfattas av anslaget B1 är alltför dålig. Regeringen har därför i 1999 års ekonomiska vårproposition gjort bedömningen att det finns behov av vissa förändringar av de kortsiktiga åtgärderna för att nå en bättre måluppfyllelse. Som redovisats i den ekonomiska vårpropositionen för 1999 har en omfördelning av anslagsbelopp gjorts över tiden. Omfördelningen innebar att medel flyttades från år 1999 respektive år 2000 till år 2001 respektive år 2002. Beslutet innebär att tillgången på medel under år 2000 är relativt begränsad för att sedan öka väsentligt under åren 2001 och 2002. Samtidigt påtalade regeringen ett behov av att se över utformningen av åtgärderna för minskad elanvändning i bostäder och lokaler. Enligt den ekonomiska vårpropositionen skall regeringen lämna förslag till framtida utformning av åtgärderna i syfte att minska elanvändningen för uppvärmning av bostäder och lokaler i budgetpropositionen för år 2000. Anslaget uppgår under år 2000 till totalt 105 miljoner kronor. Av dessa skall ca 50 miljoner kronor reserveras för utbetalningar som följd av redan fattade beslut samt eventuella utbetalningar som följd av prövning av de ärenden som inkommit senast den 20 april 1999. Mot bakgrund av de energipolitiska målen och vad som sagts ovan föreslår regeringen att verksamheten under år 2000 främst skall inriktas på utvecklingsprojekt. Detta kan innefatta ny teknik, nya systemlösningar, nya metoder för t.ex. samordnad upphandling. Målet med projekten skall vara att uppnå kostnadsminskningar. Härutöver bör stöd lämnas till utbyggnad av fjärrvärmenät, vilket utvecklas närmare nedan. Insatser för minskat effektuttag vid höglastperiod avskaffas Då det gäller bidrag till kompletterande värmekälla var ett syfte att effektuttaget under dagtid d.v.s. under höglastperiod skulle minska. Den uppföljning som har genomförts tyder dock på att åtgärden endast har en marginell effekt på eleffektbehovet under maxlast. Orsaken är att det minskade effektbehovet som blir resultatet av installation av exempelvis en kamin inträffar vid en tidpunkt som inte sammanfaller med tidpunkten för det maximala effektbehovet i det nationella elsystemet. Eftersom bidraget endast har en marginell effekt bör stödet till åtgärder för minskat effektuttag tas bort. Främjande av användning av ny teknik samt nya metoder Såsom framgått ovan anser regeringen att verksamheten under år 2000 främst bör inriktas på utveckling. Detta gäller även stödet för konvertering till fjärrvärme. Regeringen föreslår att stödet under år 2000 ges en sådan inriktning att utnyttjande av ny teknik och nya metoder främjas. Sådan ny teknik kan vara s.k. fyrrörsteknik, närvärme, nya systemlösningar etc. Teknik som innebär kostnadssänkningar skall prioriteras. Bidragsberättigad är vad avser bidrag till åtgärder i fastigheten även fortsättningsvis fastighetsägaren. Syftet med att under en begränsad period utforma åtgärden på detta sätt är att främja den utveckling av ny och billigare teknik som är nödvändig. Delkonvertering Regeringen gör bedömningen att delkonvertering är ett möjligt sätt att sänka kostnaderna för installation av annat distributionssystem. Det skulle sannolikt också stimulera till konvertering med nya typer av tekniska lösningar. En svårighet är dock att klart definiera vad som kan accepteras som delkonvertering. Om detta inte kan definieras är det omöjligt att bedöma hur stor elminskningen kan bli som en följd av bidraget och därmed inte heller möjligt att bedöma kostnadseffektiviteten. Det är inte önskvärt att begränsa stödet till någon viss teknik vad avser värmekällan eller att låta bidraget omfattas av detaljerade tekniska regler. Regeringen föreslår därför att ett projekt genomförs med syfte att klargöra förutsättningarna för delkonvertering. Projektet kan omfatta försöksverksamhet som studier med utgångspunkt i genomförda delkonverteringar. Förändringar i regelverket skulle kunna genomföras då resultat av projekten föreligger. Samordnad upphandling Regeringen förslår att förutsättningarna för samordnad upphandling i Sverige skall utredas. Utredningen kan omfatta provverksamhet. I uppdraget skall ingå att utreda olika aktörers roll, förutsättningar i förhållande till konkurrenslagstiftning och lagen om offentlig upphandling. Uppdraget skall genomföras i samverkan med branschen och berörda myndigheter. Stöd till utbyggnad av fjärrvärmenät Enligt 1997 års energipolitiska proposition utgör stöd till utbyggnad av fjärrvärmenät en del av åtgärderna för att främja utnyttjande av fjärrvärme. Då det gäller detta stöd har ett förslag till förordning för bidraget godkänts av EU- kommissionen våren 1999. I avvaktan på den nu aktuella översynen av samtliga åtgärder i syfte att minska elanvändningen för uppvärmning av bostäder och lokaler har dock förordningen ännu inte utfärdats. Regeringen föreslår att delar av anslaget B1 för år 2000 används för ändamålet utbyggnad av fjärrvärmenät. Bidraget skall främja ett ökat kraftvärmeutnyttjande, t.ex. stöd till sammankoppling av fjärrvärmenät. Det bör dessutom kunna utnyttjas i samband med stöd till anslutning av fastigheter till fjärrvärmenätet. Solvärme Enligt den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1998/99:100) skall regeringen inför budgetpropositionen för 2000 analysera formerna för ett investeringsstöd till solvärme. En utgångspunkt är att ett tidsbegränsat stöd skall kunna införas om det bedöms ändamålsenligt med hänsyn till de energipolitiska målen. Ett långsiktigt mål med det energipolitiska programmet är att sänka kostnaden för ny energiteknik bl.a. för utnyttjande av förnybara energikällor. Inom ramen för de långsiktiga åtgärderna i 1997 års energipolitiska program finns möjligheter att främja utveckling av solenergiteknik. Det är emellertid angeläget att komplettera dessa med ytterligare åtgärder för att sänka kostnaderna även för marknadsnära teknik. Principerna för sådana åtgärder bör utformas inom ramen för ett avtal mellan den berörda branschen och staten. Regeringen föreslår att ett tidsbegränsat investeringsstöd till termisk solvärme införs under förutsättning att ett sådant avtal kan åstadkommas. Ett viktigt krav är att stödet utformas så att kostnaden på sikt sänks. Genom avtalet skapas incitament för en långsiktig, ekonomiskt hållbar utveckling av branschen. Stödet skall konstrueras inom ramen för anslaget B1. Stödet bör omfatta samma tidsperiod som de övriga åtgärderna under anslaget d.v.s. fram till och med år 2002. Mot bakgrund av de tidigare erfarenheterna av stöd till solvärme är det av särskild vikt att vid utformningen av stödet skapa förutsättningar för uppföljning och utvärdering. Införandet av stödet inom ramen för detta anslag innebär att något mindre resurser kommer att kunna användas för övriga kvarvarande åtgärder. B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor Tabell 9.4 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 56 599 Anslags- sparande 238 153 1999 Anslag 135 000 Utgifts- prognos 100 000 2000 Förslag 95 000 2001 Beräknat 345 000 2002 Beräknat 188 000 Anslaget disponeras för bidrag till vissa investeringar inom energiområdet. Stödet lämnas i form av bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft samt för utveckling och provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik för elproduktion med förnybara energislag. Investeringarna i småskalig vattenkraft torde i huvudsak komma att gälla utnyttjande av redan befintliga regleringar samt förbättrad turbinteknik. Förordningen (1998:22) om statligt stöd till vissa investeringar inom energiområdet trädde i kraft den 15 februari 1998. I förordningen finns bestämmelser om stöd till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft. Vad gäller upphandling av ny elproduktionsteknik så har det förslag till förordning som tidigare anmälts till Europeiska kommissionen för granskning enligt statsstödsreglerna återkallats. Det metodutvecklingsarbete som f.n. bedrivs av Energimyndigheten för detta stöd har tillsammans med Europeiska kommissionens arbete med ett direktiv för förnybar energiproduktion visat på behovet av en vidareutveckling av stödets utformning. Av detta skäl kommer ett nytt förslag till förordning att tas fram. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett flerårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraft och småskalig vattenkraft samt för utveckling av ett upphandlingsförfarande för ny teknik för elproduktion med förnybara energislag. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 920 miljoner kronor för perioden 1998 – 2002. Resultatinformation Stöd till vindkraft och biobränslebaserad kraftvärme sedan 1991 De investeringsstöd som infördes inom ramen för 1991 års energipolitiska program för biobränslebaserad kraftvärme, solvärme och vindkraft avslutades under år 1996. Driftdata från vindkraftsprojekten under de fyra senaste åren framgår i tabell 5.5. Tabell 9.5 Vindkraft i Sverige under åren 1994 - 1998 År 1994 1995 1996 1997 1998 Totalinstallerad effekt (MW)1) 35 64 105 121 174 Elproduktion TWh1) 0,07 0,11 0,14 0,20 0,30 Antal verk1) 157 219 303 334 421 Tillkommande verk under året 62 84 311) 872) 742) Antal verk som beviljats stöd2) 143 1)Enligt statistik från Vattenfall 2)Enligt Energimyndighetens statistik och beräkningar Av tabellen framgår att under perioden har antalet aggregat nästan trefaldigats samtidigt som den totala installerade effekten för de svenska vindkraftverken ökat i det närmaste fem gånger. Denna utveckling kan sannolikt till största delen tillskrivas det statliga programmet. Vad gäller stödet till biobränslebaserad kraftvärme följs effekterna av 1991 års energipolitiska program upp utifrån driftstatistik från anläggningar som beviljats stöd inom detta program. Sammanlagt beviljades under 1991 - 1996 1 000 miljoner kronor till totalt 44 anläggningar varav 16 var biobränsleeldade kraftvärmeanläggningar kopplade till fjärrvärmesystem och industriellt mottryck. Driftsdata för driftåren 1996 - 1998 för dessa 16 anläggningar visas i tabell 5.6. Tabell 9.6 Driftstatistik, kraftvärme och industriellt mottryck åren 1996 - 1998 Kraftvärme ångturbin; nya anläggningar Driftår 1996 Driftår 1997 Driftår 1998 Antal anläggningar 15 16 16 Installerad eleffekt, MW 259 302 302 Beräknad elproduktion enligt ansökan, GWh 1 188 1 326 1 326 Beräknad fullasttid enligt ansökan, timmar 4 590 4 390 4 390 Beräknad värmeproduktion enligt ansökan, GWh 2 394 2 664 2 664 Utfall elproduktion, GWh 810 806 936 Utfall värmeprouktion, GWh 2 167 2 832 2 976 Utfall utnyttjandetid elproduktion, timmar 3 127 2 669 3 100 Av tabellen framgår att den årliga elproduktionskapaciteten i anläggningarna uppgår till drygt 1 300 GWh, dvs. 1,3 TWh. Utfallet av elproduktion och utnyttjandetid är dock lägre än det beräknade, vilket kan ha påverkats av ändrad strategi vid ägarbyten samt utifrån nya förutsättningar efter elmarknadsreformen. 1997 års energipolitiska program Bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme Drygt 20 ansökningar om bidrag har inkommit till Statens energimyndighet. De ansökta beloppen uppgår sammanlagt till närmare 1 500 miljoner kronor, vilket är avsevärt högre än det belopp, 450 miljoner kronor, som har anvisats för investeringsstödet under den femåriga programperioden. Hittills har sex anläggningar beviljats bidrag. De sex projekt som beviljats bidrag svarar enligt uppgifter i ansökningarna för 48,8 procent av målet på 750 GWh och tar i anspråk 48,2 procent av den totala bidragsvolymen på 450 miljoner kronor. Den genomsnittliga utnyttjandetiden blir enligt ansökningarna 4 340 timmar och kostnadseffektiviteten 1,68 kWh per bidragskrona. Med de ansökningar som inkommit till Energimyndigheten bedöms det uppsatta målet kunna nås. Bidrag till investeringar i vindkraftverk Statens energimyndighet har under 1998 beviljat bidrag för 143 vindkraftsaggregat varav 74 har varit färdigställda före utgången av år 1998. Utifrån de ansökningar som beviljats stöd bedömer Energimyndigheten att den installerade effekten kommer att öka med 101 MW och elproduktionen med 225 GWh. Under året har bidrag beviljats med 74,9 miljoner kronor samt därutöver 62,9 miljoner kronor av 1999 års medel. Ytterligare 14 ansökningar om sammanlagt 35 aggregat motsvarande 82 GWh och ett stöd om 60 miljoner kronor finns inneliggande hos Energimyndigheten. Inom ramen för de medel som anvisats för bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor finansierar Energimyndigheten ett antal programanknutna projekt med syfte att öka möjligheten för vindkraft att utnyttjas på ett miljöanpassat och kostnadseffektivt sätt. Exempel på sådana projekt är vindkraft i harmoni med landskapet, inventering av områden med riksintresse för vindkraft och etablering av vindkraft i områden av intresse för försvaret. Bidrag till investeringar i småskaliga vattenkraftverk I regleringsbrevet för 1999 har Statens energimyndighet fått i uppdrag att i samråd med Fiskeriverket, Naturvårdsverket och övriga berörda myndigheter ta fram riktlinjer för miljöanpassad vattenkraft, samt analysera hur dessa riktlinjer kan komma att påverka möjligheterna att förverkliga målet med programmet. Detta uppdrag redovisades den 1 april 1999 och innehåller en precisering av de kriterier/miljökrav små vattenkraftverk skall uppfylla för att komma i fråga för investeringsbidrag. Dessa kriterier innebär att i princip bara effektivisering, ombyggnad eller återuppbyggnad av befintliga anläggningar kan komma ifråga för bidrag. Anläggningen skall vara av typen strömkraftverk och i vissa fall skall vandringsväg för fisk anordnas. En gällande vattendom måste finnas. Hittills har drygt 20 ansökningar om bidrag inkommit till Energimyndigheten. Flertalet av dessa ansökningar motsvarar de krav som ställts upp för miljöanpassad vattenkraft. Efter det att kraven tagits fram har beslut om stöd fattats för sju anläggningar. Förväntade ansökningar om bidrag är f.n. betydligt lägre än anvisade medel. Bidrag till investeringar i upphandling av ny elproduktionsteknik Energimyndigheten skall utveckla ett upphandlingsförfarande i syfte att på sikt reducera kostnaderna för elproduktion från förnybara energikällor. Verksamheten har inletts med utvecklingsarbete. Det metodutvecklingsarbete som f.n. bedrivs av Energimyndigheten för detta stöd har tillsammans med det arbete som pågår inom EU med framtagning av direktiv för förnybara energikällor visat på behovet av en vidareutveckling av stödets utformning. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden över femårsperioden enligt nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 5.7. Tabell 9.7 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början - 207 781 254 325 - - Nya förpliktelser 264 380 146 544 428 675 - - Infriade förpliktelser* -56 599 -100 000 -150 000 -345 000 -188 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 207 781 254 325 533 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 705 000 570 000 533 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Enligt 1997 års energipolitiska beslut är målet för bidraget till investeringar i vindkraftverk en ökad årlig elproduktion från landbaserad vindkraft med 0,5 TWh inom fem år. Bidraget till investeringar i småskalig vattenkraft bedömdes leda till att en ökad årsproduktion om 0,25 TWh el skulle kunna tillkomma inom fem år. Bidraget till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme bedömdes medföra en kraftvärmeutbyggnad motsvarande ca 0,75 TWh el per år. Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. Regeringen anser att en omfördelning av ramanslaget över tidsperioden 2000 - 2002 bör göras. En större del av anslaget bör användas under senare delen av perioden. I detta sammanhang bör nämnas att omfördelningen inte hindrar myndigheten från att fatta beslut i bidragsärenden. Genom de beställningsbemyndiganden som regeringen föreslår kommer beslut att kunna fattas, även om utbetalningarna senareläggs. B3 Åtgärder för effektivare energianvändning Tabell 9.8 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 63 293 Anslags- sparande 27 205 1999 Anslag 65 000 Utgifts- prognos 73 000 2000 Förslag 65 000 2001 Beräknat 119 000 2002 Beräknat 111 000 Anslaget disponeras för åtgärder för en effektivare energianvändning i enlighet med riktlinjerna i 1997 års energipolitiska beslut. Anslaget omfattar teknikupphandling, information, utbildning, provning, märkning och certifiering samt kommunal energirådgivning. Statens energimyndighet ansvarar för samtliga delverksamheter utom provning, märkning och certifiering som Konsumentverket ansvarar för. Förordning (1999:344) om statligt bidrag till teknikupphandling av energieffektiv teknik och ny energiteknik trädde i kraft den 1 juli 1999. I förordningen finns bestämmelser om stöd till teknikupphandling inom ramen för 1997 års energipolitiska program. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett flerårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår information och utbildning, teknikupphandling av energieffektiv teknik, provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning samt kommunal energirådgivning. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 446 miljoner kronor för perioden 1998 – 2002. Resultatinformation I samband med 1991 års energipolitiska riktlinjer anslogs medel för åtgärder i syfte att stimulera till en effektivare energianvändning. Enligt riksdagens beslut (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) om riktlinjer för energipolitiken skall de tidigare årens insatser för effektivare energianvändning fortsätta i delvis nya former. Det nya anslaget avser åtgärder för effektivare energianvändning och skall i kombination med ett utvidgat europeiskt samarbete för energieffektivisering bidra till att ytterligare minska användningen av el och öka hushållningen med energi. Information, utbildning Verksamheten omfattar information och utbildning samt bidrag till särskilda informationsprojekt. Under året har Statens energimyndighet tagit fram faktablad, skrifter och broschyrer som riktar sig till installatörer, hushåll, återförsäljare, kommunala aktörer, industri och service. I dagsläget saknas uppgifter om spridningen av myndighetens publikationer men system för detta planeras att bli infört under 1999. Myndigheten har också deltagit i mässor. Myndigheten har gett 30 projekt bidrag för särskilda informations- och utbildningsprojekt. Medel har lämnats till branschorganisationer, företag, regionala energikontor samt kommuner och kommunala organ. En effekt av informationsinsatser som genomförts är att kunskapen om EU:s märkning av vitvaror har ökat hos målgruppen. Dessutom har det skett en ökning av försäljning av energieffektiva kylskåp och frysar mellan 1996 och 1998. Underlag för att bedöma betydelsen av statens insats för denna förändring saknas dock. Generellt kan sägas att det är svårt att värdera insatserna i termer av sparad energi eller förändringar i medvetenhet eller beteende eftersom sådana förändringar beror av flera externa faktorer. Då det gäller beteendeförändringar sker dessa dessutom över en längre tidsperiod. Teknikupphandling Under 1998 har Statens energimyndighet drivit totalt 17 projekt rörande teknikupphandling. Av dessa är två nystartade under 1998. Fyra upphandlingar har avslutats under året. Det finns en stor bredd då det gäller vilka aktörer som beviljats bidrag. Dessa är främst branschorganisationer, privata företag, statliga företag och kommunla företag. Dessutom har energimyndigheten bidragit till samfinansiering av vissa internationella projekt. De teknikupphandlingar som har avslutats berör styr- och reglerteknik samt effektiva elmotorer. Dessa teknikupphandlingar har på kort sikt resulterat i energieffektiva produkter med högre kvalitet och lägre pris respektive högre energieffektivitet. Effekten av verksamheten visar sig först på längre sikt då spridningen av resultatet kan mätas. Dessutom har Energimyndigheten haft aktiviteter som syftat till att sprida information om resultaten av teknikupphandlingar som avgjordes före 1998. Provning, märkning, certifiering En annan viktig del av verksamheten är provning och märkning. Konsumentverket, som ansvarar för provning och märkning, har under år 1998 följt upp butikernas och leverantörernas efterlevnad av den obligatoriska energimärkningen samt utfört provning avseende energi för en rad produkter. Dessutom har Konsumentverket provat energiutrustning för enskilda hus samt initierat arbete för att få fram metoder att mäta utsläpp till miljön från kaminer. Konsumentverket har spridit den kunskap som byggts upp inom verksamheten genom tidskrifter, informationsblad, anordnade av kurser och konferenser. Konsumentverket har också tagit fram marknadsöversikter över energieffektiva produkter. På samma sätt som för övriga åtgärder för effektivare energianvändning är det svårt att särskilja effekterna av statens insatser på detta område från annan påverkan på utvecklingen. Det går inte att se något omedelbart samband mellan provning, märkning samt certifiering och ökad användning av energieffektiv utrustning. Däremot har verksamheten effekt i kombination med informationsinsatser som t.ex. publicering av marknadsöversikter över energieffektiva produkter. Sådana kombinerade insatser har en positiv effekt på förbrukningsmönstret av de aktuella produkterna. Kommunal energirådgivning Under 1998 har 267 kommuner beviljats bidrag för kommunal energirådgivning. Totalt har ca 44,6 miljoner kronor beviljats i bidrag. Energimyndigheten har också genomfört informationsinsatser riktade till energirådgivarna. Genom samarbetet mellan Energimyndigheten och energirådgivarna kan resurserna utnyttjas effektivt för att bistå allmänheten med information och kunskap. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden över femårsperioden enligt nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 5.9. Tabell 9.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början - 3 387 3 387 - - Nya förpliktelser 66 680 73 000 94 613 - - Infriade förpliktelser* -63 293 -73 000 -73 000 -25 000 - Utestående förpliktelser vid årets slut 3 387 3 387 25 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam - 21 400 25 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Regeringen bedömer att det finns förutsättningar att bedriva en ändamålsenlig verksamhet I budgetpropositionen för 1999 föreslog regeringen att en omfördelning av ramanslaget över tidsperioden 1999 – 2002 skulle göras. Det innebar att anslagsbeloppet under vart och ett av åren 1999 och 2000 minskades med 25 miljoner kronor, jämfört med de beräknade anslagsbelopp som angavs i budgetpropositionen för 1998, för att sedan öka med 25 miljoner kronor under vart och ett av åren 2001 och 2002. Riksdagen godkände regeringens förslag. Regeringen kvarstår vid denna bedömning. I detta sammanhang bör nämnas att omfördelningen inte hindrar myndigheten från att fatta beslut i bidragsärenden. Genom de beställningsbemyndiganden som regeringen föreslår kommer beslut att kunna fattas även om utbetalningarna senareläggs. B4 Energiforskning Tabell 9.10 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 243 592 Anslags- sparande 299 680 1999 Anslag 398 056 Utgifts- prognos 242 610 2000 Förslag 401 758 2001 Beräknat 430 977 2002 Beräknat 461 758 Anslaget disponeras för bidrag till stöd för forskning och utveckling på energiområdet. Naturvetenskapliga Forskningsrådet, Teknikvetenskapliga Forskningsrådet, Byggforskningsrådet, Kommunikationsforskningsberedningen och Statens energimyndighet disponerar delar av anslaget. Statens energimyndighet ansvarar för redovisningen av den verksamhet som finansieras över anslaget. Förordningen (1998:222) om stöd till energiforskning trädde i kraft den 15 juni 1998. I förordningen finns bestämmelser om stöd till energiforskning i enlighet med 1997 års energipolitiska beslut. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett sjuårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår stöd till energiforskning, forskning om energisystemet, forskningsamarbete med länderna i Östersjöregionen och etanolproduktion från skogsråvara. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98: NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 2 800 miljoner kronor för perioden 1998 - 2004. Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara ett föregångsland i omställningen till hållbar utveckling. Såväl ur ett energipolitiskt som ur ett närings- och transportpolitiskt perspektiv är det en strategiskt avgörande fråga att minska utsläppen från transportsektorns energianvändning. Under perioden 2000 - 2005 kommer därför 100 miljoner kronor att disponeras från anslaget för ett utökat samarbete med svensk fordonsindustri kring utveckling av mer miljövänliga och energieffektiva fordon. Regeringen har vidare konstaterat att regionala tillväxtavtal för åren 2000 - 2002 omfattar åtgärder inriktade på energiproduktion och teknikutveckling. Anslaget får disponeras för att medfinansiera sådana åtgärder. Resultatinformation Under år 1998 har totalt 330,3 miljoner kronor fördelats till energiforskning. Anslaget används i huvudsak till att finansiera forskning vid universitet och högskolor. Stöd över anslaget täcker vanligen 100 % av projektkostnaderna. Viss medfinansiering från andra statliga finansiärer och samfinansiering från näringslivet förekommer dock. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med stöd till energiforskning göra åtaganden även efter det akuella budgetåret. Sådana bemyndiganden behövs även för år 2000 för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsarbetet. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 5.11. Tabell 9.11 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 170 697 231 531 358 921 - - Nya förpliktelser 304 426 370 000 1 182 486 - - Infriade förpliktelser* -243 592 -242 610 -341 407 -401 000 -799 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 231 531 358 921 1 200 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 870 000 1 199 056 1 200 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Enligt 1997 års energipolitiska beslut skall insatserna för forskning och utveckling bidra till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig samhällsutveckling. Såväl den tillämpade som den grundläggande energiforskningen skall bidra till denna utveckling. Den internationella forskningen skall bevakas för att resultaten skall kunna utnyttjas nationellt. Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. B5 Energiteknikstöd Tabell 9.12 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 65 716 Anslags- sparande 401 330 1999 Anslag 130 000 Utgifts- prognos 154 000 2000 Förslag 130 000 2001 Beräknat 130 000 2002 Beräknat 130 000 Anslaget disponeras för stöd till utveckling av ny energiteknik i företag och branscher. Forskningsinsatser som är strategiska för teknikutvecklingen skall genomföras i samverkan mellan staten och näringslivet. Förordningen (1998:653) om statligt stöd till energiteknik trädde i kraft den 15 juli 1998. I förordningen finns bestämmelser om stöd till ny energiteknik i enlighet med 1997 års energipolitiska beslut. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett sjuårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår stöd till utveckling av ny energiteknik i företag och branscher. Riksdagens beslut år 1997 om energipolitiken och statsbudgeten för budgetåret 1998 innebar en förstärkning av Energiteknikfonden då en ekonomisk ram för anslaget om sammantaget 870 miljoner kronor för perioden 1998 - 2004 godkändes. Utan att på något sätt ändra inriktning på verksamhetens omfattning beslutade riksdagen i beslutet om 1998 års ekonomiska proposition (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, rskr 1997/98:317) att den från Energiteknikfonden finansierade verksamheten skall finansieras direkt över det här aktuella ramanslaget som disponeras av Statens energimyndighet. Anslaget bör fortsatt bidra till att främja konkurrensneutralt samarbete. Det finns ett behov av att formerna för kunskapsöverföring mellan forskningssamhället, energiproducenterna och de företag som utvecklar energiteknik förstärks och vidareutvecklas. Bidrag från anslaget bör även i fortsättningen kunna lämnas med högst 50 % av kostnaden för investeringar eller forskningssamarbete. Undantagsvis bör dock energiforskningsanslaget liksom hittills kunna kombineras med stöd från det här aktuella anslaget så att den totala stödnivån blir högre. Det kan gälla för utveckling av samhällelligt angelägen teknik där den ekonomiska drivkraften saknas för företagen på kort sikt. Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara ett föregångsland i omställningen till hållbar utveckling. Såväl ur ett energipolitiskt som ur ett närings- och transportpolitiskt perspektiv är det en strategiskt avgörande fråga att minska utsläppen från transportsektorns energianvändning. Under perioden 2000 - 2005 kommer därför 200 miljoner kronor att disponeras från anslaget för ett utökat samarbete med svensk fordonsindustri kring utveckling av mer miljövänliga och energieffektiva fordon. Regeringen har vidare konstaterat att regionala tillväxtavtal för åren 2000 - 2002 omfattar åtgärder inriktade på energiproduktion och teknikutveckling. Anslaget får disponeras för att medfinanisera sådana åtgärder. Resultatinformation Under år 1998 har totalt 152 miljoner kronor fördelats från Energiteknikfonden. Anslaget används till att finansiera forskning vid universitet och högskolor, samt tillämpad branschgemensam forskning vid institut och företag. En nära samverkan med näringslivet har eftersträvats och samfinansiering från näringslivet med 60 % av de totala programkostnaderna är vanligast förekommande. Viss medfinansiering från andra statliga finansiärer förekommer dessutom. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med energiteknikstöd göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret. Sådana bemyndiganden behövs även för år 2000. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 5.13. Tabell 9.13 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 0 281 602 307 602 - - Nya förpliktelser 347 318 180 000 367 398 - - Infriade förpliktelser* -65 716 -154 000 -155 000 -210 000 -310 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 281 602 307 602 520 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 360 000 335 000 520 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Anslagsnivån för år 2000 är enligt den ekonomiska ram som riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/97:1, utg.omr. 21, Bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133). Enligt 1997 års energipolitiska beslut är syftet att forsknings- och utvecklingsinsatser skall stödjas som är strategiska för teknikutvecklingen på energiområdet. Verksamheten innebär en fortsatt användning och förstärkning av det stöd som hittills givits för branschgemensam forskning. Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. B6 Introduktion av ny energiteknik Tabell 9.14 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 43 254 Anslags- sparande 116 746 1999 Anslag 230 000 Utgifts- prognos 60 000 2000 Förslag 230 000 2001 Beräknat 230 000 2002 Beräknat 230 000 Anslaget disponeras för att främja utvecklingen av teknik baserad på förnybara energislag och effektiv energianvändning i industriella processer i försöks- eller fullskaleanläggningar. Förordningen (1998:654) om energiteknikbidrag trädde i kraft den 15 juli 1998. I förordningen finns bestämmelser om stöd till ny energiteknik i enlighet med 1997 års energipolitiska beslut. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett sjuårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår stöd till ny teknik baserad på förnybara energislag och effektiv energianvändning i industriella processer i försöks- eller fullskaleanläggningar. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 1 610 miljoner kronor för perioden 1998 - 2004. Regeringen har vidare konstaterat att regionala tillväxtavtal för åren 2000 - 2002 omfattar åtgärder inriktade på energiproduktion och teknikutveckling. Anslaget får disponeras för att medfinanisera sådana åtgärder. Resultatinformation Under år 1998 har beslut fattats om totalt 112,8 miljoner kronor. Hittills har beslut fattats om 394,8 miljoner kronor och 68,2 miljoner kronor har betalats ut. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med stöd till introduktion av ny energiteknik göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret. Sådana bemyndiganden behövs även för år 2000. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 5.15. Tabell 9.15 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 0 319 477 459 477 - - Nya förpliktelser 362 731 200 000 560 523 - - Infriade förpliktelser* -43 254 -60 000 -100 000 -250 000 -670 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 319 477 459 477 920 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 380 000 1 150 000 920 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Anslagsnivån för anslaget B6 Introduktion av ny energiteknik för år 2000 är enligt den ekonomiska ram som riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133). Enligt 1997 års energipolitiska beslut är syftet med energiteknikbidraget att stödja ny teknik som med reducerad risk för företagen kan utvecklas i full skala och demonstreras inför kommersiell användning. Vidare skall teknikupphandling kunna utnyttjas inom ramen för anslaget. De enskilda projekten kan bli mycket omfattande. En förutsättning för initiering av nya projekt är ett väsentligt ekonomiskt engagemang från näringslivet vilket dock kan bli svårt i nuläget med hänsyn till de låga elpriserna. Det ligger därför i verksamhetens natur att det är svårt att planera och överblicka vilka projekt som kan komma att aktualiseras under den återstående programperioden. Regeringen gör dock bedömningen att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt under perioden. B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser Tabell 9.16 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 4 096 Anslags- sparande 52 904 1999 Anslag 50 000 Utgifts- prognos 30 000 2000 Förslag 50 000 2001 Beräknat 50 000 2002 Beräknat 50 000 Anslaget disponeras för energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser. Sådana insatser ingår som en viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan från energisektorn. Insatserna skall huvudsakligen avse s.k. gemensamt genomförande inom ramen för klimatkonventionen. Med gemensamt genomförande avses att konventionens parter med höga åtgärdskostnader för utsläppsminskningar tillsammans med ett mottagarland med lägre åtgärdskostnader vidtar åtgärder i detta land och i gengäld erhåller en kreditering som kan räknas av mot egna utsläpp vid uppfyllande av åtaganden att minska eller begränsa utsläpp av växthusgaser. Budgetåret 1995/96 anvisades 50 miljoner kronor till tolfte huvudtitelns anslag E11 Åtgärder för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa. För år 1997 anvisades 7 miljoner kronor till anslaget A3 Åtgärder för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa. För att möjliggöra kontinuitet i verksamheten har anslagssparandet från anslaget 1996/97 A3 Åtgärder för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa överförts till anslaget B7. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett sjuårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser som en viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget uppgående till sammantaget 350 miljoner kronor för perioden 1998 – 2004. Resultatinformation Under åren 1993 – 1997 genomförde NUTEK åtgärder för att effektivisera energianvändning och introducera förnybara energislag i Baltikum och Östeuropa i syfte att minska utsläppen av koldioxid och andra klimat- och miljöpåverkande ämnen från energisystemen i dessa länder. Sedan den 1 januari 1998 ansvarar Statens energimyndighet för motsvarande verksamhet, vars klimatinriktning har tydliggjorts ytterligare. Sammantaget har regeringen beviljat 333,4 miljoner kronor för insatser under perioden 1993 – 1998. Huvuddelen av medlen har använts för långivning till anläggningsägare för att finansiera investeringar i uppvärmningssektorn. Under perioden t.o.m. 1998 har programmet omfattat 66 projekt som är färdigställda och tagna i drift. Under år 1998 har ytterligare 8 projekt erhållit lån. De hittills genomförda projekten utgörs till antalet huvudsakligen av pannkonverteringar (27 st) för vilka investeringarna uppgått till 105 miljoner kronor. Inom området fjärrvärmedistribution har 15 projekt genomförts till en investeringskostnad på 29,6 miljoner kronor och inom energieffektiviseringsområdet 11 projekt motsvarande investeringar på 17 miljoner kronor. Dessutom har 13 systemprojekt genomförts till en investeringskostnad på 74 miljoner kronor. Den genomsnittliga kostnaden för utsläppsreduktioner för de svenska insatserna uppskattas av Statens energimyndighet till omkring 5,5 öre per kg koldioxid (exklusive lån). Denna kostnadsuppskattning baseras oftast på en jämförelse med utsläppen innan åtgärder vidtogs och därför innebär en underskattning av reduktionskostnaden jämfört med utsläppsminskningar beräknade relativt referensscenarier. Dock framstår, vid en jämförelse med kostnader för motsvarande åtgärder i Sverige, insatserna ofta som kostnadseffektiva. De högsta kostnaderna för att reducera koldioxidutsläpp återfinns på energieffektiviseringsområdet. Generellt sett kan dock reduktionskostnaderna bedömas vara väsentligt lägre än vad som är fallet i Sverige. Under år 1998 har sammanlagt 12 projekt genomförts i Estland (2), Litauen (4), Polen (1) och Ryssland (5). Sammanlagt har dessa projekt av myndigheten beräknats motsvara en utsläpps- minskning på ca 35 000 ton koldioxid per år. Den genomsnittliga kostnaden per kg minskat utsläpp av koldioxid beräknas till 5,5 öre per kg, varav de svenska nettokostnaderna (exklusive lån) motsvarar 0,9 öre per kg. Under år 1998 har åtta nya projekt beviljats lån i Estland, Ryssland och Litauen. Dessa beräknas leda till ackumulerade utsläppsminskningar på ca 0,5 miljoner ton över de närmaste decennierna och den genomsnittliga reduktionskostnaden har av Statens energimyndighet beräknats till ca 8 öre per kg koldioxid. Inom ramen för utvärderingen av det energipolitiska programmet har en översiktlig bedöm- ning av Statens energimyndighets insatser på detta område gjorts. I utvärderingen bedöms att myndigheten arbetar seriöst med projekt och metodutveckling. I utvärderingen påpekas också att en introduktion av nya slags projekt - energieffektivisering och kraftvärme - kan leda till sämre effektivitet och högre kostnader. Vidare leder projekt med elproduktion till relativt högre kostnader eftersom den ersatta elkraften ofta härrör från icke-fossila energikällor. Det påpekas också att myndigheten inte inkluderar driftkostnader i sina kostnadsberäkningar. Ett viktigt syfte med de svenska insatserna är att bidra till kunskap om förutsättningar och kostnadsförhållanden för s.k. gemensamt genomförande inom ramen för åtaganden under klimatkonventionen. Det är särskilt viktigt att belysa möjligheterna att utveckla denna mekanism till ett internationellt klimatpolitiskt instrument som är effektivt, tillförlitligt och rättvist. Insatserna har därför rapporterats till klimatkonventionens sekretariat, som sammanställer och analyserar uppgifter från konventionens parter inom ramen för den pågående pilotfasen för gemensamt genomförande. De många och relativt små svenska projekten utgör en stor andel av samtliga inrapporterade projekt. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden enligt nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt tabell 5.17. Tabell 9.17 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 0 0 - - Nya förpliktelser 30 000 75 000 - - Infriade förpliktelser* -30 000 -30 000 -15 000 -30 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 0 45 000 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 23 600 45 000 - - * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Vid klimatkonventionens partsmöte i Kyoto i december 1997 enades konventionens parter om åtaganden för att begränsa och minska utsläppen av klimatpåverkande gaser samt öka upptaget av sänkor. Ett mål motsvarande en total minskning för de industrialiserade länderna på 5,2 % sattes upp för perioden 2008 – 2012. Protokollet innehåller bestämmelser för gemensamt genomförande såväl i industrialiserade som utvecklingsländer. Dessa bestämmelser skall preciseras under kommande partsmöten. Den nu pågående pilotfasen för gemensamt genomförande som inleddes år 1995 tas upp till beslut beträffande en eventuell fortsättning år 1999. Mot bakgrund av överenskommelsen i Kyoto, erfarenheterna under pilotfasen och de genomförda utvärderingarna av insatser på energiområdet har regeringen delvis förändrat inriktningen för de energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatserna. Förändringarna utgjorde en anpassning till besluten i klimatkonventionen. Syftet var också att ytterligare tydliggöra insatsernas överordnade klimatpolitiska karaktär. Avsikten är att så långt möjligt säkerställa att insatserna kan räknas Sverige till godo som en del av landets åtagande inom ramen för EU:s gemensamma åtagande enligt Kyotoprotokollet. För att uppnå en förbättrad samordning mellan Sidas och Energimyndighetens verksamhet inom klimat- och energiområdet har regeringen tydliggjort myndigheternas verksamhetsmål. Dessa förtydliganden har visat sig ändamålsenliga och skall gälla fortsättningsvis. Regeringen konstaterade i föregående års budgetproposition att eftersom Kyotoprotokollet öppnar möjligheter till gemensamt genomförande bör verksamheten under anslaget från att ha utgjort ett svenskt bidrag till pilotfasen i högre grad inriktas på egentligt gemensamt genomförande med möjlighet till faktisk kreditering av uppnådda resultat beträffande utsläppsförändringar. De höga krav som då ställs på trovärdighet bör ges en stor vikt vid projektens utformning och avtal slutas med mottagarländer. Den klimatpolitiska målsättningen skall ytterligare förtydligas och prioriteras. Kostnadseffektivite- ten med avseende på den klimatpolitiska effekten bör jämte övriga villkor för gemensamt genomförande vara den viktigaste ledstjärnan vid projektens utformning och kostnaderna för uppföljning av faktisk utveckling bör hållas nere samt större projekt eftersträvas. Vid Kyotoförhandlingarna definierades den s.k. Clean development mechanism, för insatser i utvecklingsländerna. Insatser, som uppfyller kraven i det regelverk man nu förhandlar om för denna mekanism och begränsar utsläpp eller ökar upptag av klimatpåverkande gaser, skall enligt protokollet kunna tillgodoräknas investerarna fr.o.m. år 2000. Det är mot denna bakgrund angeläget att eftersträva att insatser görs även i utvecklingsländer. Mot bakgrund av den fjärde partskonferensens beslut i Buenos Aires hösten 1998, i vilka arbetet med mekanismen för en ren utveckling prioriteras, har regeringen uppdragit åt Statens energimyndighet att genomföra en förstudie för ett projekt som skall uppfylla de krav som kan ställas på detta slags projekt, bl. a. som bidrag till en hållbar utveckling. Sverige har deltagit i arbetet att tillsammans med andra länder och även företag i ett projekt initierat av Världsbanken utveckla en prototyp för en internationell klimatfond, som avses genomföra investeringsprojekt med syfte att minska klimatpåverkan i såväl utvecklingsländer som industriländer. Ett syfte med fonden är att åstadkomma projekt som kan ge underlag för tillgodoräknande enligt bestämmelserna om gemensamt genomförande respektive Clean development mechanism. Ett annat syfte är att åstadkomma kunskapsutveckling rörande de svåra metodologiska frågor som aktualiseras i dessa sammanhang. En fond har nu beslutats av Världsbanken. Regeringen avser nu att med sikte på svenskt deltagande i fonden bereda frågan med Världsbanken. För att utreda hur klimatkonventionens ovan nämnda s.k. flexibla mekanismer samt internationell handel med överlåtbara utsläppsrätter kan introduceras i Sverige har regeringen tillsatt en expertutredning (dir. 1999:25) som skall ha löpande kontakt med och redovisa resultat till kommittén för översyn av åtgärder inom klimatområdet (dir. 1998:40). B8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet Tabell 9.18 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 0 Anslags- sparande 5 000 1999 Anslag 5 000 Utgifts- prognos 5 000 2000 Förslag 5 000 2001 Beräknat 5 000 2002 Beräknat 5 000 Anslaget disponeras för utgifter för förluster i samband med lånegarantier som har lämnats enligt förordningen (1981:717) om statlig garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol och förordningen (1988:805) om statligt stöd ur Energiteknikfonden, m.m. Anslaget har t.o.m. år 1995/96 även disponerats för utgifter för förluster i samband med lånegarantier som har lämnats enligt förordningen (1983:1107) om statligt stöd för att ersätta olja m.m. Ställda garantier enligt förordningen om statlig garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol har avvecklats successivt och avser numera enbart verksamhet inom naturgasområdet. Dessa garantier är bundna genom avtal (prop. 1987/88:72, bet. 1987/88:NU16, rskr. 1987/88:120). Garantiramen uppgår till 1 000 miljoner kronor (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. 1991/92:NU25, rskr. 1991/92:271). Den 31 december 1997 uppgick summan av utestående garantier till ca 116 miljoner kronor. Någon avgift för garantin tas inte ut. Motsvarande belopp belastar i stället anslaget. Under budgetåret 1998 har inga infrianden gjorts under anslaget. Inga återvinningar och inga avgifter har inbetalats för garantier hänförliga till förordningen (1981:717) om statlig garanti för utvinning av olja, naturgas eller kol. Regeringens överväganden Beräknade förluster uppgår till 5 miljoner kronor för vart och ett av åren 2000, 2001 och 2002. Åtgärder för el- och värmeförsörjning i Sydsverige Anslaget B 9 Åtgärder för el- och värmeförsörjning i Sydsverige, som har funnits på statsbudgeten under åren 1998 och 1999, disponeras för åtgärder som stärker el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Från och med år 2000 förs anslaget inte längre upp på statsbudgeten. Regeringen beslutade den 26 juni 1997 att inrätta en delegation med uppgift att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Delegationen skulle ursprungligen redovisa sitt arbete till regeringen senast den 1 oktober 1999. Delegationen har i en skrivelse den 16 januari 1999 anhållit om att delegationens mandattid utsträcks till i första hand den 31 mars 2000 och med en successiv avvecklingstid till den 31 december 2000. Återstående uppföljnings- och avslutningsarbeten kan därefter utföras av ett personellt reducerat kansli formellt knutet till Statens energimyndighet eller Länsstyrelsen i Skåne län. Regeringen beslutade den 18 februari 1999 att Delegationen för Energiförsörjning i Sydsverige får redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2000. Förordningen (1999:213) om statligt stöd till energiförsörjningen i Sydsverige trädde i kraft den 15 maj 1999. Regeringens överväganden Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utformningen av ett flerårigt program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. I programmet ingår stöd för åtgärder för att utveckla energiförsörjningen i Sydsverige. Regeringen har för detta ändamål tillkallat en delegation. Riksdagen godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98: NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om sammantaget 400 miljoner kronor för perioden 1998 – 1999. Åtgärder vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av el från de bägge reaktorerna i Barsebäck genom effektivare energianvändning, konvertering samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Även om de föreslagna insatserna innebär en full kompensation med avseende på energibalansen i landet som helhet, krävs särskilda åtgärder för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Enligt regeringsbeslut den 26 juni 1997 har Delegationen för Energiförsörjning i Sydsverige till uppgift att initiera åtgärder som stärker regionens el- och värmeförsörjning. Åtgärderna bör kunna gälla såväl energihushållning och minskad elanvändning som utbyggnad av el- och värmeproduktion. Delegationen skall bidra med planerings- och projekteringsstöd och utreda behovet av investeringar i infrastruktur. Effektivare energianvändning och en ökad användning av förnybara energislag är angelägna mål liksom ett bättre utnyttjande av det befintliga naturgasnätet. Resultatinformation Statens energimyndighet disponerar anslaget för Delegationens för Energiförsörjning i Sydsverige räkning. Enligt Energimyndighetens årsrapport har 1,8 miljoner kronor utbetalats till delegationen under år 1998. Under det första halvåret 1999 har enligt Energimyndighetens delårsrapport 1,7 miljoner kronor betalats ut. Totalt har prognostiserats utbetalningar uppgående till 40 miljoner kronor innevarande budgetår. Delegationen för Energiförsörjning i Sydsverige har överlämnat redogörelser för verksamheten under första och andra halvåret 1998 samt för första halvåret 1999. Delegationen har byggt upp ett omfattande kontaktnät med företrädare för bl a. universitet och högskolor, det privata näringslivet samt myndigheter. I början av år 1998 gick delegationen ut med information om sin verksamhet, inklusive om möjligheterna att ansöka om ekonomiskt stöd. Delegationen har tagit initiativ till bl.a. följande verksamheter: - Projektarbeten avseende styrning av elförbrukningen och effektivisering av elanvändningen inom fastighetssektorn och industrin pågår - Viss kartläggning av energisituationen i Sydsverige har genomförts och en del av arbetet med framtidsbedömningar har påbörjats - Elproduktionspotentialen vid Sydsveriges värme- och kraftvärmeverk samt inom viss industri har kartlagts - En genomgång beträffande investering i vindkraft för produktion av el har genomförts - Arbete med att säkerställa att information om resultat från delegationens arbete fortsätter även efter det att delegationens verksamhet har upphört, pågår i samverkan med olika intressenter på energiområdet - Arbete med utredningen "Samhälle och energi i det sydsvenska perspektivet" pågår. Under år 1998 behandlade delegationen 154 ansökningar om ekonomiskt stöd. I 30 av dessa ärenden fattade delegationen beslut, alternativt positiva principbeslut, att stödja utvecklingsprojekt och investeringar. Under första halvåret 1999 inkom ytterligare 26 ansökningar om ekonomiskt stöd. Vid halvårsskiftet var totalt 58 ansökningar föremål för någon form av åtgärd. För ca 2/3 av dessa ansökningar har utvecklingsarbete och/eller investeringar påbörjats, motsvarande utgifter på ca 130 miljoner kronor. Slutsatser Förordningen om statligt stöd till energiförsörjningen i Sydsverige trädde inte kraft förrän den 15 maj 1999, vilket har försvårat delegationens verksamhet. Delegationen behandlade dock under år 1998 och första delen av år 1999 övervägande delen av de projektförslag som lämnats in och fattade beslut om vilka projekt den hade för avsikt att stödja under förutsättning att förordningen godkändes av den Europeiska kommissionen. I och med att förordningen trätt i kraft kan principbesluten effektueras i form av konkreta beslut angående stöd från delegationen. Regeringen bedömer att verksamheten har förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt och föreslår därför inga förändringar i inriktning eller omfattning. Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket Anslaget B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket som fördes upp på tilläggsbudget för 1998 disponeras av regeringen för förskott på ersättning fastställd i domstol eller för utbetalning av ersättning till Sydkraft AB och eventuella andra parter som en följd av avtal om slutlig ersättning fastställd i domstol. Anslaget disponeras av regeringen även under år 2000. Regeringens överväganden Riksdagen beslutade (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98 FiU27, rskr. 1997/98:317) att tillstyrka det av regeringen föreslagna anslaget B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket samt att bemyndiga regeringen med anledning av avvecklingen av Barsebäck 1 att, som underlag för slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och med eventuella andra parter som kan erfordras i samband med en överenskommelse om ersättning i form av pengar eller egendom som staten direkt eller indirekt förfogar över. Riksdagen beslutade vidare att bemyndiga regeringen att under budgetåret 1998 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att anslaget får överskridas om ett riksdagsbeslut om ökning av anslagsbeloppet inte hinner inväntas. I samband med detta beslut har regeringen redogjort för sina motiv till inrättandet av ett anslag samt för de förutsättningar som gäller för förhandlingarna med Barsebäcksverkets ägare. Regeringsrätten beslutade den 14 maj 1998 om inhibition av regeringens beslut om stängning av Barsebäck 1 före den 1 juli 1998. Den 16 juni 1999 meddelade regeringsrätten att regeringens beslut skall stå fast. Emellertid skall rätten att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 inte upphöra förrän vid utgången av november 1999. Det finns fortsatt behov för regeringen att disponera det på tilläggsbudget för 1998 uppförda anslaget B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket även under 2000 för att möjliggöra en frivillig överenskommelse om ersättning för stängning av Barsebäck 1. Riksdagens beslut att bemyndiga regeringen att som underlag för slutlig fastställelse i domstol, träffa och genomföra för staten bindande avtal med Sydkraft AB och eventuella andra parter som kan erfordras i samband med ersättning för förluster till följd av avställningen av Barsebäck 1 är inte tidsbegränsat och gäller således även under år 2000. Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen med riksdagens bemyndigande besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända när anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål för anslaget skall uppfyllas. Ett beslut av regeringen att överskrida ett ramanslag enligt 6 § andra stycket förutsätter således ett särskilt bemyndigande av riksdagen. Det bemyndigande som regeringen fick av riksdagen i samband med beslutet om 1998 års ekonomiska vårproposition avsåg året 1998. Ett nytt bemyndigande behövs därför för år 2000. Om anslaget behöver överskridas avser regeringen att i första hand i tilläggsbudget eller särproposition under år 2000 återkomma till riksdagen. Om emellertid ett sådant förfarande av tidsskäl inte hinns med bör regeringen bemyndigas besluta om överskridande när de övriga förutsättningar som anges i 6 § andra stycket budgetlagen är uppfyllda. Om bemyndigandet att överskrida ramanslaget utnyttjas under år 2000 kommer överskridandet samt dess finansiering att ingå i de utfallsredovisningar som regeringen framöver skall lämna till riksdagen. Bemyndiganden Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under budgetåret 2000 enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att ramanslaget B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket får överskridas om ett nytt riksdagsbeslut inte hinner inväntas. 10 Övrig statlig verksamhet 10.1 Småskalig elproduktion Bakgrund I regeringens proposition om införande av schablonberäkning på elmarknaden, m.m. (prop. 1998/99:137) föreslås vissa ändringar i ellagen som syftar till att möjliggöra undantag från grundprincipen om timvis mätning för den övervägande delen av alla elanvändare. För dessa elanvändare kommer istället schablonberäkning att tillämpas. Förändringen föreslås träda i kraft den 1 november 1999. När schablonberäkning införs ökar konkurrensen i praktiken på elmarknaden, varigenom villkoren för de företag som idag är leveranskoncessionärer förändras. I propositionen föreslås av detta skäl att systemet med leveranskoncession avskaffas i samband med att det nya regelverket träder i kraft. Härigenom upphör också det nuvarande skyddet för små elproduktionsanläggningar, med en effekt av högst 1500 kW. Dessa anläggningar består av mindre vattenkraftstationer, vindkraftverk och mindre kraftvärmeanläggningar. Enligt Statens energimyndighets rapport Utvecklingen på elmarknaden 1998 utgörs de små kraftverken totalt av ca 1 200 vattenkraftverk och ca 400 vindkraftverk. Till detta kommer vissa kraftvärmeverk. I prop. 1998/99:137 har regeringen redovisat sin bedömning vad gäller behovet av fortsatt skydd för småskalig elproduktion efter det att leveranskoncessionssystemet upphört. Härvid betonar regeringen betydelsen av att förutsättningarna är goda för den småskaliga, och ofta miljövänliga produktionen och att de små elproducenterna inte kan agera på elmarknaden på samma villkor som de större producenterna. Stabila villkor för de små producenterna kräver därför att någon form av enhetliga inköpsvillkor och en rimlig intäktsnivå behålls åtminstone t.o.m. år 2000, dvs. under den period då leveranskoncessionssystemet ursprungligen avsågs gälla. Under denna övergångsperiod bör samtidigt ett förslag till en långsiktig lösning för den småskaliga elproduktionen tas fram. En möjlighet att t.o.m. utgången av år 2000 upprätthålla en form av enhetliga inköpsvillkor är att etablera åtaganden om mottagningsskyldighet på frivillig bas. Regeringen har därför uppdragit åt Svenska kraftnät att ta initiativ till ett upphandlingsförfarande som syftar till att nå en sådan lösning. En lägesredovisning har överlämnats till regeringen den 1 september 1999. Av redovisningen framgår bl.a. följande. För att ge säljare och köpare mer tid att slutföra förhandlingar om nya avtal har Svenska kraftnät med branschorganisationerna diskuterat förutsättningarna för en övergångslösning för perioden fr.o.m. den 1 november 1999 t.o.m. den 1 februari 2000. Enligt Svenska kraftnät har branschen förklarat sig beredd att medverka till en ordning som innebär att nuvarande mottagare av den småskaliga elproduktionen fortsätter att vara mottagare för kraften under denna period. En förutsättning är dock att nu gällande ersättningsregler kan frångås. Enligt vad regeringen erfarit avser Svenska kraftnät att anpassa anbudsförfrågan till dessa förhållanden. Slutredovisning av uppdraget skall ske senast den 1 oktober 1999. Genom att anbudsgivarna erbjuder sig att köpa hela eller vissa delar av elproduktionen från små elproduktionsanläggningar till en i anbudet angiven garanterad prisnivå erhålls också information om marknadens värdering av den småskaliga elproduktionen. Utifrån detta underlag kommer behovet av ytterligare skyddsåtgärder för de små producenterna att kunna bedömas på ett mer tillförlitligt sätt. Behovet av skydd för småskalig elproduktion Regeringens förslag: Den ersättningsnivå för småskalig elproduktion som genom leveranskoncessionssystemet skulle ha gällt fram till utgången av år 2000 upprätthålls genom ett särskilt stöd. Regeringen bör bemyndigas att fatta beslut om stödnivån då resultatet av den nu pågående anbudsförfrågan föreligger. En ny lag om tillfällig avgift för stöd till småskalig elproduktion införs för att finansiera stödet. Avgiften tas ut av innehavare av nätkoncession, vars ledningar är anslutna till stamnätet och uppgår till 0,2 öre per kWh som tas ut under år 2000. Nuvarande skillnad mellan marknadspris och nu gällande ersättningsnivå gör det uppenbart att den upphandlingsprocess som påbörjats inte kommer att generera prisnivåer som motsvarar den ersättning som de små producenterna idag är berättigade till inom ramen för leveranskoncessionssystemet. Med nu gällande regelverk baserar sig inköpspriset på leveranskoncessionshavarens försäljningspris för hushållskunder och andra mindre förbrukare med avdrag för skäliga kostnader för administration och skälig vinst. Prisnivån för den småskaliga elproduktionen var vid början av år 1999 ca 25 öre/kWh. Den småskaliga produktionen utgör ca 1,5 % av landets totala elproduktion, eller knappt 2 TWh per år. Av detta står vattenkraft för ca 1,5 TWh och vindkraft för ca 0,4 TWh. Utöver vad som kan erhållas på marknadsmässiga villkor behövs således ytterligare 150-300 miljoner kronor för perioden 1 november 1999 till utgången av år 2000, för att den småskaliga elproduktionen skall kunna utvecklas i enlighet med intentionerna i det energipolitiska programmet. För att ge stabila villkor för den småskaliga produktionen krävs enligt regeringens bedömning att den prisnivå för småskalig elproduktion som genom leveranskoncessionssystemet skulle ha gällt fram till utgången av år 2000 upprätthålls genom ett särskilt stöd. Finansiering av stödet I avvaktan på en mer långsiktig lösning vad gäller skyddet för små producenter föreslår regeringen att en tillfällig avgift införs under år 2000 för att finansiera stödet till småskalig elproduktion. Avgiften ska betalas av innehavare av nätkoncession vars ledningar är anslutna till stamnätet. Avgiften föreslås uppgå till 0,2 öre per kilowattimme som tas ut från stamnätet i nätkoncessionshavarens anslutningspunkt under år 2000. Avgiftsskyldigheten upphör således vid utgången av år 2000. Avgiftsuttaget regleras i en ny lag om tillfällig avgift för stöd till småskalig elproduktion. Lagförslaget redovisas i avsnitt 2. Utformning av stödet Ersättningsnivån till den småskaliga produktionen bör beslutas först då resultatet av den nu pågående anbudsförfrågan redovisats. Regeringen bör bemyndigas att besluta om ersättningsnivån, samt meddela närmare föreskrifter om stödets utformning. Åtgärden innebär att anmälan enligt EU:s statsstödsregler måste göras. Utbetalning av stöd kan därmed inte ske förrän Europeiska kommissionen lämnat sitt godkännande. För att underlätta administration, kontroll och uppföljning bör utbetalningen av stödet göras till elleverantören och ej direkt till producenten av den småskaliga kraften. Stödet kommer producenten tillgodo genom att standardavtalen, som genom den pågående upphandlingen är under utarbetande, kompletteras med åtagande från leverantören om ett pristillägg per kWh levererad el, som motsvarar den stödnivå som kommer att fastställas av regeringen. Författningskommentarer I lagförslagets första paragraf anges att den avgift varom föreskrivs i lagen skall användas för stöd till småskalig elproduktion. Utformningen av stödet har behandlats ovan. Av ordalydelsen framgår att avgiften är tillfällig. I lagförslagets andra paragraf anges att nätkoncessionshavare vars ledningar är anslutna till stamnätet skall betala den tillfälliga avgiften. Det rör sig i flertalet fall om regionledningar men det förekommer också att lokalnät är direkt anslutna till stamnätet. Om det finns andra anläggningar som är direkt anslutna till stamnätet, exempelvis en större fabrik, omfattas de inte av avgiftsskyldigheten eftersom sådana anläggningar inte kräver nätkoncession. Av paragrafen framgår också att nätkoncessionshavare inte är avgiftsskyldiga för sina eventuella utlandsförbindelser. I lagförslagets tredje paragraf anges att avgiften skall beräknas på nätkoncessionshavarens uttag från stamnätet. Detta innebär bl.a. att nätkoncessionshavare inte är avgiftsskyldiga för sådana regionledningar som endast matar in el på stamnätet. Uttaget från stamnätet mäts i anslutningspunkten, dvs. den punkt där ledningen är ansluten till stamnätet. Enligt lagförslagets fjärde paragraf skall avgiften delas upp på respektive kvartal under år 2000, varför inbetalning av avgiften sker fyra gånger senast två månader efter utgången av varje kvartal. Som framgår av ikraftträdandebestämmelsen upphör lagen att gälla en tid efter det att sista inbetalningen skall vara verkställd. Lagrådet Under beredningen av frågan om finansiering av stödet till den småskaliga elproduktionen har ett flertal alternativ övervägts. Först på ett relativt sent stadium har det bestämts att finansieringen skall lösas genom den nu föreslagna lagstiftningen. Att nu höra Lagrådet över lagförslaget skulle så fördröja ärendets behandling att avsevärt men skulle uppkomma. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats. 10.2 Anslag B9 Stöd till småskalig elproduktion Tabell 10.1 Anslagsutveckling Tusental kronor 2000 Förslag 250 000 1 2001 Beräknat - 2002 Beräknat - 1 Nytt reservationsanslag Regeringens förslag: Ett nytt reservationsanslag B 9 Stöd till småskalig elproduktion uppgående till 250 000 000 kronor bör anvisas för budgetåret 2000 för att täcka kostnaderna för skydd till småskalig elproduktion. I prop. 1998/99:137 har regeringen redovisat sin bedömning vad gäller behovet av fortsatt skydd för småskalig elproduktion efter det att leveranskoncessionssystemet upphört. Bl. a. görs i propositionen bedömningen att marknadens aktörer bör ges möjlighet att på frivillig bas åta sig mottagningsplikten för små producenter t.o.m. utgången av år 2000. Detta åtagande bör initieras genom konkurrensupphandling där anbudsgivarna förbinder sig att köpa hela eller vissa delar av elproduktionen från de små producenterna till en i anbudet angiven garanterad prisnivå. Den 8 juli uppdrog regeringen åt Svenska kraftnät att initiera en upphandling av småskalig elproduktion med denna inriktning. Uppdraget omfattar att utforma anbudsförfrågan, värdera inkomna anbud och ta fram standardavtal för de köpare som lämnat de för de små producenterna mest fördelaktiga anbuden. Anbudsförfrågan skall utformas efter samråd med företrädare för branschen. En lägesredovisning har överlämnats till regeringen den 1 september 1999 och slutredovisning av uppdraget skall ske senast den 1 oktober 1999. Regeringens överväganden Stabila villkor för de små producenterna kräver enligt regeringens bedömning även att den prisnivå för småskalig elproduktion som genom leveranskoncessionssystemet skulle ha gällt fram till utgången av år 2000 upprätthålls genom ett särskilt stöd. Under denna övergångsperiod bör samtidigt ett förslag till en långsiktig lösning för de små elproducenterna tas fram. I det föregående föreslår regeringen att ett sådant stöd införs och att detta stöd finansieras genom en särskild avgift, som tas ut av innehavare av nätkoncession vars ledning är ansluten till stamnätet. Avgiften tas ut per kWh el som tas ut från stamnätet i nätkoncessionshavarens anslutningspunkt under år 2000. Intäkterna från denna avgift redovisas under statsbudgetens inkomsttitel 2116 Affärsverkets svenska kraftnäts inlevererade utdelning och inleverans av motsvarighet till statlig skatt. Valet av lämplig stödnivå för den småskaliga elproduktionen är beroende av resultatet av den nu pågående upphandlingsprocessen. Genom denna process erhålls information om marknadens värdering av den småskaliga produktionen. Avsikten är att den prisnivå som kommer att etableras genom denna marknadsvärdering skall kompletteras med det stöd som här föreslås. Beslut om stödnivå samt den närmare utformningen av stödet bör således avvakta resultatet av den nu pågående upphandlingen. Utgångspunkten vid utformning av stödet bör vara att upprätthålla den prisnivå för småskalig elproduktion som genom leveranskoncessionssystemet skulle ha gällt fram till utgången av år 2000. För perioden fr.o.m. den 1 november 1999 t.o.m. den 31 december 2000 bör således stöd kunna utgå till elproduktion från småskaliga anläggningar med en effekt av högst 1 500 kW. Regeringen bör bemyndigas att besluta om ersättningsnivån för den småskaliga elproduktionen, samt meddela närmare föreskrifter om stödets utformning. Slutsatser Regeringen beräknar 250 miljoner kronor för stödet under ett nytt anslag benämnt Stöd till småskalig elproduktion för år 2000. I avvaktan på att närmare föreskrifter för stödets utformning utarbetats bör anslaget disponeras av regeringen. Kommunikationer 22 Förslag till statsbudget för 2000 Kommunikationer Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 113 2 Lagförslag 117 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1821) om ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter 117 2.2 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) 118 3 Kommunikationer 119 3.1 Omfattning 119 3.2 Utgiftsutveckling 119 3.3 Resultatbedömning 123 3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 123 3.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 124 3.3.3 Effekterna av de statliga insatserna 126 3.3.4 Regeringens slutsatser 127 3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 128 3.5 Skatteavvikelser 128 4 Väg och järnväg 131 4.1 Omfattning 131 4.2 Utgiftsutveckling 131 4.3 Resultatbedömning 134 4.4 Revisionens iakttagelser 139 4.5 Personalkonsekvenser 140 4.6 Vägverket 140 4.6.1 Regeringens slutsatser 148 4.6.2 Anslag för budgetåret 2000 148 A1 Vägverket Administration 148 A2 Väghållning och statsbidrag 149 4.7 Banverket 157 A3 Banverket: Sektorsuppgifter 165 A4 Banverket: Banhållning 166 A5 Från EG-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska nätverk (TEN) 167 A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling 167 5 Sjö- och luftfart 169 5.1 Omfattning 169 5.2 Utgiftsutveckling 169 5.3 Sjöfart 170 5.3.1 Resultatbedömning och slutsatser 171 5.3.2 Revisionens iakttagelser 171 5.3.3 Verksamhetens inriktning m.m. 171 5.3.4 Ekonomiska mål och resurser 172 5.3.5 Finansiella befogenheter 175 5.4 Anslag för budgetåret 2000 175 B1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. 175 B2 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. 176 B3 Bidrag till sjöfarten 176 5.5 Handelsflottans kultur- och fritidsråd 178 5.6 Luftfart 178 5.6.1 Resultatbedömning och slutsatser 179 5.6.2 Verksamhetens inriktning m.m. 180 5.6.3 Ekonomiska mål och resurser 181 5.6.4 Finansiella befogenheter 183 5.7 Anslag för budgetåret 2000 184 B4 Driftbidrag till kommunala flygplatser 184 5.8 Statens haverikommission 184 6 Post- och telekommunikation och informationsteknik 186 6.1 Omfattning 186 6.2 Utgiftsutveckling 186 6.3 Resultatbedömning 188 6.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 188 6.3.2 De viktigaste statliga insatserna på området 193 6.3.3 Slutsatser 195 6.4 Revisionens iakttagelser 195 6.5 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) 195 6.6 Anslag för budgetåret 2000 197 C1 Post- och telestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa myndighetsuppgifter 197 C2 Upphandling av samhällsåtaganden 198 C3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice. 199 C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal 200 C5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. 200 7 Statens järnvägar, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster, m.m. 203 7.1 Omfattning 203 7.2 Utgiftsutveckling 203 7.3 Resultatbedömning 205 7.4 Revisionens iakttagelser 205 7.5 Personalkonsekvenser 205 7.6 Statens järnvägar 206 7.6.1 Verksamhetens inriktning 206 7.6.2 Ekonomiska mål och resurser 206 7.7 Anslag för budgetåret 2000 210 D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier 210 7.8 Rikstrafiken 210 7.9 Anslag för budgetåret 2000 214 D2 Rikstrafiken: Administration1) 214 D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling1) 215 D4 Viss internationell verksamhet 216 8 Kommunikationsforskning och meteorologi 217 8.1 Omfattning 217 8.2 Utgiftsutveckling 217 8.3 Resultatbedömning 218 8.4 Revisionens iakttagelser 218 8.5 Anslag för budgetåret 2000 219 E1 Statens väg- och transportforskningsinstitut 219 E2 Kommunikationsforsknings-beredningen 219 E3 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) 221 E4 Bidrag till Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut 222 9 Länsstyrelsernas verksamhet och roll inom transportområdet 227 9.1 Länsstyrelsernas huvuduppgifter 227 9.2 Resultatbedömning 227 Tabellförteckning Anslagsbelopp 114 3.1 Utgiftsutvecklingen 119 3.2 Omsättning m.m. för myndigheter, verk och helägda bolag inom UO22 enligt årsredovisningen för år 1998 119 3.3 Nettoavvikelser mellan åren 1999 och 2000 129 3.4 Utgiftsutvecklingen 129 4.1 Utgiftsutvecklingen 131 4.2 Verksamhetsvolym för väg och järnväg 132 4.3 Antalet dödade i väg- och järnvägstrafik under 1990-talet 135 4.4 Antalet allvarligt skadade i väg- och järnvägstrafik under 1990-talet 135 4.5 Anslagsförbrukning 1998 136 4.6 Vägverkets verksamhet 141 4.7 Vägprojekt öppnade för trafik under år 1998 > 50 miljoner kronor 142 4.8 Uppföljning av nationell plan för vägtransportsystemet 1998–2007 143 4.9 Uppföljning av olika åtgärder i nationell väghållningsplan 1998–2007 143 4.10 Uppföljning av länsfördelning i de regionala planerna exkl. länsjärnvägar och lånefinansiering 144 4.11 Beräknad nettoupplåning åren 1999-2007 145 4.12 Låneskuld åren 1999–2007 146 4.13 Anslagsbehov för räntor och återbetalning av lån 147 4.14 Anslagsutveckling 148 4.15 Beräkning av anslaget för 2000 149 4.16 Anslagsutvecklingen 149 4.17 Fördelning av anslaget Väghållning och statsbidrag på anslagsposter år 1999 151 4.18 Intäkter som Vägverket disponerar 152 4.19 Intäkter som Vägverket inte disponerar 152 4.20 Investeringsplan 152 4.21 Beräkning av anslaget för 2000 155 4.22 Anslaget A2 Väghållning och statsbidrag 156 4.23 Planeringsramar 156 4.24 Innehåll i länsplaner, genomsnitt per år 156 4.25 Banverkets verksamhet 159 4.26 Uppföljning av investeringar enligt stomnätsplanen 159 4.27 Uppföljning av investeringsobjekt enligt länsplaner 162 4.28 Anslagsbehov för räntor, amorteringar m.m. för lånefinansierade projekt 163 4.29 Lån 164 4.30 Anslagsutvecklingen 165 4.31 Beräkning av anslaget för 2000 165 4.32 Anslagsutvecklingen 166 4.33 Beräkning av anslaget för 2000 166 4.34 Anslagsposter 167 4.35 Anslagsutvecklingen 167 4.36 Utgift 167 5.1 Utgiftsutvecklingen 169 5.2 Investeringar för perioden 2000–2002 174 5.3 Prognos över resultat m.m. 174 5.4 Anslagsutveckling 175 5.5 Anslagsutveckling 176 5.6 Anslagsutveckling 176 5.7 Flygtrafikens utveckling 179 5.8 Investeringar för perioden 2000–2002 182 5.9 Prognos över resultat m.m. 183 5.10 Anslagsutveckling 184 6.1 Utgiftsutveckling 186 6.2 Anslagsutveckling 197 6.3 Resultatbudget 198 6.4 Beräkning av anslaget för 2000 198 6.5 Anslagsutveckling 198 6.6 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 199 6.7 Anslagsutveckling 199 6.8 Anslagsutveckling 200 6.9 Anslagsutveckling 200 7.1 Utgiftsutvecklingen 203 7.2 Nyckeltal m.m. SJ-koncernen 207 7.3 Nyckeltal m.m. enligt treårsplan 207 7.4 Resultatreserv perioden 2000–2002 207 7.5 Investeringar 208 7.6 Påverkan på resultat av femprocentig förändring 209 7.7 Anslagsutveckling 210 7.8 Anslagsutveckling 214 7.9 Beräkning av anslaget 214 7.9 Anslagsutveckling 215 7.10 Beräkning av anslaget 216 7.11 Anslagsutveckling 216 8.1 Utgiftsutvecklingen 217 8.2 Anslagsutveckling 219 8.3 Budget för avgiftsbelagd verksamhet 219 8.4 Beräkning av anslaget för 2000 219 8.5 Anslagsutveckling 219 8.6 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 221 8.7 Beräkning av anslaget för 2000 221 8.8 Anslagsutvecklingen 221 8.9 Beräkning av anslaget för 2000 222 8.10 Anslagsutvecklingen 222 8.11 Uppdragsverksamhet 224 8.12 Affärsverksamhet 224 8.13 Beräkning av anslget för år 2000 224 Diagramförteckning 4.1 Antalet dödade och svårt skadade i väg- och järnvägstrafik under 1990-talet 135 4.2 Transportvolym på Inlandsbanan 135 11 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1821) om ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter (avsnitt 2.1 och avsnitt 7.7), 2. antar förslaget till lag om ändring i telelagen (1993:597) (avsnitt 2.2), 3. godkänner att regeringen får använda medel från anslaget A1 Vägverket: Administration för att utreda alternativ finansiering av infrastruktur (avsnitt 4.6), 4. godkänner att regeringen får besluta om en låneram om högst 1 600 000 000 kronor för Vägverket för inköp av omsättningstillgångar, anläggningstillgångar och för byggande av broar som ersätter färjor (avsnitt 4.6), 5. godkänner att anslaget A2 Väghållning och statsbidrag får belastas med kostnader för ränta och amorteringar av upptagna lån för väg E 6 delen Stenungsund – Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro – Arboga, väg E 4 delen Stora Åby –Väderstad, väg 22 delen Söderåkra – Hossmo samt väg E 4 trafikplats Hallunda (avsnitt 4.6) 6. godkänner att anslagen A2 Väghållning och statsbidrag och A4 Banverket: Banhållning får belastas för att täcka förluster vid infriande av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB och eventuella förluster i samband med Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB (avsnitt x.x), 7. godkänner att anslaget A2 Väghållning och statsbidrag får belastas vid infriandet av utställda statliga garantier i enlighet med vad riksdagen beslutat för vissa väginvesteringar i Stockholms län inklusive Södra länken (rskr. 1997/98:213 och 1998/99:44) samt för Göteborgsöverenskommelsen (rskr. 1997/98:104 och rskr. 1997/98:317) (avsnitt 4.6), 8. godkänner att regeringen får besluta om en låneram om högst 8 410 000 kronor för Banverket för investeringar i eldrifts- och teleanläggningar, produktions- och telenätsutrustning, rörelsekapital, finansiering av omsättningstillgångar, samt för statens andel av kapitalkostnader för lån avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet år 1983 mellan Statens järnvägar, Stockholms läns landsting och staten (avsnitt 4.7), 9. godkänner att anslaget A4 Banverket: Banhållning får belastas med kostnader för räntor och amorteringar för upptagna lån i Riksgäldskontoret (avsnitt 4.7), 10. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Sjöfartsverket för perioden 2000 – 2002 i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 5.3), 11. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 5.3), 12. bemyndigar regeringen att för år 2000 ge Sjöfartsverket finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 5.3), 13. godkänner vad regeringen förordar om Handelsflottans kultur- och fritidsråd (avsnitt 5.5), 14. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Luftfartsverket för perioden 2000 – 2002 i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 5.6), 15. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 5.6), 16. bemyndigar regeringen att för år 2000 ge Luftfartsverket finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 5.6), 17. godkänner vad regeringen förordar om Statens haverikommission (avsnitt 5.8), 18. bemyndigar regeringen att tills vidare disponera avgiftsintäkter i Post- och telestyrelsens verksamhet (avsnitt 6.6), 19. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget C2 Upphandling av samhällsåtaganden, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 250 000 000 kronor efter år 2000 (avsnitt 6.6), 20. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan för Statens järnvägar för perioden 2000 – 2002 i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 7.6), 21. bemyndigar regeringen att för år 2000 ge Statens järnvägar finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 7.6), 22. godkänner vad regeringen förordar om Rikstrafiken (avsnitt 7.9), 23. bemyndigar regeringen att besluta om den ram som skall gälla för Rikstrafikens åtaganden vad avser medel för upphandling av interregional kollektivtrafik åren 2001 – 2005 (avsnitt 7.9), 24. bemyndigar regeringen att under år 2000, ifråga om ramanslaget E2 Kommunikationsforskningsberedningen, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter på högst 300 000 000 kronor under åren 2001 – 2005 (avsnitt 8.5), 25. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Vägverket: Administration ramanslag 1 272 236 A2 Väghållning och statsbidrag ramanslag 12 834 719 A3 Banverket: Sektorsuppgifter ramanlsag 934 883 A4 Banverket: Banhållning ramanslag 6 279 322 A5 Från EG-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska nätverk ramanslag 200 000 A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling obetecknat anslag 1 650 000 B1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. obetecknat anslag 61 000 B2 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. obetecknat anslag 62 660 B3 Bidrag till sjöfarten ramanslag 405 000 B4 Driftbidrag till kommunala flygplatser obetecknat anslag 105 000 C1 Post- och telestyrelsen: Finansiering av viss verksamhet ramanslag 11 206 C2 Upphandling av samhällsåtaganden ramanslag 157 484 C3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice ramanslag 200 000 C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal ramanslag 140 000 C5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. ramanslag 50 000 D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier ramanslag 50 000 D2 Rikstrafiken. Administration ramanslag 10 000 D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling ramanslag 671 050 D4 Viss internationell verksamhet ramanslag 7 500 E1 Statens väg- och transportforskningsinstitut ramanslag 30 099 E2 Kommunikationsforskningsberedningen ramanslag 155 851 E3 Statens institut för kommunikationsanalys ramanslag 44 218 E4 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut ramanslag 200 212 Summa 25 532 440 12 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 12.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1821) om ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter Härigenom föreskrivs att lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000. 12.2 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) Härigenom föreskrivs att 15 § telelagen (1993:597) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 § Tillstånd enligt 7 § att driva televerksamhet får förenas med villkor om skyldighet för tillståndshavare 1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt åt var och en som efterfrågar denna tjänst, 2. att med beaktande av tillgänglig kapacitet tillhandahålla nätkapacitet på vissa villkor åt den som efterfrågar sådan, 3. att tillhandahålla information om verksamhetens ägare, 4. att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet och kvalitet, 4. att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet, tillgänglighet och kvalitet, och så att ett effektivt frekvensutnyttjande främjas, 5. att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 23 eller 34 §, 6. att på skäliga villkor i egen telekatalog publicera uppgifter om enskildas teleabonnemang hos anmälningspliktig i den utsträckning de inte omfattas av tystnadsplikt enligt lag, 7. att utan särskild ersättning upprätthålla telefonautomater i en omfattning som i fråga om antal och geografisk utbredning tillgodoser allmänhetens behov, samt 8. att på skäliga villkor tillhandahålla telefonisttjänster. Tillstånd enligt 7 § att driva televerksamhet skall förenas med villkor att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 17 §. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om det sätt på vilket tillståndsvillkoren skall fullgöras –––––––––––– Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 13 Kommunikationer 13.1 Omfattning Utgiftsområdet Kommunikationer omfattar väg- och banhållning, vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunikationer och generella informationsteknikfrågor. I utgiftsområdet ingår också sektorsforskning och miljöfrågor. De myndigheter, affärsverk och större bolag som verkar inom utgiftsområdet är Post- och telestyrelsen, Statens järnvägar, Banverket, Vägverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Kommunikationsforskningsberedningen, Sjöfartsverket, Handelsflottans kultur- och fritidsråd, Luftfartsverket, Statens haverikommission, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Statens institut för kommunikationsanalys, AB Svensk Bilprovning, Posten AB, SAS Sverige AB, och SOS Alarm Sverige AB. Sedan halvårsskiftet år 1999 ingår även den nya myndigheten Rikstrafiken. Därtill finns ett antal mindre bolag inom bl.a. väg- och järnvägsområdena. 13.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 27 348 25 501 25 580 25 532 25 168 25 534 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Tabell 13.2 Omsättning m.m. för myndigheter, verk och helägda bolag inom UO22 enligt årsredovisningen för år 1998 Myndigheter/affärsverk/bolag Omsättning inkl. investeringsanslag och transfereringar (mkr) Varav anslagsfinansierad (mkr) Antal anställda Post- och telestyrelsen 551 551 148 Banverket 11 187 9 482 7 123 Vägverket 17 979 14 928 7 504 Statens väg- och transportforskningsinstitut 148 33 234 Kommunikationsforskningsberedningen 213 189 28 Handelsflottans kultur- och fritidsråd 26 0 32 Statens haverikommission 12 1 12 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 441 216 567 Statens institut för kommunikationsanalys 30 30 16 Summa myndigheter 30 587 25 430 15 664 Statens järnvägar 14 798 26 15 694 Sjöfartsverket 4 469 0 3 450 Luftfartsverket 1 296 106 1 516 Summa affärsverk 20 563 132 20 660 Posten AB 23 498 244 42 108 Summa bolag 23 498 244 42 108 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Verksamheten för Banverket och Vägverket har präglats av vad som fastställts av regeringen år 1998 i de långsiktiga planerna för perioden 1998 – 2007 (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). Det är regeringens uppfattning att de fastställda planerna skall komma att genomföras, men med en viss tidsförskjutning. Banverket har drabbats av förseningar i genomförandet av stomnätsplanen bl.a. på Västkustbanan och på Norge- Vänernbanan och i utbyggnaden av fjärrblockeringar. Drift- och underhållsverksamheten bedrevs i stort sett enligt de standardnivåer som lagts fast i den nationella väghållningsplanen och i stomnätsplanen. På vägsidan har ca 15 procent av det eftersläpade underhållet kunnat återhämtats. Under år 1998 har anslagssparanden på ca 3 miljarder kronor upparbetats. Utvecklingen för väg- och järnvägstransportsystemet har i stort sett varit positiv. Tillgängligheten i systemet har förbättrats, antalet dödade och svårt skadade har minskat, dock inte de senaste åren och inte i förväntad takt. Vägverket Produktion redovisar ett sämre resultat för år 1998. Resultatförsämringen jämfört med 1997 sker främst inom den externa verksamheten. Sjöfartsverkets arbete har under året präglats av arbete i internationella organ med att öka sjösäkerheten och att fortsätta att miljöanpassa sjöfarten. Sjöfartsverkets resultat år 1998 visar en förbättring med 210 miljoner kronor jämfört med föregående år. Regeringen konstaterar dock att Sjöfartsverket inte uppfyllt soliditetsmålet. Detta beror på beslut om extra inleveranser från regeringen. Luftfartsverkskoncernens resultat år 1998 var en förbättring med 245 miljoner kronor jämfört med år 1997. Resultatförbättringen har till stor del sin grund i en kraftig tillväxt av flyget som transportmedel. Regeringen konstaterar att Luftfartsverket uppfyllt målen för utdelning, soliditet och räntabilitet. Verksamhetsmålen för säkerhet och luftfartspolitik kan anses uppfyllda i huvudsak. SJ:s resultat för år 1998 blev sämre än prog- nosticerat. Resultatet för år 1998 försämrades med 176 miljoner kronor till -439 miljoner kronor, främst beroende på omstrukturereringskostnader och vikande omsättning för godstransporter. De långsiktiga målen för räntabilitet och soliditet uppnåddes inte. Post- och telestyrelsens (PTS) verksamhet har bidragit till att uppfylla målen inom området. På postområdet har PTS utövat tillsyn över samtliga postoperatörer med tillstånd samt handlagt tillståndsärenden och beställbara brev enligt uppställda mål för handläggningstider. Inom teleområdet har PTS bedrivit tillståndsgivning, tillsyn samt harmonisering av reglerna för teletjänster. Inom radioområdet har arbete bedrivits för att främja ett effektivt utnyttjande av möjligheterna till radiokommunikation. Förändringar Regeringen konstaterar att trafiksäkerhetsmålet för år 2000 om högst 400 dödade inte torde uppnås. Regeringen kommer i regleringsbrev till berörda myndigheter att anvisa vilket kortsiktigt mål som skall gälla för trafiksäkerhetsarbetet. Som en följd av de svårigheter att uppnå trafiksäkerhetsmålet kommer ca 400 miljoner kronor per år under åren 1999 – 2003 omfördelas från Vägverkets administrationsanslag och anslagsposten sektorsuppgifter till fysiska trafiksäkerhetsåtgärder. Regeringen presenterade våren 1999 ett program med 11 punkter för ökad trafiksäkerhet. Regeringen anser det mycket angeläget att man skyndsamt prövar möjligheterna till alternativ finansiering av infrastrukturprojekt och avser att studera för- och nackdelar med alternativ finansiering av vissa infrastrukturprojekt. Sjöfartsverkets och Luftfartsverkets verksamhetsstrukturer ses över i syfte att kunna identifiera eventuella mål- och rollkonflikter samt förbättra effektiviteten och underlaget till statsmakternas styrning. Avvecklingen av den nuvarande formen av Gotlandstillägget föreslås skjutas upp till år 2000. Ett nytt ställningstagande om avvecklingen av Gotlandstillägget bör därmed göras år 2000. Regeringen har för avsikt att ge Rikstrafiken i uppdrag att analysera förutsättningarna för en separation av gods- och persontransporterna. Den 1 juli år 2000 öppnas Öresundsförbindelsen mellan Sverige och Danmark för trafik. Därigenom skapas helt nya förutsättningar för väg- och järnvägskommunikation med Danmark och övriga Europa. De svenska järnvägsföretagen skall enligt avtalet med Danmark betala för användningen av järnvägen på Öresundsförbindelsen. Regeringen bedömer att det är mest ändamålsenligt att Banverket sköter betalningen till Öresundskonsortiet. För att kompensera Banverket för detta föreslås att banavgiften höjs fr.o.m. år 2000 samt att anslaget till Banverket utökas. Färdigställandet av Öresundsförbindelsen öppnar även en ny marknad för SJ och en snabbare väg till kontinenten för godstransporter på järnväg. Det innebär dock att SJ Färjetrafik genom Scandlines kommer att få problem med lönsamheten. De nya järnvägsanslutningarna till Arlanda och Kastrup öppnar möjligheter för nya reseprodukter. Den 1 juli 1999 började den nya myndigheten Rikstrafiken sin verksamhet. Fram till årsskiftet kommer myndigheten att bygga upp och organisera sin struktur. Rikstrafiken skall verka för utveckling och samordning av den interregionala persontrafiken, följa kollektivtrafikens utveckling och kartlägga brister i den. Rikstrafiken skall svara för statens upphandling av transportpolitiskt motiverad interregional persontrafik som inte upprätthålls i trafikhuvudmännens regi och där det saknas förutstättningar för kommersiell drift. Riksdagen har beslutat (prop. 1998/99:95, bet. 1998/99:TU11, rskr. 1998/99:237) om vissa ändringar i postlagen (1993:1684). Ändringarna syftar till att skapa förutsättningar för ett mer konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av den postala infrastrukturen och därigenom även enkelhet för kunden. Riksdagen har även beslutat om vissa ändringar i telelagen för att anpassa lagen till EG-direktiv på området (prop. 1998/99:92, bet. 1998/99:TU12, rskr. 1998/99:238). Genom ändringarna stärks tele- fonabonnentens integritets- och konsumentskydd. Mål Det transportpolitiska målet Våren 1998 beslutade riksdagen om ett nytt transportpolitiskt mål (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Målet för transportpolitiken skall vara att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Det övergripande målet preciseras i fem långsiktigt inriktade delmål: - Ett tillgängligt transportsystem - En hög transportkvalitet - En säker trafik - En god miljö - En positiv regional utveckling De telepolitiska målen Enligt riksdagens beslut (prop. 1996/97:61, bet. 1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201) skall enskilda och myndigheter i landets olika delar få tillgång till effektiva telekommunikationer. Var och en skall ha möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst till ett rimligt pris inom ett allmänt tillgängligt telenät. Alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga vilkor. Telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under kriser och i krig. Målet för IT-politiken Riksdagen beslutade i mars 1996 om en nationell IT-strategi och om målen för denna (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU9, rskr. 1995/96:282). Målen för en nationell IT-strategi skall bl.a. vara - att utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt som bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning och som stärker Sveriges konkurrenskraft, - att värna allas lika möjligheter så att IT kan bli ett medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa. Rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning skall prioriteras. Effektiva former måste finnas för en kontinuerlig juridisk uppföljning av den snabba utvecklingen på området. Kunskap om informationsteknik och dess användningsområden skall föras in på alla nivåer i utbildningsväsendet. Det skall finnas en hög tillgänglighet till basinformation genom en väl fungerande infrastruktur för samhällets informationsförsörjning. Regleringen av telemarknaderna är av väsentlig betydelse för utvecklingen på IT-området. Staten har en roll vad gäller infrastruktur (tillgänglighet), regelverket (tilliten) samt utbildning och informationsförsörjning. Sverige bör arbeta för att regelverket inom EU utvecklas i riktning mot en överskådlig och mer generell reglering som främjar den tekniska utvecklingen samtidigt som användarna garanteras tillgång till grundläggande tjänster samt att förutsättningar skapas för en ökad elektronisk handel. De postpolitiska målen Enligt riksdagens beslut (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304) skall det finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst tjugo kilo. Det skall finnas en möjlighet för alla att få sådana försändelser befordrade till rimliga priser samt försäkrade och kvitterade av mottagaren. Dessutom skall enstaka försändelser befordras till enhetliga priser. Prioriteringar En hög teknisk tillväxt och internationell konkurrenskraft anses vara en förutsättning för stark ekonomiskt tillväxt. För att skapa förutsättningar för Sveriges företag att bibehålla sin framskjutna position både som användare och som producenter av IT anses en väl utvecklad IT-infrastruktur ha stor betydelse. Regeringen anser att staten har en roll vad gäller informationstekniken när det gäller tillgänglighet, regelverk, förutsättningar för god konkurrens samt utbildning och kompetens. För att tillgängligheten skall tillgodoses är IT- infrastrukturen av vital betydelse. Tillgängligheten förutsätter också att prisbilden är sådan att företag och privatpersoner skall kunna använda nya tjänster till en rimlig kostnad. Regeringen menar att det kan uppnås bl.a. genom en ökad konkurrens inom sektorn. Frågan om hur god social och regional täckning av IT-infrastrukturen skall kunna tillgodoses har utretts och är för närvarande under beredning. Regeringen anser att staten har ett ansvar för en väl fungerande IT-infrastruktur finns tillgänglig. Regeringen anser det är viktigt att möjliggöra investering i öppen ledning, som säkerställer konkurrens mellan skilda operatörer. Detta kan ske t.ex. i form av ett stomnät mellan landets alla kommuner som ett fösta steg mot högre kapacitet i nätet som helhet. Det kräver nya investeringar i bredbandig IT-infrastruktur vilket kan ske i både privat och offentlig regi. Det är angeläget att investeringar påbörjas för att Sveriges position nära täten bland IT-nationer skall kunna behållas och utvecklas. Regeringen avser att fortlöpande ta initiativ inom området och avser även att återkomma i den IT- proposition som planeras till början av år 2000. Regeringen anser att frågan om IT- omställningen inför millennieskiftet är av stor vikt. Regeringen avser därför att fortlöpande informera riksdagen med så aktuell information som möjligt under hösten. Regeringen prioriterar i enlighet med inrikningen för transportinfrastrukturen för perioden 1998–2007 (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) satsningar på drift och underhåll av vägarna och järnvägarna samt på miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder framför investeringar i nya vägar. På järnvägssidan prioriteras fullföljandet av den pågående anpassningen till snabbtåg. Konkurrenskraften för godstrafik på järnväg skall stärkas. Regeringen anser att Sverige även i fortsättningen bör vara pådrivande inom flygsäkerhetsområdet och med kraft bl.a. verka för ett snabbt etablerande av den europeiska flygsäkerhetsmyndigheten, EASA. Regeringen anser vidare att det är viktigt att miljöarbetet även fortsättningsvis bedrivs med hög prioritet och ser positivt på EU:s miljöarbete inom luftsektorn vad gäller frågor som skärpning av normer för buller, avgasutsläpp och avgasrelaterade avgifter. Sjöfartsverket utreder i ett gemensamt projekt med Göteborgs hamn tillgänglighets- och säkerhetshöjande åtgärder med avsikt att säkerställa anlöp av större containerfartyg och råoljetankers in till hamnen i Göteborg. 13.3 Resultatbedömning 13.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området I och med internationaliseringen och kunskapssamhällets frammarsch ställs allt hårdare krav på infrastrukturen och på säkra, miljöanpassade och pålitliga transporter. Företag i landets alla regioner måste på ett effektivt sätt kunna nå ut till internationella marknader. Infrastrukturen måste också ge förutsättningar för ett persontransportsystem som möjliggör arbetspendling inom större regioner och därmed en vidgning av arbetsmarknaden. Goda, täta och snabba persontransporter binder ihop arbetsmarknader, något som bl.a. märks i Mälardalen och Öresundsregionen. Den planerade öppningen av Botniabanan kan innebära att även pendlingsregionerna kring Norrlandskusten utvidgas. Från tillväxtsynpunkt måste både de näringspolitiska och de regionalpolitiska aspekterna på transportsystemet uppmärksammas, inte minst sambandet mellan infrastruktur och regional utveckling. Det nya sättet att organisera produktionen, som växer fram i informationssamhället, kan få nya följder för transportbehoven, som ännu är svåra att överblicka. Avståndens minskade betydelse när det gäller vissa kommunikationsformer och en upplösning av tidigare geografiska kopplingar mellan olika led i produktionskedjan kan t.ex. tänkas leda fram till mer sammansatta transportbehov än dagens. Även med Sveriges väl utbyggda kommunikationsnät kan både gods- och persontransportsystemen bli effektivare. Kapacitetsproblemen i storstädernas kollektivtrafik måste lösas. Det är också betydelsefullt med en framförhållning för att uppmärksamma hotande brister, när nya pendlingsmöster eller nya marknader uppstår. Förändringar i efterfrågan på olika typer av varor och tjänster kan påverka behovet av transporter. Det är därför viktigt att utveckla metoder som kan ge tidiga indikationer på sådana förändringar i och med att förändringar i transportsystem tar tid att genomföra. Omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling ställer särskilda krav på transportsystemen. Miljöaspekter måste integreras vid utbyggnad och användning av alla transportsystem. Både Vägverket och Banverket har att beakta miljökonsekvenser i verksamheten. Banverket och Vägverket inför successivt ett miljöledningssystem under perioden 1998 – 2001. Satsningar på kollektivtrafik har betydelse från miljösynpunkt likaså att utveckla mer miljöanpassade fordon. Antalet personbilar ökade under 1998 med 2,4 procent och antalet lastbilar med 5,2 procent. Det samlade persontrafikarbetet minskade dock med 2,4 procent. Det nyregistrerades dubbelt så många bilar som skrotades. Nyare bilar är normalt krocksäkrare än äldre bilar. En förnyelse av bilparken ger därmed positiva trafiksäkerhets- och miljöeffekter. Andelen trafikarbete med personbilar utrustade med krockkudde på förarplats fortsätter öka och uppgick i slutet av år 1998 till drygt 35 procent. Trafikarbetet med lastbil ökade med 5,1 procent under år 1998. Förekomsten av tunga lastbilar i trafiken innebär en ökad skaderisk för övriga trafikanter och får därför en negativ effekt på trafiksäkerheten. Den tunga trafiken står även för en stor andel av koldioxidutsläppen. Järnvägsmarknaden såväl i Sverige som utomlands karaktäriseras av en allt större avreglering och ökad konkurrens. Det är därför av avgörande betydelse att SJ inom en snar framtid kan nå en sådan lönsamhetsnivå att verksamheten kan få möjlighet att utvecklas i takt med de förändringar som sker på marknaden. Jämfört med 1997 ökade det totala antalet personresor på järnväg med 4 procent. Antalet passagerare i Gotlandstrafiken har ökat under senare år och ett nytt rekord uppnåddes under år 1998 med nästan 1,2 miljoner passagerare. Prognosen för år 1999 pekar på en fortsatt ökning både för passagerare och gods. Antalet flygpassagerare i linjefart och chartertrafik ökade under 1998 vid de statliga flygplatserna och nådde den högsta siffran någonsin, 27,5 miljoner. Utrikestrafiken står för den övervägende delen av ökningen, men även inrikesflyget har ökat. Närmare hälften av alla svenskar har tillgång till Internet och egen PC. Även inom näringsliv och förvaltning är datoranvändningen hög. Cirka 60 procent har en mobiltelefon. Sverige och de övriga nordiska länderna intar en särställning i Europa genom den utbredda användningen av IT och den mycket kraftiga expansionen av IT- företag. Sverige har bland den högsta datortätheten i världen. Dagens snabba IT-utveckling drivs på av marknadens behov och efterfrågan. Ny teknik gör det möjligt att förmedla elektronisk information genom många olika sorters infrastruktur. Statens ansvar är att se till att förutsättningarna för utvecklingen är goda och att avlägsna de hinder som försvårar eller försenar utvecklingen. Tre områden kommer att prioriteras; infrastrukturen, regelverket samt utbildning och kunskap. Sverige har idag en jämförelsevis väl utbyggd informationsinfrastruktur. Genom att IT- baserade tjänster kommer att kunna överföras på många olika sätt kan regional obalans motverkas i fråga om möjligheterna att utnyttja IT-tjänster. Tillgängligheten till den digitala tekniken förutsätter ett institutionellt ramverk som främjar utvecklingen och tar bort onödiga hinder samtidigt som det skyddar den enskildes integritet. Regelverken skall vara stabila, förutsebara och transparanta. Sverige skall fortsätta att verka för ett gynnsamt europeiskt regelverk på telekommunikationsområdet. För närvarande pågår en översyn av EU:s telereglering och Sverige deltar aktivt i det arbetet. Samtidigt pågår parallella arbeten med olika direktiv med syfte att öka förtroendet för IT-tjänster och elektronisk handel. En hög allmän kunskapsnivå krävs för att alla skall ha tillgång till den nya tekniken. Därför måste utbildningssystemet hålla hög standard. Alla lärare och elever inom ungdomsskolan kommer att få en e-postadress. Tillgängligheten till Internet i skolan skall öka. Det är också angeläget med åtgärder som kan förbättra och utveckla IT-användningen inom de mindre företagen. 13.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området IT-infrastrukturutredningen tillsattes av regeringen i juli 1998. Utredningens uppgift var dels att utröna hur tillgången till informationsinfrastruktur med hög kapacitet är fördelad över landet idag, dels att föreslå hur staten, i samverkan med andra aktörer, ska kunna uppnå god regional och social täckning med hög kapacitet. Utredningen har i juni i år lagt fram ett förslag till handlingsprogram för en utbyggnad av IT-infrastrukturen i Sverige (SOU 1999:85). Slutbetänkandet och remissvaren och de förslag som läggs i IT-propositionen kommer att bilda utgångspunkt för arbetet. Regeringen har under år 1998 lämnat sin andra skrivelse (skr. 1998/99:2) till riksdagen där utvecklingen på IT-området redovisas. Förutom en beskriving av den allmänna utvecklingen på området redogörs även för vidtagna och pågående åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Statskontorets rapport Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18) har remissbehandlats och bereds för närvarande. 2000-delegationen har kontinuerligt informerat en bred målgrupp om frågor som rör arbetet med omställningen inför år 2000 i samhället via webbplats, nyhetsbrev, anföranden vid seminarier och i massmedia. I början av maj 1999 genomfördes en informationskampanj riktad till medborgarna i syfte att belysa olika sakfrågor som rör 2000-frågan och att informera om samhällets anpassningsarbete. Under oktober 1999 planeras en uppföljande informationskampanj. En stor del av de statliga insatserna på teleområdet syftar till att skapa en väl fungerande konkurrens på telemarknaden för att på så sätt uppfylla de telepolitiska målen. Med målet att ytterligare främja konkurrensen inom teleområdet har riksdagen antagit vissa ändringar i telelagen (1993:597) i syfte att införa förval av teleoperatör och nummerportabilitet. Dessa lagändringar trädde i kraft den 1 juli 1999 och vissa föreskrifter för det närmare genomförandet har meddelats av Post- och telestyrelsen. Genom ändringar i postlagen (prop. 1998/99:95, bet. 1998/99:TU11, rskr. 1998/99:237) har tillgången till delar av infrastrukturen på postmarknaden reglerats. Ändringarna syftar till att skapa förutsättningar för ett mer konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av infrastrukturen och därigenom även enkelhet för postkunderna. Statens ansvar för en grundläggande kassaservice säkerställs genom ett avtal med Posten AB. I avtalet har Posten AB förbundit sig att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice. Regeringen gjorde bedömningen i propositionen Statens ansvar på postområdet (prop. 1997/98: 127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304) att marknaden för betaltjänster har genomgått betydande förändringar under senare år och därför bör statens ansvar på området ses över. Regeringen tillsatte den 12 mars år 1998 en utredning med uppgift att utreda statens ansvar för en grundläggande betaltjänst och kontantförsörjning (dir. 1998:159). Regeringen kommer under hösten 1999 ta ställning till utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) fortsätter arbetet med att utreda en samlad statistisk belysning av förhållanden och aktiviteter där informations- och kommunikationsteknik har eller förväntas få en framträdande roll. Uppdraget skall vara slutfört senast den 30 juni 2001. Ett antal stora investeringsobjekt har under 1998 färdigställts och öppnats för trafik. Motorväg har färdigställts på väg E4 mellan Väderstad och Mjölby. Även Lundbytunneln på väg E6, Häggviksleden på riksväg 262 samt Vallsundsbron i Jämtland har färdigställts. De största satsningarna på järnvägssidan under år 1998 var fortsatt utbyggnad av dubbelspår på Västkustbanan och Mälarbanan samt investeringar för ökad hastighet på Ostkustbanan. Drift- och underhållsverksamheten bedrevs i stort sett enligt de standardnivåer som lagts fast i den nationella väghållningsplanen och i stomnätsplanen. På vägsidan har ca 15 procent av det eftersläpade underhållet kunnat återhämtats. Hastighetsgränsen har sänkts på ca 400 km väg enligt de nya kriterierna för hastighetsgränser. Banverket har under 1998 utvecklat sitt säkerhetssystem. Regeringen beslutade i maj 1999 att Banverket senast den 1 oktober år 2000 skall redovisa till regeringen om det är möjligt att fullfölja tunnelbygget genom Hallandsås på ett miljömässigt och säkert sätt. Riksdagen har beslutat (prop. 1997/98:117, bet. 1997/98:KrU14, rskr. 1997/98:225) om ändring i väglagen (1971:948) och lagen om byggande av järnväg (1995:1649). Lagändringarna innebär en skärpning av kraven på hänsyn till stads- och landsskapsbild, natur- och kulturvärden samt estetik. Vägverket, Banverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Statens järnvägar är engagerade inom ramen för regeringens handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design. I mars 1999 redovisade de egna kvalitetsprogram för arkitektur och formgivning. Den svenska handelsflottan minskade under år 1998. Den negativa utvecklingen kan nu förväntas upphöra och en viss inflaggning är trolig efter riksdagens beslut om att höja rederistödet och den överenskommelse om tillfällig anställning av utländsk personal som parterna på arbetsmarknaden träffat. Under år 1998 infördes miljödifferentierade sjöfartsavgifter för att stimulera sjöfartens miljöanpassning. Regeringen har gett Sjöfartsverket i uppdrag att senast den 31 december år 1999 redovisa en utvärdering av miljödifferentieringen samt eventuella konsekvenser som omläggningen av sjöfartsavgiftssystemet i övrigt medfört. Uppställningsplatser för flygplan, järnvägsanpassning av Arlandas Terminal 5 och förberedelser för den tredje rullbanan på Arlanda flygplats samt förberedelser för ett nytt trafikledningssystem gjordes under år 1998. Till följd av den transportpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) fattades några avgörande beslut för SJ:s framtid. Banavgifterna sänktes och den långväga busstrafiken avreglerades. Arbetet med att renodla järnvägssektorns organisation har inneburit att ansvar för vissa gemensamma funktioner och det kapillära bannätet förts över från SJ till Banverket. Den 1 juli 1999 började den nya myndigheten Rikstrafiken sin verksamhet. Fram till årsskiftet kommer myndigheten att bygga upp och organisera sin struktur. Rikstrafiken skall verka för utveckling och samordning av den interregionala persontrafiken, följa kollektivtrafikens utveckling och kartlägga brister i den. Rikstrafiken skall svara för statens upphandling av transportpolitiskt motiverad interregional persontrafik som inte upprätthålls i trafikhuvudmännens regi och där det saknas förutsättningar för kommersiell drift. Eftersom det tar viss tid att bygga upp en ny organisation beslutade regeringen att uppdra åt Delegationen för köp av viss kollektivtrafik att genomföra upphandlingen av trafik för år 2000. Fr.o.m. år 2001 kommer ansvaret för upphandlingen helt att övergå till Rikstrafiken. Kommunikationsforskningsberedningen, Vägverket och Banverket har under år 1998 infört gemensamma ansöknings- och beslutsperioder för forskningsprojekt. Kommunikationsforskningsberedningen deltar även i uppbyggnaden av EU:s femte ramprogram för forskning och teknisk utveckling. Programmet är en viktig finansiär för svenska forskare och kunskapskälla för den svenska transportsektorn. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har under år 1998 följt länsstyrelsernas och i försökslänen självstyrelseorganens arbete med infrastrukturplanering för att utvärdera hur processen för framtagandet av länsplanerna har motsvarat riksdagens och regeringens krav. Sektorsmyndigheterna inom transportområdet har fått i uppdrag att senast den 7 oktober 1999 lämna förslag till åtgärder som kan bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålen (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). 13.3.3 Effekterna av de statliga insatserna Inom det transportpolitiska området Ett tillgängligt transportsystem Under år 1998 har framkomligheten och tillgängligheten inom transportsystemet fortsatt att förbättras genom öppnandet av nya väg- och järnvägssträckor, genom ökad bärighet på det statliga väg- och järnvägsnätet, genom ökad andel dubbelspår och högre genomsnittlig hastighet på järnvägsnätet. Banverket och Vägverket har tillsammans med Boverket, SJ, Sjöfartsverket och Luftfartsverket och representanter för handikapprörelsen påbörjat en dialog om hur tillgängligheten inom transportsystemet för funktionshindrade kan förbättras. En hög transportkvalitet Bärigheten på det statliga vägnätet har ökat under 1998. Samtidigt var antalet dygnskilometer avstängd väg till följd av tjällossning högre 1998 än både 1997 och 1996, men detta berodde på att vintern 1998 var ovanligt svår ur tjällossningssynpunkt. Knappt 89 procent av stomnätet kunde vid utgången av 1998 trafikeras med godståg med en axellast på 22,5 ton och en hastighet på 90 km/h. Nivån är oförändrad jämfört med föregående år. Därmed har regeringens mål på 90 procent inte kunnat uppfyllas. Arbetet med att uppgradera lastprofilen på sträckan Bergslagen – Göteborg kommer dock att underlätta tyngre godstransporter. En säker trafik Trafiksäkerheten i vägtransportsystemet har inte förbättrats under 1998. Prognosen för antalet dödade i vägtrafiken år 2000 bedöms till ca 470 enligt VTI:s prognosmodell. Användningen av bilbälte och cykelhjälm är också oförändrad i förhållande till föregående år liksom antalet hastighetsöverträdelser. Sänkningen av åldersgränsen för övningskörning till 16 år har lett till en minskning av olycksrisken för unga nyblivna körkortsinnehavare. Antalet plankorsningsolyckor med järnväg var 1998 det lägsta antalet, 45 stycken, sedan statistik började föras. En god miljö Antalet bullerstörda utmed statens vägnät har minskat med ca 4 400 personer eller 10 procent under året till följd av Vägverkets insatser under året. Utmed järnväg har drygt 900 fastigheter erhållit bullerskydd under året. Antalet konfliktpunkter mellan stomjärnvägsnätet och vattenförsörjningsintressen inventerades under 1997. En konfliktpunkt har åtgärdats under 1998 men arbete pågår på flera ställen. Med nuvarande takt kommer 10 – 15 vattentäkter ha åtgärdats fram till år 2004. Åtgärder för att reducera eller eliminera konflikter mellan vägtrafik och vattentäkter har under år 1998 vidtagits på ett fyrtiotal platser. Utsläppen av kväveoxider, kolväten, svaveldioxid och cancerframkallande ämnen minskade under året, medan utsläppen av koldioxid ökade med 1,2 procent jämfört med 1997. Godstransporterna på väg står för den övervägande delen av de ökade koldioxidutsläppen. Dieselförbrukningen i järnvägssektorn ökade under 1998 med ca 7 procent jämfört med föregående år. Den långsiktiga trenden är dock att dieselförbrukningen och därmed emissionerna minskar. Sedan 1990 har dieselförbrukningen minskat med ca 15 procent. Banverkets miljöarbete under 1998 har i övrigt inriktats på att bygga upp en organisation för miljöledning och förankra miljöledningssystemet. Banverket avslutade under 1998 en inventering av kulturhistoriskt intressanta broar. De miljödifferentierade sjöfartsavgifterna som infördes 1998 har varit en framgång, bl.a. genom att över 1000 fartyg har anmält att de använder lågsvavlig olja. En positiv regional utveckling Genom de nya väg- och järnvägssträckor som öppnats eller förbättrats under året har delar av landet ytterligare knutits samman. Investeringarna i Mälardalsregionen har förkortat restiden avsevärt och bidragit till goda pendlingsmöjligheter i regionen. Målet att utjämna skillnader och kompensera för långa transportavstånd har dock inte uppfyllts under 1998. Investeringarna i det statliga vägnätet har medfört att stödområdenas andel av restids- och reskostnadsminskningar är betydligt lägre än stödmområdenas andel av den totala restiden och reskostnaden. Inlandsbanan har erhållit ett särskilt upprustningsbidrag för sträckorna Ulriksfors – Hoting och Dorotera – Vilhelmina. Det nya stödsystemet till kommunala flygplatser bidrar till en positiv regional utveckling. Inom områdena för telekommunikaton, informa- tionsteknik och post Införandet av förval av teleoperatörer och nummerportabiliet kommer att innebära att konkurrensen på teleområdet ökar ytterligare genom att det blir lättare för konsumenterna att välja olika teleoperatörer. Vidare har Telia tvingats sänka priset för samtal från det fasta nätet till det mobila nätet med ca 20 procent efter att Post- och telestyrelsen krävt sänkta samtrafikavgifter. En rad förbättringar vad gäller servicekvalitet har skett under 1998. Genom att skapa bättre förutsättningar för ett mer konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av den postala infrastrukturen förbättras förutsättningarna för alla postoperatörer att verka på den avreglerade postmarknaden utan att säkerställandet av en samhällsomfattande posttjänst påverkas. Samtidigt medför ett bättre samutnyttjande av infrastrukturen enkelhet för postkunderna på så sätt att mottagare och avsändare av post inte behöver bekymra sig om hur och med vilken operatör som en försändelse når rätt adressat. Genom 2000-delegationens granskningar av el- och telesektorn har ytterligare information framkommit om läget i sektorerna. En informationskampanj har genomförts under våren 1999. Av den utvärdering som delegationen gjort framkommer att oron minskat hos allmänheten och förtroendet för samhällets förmåga ökat. Massmedier är dock allmänhetens främsta informationskälla i denna fråga. 13.3.4 Regeringens slutsatser IT är ett prioriterat område. IT-infra- strukturutredningen överlämnade den 11 juni 1999 sitt betänkande Bredband för tillväxt i hela landet (SOU 1999:85) till regeringen. Förslagen remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att fortlöpande ta initiativ inom området och avser även att återkomma i den IT- proposition som planeras till början av år 2000. Regeringen anser att IT-säkerhetsförslagen måste ses i ett större sammanhang. IT-säkerhet är en viktig del i samhällets skydd mot intrång i fredstid, informationsoperationer och informationskrigföring, inom vilka områden regeringen återkommer med förslag under år 1999 och 2000. Regeringen anser att 2000-delegationens arbete bör fortsätta i samma intensiva takt så att Sverige kan passera skiftet till år 2000 så störningsfritt som möjligt. Delegationens granskningar av sektorer bör fortsätta under senare delen av 1999. Delegationens uppgift att följa och granska arbetet ur ett tvärsektoriellt perspektiv är särskilt prioriterat. Regeringen anser att statistikförsörjning om IT-området är mycket viktigt och avvaktar resultatet av SIKA:s uppdrag. Regeringen bedömer att Vägverkets och Banverkets verksamheter under år 1998, med några undantag, bidragit till att uppfylla de trafikpolitiska målen. Insatserna för att ta igen det eftersläpade underhållet har medfört att de befintliga infrastrukturanläggningarna kunnat nyttjas för att kunna bidra till att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringslivet i hela landet. Regeringen anser att trafiksäkerhetsarbetet måste intensifieras ytterligare då det fastlagda målet om högst 400 dödade i trafiken för år 2000 inte torde kunna nås. Som en följd av de svårigheter att uppnå trafiksäkerhetsmålet kommer ca 400 miljoner kronor per år under åren 1999 – 2003 omfördelas från Vägverkets administrationsanslag och anslagsposten sektorsuppgifter till fysiska trafiksäkerhetsåtgärder. Satsningar kommer att göras genom att åtgärda de farligaste vägarna, intensifiera trafiksäkerhetsarbetet i kommunerna och övervakningen av gällande trafikregler samt kvalitetsäkring av transporterna. Riksdagens mål om ett halverat antal plankorsningsolyckor med järnväg till 2007, räknat från 1996 års nivå, bedöms kunna uppnås. Riksdagens mål för koldioxidutsläpp bedöms inte kunna uppnås då utsläppen från vägtrafiken har ökat med 2,4 procent jämfört med år 1990. Regeringen ser allvarligt på en sådan utveckling och betonar vikten av att åtgärder för att bryta trenden vidtas så att målet 2010 skall kunna uppnås. Däremot bedömer regeringen att riksdagens mål för år 2000 för utsläpp av kolväten kommer att kunna nås liksom etappmålet för 2005 för kväveoxidutsläppen från vägtrafiken. Regeringen gör även bedömningen att målnivån år 2003 för antalet dygnskilometer avstängd väg till följd av tjällossning kommer att kunna nås. Däremot kommer sannolikt inte etappmålet för buller utmed järnväg att uppfyllas till år 2004. Regeringen har för avsikt att lämna särskilda uppdrag till de verksamheter som har anknytning till regeringens handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design för att de under år 2000 skall förbereda sin medverkan under Arkitekturåret 2001. Regeringen konstaterar att samtliga Vägverkets resultatenheter uppvisar ett positivt resultat under 1998 men att Vägverkets interna avkastningskrav inte har uppnåtts för Vägveket Produktion. År 1999 kommer Vägverket Produktion att vara fullständligt konkurrensutsatt samtidigt som nyinvesteringsvolymen inom Vägverket och Banverket förväntas minska. Detta innebär fortsatta krav på effektivisering av den egna verksamheten. Regeringen anser att SJ behöver förstärka sin konkurrenskraft på såväl person- som godstransportmarknaden, vilket innebär fortsatta riktade investeringsåtgärder för att anpassa utbudet av produkter och tjänster till marknadens krav på förnyelse och flexibilitet. Vidare är det viktigt att SJ ökar fokuseringen på sin kärnverksamhet samt effektiviteten och lönsamheten inom denna. Regeringen föreslår för år 2000 att medel avsätts från Rikstrafikens anslag för att säkra trafik, med prioritet för tågtrafik, som omfattas av principöverenskommelsen med trafikhuvudmännen fram till den 31 december år 2000. Detta för att ge Rikstrafiken rådrum att på ett tillfredsställande sätt genomföra erforderliga bedömningar om vilken trafik som eventuellt bör ingå i statens upphandling. Regeringen avser inte att förlänga avtalen som grundar sig på principöverenskommelsen. Posten AB har fortsatt att omstrukturera sitt servicenät under 1998. Regeringen bedömer att dessa förändringar inte påverkat rikstäckningen. 13.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet Kommunerna och bl.a. NTF bedriver ett aktivt trafiksäkerhetsarbete som syftar till att uppnå målet med nollvisionen. Det miljöarbete som kommunerna i landet bedriver inom ramarna för Agenda 21 strävar i samma riktning som de transportpolitiska miljömålen. De lokala investeringsprogrammen som beviljats bidrag bedöms ge märkbara effekter på miljön bl.a. genom effektivare energianvändning och minskade utsläpp av koldioxid, kväve och svavel. Från utgiftsområde 6 Totalförsvaret finansieras försvarsuppgifter om syftar till att säkerställa att kommunikations- och transportsystemet fungerar även i krigs- och kristid. Regeringen har under 1999 givit slutligt klartecken för att bygga ut Luleå-Kallax flygplats till en internationell fraktflygplats. En fraktflygplats vid Luleå-Kallax fyller ett internationellt behov och är samtidigt av stort värde för Norrbottens län. Fraktflygplatsen förväntas ge upphov till ett mycket stort antal nya arbetstillfällen, både direkta och indirekt kopplade till verksamheten. Kallax Cargo kan stimulera angränsande verksamheter i länet och inspirera till utveckling av näringslivet i stort. 13.5 Skatteavvikelser Internationell postbefordran Som export räknas transport till eller från utlandet. Detta innebär att en resa från ort i Sverige till en ort i utlandet i sin helhet är frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både luft-, vatten- och landtransporter. Beloppen i tabellen avser inrikes del av utrikes buss- och tågtransporter. Persontransporter Skattesatsen är 12 procent. Skatt på dieselbränsle i motorfordon Skattesatsen för diesel i olika miljöklasser jämförs med skattesatsen för bensin i miljöklass 2, vilken utgör normen på hela transportområdet. Den genomsnittliga skattesatsen för bensin i den bästa miljöklassen 41 öre/kWh medan diesel beskattas med 16 öre/kWh i miljöklass 1, 18 öre/kWh i miljöklass 2 och 21 öre/kWh i miljöklass 3. Skattesatserna avser budgetåret 1999. Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift Befrielsen gäller elförbrukning för jänväg och tunnelbana. Skatteavvikelsen uppgår till 41 öre/kWh. Skattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart Avvikelsen uppgår till 41 öre/kWh. Skattebefrielse för inrikes sjöfart, koldioxidskatt Skattebefrielse föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt. Tabell 13.3 Nettoavvikelser mellan åren 1999 och 2000 Miljarder kronor 1999 2000 Internationell postbefordran 0,10 0,10 Persontransporter 2,11 2,18 Skatt på diesel 6,66 6,82 Skattebefrielse bandrift 1,04 1,05 Skattebefrielse inrikes sjöfart 0,33 0,34 Skattebefrielse för inrikes sjöfart, CO2-skatt 0,08 0,09 Summa 10,32 10,57 Tabell 13.4 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 19992 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 A Väg och järnväg 24 410 22 931 22 585 23 171 22 530 22 912 B Sjö- och luftfart 1 099 818 837 634 634 634 C Post- och telekommunikation samt informationsteknik 751 695 745 559 559 534 D Statens järnvägar, Rikstrafiken m.m. 616 622 898 739 1 008 1 008 E Kommunikationsforskning och meteorologi 473 436 514 430 438 446 Totalt för utgiftsområde 22 27 348 25 501 25 580 25 532 25 168 25 534 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2 Utgiftsprognosen inkluderar även äldreanslag inom verksamhetsområdena. För 1998 uppgår utgifterna till 27 348 miljoner kronor vilket är 3 248 miljoner kronor, 13 procent, högre, jämfört med statsbudgeten. En följd av utgiftsökningen är att anslagssparandet minskar. Det är verksamhetsområdet Väg och järnväg som står för den största skillnaden mellan statsbudgeten och utfall. Äldreanslagen inom väg- och järnvägsområdet har utnyttjats nästan helt. Det totala utfallet för äldreanslag inom verksamhetsområdet uppgår till 2 909 miljoner kronor vilket är en ökning med 2 909 miljoner kronor jämfört med statsbudgeten eftersom äldreanslag inte anvisas på aktuell statsbudget. För 1999 beräknas utgifterna bli högre än vad som anvisats i statsbudgeten. Banverket kommer vid årets utgång att i princip ianspråktagit hela anslagskrediten. Ett antal åtgärder vidtogs i samband med vårpropositionen för 1999 för att undvika ett överskridande av utgiftstaket för år 1999. I vårpropositionen anges begräns- ningsbelopp för ett antal utgiftsområden/anslag där syftet är att säkerställa att anslagsförbrukningen år 1999 inte överstiger en viss bestämd nivå. I vårpropositionen redovisades även en indragning på 500 miljoner kronor på anslaget A2 Väghållning och statsbidrag. Indragningen gjordes från posten Till regeringens förfogande. I vårpropositionen angavs även ett begränsningsbelopp för anslaget A4 Banverket: Banhållning som emellertid inte påverkar prognosen då begränsningsbeloppet på 7 290 miljoner kronor är högre än de disponibla medlen. Den senaste prognosen för anslaget för banhållning pekar dock på att utfallet för år 1999 kommer att ligga under begränsningsbeloppet. 14 Väg och järnväg 14.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar väghållning och vägtrafik samt banhållning och tågtrafik. Verksamheten syftar till att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Statens företrädare på central nivå för frågor inom väg- och järnvägsområdet är Vägverket och Banverket. Den sammanlagda verksamhetsvolymen inkl. externa intäkter och lånefinansierad verksamhet uppgick år 1998 till ca 29,2 miljarder kronor. Inom verksamhetsområdet fanns vid utgången av året totalt ca 13 400 tillsvidareanställd personal anställda i staten. 14.2 Utgiftsutveckling Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 19991,2 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 24 410 22 931 22 585 23 171 22 530 22 912 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2I vårpropositionen redovisades även en indragning på 500 miljoner kronor på anslaget A2 Väghållning och statsbidrag. Indragningen gjordes från posten Till regeringens förfogande. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Regeringen anser att Vägverkets verksamhet under år 1998, med några undantag, bidragit till att uppnå de trafikpolitiska målen. Ett viktigt undantag är utvecklingen av trafiksäkerheten i vägtransportsystemet, som inte har förbättrats under år 1998. Genomförda trafiksäkerhetsåtgärder inom sektorsuppgiften har hittills inte gett de förväntade effekterna på trafiksäkerheten. Regeringen har därför i 1999 års ekonomiska proposition föreslagit att medel skall omprioriteras från byggande av stamvägar till åtgärder på vägnätet som ger en ökad trafiksäkerhet. Denna omprioritering får dock inte drabba andra prioriterade åtgärder såsom ombyggnadsåtgärder på det regionala vägnätet eller satsningen på åtgärder för ökad tillgänglighet för funktionshindrade i kollektivtrafiken. Dessutom bedömer regeringen att Vägverkets administration kan effektiviseras och verkets arbete med sektorsuppgifter begränsas till sådana åtgärder som har stor och säker effekt på miljö och trafiksäkerhet. Det därigenom skapade medelsutrymmet kan i stället användas för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på hela det statliga vägnätet för att uppnå uppsatta trafiksäkerhetsmål. Målet att utsläppsnivån för koldioxid år 2010 skall vara oförändrad jämfört med år 1990 kommer inte att nås om utvecklingen fortsätter i samma riktning som hittills. Regeringen ser allvarligt på en sådan utveckling och betonar vikten av att åtgärder för att bryta trenden vidtas för att målet år 2010 skall kunna uppnås. Regeringen anser att Banverkets verksamhet under år 1998 med några undantag, bidragit till att uppnå de trafikpolitiska målen. De område där Banverket kommer att arbeta vidare för att nå målet är arbetet med driftsäkerhet och tågförseningar. Verksamhetsåret 1998 har till stor del präglats av att bedriva verksamheten i en sådan omfattning att de anslagssparanden på ca 3 000 miljoner kronor för Vägverket och Banverket tillsammans som fanns vid utgången för år 1997 kunde nyttjas för den verksamhet som planerats i de av regeringen under år 1998 fastställda långsiktiga planerna. Detta arbete har genomförts på ett sådant sätt att vid utgången av år 1998 hade Vägverkets och Banverkets sammantagna anslagssparande minskat till ca 210 miljoner kronor. Verksamhetsområdet omsatte ca 29 200 miljoner kronor under år 1998, en ökning med ca 2 900 miljoner kronor jämfört med år 1997. Utgifterna för sektorsuppgifter, statlig väghållning och banhållning har ökat medan utgifterna för myndighetsutövning har minskat jämfört med år 1997. Ökningen i utgifterna för statens väghållning består både av ökad drift och underhåll och en ökad mängd väginvesteringar, medan ökningen av banhållning består av ökad mängd järnvägsinvesteringar. Verksamhetsområdets verksamhetsvolym brutto år 1998 och år 1997 framgår av nedanstående tabeller i miljoner kronor. Verksamhetsvolym inkluderar förutom anslagsfinansierad verksamhet även verksamhet finansierad med lån, externa bidrag och intäkter av uppdrag åt utomstående. Den kraftiga volymminskningen för myndighetsuppgifter år 1998 jämfört med år 1997 beror dels på att statsbidragen för länsjärnvägar fr.o.m. år 1997 överfördes från Vägverket till Banverket där kostnaden redovisas som en del av banhållningskostnaden, dels att regelverket för statsbidrag till handi– kappanpassningsåtgärder inte färdigställdes i tid för att ge bidragsmottagarna (trafikhuvudmän och kommuner) möjlighet att utföra åtgärder i tillräcklig omfattning. Tabell 4.2 Verksamhetsvolym för väg och järnväg Väg och järnväg 1998 1997 Sektorsuppgifter 1 842 1 682 Myndighetsutövning 1 856 2 514 Statlig väghållning 13 975 11 221 Banhållning 9 179 8 492 Produktion 2 236 2 304 Uppdragsverksamhet 78 70 Summa 29 166 26 284 Arbetet med att ta fram planer för åtgärder i transportinfrastrukturen under åren 2002–2011 har påbörjats. Ett antal myndigheter arbetar för närvarande med en strategisk analys som skall utgöra underlag för regeringens proposition till riksdagen våren 2000 om inriktning och omfattning av åtgärder i transportinfrastrukturen. Vägverket och Banverket har med anledning av regeringens proposition 1998/99:145 Svenska miljömål fått i uppdrag att lämna förslag på åtgärder för att miljökvalitetsmålet skall nås. Förändringar Den positiva utvecklingen av trafiksäkerhet under första halvan av 1990-talet har brutits. Under åren 1996–1998 har antalet dödade i vägtrafiken legat konstant omkring 540 personer. Det kortsiktiga målet om maximalt 400 dödade år 2000 är allvarligt hotat. Våren 1999 presenterade regeringen ett handlingsprogram med 11 punkter för att snabbare driva trafiksäkerhetsarbetet framåt. Programmet innebär bl.a. en satsning på kostnadseffektiva åtgärder på vägnätet, en betoning av trafikanternas eget ansvar och en effektivare och öppen övervakning av gällande regler. Programmet bygger på samverkan mellan flera samhällsområden, allt inom ramen för det synsätt på trafiksäkerhet som beslutet om nollvisionen innebar. Regeringen anser att 11-punktsprogrammet är en viktig utgångspunkt för det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. Regeringen konstaterar att trafiksäkerhetsmålet för år 2000 om högst 400 dödade inte torde komma att uppfyllas. Regeringen kommer till berörda myndigheter att anvisa vilket kortsiktigt mål som skall gälla för trafiksäkerhetsarbetet. Som en följd av de svårigheter att uppnå trafiksäkerhetsmålet som Vägverket har framfört har regeringen i april 1999 beslutat att ca 400 miljoner kronor per år under åren 1999–2003 omfördelas från främst administration och sektorsuppgifter till fysiska trafiksäkerhetsåtgärder. Regeringen fastställde den 11 juni 1998 Vägverkets och Banverkets förslag till Nationell väghållningsplan respektive Stomnätsplan för perioden 1998–2007. Väghållningsplanen omfattar 30,5 miljarder kronor och regeringen beslutade bl.a. att Vägverket skall tidigarelägga de åtgärder under planperioden som ger trafiksäkrare vägar. Stomnätsplanen omfattar 36 miljarder kronor varav 2,4 miljarder kronor går till kapacitetshöjande åtgärder för järnvägstrafiken i centrala Stockholm och 1,9 miljarder kronor till Citytunneln i Malmö. På motsvarande sätt har regionala infrastrukturplaner till ett sammanlagt värde av 29,3 miljarder kronor fastställts på länsnivå av länsstyrelser eller i fyra försökslän med regionala självstyrelseorgan. Vägverkets och Banverkets anslag för år 2000 är lägre än den nivå som krävs för att kunna genomföra planerna i planerad omfattning. Det är dock regeringens uppfattning att de fastställda infrastrukturplanerna skall kunna genomföras men med en viss tidsförskjutning och delvis annan prioritering. Regeringen föreslog redan i prop. 1996/97:53 Infrastrukturinriktning för framtida transporter att anslagsmedel från planeringsramen även kunde användas för bidrag till samfinansieringsprojekt tillsammans med privata intressenter. Alternativ finansiering av infrastrukturprojekt kan ge möjlighet att erhålla mer värde per krona genom ökade incitament, nytänkande och utnyttjande av den privata sektorns kommersiella kompetens vid planering, utformning och tillhandahållande av offentliga tjänster. Riskerna i ett projekt fördelas till den part (privat eller offentlig) som har störst möjlighet att hantera risken och därmed möjlighet att göra detta till lägsta möjliga kostnad. Därmed erhålls ökad effektivitet, bättre kvalitet samt tillhandahållen service av rätt omfattning/kvalitet i förhållande till kundernas efterfrågan. Internationell erfarenhet visar att det finns möjlighet till effektivitetsvinster i storleksordningen 15 % vid alternativ finansiering av infrastrukturinvesteringar. Regeringen anser det angeläget att utreda om dessa möjligheter kan tas till vara även i Sverige. Regeringen avser därför att noggrant gå igenom och överväga möjligheter till alternativ finansiering av infrastrukturprojekt. Följande projekt har i olika sammanhang framförts som tänkbara och kan därför utgöra underlag för utredningens arbete; riksväg 40 Jönköping– Borås, väg E 4 Sundsvall Syd, väg E 4 förbifart Uppsala, Malmbanans norra omlopp samt utbyggnaden av väg E 6 i norra Bohuslän. Även andra projekt kan vara tänkbara inom bl.a. Stockholms län. Inom ramen för det fortsatta utredningsarbetet kommer att kunna fastställas om investeringsprojekt kan genomföras med alternativ finansiering. Regeringen avser att återkomma till riksdagen för att inhämta de bemyndiganden som krävs om något investeringsprojekt skall genomföras med denna form av finansiering. Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft, vilket innebär bl.a. att vissa större planerade transportinfrastrukturanläggningar skall tillåtlighetsprövas av regeringen. Det gäller motorvägar och motortrafikleder och andra vägar med minst fyra körfält och en längd om minst 10 kilometer samt järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt järnvägsspår på en sträcka av minst 5 kilometer för befintliga järnvägar med fjärrtrafik, t.ex. dubbelspårsutbyggnad. Regeringen kan även förbehålla sig rätten att pröva tillåtligheten av andra projekt. I och med att miljöbalken börjar tillämpas kommer ännu högre krav att ställas på att framtida projekts miljökonsekvenser blir väl belysta i ett tidigt skede. Detta bör ge utrymme för mer miljöanpassade helhetslösningar. Den 1 januari 1999 skärptes kraven på hänsyn till stads- och landskapsbild, natur- och kulturvärden samt estetik genom ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Det innebär att det nu särskilt i lagtexten markerats att tillbörlig hänsyn skall tas till stads- och landskapsbild, natur- och kulturvärden samt estetik. Mål Det trafikpolitiska målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. Vägverkets del av detta mål år 1998 var - att verka för att till lägsta samhällsekonomiska kostnad åstadkomma ett säkert och miljöanpassat vägtransportsystem som präglas av en hög tillgänglighet och transportkvalitet och som främjar en positiv regional utveckling, - att verka för att ingen på sikt skall dödas eller skadas allvarligt inom vägtransportsystemet och att vägtransportsystemets utformning och funktion anpassas till de krav som följer av detta, - att fortlöpande minska miljöpåverkan, intrång och barriäreffekter av väghållning. Banverkets del av detta mål år 1998 var - att verka för att åstadkomma ett säkert och miljöanpassat järnvägstransportsystem som präglas av hög tillgänglighet och transportkvalitet och som främjar en positiv regional utveckling, - att verka för att hela järnvägstransportsystemets effektivitet, tillgänglighet, framkomlighet, trafiksäkerhet, miljöanpassning, resurshushållning och handikappanpassning förbättras, - att verka för att ingen skall förolyckas eller allvarligt skadas inom järnvägssektorn, - att verka för att järnvägstransportsystemet i en krissituation skall kunna fungera som under normala förhållanden, - att verka för en neutral behandling av tåg– operatörer samt för en trafiksäker spårtrafik. Prioriteringar Riksdagen beslutade år 1997 om inriktningen av transportinfrastrukturen för perioden 1998–2007 (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). I enlighet med detta beslut skall en satsning på drift och underhåll av vägarna samt på miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder prioriteras före investeringar i nya vägar. För järnvägssidan gäller att den pågående anpassningen till snabbtågstrafik skall fullföljas och godstrafikens konkurrenskraft stärkas. Öresundsförbindelsen mellan Sverige och Danmark öppnas under år 2000. Sverige är enligt avtalet med Danmark om en fast förbindelse över Öresund skyldig att tillse att de svenska järnvägsföretagen skall betala sammanlagt ca 225 miljoner SEK till Öresundskonsortiet för användningen av järnvägen på Öresundsförbindelsen. Eftersom bron öppnar för trafik den 1 juli 2000 skall 50 % av detta belopp erläggas år 2000. Regeringen bedömer att det är mest ändamålsenligt att Banverket sköter betalningen till Öresundskonsortiet. För att kompensera Banverket för detta föreslås att banavgifterna höjs med 105 000 000 kronor per år fr.o.m. år 2000, samt att anslaget till Banverket utökas. 14.3 Resultatbedömning Tillstånd och utveckling inom verksamhetsområdet Under 1990-talet som helhet har utvecklingen i väg- och järnvägstransportsystemet varit i stort sett positiv. Tillgängligheten i systemet har förbättrats, antalet dödade i trafiken har minskat kraftigt och utsläppen av luftföroreningar har i flera fall minskat i omfattning. Stora satsningar, främst i form av nyinvesteringar, har gjorts. Tillgänglighet Transportsystemets förmåga att bidra till förbättrad tillgänglighet kan uttryckas som den ”lätthet” med vilken medborgare, näringsliv och offentliga organisationer kan nå det utbud och de aktiviteter i samhället som de har behov av. Under år 1998 har framkomligheten och tillgängligheten inom verksamhetsområdet fortsatt att förbättras genom öppnande av nya väg- och järnvägssträckor, genom ökad bärighet på den statliga väg- och järnvägsnätet, genom ökad andel dubbelspår samt högre genomsnittlig hastighet på järnvägsnätet. Detta har resulterat i en minskning av den totala restiden – och därmed även reskostnaden. Trafiksäkerhet Under 1990-talet har antalet döda och allvarligt skadade i trafiken kraftigt minskat, men den positiva utvecklingen har under åren 1996–1998 i stort sett avstannat. Som framgår av tabellen och diagrammet nedan sker det absoluta flertalet av alla trafikolyckor med allvarligt skadade eller döda inom vägtrafiken. Regeringen har därför under våren 1999 presenterat ett 11-punkters handlingsprogram för att öka trafiksäkerheten inom vägtransportsystemet samt omfördelat åtgärder i den nationella väghållningsplanen under åren 1999–2003 för att kunna öka insatserna av fysiska trafiksäkerhetsåtgärder. Tabell 14.3 Antalet dödade i väg- och järnvägstrafik under 1990-talet 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 Vägtrafik 772 745 759 632 589 572 537 541 540 Järnvägstrafik 26 36 42 25 31 25 29 28 23 Summa 798 781 801 657 620 597 566 569 563 Tabell 14.4 Antalet allvarligt skadade i väg- och järnvägstrafik under 1990-talet 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 Vägtrafik 5 501 4 832 4 702 4 334 4 221 3 965 3 837 3 917 3 930 Järnvägstrafik 16 26 20 14 13 12 17 15 20 Summa 5 517 4 858 4 722 4 348 4 234 3 977 3 854 3 932 3 950 I tabellen anges antalet dödade exkl. självmord. Diagram 14.1 Antalet dödade och svårt skadade i väg- och järnvägstrafik under 1990-talet Utsläpp av luftföroreningar Utsläpp av luftföroreningar är i huvudsak hänförliga till vägtrafiken. Utsläppen av kväveoxider, kolväten, svaveldioxider och cancerframkallande ämnen minskar medan utsläppen av koldioxider ökar något. Den genomsnittliga bränsleförbrukningen för nya bilar har minskat men inte tillräckligt för att uppväga effekterna av ett ökat trafikarbete. Fordonsparkens genomsnittliga ålder har dock ökat kontinuerligt under 1990-talet, vilket innebär att det tar längre tid innan ny miljövänlig teknik ger effekter i samhället. Trafikutvecklingen år 1998 Biltrafiken svarade för 73 % av det totala persontransportarbetet under året. När det gäller långväga resande (mer än tio mil enkel resa) dominerade bilen med en marknadsandel på ca 66 %. Tågets och flygets marknadsandelar låg vardera på 13 % och långväga buss på 6 %. Det totala antalet personresor med järnväg (SJ) ökade med 4,3 miljoner eller 4,0 % jämfört med år 1997 och uppgick år 1998 till 111,0 miljoner resor (fr.o.m. år 1997 ingår även resor gjorda av barn 0–15 år i statistiken). Godstransporterna på Inlandsbanan har haft en positiv utveckling. Transportvolymen har stadigt ökat sedan år 1993. Diagram 14.2 Transportvolym på Inlandsbanan Verksamheten inom verksamhetsområdet Väg och Järnväg finansieras i huvudsak med anslag. En stor del investeringar finansieras dock med lån. I tabellen nedan ges en sammanfattande bild av anslagsförbrukningen under år 1998 i miljoner kronor. Tabell 14.5 Anslagsförbrukning 1998 Miljoner kronor Anslag Anslagssparande Regleringsbrev Nettokostnad Anslagssparande Andel av anslag % A11Vägverket: Administrationskostnader 20,5 1 146,8 1 069,9 97,4 8 A22Vägverket: Väghållning och statsbidrag 1 028,8 11 857,2 12 934,0 -48,0 0 A3 Banverket: Sektorsuppgifter 145,2 755,7 776,7 124,1 16 A43Banverket: Banhållning 1 874,8 7 418,2 9 373,0 -80,0 -1 A5 Från EU-budget till TEN 82,9 175,0 152,6 105,3 60 A15 Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt 60,5 0,0 60,3 0,2 A16 Sysselsättningsskapande åtgärder 51,7 0,0 43,2 8,5 Summa 3 264,5 21 352,9 24 409,7 207,5 1 1Anslagssparandet avser det äldre anslaget A1 2Anslagssparandet avser de äldre anslagen A2–A4 samt A6 3Anslagssparandet avser även det äldre anslaget A9 Anslagskrediten för anslaget A2 Väghållning och statsbidrag utnyttjades med 48 miljoner kronor och anslagskrediten för anslaget A4 Banhållning utnyttjades med ca 80 miljoner kronor. För anslagen A1, A3 och A5 finns ett anslagssparande. Regeringen anser att anslagssparandet för anslaget A1 skall överföras till väghållningsverksamheten under år 1999 för att bidra till ökade trafiksäkerhetsåtgärder. Övrigt anslagssparande kommer under år 1999 att förbrukas för anvisat ändamål. De viktigaste insatserna inom verksamhetsområdet Under år 1998 har drift och underhåll genomförts på ca 98 000 km statliga vägar och ca 11 500 km statliga järnvägar. På vägarna har dessutom ca 15 % av det eftersläpande underhållet kunnat återhämtas. Därmed har de befintliga infrastrukturanläggningarna kunnat nyttjas för att bidra till att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. Ett antal stora investeringsobjekt har under år 1998 också färdigställts och öppnats för trafik. Bland väginvesteringarna kan särskilt nämnas motorvägsprojekten mellan Väderstad och Mjölby på Europaväg 4 samt Häggviksleden på väg 262. Även Lundbytunneln på Europaväg 6 har färdigställts liksom Vallsundsbron i Jämtland. De största satsningarna på järnvägen under år 1998 har avsett fortsatt utbyggnad av dubbelspår på Västkustbanan och Mälarbanan samt investeringar för ökad hastighet på Ostkustbanan. Effekter av de statliga insatserna Tillgänglighet Väg Investeringar i det statliga vägnätet under året medför en minskning av restiden med 1,2 miljoner fordonstimmar per år. Det motsvarar ca 0,4 promille av den totala restidsförbrukningen på det statliga vägnätet. Till detta bör läggas åtgärder inom ramen för drift- och underhållsverksamheten som ytterligare förbättrar tillgängligheten. Det totala persontransportarbetet med buss har ökat sin marknadsandel och är nu ca 8 % av det totala persontransportarbetet. Läns- och lokaltrafiken med buss uppvisar stora lokala variationer i resandet, men bedöms dock ha ökat under år 1998. Det långväga bussresandet har ökat markant under år 1998. Vägverket har i årsredovisningen för år 1998 redovisat situationen för funktionshindrade. En genomsnittlig dag gör 85 % av de icke funktionshindrade minst en resa. För de funktionshindrade är motsvarande andel endast 57 %, jämfört med 58 % år 1997. Riktade åtgärder för ca 25 miljoner kronor har genomförts under år 1998 för att förbättra de funktionshindrades situation i vägtransportsystemet. Åtgärderna har bl.a. varit handikappanpassning av rastplatser och kantsten vid övergångsställen. Järnväg Antalet tågresor ökade under år 1998. Under år 1998 gjordes 4,3 miljoner fler resor än under motsvarande period året innan. Detta motsvarar en ökning med 4,0 %. Totalt företogs 111 miljoner tågresor under år 1998. Under de senaste tio åren har antalet tågresor ökat med över 30 %. Det är främst det kortväga resandet som ökat kraftigt. En del av förklaringen till de senaste årens ökningar är investeringar i infrastrukturen runt våra större städer samt förbättringen av utbudet av resor. Persontransportarbetet på järnväg år 1998 uppgick till 6,4 miljarder personkilometer, vilket är en ökning med 2,1 % jämfört med år 1997. Godstransporterna på järnväg i Sverige har legat relativt stabilt mellan 18 och 19,5 miljarder tonkilometer under hela 1990-talet. Järnvägstransporterna har förlorat marknadsandelar på en snabbt växande transportmarknad. Speciellt på långa avstånd bör järnvägens miljöfördelar kunna utnyttjas bättre. Transportkvalitet Väg Normalt tillåts i Sverige fordon med maximalt axeltryck om 11 ton, boggietryck på 18 ton och bruttovikt på 60 ton. Denna bärighetsklass betecknas BK1 och vid utgången av år 1998 var 91 % av det statliga vägnätet upplåtet för denna bärighet, jämfört med 90 % år 1997 och 87 % år 1994. Samtidigt var landets vägar avstängda för tjällossning i sammanlagt 656 000 dygnskilometer vilket är en ökning jämfört med år 1997 och år 1996. Det beror på att vintern 1998 var ovanligt svår ur tjällossningssynpunkt. Avstängningarna överstiger dock ej målnivån för år 2003 på maximalt 676 000 dygnskilometer. Av bärighetssatsningarna år 1998 gjordes ca 60 % i skogslänen. Det statliga grusvägnätet utgör i dag mindre än 23 % av det totala statliga vägnätet, jämfört med 31 % år 1985. Under år 1998 minskade grusvägslängden med 201 km genom investeringar för 64 miljoner kronor. Vid 1998 års ingång fanns 54 % av grusvägarna med en medeldygnstrafik på över 250 fordon i Västernorrlands och Jämtlands län. Vid utgången av år 1998 har denna andel sjunkit till 52 %. Av det eftersläpande underhållet på det statliga vägnätet återtogs 15 % under år 1998 jämfört med målet 10 %. Järnväg Ökad bärighet innebär att varje järnvägsvagn kan innehålla tyngre last, vilket i sin tur skapar förutsättningar för bättre transportekonomi för tra–fikutövaren och köparen av transporttjänster. Knappt 89 % av stomnätet kunde vid utgången av år 1998 trafikeras med godståg med en axellast på 22,5 ton och en hastighet på 90 km/tim. Nivån är oförändrad jämfört med föregående år. Därmed har regeringens mål (90 %) inte kunnat uppfyllas. Orsaken till detta är att bärighetshöjande åtgärder inte hunnit slutföras under året. Miljö Väg Antalet bullerstörda längs statens vägnät har minskat med ca 4 400 personer under år 1998 som en följd av Vägverkets insatser under året. Detta är en minskning med ca 10 % av antalet bullerstörda längs statens vägnät. Utsläppen av koldioxid från vägtrafiken beräknas ha ökat med 2,6 % jämfört med år 1990, som är basår för mätningar av koldioxid enligt proposition 1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar utveckling. Målet år 2010 är att utsläppsnivån skall vara oförändrad jämfört med år 1990. Om dagens trend fortsätter kommer målet inte att nås, varför det är viktigt att Vägverket ser över vilka åtgärder som skulle kunna bidra till att vända utvecklingen i detta avseende. Riksdagens mål för år 2000 gällande utsläpp av svaveldioxid nåddes redan år 1992 och utsläppen har minskat med ca 90 % sedan år 1990. Utsläppen av kolväten har minskat med 37 % sedan år 1990 och riksdagsmålet för år 2000 bedöms kunna nås. Kväveoxidutsläppen från vägtrafiken har minskat med 31 % sedan år 1980 och här bedöms etappmålet för år 2005 kunna nås. Åtgärder för att reducera eller eliminera konflikter mellan vägtrafik och vattentäkter har under år 1998 vidtagits på ett fyrtiotal platser och kostnaden för detta uppgår till 65 miljoner kronor. Åtgärderna har slutförts på 16 platser. En heltäckande uppföljning av miljöfarliga material saknas för närvarande och därför kan måluppfyllelsen inte bedömas. Användningen av naturresurser som grus i byggande av statliga vägar etc. ökar. Återvinningen och återanvändningen av beläggning, armeringsjärn, betong etc. ökar medan deponeringen minskar. Järnväg Antalet bullerstörda fastigheter har minskat under året. Under år 1998 har drygt 900 fastigheter erhållit bullerskyddsåtgärder. Cirka 400 av dessa har fått åtgärder i samband med större nyinvesteringsarbeten. Resterande fastigheter har framför allt erhållit åtgärder för att reducera ljudnivån i sovrum. Bland insatser för att minska bullernivåer märks installation av bullerdämpande fönster, byggande av bullerplank och bullervallar samt fasadåtgärder. Kemikalieanvändningen inom järnvägen har inventerats under år 1998 varvid ca 1 700 kemiska produkter påträffades. Under år 1999 arbetar Banverket med att ta fram instruktioner för kemikaliehantering. Dieselförbrukningen i järnvägssektorn ökade under år 1998 med ca 7 % jämfört med år 1997. Den totala förbrukningen är ca 30 miljoner liter. Av dessa förbrukar SJ ca 75 %, Banverket ca 20 % och övriga företag ca 5 %. Den långsiktiga trenden är dock att dieselförbrukningen och därmed emissionerna minskar. Sedan år 1990 har dieselförbrukningen minskat med ca 15 %. Under år 1998 byggdes eller byttes sammanlagt 276 kilometer järnväg. I samband med byggandet användes ca 1 000 000 ton material. De dominerande materialen är makadamsten till ballast och betong i slipers och fundament som tillsammans står för 97 % av materialen. Trafiksäkerhet Väg Antalet dödade och skadade i vägtrafiken var i stort sett oförändrat under år 1998 jämfört med år 1997. Användningen av bilbälten och cykelhjälm har inte ökat under år 1998, utan är oförändrad jämfört med år 1997. På motsvarande sätt har inte antalet hastighetsöverträdelser minskat under året, utan även de är oförändrade jämfört med år 1997. Under året har hastigheten sänkts på ca 400 km väg. Dessa vägsträckor har valts för att hastighetssänkningen bedöms ge bäst trafiksäkerhetseffekt där. Prognosen för antalet dödade år 2000 enligt VTI:s prognosmodell bedöms till 473 under förutsättning att dagens trafik ökar med 1 %. Målet för år 2000 är 400 dödade och det kommer således troligen inte att kunna nås. Däremot pekar prognosen för antalet allvarligt skadade mot en nivå på ca 3 400 skadade år 2000, vilket ligger ca 8 % under målnivån för år 2000. Dessa prognoser har även tagit hänsyn till effekter av den tidigareläggning av fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på vägarna som regeringen föreslog i vårpropositionen år 1999, samt den omfördelning av 400 miljoner kronor som gjorts för år 1999. Sedan år 1990 har antalet dödade och allvarligt skadade i vägtrafiken minskat med ca 30 %. Järnväg Plankorsningsolyckor, förutom självmord, medför det största antalet dödade eller allvarligt skadade inom järnvägstrafiken. Antalet plankorsningar skall därför minskas och detta förväntas medföra att antalet olyckor minskar. Enligt det transportpolitiska beslutet skall antalet olyckor vid plankorsningar halveras till år 2007 räknat från 1996 års nivå. Under år 1998 har 25 plankorsningsolyckor inträffat, det lägsta antalet sedan statistik började föras. Under år 1998 har Banverkets säkerhetssystem utvecklats. Säkerhetsrevisioner och systeminriktade olycksutredningar har tydliggjort brister mellan gällande regler och deras praktiska tillämpning. I säkerhetsfrågor deltar Banverket också i flera samverkansorgan, bland annat Delegationen för samordning av riskfrågor där Räddningsverket är huvudman. Järnvägsinspektionen sammanställer sedan år 1999, på uppdrag av SIKA, olycksstatistik för hela järnvägssektorn. Sedan flera år finns det inom Norden ett harmoniserat underlag för framtagning och presentation av statistikuppgifter. Uppgifter som gäller Sverige presenteras i publikationen Statistik över olyckor på statens spåranläggningar. Regional utveckling Väg Investeringar i det statliga vägnätet under år 1998 har medfört att stödområdenas andel av restids- och reskostnadsminskningarna är betydligt lägre än stödområdenas andel av den totala restiden och reskostnaden. Därmed har målet att utjämna skillnader och kompensera för långa transportavstånd inte uppfyllts år 1998. Det bör dock noteras att de årliga variationerna är stora. Den genomsnittliga andelen för stödområdena av restidsminskningen och reskostnadsminskningen åren 1995–1997 var i stället högre än stödområdenas andel av den totala restiden och reskostnaden. Därmed har målet att utjämna skillnader och kompensera för långa transportavstånd uppfyllts under dessa år. Järnväg Norrlands inland har landets svagaste arbetsmarknad och befolkningen har minskat kraftigt i det stora flertalet kommuner utmed Inlandsbanan. Järnvägstrafiken är mest konkurrenskraftig när det gäller långväga transporter av skrymmande gods och möjligheten att transportera råvaror som finner sin marknad utanför närområdet. Inlandsbanan har därför under år 1998 erhållit ett särskilt upprustningsbidrag på 39 miljoner kronor för sträckorna Ulriksfors–Hoting och Dorotea– Vilhelmina. Banverket har även arbetat med upprustningar av stambanan genom Övre Norrland för att bl.a. kunna öka hastigheten på banan. Under året har Banverket bl.a. arbetat med att öka den största tillåtna axellasten på sträckan Gällivare–Luleå till 30 ton. På Ostkustbanan har spårupprustning och kapacitetshöjande genomförts. Regeringens slutsatser Vägverkets och Banverkets anslag för år 2000 är lägre än den nivå som krävs för att kunna genomföra planerna i planerad omfattning. Det är dock regeringens uppfattning att de fastställda infrastrukturplanerna skall kunna genomföras men med en viss tidsförskjutning och delvis annan prioritering. Regeringen anser det därför särskilt angeläget att anslagsfördelningen mellan vägar och järnväg i möjligaste mån blir proportionerlig i förhållande till resurstilldelningen i de fastställda planerna. Regeringens utgångspunkt för denna bedömning är dock att de anslagsnivåer som behövs för att genomföra fastställda planer, fördelas jämnt över planernas genomförandeperiod. Regeringen har därför också i sin bedömning beaktat anslagstilldelningen under planperiodens två första år, år 1998 och år 1999. Väg Regeringen anser att Vägverkets verksamhet under år 1998, med några undantag, bidragit till att uppnå de trafikpolitiska målen. Ett viktigt undantag är utvecklingen av trafiksäkerheten i vägtransportsystemet, som inte har förbättrats under år 1998. Genomförda trafiksäkerhetsåtgärder inom sektorsuppgiften har hittills inte gett de förväntade effekterna på trafiksäkerheten. Regeringen har därför i vårpropositionen 1999 föreslagit att medel skall omprioriteras från byggande av stamvägar till åtgärder på vägnätet som ger en ökad trafiksäkerhet. Våren 1999 presenterade regeringen ett handlingsprogram med 11 punkter för ökad trafiksäkerhet. Avsikten var att driva nollvisionsarbetet framåt genom att fokusera på angelägna insatsområden. Regeringen anser också att det är angeläget att 11- punktsprogrammet genomförs för att öka trafiksäkerheten. Denna omprioritering får dock inte drabba andra prioriterade åtgärder såsom ombyggnads– åtgärder av det regionala vägnätet eller satsningen på åtgärder för ökad tillgänglighet för funktionshindrade i kollektivtrafiken. Dessutom bedömer regeringen att Vägverkets administration kan effektiviseras och verkets arbete med sektorsuppgifter begränsas till sådana åtgärder som har stor och säker effekt på miljö och trafiksäkerhet. Det därigenom skapade medelsutrymmet kan i stället användas för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på hela det statliga vägnätet för att uppnå uppsatta trafiksäkerhetsmål. Målet att utsläppsnivån för koldioxid år 2010 skall vara oförändrad jämfört med år 1990 kommer inte att nås om utvecklingen fortsätter i samma riktning som hittills. Regeringen ser allvarligt på en sådan utveckling och betonar vikten av att åtgärder för att bryta trenden vidtas för att målet år 2010 skall kunna uppnås. Järnvägar Regeringen anser att Banverkets verksamhet under år 1998 med några undantag, bidragit till att uppnå de trafikpolitiska målen. De område där Banverket kommer att arbeta vidare för att nå målet är arbetet med driftsäkerhet och tågförseningar. 14.4 Revisionens iakttagelser Banverket och Vägverket har av Riksrevisionsverket (RRV) erhållit revisionsberättelser för år 1998 utan invändningar. RRV har dock i sin revisionsrapport till Banverkets styrelse tagit upp flera brister avseende ledningens förvaltning och redovisning. I sin revisionsrapport till Vägverkets styrelse tar RRV huvudsakligen upp frågor gällande styr- och policyfrågor. Den ekonomiadministrativa värderingen som utförts av Ekonomistyrningsverket (ESV) har resulterat i omdömet ”tillfredsställande” för Vägverket respektive ”ej tillfredsställande” för Banverket. Regeringen ser allvarligt på ESV:s kritik och har tagit upp problemen i mål- och resultatdialogen med Banverket, som avser att förbättra kvaliteten i sin ekonomiadministration. 14.5 Personalkonsekvenser Väg Den blandning av olika verksamhetsmässiga neddragningar som Vägverket föreslagit för att kunna genomföra en omfördelning av anslagsmedel för ökade insatser för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder bedöms få konsekvenser för mellan 150 och 250 personer i Vägverket under år 2000. Järnväg Investeringar i järnvägsinfrastruktur i förhållande till stomnätsplanen medför att flera av nyinvesteringarna senareläggs. De personalkonsekvenser detta medför är att en viss övertalighet i Banverkets produktionsenhet kan uppstå. 14.6 Vägverket Organisation Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör väghållning och vägtrafik. Vägverket har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för hela vägtransportsystemet. Sektorsansvaret omfattar hela vägtransportsystemets miljöpåverkan, trafiksäkerhet, tillgänglighet, framkomlighet och effektivitet samt frågor som rör väginformatik, fordon, kollektivtrafik, handikappanpassning, yrkestrafik och tillämpad samhällsmotiverad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom vägtransportsystemet. Verksamheten i Vägverket bedrivs inom de fyra huvuduppgifterna sektorsuppgifter, myndighetsutövning, statlig väghållning och produktionsuppgifter. Personal Antalet tillsvidareanställda i Vägverket uppgick den 31 december 1998 till 6 406 personer varav 3 733 personer är anställda i resultatenheter inom produktionsuppgifterna. Antalet anställda har minskat med 268 personer sedan år 1997. Resultatenheterna inom Vägverket svarar för en minskning med 292 personer. Vägverket i övrigt har ökat med 24 personer. De konkurrensutsatta resultatenheterna har fortsatt resursanpassningen under året som en följd av konkurrensutsättningen. Inom myndighetsdelen är ökningen av antalet tillsvidareanställda bl.a. en följd av nya uppgifter (t.ex. sektorsuppgifter). Andelen kvinnor i Vägverket ökar successivt. Sedan år 1993 har andelen ökat från 16 till 22 %. Andelen kvinnor i Produktionsuppgiften är ca 11 % och inom övriga Vägverket ca 38 %. Verksamhet i bolagsform Vägverket har under år 1998 direkt och indirekt innehaft flera bolag som bedriver verksamhet som faller inom verkets uppgifter. SVEDAB (Svensk-Danska Broförbindelsen AB) ägs av staten och förvaltas till vardera 50 % av Vägverket och Banverket. Bolagets uppgift är dels att förvalta de svenska intressena i det hälftenägda Öresundskonsortiet, dels att svara för genomförandet av väg- och järnvägsanslutningarna på den svenska sidan av Öresundsförbindelsen, dels att bidra till finansieringen av Citytunnelprojektet under Malmö. SweRoad AB exporterar konsulttjänster inom framför allt områdena vägadministration, vägunderhåll och trafiksäkerhet. Verksamheten har under året bedrivits i flera länder i Afrika, Mellanöstern, Syd- och Sydost–asien samt Östeuropa. Riksdagen beslutade under år 1998 att aktierna i SweRoad AB skulle ägas av staten och förvaltas av Vägverket. Staten, genom Vägverket, har därför förvärvat aktierna från Investeringsaktiebolag Väg- och Baninvest. Väg- och Baninvests aktier förvaltas av regeringen och fr.o.m. år 1998 redovisas de i Regeringskansliets balansräkning. Regeringens överväganden Resultatinformation Vägverkets verksamhet under år 1998 omsatte ca 18,0 miljarder kronor, en ökning med ca 2 500 miljoner kronor jämfört med år 1997. Utgifterna för Sektorsuppgifter och Statlig väghållning har ökat medan utgifterna för Myndighetsutövning har minskat jämfört med år 1997. Ökningen i utgifterna för statens väghållning består både av ökad drift och underhåll och en ökad mängd väginvesteringar. Den kraftiga volymminskningen för myndighetsutövning år 1998 jämfört med år 1997 beror på dels på att statsbidragen för länsjärnvägar fr.o.m. år 1997 överfördes från Vägverket till Banverket där kostnaden redovisas som en del av banhållningskostnaden, dels att regelverket för statsbidrag till handikappanpassningsåtgärder inte färdigställdes i tid för att ge bidragsmottagarna (trafikhuvudmän och kommuner) möjlighet att utföra åtgärder i tillräcklig omfattning. Vägverkets verksamhetsvolym brutto år 1998 och år 1997 framgår av nedanstående tabeller. Tabell 4.6 Vägverkets verksamhet Miljoner kronor 1998 1997 Sektorsuppgifter 1 055 900 Myndighetsutövning 1 856 2 514 varav utbetalning av statsbidrag 1 361 2 048 Statlig väghållning 13 975 11 221 varav väginvesteringar 7 417 6 509 varav drift och underhåll 6 557 4 712 Produktionsuppgiften 5 984 5 138 Varav intern produktion (egen regi) -4 891 -4 287 Summa verksamhet 17 979 15 486 Alla system av väsentlig betydelse för Vägverkets egna eller andras verksamhet är klara med sin år 2000-säkring den 1 juni 1999, möjligen med några veckors försening för det av ESV inom statsförvaltningen levererade ekonomisystemet Agresso. Tre IT-lösningar som inte är vare sig samhälls- eller verksamhetskritiska har beviljats en sluttidpunkt efter den 1 juni 1999. Det är Motorway Control System (MCS) som skall vara år 2000-säkrad senast den 30 september 1999, Maskin- och lagerhållningssystemet (KOBRA) som blev år 2000-säkrad den 1 juli 1999 och ombyggnaden av reservkraft för Vägverkets Stockholmskontor som skall vara år 2000-säkrad senast den 1 december 1999. Vägverkets miljöledningssystem utgår från Vägverkets miljöpolicy och miljöprogram. Processer och rutiner för att säkra miljöhänsyn i verksamheten kommer att ingå i Vägverkets kvalitetsystem som är under uppbyggnad. Ansvar för miljöpåverkan ingår i ordinarie verksamhetsansvar. Arbetet med att vidareutveckla Vägverkets miljöledning i EMA/ISO 14001 har under år 1998 koncentrerats på grundläggande inventering av miljöpåverkande aktiviteter. Inventeringen kommer att bearbetas under år 1999 då miljöarbetet fullföljs genom att identifiera betydande miljöaspekter. Prioriteringen av väginvesteringsobjekt i den nationella väghållningsplanen grundar sig bl.a. på den bedömda samhällsekonomiska lönsamheten av att investeringen genomförs. I tabellen nedan redovisas bl.a. den bedömda samhällsekonomiska lönsamheten av de större investeringsobjekt som färdigställts under år 1998. För objekt som planerades före år 1996 motiverades den enskilda utbyggnaden till stor del av stråkets samlade betydelse för vägtransportsystemets effektivitet. I kalkylerna har de trafik-, trafiksäkerhets- och miljöeffekter som beräknades i planeringsskedet använts, eftersom tiden från att vägarna öppnades för trafik är för kort för att reella effekter skall kunna följas upp. Tabell 14.7 Vägprojekt öppnade för trafik under år 1998 > 50 miljoner kronor Vägobjekt Längd (km) Medel i plan (mkr) 1994-2003 Budget (mkr) Slutlig (mkr) NNK1 Restid2 Dödade3 Skadade4 Motorväg E4 Väderstad-Mjölby 13 345 346 346 -0,7 28 1,4 4,3 265 Häggviksleden 1,3 472 445 Flerfältsväg E6 Lundbytunneln 3,2 700 675 13-metersväg 30 Bredåkra-Möllenäs 5,5 82 82 +0,14 13 0,3 1 80 Förbi Storvik 10 166 224 261 -0,15 61 0,7 2,1 263 Bro över Garnsviken 3 122 123 129 +0,1 54 0,2 0,7 263 Borgen-Tullen 3 50 48 50 +0,3 32 0,3 1,0 9-metersväg 117 Skogaby-Knäred 7,6 53 71 86 -0,4 23 0,1 0,3 172 Förbi Årjäng 5 32 64 75 -0,4 7 0,2 0,6 990 Åker-Läggesta 4 30 57 63 +0,39 15 0,1 0,4 K-738 Bro Möcklösund 92 94 92 Z-542 Vallsundsbron 2,6 260 268 307 +0,7 207 0,02 0,08 Planskild korsning E4 Södertälje Syd 54 56 E4 Hallunda 51 54 1NNK = nettonuvärdeskvot, mått på samhällsekonomisk lönsamhet 2Restid = minskning av restid i tusentals timmar/år öppningsåret 3Dödade = reduktion av antal dödade öppningsåret 4Skadade = reduktion av antalet skadade öppningsåret För projekten Häggviksleden, Lundbytunneln, Möckelösund, Södertälje Syd och Hallunda har inga traditionella samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar gjorts för de enskilda projekten. De har i några fall ingått som delar i större paket, t.ex. Dennisuppgörelsen eller Göteborgsöverenskommelsen. För de övriga visar kalkylerna att fem projekt av nio har positiv samhällsekonomisk lönsamhet. För tre av projekten med negativ lönsamhet har kostnaderna i byggskedet blivit högre än vad som kalkylerades i planeringsskedet. Detta beror till en del på att projekten utökats. Exempel på dessa tillkommande åtgärder är ombyggnad av gamla vägen och ny rastplats vid Storvik, vattenskydd vid Knäred och trafikplats vid Årjäng. Det finns normalt inte tillräckligt underlag för att fullständigt beräkna effekterna av en väginvestering förrän 3–5 år efter att vägen öppnats för trafik. En ny efterkalkyl har därför gjorts för de projekt som redovisades i Vägverkets årsredovisning för år 1995. Av de 11 vägprojekten visar sex projekt god överensstämmelse med de efterkalkyler som gjordes år 1995, medan fyra projekt visar bättre samhällsekonomisk lönsamhet och ett projekt visar sämre samhällsekonomisk lönsamhet. Under år 1998 ökade det bokförda värdet på väganläggningar från 66,3 till 71,3 miljarder kronor. Årets avskrivningar av väganläggningar uppgick till ca 2,1 miljarder kronor. Vägverket Produktion redovisar för år 1998 ett resultat efter intern vinstskatt om 42 miljoner kronor mot 58 miljoner kronor året innan. Det avkastningskrav om 10 % på eget kapital efter intern vinstskatt som Vägverket själv satt upp uppnåddes inte. Resultatförsämringen jämfört med år 1997 sker främst inom den externa verksamheten för andra kunder än Vägverket och den icke konkurrensutsatta interna verksamheten för Vägverket. Även för den konkurrensutsatta interna verksamheten för Vägverket har resultatet försämrats, men inte i samma omfattning. 93 % av produktionen var konkurrensutsatt. Av 1998 års orderingång var 99 % konkurrensutsatt. Vägverket Konsult redovisar för år 1998 ett resultat efter intern vinstskatt om 5 miljoner kronor mot en vinst om 2 miljoner kronor år 1997. Vägverkets avkastningskrav om 15 % av eget kapital efter avdrag för intern vinstskatt uppnåddes. Vägverket Färjerederi redovisar för år 1998 ett resultat efter intern vinstskatt om 17 miljoner kronor mot 9 miljoner kronor år 1997. Färjerederiet klarar Vägverkets avkastningskrav på 15 % av eget kapital. Färjerederiet trafikerar 43 färjeleder, varav 42 är statliga leder. Redovisning av nationell väghållningsplan och regionala planer perioden 1998–2007 Riksdagen beslutade år 1998 om investeringar i trafikens infrastruktur för perioden 1998–2007. En del av beslutet omfattade investeringar i stamvägnätet. I nedanstående tabell redovisas nedlagda kostnader år 1998. Tabell 14.8 Uppföljning av nationell plan för vägtransportsystemet 1998–2007 Stråk Total längd (km) Nedlagd kostnad i mkr 1998 E4 Helsingborg-Stockholm 594 524 E4 Stockholm-Sundsvall 386 430 E4 Sundsvall-Haparanda 632 211 Rv 40 Göteborg-Jönköping 147 52 E6 Trelleborg-Svinesund 498 1 707 E20 Göteborg-Stockholm 437 277 E18 Örje-Kapellskär 462 483 E22 Malmö-Norrköping 510 198 Rv 45 Göteborg-Segmon 199 30 Rv 44 Uddevalla-Båberg 17 0 Rv 70 Enköping-Mora 246 19 Rv 26 Halmstad-Bottnaryd 143 10 Rv 47/48/64 Jönköping- Kristinehamn 216 18 Rv 50/60 Ödeshög-Borlänge 271 22 Rv 55/56/53/67/80 Norrköping- Gävle 269 5 Rv 25 Halmstad-Kalmar 229 44 Rv 31/33 Jönköping-Västervik 154 4 E10 Töre-Riksgränsen 421 0 E12 Holmsund-Umbukta 472 83 E14 Sundsvall-Storlien 350 14 E65 Malmö-Ystad 54 9 Rv 45 Segmon-Karesuando 1 377 120 Den nationella väghållningsplanen innehåller olika typer av åtgärder. I tabellen nedan redovisas hur kostnaderna fördelar sig mellan olika investeringsåtgärder totalt i den nationella väghållningsplanen jämfört med utfallet för 1998 års investeringsverksamhet. Tabell 14.9 Uppföljning av olika åtgärder i nationell väghållningsplan 1998–2007 Summa mkr nationell plan 1998-2007 Andel i % av planen Utfall i mkr 1998 Andel i % av utfall 1998 Investeringar i specificerade projekt 23 700 77,7 3 113 81,3 Fysiska trafik- säkerhetsåt- gärder 4 500 14,8 434 11,3 Riktade åtgärder1 500 1,6 44 1,2 Väginformatik 1 000 3,3 64 1,7 Övriga åtgärder 800 2,6 175 4,5 Summa 30 500 100 3 830 100 1Innefattar handikappanpassning, kollektivtrafik, rast- och informationsplatser samt fysiska anordningar för trafikövervakning. Enligt regeringens mål i Vägverkets regleringsbrev skall lika stor andel av varje länsplan vara genomförd vid utgången av år 2001. Med utgångspunkt från utfallet för år 1998 bedömer regeringen att målet kommer att kunna nås. I tabellen nedan redovisas en uppföljning av länsfördelningen av utfallet år 1998 jämfört med fördelningen i planerna, exklusive järnvägsobjekt. De differenser som finns mellan planernas andel och utfallets andel år 1998, förklaras främst av att pågående projekt skall kunna genomföras rationellt och effektivt, dvs. att det av produktionstekniska och ekonomiska skäl kan vara nödvändigt att genomföra påbörjade arbeten i större eller mindre omfattning under ett enskilt år, än vad angiven andel anger för år 1998. Tabell 14.10 Uppföljning av länsfördelning i de regionala planerna exkl. länsjärnvägar och lånefinansiering Summa mkr länsplaner 1998-2007 Andel i % av plan Utfall i mkr 1998 Andel i % av utfall 1998 Stockholm 2 884 11,2 350 11,8 Uppsala 857 3,3 71 2,4 Södermanland 817 3,2 89 3,0 Östergötland 1 048 4,1 81 2,7 Jönköping 930 3,6 149 5,0 Kronoberg 649 2,5 74 2,5 Kalmar 527 2,1 85 2,9 Gotland 138 0,5 30 1,0 Blekinge 376 1,5 119 4,0 Skåne 1 979 7,7 263 8,9 Halland 549 2,1 51 1,7 Västra Götaland 3 434 13,4 369 12,4 Värmland 977 3,8 179 6,0 Örebro 786 3,1 57 1,9 Västmanland 741 2,9 56 1,9 Dalarna 1 776 6,9 140 4,7 Gävleborg 1 153 4,5 132 4,6 Västernorrland 1 723 6,7 160 5,4 Jämtland 997 3,9 181 6,1 Västerbotten 1 772 6,9 158 5,3 Norrbotten 1 563 6,1 172 5,8 Summa 25 676 100 2 966 100 Upptagna lån i Vägverket Riksdagen har begärt redovisning av i vilken utsträckning som statsbudgeten är intecknad för att betala framtida räntor och amortering på lån m.m. Inom Vägverket finns lån upptagna för att finansiera omsättningstillgångar, anläggningstillgångar, broar som ersätter färjor och vissa specifika vägprojekt. När det gäller omsättnings–tillgångar (rörelsekapital) och anläggningstillgångar skall dessa enligt budgetlagen finansieras med lån/krediter i Riksgäldskontoret. Vid utgången av år 1998 var Vägverkets skuld för omsättningstillgångar 96 miljoner kronor, för anläggningstillgångar 226 miljoner kronor, för broar 175 miljoner kronor, för specifika vägobjekt 1 728 miljoner kronor och 4 759 miljoner kronor för de s.k. storstadspaketen. Regeringen bedömer att lånen för omsättningstillgångar i stort kommer att vara oförändrade under den kommande tioårsperioden. Lånen för anläggningstillgångar kommer under år 2000 att öka med ca 950 miljoner kronor på grund av att regeringen planerar att avveckla Vägverkets indexavskrivningar, men kommer därefter också att i stort sett vara oförändrat under den kommande tioårsperioden. Fram t.o.m. år 1989 belastades Vägverkets resultat med avskrivningar på anläggningstillgångar baserade på tillgångarnas återanskaffningsvärde. Den del av avskrivningarna som översteg avskrivningar enligt plan, s.k. indexavskrivningar, anslagsavräknades i den takt som de bokfördes och uppgår sammanlagt till ca 950 miljoner kronor. Genom indexavskrivningarna har Vägverkets lån i Riksgäldskontoret varit ca 950 miljoner kronor lägre än vad de annars skulle ha varit. Vägverket har föreslagit att posten indexavskrivningar upplöses och redovisas mot inkomsttitel samtidigt som Vägverkets lån i Riksgäldskontoret ökas med motsvarande belopp. Det ligger i linje med kapitalförsörjningsförordningens regler och även i linje med den räntemodell i Vägverket som infördes den 1 januari 1997. Den utökade upplåningen förutsätter dock att Vägverkets ram för lån till anskaffning av omsättnings- och anläggningstillgångar samt byggande av broar i Riksgäldskontoret för år 2000 utökas till 1 600 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför en låneram på 1 600 miljoner kronor för Vägverket år 2000. Vägverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för byggande av broar som ersätter färjor på statens vägnät för att kunna ersätta färjeförbindelser med broar utan att öka Vägverkets anslagsförbrukning. För att betala lånekostnaderna för sådana objekt får Vägverket använda inbesparade driftmedel från färjedriften. Vid utgången av år 1998 var Vägverkets skuld för sådana objekt totalt 175 miljoner kronor. Regeringen bedömer att den kommer att vara ca 100 miljoner vid utgången av år 2007. Riksdagen beslutade år 1987 att utbyggnaden av motorvägen mellan Stenungsund och Ljungskile på väg E 6 skulle finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Skulden uppgick vid utgången av år 1998 till 957 miljoner kronor. Objektet har sedan länge öppnats för trafik och skulden beräknas komma att minska med ca 30 miljoner kronor om året, vilket gör att den år 2007 kan beräknas till ca 695 miljoner kronor. Riksdagen beslutade år 1996 att fyra vägobjekt fick tidigareläggas genom att Vägverket fick ta upp lån i Riksgäldskontoret och sedan återbetala dessa när anslagsmedel finns tillgängliga i ordinarie väghållningsplan. De fyra vägobjekten är E18/20 delen Örebro–Arboga, E 4 delen Stora Åby–Väderstad, E 22 Söderåkra–Hossmo samt E 4 trafikplats Hallunda. Vid utgången av år 1998 var skulden för dessa projekt 771 miljoner kronor. Så snart medel finns tillgängliga i plan kommer skulden att amorteras. Skulden beräknas minska till noll vid utgången av år 2003. Inom ramen för de s.k. storstadspaketen har vissa väginvesteringar i Stockholm och Göteborg lånefinansierats. Vid utgången av år 1998 var 1 057 miljoner kronor upplånade för Södra länken, 3 149 miljoner kronor för övriga vägprojekt i Stockholm samt 553 miljoner kronor för Göteborgspaketet. Regeringen bedömer, under förutsättning att inga beslut om finansiering av räntor och amorteringar tas utöver vad som för närvarande är känt, att skulden för Södra länken kommer att uppgå till 7 574 miljoner kronor år 2007 och att motsvarande belopp för övriga Stockholmsprojekt kommer att uppgå till 2 922 miljoner kronor och för Göteborgspaketet till 4 639 miljoner kronor. I tabellen nedan redovisas nettoupplåningen med utgångspunkt från nu fattade beslut om anslag för amortering av lånen. Tabell 14.11 Beräknad nettoupplåning åren 1999-2007 Nettoupplåning Objekt Skuld 1998-12-31 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Vägverket VV omsättningstillgångar1 96 0 0 0 0 0 0 0 0 0 VV anläggningstillgångar1 226 -16 944 0 0 0 0 0 0 0 Broinvesteringar1 175 0 0 -11 -11 -11 -11 -11 -11 -11 Väg E61 957 -29 -29 -29 -29 -29 -29 -29 -29 -29 Fyra vägobjekt (E4, E18/20, E22)1 771 761 -372 -648 -492 -20 0 0 0 0 Södra länken2 1 057 -372 1 035 1 777 1 369 524 1 129 300 314 441 Övriga Stockholmsprojekt2 3 149 -437 -948 201 195 132 166 139 158 167 Göteborgspaketet2 553 18 106 778 867 694 639 371 352 261 Summa 6 984 -75 736 2 068 1 899 1 290 1 894 770 784 829 1Lån i Riksgäldskontoret 2Beslut om återbetalning av lån saknas I tabellen nedan redovisas Vägverkets ackumulerade skuld åren 1999–2007, vilken är en konsekvens av nettoupplåningen ovan. Även värdena i denna tabell utgår från nu fattade beslut om anslag för amortering av lånen. Tabell 14.12 Låneskuld åren 1999–2007 Miljoner kronor Objekt Skuld 1998 Skuld 1999 Skuld 2000 Skuld 2001 Skuld 2002 Skuld 2003 Skuld 2004 Skuld 2005 Skuld 2006 Skuld 2007 Vägverket Omsättningstillgångar 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 Anläggningstillgångar 226 210 1 154 1 154 1 154 1 154 1 154 1 154 1 154 1 154 Broinvesteringar 175 175 175 164 153 142 131 120 109 98 Summa 497 481 1 425 1 414 1 403 1 392 1 381 1 370 1 359 1 348 Förslag låneram 800 800 1 600 1 600 1 600 1 600 1 600 1 600 1 600 1 600 Väg E6 957 928 899 870 841 812 783 754 725 696 Fyra vägobjekt (E4, E18/E20, E22) 771 1 532 1 160 512 20 0 0 0 0 0 Summa lån hos Riksgäldskontoret 2 225 2 941 3 484 2 796 2 264 2 204 2 164 2 124 2 084 2 044 Södra länken 1 057 685 1 720 3 497 4 866 5 390 6 519 6 819 7 133 7 574 Övriga Stockholmsprojekt 3 149 2 712 1 764 1 965 2 160 2 292 2 458 2 597 2 755 2 922 Göteborgspaketet 553 571 677 1 455 2 322 3 016 3 655 4 026 4 378 4 639 Totalt 6 984 6 909 7 645 9 713 11 612 12 902 14 796 15 566 16 350 17 179 De lån som Vägverket har i Riksgäldskontoret har en av riksdagen beslutad slutlig finansiering genom att Vägverkets anslag får belastas med kostnader för räntor och återbetalning av skuld. I nedanstående tabell redovisas det årliga anslagsbehovet åren 2000–2007 för räntor och amortering av dessa lån. Räntan är i denna tabell bedömd till 4,5 %. För ”Övriga lån” utom Övriga Stockholmsprojekt redovisas den anslagsbelastning som krävs för att ränta och amortering i form av annuitet för projekten skall vara återbetalda 25 år efter det att de tas i bruk. För Övriga Stockholmsprojekt är utgångspunkten för den redovisade återbetalningen att lånet skall vara återbetalt år 2009. För ”Övriga lån” i tabellen nedan redovisade regeringen i vårpropositionen 1997/98:150 sin avsikt att beträffande anslagen A2 Väghållning och statsbidrag samt A4 Banhållning inom utgiftsområde 22 redovisa i vilken utsträckning som framtida anslagsutrymme intecknas av redan fattade beslut. För Vägverkets verksamhet görs det i tabellen nedan. Tabell 14.13 Anslagsbehov för räntor och återbetalning av lån 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Lån i Riksgäldskontoret räntor 116 145 141 114 101 98 96 95 93 amorteringar 45 401 688 532 60 40 40 40 40 Summa anslagsbelastning Riksgäldslån 161 546 829 646 161 138 136 135 133 Övriga lån Södra länken 365 365 365 365 Övriga Stockholmspaket 265 265 265 265 265 265 Göteborgspaketet 215 215 215 Totalt anslagsbelastning 161 546 829 911 426 768 981 980 978 Med anledning av de förändrade regler för statliga garantier som infördes under år 1997 föreslår regeringen att anslaget A2 Väghållning och statsbidrag får belastas vid infriandet av statliga garantier för Storstadsöverenskommelserna om så blir aktuellt, dvs. de lån som återfinns under rubriken ”Övriga lån” i tabellen ovan. Enligt riksdagens beslut omfattar de statliga garantierna investeringskostnader samt upplupna räntekostnader. Vägverkets FoU Vägverkets sektorsansvar innebär bl.a. att myndigheten har ansvar för att samhällsmotiverad tillämpad forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet inom vägtransportområdet, planeras, initieras, genomförs, dokumenteras och utvärderas samt att resultatet sprids. För år 1998 uppgick verksamhetsvolymen inom detta område till ca 226 miljoner kronor, jämfört med 219 miljoner kronor år 1997. Under år 1998 har 60 projekt inom målområdena tillgänglighet och regional balans, miljö, trafiksäkerhet, systemövergripande forskning och utveckling samt inre effektivitet genomförts och andelen medel till universitet och högskolor har ökat med 5 %, medan andelen till konsulter minskat med 5 %. Detta är en trend som pågått de senaste åren och är en effekt av en medveten satsning på att vidga kretsen av FoU- utförare genom ett öppet ansökningsförfarande gällande Vägverkets FoU-medel. Vägverket är en av de aktörer med FoU- verksamhet som granskas i en pågående utredning om hur Näringsdepartementets myndigheter bättre kan organiseras med hänsyn till deras bidrag till innovationssystemet och därmed till samhällsutveckling och tillväxt. Grundläggande informationsinfrastruktur Regeringen ser användningen av IT inom vägtrafiken, väginformatik, som ett strategiskt verktyg av växande betydelse för att uppnå de transportpolitiska målen. Visionen är att med hjälp av IT skapa nya trafikpolitiska verktyg där åtgärder för att åstadkomma en rationell användning av transportsystemet i högre grad föregår dyra investeringsåtgärder som transportpolitiskt medel. Det handlar bl.a. om att påverka trafiken med utgångspunkt i aktuell information om vad som verkligen händer i trafiken. IT-lösningar bör därför successivt allt eftersom kunskapen om dess effekter ökar betraktas jämsides med traditionella fysiska åtgärder. Regeringen anser att det är angeläget att erfor– derlig grundläggande informationsinfrastruktur byggs upp och kompletteras så att väginformatikens möjligheter att bidra till att de transportpolitiska målen tas tillvara. Staten bör säkerställa en infrastruktur för transportinformatik, bestående av grundläggande information om vägar och trafik samt annan information som krävs för ett effektivt transportsystem. Som ett led i en sådan uppbyggnad beslutade regeringen år 1996 att inrätta en nationell digital vägdatabas och Vägverket har nu i samråd med bl.a. Lantmäteriverket i uppdrag att etablera vägdatabasen före utgången av år 1999. Vägverket bedömer i sin årsredovisning för år 1998 att etableringen av vägdatabasen kommer att försenas till följd av tidsödande avtalsförhandlingar och systemutvecklingspro– blem. Vägverket har i mars 1999 redovisat ett program för ökad användning av IT inom vägtrafiken. Regeringen ser positivt på programmet som syftar till att lägga grunden för att den nödvändiga samverkan inom väginformatikområdet kan stärkas och vidareutvecklas. I programmet presenteras en strategi för införande samt en handlingsplan för de närmaste tio åren. Arbetet kommer att inriktas mot att ta fram grundläggande data om vägar och trafik, genomföra storskalig försöksverksamhet, ge stöd för införande samt skapa samverkan mot gemensamma mål. Vägverkets finansiering av de åtgärder som föreslås i handlingsplanen inryms i nationella väghållningsplanen. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Vägverket har av Riksrevisionsverket (RRV) erhållit revisionsberättelse för år 1998 utan invändningar. I sin revisionsrapport till Vägverket tar RRV huvudsakligen upp frågor gällande styr- och policyfrågor. Årsboksluten för de olika resultatenheterna Produktion, Konsult och Färjerederiet granskas av externa revisorer som utfärdar separata revisorsintyg för respektive resultatenhet och de innehåller inte heller några invändningar. 14.6.1 Regeringens slutsatser Regeringen anser att Vägverkets verksamhet under år 1998, med några undantag, bidragit till att uppnå de trafikpolitiska målen. Ett viktigt undantag är utvecklingen av trafiksäkerheten i vägtransportsystemet, som inte har förbättrats under år 1998. Genomförda trafiksäkerhetsåtgärder inom sektorsuppgiften har hittills inte gett de förväntade effekterna på trafiksäkerheten. Regeringen har därför i vårpropositionen 1999 föreslagit att medel skall omprioriteras från byggande av stamvägar till åtgärder på vägnätet som ger en ökad trafiksäkerhet. Denna omprioritering får dock inte drabba andra prioriterade åtgärder såsom ombyggnadsåtgärder av det regionala vägnätet eller satsningen på åtgärder för ökad tillgänglighet för funktionshindrade i kollek– tivtrafiken. Dessutom bedömer regeringen att Vägverkets administration kan effektiviseras och verkets arbete med sektorsuppgifter begränsas till sådana åtgärder som har stor och säker effekt på miljö och trafiksäkerhet. Det därigenom skapade medelsutrymmet kan i stället användas för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på hela det statliga vägnätet för att uppnå uppsatta trafiksäkerhetsmål. Regeringen konstaterar att samtliga Vägverkets resultatenheter uppvisar ett positivt resultat under år 1998 men att Vägverkets interna avkastningskrav inte har uppnåtts av Vägverket Produktion. De åtgärder som vidtagits för att stärka enheternas konkurrenskraft har förbättrat resultaten för Vägverket Konsult och Vägverket Färjerederi jämfört med år 1997. År 1999 kommer Vägverket Produktion att vara fullständigt konkurrensutsatt samtidigt som nyinvesteringsvolymen inom Vägverket och Banverket förväntas minska. Detta innebär fortsatta krav på att resultatenheterna, och då särskilt Vägverket Produktion, fortsätter effektiviseringen av den egna verksamheten. Konkurrensutsättningen har naturligt lett till en minskad volym för Vägverket Produktion såsom entreprenör åt Vägverket. Detta har delvis kompenserats genom en utökad extern verksamhet, dvs. uppdrag utförda åt utomstående, bl.a. åt Banverket, kommunerna och enskilda. Vägverkets ekonomiska läge vid utgången av 1998 bedöms som tillfredsställande. Verket har sammanlagt en anslagsbehållning för anslagen A1 och A2 på ca 50 miljoner kronor och enligt verkets budgetunderlag bedömer man att man för åren 1998 och 1999 tillsammans kommer att ha en anslagstilldelning, inkl. anslagstilldelningen från A4-anslaget samt lånefinansiering som motsvarar ca 101 % av den nationella väghållningsplanen och 83 % av de regionala väghållningsplanerna. 14.6.2 Anslag för budgetåret 2000 A1 Vägverket Administration Tabell 14.14 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 1 069 891 Anslags- sparande 97 438 1999 Anslag 1 125 242 Utgifts- prognos 1 020 000 2000 Förslag 1 272 236 2001 Beräknat 1 294 826 1 2002 Beräknat 1 318 915 2 1 Motsvarar 1 272 236 000 kronor i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 1 272 236 000 kronor i 2000 års prisnivå. Med anslaget finansieras kostnader för ledning, ekonomiadministration, personaladministration, planering och uppföljning av verksamheten, expertstöd internt, intern utveckling, regeringens utredning om alternativ finansiering av infrastrukturprojekt samt övriga kostnader som ej är direkt hänförliga till Vägverkets produkter och tjänster. Regeringens överväganden Resultatinformation Vägverkets årsredovisning för år 1998 innehåller en redovisning av Vägverkets inre effektivitet. Redovisningen redovisar samlat Vägverkets kostnader för förvaltningen av Vägverket exklusive resultatenheterna. Det framgår av redovisningen att förvaltningskostnaderna har ökat med 40 % (310 mkr) mellan år 1994 till år 1998 och med 2 % (24 mkr) mellan år 1997 och år 1998. Ökningen beror bl.a. på en utökning av antalet anställda i myndighetsdelen och därav följande kringkostnader som lokaler, ADB och kompetensutveckling, verkets utökade ansvar för sektorsuppgifter och ett fördjupat arbete med beställning och uppföljning av statlig väghållning. Slutsatser Regeringen anser att Vägverket fortsättningsvis skall försöka begränsa sina kostnader för administration och förvaltning. Regeringen föreslår därför att 135 miljoner kronor överförs till anslaget A2 Väghållning och statsbidrag. De överförda medlen kommer i stället att användas för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder. Anslaget för år 2000 har beräknats enligt nedanstående tabell. Pris- och löneomräkningen baseras på index för år 1998. Anslagsöverföringen till Vägverkets anslag A2 Vägverket: Väghållning och Statsbidrag avser utökade medel för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder som bl.a. finansieras med överföring av medel från Vägverkets administrationsanslag. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premie för avtalsförsäkring. Anslaget har tillförts 272 146 000 kronor. Regeringen beräknar därför anslaget till 1 272 236 000 kronor för år 2000. Regeringen förutsätter att Vägverket även för åren 2001 och 2002 kan fortsätta verksamheten på samma nivå som år 2000. Tabell 14.15 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 1 125 242 Pris- och löneomräkning 9 848 Överföring till anslaget A2 Vägverket -135 000 Väghållning och statsbidrag Teknisk justering av anslaget 272 146 Summa 1 272 236 A2 Väghållning och statsbidrag Tabell 14.16 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 11 905 193 Anslags- sparande -48 020 1999 Anslag 12 479 738 3 Utgifts- prognos 11 800 000 2000 Förslag 12 834 719 2001 Beräknat 13 512 655 1 2002 Beräknat 13 738 413 2 1 Motsvarar 13 306 457 000 kronor i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 13 301 837 000 kronor i 2000 års prisnivå. 3I vårpropositionen redovisades även en indragning på 500 miljoner kronor på anslaget A2 Väghållning och statsbidrag. Indragningen gjordes från posten Till regeringens förfogande. Anslaget bekostar - sektorsuppgifter (samlande, stödjande och pådrivande insatser inom trafiksäkerhet och miljö, kollektivtrafik, handikappfrågor, fordon, yrkesmässig trafik, väginformatik, sektors-FoU, bidrag till ideella organisationer som utför sektorsuppgifter), - myndighetsutövning (trafikregister, föreskrifter, m.m.), - statlig väghållning (vägplanering, byggande, drift, underhåll och fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på det statliga vägnätet samt räntor och amortering på upptagna lån för byggande av broar som ersätter färjor, tidigarelagda väginvesteringar, anläggningstillgångar och omsättningstillgångar), - de statsbidrag som Vägverket administrerar (statsbidrag till kollektivtrafik inklusive handikappanpassningsbidrag och särskilda bidrag till storstädernas trafiksystem, enskilda vägar, förbättring av miljö och trafiksäkerhet på kommunala vägar, kompensation för kommunerna för lokal och regional busstrafik). Vägverket får använda anslaget för kostnader för att finansiellt stödja utvecklings- och demonstrationsprojekt som är av principiell eller strategisk betydelse för vägtransportsystemets utveckling, för informationsverksamhet inom ramen för Vägverkets sektorsansvar, samt för åtgärder som är av betydande samhällsintresse även då annan huvudman finns. Vägverket får också använda medel under anslaget för att finansiera merkostnader som uppstår för polisen vid kvalitetskontroll av trafiken och liknande uppgifter. Regeringens överväganden Resultatinformation Anslaget bekostar huvuddelen av Vägverkets verksamhet, dvs. sektorsuppgifter, myndighetsutövning, statlig väghållning och de statsbidrag som Vägverket administrerar till andra huvudmän inom vägtransportsystemet (kommuner, trafikhuvudmän och enskilda). I Vägverkets regleringsbrev för år 1998 finns 12 verksamhetsmål för sektorsuppgifter. Av dessa har Vägverket helt uppfyllt följande fem verksamhetsmål - att andelen kollektivtrafikresor skall öka, - antalet överenskommelser om kollektivtrafik mellan Vägverket och kommuner/landsting skall öka, - antalet överenskommelser om miljö mellan Vägverket och kommuner/landsting skall öka, - den reella medelhastigheten skall successivt anpassas efter vägens säkerhet med början i miljöer där man når de största effekterna på antalet döda och svårt skadade, - antalet överenskommelser om trafiksäkerhet mellan Vägverket och kommuner/landsting skall öka. Vägverket har delvis uppfyllt följande sex verksamhetsmål - Vägverket skall stödja länsstyrelserna i deras arbete att effektivisera handläggningen av yrkestrafik- och körkortsärenden. - Vägverket skall bidra till att de totala utsläppen av koldioxid liksom utsläppen av kväveoxider, kolväten och cancerframkallande ämnen i tätorter minskar. - År 2000 skall antalet dödade i vägtrafiken understiga 400 personer och antalet polisrapporterade svårt skadade skall understiga 3 700. - Vägverkets informations- och opinionsbildning inom trafiksäkerhetsområdet skall bedrivas på ett sakligt och oberoende sätt. - Vägverkets registerverksamhet skall tillhandahålla ett kundanpassat och aktuellt trafik- och körkortsregister med hög tillgänglighet till lägsta möjliga kostnad. Priset per registrerad enhet skall minska realt inom en femårsperiod. Vägverket har däremot inte uppfyllt verksamhetsmålet att bältesanvändningen i biltrafiken och hjälmanvändningen i cykeltrafiken skall öka. Sektorsuppgifterna har hittills inte uppvisat önskvärt resultat inom trafiksäkerhetsområdet. Regeringen bedömer därför att medlen för s.k. reformarbete bör minskas under år 2000. Den totala verksamhetsvolymen under år 1998 var 1 055 miljoner kronor. För myndighetsutövningen finns två verksamhetsmål i Vägverkets regleringsbrev för år 1998. Båda dessa är helt uppfyllda. - Vägverkets genomförande av länsplaner för regional transportinfrastruktur avseende såväl åtgärder på det statliga vägnätet om utbetalning av statsbidrag skall ske så att respektive åtgärd kan genomföras rationellt och effektivt. - Bidragsverksamheten till det enskilda vägnätet skall säkerställa att standard och tillgänglighet på det enskilda statsbidragsberättigade vägnätet upprätthålls. Den totala verksamhetsvolymen under år 1998 var ca 1 856 miljoner kronor inkl. statsbidrag. För statlig väghållning finns sex verksamhetsmål i Vägverkets regleringsbrev för år 1998. Av dessa har Vägverket helt uppfyllt fem verksamhetsmål. - Vägverket skall, med hänsyn till anvisade medel, genomföra investeringar och förbättringsåtgärder på det statliga vägnätet i enlighet med den nationella väghållningsplanen och länsplaner för regional transportinfrastruktur. - Vägverkets genomförande av länsplaner för regional transportinfrastruktur avseende såväl åtgärder på det statliga vägnätet om utbetalning av statsbidrag skall ske så att respektive åtgärd kan genomföras rationellt och effektivt. - Genomförandet av länsplaner för regional transportinfrastruktur skall ske på sådant sätt att en lika stor andel av respektive länsplan är genomförd efter en fyraårsperiod (vid utgången av år 2001). - Vägverket har under flera år drivit ett lokalt samarbete kring en strategi om hur det lågtrafikerade vägnätet i glesbygden kan åtgärdas. Målet är att denna verksamhet skall utvecklas vidare. - Underhållet av de statliga vägnätet skall ske på ett sådant sätt att nuvarande standard upprätthålls samt att minst 10 % av det eftersläpande underhållet återtas under år 1998. Regionala skillnader i ytstandard på belagd väg skall minska för vägar med samma trafikvolym. Vägverket har vidare delvis uppfyllt ett verksamhetsmål. - Driften av det statliga vägnätet skall ske så att en god framkomlighet och en hög trafiksäkerhet tillgodoses. Den totala verksamhetsvolymen för statlig väghållning under år 1998 var 13 975 miljoner kronor. Av riksdagen anvisade medel för budgetåret 1999 har av regeringen fördelats på anslags- och delposter enligt nedanstående tabell. I tabellen redovisas också det beräknade utfallet per anslagspost. Tabell 14.17 Fördelning av anslaget Väghållning och statsbidrag på anslagsposter år 1999 Tusental kronor Anslagspost Anvisat i RB 1999 Prognos utfall 1999 Sektorsuppgifter 785 000 767 976 Myndighetsuppgifter 495 000 517 174 Statlig väghållning Investeringar i nationell plan 2 662 000 2 369 138 Investeringar i regional plan 1 497 738 1 500 362 Investeringar i Södra länken 400 000 400 000 Drift och underhåll 5 117 000 5 087 243 Bidrag Drift och byggande av enskilda vägar 100 000 100 082 Storstadsöverenskommelser 488 000 488 000 Kollektivtrafikanläggningar 146 000 167 352 Förbättring av miljö och trafiksäkerhet 104 000 140 783 Ökad tillgänglighet för kollektivtrafiken 100 000 261 890 Till regeringens förfogande 585 000 - Budget för avgiftsbelagd verksamhet Vägverket bedriver uppdrags-, uthyrnings- och försäljningsverksamhet som är förenlig med verkets uppgifter i övrigt. Vägverket utför också uppdrag inom mark- och anläggningsområdet. Utgångspunkten är att full kostnadstäckning skall uppnås i uppdragsverksamheten. Vägverket beslutar själv – efter samråd med ESV om beräkningsgrunderna – om prissättningen för uppdragsverksamheten. Vägverkets uppdragsverksamhet omfattar följande tjänster. - Försäljning av informationsuttag ur bilregistret - Administration av felparkeringsavgifter - Försäljning av personliga skyltar - Försäljning av informationsuttag ur nationell vägdatabas - Försäljning av bygg- och anläggningsarbeten (Vägverket Produktion) - Försäljning av konsulttjänster (Vägverket Konsult) - Försäljning av vägfärjetjänster (Vägverket Färjerederiet) - Försäljning av utbildning (Vägsektorns utbildningscentrum VUC) - Försäljning av Trafikdata (Vägverket Trafikdata) Budget för avgiftsbelagd verksamhet 2000–2002 Tabell 14.18 Intäkter som Vägverket disponerar Miljoner kronor 2000 2001 2002 Summa Vägverket Produktion, Konsult och Färjerederiet Intäkter 1 082,2 1 189,2 1 303,2 Kostnader efter finansnetto 1 070,7 1 176,7 1 289,7 Resultat efter finansnetto 11,5 12,5 13,5 Kostnadstäckning i % 101 101 101 Summa VUC och Trafikdata Intäkter 8,0 8,0 8,0 Kostnader efter finansnetto 7,1 7,1 7,1 Resultat efter finansnetto 0,9 0,9 0,9 Kostnadstäckning i % 113 113 113 Övriga avgifter Intäkter 61,1 63,0 62,5 Kostnader 73,4 73,4 73,4 Resultat -12,3 -10,4 -10,9 Tabell 14.19 Intäkter som Vägverket inte disponerar Miljoner kronor Verksamhet 2000 2001 2002 Offentligrättsliga avgifter (medel som Vägverket inte disponerar) 504,6 504,6 504,6 Kostnader offentligrättsliga avgifter -498,7 -498,7 -497,7 Beräknat resultat 5,9 5,9 4,9 Investeringsplan Vägverkets verksamhetsvolym bestäms av anvisade anslag, de lån Vägverket tar upp och de tillskott som erhålls via externa bidrag. Investeringsverksamheten omfattar i princip de investeringar som fastställts av regeringen i nationell väghållningsplan och av länsstyrelserna i regionala planerna. Därutöver omfattar Vägverkets investeringar broar som ersätter färjor, tidigarelagda vägprojekt och andra särskilt godkända vägprojekt som helt eller delvis finansieras med lån och/eller externa bidrag. Vägverket beräknar under år 2000 att genomföra följande investeringar: Tabell 14.20 Investeringsplan Miljoner kronor Investering Anslag Lån Externa bidrag Förskotte- ring Statliga vägar investeringar 4 084 2 250 130 180 Anläggningstill- gångar brutto - 400 - - Den lånefinansierade verksamheten gällande statliga investeringar kommer huvudsakligen att ske genom upplåning via statens investeringsaktiebolag Väg- och Baninvests dotterbolag för nyinvesteringar i vägar i Göteborg och Stockholm. Upplåningen avser huvudsakligen investeringar i tidigarelagda väginvesteringar enligt särskilda bemyndiganden. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Regeringen bedömer inte att Vägverket behöver några särskilda bemyndiganden för ekonomiska förpliktelser. Investeringsverksamheten är reglerad genom riksdagens inriktningsbeslut samt särskilt fastställda och lagakraftvunna investeringsplaner. Den verksamhet som Vägverket bedriver innebär ofta att Vägverket ingår långsiktiga avtal med externa parter om ekonomiska förpliktelser för flera år framåt i tiden. Det gäller såväl avtal om investeringar som avtal gällande drift och underhåll av vägnätet. Drift- och underhållsverksamheten har till följd av statsmakternas önskemål om konkurrensutsättning kommit att bli reglerad i långsiktiga entreprenörsavtal. Slutsatser Vägverkets anslag för år 2000 är något lägre än den nivå som krävs för att kunna genomföra den av regering och riksdag beslutade nationella väghållningsplanen samt de av länsstyrelserna och i förekommande fall självstyrelseorgan fastställda länsplanerna. Det är viktigt att planerna fullföljs, inte minst med tanke på att infrastrukturinvesteringars betydelse för tillväxt understryks i de utkast till tillväxtavtal som lämnats till regeringen under våren. Infrastrukturinvesteringar ligger egentligen utanför det som skulle behandlas i tillväxtavtalen eftersom de kräver långa förberedelsetider och därför behöver blicka längre framåt än tillväxtavtalsperioden 2000–2002. Trots detta har 18 av 21 län valt att betona vikten av infrastrukturutveckling för regional tillväxt i avtalsutkasten. Det är därför regeringens uppfattning att de fastställda planerna skall kunna genomföras men med en viss tidsförskjutning och delvis annan prioritering. Vägverket skall på regeringens uppdrag ta fram underlag till stöd för utarbetandet av program och planer, som anger hur kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafik kan stärkas och biltrafiken begränsas till år 2010 i landets större städer. Verket skall också ta fram förslag till rekommendationer för en samordnad stads- och trafikplanering, som kan bidra till att uppfylla målen i de transport- och miljöpolitiska propositionerna. Våren 1999 presenterade regeringen ett handlingsprogram med 11 punkter för ökad trafiksäkerhet. Programmet bygger på samverkan mellan flera samhällsområden, där den viktigaste punkten är trafiksäkerhetssatsning på de farligaste vägarna. Avsikten var att driva nollvisionsarbetet framåt genom att fokusera på angelägna insatsområden. Programmet omfattar; - En satsning på de farligaste vägarna med uppdrag till Vägverket att hitta kostnadseffektiva åtgärder som gör vägarna säkrare med hjälp av exempelvis mittbarriärer och rensning av vägens sidoområde. - Säkrare trafik i kommunerna genom att demonstrationsprojekt av strategisk betydelse genomförs. - Trafikantens ansvar betonas med förslag om åtgärder för att få trafikanten att följa gällande trafikregler, automatisk övervakning kan vara ett sätt att uppnå detta. - Ökad användning av cykelhjälm är angeläget för att minska antalet döda och allvarligt skadade inom cykeltrafiken. - Kvalitetssäkring av transporter syftar till att de som utför transporter har ett kvalitetssäkringsprogram som innebär att de utför transporterna på ett trafiksäkert sätt. - Krav på vinterdäck införs vintertid under perioden den 1 december – den 31 mars. - Svensk teknik utnyttjas bättre i syfte att stimulera och påskynda införande av ny teknik som hjälper föraren till trafiksäkrare beteende, exempel är bältespåminnare och hastighetsanpassningssystem. - Ansvaret för dem som utformar vägtrafiksystemet skall utredas tillsammans med införandet av en fristående vägtrafikinspektion. - Samhällets hantering av trafikbrott och syn på trafikbrottsregler utifrån nollvisionen skall utredas. - Frivilligorganisationers roll med deras användning av statliga medel och resultat i trafiksäkerhetsarbetet kommer att granskas. - Alternativa finansieringsformer för nya vägar kommer att utredas. Regeringen anser att det är angeläget att 11- punktersprogrammet genomförs för att öka trafiksäkerheten. En ändring av regleringsbrevet genomfördes under år 1999 som innebär att fysiska trafiksäkerhetsåtgärder inom ramen för 4 500 miljoner kronor, i den nationella väghållningsplanen, skall planeras fram till år 2003. Utöver denna ram skall särskilda trafiksäkerhetsåtgärder genomföras på hela det statliga vägnätet intill ett belopp av 400 miljoner kronor per år under perioden 1999–2003. De åtgärder som genomförs skall vara de mest kostnadseffektiva ur trafiksäkerhetssynpunkt. Åtgärderna bör koncentreras till de avsnitt på det statliga vägnätet där flest dödas och skadas svårt. Medelsökningen för ett sådant förstärkt trafiksäkerhetsarbete finansieras genom minskat anslag för A1 Administration, men även genom en minskad anslagspost för Sektorsuppgifter (se nedan) inom anslaget A2 Väghållning och statsbidrag. Den uppgår till 400 miljoner kronor och ges fr.o.m. år 2000 en egen anslagspost inom anslaget A2 Väghållning och statsbidrag. Det är regeringens uppfattning att de medel som kan tillföras anslaget Väghållning och statsbidrag under år 2000, inom ramen för den totala anslagsnivå som beslutats i Vårpropositionen 1999 för utgiftsområde 22, i första hand måste gå till att upprätthålla en hög transportkvalitet och säkerhet på det befintliga statliga vägnätet. Därför bör i första hand medel till drift och underhåll av statens vägar prioriteras liksom åtgärder för ökad trafiksäkerhet. Regeringen bedömer att medel för att vidmakthålla standarden på vägnätet och dessutom återta ca 30 % av eftersläpat underhåll kan avsättas under perioden 2000–2002. Regeringens bedömning är att medel för drift och underhåll bör öka jämfört med nivån för år 1999, till en nivå på 5 551 miljoner kronor. Det är vidare regeringens uppfattning att medel till verkets myndighetsutövning måste tillhandahållas i erforderlig omfattning, inom ramen för den totala anslagsnivå som beslutats i Vårpropositionen 1999 för utgiftsområde 22. Allmänheten erlägger avgifter för olika tjänster som Vägverket tillhandahåller, men dessa inbetalas till inkomsttitel på statsbudgeten. Vägverket måste därför erhålla tillräckliga anslagsmedel för att kunna tillhandahålla dessa tjänster. Regeringens bedömning är att anslagsposten för myndighetsutövning behöver uppgå till 607 miljoner kronor. I regeringens bedömning av medel för myndighetsutövning har även beaktats en överföring av hela trafikregisterverksamheten i Örebro till myndighetsutövning. Denna verksamhet har tidigare delvis finansierats med medel för sektorsuppgifter. Detta har även bidragit till att medelstilldelningen för sektorsuppgifter minskat. När det gäller investeringar och förbättringsåtgärder i statens vägnät är det regeringens uppfattning att medel måste ställas till förfogande för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder i början av planperioden 1998–2007, inom ramen för den totala anslagsnivå som beslutats i Vårpropositionen 1999 för utgiftsområde 22. Det innebär att andra investeringsobjekt inom den nationella väghållningsplanen kommer att behöva senareläggas i förhållande till planen. Regeringen bedömer att anslagsposten investeringar i nationella vägar under år 2000 bör uppgå till 2 281 miljoner kronor för fullföljande av pågående vägutbyggnadsprojekt och för påbörjande av ytterligare fysiska trafiksäkerhetsåtgärder. Riksdagen har beslutat om statsbidrag till handikappåtgärder i kollektivtrafiksystemet. Som ett led i genomförandet av detta program görs en särskilt omfattande satsning under år 2000. Finansieringen av dessa åtgärder sker delvis genom neddragning av medel för den övriga verksamheten i länsplanerna under år 2000. När det gäller väginvesteringar i regionala planer bedömer regeringen att anslagsposten bör uppgå till 1 143 miljoner kronor för år 2000 jämfört med 1 498 miljoner kronor år 1999. Den nya anslagsposten Bidrag i regionala planer omfattar Kollektivtrafikanläggningar, Förbättring av miljö och säkerhet samt Ökad tillgänglighet till kollektivtrafik. Regeringen bedömer behovet av medel under år 2000 till 752 miljoner kronor. Sektorsuppgifterna har hittills inte uppvisat önskvärt resultat inom trafiksäkerhetsområdet. Regeringen bedömer därför att medlen för s.k. reformarbete bör minskas under år 2000. Regeringen bedömer behovet av medel för sektorsuppgifter totalt till 475 miljoner kronor år 2000, vilket innebär en minskning jämfört med år 1999 med 310 miljoner kronor. Det är dock angeläget att de åtgärder inom 11-punkts– programmet som finansieras via anslagsposten Sektorsuppgifter, fullföljs. Regeringens ambition är att Sverige skall vara ett föregångsland i omställningen till hållbar utveckling. Efter samråd med fordonsindustrin föreslår regeringen nu en satsning på ett samverkansprogram kring utvecklingen av mera miljövänliga bilar, som skall bidra till att minska vägtrafikens bidrag till miljöförstöring och samtidigt skapa stabila förutsättningar för en långsiktigt konkurrenskraftig fordonsindustri. Programmet beräknas löpa under åren 2000 till 2005 och ramen för de statliga insatserna föreslås uppgå till 500 miljoner kronor. Insatserna föreslås bl.a. finansieras med sammanlagt 55 miljoner kronor från Vägverkets anslag åren 2003 till 2005. Detta samverkansprogram finns beskrivet i sin helhet under utgiftsområde 21. Det särskilda statsbidraget till storstädernas trafiksystem beräknas under år 2000 uppgå till 660 miljoner kronor och avser statsbidrag till utbyggnaden av kollektivtrafiksystemet i enlighet med de s.k. storstadsöverenskommelserna. Regeringen redovisade i propositionen om finansiering av vissa trafikantanläggningar i Stockholms län (prop. 1997/98:123) att en del av finansieringen av Södra länken skulle bestå i att Stockholms stad skulle bidra med 827 miljoner kronor och att staten skulle bidra med lika mycket i form av en anslagsökning inom utgiftsområde 22. Regeringen beräknar att statens insats skall ske med 400 miljoner kronor under år 1999 och resterande medel under år 2000. För år 2001 finns 148 miljoner kronor avsatta för ränta och amortering på lån. Se vidare anslaget A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling. Anslagsposten Byggande och drift av enskilda vägar höjs år 2000 åter upp till den tidigare anslagsnivån på 566 miljoner kronor efter att under år 1999 varit reducerad till 100 miljoner kronor av anslagstekniska skäl. Anslaget A2 för år 2000 har beräknats enligt nedanstående tabell. Pris- och löneomräkningen baseras på index för år 1998. Besparingen avser den besparing som regeringen beslutat om med anledning av det totala utgiftstaket år 1999. Anslagsöverföringen från Vägverkets anslag A1 Vägverket Administration avser utökade medel för fysiska trafiksäkerhetsåtgärder som bl.a. finansieras med överföring av medel från Vägverkets administrationsanslag. Tabell 14.21 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 12 479 7381 Pris- och löneomräkning -196 215 Besparing -500 000 Överföring till anslaget A1 Vägverket Administration 135 000 Från anslaget F7 Diverse kostnader för rättsväsendet 1 800 Ändrad resurstilldelning 914 396 Summa 12 834 719 1I vårpropositionen redovisades även en indragning på 500 miljoner kronor på anslaget A2 Väghållning och statsbidrag. Indragningen gjordes från posten Till regeringens förfogande. Utgångspunkten för hur medlen under anslaget Väghållning och statsbidrag för år 2000 skall användas är främst riksdagens beslut om infrastrukturinriktning för framtida transporter (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) och riksdagens beslut om det trafiksäkra samhället (prop. 1996/97:137, bet. 1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11). Av de ovan anförda prioriteringarna följer i nedanstående tabell regeringens bedömning av hur anslaget Väghållning och statsbidrag skall fördelas på olika anslagsposter. Fördelningen mellan statsbidrag och medel för förbättringar av statliga vägar följer av de länsplaner som länsstyrelserna/regeringen fastställt. Det åvilar dock Vägverket att i genomförandet av planerna verka för att detta sker så effektivt och produktionstekniskt rationellt som möjligt, vilket temporärt kan innebära vissa avvikelser från länsplanernas fördelning mellan olika ändamål. Inom fyra år skall dock samtliga planer ha kommit lika långt i sitt genomförande. I nedanstående tabell framgår en preliminär fördelning på olika anslagsposter för åren 2000– 2002. Det ankommer dock på regeringen att slutligt besluta om medlens fördelning på poster. Tabell 14.22 Anslaget A2 Väghållning och statsbidrag Miljoner kronor Väghållning och statsbidrag Planer/År Utfall 19984 Regleringsbrev 19991,3 Förslag 20002 Sektorsuppgifter utom plan 450 450 450 Sektorsuppgifter inom plan 850 356 335 25 Nationell investeringsplan 3 050 3 289 2 662 2 281 Södra länken 400 400 Regional investeringsplan 2 160 1 910 1 498 1 143 Investeringar i fysiska TS-åtgärder 140 400 Drift och underhåll 5 600 5 164 5 117 5 551 Myndighetsutövning 408 495 607 Enskilda vägar 566 100 566 Storstadsöverenskommelsen 200 200 488 660 Bidrag i regionala planer inkl. handikappåtgärder 400 299 350 752 Därav i planer 12 260 11 218 10 450 10 412 Summa A2-anslaget 12 642 12 035 12 835 1Anslagstilldelningen år 1999 är inkl. tilläggsbudget på 140 miljoner kronor från anslaget A1. 2Anslagstilldelningen år 2000 är inkl. överföring av 135 miljoner kronor från anslaget A1. 3För anslaget A2 finns för år 1999 ett begränsningsbelopp för utgifter på 11 895 miljoner kronor. 4Utfallet inkluderar utfall från anslag A4 med 737 miljoner kronor. Den del av Vägverkets produkter och tjänster som inte omfattas av planerna eller riksdagens beslut om infrastrukturinriktning för framtida transporter är Sektorsuppgifter utöver den särskilda planen för miljö och trafiksäkerhet, Myndighetsutövning, samt bidrag till byggande och drift av enskilda vägar. Föreslagen anslagsnivå innebär att Vägverket inte kommer att kunna genomföra verksamheten i den takt som anges i planen under år 2000. Det är främst investeringsobjekt i de långsiktiga planerna som kommer att försenas. Det är dock, som tidigare nämnts, regeringens avsikt att de fastställda planerna skall kunna genomföras men med en viss tidsförskjutning och delvis annan prioritering. Under våren 1998 har regeringen fastställt den nationella väghållningsplanen för perioden 1998– 2007 medan länsstyrelserna har fastställt länsplaner för regional trafikinfrastruktur för perioden 1998–2007. De delar av planerna som Vägverket har ett genomförandeansvar för är dels åtgärder på det statliga vägnätet, dels de statsbidrag till regionala trafikinvesteringar som ingår i länsplanerna. Under 10-årsperioden 1998– 2007 omfattar planerna följande insatser. Tabell 14.23 Planeringsramar Miljarder kronor Planeringsramar 10-årsram Investeringar i nationella stamvägar inkl. fysiska TS- åtgärder 30,5 Drift/underhåll av statliga vägar 56,0 Miljö- och TS-reformer 8,5 Investeringar/Förbättring regionala vägar inkl. fysiska TS-åtgärder 21,6 Statsbidrag regionala trafikanläggningar 4,0 Tabell 14.24 Innehåll i länsplaner, genomsnitt per år Miljoner kronor Innehåll i länsplanerna, genomsnitt per år Investering regionala vägar 882 Fysisk miljö 180 Fysisk TS 279 Bärighet, rekonstruktion, tjälsäkring 880 Väginformatik 10 Summa åtgärder statens vägar 2 171 Bidrag kommuner TS och miljö 89 Bidrag trafikhuvudman handikapp 109 Investeringsbidrag till THM:s kollektivtrafikanläggning 199 Summa statsbidrag 397 Summa statsbidrag + regional väg 2 568 14.7 Banverket Organisation Banverket är en i huvudsak anslagsfinansierad myndighet med ett helhetsansvar, sektorsansvar, för hela järnvägstransportsystemet i Sverige. Verkets huvuduppgifter är att främja järnvägens utveckling, driva och förvalta statens spåranläggningar, handha säkerhetsfrågor för spårtrafik, främja en miljöanpassad järnvägstrafik samt initiera, planera och stödja samhällsmotiverad FoU inom sitt verksamhetsområde. Banverkets verksamhet är indelad i tre grenar, sektorsuppgifter, banhållning och produktion. Sektorsuppgifterna innebär ett samlat ansvar för järnvägstransportsystemets funktion, utveckling och roll och reglering i vid mening. Verksamheten är anslagsfinansierad. Banhållning innebär förvaltning av statens spåranläggningar, det vill säga drift och underhåll samt ny- och ombyggnad. Finansiering sker med lån, anslag och tra–fikavgifter. Produktion och andra tjänster utförs på uppdrag av Banverkets interna enheter och externa beställare. De tjänster som utförs är järnvägstekniska utredningar, projektering, byggstyrning, telefoni, materialförsörjning, utbildning och datatjänster samt underhålls-, drift- och byggproduktion inom järnvägsspecifika tek–nikområden. Banverket har en ny organisation fr.o.m. den 1 januari 1998. Organisationen bygger på en tydlig fördelning av arbetsuppgifter mellan förvaltande och producerande enheter, en köp/säljorganisation. Den förvaltande organisationen, som är indelad i fem banregioner, ansvarar för bannätet och svarar för kontakterna med järnvägens kunder och intressenter. Förvaltarna – banhållarna – beställer arbeten av såväl Banverkets egna producerande enheter som externa leverantörer. De fem producerande enheterna är Banverkets Produktion, Industridivisionen, Banverket Projektering, Banskolan och Banverket Data. De är egna resultatenheter och svarar för merparten av utförd produktions- och uppdragsverksamhet. Någon intern konkurrens mellan enheterna förekommer inte. Materialservice och Banverket Telenät är också resultatenheter men har i huvudsak förvaltande uppgifter. Inom myndigheten finns även Järnvägsinspektionen som i säkerhetsfrågor har en helt självständig och oberoende ställning gentemot banhållare och trafikutövare. Tågtrafikledningen ingår i Banverkets organisation men har en fristående ställning. Tågtrafikledningen har till uppgift att på ett konkurrensneutralt sätt erbjuda nya och etablerade trafikutövare goda möjligheter till tågtrafik. Inom totalförsvaret hade Banverket fram till den 31 december 1998 beredskapsansvaret för delfunktionen banhållning och SJ hade motsvarande ansvar för delfunktionen järnvägstransporter. Från den 1 januari 1999 har Banverket hela beredskapsansvaret. Målet för verksamheten är att järnvägstransporterna i en krissituation skall kunna fungera som under normala förhållanden. Personal Antalet anställda i Banverket uppgick vid utgången av år 1998 till 7 038 personer (varav 12,5 % kvinnor) vilket är en minskning med 347 personer jämfört med föregående årsskifte. Minskningen förklaras av ändrad bemanning till följd av omorganisationen. Förändrade ledningssystem och sektorsrollens krav på organisationen samt nya arbetsuppgifter har lett till att antalet anställda ökat med drygt 8 % inom huvudkontoret. Antalet anställda inom Banverket Produktion har minskat med 9 %. Inom Tågtrafikledningen har antalet tillsvidareanställda minskat med 6 %. Antalet anställda var vid utgången av år 1998 994 personer. Järnvägsinspektionen hade vid utgången av år 1998 29 anställda. Antalet anställda i åldersgruppen 41–50 år har ökat med 4 %, samtidigt som antalet anställda över 61 år har minskat. Detta beror på att många har accepterat Banverkets erbjudande om förtida pensionsersättning. Verksamhet i bolagsform Banverket förvaltar tillsammans med andra intressenter aktier i tre av staten helägda aktiebolag, Svensk Dansk Broförbindelse AB (SVEDAB), A-banan Projekt AB (A-banan) och Tunnelpersonalen i Malmö AB. Banverket är också bolagsman i Citytunnelkonsortiet, som är ett enkelt bolag. Banverket har också genom styrelseordförandeposten inflytande i Botniabanan AB. Regeringens överväganden Resultatinformation Banverkets verksamhet finansieras i huvudsak genom anslag. Dessa uppgick sammanlagt till ca 9 miljarder kronor under år 1998. Därutöver erhöll verket under samma år intäkter av avgifter och ersättningar av olika slag, bl.a. elförsäljning samt viss uppdragsverksamhet, till ett värde av ca 1 480 miljoner kronor. Banverket har inte fullt ut tagit i anspråk de anslagsmedel som myndigheten haft tillgång till. Vid utgången av år 1998 redovisade verket ett anslagssparande som uppgick till drygt 97 miljoner kronor. Huvuddelen av detta anslagssparande hänför sig till Tågtrafikledningen. Skälet till anslagssparandet är att utbyggnaden av fjärrblockering har försenats. Banverket bedömer att anslagssparandet kommer att vara förbrukat till utgången av år 1999. Banverket har uppfyllt vissa av de verksamhetsmål som regeringen uppställt för verksamheten för år 1998. Banverket arbetar vidare med produktivitetsmålet och målen för driftstörningar och omfattningen av efterkalkyler. Möjligheterna att utveckla och ytterligare förbättra verksamhetsmål och mått till grund för uppföljning och utvärdering av produktivitet, effektivitet och kvalitet är frågor som regeringen avser bereda med Banverket inom ramen för den löpande myndighetsdialogen. Banverket skall integrera miljöaspekten i samtliga aktiviteter för att åstadkomma ett miljöanpassat järnvägssystem som därigenom bidrar till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Miljöledningssystem införs successivt under perioden 1998–2001. Banverket har valt att arbeta efter kraven i standarden ISO 14001. Under år 1998 har en central miljöfunktion byggts upp som stöd för det verksövergripande arbetet. Miljösamordnare och kontaktpersoner har utsetts inom Banverkets olika verksamhetsområden. Ett nätverk för samordning, kallat miljökommittén, har bildats och består av miljösamordnare från banregionerna samt från resultatenheterna Banverket Produktion, Banverket Projektering och Industridivisionen. Banverkets 2000-projekt arbetar inom två huvudområden, dels administrativa och tekniska system och dels IT-teknik som finns inbäddade i olika tekniska system såsom signalsystem, elkraftsystem, telesystem, detektorer, fordon, fastigheter och trafikantinformationssystem. Produkter från externa leverantörer analyseras och testas i samarbete med leverantören. För egenutvecklade produkter har egna tester genomförts. Till denna grupp hör flertalet av Banverkets 134 datasystem av gemensam karaktär. För kritiska verksamheter, som signal-, el- och telesystem, har även riskanalyser genomförts. Arbetet med analyser och tester har inom flertalet områden slutförts under år 1998. Antalet banverksfordon som kan komma att påverkas är begränsat. De problem som kan uppstå i Banverkets fastigheter är i stor utsträckning relaterade till elbolagens möjligheter att trygga elförsörjningen. Mot bakgrund av det arbete som hittills genomförts inom 2000-projektet bedöms risken som liten för att störningar skall uppstå för tågtrafiken med anledning av 2000 års skiftet. Inom områden där trafikstörningar kan uppstå finns redan i dag beredskapsplaner när det gäller de system och funktioner som Banverket har ett ansvar för. Banverket har fått regeringens uppdrag att i samråd med Vägverket och Lantmäteriverket göra en förstudie för att skapa ett med den nationella vägdatabasen samordnat system för järnvägsbeskrivande data. I regleringsbrevet för budgetåret 1998 fick verket i uppdrag att redovisa besparingar på statlig konsumtion. De främsta besparingar som Banverket gjort hänför sig till effektiviseringsvinster till följd av omorganisationen till en köp/säljorganisation. Banverket har även delrapporterat hur arbetet med prognosverksamheten i samråd med Ekonomistyrningsverket fortlöper. Arbetet med att renodla järnvägssektorns organisation har inneburit att beslut fattats att ansvaret för vissa gemensamma funktioner samt det kapillära bannätet övergått från SJ till Banverket. Tågtrafikledningen har under året fått i uppdrag att redovisa hur ansvaret för trafikantinformation skall fördelas. Tabell 14.25 Banverkets verksamhet Miljoner kronor 1998 1997 Sektorsuppgifter 787 782 Banhållning 9 179 8 493 varav drift och underhåll1 1 937 2 094 varav reinvesteringar1 859 1 043 varav nyinvesteringar 5 546 4 720 varav länsinvesteringar 425 229 varav räntekostnader 412 407 Produktion och försäljning till externa kunder 1 221 1 523 Produktion – uppdragsverksamhet 5 298 1 523 Avgår interna uppdrag 4 077 Summa verksamhet 11 187 10 798 1Verksamheten drift och underhåll samt reinvesteringar ingår i anslaget till drift och underhåll Under år 1998 har det pågått ett återställnings- och saneringsarbete efter miljöolyckan på Hallandsås som inträffade hösten 1997. Vattenförsörjningen har ordnats till dem som förlorat sitt brunnsvatten genom grundvattensänkning eller föroreningar. Detta har främst skett genom att fastigheter har anslutits till kommunalt vatten eller genom att nya brunnar borrats. Banverket har också under året bedrivit skadereglering till dem som drabbats av miljöolyckan, men handläggningen är ännu inte avslutad. Av de omkring 200 krav som inkommit till Banverket återstod vid 1998 års slut ca 31 att behandla. Då hade 27 miljoner kronor i ersättning betalats av Kammarkollegiet där Banverket har en ansvarsförsäkring. Självrisken är 15 miljoner kronor. Processer har hittills helt kunnat undvikas. Banverket har bedrivit skydds- och säkerhetsarbeten i tunnlar, bland annat i form av säkring och tätning. Hösten 1998 påbörjades betonginklädning (lining) av tunnlarna och detta arbete kommer att fortgå under år 1999. Efter det akuta skedet av miljö-olyckan har informationsinsatser organiserats på ett mer systematiskt sätt. Syftet har varit att ge en bättre insyn i projektet och skapa förtroende för det fortsatta arbetet. Länsstyrelsen i Skåne har även beviljats 720 000 kronor för informationsinsatser för innevånarna i Båstads kommun (utöver de 1,7 miljoner kronor som de fick år 1997). Den oberoende miljögranskningsgruppen har utarbetat ett saneringsprogram som godkänts av länsstyrelsen. Av bergmassorna är huvuddelen friklassade. Grundvattnet i tunnlarna har sanerats sedan februari 1998 och i augusti kunde saneringsarbetet avslutas, då endast mycket små mängder föroreningar fanns kvar. Länsstyrelsen fick en rapport om saneringsläget i oktober 1998. Banverket startade ett långsiktigt kontrollprogram som skall övervaka den fortsatta utvecklingen av grundvattenkvaliteten. Tabell 14.26 Uppföljning av investeringar enligt stomnätsplanen Miljoner kronor Kostnader enligt plan Utfall 1998 Differens % Västra stambanan 111 65 -42 Södra stambanan 91 65 -29 Västkustbanan 1 358 1 231 -9 Kust till kustbanan 61 42 -32 Ostkustbanan 537 491 -9 Dalabanan 40 37 -8 Stambanan genom Övre Norrland 190 123 -35 Norra stambanan 212 250 18 Godsstråket genom Bergslagen 238 234 -2 Bergslagsbanan 155 129 -17 Norge/Vänernbanan 175 92 -47 Värmlandsbanan, Jönköpingsbanan och Älvsborgsbanan 127 123 -3 Skånebanan och Godsstråket genom Skåne 85 41 -51 Mälarbanan, Svealandsbanan, Sala– Oxelösund och Nynäsbanan 849 668 -21 Mittbanan, Malmbanan och Haparandabanan 351 291 -17 Stockholm, Malmö och rangerbangårdar 215 251 17 Övrigt 689 401 -42 Totalt 5 482 4 533 -17 Genomförandet av stomnätsplanen för år 1998 ligger efter. Det är dock viktigt att vara medveten om att över hälften av investeringsmedlen i den tioåriga planen har inplanerats under planens första fyra år 1998– 2001. Den genomsnittliga investeringsnivån för hela planperioden är 3,6 miljarder kronor per år, exklusive lånefinansierade projekt. Det är regeringens uppfattning att de fastställda infrastrukturplanerna skall kunna genomföras men med en viss tidsförskjutning. Banverket har fått ett tilläggsuppdrag att till den 1 november 1999 redovisa efterkalkyler enligt de krav som framgick i regleringsbrevet för år 1998. Västra stambanan Under år 1998 har, som kompletteringar av snabbtågsanpassningen, Töreboda bangård byggts om för en ökad plattformssäkerhet och högre tåghastigheter. Under året har säkerheten vid plankorsningar ytterligare förbättrats. Södra stambanan Signalanpassningar på Nyköpingsbanan samt vissa kompletterande säkerhetsåtgärder vid plankorsningar har gjort det möjligt att höja hastigheten på ytterligare några delsträckor under år 1998. Norr om Malmö pågår byggande av Rosendalsbron och installation av nytt signalställverk i Arlöv. Västkustbanan Dubbelspårsutbyggnaden Förslöv–Ängelholm pågår som planerat på sträckan Backaåkra– Lingvallen. Genom Skäldersviken till Ängelholm pågår arbete med projektering samt mark- och tillståndsfrågor. Projektet är försenat i förhållande till ursprungliga planer. Mellan Ängelholm och Helsingborg pågår utbyggnaden av Pågatågs- och mötesstationer. Dubbelspårsutbyggnaden Helsingborg–Kävlinge (ca 40 km) har under år 1998 fortsatt som planerat. Den sista etappen, i Lunds tätort, av dubbelspårsutbyggnaden Kävlinge–Lund har försenats på grund av att detaljplanen överklagats. På delen Kungsbacka–Varberg färdigställdes under året dubbelspårs–etappen Nordvära–Värö och Tångaberg–Varberg, medan dubbelspårsetappen Löfta–Nordvära påbörjades. Enligt stomnätsplanen skulle dubbelspårsutbyggnaden förbi Falkenberg (Breås–Heberg) påbörjats under år 1998. Utbyggnaden har senarelagts till år 1999 till följd av vissa återstående tillståndsfrågor. Kust till kustbanan Under året har två projekt påbörjats, dels installation av fjärrblockering Borås–Värnamo, dels ombyggnad av Nybro bangård. Installation av fjärrblockering på sträckan Alvesta– Emmaboda har under år 1998 avbrutits på grund av en kraftig kostnadsökning. Efter en översyn av projektets innehåll och kostnader kommer förnyad prövning av Banverket att ske. Ostkustbanan Under år 1998 har efterarbeten genomförts efter utbyggnaden till fyra spår mellan Ulriksdal och Rosersberg. Under året har spårupprustning och kapacitetshöjning på sträckan Vallstanäs– Märsta–Rosendal slutförts. Under året har smärre kvarstående arbeten genomförts på dubbelspårsetappen Skyttorp–Örbyhus och Skärpan–Tierp. På sträckan Tierp–Älvkarleby har miljöskyddsåtgärder genomförts under året. Dalabanan Plankorsningsåtgärder och signalanpassning för högre hastigheter har pågått under året och beräknas bli slutförda under år 1999. Stambanan genom Övre Norrland I huvudsak har investeringar på stråken påbörjats enligt stomnätsplanen. Det gäller bland annat hastighetshöjande åtgärder, upprustningar, mindre kapacitetshöjande åtgärder samt plankorsningsåtgärder. Norra stambanan På stråket pågår utbyggnad till dubbelspår mellan Hedsjön och Holmsveden som är en del av sträckan Ockelbo–Kilafors. Projektet byggs i snabbare takt än tidigare planerats. I övrigt pågår arbete med ökad plankorsningssäkerhet. Godsstråket genom Bergslagen En omfattande ombyggnad av bangården i Örebro pågår, med målet att skapa ett attraktivt resecentrum. Utbyggnaden till dubbelspår påbörjades under året mellan Degerön och Stenstorp, ca 10 km norr om Motala. Bergslagsbanan Under året färdigställdes huvuddelen av en ny utfart från Borlänge bangård. Norge/Vänernbanan Ombyggnaden av Trollhättans bangård har under året påbörjats. Ställverksbyte och byggande av plattformstunnel har slutförts under året. Dubbelspårsutbyggnaden Trollhättan– Öxnered har inte inletts som planerats. Plankorsningsåtgärder har dock genomförts i något större omfattning än planerat. Värmlandsbanan, Jönköpingsbanan och Älvsborgsbanan Plankorsningsåtgärder har genomförts i måttligt omfattning på alla tre stråken. Under året har ett spårbyte mellan Uddevalla och Öxnered genomförts. Skånebanan och Godsstråket genom Skåne Ombyggnaden av bangården i Kristianstad har genomförts enligt planen. Installation av fjärrblockering mellan Hässleholm och Kristianstad har påbörjats, något försenat. Två planerade mötesstationer på samma delsträcka börjar byggas under år 1999. Ett program för utbyggnad av ersättningsvägar längs Godsstråket genom Skåne har påbörjats och gjort det möjligt för Banverket att stänga vissa plankorsningar. Mälarbanan, Svealandsbanan, Sala–Oxelösund och Nynäsbanan Det mycket komplicerade bygget mellan Kallhäll och Kungsängen över Stäksön påbörjades under år 1998 och fortgår planenligt. Utbyggnad till dubbelspår genom Grillby samt Kungsängen och Bålsta pågår. Programmet för förbättring av säkerheten i plankorsningar på sträckan Sala– Flen–Oxelösund har i stort följt planen. Mittbanan, Malmbanan och Haparandabanan Installation av fjärrblockering mellan Storflon och Storlien har startats enligt planen, men färdigställandet beräknas bli försenat till juni år 2000. Spårbytet på samma sträcka har påbörjats och genomförs som planerats. På Malmbanan har arbeten för att öka den största tillåtna axellasten till 30 ton påbörjats på det södra omloppet Gällivare–Luleå. Ombyggnaden av Kiruna bangård har också påbörjats enligt planen. Stockholm, Malmö och rangerbangårdar En omfattande modernisering av rangerbangården i Hallsberg har påbörjats. Ett nytt signalställverk har installerats på Malmö godsbangård till lägre kostnad än beräknat. Övrigt För att möjliggöra intercitytrafik Köpenhamn– Ystad innan den i Citytunnelprojektet ingående ”shunten” byggs ut, genomförs under år 1999 signalanpassning av bangården i Fosieby. Intercitytåget kommer att vända färdriktning i Fosieby. När shunten färdigställs blir tågvändning inte längre nödvändig och restiden Köpenhamn–Ystad minskar. Med hjälp av tidtabellsanpassning och signalanpassningen i Fosieby kommer det att vara möjligt att uppta intercitytrafik Köpenhamn–Ystad efter det att Öresundsförbindelsen öppnats. Banverket har under våren 1999 medverkat i en förstudie angående järnvägsanslutning till Sturups flygplats. Förstudien kompletteras för närvarande med en studie av de kapacitetsproblem som den tillkommande trafiken till Sturups flygplats förorsakat i järnvägssystemet i regionen. Föreliggande förstudie indikerar att projektet inte är samhällsekonomiskt lönsamt. Arbetet med att uppgradera till STAX 25 ton i relationen Bergslagen–Göteborg pågår. Åtgärder för STAX 25 ton och en ny lastprofil har således börjat planenligt. Tyngdpunkten under år 1998 har legat på utredningsarbete och projektering. Genomförandet fortsätter de kommande åren. Investeringar enligt länsplaner för transportinfrastruktur Banverket skall inom ramen för anvisade medel genomföra investeringar och förbättringsåtgärder på det statliga järnvägsnätet i enlighet med länsplaner för regional transportinfrastruktur. Banverkets genomförande av länsplanerna för regional transportinfrastruktur skall ske på ett sådant sätt att en lika stor andel av respektive länsplan är genomförd efter en fyraårsperiod (vid utgången av år 2001). Genomförandet av länsplanerna mäts dels genom jämförelse mellan antal genomförda eller påbörjade objekt under året och antalet objekt i planerna, dels genom jämförelse av kostnadsutfall under året och kostnader enligt planen. Samtliga länsstyrelser har fastställt nya regionala planer för transportinfrastrukturen för perioden 1998–2007. Tabell 14.27 Uppföljning av investeringsobjekt enligt länsplaner Miljoner kronor Objekt i plan Genom- förda/på- började Belopp i plan För- brukade medel Stockholms län 1 1 3 0 Uppsala län 0 0 0 0 Södermanlands län 1 0 2 0 Östergötlands län 6 5 36 22 Jönköpings län 4 4 29 30 Kronobergs län 1 0 7 0 Kalmar län 3 1 16 0 Blekinge län 0 0 0 0 Skåne län 4 3 35 24 Hallands län 3 3 4 7 Västra Götalands län 8 9 74 156 Värmlands län 7 3 17 15 Örebro län 2 0 3 0 Västmanlands län 1 0 1 0 Dalarnas län 6 4 21 19 Gävleborgs län 3 1 7 0 Västernorrlands län 13 4 40 43 Jämtlands län 3 2 2 0 Västerbottens län 6 6 30 31 Norrbottens län 5 2 18 3 Summa 345 350 Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Skånes, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län Avvikelsen förklaras av att bullerskyddsåtgärder ej påbörjats enligt planen. Kalmar län Avvikelsen förklaras av att rälsbyte Kalmar– Berga och makadamisering Sandbäckshult– Kalmar inte genomförts enligt plan. Västra Götalands län Utöver objekten i planen för år 1998 har spårbyte Svenshögen–Uddevalla på Bohusbanan tidigarelagts från år 2000 i samråd med länsstyrelsen. Örebro län De två mindre objekten som enligt planen skulle genomföras under år 1998 kommer att genomföras under år 1999. Västernorrlands län Det stora antalet objekt i planen förklaras av att flera objekt i länets plan ej specificerats årsvis. Jämförelsen är därför inte helt korrekt. Den höga förbrukningen av investeringsmedel beror på kostnadsökningar för upprustningen av Ådalsbanan. Norrbottens län Avvikelsen förklaras av att en järnvägshållplats vid Sunderby sjukhus och ett mindre projekt på Kalixbanan inte påbörjats under år 1998. Objektet Sunderby sjukhus skall genomföras under år 1999. Möjligheterna att genomföra de investeringar som prioriterats i de regionala planerna för år 1998 har begränsats till följd av att planerna fastställdes sent under våren 1998. De regionala planerna för Blekinge och Kronoberg överklagades också, vilket innebar att fastställandet ytterligare försenades för dessa län. Genomförandet av bullerskyddsåtgärder har under år 1998 inte följt planerna. I många planer har medlen för bland annat bullerskyddsåtgärder inte fördelats årsvis, utan redovisats som en samlad volym som skall genomföras under perioden 1998–2002. Därför är redovisningen i tabellen missvisande. Banverket arbetar för närvarande med en övergripande plan för hur investeringar i länsplanerna skall genomföras under åren 2000–2002. Verksamhetsmålet att lika stor andel av alla planer skall vara genomförda vid utgången av år 2001 ligger som grund för den övergripande planen. Botniabanan Den nuvarande stambanan byggdes på 1800-talet och är enkelspårig. Förutom dess låga standard har den ett ogynnsamt läge och den är hårt belastad av tung godstrafik. Den planerade Botniabanan mellan Kramfors och Umeå blir 190 km lång och kommer att tillsammans med den nuvarande stambanan bilda funktionen av ett dubbelspår. Därmed kan en effektiv godstrafik läggas upp med godstrafik norrut på stambanan och både persontrafik och snabba södergående godståg på den nya Botniabanan. Botniabanan kommer att tillåtlighetsprövas av regeringen enligt den nya miljöbalken. Den första etappen – mellan Örnsköldsvik och Husum – prövas enligt den äldre lagstiftningen. Första etappen påbörjades år 1999. Hela Botniabanan beräknas vara klar för trafik år 2006. Staten äger 91 % av aktierna i Botniabanan AB och kommunerna Kramfors, Örnsköldsvik, Nordmaling och Umeå äger 2,25 % vardera. Bolagets verksamhet regleras i huvudavtal som träffats mellan staten, ovannämnda kommuner samt Västernorrland och Västerbottens läns landsting. Upptagna lån inom Banverket Riksdagen har begärt redovisning av i vilken utsträckning som statsbudgeten är intecknad för att betala framtida räntor och amorteringar på lån m.m. Verksamhetsgrenen banhållning inom Banverket belastas med räntekostnader om 452 miljoner kronor år 2000 för de investeringar i eldriftsanläggningar, anläggningar inom Stock– holmsområdet (SL-paketet) samt Grödingebanan som finansierats med lån. Räntebelastningen avser såväl pågående investeringar som oavskrivet värde av färdigställda anläggningar. Räntekostnaden har ökat något från föregående år trots en sänkt räntenivå beroende på den fortsatta investeringen i tele- och eldriftsanläggningar. Projekteringskostnader för järnvägsanläggningar redovisas som tillgång om det är sannolikt att anläggningen skall produceras. Även större utredningar kan tillgångsredovisas under förutsättning att projektet är särskilt urskiljbara. Pågående projektering är i bokslut år 1998 tillgångsredovisat med 662 miljoner kronor. Kapi–talbindningen för projekteringslagret finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Några större pågående projekteringar är: Tabell 14.28 Anslagsbehov för räntor, amorteringar m.m. för lånefinansierade projekt 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Elinvesteringar 381 402 434 454 472 499 523 543 561 Teleinvesteringar 115 135 149 162 173 189 206 218 227 SL-investeringar och Grödingebanan 216 211 202 186 170 166 160 153 146 Villkorslån, Arlanda 63 63 63 63 63 62 62 62 62 Botniabanan 0 0 0 42 83 83 83 525 525 Totalt 775 811 848 907 961 999 1 034 1 501 1 521 Regeringens överväganden Banverket har möjlighet att ta lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i eldriftsanläggningar, de s.k. SL- investeringarna, produktions- och telenätsutrustningar, rörelsekapital och finansiering av omsättningstillgångar. För år 2000 föreslår regeringen en låneram för dessa ändamål uppgående till 8 410 miljoner kronor. Tabell 14.29 Lån Miljoner kronor Årsredovisning Prognos 1999 Förslag 2000 Beräknad 2001 Beräknad 2002 Beräknat 2003 Riksgäldslån Upplåning 569 691 750 750 750 750 Amortering 219 376 390 423 456 493 Utnyttjad låneram 7 735 Låneram i Riksgäldskontoret 7 735 8 050 8 410 8 737 9 031 9 288 Övriga lån Botniabanan (statsgaranti) 250 600 1 500 1 850 1 950 Citytunneln 0 50 100 300 400 Summa Övriga lån 250 650 1 600 2 150 2 350 Banverkets forskning och utveckling Banverkets sektorsansvar innebär bl.a. att Banverket skall verka för att tillämpad samhällsmotiverad forskning och utveckling inom järnvägstransportsystemet planeras, initieras och genomförs. Banverket skall också se till att forskningsresultaten dokumenteras, utvärderas och sprids. Under år 1998 har rutinerna för hantering av interna och externa förslag till forsknings- och utvecklingsverksamheten förändrats. Möjligheter för externa forskningsprojekt att söka anslag har formaliserats. För år 1998 uppgick verksamhetsvolymen inom detta område till ca 55 miljoner kronor, jämfört med 51 miljoner kronor år 1997. Banverket är en av de aktörer med FoU-verksamhet som granskas i en pågående utredning om hur Näringsdepartementets myndigheter bättre kan organiseras med hänsyn till deras bidrag till innovationssystemet och därmed till samhällsutveckling och tillväxt. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har i revisionsrapport för Banverkets styrelse tagit upp flera brister rörande ledningens förvaltning och rapportering till regeringen. RRV:s iakttagelser avser överskridande av kredit avseende anslagsposter, bristande efterkalkyler, ofullständig särredovisning av kostnaderna för extern försäljning och omorganisationens effekter på rutiner och styrning. Regeringen ser allvarligt på den kritik som framförs i RRV:s revisionsrapport samt den låga standard detta bidragit till i EA-klassificeringen. RRV:s kritik mot Banverket har också bidragit till att Banverket tilldelats klassificeringen ”Ej tillfredsställande” (CB) i ESV:s årliga ekonomiadministrativa värdering. Regeringen har tagit upp problemen i mål- och resultatdialogen med myndigheten och Banverket avser att förbättra sina rutiner framöver. Regeringen har i ändring av regleringsbrevet för Banverket förtydligat hur Banverket får disponera anslagskrediten på olika anslagsposter. Regeringens slutsatser med anledning av utfallet år 1998 Regeringen konstaterar att Banverkets verksamhet under år 1998 bidragit till de trafikpolitiska målen. Banverket arbetar vidare med de mål som inte uppnåtts; driftsstörningar samt mätmetoder och fullständighet när det gäller produktivitet och efterkalkyler. I Banverkets regleringsbrev anges att produktiviteten skall öka med minst två procentenheter under år 1998. Efter omorganisationen till sju produktionsdistrikt har de uppgifter man fått för de olika prestationerna inte kunnat läggas till grund för tillförlitliga produktivitetsmätningar. Banverket har därför fått ett tilläggsuppdrag att till den 1 november 1999 redovisa produktivitet enligt de krav som framgick i regleringsbrevet för år 1998. A3 Banverket: Sektorsuppgifter Tabell 14.30 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 776 747 Anslags- sparande 124 122 1999 Anslag 786 593 Utgifts- prognos 808 000 2000 Förslag 934 883 2001 Beräknat 949 538 1 2002 Beräknat 965 917 2 1Motsvarar 934 883 000 kronor i 2000 års prisnivå. 2Motsvarar 934 883 000 kronor i 2000 års prisnivå. Anslaget finansierar Banverkets kostnader för övergripande sektorsinsatser, järnvägsmuséet i Ängelholm, försvarsuppgifter, forskning och utveckling, bidrag till Inlandsbanan, övrig utveckling, stöd och expertfunktioner, Tågtrafikledningen och Järnvägsinspektionen. Från anslaget har 2 028 000 kronor överförts till UO 18 länsstyrelser till länsstyrelsernas arbete med de långsiktiga planerna. Anslagssparandet för anslaget uppgick vid utgången av år 1998 till 124 122 000 kronor. Huvuddelen av anslagssparandet hänför sig till Tågtrafikledningen och förseningar med utbyggnad av fjärrblockering. För innevarande budgetår pekar prognosen på ett överskridande av anslaget med drygt 21 miljoner kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag för sektorsuppgifter som uppgår till 934 883 000 kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation Från och med budgetåret 1997 har Banverket ett s.k. sektorsansvar inom järnvägssystemet (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115). Detta ansvar medför ett utökat ansvar för järnvägssystemet. Trafikledning och banfördelning är resurskrävande verksamheter. Det är angeläget att Banverket genomför åtgärder i syfte att effektivisera dessa. Ett exempel på sådana åtgärder är införandet av fjärrblockering (FJB). Fjärrblockering innebär att stationer och signaler styrs från en tågledningscentral vilket ökar kapaciteten samtidigt som mindre resurser åtgår jämfört med när styrningen sker lokalt från varje station. Enligt Godstransportdelegationen finns en viss oklarhet när det gäller det övergripande ansvaret för kombinerade transporter. Regeringen anser att Banverket framöver skall under sin sektorsroll ha övergripande ansvar för kombinerade transporter. Slutsatser Kombitrafik omfattar definitionsmässigt mer än ett transportsätt. Eftersom utvecklingen av effektiva kombinerade transporter i de flesta fall kräver infrastruktur vid eller i anslutning till järnväg är Banverket lämplig sektorsmyndighet att i samverkan med övriga trafikverk ha det övergripande ansvaret för utvecklingen inom detta område. Detta ansvar innebär inte ett utökat kostnadsansvar för Banverket. Järnvägsinspektionen skall lösa sin uppgift främst genom att ställa krav på och granska verksamhetsutövarnas internkontroll. Järnvägsinspektionen skall även följa och engagera sig i det europeiska standardiseringsarbetet inom spårtrafikområdet. Detta engagemang förbättrar Järnvägsinspektionens möjligheter att engagera tillverkarna i säkerhetsarbetet. Banverket skall arbeta med att effektivisera sin administration. Tabell 14.31 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 786 593 Teknisk justering 144 799 Ändrad resurstilldelning -2 028 Pris- och löneomräkning 5 519 Summa 934 883 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringen. Anslaget har tillförts 144 799 000 kronor. A4 Banverket: Banhållning Tabell 14.32 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 7 595 939 Anslags- sparande -80 038 1999 Anslag 6 689 600 Utgifts- prognos 7 148 000 2000 Förslag 6 279 322 2001 Beräknat 6 572 637 1 2002 Beräknat 6 688 785 2 1Motsvarar 6 467 834 000 kronor i 2000 års prisnivå. 2Motsvarar 6 467 834 000 kronor i 2000 års prisnivå. Från anslaget finansieras ny- och återinvesteringar, investeringar i stomjärnvägar som är betingade av regional trafik samt drift- och under–hållsåtgärder. Vidare finansieras från anslaget avskrivningskostnader för eldriftsanläggningar samt statens andel av kapitalkostnaderna för lån avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet enligt överenskommelse år 1983 mellan SJ, Stockholms läns landsting och staten. Från anslaget finansieras även investeringar i länsjärnvägar, Inlandsbanan samt ersättning för användande av järnvägen på Öresundsförbindelsen. Förra årets utfall på anslaget var -80 038 000 kronor. Utgiftsprognosen för år 1999 visar på ett överskridande av anslaget med 458 400 000 kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation Banverket har uppfyllt de flesta målen för verksamhetsåret 1998. I regleringsbrevet för år 1998 står att Banverket skall inom ramen för anvisade medel genomföra investeringar och förbättringsåtgärder på det statliga järnvägsnätet i enlighet med stomnätsplanen och länsplaner för regional transportinfrastruktur. Banverkets genomförande av länsplanerna för regional transportinfrastruktur skall ske på ett sådant sätt att en lika stor andel av respektive länsplan är genomförd efter en fyraårsperiod. En avvikelse mellan stomnätsplan och faktiskt genomförda åtgärder under år 1998 föreligger när det gäller investeringar på Västkustbanan. Banverket har ett mål som anger att den genomsnittliga skyltade hastigheten för snabbaste tågtyp på stomnätet inklusive Malmbanan skall öka med 1 % under år 1998, hastigheten ökade med knappt 3 % under året. Banverket har även som mål att antalet skadade och dödade i plankorsningsolyckor samt antalet plankorsningsolyckor på statens spåranläggningar skall minska under år 1998 mätt med ett femårigt medelvärde. Under år 1998 har 25 plankorsningsolyckor inträffat, det lägsta antalet sedan statistik började föras. Detta gäller även antalet dödade som uppgick till sju personer under år 1998. Antalet plankorsningsolyckor har jämfört med föregående femårsperiod minskat med 10 %. Regeringen föreslår ett ramanslag för investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar uppgående till 6 279 322 000 kronor. Slutsatser Regeringen anser att det är viktigt att Banverket upprätthåller en god drift och underhållsstandard på de befintliga banorna så att driftsstörningarna minskar. En god drift och underhållsstandard ger tidsvinster för resenärer och minskar framtida reinvesteringsbehov. Banverket skall även se över kostnaderna för drift, underhåll och nyinvesteringar för att främja effektiviteten samt pröva nya alternativa banhållningsmetoder. Nivån på de långsiktigt beslutade stomnätsplanerna ligger fast för planperioden. Tabell 14.33 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 6 689 600 Pris- och löneomräkning -92 962 Ändrad resurstilldelning -317 316 Summa 6 279 322 Utgångspunkten för hur medlen under anslaget Banhållning för år 2000 skall användas är främst riksdagens beslut i regeringens ekonomiska vårproposition år 1999 (prop. 1998/99:100) samt transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56). Av de ovan anförda prioriteringarna följer i nedanstående tabell regeringens bedömning av hur anslaget Banhållning skall fördelas på följande anslagsposter. Regeringen bedömer att anslagsnivån under åren 2001 och 2002 behöver ökas i ramen för utgiftsområde 22 jämfört med anslagsnivån år 2000. Tabell 14.34 Anslagsposter Miljoner kronor Planer/ år 1999 2000 2001 2002 Drift och underhåll av statliga järnvägar 2 700 2 500 2 500 2 500 2 500 Investeringar i stomjärnvägar 3 600 3 0151 2 6181 2 875 2 932 Regionala järnvägsin- vesteringar 357 400 350 350 350 Kostnader för lån avseende järnvägsin- vesteringar 775 811 848 907 Därav i planer 6 657 5 915 5 468 5 725 5 782 Summa 6 690 6 279 6 573 6 689 1Angivet belopp är föreslaget anslag. Vid jämförelse med planer per år skall anslagsbeloppet ökas med bidraget till Årstabron med 400 miljoner kronor som Stockholms läns landsting bidrar med. Regeringen anser att det är prioriterat att upprätthålla en rimlig nivå på vidmakthållande av banan. Regeringen avser därför att tilldela anslagsposten drift och underhåll av statliga järnvägar 2 500 miljoner kronor per år. Medelsnivån på anslagsposten investeringar i stomjärnvägar medför en viss tidsförskjutning mot plan. A5 Från EG-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska nätverk (TEN) Tabell 14.35 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 152 639 Anslags- sparande 130 258 1999 Anslag 200 000 Utgifts- prognos 165 000 2000 Förslag 200 000 2001 Beräknat 200 000 1 2002 Beräknat 200 000 2 1Motsvarar 196 089 000 kronor i 2000 års prisnivå. 2Motsvarar 196 089 000 kronor i 2000 års prisnivå. Sveriges medlemskap i EU innebär bl.a. möjligheten för Sverige att ansöka om gemenskapens finansiella stöd för projekt av gemensamt intresse på området för transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport- och telekommunikationer. Anslaget bekostar utbetalning av finansiellt stöd från Europeiska gemenskapen till svenska projekt på området för transeuropeiska nät (TEN) för infrastrukturerna inom transport och telekommunikation. Regeringens överväganden Resultatinformation Storleken på anslaget har beräknats utifrån en bedömning av det finansiella stödet till svenska TEN-projekt under år 2000. Finansiellt stöd har hittills beviljats för bl.a. följande svenska projekt; Öresundsförbindelsen, väg- och järnvägsprojekt inom den Nordiska triangeln samt för vissa investeringar inom sjöfartens och luftfartens infrastruktur. Under år 1999 har stöd beviljats för - Europaväg E 6 Lerbo–Torp, del av bron över Sunninge sund. - E 18 Örebro–Arboga. - Undersökningar och detaljerad teknisk design för konstruktion av en järnvägstunnel under Malmös stadskärna. - Byggande av de svenska landanslutningarna till Öresundsbron. - Studier för projekt BANA 3 Stockholm- Arlanda flygplats 1999. - Effektiv kontroll av obeledsagade enheter vid hamnarna i Trelleborg, Travemünde och Rostock. Gemenskapens stöd inbetalas på inkomsttitel i statsbudgeten. A6 Nationellt investeringsprogram för infrastrukturutveckling Tabell 14.36 Utgift Tusental kronor 1999 Anslag 1 650 000 Utgifts- prognos 1 644 000 2000 Förslag 1 650 000 2001 Beräknat 0 2002 Beräknat 0 Anslaget bekostar återbetalningen av vissa skulder och andra åtaganden staten har inom ramen för de särskilda storstadsöverenskommelserna i Stockholm och Göteborg samt bidrag till Inlandsbanan. Regeringens överväganden Riksdagen har under våren 1998 bl.a. godkänt finansieringslösningen för Södra länken och Årstabron samt godkänt att återbetalning av redan upptagna lån skall ske med anslag på statsbudgeten (prop. 1997/98:123, bet. 1997/98:TU5, rskr. 1997/98:213). Riksdagen instämde i regeringens bedömning att Vägverkets lån för projekt i Dennisöverenskommelsen skyndsamt bör betalas tillbaka. Staten skall också ersätta Nacka, Stockholms, Solna och Sundbybergs kommuner samt Stockholms läns landsting för nedlagda kostnader för vissa väganknutna miljöinvesteringar. Av anslaget kommer 1 100 miljoner kronor att användas för att återbetala skulder och andra åtaganden som staten har till följd av det avbrutna genomförandet av Dennisöverenskommelsen. Riksdagen har vidare godkänt en förändrad överenskommelse för Göteborgsregionen. (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU127, rskr. 1997/98:310). För återbetalning av lån m.m. i Göteborgsregionen föreslås 500 miljoner kronor att användas. Resterande 50 miljoner kronor föreslås att nyttjas för Inlandsbanan. För den tidigare Göteborgsöverenskommelsen har de berörda kommunerna genom Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län den 3 oktober 1994 redovisat det uppdrag regeringen den 20 januari 1994 gav dem med stöd av 6 kap. 2 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Av uppdraget framgår att kommunerna skall visa hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskommelsen. I sin redovisning bedömer länsstyrelsen att berörda riksintressen kan tillgodoses under förutsättning att den fortsatta planeringen bedrivs med stor hänsyn till hushållningsintressena. Vidare redovisas Göteborgsregionens miljökonsekvensbeskrivning av överenskommelsen som godkänts av de berörda kommunerna. Länsstyrelsens redovisning av uppdraget har remitterats. 15 Sjö- och luftfart 15.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar Sjöfartsverkets, Handelsflottans kultur- och fritidsråds, Luftfartsverkets och Statens haverikommissions verksamhetsområden. Vidare omfattas bidrag till sjöfarten för att skapa långsiktighet och rimliga konkurrensvillkor för den svenska handelssjöfarten samt stöd till kommunala flygplatser. Sjöfartsverket har till uppgift att se till att sjöfart kan bedrivas året runt i svenska farvatten och på samtliga svenska hamnar av betydelse under säkra, miljöanpassade och effektiva former. Handelsflottans kultur- och fritidsråd har i uppdrag att tillhandahålla sjöfolk ett attraktivt fritids- och kulturliv. Luftfartsverket har i uppdrag att skapa förutsättningar för ett säkert, effektivt och miljöanpassat flyg som kan tillgodose människors och näringslivets behov av resor och godstransporter, bl.a. genom att tillhandahålla, driva och utveckla statens flygtrafiktjänst och flygplatser. Antalet anställda inom verksamhetsområdet för år 1998 uppgick till ca 5 010 personer. 15.2 Utgiftsutveckling Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 19992 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 1 099,3 817,6 837,4 633,7 633,7 633,7 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2Inklusive anslaget B2 Transportstöd till Gotland. Versamhetsutfall och ekonomiskt utfall - Sjöfartsverkets resultat år 1998 före skattemotsvarighet var 230,8 miljoner kronor, en förbättring med 210 miljoner kronor jämfört med föregående år. Budgeterat motsvarande resultat för år 1999 är -70 miljoner kronor. För år 1998 inlevereras 120 miljoner kronor till staten. Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket för år 1998 inte uppfyllt soliditetsmålet. Detta beror dock på beslut om extra inleveranser från regeringen. Sjöfartsverkets verksamhet har till stor del präglats av arbetet med att förbättra sjösäkerheten och att miljöanpassa sjöfarten. - Luftfartsverkskoncernens resultat år 1998 efter finansiella poster var 606 miljoner kronor, en förbättring med 245 miljoner kronor jämfört med föregående år. Bedömt motsvarande resultat för år 1999 är 700 miljoner kronor. För år 1998 inlevereras 129 miljoner kronor till staten. Regeringen konstaterar att Luftfartsverket uppfyllt uppställda mål avseende utdelning och soliditet. Även räntabilitetsmålet är uppfyllt. Verksamhetsmålen för säkerhet och luftfartspolitik kan anses uppfyllda i huvudsak. Förändringar - Näringsdepartementet ser över Sjöfartsverkets verksamhetsstruktur i syfte att kunna identifiera eventuella mål- och rollkonflikter inom organisationen och förbättra effektiviteten samt underlaget för statsmakternas styrning. Även Handelsflottans kultur- och fritidsråd ingår i översynen. - Näringsdepartementet ser över LFV:s verksamhetsstruktur. Översynens förslag skall syfta till att minska eventuella rollkonflikter, renodla verksamhetsstrukturen, utveckla verksamheten och därmed öka effektiviteten i luftfartssektorn. Prioriteringar för år 2000 - Sjösäkerhets- och miljöfrågorna ges fortsatt hög prioritet. Arbetet inom EU och det internationella arbetet, företrädesvis inom sjöfartsorganisationen International Maritime Organization, IMO, är för dessa frågor av särskild betydelse. Även inom flyget ges säkerhets- och miljöfrågor fortsatt hög prioritet. Arbetet sker bl.a. inom EU och ICAO(International Civil Aviation Organization). Resultatbedömning De av statsmakterna fastlagda övergripande målen samt verksamhetsmålen inom verksamhetsområdet har i allt väsentligt uppfyllts. Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket jämfört med i regleringsbrevet för år 1998 uppställda mål har uppfyllt utdelningskravet och räntabilitetsmålet. Regeringen konstaterar vidare att soliditetsmålet på 50 % inte uppfyllts. Soliditeten uppgick till 45,6 %. Detta beror dock på beslut om extra inleveranser från regeringen. Regeringen konstaterar att Luftfartsverket jämfört med i regleringsbrevet för år 1998 uppställda mål har uppfyllt räntabilitetsmålet, soliditetsmålet och utdelningskravet. Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverkets revisionsberättelse för Sjöfartsverket innehåller en invändning. Invändningen avser att underskriven årsredovisning inte har upprättats förrän den 22 mars 1999. (Enligt 20 § förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisningar m.m. skall den underskrivna årsredovisningen avseende det senast avslutade räkenskapsåret, senast den 15 mars lämnas till RRV för granskning.) Övriga myndigheter under verksamhetsområdet har inte fått några anmärkningar. 15.3 Sjöfart Sjöfartsmarknaden Sveriges geografiska läge och vårt stora beroende av utrikeshandeln ger sjöfarten en viktig roll i det svenska transportsystemet. Den sjöledes transporterade utrikes godsvolymen uppgick till 133,6 miljoner ton år 1998 (131,6 miljoner ton för år 1997). Även för transporterna inom Sverige är sjöfarten av stor betydelse. Nästan 40 % av det totala inrikes transportarbetet utgörs av sjötransporter. Färjetrafiken är den sektor inom sjöfarten som under senare år utvecklats starkast. Cirka 33 miljoner ton lastbils- och järnvägsgods transporterades år 1998 med färjor. Det totala antalet passagerare till Sverige ökade med 440 000 till 19,6 miljoner. Den svenska handelsflottan minskade under år 1998 med sex fartyg. Vid årets utgång var antalet fartyg 412. Den negativa utvecklingen kan nu förväntas upphöra och en viss inflaggning är möjlig efter riksdagens beslut att höja rederistödet och den överenskommelse om tillfällig anställning av utländsk personal som parterna på arbetsmarknaden träffat. Sjöfartsverket Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Sjöfartsverkets resultat år 1998 före skattemotsvarighet var 230,8 miljoner kronor, en förbättring med 210 miljoner kronor jämfört med föregående år. Budgeterat motsvarande resultat för år 1999 är -70 miljoner kronor. För år 1998 inlevereras 120 miljoner kronor till staten. Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket för år 1998 inte helt uppfyllt soliditetsmålet. Soliditeten uppgick till 45,6 %. Detta beror dock på beslut om extra inleveranser från regeringen. Sjöfartsverkets verksamhet har till stor del präglats av arbetet med att förbättra sjösäkerheten och miljöanpassa sjöfarten. Större förändringar Sjöfartsverkets verksamhetsstruktur ses över i syfte att identifiera eventuella mål- och rollkonflikter inom organisationen och förbättra effektiviteten samt underlaget för statsmakternas styrning. Även Handelsflottans kultur- och fritidsråd ingår i översynen. Mål - Det övergripande målet för Sjöfartsverket föreslås ligga fast . - Målet för räntabilitet på eget kapital föreslås ligga fast på nuvarande nivå, 7 %. - Utdelningskravet, en tredjedel av resultat efter skattemotsvarighet, föreslås oförändrat. - Det långsiktiga målet för soliditeten bör ligga kvar på nuvarande nivå, lägst 30 %. - Prisrestriktionen föreslås ligga fast. Farledsavgifterna får öka med högst nettoprisindex, räknat från och med år 1995. Prioriteringar Sjösäkerhets- och miljöfrågorna ges fortsatt hög prioritet. Arbetet inom EU och det internationella arbetet, företrädesvis inom FN:s sjöfartsorganisation International Maritime Organization, IMO, är för dessa frågor av särskild betydelse. En investeringsnivå på 432,1 miljoner kronor föreslås för planperioden 2000–2002. Investeringarna avser till stor del återanskaffningar. I ett gemensamt projekt med Göteborgs hamn utreds tillgänglighets- och säkerhetshöjande åtgärder för att säkerställa anlöp av större containerfartyg och råoljetankers. En oförändrad låneram på 110 miljoner kronor föreslås. 15.3.1 Resultatbedömning och slutsatser Sjöfartsverket redovisade för år 1998 ett resultat före skattemotsvarighet på 230,8 miljoner kronor, en förbättring med 210 miljoner kronor jämfört med föregående år. Främsta anledningen till resultatförbättringen är att de sociala kostnaderna, i huvudsak pensionskostnaderna, blev 161 miljoner kronor lägre än föregående år. Investeringarna uppgick under år 1998 till 95,8 miljoner kronor. Sjöfartsverkets arbete har präglats av arbete i internationella organ med att öka sjösäkerheten och att fortsätta miljöanpassa sjöfarten. Arbetet bedrivs inom ramen för EU och IMO. Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket uppfyllt uppställda mål avseende utdelning och räntabilitet. Soliditetsmålet på 50 % har däremot inte uppfyllts helt på grund av regeringsbeslut om extra inleverans. Soliditeten blev 45,6 %, målet för år 1998 var 50 %. Soliditetsmålet har dock ändrats till lägst 30 % för år 1999. 15.3.2 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller en invändning. Invändningen avser att underskriven årsredovisning inte har upprättats förrän den 22 mars 1999. Enligt förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisningar m.m. 20 § skall den underskrivna årsredovisningen avseende det senast avslutade räkenskapsåret, senast den 15 mars lämnas till RRV för granskning. Årsredovisningen har i övrigt upprättats i enlighet med förordningen om myndigheters årsredovisning m.m., regleringsbrev och övriga beslut för Sjöfartsverket. RRV bedömer årsredovisningen i allt väsentligt rättvisande, varför RRV tillstyrker att resultaträkningen och balansräkningen fastställs. Regeringen har diskuterat invändningen vid en mål- och resultatdialog med Sjöfartsverket och erfar att verket har vidtagit åtgärder för att förseningen inte skall upprepas. 15.3.3 Verksamhetens inriktning m.m. Sjöfartsverkets treårsplan Sjösäkerhet och miljö Sjöfartsverket framhåller att frågan om kvalitetskriterier för flaggstater kommer att dominera det internationella sjösäkerhetsarbetet den närmaste framtiden. Samarbetet har lett till ett flertal säkerhetshöjande regler. Däremot har inte alla flaggstater satt reglerna i kraft i sin nationella lagstiftning och/eller organiserat en tillräcklig tillsyn. Detta har uppmärksammats inte bara inom IMO, utan även av EG– kommissionen och vissa viktiga sjöfartsnationer. När det gäller tekniska sjösäkerhetsregler är det internationella arbetet, med vissa undantag, inne i ett förvaltande skede. Samma sak gäller de mer operativa frågorna. Sjöfartsverket har under senare år successivt ökat sina resurser och insatser inom miljöområdet. Verket har särskilt arbetat med frågan om att införa ekonomiska styrmedel som ett sätt att stimulera sjöfartens miljöanpassning. Som en följd av detta infördes miljödifferentierade sjöfartsavgifter år 1998. Genomförandet av Östersjöstrategin, ett åtgärdsprogram för att bl.a. skapa anordningar för mottagning av fartygsgenererat avfall i hamnarna runt Östersjön, fortsätter. En grundläggande princip är att kostnaderna för att använda mottagningsanordningar inte skall tas ut genom särskilda avgifter, utan bör ingå i de generella hamn-avgifterna. Regeringens överväganden Näringsdepartementet ser över Sjöfartsverkets verksamhetsstruktur i syfte att kunna identifiera eventuella mål- och rollkonflikter inom organisationen och förbättra effektiviteten samt underlaget för statsmakternas styrning. Särskilt skall eventuella målkonflikter studeras utifrån de affärsmässiga kraven på hur verksamheten skall bedrivas och andra mål staten lagt fast för miljö- regional-, närings- och transportpolitiken. Regeringen fäster stor vikt vid det arbete Sjöfartsverket bedriver på säkerhets- och miljöområdet. Frågorna har hög prioritet inom ramen för regeringens transportpolitik och det är betydelsefullt att Sverige har en fortsatt aktiv roll i det internationella samarbetet på dessa områden. Regeringen uppmärksammar den allt ökande betydelsen av flaggstatsfrågorna. Vikten av att prioritera frågan om flaggstatskontroll framhölls också av regeringen i 1998 års transportpolitiska proposition. Sverige kommer därför aktivt och tillsammans med övriga EU–länder att verka för tillskapandet av internationella instrument som ställer kvalitetskrav på flaggstaters sjöfartsadministrationer. Det är med tillfredsställelse regeringen noterar att miljödifferentieringen av sjöfartsavgifterna har gett ett gott resultat. 15.3.4 Ekonomiska mål och resurser Sjöfartsverkets treårsplan I Sjöfartsverkets treårsplan framgår att intäkterna förväntas minska till följd av miljödifferentierade farledsavgifter med ca 80 miljoner kronor till år 2002. En analys visar att intäktsbortfallet från farledsavgifter efter det att Öresundsbron öppnats för trafik blir ca 40 miljoner kronor. Volymerna i utrikes och inrikes sjöfart beräknas öka med 2 % per år perioden 2000–2002. Sammantaget innebär antagandena att intäkterna från farledsavgifterna i slutet av perioden blir ca 90 miljoner kronor lägre än för år 1998. Sjöfartsverket kan inte enbart genom egna rationaliseringar kompensera detta intäktsbortfall. Enligt Sjöfartsverket är det angeläget med åtgärder från statsmakternas sida som tydligt signalerar att man till någon del är beredd att justera obalansen mellan kostnader och anslag för fritidsbåtstrafiken (se avsnitt 5.6 B1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.). Som nämndes av regeringen i förra årets budgetproposition genomför Sjöfartsverket ett rationaliseringsprogram. Sjöfartsverket räknar med ett fortsatt rationaliseringsarbete fram till år 2002. För treårsperioden 2000–2002 blir nettoeffekten av rationaliseringarna en besparing på ca 40 miljoner kronor. Treårsplanen, uppdaterad i augusti 1999, innebär beräknade resultat efter finansiella poster på 81 miljoner kronor, 43 miljoner kronor och -8 miljoner kronor för åren 2000–2002. Sjöfartsverket föreslår ingen förändring av målet för ränta-biliteten men påpekar att miljödifferentieringen innebär vissa svårigheter att bedöma hur resultatet påverkas. Anledningen är att det i systemet finns inbyggt återbetalning (restitution) för kväveoxidreducerande investeringar. Nuvarande mål är att resultatet efter skattemotsvarighet skall uppgå till 7 % av eget kapital. I den ekonomiska planen beräknas räntabiliteten till 6,4 %, 3,3 % och -0,8 % för åren 2000–2002. Sjöfartsverket har beträffande soliditeten förordat att en sänkning bör göras på ett sätt som är till gagn för Sjöfartsverket och handelssjöfarten. Verket föreslår att detta i första hand sker genom en upplösning av resultatutjämningsfonden och motsvarande nedskrivning av verkets anläggningstillgångar. Sjöfartsverket föreslår ingen förändring av nuvarande utdelningsmål som är en tredjedel av resultatet efter skattemotsvarighet. Den totala inleveransen (utdelning+skattemotsvarighet) beräknas för år 1999 till 0 kronor och för perioden 2000–2002 till 42,2, 22,2 respektive 0 miljoner kronor. Sjöfartsverket föreslår ingen förändring av nuvarande restriktion för prishöjningar som innebär att avgifterna får höjas med högst nettoprisindex. Sjöfartsverket konstaterar dock att det miljödifferentierade avgiftssystemet kan leda till minskade intäkter från farledsavgifterna. Sjöfartsverket föreslår en investeringsnivå under perioden 2000–2002 på sammanlagt 432,1 miljoner kronor. Investeringarna avser till stor del återanskaffningar. I ett gemensamt projekt med Göteborgs hamn utreds tillgänglighets- och säkerhetshöjande åtgärder för att säkerställa anlöp av större containerfartyg och råoljetankers. Det finns två farleder till hamnen, Torshamnsleden och Böttöleden. Göteborgs hamn är den enda hamnen i Norden med direktanlöpande linjetrafik till avlägsna marknader, s.k. transocean direktgående trafik. Utvecklingen inom den transoceana linjesjöfarten går i riktning mot ökade fartygsstorlekar. I Göteborg är de fysiska förutsättningarna att ta emot stora fartyg begränsade. För isbrytningsverksamheten görs betydande investeringar på grund av att de två äldsta isbrytarna – TOR och NJORD – ersätts med tre nya fartyg. Dessa tre nya fartyg kommer inte att ägas av verket. Sjöfartsverket har i stället slutit ett samarbetsavtal med Bylock & Nordsjöfrakt och Viking Supply A/S som ger verket tillgång till fartygen under tre vintermånader. Under övrig tid används de som s.k. supply–fartyg. Investeringskostnaderna för isbrytningsanpassning upp-går till ca 60 miljoner kronor för vart och ett av de tre fartygen. Fartygen kommer att levereras under perioden 2000–2001. Vad beträffar farleder och utmärkning ligger investeringsnivån under treårsperioden på ca 58 miljoner kronor per år. Vidare planeras en återanskaffning av 23 lotsbåtar under treårsperioden. Samtliga lotsbåtar förses med avgaskatalysatorer. Investeringarna inom sjökartläggning uppgår under perioden till 38,4 miljoner kronor och avser främst återanskaffning av utrustning för sjömätning och sjökortsframställning. Investeringarna fördelas på verksamhetsområden enligt följande. Tabell 15.2 Investeringar för perioden 2000–2002 Miljoner kronor 2000 2001 2002 Farleder 70 250 61 750 40 950 Lotsning 97 650 64 630 43 100 Sjöräddning 2 300 600 1 300 Sjökartläggning 16 595 10 030 11 800 Isbrytning 7 000 Tekniska avd. 1 600 1 100 1 000 Suma investeringar 195 395 138 110 98 150 Regeringens överväganden I budgetpropositionen för år 1999 föreslog regeringen att soliditeten sänks från 50 % till lägst 30 %. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget. Regeringen anser dock inte att en direktavskrivning av verkets anläggningstillgångar är en lämplig väg för att sänka Sjöfartsverkets soliditet. Detta strider bl.a. mot en god redovisningssed. Regeringen anser att räntabilitetsmålet bör ligga fast på nuvarande nivå, 7 %. Beträffande utdelningskravet anser regeringen att detta bör vara en tredjedel av vinsten, räknat som resultatet efter skattemotsvarighet. Utdelning och skattemotsvarighet bör även fortsättningsvis fastställas slutligt av regeringen årligen i samband med bokslutet. Regeringen föreslår vidare att den nu gällande prisrestriktionen skall vara oförändrad vilket innebär att höjningar av farledsavgifterna inte får överstiga nettoprisindex räknat från och med år 1995. Sjöfartsverkets negativa resultat för år 1999 beror på en engångskostnad på 100 miljoner kronor för det nya lotsavtalet. Genom denna åtgärd uppfyller Sjöfartsverket inte de fastställda ekonomiska målen för år 1999. Regeringen vill nämna att Sjöfartsverket i regleringsbrevet för år 1998 gavs i uppdrag att ut- reda hur jämförande studier (s.k. bench- marking) kan ske av verkets olika verksamheter. Sjöfartsverket lämnade i maj 1998 förslag om hur ett sådant arbete kunde bedrivas och i 1999 års regleringsbrev fick Sjöfartsverket i uppdrag att redovisa hur arbetet med benchmarking- studierna fortskrider. Sjöfartsverket har redovisat detta och regeringen ser positivt på de studier som bedrivs och att de leder till åtgärder i de fall detta är motiverat. Vidare vill regeringen nämna att regeringen har gett Sjöfartsverket i uppdrag att utvärdera miljödifferentieringen av sjöfartsavgiftssystemet samt att belysa eventuella konsekvenser som omläggningen av sjöfartsavgiftssystemet i övrigt medfört. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om vad som framgick av prop. 1996/97:1, utgiftsområde 22 ”En miljödifferentiering av sjöfartsavgifterna skall ske inom ramen för Sjöfartsverkets ekonomiska mål och inriktning, och skall sett över ett antal år inte innebära några egentliga effekter på verkets ekonomiska resultat”. Regeringen har ingen erinran mot investeringsplanens nivå eller inriktning. Mot bakgrund av regeringens överväganden redovisas följande prognoser över resultat m.m. under treårsperioden 2000–2002. För år 1999 kommer regeringen i särskild ordning att pröva inleveransens storlek. Tabell 15.3 Prognos över resultat m.m. Miljoner kronor 1999 2000 2001 2002 Årets vinst efter skatt och skattemotsvarighet -70,7 58,5 30,7 -7,8 Räntabilitet på eget kapital (procent) -8,0 6,4 3,3 -0,8 Soliditet (procent) 42,5 41,6 41,7 41,0 Beräknad skattemotsvarighet 0,0 22,7 12,0 0,0 Beräknad utdelning 0,0 19,5 10,2 0,0 15.3.5 Finansiella befogenheter Sjöfartsverkets treårsplan Sjöfartsverkets investeringar finansieras för närvarande helt med egna medel. Därutöver har Sjöfartsverket bemyndigande att inom en viss ram ta upp lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar. Regeringens överväganden Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999 låta Sjöfartsverket få rätt att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en total ram på 110 miljoner kronor. Sjöfartsverket får placera kassamässigt överskott i bank och på räntebärande konto i Riksgäldskontoret. 15.4 Anslag för budgetåret 2000 B1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. Tabell 15.4 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 44 415 1999 Anslag 44 415 Utgifts- prognos 44 415 2000 Förslag 61 000 2001 Beräknat 61 000 2002 Beräknat 61 000 Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartsverkets verksamhetsområde, bl.a. för fritidsbåtssektorn, som inte finansieras via handelssjöfarten. Regeringens överväganden Resultatinformation Sjöfartsverket anför att handelssjöfartens betalningsansvar ökat markant de senaste åren och att anslaget inte täcker de kostnader som främst fritidsbåtssektorn åsamkar Sjöfartsverket. Den praktiska konsekvensen av detta är att Sjöfartsverket måste finansiera dessa kostnader med de avgifter som handelssjöfarten betalar. Sjöfartsverket beräknar att kostnaderna för fritidsbåtsverksamheten uppgår till totalt ca 117 miljoner kronor och föreslår att en första uppjustering av anslaget görs för år 2000 med 30 miljoner kronor till 74,4 miljoner kronor. Slutsats Sjöfartsverket har även i tidigare treårsplaner redovisat att handelssjöfartens betalningsansvar ökat markant de senaste åren och att anslaget inte täcker de kostnader som främst fritidsbåtssektorn åsamkar Sjöfartsverket. I budgetpropositionerna för åren 1998 och 1999 redovisade regeringen att den med anledning av det statsfinansiella läget inte kunde tillstyrka någon anslagshöjning. Regeringen anser nu att en uppjustering av anslaget bör göras. Regeringen föreslår att anslaget höjs från nuvarande nivå på 44,4 miljoner kronor till 61 miljoner kronor. I budgetpropositionen för år 1999 anförde regeringen att den under år 1999 skulle återkomma till riksdagen med ett konkret förslag till hur en allmän registrering av fritidsbåtar bör genomföras. Regeringen har fört en dialog med försäkringsbranschen som i dag är involverad i det frivilliga båtregister som Stöldskyddsföreningen administrerar. Från detta håll har man angivit att den ovisshet som råder i dag om ett eventuellt införande av ett statligt båtregister har gjort att man inte avsatt några ytterligare resurser för att utveckla och förbättra det frivilliga registret. Regeringen anser att ett allmänt register bör bygga vidare på det frivilliga fritidsbåtsregistret. För att förbättra ersättningsmöjligheterna för skadelidande vid olyckor med fritidsbåtar avser regeringen att överväga möjligheterna att införa en obligatorisk ansvarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar. Om en obligatorisk ansvarsförsäkring införs skapas också en möjlighet för försäkringsgivarna att lämna kontrolluppgifter om fritidsbåtsinnehav till skattemyndigheterna. B2 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. Tabell 15.5 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 62 660 1999 Anslag 62 660 Utgifts- prognos 62 660 2000 Förslag 62 660 2001 Beräknat 62 660 2002 Beräknat 62 660 Under anslaget utgår bidrag till täckande av underskott för drift av Trollhätte och Säffle kanaler samt ersättning till Vänerns Seglationsstyrelse. B3 Bidrag till sjöfarten Tabell 15.6 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 483 049 Anslags- sparande 23 294 1999 Anslag 405 000 Utgifts- prognos 428 294 2000 Förslag 405 000 2001 Beräknat 405 000 2002 Beräknat 405 000 I december 1996 antog riksdagen ett sjöfartpolitiskt beslut (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115) som innebär att staten är beredd att skapa långsiktighet och rimliga konkurrensvillkor för den svenska handelssjöfarten för åren 1997–2001. Statligt stöd skall lämnas till arbetsgivarens kostnader för skatt och sociala avgifter. Regeringen beslutade i enlighet med den av riksdagen beslutade reviderade budgeten för andra halvåret 1998 att från den 1 juli 1998 öka bidraget till sjöfarten genom att höja bidraget till kostnader för socialavgifter från 29 000 till 45 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft. Från den 1 januari 1999 höjdes bidraget till sjöfarten för sociala avgifter från 45 000 till 58 000 kronor per kalenderår och årsarbetskraft. Regeringens överväganden Resultatinformation Genom det statliga bidraget till sjöfarten har de svenska rederiernas ekonomiska situation förbättrats och konkurrensförmågan stärkts. Den negativa utvecklingen under de senaste åren beträffande det svenska tonnaget kan nu förväntas upphöra och en viss inflaggning är möjlig efter riksdagens beslut att höja bidraget till sjöfarten och den överenskommelse om tillfällig anställning av utländsk personal som parterna på arbetsmarknaden träffat. Slutsats Rederinämnden har i sin anslagsframställning begärt 526 000 000 kronor i anslag för budgetåret. Anslaget är för närvarande 405 000 000 kronor. Rederinämndens framställning skulle innebära en höjning av anslaget med 121 000 000 kronor. Anslaget 405 000 000 kronor är beräknat på en betydligt lägre nivå för bidraget till sociala avgifter än det som gäller från och med den 1 januari 1999. Höjningen av bidraget till sjöfarten för sociala avgifter leder till att anslaget behöver ökas. Behovet av en ökning av anslaget hänger också i väsentlig grad samman med i vilken utsträckning tillfällig anställning av utländsk personal kommer att ske. Regeringen anser det viktigt att slå vakt om den svenska sjöfartsnäringen och att skapa ett positivt klimat för denna näring. Därför har regeringen i samband med tilläggsbudget 2 för budgetåret 1999 fört över medel för att säkerställa att utbetalningarna från Rederinämnden skall kunna ske under budgetåret. Regeringen anser att det ökade utgiftsbehovet därmed är tillgodosett. Den föreslagna budgetåtgärden bedöms falla under EG:s regler om statligt stöd till företag. Den skall därför anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 88.3 i EG–fördraget. Bidrag till fartygsförlagd utbildning Regeringens överväganden Resultatinformation För att få ut examen efter genomgången utbildning till sjöbefäl krävs godkänd utbildning vid högskola och praktik i den omfattning som anges för den ifrågavarande utbildningen. Även eleverna på gymnasiets energiprogram har behov av praktikplats. Tillgången på praktikplatser är därför av central betydelse. Den svenskflaggade handelsflottan räcker inte längre till för att garantera tillgången på utbildningsplatser. Praktikplatser är ytterst en kostnad som belastar det enskilda rederiet. Slutsats I utredningen Svensk sjöfartsnäring – hot och möjligheter (SOU 1998:129), den s.k. Bäckströmska utredningen har utredaren föreslagit att rederier som tillhandahåller platser för utbildning förlagd ombord på fartyg skall få ett stöd. Detta skulle gälla för utbildningsplatser både på svensk- och utlandsflaggade fartyg. Stödets omfattning har beräknats till 20 000 kronor per befälselev och år samt 12 000 kronor per elev i gymnasiets energiprogram och år. Det totala stödet skulle uppgå till 14 000 000 kronor per år. Förslaget har remissbehandlats. Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt förslaget. Det är för närvarande svårt att få antalet fartygsförlagda utbildningsplatser att räcka till. Ett statligt stöd till fartygsförlagda utbildningsplatser skulle bli ett incitament för att öka antalet praktikplatser. Regeringen anser dock att bl.a. frågan om stödets finansiering behöver beredas ytterligare innan något förslag kan lämnas och avser att återkomma till riksdagen i samband med vårpropositionen. Vänersjöfarten Näringsdepartementet har uppdragit åt en utredare att lägga fram förslag som långsiktigt ger förutsättningar för en kommersiellt bärkraftig utveckling av Vänersjöfarten. Beslutet har fattats mot bakgrund av utredningen ”Vänersjöfarten och transportpolitiken” som producerats av Sjöfartsverket i samarbete med Sjöfartens Analys Institut (SAI). Uppdraget, som bland annat går ut på att belysa kostnader och rationaliseringsmöjligheter i Vänerhamnarna, skall vara avslutat senast den 1 mars 2000. Kvarken Under hösten 1999 skulle färjetrafiken mellan Umeå och Vasa ha upphört som en följd av att taxfreeförsäljningen upphörde den 1 juli. Taxfreeförsäljningen har svarat för ca 65 % av intäkterna. Kvarkentrafiken drabbades hårt i jämförelse med övriga linjer mellan Sverige och Finland som kan utnyttja Ålands särställning eller angöra hamn i tredje land. Färjetrafiken Umeå–Vasa har bedrivits under många år och etablerades under tidigare regelverk. Regeringen beslutade därför den 29 april 1999 att tillsammans med den finska regeringen upphandla färjetrafik på sträckan Umeå–Vasa i enlighet med EU:s riktlinjer för allmän trafikplikt för att under en omställningsperiod på två år trygga persontrafikförsörjningen på sträckan. Därefter skall trafiken kunna drivas kommersiellt. Det årliga stödet uppgår till 30 miljoner kronor som fördelas lika mellan Sverige och Finland. Västerbottenregionen bidrar med 3 miljoner kronor per år och svenska staten med 12 miljoner kronor per år under två år. Finska staten har svarat för upphandlingen och slutit avtal med Vasabåtarna AB. Framställningar om en förnyad haveri- utredning med anledning av M/S Estonias förlisning Den Internationella Transportarbetarefederationen (ITF) och Den Nordiska Transportarbetarefederationen (NTF) har i en gemensam skrivelse i januari 1999 begärt en förnyad haveriutredning med anledning av M/S Estonias förlisning. ITF har låtit en konsultbyrå se över den gemensamma haverikommissionens slut- rapport. Konsultbyrån har kritiserat haverirapporten på en rad punkter. ITF och NTF menar att en ny utredning måste ske i öppenhet med alla intresserade parter representerade och att utredningen skall baseras på alla tillgängliga fakta, inklusive en ny undersökning av fartyget och vittnesmål från överlevande. Framställningar om en förnyad haveriutredning har också inkommit från andra håll, bl.a. från en grupp överlevande. De överlevande framhåller påstådda felaktigheter i den gemensamma haverikommissionens slutrapport, bl.a. att uppgifter i rapporten inte stämmer med överlevandes iakttagelser. Man understryker att det finns ett stort antal obesvarade frågor kring olycksförloppet och att dessa måste få trovärdiga svar så att överlevande, anhöriga och andra får en möjlighet att lägga olyckan bakom sig. Regeringens bedömning Statens haverikommission (SHK) och Sjöfartsverket har yttrat sig över framställningarna om en förnyad haveriutredning. SHK tar inte ställning till om regeringen bör verka för en ny utredning eller inte, men kommenterar lämnade uppgifter. Sjöfartsverket bemöter kritiken på ett flertal punkter och menar sammanfattningsvis att det som framförs i framställningarna inte är grund för ett beslut om en förnyad haveriutredning. År 1995 ingick Estland, Finland och Sverige ett avtal om att gravfrid skall råda i och omkring vraket efter M/S Estonia. Därefter har Danmark och Storbritannien anslutit sig till avtalet. En förnyad haveriutredning innefattande en ny undersökning av vraket kräver att avtalet förhandlas om. I samband med beslutet i februari i år, att några åtgärder för att ta upp de omkomna inte skall vidtas, bedömde regeringen en sådan omförhandling av avtalet som svår att åstadkomma. Bedömningen kvarstår. Sammantaget finner regeringen inte skäl att verka för att en ny haveriutredning skall genomföras. Regeringen vidtar därför ingen åtgärd med anledning av framställningarna. Åtgärder mot förorening från fartyg Efter beslut av regeringen kan kostnader betalas som uppkommit till följd av förelägganden eller förbud som Sjöfartsverket föreskriver med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. 15.5 Handelsflottans kultur- och fritidsråd Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) har till uppgift att tillhandahålla sjöfolk ett attraktivt fritids- och kulturliv. HKF:s verksamhet finansieras genom en avräkning på Sjöfartsverkets farledsavgifter samt av egna avgiftsintäkter. Avräkningen på farledsavgifterna för år 1999 är 18,5 miljoner kronor. HKF föreslår att 18,5 miljoner kronor av rådets totala kostnader skall finansieras genom avräkning av farledsavgifterna år 2000. Vidare beräknar HKF att de egna avgiftsintäkterna uppgår till 8,4 miljoner kronor. Regeringens överväganden Som tidigare nämnts ser Näringsdepartementet över Sjöfartsverkets och Handelsflottans kultur- och fritidsråds verksamhetsstrukturer. Regeringen tillstyrker HKF:s förslag till avräkning av farledsavgifter för rådets kostnader. 15.6 Luftfart Flygmarknaden Antalet ankommande och avresande flygpassagerare i linjefart och chartertrafik ökade under år 1998 med 7 % till 27,5 miljoner vid de statliga flygplatserna. Detta är den högsta siffran någonsin. Totala antalet passagerare för Sverige (inkl. de icke statliga flygplatserna) är 29,0 miljoner för år 1998. Utrikestrafiken svarade för den övervägande delen av ökningen. Utrikes ökade antalet passagerare med 8 % till 14,5 miljoner och inrikes med 6 % till 14,5 miljoner. Utrikes passagerare har ökat under flera år, men efter ett antal svaga år i början av nittiotalet har även inrikesflyget ökat. Detta speglar i huvudsak den svenska ekonomin med en fortsatt god exportutveckling samt en ökning av inhemsk efterfrågan. Antalet landningar i linjefart och chartertrafik ökade med 5 % under år 1998 till 295 000. Taxi- och allmänflyget fortsatte att minska och antalet landningar under året minskade med 5 % till 173 000. Antalet överflygningar i svenskt kontrollerat luftrum ökade med 7 % till 164 000, vilket är ca en fjärdedel av det totala antalet luftrumsrörelser. Trafiken kommer i första hand från de stora städerna i Västeuropa och går via det svenska och ryska luftrummet till asiatiska destinationer. Flygfrakten ökade under året med 4 % till 198 000 ton. Den flygbefordrade posten minskade med 4 % till 34 000 ton. Enligt Luftfartsverkets (LFV:s) huvudprog- nos bedöms flygtrafiken utvecklas fram till år 2002 enligt nedan. Tabell 15.7 Flygtrafikens utveckling Utveckling Huvudalternativ Passagerare 5 % Passagerare inrikes 5,1 % Passagerare utrikes 5,0 % Landningar 4,2 % Landningar inrikes 3,8 % Landningar utrikes 4,9 % Överflygningar 5,4 % Frakt 5,5 % Luftfartsverket Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Luftfartsverkskoncernens resultat år 1998 efter finansiella poster var 606 miljoner kronor, en förbättring med 245 miljoner kronor jämfört med föregående år. Bedömt motsvarande resultat för år 1999 är 700 miljoner kronor. För år 1998 inlevereras 129 miljoner kronor till staten. Regeringen konstaterar att Luftfartsverket uppfyllt uppställda mål avseende utdelning och soliditet. Även räntabilitetsmålet är uppfyllt. Verksamhetsmålen för säkerhet och luftfartspolitik kan anses uppfyllda i huvudsak. Större förändringar Näringsdepartementet har anlitat en konsult för att se över LFV:s verksamhetsstruktur. Översynens förslag skall syfta till att minska eventuella rollkonflikter inom organisationen, renodla verksamhetsstrukturen, utveckla verksamheten och därmed öka effektiviteten i luftfartssektorn. Mål - Det övergripande målet för Luftfartsverket föreslås ligga fast . - Målet för räntabilitet på eget kapital föreslås ligga fast på nuvarande nivå, 8 %. - Det långsiktiga soliditetsmålet på lägst 25 % föreslås oförändrat. - Utdelningskravet, en tredjedel av resultatet efter skattemotsvarighet, föreslås oförändrat. - Prisrestriktionen, som innebär att trafikavgifterna, exklusive undervägsavgifter, securityavgifter och bulleravgifter, i genomsnitt över åren får öka med högst nettoprisindex, mätt från år 1993, föreslås oförändrad. Prioriteringar Säkerhets- och miljöfrågor ges fortsatt hög prioritet. En investeringsnivå på 7 500 miljoner kronor föreslås för planperioden 2000–2002. Stora investeringar genomförs de närmaste åren på Arlanda. De största är tredje banan och ökad terminalkapacitet. Bland övriga större investeringar kan nämnas förnyelsen av flygtrafikledningssystemet. En låneram på 6 000 miljoner kronor föreslås. 15.6.1 Resultatbedömning och slutsatser Luftfartsverkskoncernen redovisade för år 1998 ett resultat efter finansiella poster på 606 miljoner kronor, en förbättring med 245 miljoner kronor jämfört med år 1997. Resultatförbättringen har till stor del sin grund i en kraftig tillväxt av flyget som transportmedel. Samtidigt har utvecklingen av kostnaderna hållits tillbaka inom ramen för effektiviseringsprogrammet Uppdrag 2000. Flyget har en tillväxt som inte ägt rum sedan 1980–talet. Det är framför allt utrikestrafiken som växer kraftigt men även inrikestrafiken visar nu tecken på en uthållig tillväxt. Detta innebär inte med automatik att branschen har en lång period av tillväxt framför sig. Trafikprognosen kan slå fel och prognosen bör därmed betraktas som relativt känslig. Resultatet för år 1999 uppgår enligt nu gällande bedömning till 700 miljoner kronor. Luftfartsverket anser i årsredovisningen för år 1998 att gällande verksamhetsmål för säkerhets- arbetet (safety och security) och luftfartspolitiken i huvudsak har uppfyllts. När det gäller flygsäkerhetsläget för den tunga luftfarten konstateras att det under året inte inträffat någon allvarlig flygolycka. Inom den privata motorflygverksamheten har fyra personer omkommit vid tre haverier. Statens haverikommission utreder händelserna. Investeringarna uppgick under år 1998 till 881 miljoner kronor. Investeringarna under året utgjordes främst av färdigställandet av uppställningsplatser avsedda för flygplan, anpassning av Arlandas terminal 5 för järnväg, förberedelser för den tredje rullbanan på Arlanda flygplats och nytt flygtrafikledningssystem. Regeringen konstaterar att Luftfartsverket uppfyllt uppställda mål avseende utdelning och soliditet. Regeringen konstaterar vidare att soliditeten steg till 27 %. Regeringen delar synen att de uppställda verksamhetsmålen i huvudsak uppfyllts. 15.6.2 Verksamhetens inriktning m.m. Luftfartsverket LFV framför i treårsplanen att ett naturligt sätt för samarbete med andra parter är bolagsformen. LFV har därför till regeringen under senare år inlämnat förslag till ett antal bolagsbildningar, vilka i de flesta fall beviljats. LFV anser dock att besluten om att få bilda bolag i vissa fall, på grund av de många stegen i beslutsprocessen, dragit ut på tiden och i något fall lett till att samarbetspartnern inte kunnat vänta utan agerat på egen hand. LFV anser att en större frihet för verket att självt få bilda bolag eller att få ändra i bolagsordningar eller ändra ägarandel skulle påskynda beslutsprocessen och förenkla affärs- utvecklingsarbetet. LFV menar att ett annat angreppssätt på denna fråga är att verksamheten inom LFV:s produktionsroll bolagiseras vilket skulle eliminera de ovan beskrivna problemen. Säkerhet och miljö En allt större del av säkerhetsarbetet bedrivs internationellt och inom internationella fora, däribland EU, ICAO (FN:s flygorganisation) och JAA (samarbetsorgan för flygsäkerhetsmyndigheterna i 30 europeiska länder). Sverige medverkar aktivt i detta arbete främst genom Luftfartsinspektionen. I juni 1998 antog EU:s ministerråd det mandat som bemyndigar kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna och några stater utanför EU, inleda förhandlingar om etablerandet av en europeisk myndighet med ansvar för flygsäkerheten inom den civila luftfarten (EASA). De reella förhandlingarna kommer även i fortsättningen att utgöra en mycket viktig del i LFV:s arbete i syfte att främja och höja den internationella flygsäkerheten. Det europeiska harmoniseringsarbetet har under år 1998 i hög grad påverkat Luftfartsverkets verksamhet vad gäller flygsäkerhetsbestämmelser och införandet av de gemensamma flygsäkerhetsbestämmelserna, JAR. I syfte att underlätta arbetet har Luftfartsverket inrättat en databas, vilken tagits i drift under det första halvåret 1999. Luftfartsverket är engagerat i det internationella miljöarbetet inom ICAO:s miljögrupp (CAEP) och inom den europeiska luftfartsorganisationen ECAC, inom vilken Luftfartsverkets generaldirektör har en samordnande roll vad gäller miljöfrågor. Inom CAEP deltar Sverige i arbetet med en skärpning av buller- och utsläpps-normer, utveckling av riktlinjer för utsläppsavgifter samt uppföljning av klimatmötet i Kyoto. Ett underlag skall tas fram till ICAO:s nästa generalförsamling år 2001. Sverige arbetar också för att miljöfrågor skall bli mer framträdande inom Eurocontrol och har även väckt frågan om miljörelaterade en route– avgifter, vars effektivitet för närvarande utreds inom ICAO. För att skapa förutsättningar för ett miljöanpassat flyg, vilket var ett av regeringens mål för Luftfartsverket för år 1998, har tretton interna miljömål satts upp. Alla utom tre av dessa mål har uppfyllts under år 1998. Som en följd av regeringens miljöpolitiska proposition (prop. 1997/98:145) har Luftfartsverket fått i uppdrag att senast den 1 oktober 1999 lämna förslag till åtgärder för att uppnå de uppställda miljökvalitetsmålen. Under år 1998 har regeringen i olika sammanhang konkretiserat de nationella miljömålen, bl.a. genom att lägga ut ett antal måluppdrag som berör luftfartens miljöpåverkan. Regeringens överväganden Näringsdepartementet ser över LFV:s verksamhetsstruktur. Översynens förslag skall syfta till att minska eventuella rollkonflikter inom organisationen, renodla verksamhetsstrukturen, utveckla verksamheten och därmed öka effektiviteten i luftfartssektorn. Regeringen anser att frågan om LFV:s hemställan avseende verkets möjligheter att självt bilda bolag bör ingå i denna översyn. Regeringen konstaterar att avregleringen av det svenska inrikesflyget inte har givit önskade effekter på marknaden varför regeringen avser att närmare analysera konkurrenssituationen på den svenska flygmarknaden. Regeringen ser med tillfredsställelse på Luftfartsverkets aktiva internationella arbete och engagemang för en ökad och enhetlig flygsäkerhetsstandard. Sverige bör även i fortsättningen vara pådrivande inom flygsäkerhetsområdet och med kraft verka för ett snabbt etablerande av den europeiska flygsäkerhetsmyndigheten, EASA. Regeringen anser vidare att det är viktigt att miljöarbetet även fortsättningsvis bedrivs med hög prioritet och ser positivt på EU:s miljöarbete inom luftfartssektorn vad gäller frågor som skärpning av normer för bullernivåer och avgasutsläpp, avgasrelaterade avgifter samt det EU–initierade projektet AERONET med syfte att öka och samordna kunskaperna om utsläpp från luftfarten och dess inverkan på atmosfären. Regeringen vill även understryka vikten av Luftfartsverkets stöd till nationell och internationell forskning inom miljöområdet. 15.6.3 Ekonomiska mål och resurser Luftfartsverkets treårsplan Som framgick i föregående års budgetproposition gjorde Luftfartsverket år 1997 en djupare analys av sin ekonomiska situation för perioden fram till år 2005. Av analysen framgick att den sammantagna ekonomiska effekten av främst yttre faktorer som kan komma att påverka Luftfartsverket innebär en risk för att dagens goda ekonomiska resultat inte blir bestående. Trots positiv trafikutveckling visade huvudscenariot i analysen på kraftigt försämrad lönsamhet och ekonomisk ställning för Luftfartsverket. Mot bakgrund av detta utformade Luftfartsverket ett åtgärdsprogram – Uppdrag 2000. Målet är att genomföra åtgärder som förbättrar resultatet med 300 miljoner kronor under två år. En del av de hot som identifierades vid analysen år 1997 har inte förverkligats. Å andra sidan medför marknadens krav på utökad terminalkapacitet på Arlanda nya utmaningar för LFV:s ekonomi. Investeringsvolymen behöver utökas utöver den som presenterades i föregående treårsplan. En rad åtgärder har initierats med anledning av uppdrag 2000. Bland de kostnadsreducerande åtgärder som beslutats kan nämnas minskning av antalet distriktskontor inom Luftfartsinspektionen, översyn av verksamheten vid Flygtrafikledningsskolan vid Sturup och centralisering av flygplaneringstjänsten. Den ekonomiska planen, uppdaterad i augusti 1999, innebär beräknade resultat efter skattemotsvarighet på 420, 430 och 310 miljoner kronor för åren 2000–2002. Luftfartsverket föreslår en förändring av målet för räntabiliteten i sin verksamhet. Nuvarande mål är att resultatet efter skattemotsvarighet uppgår till 8 % av eget kapital. I den ekonomiska planen beräknas räntabiliteten till 14, 13 och 9 % för åren 2000– 2002. Det långsiktiga målet för räntabilitet på eget kapital är konstruerad enligt följande: inflation+realränta (=marknadsränta för 5– åriga statsobligationer)+riskpremie. Då nuvarande mål fastställdes uppgick statsobligationsräntan till ca 5,5 %. Obligationsräntan uppgick i januari 1999 till ca 3,6 % varför LFV föreslår en ändring av räntabilitetskravet till 6 %. Luftfartsverket föreslår inte någon förändring av målet för soliditeten, som är 25 %. I den ekonomiska planen beräknas soliditeten till 25, 24 respektive 23 % för åren 2000–2002. LFV föreslår inte heller någon förändring av nuvarande utdelningskrav som är en tredjedel av resultatet efter skattemotsvarighet. För perioden 1999–2000 har Luftfartsverket i den ekonomiska planen förutsatt en nedsättning av den samlade inleveransen i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104) avseende anpassning av flygplatserna till Schengensamarbetets krav. Den totala inleveransen (utdel-ning+skattemotsvarighet) efter nedsättning beräknas för år 1999 till 200 miljoner kronor och för åren 2000–2002 till 200, 280 respektive 220 miljoner kronor. Luftfartsverket föreslår inte någon förändring av nuvarande prisrestriktion. Restriktionen innebär att trafikavgifterna, exkl. undervägsavgifter, securityavgifter och bulleravgifter, i genomsnitt över åren får öka med högst nettoprisindex, mätt från och med år 1993. Luftfartsverket föreslår en investeringsnivå under perioden 2000–2002 på sammanlagt 7 500 miljoner kronor (perioden 1999–2001 7 600 miljoner kronor). De största pågående och planerade investeringarna under perioden görs på Arlanda flygplats. Tredje banan på Arlanda flygplats med en totalutgift på 2,5 miljarder kronor beräknas tas i drift vid årsskiftet 2001/2002. Ökat antal passagerare på Arlanda medför att behovet av ökad terminalkapacitet till viss del måste åtgärdas under planperioden. Den första etappen av kapacitetsutbyggnaden, med en grovt beräknad totalutgift på ca 5 miljarder kronor, beräknas vara klar år 2002. I det beloppet ingår anpassningsåtgärder på Arlanda med anledning av Schengenavtalet. Den första etappen av förnyelsen av flygtrafikledningssystemet pågår och beräknas tas i drift år 2001 till en totalutgift på 1,6 miljarder kronor. Investeringarna fördelas på verksamhetsområden enligt följande. Tabell 15.8 Investeringar för perioden 2000–2002 Miljoner kronor 1999 2000 2001 2002 Terminalåtgärder på Arlanda inkl. Schengenåtgärder 360 1 025 1 075 1 000 Tredje banan 450 830 600 125 MATS1 320 325 300 100 Övriga projekt 670 920 725 475 Summa investeringar 1 800 3 100 2 700 1 700 1Modernization Airtraffic System. LFV räknar med att självfinansiera investeringarna under perioden 1999–2002 med ca 4,8 miljarder kronor. Upplåning beräknas ske med ca 4,2 miljarder kronor medan en mindre andel, knappt 0,3 miljarder kronor, utgörs av övrig extern finansiering. Regeringens överväganden Luftfartsverket presenterar en positiv treårsplan. Om prognosen infrias kommer Luftfartsverket enligt plan att klara både ett tungt investeringsprogram och ägarens mål för räntabilitet och soliditet. Regeringen konstaterar dock att trafikprognoser kan slå fel och prognosen bör därmed betraktas som relativt känslig. Det långsiktiga målet för soliditet bör ligga fast på 25 %. Vad gäller räntabilitetsmålet anser regeringen att det bör ligga fast på nuvarande nivå, 8 % på eget kapital. Den räntenivå som Luftfartsverket utgått från är inte längre aktuell. Beträffande utdelningskravet anser regeringen att detta fortfarande bör vara en tredjedel av vinsten, räknat som resultatet efter schablonskatt. Utdelning och skattemotsvarighet bör även fortsättningsvis fastställas slutligt av regeringen årligen i samband med bokslutet. Prisrestriktionen för Luftfartsverkets trafikavgifter bör vara oförändrad. Regeringen vill också nämna att Luftfartsverket i regleringsbrevet för år 1998 gavs i uppdrag att utreda hur jämförande studier (s.k. benchmarking) kan ske av verkets olika verksamheter. Luftfartsverket lämnade i maj 1998 förslag om hur ett sådant arbete kunde bedrivas och i 1999 års regleringsbrev fick Luftfartsverket i uppdrag att redovisa hur arbetet med benchmarking-studierna fortskrider. Luftfartsverket har redovisat detta och regeringen ser positivt på de studier som bedrivs och att det leder till åtgärder i de fall detta är motiverat. Regeringen har ingen erinran mot investeringsplanens nivå eller inriktning, som i allt väsentligt innebär en fortsättning av inriktningen i nu gällande treårsplan. Som tidigare nämnts har Luftfartsverket i den ekonomiska planen förutsatt en nedsättning av den samlade inleveransen i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104) avseende anpassning av flygplatserna till Schengensamarbetets krav. Mot bakgrund av regeringens överväganden redovisas följande prognoser över resultat m.m. under treårsperioden 2000–2002. Tabell 15.9 Prognos över resultat m.m. Miljoner kronor 1999 2000 2001 2002 Årets vinst efter skatt och skattemotsvarighet 502 420 430 310 Räntabilitet på eget kapital (procent) 18 14 13 9 Soliditet (procent) 27 25 24 23 Beräknad skattemotsvarighet 134 126 141 96 Beräknad utdelning 67 77 144 122 15.6.4 Finansiella befogenheter Luftfartsverkets treårsplan Med anledning av den utökade investeringsvolymen under treårsperioden 2000– 2002 beräknas den nuvarande låneramen på 5 500 miljoner kronor behöva utökas till 6 000 miljoner kronor år 2000. Regeringens överväganden Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000 låta Luftfartsverket få rätt att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en total ram på 6 000 miljoner kronor. Luftfartsverket föreslås vidare få rätt att teckna borgensförbindelser till förmån för dotterbolaget LFV Holding AB inom en total ram på 60 miljoner kronor samt placera kassamässigt överskott i bank, i statsgaranterade skuldebrev och hos motpart med kreditvärdighet motsvarande kategori K1 enligt Nordisk Ratings system eller motsvarande samt på räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Luftfartsverket skall även kunna lämna likvid säkerhet vid utställandet av derivatinstrument. En ram även för utställandet av sådana säkerheter på 2 000 miljoner kronor bör fastställas för år 2000. 15.7 Anslag för budgetåret 2000 B4 Driftbidrag till kommunala flygplatser Tabell 15.10 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 15 200 1999 Anslag 105 000 Utgifts- prognos 105 000 2000 Förslag 105 000 2001 Beräknat 105 000 2002 Beräknat 105 000 Anslaget utgörs av driftbidrag till kommunala flygplatser. Vad gäller trafikunderlaget ingår de flygplatser som har en icke säsongsbunden reguljär passagerartrafik och härutöver även de befintliga flygplatser som har en sådan reguljär passagerartrafik som kan anses ha särskild betydelse för uppfyllandet av de transportpolitiska målen vilka beslutats av regering och riksdag (prop. 1997:98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Regeringens överväganden Frågan om statens ansvar för de kommunala flygplatserna har diskuterats under lång tid och lett till ett antal tids- eller geografiskt begränsade dellösningar. Riksdagen har beslutat (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) att staten, inom ramen för ett oförändrat delat huvudmannaskap för luftfartens infrastruktur, skall ta ett större ansvar för driften vid kommunala flygplatser än vad man hittills gjort. Det nya statliga stödet till de kommunala trafikflygplatserna infördes budgetåret 1999. Regeringen föreslår att stödet bör omfatta totalt 115 miljoner kronor varav 105 miljoner kronor finansieras över statsbudgeten och återstående 10 miljoner kronor av Luftfartsverket som sektorsmyndighet. De principer för anslaget som lades fast i budgetpropositionen för år 1999, utgiftsområde 22, bör gälla även fortsättningsvis. 15.8 Statens haverikommission Statens haverikommission (SHK) utreder från säkerhetssynpunkt allvarliga olyckor inom luftfarten, sjöfarten, järnvägstrafiken och i annan verksamhet i enlighet med lagen (1990:712) om undersökning av olyckor. Haverikommissionen skall följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet samt samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras olycksförebyggande verksamhet. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1998 visar en positiv avvikelse på 336 717 kronor avseende förvaltningskostnaderna. Dessa uppgick år 1998 till 8 363 283 kronor mot budgeterade 8 700 000 kronor. De särskilda utredningskostnaderna uppgick till 2 361 066 kronor. I budgetunderlaget för åren 2000–2002 har Haverikommissionen begärt att budgeten för förvaltningskostnader höjs till 9 950 000 kronor. De ökade kostnaderna kan hänföras till ökade löne- och hyreskostnader. Sjöfartsverket har i en skrivelse till SHK riktat erinran mot storleken av den budgeterade ökningen av förvaltningskostnaderna. Förvaltningskostnaderna skall enligt 1999 års regleringsbrev fördelas enligt följande om myndigheterna inte kommer överens om något annat: Försvarsmakten 20 % Statens räddningsverk 15 % Banverket 5 % Sjöfartsverket 10 % Luftfartsverket 50 % Försvarsmakten har yrkat att dess andel av SHK:s förvaltningskostnader i ett första steg bör minskas till 10 %. Som skäl anför Försvarsmakten att de militära luftfartsolyckorna minskat kraftigt till följd av ett framgångsrikt säkerhets-arbete och en minskad flygtid. SHK anser inte att någon förändring är motiverad då SHK även fortsättningsvis behöver ha en särskild utredningschef med militär operativ kompetens anställd för hantering av militära luftfartsärenden. Vidare utreder SHK även andra militära olyckor än luftfartsolyckor. Sålunda utreds för närvarande en olycka med en militär stridsbåt. Regeringens överväganden Resultatinformation SHK har återrapporterat merparten av de mål som finns uppställda i regleringsbrevet. Av årsredovisningen kan man bl.a. utläsa att olycksorsaken kunnat fastställas i samtliga utredningar utom en. I de flesta rapporterna har SHK lämnat rekommendationer till tillsynsmyndigheterna. När det gäller handläggningstider kan man konstatera att måluppfyllelsen varit tämligen god inom verksamhetsområdet ”civil luftfart”. Inom de övriga verksamhetsområdena har dock målet för genomsnittlig handläggningstid överskridits med stor marginal. Det negativa resultatet kan bl.a. tillskrivas det faktum att endast enstaka utredningar görs inom de övriga verksamhetsområdena och att lång handläggningstid för en enskild utredning ger stort utslag på genomsnittstiden. Av årsredovisningen framgår att tillsynsmyndigheterna i många fall har brustit i återrapporteringen av vilka åtgärder som vidtagits med anledning av SHK:s rekommendationer. Från och med år 1998 har dock SHK infört nya rutiner i samråd med tillsynsmyndigheterna vilket kan förväntas ge en högre återrapporteringsgrad. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har bedömt att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Det kan dock noteras att SHK inte redovisat resultaten i förhållande till effektmålet. Slutsatser Mot bakgrund av vad SHK anfört i sitt budget- underlag, anser regeringen att förvaltningsutgifterna för budgetåret 2000 får uppgå till högst 9 950 000 kronor. Vad gäller Försvarsmaktens yrkanden om fördelningen av förvaltningskostnaderna mellan tillsynsmyndigheterna finner regeringen inte skäl att ändra denna utan delar SHK:s bedömning i frågan. Regeringen vill dock erinra om den möjlighet myndigheterna har att genom överenskommelse ändra fördelningen av förvaltningskostnaderna. Regeringen anser att handläggningstiderna är ett viktigt mått på effektiviteten hos myndigheten. Inom området civil luftfart är utredningsvolymen tillräckligt stor för att ett mål om genomsnittlig handläggningstid skall vara relevant. Inom de övriga områdena är dock antalet utredningar för litet för att mål om genomsnittlig handläggningstid skall vara rättvisande. Regeringen har därför för avsikt att ändra SHK:s regleringsbrev så att målet om genomsnittlig handläggningstid tas bort för områdena militär luftfart, sjöfart, järnvägstrafik och annan verksamhet. Målet kommer i stället att ersättas med ett mål om handläggningstid och, i förekommande fall, krav på återrapportering om skälen till varför handläggningstiden överskridits. 16 Post- och telekommunikation och informationstekni 16.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar post- och telekommunikation samt informationsteknik. Post- och telestyrelsen (PTS) är sektorsmyndighet på post-, tele- och radioområdena. Myndighetens uppgift är bl.a. att utöva tillsyn över operatörerna på post- och telemarknaderna. Antalet heltidsanställda uppgår till ca 160 personer. 16.2 Utgiftsutveckling Tabell 6.1 Utgiftsutveckling Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 751,1 694,9 745,4 558,7 558,9 534,1 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall På postområdet har PTS utövat tillsyn över samtliga postoperatörer med tillstånd samt handlagt tillståndsärenden och obeställbara brev enligt uppställda mål för handläggningstider. Samtliga verksamhetsmål på tele- och radioområdet har uppfyllts. Inom teleområdet har PTS bedrivit tillståndsgivning och tillsyn. Inom radioområdet har arbete bedrivits för att främja ett effektivt utnyttjande av möjligheterna till radiokommunikation. Detta har bl.a. skett genom planering av spektrumutnyttjandet samt genom tillståndsgivning och tillsyn. Resultatet av verksamheten inom radio- och teleområdet är i överensstämmelse med effektmålet. Förändringar Riksdagen har beslutat (prop. 1998/99:95, bet. 1998/99:TU11, rskr. 1998/99:237) om ändringar i postlagen (1993:1684). Ändringarna syftar till att skapa förutsättningar för ett mer konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av den postala infrastrukturen och därigenom göra det enklare för postkunden. Bland annat införs en definition av postnummersystemet i postlagen och regeringen bemyndigas att utse en postoperatör som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst, i dag Posten AB, att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. Vidare blir postoperatörerna skyldiga att hålla sina postboxar, och andra anläggningar för postöverlämning till mottagare, tillgängliga för varandra. Ändringarna medför även att Post- och telestyrelsen får en utökad, lagreglerad roll avseende frågor som rör postnummersystemet och postboxsystemet. Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i telelagen för att anpassa lagen till EG-direktiv på området (prop. 1998/99:92, bet. 1998/99:TU12, rskr. 1998/99:238). Genom ändringarna stärks teleabonnenternas integritets- och konsumentskydd. Krav införs bl.a. på att teleoperatörerna med vissa undantag skall utplåna eller avidentifiera uppgifter om telemeddelanden efter samtalets slut. Vidare införs vissa bestämmelser som angår förhållandet mellan teleoperatören och abonnenten, bl.a. vad gäller krav på vad abonnemangsavtalet skall innehålla och förfarande vid uppsägning av abonnemanget. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1999. Mål De telepolitiska målen Enligt riksdagens beslut (prop. 1996/97:61, bet. 1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201) skall enskilda och myndigheter i landets olika delar få tillgång till effektiva telekommunikationer. Var och en skall ha möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät till ett rimligt pris. Alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under kriser och i krig. Målet för IT-politiken Riksdagen beslutade i mars 1996 om en nationell IT-strategi och om målen för denna (prop. 1995/96:125, bet. 1995/97:TU9, rskr. 1995/96:282). Målen för en nationell IT-strategi skall bl.a. vara - att utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt som bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning och som stärker Sveriges konkurrenskraft, - att värna allas lika möjligheter så att IT kan bli ett medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa. Rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning skall prioriteras. Effektiva former måste finnas för en kontinuerlig juridisk uppföljning av den snabba utvecklingen på området. Kunskap om informationsteknik och dess användningsområden skall föras in på alla nivåer i utbildningsväsendet. Det skall finnas en hög tillgänglighet till basinformation genom en väl fungerande infrastruktur för samhällets informationsförsörjning. Regleringen av telemarknaderna är av väsentlig betydelse för utvecklingen av IT-området. Statens roll är att säkra och prioritera arbetet med infrastrukturen (tillgänglighet), regelverket (tilliten) samt utbildning och kunskap. Sverige bör arbeta för att regelverket inom EU utvecklas i riktning mot en överskådlig och mer generell reglering som inte hämmar den tekniska utvecklingen samtidigt som användarna garanteras tillgång till grundläggande tjänster. De postpolitiska målen Enligt riksdagen beslut (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304) skall det finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst tjugo kilo. Det skall finnas en möjlighet för alla att få sådana försändelser befordrade till rimliga priser samt försäkrade och kvitterade av mottagaren. Dessutom skall enstaka försändelser befordras till enhetliga priser. Prioriteringar Sverige skall stärka sin ställning som en av de ledande IT-nationerna. I regeringens vision om det digitala Sverige används den nya informationstekniken av alla. Ingen lämnas utanför, varken gamla, arbetslösa, funktionshindrade eller andra. Informationstekniken ökar människors frihet att välja bostad, arbete och studier. Därmed motverkas dagens regionala obalanser. IT gör företagen mer effektiva och ger näringslivet ökad internationell slagkraft. IT-utvecklingen leder också till att nya företag uppstår och att nya arbetstillfällen skapas. Regeringen kommer att vidta en rad åtgärder för att stärka Sveriges position som en världsledande IT-nation. Tre områden är prioriterade: regelverken, utbildningen och infrastrukturen. - Det måste finnas tydliga spelregler och hög säkerhet. Elektronisk handel skall stimuleras. Regler som förhindrar utvecklingen av ett digitalt samhälle skall tas bort. - I det digitala samhället är kunskap en strategisk resurs. En fortsatt satsning görs därför på utbildning och kompetensuppbyggnad. Insatserna skall ske både på bredden - i t.ex. skola och företag - och på spetskompetens genom högskoleutbildning och forskning. - Regeringen anser att förutsättningar för en väl fungerande infrastruktur skall skapas. Informationsteknikens betydelse för Sveriges konkurrenskraft framgår bl. a. av den kraftiga expansionen av företagens IT-investeringar och tillväxten inom IT-sektorn under 1990-talet. IT- branschen är inne i en kraftig expansionsfas där sysselsättningen inom IT-yrken ökar med 15 till 20 procent per år, enligt Arbetsmarknadsstyrelsen. Ca 30 procent av alla nya jobb som skapas är inom IT-sektorn. Den svenska IT-sektorn (elektronikindustri och IT- relaterade tjänsteföretag) omsatte över 320 miljarder kronor och sysselsatte drygt 170 000 personer år 1996. Ett näringspolitiskt mål är att skapa ett gynnsamt närinslivsklimat inte minst för IT-branschen som bidrar till att Sverige får fler världsledande företag. Studier av enskilda företag visar att det finns ett positivt samband mellan IT och produktivitet. En hög teknisk tillväxt och internationell konkurrenskraft anses vara en förutsättning för stark ekonomisk tillväxt. För att skapa förutsättningar för Sveriges företag att bibehålla sin framskjutna position både som IT- användare och som producenter av mjukvaror och telekommunikationsprodukter är en väl utvecklad IT-infrastruktur av stor betydelse. IT- infrastrukturen är väsentlig för hela näringslivets utveckling. Den är av särskild betydelse för den regionala tillväxten och de mindre företagens utvecklingskraft och konkurrensförmåga. Regeringen anser att staten har en roll vad gäller informationstekniken när det gäller tillgänglighet, regelverk, förutsättningar för god konkurrens samt utbildning och kompetens. För att tillgängligheten skall tillgodoses är IT- infrastrukturen av vital betydelse. Tillgängligheten förutsätter också att prisbilden är sådan att företag och privatpersoner skall kunna använda nya tjänster till en rimlig kostnad. Regeringen menar att detta kan uppnås bl.a. genom ökad konkurrens inom sektorn. Frågan om hur god social och regional täckning av IT-infrastrukturen skall kunna tillgodoses har utretts och är för närvarande under beredning. Regeringen anser att staten har ett ansvar för att en väl fungerande IT- infrastruktur finns tillgänglig. Regeringen anser det viktigt att möjliggöra investering i öppen ledning, som säkerställer konkurrens mellan skilda operatörer. Detta kan t.ex. ske i form av ett stomnät mellan landets alla kommuner som ett första steg mot högre kapacitet i nätet som helhet. Det kräver nya investeringar i bredbandig IT-infrastruktur vilket kan ske både i privat och offentlig regi. Det är angeläget att investeringar påbörjas för att Sveriges position nära täten bland IT-nationer skall kunna bibehållas och utvecklas. Regeringen avser att fortlöpande ta initiativ inom området och avser även att återkomma i den IT-proposition som planeras till början av år 2000. Regeringen avser under hösten att fortlöpande informera riksdagen med aktuell information om läget i IT-omställningsarbetet inför millenieskiftet. 16.3 Resultatbedömning 16.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Utvecklingen på IT-området Sverige är ett land med hög datortäthet, enligt vissa undersökningar högst i världen. Hälften av alla hushåll har dator. Bakom denna utveckling, som gått snabbare än i de flesta industriländer, ligger en medveten strategi för att göra datorer tillgängliga för alla. Skattesubventioneringen av företagsdatorer för anställda samt LO:s och TCO:s program för att till rimliga kostnader göra det möjligt för medlemmarna att köpa dator har gett goda effekter. Ett resultat av detta är att fler svenskar är tidigare handlar via internet. I augusti 1999 hade 418 000 svenskar handlat via internet enligt SIFO. Sverige ligger främst i Europa vad gäller internetanvändning och så många som 39 % av befolkningen har tillgång till internet från sin bostad. De Svenska IT- investeringarna är högre än något annat europeiskt land motsvarande 3,45 % av BNP. Det är en procentenhet över genomsnittet i Västeuropa. Även inom näringsliv och förvaltning är datoranvändningen hög. Sverige har de näst högsta datorinvesteringarna i världen, mätt som andel av BNP; endast USA uppvisar en högre andel. Utvecklingen på teleområdet Den svenska telemarknaden kännetecknas av en fortsatt mycket dynamisk utveckling. Under 1998 har tillväxten varit fortsatt stark, i synnerhet inom mobiltelemarknaden och marknaden för internetaccess. Konkurrensen har skärpts inom samtliga marknadssegment under 1998. Ett stort antal nya organisationer har under 1998 anmält televerksamhet till Post- och telestyrelsen, PTS. Vid utgången av 1998 var antalet anmälda företag ca 80 vilket var en fördubbling i förhållande till utgången av 1997. Nyanmälningarna avser såväl svenska som utländska företag vilket tyder på ett fortsatt intresse för att etablera televerksamhet på den svenska marknaden. Konsultföretaget Öhrlings Pricewaterhouse Coopers (PwC) har för PTS räkning gjort en analys av utvecklingen och konkurrenssituationen på den svenska telemarknaden. Rapporten Den svenska marknaden för telekommunikation 1998 presenterades i juni 1999. Uppgifterna i detta avsnitt är i huvudsak hämtade från denna rapport samt från PTS rapport Konkurrenssituationen på olika delmarknader inom telekommunikationsområdet 1998. Fasta teletjänster Det finns för närvarande 13 företag som har tillstånd att tillhandahålla fast telefoni i Sverige. Ytterligare ca 30 företag har anmält sådan verksamhet. Marknaden för fast telefoni uppvisar en fortsatt volymtillväxt med fallande priser på främst Sverigesamtal och internationella samtal. Den totala marknaden för fast telefoni ökade i värde med 7 procent under 1998 och uppgick till 25 018 miljoner kronor. Telia AB är fortsatt den dominerande aktören även om företaget tappar marknadsandelar, i synnerhet på vissa segment. Telia hade 1998 93 procent av marknaden för nationella samtal (1997 var andelen 96 procent) och 63 procent av marknaden för internationella samtal (1997 var andelen 73 procent). Den fortsatt hårda konkurrensen vad gäller fast telefoni har inneburit en fortsatt prispress under 1998. Enligt PwC ökade medvetenheten bland kundgrupper som företag och övriga storanvändare under 1998 om vilka operatörer som finns och vilka tjänster som dessa erbjuder. Införandet av lika tillträde och förval den 11 september 1999 kan förväntas påverka konkurrenssituationen väsentligt. Telefoni baserad på IP-teknik (IP=Internet Protocol) fortsatte växa under 1998 även om volymerna fortfarande är mycket små. Mobila teletjänster Marknaden för mobila teletjänster karaktäriseras av en fortsatt mycket kraftig tillväxt. Värdet av marknaden för NMT och GSM har mellan 1997och 1998 ökat med 35 procent och uppgick till 11 349 miljoner kronor. Tillväxten var betydligt kraftigare än mellan åren 1996 och 1997 då den uppgick till 13 procent. Antalet tillståndshavare för mobila teletjänster har inte förändrats under 1998. Det finns f.n. tre tillståndshavare för mobil telefoni samt en som ännu ej påbörjat sin verksamhet. Antalet abonnemang fortsätter att växa. Vid årsskiftet 1998/1999 fanns det drygt 4 108 000 abonnemang vilket motsvarar 46 procent av Sveriges befolkning. Detta innebär en ökning med 30 procent från år 1997. Eftersom det förekommer dubbla abonnemang, uppskattar PwC att ungefär 42 procent av befolkningen har mobiltelefon. Mobil telefoni kan på sikt bli ett alternativ till den fasta telefonin. Än är utbytbarheten mellan fast och mobil telefoni begränsad men på sikt är det inte osannolikt att vi kommer att se en minskning av andelen fasta abonnemang bland befolkningen. Telia minskade under 1998 sin andel av det totala marknadsvärdet från 66 procent till 63 procent (NMT 13 procent, GSM 50 procent). Tele2:s andel förblev oförändrad, 17 procent, och Europolitan ökade sin andel från 17 till 20 procent. Ser man till perioden 1994 till 1998 så har Telia minskat sin andel från 87 till 63 procent. Telia minskade sin andel av abonnemangen från 61 till 54 procent. Tele 2 ökade sin andel från 26 till 31 procent och Europolitan ökade från 13 till 15 procent. Operatörerna har under 1998 fortsatt att differentiera sina erbjudanden i form av olika abonnemangsformer och olika tjänster. Mängden av olika typer av abonnemang gör det svårt för konsumenterna att finna en optimal abonnemangsform. Förändringen av de generella prisnivåerna har varit begränsad under 1998. Vissa kundgrupper börjar emellertid att bli mer medvetna om de olika alternativ som finns på marknaden. Telia har också sänkt priset för samtal till mobiltelefon med ca 20 procent efter att PTS krävt sänkta samtrafikpriser. Telia har beslutat att lägga ner NMT900 innan utgången av år 2000 vilket kan förväntas skärpa konkurrensen mellan GSM-operatörerna. Nätkapacitet Begreppet nätkapacitet omfattar alla former av överföringskapacitet i telenät från större sammanhängande system till enstaka förbindelser samt rent fysiska ledningar utan elektronisk utrustning, s.k. svart fiber. Det fanns vid utgången av 1998 ca 50 företag som anmält tillhandahållande av nätkapacitet till PTS. Ytterligare åtta har tillstånd till sådan verksamhet. Marknaden uppvisade under 1998 en relativt stark tillväxt. Telia har den största marknadsandelen. STOKAB, Banverket, Teracom och Svenska Kraftnät är andra viktiga aktörer. Internationellt sett ligger priserna för nätkapacitet tämligen lågt i Sverige. Telia är fortfarande det enda företaget som har nät med nationell, regional och lokal täckning. Konkurrensen på det lokala planet är ännu mycket begränsad. I framtiden kommer dock troligen konkurrensen att öka då andra tekniker för anslutning lanseras, t.ex. via kabel-TV och/eller via radio. Internetanslutning På marknaden för uppringd internetanslutning dominerar de tre stora aktörerna: Telia, Tele2 och Telenordia. Det totala antalet abonnenter har ökat kraftigt, vid årsskiftet 1998/99 fanns ca 1,4 miljoner abonnemang. Telia är störst med ca 460 000 abonnemang. Ett antal mindre leverantörer har också tagit en del av marknaden genom att erbjuda gratisabonnemang. Tillväxten under 1998 var 118 procent. Värdet av marknaden uppskattas till 1 700 miljoner kronor vilket är en fördubbling i jämförelse med 1997. En viktig anledning till den kraftiga ökningen är köpen av s.k. hem-PC. Priserna har sjunkit under 1998 och förväntas fortsätta sjunka. Vad gäller andra former för anslutning, såsom ADSL och kabel-TV, har dessa ännu ingen större utbredning. Under 1999 kommer dock troligen nya anslutningsformer att lanseras kommersiellt. Fast internetanslutning erbjuds främst till företagsmarknaden. Konsekvenser av den tekniska och ekonomiska utvecklingen på telemarknaden Enligt sin instruktion skall PTS årligen redovisa konsekvenser av den tekniska och ekonomiska utvecklingen på telemarknaden med avseende på tjänsteutbud, prisutveckling och servicegrad, för bl.a. olika regioner och abonnentkategorier. Redovisningen framgår av rapporten Konsekvenser av den tekniska och ekonomiska utvecklingen på telemarknaden (PTS diarienummer 99-3908). Prisutveckling På abonnemangsavgifter och kringtjänster som är förknippade med abonnemang (t.ex. flyttning) finns sedan den 1 juli 1997 ett pristak. Prisregleringen återfinns i regeringens förordning SFS 1997:400 där det anges att avgifterna för varje tjänst som ingår i pristaket i genomsnitt per kalenderår inte får överstiga förändringen i nettoprisindex, NPI, under närmast föregående år. Det är endast Telia som i dag berörs av förordningen. I PTS rapport Uppföljning av pristak för abonnemang 1998 framgår att NPI enligt uppgift från SCB har sjunkit med 1,8 procent samtidigt som Telias pris för respektive tjänst varit oförändrad under 1998. Enligt PTS håller sig Telias priser inom den ram förordningen föreskriver. PTS har studerat effekterna av Telias prisomläggning som genomfördes i april 1998 och som delvis var ett resultat av den kritik som riktades mot Telias prisförändringar i november 1997. PTS undersökning visar bl.a. att den genomsnittliga kvartalskostnaden efter prisomläggningen i april 1998 inte skiljer sig markant från den genomsnittliga kvartalskostnaden före prisomläggningen i november 1997. Tjänsteutbud AXE är sedan hösten 1998 helt utbyggt i Sverige. Anslutning med ISDN-teknik erbjuds av flera olika operatörer, t.ex. Sonera och Global One. Telia är dock fortfarande den i särklass största tillhandahållaren av ISDN-anslutningar. Antalet kanaler hos Telia har ökat med 80 000 under 1998 och uppgår nu till 300 000 etablerade kanaler. Enligt Telia kan 85 procent av Sveriges befolkning erbjudas ISDN-anslutning till listpriser. Övriga erbjuds anslutning enligt offert. Servicekvalitet Enligt tillståndsvillkoren för fast telefoni skall varje tillståndshavare tillgodose minimikrav på servicekvalitet t.ex. vad gäller leveranstid, felavhjälpning och driftsäkerhet. En undersökning, som begränsas till Telia, visar att Telia lever upp till kravet för leveranstid – som innebär att denna får överskrida 17 dagar endast i särskilda fall – i glesbygd men inte i tätorter. För felavhjälpning gäller att tiden mellan det att ett fel anmäls och att det avhjälpts endast i särskilda fall får överskrida två arbetsdagar och att 55 procent av felen skall vara avhjälpta inom åtta arbetstimmar. Resultaten visar att Telia uppnår det sistnämnda målet. Telia klarar dock inte att avhjälpa samtliga fel inom två arbetsdagar. För driftsäkerhet gäller att antalet kundanmälda fel högst skall uppgå till 160 per 1000 terminalpunkter och år. Detta krav uppnås av Telia i såväl glesbygd som i tätort. Allmänhetens klagomål på teleområdet Enligt sin instruktion skall PTS årligen rapportera till regeringen arten och omfattningen av de klagomål som allmänheten framfört till teleoperatörer och myndigheten. PTS har redovisat detta i rapporten "Allmänhetens klagomål på teleområdet" (mars 1999). I egenskap av sektorsmyndighet på teleområdet får PTS ta emot klagomål från allmänheten på olika teleoperatörers verksamhet. Flertalet klagomål som inkommer till PTS faller dock inte inom ramen för myndighetens tillsynsuppdrag. Vid principfrågor angående abonnemangsvillkor, marknadsföring, prisinformation m.m. hänvisas till Konsumentverket. Vid rena tvister mellan privatperson och näringsidkare hänvisas till Allmänna reklamationsnämnden. Vid tvister mellan näringsidkare hänvisas till allmän domstol. Ett relativt stort antal förfrågningar och klagomål har inkommit per telefon. Majoriteten av telefonkontakterna har av naturliga skäl berört Telia AB:s verksamhet. Antalet skriftliga redogörelser som inkommit till PTS under 1998 uppgår till ett 30-tal. Klagomålen som gäller Telia har handlat om att abonnenten inte har uppmärksammats om att teleräkningen överstigit ett viss belopp (5 000 kr när det gäller Telia), att abonnemang stängts av för snabbt i samband med obetalda räkningar, dålig framkomlighet för att anmäla fel, undermålig kvalitet på telelinje, mobila samtalspotter etc. Konsumentverket har under år 1998 fått in ca 74 skriftliga klagomål eller förfrågningar rörande teleområdet. Ungefär dubbelt så många förfrågningar har inkommit per telefon. Klagomålen har huvudsakligen gällt teleräkningens utformning, felaktiga fakturor och samtalspriser. Därefter är det frågor som rör fasta abonnemang och marknadsföring som förekommer oftast. Konsumentverket rekommenderar att operatörerna inför en för abonnenterna valfri kreditgräns. Telia hävdar att brev går ut till abonnenten så snart teleräkningen uppgår till 5000 kr. Ett antal klagomål visar att detta inte alltid fungerar i praktiken. Under sista delen av 1998 inledde Konsumentverket ett arbete med att se över abonnemangsvillkoren för mobiltelefoni. Konsumentverket har funnit att bindningstiden vid köp av en ny telefon ökar i Sverige, och anser att denna utveckling är olycklig för konsumenterna. Allmänna reklamationsnämnden fick under 1998 totalt 99 anmälningar som rör telefoni. Av dessa ärenden har 64 stycken gällt köp av telefoner och mobiltelefoner. Allmänna reklamationsnämnden får ett begränsat antal anmälningar om telefrågor eftersom den inte prövar tvister som rör telefonräkningens storlek. ARN menar att sådana ärenden blir rena bevisfrågor och att nämndens skriftliga förfarande inte lämpar sig för dessa typer av ärenden. När det gäller klagomål som framförts till teleoperatörerna har några etablerade rutiner för hantering och registrering av dessa klagomål inte funnits. För att PTS skall kunna bedöma arten och omfattningen av de klagomål som inkommit till de tillståndspliktiga operatörerna bör rapporteringen ske på ett enhetligt sätt. PTS har därför under 1998 utarbetat en rekommendation avseende hur rapporteringen av klagomål skall gå till. Klagomål som inkommit till operatörerna skall rapporteras halvårsvis till PTS. Utvecklingen på postmarknaden Under 1997 skedde en kraftig uppgång av antalet postoperatörer med tillstånd att bedriva postverksamhet. Antalet har minskat något under 1998 och 1999 för att i augusti 1999 ha stabiliserats runt 65 st. Även om det förekommer en viss omsättning av de mindre postoperatörerna finns det nu runt om i landet ett antal etablerade lokala postoperatörer som bedrivit verksamhet under flera år. Utvecklingen under 1998 visar att av Posten AB (Posten) distribuerade volymer brev är i princip desamma som föregående år (ca 3 310 miljoner brev 1997 och ca 3 275 miljoner brev 1998). Även om den totala volymen brev är ungefär densamma som föregående år torde förskjutningen i sammansättningen av volymen, från enstaka försändelser mot sändningar, ha fortgått även under 1998. Enstaka försändelser är styckförsändelser med olika format och vikt. Sändningar däremot består oftast av minst 500- 1 000 försändelser av samma format och vikt. Sändningar produceras och transporteras "industriellt" och är i de flesta fall sorterade i postnummerordning. Sändningar avser dessutom utskick till mottagarkategorier som t.ex. TV- innehavare, kontohavare i en bank, hyresgäster eller skattebetalare. CityMail Sweden AB (CityMail) har mellan 1997 och 1998 ökat sin volym (från 123,7 miljoner brev till 151,5 miljoner brev) och därmed ökat sin andel av den totala brevmarknaden från ca 3,5 % till ca 4,4 %. CityMail är verksamt endast på marknaden för försorterade storsändningar, s.k. industriell post. SDR Gruppen AB och övriga postoperatörer har tillsammans ca en halv procent av den totala brevvolymen, medan Posten fortfarande har ca 95 %. Av den totala brevmarknaden utgörs ca 45 % av enstaka försändelser och ca 55 % av sändningar. Privatbrevens andel av den totala brevmarknaden brukar anges till drygt 10 % vilket torde innebära att knappt 80 % av de enstaka försändelserna utgörs av företagspost. På delmarknaden för sändningar har Posten en huvudsaklig konkurrent, CityMail. Även om Posten och CityMail konkurrerar om sändningar från hela landet är konkurrensen i utdelningsledet geografiskt begränsad till Stockholmsområdet, Göteborg och Malmö samt numera även Gotland, genom anlitande av entreprenör. Detta innebär att runt 30 % av landets mottagare (hushåll och företag) omfattas. I övriga delar av landet är Posten i princip den enda aktören. PTS bedömer att CityMail under 1998 kan ha haft ca 26 % av marknaden för industriell post i storstadsområdena. Överfört till hela marknaden för sändningar skulle CityMails andel för 1998 vara ca 8 %. Delmarknaden för enstaka försändelser kan lämpligen delas in i riksbrev och lokalbrev. Posten är den enda aktören på marknaden som erbjuder rikstäckande postservice. Enligt uppgift från Posten är ca 85 % av all post riksbrev. I denna mängd ingår också sändningar. Brev som lämnas in för att delas ut på samma ort betecknas som lokalbrev och utgör ca 15 % av all post. Nästan alla lokalbrev torde vara enstycksförsändelser och bör inte förväxlas med lokalt inlämnade sändningar även om dessa i något fall också kan utgöras av lokalbrev. Av de i dag ca 65 verksamma postföretagen är många mycket små och erbjuder endast lokal service. Dessa företag distribuerar mellan 100 och 700 brev vardera per dag. Ett tiotal lokalpostföretag är något större med en daglig volym om 1 000 till 3 000 brev per dag och operatör. De fem till sex största lokalpostföretagen, av vilka ett par har regional täckning, distribuerar upp till 7 000 brev i snitt per dag. Det finns inga säkra uppgifter på hur stor del av respektive lokal marknad som dessa nyare företag har. Även om de har varit förhållandevis framgångsrika på några orter torde Postens marknadsandel totalt sett ändå vara över 98,5 % av hela delmarknaden för enstaka brev. Den 1 juli 1998 genomfördes vissa ändringar i postlagen som delvis syftade till att anpassa lagstiftningen till ett nyligen beslutat EG- direktiv (97/67/EG av den 15 december 1997). Sedan den 1 juli 1998 får tillstånd att bedriva postverksamhet förenas med tidsbegränsade villkor. Dessa villkor kan innebära skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst, att på visst sätt fullgöra vad som krävs avseende tillförlitlighet och skydd för den personliga integriteten m.m. PTS, som ansvarar för tillståndsgivning, har nu även ansvar för att närmare ange dessa villkor. Posten är den enda postoperatör som har fått sitt tillstånd förenat med villkor om skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst. Riksdagen fattade den 2 juni 1999 beslut (prop. 1998/99:95, bet. 1998/99:TU11, rskr. 1998/99:237) om ändringar i postlagen. Ändringarna syftar till att skapa förutsättningar för ett mer konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av den postala infrastrukturen och därigenom även enkelhet för postkunden. Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1999 och innebär bl.a. att en definition av postnummersystemet har införts i postlagen och att regeringen bemyndigats att utse en postoperatör som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst, i dag Posten AB, att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. En regel har införts om att postoperatörer är skyldiga att möjliggöra att försändelser som befordrats av andra postoperatörer kan nå operatörernas postboxar och andra anläggningar för postöverlämning till mottagare. Vidare har PTS fått en utökad, lagreglerad roll avseende frågor som rör postnummersystemet och postboxsystemet. Förändringar av servicenivån för post- och kassaservice PTS har i sin rapport Service och konkurrens II från februari 1999 lämnat en redovisning till regeringen om 1998 års förändringar av servicenivån samt konkurrenssituationen i landet. Posttjänst Enligt postens tillståndsvillkor skall Posten tillhandahålla daglig service, i normalfallet fem dagar i veckan, till alla fasta hushåll, företag och organisationer. Ett antal avlägset belägna hushåll, företrädesvis i skärgårdarna och i fjällvärlden, har inte daglig postutdelning. Dessa får i stället sin post två till fyra dagar i veckan med postväska. Indragning av inlämnings- och utdelningsställen måste i normalfallet godkännas av Post-och telestyrelsen. Enligt ett avtal mellan staten och Posten om särskilda åtaganden bör inte antalet hushåll som saknar daglig postservice öka. Vid utgången av 1996 var antalet hushåll som saknar daglig postservice 1 209 st. Enligt Posten är denna nivå i princip oförändrad och enligt PTS finns det inga andra omständigheter som pekar på att antalet skulle ha ökat under 1997 eller 1998. Ett internationellt mått på servicenivån är hur stor andel av de brev, postade för utdelning nästa vardag, som verkligen kommer fram inom ett dygn. Posten har tidigare redovisat en nivå strax över 97%. De servicemått som Posten redovisat bekräftas också av en undersökning (Brevbefordran inom Sverige. Rapport 198:1, Konsumentverket) som PTS genomfört tillsammans med Konsumentverket och Glesbygdsverket. Undersökningen omfattade drygt 6 700 försändelser varav 97% kom fram över natten. Under 1997 införde Posten ett nytt system för att mäta kvaliteten i sin brevbefordran. PTS har tagit del av systemets uppbyggnad och funnit det tillförlitligt. Enligt det nya systemet är det 95% av försändelserna som kommer fram enligt angivet villkor. Förändringen beror snarare på de olika systemens mätmetoder än en faktiskt förändring i servicenivån. Enligt den information som PTS har kunnat inhämta under 1998 har inte Posten vidtagit några åtgärder i övrigt beträffande brevdistributionen som har gett några generella effekter på servicenivå utan den får anses vara åtminstone lika god som föregående år. Kassaservice Regeringen tillsatte under våren 1998 en utredning om statens ansvar för en rikstäckande betaltjänst och kontantförsörjning, s.k. kassaservice. Utredningen är slutförd och i dess betänkande Kassaservice (SOU 1998:159) föreslås bl.a. att statens ansvar för kassaservice bör upphöra och att servicen istället skall tillhandahållas av marknaden. Därmed bör statens krav på Posten att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice upphävas samt även de tillsynsuppgifter beträffande kassaservice som ålagts PTS avskaffas. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet. Enligt nu gällande avtal mellan staten och Posten skall kassaservice tillhandahållas fem dagar i veckan. Kassatjänsterna utförs dels vid Postens fasta kassaställen (postkontor, Post i butik etc.), dels av lantbrevbärarna. Den genomgående trenden de senaste tio åren har emellertid varit att antalet kassatransaktioner minskar och för närvarande sjunker antalet med ca 10% årligen. Den helt dominerande orsaken till detta är att hushåll och företag väljer andra, billigare och bekvämare former för sina transaktioner. För att möta den vikande efterfrågan på kassatjänster har Posten de senaste åren omstrukturerat sitt servicenät. De förändringar som genomförts har främst bestått av övergång från postkontor till annan serviceform (t.ex. Post i butik) samt en viss utglesning av kontorsnätet i större städer och dess förorter. Enligt PTS bedömning har de förändringar som genomförts i servicenätet under 1998 inte påverkat rikstäckningen. PTS menar vidare att en indragning eller flyttning av ett postkontor i en större stad visserligen påverkar tillgängligheten till kassaservicen för de närmast berörda, men att de alternativ som de berörda hänvisas till finns inom ett från rikstäckningssynpunkt acceptabelt avstånd. 16.3.2 De viktigaste statliga insatserna på området Regeringen anser att frågan om IT- omställningen inför år 2000 är av stor vikt. Den 6 maj 1999 överlämnade regeringen den andra lägesrapporten om IT-omställningen i samhället (skr. 1998/99:111) till riksdagen. Post- och telestyrelsen, Statens energimyndighet, Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Affärsverket svenska kraftnät har genom regeringsbeslut den 6 maj 1999 (N1999/7287/ITFoU) fått i uppdrag att lämna ytterligare lägesrapporter om IT- omställningen. Statskontorets rapport Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18) har remissbehandlats. Regeringen bereder nu förslagen. Inom området finns andra rapporter som bör beaktas i den fortsatta beredningen, t.ex. från Arbetsgruppen om informationskrigföring (Fö 1997:A). Förslag till en strategi för samhällets IT-säkerhet skall presenteras för riksdagen våren år 2000. Flera förslag inom området har redan presenterats i regeringens proposition Förändrad omvärld – omdanat försvar (prop. 1998/99:74). Regeringen har i juni 1999 beslutat om direktiv (dir. 1999:63) för en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till principer för att åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för civilförsvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. En delrapport avseende frågor som berör IT-säkerhet och skydd mot informationskrigföring skall lämnas senast den 1 april år 2000. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 februari år 2001. IT-infrastrukturutredningen (K 1998:07) som hade i uppdrag att utreda tillgången till avancerad informations- och kommunikationsteknisk infrastruktur ur ett regionalpolitiskt och socialt perspektiv överlämnade den 11 juni 1999 sitt betänkande till regeringen. Förslagen bereds för närvarande. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har fått regeringens uppdrag att utreda uppbyggnaden av ett samlat system för statistik om modern informations- och kommunikationsteknik. En första delrapportering gjordes den 15 september 1998. Ett preliminärt förslag avseende ansvarsfördelningen mellan myndigheter för IT- statistik överlämnades den 1 mars 1999. Uppdraget skall vara slutfört senast den 30 juni 2001. En särskild utredare har tillkallats med uppdrag att utreda utformningen av den svenska hanteringen av domännamn (dir. 1998:71). Utredaren skall undersöka hur domännamnsinnehavarnas och andra användares behov av effektivitet, rättssäkerhet, teknisk funktionalitet, driftsäkerhet och kostnadseffektivitet på bästa sätt tillgodoses. Utredaren skall lämna sitt betänkande den 15 april 2000. Inom Regeringskansliet utarbetas för närvarande en handlingsplan för elektronisk handel. Arbete pågår också med att anpassa den svenska lagstiftningen till EG:s kommande direktiv om elektroniska signaturer och att delta i förhandlingarna rörande direktivförslaget om elektronisk handel. En översyn av det samlade regelverket på telekommunikationsområdet inom EG har initierats av kommissionen. Under hösten 2000 förväntas förslag till ny lagstiftning presenteras. Ett aktivt arbete bedrivs i Regeringskansliet med att utarbeta svenska ståndpunkter vad gäller utformningen av det framtida regelverket. Post och telestyrelsen (PTS) är sektorsmyndighet inom post-, tele- och radioområdena. Myndigheten har under året utövat tillsyn över samtliga aktörer med tillstånd. PTS skall verka för att enskilda och myndigheter i landets olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer samt verka för ett effektivt utnyttjande av möjligheterna till radiokommunikation. PTS utövar tillsyn över teleoperatörerna samt handlägger ärenden som omfattas av reglerna om anmälningsplikt och tillståndsplikt. Tillsyn har bedrivits hos samtliga tillståndshavare och inkluderat bl.a. kontroll av kostnadsredovisningsvillkor, framföring av nödsamtal samt servicekvalitet. PTS har granskat Telias kostnadskalkyler, främst i syfte att kunna bedöma rimligheten i prissättningen för samtrafik och hyrda förbindelser. PTS har under året meddelat föreskrifter om införande av nummerportabilitet för fasta teletjänster. PTS har vidare under 1998 beslutat att den 11 september 1999 införa det internationella prefixet 00, lika tillträde och förval. PTS har också genomfört en informationskampanj till allmänheten inför förändringen. PTS har inom verksamhetsgrenen radio handlagt tillståndsansökningar om radiotillstånd och störningsanmälningar. PTS har också bedrivit förebyggande radiotillsyn. Under verksamhetsåret har PTS upprättat en ny svensk frekvensplan, vilken utgavs som allmänt råd (PTSFS 1998:3). PTS har vidare medverkat i det europeiska harmoniseringsarbetet inom CEPT för att säkerställa att svenska intressen och krav tillgodoses i upprättandet av en gemensam europeisk frekvenstabell. PTS har vidare som uppdrag att typgodkänna teleterminal och radioutrustning. Arbetet inför ordförandeskapet i EU intensifieras under år 2000 då Sverige ingår i den sk. trojkan under perioden juli 2000 till december 2001. Under denna period kommer lagstiftningsfrågor om informationsteknik och informationskommunikation att kräva omfattande arbetsinsatser inom PTS som stöd för regeringen. Härtill kommer angelägna arbetsuppgifter för att säkra ett korrekt och ändamålsenligt införande av redan antagen EG- rättslig lagstiftning på området. 16.3.3 Slutsatser De av statsmakterna fastlagda övergripande målen samt verksamhetsmålen inom verksamhetsområdet har i allt väsentligt uppfyllts. Avvikelser från budget inom verksamhetsområdet post- och telekommunikation förklaras av att vissa anslag används till upphandling samt projektstöd vilket leder till att utbetalningarna blir ojämna. Den övergripande inriktningen för PTS bör ligga fast. I enlighet med vad riksdagen förordat (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:TU11, rskr. 1993/94:119 och prop. 1996/97:61, bet. 1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201) samt i enlighet med Riksdagens revisorers förslag (1995/96:RR10) lämnas här en redovisning av utvecklingen på post- och telekommunikationsområdet samt hur de grundläggande målen enligt postlagen respektive telelagen uppnåtts. Regeringen avser under hösten att fortlöpande informera riksdagen med aktuell information om läget i IT-omställningsarbetet. Regeringen avser vidare att överlämna en ny proposition om IT till riksdagen i början av år 2000. Denna kommer att ges en bred uppläggning och utgöra en uppföljning av den tidigare IT-propositionen. Mot bakgrund av den snabba utveckling som sker inom IT-området finns skäl att på ett övergripande sätt, med nationellt och internationellt perspektiv, se över den förda politiken, målsättningar och prioriteringar. Det gäller såväl den tekniska infrastrukturen, IT- säkerhet, elektronisk handel som utbildnings- och forskningsaspekter, IT-användning hos myndigheter, inom vård och omsorg, hos svaga grupper etc. IT berör idag snart sagt alla områden och är av stor betydelse för utveckling och tillväxten. Post- och telestyrelsen har lämnat förslag till ändringar i lagen (1993:599) om radiokommunikation, lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning och telelagen (1993:597) med anledning av ett nytt EG-direktiv om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (99/5/EG). Förslaget remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att i början av nästa år lämna en proposition till riksdagen. 16.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för år 1998 avseende myndigheten inom verksamhetsområdet. Regeringen har påtalat att antalet anställda minskade under 1997 samt att andelen akademiskt utbildade vid myndigheten varit förhållandevis låg. Rekryteringssvårigheter befaras även fortsättningsvis vid rekrytering av viss kvalificerad teknisk kompetens. Vid 1998 års utgång var antalet tillsvidareanställda 148. Under de åtta första månaderna 1999 har antalet anställda ökat med elva till 159. Andelen anställda med akademisk utbildning har samtidigt ökat från 36% till 39%. 16.5 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) Regeringens förslag: Möjligheten för tillsynsmyndigheten att meddela tillståndsvillkor enligt telelagen utvidgas till att omfatta även att verksamheten skall bedrivas med krav på tillgänglighet och ett effektivt frekvensutnyttjande. Ärendet och dess beredning: Post- och telestyrelsen har kommit in med ett förslag till regeringen om ändringar i telelagen (1993:597) som innebär att vissa tillståndshavare genom tillståndsvillkor kan åläggas skyldighet att tillhandahålla nätkapacitet i mobila telenät till andra på begäran. Ersättning för upplåtelse av sådan kapacitet föreslås ske på marknadsmässiga villkor. Avsikten med förslaget är att främja konkurrensen på marknaden för mobila teletjänster. Tillsynsmyndigheten föreslås vidare få möjlighet att på ansökan av en part besluta vad som skall gälla om tvist uppkommer i dessa frågor. I framställningen föreslår Post- och telestyrelsen också att det skall vara möjligt för tillsynsmyndigheten att meddela tillståndsvillkor om skyldighet för tillståndshavarna att uppfylla krav på tillgänglighet och ett effektivt frekvensutnyttjande. Förslaget har remissbehandlats. Regeringen tar i detta sammanhang upp till behandling endast förslaget i den del det avser tillståndsvillkor om tillgänglighet och ett effektivt frekvensutnyttjande. Lagförslaget i denna del har inte den karaktären att det kräver Lagrådets yttrande. Post- och telestyrelsens förslag i övrigt bereds vidare i Näringsdepartementet. Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Endast Länsrätten i Stockholm och Telia AB har särskilt kommenterat Post- och telestyrelsens förslag i denna del. Länsrätten anser att lagtexten behöver förtydligas. Telia ifrågasätter allmänt behovet av införande av tillståndsvillkor med krav på geografisk täckning och ett effektivt frekvensutnyttjande. Skälen för regeringens förslag: Telelagen (1993:597) trädde i kraft den 1 juli 1993. För viss verksamhet enligt lagen krävs tillstånd. Dessa meddelas av tillsynsmyndigheten, Post- och telestyrelsen. Tillstånden får förenas med villkor. I den ursprungliga lydelsen av lagen angavs vissa villkor som tillstånden kunde förenas med. Uppräkningen var dock inte avsedd att vara uttömmande. Endast vissa centrala villkor räknades upp. De tillståndsvillkor som kunde ställas upp skulle bestämmas mot bakgrund av de syften som lagen främjar. Villkor avseende t.ex. krav på geografisk täckning av tillhandahållande av mobila teletjänster upptogs inte i lagen. Post- och telestyrelsen har det oaktat ålagt vissa tillståndshavare sådana villkor. Motiveringen härför var att ett övergripande mål för den statliga telepolitiken är att hushåll, företag och myndigheter skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer och att ett delmål därvidlag enligt förarbetena är god tillgänglighet och regional balans. Genom ändringar i lagen som trädde i kraft den 1 juli 1997 (SFS 1997:397) gjordes uppräkningen av tillståndsvillkor uttömmande. Skälen som angavs härför var att paragrafen mot bakgrund av tillståndsdirektivet (97/13/EG) måste anpassas i flera avseenden, bl.a. att det framgent uttömmande måste regleras vilka frågor som får regleras i form av villkor (prop. 1996/97:61 s. 96). Inte heller vid det tillfället kompletterades lagen med en möjlighet att meddela tillståndsvillkor med krav på geografisk täckning. Mot bakgrund av att god tillgänglighet och regional balans är en väsentlig del av de telepolitiska målen anser regeringen att telelagen skall kompletteras så att det blir möjligt för tillsynsmyndigheten att som ett villkor för tillståndet ställa upp krav på att operatören skall tillhandahålla tjänsten med god tillgänglighet. Med begreppet tillgänglighet avses inte bara att tjänsten skall tillhandahållas med en viss minsta geografisk utbredning över landet utan även att villkor om krav på viss framkomlighet i näten skall kunna meddelas. Som tidigare gäller att varje villkor måste kunna direkt återföras till lagens syften. Vid överväganden om ett visst villkor behöver meddelas ingår naturligen också en bedömning av om syftet med villkoret tillfredsställande tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom rådande konkurrens. Tillgången på radiofrekvenser är begränsad. Enligt lagen (1993:599) om radiokommunikation krävs därför tillstånd för innehav och användning av radiosändare i syfte att främja ett effektivt nyttjande av möjligheterna till radiokommunikationer och andra användningar av radiovågor. Frågor om tillstånd prövas av Post- och telestyrelsen. Tillståndet skall avse en viss radioanvändning och kan i behövliga fall förenas med villkor angående bl.a. tilldelad frekvens och annat som är av betydelse för ett effektivt frekvensutnyttjande. Dessa villkor kan enligt lagen meddelas endast för den enskilda radiosändaren. När det gäller större mobiltelefonisystem med flera radiosändare finns det behov av att kunna ställa villkor som gäller frekvensanvändningen för systemet som helhet redan när tillståndet att tillhandahålla mobila teletjänster meddelas enligt telelagen. Regeringen delar därför Post- och telestyrelsens bedömning att telelagen bör kompletteras med en möjlighet att meddela sådana tillståndsvillkor 16.6 Anslag för budgetåret 2000 C1 Post- och telestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa myndighetsuppgifter Tabell 16.2 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 134 820 1 Anslags- sparande 49 0721 1999 Anslag 147 391 1 Utgifts- prognos 166 9001 2000 Förslag 11 206 2001 Beräknat 11 392 2 2002 Beräknat 11 589 2 1 Fr.o.m. år 2000 är Post och telestyrelsen avgiftsfinansierad. 2 Motsvarar 16 449 tkr i 2000 års prisnivå. Under 1999 finansieras Post- och Telestyrelsen (PTS) verksamhet från anslaget C1 Post- och Telestyrelsen. Verksamhetens kostnader täcks i huvudsak av avgifter som redovisas mot särskild inkomsttitel (2547). Enligt regeringens bedömning kan verksamheten bedrivas mer effektivt om (PTS) istället får disponera avgiftsinkomsterna. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att medel motsvarande 11 206 tkr för år 2000 anslås för att täcka förvaltningskostnaderna för upphandling av samhällsåtaganden och totalförsvar samtidigt som huvuddelen av PTS verksamhetskostnader finansieras genom avgifter. De samhällsåtaganden som upphandlas (handikapp, totalförsvar till viss del) finansieras med medel från statsbudgeten. Regeringens övervägande Resultatinformation PTS har under året utövat tillsyn över samtliga aktörer med tillstånd vilket inkluderat bl.a. kontroll av kostnadsredovisningsvillkor, framföring av nödsamtal samt servicekvalitet. Vidare har PTS granskat Telias kostnadskalkyler, främst i syfte att kunna bedöma rimligheten i prissättningen för samtrafik och hyrda förbindelser. Under året har myndigheten meddelat föreskrifter om införande av nummerportabilitet för fasta teletjänster och beslutat att den 11 september 1999 införa det internationella prefixet 00, lika tillträde och förval. Inför denna förändring har PTS genomfört en informationskampanj till allmänheten. Inom verksamhetsgrenen radio har PTS handlagt tillståndsansökningar om radiotillstånd och störningsanmälningar samt bedrivit förebyggande radiotillsyn. PTS har under 1998 upprättat en ny svensk frekvensplan, vilken utgavs som allmänt råd (PTSFS 1998:3). Myndigheten har medverkat i det europeiska harmoniseringsarbetet inom CEPT för att säkerställa att svenska intressen och krav tillgodoses i upprättandet av en gemensam europeisk frekvenstabell. Vidare har PTS som uppdrag att typgodkänna teleterminal och radioutrustning. Post- och telestyrelsen är ansvarig myndighet för funktionerna Telekommunikationer mm. samt Postbefordran vilka behandlas inom utgiftsområde 6 Totalförsvar. Budget för avgiftsbelagd verksamhet För att balansera de stora avgiftsöverskott som uppstod vid myndighetens tillkomst har flertalet avgifter sänkts under de senaste åren. Resultatbudgeten för förvaltningsverksamheten har därmed underbalanserats. Myndigheten beräknar att de ackumulerade avgifterna i stort sett skall motsvara de ackumulerade kostnaderna vid utgången av 1999. Avgifterna beräknas därefter återgå till tidigare nivåer. Fr. o .m. år 2000 beräknas de årliga avgiftsintäkterna i princip motsvara de årliga kostnaderna. Avgiftsnivåerna påverkas inte av att myndigheten disponerar avgiftsintäkterna. Tabell 16.3 Resultatbudget Offentlig- rättslig verksamhet Kostnader Kostnader i den avgifts- finansie- rade verksamhet en. Intäkter Resultat Utfall 1998 135 209 127 437 119 299 -8 138 Prognos 1999 175 000 164 400 122 000 -42 400 Budget 2000 175 000 164 000 164 000 0 Budget 2001 180 000 169 000 169 000 0 Budget 2002 185 000 174 000 174 000 0 Slutsatser På tele-, radio-, utrustnings- och post- området har samtliga mål uppfyllts. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att tillsvidare disponera avgiftsintäkter i Post- och Telestyrelsens verksamhet. Myndighetens anslag om 11 206 tkr skall användas för att täcka förvaltningskostnader för verksamheterna samhällsåtaganden och totalförsvar. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 373 tkr. Tabell 16.4 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 147 391 Pris- och löneomräkning 833 Justering av premier 373 Till följd av nettofinansiering -137 391 Förslag 2000 11 206 C2 Upphandling av samhällsåtaganden Tabell 16.5 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 150 791 Anslags- sparande 75 228 1999 Anslag 147 484 1 Utgifts- prognos 173 500 2000 Förslag 157 484 2001 Beräknat 157 484 2002 Beräknat 157 484 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med 1999 års ekonomiska vårproposition minskades anslaget med 10 000 tkr. Anslaget används till att trygga funktionshindrades behov av effektiva telekommunikationer och posttjänster genom upphandling. En jämförelse mellan budget och utfall visar på ett anslagssparande om 75 228 tkr. Handikappåtgärderna är relaterade till volym, dvs. antalet funktionshindrade som är i behov av tjänsten. Detta innebär svårigheter att i förhand skatta utfallet. Regeringens övervägande Resultatinformation Ett flertal tjänster har upphandlats och drivs enligt avtal bl.a. nummerupplysning för synskadade, förmedlingstjänst texttelefoni, befordran av blindskriftsförsändelser mellan synskadade och från institutioner, utsträckt lantbrevbärarservice för äldre och handikappade samt drift av en databas med samhällsinformation för personer med funktionshinder. För närvarande bedrivs en provisorisk förmedlingstjänst för bildtelefoni. Tjänsten är mycket efterfrågad och kommer efter upphandling att permanentas. Regeringens bedömning är att ingående överföringsbelopp kommer att behövas för att finansiera blindskriftsförsändelser, utsträckt lantbrevbärarservice samt för att möta en ökad efterfrågan på befintliga och nya tjänster inom telekommunikationsområdet. Tabell 16.6 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 63 0001 230 000 162 600 250 100 76 000 Nya förpliktelser 229 5002 100 800 248 500 Infriade förpliktelser* 62 152 168 200 161 000 174 100 76 000 Kostnadsförändring gentemot avtal -348 Utestående förpliktelser vid årets slut 230 000 162 600 250 100 76 000 0 Erhållen/föreslaget bemyndigande 230 000 200 000 250 000 160 000 160 000 * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. 1) Hänför sig till åtaganden i enlighet med övertagna avtal från Socialstyrelsen 2) Infriade förpliktelser under 1998 blev 348 tkr lägre än gjorda beställningar. Beställningarna är slutreglerade under 1998 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Slutsatser Regeringen anser det vara av största vikt att de tjänster som PTS upphandlar för funktionshindrade personer säkras. Uppkommet anslagssparande bör användas till finansiering av blindskriftsförsändelser, utsträckt lantbrevbärarservice samt för att möta ökad efterfrågan på befintliga och nya tjänster inom telekommunikationsområdet. C3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice. Tabell 16.7 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 200 000 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 200 000 Utgifts- prognos 200 000 2000 Förslag 200 000 2001 Beräknat 200 000 2002 Beräknat 200 000 Anslaget används till att trygga den rikstäckande betalnings- och kassaservicen. En tolftedel av anslaget utbetalas månatligen till Posten AB (publ). Regeringens överväganden Resultatinformation Staten har tagit på sig ett ansvar för en rikstäckande kassaservice, vilket framgår av 1a § postlagen (1993:1684). Bestämmelser kompletteras av ett avtal mellan staten och Posten AB (publ). som löper ut den 1 januari år 2000. Enligt avtalet förbinder sig posten att tillhandahålla en daglig grundläggande kassaservice. För denna tjänst där alternativ saknas och det inte är kommersiellt motiverat att bedriva verksamhet, erhåller Posten AB en ersättning om 175 miljoner kronor. I proposition 1997/98:127 Statens ansvar på postområdet gör regeringen bedömningen att, mot bakgrund av att marknaden för betaltjänster genomgått betydande förändringar under senare år, statens ansvar för området bör ses över. Regeringen beslutade därför den 12 mars 1998, att tillsätta en utredning med uppgift att utreda statens ansvar för den grundläggande betaltjänsten och kontantförsörjningen (dir.1998:15). Utredningen har överlämnat betänkandet Kassaservice (SOU1998:159) vilket gått ut på remiss. Nuvarande ordning med ersättning till Posten AB för den rikstäckande kassaservicen föreslås bibehållas tills vidare i väntan på resultatet av remissbehandlingen. Slutsatser Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att se över statens ansvar för den grundläggande betaltjänsten och kontantförsörjningen. Den nuvarande ordningen med ersättning till Posten AB bör tillsvidare bibehållas i väntan på resultatet av remissbehandlingen C4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal Tabell 16.8 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 140 000 Anslagss- parande 0 1999 Anslag 140 000 Utgifts- prognos 140 000 2000 Förslag 140 000 2001 Beräknat 140 000 2002 Beräknat 140 000 Regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:TU38, rskr. 1992/93:437) i juni 1994 tecknat ett alarmeringsavtal med SOS Alarm Sverige AB i syfte att säkerställa en effektiv SOS- tjänst och tillgodose behovet av alarmeringstjänster för den statliga räddningstjänsten. I alarmeringsavtalet från 1993 lades ersättningen från staten till bolaget fast för åren 1995 och 1996. Därefter fastställs avgiftens storlek i samband med att riksdagen beslutar om statsbudget för budgetperioden. Bolaget skall senast den 1 mars varje år lämna ett underlag för kostnadsbedömning. Regeringens överväganden Resultatinformation Regeringen avser att tillsammans med övriga ägare göra en översyn av SOS Alarms intäkter och kostnader. PTS har i samband med årsredovisningen föreslagit åtgärder som leder till ökad framkomlighet till alarmering av räddningsorganen via nödnumret 112. Slutsatser Regeringen anser det angeläget att ovan nämnda kostnadsöversyn görs. PTS har redovisat sitt uppdrag för att förbättra framkomligheten till nödnummer 112 Regeringen avser att ta ställning till eventuella åtgärder. C5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. Tabell 16.9 Anslagsutveckling Tusentals kronor 1998 Utfall 20 366 Anslags- sparande 11 183 1999 Anslag 60 000 1 Utgifts- prognos 65 000 2000 Förslag 50 000 2001 Beräknat 50 000 2002 Beräknat 25 000 1 Varav 10 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. Anslaget används till att finansiera IT- kommissionens verksamhet, 2000-delegationens verksamhet samt ytterligare åtgärder i form av utredningar och projektbidrag m.m. som bidrar till att förverkliga regeringens IT-politik. Anslaget höjdes 1999 med 25 miljoner kronor under tre år. Regeringens överväganden Resultatinformation Anslaget skall även i fortsättningen användas till att finansiera IT-kommissionens verksamhet, 2000-delegationens verksamhet samt ytterligare åtgärder i form av utredningar och projektbidrag m.m. som bidrar till att förverkliga regeringens IT-politik. Medlen skall vid behov därutöver kunna användas till eventuellt ytterligare insatser för att påskynda anpassningen av datorsystem inför år 2000 samt upphandling av telegramtjänst. Sparandet på anslaget uppgick till 7,3 mkr vid utgången av 1998 vilket beror på en ojämn utbetalningstakt till projekt och utredningar. Statliga insatser på området IT-kommissionen (K 1998:04) har som övergripande uppgift att analysera informationsteknikens påverkan på samhällsutvecklingen. Kommissionen skall utifrån en grundlig analys synliggöra problem samt peka på framtida möjligheter inom IT- området. IT-kommissionen skall arbeta för att informations- och kommunikationstekniken förankras på bred bas i samhället genom att: - Bistå regeringen med råd och förslag till konkreta åtgärder - Stimulera till engagemang och egna arbetsinsatser hos så många som möjligt - Verka för informationsspridning kring aktuella frågor inom verksamhetsområdet En viktig uppgift för IT-kommissionen är att lyfta fram, belysa och ge förslag på hur kortsiktiga frågor, som utgör hinder för utveckling och tillväxt, skall hanteras. Kommissionen skall också föreslå mer konkreta insatser inom speciella områden, vars genomförande kan stärka landets framskjutna position på IT-området. IT-kommissionen har för detta ändamål inrättat ett antal arbetsgrupper, s.k. observatorier, som har till uppgift att gå djupare in i frågor av särskilt intresse. Observatorierna arbetar framtidsinriktat i kunskapsnätverk för att undersöka frågeområden som ännu inte är tillräckligt belysta. - Det IT-rättsliga observatoriet - Tillväxtobservatoriet - Observatoriet för IT-infrastrukturfrågor Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:2) lämnat en redovisning av utvecklingen på IT-området. Skrivelsen är den andra i ordningen sedan IT-propositionen (prop. 1995/96:125) förelades riksdagen. Förutom en beskrivning av den allmänna utvecklingen på området redogörs för vidtagna och pågående åtgärder inom ramen för handlingsprogrammet för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Regeringen anser att frågan om IT- omställningen inför år 2000 är av stor vikt. Den 6 maj 1999 överlämnade regeringen den andra lägesrapporten om IT-omställningen i samhället (skr. 1998/99:111) till riksdagen. Post- och telestyrelsen, Statens Energimyndighet, Sjöfartsverket, Luftfartsverket samt Affärsverket Svenska kraftnät har genom regeringsbeslut den 6 maj 1999 (1999/7287/ITFoU) fått i uppdrag att lämna ytterligare lägesrapporter om IT- omställningen. 2000-delegationens verksamhet under 1999 är i huvudsak inriktad på två områden: information och granskning. 2000-delegationen har en roll som samordnare i informationsfrågor och informerar kontinuerligt en bred målgrupp om frågor som rör omställningsarbetet i samhället via webbplats, nyhetsbrev, anföranden vid seminarier och massmedier. I början av maj 1999 genomfördes en informationskampanj riktad till allmänheten. Kampanjen syftade bl.a. till att belysa olika sakfrågor som rör 2000-frågan och att informera om samhällets anpassningsarbete. Delegationen bevakar 2000-frågan i massmedier. Detta sker bl.a. genom löpande pressbevakning och medieanalyser. Särskilda presseminarier anordnas återkommande för att erbjuda journalister ett forum för inblickar och diskussion kring 2000-problematiken. Bakgrunden till det andra verksamhetsområdet, granskningar, är de olika tolkningar av omställningsarbetet som förekommer. Granskningarna syftar således till att så långt det är möjligt klarlägga anpassningsläget i viktiga samhällssektorer, bedöma 2000-projektens tillförlitlighet samt fastställa i vilken utsträckning arbete återstår och hur aktörerna avser slutföra arbetet. Granskningar och hearingar genomförs inom ett antal nyckelområden. Under våren och försommaren 1999 har el- och telesektorerna undersökts. Planering pågår för genomförande av granskning eller hearing inom ytterligare områden, bl.a. vattenförsörjning, miljöpåverkan, hälso- och sjukvård och livsmedelskedjan. 2000- delegationen redovisar en sammanfattande lägesbeskrivning i oktober 1999. En slutlig redovisning av uppdraget presenteras 31 mars 2000. 17 Statens järnvägar, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster, m.m. 17.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar Statens järnvägar (SJ), anslaget Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, Rikstrafiken och anslaget Viss internationell verksamhet. Anslagen Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik och Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst föreslås slås samman och överföras till ett anslag Rikstrafiken: Trafikupphandling. Även anslaget Transportstöd till Gotland föreslås att föras från verksamhetsområdet Sjö- och luftfart och uppgå i det nya anslaget. Kärnverksamheten i SJ-koncernen är järnvägstrafiken. Övriga verksamheter och dotterbolag utgör komplement och stöd till kärnverksamheten. Den nya myndigheten Rikstrafiken började sin verksamhet den 1 juli 1999 och kommer fram till årsskiftet att bygga upp och organisera sin verksamhet. Rikstrafiken skall verka för utveckling och samordning av den interregionala kollektiva persontrafiken så att de transportpolitiska målen uppnås. Vidare skall Rikstrafiken följa kollektivtrafikens utveckling och särskilt kartlägga brister i den interregionala kollektiva persontrafiken. Det ingår också i Rikstrafikens uppdrag att främja frivilliga samverkanslösningar, samt att verka för att information, tidtabeller och biljettsystem inom kollektivtrafiken samordnas. Riks-trafiken skall verka för att handikappanpassningen av kollektiva färdmedel samordnas mellan samtliga trafikslag och för att jämställdhetsaspekter beaktas inom kollektivtrafikområdet. Rikstrafiken har från den 1 januari 2000 ansvar för administrationen av transportstödet till Gotland och för att fastställa taxor och turplaner för linjesjöfart på Gotland som uppbär transportstöd. Verksamhetsvolymen år 1998 för verksamhetsområdet uppgick till ca 15,4 miljarder kronor och antalet anställda uppgick till ca 15 700 personer. 17.2 Utgiftsutveckling Tabell 7.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 19992 Förslag anslag 20003 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 615,6 622,0 898,2 738,6 1 007,6 1 007,8 1 Inkl. beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2Exkl. anslaget B2 Transportstöd till Gotland. 3Ingående anslag är anslagen D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier och D4 Viss internationell verksamhet samt anslagen B2 Transportstöd till Gotland, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik och D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst vilka föreslås ingå i det nya anslaget D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall De långsiktiga ekonomiska målen för SJ-kon– cernen om en räntabilitet på eget kapital på 7 % samt en soliditet på 30 % uppnåddes inte. Räntabiliteten på eget kapital var negativ (- 5,4 %) och soliditeten uppgick till 8,7 %. Resultatet exklusive jämförelsestörande poster försämrades med 176 miljoner kronor till -439 miljoner kronor (-263 mkr), bl.a. beroende på omstruktureringskostnader och fördröjning med att anpassa rörelsekostnader efter en vikande omsättning för godstransporter. Rörelsens intäkter ökade med 7 %, till 14 798 miljoner kronor (13 862 mkr) beroende på förbättrade snittintäkter för SJ Resor och företagsförvärv inom SJ Cargo Group. Resultat efter finansiella poster uppgick till -135 miljoner kronor (-641 mkr). Antalet anställda minskade med 5 % till 15 694 (16 517) personer. För anslaget Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. visar en jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret år 1998 en balans mellan dessa. Kostnaden för den senast genomförda upphandlingen är lägre än budgeten tack vare att upphandlingen gjorts i konkurrens. Under år 1998 har inom anslaget Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik 198 miljoner kronor utbetalats. Ersättningen är reglerad i avtal som huvudsakligen löper till och med juni år 2000. Regeringen beslutade den 17 december 1998 att uppdra åt Delegationen för köp av viss kollektivtrafik att genomföra upphandling av trafik avseende år 2000. Förändringar Det transportpolitiska beslutet år 1998 innebär viktiga förändringar som påverkar SJ:s inriktning under de närmaste åren. De viktigaste faktorerna är bl.a. - minskade banavgifter, - att det kapillära bannätet samt vissa för järnvägssektorn gemensamma funktioner i huvudsak förs över från SJ till Banverket, - att skadeprövningen av linjetrafik med buss slopas. Därtill kommer andra förändringar i omvärld-en i form av - färdigställandet av Öresundsbron samt järnvägsanslutningarna till Arlanda och Kastrup, - ökad konkurrens från nya tågoperatörer. Rikstrafiken började sin verksamhet den 1 juli 1999. Delegationen för köp av viss kollektivtrafik kommer att avvecklas vid årsskiftet. Transportstödet till Gotland överförs från Sjöfartsverket till Rikstrafiken. Riksdagen har beslutat (prop. 1995/96:44, bet. 1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) att Gotlandstillägget skall avvecklas successivt för att helt upphöra år 1999. Regeringen föreslår att tillägget behålls oförändrat på 0,4 procents nivå även under år 2000. Ett nytt anslag, Rikstrafiken: Trafikupphandling, införs. Anslaget består av de tidigare anslagen B2 Transportstöd till Gotland, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik och D5 Kostnader för avveckling av styrelsen för riksfärdtjänst m.m. Mål Nya långsiktiga ekonomiska mål för SJ:s verksamhet föreslås vara räntabilitet på sysselsatt kapital på 8 % samt en nettoskuldssättningsgrad om högst 2,5. Syftet med statens köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. och ersättningen till trafikhuvudmännen är att bidra till målet att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. Detta har skett genom köp av dels regionalpolitiskt angelägen persontrafik på järnväg dels flygtrafik mellan Umeå och Östersund, dels genom ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik. Prioriteringar SJ skall erbjuda sina kunder en bra och prisvärd service inom järnvägstransportområdet samt kunna ge en affärsmässig avkastning på statens kapital. Effektiviteten och lönsamheten inom SJ måste därmed öka. För att uppnå detta krävs ett ökat fokus på kärnverksamheten, vilken utgörs av järnvägstrafik med en affärsmässig utveckling. Regeringen anser i anslutning till detta att det är av stor vikt att sådan verksamhet inom SJ- koncernen som inte bidrar till att affärsmässigt utveckla kärnverksamheten identifieras och avyttras. 17.3 Resultatbedömning SJ:s resultat för år 1998 blev sämre än prognosticerat. De långsiktiga målen för räntabilitet och soliditet var långt ifrån att uppnås. Orsaken till 1998 års låga avkastning är dels att SJ Cargo känt av en minskad efterfrågan på transporter, dels att SJ har tagit omstruktureringskostnader utöver avsatta reserver. Därutöver hade SJ tekniska problem med rullande materiel och även snöovädret i december påverkade SJ:s resultat negativt. Soliditeten har påverkats negativt av koncernens dåliga resultatutveckling samt höga investeringar i transportmedel och finansiella instrument. Dessutom nedjusterades det egna kapitalet i 1997 års bokslut med anledning av ändrad redovisning av trafikavtal. SJ:s kärnrörelse har under flera års tid bedrivits med ett negativt kassaflöde efter investeringar. Vid utgången av år 1998 var SJ:s egna kapital 2 miljarder kronor lägre än 10 år tidigare, trots stora reavinster under perioden från utförsäljningarna av tåg och fastigheter samt dotterbolagen ASG och Swebus. Under samma period har produktiviteten, mätt som produktionsenheter per anställd i järnvägsrörelsen, fördubblats. Samtidigt har dock personalkostnaderna ökat i samma takt vilket har inneburit att de effektiviseringar som genomförts inte haft någon eller endast ringa effekt på resultatet. Riksdagen beslöt den 2 juni 1998 att godkänna principerna för att tillskapa den nya myndigheten Rikstrafiken. Delegationen för köp av viss kollektivtrafik har upphandlat trafik för år 1999 i enlighet med sitt uppdrag. Resandet med nattåg till och från Övre Norrland fortsätter att minska. En ny linje, Karlstad – Göteborg, upphandlades för trafikåret 1999. Trafiken på Mittlinjen mellan Östersund och Sundsvall utökades. Antalet passagerare i Gotlandstrafiken har ökat under senare år och uppgick år 1998 till nära 1,2 miljoner passagerare. Prognoserna för år 1999 tyder på en fortsatt ökning för såväl passagerare som gods. Höghastighetsfärjan HSC Gotland sattes i trafik under år 1999 och tidtabellen har under året utökats så att trafik kan upprätthållas fram till mitten av november. Regeringen beslutade den 15 april 1999 att inte förlänga de avtal med trafikhuvudmännen som grundas på en principöverenskommelse i deras nuvarande utformning. I denna proposition föreslår dock regeringen att medel avsätts från Rikstrafikens anslag för att säkra trafik, med prioritet för tågtrafik, som omfattas av principöverenskommelsen fram till den 31 december 2000. Genom regeringens ställningstagande om att avsätta medel från Rikstrafikens anslag till trafik som omfattas av principöverenskommelsen ges Rikstrafiken rådrum att på ett tillfredsställande sätt genomföra erforderliga bedömningar om vilken trafik som staten bör upphandla. Regeringen uppdrog den 17 december 1998 och den 11 februari 1999 år Delegationen för köp av viss kollektivtrafik att för år 2000 upphandla interregional persontrafik på järnväg. Uppdraget har redovisats till regeringen som godkände de preliminära avtalen den 23 juni 1999. Genom uppdraget har trafikering säkerställts på regionalpolitiskt viktiga sträckor. Regeringen bedömer att den nya myndigheten Riks-trafiken kommer att kunna göra erforderliga bedömningar rörande trafikupphandlingen samt hinna genomföra trafikupphandlingen i rimligt god tid inför trafikåret 2001. 17.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverkets revisionsberättelse för år 1998 avseende granskningen av SJ:s årsredovisning, koncernredovisning, underliggande redovisning och ledningens förvaltning innehåller inte några anmärkningar. I en revisionsrapport daterad 1998-12-04 framför RRV kritik mot SJ:s internrevision. SJ har efter detta utfört ett omfattande arbete med genomlysning och uppstramning av det interna regelverk som styr internrevision. Man har även genomfört vissa förändringar vad beträffar internrevisionens roll och plats i organisationen. Regeringen bedömer att den kritik som RRV framfört mot SJ nu har åtgärdats. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende de övriga anslagen inom verksamhetsområdet. 17.5 Personalkonsekvenser Inrättandet av den nya myndigheten Rikstrafiken bedöms endast innebära marginella förändringar av antalet arbetstillfällen inom verksamhetsområdet. Rikstrafiken kommer när den är fullt bemannad ha ett tiotal anställda. I vilken mån Rikstrafikens verksamhet får konsekvenser i övrigt för antalet arbetstillfällen inom verksamhetsområdet är svårt att bedöma. 17.6 Statens järnvägar SJ-koncernen består av moderföretaget affärsverket SJ och dess helägda dotterbolag AB Swedcarrier. Koncernens sektorer är SJ Resor, SJ Cargo Group, SJ Färjetrafik, SJ Fastigheter och SJ Teknik. Utöver sektorerna finns supportenheter (SJ Data och SJ Städservice) samt koncernstaber. Kärnverksamheten i SJ- koncernen är järnvägstrafiken. Övriga verksamheter och dotterbolag utgör komplement och stöd till kärnverksamheten. 17.6.1 Verksamhetens inriktning SJ:s treårsplan SJ:s treårsplan pekar på ett antal viktiga omvärldsfaktorer som beräknas få stor betydelse för SJ:s fortsatta verksamhet. Dessa är: - Öresundsbron öppnar en ny marknad för SJ Resor och en snabbare väg till kontinenten för SJ Cargo Group samtidigt som den även innebär att SJ Färjetrafik genom Scandlines får problem med lönsamheten. Även den borttagna taxfreeförsäljningen beräknas påverka Scandlines verksamhet negativt. - De nya järnvägsanslutningarna till Arlanda och Kastrup öppnar möjligheter för nya reseprodukter i samarbete tåg/flyg. - Minskade banavgifter sänker SJ:s kostnader med ca 700 miljoner kronor per år. - Ökad konkurrens från nya tågoperatörer kan leda till sänkta marknadsandelar för SJ. Transportmarknaden beräknas under perioden 2000–2002 växa med i genomsnitt 1,5 % per år för både persontrafik och godstrafik. Persontransporter på järnväg antas därvid öka med ca 3 % per år och godstransporter på järnväg med ca 6 % per år. Den stora ökningen på godssidan förväntas komma från en ökad befordran av s.k. högvärdigt gods (t.ex. livsmedel). Priserna beräknas sjunka för godstransporter och priserna för persontransporter beräknas vara oförändrade. SJ:s marknadsandel av persontrafiken på järnväg beräknas bli ca 70 % av antalet personkilometer år 2000. På grund av den ökade konkurrenssituationen på marknaden beräknas SJ:s andel av antalet resor endast uppgå till ca 40 %. Regeringens överväganden SJ:s uppdrag är att bedriva en effektiv järnvägstrafik på affärsmässiga villkor. SJ skall utvecklas som ett effektivt och konkurrenskraftigt transportföretag med järnvägstrafik som huvudverksamhet. Regeringen anser att det är viktigt att SJ ökar fokuseringen på sin kärnverksamhet och effektiviteten och lönsamheten inom denna. Målsättningen bör vara att ge kunderna en bra och prisvärd service inom järnvägstransportområdet. Det är i detta sammanhang av stor vikt att sådan verksamhet inom SJ-koncernen som inte bidrar till att affärsmässigt utveckla kärnverksamheten identifieras och avyttras. Under år 1998 fattade riksdagen, med utgångspunkt från den transportpolitiska propositionen, några avgörande beslut för SJ:s framtid. Besluten avsåg sänkta banavgifter samt avreglering av den långväga busstrafiken. Samtidigt har arbetet med att renodla järnvägssektorns organisation inneburit att beslut fattats om överföring av ansvar för vissa gemensamma funktioner samt det kapillära bannätet från SJ till Banverket. Sänkta banavgifter ger SJ en grundläggande möjlighet att konkurrera på rättvisa villkor. För resenärernas del utgår regeringen ifrån att sänkta banavgifter kommer dessa till godo i form av en positiv inverkan på priset. Den skärpta konkurrensen med andra tågoperatörer och med landsvägstrafiken ger vidare förutsättningar för att skapa den nödvändiga fokusering och attitydförändring inom SJ som behövs för att uppnå de av regeringen uppsatta målen. Samtidigt har SJ:s roll inom järnvägssektorn allt mer avgränsats och tydliggjorts, vilket underlättar för organisationen att agera i enlighet med de riktlinjer som regeringen lagt fast för verksamheten. 17.6.2 Ekonomiska mål och resurser Resultat 1998 SJ-koncernens resultat för år 1998 exklusive engångsposter blev 176 miljoner kronor sämre än föregående år. Båda åren påverkades resultatet av bokföringsmässiga upplösningar av den strukturfond som skapades av realisationsvinsten från försäljningen av Swebus år 1996 för att täcka kostnader i samband med omstrukturering. Upplösning av denna fond påverkade resultatet positivt med 627 miljoner kronor år 1997 och 302 miljoner kronor år 1998. Bortsett från denna resultatpåverkan förbättrades resultatet från rörelsen med 149 miljoner kronor under år 1998. Tillväxten i den befintliga verksamheten är tydligast inom SJ Resor där en väsentligt förändrad kundmix har resulterat i en högre genomsnittlig intäkt per resa trots oförändrade priser under perioden. Tabell 17.2 Nyckeltal m.m. SJ-koncernen Miljoner kronor 1998 1997 Rörelsens intäkter 14 798 13 862 Rörelseresultat 10 -614 Rörelsemarginal (%) 0,1 -4,4 Resultat efter finansiella poster -135 -641 Resultat exkl. jämförelsestörande poster -439 -263 Räntabilitet på sysselsatt kapital (%) 4,9 1,0 Räntabilitet på eget kapital (%) -5,4 -19,4 Soliditet 8,7 10,6 Nettoskuldsättningsgrad 5,4 4,5 Investeringar 1 128 1 161 Antal anställda 15 694 16 517 SJ:s treårsplan SJ redovisar för perioden 2000–2002 en förväntad resultatförbättring som huvudsakligen antas skapas genom lägre banavgifter och omfattande rationaliseringsprogram över hela företaget. Målet är att produktiviteten skall öka med 10 % per år. Personalen beräknas minska med 3 650 personer från år 1998, varav 870 är effekten av det nya pendeltågsavtalet och 500 avser Scandlines neddragning av trafiken. Nuvarande avkastningsmål om 7 % på eget kapital förväntas uppnås medan soliditetsmålet inte beräknas uppnås utan extra åtgärder i form av avyttringar och/eller kapitaltillskott. Tabell 17.3 Nyckeltal m.m. enligt treårsplan Miljoner kronor 2000 2001 2002 Omsättning 14 600 15 300 15 850 Resultat efter finansnetto 225 330 400 Räntabilitet på eget kapital (%) 7 9 10 Räntabilitet på sysselsatt kapital (%) 7 8 8 Soliditet (%) 11 12 14 Investeringar 1 401 1 076 557 Kassaflöde -107 +183 +800 Antal anställda 12 965 12 369 12 043 I treårsplanen har en öppen koncernreserv lagts in för att täcka befarade negativa effekter av bl.a. lägre tillväxt i Sveriges ekonomi än antaget av Konjunkturinstitutet i juni 1998 samt sänkta marknadsandelar på grund av ökad konkurrens från nya tågoperatörer. Tabell 17.4 Resultatreserv perioden 2000–2002 Miljoner kronor År 2000 290 varav på Cargo Group 170 År 2001 845 varav på Cargo Group 485 År 2002 1 125 varav på Cargo Group 645 Investeringar Under 1990-talet har investeringsvolymen i SJ varit hög och har under de senaste fem åren i genomsnitt legat på ca 2 000 miljoner kronor per år. Huvuddelen av investeringarna har avsett förnyelse av fordonsparken, där den största satsningen varit snabbtåget X2000. Inom SJ Cargo Group har företagsförvärv utgjort en stor post. Investeringarna de närmaste åren är baserade på dels en planerad expansionstakt, dels förnyelseinvesteringar i fordonsparken för såväl SJ Resor som SJ Cargo Group. SJ-koncernens investeringar under perioden 2000–2002 inom respektive sektor framgår nedan. Tabell 17.5 Investeringar Miljoner kronor 2000 2001 2002 SJ Resor1 303 209 35 SJ Cargo Group 851 677 353 SJ Färjetrafik 4 2 5 SJ Fastigheter 92 62 45 SJ Teknik 52 53 50 Data 26 31 30 Staber 30 5 2 Övriga bolag 43 37 37 Summa investeringar 1 401 1 076 557 1Nya fordon för Mälardalstrafiken finansieras utanför balansräkningen. Investeringarna avser huvudsakligen nyanskaffning och ombyggnad av personfordon samt nyanskaffning av godsvagnar och tåg. Regeringens överväganden SJ-koncernen har för år 1998 redovisat ett resultat som exklusive jämförelsestörande poster innebär en försämring jämfört med föregående år med 176 miljoner kronor. Räntabiliteten på eget kapital var negativ (-5,4 %) och soliditeten uppgick till 8,7 %. SJ-koncernen är därmed långt ifrån att uppnå de fastställda långsiktiga ekonomiska målen för verksamheten. Uppsatt mål enligt innevarande treårsplan har inte heller uppnåtts. SJ redovisar för perioden 2000–2002 att nuvarande avkastningsmål om 7 % på eget kapital förväntas uppnås medan soliditetsmålet inte beräknas uppnås utan extra åtgärder i form av avyttringar och/eller kapitaltillskott. Järnvägsmarknaden såväl i Sverige som utomlands karaktäriseras av en allt större avreglering och ökad konkurrens. Regeringen anser att det är av avgörande betydelse att SJ inom en snar framtid kan nå en sådan effektivitets- och lönsamhetsnivå att verksamheten kan få möjlighet att utvecklas i takt med de förändringar som sker på marknaden. Detta förutsätter bl.a. ett ökat fokus på kärnverksamheten, järnvägstrafik med en affärsmässig utveckling. Vidare är det av stor betydelse att SJ:s kapitalbas och rörelsemarginal är sådan att den möjliggör en affärsmässig avkastning på statens kapital. Det är samtidigt viktigt att SJ kan erbjuda sina kunder en bra och prisvärd service inom järnvägstransportområdet. För att underlätta och förstärka fokuseringen på SJ:s kapitalstruktur enligt ovan anser regeringen att ekonomiska mål för verksamheten bör åsättas på ett sätt som återspeglar de förändringar som sker i SJ:s kapitalstruktur och som påverkar kostnaden för finansiering av verksamheten. Finansiering av en verksamhet involverar inte endast kapital som tillskjutits av ägaren utan även kapital som lånats upp av externa långivare. Det är vidare viktigt att kopplingen mellan åsatta nyckeltal och SJ:s affärsrisk görs tydligare. Den affärsrisk som SJ löper kan delas upp i två komponenter; dels en rörelserisk som förknippas med resultatet av den verksamhet man bedriver och som bl.a. påverkas av konjunkturen och konkurrenssituationen dels en finansiell risk som hänför sig till hur SJ agerar på finansmarknaden och som är beroende av bl.a. ränteläge, valutakurser och upplåningsmöjligheter. Företagets affärsrisk ökar med minskat eget kapital vilket samtidigt innebär att företaget kan ha begränsade möjligheter att överleva perioder med svagt resultat. SJ:s nuvarande låga andel eget kapital innebär en relativt hög finansiell risk och regeringen anser därför att det är särskilt viktigt att åsätta ekonomiska mål för verksamheten som på ett tydligt sätt visar fördelningen mellan lånat och eget kapital givet samma risknivå samt som visar hur det kapital som faktiskt används i verksamheten förräntar sig. Regeringen föreslår därför att nya ekonomiska mål för SJ för perioden 2000–2002 skall vara avkastning på sysselsatt kapital om 8 % samt en nettoskuldsättningsgrad om högst 2,5. Storleken på avkastningen respektive skuldsättningen är i paritet med vad som redovisas för liknande verksamheter nationellt och internationellt. Räntabilitet på sysselsatt kapital ger en bild av förräntningen av företagets hela arbetande kapital, eftersom måttet omfattar ett vägt avkastningskrav för både det egna och lånade kapitalet. Kapitalstrukturen och kostnaden för de olika finansieringssätten kommer därmed i ökat fokus eftersom avkastningskravet kommer att förändras beroende på andelen lån och eget kapital. Vad gäller skuldsättningsgraden är detta ett mer hållbart mått än soliditet för sådana förändringar i balansräkningen som inte påverkar den finansiella risken. Ett exempel på en sådan förändring kan vara att värdet i balansräkningen på icke räntebärande tillgångar (t.ex. kundfordringar) och icke räntebärande skulder (t.ex. leverantörsskulder) genom en affärshändelse båda ökar med lika mycket. Trots att detta inte påverkar den finansiella risken sjunker soliditeten. Skuldsättningsgraden är däremot oförändrad. När det gäller sektorernas rörelserisker så påverkas dessa i hög grad av såväl pris- och volymförändringar som förändringar i personalkostnaderna. Nedanstående tabell visar hur resultatet inom SJ Resedivision respektive SJ Godstransportdivision påverkas av en femprocentig förändring av ovanstående. Tabell 17.6 Påverkan på resultat av femprocentig förändring Miljoner kronor Pris Volym SJ Resedivision 45 165 SJ Godstransportdivision 90 85 Personalkostnader 200 Regeringen har inget att erinra mot investeringsplanens inriktning eller nivå. Regeringen anser att det är viktigt att SJ förstärker sin konkurrenskraft inom kärnaffären på såväl person- som godstransportmarknaden, vilket innebär fortsatta riktade investeringsåtgärder i syfte att anpassa utbudet av produkter och tjänster till marknadens krav på förnyelse och flexibilitet. Det är av stor vikt att investeringsbesluten föregås av genomgripande lönsamhetskalkyler för att säkerställa att SJ:s kapital används på ett affärsmässigt effektivt sätt. Regeringen anser därmed att den av SJ föreslagna investeringsplanen skall godkännas. Regeringen vill samtidigt understryka att man anser att det är viktigt att SJ kan åstadkomma en affärsmässig avkastning på statens kapital. Frågan om att inleverera avkastning till staten kommer att behandlas årligen. Finansiella befogenheter SJ:s investeringar har främst finansierats genom s.k. cross-border leasing, där en utländsk investerare har förvärvat rullande materiel och fartyg från SJ för att därefter åter hyra tillbaka utrustningen till SJ. Sedan år 1996 har leasingportföljen kompletterats med ett antal leasehold-transaktioner. En leasehold är en nyttjanderätts-transaktion där SJ överlåter nyttjanderätten till sin utrustning till en trust som är bildad av en utländsk investerare, som därefter hyr tillbaka utrustningen till SJ. Det totala betalningsåtagandet för samtliga finansiella leasingkontrakt uppgick vid slutet av år 1998 till 8 865 (6 743) miljoner kronor i koncernen. Ökningen beror på ny leasing avseende fordon samt skulduppräkning på befintliga leasing-avtal. SJ hade vid ingången av år 1998 en total låneram om 9,2 miljarder kronor. Under juni beslutade riksdagen om en ökning av låneramen för innevarande år med 1,5 miljarder kronor med anledning av omfinansiering av pensionsåtaganden. SJ bedriver statlig affärsverksamhet inom ramen för affärsverksformen. Detta innebär bl.a. att SJ:s ekonomiska omslutning inte redovisas över statsbudgeten. SJ är emellertid en integrerad del av den statliga verksamheten och fungerar som förvaltare av statlig egendom. Sedan 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ haft vida befogenheter i frågor som rör bl.a. försäljning av fast egendom. Syftet har varit att underlätta omstruktureringar i verksamheten och att verksamheten skall bedrivas under bolagsliknande förhållanden inom ramen för affärsverksformen. Regeringens slutsatser och överväganden Slutsatser Det är viktigt att SJ kan ge sina kunder en bra och prisvärd service inom järnvägstransportområdet. Regeringen anser därvid att SJ under de närmaste åren måste intensifiera arbetet med att öka sin operationella effektivitet och lönsamhet. Produktiviteten inom SJ-koncernen måste växa snabbare än tidigare, snabbare än personalkostnaderna och snabbare än i övrig svensk industri. Detta ställer stora krav på organisationen och är av avgörande betydelse för att SJ skall kunna utvecklas på en allt mer konkurrensutsatt och avreglerad marknad. En förutsättning för ett förbättrat framtida resultat är att SJ i ökad omfattning koncentrerar sig på kärnaffären, dvs. järnvägstrafik med en affärsmässig utveckling. Regeringen anser vidare att det är viktigt att SJ kan ge en affärsmässig avkastning på statens kapital. Detta förutsätter en konkurrenskraftig kapitalstruktur och rörelsemarginal. Regeringen har för avsikt att genomföra en översyn och genomlysning av SJ:s organisation och verksamhet för att utröna bl.a. hur en starkare kapitalstruktur kan uppnås samt vilka förutsättningar för utveckling och tillväxt som finns på befintliga och nya marknader. I enlighet med vad som framförts ovan beträffande en förväntad affärsmässig avkastning på statens satsade kapital i SJ föreslår regeringen att nya långsiktiga ekonomiska mål skall åsättas SJ:s verksamhet. Dessa skall medverka till att öka fokuseringen på SJ:s kapitalstruktur och finansieringskostnaden för både det egna och det lånade kapitalet. De nya ekonomiska målen föreslås vara avkastning på sysselsatt kapital på 8 % samt en nettoskuldsättningsgrad om högst 2,5. Överväganden Regeringen anser att beslutsordning och befogenheter i huvudsak bör ligga fast under perioden 2000–2002. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att riksdagen bemyndigar regeringen att ge SJ finansiella befogenheter för år 2000 i enlighet med vad som förordas i det följande: - godkänna aktieöverföringar mellan SJ och AB Swedcarrier, - godkänna avtal som SJ träffar om försäljning av fast egendom och aktier inom en ram om 3,1 miljarder kronor med avyttringar fr.o.m. år 1994 intagna i ramen, - fastställa beloppsgräns för försäljning av fast egendom och aktier från SJ, - låta SJ förvärva, förvalta och avyttra aktier inom ramen för den beslutade koncernstrategin, - låta SJ besluta om organisationsfrågor vad gäller avyttringar av verksamhetsgrenar som inte bidrar till att stärka och stödja järnvägsverksamheten, - låta SJ använda den typ av finansieringsform som ger den lägsta kostnaden för SJ sett över investeringens ekonomiska livslängd, - tillföra SJ utdelning från Swedcarrier. Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000 låta SJ få rätt att: - ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en total ram om 10,7 miljarder kronor, - teckna borgensförbindelser till förmån för bolag inom SJ-koncernen inom en total ram om 1,9 miljarder kronor, - placera kassamässigt överskott hos Riksgäldskontoret och på marknaden. 17.7 Anslag för budgetåret 2000 D1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier Tabell 17.7 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 26 315 Anslags- sparande 373 685 1999 Anslag 5 000 Utgifts- prognos 300 000 2000 Förslag 50 000 2001 Beräknat 200 000 2002 Beräknat 200 000 Eftersom AB Swedcarrier inte står i ett skatterättsligt koncernförhållande till affärsverket SJ kan medel från en försäljning av dotterbolag i AB Swedcarrier inte överföras till SJ i form av obeskattade koncernbidrag. Koncernbidragen är enligt skattreglerna avsedda att användas för att skattemässigt möjliggöra en resultatutjämning inom koncerner. Då försäljningarna inom AB Swedcarrier endast har begränsats till ett fåtal under de senaste åren har ett relativt stort anslagssparande uppkommit. I enlighet med de nya reglerna om disposition av anslagssparande överstigande 3 % av tilldelat anslag beslutade regeringen under våren 1999 att SJ får disponera hela det befintliga anslagssparandet under år 1999. AB Swedcarrier räknar med att genomföra ett antal större försäljningar under slutet av år 1999 och/eller år 2000 varför det stora anslagssparandet till största del beräknas vara förbrukat inom det närmaste året. Regeringens slutsatser Regeringen föreslår ett anslag på 50 miljoner kronor för år 2000. Detta motsvarar, tillsammans med anslagssparandet, regeringens bedömning av hur stora realisationsvinster som kommer att behöva överföras till SJ efter försäljningar inom Swedcarrierkoncernen. 17.8 Rikstrafiken Inom ramen för det transportpolitiska beslutet den 2 juni 1998 beslöt riksdagen att godkänna principerna för att tillskapa en myndighetsfunktion för rikstrafikfrågor – Rikstrafiken – med huvuduppgift att verka för samordning och upphandling av viss interregional trafik. Den 25 juni 1998 beslöt regeringen om kommittédirektiv (Dir. 1998:46) för en utredning om Rikstrafiken. Den 30 november 1998 redovisade utredningen ett delbetänkande (SOU 1998:148) Rikstrafiken – vissa principfrågor, den 1 maj 1999 slutbetänkandet (SOU 1999:57) Rikstrafiken – en ny myndighet samt den 30 juni 1999 en slutredovisning av arbetet med att bilda myndigheten Riks-trafiken. Rikstrafiken skall verka för utveckling och samordning av den interregionala kollektiva persontrafiken så att de transportpolitiska målen uppnås. Rikstrafiken skall följa kollektivtrafikens utveckling och särskilt kartlägga brister i den interregionala kollektiva persontrafiken. Enligt instruktionen skall Rikstrafiken vidare svara för statens upphandling av transportpolitiskt motiverad interregional kollektiv persontrafik som inte upprätthålls i trafikhuvudmännens regi och där det saknas förutsättningar för kommersiell drift. Rikstrafiken får även svara för statens upphandling av transportpolitiskt motiverad internationell kollektiv persontrafik som inte upprätthålls i trafikhuvudmännens regi och där det saknas förutsättningar för kommersiell drift. Den nya myndigheten började sin verksamhet den 1 juli 1999. I början av år 2000 är myndigheten fullt uppbyggd och kommer då att förfoga över anslagen D2 Rikstrafiken: Administration och D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling som består av de tidigare anslagen B2 Transportstöd till Gotland, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. och D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik. Riks-trafiken kommer också att överta ansvaret för eventuella utbetalningar med anledning av att anslaget D5 Kostnader för avveckling av styrelsen för riksfärdtjänst föreslås avvecklas. För att Riks-trafiken skall få rådrum att bygga upp sin verksamhet och rimlig tid att förbereda och genomföra en upphandling beslutade regeringen den 17 december 1998 att uppdra åt Delegationen för köp av viss kollektivtrafik att genomföra en upphandling av trafik avseende år 2000. Regeringen bedömer att inför upphandlingen kommande år bör Rikstrafiken vara fullt operationell och fr.o.m. upphandlingen för år 2001 övergår ansvaret fullt ut till myndigheten. Delegationen för köp av viss kollektivtrafik kommer att avvecklas den 31 december 1999 då Rikstrafiken fullt ut övertar Delegationens uppgifter. Samtidigt övertar Rikstrafiken Sjöfartsverkets ansvar för Gotlandstrafiken. Regeringens överväganden Transportstöd till Gotland Resultatinformation Antalet passagerare i Gotlandstrafiken har ökat under senare år och uppgick år 1998 till ca 1,2 miljoner passagerare. Lastvolymen har varierat något över tiden men visar för de tre senaste åren en positiv utveckling. Prognosen för år 1999 pekar på en tämligen kraftig ökning både för passagerare och gods. Däremot har priset på bunkerolja stigit kraftigt som en följd av stigande råoljepriser och en ogynnsam utveckling av dollarkursen. Trots intäktsökningen gör de stigande bunkeroljepriserna att prognosen för år 1999 sammantaget pekar på ett budgetöverskridande. Sjöfartsverket hemställde inför budgetåret 1999 att anslaget skulle höjas med 15 miljoner kronor till totalt 190 miljoner kronor för att klara godstrafiken på ett tillfredsställande sätt under högtrafikperioden. Regeringen delade Sjöfartsverkets bedömning och tillstyrkte förslaget i budgetpropositionen för år 1999. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget. I april 1999 sattes den nya höghastighetsfärjan HSC Gotland i trafik. Inom de angivna kostnadsramarna har kunnat inrymmas två dagliga dubbelturer med höghastighetsfärjan under perioden april–september 1999, dvs. under högtrafikperioden. Regeringen har mottagit ett antal skrivelser från Gotlands kommun, Länsstyrelsen i Gotlands län m.fl. där man begärt att regeringen skall skjuta till medel för att denna trafik med höghastighetsfärjan skulle kunna upprätthållas hela året. Det har dock hittills inte funnits möjlighet att fullt ut inrymma denna utökning av trafikprogrammet inom de angivna kostnadsramarna. Sjöfartsverket har dock bl.a. genom de ökade biljettintäkterna kunnat skapa utrymme för en utvidgning av tidtabellen så att trafiken med snabbfärjan kan upprätthållas fram till mitten av november. Från och med år 2000 föreslås anslaget att föras över till anslaget D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling. Gotlandstillägget Regeringens förslag: Avvecklingen av Gotlandstillägget skjuts upp ett år. Skälen för regeringens förslag: Gotlandstilläggets avveckling, i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:44, bet. 1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99), ledde till att fraktpriserna till Gotland höjdes vilket fick negativa konsekvenser för näringsliv och boende på Gotland. NUTEK fick regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till modell för stöd till godstransporterna. Förslaget innebär i korthet ett nolltaxesystem. Förslaget har remissbehandlats och Sjöfartsverket har lämnat ett fördjupat remissvar där man föreslår att stödet bör göras mer effektivt. Sjöfartsverkets förslag innebär sammanfattningsvis att en separation av gods- och persontransporter bör genomföras på sikt, där godstransporterna subventioneras med ett regionalpolitiskt transportstöd och persontransporterna upphandlas av staten. Regeringen delar Sjöfartverkets bedömning. Det finns dock oklarheter i förslaget och regeringen anser att frågan om utformningen av det framtida transportstödet till Gotland behöver behandlas vidare. Därför föreslog regeringen i budgetpropositionen för år 1999 att avvecklingen av Gotlandstillägget skulle skjutas upp ett år och att tillägget borde vara 0,4 % även under år 1999 (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:TU1, rskr. 1998/99:79). I Regeringskansliet bereds för närvarande förslaget, bl.a. med syfte att klarlägga huruvida förslaget är tillämpligt med hänsyn till EG-rätten. Regeringen har för avsikt att ge Riks- trafiken i uppdrag att utreda frågan vidare. I avvaktan på att denna beredning skall slutföras och regeringen kan ta ställning till transportstödets slutliga utformning, föreslår regeringen att den fortsatta avvecklingen av Gotlandstillägget bör avvakta och att tillägget bör vara 0,4 % även under år 2000. Regeringen har därför i denna proposition lämnat förslag till lag om ändring i lagen (1998:1821) om ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter (se avsnitt 2). Slutsatser Regeringen noterar med tillfredsställelse volymökningen och därmed intäktsökningen i Gotlandstrafiken. Regeringen ser också positivt på att trafiken med höghastighetsfärjan kan upprätthållas längre under år 1999 än vad som ursprungligen var planerat. Uppenbarligen fyller trafiken med snabbfärjan ett behov även under lågtrafikperioden och regeringen är angelägen om att ett tillfredsställande trafikutbud kan säkerställas även under dessa perioder. Regeringen anser att anslaget D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling bör kunna inrymma en utveckling av Gotlandstrafiken så att även trafik under vinterhalvåret med snabbfärjan kan möjliggöras. Det ankommer på Rikstrafiken att slutligt bedöma behov och möjligheter för ökad trafik år 2000. Regeringen anser att den principiella utgångspunkten för den framtida utformningen av Gotlandstillägget om möjligt skall vara en separation av gods- och persontransporter. Avvecklingen av den nuvarande formen av Gotlandstillägget föreslås skjutas upp till år 2000. Ett nytt ställningstagande om avvecklingen av Gotlandstillägget kommer att göras år 2000. Regeringen har för avsikt att ge Rikstrafiken i uppdrag att analysera förutsättningarna för en separation av gods- och persontransporterna. I uppdraget ingår att studera finansieringsformer för ett sådant transportsystem, konsekvensanalys av olika stödnivåer samt att söka en lösning på de utestående frågorna rörande transportstöd. Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. Resultatinformation Statens köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. syftar till att regionalpolitiskt angelägen persontrafik på järnväg samt flygtrafik mellan Umeå och Östersund skall tryggas genom upphandling. Upphandlingen har gjorts av Delegationen för köp av viss kollektivtrafik som är knuten till Banverket. Från och med år 2000 föreslås anslaget att föras över till anslaget D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling. Delegationen kommer att avvecklas den 31 december 1999 då Rikstrafiken påbörjat sitt arbete. I likhet med år 1997 har nattågen till Övre Norrland haft den högsta genomsnittliga beläggningsgraden (70 %) under år 1998, medan trafiken i Bergslagen/Dalarna haft den lägsta beläggningsgraden (21 %). För år 1999 har följande trafik upphandlats: - Nattågen på Övre Norrland inkl. Malmbanan - Östersund–Storlien - Östersund–Sundsvall - Borlänge–Mora - Gävle–Borlänge–Hallsberg, dagtåg - Gävle–Avesta Krylbo–Hallsberg - Västerås–Katrineholm och Örebro– Mjölby, fjärrtåg dag - Karlstad–Göteborg - Uddevalla–Herrljunga-Borås - Nässjö–Falköping–Skövde - Kalmar/Karlskrona–Göteborg Antalet årsresenärer på sträckan Östersund-– Umeå uppgick under år 1998 till 12 168 personer. Den genomsnittliga resandenivån ligger på 1 000 resenärer per månad. Variationer förekommer under året från 1 401 passagerare i mars till 264 passagerare under juli månad. Den genomsnittliga kabinfaktorn varierar under året från 44 % i mars till 8 % i juli. Den statliga ersättningen har ökat från 383 kronor per passagerare år 1997 till 410 kronor per passagerare under år 1998. Subventionsgraden var 34 % under år 1998. Slutsatser De senast genomförda upphandlingarna av persontrafik visar att stora besparingar kan göras och att trafiken utvecklas om upphandlingen sker i tillfredsställande konkurrens. Regeringen konstaterar dock att det med nuvarande korta avtalsperioder om ett år och kort framförhållning i upphandlingsarbetet försvårar för nya operatörer att lämna anbud. Därför föreslår regeringen att Rikstrafiken bemyndigas att inleda upphandlingsprocessen för år 2001 snarast och att teckna avtal om perioder upp till fem år från och med trafikåret 2001. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik Resultatinformation Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik syftar till att säkerställa att berörda trafikhuvudmän ersätts enligt gällande avtal mellan staten och trafikhuvudmännen för att de tagit över ansvaret för persontrafiken utmed vissa länsjärnvägar. Från anslaget utbetalas även ersättning till trafikhuvudmännen i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län för ersättningstrafik längs Inlandsbanan. Från och med år 2000 föreslås anslaget föras över till anslaget D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling. Staten, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet och Svenska Lokaltrafikföreningen tecknade i samband med det trafikpolitiska beslutet våren 1988 en ”Principöverenskommelse om lokal och regional kollektivtrafik på järnväg m.m.” (prop. 1987/88:50, bil. 1, bet. 1987/88:TU19, rskr. 1987/88:260). Principöverenskommelsen omfattade de länsjärnvägar med persontrafik som staten år 1987 hade ansvar för och innebär att det utgår en statlig ersättning till trafikhuvudmännen för att de övertagit ansvaret för persontrafiken längs vissa länsjärnvägar. Med principöverenskommelsen som grund tecknade staten och respektive trafikhuvudman avtal om en statlig ersättning omfattande 18 länsbanor. Avtalen om ersättning för länsjärnvägarna gäller i de flesta fall under 10 år till och med den 30 juni 2000. Ersättningen har hittills betalats via anslaget D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik. Efter begäran från Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet m.fl. beslutade regeringen den 15 april 1999 att i budgetpropositionen för år 2000 föreslå att medel avsätts från Rikstrafikens anslag för att säkra trafik, med prioritet för tågtrafik, som omfattas av principöverenskommelsen fram till den 31 december 2000. Detta för att ge Rikstrafiken rådrum att på ett tillfredsställande sätt genomföra erforderliga bedömningar om vilken länsjärnvägstrafik som eventuellt bör ingå i statens upphandling. Slutsats Regeringen har inte för avsikt att förlänga avtalen som grundas på principöverenskommelsen. Regeringen anser dock att det är väsentligt att Riks–trafiken ges rimlig tid att genomföra en ingående kartläggning av behoven och en bedömning av om staten bör upphandla någon del av denna trafik. Regeringen anser att det kan uppstå en situation där trafik motiverad ur ett interregionalt samordningsperspektiv kan komma att läggas ner innan myndigheten hinner genomföra en sådan bedömning. Mot bakgrund av att trafikutbudet i flera fall har ändrats sedan principöverenskommelsen kan det dock finnas anledning att bl.a. i de fall trafiken reducerats eller numera sker med buss minska den ersättning som staten betalar till trafikhuvudmännen. Rikstrafiken bör därför överlägga med respektive trafikhuvudman om ersättningen med utgångspunkt från detta. Medel skall, efter överläggningar med respektive trafikhuvudman, avsättas från Rikstrafikens anslag i enlighet med regeringens beslut den 15 april 1999 för att säkra trafik, med prioritet för tågtrafik, som omfattas av principöverenskommelsen fram till den 31 december 2000. Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. Resultatbedömning Styrelsen för Riksfärdtjänst avvecklades vid årsskiftet 1993/94. En särskild avvecklingskommitté inrättades för att bl.a. svara för utbetalningar av medel för resor med Riksfärdtjänsten vilka beslutats före den 1 januari 1994 och som utförts fram t.o.m. utgången av år 1994. Avvecklingskommittén verkade t.o.m. den 30 juni 1994. Det är teoretiskt möjligt att det efter den tidpunkten kan komma in räkningar för sådana resor med Riksfärdtjänsten för vilka staten har ett betalningsansvar ända fram till år 2004. Sedan budgetåret 1994/95 har inga utbetalningar gjorts. Regeringen sänkte därför inför budgetåret 1999 anslaget från tidigare 285 000 kronor till 50 000 kronor. Slutsatser Sannolikheten för utbetalningar under de kommande åren är relativt liten och sjunkande. Det kan dock inte helt uteslutas att ytterligare utbetalningar kommer att behöva ske. Med hänsyn till de små summor det kan komma att handla om föreslår regeringen att anslaget överförs till Rikstrafiken som inom sitt anslag D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling skall ansvara för att eventuella utbetalningar görs. 17.9 Anslag för budgetåret 2000 D2 Rikstrafiken: Administration1) Tabell 17.8 Anslagsutveckling Tusental kronor 1999 Anslag 10 000 Utgifts- prognos 10 000 2000 Förslag 10 000 2001 Beräknat 10 137 2 2002 Beräknat 10 279 3 1Nytt anslag 2,3 Motsvarar 10 000 000 kronor i 2000 års prisnivå. Med anslaget finansieras kostnader för ledning, ekonomiadministration, personaladministration och andra interna kostnader. Regeringens överväganden Resultatinformation Rikstrafikens anslag för år 1999 uppgår till 10 miljoner kronor, varav Utredningen om rikstrafiken har rätt att disponera anslaget med upp till 5 miljoner kronor för uppbyggandet av myndigheten. Utredningen i anspråktog 2,2 miljoner kronor fram till den 30 juni 1999. Resterande belopp disponeras av myndigheten och prognosen tyder på att anslaget kommer att utnyttjas fullt ut. Slutsatser Regeringen anser att utredningen om Rikstrafiken och bildandet av den nya myndigheten har förlöpt i enlighet med regeringens intentioner. Tabell 17.9 Beräkning av anslaget Tusental kronor Anslag 1999 10 000 Förslag 2000 10 000 D3 Rikstrafiken: Trafikupphandling1) Tabell 17.9 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 775 364 1 Anslags- sparande 103 3532 1999 Anslag 805 050 3 Utgifts- prognos 777 5504 2000 Förslag 671 050 5, 6 2001 Beräknat 790 000 2002 Beräknat 790 000 1Utfallet för de ingående anslagen är följande: B2 Transportstöd till Gotland: 191 639 000 kronor, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.: 385 533 000 kronor, D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik: 198 192 000 kronor, D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.: 0 kronor. 2Anslagssparandet för de ingående anslagen är följande: B2 Transportstöd till Gotland: 4 000 000 kronor, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.: 71 840 000 kronor, D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik: 27 513 000 kronor, D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.: 0 kronor. 3Anslagen för år 1999 var följande: B2 Transportstöd till Gotland: 190 000 000 kronor, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.: 405 000 000 kronor, D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik: 205 000 000 kronor, D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.: 50 000 kronor. 4Utgiftsprognosen för år 1999 för de ingående anslagen är följande: B2 Transportstöd till Gotland: 197 000 000 kronor, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.: 385 500 000 kronor, D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik: 195 000 000 kronor, D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.: 50 000 kronor. 5Nytt anslag bestående av de tidigare anslagen B2 Transportstöd till Gotland, D2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., D3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik och D5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. 6Inkl. beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Anslaget bekostar statens upphandling av transportpolitiskt motiverad interregional persontrafik samt andra kostnader hänförliga till myndighetens uppgifter. Upphandlingen av persontrafik på järnväg m.m. har för år 1999 skett i tillfredsställande konkurrens. Av den anledningen har inte anslaget Köp av interregional persontrafik på järnväg behövt utnyttjas fullt ut. Nivån för anslag D3 bestäms i huvudsak av de kostnader som följer av de avtal som träffats under år 1999 för trafik år 2000. Regeringens avsikt är att för kommande år anpassa anslaget så att intentionerna i den transportpolitiska propositionen kan uppfyllas (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Regeringen konstaterar att det med nuvarande korta avtalsperioder om ett år och kort framförhållning i upphandlingsarbetet försvårar för nya operatörer att lämna anbud. Därför föreslår regeringen att Rikstrafiken bemyndigas att inleda upphandlingsprocessen för år 2001 snarast. Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om den ram som skall gälla för Riks-trafikens åtaganden vad avser medel för upphandling åren 2001–2005 . Tabell 17.10 Beräkning av anslaget Tusental kronor Anslag 1999 805 050 Minskat resursbehov -75 000 Omfördelning inom utgiftsområdet -80 000 Överföring från anslaget A2 21 000 Förslag 2000 671 050 D4 Viss internationell verksamhet Tabell 17.11 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 5 516 Anslags- sparande 9 348 1999 Anslag 7 500 Utgifts- prognos 7 500 2000 Förslag 7 500 2001 Beräknat 7 500 2002 Beräknat 7 500 Anslaget disponeras av Regeringskansliet för kostnader för bl.a. medlemsavgifter och resor förenade med Sveriges deltagande i internationella organisationer m.m. Detta gäller främst internationella luftfartsförhandlingar, FN:s kommission för Europa (ECE), Internationella järnvägsfördragen m.m. (COTIF, OCTI m.m.), internationellt samarbete vad gäller sjöfarten (IMO m.m.) samt EU. Anslaget har de senaste åren varit 7,5 miljoner kronor och anslagssparandet är betydande. Regeringens överväganden Slutsatser Regeringen bedömer att Sveriges stundande uppgift som ordförandeland för EU kommer att medföra ett ökat behov av resor. Regeringen förutser därför att anslaget och anslagssparandet kommer att utnyttjas i väsentligt högre utsträckning än tidigare. Regeringen anser att ett bidrag till en svensk paviljong vid Millenieutställningen i USA är angeläget. Regeringen kommer att tillsammans med ledande svensk exportindustri exponera begrepp som samförstånd, miljö, affärsdesign och samhällsansvar. Med anledning av att anslagssparandet varit betydande på anslaget under år 1999 föreslår regeringen att anslaget och anslagssparandet får användas för att finansiera ett sådant bidrag. Regeringen föreslår ett anslag till D4 Viss internationell verksamhet på 7,5 miljoner kronor för budgetåret 2000. 18 Kommunikationsforskning och meteorologi 18.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar myndigheterna Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) och Statens meteorologiska och hydrologiska institiut (SMHI). VTI skall åt myndigheter och andra uppdragsgivare utföra kvalificerad tillämpad forskning och utveckling inom områdena infrastruktur, trafik och transporter. KFB skall stödja sådan forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet som kan bidra till att uppnå de mål som statsmakterna har lagt fast för kommunikationssektorns utveckling. För att bidra till att samma mål uppfylls skall SIKA samla in, sammanställa, utveckla, analysera och sprida planerings- och beslutsunderlag. SMHI skall producera planerings- och beslutsunderlag för väder- och vattenberoende verksamheter. Verksamhetsvolymen år 1998 för verksamhetsområdet var 651,4 miljoner kronor och antalet anställda uppgick till 837 personer. 18.2 Utgiftsutveckling Tabell 8.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 472,6 435,6 514,1 430,4 438,0 446,1 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall VTI uppfyllde i allt väsentligt de övergripande målen och verksamhetsmålen. Som exempel kan nämnas att kretsen av forskningsbeställare vidgades och att målet att uppdragsintäkterna skall uppgå till minst 70 % av de totala intäkterna uppnåddes med marginal. Verksamhetsutfallet för budgetåret 1998 var positivt och visade på ett överskott på 1,1 miljoner kronor. KFB uppfyllde i allt väsentligt de övergripande målen och verksamhetsmålen. Antalet finansierade doktorander och kvinnliga forskare har ökat i enlighet med målet. Genom sitt deltagande i EU:s fjärde ramprogram uppfyllde också KFB målet att förbättra den internationella anknytningen. Utgifterna för budgetåret 1998 översteg det tilldelade anslaget. SIKA uppfyllde de av regeringen satta verksamhetsmålen för år 1998. SMHI uppfyllde i huvudsak de övergripande målen och verksamhetsmålen. Förändringar Enligt riksdagens beslut i anledning av 1999 års ekonomiska vårproposition skall KFB:s ramanslag minskas med 15 miljoner kronor från och med år 2000 till och med år 2002. Utredningen Forskning 2000 (SOU 1998:128) som presenterades under år 1998 föreslog bl.a. att sektorsforskningsmyndigheterna, däribland KFB, skall ersättas av mer traditionella forskningsråd. Utbildningsdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp för att närmare analysera frågan om statlig finansiering av forskning och utveckling. Inom Näringsdepartementet har det tillsatts en utredning som särskilt skall analysera verksamheten vid departementets myndigheter. Från och med år 2000 har SIKA ett ansvar för utredningar som visar hur effekter av IT påverkar resandet. Mål Det transportpolitiska målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. VTI:s del av det transportpolitiska målet är att åt myndigheter och andra uppdragsgivare utföra kvalificerad forskning och utveckling inom transportområdet. Institutets forskning och utveckling skall bidra till att de transportpolitiska delmålen uppfylls. KFB:s del av det transportpolitiska målet är att: - lämna stöd till långsiktig kunskapsuppbyggande forskning för att bygga upp en för kommunikationssektorn gemensam kunskapsbas och säkerställa tillgången på väl fungerande forskningsmiljöer och kompetenta forskare, - att stödja tillämpad samhällsmotiverad forskning och utveckling som syftar till att skaffa fram underlag inför beslut inom kommunikationsområdet, - att stödja övrig tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom kommunikationsområdet där en sådan verksamhet bedöms vara av betydande samhällsintresse samtidigt som det saknas någon annan naturlig huvudman för verksamheten, - Även de post-, tele- och IT-politiska målen i budgetpropositionen skall beaktas i tillämpliga delar. SIKA:s del av det transportpolitiska målet är : - att samla in, sammanställa, utveckla analysera och sprida sådant planerings- och beslutsunderlag som behövs för att de mål som statsmakterna har lagt fast för kommunikationssektorns utveckling skall uppfyllas, - att särskilt verka för en samordning av underlaget för kommunikationsplaneringen och den statliga investeringsplaneringen, - att verka för att samhällets behov av grundläggande statistik om kommunikationerna tillgodoses på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt; där statistiken skall belysa såväl infrastruktur och resurser som operatörer, tjänster, transporter och miljökon- sekvenser. SMHI:s skall bidra till att uppfylla det transportpolitiska målet. Prioriteringar Under budgetåret 2000 blir en viktig uppgift för KFB att stimulera svenska kommunikations- forskares deltagande i EU:s femte ramprogram för forskning och teknisk utveckling. 18.3 Resultatbedömning De av statsmakterna fastlagda övergripande målen samt verksamhetsmålen inom verksamhetsområdet har i allt väsentligt uppfyllts. Inga anmärkningsvärda avvikelser från budget föreligger. De övergripande inriktningarna för de olika myndigheterna inom verksamhetsområdet bör därför ligga fast. 18.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för år 1998 avseende myndigheterna inom verksamhetsområdet. Personalkonsekvenser Regeringen lämnar inte några förslag inom området som bedöms få personalkonsekvenser. 18.5 Anslag för budgetåret 2000 E1 Statens väg- och transportforskningsinstitut Tabell 18.2 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 33 024 Anslags- sparande 4 797 1999 Anslag 29 822 Utgifts- prognos 32 000 2000 Förslag 30 099 2001 Beräknat 30 589 1 2002 Beräknat 31 108 2 1,2 Motsvarar 30 099 000 kronor i 2000 års prisnivå. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) utför kvalificerad tillämpad forskning och utveckling på uppdrag av myndigheter och andra beställare. VTI:s verksamhet syftar till att genom forskning och utveckling bidra till uppfyllandet av de transportpolitiska målen. VTI svarar för övergripande analyser och konsekvensbeskrivningar av transportsektorns effekter på miljön och energiförbrukningen. Prognosen för anslagsbelastningen för innevarande år visar på 32 000 000 kronor vilket innebär att anslagssparandet, efter regeringens beslut om om indragning, beräknas uppgå till 742 000 kronor. Regeringens övervägande Resultatinformation De totala intäkerna uppgick för budgetåret 1998 till 148 296 000 kronor, varav 33 024 000 kronor var anslagsmedel och 115 72 000 kronor utgjordes av avgifter och andra intäkter. De totala kostnaderna uppgick under samma period till 147 178 000 kronor. Resultatet efter finansiella kostnader och intäkter utgjordes av ett överskott på 1 376 406 kronor. De av regeringen angivna verksamhetsmålen har i huvudsak uppfyllts. Uppdragsintäkterna uppgick år 1998 till 77 % av de totala intäkterna, vilket innebär att målet om 70 % uppnåtts. VTI har vidgat kretsen av forskningsbeställare och Vägverkets andel har minskat något jämfört med föregående år. Trots det är Vägverket den största beställaren och står för ungefär hälften av VTI:s intäkter. Även målet om långsiktig kunskaps- uppbyggnad har uppfyllts år 1998. VTI har under år 1998 slutit ett avtal med Vägverket och Kommunikationsforskningsberedningen om investeringar i en ny fordonssimulator om totalt ca 18 miljoner kronor. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 18.3 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt -kostnad) Utfall 1998 115 300 113 900 1 400 Prognos 1999 126 000 126 000 1 000 Budget 2000 126 000 126 000 0 Slutsats Regeringen anser att VTI har en viktig funktion som sektorsforskningsorgan inom kommunikationssektorn. Inte minst utvecklingen av de nationella basresurserna, exempelvis fordonssimulatorn och krocktestbanan, bidrar till att skapa goda förutsättningar för den tillämpade forskningen inom bl.a. miljö- och trafiksäkerhetsområdet. Tabell 18.4 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 29 822 Pris- och löneomräkning 277 Förslag 2000 30 099 E2 Kommunikationsforsknings- beredningen Tabell 18.5 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 165 220 Anslags- sparande 37 530 1999 Anslag 169 277 Utgifts- prognos 195 000 2000 Förslag 155 851 1 2001 Beräknat 159 006 2 2002 Beräknat 162 373 3 1Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten i samband med den ekonomiska vårpropositionen samt andra indragningar beslutade av regeringen för budgetåret 1999. 2,3 Motsvarar 155 851 000 kronor i 2000 års prisnivå. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) är ett sektorsforskningsorgan inom kommunikationssektorn med uppgift att lämna stöd till långsiktig, kunskapsuppbyggande forskning i syfte att säkerställa tillgången på väl fungerande forskningsmiljöer och kompetenta forskare. KFB skall stödja samhällsmotiverad forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet. Utgifterna för budgetåret 1998 översteg det tilldelade anslaget, men KFB hade trots överskridandet ett visst anslagssparande. Anslagssparandet kan till stor del förklaras av att KFB:s anslag de senaste åren ökat och att det tagit tid att bygga upp nya forskningsmiljöer. Regeringens överväganden Resultatinformation Regeringen bedömer att KFB har en god mål- uppfyllelse, bl.a. har antalet finansierade doktorander och kvinnliga forskare ökat. KFB satsade 43 % av medlen på långsiktig kunskaps- uppbyggnad. Målet på 40 % har därmed uppnåtts. KFB har också uppfyllt målet att förbättra den internationella anknytningen genom sitt deltagande i EU:s fjärde ramprogram. KFB är nu engagerat i uppbyggnaden av det femte ramprogrammet och har även övertagit sekretariatet för Nordisk transportforskning. KFB, Vägverket och Banverket har från och med år 1998 infört gemensamma ansöknings- och beslutsperioder. Forskningens kvalitet och relevans har följts upp genom att 25 % av forskningsstödet har utvärderats. Det är fem procentenheter över det uppsatta målet. Projekt avseende kollektivtrafik och samhällsbetalda resor har tilldelats 31,6 miljoner kronor vilket är något mer än målet på 30 miljoner kronor. Utredningen Forskning 2000 (SOU 1998:128) som presenterades under år 1998 föreslog bl.a. att sektorsforskningsmyndigheterna, däribland KFB, skulle ersättas av mer traditionella forskningsråd. Utbildningsdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp för att närmare analysera frågan om statlig finansiering av forskning och utveckling. KFB är en av de aktörer med FoU- verksamhet som granskas i en pågående utredning om hur Näringsdepartementets myndigheter bättre kan organiseras med hänsyn till deras bidrag till innovationssystemet och därmed till samhällsutveckling och tillväxt. Under år 1998 inleddes EU:s femte ramprogram för forskning och teknisk utveckling. Programmet är viktigt som finansiär av svenska forskare och som kunskapskälla för den svenska transportsektorn. Enligt riksdagens beslut i anledning av 1999 års ekonomiska vårproposition skall KFB:s ram- anslag minskas med 15 miljoner kronor från och med år 2000 till och med år 2002. KFB har inte för avsikt att göra neddragningar inom något utpekat verksamhetsområde. Regeringen har under våren 1999 fattat beslut om reservationsanslaget E3 Bidrag till forskning om el- och hybridfordon (äldre). Beslutet innebär att KFB får disponera 10 miljoner kronor av anslaget under år 2000. Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Det är angeläget att KFB kan besluta om fördelning av medel för forskningsprojekt som löper över längre perioder. Regeringen anser därför att det även fortsättningsvis skall vara möjligt för KFB att fatta beslut om femåriga förpliktelser. Tabell 18.6 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor Anslag E2 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 246 100 226 716 220 716 233 716 251 716 Nya förpliktelser 140 054 170 000 170 000 170 000 170 000 Infriade förpliktelser1 159 438 176 000 157 000 152 000 152 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 226 716 220 716 233 716 251 716 269 716 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 290 000 300 000 300 000 300 000 300 000 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Regeringen finner att det inte nu finns anledning att peka ut några områden som mer prioriterade än andra. Minskningen av KFB:s anslag under perioden 2000–2002 bör därför inte drabba något utpekat område. KFB bör i stället göra bedömningar och anpassa verksamheten efter de förutsättningar som råder. En viktig uppgift för KFB är dock att stödja svenskt deltagande i EU:s femte ramprogram för forskning och utveckling. Samverkansprogrammet för forskning och utveckling av mer miljövänliga fordon som beskrivs under utgiftsområde 21 berör också utgiftsområdena 22 och 24. Avsikten är att medel från anslaget E2 Kommunikationsforskningsberedningen skall sättas av för att delfinansiera projektet under åren 2003–2005. Tabell 18.7 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 169 277 Pris- och löneomräkning 1574 Av regeringen beslutad indragning -15 000 Förslag 2000 155 851 E3 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) Tabell 18.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 39 490 Anslags- sparande 2 511 1999 Anslag 43 852 Utgifts- prognos 46 400 2000 Förslag 44 218 2001 Beräknat 45 000 1 2002 Beräknat 45 833 2 1Motsvarar 44 218 000 kronor i 2000 års prisnivå. 2Motsvarar 44 218 000 kronor i 2000 års prisnivå. Anslaget används till statistik inom samhällsområdet transporter och kommunikationer samt till myndighetens förvaltningskostnader. Anslaget används även till statistik inom färdtjänstområdet. Ansvaret för denna statistik är övertagen från Socialstyrelsen. Det redovisade anslagssparandet på 2 511 000 kronor är en följd av att kostnader för anlitade konsulter och metodutveckling som börjar falla ut först under år 1998. Enligt SIKA:s prognos för nuvarande budgetår kommer anslaget att överskridas med 2 500 000 kronor vilket innebär att anslagssparandet kommer att förbrukas. SIKA bildades den 1 juni 1995 genom en ombildning av DPU (Delegationen för prognos och utvecklingsverksamhet). Omfattningen av institutets verksamhet har kontinuerligt vuxit sedan dess; när DPU bildades år 1994 omfattade organisationen fem tjänster, vid utgången av år 1998 hade SIKA 22 anställda. Verksamheten finansieras främst genom anslag. SIKA är statistikansvarig myndighet för officiell statistik inom samhällsområdet transporter och kommunikationer. Till detta räknas vägtransporter, flygverksamhet, järnvägstransporter och sjöfart. SIKA ansvarar även för statistik om post- och televerksamhet. SIKA ger bl.a. ut skrifterna Observationer och Kommunikationer där delar av statistiken presenteras. Regeringens överväganden Resultatinformation Vid årsskiftet 1998/99 genomfördes en förändring av SIKA:s interna organisation. Två avdelningar (Utredning/Utveckling respektive Statistik) delades då upp på tre (Analys, Utredning respektive Statistik) samt en utvecklingsenhet skapades som en stabsfunktion. Verksamhetsgrenen samordning och utveckling har svarar för 44 % av de totala kostnaderna och Kommunikationsstatistik och nulägesbeskrivningar för 56 %. Verksamhetens totala kostnader har ökat med 35 % under år 1998 jämfört med föregående budgetår. En stor del av denna ökning kan förklaras av den intensiva satsningen på att utveckla kalkyl- och analysverktygen inför inriktningsplaneringen. SIKA har under året arbetat med att ta fram gods- och persontrafikmodeller. SIKA har även under året redovisat hur arbetet med översynen av samhällsekonomiska kalkylprinciper och kalkylvärden på kommunikationsarbetet skall läggas upp. Bland andra utredningsuppdrag som SIKA arbetat med under året kan även nämnas att SIKA har följt länens arbete med infrastrukturplanering för att utvärdera hur processen för framtagandet av länsplanerna har motsvarat riksdagens och regeringens krav, upprättat lägesanalys inför planeringsperioden 2002–2011 samt arbetat med att ta fram underlag för etappmål. Slutsatser Regeringen anser att SIKA skall arbeta analytiskt med IT-frågor från ett kommunikationsperspektiv. Regeringen anser även att det är viktigt att SIKA prioriterar arbetet med framtagande av statistik, särskilt sådan statistik som fördes tidigare av Statistiska Centralbyrån och Socialstyrelsen. Tabell 18.9 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 43 852 Pris- och löneomräkning 16 Teknisk justering 350 Summa 44 218 Vid anslagsberäkningen har en tenisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringar. Anslaget har tillförts 350 000 kronor. E4 Bidrag till Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut Tabell 18.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 186 312 Anslags- sparande 23 797 1999 Anslag 192 690 Utgifts- prognos 211 500 2000 Förslag 200 212 2001 Beräknat 203 418 1 2002 Beräknat 206 807 2 1 Motsvarar 200 212 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 200 212 tkr i 2000 års prisnivå. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) är central förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska frågor. SMHI skall bidra till att skydda liv och egendom samt till skyddet av miljön, en hållbar försörjning och en effektiv användning av energi och andra naturresurser. Dessutom skall institutet understödja en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringslivet i hela landet. SMHI skall bidra till dessa mål genom att affärsmässigt tillhandahålla planerings- och beslutsunderlag för väder- och vattenberoende verksamheter samt understödja samhälleliga uppdragsgivares och kommersiella kunders ansträngningar att värna om miljön. SMHI:s anslag skall användas till uppgifter som är nödvändiga för att tillgodose samhällets allmänna behov av prognoser, varningar och beredskap samt till sådana samhällsnödvändiga uppgifter som nyttiggör den kompetens SMHI bygger upp i denna verksamhet. I huvudsak ingår dessa uppgifter i institutets s.k. infrastruktur, som är ett samlat begrepp för datainsamling, förädling, slutproduktion, distribution, forskning och utveckling samt internationell samverkan som nödvändiga stödfunktioner. Infrastrukturen utgör grunden för den verksamhet som SMHI bedriver. Av institutets driftsanslag (ramanslaget exklusive bidrag till internationella organisationer) om ca 137 miljoner kronor tillfaller 131 miljoner kronor, dvs. 96 %, infrastrukturen. SMHI bedömer att ca 70 % av infrastrukturens kostnader avser meteorologisk verksamhet. SMHI:s övriga verksamhet, som består av uppdragsverksamhet och affärsverksamhet, finansieras med avgifter. Uppdragsverksamheten sker inom ramen för SMHI:s myndighetsansvar men bekostas med full kostnadstäckning av andra myndigheter. Affärsverksamheten bedrivs på kommersiella villkor på en helt eller delvis konkurrensutsatt marknad. Den kompetens som byggs upp inom infrastrukturen kommer till nytta vid framtagande av beslutsunderlag för samhällsplanering. Finansiering av särskilda satsningar för utveckling av nya beslutsunderlag har fått sökas hos andra myndigheter. Inom vissa viktiga områden finns dock ingen naturlig beställare och då måste ramanslaget användas. Genom Sveriges geografiska läge är det naturligt att från svensk sida ta initiativ till och leda stora delar av de gemensamma ansträngningarna när det gäller Östersjösamarbetet. SMHI har i många år deltagit i planeringsarbetet inom olika internationella organ för att genom ökad samverkan kunna tillgodose de behov och krav på planerings- och beslutsunderlag som behövs för ökad säkerhet till sjöss och för ett ekonomiskt och uthålligt nyttjande av havets resurser. Inom SMHI:s ansvarsområde kan noteras att en lång rad extrema händelser inträffat under perioden 1992-1998 vilka kan ha samband med mänsklig aktivitet och störningar. SMHI ingår som en pusselbit i ett världsomspännande sökande efter samband mellan mänsklig aktivitet och vissa extrema meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska fenomen under senare år. I detta ingår en långsiktig övervakning av klimatets förändring. SMHI agerar som Sveriges representant i de internationella organisationerna EUMETSAT, ECMWF, WMO och IOC. Via EUMETSAT erhåller SMHI meteorologiska satellitdata vilket är ett mycket viktigt underlag för väderprognoser. Medlemskapet i ECMWF ger SMHI tillgång till de bästa medellånga numeriska väderprognoserna i världen. WMO är den internationella meteorologiska organisationen och är en del av FN-organisationen. Sverige bekostar medlemsavgifterna till dessa internationella organisationer genom anslag till SMHI. IOC är ett FN-organ som organiserar internationella program för övervakning och kartläggning av förhållandena i havet Regeringens överväganden Resultatinformation Bokslutet för den anslagsfinansierade verksamheten år 1998 visar ett underskott i driftsbudgeten på 13 miljoner kronor som täcks av anslagssparande. Budgeten för år 1999 innebär att återstoden av anslagssparandet inom anslagsposten för infrastruktur och beslutsunderlag för samhällsplanering, 8,4 miljoner kronor, kommer att förbrukas. Bokslutet för affärsverksamheten år 1998 visar på en fortsatt ökning av omsättningen men ett sämre rörelseresultat än föregående år. Från och med år 1998 bidrar inte längre affärsverksamheten direkt till SMHI:s infrastruktur. Istället skall en avgift om 9 % av affärsverksamhetens omsättning inlevereras till staten. Syftet med denna förändring är bl.a. att ge infrastrukturen en säkrare finansiering. För att effekten skulle vara neutral för statsbudgeten räknades SMHI:s ramanslag upp med 14.4 miljoner kronor för år 1998. Den inbetalade avgiften uppgick detta år till 15,3 miljoner kronor. Infrastrukturen har under 1990-talet genomgått en omfattande rationalisering. Antalet anställda har minskat från drygt 800 personer år 1990 till 567 personer år 1998. Antalet bemannade väderobservationsstationer har sjunkit från ca 145 till 32. Det finns planer på en ytterligare nerdragning till 20 stationer. Enligt en förstudie som SMHI utfört skulle en nerdragning därutöver av de bemannade stationerna leda till att kvaliteten i infrastrukturen allvarligt försämras, vilket medför sämre kvalitet i varningar, beredskap och prognoser. SMHI:s infrastruktur är av mycket stort värde för många intressenter och är ibland en nödvändig förutsättning för deras verksamhet. Några myndigheter har därför genom avtal förbundit sig att bidra till finansieringen av SMHI:s infrastruktur. De viktigaste bidragsgivarna är Försvarsmakten (12 miljoner kronor), Luftfartsverket (8,4 miljoner kronor) och Naturvårdsverket (2,7 miljoner kronor). SMHI hade vid årsskiftet 1998/1999 samarbetsavtal med Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Vägverket, Försvarsmakten, Naturvårdsverket, Räddningsverket, Sveriges geologiska undersökning och Statens strålskyddsinstitut. Vad gäller finansieringen av SMHI:s infrastruktur bör olika sektorers intressen och ansvar få slå igenom i ökad utsträckning. Landtrafikens, luftfartens, sjöfartens, miljö- och energisektorns bidrag bör öka. Sektorernas bidrag till infrastrukturen bör därför ses över i takt med att nya avtal tecknas eller de existerande revideras. Till självkostnadspris utför SMHI uppdrag åt olika myndigheter. Bl.a. utför institutet tillsyn av vattenregleringar, uppdrag åt Räddningsverket och vissa miljöövervakningsuppdrag. Den budgeterade omsättningen för denna uppdragsverksamhet är 12,9 miljoner kronor för år 1999. SMHI ställer också data till förfogande för icke kommersiell forskning till uttagskostnad. Värdet av dessa data uppgick 1998 till 6,4 miljoner kronor. Avgifterna till de internationella organisationerna EUMETSAT, WMO och ECMWF har år 1999 stigit från 69,9 miljoner kr till 82,5 miljoner kronor. År 2000 stiger de till 87,5 miljoner kronor. Därefter sjunker de till 82 miljoner kronor år 2001 för att plana ut på 68 miljoner kronor år 2002. Enligt SMHI:s budget för år 1999 kommer hela det ingående anslagssparandet inom anslagsposten Infrastruktur och beslutsunderlag för samhällsplanering om 8,4 miljoner kronor att förbrukas under året. Regeringen konstaterar att det viktigaste verksamhetsmålet för SMHI, nämligen det som rör varningar till skydd för liv och egendom, inte uppfylldes för år 1998. Inte heller målet för väderprognoserna uppfylldes detta år. Måluppfyllelsen för båda dessa mål var dessutom lägre än för de två föregående åren. Träffsäkerheten ifråga om prognoser varierar naturligt. Dessutom har SMHI haft problem med sin detaljerade väderprognosmodell HIRLAM. SMHI ser likafullt allvarligt på att målet för träffsäkerheten i prognoserna inte nås och avser att utreda orsakerna närmare. Den hydrologiska, oceanografiska och meteorologiska prognosverksamheten har under år 1998 sammanförts till en enhet och den samverkan som detta avses leda till kan förväntas medföra en ökad kvalitet i prognoserna. Av SMHI:s årsredovisning framgår att övriga verksamhetsmål har uppfyllts. Tabell 18.11 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1998 8 900 8 900 0 Prognos 1999 11 800 11 800 0 Budget 2000 15 000 15 000 0 Tabell 18.12 Affärsverksamhet Tusental kronor Affärsverksamhett Intäkter (varav tjänste- export) Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1998 170 500 161 800 8 700 Prognos 1999 176 100 178 700 -2 600 Budget 2000 189 000 179 000 10 000 Slutsatser Regeringen anser att de åtgärder som SMHI vidtar med anledning av att två av verksamhetsmålen inte uppfyllts är tillräckliga. För åren 2001 och 2002 har SMHI inte längre något anslagssparande som kan täcka de ökade avgifterna till internationella organisationer. Dessutom kan SMHI, enligt regeringens bedömning, få svårt att på lång sikt vidmakthålla kvaliteten på sitt observationsnät med nuvarande intäkter. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i samband med vårpropositionen år 2000. Tabell 18.13 Beräkning av anslget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 192 690 Pris- och löneomräkning 1 061 Justering av premier 6 461 Förslag 2000 200 212 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 6 461 000 miljoner kronor. 19 Länsstyrelsernas verksamhet och roll inom transportområdet 19.1 Länsstyrelsernas huvuduppgifter Länsstyrelserna ansvarar bl.a. för tillståndsgivning och tillstånd för den yrkesmässiga trafiken, körkortsadministration, frågor som rör lokala trafikföreskrifter, överlastavgifter, hastighetsbestämmelser, miljöfarliga transporter samt upprättande och fastställande av länsplaner för regional infrastruktur. Det övergripande målet för länsstyrelserna är att se till att utvecklingen inom kommunikationssektorn på regional och lokal nivå sker i överensstämmelse med de av riksdag och regering beslutade kommunikationspolitiska målen. Länsstyrelserna skall utnyttja sin sektorsövergripande kompetens för att göra avvägningar och ta nödvändiga initiativ till samverkan och samordning. Riksdagen beslutade 1997 om en ny form för länsbaserad regional investeringsplanering. Länsstyrelserna och i försökslänen självstyrelseorganen, fick därmed ett större ansvar i arbetet med upprättande av planer för åren 1998 – 2007 jämfört med vad man hade inför föregående planer avseende åren 1994 – 2003. Syftet var att den regionala investeringsplaneringen skulle få en ökad förankring i samhället och att samordningen mellan olika intressenter med ansvar för transportinfrastrukturen skulle öka. De regionala planernas omfattning utökades också avsevärt. Ansvaret för genomförande av planerna ligger dock på trafikverken. Regeringen avser att även fortsättningsvis ge länsstyrelserna och i försökslänen självstyrelseorganen, en viktig roll i den långsiktiga infrastrukturplaneringen. Regeringen har därför låtit Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) göra en jämförelse mellan länsstyrelsernas insatser i de två senaste planeringsomgångarna. Slutsatsen blev att länsstyrelserna kraftigt ökat sina arbetsinsatser inom området och istället prioriterat ned andra uppgifter såsom remisser, granskning av detaljplaner och plansamråd. SIKA gör samtidigt bedömningen att minst hälften av de ökade resurskrav som ställdes på planeringen i den senaste omgången bör kunna ersättas med vunna erfarenheter, bättre underlag och en bättre organiserad planeringsprocess i den pågående planeringsomgången. Regeringen föreslår att 2 028 000 kr överförs från utgiftsområde 22 till länsstyrelsernas administrationsanslag på utgiftsområde 18 för att förstärka länsstyrelsernas och i förekommande fall självstyrelseorganens arbete med den långsiktiga planeringen av åtgärder i transportinfrastrukturen. Höjningen är i nivå med det ökade resursbehov som SIKA konstaterat. Det utökade anslaget skall användas för en fortsatt god förankring och för att förbättra och konkretisera motiveringar och effektbeskrivningar i kommande underlag och länsplaner. 19.2 Resultatbedömning Yrkestrafik Målet är att länsstyrelserna i samverkan med Vägverket skall effektivisera handläggningen av yrkestrafik- och körkortsärenden. Arbetet med att effektivisera handläggningen av yrkestrafikfrågor som sker inom ramen för Länsstyrelsernas arbetsgrupp för körkortsfrågor och yrkesmässig trafik (LAKY) har givit goda erfarenheter. De utbildningar som har arrangerats under året i samverkan med Vägverket har lett till en effektivare handläggning genom den fördjupade kunskap som förvärvats. Likaså har samarbetet mellan flera länsstyrelser med att ta fram enhetliga beslutsmallar bidragit till en ökad effektivitet. Vid några länsstyrelser har man i större omfattning också utnyttjat modern teknik för att sprida information till allmänheten. Målet är att den yrkesmässiga trafiken skall bedrivas under lika konkurrensvillkor mellan företagen. Länsstyrelserna bör särskilt skärpa tillståndsprövningen och uppföljningen av lämpligheten hos dem som har tillstånd för yrkesmässig trafik inklusive den ekonomiska tillsynen. Samverkan med andra berörda myndigheter har framförts som ett mycket gott och effektivt medel att nå en effektivare tillsyn av yrkestrafiken. Under året har nya samverkansprojekt påbörjats och inom ramen för pågående projekt/arbetsgrupper har samarbetet fördjupats. Samverkan mellan myndigheter har i många län varit mycket fruktbart och synes lett till en effektivare tillsyn av yrkestrafiken. Samordning av insatserna hos berörda myndigheter leder till högre effektivitet än om varje myndighet agerar var för sig. Regeringens bedömning är sammanfattningsvis att länsstyrelsernas insats under 1998 har varit god i arbetet med att effektivisera handläggning och förbättra situationen inom den yrkesmässiga trafiken. Även om måluppfyllelsen kan bedömas som relativt tillfredsställande är situationen inom den yrkesmässiga trafiken inte fullt godtagbar. Trots goda insatser från tillsynsmyndigheterna måste regeringen även detta år konstatera att det återstår en hel del att göra innan vi kan tala om en yrkestrafik som bedrivs under lika konkurrensvillkor. Körkort Länsstyrelserna skall i samverkan med Vägverket effektivisera handläggningen av yrkestrafik- och körkortsärenden. Handläggningen har effektiviserats genom olika utbildningsinsatser som i flera fall skett i samarbete med Vägverket. Länsstyrelserna har i ganska stor utsträckning bedrivit ett internt rationaliseringsarbete. Målet är att de från trafiksäkerhetssynpunkt allvarligaste trafikbrotten inom länet prioriteras och att hanteringen av körkortsingripanden i landet är tillräcklig. Regeringen bedömer att målet för gemensam praxis har uppfyllts. De flesta länsstyrelser prioriterar de från trafiksäkerhetssynpunkt allvarligaste trafikbrotten. Däremot är det oklart om prioriteringen i samtliga fall har skett utifrån de ur trafiksäkerhetssynpunkt allvarligaste trafikbrotten. Samarbetet mellan länsstyrelserna och Vägverket har hittat en bra form genom inrättandet av länsstyrelsernas arbetsgrupp för körkorts- och yrkestrafikhandläggning (LAKY). Länsstyrelsernas redovisning av hur de verkat för att uppnå målet minskade trafikbrott och vilka effekter detta givit upphov till behöver dock förbättras, liksom redovisningen av tillståndet i länet avseende polisrapporterade trafikförseelser, lagakraftvunna domar och beslutade körkortsingripanden. Infrastruktur Länsstyrelserna skall redovisa de åtgärder som under året genomförts enligt länsplanen för re- gional transportinfrastruktur och som har särskilt stor betydelse för att uppnå den regionala målbild som definierats i planen. Under 1998 har länsplaner för regional transportinfrastruktur avseende åren 1998 – 2007 fastställts. Långsiktiga planer för en tioårsperiod upprättas vart fjärde år, så arbetet med länsplanerna har för länsstyrelser, och i försökslänen för självstyrelseorganen, varit en prioriterad uppgift inom kommunikationsområdet särskilt under början av 1998. I samtliga län har samverkan med andra parter skett och arbetet har lett till en ökad kunskap och samsyn mellan länets aktörer om länets gemensamma behov. De åtgärder från länsplanerna som genomförts under 1998 bidrar till ökad uppfyllelse av de transportpolitiska målen, även om planerna inte kunnat följas fullt ut på grund av att anslagstilldelningen varit lägre än plannivån för 1998 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 23 Förslag till statsbudget för 2000 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 237 2 Lagförslag 239 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd 239 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter 241 3 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 243 3.1 Omfattning 243 3.2 Utgiftsutveckling 244 3.3 Resultatbedömning 245 3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 245 3.3.2 Viktiga statliga insatser inom utgiftsområdet samt information om effekter 250 3.3.3 Regeringens bedömningar och slutsatser 256 3.4 Skatteavvikelser 259 3.5 Utgiftsutveckling 260 4 Internationellt arbete 263 4.1 Omfattning 263 4.2 Utgiftsutveckling 263 4.3 Resultatbedömning och slutsatser 264 4.4 Anslag 264 A1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. 264 5 Jordbruk och trädgårdsnäring 265 5.1 Omfattning 265 5.2 Utgiftsutveckling 265 5.3 Resultatbedömning 266 5.4 Revisionens iakttagelser 268 5.5 Bedömning av personalkonsekvenser 268 5.6 Hållbart jordbruk 269 5.6.1 Ändringar i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd 269 5.7 Ändringar i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter 270 5.8 Handel med mjölkkvoter 270 5.9 Anslag 272 B1 Statens jordbruksverk 272 B2 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. 274 B3 Djurregister 275 B4 Statens utsädeskontroll 276 B5 Statens växtsortnämnd 277 B6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 278 B7 Bekämpande av växtsjukdomar 279 B8 Miljö-, struktur- och regionala åtgärder 280 B9 Från EG-budgeten finansierade miljö-, struktur- och regionala åtgärder 282 B10 Arealersättningar och djurbidrag m.m. 285 B11 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter 286 B12 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. 288 B13 Jordbrukets blockdatabas 289 6 Fiske 291 6.1 Omfattning 291 6.2 Utgiftsutveckling 291 6.3 Resultatbedömning 292 6.4 Revisionens iakttagelser 296 6.5 Översyn av fiskeriadministrationen 296 6.6 Strukturstöd för perioden 2000–2006 297 6.7 Anslag 297 C1 Fiskeriverket 297 C2 Strukturstöd till fisket m.m. 298 C3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. 299 C4 Fiskevård 300 7 Rennäring 303 7.1 Omfattning 303 7.2 Utgiftsutvecklingen 303 7.3 Resultatbedömning och slutsatser 303 7.4 Anslag 304 D1 Främjande av rennäringen m.m. 304 D2 Ersättningar för viltskador m.m. 306 D3 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. 306 8 Djurskydd och djurhälsovård 309 8.1 Omfattning 309 8.2 Utgiftsutveckling 309 8.3 Resultatbedömning 310 8.4 Anslag 311 E1 Statens veterinärmedicinska anstalt 311 E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen 313 E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder 314 E4 Centrala försöksdjursnämnden 316 E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar 318 9 Livsmedel 321 9.1 Omfattning 321 9.2 Utgiftsutveckling 321 9.3 Resultatbedömning 322 9.4 Revisionens iakttagelser 322 9.5 Bedömning av personalkonsekvenser 322 9.6 Anslag 323 F1 Statens livsmedelsverk 323 F2 Livsmedelsekonomiska institutet 324 F3 Kostnader för livsmedelsberedskap 325 F4 Livsmedelsstatistik 326 F5 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten 327 F6 Åtgärder inom livsmedelsområdet 327 10 Utbildning och forskning 329 10.1 Omfattning 329 10.2 Utgiftsutveckling 329 10.3 Resultatbedömning 330 10.4 Revisionens iakttagelser 330 10.5 Växtgenetisk forskning 330 10.6 Anslag 332 G1 Sveriges lantbruksuniversitet 332 G2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader 334 G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning 335 G4 Bidrag till Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien 337 11 Skogsnäring 339 11.1 Omfattning 339 11.2 Utgiftsutveckling 339 11.3 Resultatbedömning 340 11.4 Revisionens iakttagelser 340 11.5 Bedömning av personalkonsekvenser 341 11.6 Anslag 341 H1 Skogsvårdsorganisationen 341 H2 Insatser för skogsbruket 342 H3 Internationellt skogssamarbete 343 H4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning 343 Tabellförteckning Anslagsbelopp 238 3.1 Utgiftsutvecklingen 244 3.2 Antal jordbruksföretag 245 3.3 Den ekonomiska utvecklingen i jordbruket i form av driftsöverskott i sektorn 246 3.4 Produktion och export av papper och massa 246 3.5 Fångstvärde (motsv.) i svenskt fiske åren 1995–1997 247 3.6 Skatteavvikelser 259 3.7 Utgiftsutvecklingen 260 3.8 Avvikelser från den ekonomiska vårpropositionen 261 4.1 Utgiftsutvecklingen 263 4.2 Anslagsutvecklingen 264 5.1 Utgiftsutvecklingen 265 5.2 Direktstöd, miljöstöd, miljöersättning m.m. 265 5.3 Anslagsutvecklingen 272 5.4 Offentligrättslig verksamhet 273 5.5 Uppdragsverksamhet 273 5.6 Beräkning av anslaget för 2000 274 5.7 Anslagsutvecklingen 274 5.8 Anslagsutvecklingen 275 5.9 Beräkning av anslaget för 2000 276 5.10 Anslagsutvecklingen 276 5.11 Offentligrättslig verksamhet 277 5.12 Uppdragsverksamhet 277 5.13 Beräkning av anslaget för 2000 277 5.14 Anslagsutvecklingen 277 5.15 Offentligrättslig verksamhet 278 5.16 Beräkning av anslaget för 2000 278 5.17 Anslagsutvecklingen 278 5.18 Anslagsutvecklingen 279 5.19 Anslagsutvecklingen 280 5.20 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B8) 280 5.21 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B10) 281 5.22 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B12) 281 5.23 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 282 5.24 Beräkning av anslaget för 2000 282 5.25 Anslagsutvecklingen 282 5.26 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B9) 283 5.27 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B11) 283 5.28 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B13) 283 5.29 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 284 5.30 Beräkning av anslaget för 2000 285 5.31 Anslagsutvecklingen 285 5.32 Stödbelopp 285 5.33 Djurbidrag 285 5.34 Anslagsutvecklingen 286 5. 35 Anslagsutvecklingen 288 5.36 Beräkning av anslaget 289 5.37 Anslagsutvecklingen 289 6.1 Utgiftsutvecklingen 291 6.2 Anslagsutvecklingen 297 6.3 Uppdragsverksamhet 298 6.4 Tjänsteexport 298 6.5 Beräkning av anslaget för 2000 298 6.6 Anslagsutvecklingen 298 6.7 Anslagsutvecklingen 299 6.8 Anslagsutvecklingen 300 7.1 Utgiftsutvecklingen 303 7.2 Anslagsutvecklingen 304 7.3 Beräkning av anslaget för 2000 306 7.4 Anslagsutvecklingen 306 7.5 Beräkning av anslaget för 2000 306 7.6 Anslagsutvecklingen 306 8.1 Utgiftsutvecklingen 309 8.2 Anslagsutvecklingen 311 8.3 Uppdragsverksamhet 313 8.4 Beräkning av anslaget för 2000 313 8.5 Anslagsutvecklingen 313 8.6 Uppdragsverksamhet 314 8.7 Beräkning av anslaget för 2000 314 8.8 Anslagsutvecklingen 314 8.9 Beräkning av anslaget för 2000 316 8.10 Anslagsutvecklingen 316 8.11 Beräkning av anslaget 318 8.12 Anslagsutvecklingen 318 9.1 Utgiftsutvecklingen 321 9.2 Anslagsutvecklingen 323 9.3 Offentligrättslig verksamhet 324 9.4 Uppdragsverksamhet 324 9.5 Beräkning av anslaget för 2000 324 9.6 Anslagsutvecklingen 324 9.7 Beräkning av anslaget för 2000 325 9.8 Anslagsutvecklingen 325 9.9 Beräkning av anslaget för 2000 326 9.10 Anslagsutvecklingen 326 9.11 Beräkning av anslaget för 2000 327 9.12 Anslagsutvecklingen 327 9.13 Anslagsutvecklingen 327 9.14 Beräkning av anslaget för 2000 328 10.1 Utgiftsutvecklingen 329 10.2 Anslagsutvecklingen 332 10.3 Kostnad per plats vid SLU 332 10.4 Uppdragsverksamhet 333 10.5 Beräkning av anslaget för 2000 333 10.6 Anslagsutvecklingen 334 10.7 Beräkning av anslaget för 2000 335 10.8 Anslagsutvecklingen 335 10.10 Beräkning av anslaget för 2000 336 10.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 336 10.11 Anslagsutvecklingen 337 11.1 Utgiftsutvecklingen 339 11.2 Anslagsutvecklingen 341 11.3 Offentligrättslig verksamhet 341 11.4 Uppdragsverksamhet 341 11.5 Beräkning av anslaget för 2000 342 11.6 Anslagsutvecklingen 342 11.7 Anslagsutvecklingen 343 11.8 Anslagsutvecklingen 343 20 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd (avsnitten 2 och 5.6.1), 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter (avsnitten 2 och 5.7), 3. bemyndigar regeringen att tillämpa ett svenskt landsbygdsprogram enligt förord- ning (EG) nr 1257/99 (avsnitt 5.6), 4. godkänner regeringens riktlinjer för syste- met för handel med mjölkkvoter (avsnitt 5.8), 5. godkänner att Statens jordbruksverk skall ha tillgång till en kredit på myndighetens särskilda räntekonto för EU-verksamhet i Riksgäldskontoret på 5 500 000 000 kronor (avsnitt 5.9), 6. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget B8 Miljö-, struktur- och regionala åtgärder, fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 2 555 000 000 kronor efter år 2000 (avsnitt 5.9), 7. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget B9 Från EG-budge- ten finansierade miljö-, struktur- och regio- nala åtgärder, fatta beslut som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 2 769 000 000 kronor efter år 2000 (avsnitt 5.9), 8. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget B10 Arealersättning och djurbidrag m.m., fatta beslut som in- klusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 3 800 000 000 kronor efter år 2000 (avsnitt 5.9), 9. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget B11 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, fatta beslut som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 600 000 kronor under år 2001 (avsnitt 5.9), 10. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, fatta beslut som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 600 000 kronor under år 2001 (avsnitt 8.4), 11. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget G3 Skogs- och jord- brukets forskningsråd: Forskning och kol- lektiv forskning, fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 155 000 000 kronor efter år 2000 (avsnitt 10.5), 12. för år 2000 anvisar anslagen under utgifts- område 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar enligt följande upp- ställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. ramanslag 37 089 B1 Statens jordbruksverk ramanslag 249 096 B2 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. ramanslag 22 000 B3 Djurregister ramanslag 15 993 B4 Statens utsädeskontroll ramanslag 1 058 B5 Statens växtsortnämnd ramanslag 1 410 B6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket reservationsanslag 26 934 B7 Bekämpande av växtsjukdomar ramanslag 2 629 B8 Miljö- struktur- och regionala åtgärder ramanslag 2 118 000 B9 Från EG-budgeten finansierade miljö- struktur och regionala åtgärder ramanslag 1 717 500 B10 Arealersättning och djurbidrag m.m. ramanslag 1 321 000 B11 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter ramanslag 1 546 000 B12 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m. ramanslag 79 700 B13 Jordbrukets blockdatabas ramanslag 17 990 C1 Fiskeriverket ramanslag 65 514 C2 Strukturstöd till fisket m.m. ramanslag 30 890 C3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. ramanslag 80 000 C4 Fiskevård ramanslag 20 000 D1 Främjande av rennäringen m.m. ramanslag 35 700 D2 Ersättningar för viltskador m.m. ramanslag 63 000 D3 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. ramanslag 1 538 E1 Statens veterinärmedicinska anstalt ramanslag 85 188 E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen obetecknat anslag 75 669 E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder ramanslag 22 381 E4 Centrala försöksdjursnämnden ramanslag 8 202 E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar ramanslag 90 950 F1 Statens livsmedelsverk ramanslag 121 089 F2 Livsmedelsekonomiska institutet ramanslag 8 045 F3 Kostnader för livsmedelsberedskap ramanslag 16 518 F4 Livsmedelsstatistik ramanslag 22 290 F5 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budge- ten ramanslag 3 700 F6 Åtgärder inom livsmedelsområdet ramanslag 30 000 G1 Sveriges lantbruksuniversitet ramanslag 1 175 012 G2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader ramanslag 11 304 G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning samt kollektiv forskning ramanslag 208 320 G4 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien obetecknat anslag 929 H1 Skogsvårdsorganisationen ramanslag 280 584 H2 Insatser för skogsbruket ramanslag 105 700 H3 Internationellt skogssamarbete ramanslag 1 405 H4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskade- övervakning ramanslag 6 000 Summa 9 726 327 21 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 21.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1994:1708) om EG:s förord- ningar om miljö- och strukturstöd samt 1, 2, 6 och 7 §§ skall ha följande ly- delse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd Lag om EG:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveck- ling av landsbygden 1 § I denna lag ges bestämmelser som behövs för att EG:s miljö- och struk- turstöd skall kunna genomföras i Sverige. I denna lag ges bestämmelser som behövs för att EG:s strukturstöd och stöd till utveckling av landsbygden skall kunna genomföras i Sverige. Med EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd avses i denna lag EG:s förordningar om stöd till 1. gemenskapsinitiativ och andra av gemenskapen prioriterade mål för strukturfonderna, med undantag för stöd från Fonden för fiskets utveck- ling, 2. miljövänliga brukningsmetoder inom lantbruket och bevarande av odlingslandskapet, 3. skogliga åtgärder inom jordbru- ket, och 4. förtidspensionering av jordbru- kare. Med EG:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden avses i denna lag EG:s förordningar om 1. stöd till gemenskapsinitiativ och andra av gemenskapen prioriterade mål för strukturfonderna, med undantag för stöd från Fonden för fiskets utveckling, och 2. stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbyg- den. 2 § Tillsyn och annan kontroll över efterlevnaden av reglerna i EG:s för- ordningar om miljö- och strukturstöd utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Tillsyn och annan kontroll över efterlevnaden av reglerna i EG:s för- ordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får föreskriva att en tillsynsmyndighet får överlåta åt någon annan myndighet att utöva viss tillsyn. Om tillsyn överlåts, skall vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gälla även den myndighet till vilken tillsyn har överlåtits. 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att ränta skall betalas på be- lopp enligt EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd om mottaga- ren inte är berättigad till beloppet och detta skall återbetalas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att ränta skall betalas på be- lopp enligt EG:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden om mottagaren inte är berättigad till beloppet och detta skall återbetalas. 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att avgifter skall tas ut för till- synen enligt denna lag och för kartor som tillhandahålls i ärenden om stöd enligt EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att avgifter skall tas ut för till- synen enligt denna lag och för kartor som tillhandahålls i ärenden om stöd enligt EG:s förordningar om struk- turstöd och om stöd till utveckling av landsbygden. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller fort- farande för stöd som beviljats före ikraftträdandet. 21.2 21.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag ges bestämmelser som behövs för att den pris- och marknads- reglering som ingår i EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall kunna genom- föras i Sverige. Med EG:s förordningar om jordbruksprodukter avses i denna lag EG:s för- ordningar om 1. marknadsreglering av jordbruksprodukter, 2. produkter som omfattas av Romfördragets bilaga II men som inte omfattas av någon marknads- reglering, 2. produkter som omfattas av Romfördragets bilaga I men som inte omfattas av någon marknads- reglering, 3. produkter som har framställts av jordbruksprodukter 4. uppgiftsskyldighet i fråga om inkomstförhållanden och driftsekonomiska förhållanden i jordbruket, och 5. särskilda omräkningskurser som används inom den gemensamma jord- brukspolitiken. Denna lag tillämpas inte i fråga om sådana bestämmelser i EG:s förord- ningar om jordbruksprodukter som helt faller inom tillämpningsområdet för livsmedelslagen (1971:511). Denna lag träder i kraft den 15 januari 2000. 22 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 22.1 Omfattning Utgiftsområde 23 omfattar jordbruk och träd- gårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård, livsmedelskontroll, utbildning och forskning samt skogsnäring. Utgiftsområdet omfattar 40 anslag fördelade på 8 verksamhets- områden, där det dominerande området är jord- bruks- och trädgårdsnäring. Inom utgiftsområ- det ryms följande myndigheter: Statens jordbruksverk, Statens utsädeskontroll, Statens växtsortnämnd, Fiskeriverket, Statens veteri- närmedicinska anstalt, Centrala försöks- djursnämnden, Statens livsmedelsverk, Livs- medelsekonomiska institutet, Sveriges lantbruksuniversitet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd samt Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Jordbruksdepartementet ansvarar för utgifts- område 23. För frågor som rör skogsnäringen och Skogsvårdsorganisationen ansvarar dock Näringsdepartementet. Jordbruksdepartementet har vidare ett samordningsansvar för frågor som rör samerna. Sametinget redovisas emellertid under utgiftsområde 1, Rikets styrelse. För budgetåret 2000 föreslås att sammanlagt 9 726,3 miljoner kronor anslås för utgiftsområ- det. Anslagna medel för utgiftsområdet minskar med ca 2 247,5 miljoner kronor jämfört med budgetåret 1999. Ungefär 60 procent av utgif- terna finansieras från EU-budgeten. Merparten av EU-stödet avser obligatoriska åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag. Därtill kommer delfinansierade frivilliga stöd och ersättningar som förutsätter nationell medfinansiering. Till dessa hör det nya landsbygdsprogrammet och strukturåtgärder inom fiskerinäringen. Utgiftsområde 23 år 1999 (prognos) - EU-stöd (7,38 mdkr): Finansiering från EU-budgeten. Arealstöd, intervention, miljöersättningar, m.m. En del av EU-stö- det förutsätter nationell medfinansiering. - Nationell medfinansiering av EU-stöd (1,77 mdkr): T.ex. strukturstöd, miljö- ersättningar och regionalstöd. - Forskning och utbildning (1,31 mdkr): SLU, SJFR och stöd till forskning. - Myndigheter (0,8 mdkr): Jordbruksverket, Skogsvårdsorganisationen, m.fl. (ej SLU och SJFR). - Övrigt (0,99 mdkr): Nationellt stöd, be- kämpande av smittsamma husdjurssjuk- domar, m.m. Utgifterna inom utgiftsområdet styrs till stor del av EG:s regelverk och kan påverkas endast ge- nom förändringar av den gemensamma jord- brukspolitiken, Common Agriculture Policy (CAP). Återflödet från EU bruttoredovisas i den svenska statsbudgeten, dvs. inkomsterna från EU redovisas på inkomsttitel och utbetal- ningarna redovisas som en kostnad på statsbud- geten. Anslag avseende EU-medel för utgiftsom- råde 23 återfinns i avsnitt 5, 6, 9 och 11. Anslag för EU-finansierade stöd skall med viss tidsför- skjutning motsvara inbetalningar från EU-bud- geten till statsbudgetens inkomstsida. 22.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19981 Anslag 1999 Utgifts- prognos 19992 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 11 836 11 974 12 245 9 726 13 969 14 121 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåren 1995/96 och 1998. 2 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Utgifterna inom utgiftsområdet ökade kraftigt det förlängda budgetåret 1995/96 och är nu mer än dubbelt så höga jämfört med åren före EU- medlemskapet (löpande priser), vilket förklaras av att ett antal nya EU-stöd införts. Utgiftsutvecklingen budgetåren 1994/95–2000 Miljoner kronor Mål De viktigaste målen inom utgiftsområdet anges nedan. Övriga mål inom utgiftsområdet redo- visas i avsnitten för respektive verksamhets- område. Uppföljningen på utgiftsområdesnivån sker framför allt gentemot dessa mål: - reformerad gemensam jordbrukspolitik och fiskeripolitik, - hållbar livsmedelsproduktion för ökad mil- jöanpassning, sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt, - produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och förstärkning av konsument- perspektivet, - gott djurskydd och gott hälsotillstånd bland djur i människans tjänst, - värnande av jordbrukets natur- och kultur- värden samt minimering av jordbrukets ne- gativa miljöpåverkan. Övergripande mål på jordbrukets och fiskets områden inom EU:s gemenskapspolitik framgår av avsnitt 3.3.2. Prioriteringar - konkurrenskraftig miljö- och djurskydds- anpassad livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna, - reformering av den gemensamma jord- brukspolitiken med fortsatt marknads- anpassning och implementering av det nya landsbygdsprogrammet, - förberedelser inför reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken och imple- mentering av det nya strukturfonds- programmet på fiskets område, - säkra livsmedel och andra åtgärder för att stärka konsumentperspektivet inom livs- medelsområdet, - förbättrad djurtillsyn och gott hälsotillstånd bland husdjur, försöksdjur och djur som hålls i fångenskap, - forskning och utveckling, bl.a. inom områ- det växtgenetiska resurser. Jordbruksdepartementet prioriterar också arbe- tet med att stärka samernas ställning samt förbe- redelserna inför det svenska ordförandeskapet år 2001. Dessa verksamheter hör dock till utgifts- område 1, Rikets styrelse. 22.3 Resultatbedömning 22.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Jordbruket Jordbruket beräknas sysselsätta ca 85 000 perso- ner, varav ca 25 procent kvinnor, i knappt 86 000 företag. Sektorn består således till övervägande del av småföretag. Strukturomvandlingen inom jordbrukssektorn har inneburit att antalet före- tag och antalet sysselsatta inom sektorn har minskat. Tabell 22.2 Antal jordbruksföretag 1990 1995 1996 1997 1998 99 241 92 546 90 854 88 387 85 598 Den genomsnittliga årliga förändringen 1990–94 1994–98 -0,8 % -2,9 % De kvarvarande företagen har emellertid blivit större och mer produktiva. Besättningsstorle- karna har ökat, t.ex. har för mjölkföretag den genomsnittliga besättningsstorleken ökat från 22 kor år 1990 till 30 kor år 1998. Antalet mjölk- företag har sjunkit från knappt 26 000 år 1990 till knappt 15 000 år 1998. Jordbruket skapar också sysselsättning i angränsande näringar, såsom livsmedelsindustri, handel och verkstadsindustri och bär upp en viktig del av landsbygdens in- frastruktur. År 1997 var 11 202 mjölkkor anslutna till Kontrollföreningen för ekologisk odling, KRAV, vilket var 2 procent av det totala antalet mjölkkor. Åkerarealen är till stor del koncentrerad till slättbygderna i södra och mellersta Sverige. Spannmålsodlingen har ökat efter EU-inträdet i hela landet utom i inre Norrland och i delar av skogsbygderna i Småland och uppgick år 1998 till knappt 1,3 miljoner hektar. Arealen vall som ökade i början av 1990-talet har efter EU-med- lemskapet minskat på grund av återgång till spannmål. Arealen oljeväxter har sjunkit sedan år 1994 och utgjorde år 1998 ca 50 000 hektar. Den totala spannmålsskörden uppgick till ca 5,6 miljoner ton år 1998 vilket är något mindre än föregående år. 1998 års totala skörd av olje- växter uppgick till ca 124 000 ton. Totalskörden av matpotatis på odlingar om minst 0,5 hektar uppgick till ca 792 000 ton år 1998, vilket är en minskning med 9 procent jämfört med år 1997. Totalskörden för potatis för stärkelseframställning ökade med ca 20 pro- cent till 406 000 ton. Den totala skörden för sockerbetor uppgick till nästan 2,6 miljoner ton, vilket är något mindre än föregående år. Storleken på mjölkproduktionen regleras inom EU genom ett system med mjölkkvoter. Den svenska mjölkproduktionen uppgick under perioden den 1 april 1998–den 31 mars 1999 till ca 3 274 000 ton, vilket motsvarar 99,22 procent av den svenska landskvoten. Se vidare avsnitt 5.8 Handel med mjölkkvoter. Produktionen av griskött har ökat under se- nare år. Däremot har produktionen av nötkött minskat något under år 1998 samtidigt som an- talet företag med nötkreatur i Sverige har fortsatt att minska. Antalet företag med nötkreatur har minskat under hela 1990-talet. Den genomsnitt- liga årliga minskningen har sedan år 1994 hållit sig runt 4,5 procent, vilket är en något kraftigare minskning än den som skedde i början av 1990- talet. Produktionen av fjäderfäkött minskade något under år 1998 efter flera år av produk- tionsökningar. Den totala konsumtionen av kött fortsatte att öka under året. Antalet nötkreatur har varit relativt oförändrat under de senaste åren, men minskade med drygt 2 procent år 1998 jämfört med år 1997. År 1998 var antalet suggor 5 procent lägre än år 1997. Geografiskt återfinns större delen av nötkreatu- ren inom stödområdena medan grisar och fjä- derfä är koncentrerade till slättbygderna. Cirka två tredjedelar av antalet mjölkkor och övriga nötkreatur finns inom stödområdena. Besättningsstorlekarna är mindre inom stödom- rådena. Andelen företag med nötkreatur är emellertid något större. I sektorskalkylen beräknas jordbrukssektorns totala intäkter och kostnader. Skillnaden mellan dessa utgör sektorns driftsöverskott, vilket dock inte kan likställas med jordbrukarnas totala in- komster då de flesta jordbrukshushåll också er- håller inkomster från annan verksamhet. Tabell 22.3 Den ekonomiska utvecklingen i jordbruket i form av driftsöverskott i sektorn Miljoner kronor 1995 1996 1997 1998 prel 1999 (prognos) Intäkter 30 390 30 214 31 120 30 834 32 050 Kost- nader 26 767 28 010 27 905 27 402 27 504 Drifts- över- skott 3 623 2 204 3 214 3 431 4 546 Åren 1995 och 1996 påverkades driftsöverskot- ten av återbetalningar av det svenska omställ- ningsstödet samt av att vissa stödutbetalningar ägde rum först år 1997. År 1998 påverkades vegetabilieintäkterna främst genom att dålig kva- litet på skörden sänkte priserna. På animaliesidan skedde ett kraftigt prisfall på griskött. De lägre kostnaderna år 1998 beror i huvudsak på sänkta räntekostnader. Enligt Jordbruksverkets uppföljning uppgick det totala stödet till jordbruket år 1998 prelimi- närt till ca 15,7 miljarder kronor, vilket motsva- rade cirka hälften av jordbrukets intäkter. De direkta stöden ökade med 6 procent till 6,6 miljarder kronor. Marknadsprisstödet, dvs. att priserna i EU upprätthålls på en högre nivå än på världsmarknaden, ökade från 6,9 miljarder kro- nor år 1997 till 9,1 miljarder kronor år 1998, be- roende framför allt på sänkta priser på världs- marknaden. Lönsamhetsutvecklingen under senare år har varierat mellan olika produktionsgrenar. I såväl spannmåls- som sockerproduktionen steg lön- samheten år 1995 i samband med prishöjningar samt höjda arealbidrag för spannmål. Därefter har lönsamheten för spannmål successivt blivit lägre i samband med fallande priser. För socker- betor sjönk lönsamheten något år 1996 och har därefter varit i stort sett oförändrad. Lönsamhe- ten för nötköttsproduktion sjönk år 1996 på grund av prissänkningar. Under åren 1997 och 1998 har lönsamhetsutvecklingen varit positiv men varierat mellan olika stödområden. Den po- sitiva lönsamhetsutvecklingen beror framför allt på högre avräkningspriser. För mjölkproduktio- nen sjönk lönsamheten år 1995 och var därefter i stort sett oförändrad under år 1996. I samband med lägre priser sjönk lönsamheten något år 1997 och var därefter oförändrad år 1998. För grisköttsproduktionen har lönsamheten varierat kraftigt under 1990-talet. Lönsamheten steg fram till år 1993 men har därefter sjunkit, främst till följd av fallande priser på griskött. Skogsnäringen Produktionen av svenska skogsindustriproduk- ter var under år 1998 fortsatt hög. Sammanlagt uppgick produktionen av papper och papp till 9,9 miljoner ton, massaproduktionen till 10,5 miljoner ton och produktionen av sågade trävaror till 14,9 miljoner m3. Insamling och förbrukning av returpapper fortsatte att öka. Återvinningen av pappersprodukter utgjorde 64 procent av papperskonsumtionen. I hela världen är återvinningen av pappersprodukter 45 procent av papperskonsumtionen och i EU 50 procent. En mycket stor del av de producerade trä- och pappersprodukterna exporterades. Det sam- manlagda exportvärdet uppgick till 93 miljarder kronor. Nettoexportvärdet var ca 75 miljarder kronor (det samlade nettoexportvärdet för samt- liga varugrupper var 130 miljarder kronor). Tabell 22.4 Produktion och export av papper och massa Miljoner ton 1996 1997 1998 Produktion Papper 9,0 9,8 9,9 Massa 9,8 10,5 10,5 Export Papper 7,3 7,9 8,0 Massa 2,6 2,8 2,8 Sysselsättningen i skogsnäringen har fortsatt att minska. Det beräknade antalet sysselsatta var år 1997 ca 92 000 jämfört med 175 000 år 1980. Den indirekta sysselsättning som näringen gene- rerar bedöms vara av samma storleksordning re- spektive år, dvs. ca 85 000 personer. Arealen skogsmark och träd- och buskmark enligt internationella definitioner uppgår till ca 30 miljoner hektar. Därav är ca 8 miljoner hektar skyddade på olika sätt för avverkning. Arealen skyddad skogsmark ökar i takt med de åtgärder som höjda ersättningsanslag medger och genom frivilliga åtgärder. Den sammanlagda avverk- ningen år 1998 beräknas till närmare 75 miljoner skogskubikmeter eller ungefär samma volym som året före. Priserna på rundvirke var ungefär desamma åren 1998 och 1997. Skogsvårdsorganisationen slutförde år 1998 nyckelbiotopsinventeringen av småskogsbrukets skogsmarksinnehav, vilket omfattar nära 11,9 miljoner hektar. Fisket Den svenska fiskerinäringen omfattar yrkesfisket såväl i hav som i sötvatten, förstahandsmottag- ning av fisk, lagring, beredning, vattenbruk samt import och export av fisk och fiskeriprodukter. Vidare ingår i verksamhetsområdet fritidsfisket och fiskevården. Det svenska fisket ger arbetstillfällen och in- komster till framför allt kustsamhällena. Det finns i Sverige ca 2 500 licensierade yrkesfiskare. Under den senaste femårsperioden har antalet minskat med ca 17 procent. År 1997 sysselsattes inom vattenbruket ca 1 000 personer och i fisk- beredningsindustrin drygt 2 000 personer. Här- utöver beräknas ca 500 personer vara anställda i företag som till viss del sysslar med beredning av fisk. Vidare skapas sysselsättning i angänsande näringar såsom förpacknings- och varvsindustrin samt inom transportsektorn och turistnäringen. Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resur- serna (fisk och skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen i Östersjön samt i Kattegatt och Skagerrak. I den delen av Nordsjön som ut- gör EU-vatten har Sverige rätt till ett begränsat fiske. För övrigt ges fisket vissa möjligheter att, efter förhandlingar och byten, utnyttja andra staters fiskezoner, företrädesvis i Östersjön. EU har ett avtal med Norge som medger uttag i norsk nordsjözon. De ekonomiskt sett viktigaste bestånd som det svenska fisket har tillgång till är torskbestån- den i Östersjön. Enligt Internationella havs- forskningsrådets (ICES) rapport i maj 1999 är beståndssituationen sådan att fisket bör minskas. Samma bedömning gäller även för sill- och skarpsillbestånden i centrala Östersjön, samt för torsk i Kattegatt. För tunga, sill, skarpsill och havskräfta i Kattegatt och Skagerrak anses det nuvarande fisketrycket vara anpassat till en lång- siktig hållbar utveckling. Fångsterna från saltsjöfisket har minskat något i vikt sedan år 1995 medan värdet ökat under den senaste femårsperioden. Avkastningen från saltsjöfisket ökade med 21 miljoner kronor under år 1997. Torsk, huvudsakligen fångad i Östersjön, är den värdemässigt viktigaste arten (309 mkr). Bestånden har emellertid under de senaste åren varit svaga, vilket varit till nackdel speciellt för de mindre fartygen. Foderfisket, främst skarpsill och sill, står i dag för de största landningarna (79 %) och är värdemässigt det näst viktigaste fisket (218 mkr). Detta fiske har sedan år 1991 ökat i volym med 246 procent och med drygt 500 procent i värde. Därefter är det konsumtionsfiske av sill/strömming och nord- havsräka som inbringar störst värde (111 mkr respektive 92 mkr). Tabell 22.5 Fångstvärde (motsv.) i svenskt fiske åren 1995–1997 Miljoner kronor År 1995 1996 1997 Saltsjöfisket 913 984 1 005 Varav landningar utomlands 225 171 264 Sötvattensfisk 41,6 40,4 43,2 Vattenbruket 153 136 128 Totalt 1 107,6 1 160,4 1 176,2 Den svenska fiskeflottan bestod år 1998 av ca 2 200 fartyg. Av dessa har fler än 2 000 enheter ett tonnage som är mindre än 50 bruttoton och flottan karakteriseras av en relativt hög ålder (medelålder 38 år). Flottans totala kapacitet har minskat, såväl i bruttoton som i motorstyrka sedan år 1995 med ca 10 procent. I det svenska vattenbruket sker produktion både för konsumtionsändamål och för utsätt- ningar. Den absolut största volymen avser odling av regnbåge. I övrigt är det främst musslor, röding, ål och kräftor som odlas för konsumtion. Matfiskproduktionen inom vattenbruket har sjunkit under 1990-talet. Minskningen har främst avsett produktionen av regnbåge. Under år 1997 minskade den totala produktionens värde med 8 miljoner kronor. Den minskade produk- tionen kan till viss del förklaras av den tidvis mycket stora priskonkurrensen på marknaden för laxfisk. Röding- och musselodlingarna bedöms ha gynnsamma förutsättningar för ökad avsättning till höga priser. Färska blåmusslor visar ett bety- dande handelsöverskott. En produktionsökning kan förutses för röding och även för blåmusslor under förutsättning att toxinproblemen kan lösas. Generellt sett är fiskberedningsindustrin i hög grad beroende av tillgång på importerade råvaror samtidigt som den är starkt exportorienterad. Importen sker främst från Norge och Island. För merparten av företagen har tillträdet till den ge- mensamma marknaden inneburit ökade möjlig- heter till avsättning för produkterna. Antalet an- ställda har ökat sedan medlemskapet dels beroende på den ökade exporten, dels på att vissa företag valt att flytta produktionsenheter till Sverige. Försäljningsvärdet av produktionen år 1997 i svensk fiskberedningsindustri låg på drygt 2,5 miljarder kronor (exklusive företag med mindre än 10 anställda). Detta gör sektorn till den värdemässigt viktigaste inom fiskerinä- ringen. I jämförelse med övrig livsmedelsindustri är förädlingsvärdet lågt inom den svenska fiskbe- redningsindustrin. En orsak till detta kan vara att priset på råvarorna är relativt högt. Kostnaden för råvarorna har bedömts utgöra närmare hälf- ten av de totala rörelsekostnaderna. Vid en internationell jämförelse är de svenska beredningsföretagen relativt små. Standarden vad avser teknik och kvalitet är dock hög och många företag bedöms kunna ställa om produktionen snabbt för att efterkomma nya krav från kunder och konsumenter. Rennäringen Cirka tio procent av den samiska befolkningen arbetar inom rennäringen, dvs. ca 2 500 personer. År 1998 fanns det 917 renskötselföretag, varav 700 i Norrbotten, 118 i Västerbotten, 94 i Jämt- land och 5 i Dalarna. Renantalet i Sverige har minskat under senare år. År 1997 fanns det när- mare 240 000 renar, medan det tillåtna antalet renar uppgår till närmare 280 000 djur. Slaktåret 1998/99 uppgick slakten till drygt 1 300 ton, vil- ket motsvarar en produktion av ca 5 kilo kött per s.k. livren. Utifrån beräkningar av total årsproduktion är den genomsnittliga förvärvs- och kapitalin- komsten för ett renskötselföretag ca 110 000 kronor per år. Det är svårt att bedöma ren- näringens lönsamhet utifrån tillgänglig slaktsta- tistik, beroende på att många renskötselföretag har inkomster från olika kombinationsnäringar som jakt, fiske, hantverk m.m. Rennäringens lönsamhet sammanhänger också med möjlighe- terna att minska förlusterna, bl.a. på grund av rovdjursskador som har ökat i omfattning. Djurskydd och djurhälsa Redan i dag ger djurskyddslagen (1988:534) ett gott skydd för djuren. Det pågår kontinuerligt en dialog mellan Jordbruksdepartementet, olika myndigheter och intresseorganisationer, t.ex. djurskyddsföreningar, i frågor som gäller djur- skydd. Detta samarbete har resulterat i att de svenska djurskyddsbestämmelserna ständigt för- bättras. Inom äggproduktionen pågår avvecklingen av nuvarande burhållningssystem och en successiv övergång sker till system för frigående höns eller till s.k. inredda burar med krav på rede, sittpinne och sandbad, dvs. en successiv övergång till sys- tem som klarar de funktionskrav, som föreskrivs i djurskyddslagen. Under en övergångstid ställs samtidigt högre djurskydds- och djurhälsokrav på nuvarande traditionella inhysningssystem genom särskilda dispenser. Vid utgången av år 2002 skall alla inhysningssystem för värphöns uppfylla funktionskraven. Den statliga distriktsveterinärorganisationen har viktiga uppgifter att fylla när det gäller såväl djurhälsan, djurskyddet som s.k. officiella upp- drag. Organisationens ekonomi har under de se- naste åren haft en positiv utveckling och är nu i ekonomisk balans, vilket medför att belastningen på anslaget har minskat. Den positiva ekono- miska utvecklingen har även inneburit möjlig- heter till en ökad kunskapsuppbyggnad i fråga om t.ex. veterinärmedicin och datahantering. Smittskyddssituationen i Sverige är förhållan- devis god. Arbetet med att i beredskapsavseende förhindra spridning av allvarliga smittsamma djursjukdomar till Sverige är mycket viktigt. Under år 1998 har det ändå utbrutit sjukdomar, bl.a. swollen head syndrome (TRT/SHS) hos fjäderfä i Skåne, som inte gick att stoppa på grund av att sjukdomen snabbt fick alltför stor spridning. Vidare fortsätter arbetet med att klar- lägga smittspridningsvägarna för den problema- tiska zoonosen enterohemorrhagisk Escherichia coli (EHEC). I syfte att utrota eller hålla förekomsten av smittämnen för vissa djursjukdomar på en låg nivå har under år 1998 tre nya, frivilliga kontroll- och bekämpningsprogram inrättats, nämligen program för paratuberkolos hos nötkreatur, por- cine respiratory and reproductive syndrome (PRRS) hos svin och kaprin artrit och encefalit (CAE) hos get. Kontrollprogrammet för nötkreatursjukdomen infektiös bovin rhinotra- keit (IBR) har lett till att Sverige genom beslut i EU under år 1998 fått status som IBR-fritt. Sverige planerar att under år 1999 ansöka hos EG-kommissionen om nationell friförklaring från nötkreatursjukdomen leukos. Baserat bl.a. på vetenskapligt material som Sverige har sammanställt, beslöt EU:s minister- råd (jordbruk) i december 1998 att återkalla godkännandet som fodertillsatser av fyra anti- biotikasubstanser. De fyra som återkallades är de som utgör den största risken för människors och djurs hälsa, dvs. sådana substanser som även an- vänds som läkemedel. Efter detta beslut återstår fyra antibiotikasubstanser godkända som foder- tillsatser inom EU. Regeringen beslutade i december 1998 att ut- lösa den s.k. skyddsklausulen i EG:s direktiv om fodertillsatser. Härmed kan Sverige i avvaktan på EG-kommissionens beslut upprätthålla sitt totalförbud mot användning av antibiotika som tillväxtbefrämjare även sedan det fyraåriga undantaget enligt anslutningsfördraget löpt ut. Säkra livsmedel Säkra livsmedel är ett mångfacetterat begrepp som omfattar många aspekter. Konsumtion av livsmedel skall inte leda till sjukdomar och pro- duktionen skall ske på ett, för djur och natur, etiskt och miljövänligt sätt. Vidare menas att resthalter av bekämpningsmedel och veterinär- medicinska preparat skall vara låga. För konsu- menterna innebär begreppet en försäkran om sunda och säkra produkter. Reglerna på livsmedelsområdet är till stora delar harmoniserade inom EU, vilket betyder att Sverige inte kan ha egna regler. Däremot kan Sverige påverka reglernas innehåll genom aktivt arbete inom EU och andra internationella fora, t.ex. Codex Alimentarius. Den misstänksamhet hos konsumenterna som uppkommit efter den senaste tidens problem inom livsmedelsproduktionen och livsmedels- hanteringen (t.ex. galna kosjukan och de belgiska dioxinskandalerna) har medfört en större insikt om att varje länk i produktionskedjan har bety- delse för det slutliga livsmedlet. Sålunda måste hanteringen i varje led vara hygienisk och an- svarsfull. För konsumenten är det viktigt att veta vad ett livsmedel innehåller. Trots att vissa framsteg har gjorts återstår fortfarande ett omfattande arbete för att förbättra märkningen av livsmedel. Livsmedelsindustrin De areella näringarna bidrar till sysselsättning i efterföljande led, främst inom livsmedelsindust- rin. Den svarar för ungefär 64 000 anställda eller ca 10 procent av antalet sysselsatta inom hela in- dustrin. Därmed är livsmedelsindustrin den tredje största branschen från sysselsättningssyn- punkt. De största delbranscherna har mätts efter antalet anställda: bageriindustri, slakteri- och charkuteriindustri samt mejeri- och glassindustri. Även om det råder stora skillnader mellan olika branscher, karakteriseras livsmedelsindustrin av betydande storleksvariation samt av att den är spridd över hela landet. Livsmedelsindustrin bi- drar också till att skapa verksamhet inom andra områden såsom maskin- och förpackningsin- dustri, specialiserade forskningsinstitut och kon- sultföretag. Den svenska livsmedelsindustrin genomgår för närvarande strukturförändringar i ett raskt tempo. Förändringarna sker bl.a. som en anpassning till den ökade internationalise- ringen efter Sveriges inträde i EU samt på grund av strukturförändringar i Sveriges närområde. Livsmedelskonsumtionen Konsumtionsvärdet av livsmedel, alkoholhaltiga drycker och tobak beräknas preliminärt till ca 188,6 miljarder kronor år 1998 jämfört med 185,1 miljarder kronor år 1997. Av detta sam- manlagda värde år 1998 svarade livsmedel för 146,4 miljarder kronor. Den totala konsumtionen av kött ökade volymmässigt med 3,3 procent mellan åren 1997 och 1998 för att år 1998 ligga på 72 kg per per- son. Marknaden för griskött präglades under år 1997 av svinpestutbrottet på den europeiska kontinenten. Under år 1998 ökade produktionen av griskött när de drabbade medlemsstaterna åter utnyttjade sin fulla produktionskapacitet och övriga medlemsstater, som en reaktion på de höga priserna år 1997 och den förväntade pro- duktionsminskningen i de drabbade länderna, ökade sin produktion. Produktionen minskade emellertid inte med mer än en procent, vilket fick till följd att priserna sjönk kraftigt under år 1998. Under år 1998 ökade svenskarna sin kon- sumtion av griskött med 6,2 procent till 37,7 kilo per person. Konsumtionen av nöt- och kalvkött har ökat med 2,5 procent för att år 1998 ligga på närmare 21 kilo per person. Även konsumtionen av fjä- derfäkött har fortsatt att öka och uppgår nu till 9,7 kilo per person att jämföra med 9,2 kilo år 1997. Mjölkkonsumtionen har fortsatt att minska och uppgick år 1998 till ca 142 liter per person och år. Av den totala mjölkkonsumtionen sva- rade lätt- och mellanmjölk samt lättfil för 52 procent. Den totala konsumtionen av fisk i Sverige minskade år 1998 från 122,7 miljoner kilo till 119,8 miljoner kilo. De svenska livsmedelspriserna sjönk med 2,6 procent från år 1990 till år 1998 och enbart jord- bruksreglerade produkter sjönk med 9,6 procent. Om effekten av momsändringar borträknas visar det sig däremot att priserna på jordbruksregle- rade livsmedel steg nominellt med 0,2 procent under samma period. Samtidigt visar KPI totalt att priserna på samtliga varor totalt har ökat med 23,8 procent mellan åren 1990–1998, vilket inne- bär att realt har livsmedelspriserna sjunkit med 21,4 procent varav de jordbruksreglerade livs- medlen realt sjunkit med 27,1 procent. Under perioden justerades också momssatsen för livs- medel. I januari 1992 sänktes matmomsen från 25 till 18 procent. Matmomsen höjdes till 21 procent i januari 1993 och sänktes sedan år 1996 till 12 procent. År 1998 var livsmedelspriserna i Sverige ungefär 10 procent högre än den genomsnittliga livsmedelsprisnivån i EU. Mellan åren 1990–1998 har prisutvecklingen på livsmedel i Sverige varit långsammare än i övriga EU-länder. Utrikeshandeln Utrikeshandeln med livsmedel och jordbruks- råvaror är liten i förhållande till den totala utri- keshandeln med varor, 7 procent av importen och 3 procent av exporten. Under år 1998 var exporten i stort sett oförändrad till värde, medan importen ökade med 9 procent jämfört med år 1997. Värdet på exporten var 18 447 miljoner kronor och på importen 39 193 miljoner kronor. Importen är således ungefär dubbelt så stor som exporten. Över 60 procent av exporten gick till övriga EU-länder och 68 procent av importen kom från dessa länder. Av enskilda länder är det liksom under år 1997 USA, Finland, Norge och Dan- mark som är de största exportmarknaderna. Stora svenska exportprodukter är fisk och skal- djur (17 % av livsmedelsexporten), spann- målsprodukter (17 %), diverse livsmedel (12 %) samt starksprit (12 %). Märkbart är att starkspritens roll som viktig exportvara har gått ned från 18 procent år 1995 till 12 procent år 1998. De fyra länder som står för störst andel av importen är liksom de var år 1997 Danmark, Nederländerna, Norge och Tyskland. De största importprodukterna är frukt och grönsaker (25 % av livsmedelsimporten), fisk och skaldjur (13 %) samt kaffe, te och kakao m.m. (12 %). 22.3.2 Viktiga statliga insatser inom utgiftsområdet samt information om effekter Reformerad gemensam jordbrukspolitik och fiskeripolitik En stor del av verksamheterna inom utgiftsom- rådet jord- och skogsbruk samt fiske med anslu- tande näringar sker inom ramen för den gemen- samma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken. I skrivelse 1998/99:60 till riks- dagen har regeringen redogjort för verksamheten i EU under år 1998. Den gemensamma jordbrukspolitiken Den gemensamma jordbrukspolitiken (Common Agricultural Policy, CAP) är som helhet EU:s mest omfattande samarbetsområde. Politiken genomförs med stöd av gränsskydd mot tredje land, interna marknadsregleringar, exportsubventioner samt miljö-, struktur- och landsbygdsåtgärder. Politikens övergripande mål formuleras i artiklarna 32–37 i EG-fördraget. Riksdagen har beslutat om riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedels- politiken inom Europeiska unionen (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). Av beslutet framgår att Sverige skall verka för en jordbruks- och livsmedelspoli- tik inom EU vars övergripande mål är att: - främja ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser, - främja en hållbar jordbruks- och livs- medelsproduktion, - bidra till global livsmedelssäkerhet. För att nå dessa tre övergripande mål krävs att jordbrukspolitiken reformeras i en marknads- orienterad riktning. Marknadsordningarna i den gemensamma jordbrukspolitiken bör avvecklas och i stället bör politiken bygga på riktade insat- ser för att säkerställa miljövärden och minska negativa miljöeffekter från jordbruket, landsbyg- dens utveckling, ett stärkt djurskydd och vissa regionala mål. En ny jordbruks- och livsmedels- politik bör också medföra lägre samhällsekono- miska kostnader och på sikt lägre budgetkostna- der. I mars 1998 presenterade EG-kommissionen sitt förslag till en reform av den gemensamma jord- brukspolitiken. Detta gjorde kommissionen inom ramen för sitt förslag Agenda 2000. Syftet med den föreslagna reformen var bl.a. att öka jordbrukets konkurrenskraft genom en ökad marknadsorientering med sänkta administrativa priser. Ytterligare utgångspunkter var att under- lätta utvidgningen av unionen samt att stärka EU:s ställning inför kommande WTO-förhand- lingar. Den svenska uppfattningen var att kommis- sionens förslag var ett steg i rätt riktning. Resul- tatet av förhandlingarna om Agenda 2000 som avslutades under våren 1999 blev emellertid inte lika långtgående som förslaget. För jordbruksgrödor innebär reformen att interventionspriset för spannmål sänks med 15 procent. Dessutom har kommissionen fått i uppdrag att noga följa marknaden för att se om det behövs ytterligare sänkning av interventions- priset. Lantbrukarna kompenseras för prissänk- ningen genom att arealersättningen höjs. Areal- stödet till oljeväxter sänks i tre steg fr.o.m. skörden år 2000 för att år 2002 vara på samma nivå som för spannmål. På nötköttsområdet sänks de institutionella priserna med totalt 20 procent i tre steg fr.o.m. den 1 juli 2000 och interventionsuppköpen ges en minskad betydelse. Som kompensation för att priserna sänks höjs direktbidragen, bl.a. genom att det införs två nya stödformer; dels generella slaktbidrag, dels s.k. nationella kuvert som inne- bär att varje medlemsstat får ett visst belopp som kan fördelas enligt nationella önskemål inom vissa givna ramar. På mjölkområdet innebär beslutet om Agenda 2000 att kommissionen skall lägga fram en rap- port år 2003 i syfte att avveckla nuvarande kvot- system efter år 2006. Kvoterna i EU höjs med totalt 2,4 procent och interventionspriserna på smör- och skummjölkspulver sänks i tre etapper med sammanlagt 15 procent. Prissänkningen in- leds under regleringsåret 2005/06. Som kompen- sation för de sänkta priserna införs ett system med direktbidrag och nationella kuvert som ba- serar sig på mjölkkvoten. Beslutet om Agenda 2000 innebär att en ny landsbygdsförordning börjar gälla den 1 januari 2000. Landsbygdsförordningen är en samman- slagning och förenkling av ett antal befintliga förordningar och omfattar både struktur- och miljöåtgärder i jordbruket inklusive skogsåtgär- der samt åtgärder för att främja ekonomisk diversifiering och sysselsättning på landsbygden. Endast de delar i landsbygdsförordningen som omfattar miljöersättningar i jordbruket är obli- gatoriska för medlemsländerna. Mellan övriga åtgärder skall det vara balans och valet av åtgär- der får inte snedvrida konkurrensen mellan re- gioner. Medlemsstaten skall göra program på den geografiska nivå som den anser vara lämplig. Landsbygdsprogrammet tas även upp under av- snitt 5.6. Den horisontella förordningen, som träder i kraft år 2000, är något helt nytt i den gemen- samma jordbrukspolitiken. Förordningen ställer bl.a. krav på medlemsstaterna att vidta miljöåt- gärder. Detta kan varje land välja att göra genom allmänna obligatoriska miljökrav i lagstiftningen, stöd till miljöåtaganden i jordbruket eller genom att ställa särskilda miljökrav som ett villkor för att betala ut direktstöd, s.k. cross-compliance. Den horisontella förordningen ger också möjlig- het för medlemsstaterna att införa s.k. module- ring, vilket innebär att medlemsstaten får dra in direktstöd om sysselsättningen på ett jord- bruksföretag är under en viss nivå, om inkoms- ten överstiger en viss nivå eller om direktstöden överstiger en viss nivå. Väljer medlemsstaten att tillämpa cross-compliance och/eller modulering skall de indragna direktstöden användas till åt- gärder för landsbygdsutveckling. Specifikt för Sverige innebär beslutet om Agenda 2000 stöd till gräsensilage och ersättning för torkningskostnader för spannmål i norra delarna av landet. Sverige fick också gehör för sitt krav på en ökning av antalet bidragsrätter för såväl am- och dikor som för handjur i för- hållande till kommissionens förslag. Sverige får därmed behålla de nivåer som fastställdes i an- slutningsfördraget. En förhandlingsframgång för Sverige är att producenter, i motsats till kommis- sionens förslag, dessutom får räkna vall som an- vänds för produktion av vinterfoder som under- lag vid beräkning av extensifieringsbidrag. Syftet med de prissänkningar som beslutet om Agenda 2000 innebär är bl.a. att EU:s jordbruks- produktion skall bli konkurrenskraftig på världsmarknaden och att därmed behovet av in- tervention och exportbidrag skall minska. Jord- brukarna kompenseras för prissänkningarna genom högre direktstöd. Det är emellertid inte sannolikt att de beslutade prissänkningarna är tillräckliga för att kostnaderna för intervention och exportbidrag skall minska lika mycket som kostnaden för direktstöd ökar. Europeiska rådet satte dock vid beslutet om Agenda 2000, årliga tak för jordbruksutgifterna under det finansiella perspektivet för åren 2000–2006. Vid risk för att dessa tak överskrids kommer därför åtgärder att vidtas. En mer detaljerad beskrivning av reformens tillämpning och dess effekter i Sverige ges i av- snitt 5 Jordbruk och trädgårdsnäring. Sverige verkar för en jordbruks- och livsmedels- politik inom EU vars övergripande mål bl.a. är att främja en hållbar jordbruks- och livsmedels- produktion. I rådsslutsatserna från toppmötet i Cardiff i juni 1998 pekas jordbrukssektorn sär- skilt ut som en av de sektorer inom vilka en strategi för integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling skall utvecklas. Vid toppmötet i Wien i december 1998 avlämnade EU:s jordbruks- ministrar en inledande rapport. I slutsatserna från Wienmötet uppmanas bl.a. jordbrukssek- torn att fortsätta det påbörjade arbetet med att ta fram strategier för att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling. Sektorn uppmanas också att ta fram en uppsättning indikatorer. Arbetet med strategin och indikatorer skall redovisas vid toppmötet i Helsingfors i december 1999. Den gemensamma fiskeripolitiken Den gemensamma fiskeripolitiken (Common Fisheries Policy, CFP) är en fullt utvecklad gemenskapspolitik, vilken i likhet med jord- brukspolitiken innebär att alla gemenskapens länder omfattas av samma bestämmelser. CFP reglerar alla aspekter på fisket från havet till kon- sumenten. Fiskeripolitikens övergripande mål formuleras i artiklarna 32–37 i EG-fördraget. Politiken be- står av tre delar: resurspolitik, strukturpolitik och marknadspolitik samt bestämmelser om kontroll i syfte att övervaka efterlevnaden av regelverket. Grundförordningen, (EEG) nr 3760/92, anger de allmänna målen för den gemensamma fiskeri- politiken. Målen är att skydda och bevara de le- vande marina akvatiska resurser som är tillgäng- liga och får utnyttjas. Dessa resurser skall långsiktigt utnyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar sektorn. I den pågående översynen av CFP skall rege- ringen verka för att producenterna ges en möj- lighet att utveckla sin näring genom en ökad marknadsanpassning och en förenkling av regel- verket, samtidigt som hänsyn tas till konsumen- ternas behov samt till följderna för det marina ekosystemet. År 2002 kommer ett beslut avseende fiskeri- politikens framtida inriktning att fattas. Kom- missionen har dock på många områden inte velat avvakta till dess utan har redan föreslagit eller ta- git upp till diskussion sådana förändringar som man har ansett och anser vara nödvändiga för att få fiskeripolitiken att fungera bättre. Inom ramen för integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i EG:s fiskeripolitik verkar Sverige för ett långsiktigt och ekonomiskt bär- kraftigt fiske genom tillämpningen av försiktig- hetsprincipen. I rådsslutsatserna från toppmötet i Köln i juni 1999 utpekas fisket som en av de sektorer inom vilka en strategi för integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling skall utveck- las. Arbetet skall redovisas under år 2000. Vidare skall kommissionen i enlighet med sin strategi för bevarande och uthålligt nyttjande av biolo- gisk mångfald före februari 2000 presentera en aktionsplan för bevarande och hållbart nyttjande inom fiskesektorn. Huvudsyftet med strukturpolitiken är att komma till rätta med den överkapacitet som råder inom gemenskapens flotta. För detta har s.k. fleråriga utvecklingsprogram (FUP) upprättats för re- spektive medlemsstat. I det för perioden 1997–2001 löpande fleråriga utvecklingsprogrammet (FUP IV) för dimen- sionering av fiskeflottans kapacitet har över- föringar skett mellan olika segment av den svenska fiskeflottan. Efter denna omfördelning ligger den svenska fiskeflottans kapacitet inom ramen för programmet. Det stöd som i enlighet med EU:s struktur- politik har beviljats till fiskerinäringen under perioden 1995–1999 speglar det uppdämda in- vesteringsbehovet inom näringen. I hela EU har ansökningarna vida överskridit tillgängliga medel. I Sverige har 187 miljoner kronor utbeta- lats från Fonden för fiskets utveckling (FFU) under perioden januari 1995–april 1999. Den svenska totalramen för perioden är ca 360 miljo- ner kronor. Det förhandlingsarbete som bedrivits avse- ende gemenskapens framtida regional- och strukturpolitik (Agenda 2000) har delvis berört fiskeområdet. Även i nästkommande program- period för strukturfonderna, åren 2000–2006, kommer FFU att finansiera strukturåtgärder inom fiskerinäringen i hela gemenskapen. Inom resurspolitiken har under året förändringar genomförts i förordningen om tekniska beva- randeåtgärder i Västerhavet. Besluten avser bl.a. begränsning i antalet typer av nät med olika maskstorlekar. De nya tekniska regleringarna innebär en väsentlig förbättring i skyddet av ung icke lekmogen fisk och är därmed ett stort steg framåt mot förbättrad fiskevård. Beslut har tagits om en förvaltningsplan för östersjötorsk. Gemenskapen har även enats om en långsiktig förvaltningsplan för sill i Nordsjön och konsultationer pågår om andra viktiga be- stånd. Förberedelser för en plan angående sill och skarpsill i Östersjön har inletts. Genom för- valtningsplanerna har strategier för nyttjande och vård av bestånden upprättats. Under år 1998 beslutades om omfattande för- ändringar i kontrollförordningen. Ändringarna avser bl.a. kontroll av tredje lands fartyg, kon- troll efter landning och utökat kontrollsamarbete mellan EU:s medlemsstater och kommissionen. Ändringarna träder i kraft under år 1999 och förväntas ge en ökad snabbhet och kvalitet i kvotadministrationen samt ökade möjligheter till effektiv kontroll av tredje lands fiskefartyg vid fiske i svenska vatten och vid landning i Sverige. Inom marknadspolitiken har diskussionerna kring ett kommissionsförslag om en ny mark- nadsordning för fiske och vattenbruk inletts. Förslaget presenterades vid rådet i mars 1999 och behandlas nu i rådsarbetsgruppen för interna fis- keripolitiska frågor. Målsättningen i förslaget är förbättrad över- skådlighet, ökad marknadsanpassning och för- bättrad balans mellan tillgång och efterfrågan. Förslaget innebär bl.a. ökade bidrag till föräd- lingsindustrin för att kunna ta till vara det överutbud som eventuellt kan uppstå vid ned- dragna ersättningsnivåer enligt återtagssystemet. En bättre balans mellan tillgång och efterfrågan är tänkt att uppnås genom att producentorgani- sationerna ges ett ökat ansvar. De skall bl.a. upp- rätta s.k. operativa program med fångstplaner, preliminära saluföringsplaner och förebyggande åtgärder för att anpassa utbudet. Producentorga- nisationerna är berättigade till bidrag för de ad- ministrativa kostnader som blir följden av nya ålägganden. Livsmedelsekonomiska institutet Behovet av samhällsekonomiska analyser på jordbruks- och livsmedelsområdet har ökat avse- värt de senaste åren. Alltsedan Sverige blev med- lem i EU bedrivs jordbruks- och livsmedelspoli- tiken inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Detta innebär att alla större förändringar av politiken som Sverige önskar genomföra kräver överenskommelser med övriga medlemsländer. En av förutsättningarna för att på lång sikt kunna påverka den gemensamma politiken är att Sverige kan presentera genom- arbetade samhällsekonomiska utredningar och analyser. Tillgången till denna typ av beslutsun- derlag är en nödvändighet även i andra samman- hang, t.ex. inför de kommande förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen (WTO) och den förestående utvidgningen av EU. Rege- ringen har därför inrättat Livsmedelsekonomiska institutet som påbörjade sin verksamhet den 1 juli 1999. En annan viktig uppgift för institutet är att bistå regeringen med samhällsekonomiska ut- värderingar av olika styrmedels effektivitet. Genom att marknadsordningarna inom jord- brukspolitiken sannolikt kommer att få en mindre roll medan de riktade stödens betydelse ökar finns också ett behov av kvalificerade analy- ser av dessa stöds effektivitet. Institutet skall också öka kunskapen om dessa frågor bland all- mänheten. Livsmedelsekonomiska institutets verksamhet utgör således ett komplement till den verksamhet som bedrivs av andra myndig- heter inom jordbruks- och livsmedelsområdet. Produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och förstärkning av konsumentperspektivet Delar av de statliga insatserna på detta område redovisas i avsnitt 8 om djurskydd och djurhälsa. För att en konsument skall kunna göra ett medvetet val krävs att denne besitter en viss kun- skapsnivå och har tillgång till information. Livs- medelsverket har under år 1998 genomfört en undersökning av språket i märkningen av im- porterade livsmedel. Resultatet visar att det är vanligt att livsmedel inte är märkta på svenska. Det finns dock möjlighet att påverka detta genom att informera om gällande märkningskrav och att utnyttja detaljhandelns möjlighet att på- verka tidigare handelsled. Sverige har på det internationella planet bl.a. arbetat för obligatorisk märkning av vissa aller- giframkallande ingredienser samt utförligare deklaration av sammansatta ingredienser. Codexkommissionen, som är Codex Alimentarius beslutande organ, fattade i juli 1999 beslut om en lista med allergiframkallande ingre- dienser som måste innehållsdeklareras och beslöt vidare att sänka gränsen från 25 till 5 procent för sammansatta ingredienser som inte behöva dek- lareras. I praktiken innebär det senare exempelvis att om en pytt-i-panna innehåller 5 procent falu- korv eller mer måste även falukorvens ingredien- ser deklareras. För allergiker – och även för andra konsumenter – innebär detta en utförligare in- formation om produkten. Sverige kommer att arbeta för att dessa regler också skall ingå i EG:s märkningsregler. EU har nyligen avslutat arbetet med ett regel- verk för märkning av genmodifierad soja och majs. Reglerna innehåller krav på märkning av alla produkter framställda av genmodifierade organismer, där DNA eller protein som härrör från genmodifieringen kan påvisas. Under år 1998 inleddes ett nordiskt projekt som går ut på att jämföra märkningen av livs- medel i de nordiska länderna och undersöka hur konsumenterna använder märkningen. Utredningen Livsmedelstillsyn i Sverige (SOU 1998:61) behandlar ett antal frågor om organisation, ansvarsfördelning och finansiering av tillsynen. Den 22 juli 1999 gav regeringen i uppdrag åt Livsmedelsverket att senast den 1 juni 2000 lämna en utförlig redovisning av de eko- nomiska konsekvenserna av de förslag som förs fram i utredningen. Frågan om livsmedelstillsy- nen uppmärksammas även i länens regeländ- ringsförslag inom ramen för de regionala tillväxt- avtalen. Inom EU har ett omfattande arbete påbörjats med att ta fram gemensamma hygienregler för samtliga livsmedel samt för att göra reglerna mer lättillgängliga genom att samla dem i en rättsakt. För närvarande finns reglerna spridda i flera olika förordningar och direktiv som dessutom till- kommit vid olika tidpunkter, vilket gör regelver- ket svåröverskådligt. Sverige har nått flera framgångar i EU-arbetet med gränsvärden för rester av bekämpnings- medel. Dåliga matvanor och osund livsstil är stora hot mot folkhälsan. Enligt den senaste riksom- fattande kostundersökningen "Riksmaten 1997– 98" har fettintaget minskat sedan den förra undersökningen år 1989 medan fiberintaget är oförändrat. Det arbete som Livsmedelsverket och andra aktörer har utfört på området bedöms ha haft en icke obetydlig effekt på svenskarnas matvanor. Under våren 1999 tillsatte Jordbruksdeparte- mentet en prisarbetsgrupp som fick till uppgift att närmare studera hur konsumentpriserna har utvecklats sedan början av 1990-talet i för- hållande till avräkningspriserna. Arbetsgruppens resultat publicerades i en rapport. Av denna rap- port framgår att en rad händelser har haft bety- delse för prisutvecklingen på livsmedel under perioden: 1990 års beslut att avreglera svenskt jordbruk, Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen 1995 och momsförändringarna på livs- medel, senast en sänkning från 21 procent till 12 procent den 1 januari 1996. Livsmedelsindustrin Sedan år 1996 har den som förädlar eller saluför produkter från jord- eller skogsbruket kunnat söka ett särskilt stöd. Under år 1998 användes ca 60 miljoner kronor av statliga medel för att i hu- vudsak förbättra hygienen, djurskyddet och miljöstandarden i livsmedels- och jordbruks- företag. De sektorer som erhållit mest stöd är nöt-, gris- och fårkött samt mjölk och mejeri- produkter. Finansieringen av stöden kommer från statliga medel till knappt 30 procent och resterande drygt 70 procent från EG:s jord- bruksfond. Särskilda satsningar görs med statliga medel för att främja export av livsmedelsprodukter. Verksamheten bedrivs i ett särskilt projekt, Food From Sweden. Målsättningen med verksamheten är att medverka till en ökad export av livsmedel, som främst är baserade på svenska råvaror och som är förädlade i Sverige. Huvudinriktningen på verksamheten är kompetens- och kun- skapsutveckling, mässdeltagande och åtgärder för att profilera den svenska jordbruks- och livsmedelsmodellen. Gott hälsotillstånd och gott djurskydd bland djur i människans tjänst Genom en omorganisation inom Jordbruksver- ket, som innebär att en djurskyddsenhet inrät- tats, breddas kompetensen och ett samlat ansvar för tillämpningen av djurskyddslagen uppnås, vilket innebär att djurskyddet förstärks. Även förutsättningarna för att stödja länsstyrelser och kommuner i deras djurskyddsarbete förstärks genom inrättandet av den nya djurskyddsen- heten. Inom ramen för det landsomfattande transportprojekt som Jordbruksverket bedriver på djurskyddsområdet genomförs för närvarande regional utbildning av tillsynspersonal och sys- tematisk kontroll av djurtransporter. Projektet skall avslutas och utvärderas under år 2000. En åtgärdsplan har utarbetats av Jordbruks- verket och Centrala försöksdjursnämnden för att stärka djurskyddet för försöksdjuren. Detta kommer bl.a. att leda till bindande föreskrifter till stöd för de djurförsöksetiska nämnderna vid den etiska bedömningen av djurförsök och ett starkare skydd för djur som används i djurför- sök. Riksdagen antog den 1 mars 1998 regeringens proposition Ändringar i djurskyddslagen (prop. 1997/98:28). Ändringarna innebär bl.a. skärpta krav vad gäller användningen av försöksdjur. För sådan användning krävs inte bara tillstyrkande utan även ett godkännande av en djurförsöks- etisk nämnd. Bestämmelsen om att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt utvidgades till att även omfatta försöksdjur. Riksdagen har den 20 maj 1999 beslutat en zoonoslag samt en ny epizootilag (prop. 1998/99:88). Zoonoslagen innehåller bestämmel- ser om sådana sjukdomar eller smittämnen hos djur som kan spridas naturligt genom smitta från djur till människa, eller tvärtom, men som inte är av den karaktären att de faller under epizooti- lagen. Mer om detta framgår under anslag E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. Värnande av jordbrukets natur- och kulturmiljövärden samt minimering av jordbrukets negativa miljöpåverkan Jordbrukets miljöersättningsprogram Riksdagens ställningstagande till propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) är ett av de viktigaste underlagen för regeringens bedöm- ningar och förslag till åtgärder för att uppnå ett ekologiskt hållbart jordbruk och fiske. Ett av de viktigaste styrmedlen för att uppnå miljöeffekter i jordbruket, är miljöersättnings- programmet som verkar i full omfattning sedan år 1998 med en kostnadsram av 2 800 miljoner kronor per år. Miljöersättningsprogrammet har fr.o.m. år 1999 utökats avseende delprogrammet för miljökänsliga områden till att omfatta även de utrotningshotade husdjursraserna lin- derödssvin och finullsfår. Dessutom har ett del- program för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet införts från och med år 1999. Erfarenheterna av miljöersättningsprogram- met är positiva. Anslutningen till de olika åtgär- derna är god, särskilt för att bevara den biolo- giska mångfalden och kulturmiljövärden i odlingslandskapet. Miljöersättningsprogrammet har också bidragit till den positiva utvecklingen inom den ekologiska produktionen. Anslut- ningen är dock lägre för åtgärder som syftar till att minska växtnäringsförlusterna. Anslutningen till åtgärden för resurshushållande jordbruk har t.ex. varit mycket låg. Ekologisk produktion Regeringens bedömning är att målet att minst 10 procent av Sveriges åkerareal skall vara ekolo- giskt odlad år 2000 kommer att uppnås. Till- sammans med en ökad efterfrågan av ekologiska livsmedel har miljöersättningsprogrammet sti- mulerat den positiva utvecklingen. Jordbruks- verket har på regeringens uppdrag tagit fram ett förslag till ett nytt mål för den ekologiska pro- duktionen efter år 2000. Hållbar livsmedelsproduktion för ökad miljöanpassning, sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt EU:s strukturfondsprogram EU:s gemensamma struktur- och regionalpolitik är det viktigaste medlet för att minska regionala obalanser och skillnader i ekonomisk utveckling mellan regionerna i unionen. Under innevarande programperiod för strukturfonderna (åren 1994– 1999) tillfaller ca 12 miljarder kronor Sverige från EG-budgeten. Av dessa medel skall 39 pro- cent användas inom de geografiskt avgränsade målområdena 2, 5b och 6 medan 11 procent av- ser s.k. 5a-åtgärder inom jordbruk och fiske. Besluts- och utbetalningstakten har under en stor del av programperioden varit låg vad avser projektstöden inom mål 5b och 6 samt gemen- skapsinitiativen. Detta kan bl.a. förklaras med en förhållandevis sen programstart och att det tar tid att lära sig och sprida kännedom om ett nytt system. Under den senare tiden av perioden har dock beslutstakten ökat betydligt. Genom om- fördelningar mellan åtgärder och ihopslagningar av åtgärder under år 1999 beräknas i princip hela den avsatta ramen förbrukas. Även utbetal- ningstakten har ökat och utbetalningar kan fortgå t.o.m. år 2001. Skördeskador Sverige upplevde år 1998 en ovanligt kylig, sol- fattig och nederbördsrik växtodlingssäsong. Mot bakgrund av en skrivelse från Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) med önskemål om en kart- läggning av skördeutvecklingen och en diskus- sion om möjliga åtgärder, tillsattes i november en särskild arbetsgrupp med uppdrag att dels kart- lägga omfattningen av de ekonomiska förlus- terna till följd av 1998 års skördeskador, dels re- dovisa möjligheterna för berörda företag att hantera den uppkomna situationen med hänsyn tagen till de åtgärder som vidtagits eller vidtas inom ramen för tillgängliga medel. Arbetsgruppen presenterade sin rapport i mars 1999. Rapporten visade att det inte var fråga om någon katastrofal situation för lantbruket och trädgårdsnäringen i stort. Däremot kan enskilda lantbrukare och trädgårdsföretag ha drabbats mycket hårt. Situationen bedömdes dock inte vara sådan att staten har ett ansvar för eventuella ekonomiska förluster på grund av väderleksför- hållandena år 1998. Regeringen undersökte ändå i samråd med LRF möjligheterna att vid utbetal- ning av medel från EU för valutaförändringar få rikta medlen till företag som drabbats av omfat- tande skördeskador, utan att staten därigenom skulle ta på sig något särskilt ansvar för de in- träffade skadorna. EG-kommissionen medgav emellertid inte ett sådant förfarande. 22.3.3 Regeringens bedömningar och slutsatser Reformerad gemensam jordbrukspolitik och fiskeripolitik Den gemensamma jordbrukspolitiken Regeringens bedömning av beslutet om Agenda 2000 är att reformen av jordbrukspolitiken är ett steg i rätt riktning mot en mer marknadsinriktad politik. Sannolikt är reformen emellertid inte till- räckligt omfattande för att uppnå de mål som sattes upp för reformen, dvs. öka jordbrukets konkurrenskraft genom en ökad marknads- orientering med sänkta administrativa priser, un- derlätta utvidgningen av unionen samt stärka EU:s ställning inför kommande WTO-förhand- lingar. Det kan därför inte uteslutas att det kommer att bli nödvändigt med en ytterligare och mer genomgripande reform tidigare än pla- nerat. I slutet av år 1999 inleds en ny förhandlings- runda inom ramen för Världshandelsorganisatio- nen (WTO) med syftet att underlätta handeln med bl.a. jordbruksprodukter. EU har åtagit sig att i kommande förhandlingar fortsätta reform- processen mot långtgående successiva sänk- ningar av stöd och skydd i jordbruket. Dessutom kommer redan nuvarande WTO-åtaganden i vissa sektorer att ge EU svårigheter om inte be- slut fattas om mer långtgående reformer än vad beslutet om Agenda 2000 innebär. Genom att den s.k. fredsklausulen inom WTO löper ut år 2003 sätts EU under tryck att, om ingen för- längning förhandlas fram, reformera jordbruks- sektorn ytterligare för att inte riskera att hamna i handelstvister. I Sverige har under året arbetet med att ta fram underlagsmaterial till förhand- lingarna intensifierats. I arbetet deltar förutom de olika departementen även berörda myndig- heter. På uppdrag av Jordbruksdepartementet och Utrikesdepartementet har Jordbruksverket tillsammans med Kommerskollegium gjort en rapport om jordbruket i de kommande WTO- förhandlingarna. Även ur ett utvidgningsperspektiv är reformen sannolikt otillräcklig. De sänkta interventions- priserna på spannmål, nötkött och mejeripro- dukter är inte tillräckliga för att möta de nya medlemsstaternas prisnivå. Enligt svensk upp- fattning borde överenskommelsen om Agenda 2000 vidare ha innehållit ett beslut om degressiva direktstöd, dvs. de direktstöd till jordbruket som är en kompensation för prissänkningar borde trappas ned successivt över tiden. Detta skulle bl.a. ha underlättat utvidgningsförhandlingarna eftersom EU ännu inte har beslutat om dessa stöd skall utgå till de blivande medlemsländerna. Det bör i sammanhanget understrykas att EU:s jordbrukspolitik påverkar handelsström- marna redan innan utvidgningen kommit till stånd. Europaavtalen mellan EU och kandidat- länderna utformades med avsikten att de skulle vara till kandidatländernas fördel. Resultatet har dock visat sig vara motsatsen, mycket på grund av att EU med hjälp av exportbidrag ökat sin ex- port till kandidatländerna betydligt. Den ökade exporten från EU i kombination med en förlorad marknad på grund av bl.a. nedgången i den ryska ekonomin har ytterligare försvårat konkurrens- situationen för kandidatländerna. Det är även svårt för kandidatländerna att hävda sig i konkurrensen till följd av EG:s kvali- tetsnormer för livsmedelsprodukter. Det är där- för viktigt att Sverige, under förmedlemskaps- perioden, stödjer kandidatländerna i bl.a. dessa avseenden. Detta sker exempelvis i form av pro- jekt, seminarier och praktik i Sverige och i kan- didatländerna. Regeringens bedömning är alltså att beslutet om Agenda 2000 inte är tillräckligt för att underlätta utvidgningen av unionen och för- stärka EU:s ställning inför WTO-förhandling- arna. Regeringen gör dessutom den bedömningen att reformen av jordbrukspolitiken sannolikt inte kommer att få tillräckligt långtgå- ende effekter för att ett hållbart jordbruk skall kunna uppnås. Sverige bör därför på olika sätt även fortsättningsvis verka för en jordbrukspoli- tik vars övergripande mål är hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion, global livsmedelssä- kerhet och säkra livsmedel till skäliga priser. Den gemensamma fiskeripolitiken Fisket måste bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt. Den gemensamma fiskeripolitiken bör ut- vecklas så att den bättre bidrar till detta mål. I samband med den förestående översynen av den gemensamma fiskeripolitiken bör Sverige aktivt verka för en sådan utveckling. De beslut som fattats inom EU och som rör frågor om nyttjan- det av fiskresurserna har tagit sin utgångspunkt i att genomföra den internationellt stadfästa för- siktighetsprincipen, vilken Sverige ställer sig bakom. Två av de huvudsakliga instrumenten som gemenskapen använder sig av är långsiktiga förvaltningsstrategier och införandet av nya tek- niska bevarandeåtgärder. För att säkerställa efterlevnaden av regelverket är det viktigt med en effektiv fiskerikontroll. Regeringens bedöm- ning är att arbetet och de beslut som fattats under år 1998 ligger i linje med den övergripande målsättningen och främjar ett ansvarsfullt nytt- jande av resurserna. Regeringens förslag för att åstadkomma ett hållbart fiske har redovisats i propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116). Sveriges ordförandeskap i EU Under det första halvåret 2001 kommer Sverige att inneha ordförandeskapet i EU. Det svenska ordförandeskapet skall genomföras på ett sådant sätt att det väcker respekt hos och bidrar till goda relationer med övriga medlemsländer. Jord- bruksdepartementets del av Regeringskansliets samlade EU-arbete är mycket omfattande och ordförandeskapet kommer därför att i hög grad innebära nya och ökade arbetsuppgifter. Förbe- redelsearbetet har pågått under en längre period och går nu in i en mer intensiv fas för att fram- över ta mer omfattande resurser i anspråk. En viktig del är arbetsprogrammet under ordföran- deskapsperioden med bl.a. förhandlingar om nästa fleråriga program för fiskeflottan och om en reform av marknadsordningen för olivolja. En annan resurskrävande uppgift inför ordförande- skapet är planeringen och genomförandet av jordbruksministrarnas informella rådsmöte. Produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och förstärkning av konsumentperspektivet Konsumenternas intressen skall stärkas. Det är av oerhörd vikt att konsumenterna kan ha för- troende för de varor som erbjuds och kan lita på att de produkter som de köper är säkra. De svenska konsumenterna blir alltmer med- vetna om olika produktionsmetoder som an- vänds inom jordbruket och efterfrågar produkter som tagits fram på ett hygieniskt och etiskt acceptabelt sätt. Detta gäller i särskilt hög grad de animala livsmedlen, där konsumenterna ställer höga krav på ett gott djurskydd och en god djur- hälsa. Arbetet med att följa och analysera prisut- vecklingen på livsmedel från jord till bord får be- dömas vara intressant ur ett konsumentperspek- tiv. I en nära framtid kommer effekterna av Agenda 2000, den kommande utvidgningen av EU och den förestående förhandlingsrundan i WTO att få betydelse för prisutvecklingen på livsmedel. För konsumenterna är det viktigt med saklig och riktig information om livsmedel och prisutvecklingen på dessa. Det är därmed av be- tydelse att fortsätta arbetet med att följa och analysera prisutvecklingen i de olika leden samt lönsamhetsutvecklingen i förädlingsledet. Det nybildade Livsmedelsekonomiska institutet kommer att ha en viktig roll i ett sådant analys- arbete. Regeringen föreslår därför att särskilda resurser avsätts för åtgärder inom livsmedelsområdet. Livsmedelsindustrin Svensk jordbruks- och livsmedelsproduktion har av tradition varit inriktad på att förse hemma- marknaden med livsmedel. Konkurrenssituatio- nen och exportmöjligheterna har kraftfullt ändrats för den svenska livsmedelsindustrin i och med medlemskapet i EU. Det är viktigt att möjligheterna till svensk livsmedelsexport tas till vara, inte bara för att skapa sysselsättning inom livsmedelssektorn, utan också för att behålla den sysselsättning som redan finns. Regeringen föreslår en tidsbegränsad satsning för att förbättra möjligheterna för export av livsmedel som är producerade i Sverige. Gott hälsotillstånd och gott djurskydd bland djur i människans tjänst I Sverige anser vi att det föreligger ett tydligt samband mellan det sätt på vilket jordbruket och djurhållningen bedrivs och kvaliteten hos de livsmedel som blir resultatet. Detta innebär bl.a. att ett bra foder, god djurhållning och ett gott djurskydd kombinerat med god hygien i djur- hanteringen ger hög livsmedelskvalitet. Detta har betydelse för hur konsumenterna värdesätter livsmedlen. Ett gott hälsotillstånd och gott djur- skydd bland husdjuren är därför viktiga faktorer för att hela kedjan inom livsmedelsproduktionen skall leda till en god slutprodukt, dvs. ett bra livsmedel till nytta för konsumenterna. I begrep- pet livsmedelskvalitet ingår alltså inte enbart slutprodukternas beskaffenhet, utan också om- ständigheterna under vilka de producerats. Såväl av omsorg om djuren som av denna anledning är ytterligare förbättringar av djurskyddstillsynen fortsatt prioriterade. Sverige har internationellt sett en erkänt god smittskydds- och djurhälsosituation. Det är av största vikt att även fortsättningsvis förhindra att allvarliga smittsamma djursjukdomar kommer till Sverige. Arbetet med frågan om antibiotikatillsatser är högt prioriterad. Statens veterinärmedicinska an- stalts vetenskapliga arbete med att dokumentera den svenska antibiotikaresistenssituationen är betydelsefullt och ökar trovärdigheten för den officiella svenska antibiotikapolicyn. Värnande av jordbrukets natur- och kulturmiljövärden samt minimering av jordbrukets negativa miljöpåverkan Jordbrukets miljöersättningsprogram Erfarenheterna av miljöersättningsprogrammet är goda. Miljöåtgärder bör därför även fortsätt- ningsvis tillämpas under kommande program- period. Miljöprogramutredningen har i betän- kandet Jordbruk och miljönytta (SOU 1999:78) lämnat förslag till fortsatt inriktning på och innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram för jordbruket för perioden 2001–2005. Betänkandet har remitterats. Förslaget kommer att hanteras inom ramen för ett kommande samlat lands- bygdsprogram (se även avsnitt 5.6). Inom lands- bygdsprogrammet kan olika former av miljöåt- gärder integreras så att miljönyttan förstärks och administrativa förenklingar uppnås. Hållbar livsmedelsproduktion för ökad miljöanpassning, sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt EU:s strukturfondsprogram Under år 1999 har inom ramen för Agenda 2000 framförhandlats en ny strukturfondsförordning, en förordning för landsbygdens utveckling samt en förordning avseende Fonden för fiskets ut- veckling (se även avsnitten 5.6 och 6.6) som omfattar strukturfondsperioden 2000–2006. Så- väl landsbygdsåtgärder, medfinansierade av Jordbruksfondens utvecklingssektion, som strukturåtgärder inom fiskerinäringen skall in- tegreras i mål 1-programmen, men programme- ras horisontellt utanför mål 1-området. Under år 1999 har regeringen uppdragit åt berörda länssty- relser inom respektive mål 1-program att ut- arbeta förslag till utvecklingsplaner för mål 1- regionerna. Bland insatsområden som bör övervägas har bl.a. angivits insatser inom jord- bruk, skog, fiske och renskötsel. Införande och utformning av en särskild åtgärd för det fjällnära jordbruket skall övervägas. Genom kopplingar i uppdraget till såväl de horisontella landsbygds- och fiskeprogrammen som de länsvisa priorite- ringar som lyfts fram i de regionala tillväxtavta- len är avsikten att åtgärder för landsbygdens och fiskerinäringens utveckling inom mål 1 skall an- passas till regionala behov och strategier som på ett naturligt sätt utgör en del av helheten för en effektiv landsbygdsutvecklings- och fiskeripoli- tik i Sverige. Den nya strukturfondsförordningen innebär att gemenskapsinitiativet LEADER+ till fullo kommer att finansieras av Jordbruksfonden. Interreg-programmen kommer även fortsätt- ningsvis att kunna innefatta åtgärder för lands- bygdens utveckling även om finansieringen helt sker genom EU:s regionala fond. Programarbete för de två gemenskapsinitiativen inleds under hösten 1999. Gemenskapsinitiativet Pesca kom- mer inte att fortsätta under nästa programperiod utan liknande åtgärder kommer att integreras i det horisontella stödet till fiskerinäringen. Regeringen avser att utse länsstyrelserna i Norrbottens och Jämtlands län till förvaltnings- myndigheter för norra respektive mellersta Norrlands mål 1-program enligt den definition av uppgiften som anges i artikel 9n, Rådets för- ordning (EG) nr 1260/99 om allmänna bestäm- melser för strukturfonderna (se utg.omr. 19). Förvaltningsmyndigheterna kommer att vara be- slutande och utbetalande myndigheter för pro- jektstöd avseende landsbygdsutveckling finansie- rade av Jordbruksfondens utvecklingssektion. För att uppnå en enhetlig och för lantbrukarna översiktlig organisation kommer strukturstöd inom mål 1 även fortsättningsvis att beslutas av länsstyrelserna och Jordbruksverket och utbeta- las av Jordbruksverket. Vad avser strukturåtgär- der inom fiskerinäringen kommer beslut att fat- tas av länsstyrelserna och Fiskeriverket och utbetalas av Fiskeriverket. För insatsområdet för samer kommer Sametinget att vara beslutande instans. 22.4 Skatteavvikelser Avvikelser från en enhetlig beskattning kan uppfattas som en skatteförmån om t.ex. en viss grupp av skattskyldiga omfattas av en skattelätt- nad i förhållande till den enhetliga normen. En förmån av samma storlek som den som erhålls genom avvikelsen från en enhetlig beskattning skulle i princip kunna upnås med hjälp av en offentlig transferering. Genom en sådan analys kan skatteavvikelser kvantifieras. Nedan redovi- sas nettoberäknade, saldopåverkande skatteavvi- kelser åren 1999 och 2000 inom utgiftsområdet, i syfte att ge en total bild av det samlade stödet till utgiftsområdet. Tabell 22.6 Skatteavvikelser Miljoner kronor Avvikelse Skatteavvikelse netto 1999 2000 Uttag av bränsle m.m. 150 150 Avverkningsrätt till skog1 Avgångsvederlag till jordbrukare1 Anläggning av skog m.m. 210 220 Skogsavdrag1 Skogs- och upphovsmannakonto 30 30 Ingående skatt på jordbruksarrende1 Bränsleförbrukning inom växthusnäringen 70 70 Elförbrukning inom växthusnäringen 20 20 Summa 480 490 1 Summa saknas då någon korrekt summa ej kan beräknas för skatteavvikelsen. Uttag av bränsle Enligt huvudregeln i kommunalskattelagen (KL 22 § 1 st 1 p anv) är uttag ur näringsverksamhet skattepliktigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är dock undantaget från skatteplikt om fastighe- ten är taxerad som lantbruksenhet. Skatteavvi- kelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt. Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall erläggas under flera år Enligt god redovisningssed uppkommer intäkten när bindande avtal träffats. Enligt gällande lag- stiftning (KL 24 § 5 st p 1 anv) tillämpas dock i detta fall kontantprincipen, vilket innebär att be- skattningen uppskjuts, varför en räntefri kredit uppstår i näringsverksamhet. Räntan på krediten bör utgöra underlag för inkomstskatt och sär- skild löneskatt. Avgångsvederlag till jordbrukare I vissa fall är avgångsvederlag till jordbrukare inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt och särskild löneskatt. Anläggning av ny skog Utgifter för anläggning av ny skog och dikning som främjar skogsbruk får omedelbart kost- nadsföras. Samma avdragsmöjligheter gäller även för bär- och fruktodlingar för inköp och plante- ring av träd och buskar. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den omedelbara avskriv- ningen. Tabell 22.7 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 19992 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Internationellt samarbete 38 38 38 38 38 38 Jordbruk och trädgårdsnäring 9 483 9 084 9 712 7 119 11 270 11 403 Fiske 147 190 185 196 197 199 Rennäring m.m. 88 95 104 100 95 95 Djurskydd och djurhälsovård 301 279 333 282 285 289 Livsmedel 187 176 194 202 194 197 Utbildning och forskning 1 254 1 290 1 311 1 396 1 432 1 456 Skogsnäring 338 351 368 394 458 445 Totalt för utgiftsområde 23 11 836 11 974 12 245 9 726 13 969 14 121 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåren 1995/96, 1997 och 1998. Skogsavdrag Vid avyttring av skog medges fysisk person under innehavstiden avdrag med högst 50 pro- cent av anskaffningsvärdet, medan avdraget för juridiska personer är begränsat till 25 procent. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår med- ges avdrag med högst halva den avdragsgrund- ande skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å andra sidan saknas anledning att medge avdrag när värdeökningen på skogstillväxten överstiger gjorda uttag. Skatteavvikelsen uppkommer genom den schablon som är vald för beräkning av avdragets storlek och avser inkomstskatt och särskild löneskatt. Skogs- och upphovsmannakonto Skogskontolagen ger möjlighet till uppskov av beskattning av de intäkter som är hänförliga till skogsbruk. De medel som sätts in på skogskonto utgör underlag för avdrag vid taxeringen. Av- sättningen begränsas i tid till 10 år på skogskonto och 20 år på skogsskadekonto. Avkastningen på skogskonto beskattas med 15 procent. Skatteav- vikelsen avser räntan på skattekrediten. Räntan på krediten bör utgöra underlag för inkomstskatt och särskild löneskatt. Ingående skatt på jordbruksarrende Avdragsrätten omfattar hela den ingående skat- ten på jordbruksarrende, även om värdet av bostad ingår i arrendet. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen Från och med år 1996 är växthusnäringen skatte- befriad från energiskatt för all användning av fos- sila bränslen. Före år 1996 debiterades 15 pro- cent av energiskattesatserna. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen. Elförbrukning inom växthusnäringen Växthusnäringen är skattebefriad för all använd- ning av elektrisk kraft. Normen utgörs av nor- malskattesatsen på el. 22.5 Utgiftsutveckling Prognosen för innevarande år tyder på att utgif- terna blir 0,4 miljarder kronor högre än år 1998. Utfallet förklaras i huvudsak av de nya miljöer- sättningar som införts samt att anslutningen till vissa stödformer inom miljöersättnings- programmet har ökat. Miljöstödet fick en ökad anslutningsgrad under år 1998 men utbetalning- arna av stöden sker på grund av en viss eftersläp- ning mellan beslut om och utbetalning av stöd delvis först under år 1999 och följande år. Ytter- ligare skäl till de högre prognostiserade utgif- terna är ökad intervention samt ökade export- bidrag på grund av låga världsmarknadspriser. Tabell 22.8 Avvikelser från den ekonomiska vårpropositionen Miljoner kronor Ekonomisk vårproposition 12 725 B1 Statens jordbruksverk +1 B3 Djurregister +2 B8 Miljö-, struktur- och regionala åtgärder -29 B12 Räntekostnader för förskotterade arealer- sättningar m.m. -0,3 D1 Främjande av rennäringen m.m. -1,3 D2 Ersättningar för viltskador m.m. +7 E1 Statens veterinärmedicinska anstalt +2 E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisatio- nen -5,2 E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder +1,7 E4 Centrala försöksdjursnämnden +1 F1 Statens livsmedelsverk +9 F3 Kostnader för livsmedelsberedskap -7,2 F4 Livsmedelsstatistik -2,2 F6 Åtgärder inom livsmedelsområdet +20 G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd +9,2 H2 Insatser för skogsbruket +20 Tekniska justeringar 1 -3 026 373 Budgetpropositionen för 2000 9 726 327 1 Teknisk justering av förvaltningsanslag (se bilaga 1, avsnitt 4), valutakursföränd- ringar, förändrad utbetalningstidpunkt för arealersättning år 2000. Ovan framgår vilka rampåverkande anslagsjuste- ringar som görs i denna proposition. 23 Internationellt arbete 23.1 Omfattning Verksamhetsområdet internationellt arbete inom jordbruks- och fiskeområdet omfattar framför allt verksamheten inom Förenta nationernas jordbruks- och livsmedelsorganisation (FAO), övriga FN-organ, OECD samt regionala organ och nordiskt samarbete. 23.2 Utgiftsutveckling Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 38 38 38 37 37 37 Verksamhetsutfall FAO har en avgörande roll för att övervaka de globala naturresurserna avseende jordbruk, fiske och skog. Verksamheten syftar bl.a. till att före- slå politiskt relevanta förbättringar i förvaltning- en av naturresurserna och organisationen utgör ett forum för mellanstatligt samarbete och för- handlingar. Exempel härpå är de under år 1999 färdigförhandlade handlingsplanerna avseende fiskerikapacitet, bifångst av sjöfågel och hajfiske, samt de pågående förhandlingarna om ett revide- rat internationellt åtagande för växtgenetiska resurser, där avsikten är att harmonisera åtagan- det med konventionen om biologisk mångfald. Ytterligare exempel är det arbete som bedrivits av FAO-kommittén sedan Världslivsmedels- toppmötet år 1996 med att följa upp toppmötets handlingsplan. Sverige har under ett antal år arbetat för att stärka FAO:s normativa verksam- het, bl.a. genom att förbättra analyskapaciteten. Med denna utgångspunkt har Sverige spelat en aktiv och framträdande roll inom flera av FAO:s arbetsområden och bidragit till att stärka FAO:s arbete i ovannämnda avseenden. Uppföljningen av världslivsmedelstoppmötet har även varit en del av det nordiska samarbetet genom uppfölj- ningen av den nordiska handlingsplanen för livsmedelssäkerhet. Mål Sveriges internationella samarbete på jordbruks-, fiske- och livsmedelsområdet följer samma rikt- linjer som lagts fast för Sveriges arbete inom Europeiska unionen inom dessa områden. I det globala perspektivet är det framför allt två olika aspekter av jordbrukspolitiken och dess målsätt- ningar som är av betydelse. Produktionen skall dels genom riktade åtgärder utvecklas till att bli långsiktigt hållbar från både ekologisk och eko- nomisk utgångspunkt, dels skall produktionen ske på marknadens villkor i enlighet med frihan- delns principer. Båda dessa målsättningar är bl.a. nödvändiga delar av arbetet med att förbättra den globala livsmedelssituationen. Det internationella samarbetet, bl.a. inom FAO, bör främst syfta till att skapa ett långsiktigt hållbart nyttjande av de globala naturresurserna på jordbrukets, fiskets och skogens områden samt en friare handel med livsmedel. Prioriteringar I det svenska arbetet främst inom ramen för FAO prioriteras uppföljningen av världslivs- medelstoppmötet och genomförandet av Upp- förandekoden för ansvarsfullt fiske, bl.a. för- stärkning av de regionala fiskekommissionerna samt förbättring av den globala beståndsöver- vakningen. 23.3 Resultatbedömning och slutsatser Regeringen anser att den internationella verk- samhet som ligger inom Jordbruksdepartemen- tets verksamhetsområde är av central betydelse för departementets arbete avseende hållbart glo- balt resursutnyttjande i enlighet med interna- tionella åtaganden och regeringens målsättning. I detta sammanhang spelar arbetet med FAO en betydande roll. Sverige har bl.a. genom EU ver- kat för att innehållet i FAO:s nya strategiska långsiktsplan överensstämmer med regeringens syn på FAO som fackorgan. Inom verksamhetsområdet återfinns en rad andra internationella samarbeten. Inom OECD stöder Sverige den kontinuerliga uppföljningen av den jordbrukspolitiska utvecklingen, mot bakgrund av uppgjorda åtaganden om reforme- ring av jordbrukspolitiken. Detta inbegriper vik- tiga frågor som bl.a. strävan mot ökad konsu- ment-, miljö- och djurhänsyn genom jordbruks- politiska reformer. Inom OECD:s fiskeverk- samhet stöder Sverige främst arbetet med att analysera dels fiskesubventionernas effekter på bestånden, dels de ekonomiska effekterna av en övergång till ansvarsfullt fiske, särskilt när det gäller effekterna på yrkesfiskarnas inkomster av ett återuppbyggande av överutnyttjade bestånd. Jordbruk och fiske är två av de sju sektorer som ingår i Baltic 21 (Agenda 21 för Östersjön) vars mål är en uthållig utveckling. Sverige har aktivt tagit del i det pågående arbetet. Arbetet har även bedrivits inom ramen för Helcom. De båda sektorerna omfattas också av nordiska stats- ministrarnas deklaration om ett hållbart Norden. Svenskt deltagande i Internationella havsforsk- ningsrådets (ICES) verksamhet sker främst i arbetsgruppsmöten för att utarbeta underlag för beslut om förvaltning av fiskbestånd. Det nor- diska samarbetet har bl.a. avsett foderantibiotika och salmonella, förvaltning av genetiska resurser, utbildning och forskning samt miljöaspekter knutna till jord- och skogsbrukssektorn. Gen- bankens arbete i närområdet har hittills bl.a. bi- dragit till att dessa länder kunnat ta sitt ansvar att följa biodiversitetskonventionen i en svår eko- nomisk situation. Den nordiska kontaktgruppen för internationell skogspolitik vars mandat utvidgades år 1997 till att omfatta alla internatio- nella skogsfrågor inklusive handel har bl.a. tagit initiativ till en nordisk studie för att bygga upp en kunskapsbas om livscykelanalys och trä- produkter, som skall kunna utnyttjas av nordisk träindustri. 23.4 Anslag A1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. Tabell 23.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 37 560 Anslags- sparande 178 1999 Anslag 37 989 Utgifts- prognos 38 167 2000 Förslag 37 089 2001 Beräknat 37 089 2002 Beräknat 37 089 De utgifter som belastar anslaget är huvudsak- ligen medlemsavgifter och kostnader för delta- gande i olika möten som de internationella orga- nisationerna anordnar. Den dominerande posten är kostnaden för FAO-medlemskapet. Vidare används anslaget till att finansiera del- tagande i vissa internationella konferenser och dylikt. En del av anslaget avser kostnader för bilateralt forskarutbyte med länder i Central- och Östeuropa. Regeringens överväganden Regeringen bedömer anslagsbehovet till 37 089 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven för åren 2001 och 2002 beräknas vara oföränd- rade. 24 Jordbruk och trädgårdsnäring 24.1 Omfattning Verksamhetsområdet jordbruk och trädgårdsnä- ring omfattar vegetabilie- och animalieproduk- tion, miljö-, struktur- och regionalpolitiska åt- gärder samt jordbruksadministration på jord- bruksområdet. Verksamhetens tyngdpunkt är genomförande och tillämpning av EG:s gemen- samma jordbrukspolitik (CAP). Jordbruksverket är central förvaltningsmyn- dighet inom verksamhetsområdet. Länsstyrelsen svarar för den regionala administrationen. Vidare har Fiskeriverket, Tullverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Skogsvårdsorganisa- tionen visst ansvar inom området. Övriga myn- digheter med ansvar inom verksamhetsområdet är Statens utsädeskontroll och Statens växtsort- nämnd. 24.2 Utgiftsutveckling Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 19991 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 9 483 9 554 9 712 7 119 11 270 11 403 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med 1999 års ekonomiska vårproposition. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Direktstöden, vilka främst består av utbetalning av arealersättning och djurbidrag, utgör en del av EG:s marknadsordningsåtgärder. År 1998 fick ca 57 000 jordbrukare arealersättning och 34 000 djurbidrag. Direktstöd utgår också i form av bl.a. miljöer- sättningar och regionala stöd. Som en följd av EU-medlemskapet har direktstöden ökat vä- sentligt. Utbyggnaden av miljöersättnings- programmet och en successivt ökad anslutning har inneburit en ytterligare ökning av stöden. Direktstöden ökade år 1997 på grund av utbetal- ning av miljöersättningar för bevarande av biolo- gisk mångfald och värdefulla kulturmiljöer (infördes år 1996). Ökningen år 1998 berodde huvudsakligen på utbetalning av miljöersätt- ningar för flerårig vallodling (infördes år 1997). Den totala nivån på direktstöden som den redo- visas i Jordbruksverkets sektorskalkyl framgår av tabell 5.2. Tabell 24.2 Direktstöd, miljöstöd, miljöersättning m.m. Miljoner kronor 1995 1996 1997 1998 1999 (prognos) 2000 (prognos) 5 140 5 766 6 523 7 158 7 320 3 764 Sverige har alltsedan tidpunkten för EU-med- lemskapet fullt ut tagit del av EG:s obligatoriska stödsystem. Det nationellt medfinansierade stödsystemet har successivt byggts ut och blivit mer komplext, vilket har medfört en ökad admi- nistration. Detta har inneburit återkommande inkörningsproblem. Informationsbehovet, såväl mellan olika myndigheter som mellan myndig- heterna och jordbrukarna, har varit mycket stort. Administrationen på såväl central som på re- gional nivå har ökat i och med medlemskapet i EU. För Jordbruksverket har det inneburit att ca 80 procent av verkets förvaltningskostnader ex- klusive distriktsveterinärverksamheten är EG- relaterade. Motsvarande siffra för länsstyrelserna är ca 15 procent. Lantbruksverksamheten utgör 20 procent av länsstyrelsernas totala kostnader varav 82 procent är EG-relaterade. Förändringar I mars 1999 fattade Europeiska rådet ett beslut om Agenda 2000. Den 17 maj 1999 beslutade EU:s ministerråd (jordbruksrådet) om de för- ordningar som skall gälla på jordbruksområdet. (Se avsnitt 3.3.2 Viktiga statliga insatser inom ut- giftsområdet samt information om effekter och 5.3 Resultatbedömning.) Prioriteringar Regeringen lägger inom ramen för budgetpropo- sitionen ett särskilt förslag till riksdagen om att ändra villkoren för handeln med mjölkkvoter. Förslaget innebär att ett system med fri handel med mjölkkvoter införs. Det är av särskild vikt att kontroll- och till- synsverksamheten kan bedrivas på ett effektivt sätt och att systemen och kontrollfunktionerna utvecklas och effektiviseras kontinuerligt. Brister på dessa områden eller överskridanden av tids- frister för utbetalningar kan medföra att Sverige inte ersätts fullt ut från EG:s jordbruksfond för redan utbetalade bidrag. Regeringen bereder ett svenskt förslag till nytt landsbygdsprogram (se avsnitt 5.6 Hållbart jord- bruk). 24.3 Resultatbedömning Jordbrukets produktionsresurser i Sverige har generellt utnyttjats i hög grad. Sedan EU-inträ- det har produktionen av spannmål, socker, stär- kelse, mjölk, griskött, fågelkött och ägg ökat eller uppnått en hög andel av tilldelad kvot i de fall då produktionen begränsas. Produktionen av oljeväxter följer dock inte denna trend utan hal- verades år 1998, men har under år 1999 åter- hämtat sig. En stor del av EG:s regelverk är tvingande och baseras på generella regler som skall tillämpas inom hela gemenskapen. I dessa fall har rege- ringen mycket små möjligheter, åtminstone på kort sikt, att påverka regelverkets tillämpning och ambitionsnivå. Tillämpningen av Agenda 2000 I följande avsnitt redogörs för Agenda 2000 och effekterna för direktstöden på vegetabilie- och nötköttssidan. Vad gäller medfinansierade stöd på miljö- och landsbygdsområdet tas dessa upp under avsnitt 5.6 Hållbart jordbruk samt anslag B8 och B9. Jordbruksgrödor – spannmål, oljeväxter m.m. Beslutet om Agenda 2000 innebär en sänkning av det garanterade interventionspriset för spannmål i två steg med sammanlagt 15 procent. Produ- centerna kompenseras till hälften via höjd areal- ersättning. För oljeväxter och oljelin sker en ut- fasning under tre år av de hittillsvarande stöden så att det år 2002 utgår samma arealersättning som för spannmål, medan ersättningar för utta- gen areal redan år 2000 är på samma nivå som för spannmål. För spannmåls- och oljeväxtodlingen i norra Sverige (stödområdena 1–3) erhåller odlaren dessutom torkningsersättning motsvarande 19 euro per ton spannmål, vilket innebär ett tillägg för dessa grödor om 30 procent utöver den ordi- narie arealersättningen. Sverige erhöll även, inom ramen för en oförändrad total basareal, rätt att betala ut arealersättning för gräsensilage på samma villkor som för jordbruksgrödor. Basarealer Basarealen för gräsensilage har fastställts till 0,13 miljoner hektar och den för jordbruksgrödor till 1,6 miljoner hektar. Om endera av basarealerna inte utnyttjas fullt ut får outnyttjad areal föras över till den andra basarealen. Detta innebär att hela den svenska basarealen beräknas kunna ut- nyttjas fullt ut, vilket innebär ett ökat återflöde av EG-medel med ca 300 miljoner kronor. Regionalisering – jordbruksgrödor För jordbruksgrödor, exklusive oljeväxter, har Sverige alltsedan medlemskapet varit indelat i fem avkastningszoner där en utjämning av av- kastningsskillnaderna över landet har skett genom att endast 55 procent av den faktiska av- kastningsskillnaden för de olika zonerna jämfört med medelnivån har slagit igenom i arealersätt- ningen. Beslutet om Agenda 2000 har ändrat förut- sättningarna för regionaliseringen av arealersätt- ningen för övriga grödor, spannmål, oljelin, proteingrödor och uttagen areal. För att ta hän- syn till detta avser regeringen att senare under hösten genomföra förändringar av nuvarande re- gionalisering. Gräns för frivilligt uttag av mark ur produktion I beslutet om Agenda 2000 ingår ett obligato- riskt uttag av mark om 10 procent för större producenter om de vill komma i åtnjutande av arealersättningen. Dessutom är frivilligt uttag möjligt. Varje medlemsstat skall fastställa en övre gräns för hur stor andel av arealen som en lant- brukare har möjlighet att frivilligt ta ur produk- tion. Den gränsen får dock inte sättas lägre än 10 procent. Regeringen bereder för närvarande frågan om vilken gräns för frivilligt uttag som skall gälla för år 2000. Vid odling av s.k. non-food grödor kommer det som tidigare finnas möjlighet att lägga hela arealen som uttagen areal. Markan- vändningen är då fortfarande aktiv. Undantag kan även komma att beviljas av miljöskäl. Nötkött På nötköttsområdet träder Agenda 2000 i kraft den 1 januari 2000. Tillämpningen av Agenda 2000 kommer på nötköttsområdet att innebära introduktion av två nya bidragsformer, nationella kuvert och slaktbidrag. Dessutom ändras reg- lerna för extensifieringsbidraget. Troligen kom- mer den centrala djurdatabasen att utnyttjas för bl.a. beräkning av djurtäthet när det gäller exten- sifieringsbidraget. I samband med tillämpningen av Agenda 2000 kommer det s.k. 90-taket samt begränsningen för mjölkproducenter med mer än 120 000 kilo mjölkkvot avseende rätt att inneha bidragsrätter att tas bort. (Se anslag B10 Arealersättning och djurbidrag m.m.) Miljöfrågor Under året har anslutningen till miljöersättning- arna för att främja biologisk mångfald och kul- turmiljövärden samt genetisk variation ökat. Därmed ökar förutsättningarna för att bevara, tydliggöra och utveckla dessa värden. Verksam- heten med utbildning, information och demon- strationsprojekt har medverkat till att skötselåt- gärderna i miljöstöden förbättrats samt bidragit till bättre kunskaper hos lantbrukarna om värdet, bevarandet och skötseln av den biologiska mångfalden och kulturmiljövärden. Preliminära bedömningar av anslutningen till miljöersättningar för ekologisk produktion under år 1999 visar att ca 9 procent av åkerarea- len nu odlas ekologiskt och förutsättningarna är goda för att nå målet 10 procent till år 2000. De indikatorer som Jordbruksverket använt sig av för att bedöma jordbrukets miljöpåverkan bedömer regeringen vara användbara. Jordbruks- verkets analys av dessa visar att effektiviteten av insatta fosforgödselmedel har ökat markant under perioden 1985–1995, främst beroende på rådgivning om behovsanpassad gödsling. Kväve- effektiviteten har däremot inte förbättrats under samma tidsperiod. Åtgärder för att minska kvä- veförlusterna från jordbruket bedöms inte ha på- verkat situationen i någon större utsträckning. Kväveutlakningen kan därför sägas vara på samma nivå som år 1995. Mängden kadmium i mängden försåld handelsgödsel ligger på en låg nivå, särskilt vid en internationell jämförelse. Jordbruksverket har av regeringen fått i uppdrag att utarbeta ett förstärkt åtgärdsprogram med sektorsmål mot växtnäringsförluster från jord- bruket före den 31 december 1999. En lägesbe- skrivning av uppdraget skall lämnas till den par- lamentariska beredningen om mål i miljöpolitiken före den 1 oktober 1999. Jord- bruksverket har också regeringens uppdrag att göra en översyn av vilka delmål och åtgärder som behövs för att nå miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” och del av miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning”. Förslagen skall redo- visas senast den 1 oktober 1999. Analysen visar också att användningen av be- kämpningsmedel har åter ökat efter en längre tids minskning. Orsaken är delvis en förändrad prisrelation mellan bekämpningsmedel och me- kanisk bekämpning, delvis ett resultat av den gemensamma jordbrukspolitiken, t.ex. trädes- regler, ökad odlingsareal. Kemikalieinspektionen har av regeringen fått i uppdrag att inom ramen för miljökvalitetsmålet "Giftfri miljö" föreslå åt- gärdsstrategier. Den statliga jordbruksadministrationen De svenska myndigheternas kostnader för hante- ring av EG-stöden inom jordbruksområdet upp- gick år 1998 till 465 miljoner kronor netto. Jämfört med året innan är det en minskning med 43 miljoner kronor. Minskningen beror bl.a. på att övriga kostnader, som t.ex. kostnaden för uppbyggnaden för blockdatabasen, var lägre. Mellan åren 1997 och 1998 ökade emellertid kostnaderna främst för kontrollinsatser, admi- nistration av den s.k. blockdatabasen och infö- randet av miljöersättningen för resurshushål- lande konventionellt jordbruk. Även kostnader för offentlig lagring av i huvudsak spannmål ökade betydligt under året. Hanteringskostna- derna som andel av utbetald ersättning varierade år 1998 mellan 2,7 procent för arealersättning och 11,4 procent för miljöersättning. I genom- snitt har hanteringskostnadernas andel varit 5,1 procent både år 1998 och år 1997. Betänkandet Effektivare hantering av EU:s direktstöd till jordbruket (SOU 1998:147) från utredningen om myndighetsorganisation på jordbrukets område mot bakgrund av det svenska EU-medlemskapet presenterades i december 1998. Utredningen konstaterade att det råder stora skillnader i länsstyrelsernas admi- nistrativa effektivitet vid hanteringen av EG:s jordbruksstöd. Betänkandet behandlades vid en hearing i april 1999. I betänkandet redovisas och föreslås olika rationaliserings- och besparingsåt- gärder. Vidare anges att de administrativa kost- naderna för direktstöden till följd av Agenda 2000 antas öka med 70 miljoner kronor, oaktat möjliga rationaliseringsåtgärder, och att utveck- lingskostnaderna för miljöersättning och struk- turstöd antas uppgå till 100–150 miljoner kronor. Under åren 1997–1999 har särskilda medel an- visats till Jordbruksverket och länsstyrelserna för att täcka kostnaderna för den ökade administra- tionen. Vid beräkningen av anslagsbehovet för administration år 1999 har den tidigare nämnda utredningens bedömning av rationaliserings- och besparingsmöjligheter beaktats så långt som möjligt. Vissa inkörningsproblem kvarstår fort- farande, främst inom de stödsystem som införts vid en senare tidpunkt. För att få till stånd en mer enhetlig och effektivare handläggning be- slutade regeringen i juli 1998 en förordningsänd- ring som bl.a. innebär att Jordbruksverket i egenskap av utbetalande myndighet, får rätt att meddela föreskrifter om handläggning av stödärenden och om det underlag som krävs för utbetalning av stöd. Jordbruksverket har därefter utarbetat gemensamma rutiner för hanteringen av EG-stödansökningarna i syfte att förenkla handläggningen och bidra till lika behandling av ärendena. År 1998 ålades tio medlemsstater finansiella sanktioner av EG-kommissionen på sammanlagt motsvarande 129 miljoner kronor på grund av överskridna tidsgränser vid utbetalning av EG- stöd. Sverige ålades ingen sanktion i denna del. I dessa siffror ingår dock inte för sent gjorda tilläggsbetalningar för BSE, vilka har behandlats separat. Härvid ålades Sverige skyldighet att kor- rigera felaktiga tilläggsutbetalningar för BSE på sammanlagt 33 000 kronor eftersom Jordbruks- verket inte hade följt den strikta tidsgränsen för utbetalningar. Sverige har under år 1999 drabbats av sin första sanktion på grund av att en länssty- relse felaktigt godkänt en arealersättningsutbe- talning på 2,3 miljoner kronor under räkenskaps- året 1996. För att sanktioner skall kunna undvikas krävs en stark kontrollfunktion. Jord- bruksverket har under verksamhetsåret gjort uppföljningsbesök på länsstyrelser och tullkon- tor. Inom ramen för den speciella satsning som görs för att stärka kontrollfunktionen av medelshanteringen inom staten har Jordbruks- verket beviljats anslag till fem sådana projekt för år 1999. Behovet av information från myndigheterna till jordbrukarna har visat sig vara fortsatt mycket stort. Den höga felprocenten i bl.a. de inkomna stödansökningarna har inneburit att Jordbruksverket i enlighet med gällande EG- regler beslutat att behålla utökade kontrollfrek- venser, vilket medförde ett fortsatt extra resurs- behov för länsstyrelserna år 1999. Jordbruks- verket och länsstyrelserna arbetar även med kvalitetshöjande åtgärder i kontrollarbetet. Som ett led i arbetet med att effektivisera kontroller gav regeringen Jordbruksverket i uppdrag att på nytt tillämpa fjärranalys i kontrollarbetet fr.o.m. år 1999. 24.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invänd- ningar i revisionsberättelsen för år 1998 avseende Jordbruksverket, Statens utsädeskontroll och Statens växtsortnämnd. 24.5 Bedömning av personalkonsekvenser Vid årsskiftet 1998/99 var 821 personer anställda vid Jordbruksverket varav distriktsveterinäror- ganisationen tog i anspråk 267 personer. Medel- åldern bland de anställda var 42 år och perso- nalomsättningen 9 procent. Av verkets anställda (utom distriktsveterinärerna) var 55 procent kvinnor och 45 procent män. Av distriktsveteri- närerna var 38 procent kvinnor och 62 procent män. För åren 2000–2002 kommer Jordbruksverket med stor sannolikhet att få en rad nya arbets- uppgifter i samband med Agenda 2000, det svenska ordförandeskapet i EU, den kommande WTO-förhandlingen och EU-utvidgningen. Det kommer därmed att finnas ett behov av att fort- sätta med kompetensförsörjande åtgärder. 24.6 Hållbart jordbruk Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riks- dagen bemyndigar regeringen att tillämpa ett svenskt landsbygdsprogram i enlighet med för- ordning (EG) nr 1257/99. Skälen för regeringens förslag: Som en del i den nya jordbrukspolitiken har en ny förordning (EG) nr 1257/99 om stöd till utveckling av landsbygden antagits. Rådsförordningen ersätter nio nuvarande förordningar om struktur-, miljö- och landsbygdsåtgärder med anknytning till den gemensamma jordbrukspolitiken. Följande stödformer ingår: Investeringar i jordbruksföre- tag, startstöd, kompetensutveckling, förtidspen- sionering, kompensationsbidrag i mindre gyn- nade områden, miljövänligt jordbruk, förbättrad bearbetning och saluföring av jordbrukspro- dukter, skogsbruk samt åtgärder för att främja anpassning och utveckling av landsbygden. Medlemsländerna skall senast sex månader efter det att förordningen trädde i kraft den 3 juli 1999, lämna förslag till EG-kommissionen om hur man inom ramen för ett landsbygdsprogram för den kommande budgetperioden 2000–2006 avser att tillämpa förordningens åtgärder. Åtgär- der för miljövänligt jordbruk är obligatoriska för medlemsländerna. Regeringen tillsatte år 1998 en utredning med uppgift att lämna förslag till fortsatt inriktning för och innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram för jordbruket för perioden 2001–2005. Mil- jöprogramutredningen lämnade sitt betänkande i juni 1999. En promemoria har tagits fram inom Jordbruksdepartementet och Näringsdeparte- mentet som syftar till att utgöra ett underlag för arbetet med det samlade landsbygdsprogrammet i vilken förutom miljöåtgärder även struktur- och landsbygdsåtgärder ingår. Miljöpro- gramutredningens förslag och departe- mentspromemorian har remitterats. Vid tidpunkten för regeringens beslut om budgetpropositionen har EG-kommissionens beslut om fördelning av medel till landsbygdsåt- gärder ännu inte delgivits regeringen. Regeringen har på grund härav för avsikt att närmare redo- göra för innehållet i ett svenskt landsbygds- program genom en skrivelse om hållbart jord- bruk i anslutning till att ett förslag överlämnas till EG-kommissionen. Ekologisk produktion Det nuvarande miljöersättningsprogrammet har tillsammans med en ökad efterfrågan av ekolo- giska livsmedel stimulerat den positiva utveck- lingen av den ekologiska produktionen och det är regeringens bedömning att målet, att minst 10 procent av Sveriges åkerareal skall vara ekolo- giskt odlad år 2000, kommer att uppnås. Jord- bruksverket har på regeringens uppdrag tagit fram ett förslag till ett nytt mål för den ekolo- giska produktionen efter år 2000 och förslaget har remitterats. Regeringen har för avsikt att när det gäller frågan om den ekologiska produktio- nen återkomma till riksdagen i den kommande skrivelsen om hållbart jordbruk. 24.6.1 Ändringar i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd Regeringens förslag: Lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd ändras så att bestämmelserna i lagen, utöver stöd från strukturfonderna, kommer att gälla stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbyg- den. Ärendet och dess beredning Lagändringen innebär endast en anpassning till ändringarna i EG:s regelverk och har därför inte varit föremål för någon särskild beredning. Skälen för regeringens förslag: Antagandet av rådets förordning (EG) 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbyg- den föranleder ändringar i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och strukturstöd. Regeringen föreslår att 1, 2, 6 och 7 §§ lagen änd- ras så att bestämmelserna i lagen, utöver stöd från strukturfonderna, kommer att gälla stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av lands- bygden. Vidare föreslås att lagens rubrik ändras. 24.7 Ändringar i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter Regeringens förslag: Lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter ändras så att det i 1 § 2 hänvisas till bilaga I i stället för till bilaga II. Ärendet och dess beredning Lagändringen innebär endast en anpassning till en ändring i EG:s regelverk och har därför inte varit föremål för någon särskild beredning. Skälen för regeringens förslag: Genom Amsterdamfördraget omnumrerades EG-för- dragets artiklar. Även bilagorna till fördraget fick en annan nummerordning. Således har förutva- rande bilaga II nu blivit bilaga I. Med anledning härav bör den hänvisning som finns i 1 § lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jord- bruksprodukter ändras. 24.8 Handel med mjölkkvoter Regeringens bedömning: Ett system med fri han- del med mjölkkvoter som även fortsättningsvis tar hänsyn till mjölkproduktionens betydelse för jordbruket i norra Sverige bör införas. Bakgrund Sedan den 1 januari 1995 tillämpar Sverige EG:s mjölkreglering. Regelverket innebär bl.a. att mjölkproduktionen i EU begränsas med hjälp av s.k. mjölkkvoter. Systemet regleras i rådets för- ordning (EEG) nr 3950/92 samt i kommissio- nens förordning (EEG) nr 536/93. Sverige har tilldelats en total mjölkkvot om 3 303 000 ton vid 4,33 procent fetthalt. Mjölk- kvoterna är fördelade på gårdsnivå. Systemet innebär att en mjölkproducent som överskrider sin kvot skall betala en s.k. tilläggsavgift om mjölkproduktionen i landet som helhet över- skrider den totala mjölkkvoten. Riksdagen har fastslagit att handel med kvoter bör hanteras inom ramen för ett system med administrativt fastställda priser (bet. 1994/95:UU5, rskr. 1994/95:63). Jordbruksver- ket har ansvaret för att administrera handeln med mjölkkvoterna och för att fastställa det administ- rativa priset på mjölkkvot. Handel med mjölk- kvoter sker sedan den 1 juni 1997 inom två regioner . Region 1 motsvarar stödområdena 1, 2a, 2b och 3 och region 2 övriga landet. Resultat av handeln med mjölkkvoter Sverige har alltså valt införa ett administrativt system för handel med mjölkkvoter. Jordbruks- verket administrerar systemet och mjölkprodu- center kan en gång om året lämna bindande intresseanmälningar för att köpa eller sälja mjölkkvot. Jordbruksverket fastställer priset på mjölkkvot och detta har sedan starten uppgått till 1,50 kr per kilo. Handeln får inte innebära att mjölkkvoter förs över från den ena kvotregionen till den andra. Sedan systemet med mjölkkvoter infördes har fem handelsomgångar med kvoter genomförts. Utvecklingen visar på en allt större skillnad mel- lan utbud och efterfrågan. Vid vissa tillfällen har efterfrågan varit större än utbudet i en kvotre- gion samtidigt som det motsatta förhållandet har rått i en annan region. Trenden är dock att utbu- det av kvot blir allt större i förhållande till efter- frågan. Resultatet av årets handelsomgång visar på en kraftig obalans mellan utbud och efterfrå- gan. Skillnaden mellan utbud och efterfrågan i hela landet uppgick till 137 miljoner kilo. Mot- svarande skillnad året dessförinnan var 55,4 mil- joner kilo. Utfallet av kvothandeln har lett till att köpare och säljare fått en tilldelning av kvot som har av- vikit från deras önskemål. Vid vissa tillfällen har köpare i kvotregion 1 fått köpa mindre än vad de har anmält. Vid flera tillfällen har säljare inte kunnat sälja hela den kvot som de har önskat av- yttra. Systemet har också medfört att mjölkpro- ducenter har "spekulerat" i utfallet av kvothan- deln och därför angivit kvantiteter i köpanmälan som inte motsvarar de verkliga önskemålen. Eftersom värdet på kvoten har fastställts i förväg har marknadsjämvikt ej uppnåtts. I stället har det resulterat i obalans mellan utbud och efterfrågan. Någon kapitalisering av kvoterna har inte kunnat äga rum i detta system. I företag med god lön- samhet har kapitaliseringen skett genom ökat markvärde eller höjda arrenden. Jordbruksverkets utredning Mot bakgrund av den allt starkare obalansen i handeln med mjölkkvoter gav regeringen den 18 februari 1999 Jordbruksverket i uppdrag att ut- värdera nuvarande system och tillämpning vid handeln med mjölkkvoter i Sverige. Jordbruks- verket skulle också komma med förslag på sys- tem som leder till att balans mellan utbud och efterfrågan kan uppnås i handeln med mjölk- kvoter. Efter det att utredningen lämnats över till regeringen har LRF och Svensk Mjölk beretts möjlighet att yttra sig över utredningen. Jordbruksverket anser i sin utredning att det nuvarande systemet för handel med mjölkkvoter har flera brister. Erfarenheterna har, enligt Jord- bruksverket, visat att det är förenat med be- tydande svårigheter att skapa balans mellan ut- bud och efterfrågan. Jordbruksverket anser också att svårigheterna har ökat över tiden. En annan modell för handel med mjölkkvoter är att införa en kvotbörs, en form av administra- tiv handel. I Danmark finns en sådan börs sedan år 1998. Kvotpriset fastställs genom att mjölk- producenterna får anmäla hur mycket de önskar köpa och sälja och till vilket pris. Anbuden ger en utbuds- och efterfrågekurva. I skärningspunkten mellan kurvorna finns jämviktspriset som sedan utgör det administrativt fastställda priset på kvoten. Resultatet av en handelsomgång genom en kvotbörs är att producenter som har angivit att de vill sälja till ett pris lägre eller lika med jämviktspriset får sälja till jämviktspriset. Produ- center som har angivit att de vill köpa till ett pris högre eller lika med jämviktspriset får köpa till jämviktspriset. Övriga sälj- respektive köpbud avvisas och berörda producenter får försöka igen vid nästa tillfälle. I Danmark anordnas två han- delsomgångar per år. Jordbruksverket konstaterar att balans kan skapas mellan utbud och efterfrågan med en kvotbörs. Det är producenterna själva som avgör till vilket pris de är beredda att köpa eller sälja kvot. Jordbruksverket anser emellertid att om en kvotbörs genomförs två eller fler gånger per år kan det medföra administrativa svårigheter. Vidare blir det förmodligen ett antal producenter som inte får köpa eller sälja alls. Ett system med fri handel med mjölkkvoter innebär att mjölkproducenterna genom avtal sinsemellan kommer överens om den kvantitet mjölkkvot som skall köpas och säljas och till vil- ket pris. Handel med kvoter kan genomföras löpande under året. Eftersom värdet på kvoten kan variera leder detta till balans mellan utbud och efterfrågan. Kapitalisering av markvärdet undviks genom detta förfarande. Däremot kan värdet på kvoten öka vid förbättrad lönsamhet. Genom en övergång från administrativt sys- tem till ett system där köpare och säljare avgör priset kommer fördelningen av kvoterna och därmed strukturutvecklingen att i viss utsträck- ning påverkas. Jordbruksverket gör bedöm- ningen att detta kommer att gynna mjölkpro- duktionens långsiktiga konkurrensförmåga. Jordbruksverket bedömer inte att en friare han- del med mjölkkvoter i någon högre grad kom- mer att påskynda en strukturutveckling som av regionalpolitiska eller miljömässiga skäl kan vara mindre gynnsam. Jordbruksverket anser att de administrativa vinsterna kommer att vara begränsade oavsett vilket system som väljs. De största vinsterna skulle enligt Jordbruksverket uppstå vid en över- gång till ett frihandelssystem. Jordbruksverket förordar i utredningen en övergång till frihandel med kvoter. Jordbruks- verket anser att ett sådant system bäst uppfyller kravet att skapa balans mellan utbud och efter- frågan. Det ger, enligt Jordbruksverket, den en- skilde jordbrukaren den bästa informationen och minskar därigenom osäkerheten. LRF och Svensk Mjölk har beretts möjlighet att yttra sig över utredningen. Svensk Mjölk an- ser, mot bakgrund av den kraftiga obalans som rått i de två de senaste handelsomgångarna för mjölkkvoter, att det är angeläget att göra föränd- ringar i det nuvarande regelverket. Svensk Mjölk påpekar att en viktig utgångspunkt är att hitta en prisnivå som ger långsiktig balans mellan utbud och efterfrågan på kvot och förordar i sitt ytt- rande en övergång till ett system med fri handel med mjölkkvoter. Även LRF tillstyrker i sitt ytt- rande en övergång till fri handel med mjölkkvo- ter. Regeringens bedömning: EG:s mjölkreglering tilll- lämpas från den 1 januari 1995. Systemet med mjölkkvoter leder till begränsningar i jordbru- kets möjligheter att utveckla sin konkurrenskraft och därmed skapa långsiktigt livskraftiga jord- bruksföretag. Regeringen arbetar därför tillsam- mans med flera medlemsstater för att avveckla kvotsystemet. EG-kommissionen skall också lägga fram en rapport år 2003 i syfte att avveckla nuvarande kvotsystem. Så länge systemet kvar- står bedömer regeringen emellertid att ett system med fri handel med mjölkkvoter är bäst lämpat att begränsa den negativa påverkan av kvotsys- temet och i stället gynna effektiviteten och kon- kurrenskraften i mjölkproduktionen. Det ligger även i konsumenternas intresse att produktionen sker så effektivt och till en så låg kostnad som möjligt. Systemet med fri handel med mjölk- kvoter bör samtidigt ges en sådan utformning så att det även fortsättningsvis tas hänsyn till mjölkproduktionens stora betydelse för jord- bruket i norra Sverige. 24.9 Anslag B1 Statens jordbruksverk Tabell 5.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 206 053 Anslags- kredit 14 079 1999 Anslag 229 907 Utgifts- prognos 250 000 2000 Förslag 249 096 2001 Beräknat 252 868 1 2002 Beräknat 256 821 1 1 Motsvarar 249 096 tkr i 2000 års prisnivå. Anslaget för verksamheten år 1998 var drygt 220 miljoner kronor. Skillnaden mellan utgifter och anslag för budgetåret 1998 beror på senarelagda systemutvecklingsarbeten m.m. samt på en rela- tivt hög personalomsättning, vilket i sin tur har medfört att ärendebalanser uppstått. Jordbruks- verket har till följd av EU-medlemskapet ålagts ansvar för en mängd nya verksamheter utan att medel har tillskjutits till förvaltningsanslaget i motsvarande utsträckning. Under år 1998 till- kom ytterligare arbetsuppgifter i form av nya miljöersättningar (resurshushållande konventio- nellt jordbruk). Dessutom har kostnaderna ökat för utveckling av IT-baserade stödsystem. För budgetåret 1999 har verket liksom tidigare fått disponera medel från anslaget B12 Komplette- rande åtgärder inom jordbruket för att täcka de ökade administrationskostnaderna. Från och med budgetåret 1999 har Jordbruksverket över- tagit ansvaret för jordbruksstatistiken från Livs- medelsekonomiska samarbetsnämnden (LES). Jordbruksverket har även haft ansvaret för av- vecklingen av LES. Regeringens överväganden Resultatinformation Jordbruksverkets del av effektmålen inom ut- giftsområde 23 är att verka för en konkurrens- kraftig, miljö- och djurskyddsanpassad livsme- delsproduktion till nytta för konsumenterna. Jordbruksverket är vidare funktionsansvarig myndighet för funktionen Livsmedelsförsörj- ningar m.m. inom det civila försvaret (se anslag F3 Kostnader för livsmedelsberedskap). Mot bakgrund av de stora förändringar som EU-medlemskapet föranlett och de krav som ställts på Jordbruksverket anser regeringen att verket har klarat sina uppgifter väl. Jordbruks- verkets verksamhet exklusive distriktsveterinär- verksamheten har i huvudsak kommit att inrikta sig mot tillämpningen av EG:s regleringar och stödsystem. Utformningen och fördelningen av stöd skall bidra till ett livskraftigt jordbruk i mindre gynnade områden, till en konkurrens- kraftig miljöanpassad produktion samt till ut- veckling av landsbygden. Verksamheten skall bedrivas genom att korrekt och effektivt hantera, kontrollera och betala ut stöd enligt regelverket. Detta skall ske på ett sådant sätt att finansiella sanktioner från EG-kommissionen undviks. Av detta följer bl.a. att Jordbruksverket har till upp- gift att vara fondkoordinator för EG-stöden. Verket skall även arbeta för enhetlighet och lika- behandling genom att sprida information och kunskap om regelverket. Under året distribuerades till jordbrukarna informationsbroschyrer. Information om de olika EG-stöden till jordbruket gjordes tillgäng- liga via internet. En kvalitativ utredning under verksamhetsåret 1998 har uppskattat att ca 90 procent av jordbrukarna har tagit del av infor- mationsmaterialet. Flertalet anser att materialet var tillräckligt för att de skulle kunna ansöka om stöd på egen hand. Under år 1998 erhöll ca 76 400 lantbrukare någon typ av jordbruksstöd (revalveringsstöd och pristillägg ej inräknat). Motsvarande andel år 1997 uppgick till ca 75 100. Ökningen år 1998 beror bl.a. på det nya stödet för flerårig vall- odling. För att undvika sanktioner är det enligt rege- ringens uppfattning bl.a. angeläget att verket även fortsättningsvis bedriver en omfattande in- formationsverksamhet gentemot såväl jordbru- kare som mot länsstyrelser. Åtgärder bör också vidtas för att effektivisera kontrollverksamheten samtidigt som åtgärder vidtas för att begränsa kontrollbehoven. Anslutningsgraden för miljöersättningarna har generellt varit god men varierar mellan olika åt- gärder. En närmare redovisning av miljö- programmets resultat lämnas under anslaget B8 Miljö-, struktur- och regionala åtgärder. Förberedelsearbetet för tillämpningen av Agenda 2000 har påbörjats. En stor kostnad i detta utgörs av översyn och stora ombyggnader av IT-systemen. Den 1 oktober 1999 träder den nya epizooti- lagen och den nya zoonoslagen i kraft. Zoo- noslagen kommer enligt regeringens bedömning att innebära ökade kostnader på grund av nya arbetsuppgifter för Jordbruksverket, som skall vara tillsynsmyndighet och ha en ledande roll i arbetet med att förebygga och bekämpa zoo- noser. (Se även anslag E5 Bekämpande av smitt- samma husdjurssjukdomar.) Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 24.4 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet 1 Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt – kostnad) Utfall 1998 33 080 30 122 2 958 Prognos 1999 32 000 29 000 3 000 Budget 2000 33 800 30 800 3 000 1 Den offentligrättsliga verksamheten gäller områdena växtinspektion, kvalitetsinspek- tion av frukt och grönsaker, foderkontroll, införsel av djur, köttklassificering, m.m. Distriktsveterinärorganisationens offentligrättsliga avgifter redovisas under anslaget E2 Bidrag till distriktsveterinräorganisationen. Tabell 24.5 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet1 Intäkter Kostnader Resultat (intäkt – kostnad) Utfall 1998 8 829 8 555 274 Prognos 1999 9 000 9 000 0 Budget 2000 9 100 9 100 0 1 Uppdragsverksamheten utgörs av vattenhushållning. Distrikvsveterinärverksamheten redovisas under anslaget E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen. Avgiftsinkomsterna härrör från växtinspektion, kvalitetskontroll av frukt och grönt, vattenhus- hållning, foderkontroll, införsel av djur, köttklas- sificering m.m. Under år 2000 skall den avgifts- finansierade verksamheten bedrivas i oförändrad omfattning. För denna period beräknas intäk- terna och kostnaderna till 34 respektive 31 mil- joner kronor. Eftersom utbetalningar av EG-stöd ersätts i efterskott från EG-budgeten uppstår ett kredit- behov för Jordbruksverket. Regeringen bedömer detta kreditbehov till 5,5 miljarder kronor för år 2000. Slutsatser Implementeringen av Agenda 2000 och det nya landsbygdsprogrammet ställer fortsatta krav på utveckling och effektivisering av administratio- nen. Jordbruksverket och länsstyrelserna bör i likhet med innevarande år inom ramen för anvi- sade medel på anslag B8 Miljö-, struktur- och regioinala åtgärder få disponera resurser för så- dana åtgärder. Regeringen bedömer att 1 000 000 kronor bör tillföras anslaget på grund av Jordbruksverkets ökade arbetsuppgifter enligt ny lagstiftning inom områdena epizooti och zoonos. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 19 070 000 kro- nor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 249 096 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven för åren 2001 och 2002 beräknas vara oföränd- rade i fasta priser. Tabell 24.6 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 229 907 Pris- och löneomräkning +1 119 Justering av premier +19 070 Justering av tillfällig nivåökning 1999 -2 000 Överföring från E2 +1 000 Förslag 2000 249 096 B2 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. Tabell 5.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 18 084 Anslags- sparande 13 317 1999 Anslag 22 000 Utgifts- prognos 24 408 2000 Förslag 22 000 2001 Beräknat 22 000 2002 Beräknat 22 000 Från anslaget betalas bidrag till yttre och inre rationalisering enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering (omtryckt 1988:999). Enligt tidigare regerings- beslut lämnas även statsbidrag för åtgärder mot översvämningar i Emån. Bidrag lämnas också en- ligt förordningen (1987:606) om statligt regio- nalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag. Jordfondens verksamhet regleras i förordningen (1989:281) om jordfonden. Regeringens överväganden Resultatinformation Bidrag till jordbrukets rationalisering Från anslaget görs utbetalningar endast för tidi- gare beslutade stödåtgärder. Stöd lämnas framför allt till vissa omarronderingsprojekt i Dalarnas län. Projektens slutförande är bl.a. beroende av om fastighetsbildningsförättningarna överklagas till domstol. Från tidigare års bidragsramar finns reserverade medel som ingår som upparbetade kostnader i framför allt de äldre projekten. Jord- bruksverket har i en rapport, daterad den 22 feb- ruari 1996, redovisat att avvecklingen av om- arronderingsprojekten för berörda län kan beräknas ta fem år för Västra Götalands och Gävleborgs län samt tio år för Dalarnas län. Behovet av medel för utbetalning av tidigare beslutade stöd bedöms bli begränsat. Regeringen beräknar kostnaderna till 5 miljoner kronor för år 2000. Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti Från anslaget finansieras utgifter för att täcka förluster på grund av statlig garanti för lån till jordbrukets yttre och inre rationalisering, förvärv och drift av jordbruk, maskinhållning inom jordbruket, trädgårds- och rennäringens rationa- lisering, regionalt stöd till trädgårdsföretag i norra Sverige m.m. Det finns en möjlighet att lämna kreditgaran- tier till trädgårds- och rennäringsföretag. Det är dock för närvarande mycket liten efterfrågan på dessa lånegarantier. Garantilånestocken minskar i dagsläget nästan lika mycket som det amorteras, dvs. i ökande takt eftersom amorteringarnas re- lativa andel ökar med tiden. Regeringen beräknar kostnaderna till 17 mil- joner kronor. Jordfonden På jordfonden bokförs kostnader för länsstyrel- sernas förvärv, överlåtelse och förvaltning av jordfondsfastigheter samt köpeskilling för sålda fastigheter. Överskott och underskott i verk- samheten regleras mot statsbudgetens inkomst- sida. Så länge det finns en inlösenskyldighet vid vissa fall av vägrat förvärvstillstånd måste jord- fonden finnas kvar. Bokföringsrutinerna för fonden ändrades fr.o.m. den 1 januari 1998 för att ge en klarare överblick av fondens innehav av fastigheter och pengar. Bokfört värde beräknas uppgå till ca 130 miljoner kronor. Riksdagen har beslutat att utvärdera vissa be- stämmelser i jordförvärvslagen och fastighets- bildningslagen. Regeringen har därefter beslutat om kommittédirektiv (dir. 1999:40) till en sär- skild utredare som skall redovisa resultatet senast den 1 juni år 2000. Ströängar Från anslaget finansieras utgifter i samband med ströängsindragningen. Riksdagen behandlade år 1990 flera motioner med yrkanden om en översyn av avvittringens slutförande i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker (bet. 1989/90:BoU12, rskr. 1989/90:209). Riksdagen ansåg inte att en sådan översyn var motiverad men uttalade bl.a. att de problem som sammanhänger med ströängarna borde undersökas närmare. Riksdagen påpekade särskilt vikten av att klarhet skapas om vilka rät- tigheter som finns för dem som bor i området. Mot bakgrund av riksdagens uttalande har inom Jordbruksdepartementet en översyn gjorts av vissa frågor som rör ströängarna. Översynen har redovisats i en departementspromemoria (Ds 1997:37) Ströängar. I promemorian beskrivs de rättigheter som är knutna till ströängarna och konsekvenserna av att det finns ströängar. Det konstateras att strö- ängarna orsakar endast begränsade problem för skogsbruket och i övrigt. En avveckling föreslås ske genom fastighetsreglering. För att underlätta genomförandet av fastighetsregleringar föreslås att staten avstår från sin återlösningsrätt. Förslagen i promemorian har remissbehand- lats. En sammanställning av remissyttrandena finns i Jordbruksdepartementet (dnr Jo97/1275). Flertalet remissinstanser instämmer i den be- dömning och de förslag som redovisas i prome- morian. Hovrätten för Övre Norrland och Sametinget förespråkar dock att ett indragningsförfarande skall genomföras. Same- tinget påpekar att en utebliven avveckling av ströängarna medför att oklarheter kvarstår om ströängarnas rättsställning och därmed också om hur de förhåller sig till de samiska rättigheterna. Som konstateras i promemorian medför före- komsten av ströängar i praktiken endast begrän- sade problem varför något omedelbart behov av åtgärder inte föreligger. Mot bakgrund av det arbete som i andra sammanhang för närvarande bedrivs angående samernas rätt till mark anser regeringen att promemorians förslag för närva- rande inte bör genomföras. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 22 000 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. B3 Djurregister Tabell 5.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 20 521 Anslags- sparande 3 924 1999 Anslag 14 000 Utgifts- prognos 16 800 2000 Förslag 15 993 2001 Beräknat 16 310 1 2002 Beräknat 16 655 1 1 Motsvarar 15 993 tkr i 2000 års prisnivå. Anslaget skall täcka investeringskostnader och driften för en databas för registrering av nötkrea- tur. Jordbruksverket har på regeringens uppdrag träffat avtal med Svensk Mjölk om arbetsfördel- ningen m.m. mellan verket och Svensk Mjölk. Jordbruksverket har ett kontor i Söderhamn för den del av hanteringen som bedrivs av verket. Kontoret har under år 1999 ca 17 fast anställda för hanteringen av djurregistret. Databasen är i drift sedan den 1 januari 1998. Delar av system- utvecklingsarbetet som skall underlätta och effektivisera hanteringen genomförs under år 1999. Registret finansieras med avgifter som in- levereras på inkomsttitel. Under år 2000 fortsätter arbetet med att ut- veckla ett grisregister över förflyttningar av grupper av grisar. Syftet med grisregistret är främst att möjliggöra en spårning av smittade djur vid eventuella sjukdomsutbrott. Regeringens överväganden Resultatinformation Kostnaderna för driften av databasen för regist- rering av nötkreatur har belastat anslaget fr.o.m. budgetåret 1998. Under år 1999 kommer arbetet med att införa ett grisregister att påbörjas. An- slaget för år 1999 kommer att tas i anspråk för uppbyggnaden av grisregistret. Grisregistret upp- rättas i enlighet med direktiv 97/12/EG av den 17 mars 1997 om ändring och uppdatering av di- rektiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen. Regeringen har även fortsätt- ningsvis för avsikt att ta anslaget i anspråk för fortsatt investering och drift av grisregistret. I likhet med databasen för registrering av nötkrea- tur kommer grisregistret att finansieras genom att avgifter inlevereras på inkomsttitel. Ett be- myndigande att ta ut sådana avgifter finns i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jord- bruksprodukter. Kostnaden för investering och drift år 2000 beräknas uppgå till ca 4 miljoner kronor. Finansieringen av gjorda investeringar och drift sker genom att intäkterna från avgiften inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 15 993 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. Tabell 24.9 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 14 000 Pris- och löneomräkning -7 Ökat resursbehov +2 000 Förslag 2000 15 993 B4 Statens utsädeskontroll Tabell 24.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 583 Anslags- sparande 790 1999 Anslag 1 002 Utgifts- prognos 1 400 2000 Förslag 1 058 2001 Beräknat 1 074 1 2002 Beräknat 1 091 1 1 Motsvarar 1 058 tkr i 2000 års prisnivå. Statens utsädeskontroll är centralt organ för cer- tifiering av utsädesvaror. Denna verksamhet finansieras med avgifter. Statens utsädeskontroll utför också viss kvali- tetskontroll utanför certifieringssystemet. Denna verksamhet är anslagsfinansierad liksom myn- dighetens internationella verksamhet. Statens utsädeskontrolls del av effektmålen inom utgiftsområde 23 är att bidra till att ett full- gott utsäde används i landet med syfte bl.a. att minska användningen av bekämpningsmedel för att på så sätt främja en effektiv och hållbar växt- odling i landet. Regeringens överväganden Resultatinformation Statens utsädeskontrolls årsredovisning uppvisar ett negativt resultat för år 1998. Jämfört med föregående år innebär resultatet dock en bety- dande förbättring. I resultatet ingår vidare en- gångskostnader för speciella projekt avseende utökade analyser av eget utsäde. Den andel av det totala utsädesbehovet som täcks av certifierat ut- säde varierar mellan olika växtslag. De senaste tre åren har den totalt certifierade kvantiteten av fröburna växtslag ökat konstant medan certifie- ringen av utsädespotatis har varit i stort sett oförändrad. Ökad användning av certifierat ut- säde innebär att sundare utsäde används, vilket får antas vara ett sätt att påverka behovet av be- kämpningsmedel i jordbruket. Den anslagsfinansierade verksamheten om- fattade under budgetåret 1997 ca 2,4 procent av den totala omsättningen, samma andel som under föregående år. Denna består huvudsakli- gen av internationell verksamhet och av kvali- tetskontroll av prydnadsväxter, som ligger utanför certifieringssystemet. Den avgiftsfinansierade verksamheten skall drivas med full kostnadstäckning. Under år 1998 har fördelningen av omkostnader ändrats för att få fram ett mer rättvisande påslag. Samtidigt har omkostnaderna minskat kraftigt till följd av att 1997 års engångskostnader för utredning avse- ende ett nytt ADB-system har fallit bort. Tabell 24.11 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1998 19 355 18 877 478 Prognos 1999 20 145 20 000 145 Budget 2000 20 145 20 000 145 Tabell 24.12 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1998 5 963 6 706 -743 Prognos 1999 5 930 6 000 -70 Budget 2000 4 830 5 000 -170 Slutsatser Statens utsädeskontroll har under 1990-talet genomfört omfattande kostnadsreduktioner. I syfte att ytterligare öka kostnadseffektiviteten diskuteras nu bl.a. möjligheten att samutnyttja personal med andra organisationer. Statens utsä- deskontrolls andel av den totala certifieringen har ökat samtidigt som den totala certifieringen i absoluta tal har ökat jämfört med tidigare år. En- ligt regeringens bedömning finns inte någon an- ledning att ändra inriktning på verksamheten. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 50 000 kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 058 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven beräknas vara oförändrade i fasta priser åren 2001 och 2002. Tabell 24.13 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 1 002 Pris- och löneomräkning +6 Justering av premie +50 Förslag 2000 1 058 B5 Statens växtsortnämnd Tabell 24.14 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 1 476 Anslags- sparande 716 1999 Anslag 1 371 Utgifts- prognos 1 587 2000 Förslag 1 410 2001 Beräknat 1 432 1 2002 Beräknat 1 455 1 1 Motsvarar 1 410 tkr i 2000 års prisnivå. Statens växtsortnämnd handlägger ärenden om växtförädlarrätt enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) och är behörig myndighet i frågor som rör Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV). Växtsort- nämnden fullgör vidare de uppgifter som får ut- föras av ett nationellt organ enligt rådets förord- ning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt. Nämnden handlägger också ärenden enligt utsädesförordningen (1993:1375) om intagning av växtsorter i sortlistan. Växtsortnämndens del av effektmålen inom utgiftsområde 23 är att bidra till att växtodlingen i landet har tillgång till sådana växtsorter som möjliggör en anpassning till de allmänna od- lingsförutsättningarna i landet och till behovet av en uthållig växtodling. Nämnden skall därför pröva ärenden i fråga om godkännande av växtsorter för intagning i sortlistan med ut- gångspunkt i dessa kriterier. Växtsortnämnden skall erbjuda en kostnadseffektiv service i ären- den om växtförädlarrätt och sortlista. Regeringens överväganden Resultatinformation Växtsortnämndens verksamhet för år 1998 visar ett negativt resultat, 59 000 kronor. Nämnden har ett ackumulerat anslagssparande på 716 000 kronor. Under år 1998 godkände nämnden 30 sorter för intagning i sortlistan. En påtaglig ten- dens är att andelen utländska sorter ökar. Växtsortnämnden har vid godkännande tagit hänsyn till sådana förbättringar som innebär ökad anpassning till odlingsförutsättningarna i landet. Intäkterna från årsavgifter för växtförädlar- rätten och från ansökningsavgifterna för sortlis- tan har varit högre än beräknat. Det försämrade resultatet beror på ADB-kostnader för ett nytt ansökningssystem. Tabell 24.15 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1998 1 312 1 497 -185 Prognos 1999 1 300 1 350 -50 Budget 2000 1 300 1 350 -50 Budget för avgiftsbelagd verksamhet I och med att sortlisteprövningen avgiftsbelagts drivs nämndens hela verksamhet med full kost- nadstäckning. För 98 procent av nämndens upp- drag är annan än staten uppdragsgivare. Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kom- pensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 33 000 kronor. Enligt regeringens bedömning finns inte någon anledning att ändra inriktning på Växtsortnämndens verksamhet. Regeringen be- dömer anslagsbehovet till 1 410 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven beräknas vara oföränd- rade i fasta priser åren 2001 och 2002. Tabell 24.16 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 1 371 Pris- och löneomräkning +6 Justering av premie +33 Förslag 2000 1 410 B6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket Tabell 24.17 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 43 710 Anslags- sparande 44 415 1999 Anslag 26 740 Utgifts- prognos 38 900 2000 Förslag 26 934 2001 Beräknat 27 391 1 2002 Beräknat 27 877 1 1 Motsvarar 26 934 tkr i 2000 års prisnivå. Anslaget disponeras av Jordbruksverket för att inom skilda handlingsprogram, huvudsakligen genom försöks- och utvecklingsverksamhet, styra utvecklingen inom jordbruket och träd- gårdsnäringen mot minskat växtnäringsläckage, minskad ammoniakavgång, säkrare och minskad användning av kemiska bekämpningsmedel, be- varande av biologisk mångfald och ökad andel ekologisk produktion. Likaså disponeras anslaget för uppföljning och utvärdering av den gemen- samma jordbrukspolitikens miljöeffekter. Anslagsbehållningen som under åren 1997– 2001 skall utnyttjas för försöks- och utvecklings- verksamhet avseende miljöförbättrande åtgärder är för perioden intecknad för flerårig verksamhet och kommer löpande att utnyttjas. Regeringens överväganden Resultatinformation För budgetåret 1999 har anvisats 26,7 miljoner kronor. Från anslaget har medel använts för för- söks- och utvecklingsverksamhet inom vardera bekämpningsmedelsprogrammet och program- met för minskat växtnäringsläckage. Anslaget har även använts för försöks- och utvecklingsverk- samhet samt marknadsstödjande åtgärder för ekologisk produktion. Dessutom har medel an- vänts för funktionstest av lantbrukssprutor och utvärdering och uppföljning av den gemen- samma jordbrukspolitikens miljöeffekter. Målet med handlingsprogrammet för be- kämpningsmedel är att hälso- och miljöriskerna skall fortsätta att minska. Resultatet av hand- lingsprogrammet åren 1986–1996 är att miljö- och hälsoriskerna reducerats med 65 procent respektive 76 procent (beräknat som miljö- samt hälsoindex gånger försåld volym bekämpnings- medel). Under åren 1997 och 1998 har dock an- vändningen av bekämpningsmedel ökat. Orsa- ken är delvis en förändrad prisrelation mellan bekämpningsmedel och mekanisk bekämpning, delvis ett resultat av den gemensamma jord- brukspolitiken, t.ex. ökad odlingsareal. Förutsättningarna är goda för att uppnå målet tio procent ekologiskt odlad åkerareal år 2000. Anslutningen till miljöprogrammet år 1999 pekar mot att ca 9 procent av åkerarealen nu od- las ekologiskt. Växtnäringsförluster genom kväveläckage och ammoniakavgång är ett av jordbrukets största miljöproblem. Miljömålen har inte nåtts trots arbete inom befintliga åtgärdsprogram. Slutsatser Enligt Jordbruksverkets bedömning kommer det att krävas åtgärder utöver de som anges i hand- lingsprogrammet för bekämpningsmedel för att de uppställda målen skall nås till år 2001. Kemi- kalieinspektionen har regeringens uppdrag att inom ramen för miljökvalitetsmålet "Giftfri miljö" föreslå åtgärdsstrategier. Jordbruksverket har på regeringens uppdrag föreslagit ett nytt mål för den ekologiska pro- duktionen efter år 2000. Regeringen har gett Jordbruksverket i upp- drag att till den 31 december 1999 redovisa ett förstärkt åtgärdsprogram för att minska kväve- läckaget till jordbruket. Jordbruksverket har dessutom i uppdrag att föreslå delmål och sek- torsmål för jordbruket vad gäller miljökvalitets- målen "Bara naturlig försurning" och "Ingen övergödning" till den 1 oktober 1999. Regeringen anser att medel inom anslaget skall användas för att genomföra handlingsprogram- men vad avser försöks- och utvecklingsverksam- het m.m. För år 2000 innebär det att försöks- och utvecklingsverksamheten bör omfatta åtgär- der motsvarande 8,5 miljoner kronor inom be- kämpningsmedelsprogrammet och 8,5 miljoner kronor inom programmet för minskat växt- näringsläckage. Försöks- och utvecklingsverk- samhet samt marknadsstödjande åtgärder inom området ekologisk produktion skall kunna om- fatta åtgärder motsvarande 14 miljoner kronor, varav högst 2 miljoner kronor för marknads- stödjande åtgärder. Kostnader avseende mark- nadsstödjande åtgärder bör få belasta anslaget, men på sikt är det rimligt att marknadsaktörerna tar det fulla ansvaret för sådana åtgärder. Utöver dessa ändamål bör medel kunna rymmas för ut- värdering och uppföljning av den gemensamma jordbrukspolitikens miljöeffekter, för utbildning om utrustning i anslutning till verksamheten med funktionstester av lantbrukssprutor samt för internationellt standardiseringsarbete. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 26 934 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven beräknas vara oförändrade i fasta priser åren 2001 och 2002. B7 Bekämpande av växtsjukdomar Tabell 5.18 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 2 114 Anslags- sparande 496 1999 Anslag 2 629 Utgifts- prognos 3 125 2000 Förslag 2 629 2001 Beräknat 2 629 2002 Beräknat 2 629 Anslaget belastas med kostnader för åtgärder mot växtskadegörare enligt växtskyddslagen (1972:318) samt för vissa förluster till följd av sådana åtgärder. Kostnaderna för beredskapsåt- gärder mot karantänskadegörare finansieras också med detta anslag, liksom kostnaderna för undersökningar av växtprover som av Jord- bruksverkets växtinspektion överlämnas för laboratoriemässig diagnostisering. Vidare har efter medlemskapet i EU tillkommit kostnader för verifiering av de svenska skyddade zonerna och marknadskontroll. Regeringens överväganden Resultatinformation Det fytosanitära läget är i stort sett gott. Växt- material som når Sverige är generellt av hög sundhetsstatus och få avvisningar har behövt göras i importkontrollen. Genom god samverkan med tullverket har en sundhetsmässig uppfölj- ning av införd matpotatis från kontinenten kun- nat ske. Detta mot bakgrund av en allt för hög förekomst av potatissjukdomar i flera länder. Ett nytt system för exportkontroll av virke har in- förts som förbilligar exportförfarandet för före- tagen. Produktionskontrollen fungerar väl och systemet med s.k. växtpass accepteras av de flesta aktörerna. Arbetet med att göra marknadskon- trollen mer effektiv och mer riskstyrd har ut- vecklats vidare under året men är fortfarande under uppbyggnad. Arbetet med kartläggning och bekämpning av vissa potatissjukdomar fort- skrider eftersom kunskapen om smittoläget fortfarande i vissa hänseenden är otillräcklig. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 2 629 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven för åren 2001 och 2002 beräknas vara oföränd- rade. B8 Miljö-, struktur- och regionala åtgärder Tabell 24.19 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 1 1 740 106 Anslags-1 sparande 975 174 1999 Anslag 1 2 194 500 Utgifts-1 prognos 2 060 200 2000 Förslag 2 118 000 2001 Beräknat 2 118 000 2002 Beräknat 2 118 000 1 Redovisningen baseras på en sammanslagning av de tidigare anslagen B8, B10 samt B12. Anslaget ersätter de tidigare anslagen B8, B10 och B12 genom att strukturstöden inom livsme- delssektorn, de regionala stöden till jordbruket och de kompletterande åtgärderna kommer att ingå i ett nytt svenskt landsbygdsprogram (se även avsnitt 5.6). Till anslaget förs även det na- tionella stödet till jordbruket i norra Sverige i likhet med tidigare. Regeringens överväganden Resultatinformation Nedan redovisas utvecklingen av 1999 års anslag som motsvarar de åtgärder som kommer att ut- göra basen för det nya landsbygdsprogrammet. 1999 års anslag B8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn Tabell 24.20 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B8) Tusental kronor 1998 Utfall 80 631 Anslags- sparande 113 905 1999 Anslag 107 500 Utgifts- prognos 108 000 Under anslaget har anvisats medel för de av Sverige tillämpade horisontella strukturstöden inom jordbruket som ingår i EG:s strukturstöd för mål 5a (investeringsstöd till lantbrukare, startstöd till yngre jordbrukare samt stöd till be- arbetning och avsättning av jord- och skogs- bruksprodukter). Bestämmelser om strukturstö- den finns i förordningen (1995:1195) om startstöd till yngre företagare med jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag, förordningen (1995:1271) om investeringsstöd till den som förädlar eller saluför produkter från jordbruket eller skogsbruket och förordningen (1996:1431) om investeringsstöd till företagare med jord- bruks-, trädgårds- eller renskötselföretag. Målet för åtgärderna är att bidra till en rationell pro- duktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och att utveckla livsmedelsproduktionen så att ökad sysselsättning, regional balans och uthållig till- växt erhålls. För samtliga stöd under anslaget gäller att ut- betalningar oftast sker senare än under ansök- ningsåret. Vad gäller investeringsstöd till lant- brukare och stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter beror utbetal- ningstakten på den faktiska investeringstakten. Detta gör det svårt att årsvis budgetera utbetal- ningarna under anslaget. Åtaganden ingångna år 1999 kommer alltså att belasta anslaget under den kommande perioden. Investeringsstöd till lantbrukare började tilläm- pas under år 1997. Intresset för stödet har varit relativt stort. Under år 1998 beviljades totalt 1 229 stöd, vilket kommer att ge investeringar om totalt ca 640 miljoner kronor. Beslut om startstöd till yngre jordbrukare inne- bär ett åtagande för en femårsperiod. År 1998 beviljades 182 startstöd till företag. Detta mot- svarade en ökning med 30 beviljade stöd jämfört med år 1997. Av dessa företag hade hälften mjölkproduktion som huvudsaklig produk- tionsinriktning. Under år 1998 genomförde Jordbruksverket en enkätundersökning om startstödet och investeringsstödet. Intresset för att ansöka om stöd för bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter har hittills varit mycket stort, främst inom mjölk- och köttsektorerna. Inom mål 6-området har dock intresset varit mindre än förväntat. Totalt har under programperioden fram till maj 1999 stöd om 275 miljoner kronor beviljats. Under 1999 års ansökningsperiod har ansök- ningar inkommit om totalt mer än 260 miljoner kronor. Resterande belopp att bevilja är endast ca 70 miljoner kronor. 1999 års anslag B10 Regionala stöd till jordbruket Tabell 24.21 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B10) Tusental kronor 1998 Utfall 728 102 Anslags- kredit -35 122 1999 Anslag 717 000 Utgifts- prognos 739 600 Under anslaget har medel anvisats för det av EG medfinansierade kompensationsbidraget till norra respektive södra Sverige samt för det na- tionella stödet till jordbruket i norra Sverige. Bestämmelser om de regionala stöden finns i förordningen (1995:1174) om kompensationsbi- drag till jordbruk i bergsområden och mindre gynnade områden samt i förordningen (1996:93) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Kompensationsbidrag lämnas som areal- eller djurbidrag i de områden som fastställts som bergsområden eller mindre gynnade områden (s.k. LFA-områden). Stödet säkerställer fortsatt markanvändning för jordbruksändamål och bi- drar därmed till en livskraftig landsbygd. Vidare är stödet viktigt för bevarandet av landskapet. Kompensationsbidraget integreras genom be- slutet om Agenda 2000 i EG-förordningen för landsbygdens utveckling och kommer därmed att ingå i det svenska landsbygdsprogrammet fr.o.m. år 2000. Enligt anslutningsfördraget får Sverige lämna nationellt stöd för att upprätthålla produktionen i norra Sverige (stödområdena 1–3). Stöd kan lämnas för slaktsvin, suggor, getter, ägg, potatis, bär och grönsaker samt som pristillägg och transportstöd för mjölk. Stödet är beräknat utifrån förutsättningen att den totala stödnivån före EU-medlemskapet skall kunna upprätthål- las. Anslaget överskreds under år 1998 huvudsak- ligen beroende på ökade stödvolymer för kom- pensationsbidraget i norra Sverige. Så beräknas även ske under år 1999. År 2000 träder det nya landsbygdsprogrammet i kraft varvid stödnivå- erna för kompensationsbidraget kommer att an- passas för att underskott skall undvikas. 1999 års anslag B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket Tabell 24.22 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B12) Tusental kronor 1998 Utfall 931 373 Anslags- sparande 896 392 1999 Anslag 1 370 000 Utgifts- prognos 1 212 600 Anslaget har använts i huvudsak för att finansiera de kompletterande åtgärderna inom den gemen- samma jordbrukspolitiken, vilka är obligatoriska för Sverige som medlemsstat i EU. Dessa är dels miljöåtgärder inom jordbruket, vilka är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven och som utformats i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om pro- duktionsmetoder inom jordbruket, dels skogs- bruksåtgärder inom jordbruket i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2080/92 av den 30 juni 1992 om en gemenskapsordning för stöd till skogsbruksåtgärder inom jordbruket. Bestäm- melser finns även i förordningen (1997:1336) om miljöstöd och förordningen (1997:22) om stöd till skogliga åtgärder inom jordbruket. Knappt hälften av kostnaderna för åtgärderna finansieras av EG. Inom anslaget har också finansierats ett natio- nellt anläggningsstöd för plantering av energiskog i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upp- rättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor. Närmare bestämmelser finns i förordningen (1997:75) om anläggnings- stöd till plantering av fleråriga grödor för pro- duktion av biomassa. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Startstöd till yngre jordbrukare, stöd till bear- betning och avsättning av jord- och skogsbruks- produkter, (tidigare anslag B8, post 2 repektive 3), samt kompletterande åtgärder (tidigare anslag B12, post 1) är stödformer som bygger på fler- åriga åtaganden mellan staten och stödmotta- garna. Tabell 24.23 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 3 150 000 2 706 611 2 532 111 - - Nya förpliktelser 936 000 1 050 000 1 747 500 - - Infriade förpliktelser 1 -1 379 389 -1 224 500 -1 618 500 -1 359 500 -1 354 500 Utestående förpliktelser vid årets slut 2 706 611 2 532 111 2 661 111 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam2 3 255 000 2 532 000 2 555 000 - - 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. 2 Differensen mellan utestående förpliktelser vid årets slut och föreslagen bemyndiganderam täcks av anslagssparande. Det innebär att staten åtar sig framtida eko- nomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslagsmedel, vilket framgår av tabell 5.23. Beräkningen grundar sig på anta- gandet om en oförändrad omfattning av lands- bygdsprogrammet. Av denna anledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna beslut om stöd som innebär utgifter på högst 2 555 miljoner kronor efter år 2000. Slutsatser Regeringen har för avsikt att överlämna ett för- slag till landsbygdsprogram till EG-kommissio- nen. Mot bakgrund av vad som anförts i avsnitt 5.6 Hållbart jordbruk bör det nya anslaget motsvara tidigare nivåer. Eventuella förändringar av anslag och bemyndiganderamar kommer att föreslås riksdagen i 2000 års ekonomiska vårproposition. Vid beräkning av anslaget för budgetåret 2000 skall dock hänsyn tas till vad regeringen anfört i 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) om engångsvis minskning av an- slaget för kompletterande åtgärder inom jord- bruket. Anslaget bör därutöver tillfälligt sänkas för att finansiera åtgärder vad avser växtgenetiska resurser samt åtgärder inom livsmedelsområdet. Implementeringen av Agenda 2000 och nya landsbygdsprogrammet ställer fortsatta krav på utveckling och effektivisering av administratio- nen. Jordbruksverket och länssyrelserna bör i likhet med innevarande år inom ramen för anvi- sade medel få disponera resurser för sådana åt- gärder. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 2 118 000 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oföränd- rade. Tabell 24.24 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Överföring från anslaget B8 110 000 Överföring från anslaget B10 717 000 Överföring från anslaget B12 1 320 000 Överföring till anslaget F1 -5 000 Överföring till anslaget F6 -20 000 Överföring till anslaget G3 -4 000 Förslag 2000 2 118 000 B9 Från EG-budgeten finansierade miljö-, struktur- och regionala åtgärder Tabell 24.25 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 1 1 223 298 Anslags-1 sparande 1 152 094 1999 Anslag 1 1 760 000 Utgifts-1 prognos 1 616 200 2000 Förslag 1 717 500 2001 Beräknat 1 717 500 2002 Beräknat 1 717 500 1 Redovisningen baseras på en sammanslagning av de tidigare anslagen B9, B11 samt B13. Anslaget ersätter de tidigare anslagen B9, B11 och B13 genom att strukturstöden inom livsme- delssektorn, de regionala stöden till jordbruket och de kompletterande åtgärderna kommer att ingå i ett nytt svenskt landsbygdsprogram (se även avsnitt 5.6). Till anslaget förs även Jord- bruksfondens utvecklingssektions finansiering av mål 1- och LEADER+-programmen. Regeringens överväganden Resultatinformation Här redovisas utvecklingen av 1999 års anslag som motsvarar de åtgärder som kommer att ut- göra basen för det nya landsbygdsprogrammet enligt beskrivning under anslaget B8 Miljö-, struktur- och regionala åtgärder. 1999 års anslag B9 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd Tabell 24.26 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B9) Tusental kronor 1998 Utfall 89 782 Anslags- sparande 129 021 1999 Anslag 127 500 Utgifts- prognos 122 200 Under anslaget har anvisats ett belopp motsva- rande EG:s finansiering av strukturstöden inom livsmedelssektorn; investeringsstöd till lantbru- kare, startstöd till yngre jordbrukare och stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogs- bruksprodukter, som redovisas under 1999 års anslag B8 Strukturstöd inom livsmedelssektorn. Vad gäller stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter så har en ökning av EG-medel skett för att kompensera de valu- taförändringar som skett. 1999 års anslag B11 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd Tabell 24.27 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B11) Tusental kronor 1998 Utfall 256 471 Anslags- sparande 185 512 1999 Anslag 325 000 Utgifts- prognos 343 500 Under anslaget har anvisats ett belopp motsva- rande EG:s finansiering av regionala stöd till jordbruket dels kompensationsbidrag till norra respektive södra Sverige, dels övriga regionala stöd till den del de finansieras av EG:s jord- bruksfond och är hänförliga till den struktur- fondsperiod som löper mellan åren 1995–1999. I regionala stöd innefattas stöd till lands- bygdsutveckling inom nuvarande mål 5b, mål 6 och de s.k. gemenskapsinitiativen, Leader II och Interreg II, som delfinansieras av Jordbruksfon- den. År 1999 är sista år för att fatta beslut om dessa projektstöd. Utbetalningar av beslutade medel fortgår t.o.m. år 2001. Utbetalningstakten har under större delen av programperioden varit låg, vilket resulterat i ett stort anslagssparande. Beslutsramen beräknas dock intecknas i sin hel- het och utbetalningstakten öka betydligt under tiden fram t.o.m. år 2001. Kompensationsbidraget kommer fr.o.m. år 2000 att ingå i det svenska landsbygdsprogram- met. Ökade stödvolymer har medfört att an- slagsposterna för kompensationsbidrag över- skreds år 1998. Så beräknas även ske under år 1999. År 2000 träder det nya landsbygds- programmet i kraft varvid stödnivåerna för kompensationsbidraget kommer att anpassas för att underskott skall undvikas. Under strukturfondsperioden 2000–2006 kommer Jordbruksfonden att ge stöd till insatser för landsbygdsutveckling i mål 1 och gemen- skapsinitiativet LEADER+. De projekt som under innevarande strukturfondsperiod med- finansierats av Jordbruksfonden i nuvarande mål 5b motsvaras under perioden 2000–2006 av åt- gärder för landsbygdsutveckling inom ramen för landsbygdsprogrammet. 1999 års anslag B13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder Tabell 24.28 Anslagsutvecklingen (1999 års anslag B13) Tusental kronor 1998 Utfall 877 046 Anslags- sparande 837 561 1999 Anslag 1 307 500 Utgifts- prognos 1 150 500 Anslaget har använts för att anvisa ett belopp motsvarande EG:s finansiering av komplette- rande åtgärder inom jordbruket. Även informa- tions-, utbildnings- och rådgivningsinsatser för jordbrukare och skogsägare med jordbruksmark har omfattats. Den nationella finansieringen av vissa informations-, utbildnings- och rådgiv- ningsinsatser för skogsägare sker över 1999 års anslag B12 Kompletterande åtgärder inom jord Tabell 24.29 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 3 120 000 3 023 608 2 952 108 - - Nya förpliktelser 896 000 1 329 000 1 897 000 - - Infriade förpliktelser 1 -992 392 -1 400 500 -1 882 500 -1 679 500 -1 504 500 Utestående förpliktelser vid årets slut 3 023 608 2 952 108 2 966 608 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam2 3 339 000 2 589 000 2 769 000 - - 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. 2 Differensen mellan utestående förpliktelser vid årets slut och föreslagen bemyndiganderam täcks av anslagssparande. bruket och anslaget H1 Skogsvårdsorganisatio- nen: Förvaltningskostnader. Anslaget har också använts för EG:s med- finansiering avseende stöd till vitaliseringsgöds- ling av försurningsdrabbad skogsmark. Detta in- går som en del i det svenska programmet för stöd till skogsbruksåtgärder enligt rådets förord- ning (EEG) nr 2080/92 av den 30 juni 1992 om en gemenskapsordning för stöd till skogs- bruksåtgärder inom jordbruket. Motsvarande nationell finansiering har skett över anslaget H2 Insatser för skogsbruket. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Startstöd till yngre jordbrukare, stöd till bear- betning och avsättning av jord- och skogspro- dukter, (tidigare anslag B9, posterna 2 repektive 3), regionala stöd (tidigare anslag B11, post 4) samt kompletterande åtgärder (tidigare anslag B13, post 1) är stödformer som bygger på fler- åriga åtaganden mellan staten och stödmotta- garna. Det innebär att staten åtar sig framtida eko- nomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslagsmedel, vilket framgår av tabell 5.29. Av denna anledning föreslås riks- dagen bemyndiga regeringen att godkänna beslut om stöd som innebär utgifter på högst 2 769 miljoner kronor efter år 2000. Beräkningen grundar sig på antagandet om en oförändrad omfattning av landsbygdsprogram- met. Slutsatser Regeringen bedömer enligt samma resonemang som under anslaget B8 anslagsbehovet till 1 717 500 kronor för år 2000. Mot bakgrund av vad som anförts i avsnitt 5.6 Hållbart jordbruk bör de nya anslagen motsvara tidigare nivåer. Eventuella förändringar av anslag och bemyndiganderamar kommer att föreslås riksdagen i 2000 års ekonomiska vårproposition. Vid beräkning av anslaget för budgetåret 2000 skall dock hänsyn tas till vad regeringen anfört i 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) om engångsvis minskning av an- slaget för från EG-budgeten finansierade komp- letterande åtgärder inom jordbruket. Fördelningen mellan strukturfonderna av de EG-medel som Sverige erhåller för mål 1 under perioden 2000–2006 är ännu inte klar. Länssty- relserna i de två mål 1-regionerna skall senast den 1 oktober 1999 till regeringen redovisa förslag till utvecklingsplaner vari ingår en finansiell uppdel- ning mellan fonderna. Efter regeringsbehandling skall förslagen överlämnas till och godkännas av EG-kommissionen. Fördelningen mellan fon- derna väntas bli klar i början av år 2000. Tilldelningen till gemenskapsinitiativen, där- ibland LEADER+, blir troligtvis klar under år 1999. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 717 500 000 kronor. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. Tabell 24.30 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Överföring från B9 125 000 Överföring från B11 325 000 Överföring från B13 1 267 500 Förslag 2000 1 717 500 B10 Arealersättningar och djurbidrag m.m. Tabell 5.31 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 4 372 510 Anslags- sparande 1 107 222 1999 Anslag 3 650 000 Utgifts- prognos 3 996 800 2000 Förslag1 1 321 000 2001 Beräknat 5 269 500 2002 Beräknat 5 407 400 1 Förslaget utgår ifrån att en förskjutning av utbetalningen av arealersättningar sker till januari 2001. Från anslaget utbetalas direktbidrag i form av arealersättning, djurbidrag m.m. Anslaget är ob- ligatoriskt för alla medlemsländer inom EU och finansieras helt från EG-budgeten. Arealersättning lämnas för odling av spann- mål, oljeväxter, baljväxter, oljelin, gräsensilage och areal uttagen ur produktion. Vidare finns arealbaserade ersättningssystem för bl.a. spå- nadslin, odling av vicker m.m. Ett villkor för er- sättning är att åkermark tas ur livsmedels- eller foderproduktion. För år 1998 gällde att 5 pro- cent skulle tas ur produktion. En förändring till 10 procent gäller för år 1999. Det totala bidraget är begränsat till en maximiareal, kallad basareal. För svenskt vidkommande uppgår basarealen till drygt 1,73 miljoner hektar. Av denna betalades ersättning till jordbrukarna år 1998 för knappt 1,6 miljoner hektar. Det agromonetära systemet innehåller regler om kompensation då valutakursförändringar le- der till lägre stödbelopp i nationell valuta. Den 1 juli 1998 sänktes den svenska frysta kursen för arealersättning och därmed kan s.k. komplette- rande kompensationsstöd som finansieras av EG-budgeten utnyttjas under tre år. Även den 1 juli 1999 sänktes växelkursen för arealersätt- ningen, vilket utlöste ytterligare ett komplette- rande kompensationsstöd på tre år. För oljeväxter finns en särskild basareal, som för Sveriges vidkommande är 123 300 hektar. Oljeväxtodlingen har minskat kraftigt sedan EU- inträdet och under år 1998 odlades ca 50 000 hektar. År 1999 skedde en återhämtning till ca 72 000 hektar. Följande stödbelopp per hektar för grödor tilldelades Sverige år 1999 (preliminära belopp): Tabell 24.32 Stödbelopp Grödor Antal hektar Genomsnittligt stöd- belopp Spannmål 1 200 000 2 029 kr/ha Baljväxter 30 000 2 933 kr/ha Uttagen areal 270 000 2 570 kr/ha Oljelin 34 000 3 924 kr/ha Oljeväxter 72 000 3 367 kr/ha Djurbidrag lämnas för am- och dikor, handjur av nöt samt för tackor och getter. Bidraget baseras på tilldelade bidragsrätter. Sverige tilldelades föl- jande bidragsrätter för år 1999: Tabell 24.33 Djurbidrag Djur Bidragsrätter Bidrag från EG Am- och dikor 155 000 1 372 kr/ko Handjur 226 328 1 278 kr/tjur 1 029 kr/stut Tackor 180 000 228 kr/tacka (prel.) Utöver bidragen per djur betalades år 1999 ex- tensifieringsbidrag ut till producenter av handjur och am- och dikor om djurtätheten på företaget var mindre än 1,4 djurenheter per hektar. Ett högre extensifieringsbidrag beviljades om djur- tätheten var mindre än 1,0 djurenheter per hek- tar. Beräkningen av anslaget har grundats på ett fullt utnyttjande av stöden. Anslagssparande har uppstått på anslaget, bl.a. genom att alla stöd inte utnyttjats maximalt. Det ackumulerade anslags- sparandet år 1998 medförde en engångsvis ned- dragning av anslaget för år 1999 med 650 miljo- ner kronor, vilket aviserades i 1999 års budgetproposition. Regeringens överväganden Resultatinformation Under år 1998 utnyttjades 91 procent av den to- tala basarealen, dvs. arealen odlades med ersätt- ningsberättigade grödor eller var uttagen ur livsmedels- eller foderproduktionen. Utnyttjan- det av basarealen har varit relativt oförändrad de senaste två åren. Även djurbidragen har varit relativt oföränd- rade. Kvoten för handjursbidrag utnyttjades till fullo medan utnyttjandet av bidragsrätterna för am- och dikor var 89 procent och för tackor 86 procent. Av den maximala kvoten kunde en- dast ca 147 500 bidragsrätter utnyttjas år 1998 då resterande del av kvoten hade frysts. Räknat på tillgänglig del av kvoten är utnyttjandet 94 procent år 1998. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Arealersättning avseende år 2000 om ca 3,7 mil- jarder kronor utbetalas först i januari 2001. Det innebär att staten åtar sig framtida ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för re- dan anvisade anslagsmedel. Av denna anledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna stöd som innebär utgifter på högst 3 800 000 000 kronor efter år 2000. Slutsatser Den jordbrukspolitiska reformen, Agenda 2000, innebär att nya regler kommer att införas för arealersättningen och djurbidragen under år 2000. (Se avsnitt 3.3.2 Viktiga statliga insatser inom utgiftsområdet samt information om effekter.) Arealersättningen för spannmål kom- mer att öka medan en sänkning kommer att ske för övriga grödor. Dessutom kommer arealer- sättningar att införas för gräsensilage. Tork- ningsersättning utgår för spannmål och olje- växter i stödområdena 1–3. Beslutet om Agenda 2000 ger möjlighet att utbetala arealersättningar i januari. Denna möjlighet utnyttjas, vilket för år 2000 innebär en förskjutning av utbetalningar motsvarande ca 3,7 miljarder kronor. För am- och dikobidraget innebär beslutad reform i stort att bidragsbeloppen höjs och att am- och dikobi- drag även kan sökas för kvigor. Bidragsbeloppen höjs även för handjur. Dessutom återgår antalet bidragsrätter för såväl am- och dikor som för handjur till ursprungsnivå. Sverige får behålla de nivåer som fastställdes i anslutningsfördraget. Slaktbidrag är en ny stödform som kommer att införas och Sverige har liksom de andra med- lemsstaterna tilldelats ett nationellt kuvert som på objektiva grunder skall betalas ut till produ- centerna. Sverige avser att dela ut medel ur det nationella kuvertet som ett tillägg på slaktbidra- gen för tjurar, stutar och kvigor. På grund av förskjutningen av utbetalningen av arealstödet för år 2000 anpassas anslagsnivån engångsvis nedåt. Anslagsutvecklingen är dock stigande, vilket är en konsekvens av den jord- brukspolitiska reformen Agenda 2000. På nöt- köttsområdet utgår kompensation i form av stegvis höjda djurpremier för den prissänkning på 20 procent som genomförs under tre år. Vid beräkningen av anslaget för budgetåret 2000 har hänsyn tagits till kompensation från EG-budgeten för valutakursförändringar. Dessa har beräknats till ca 450 miljoner kronor för år 2000. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 321 000 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven till 5 634 324 000 respektive 5 739 392 000 kronor. B11 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter Tabell 5.34 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 1 528 446 Anslags- sparande 1 421 628 1999 Anslag 1 550 000 Utgifts- prognos 1 611 600 2000 Förslag 1 546 000 2001 Beräknat 1 526 000 2002 Beräknat 1 516 000 Under anslaget finansieras kostnader för inter- vention, stöd i form av produktions-, konsum- tions- och marknadsföringsbidrag, exportbidrag samt stöd till biodling i enlighet med EG:s regler. Anslaget är obligatoriskt och finansieras från EG-budgeten, förutom vissa s.k. tekniska kost- nader till följd av offentlig lagring, vilka för när- varande är högre än den schablonersättning som ersätts av EG. Dessa merkostnader regleras under anslaget B12 Räntekostnader för förskotte- rade arealersättningar m.m. Exportbidrag lämnas för att täcka skillnaden mellan gemenskapspris och världsmarknadspris och möjliggöra export till tredje land. Det totala medelsbehovet för anslaget är beroende av flera svårkontrollerbara och oförutsägbara faktorer. Ett exempel är överskottsproduktion som upp- kommer inom gemenskapen av exempelvis spannmål. Andra faktorer är påverkan av varia- tioner i skördeutfall samt differensen mellan hemmamarknads- och världsmarknadspris. Ytterligare ett exempel är att en starkare svensk valuta skulle innebära att den svenska marknaden blir mer attraktiv för exportörer från övriga medlemsländer. Detta kan leda till större över- skott på den svenska marknaden, vilket får di- rekta effekter på hur mycket som måste betalas ut som exportbidrag och i form av olika inter- ventionsåtgärder i Sverige. Ett ackumulerat anslagssparande år 1998 har medfört en engångsvis neddragning av anslaget för år 1999 med 300 miljoner kronor, vilket avi- serades i 1999 års budgetproposition. Regeringens överväganden Resultatinformation Offentlig lagring Intervention av spannmål och skummjölkspulver beräknas svara för de största utgifterna under an- slaget. Avgörande för anslagsbelastningen är årsmånsvariationer såväl inom landet som inom andra medlemsstater samt marknadsutveck- lingen. Av betydelse är också utvecklingen av kronans värde gentemot övriga valutor. Utgif- terna ersätts i efterskott av EG:s jordbruksfond. Under år 1998 ökade den offentliga lagringen på grund av en hög spannmålsskörd år 1997. År 1998 uppgick utgifterna till 665 miljoner kronor efter gjord reglering av statens merkostnader för offentlig lagring om ca 24 miljoner kronor. Övrig intervention Övrig intervention omfattar bl.a. stöd till privat lagring av t.ex. smör, ost och nötkött, stöd vid förbrukning av t.ex. mjölk och mejeriprodukter till skolbarn, framställning av konditorivaror, socker och stärkelse som används i industrin samt lagerersättning avseende socker. År 1998 uppgick utgifterna till 341 miljoner kronor. Exportbidrag Exportbidrag omfattar obearbetade och bearbe- tade jordbruksprodukter som exporteras till län- der utanför EU. Den största utgiften i denna del, 468 miljoner kronor för år 1998, utgörs av ex- portbidrag för obearbetade produkter. För ex- port av bearbetade produkter utbetalades samma år 109 miljoner kronor. År 2000 kommer licen- ser att införas på bearbetade produkter. Med utgångspunkt i den WTO-bundna basni- vån skall bidragsbetalningarna minska med 6 procent år 2000 och med 3 procent det första halvåret 2001. Reduktionen är en konsekvens av åtaganden om exportbidrag enligt GATT-avtalet. Under år 1998 minskade exportbidraget med sammanlagt 172 miljoner kronor i förhållande till föregående år. Detta berodde dels på den dåliga spannmålsskörden år 1998, dels på den ekono- miska krisen i Ryssland som medförde en sänkt export av jordbruksprodukter för Sverige. År 1998 uppgick de sammanlagda utgifterna till 577 miljoner kronor. Under perioden januari t.o.m. juli 1999 har ca 485 miljoner kronor utbetalats. Stöd till biodling Stödet till biodlingen uppgår till sammanlagt 3,2 miljoner kronor. Hälften, dvs. 1,6 miljoner kro- nor, finansieras av EU och redovisas under detta anslag. Från och med år 1999 samlades de natio- nella stöden till biodling på anslaget E3 Djurhäl- sovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Det av EU till hälften medfinansierade stödet till biodlingen, totalt omfattande 3,2 miljoner kro- nor, beviljas för ett år i taget och löper i enlighet med EU:s verksamhetsår under perioden den 16 oktober till den 15 oktober. Den svenska med- finansieringen anvisas under anslag E3 Djurhäl- sovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. För att beslut för år 2000 skall kunna fattas om stöd till biodlingen under EU:s verksamhetsår fordras bemyndigande för utestående förpliktelser. Av denna anledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att under år 2000, i fråga om ram- anslaget B11 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, fatta beslut som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 600 000 kronor under år 2001. Slutsatser Som nämnts ovan är utgifterna svåra att pro- gnostisera. Framför allt den okända pris- och marknadsutvecklingen medför att medelsbeho- vet varierar kraftigt mellan åren. Eventuella ned- dragningar av bidragsnivåerna under andra halv- året 2001 och år 2002 kan bli en konsekvens av kommande WTO-förhandlingar som börjar i slutet av år 1999. Vid beräkning av anslaget för budgetåret 2000 skall hänsyn tas till vad regeringen anfört i 1999 års ekonomiska vårproposition (1998/99:100) om engångsvis minskning av anslaget för Inter- vention och exportbidrag för jordbruksproduk- ter. Vid beräkningen av anslaget har konsekven- ser av Agenda 2000 beaktats. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 546 000 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven till 1 526 000 000 respektive 1 516 000 000 kronor. B12 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. Tabell 5. 35 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 42 492 Anslags- sparande 72 545 1999 Anslag 80 000 Utgifts- prognos 60 000 2000 Förslag 79 700 2001 Beräknat 79 700 2002 Beräknat 79 700 Under anslaget redovisas de räntekostnader som uppstår för staten till följd av att ersättningen från EG:s jordbruksfonds garantisektion erhålls i efterskott. Anslaget får även belastas med even- tuella finansiella sanktioner och straffavgifter som EG-kommissionen kan komma att ålägga Sverige. Anslaget får också tillföras kursvinster och belastas med kursförluster som uppstår till följd av att medlemsstaten bär kursrisken inom EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion. Ansla- get får dessutom belastas med s.k. tekniska kost- nader för offentlig lagring i den mån ersättning inte erhålls från EG-budgeten. Vid ett omvänt förhållande, dvs. om EG:s schablonersättning för de tekniska kostnaderna överstiger de faktiska kostnaderna, tillförs anslaget medel från in- komsttitel 6116 Offentlig lagring. Ersättningar för stöd m.m. som finansieras från jordbruksfondens garantisektion men som förskotteras från statsbudgeten avräknas i prin- cip inom 35–60 dagar. De stöd som är aktuella är arealersättningar, djurbidrag, intervention, pro- duktions- och konsumtionsstöd m.m., miljöer- sättningar, kompensationsbidrag samt övriga stöd inom förordningen för landsbygdsutveck- ling i den mån utbetalningar av dessa sker till stödtagare utanför mål 1-området. För de stöd som betalas ut från jordbruksfon- dens utvecklingssektion gäller två olika metoder. För mål 5a, utom stöd till bearbetning och av- sättning av jord- och skogsbruksprodukter, för- skotterar EU-medlemsstaten 80 procent av jord- bruksfondens utvecklingssektions andel av stödet och avräkning sker för avslutat kalenderår. För stödet till bearbetning och avsättning betalar EU 80 procent av sin andel i förskott och reste- rande 20 procent då stödberättigade kostnader motsvarande beloppet för ett kalenderår enligt finansieringsplanen betalats ut. En jämförelse mellan budget och utfall bud- getåret 1998 visar fortfarande på en lägre belast- ning av anslaget än beräknat. Detta beror på svå- righeter att uppskatta i vilken utsträckning jordbrukarna skulle komma att utnyttja aktuella stödformer, en tämligen låg räntenivå samt att Sverige under år 1998 inte varit föremål för finansiella sanktioner. Regeringens överväganden Resultatinformation Sverige har under år 1999 drabbats av sin första sanktion på grund av att en länsstyrelse felaktigt godkänt en arealstödutbetalning på 2,3 miljoner kronor under räkenskapsåret 1996. Under år 2000 kan Sverige komma att drabbas av ännu en sanktion på grund av felaktiga djurbidragsutbe- talningar på ca 4,6 miljoner kronor gjorda av Jordbruksverket under räkenskapsåren 1995/96. Slutsatser Ekobrottsmyndigheten, anslag B2 i utgiftsom- råde 4 Rättsväsendet, föreslås få uppgifter som nu ligger på EU-bedrägeridelegationen inom Finansdepartementet. Ekobrottsmyndighetens nya uppgifter föreslås finansieras bl.a. från anslag B12 med 300 000 kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 79 700 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. Tabell 24.36 Beräkning av anslaget Tusental kronor Anslag 1999 80 000 Överföring till UO4 B2 -300 Förslag 2000 79 700 B13 Jordbrukets blockdatabas Tabell 24.37 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 26 670 Anslags- sparande 9 938 1999 Anslag 18 040 Utgifts- prognos 27 000 2000 Förslag 17 990 2001 Beräknat 18 332 1 2002 Beräknat 18 698 1 1 Motsvarar 17 990 tkr i 2000 års prisnivå. Anslaget avser att täcka kostnader för den digi- tala blockdatabas varpå de arealbaserade EG-stö- den beräknas. Den kartavgift som skall finansiera kostnader uppkomna under anslaget skall enligt förordningen (1997:183) om kartavgift i ärenden om jordbruksstöd gälla stödansökningar inläm- nade från och med år 1998. Kostnaden för uppbyggnad av blockdatabasen har blivit något högre än de ursprungliga beräk- ningarna beträffande digitaliseringsarbetet och utvecklandet av ett IT-system. Regeringen be- slutade därmed den 22 december 1998 att öka anslaget med 6,4 miljoner kronor. Databasen finansieras med avgifter som inlevereras på in- komsttitel. Avgifterna skall täcka såväl den årliga driftkostnaden som, på sikt, utgifterna för den gjorda investeringen. Eftersom avgifterna är fastlagda innebär kostnadsökningen att investe- ringsutgiften kommer att täckas vid en senare tidpunkt än vad som tidigare antagits. Utgiftsprognosen för år 1999 beräknas uppgå till ca 27 miljoner kronor, vilket inkluderar ut- vecklingskostnader för blockdatabasen samt ut- skrift av brukarkartor och nyttjanderättsavgif- terna avseende år 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation Under år 1998 har databasen vidareutvecklats och uppdaterats. Ett geografiskt informations- system (GIS) har skapats för handläggning och ajourhållning av blockinformation. Finansiering av kostnaderna för investering och drift sker genom att intäkterna från kartavgiften inlevere- ras till inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifterna beräknas ge full kostnadstäckning. Under år 1998 har samtliga lantbrukare som ansökt om arealersättningar erhållit blockkartor. Kartavgif- ternas förenlighet med EG-rätten har ifrågasatts och är föremål för domstolsprövning. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 17 990 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. 25 Fiske 25.1 Omfattning Fiskeriverket är central myndighet för såväl för- valtning av fiskresurserna som för främjandet av en livskraftig fiskerinäring. Fiskeriverket skall vidare främja forskning och bedriva utvecklings- verksamhet på fiskeområdet. År 1998 (1997) hade Fiskeriverket 252 (242) årsarbetskrafter. Under år 1998 var verkets totala verksamhets- kostnader 183,8 (185,7) miljoner kronor, varav 31 (34) procent eller 57,1 (63,6) miljoner kronor finansierades av anslagsmedel. På regional nivå har länsstyrelserna ansvaret för fiskefrågor, främst fiskevård och EG:s strukturstöd. Verksamheten har i relation till länsstyrelsernas totala verksamhet ökat något under de senaste åren. Under år 1998 (1997) var 51 (50) årsarbetskrafter sysselsatta med fiske- frågor inom länsstyrelserna. Fiskefrågorna står för en liten andel av länsstyrelsernas totala verk- samhetskostnader ca 1,9 (1,8) procent. Totalt förbrukade länsstyrelserna 46,6 (44,1) miljoner kronor inom fiskeområdet. Kustbevakningen, som tillhör utgiftsområde 6 Totalförsvar, svarar för tillsyn och kontroll av såväl yrkesfiske som fritidsfiske. Av myndig- hetens totala budget används ca 23 procent för övervakning av fiske. Kustbevakningens över- vakning sker till havs, i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren enligt lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär över- vakning och enligt fiskelagen (1993:787) med tillhörande författningar. Kontrollen till havs omfattar svenska och utländska fiskefartyg inom såväl den ekonomiska zonen som inom sjöterri- toriet. Myndigheten utför även landnings- kontroller. 25.2 Utgiftsutveckling Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 147 190 185 196 197 199 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Orsaken till att utgiftsprognosen för år 1999 understiger anslaget är att det råder en viss efter- släpning mellan beslut om och utbetalning av strukturstödsmedel. Regeringen har den 10 juni 1999 beslutat att det anslagssparande som över- stiger 3 procent disponeras av myndigheten. Förändringar Budgetåret 1998 präglades av ytterligare effekti- visering av tillämpningen av EG:s gemensamma fiskeripolitik. Detta arbete medförde ett antal förändringar, bl.a. beslut om - ytterligare regleringar i förordningen om nya tekniska bevarandeåtgärder i Väster- havet, - ett nytt satellitbaserat övervakningssystem (VMS) för fiskefartyg och ett gemensamt kontrollsystem för öppet hav i Nordost- atlanten, - att upprätta en långsiktig förvaltningsstra- tegi för östersjötorsken, - en långsiktig förvaltningsstrategi för sill i Nordsjön och Östersjön, - ett nationellt aktionsprogram för östersjö- laxen, - en ny rådsförordning avseende Fonden för fiskets utveckling, - omfördelning av fartygskapacitet mellan olika segment av den svenska fiskeflottan inom ramen för den sammanlagda kapaci- tetsnedskärningen. Mot bakgrund av betänkandet Fiskeriadminist- rationen i ett EU-perspektiv (SOU 1998:24) har Fiskeriverket beslutat att en ny organisation skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1999. Syftet har främst varit att närmare koppla FoU-verksamheten till verkets myndighetsuppgifter. Prioriteringar EG-kommissionen inledde redan år 1998 en all- män översyn av den gemensamma fiskeripoliti- ken. Översynen ingår i förberedelserna för den revision av fiskeripolitiken som skall vara av- slutad till år 2002. Regeringen kommer att prio- ritera detta arbete, som skall ske i samverkan med näringen och andra berörda intressenter. Frågan kan komma att bli en av de viktigare under det svenska ordförandeskapet första halv- året 2001. Arbetet med integrering av miljö- och fiske- frågor fortsätter bl.a. genom miljökvalitetsmål, ekosystemansatsen samt miljömärkning av fisk. Under året skall en sektorsrapport om integre- ringen av miljö- och fiskefrågor inom ramen för Cardiffprocessen utarbetas och avrapporteras till Europeiska rådet. Prioriterade frågor är även införande av över- enskommelser med anledning av Baltic 21-arbe- tet, förvaltningsstrategi för torsk, som bl.a. inne- bär införande av nya selektiva redskap samt strategier för sill och skarpsill i Östersjön som baseras på försiktighetsprincipen. Det pågående arbetet med att genomföra den internationellt antagna aktionsplanen för den vilda östersjölaxen kommer även att fortgå. Från svensk sida har ett nationellt åtgärdsprogram för östersjölaxen ut- arbetats. Beträffande nordsjöfisket skall särskilt bevakas konsultationerna mellan EU och Norge om de nya långsiktiga förvaltningsstrategierna för en rad bottenlevande arter samt för makrill. Arbetet baseras på försiktighetsprincipen. Frågan om avrapportering av artsammansätt- ningen vid svenska landningar i Danmark måste lösas. I samband med reformeringen av gemenska- pens struktur- och regionalpolitik, som skett inom ramen för Agenda 2000, har nya regler fastställts för Fonden för fiskets utveckling. För- handlingarna avseende det detaljerade regel- verket för strukturåtgärder inom fiskerinäringen, den s.k. tillämpningsförordningen, förväntas vara avslutade under hösten 1999. Detta innebär att det nya strukturprogrammet fördröjs. Det är emellertid viktigt att det nationella arbetet fort- går och att ett program kan godkännas och im- plementeras så snart som möjligt under år 2000. 25.3 Resultatbedömning Målen för den svenska fiskeripolitiken och för Fiskeriverkets verksamhet är att på ett långsik- tigt, hållbart sätt verka för en ansvarsfull hus- hållning med fiskresurserna så att - de ger en god långsiktig avkastning, - den biologiska mångfalden säkerställs, - konkurrenskraftiga företag utvecklas, - tillgången på fisk av god kvalitet till fördel för konsumenterna säkras. Såväl en god avkastning som bevarandet av den biologiska mångfalden är aspekter på en an- svarsfull hushållning med fiskresurserna. In- förandet av nya förvaltningsåtgärder, ett aktivt miljövårdsarbete, särskilda åtgärder för vård av vissa bestånd samt ett allmänt fiskevårdsarbete är viktiga verksamheter. Allmänhetens fiskemöjlig- heter på allmänt vatten främjas framför allt av fiskevårdsarbete men även av andra resursbeva- rande insatser. Långsiktiga förvaltningsstrategier, i enlighet med försiktighetsprincipen, och införandet av nya tekniska bevarandeåtgärder är två av de huvudsakliga instrument som använts i regle- ringen av hur fiskeresurserna nyttjas. De effekter som uppnåtts är bl.a. en väsentlig förbättring i skyddet av ung icke lekmogen fisk och ett sta- bilare och uthålligare fiske. Det kritiska tillståndet för flera av världens stora fiskbestånd är utgångspunkten för det multilaterala fiskerisamarbetet. Under året har flera framsteg gjorts. Dessa syftar bl.a. till att för- stärka dels de regionala fiskerikommissionerna, dels FAO:s globala övervakning och analys av beståndssituationen. Uppgiften att genomföra en Agenda 21 för Östersjön, kallad Baltic 21, utgör tillsammans med arbetet inom ramen för Nordsjökonferen- sen, grunden för en vidare integrering av fiske- och miljöfrågor. Under året har Sverige deltagit i utarbetandet av en plan för Baltic 21-arbetet på fiskets område. Uppföljning och genomförande av denna plan kommer att ske såväl internatio- nellt inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjöns verksamhet som nationellt av ansva- riga myndigheter. Målet är att minst 50 procent av den poten- tiella reproduktionskapaciteten i samtliga vild- laxälvar skall uppnås senast år 2010 för staterna runt Östersjön. Sverige har under en följd av år vidtagit fiskereglerande åtgärder för att förbättra situationen för de svenska laxbestånden. Åtgär- derna har resulterat i att det totala uttaget av lax i Östersjön kraftigt har begränsats. Fiskeri- kommissionen för Östersjön beslutade år 1997 om en internationell aktionsplan för den vilda östersjölaxen och tillsatte samtidigt en övervak- ningsgrupp för arbetet med aktionsplanen. Arbetet inriktas på klassificering av vildlaxälvar och stopp för utsättningar av odlad lax i dessa älvar senast år 2005. Andra åtgärder för att stärka vildlaxbestånden är terminalfiske och fettfen- klippning. Härigenom möjliggörs en ökad in- riktning av fisket mot odlad lax utan att vildlax- beståndet hotas. På regional nivå är länsstyrelserna viktiga aktörer. Effektmålen för länsstyrelsernas arbete på fiskeområdet är att medverka till - ansvarsfull hushållning med fiskresurserna, - utveckling av konkurrenskraftiga företag inom fiskerinäringen. Regeringens bedömning är att länsstyrelsernas insatser har bidragit till att uppnå målen dels genom att fördela EU-stöd till bl.a. fiskbered- ningsindustrin och vattenbruk, dels genom sitt fiskevårdsarbete. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att arbetet med att öka mätbar- heten i resultaten fortsätter. I budgetpropositionen för år 1999 föreslog regeringen att Svensk Fisk i framtiden skall bedrivas i en fristående organisation. Enligt reg- leringsbrev för år 1999 är inriktningen att verksamheten skall vara avvecklad under år 1999. Regeringen avser därför att återkomma med närmare redovisning av ärendet. Fiskeriverkets nya organisation kommer en- ligt regeringens bedömning att möjliggöra en tydligare koppling mellan verkets kärnverksam- het och den FoU-verksamhet som krävs för att utföra verksamheten på ett ändamålsenligt sätt. Fiskevård Fiskevårdsarbetet syftar till en god miljö, effektiv användning av resurserna och en hållbar försörj- ning och ingår som en del i ansträngningarna att bygga ett ekologiskt hållbart samhälle. I detta arbete måste långsiktiga åtgärder prioriteras. För budgetåret 1998 höjdes anslaget till fiskevård från 4,6 miljoner kronor till 20 miljoner kronor. Genom denna satsning kan bl.a. aktionsplanen för biologisk mångfald på fiskets område i allt väsentligt genomföras. Fiskeriverket har lämnat en redogörelse till regeringen om hur de samlade statliga medlen till fiskevård har använts. Genomgången visar att sammanlagt minst 73 miljoner kronor användes till fiskevård under år 1998. Verket administrerade ca 55 miljoner kronor av dessa medel och länsstyrelserna ca 18 miljoner kronor. Därutöver gav regeringen i 1998 års regleringsbrev länsstyrelserna i uppdrag att redovisa behovet av fiskevård under perioden 1999–2001. Rapporterna bör kunna utgöra underlag för Fiskeriverkets vidare planering av den allmänna fiskevården och fördelningen av fiskevårdsmedel. En väsentlig del av Fiskeriverkets och läns- styrelsernas arbete med fiskevård gynnar fritids- fisket. I arbetet med fiskevård ingår bl.a. bildan- det av fiskevårdsområden. Dessa områden har stor betydelse för såväl fritidsfisket som fiske- vården. Fiskeriverket fortsätter sin översyn av använd- ningen av fiskeavgifter fastställda enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverk. Målet är att ta fram underlags- material i de fall otidsenliga bestämmelser om avgifternas användning hindrar ett genomföran- de av biologiskt riktiga åtgärder. De fonderade medlen uppgick vid 1998 års utgång till ett bok- fört värde på drygt 74 miljoner kronor. Marknadsfrågor Ur ett producentperspektiv har marknaden för fisk och skaldjur varit gynnsam under år 1998 och marknadspriserna har ökat, i synnerhet för vitfisk. Detta är en utveckling som kunde obser- veras redan under år 1997 och som resulterat i minskade återtag. Kostnaden för återtag av fisk har under åren 1997 och 1998 varit ca 3,5 miljo- ner kronor per år, vilket är avsevärt lägre än mot- svarande belopp för åren 1996 och 1997 då ca 13,5 respektive 10,5 miljoner kronor utbetalades. Att beloppen minskat beror främst på att mark- naden för torsk förbättrats. EG-kommissionen lämnade i februari 1999 ett förslag till ny förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter. Kommissionens målsättning är att den nya organisationen av marknaden bl.a. skall bidra till en ansvarsfull förvaltning av resurserna, att åter- tag av fisk skall minska och att marknaden skall bli mer överskådlig samt att konsumenternas kunskap om fisk- och vattenbruksprodukter skall förbättras. För att uppnå dessa mål inne- håller kommissionens förslag till ny förordning ändrade eller nya bestämmelser inom sex om- råden: konsumentinformation, nya uppgifter för producentorganisationerna, branschorganisa- tioner och branschavtal, ändrade ersättningsvill- kor för återtag, ändrade ersättningsvillkor för tonfisk samt införande av tullsuspensioner för fiskarter som inte kan tillhandahållas i tillräcklig utsträckning inom unionen. Enligt förslaget skall den nya förordningen börja gälla den 1 januari 2001 och arbetet med den pågår för närvarande på rådsnivå. Redan i maj 1996 startade ett nordiskt sam- arbete om miljömärkning av fisk. Bakgrunden var ett alltmer ökande konsumentintresse för miljömärkta livsmedelsprodukter, även för fisk. Det nordiska initiativet ledde till att FAO i oktober 1998 diskuterade möjligheten till att ut- arbeta tekniska riktlinjer för en miljömärkning. EG-kommissionen har även tagit upp frågan och i juni 1999 hållit en första diskussion. Kommis- sionen har för avsikt att under hösten 1999 åter- komma i frågan. Strukturpolitik EG:s finansiella instrument för att uppnå de strukturpolitiska målen på fiskets område är Fonden för fiskets utveckling (FFU). De mål som har lagts fast för FFU är att - bidra till att uppnå en varaktig balans mellan resurser och deras nyttjande, - stärka utvecklingen av ekonomiskt livskraf- tiga företag inom sektorn samt - förbättra marknadsutbudet och förädlings- värdet för fiskets och vattenbrukets pro- dukter. Fiskerinäringen har under programperioden 1995–1999 beviljats stöd inom ramen för mål 5a fiske, såväl inom som utanför mål 6, och gemen- skapsinitiativet Pesca. Mål 5a skall bidra till en modernisering och omstrukturering av hela fis- kerinäringen, medan Pesca är särskilt riktat till 15 fiskeberoende kommuner i Sverige. Pesca syftar till att skapa kompletterande sysselsättning för yrkesfiskare, arbetslösa fiskare samt andra yrkes- kategorier vars försörjning påverkats negativt av nedgången i fisket. Utöver dessa program kan också projekt med anknytning till fisket stödjas inom ramen för andra strukturprogram, exem- pelvis mål 5b och gemenskapsinitiativet Leader. Beträffande mål 5a-åtgärder, vilka omfattar den huvudsakliga delen av strukturstödet, kan konstateras att investeringsviljan inom fiskeri- näringen genomgående varit hög, främst för in- vesteringar i beredningsindustrin, i fiskehamnar och inom flottan. Inom mål 6 har investeringarna främst avsett vattenbruksanläggningar. Utfallet per den 30 juni 1999 visar att närmare 84 procent av programperiodens tillgängliga medel från FFU har tagits i anspråk. Nationell och privat medfinansiering är en förutsättning för att ut- nyttja de medel som finns avsatta från FFU. Enligt den oberoende utvärdering som per den 31 december 1998 gjorts av programmet är upp- fyllelsen av de övergripande målen genomgående god. Stödets effekter bedöms som goda och en tredjedel av projekten bedöms ha haft större effekt än förväntat. Inom såväl yrkesfisket som beredningsindust- rin har investeringarna främst avsett kvalitets- och hygienförbättrande åtgärder samt insatser för arbetsmiljön. För fiskeflottans del har stöd- åtgärderna syftat till att hålla flottans kapacitet på en långsiktigt hållbar nivå samtidigt som det krävts en förnyelse och modernisering för att öka de svenska fiskeföretagens konkurrenskraft. Detta gäller i synnerhet mot bakgrund av att de svenska fiskefartygen har en relativt hög medel- ålder. Genom stöd till förnyelse och modernise- ring har fiskerinäringen fått del av den utveckling som skett på fartygssidan vad gäller förbättrad säkerhet, möjligheter till mer rationell hantering av fångsten samt möjlighet att kunna leverera fångst med högre kvalitet. Detta är en förutsätt- ning för en bättre lönsamhet i fiskeföretagen. Inom beredningsindustrin har investeringarna resulterat i snabb anpassning till EG:s bestäm- melser på hygienområdet, produktionsökning och ökat antal sysselsatta. Den totala produktionen från vattenbruket har successivt minskat under de senaste åren. För att långsiktigt ha god lönsamhet och effektivt kunna möta konkurrens från utländska företag behöver genomsnittsproduktionen per odling öka. För att denna utveckling skall bli möjlig måste dock de miljörelaterade konflikterna ut- redas och minskas. De investeringar som medfinansierats inom vattenbruket har främst avsett modernisering av befintliga anläggningar medan antalet nyetable- ringar har varit färre än förväntat. Investe- ringsvolymen inom vattenbruket har inte varit så stor som strukturprogrammet förutsatt. Vissa medel har därför omfördelats till åtgärder för beredningsindustrin. Gemenskapsinitiativet Pesca har under år 1998 och första halvåret 1999 utvecklats bättre än tidi- gare år. Under år 1998 har medel för offentlig medfinansiering tillförts programmet och där- med underlättat genomförandet. Samtidigt har ett antal större strategiska projekt beviljats medel, bl.a. ett center för säkerhetsutbildning av yrkesfiskare. Per den 30 juni 1999 hade 41 pro- cent av tillgängliga EG-medel tagits i anspråk, vilket kan jämföras med 18 procent vid samma tidpunkt året innan. Då utnyttjandet av pro- grammet har varit relativt lågt har 1,7 miljoner kronor, efter önskemål från kommissionen, överförts från det svenska Pesca-programmet till ett Peace-initiativ på Nordirland. Vattenbruket I februari 1998 bildades Matfiskodlarnas Produ- centorganisation, som bl.a. skall främja med- lemmars ekonomiska intressen genom att sälja fisk och övriga vattenbruksprodukter som med- lemmar levererar till producentorganisationen. Inom Jordbruksdepartementet har en arbets- grupp tillsatts för att bl.a. ta fram förslag till övergripande policy för vattenbruket. Arbets- gruppen skall senast den 1 december 1999 över- lämna en rapport till regeringen. Yrkesfiskets konkurrenssituation Utredningen (Jo 1998:05) om konkurrenssitua- tionen för det svenska yrkesfisket lade i januari 1999 fram betänkandet Yrkesfiskets konkurrens- situation (SOU 1999:3). Utredningen föreslår att det nu gällande avdraget för ökade levnads- kostnader vid fiske ersätts av ett nytt avdrag benämnt yrkesfiskaravdrag. Vidare lägger utred- ningen fram förslag på metoder för att möjliggöra resultatutjämning vid fartygsbyte. Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet. System för ersättning av skador på fiskefartyg och fiskeredskap till följd av dumpade kemiska stridsmedel och liknande produkter För yrkesfiskare inträffar ibland skador på fiske- fartygen och fiskeredskapen till följd av dumpade stridsmedel och liknande produkter framför allt vid trålning. Statskontoret har på uppdrag av Jordbruksdepartementet utrett och lagt förslag på ett system för ersättning. Kostnader för ska- dor som uppstår i samband med dumpade kemiska stridsmedel o.dyl. skall delas av staten och näringen. Statskontoret föreslår att yrkes- fiskare själva eller via sina branschorganisationer ser över försäkringsskyddet och utnyttjar de möjligheter som finns inom de kommersiella försäkringarnas ram. Vidare föreslår Statskonto- ret att i den mån kostnader kvarstår, då kommer- siella försäkringslösningar är fullt utnyttjade, bör dessa ersättas av en statlig försäkring via en fond. Statskontoret uppskattar att antalet incidenter orsakade av såväl dumpade kemiska stridsmedel som av liknande produkter årligen uppgår till ca 25 stycken. För närvarande rapporteras till myn- digheterna endast skador som orsakas av dum- pade kemiska stridsmedel. Sedan år 1984 har endast åtta fall rapporterats och den senaste incidenten inträffade år 1992. Ett flertal remissinstanser gavs tillfälle att yttra sig över Statskontorets rapport. Endast Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) motsatte sig Statskontorets förslag och anser att en försäk- ringslösning inte är möjlig utan förordar en anslagsfinansiering. Enligt regeringens bedömning bör inga åtgär- der vidtas med anledning av Statskontorets för- slag. Staten ersätter redan i dag en stor del av skadorna såsom eskort till hamn, ersättning för saneringskostnader och arbetslöshetsersättning under den period då sanering pågår. Dessutom utreds för närvarande frågan om en ny sanerings- anläggning i Karlskrona. Övriga kostnader för uppkomna skador bör kunna täckas genom för- säkringslösningar. Mot denna bakgrund vidtar regeringen inte några ytterligare åtgärder. 25.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invänd- ningar i revisionsberättelsen för år 1998 avseende Fiskeriverket. 25.5 Översyn av fiskeriadministrationen En särskild utredare har sett över fiskeriadmi- nistrationen och överlämnade i januari 1998 be- tänkandet Fiskeriadministrationen i ett EU-per- spektiv (SOU 1998:24) till regeringen. Förslag från utredningen redovisades i budgetproposi- tionen för år 1999, utgiftsområde 23. I detta sammanhang behandlas utöver vad som tidigare sagts endast förslaget om samordning av kvalitets- och landningskontrollen. Samordnad kvalitets- och landningskontroll Regeringens bedömning: Uppgiften att utföra kvalitetskontroll av fisk i svenska hamnar skall överföras från Fiskeriverket till Kustbevak- ningen. Utredningens förslag: Fiskeriverket bör som ansvarig myndighet för den gemensamma fiske- ripolitiken i Sverige få uppgiften att utföra den samordnade kvalitets- och landningskontrollen av fisk i svenska hamnar. Remissinstanserna: Såväl Fiskeriverket som Kustbevakningen har förordat att den egna myndigheten skall utföra den samordnade kva- litets- och landningskontrollen av fisk i svenska hamnar. Riksrevisionsverket (RRV) ifrågasätter utredningens slutsatser om fiskerikontrollens framtida kostnader mot bakgrund av utredning- ens bristfälliga beräkningsunderlag. RRV anser att Kustbevakningen borde få utförandeansvar mot bakgrund av säsongsmässig variation, bättre flexibilitet i kontrollorganisationen samt möjlig- het till variation av kontrollinsatser efter behov. Statskontoret anser dock att utredningens för- slag om att Fiskeriverket skall överta landnings- kontrollen från Kustbevakningen är rimlig. Skälen för regeringens bedömning: Den obligatoriska fiskerikontrollen ingår i den gemensamma fiskeripolitiken och skall utövas enligt EG:s kontrollförordning ((EEG) nr 2847/93). Svensk lagstiftning innehåller ytter- ligare bestämmelser om fiskerikontrollen. Redan i dag utgör fiskerikontrollen en betydande del av Kustbevakningens verksamhet. Detta rör sig om kontroll och övervakning till sjöss, men omfattar också landningskontroll i hamnar, inklusive kontroll av industrilandningar. Fram till nu har dock kontrollen av industrilandningar utförts främst av Fiskeriverket inom ramen för ett EG- finansierat metodprojekt. Regional kvalitets- kontroll svarar Fiskeriverket för. Kustbevakningen bör få en sammanhållande uppgift inom fiskerikontrollen genom att även ansvaret för kvalitetskontroll av fisk överförs till myndigheten. Motivet till detta är behovet av en effektivare och förbättrad svensk fiskerikontroll. Genom denna åtgärd kan ambitionsnivån för- bättras för landningskontrollen redan under år 2000. Vidare uppnås ekonomiska fördelar då kvalitets- och landningskontrollen samordnas. Avgörande för regeringens bedömning har varit Kustbevakningens organisation liksom dess regionala närvaro. Genom en utökad myndig- hetssamverkan bör även rapporterings- och andra administrativa rutiner kunna förbättras. Fiskeriverket skall, såsom ansvarig myndighet avseende den gemensamma fiskeripolitiken i Sverige, även framgent, ha det övergripande ansvaret för den del av politiken som hänför sig till EG:s kontrollförordning på fiskets område. Fiskerikontrollen utgör redan i dag en priori- terad del av Kustbevakningens verksamhet. Regeringen anger också årligen mål för denna verksamhet. Regeringen avser dock att införa ett nytt mål för fiskerikontrollen (utg.omr. 6, anslag C1). Regeringen är angelägen om att de två berörda myndigheterna i den framtida verksam- heten årligen redovisar hur EG:s krav på en god fiskerikontroll säkerställs samt genomförda kvalitetsförbättringar. Detta förutsätter att ett samarbetsavtal upprättas mellan Fiskeriverket och Kustbevakningen. Fiskeriverket och Kustbevakningen skall gemensamt få i uppdrag att utarbeta ett riskana- lysbaserat kontrollsystem. Systemet skall säker- ställa att en högkvalitativ kontroll förhindrar att svenska fiskekvoter överskrids. Systemet skall, utifrån ett behovs- och riskanalysperspektiv, belysa uppläggning, omfattning, periodicitet samt utförande av kontrollverksamheten. Vidare bör det innefatta preciserade riktlinjer för hur olika fiskarter skall övervakas. Regeringen gör bedömningen att Kustbevak- ningen kan utföra kvalitetskontrollen samt ett utökat antal landningskontroller utan att sär- skilda resurser tillförs. Den gemensamma fiskeripolitiken skall revi- deras senast år 2002. Inom ramen för detta arbete behandlas även fiskerikontrollen. Mot denna bakgrund anser regeringen att den svenska fiske- rikontrollen bör utvärderas senast år 2004. 25.6 Strukturstöd för perioden 2000–2006 Sedan början av år 1999 har ett förslag om en ny tillämpningsförordning avseende strukturåtgär- der inom fiskerinäringen behandlats i EU. För- ordningsförslaget omfattar regler för vilka åtgär- der som är stödberättigade inom respektive verksamhetsgren, bl.a. fiskeflottan, vattenbruket och beredningsindustrin samt villkor för att kunna erhålla stöd. Förslaget innehåller även riktlinjer för maximalt finansiellt bidrag som får beviljas enskilda projekt. Förslaget till ny för- ordning skall fastställas under hösten 1999. I huvudsak kommer åtgärder som i dag om- fattas av mål 5a-fiske att vara stödberättigade även under nästa programperiod, dvs. perioden 2000–2006. De förändringar som kan förutses, jämfört med nuvarande förordning, är att kopp- lingen mellan beviljandet av stöd och uppfyllan- det av det fleråriga utvecklingsprogrammet för flottan förstärks och att det småskaliga kustfisket prioriteras tydligare. Vidare har strukturåtgär- dernas syfte att bidra till att ge nytt liv till om- råden som är beroende av fiske blivit mer uttalat. Sverige stöder målsättningen med strukturstödet på fiskets område. 25.7 Anslag C1 Fiskeriverket Tabell 25.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 57 072 Anslags- kredit 1 768 1999 Anslag 59 058 Utgifts- prognos 59 089 2000 Förslag 65 514 2001 Beräknat 66 579 1 2002 Beräknat 67 703 1 1 Motsvarar 65 514 tkr i 2000 års prisnivå. För budgetåret 1997 ålades Fiskeriverket ett besparingskrav på 6 miljoner kronor samt en riktad lokalkostnadsbesparing på 3,6 miljoner kronor. Samtidigt har kraven på verksamheten ökat på fiskerikontrollens område och genom att verkets uttalade roll på miljöområdet förstärkts. Dessa faktorer har i hög grad påverkat arbetet under år 1998. Vid utgången av budgetåret 1998 utnyttjade Fiskeriverket 1,8 miljoner kronor av anslags- krediten, vilket är en minskning jämfört med de 2,6 miljoner kronor som utnyttjades vid före- gående årsskifte. Regeringens överväganden Resultatinformation Fiskeriverket har utförligt redovisat sina presta- tioner, resultatet av dessa och kopplingen till de operativa målen. Av resultatredovisningen fram- går att verket har arbetat i linje med de över- gripande målen i regleringsbrevet. Enligt rege- ringen bör ytterligare insatser göras i syfte att förtydliga resultatredovisningen bl.a. vad gäller kopplingen till uppställda mål samt analyser och motiveringar av gjorda insatser. För att bidra till en tydligare redovisning pågår för närvarande en översyn av Fiskeriverkets effekt- och verksam- hetsmål. Mot bakgrund av de stora förändringar som EU-medlemskapet inneburit för Fiskeriverket samt verkets förstärkta roll på miljöområdet menar regeringen att verket har utfört sina upp- gifter väl. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Fiskeriverket bedriver uppdragsverksamhet och tjänsteexport. För budgetåret 1998 erhöll Fiske- riverket 41,8 miljoner kronor i avgiftsintäkter från sin uppdragsverksamhet och tjänsteexport. Avgiftsintäkterna får disponeras av Fiskeriver- ket. Avgiftsintäkterna i uppdragsverksamheten (se tabell 6.3) härrör från Fiskeriverkets undersök- ningsfartyg och från utredningskontoren. Ut- redningskontoren svarade under år 1998 för ca 63 procent av dessa intäkter. För åren 1999 och 2000 förutses en likartad omslutning. Tabell 25.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter (som får dispone- ras) Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Kostnads- täckning % Utfall 1997 18 733 17 724 1 009 106 Utfall 1998 17 764 17 804 - 40 100 Prognos 1999 17 500 17 600 - 100 Budget 2000 18 500 18 500 0 Fiskeriverkets tjänsteexport (se tabell 6.4) är hänförlig till Swedmars (Swedish Centre for Coastal Development and Management of Aquatic Resources) internationella konsultverk- samhet, bl.a. grundat på ett avtal med SIDA. En viss ökning av omslutningen har skett under år 1998. Motsvarande omslutning förväntas även för budgetåren 1999 och 2000. Tabell 25.4 Tjänsteexport Tusental kronor Tjänsteexport Intäkter (som får disponeras) Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Kostnads- täckning % Utfall 1997 18 643 18 535 107 101 Utfall 1998 23 991 23 879 112 100 Prognos 1999 21 000 21 000 0 Budget 2000 22 000 22 000 0 Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kom- pensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 6 376 000 kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet för år 2000 till 65 514 000 kronor. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. Tabell 25.5 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 59 058 Pris- och löneomräkning +275 Justering av lokalkostnader -195 Justering av premier +6 376 Förslag 2000 65 514 C2 Strukturstöd till fisket m.m. Tabell 25.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 17 915 Anslags- sparande 26 962 1999 Anslag 30 890 Utgifts- prognos 29 697 2000 Förslag 30 890 2001 Beräknat 30 890 2002 Beräknat 30 890 Från anslaget lämnas framför allt stöd till åtgär- der som medfinansieras av EG inom ramen för gemenskapsprogrammet för mål 5a-fiske, såväl inom som utanför mål 6, och gemenskapsinitia- tivet Pesca. Från och med år 2000 kommer an- slaget att utnyttjas för strukturåtgärder inom fis- kerinäringen även under perioden 2000–2006. Fördelningen mellan strukturfonderna av de EG-medel som Sverige erhåller för mål 1 under perioden 2000–2006 är ännu inte klar. Läns- styrelserna i de två mål 1-regionerna skall senast den 1 oktober 1999 till regeringen redovisa för- slag till utvecklingsplaner vari ingår en finansiell uppdelning mellan fonderna. Efter regerings- behandling skall förslagen överlämnas till och godkännas av EG-kommissionen. Fördelningen mellan fonderna väntas bli klar i början av år 2000. Anslaget får också disponeras för äldre stöd- former som inte omfattas av strukturprogram- men. Bestämmelser finns i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskeri- näringen. Anslaget kan bl.a. användas för att täcka förluster vid statlig kreditgaranti till fiske- och fiskberedningsföretag. En jämförelse mellan budget och utfall för år 1998 visar på ett under- utnyttjande på drygt 10 miljoner kronor, medan det ackumulerade anslagssparandet uppgår till närmare 25 miljoner kronor. Anslagssparandet avser dock beslutade men inte utbetalade medel. Tillgängliga medel beräknas således komma att utnyttjas. Regeringens överväganden Resultatinformation Genomförandet av strukturprogrammen över- vakas gemensamt av EG-kommissionen och Sverige av en s.k. övervakningskommitté. Fiske- riverket svarar för sekretariatsfunktionen i kommittén. Övervakningskommittén ansvarar för att åtgärderna överensstämmer med valda prioriteringar och uppställda mål. Åtgärderna har genomförts i enlighet med strukturprogrammet. Anslaget får även användas för att täcka eventuella förluster orsakade av lämnade fiske- rilån och kreditgarantier för lån. Detta påverkar hur mycket av anslaget som kan utnyttjas till strukturstöd. För budgetåret 1998 uppgick kre- ditförlusterna till 300 000 kronor och återbetal- ning av infriade garantier till 170 000 kronor. Fiskeriverket har bedömt att ca 2 miljoner kro- nor sannolikt kommer att återbetalas, medan osäkra fordringar uppgår till 6,25 miljoner kro- nor. Slutsatser En ny strukturfondsperiod inleds år 2000. Inom såväl som utanför mål 1 är det ännu oklart vilka medel från EG som kommer att avsättas för strukturåtgärder inom fiskerinäringen under perioden 2000–2006. Då förslaget på ny tillämp- ningsförordning ännu inte beslutats är det oklart vilka åtgärder som slutligen kommer att om- fattas. Arbetet med att prioritera insatser och be- döma finansieringsbehoven återstår till stora delar. Regeringen avser att återkomma i frågan till riksdagen i annat sammanhang. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 30 890 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven för åren 2001 och 2002 beräknas vara oföränd- rade. C3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. Tabell 25.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 53 726 Anslags- sparande 107 833 1999 Anslag 80 000 Utgifts- prognos 76 833 2000 Förslag 80 000 2001 Beräknat 80 000 2002 Beräknat 80 000 Under anslaget anvisas det belopp som motsva- rar EG:s medfinansiering av strukturstöd till fisket m.m. som redovisas under anslag C2 Strukturstöd till fisket m.m. För svenska struk- turåtgärder har i Fonden för fiskets utveckling för perioden 1995–1999 avsatts 48,2 miljoner euro, vilket motsvarar ca 409,7 miljoner kronor. Av dessa medel avser 42 miljoner euro mål 5a- åtgärder utanför mål 6-området, 4 miljoner euro är bidrag för mål 5a-åtgärder inom mål 6-områ- det och 2,18 miljoner euro avser Pesca- programmet. Pesca-programmet finansieras även med 590 000 euro från Europeiska regional- fonden och med 990 000 euro från Europeiska socialfonden vilka administreras av NUTEK respektive AMS. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1998, visar på ett underutnyttjande på ca 31 miljoner kronor medan det ackumulerade anslagssparandet uppgår till närmare 108 miljo- ner kronor. Anslagssparandet avser dock beslu- tade men inte utbetalade medel. Tillgängliga medel beräknas således komma att utnyttjas. Regeringens överväganden Resultatinformation Gemenskapen har beslutat om ett satellitbaserat kontrollsystem för fiskefartyg. För år 1998 läm- nades 4,65 miljoner kronor i EG-bidrag för ut- rustning på fartyg, landbaserad utrustning samt installation. Även nationella medel har avsatts för detta ändamål. Regeringen beslutade den 20 maj 1998 att Fiskeriverket får disponera återstående prisregleringsmedel för att täcka kostnader för ett satellitbaserat kontrollsystem för fisket, varav högst 2 miljoner kronor får användas för under- håll och drift av systemen på fiskefartyg för tids- perioden juli 1998 t.o.m. december 1999. Det är ännu för tidigt att göra en bedömning av vilka effekter som uppnåtts. Fiskeriverket skall senast den 1 mars 2000 avrapportera medelsanvändning och uppnådda resultat till regeringen. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 80 000 000 kronor för år 2000. En ny struktur- fondsperiod inleds år 2000. Inom såväl som utanför mål 1 är det ännu oklart vilka medel från EG som kommer att avsättas för strukturåtgär- der inom fiskerinäringen under perioden 2000– 2006. Då förslaget på ny tillämpningsförordning ännu inte beslutats är det oklart vilka åtgärder som slutligen kommer att omfattas. Arbetet med att prioritera insatser och bedöma finansierings- behoven återstår till stora delar. Regeringen avser att återkomma i frågan till riksdagen i annat sammanhang. C4 Fiskevård Tabell 25.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 18 532 Anslags- sparande 3 521 1999 Anslag 20 000 Utgifts- prognos 19 000 2000 Förslag 20 000 2001 Beräknat 20 000 2002 Beräknat 20 000 Fiskevårdens mål är att långsiktigt verka för livs- kraftiga och rika fiskbestånd i svenska vatten. En ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna syf- tar till att långsiktigt verka för biologisk mång- fald genom att främja ett rikt och varierat fisk- bestånd och ett optimalt utnyttjande av våra fisktillgångar. I detta sammanhang bör även kulturmiljövärden beaktas. Miljömålet på fiskets område är att fisk, kräft- och blötdjur samt deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga naturligt reproducerande bestånd. Regeringen redovisade i proposition Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) en ökad sats- ning på en förbättrad fiskevård. Ett förstärkt fiskevårdsarbete har möjliggjorts genom att an- slaget för fiskevården höjdes år 1998 från 4,6 miljoner kronor till 20 miljoner kronor. Fiskeriverket disponerar anslaget för fiske- vård. Det används för - bildande av fiskevårdsområden, - fisketillsyn, - främjande av den biologiska mångfalden och biotopvård, - insatser för bevarandet av hotade arter, - utsättning av fisk. En jämförelse mellan budget och utfall för bud- getåret 1998 visar på ett anslagssparande på ca 3,5 miljoner kronor, vilket avser beslutade men ej utbetalda medel. Regeringens överväganden Resultatinformation Allmän fiskevård finansieras för närvarande del- vis av anslaget för fiskevård men också av vatten- avgiftsmedel i enlighet med vattendomar. Ansla- get används till fiskevård, främst i allmänna och enskilda vatten med fritt handredskapsfiske i kustområdena och i sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren samt Storsjön i Jämtland. Länsstyrelserna har innevarande år tilldelats 14 miljoner kronor för arbetet med biologisk mångfald, biotopvård och bevarande av hotade arter. Återstoden av medlen har fördelats på ut- sättningar, bildande av fiskevårdsområden, fiske- tillsyn och fiskevårdsplanering. På uppdrag av regeringen arbetar Fiskeriver- ket med att ta fram ett system för uppföljning och utvärdering av verkets respektive länsstyrel- sernas åtgärder för fiskevård samt effekterna av dessa åtgärder. Fiskerikommissionen för Östersjön antog år 1997 den internationella aktionsplanen för öster- sjölaxen. Hösten 1998 utarbetade Fiskeriverket ett nationellt åtgärdsprogram för genomförandet av den internationella aktionsplanen. Åt- gärdsprogrammet består huvudsakligen av regle- ring av laxfisket, fiskevårdande åtgärder, inklu- sive fettfenklippning, biotop- och miljöförbätt- rande åtgärder samt vetenskaplig uppföljning. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet för år 2000 till 20 000 000 kronor. Anslagen för åren 2001 och 2002 beräknas vara oförändrade. 26 Rennäring 26.1 Omfattning Rennäringen främjas i första hand genom statligt pristillägg på renkött, ersättning för vissa mer- kostnader till följd av Tjernobylolyckan och genom att staten svarar för vissa kostnader för renskötselanläggningar liksom viss planläggning rörande renskötseln. De skador som vilda djur orsakar tamdjur och annan egendom ersätts om vissa förutsättningar är uppfyllda. Staten svarar för underhåll och upprustning av byggnaderna på de drygt 110 kvarvarande fjällägenheterna. Sametinget ingår i Jordbruksdepartementets verksamhetsområde men redovisas under ut- giftsområde 1, Rikets styrelse. 26.2 Utgiftsutvecklingen Tabell 7.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 90 94 104 100 95 95 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåren 1995/96 och 1998. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Slaktuttaget har under slaktåret 1998/99 ökat med 2 000 till ca 49 000 renar. Cirka 200 slakt- kroppar kasserades på grund av för höga cesium- halter. Antalet slaktade renar bedöms även i fort- sättningen i stort vara oförändrat. Prioriteringar Rennäringspolitiska kommittén (dir. 1997:102) fortsätter sitt arbete med en översyn av stödet till rennäringen och samisk kultur, rennäringsadmi- nistrationen och rennäringslagstiftningen. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast vid utgången av år 1999. Utredningen om ILO:s konvention nr 169 överlämnade i mars 1999 sitt betänkande Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige: Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169 (SOU 1999:25). Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Betänkandet innehåller åtskilliga förslag som rör rennäringens rättsliga förhållan- den. 26.3 Resultatbedömning och slutsatser Länsstyrelserna i de berörda länen skall utöva sådan tillsyn att naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga bevaras och ger en uthållig och god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Genom närvaro vid renräk- ningar och kontroll av renlängder skall läns- styrelserna övervaka att samebyarnas högsta tillåtna renantal inte överskrids. År 1997 fanns det närmare 240 000 renar medan det tillåtna antalet renar uppgår till 280 000 djur. Länsstyrel- sernas arbete med tillsynen har fungerat väl. 26.4 Anslag D1 Främjande av rennäringen m.m. Tabell 7.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 34 361 1 Anslags- sparande 52 073 2 1999 Anslag 37 000 Utgifts- prognos 42 500 3 2000 Förslag 35 700 2001 Beräknat 37 000 2002 Beräknat 37 000 1 Därutöver har 1 890 tkr tagits i anspråk av reserverade medel från 1995/96 års anslag D2 Främjande av rennäringen. 2 Därutöver återstod 3 153 tkr av reserverade medel från 1995/96 års anslag D2 Främjande av rennäringen. 3 Därutöver beräknas 3 153 tkr tas i anspråk av reserverade medel från 1995/96 års anslag D2 Främjande av rennäringen. De utgifter som belastar anslaget är - underhåll av vissa riksgränsstängsel och ren- skötselanläggningar för vilka staten har underhållsansvaret, - statens del av kostnaderna för redovisning av markanvändningen, riksintressen och marker som är värdefulla eller känsliga för renskötseln, natur- och kulturmiljövården, - framtagande av en ny inventeringsmetod för renbetet, - prisstöd till rennäringen enligt förord- ningen (1986:255) om pristillägg på ren- kött, - ersättning till följd av Tjernobylolyckan som kan lämnas till jordbruksföretag, ren- skötselföretag och till den som helt eller delvis försörjer sig på att fiska till husbehov eller för försäljning enligt förordningen (1994:246) om ersättning för vissa mer- kostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan, - övriga åtgärder för främjande av ren- näringen som beslutas efter överläggningar mellan staten och rennäringen, - samfinansiering av EU-projekt för utveck- ling av rennäringen. Regeringens överväganden Resultatinformation Antalet slaktade renar fortsätter att ligga på en låg men något ökande nivå. Slaktåret 1998/99 slaktades ca 49 000 renar. Drygt 200 slakt- kroppar kasserades år 1998 på grund av för höga cesiumhalter. Riksgränsstängsel m.m. Enligt ett till konventionen (SÖ 1972:15) mellan Sverige och Norge om renbetning m.m. an- slutande protokoll skall Sverige och Norge be- kosta och underhålla vissa stängsel. Stängslen ut- sätts för stora påfrestningar vilket leder till avsevärda skador, främst i samband med snö- smältningen. Staten har även skyldighet att svara för underhållet av vissa andra renskötselanlägg- ningar. Konventionen gäller t.o.m. den 30 april 2002. Regeringen har ingått ett avtal med Norge om upprättande av och mandat för en blandad svensk-norsk renbeteskommission. Kommissio- nens arbete har påbörjats och ett betänkande skall avges senast den 30 april 2000. Renbetes- kommissionen har till uppgift att utreda frågan om det ena landets renskötande samer har behov av fortsatt renbetning i det andra landet. Kom- missionen skall därför i nödvändig utsträckning undersöka betestillgångarna och driftsförhållan- dena i de aktuella områdena i Sverige och Norge samt klarlägga hur betestillgångarna använts och hur de mest rationellt skall kunna utnyttjas på ett sätt som ger ett långsiktigt underlag för en eko- logiskt, ekonomiskt och kulturellt bärkraftig rennäring. Samebyarnas utvecklings- och markanvändningsplanering Länsstyrelserna är klara med den grundläggande redovisningen av samebyarnas markanvänd- ningsanspråk och arbetet med rennäringens riks- intressen. Länsstyrelserna kompletterar redovis- ningarna med information om speciellt värdefulla eller känsliga områden för renskötseln, naturvården och kulturmiljövården samt àjour- håller dessa. Renbetesinventeringar I skrivelse den 17 mars 1994 (rskr. 1993/94:186) anmälde riksdagens talman riksdagens beslut med anledning av bostadsutskottets betänkande (bet. 1993/94:BoU11) Anslag till främjande av rennäringen m.m. Beslutet innebär bl.a. att riks- dagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om renbetesinventering. Utskottet uttalade att det är viktigt att arbetet med renbetesinventeringarna fortsätter. Invente- ringarna måste utföras så att de kan tjäna sitt syfte, dvs. utgöra underlag för fastställande av högsta renantal inom varje sameby. Det är också viktigt att den metod som används ger ett ade- kvat och vederhäftigt resultat. Metoden eller metoderna måste därför förankras hos ren- näringen, skogsbruket och naturvården. Med hänsyn till angelägenheten av att inventeringarna av särskilt vinterbetesmarkerna fortsätter inom renskötselområdet bör metodfrågan snarast lösas och en plan tas fram för inventeringsarbetet. Även andra åtgärder i syfte att skapa en bra balans mellan renantalet och betestillgången, t.ex. att basera renantalet efter renarnas slaktvikt, kan behöva övervägas. En redovisning av vidtagna åtgärder borde föreläggas riksdagen. Arbetet med att ta fram en ny metod för ren- betesinventering har visat sig oväntat komplice- rat. Detta bekräftar riksdagens konstaterande att det inte är helt okomplicerat att finna en metod för hur inventeringarna skall göras. I samband med den svensk-norska renbeteskommissionens arbete sker emellertid ett arbete med syfte att klarlägga hur betestillgångarna bör utnyttjas för att ge ett långsiktigt underlag för en ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt bärkraftig rennäring. Avsikten är att inrätta ett gemensamt geografiskt informationssystem för hela renskötselområdet. Det material som tas fram i samband med det arbetet bör kunna utnyttjas även för renbetes- inventeringar. Genom det s.k. Fjäll-MISTRA- programmet har vidare ett brett upplagt projekt startats med syfte att utveckla ett operativt för- valtningssystem. Bland annat sker forskning om förändringar av antalet renar, slaktvikter och köttklassificering för att utröna om detta kan vara indikatorer på miljöförändringar. Regeringen avser att, mot bakgrund av läm- nade uppdrag och den utvecklingsverksamhet som pågår, senare återkomma till riksdagen i fråga om lämplig metod för renbetesinventering. Prisstöd till rennäringen Enligt förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött lämnas pristillägg för renkött som god- känts vid köttbesiktning. Pristillägget lämnas med 9 kronor per kilo för vuxen ren och med 14,50 kronor per kilo för renkalv. Antalet slak- tade renar uppgick slaktåret 1998/99 till ca 49 000 renar, vilket innebär att slakten ökat med ca 2 000 renar jämfört med året innan. Kalvslak- ten har ökat kraftigt och uppgår nu till närmare 60 procent. Slaktvikten har därför minskat till 27,1 kilo i medeltal. Den totala kvantiteten ren- kött uppgick till 1 330 ton. Tjernobylolyckan Konsekvenserna av nedfallet av radioaktivt cesium till följd av Tjernobylolyckan fortsätter att påverka i första hand rennäringen. I vissa delar av norra Sverige påverkas emellertid även insjöfisket samt produktionen av nöt och får. Genom avtagande cesiumhalter, tidigareläggning av renslakt och utfodring av renar har antalet kasserade slaktkroppar minskat till ca 200 renar. Övriga åtgärder för främjande av rennäringen En del av anslaget bör användas för andra åtgär- der för främjande av rennäringen. Medlen för- delas på användningsområden genom beslut av Jordbruksverket efter överläggningar mellan verket och Sametinget. Medlen används bl.a. för katastrofskadeskydd vid svåra betesförhållanden. Användningen bör i görligaste mån samordnas med verksamheter som kan erhålla stöd enligt mål 6-programmet, exempelvis verksamheter som är direkt inriktade på att utveckla näringen. Under år 1998 lämnades knappt 2 miljoner kronor i bidrag till projekt som samfinansieras med EU. Jordbruksverket har vidare fattat beslut om medfinansiering som innebär utbetalningar från anslaget på ca 2,9 miljoner kronor under år 1999 och ca 800 000 kronor för år 2000. Slutsatser Under 1990-talet har antalet slaktade renar minskat. Detta har bidragit till ett högt anslags- sparande. Den årliga belastningen på anslaget till följd av antalet slaktade renar bedöms nu inte öka i någon större omfattning. I avvaktan på den Rennäringspolitiska kommitténs betänkande är det angeläget att anslagssparandet ligger kvar på en fortsatt relativt hög nivå. Regeringen bedömer dock att engångsvisa satsningar bör göras under år 2000 med 500 000 kronor för att utreda möj- ligheten att förbättra rentransporter samt med 800 000 kronor för förstärkning av Sametingets verksamhet. Regeringen bedömer anslagsbeho- vet till 35 700 000 kronor för år 2000. För var- dera åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbeho- ven till 37 000 000 kronor. Tabell 7.3 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 37 000 Överföring till anslaget E3 -500 Överföring till anslaget UO1 D3 -800 Förslag 2000 35 700 D2 Ersättningar för viltskador m.m. Tabell 7.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 49 916 Anslags- sparande 8 335 1999 Anslag 56 000 Utgifts- prognos 56 000 2000 Förslag 63 000 2001 Beräknat 56 000 2002 Beräknat 56 000 De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till åtgärder för att förebygga skada av vilt och ersättning för sådan skada enligt 29 a § jaktför- ordningen (1987:905) samt för skador som rov- djur orsakar på renar. Regeringens överväganden Resultatinformation Antalet rovdjur, i synnerhet lo, har ökat i antal, vilket medfört ökade skador på tamdjur. Även kostnaden för annan skada av vilt har ökat. De ökade skadorna av säl på fiskeredskap och fångst har särskilt påtalats. Rovdjursutredningen (M 1998:03) arbetar bl.a. med förslag till en sammanhållen rovdjurs- politik och behovet av förändringar i reglerna för ersättningssystemen. Uppdraget skall redovisas senast den 15 december 1999. Slutsatser Några ändringar i ersättningssystemet bör inte övervägas innan Rovdjursutredningen fullgjort sitt uppdrag. Skada på ren Ökningen av antalet rovdjur och ett ökande av- räkningspris på renkött medförde att ersätt- ningsbeloppet budgetåret 1999 höjdes till 35 miljoner kronor. För att säkerställa en rättvis fördelning av ersättningen mellan samebyarna avsätts medel för systematiska inventeringar för att fastställa förekomst och föryngring av rov- djur i renskötselområdet. För samebyarnas del av inventeringskostnaderna beräknas 3 miljoner kronor. Skada på annat än ren Naturvårdsverket fördelar medel på samtliga länsstyrelser som beslutar om bidrag för att förebygga eller ersätta skada. Inriktningen är att viltskador så långt möjligt skall förebyggas. Under åren har såväl skador av säl som annat vilt ökat som följd av ökande populationer. Med anledning av detta bör engångsvis ytterligare 7 miljoner kronor anvisas på anslaget. För ersätt- ning för skador på annat än ren anvisas således 25 miljoner kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 63 000 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara 56 000 000 kronor. Tabell 7.5 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 56 000 Överföring från anslaget UO1 C1 +7 000 Förslag 2000 63 000 D3 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. Tabell 7.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall1 1 551 Anslags- sparande 895 1999 Anslag 1 538 Utgifts- prognos 2 433 2000 Förslag 1 538 2001 Beräknat 1 538 2002 Beräknat 1 538 1 Därutöver har 146 tkr tagits i anspråk av reserverade medel från 1995/96 års anslag D6 Stöd till innehavare av fjällägenheter. De utgifter som belastar anslaget utgör i huvud- sak bidrag till investeringar i byggnader och andra fasta anläggningar på fjällägenheter, underhåll och upprustning av dessa lägenheter, avvecklingsbidrag och avträdesersättning åt innehavare av fjällägenheter, gästgiveribestyr samt inlösen av byggnader m.m. i vissa fall. Regeringens överväganden Resultatinformation Anslaget används främst för underhåll och upp- rustning av fjällägenheter. Fjällägenhet är en upplåtelseform som har sina grunder i lagstift- ning ända från år 1915. Det fanns år 1998 totalt 113 fjällägenheter i Sverige, de flesta i Jämtlands län. Frågor om nedläggning och friköp av fjäll- lägenheter prövas av Jordbruksverket, medan länsstyrelsen beslutar om upplåtelser. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 538 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. 27 Djurskydd och djurhälsovård 27.1 Omfattning Verksamheten inom djurskydds- och djurhäl- soområdet syftar till att upprätthålla ett gott häl- sotillstånd och ett gott djurskydd bland husdjur, försöksdjur, vilda djur som hålls i fångenskap eller som används som försöksdjur samt att be- gränsa användningen av försöksdjur. Djurskydd och djurhälsovård omfattar verk- samhet vid Jordbruksverket med distriktsveteri- närorganisationen, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Centrala försöksdjursnämn- den (CFN). Jordbruksverket disponerar medel för djur- skyddsfrämjande åtgärder samt för forskning och utveckling vad gäller sådana åtgärder, bl.a. när det gäller alternativa inhysningssystem för värphöns och provning av nya tekniska system. Dessutom disponeras medel till olika djurhälso- vårdsaktiviteter när det gäller nötkreatur, svin, får, häst och fisk. Jordbruksverkets veterinära fältverksamhet upprätthålls genom den statliga distriktsvete- rinärorganisationen med ca 250 distriktsveteri- närer fördelade över hela landet. Verksamheten utgår från ca 80 veterinärstationer. I vissa län – Jönköpings och Kalmar län samt norra delen av Västra Götalands län – är antalet statligt anställda distriktsveterinärer lågt. För dessa områden utför distriktsveterinärer i angränsande distrikt upp- gifter som åligger sådan veterinär. SVA är veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan för myndigheter och enskilda inom området infektionssjukdomar hos djur. CFN samordnar och planerar frågor som rör försöksdjur. Nämnden har bl.a. till uppgift att verka för att användningen av försöksdjur be- gränsas. Det finns sju djurförsöksetiska nämnder i landet. Dessa skall godkänna användningen av försöksdjur från etisk synpunkt. På regional nivå medverkar länsstyrelserna till upprätthållande och förbättring av djurhälsan och djurskyddet samt tillsynen därav. 27.2 Utgiftsutveckling Tabell 8.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19981 Anslag 1999 Utgifts- prognos 19991 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 301 279 333 282 285 289 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåren 1995/96 och 1998. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall År 1998 överskred utgifterna anslagna medel. Detta berodde huvudsakligen på kostnader i samband med utbrott av epizootiska sjukdomar, fjäderfäsjukdomen swollen head syndrome (TRT/SHS), och fisksjukdomen viral hemorr- hagisk septikemi (VHS). Kostnadstäckning skedde bl.a. med omföring av medel mellan an- slag på tilläggsbudget för år 1998. Förändringar Riksdagen antog den 1 mars 1998 regeringens proposition 1997/98:28 Ändringar i djurskydds- lagen. Ändringen innebar bl.a. skärpta krav vad gäller användningen av försöksdjur. För sådan användning krävs inte bara tillstyrkande utan ett godkännande av en djurförsöksetisk nämnd. Bestämmelsen om att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt utvidgades till att även omfatta försöksdjur. Riksdagen har den 20 maj 1999 (prop. 1998/99:88) beslutat en ny epizootilag (1999:657), som innebär en förändring vad gäller sjukdomsstrategin dels genom att förebyggande arbete betonas i högre grad än tidigare, dels genom ett nytt ersättningssystem. Tidigare har full ersättning utgått för djurhållarens alla kost- nader i samband med ett sjukdomsutbrott. Fort- sättningsvis kommer produktionsbortfallet en- ligt huvudregeln att ersättas endast till 50 procent. I övrigt utgår som tidigare full ersätt- ning. Samtidigt antog riksdagen en zoonoslag (1999:658), vilken bl.a. innebär att förebyggande åtgärder och kontroll av fler zoonoser än salmo- nella, som i dag är den enda zoonos som är sär- skilt reglerad, kan ske. Prioriteringar Djurskyddet är en för regeringen prioriterad fråga. I regeringsförklaringen anförs att djur- skyddet skall stärkas och att god djurhållning eftersträvas på såväl nationell som på EU-nivå. Mot den bakgrunden avser regeringen att under år 2000 till riksdagen överlämna en proposition med förslag till ett förbättrat djurskydd. Den svenska djurskyddslagen (1988:534) till- kom år 1988 och har betytt mycket för utveck- lingen av djurskyddet i landet. Erfarenheterna har varit positiva, men har också visat att lagen behöver förbättras och förstärkas på flera punk- ter. Den offentliga djurskyddstillsynen behöver ses över i syfte att åstadkomma en förbättrad djurskyddstillsyn. Tillsynsmyndigheternas an- svar och förutsättningar på de olika nivåerna måste i det sammanhanget förbättras och tydlig- göras, liksom samarbetet mellan veterinärer och den lokala tillsynsmyndigheten. Enligt djurskyddslagen skall djur ges möjlig- het att bete sig naturligt. Regeringen avser därför att se över reglerna för burhållning av mink och återkomma med förslag till förbättringar under mandatperioden. Inom djurskyddsområdet bör även en fortsatt utveckling av alternativa system för värphöns prioriteras. Frågorna om antibiotika som tillväxtbefräm- jare liksom den svenska forskningen när det gäller djurhälsa och smittspridning är viktiga. För de utökade tillsynsuppgifter som följer av zoo- noslagen behöver Jordbruksverket ökat anslag. Regeringen prioriterar även Jordbruksverkets kunskapshöjande verksamhet. Vidare prioriteras ökat stöd till de djurförsöksetiska nämnderna. Regeringen anser att ytterligare medel till medfinansiering av forskningsprojekt, där EU finansierar hälften måste tillföras SVA. Hittills har det funnits särskilda medel avsatta för delta- gande i EU:s fjärde ramprogram, men inte inför femte ramprogrammet. SVA måste få möjlighet till finansiering av den hälftendel som EU inte bekostar. 27.3 Resultatbedömning Jordbruksverkets åtgärder för att uppfylla verk- samhetsmålen avseende ett gott hälsotillstånd hos husdjur och ett gott djurskydd under år 1998 och under innevarande år inbegriper utfärdande av föreskrifter, riktade informationsinsatser, sjukdomsutredningar samt kontroller. Särskilt kan nämnas föreskrifter rörande foder, försöks- djur, transporter av djur, kalvuppfödning samt införsel av nöt, svin, hund och katt. Jordbruksverket har tagit ett nytt utvecklat djursjukdataprogram i drift under våren 1999. Detta förutsägs bli ett viktigt hjälpmedel i den förebyggande djurhälsovården och i den direkta djursjukvården och innebära att bl.a. sjuk- domsutveckling och läkemedelsanvändning kan följas på ett ändamålsenligt sätt. Smittskyddssituationen i Sverige har under år 1998 varit jämförelsevis god. Sverige har dock drabbats av vissa epizootier, nämligen av viral hemorrhagisk septikemi i en fiskodling på väst- kusten och av swollen head syndrome hos fjäderfä i Skåne. Eftersom den senare sjukdomen inte påvisats i Sverige tidigare bekämpades den enligt epizootilagen. Spridningen blev emellertid alltför stor och gick därför inte att stoppa trots utslaktning av flera avelsflockar. Swollen head syndrome betraktas nu som en produktionssjuk- dom där vaccination kan tillämpas vid behov. Vid samtliga fall av epizootisk sjukdom under år 1998 har Jordbruksverket med bistånd från SVA utformat bekämpningsstrategier, saneringsplaner m.m. SVA har ansvarat för diagnostiken. Även vid mer komplicerade fall av salmonellos har myndigheterna tillsammans arbetat med att ta fram saneringsplaner. Ett omfattande kvalitetssäkringsarbete har bedrivits vid SVA under år 1998. Detta har lett till att SWEDAC ackrediterat SVA:s laborato- rieverksamhet inom klinisk bakteriologi, kemi, parasitologi och virologi. Ackrediteringen om- fattar ett 60-tal analysmetoder. SVA har också fastställt en kvalitetspolicy för myndighetens arbete. Sveriges tidsbegränsade undantag beträffande de regler som inom EU gäller för fodertillsatser tillhörande grupperna antibiotika, kemoterapeu- tika, koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel upphörde den sista december 1998. SVA har varit engagerat i färdigställandet av veten- skapliga rapporter och har biträtt regeringen och myndigheter i frågan. Av de ursprungliga tolv tillåtna antimikro- biella fodertillsatserna har EU nu förbjudit åtta. De tillsatser som förbjudits är de som är viktigast från folkhälsosynpunkt. Bland annat SVA:s och Jordbruksverkets arbete med antibiotikafrågan har haft stor beydelse för det positiva utfallet. SVA utför vetenskapligt arbete med att doku- mentera den svenska antibiotikaresistenssitua- tionen. Detta ökar trovärdigheten för den offi- ciella svenska antibiotikapolicyn. Jordbruksverket och CFN har utarbetat en åtgärdsplan, som kommer att utgöra ett betydelsefullt instrument för att stärka djur- skyddet för försöksdjuren. Planen innebär bl.a. att myndigheterna kommer att utarbeta bin- dande föreskrifter om djurförsök till stöd för de djurförsöksetiska nämnderna vid den etiska be- dömningen av djurförsök och för att ge de djur som används ett starkare skydd. Enligt åtgärds- planen kommer även bindande föreskrifter om hållande och skötsel av försöksdjur och infor- mationsmaterial att tas fram. Arbetsformerna i de djurförsöksetiska nämnderna skall utvecklas genom fortsatt utbildning med fördjupade dis- kussioner om djurskydd och etik. Vidare skall möjligheten undersökas att utarbeta ett centralt register över försök som prövats av de djurför- söksetiska nämnderna. I åtgärdsplanen påpekar myndigheterna även att fördjupade översyner bör göras i fråga om djurförsök förenade med lidande, förutsättningar för etisk prövning och användning av djur i undervisningen. Revisionens iakttagelser RRV har lämnat revisionsberättelser utan in- vändningar för SVA och CFN avseende räkenskapsåret 1998. (Jordbruksverket behandlas under avsnitt 5 Jordbruk och trädgårdsnäring.) 27.4 Anslag E1 Statens veterinärmedicinska anstalt Tabell 27.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 74 880 Anslags- kredit 1 218 1999 Anslag 80 563 Utgifts- prognos 80 563 2000 Förslag 85 188 2001 Beräknat 86 619 1 2002 Beräknat 88 136 1 1 Motsvarar 85 188 tkr i 2000 års prisnivå. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) är veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan för myndigheter och enskilda och utreder bl.a. smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt. SVA:s uppgift är att uppnå och vidmakthålla en god djur- och folkhälsa. Arbetet bedrivs genom förebyggande, diagnosti- serande och bekämpande av infektionssjuk- domar hos djur. SVA medverkar vid utbrott av epizootiska sjukdomar och ansvarar för Zoo- noscenter i Sverige. SVA är veterinärmedicinskt centrallaboratorium och svenskt referenslabora- torium enligt EG:s zoonosdirektiv. SVA:s verksamhet består av anslagsfinansie- rade myndighetsuppgifter och avgiftsfinansierad uppdragsverksamhet. Räkenskapsåret 1998 slu- tade med nollresultat efter två år med under- skott. Den förbättrade ekonomin beror på att uppdragsintäkterna ökat samtidigt som kostna- derna kunnat begränsas. Dessutom har upp- dragsforskningen ökat kraftigt under år 1998. Det besparingsprogram som inleddes under sommaren 1997 har varit framgångsrikt och be- sparingarna har kunnat genomföras utan upp- sägningar. Besparingsprogrammet har avslutats under våren 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation SVA ansvarar för Sveriges beredskap mot smitt- samma djursjukdomar, bl.a. genom att medverka i ett världsomfattande informationsnät för kart- läggning av allvarliga epizootiska sjukdomar. I det förebyggande arbetet är SVA rådgivare till Jordbruksverket och Svenska djurbönders smitt- skyddskontroll rörande införsel av levande djur. Vid utbrott av epizootisk sjukdom ansvarar SVA för diagnostiken och bidrar med expertis vid ut- redning och sanering. Regeringen bedömer att SVA:s arbete i bered- skapshänseende och med att medverka till att förhindra spridning av allvarliga smittsamma djursjukdomar till Sverige är mycket viktigt. Från och med år 1997 har särskilda medel avsatts för att driva Zoonoscenter vid SVA. Detta utgör nu en central instans för insamling och analys av zoonosdata i enlighet med EG:s zoonosdirektiv. Inrättandet av Zoonoscenter har lett till en ök- ning av uppdragsverksamheten. Zoonoscenter lämnar årligen en rapport till EU om zoonos- läget i Sverige. Rapporten tas fram i samarbete med Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Smittskyddsinstitutet. Med anledning av den pågående undersök- ningen av förekomsten av den problematiska zoonosen enterohemorrhagisk Escherichia coli (EHEC), har 6 000 EHEC-prov analyserats vid SVA under år 1998. Hos människa kan sjuk- domen leda till allvarliga bestående njurskador och har i allvarligare fall resulterat i dödsfall i flera länder. Smittvägarna är ännu inte klarlagda, men nötkreatur anses vara en viktig smittkälla. Under år 1998 har SVA i samarbete med Jord- bruksverket initierat nya studier över före- komsten av EHEC hos får och vilda djur, bl.a. rådjur och kanadagäss. Det policydokument med rekommendationer om åtgärder när EHEC på- visas hos djur, som har utarbetats under åren 1997 och 1998 av SVA i samarbete med Jord- bruksverket, Livsmedelsverket och Smitt- skyddsinstitutet, kommer prioriterat att revide- ras av Zoonoscenter under år 1999. Smittskyddssituationen i Sverige och i Europa har under år 1998 varit jämförelsevis god. En för EU ny sjukdom, bluetongue hos får, har emellertid påvisats i Grekland. Detta är en virussjukdom som överförs av vissa typer av myggor. Den sortens myggor finns inte i Sverige. Infektiös laxanemi har påträffats i Storbritannien och viral hemorrhagisk septikemi har påvisats i Norge för första gången sedan år 1974. Sverige drabbades av samma sjukdom i en fiskodling på västkusten, men det ser inte ut att finnas något samband mellan utbrotten. I Danmark har rabies hos får upptäckts och det kunde konstateras att det rörde sig om en rabiesstam som förekommer hos fladdermöss i Danmark. Detta var första gången som naturlig överföring av fladdermus- rabies till däggdjur påvisats inom EU. Detta visar att smitta kan hitta nya och oförutsedda vägar för spridning mellan djurslag. I Sverige har bl.a. före- kommit ett utbrott av swollen head syndrome hos fjäderfä i Skåne. Sjukdomen bekämpades i enlighet med epizootilagen eftersom den inte på- visats i Sverige tidigare. För denna sjukdom har Sverige ansökt om tilläggsgarantier hos EU. Spridningen blev emellertid alltför stor och där- för gick det inte att stoppa den trots utslaktning av flera avelsflockar. Sjukdomen betraktas nu som en produktionssjukdom där vaccination kan tillämpas vid behov. SVA har en viktig uppgift i att följa utvecklingen och förändringarna i sprid- ningen av smittsamma djursjukdomar och i att snabbt diagnosticera sjukdomar och att ge bl.a. Jordbruksverket service i form av snabb diag- nostik och vetenskaplig expertis vid sjuk- domsutbrott. Vid samtliga fall av epizootiska sjukdomar under året har SVA under Jordbruksverkets led- ning deltagit vid utformande av bekämpnings- strategier, saneringsplaner m.m. och har även svarat för diagnostiken. SVA upprätthåller en dygnstäckande beredskap. Även vid mer kompli- cerade fall av salmonellos har SVA deltagit i arbetet med att ta fram saneringsplaner. SVA har därmed uppfyllt målen att diagnosticera och be- gränsa förekomsten av såväl zoonoser som all- varliga infektionssjukdomar hos djur samt att upprätthålla hög beredskap mot dessa. Regeringen bedömer att SVA utfört ett gott arbete i beredskapsavseende och med att med- verka till att förhindra spridning av allvarliga smittsamma djursjukdomar inom Sverige under 1998. Kompetensen hos SVA är viktig för att SVA skall kunna hålla en hög vetenskaplig profil i EU- arbetet. De kunskaper som inhämtas via EU:s forskningsprogram ger värdefulla kunskaper om sjukdomar som inte förekommer i Sverige och bidrar till att förbättra den svenska beredskapen. Deltagandet är också viktigt för att få gehör för svenska krav på att förklaras fritt från vissa sjuk- domar. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 27.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1998 149 517 148 882 635 (varav tjänsteexport) (13 855) (13 855) (0) Prognos 1999 152 500 154 900 -2 400 (varav tjänsteexport) (14 100) (14 100) (0) Budget 2000 149 500 149 500 0 (varav tjänsteexport) (13 900) (13 900) (0) Slutsatser Regeringen anser att ytterligare medel till med- finansiering av forskningsprojekt, där EU finan- sierar hälften bör tillföras SVA. Hittills har det funnits medel avsatta för EU:s nuvarande fjärde ramprogram för forskning och utveckling, men inför femte ramprogrammet finns inte medel. SVA måste få möjlighet till finansiering av den hälftendel som EU inte bekostar. Behovet upp- skattas till 2 000 000 kronor per år. Vid anslags- beräkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 2 092 000 kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 85 188 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 bedöms anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. Tabell 8.4 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 80 563 Pris- och löneomräkning +533 Justering av premier +2 092 Överföring från anslaget F3 +2 000 Förslag 2000 85 188 E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen Tabell 27.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 78 109 1999 Anslag 80 277 Utgifts- prognos 80 277 2000 Förslag 75 669 2001 Beräknat 77 167 1 2002 Beräknat 78 803 1 1 Motsvarar 75 669 tkr i 2000 års prisnivå. Jordbruksverket är chefsmyndighet för dist- riktsveterinärorganisationen. Distriktsveteri- näravdelningen ansvarar för ledning och sam- ordning av verksamheten inom organisationen. I ansvaret innefattas frågor om bl.a. budget och ekonomiskt resultat, löne- och taxesättning, tjänstetillsättningar och avtalsfrågor samt frågor om kompetensutveckling. Länsstyrelsernas uppgifter omfattar bl.a. dist- riktsveterinärorganisationen samt samordning av åtgärder mot djursjukdomar och brister i djur- skyddet inom länen i enlighet med Jordbruks- verkets riktlinjer. Distriktsveterinärorganisationen är avpassad främst för att tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos hästar som används i jord- och skogs- bruket. Om det finns djurskyddsskäl eller där annan veterinärvård inte kan anvisas, är en dist- riktsveterinär skyldig att även utöva djursjukvård för övriga husdjur. Distriktsveterinärorganisa- tionen skall i samarbete med bl.a. den av lant- bruksnäringen organiserade hälsokontrollverk- samheten medverka vid förebyggande åtgärder, delta i kontroll och bekämpningsprogram samt utföra officiella veterinäruppgifter. Distriktsveterinärorganisationen finansieras till största delen av uppdragsgivarna, dvs. i första hand djurägarna och i övrigt av anslag över stats- budgeten. Anslaget belastas av kostnader för löner, varav kostnaderna för jourverksamhet ut- gör en betydande del, samt för utbildning och gemensam administration för organisationen. Under anslaget anvisas även medel för att minska avlägset boende djurägares veterinär- kostnader för vård av jord- och skogsbrukets djur. Enligt förordningen (1994:1313) om av- gifter vid veterinär yrkesutövning meddelar Jordbruksverket föreskrifter om avgifter vid sådan veterinär yrkesutövning som står under verkets tillsyn och som avser arbetsuppgifter som utförs av en distriktsveterinär eller av annan veterinär på grund av en föreskrift eller myndig- hetsförordnande. Regeringens överväganden Resultatinformation Distriktsveterinärorganisationen uppvisade un- der budgetåret 1997 en positiv ekonomisk ut- veckling av verksamheten i jämförelse med tidi- gare år och med ett ekonomiskt överskott för verksamheten. Av årsredovisningen framgår att den positiva ekonomiska utvecklingen för dist- riktsveterinärorganisationen fortsatt även under budgetåret 1998. Av årsredovisningen framgår vidare bl.a. att antalet debiterade förrättningar ökade från ca 251 600 under år 1997 till ca 278 400 under år 1998, dvs. antalet förrättningar ökade med ca 26 800. I årsredovisningen för år 1998 har Jordbruks- verket uppfyllt de återrapporteringskrav som re- geringen angivit i regleringsbrevet. Av anslags- beloppet för budgetåret har ca 5,7 miljoner kronor utgått som ersättning till avlägset boende djurägare för veterinärvård. I likhet med före- gående år har ersättningen främst utgått till djurägare i de mera nordligt belägna och djurglesa länen. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 8.6 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdrags- verksamhet Intäkter (som får disponeras)1 Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Kostnads- täckning % Utfall 1998 277 686 276 271 1 415 101 Prognos 1999 286 789 287 538 -749 100 Budget 2000 285 000 285 000 0 100 1 Inklusive intäkter av anslaget E2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen. Slutsatser Mot bakgrund av ovannämnda beräknar rege- ringen anslagsbehovet till 75 669 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven för åren 2001 och 2002 beräknas vara oförändrade i fasta priser. Tabell 27.7 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 80 277 Pris- och löneomräkning +592 Överföring till anslaget B1 -1 000 Överföring till anslaget E3 -1 200 Överföring till anslaget E4 -1 000 Överföring till anslaget F1 -2 000 Förslag 2000 75 669 E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder Tabell 27.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 20 947 Anslags- sparande 5 867 1999 Anslag 20 490 Utgifts- prognos 22 590 2000 Förslag 22 381 2001 Beräknat 22 313 1 2002 Beräknat 22 784 1 1 Motsvarar 21 881 tkr i 2000 års prisnivå. Under anslaget anvisas medel för djurskydds- främjande åtgärder, bl.a. kostnader för provning från djurskyddssynpunkt av djurhållningssystem, inredningsdetaljer i stallar m.m. och utbildning i djurskyddstillsyn. Under anslaget anvisas också medel för djurhälsovård i form av förebyggande hälsokontroll och till djursjukdatasystemet. Regeringens överväganden Resultatinformation Från och med april 1999 har Jordbruksverket in- rättat en särskild djurskyddsenhet med det sam- lade ansvaret för tillämpningen av djurskyddslag- stiftningen. Jordbruksverket har dessutom tillsatt en central tillsynsgrupp inom den nya djurskyddsenheten för verkets centrala djur- skyddstillsyn och för utökat stöd till länsstyrel- ser och kommuner i deras tillsynsarbete. I till- synsgruppen skall ingå representanter för bl.a. länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter. Till gruppen kommer kontaktpersoner från bransch- och djurskyddsorganisationer att ad- jungeras. Jordbruksverket startade den 1 augusti 1998 ett landsomfattande transportprojekt som planeras avslutas under år 2000. Projektet syftar till att klarlägga hur djurskyddet för närvarande funge- rar i samband med transporter av djur, t.ex. vid slakttransporter och export av djur, transport av ren från sommar- till vinterbete, djurtransporter till marknader och under båt- eller färjetrans- porter. Projektet skall också höja kompetensen när det gäller tillsynen av djurtransporter hos samtliga tillsynsmyndigheter och inom polisen. Anslaget skall bekosta utbildning av djur- skyddsinspektörer som anordnas av Sveriges lantbruksuniversitet i samarbete med Jordbruks- verket. Verkets tjänstemän deltar också som föreläsare. För djurskyddsinspektörer anordnas en grundkurs i djurskydd för lantbrukets djur och fördjupningskurs i djurskydd för olika djurslag. Det anordnas även fördjupningkurs i hantering av djurskyddsärenden för inspektörer och veterinärer samt en kurs i djurskydd och förprövning för länsveterinärer och byggnads- rådgivare. Jordbruksverket har sedan september 1991 en referensgrupp för värphönshållning. Områden som gruppen arbetat med är framtagning av pro- grammet för ny teknikprovning och dispens- programmet för traditionella buranläggningar, utvecklingen av ny teknik samt införandet av nya forskningsprogram m.m. Jordbruksverket har även möjliggjort forsk- ningsprojekt bl.a. om mjölkningsrobotarnas funktion parallellt med ny teknikprovning av dem, dränerande gummigolv för nötkreatur samt effekten av interaktion mellan ko och kalv och dess inverkan på fysiologi, beteende och hälsa. Inom nyteknikprovningen pågår provning av bl.a. vacuumgödsling för svinstallar och automa- tisk räkning av daggamla kycklingar. Med stöd av lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. utfärdar Jordbruksverket före- skrifter om organiserad hälsokontroll av husdjur och utser huvudmän för de olika kontrollerna. Huvudmän är Svensk Mjölk, Svenska djurhälso- vården, Svenska Fåravelsförbundet, Fiskhälsan och Svenska Hästavelsförbundet. Syftet med kontrollerna är att motverka eller förebygga sjukdomar hos djur. Anslutningen till kontrollen är frivillig. I samverkan med distriktsveterinär- organisationen har Svensk Mjölk för avsikt att använda sin andel av anslaget till utvecklings- arbete rörande ett hälsoprogram med tyngd- punkt på friskvård för mjölkkor kallat FRISKKO 2000. Det utvecklade djursjukdataprogram, kallat Vet@, som Jordbruksverket tagit i drift under våren 1999 kommer att bli ett viktigt hjälpmedel i den förebyggande djurhälsovården och i den direkta djursjukvården och innebär bl.a. att sjuk- domsutveckling och läkemedelsanvändning kommer att kunna följas på ett ändamålsenligt sätt. Datauppgifterna är framför allt viktiga för ett sunt och framgångsrikt avelsarbete och som underlag för arbetet med att förebygga antibioti- karesistensutveckling i den svenska djurhåll- ningen. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Det av EU till hälften medfinansierade stödet till biodlingen, totalt omfattande 3,2 miljoner kro- nor, beviljas för ett år i taget och löper i enlighet med EU:s verksamhetsår under perioden den 16 oktober till den 15 oktober. EU:s medfinansie- ring anvisas under anslag B11 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter. För att beslut för år 2000 skall kunna fattas om stöd till biod- ling under EU:s verksamhetsår fordras bemyn- digande för utestående förpliktelser. Av denna anledning föreslås riksdagen att bemyndiga rege- ringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget E3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgär- der, fatta beslut som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 600 000 kronor under år 2001. Slutsatser Den lokala djurskyddstillsynen har visat sig vari- era i omfattning och kvalitet över landet. Behov finns av ökad vägledning från den centrala till- synsmyndigheten i syfte att åstadkomma en lik- värdig tillsyn mellan tillsynsmyndigheterna. Re- geringen välkomnar därför Jordbruksverkets satsning på en central tillsynsgrupp för att för- stärka verkets samordnande och stödjande verk- samhet i syfte att åstadkomma en enhetlig och effektiv tillsyn i hela landet. Gruppens verksam- het kan förutsägas komma att leda till en för- stärkning av djurskyddet i landet. Regeringen bedömer att anslaget bör tillföras ytterligare 500 000 kronor för arbetet med att stödja och förbättra djurskyddstillsynen genom kunskaps- höjande insatser. På försöksdjursområdet och inom områden som hantering av djur vid slakt och operativa in- grepp på djur skall Jordbruksverket initiera pro- jekt i syfte att förbättra regelverket och förstärka djurskyddet. Genom att Jordbruksverket hämtar in och sprider information och kunskap till till- synsmyndigheter, organisationer och andra in- tressenter uppnås en allsidig belysning som är väsentlig i denna kunskapshöjande och norma- tiva projektverksamhet. Denna för djurskyddet mycket betydelsefulla verksamhet bör tillföras ytterligare 200 000 kronor. Medel från anslaget används till utveckling av det nya djursjukdatasystemet så att det kan om- fatta fler djurslag och diagnoser samt leda till en förbättrad uppföljning av sjukdomsutveckling och läkemedelsanvändning. Särskilt viktigt är det att på ett ändamålsenligt sätt kunna främja ett sunt avelsarbete och förebygga antibiotikare- sistens i den svenska djurhållningen. Regeringen bedömer att ett ökat medelsbehov om 500 000 kronor föreligger för den fortsatta utvecklingen och driften av djursjukdatasystemet. För att erforderliga utredningar avseende ren- transporter skall kunna genomföras inom ramen för Jordbruksverkets projekt om djurtransporter får 500 000 kronor disponeras under anslaget som en tillfällig förstärkning under budgetåret. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 22 381 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven till 22 313 000 re- spektive 22 784 000 kronor. Tabell 27.9 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 20 490 Pris- och löneomräkning +191 Överföring från anslaget E2 +1 200 Överföring från anslaget D1 +500 Förslag 2000 22 381 E4 Centrala försöksdjursnämnden Tabell 27.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 6 450 Anslags- sparande 895 1999 Anslag 7 043 Utgifts- prognos 7 043 2000 Förslag 8 202 2001 Beräknat 8 328 1 2002 Beräknat 8 460 1 1 Motsvarar 8 202 tkr i 2000 år prisnivå. Centrala försöksdjursnämndens (CFN) uppgift är att samordna och planera frågor som rör för- söksdjur i syfte att begränsa antalet djur som an- vänds i djurförsök. CFN:s verksamhetsmål och återrapportering har följande indelning: - utveckling av alternativa metoder till djur- försök, - huvudmannaskap för den djurförsöksetiska prövningen, - följa försöksdjursanvändningen och sprida information. Regeringens överväganden Resultatinformation Det är svårt att direkt mäta effekterna av CFN:s arbete för att begränsa antalet försöksdjur, efter- som CFN inte råder över samtliga de faktorer som styr försöksdjursanvändningen. En faktor, som enligt regeringens bedömning är av stor betydelse för en begränsning av antalet använda försöksdjur, är den djurförsöksetiska pröv- ningen, eftersom den bidrar till en ökad etisk medvetenhet om frågor med anknytning till för- söksdjursanvändning. Även forskningsstödet för utveckling av alternativa metoder till djurförsök bedöms vara en betydelsefull faktor. CFN har utfärdat bestämmelser om obligatorisk utbild- ning för all personal som använder försöksdjur eller som på annat sätt är knuten till djurförsöks- verksamheten. En följd av den utbildning som bedrivits sedan år 1992 är att personalens kom- petens höjts och kvaliteten på djuromsorgen för- bättrats. Enligt regeringen gagnar detta djur- skyddet på ett värdefullt sätt och bidrar sannolikt även till att begränsa försöksdjursanvändningen. Jämfört med år 1996 minskade försöks- djursanvändningen enligt EU:s och Europaråds- konventionens definition av djurförsök under år 1997 med nära 7 procent från 286 000 till 267 000 djur. Huvuddelen av de använda djuren (86 procent) utgörs av möss och råttor. För- söksdjursanvändningen visar en klart nedåtgå- ende trend under de senaste fyra åren. Minsk- ningen beror framför allt på en minskad användning av råttor vid universitet, högskolor, landsting och inom läkemedelsindustrin. CFN samlar in och redovisar uppgifter om försök där djur utsatts för någon typ av ingrepp och omfattas av försöksdjursdefinitionen, om djur som använts i beteendestudier, försök utan ingrepp och om djur som utan föregående in- grepp avlivats för uttagande av organ eller organ- delar. En stor del av försöken inom dessa grup- per omfattas av forskning kring alternativa inhysningssystem för burhöns och utsättning av märkt fisk. Djur som avlivats utan föregående ingrepp används ofta för att få material till väv- nads- eller cellodlingar (in vitrostudier). För- söksdjursanvändningen inom dessa områden har år 1997 jämfört med år 1996 minskat med drygt 60 procent från 432 000 till 167 000. CFN har lämnat finansiellt stöd till forsk- ningsprojekt inom områden som bedömts som särskilt viktiga för att nå försöksdjursbesparande effekter. Under år 1998 erhöll 30 projekt forsk- ningsstöd vilket totalt uppgick till 3 620 000 kronor. CFN har under senare år träffat över- enskommelser med läkemedelsföretagen Astra AB och Pharmacia & Upjohn AB om att företa- gens finansiella stöd för CFN:s forskningsverk- samhet årligen skall uppgå till sammanlagt 1 miljon kronor. För år 1999 pågår alltjämt dis- kussioner med företagen om fortsatt stöd. CFN skall åstadkomma en effektiv, enhetlig och god etisk prövning av ansökningar om pla- nerade djurförsök som de djurförsöksetiska nämnderna har att pröva. Under år 1998 be- handlade nämnderna 1 579 ansökningar om pla- nerade djurförsök. Ungefär 11 procent av dessa godkändes genom att nämnderna i sina beslut angett en modifiering av försöket. Knappt 2 procent av ansökningarna avslogs medan reste- rande ansökningar godkändes utan modifie- ringar. Under året har CFN anordnat en inter- natutbildning för bl.a. ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna och ett fortbild- ningsseminarium om Naturligt beteende och försöksdjur. CFN har även medverkat vid ut- bildning i försöksdjurskunskap vid universitet och högskolor. CFN:s årsredovisning åskådliggör på ett rätt- visande sätt verksamhetsmålen och verksamhets- grenarna och de problem som verksamheten för- anleder. Årsredovisningen visar också att verksamheten under budgetåret 1998 bedrivits i enlighet med nämndens instruktion och de mål som angivits i regleringsbrevet. Regeringen kon- staterar att det vid bedömningen av hur försöks- djursanvändningen förändrats under en följd av år är viktigt att hänsyn tas dels till vilka kriterier som under olika år gällt för inrapportering av försöksdjursanvändningen, dels till omfattningen av den forskning inom vilken djurförsök eller alternativa metoder används. Med beaktande av detta bedömer regeringen att utvecklingen av försöksdjursanvändningen varit positiv under senare år och att CFN:s verksamhet haft en po- sitiv inverkan på denna utveckling. I betänkandet Djurförsök (SOU 1998:75) föreslås bl.a. att det inrättas heltidstjänster för att erhålla erforderlig kompetens i de djurförsöks- etiska nämnderna och för tillsynen av försöks- djur. Utredningen konstaterar att det mest ändamålsenliga är att samla djurförsöksfrågorna under den mest resursstarka myndigheten, dvs. Jordbruksverket. Därmed skulle de föreslagna tjänsterna ha Jordbruksverket som huvudman. En majoritet av remissinstanserna avstyrker eller är tveksamma till förslaget om särskilda tjänstemän. Många instanser framför bl.a. far- hågor för den dubbla roll de tilltänkta tjänste- männen skulle få med att såväl bereda och före- dra ärenden i de djurförsöksetiska nämnderna som att utöva tillsyn över försöksdjursverksam- heten. Behovet av kompetensförstärkning i nämnderna ifrågasätts av många remissinstanser som anser att nämnderna har erforderlig kom- petens eller vid behov kan inhämta särskild sådan. Behovet av resursförstärkning av de djur- försöksetiska nämnderna kan enligt flera remissinstanser i stället ske genom att CFN till- förs resurser för att kunna utveckla sin verksam- het. Många remissinstanser betonar behovet av att förbättra tillsynen av försöksdjur och stöder utredningens förslag om att överföra ansvaret för denna tillsyn till Jordbruksverket. Utredningen anser att en mer målinriktad karaktär på CFN:s forskningsstöd skulle vara ändamålsenlig för att utveckla alternativa meto- der och uttalar i detta sammanhang att den nu- varande storleken på forskningsstödet framstår som alltför begränsat för att man skall kunna hysa stora förhoppningar på avgörande resultat. Utredningen föreslår vidare att de djurförsöks- etiska nämndernas ledamöter skall ha rätt att närvara när djurförsök genomförs. Slutsatser Regeringen anser att den nuvarande ansvarsför- delningen mellan CFN och Jordbruksverket är ändamålsenlig. Samarbetet fungerar väl och det finns möjligheter att utveckla detta vidare i framtiden. Myndigheterna har redan nu tagit initiativ till ett fördjupat samarbete. Således anser regeringen att de skäl för en uppdelning av arbetsuppgifterna som redovisades i betänkandet (Ds Jo 1986:03) och i regeringens proposition till ny djurskyddslag (prop. 1987/88:93) fortfarande äger giltighet. Enligt regeringens uppfattning bör den kunskap och erfarenhet som finns inom CFN tas tillvara och uppdelningen mellan CFN och Jordbruksverkets ansvarsområden bibehålls därför. Regeringen föreslår att CFN tillförs ytterli- gare resurser med en miljon kronor för att på central nivå bl.a. förstärka stödet till de djurför- söksetiska nämnderna. Detta kan bl.a. göras genom grundliga uppföljningar av nämndernas beslut inom vissa typer av djurförsök i syfte att verka för en enhetlig prövning, och genom att underlag om alternativa metoder till djurförsök tas fram. Regeringen anser i likhet med utredningen och flera av remissinstanserna att det är viktigt och positivt att ledamöterna i de djurförsöks- etiska nämnderna regelbundet besöker djurav- delningar och försöksdjursinstitutioner. Detta för att ledamöterna skall få en inblick i den prak- tiska verksamhet som nämnderna har att pröva. Enligt remissinstanserna förekommer i stor ut- sträckning redan idag organiserade besök av detta slag. Någon särskild reglering av verksam- heten kan inte anses nödvändig. Nämndernas forskarrepresentanter bör lämpligen på eget ini- tiativ kunna anordna sådana studiebesök för nämndernas ledamöter. Enligt regeringens bedömning kan den re- sursförstärkning som här föreslås även komma CFN:s forskningsstöd för utveckling av alterna- tiva metoder till djurförsök tillgodo. Det forsk- ningsstöd som CFN fördelar för detta ändamål är enligt regeringens mening av stor betydelse inte minst genom att medvetandet om alternativa metoder sprids bland forskare och för den kom- petens om alternativ till djurförsök som under åren byggts upp i landet. Regeringen avser att under år 2000 till riks- dagen överlämna en proposition med förslag till hur tillsynen av försöksdjur och försöksdjurs- anläggningar bör vara ordnad. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 140 000 kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 8 202 000 kronor. Anslagsbehoven för åren 2001 och 2002 beräknas vara oförändrade i fasta priser. Tabell 27.11 Beräkning av anslaget Tusental kronor Anslag 1999 7 043 Pris- och löneomräkning +19 Justering av premier +140 Överföring från anslaget E2 +1 000 Förslag 2000 8 202 E5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar Tabell 27.12 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 120 480 Anslags- sparande 47 695 1999 Anslag 90 950 Utgifts- prognos 130 750 2000 Förslag 90 950 2001 Beräknat 90 950 2002 Beräknat 90 950 Anslaget används för bekämpande av och bered- skap mot smittsamma husdjurssjukdomar, för bidrag till obduktionsverksamhet samt för ut- veckling och genomförande av sjukdoms- kontroller. Regeringens överväganden Riksdagen har den 20 maj 1999 beslutat en zoo- noslag (1999:658) samt en ny epizootilag (1999:657) (prop. 1998/99:88). Zoonoslagen innehåller bestämmelser om sådana sjukdomar eller smittämnen hos djur som kan spridas na- turligt genom smitta från djur till människa, eller tvärtom, men som inte är av den karaktären att de faller under epizootilagen. Lagen, som ersätter den nuvarande lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur, innehåller bestämmelser om kontroll, förebyggande åtgärder, bekämp- ning och tillsyn. Till dess att mer kunskap har samlats om zoonoser hos djur skall endast sal- monella omfattas av zoonoslagen. Målsättningen är dock att zoonosen EHEC så snart som möj- ligt också skall omfattas av den nya lagens tillämpningsområde. Den nya epizootilagen omfattar allvarliga djursjukdomar som kan spri- das genom smitta bland djur eller från djur till människa. Lagen innehåller bestämmelser om förebyggande åtgärder, bekämpning, tillsyn och ersättning. Lagen skall omfatta allvarliga djur- sjukdomar som normalt inte finns i Sverige. Vid ett sjukdomsutbrott skall samhällets åtgärder syfta till att utrota sjukdomen ur landet. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar Ersättning lämnas enligt epizootilagen (1999:657) och zoonoslagen (1999:658). Från anslaget utbetalas även ersättningar till djurägare för smittskyddsutredningar med avseende på zoonosen EHEC. Bekämpande av djursjukdomar Bidrag kan lämnas för kontroll och bekämpande av bl.a. enzootisk bovin leukos (EBL) hos nöt- kreatur, paratuberkulos hos nöt, nötkreatur- tuberkulos hos hjort, bovin virus diarré (BVD) hos nötkreatur och Maedi-Visna (MV) hos får samt till kontrollprogram avseende porcine re- spiratory and reproductive syndrome (PRRS). Obduktionsverksamhet Obduktioner av djur är ett viktigt medel för att kontrollera och dokumentera sjukdomsläget i landet. Sedan budgetåret 1992/93 har regeringen anvisat särskilda medel för obduktionsverksam- heten. Svenska Djurhälsovården har det direkta ledningsansvaret för denna verksamhet. Antalet årliga obduktioner är sedan år 1995 ca 4 000 djur per år. Utveckling och genomförande av sjukdomskontroller Jordbruksverket har årligen sedan budgetåret 1992/93 kunnat disponera 10 miljoner kronor för att kartlägga och dokumentera sjukdomsläget för de sjukdomar där Sverige beviljats tilläggs- garantier samt för att i övrigt kunna utföra de sjukdomskontroller som EG ställer krav på, t.ex. tuberkulos och brucellos hos nötkreatur samt newcastlesjukan hos fjäderfä. Medel används även för att kontinuerligt bedöma sjukdomsläget för de sjukdomar där EG:s regler för handel med djur innebär att sjukdomsberedskapen måste höjas samt för att utbilda de veterinärer som skall utföra övervakande kontroller. Resultatinformation I syfte att dokumentera Sverige fritt från bovin spongiform encephalopati (BSE) har ett projekt för undersökningar av nötkreatur med kliniska symptom som liknar BSE inletts under år 1998. Dessa undersökningar samt motsvarande kon- troller av får beträffande sjukdomen scrapie kommer att fortsätta under åren 1999 och 2000. Inga tecken på BSE eller scrapie har påvisats i Sverige. Djursjukdomssituationen i landet är god. Sverige har i ett internationellt perspektiv ett mycket gott läge i fråga om antalet fall av smitt- samma husdjurssjukdomar (se även avsnitt 8.4 Anslag, E1 Statens veterinärmedicinska anstalt). Programmet för infektiös bovin rhinotrakeit (IBR) har efter nationell friförklaring våren 1998 gått över från den aktiva bekämpningsfasen till ett övervakningsprogram. Under år 1998 in- leddes samtidigt ett kontrollprogram mot para- tuberkulos för nötkreatur och särskild PRRS- kontroll för svin. Slutsatser Utvecklingen av sjukdomskontrollprogram och genomförande av sjukdomskontroller för doku- mentation av djursjukdomsläget i Sverige måste fortsätta. Kunskapsuppbyggnaden om EHEC, som sker i samarbete mellan Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt, Livs- medelsverket och Smittskyddsinsitutet skall också fortsätta, så att EHEC så snart som möj- ligt kan omfattas av den nya zoonoslagens tillämpningsområde. Regeringen bedömer anslagsbehovet för be- kämpande av smittsamma husdjurssjukdomar till 90 950 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. 28 Livsmedel 28.1 Omfattning Verksamhetsområdet livsmedel omfattar bl.a. regler för hantering och kontroll av livsmedel, livsmedelsberedskap, statistik samt export- och konsumentfrämjande åtgärder. Livsmedelsverket har som övergripande mål för verksamheten att i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlig- het i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Livsmedelsförsörjningen är en särskild funk- tion inom det civila försvaret. Jordbruksverket är funktionsansvarig myndighet. Från anslaget F3 täcks kostnader för livsmedelsberedskap. För länsstyrelsernas verksamhet på livs- medelsområdet är målet att medverka till att upprätthålla och om möjligt förbättra livsmedels- kvaliteten. Länsstyrelserna skall genom en aktiv uppföljning av kommunernas livsmedelstillsyn bidra till att området ges en ökad tyngd i kom- munernas verksamhet. Den nya myndigheten, Livsmedelsekono- miska institutet, redovisas under detta verksam- hetsområde. 28.2 Utgiftsutveckling Tabell 9.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 19981 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 1 871 176 194 202 194 197 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåret 1995/96. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Under de senaste åren har en viss effektivisering av Livsmedelsverkets verksamhet skett. Verket har även genomfört viss omorganisation för att ytterligare effektivisera verksamheten. Budgeten är dock för närvarande ansträngd. Regeringen bedömer att verkets budget kommer i balans inom de närmaste åren. Förändringar Ansvaret för jordbruksstatistiken överfördes från Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden till Jordbruksverket den 1 januari 1999. Samtidigt påbörjade Jordbruksverket avvecklingen av Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden. Av- vecklingen kommer att vara avslutad senast den 31 december 1999. Behovet av utredningsverk- samhet och analyser inom det jordbrukspolitiska området kommer främst att tillgodoses av det nyinrättade Livsmedelsekonomiska institutet (se anslag F2). Prioriteringar Regeringen prioriterar frågor som rör säkra och sunda livsmedel, dvs. att konsumenterna skall kunna äta livsmedel utan risk för sjukdomar. Det är av oerhörd vikt att konsumenterna kan ha förtroende för de varor som erbjuds och kan lita på att de produkter som de köper är säkra. Där- för är regeringen angelägen om att livsmedels- frågorna ses ur ett tydligare konsumentperspek- tiv. Det är viktigt att konsumenterna har kunskap om livsmedel för att kunna ställa krav på produ- center och i butiker. Det ligger ett stort ansvar hos producenterna, men även hos andra aktörer såsom vetenskapliga institutioner, landsting, kommuner och myndigheter att tillhandahålla information, inte minst till våra ungdomar, om hur man väljer livsmedel som är både hälso- samma och producerade på ett för djur och natur etiskt och miljövänligt sätt. Konsumenterna – såväl i Sverige som i andra EU-länder – blir också alltmer medvetna och ifrågasätter varornas kva- litet och framställningsmetoder. De senaste decennierna har sjukdomar som beror på dålig livsföring och ohälsosamma vanor ökat. Till de absolut vanligaste dödsorsakerna hör hjärt- och kärlsjukdomar. Cancer står i dag för ungefär en femtedel av dödsfallen. Huvud- orsakerna till dessa sjukdomar är hos stora grup- per av individer olika livsstilsfaktorer, bl.a. rök- ning och alkoholkonsumtion men även felaktiga kostvanor och dåliga matvanor, inte minst på grund av stress, har en framträdande roll. Fel mat har blivit ett hot mot folkhälsan. Det arbete som stat och kommun bedriver inom kost- och häl- soområdet är därför synnerligen angeläget. Inom livsmedelsförsörjningen fortsätter arbetet med att utbilda länsstyrelsernas och kommunernas tjänstemän inom området dricks- vattenförsörjning. Ansvarsfördelningen för vat- tenförsörjningen behöver fortfarande klargöras. En viss ytterligare effektivisering bedöms vara möjlig. Till stöd för reformarbetet på det livsmedels- politiska området krävs kvalificerade ekono- miska analyser av förhållandena inom sektorn. Detta arbete har prioriterats genom inrättandet av det Livsmedelsekonomiska institutet i Lund. 28.3 Resultatbedömning Den av regeringen under våren 1997 tillsatta ut- redningen med uppgift att göra en översyn av livsmedelstillsynen (dir. 1997:25) har avlämnat sitt betänkande Livsmedelstillsyn i Sverige (SOU 1998:61). Remissbehandlingen av betänkandet är avslutad. En stor del av reglerna på livsmedelsområdet är harmoniserade inom EU. För att slå vakt om svenska intressen deltar Sverige aktivt i det gemensamma arbetet med regelverket. Verk- samhet pågår i ett stort antal arbetsgrupper både inom EU och t.ex. inom Codex Alimentarius. Representanter från departement och myndig- heter deltar i olika skeden i beslutsprocessen. Livsmedelsverket har under året lagt ned ett stort arbete på att anpassa verksamheten till givna resursramar, bl.a. har antalet anställda de senaste åren minskat med 45 personer. Regeringen anser att livsmedelsberedskapen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. Sårbarheten i dricksvattenförsörjningen kräver dock fortsatt analys. Regeringen föreslår att jordbrukets nuvarande beredskapsorganisation avvecklas och ersätts av ett nätverk för beredskapsfrågor inom jord- bruket. 28.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invänd- ningar i revisionsberättelsen för år 1998 avseende Livsmedelsverket. 28.5 Bedömning av personalkonsekvenser Vid årsskiftet 1998/99 hade Livsmedelsverket 297 anställda varav 65 procent kvinnor. Medel- åldern för de anställda var 45 år och personal- omsättningen 5 procent. Besiktningsveterinär- organisationen hade 179 anställda varav 22 pro- cent kvinnor. Medelåldern på personalen var 45 år och personalomsättningen 6 procent. Antalet anställda under år 2000–2002 bedöms vara i stort sett oförändrat. Livsmedelsekonomiska institutet påbörjade sin verksamhet den 1 juli 1999 vari bl.a. ingår rekrytering av personal. Cirka 10 årsarbetskrafter har bedömts vara arbetskraftsbehovet. 28.6 Anslag F1 Statens livsmedelsverk Tabell 28.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 119 214 Anslags- sparande 7 341 1999 Anslag 108 926 Utgifts- prognos 115 159 2000 Förslag 121 089 2001 Beräknat 117 902 1 2002 Beräknat 119 809 1 1 Motsvarar 116 089 tkr i 2000 års prisnivå. Målen för Livsmedelsverket är att i konsumen- ternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Dess främsta uppgifter är att ut- arbeta föreskrifter inom livsmedelsområdet, ut- öva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) samt leda och samordna livsmedelskontrollen, informera om viktiga förhållanden på livs- medelsområdet, aktivt medverka till att riks- dagens och regeringens riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs, verkställa utredningar och vetenskapliga undersökningar om livsmedel och matvanor samt att utveckla metoder för livs- medelskontrollen. År 1998 användes 13,4 miljoner kronor av an- slagssparandet. Detta beror bl.a. på ökade kost- nader för EU-arbetet och att vidtagna bespa- ringsåtgärder ännu inte fått genomslag. Vid utgången av året återstod ett anslagssparande om 7,3 miljoner kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation Under budgetåret 1998 har Livsmedelsverket genomfört ett antal större projekt, bland vilka kan nämnas Mat Upp, Vägkrogen, Organiskt klorerade miljöföroreningar, Mykotoxinprojek- tet samt en informationskampanj för bättre livs- medelshygien i hemmet. EU-arbetet tar stora resurser i anspråk, då Livsmedelsverkets personal deltar vid ett stort antal internationella möten. Inom normgivningsverksamheten har Livs- medelsverket valt att prioritera arbetet med ani- maliska livsmedel, dricksvatten, hygienregler, ekologiska livsmedel, främmande ämnen i livs- medel, märkning, livsmedel för särskilda närings- ändamål och tillsatser i livsmedel. Livsmedelsverket är huvudman för besikt- ningsveterinärorganisationen som utför kött- besiktning vid kontrollslakterier m.m. Verkets utgifter för ändamålet täcks av avgifter som tas ut enligt en särskild taxa av bl.a. slakteriföreta- gen. Framför allt den avgiftsfinansierade kött- besiktningsverksamheten går för närvarande med överskott, 5,6 miljoner kronor för år 1998. Livsmedelsverkets avgiftsintäkter består för- utom av avgifter för köttbesiktning m.m., även av avgifter för kontroll av bekämpningsmedels- rester i vegetabilier och främmande ämnen i animaliska livsmedel, avgifter för central tillsyn som överförts till verket från kommunerna, av- gifter för provtagning och undersökning vid större livsmedelsanläggningar samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhålls intäkter från uppdragsverksamhet, publikationer och kurs- verksamhet samt forskningsbidrag från bl.a. Nordiska ministerrådet och EU. Uppdragsverksamheten visade ett positivt resultat om 1,2 miljoner kronor, då ett ökat antal laboratorier har deltagit i Livsmedelsverkets interkalibreringar. Livsmedelstillsynen På grund av ökade krav på livsmedelstillsyn på vissa områden i och med nya EG-regler föreslår regeringen att Livsmedelsverket tillförs 4 miljo- ner kronor för att finansiera tillsynen på följande områden. - Finansiering av restsubstanskontroll av kött och mjölk på grund av lägre avgiftsintäkter i och med införlivandet av EG:s avgifts- direktiv. - Kontroll av musslor. Livsmedelsverket har under hösten 1998 av regeringen utsetts till ansvarig myndighet för fastställande av hygienkrav för produktion av tvåskaliga blötdjur, vilket bl.a. innebär en omfattande kontroll av vattenkvaliteten i odlingsområ- dena. I Sverige finns ett fåtal musselodlare. Dessa torde för närvarande inte själva kunna bära kostnaderna för kontrollen genom tillsynsavgifter. När näringen blir tillräckligt stor för att själv kunna bära kostnaderna bör man undersöka möjlig- heten att lägga över dessa på odlarna. - Normerande inspektioner utförda av Livs- medelsverket i syfte att se till att företagen uppfyller EG:s lagstiftning och att den kommunala tillsynen fungerar tillfreds- ställande. - Kontroll av fryspunkt och proteinhalt i mjölk. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 28.3 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter (som får disponeras) Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1998 126 605 126 444 161 Prognos 1999 124 800 127 300 -2 500 Budget 2000 120 200 123 000 -2 800 Underskott i tabellen ovanför på grund av tillsyn av livsmedelsanläggningar. Tabell 28.4 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkte (som får disponeras)r Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1998 5 040 3 843 1 150 Prognos 1999 3 700 4 300 -600 Budget 2000 5 000 5 000 0 Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kom- pensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 2 586 000 kronor. För att delvis täcka kostnad för utbetalat skadestånd anvisas engångsvis 5 miljoner kronor. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsför- säkringarna. Anslaget har tillförts 2 586 000 kro- nor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 121 089 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven för åren 2001 och 2002 beräknas till 117 902 000 respektive 119 809 000 kronor. Tabell 28.5 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 108 926 Pris- och löneomräkning +577 Överföring från anslaget B8 +5 000 Överföring från anslaget E2 +2 000 Justering av premier +2 586 Förslag 2000 121 089 F2 Livsmedelsekonomiska institutet Tabell 28.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall Anslags- sparande 1999 Anslag 4 000 Utgifts- prognos 3 664 2000 Förslag 8 045 2001 Beräknat 8 170 1 2002 Beräknat 8 301 1 1 Motsvarar 8 045 tkr i 2000 års prisnivå. På statsbudgeten finns uppfört ett ramanslag B18 Jordbruks- och livsmedelsekonomiska institutet. Regeringen har beslutat att myndighetens namn skall vara Livsmedelsekonomiska institutet, var- för anslaget för myndigheten bör ha samma benämning. Genom inrättandet av Livsmedelsekonomiska institutet den 1 juli 1999 tillgodoses regeringens ökade behov av utredningsverksamhet och ana- lyser med ekonomisk inriktning inom området. Livsmedelsekonomiska institutet skall utföra kvalificerade ekonomiska analyser inom jord- bruks- och livsmedelsområdet. Analyserna skall vara grundade på vetenskapliga metoder, ha en samhällsekonomisk huvudinriktning och om- fatta såväl nationella som internationella frågor. Regeringens överväganden Resultatinformation Regeringen anser att det finns flera skäl för att utveckla kompetens rörande ekonomiska analy- ser inom det jordbrukspolitiska området. Ett av- görande skäl är att jordbruksområdet tar i an- språk såväl finansiella som reala resurser av en sådan omfattning att det ur ett samhällsekono- miskt perspektiv är nödvändigt att bedöma hur effektivt resurserna används. Målet med Livsmedelsekonomiska institutets verksamhet är att förse regeringen med långsik- tigt, analytiskt underlag inför beslut och interna- tionella förhandlingar om jordbruks- och livs- medelsfrågor samt öka kunskapen om dessa frågor bland allmänheten. Under år 1999 har arbetet framför allt varit inriktat på att etablera institutet genom att bygga upp kompetens, kun- skaper och metoder. Arbetet har också varit in- riktat på att bygga upp de kontakter som behövs för verksamheten. Enligt regeringens bedömning skall i arbetet uppmärksammas frågor såsom landsbygdens ut- veckling, strukturutvecklingen, miljön, djur- skyddet, konsumentintresset, den globala livs- medelssituationen, handeln med livsmedel samt utvidgningen av EU. Detta gäller såväl regionalt och nationellt som internationellt. Slutsatser Regeringen föreslår att ett ramanslag på 8 045 000 kronor anvisas för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. Tabell 9.7 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 4 0001 Pris- och löneomräkning +45 Förslag 2000 8 045 1 Myndigheten bildades den 1 juli 1999. F3 Kostnader för livsmedelsberedskap Tabell 28.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 25 378 Anslags- sparande 5 842 1999 Anslag 23 658 Utgifts- prognos 23 000 2000 Förslag 16 518 2001 Beräknat 16 845 1 2002 Beräknat 17 201 1 1 Motsvarar 16 518 tkr i 2000 års prisnivå. Livsmedelsförsörjningen är enligt beredskaps- förordningen (1993:242) en särskild funktion inom det civila försvaret. Funktionen omfattar försörjning med livsmedel inklusive vatten, reg- lerings- och ransoneringsåtgärder för livsmedel, livsmedelshygien samt civil veterinärverksamhet. Basen för funktionens verksamhet utgörs av näringen, dvs. jordbruket, livsmedelsindustrin och handeln samt vattenverken. Jordbruksverket är funktionsansvarig myn- dighet. Även Livsmedelsverket, Naturvårds- verket och Fiskeriverket har uppgifter inom funktionen. Regeringens överväganden Resultatbedömning Målet för funktionen är att trygga befolkningens försörjning med livsmedel och dricksvatten under höjd beredskap. Om en svår påfrestning skulle inträffa i fred skall konsekvenserna för samhället minskas. Enligt 1996 års totalförsvars- beslut skall funktionsmålet säkerställas genom i huvudsak andra åtgärder än beredskapslagring. Ökad vikt har lagts vid analyser av den nationella och internationella utvecklingen inom funktio- nen, planering för en anpassningsperiod samt information och övning. Förutsättningar för att näringslivet skall kunna upprätthålla sin verk- samhet även under höjd beredskap måste skapas. Övning är viktigt för att kunna klara svåra på- frestningar på samhället i fred. En anpassningsplan för funktionen har utar- betats. Den omfattar åtgärder för en uppbyggnad av lager i norra delarna av landet. Anpassnings- planens realiserbarhet har prövats inom ramen för funktionens verksamhetsområde. Avvecklingen av beredskapslagren går plan- enligt. Intäkterna från lagerutförsäljningar har inlevererats till statskassan. Det svenska EU-medlemskapet innebär att Sverige har begränsade möjligheter att självstän- digt påverka näringens utveckling. Inom livs- medelsindustrin pågår strukturförändringar mot ökad grad av koncentration och specialisering. Inom handeln pågår en liknade utveckling med färre distributionscentraler och minskad lager- hållning som följd. Strukturutvecklingen inom industri och han- del tillsammans med den planenliga utförsälj- ningen av beredskapslager medför att funktio- nens förmåga avseende försörjning med livsmedel bedöms vara godtagbar förutsatt att planerad uppbyggnad av lager av livsmedel i Norrland kan genomföras under en uppbygg- nadsperiod. Gränssättande för försörjningen med dricks- vatten är tillgång på elektricitet, reservvattentäk- ter, reservdelar och kemikalier. Vid störningar i ordinarie distributionssystem har förmågan att snabbt organisera distributionen av nödvatten avgörande betydelse. Vattenförsörjningen bedöms vara godtagbar i hela landet. Förmågan att förhindra eller i tid upptäcka sabotage med B- stridsmedel bedöms inte som godtagbar över hela landet. Slutsatser Regeringens bedömning utifrån de underlag som myndigheten lämnat är att de åtgärder som vid- tagits i syfte att förbättra funktionens förmåga har genomförts på ett godtagbart sätt. Regering- ens sammantagna bedömning är att verksam- heten inom funktionen bör bedrivas på liknande sätt och i samma omfattning som under inne- varande budgetår. Regeringen har tidigare redovisat sin avsikt att återkomma till frågan om den centrala bered- skapsadministrationen avseende vattenförsörj- ning. Målsättningen bör vara, liksom inom andra områden, att den s.k. ansvarsprincipen skall gälla, dvs. att den myndighet som ansvarar för en verk- samhet i fred även skall bära ansvaret under höjd beredskap. Inom EU håller man för närvarande på att ta fram ett rådsdirektiv vars syfte är att skapa ett ramverk för skydd av yt- och grund- vatten samt bidra till god vattenkvalitet. I anslut- ning till att detta direktiv införs kommer den administrativa/organisatoriska frågan att be- handlas. Regeringen anser att direktivets in- förande bör inväntas och dess konsekvenser be- aktas innan frågan om det centrala ansvaret kan lösas. Regeringen avser att senare ge berörda myn- digheter i uppdrag att redovisa i vilken utsträck- ning de mål för distributionen av vatten, i de fall ordinarie distribution inte kan upprätthållas, har uppnåtts. Jordbruksverket har i skrivelse den 14 maj 1998 till regeringen föreslagit att jordbrukets beredskapsorganisation (blockorganisationen) avvecklas. Verket föreslår därför att förord- ningen (1994:94) om jordbrukets beredskapsor- ganisation upphävs. Som ett led i ett förändrings- arbete har Jordbruksverket i samarbete med bl.a. LRF bildat ett nätverk för beredskapsfrågor inom jordbruket. Nätverket kan betraktas som en ersättning för den samverkan som tidigare skedde inom jordbrukets beredskapsorganisa- tion. Regeringen bedömer att 7 miljoner kronor kan sparas genom att verksamheten ominriktats. Mot bakgrund av ovanstående bedömer rege- ringen anslagsbehovet till 16 158 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 bedöms an- slagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. Tabell 28.9 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 23 658 Pris- och löneomräkning -140 Överföring till anslaget E1 -2 000 Överföring till anslaget F1 -2 000 Överföring till anslaget G3 -3 000 Förslag 2000 16 518 F4 Livsmedelsstatistik Tabell 28.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 23 410 Anslags- sparande 5 523 1999 Anslag 24 588 Utgifts- prognos 29 590 2000 Förslag 22 290 2001 Beräknat 22 714 1 2002 Beräknat 23 168 1 1 Motsvarar 22 290 tkr i 2000 års prisnivå. Anslaget disponeras av Jordbruksverket för sta- tistik inom jordbruksområdet inklusive kostna- den för jordbruksstatistisk årsbok och samman- ställningar och kartläggningen av statistik rörande senare led i livsmedelskedjan. Regeringens överväganden Resultatinformation Under åren 1999 och 2000 skall Sverige, liksom övriga medlemsstater, genomföra en totalunder- sökning på strukturområdet. För Sveriges del genomförs undersökningen under år 1999. Under åren 1999 och 2000 kommer stora resur- ser att avsättas för att bygga upp ett nytt lant- bruksregister. Syftet är att få ned de löpande kostnaderna för strukturstatistiken. Regeringen bedömer, trots uppbyggnaden av ett nytt lant- bruksregister, att en besparing är möjlig tack vare viss effektivisering och förenkling av statistik- produktionen. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 22 290 000 kronor. För åren 2000 och 2001 be- döms anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. Tabell 28.11 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 24 588 Pris- och löneomräkning -98 Överföring till anslaget G3 -2 200 Förslag 2000 22 290 F5 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten Tabell 28.12 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 4 000 Anslags- sparande 3 500 1999 Anslag 3 700 Utgifts- prognos 7 200 2000 Förslag 3 700 2001 Beräknat 3 700 2002 Beräknat 3 700 Anslaget disponeras av Jordbruksverket. Anslagsbeloppet motsvarar EU:s finansiering av jordbruks- och livsmedelsstatistiken. Regeringens överväganden Resultatinformation För åren 1999 och 2001 beräknas en medfinansiering för bokföringsundersökningen med 1,2 miljoner kronor. I genomsnitt belastas anslaget med 2 miljoner kronor per år. Bidraget för den EU-anpassade strukturundersökningen år 1999 beräknas inte betalas ut förrän år 2001. Bokföringsundersökningen genomförs i första hand för att tillgodose EU-kraven. Ett metod- utvecklingsarbete har påbörjats för att på sikt reducera kostnaderna för bokföringsundersök- ningen, vilket väntas leda till en tillfällig kostnadsökning under år 2000. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 3 700 000 kronor. För åren 2001 till 2002 beräk- nas anslagsbehoven vara oförändrade. F6 Åtgärder inom livsmedelsområdet Tabell 28.13 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 10 634 1 Anslags- sparande 1 116 2 1999 Anslag 15 000 Utgifts- prognos 15 000 2000 Förslag 30 000 2001 Beräknat 25 000 2002 Beräknat 25 000 1 Varav 5 634 tkr kommer från reservationsanslaget G8 Konsument- och marknads- föringsåtgärder inom livsmedelsområdet budgetåret 1995/96 anslagsposten 2. 2 Återstoden av reservationsanslaget G8 Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet budgetåret 1995/96 anslagsposten 2. Budgetåret 1998 fördes ett ramanslag upp på statsbudgeten med 5 miljoner kronor. Därtill beslutade regeringen att under året avsätta ytter- ligare 5 miljoner kronor från utgiftsområde 19 Regional utjämning och utvecklingsanslaget A1 Regionalpolitiska åtgärder. För år 1999 uppgår an- slaget till 15 miljoner kronor. Regeringens överväganden Den gemensamma marknaden ger nya förutsätt- ningar och möjligheter för svensk livsmedels- sektor att utvecklas. Den ökade konkurrensen innebär också krav på ökad effektivitet inom jordbruket och livsmedelsindustrin. Svenska företag måste profilera sig mer än tidigare och större insatser behövs vad gäller marknadsföring. Det bör finnas utrymme för en expanderande svensk livsmedelssektor inte minst på EU-mark- naden. Det svenska jordbruket har i fråga om djurhälsa, olika produktkrav m.m. varit ett före- gångsland. Detta har skapat en goodwill för svenska livsmedel och utgör en god grund för framtida exportsatsningar för den svenska livs- medelsindustrin. En ökad export av livsmedel är viktig för att livsmedelsproduktionen skall finnas kvar i nuvarande omfattning. Genom statens regelsystem för jordbruk och genom internatio- nella regler för stora delar av jordbruks- produktionen och livsmedelsindustrin har dessa sektorer tidigare saknat förutsättningar att exportera sina produkter. Huvudansvaret för export- och marknadsföringsåtgärder ligger alltid på näringen. Regeringen vill emellertid genom att främja exportsatsningar bidra till en positiv utveckling inom sektorn. Genom en höjning av anslaget vill regeringen stärka konsumenternas ställning och öka kon- kurrenskraften inom livsmedelssektorn. Detta skall bl.a. ske genom åtgärder i livsmedelskedjans alla led som syftar till att bevara och vidare- utveckla en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar livsmedelssektor. Projekt och åtgärder inom livsmedelskedjans alla led bör därför kunna stödjas. Under anslaget bör också eventuella in- satser för att stärka konsumentperspektivet i arbetet inom internationella organisationer kunna stödjas. Regeringen vill vidare öka kon- sumenternas kunskaper, så att de med utgångs- punkt från innehåll, kvalitet och pris kan göra ett medvetet val av livsmedel. Regeringen vill dess- utom lyfta fram måltidens betydelse och sam- tidigt förmedla kunskap om säkra livsmedel och hur dessa skall hanteras. Resultatinformation Jordbruksdepartementet begärde en utvärdering av Food From Sweden (FFS) avseende verksam- hetsperioden 1992–1996. Uppdraget genomför- des av konsultföretaget Deloitte&Touche. I sin rapport drar Deloitte&Touche slutsatsen att FFS-projektet har förvaltats väl. Enligt rapporten finns det ett tydligt intresse från företagen att verksamheten fortsätter att bedrivas. Flera före- tag tycker att de ansvariga för FFS har lyckats förvalta och utveckla projektet med begränsade resurser. Efter denna period har verksamheten utvecklats ytterligare i omfattning med samma administrativa resurser. Slutsatser Medel inom anslaget fördelas preliminärt så att 10 000 000 kronor används till exportfrämjande åtgärder, 20 000 000 kronor till konsumentstär- kande åtgärder. Regeringen eller den myndighet som regeringen beslutar bör få disponera medel under detta anslag. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 30 000 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven för åren 2001 och 2002 beräknas till 25 000 000 kronor. Tabell 28.14 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 15 000 Överföring från anslaget B8 1 +20 000 Justering av anslaget enligt tidigare beslut -5 000 Förslag 2000 30 000 1 Överföringen är beslutad för tre år. 29 Utbildning och forsknin 29.1 Omfattning Högre utbildning och forskning inom det om- råde som rör vård och hållbart nyttjande av bio- logiska naturresurser ligger inom Jordbruks- departementets ansvarsområde. Utbildning inom detta område bedrivs vid Sveriges lantbruksuni- versitet (SLU). Verksamheten bedrivs i enlighet med högskolelagen (1992:1434) och förord- ningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniver- sitet. SLU erbjuder förutom långa yrkesinriktade utbildningar till agronom, hortonom, land- skapsarkitekt och veterinär även utbildningar som leder till kandidat/magisterexamina inom områdena skog, bioteknologi, naturresurser samt ekonomi med naturresursinriktning. Därutöver finns kortare yrkesutbildningar. Medel för forskningen anvisas huvudsakligen via anslag till SLU och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). Inom utgiftsområdet bedrivs även kollektiva forskningsprogram, dvs. program som finansieras gemensamt av staten och näringen, som rör skogsforskning, jord- bruksteknisk forskning samt forskning och ut- vecklingsverksamhet inom områdena växtföräd- ling och trädgård. Regeringen har i den forskningspolitiska pro- positionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99) angett riktlinjerna för den allmänna forskningspolitiken och den forskning som bedrivs vid SLU respektive finansieras av SJFR. 29.2 Utgiftsutveckling Tabell 10.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 19991 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 1 254 1 290 1 311 1 396 1 432 1 456 1 Inklusive ianspråktagna reserverade medel från budgetåret 1998. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Den relativt kraftiga besparing som ålades SLU budgetåret 1995/96 har inneburit indragning av anställningar och koncentration av verksamheten till fyra huvudorter. Som en följd av besparingen har universitetets ekonomiska situation varit an- strängd och uppvisat underskott. Under budget- året 1998 har emellertid situationen förbättrats och SLU uppvisar ett positivt resultat. Forsk- ningsrådet disponerar nära 200 miljoner kronor för forskning utöver sparade medel från tidigare år. Prioriteringar Regeringen prioriterar under år 2000 en fortsatt satsning på grundutbildningen inom högskolan. Utbildningsfrågorna är en viktig del av regering- ens åtgärder för en ökad sysselsättning. Med anledning av regeringens program för en utök- ning av antalet studieplatser inom högskolan har beslutats att antalet helårsplatser vid SLU skall utökas med 420 platser fr.o.m. hösten 2000. För forskning inom de areella näringarna före- slår regeringen en ökning av SJFR:s anslag med 5,2 miljoner kronor. Av dessa skall 2,4 miljoner kronor utgöra en förstärkning av anslaget till den kollektiva forskningen. Utöver detta föreslås 4 miljoner kronor per år att avsättas under tre år för forskning och utveckling inom området växtgenetiska resurser. 29.3 Resultatbedömning Utbildningen och forskningen syftar till att värna om vården och det hållbara nyttjandet av de biologiska naturresurserna. Forskningen har ett särskilt ansvar för att kunskaperna om natur- resurserna utvecklas för kommande generatio- ners behov. Viktiga globala miljö- och livs- medelsförsörjningsfrågor måste lösas genom samverkan mellan många länder och mellan fors- kare från olika vetenskapliga discipliner. Genom regeringens satsning på en utbyggnad av högskolan har SLU fått ett utökat utbild- ningsuppdrag. Detta har medfört en tyngd- punktsförskjutning i den anslagsfinansierade verksamheten från forskning mot utbildning. Den totala forskningsvolymen har dock inte minskat på grund av att den externa forsknings- finansieringen har ökat. Inom ramen för SLU:s ansvar för utbildning och forskning om vård och nyttjande av de bio- logiska naturresurserna kan särskilt pekas på verksamheten med fortlöpande miljöanalys och utvecklingen av denna. SLU har som ett led i denna utveckling tillsatt en professur i miljö- analys och ett samverkansorgan, SLU Miljödata, har inrättats. SLU Miljödata sammanfattar sin verksamhet på följande sätt: "Fortlöpande miljö- analys syftar till att följa växlingar i miljöns till- stånd, värdera problem och lämna underlag för samt utvärdera resultat av miljövårdsåtgärder. Detta sker genom insamling och analys av miljö- data, förmedling av miljödata och -information, utveckling av metoder och utbildning." Rege- ringens bedömning är att utvecklingen av verk- samheten sker enligt regeringens intentioner. Den forskning som bedrivs inom Jordbruks- departementets ansvarsområde har stor betydelse för utvecklingen av vården och det hållbara nyttjandet av de biologiska naturresurserna. Regeringen har uppdragit åt SJFR att planera och genomföra ett treårigt program inom ekologisk jordbruks- och trädgårdsforskning, vilket har resulterat i ett stort antal projekt. Programverk- samheten är under år 1999 inne på sitt sista år, varefter en utvärdering kommer att ske. Vidare har en forskarskola inom området inrättats. För att vidga och förnya livsmedelsforsk- ningen till stöd för konsumentintresset driver SJFR tillsammans med livsmedelskedjorna och livsmedelsföretagen ett särskilt forsknings- program, Kunskapsplattform för livsmedels- branschen (KLIV). I enlighet med propositionen Vissa forsk- ningsfrågor (prop. 1998/99:94) har en arbets- grupp med uppgift att föreslå en ny myndig- hetsorganisation för forskningsfinansiering till- satts. Arbetsgruppens förslag skall redovisas senast den 1 november 1999. Vidare har univer- sitet, högskolor, forskningsråd och övriga berörda myndigheter fått i uppdrag att utarbeta forskningsstrategier och kunskapsstrategier, vilka skall utgöra ett underlag för den kommande forskningspolitiska proposition. Dessa skall redovisas senast den 15 december 1999. En arbetsgrupp har tillsatts för att utveckla ett ramprogram för samordning och vertikal integ- ration inom skoglig och skogsindustriell forsk- ning och utbildning. Arbetet skall redovisas senast den 31 december 1999. 29.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invänd- ningar i revisionsberättelserna för år 1998 av- seende myndigheterna inom verksamhetsområ- det. 29.5 Växtgenetisk forskning Regeringens förslag: 2,5 miljoner kronor per år avsätts under tre år för forskning och utveckling inom området växtgenetiska resurser. Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) ges i uppgift att disponera medlen inom de prioriterade områ- dena genetisk variation, genpooler, taxonomisk forskning samt bevarandestrategier/teknisk utveckling. Vidare avsätts 1,5 miljoner kronor per år under tre år till Nordiska genbanken (NGB) i första hand för karaktärisering och utvärdering av svenskt genbanksmaterial. SJFR ges i uppdrag att även i detta fall fördela medlen till NGB. Den totala kostnaden för treårsperio- den skulle därmed uppgå till 12 miljoner kronor. Ärendet och dess beredning Regeringen gav den 29 januari 1998 Jordbruks- verket i uppdrag att lämna ett förslag till ett nationellt program för bevarande och långsiktigt hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk. Förslaget överlämnades till regeringen den 17 december 1998. Förslaget har utarbetats i samråd med Styrelsen för inter- nationellt utvecklingssamarbete, SJFR, Statens växtsortnämnd, Sveriges lantbruksuniversitet inklusive Centrum för biologisk mångfald, Naturvårdsverket, Nordiska genbanken samt jordbrukets och trädgårdsnäringens organisatio- ner i form av Novartis Seeds AB och Svalöf Weibull AB. Utredningens förslag: Jordbruksverket före- slår att nya finansiella resurser på sammanlagt 39,5 miljoner kronor över fem år avsätts till det nationella programmet. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget till ett nationellt program för växtgenetiska resurser. Skälen för regeringens förslag: Området genetiska resurser är av framtida strategisk vikt bl.a. inom livsmedels- och läkemedelsområdet. På växtsidan är de genetiska resurserna viktiga vid traditionell förädling samt inte minst vid användning av genteknik. Det genetiska materia- let är en komponent i den framtida basen för utveckling av nya odlingssorter med egenskaper som exempelvis kan ge ett högre skördeutbyte, bättre torktålighet och större härdighet mot insekts-, svamp- och virusangrepp. För att kunna nyttja det växtgenetiska materialet, som finns både i genbanker och vilt i naturen, krävs bl.a. tillräckliga kunskaper om dess egenskaper. Detta erhålls genom en vetenskaplig utvärdering av vilka ärftliga egenskaper och karaktärer materia- let har. Arbetet med forskning och utveckling inom området växtgenetiska resurser är därför av stor vikt och bör prioriteras. Ju större kunskap man har om ursprungs- materialet desto värdefullare blir materialet i den framtida förädlingen. Bevarandeaspekterna är centrala i sammanhanget eftersom värdefullt material annars riskerar att förloras. Ett optimalt bevarande bygger på att kunskapen om det genetiska materialet kan byggas upp så att man dels kan göra prioriteringar om bevarandebehov för olika växtslagsgrupper/arter och dels utveckla en väl anpassad teknik för dessa ändamål. Häri- genom kan på sikt tid och pengar sparas. Forskning och utveckling Forskningsarbetet inom det nationella pro- grammet bör för att uppnå ett optimalt nyttjande och bevarande inriktas på kulturväxter och deras vilda släktingar av vikt för Sverige inom områ- dena, genetisk variation inom och mellan arter, genpooler, taxonomisk forskning samt bevaran- destrategier/teknisk utveckling. Nordiska genbanken Nordiska genbanken (NGB) ansvarar för att bevara och dokumentera den genetiska variatio- nen i nordiskt material av växtarter av värde för jord- och trädgårdsbruk. Inlagrat material skall ställas till disposition för växtförädling, växt- forskning och annan användning för allmän nytta. Karakterisering och utvärdering ger kun- skap om materialets egenskaper. Mycket av det material som finns hos NGB är inte karakterise- rat eller utvärderat. För att genbanken skall kunna tillgodose förädlarnas, universitetens och i förlängningen jordbrukets behov är det av bety- delse att bankens material karakteriseras. Genom att karakterisera och utvärdera materialet kan NGB också undvika att onödigt många accessio- ner med samma genetiska material bevaras och på så sätt bli mer kostnadseffektivt. Förstärkning av NGB:s verksamhet inom området karakteri- sering och utvärdering av bevarat svenskt mate- rial bör prioriteras. De växtslagsgrupper där det är angeläget med satsningar på karakterisering och utvärdering är bl.a. vallväxter, grönsaker, stråsäd och oljeväxter. Det finns i dagsläget begränsade resurser för arbete med dessa grupper. Regeringen bedömer det sammanlagda resursbehovet till 4 miljoner kronor per år under åren 2000–2002. Den totala kostnaden skulle därmed uppgå till 12 miljoner kronor. Medlen bör anslås under anslaget G3 Skogs- och jord- brukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning. 29.6 Anslag G1 Sveriges lantbruksuniversitet Tabell 10.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 1 021 979 Anslags- sparande 1999 Anslag 1 080 919 Utgifts- prognos 1 072 000 2000 Förslag 1 175 012 2001 Beräknat 1 206 988 1 2002 Beräknat 1 226 488 1 1 Motsvarar 1 188 533 tkr i 2000 års prisnivå. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) skall ut- veckla kunskapen om de biologiska naturresur- serna och människans hållbara nyttjande av dessa. Detta sker genom utbildning, forskning, fortlöpande miljöanalys och information. Anslaget finansierar grundutbildning, forskar- utbildning, forskning, miljöanalys samt informa- tion och fortbildning. Verksamheten bedrivs utifrån ett sektorsansvar, som preciseras av an- svarsområdena jord- och trädgårdsbruk, land- skapsplanering, livsmedelsproduktion, naturvård, skogsbruk och vedråvarans förädling, vattenbruk samt veterinärmedicin och husdjursskötsel. Grundutbildningen bedrivs inom fyra långa och åtta korta yrkesprogram samt inom de fyra kandidat/magisterprogrammen skogsvetar-, bio- teknologi- och naturresursprogrammen samt ekonomprogrammet med naturresursinriktning. Forskningen bedrivs utifrån de riktlinjer som angetts i den forskningspolitiska propositionen Forskning och Samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99). Vad som all- mänt sägs om högre utbildning och forskning under utgiftsområde 16 Utbildning och univer- sitetsforskning gäller också för SLU om inte annat framgår. Regeringens överväganden Resultatbedömning En särskild utredare har under år 1998 haft i uppdrag att definiera, kartlägga och analysera sektorsansvaret för SLU. Uppdraget avrapporte- rades i november 1998 varvid bl.a. redovisades ett stort antal verksamheter, vilka normalt inte hör till ett universitets uppgifter, men vilka ligger inom ramen för SLU:s sektorsansvar. Rapporten föranleder inte någon förändring av SLU:s departementstillhörighet. SLU har vidtagit kraftiga åtgärder för att möta det sparbeting som ålades universitetet för bud- getåret 1995/96. Inför budgetåret 1998 tvingades universitetet att vidta ytterligare åtgärder i bespa- ringssyfte. De åtgärder som styrelsen vidtagit för att komma till rätta med den negativa kapitalför- ändringen för år 1997 har gett resultat och kapi- talförändringen uppvisar ett positivt resultat för budgetåret 1998. SLU fortsätter aktivt att arbeta för en bättre ekonomistyrning och detta torde förbättra möj- ligheterna att strama upp den finansiella redovis- ningen. Stor vikt fästs vid kvalitetssäkring och som ett resultat av den granskning och bedömning av kvalitetsarbetet som gjorts av Högskoleverket tas nya initiativ i arbetet med kvalitetsutveckling vid SLU. Genom statsmakternas beslut har SLU till- delats ett antal nya utbildningsplatser. Detta har lett till en tyngdpunktsförskjutning i verksam- heten. En allt större del av SLU:s resurser går nu till grundutbildning. SLU har i årsredovisningen för budgetåret 1998 redovisat en fortsatt minskning av kostna- derna per utbildningsplats för programstuden- terna både vad gäller långa och korta program. Tabell 10.3 Kostnad per plats vid SLU Tusental kronor 1994/95 164 1996 146 1997 127 1998 113 I regleringsbrev för SLU specificeras utbild- ningsuppdraget till SLU genom ett mål för anta- let helårsprestationer för treårsperioden 1997– 1999. Antalet helårsprestationer skall uppgå till 8 600 prestationer varav 1 100 skall avse fristå- ende kurser. Under perioden har SLU tilldelats sammanlagt 850 nya platser ur regeringens sats- ning på utbyggnad av högskolan. Med hänsyn till att cirka två tredjedelar av utbildningsuppdraget har fullgjorts under åren 1997 och 1998 är prog- nosen god för att målet skall uppnås, dock med en viss reservation för att antalet sökande till fri- stående kurser minskar. I enlighet med tidigare beslut anvisas medel för 450 nya utbildningsplatser som tilldelades SLU under år 1998, 200 nya platser år 1999 samt för ytterligare 420 nya utbildningsplatser som SLU tilldelats fr.o.m. hösten 2000. Preliminärt mål för perioden 2000–2002 skall vara 9 000 helårsprestationer varav 1 100 inom fristående kurser. Definitivt mål anges i budget- propositionen för 2001. Veterinärer med utbildning från land utanför EU hade tidigare små möjligheter att få en kompletterande utbildning för att kunna erhålla legitimation för att utöva sitt yrke i Sverige. I syfte att tillvarata den resurs som dessa personer utgör, anvisades SLU för budgetåret 1999 drygt 3 miljoner kronor per år för att genomföra en kompletterande utbildning för utländska veteri- närer. Utbildningen, som förlagts till Skara, har startat och 15 veterinärer med utbildningar från olika länder kompletterar nu sin utbildning. Omfattningen av den tillämpade jordbruks- och skogsbruksforskningen har minskat. Inom SLU har påbörjats en diskussion om den fram- tida organisationen och finansieringen av vissa institutioner med tillämpad forskning. I syfte att åstadkomma ett fördjupat samarbete mellan SLU och samhället samt för att finna nya organisato- riska former för tillämpad forskning arbetar SLU med att finna alternativa organisationsformer för sådan forskning. För forskarutbildningen har 270 examina för perioden 1997–1999 angetts som mål vad gäller lägsta antalet examina. Under åren 1997 och 1998 har 239 examina avlagts, vilket innebär en god prognos för uppfyllelse av målet för perio- den. De preliminärt uppställda mål för kom- mande treårsperioder, som angetts i reglerings- brevet för SLU, skall preliminärt gälla för perioden 2000–2002 i avvaktan på resultatet av den första treårsperioden. Målet kommer där- efter slutligt att fastställas i nästa års budget- proposition/forskningsproposition. I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 16, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:117) sattes preliminära mål avseende andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer för samtliga universitet. De definitiva rekryte- ringsmålen angavs sedan i regleringsbrev. För SLU sattes målet för perioden 1997–1999 till minst en fjärdedel kvinnor bland de nyrekryte- rade professorerna. Under de två första åren i perioden är andelen kvinnor 44 procent, vilket bedöms vara ett mycket bra resultat. Mål för år 2000 anges i regleringsbrevet. Framtida mål kommer att anges i budgetpropositionen för år 2001. Som ett led i att stärka djurskyddets ställning förstärktes anslaget engångsvis med 3 miljoner kronor för delfinansiering av en professur i djur- skydd vid veterinärmedicinska fakulteten vid SLU för kommande femårsperiod. Professuren är under tillsättning. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 29.4 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1998 182 516 182 516 0 (varav tjänsteexport) (14 000) (14 000) Prognos 1999 177 000 177 000 0 (varav tjänsteexport) (14 000) (14 000) Budget 2000 185 000 185 000 0 (varav tjänsteexport) (15 000) (15 000) Beräknat 2001 (varav tjänsteexport) 185 000 (15 000) 185 000 (15 000) 0 Beräknat 2002 185 000 185 000 0 Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kom- pensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 71 994 000 kronor. Däri ingår resurser för ökade utgifter för utbildnings- bidrag för doktorander om 275 000 kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet för år 2000 till 1 175 012 000 kronor. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven till 1 206 988 000 kronor respektive 1 226 488 000 kronor. Tabell 10.5 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 1 080 919 Pris- och löneomräkning +5 097 Justering av premier +71 994 Nya utbildningsplatser i enlighet med tidigare beslut +17 002 Förslag 2000 1 175 012 G2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader Tabell 29.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 10 287 Anslags- sparande 1 411 1999 Anslag 11 158 Utgifts- prognos 12 000 2000 Förslag 11 304 2001 Beräknat 11 485 1 2002 Beräknat 11 677 1 1 Motsvarar 11 304 tkr i 2000 års prisnivå. Skogs- och jordbrukets forskningsråds (SJFR) huvuduppgift är att främja och stödja i första hand grundläggande och långsiktig forskning som gagnar ett hållbart nyttjande av biologiska naturresurser med särskild inriktning på de are- ella näringarna. Rådet skall verka för ett vidgat internationellt samarbete och arbeta för att in- formation om forskning och forskningsresultat sprids till samhället och berörda näringar. Regeringen har i den forskningspolitiska pro- positionen Forskning och Samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99) dragit upp riktlinjerna för inrikt- ningen av den forskning som stöds av SJFR. Dessa ligger fast för budgetåret 2000. SJFR har haft det nationella ansvaret för det numera avslutade delprogrammet Jordbruk och Fiske (FAIR) i EU:s fjärde ramprogram för forskning och utveckling. Konstruktionen av det femte ramprogrammet skiljer sig ifrån det fjärde, vilket innebär att något motsvarande ansvar inom ramen för detta program inte är aktuellt. SJFR har bilaterala samarbetsavtal med Institut National de la Recherche Agronomique (INRA) i Frankrike och med Consiglio Nazionale delle Ricerche (CNR) i Italien. Det nordiska sam- arbetet inom jordbruksområdet är etablerat sedan länge och bedrivs inom Nordiska kon- taktorganet för jordbruksforskning (NKJ). SJFR är också representerat i den nordiska arbetsgrup- pen för fiskforskning (NAF). Nordiskt sam- arbete inom skogsforskningen sker inom Sam- nordisk skogsforskning (SNS), som har ställning av en institution under Nordiska ministerrådet. De nordiska sekretariaten för såväl NKJ som SNS är fr.o.m. år 1998 placerade vid SJFR med huvudsekreteraren som ordförande. Regeringens överväganden Resultatbedömning SJFR granskar och prioriterar årligen ca 1 000 ansökningar om forskningsbidrag, stipendier, resebidrag etc. SJFR ger också råd och vägled- ning till forskare som vill finansiera sin forskning med medel från rådet eller andra finansiärer, t.ex. nordiska samarbetsorgan eller EG-kommissio- nen. Under året har rådet antagit kriterier för forskningens samhällsrelevans inom sina ansvars- områden. Enligt regleringsbrev för SJFR skall rådet beakta jämställdhetsaspekten vid fördelning av forskningsanslag till forskare och sträva efter att andelen kvinnor i beredningsutskotten ökar. Vad gäller andelen kvinnor som erhåller forsknings- medel är utfallet tillfredsställande då beviljnings- andelen för kvinnor var 25 procent medan den för männen utgjorde 23 procent. Totalt sett är andelen kvinnor som söker forskningsmedel dock fortfarande lägre än andelen män även om en ökning har skett. Även andelen kvinnor i beredningsutskotten ökar kontinuerligt. Repre- sentationen av kvinnor är dock olika för olika forskningsområden. Skogsforskning har t.ex. få kvinnliga sökande. Regeringen ser positivt på den totala utvecklingen av fördelningen mellan män och kvinnor, även om särskilda insatser torde krävas inom vissa områden där könsför- delningen är skev. Forskningssamarbetet inom EU har intensi- fierats. Det fjärde ramprogrammet har nu avslu- tats. I delprogrammet FAIR har totalt 601 pro- jekt beviljats bidrag. Svenska forskare deltar i 179 av dessa projekt, vilket är ett gott utfall både i jämförelse med andra länder och i jämförelse med svenskt deltagande i andra delprogram. Under budgetåret 1998 har SJFR tillsammans med övriga forskningsråd arbetat med att analy- sera sambandet mellan svenskt deltagande i EU:s FoU-program och omfattningen av inhemska insatser. Analysarbetet fortsätter under år 1999. SJFR har också särskilt redovisat hur samarbetet med forskningsstiftelserna utvecklats. SJFR har tillsammans med övriga forsknings- råd under Utbildningsdepartementet, Rymd- styrelsen och Socialvetenskapliga forsknings- rådet i en särskild samverkansgrupp arbetat med att främja och samordna sin forskningsstödjande verksamhet vad gäller bl.a. tvärvetenskaplig forskning. Under året har en internationell utvärdering slutförts. Utvärderingen avser de avslutade pro- grammen om alternativa produktionsformer i jordbruket och trädgårdsnäringen samt tvär- vetenskaplig skogsforskning. Härvid har SJFR:s speciella satsning på biologisk mångfald i skogs- och jordbrukslandskap samt växtfysiologi och miljöförändringar fått mycket goda vitsord av de internationella sakkunniga. Rådet har, förutom det särskilda forsknings- programmet inom ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion, startat en forskarskola inom området. Satsningarna inom den ekolo- giska forskningen är avsedda att bidra till effektmålet som formulerats om samhällets om- ställning till en hållbar utveckling. Rådets satsning på forskarskolan Trä och Träfiber har fortsatt med en andra antagning av studenter. Satsningen har slagit väl ut och de utexaminerade är eftertraktade som forskare inom företag och högskolor. Kommittén om forskningsetik (U 1997:11, dir. 1997:68) som regeringen tillsatte våren 1997 har i sitt betänkande God sed i forskningen (SOU 1999:4) anslutit sig till SJFR:s etiska rikt- linjer, Codex Ethicus, som vägledande i samband med tillkallandet av sakkunniga för att utreda misstankar om oredlighet i forskningen och tillika vägledande vid deras utredningsarbete. Regeringen har under år 1998 uppdragit åt SJFR att utvärdera den svenska jordbruksforsk- ningen samt att utveckla en forskningsstrategi för denna. Uppdraget skall slutredovisas år 2000 med en delrapport november 1999. Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kom- pensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 99 000 kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 11 304 000 kronor för år 2000. Anslagsnivåerna för åren 2001 och 2002 motsvarar 2000 års anslagsnivå i fasta priser. Tabell 10.7 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 11 158 Pris- och löneomräkning +47 Justering av premie +99 Förslag 2000 11 304 G3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning Tabell 29.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 220 923 Anslags- sparande 37 971 1999 Anslag 197 285 Utgifts- prognos 226 000 2000 Förslag 208 320 2001 Beräknat 212 271 2002 Beräknat 216 541 Under anslaget finansieras SJFR:s forsknings- stöd samt stöd till kollektiv forskning. Den kollektiva forskningen omfattar jordbrukstek- nisk forskning, miljöinriktad skogsforskning, trädgårdsforskning samt växtförädling. I regeringens proposition Forskning och sam- hälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99) föreslogs att SJFR skulle ges ett uppdrag att planera och genomföra ett forsk- ningsprogram för ekologisk jordbruks- och träd- gårdsproduktion. För detta ändamål anvisades 46,5 miljoner kronor. SJFR har för år 1998 redo- visat en lägesrapport för genomförandet av pro- grammet. Programmet avslutas under år 1999 varefter en slutrapport kommer att avges. Regeringens överväganden Resultatbedömning SJFR har för den kollektiva forskningen träffat avtal med Stiftelsen Jordbruks- och Miljöteknisk forskning om gemensam finansiering av forsknings- och utvecklings- verksamhet på det jordbrukstekniska området. Ansvaret för programmets genomförande ligger hos Jordbrukstekniska institutet. SJFR har vidare träffat avtal med Stiftelsen Skogs- brukets Forskningsinstitut om gemensam finansiering av viss skogsforskning. Avtalen omfattar perioden 1997–2000 för verksam- hetens inriktning, men den ekonomiska delen har, på grund av strukturförändring av det statliga stödet till den kollektiva forskningen, omfattat ett år i taget. Insatserna inom träd- gårdsforskningen avser områdena hemträd- gårdar och grönytemiljöer, inklusive verksamheten inom MOVIUM-sekretariatet vid SLU i Alnarp. Växtförädlingsprogrammet avser icke kommersiella jordbruks- och träd- gårdsgrödor. Anslaget till den kollektiva forskningen för år 1999 var 46 miljoner kronor. Anslaget till den kollektiva forskningen för år 2000 föreslås uppgå till 48,4 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 2,4 miljoner kronor. Anslaget för- delas på anslagsposterna jordbruksteknik, skogsforskning, trädgårdsforskning och växtför- ädling. Anslagssparandet uppgick vid ingången av innevarande budgetår till knappt 38 miljoner kronor. SJFR har redovisat en plan för hur dessa skall disponeras och anslagssparandet har sedan förra budgetåret minskat i enlighet med den redovisade planen. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser SJFR bör ges fortsatt möjlighet att åta sig mer långsiktigt projektstöd. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och kollektiv forskning som finansieras över anslaget G3 som innebär utgifter på högst 155 miljoner kronor efter år 2000. Slutsatser I anslaget har beräknats en ökning med 5 200 000 kronor. Av dessa skall 2 400 000 kronor finan- siera en ökning av den kollektiva forskningen. Vidare skall 600 000 kronor per år utbetalas under fem år till Kungl. Skogs- och Lantbruks- akademien för östersjöprojekt. I enlighet med vad som anförts i avsnitt 10.5 beräknas 4 000 000 kronor per år under en tre- årsperiod för forskning och utveckling inom om- rådet växtgenetiska resurser. Därav beräknas 1 500 000 kronor till verksamheten vid Nordiska genbanken. Regeringen bedömer anslagsbehovet för år 1999 till 208 320 000 kronor för SJFR för forsk- ning och kollektiv forskning. Anslagsbehoven för åren 2001 och 2002 beräknas till 212 271 000 respektive 216 541 000 kronor. Tabell 10.10 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 197 285 Pris- och löneomräkning +1 835 Överföring från anslaget B81 +4 000 Överföring från anslaget F3 +3 000 Överföring från anslaget F4 +2 200 Förslag 2000 208 320 1 Överföringen är beslutad för tre år. Tabell 29.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Miljoner kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 178 160 155 155 155 Nya förpliktelser 221 225 206 206 206 Infriade förpliktelser1 -239 -230 -206 -206 -206 Utestående förpliktelser vid årets slut 160 155 155 155 155 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 160 155 155 155 155 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. G4 Bidrag till Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien Tabell 29.11 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 901 1999 Anslag 920 Utgifts- prognos 920 2000 Förslag 929 2001 Beräknat 943 1 2002 Beräknat 958 1 1 Motsvarar 929 tkr i 2000 års prisnivå. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens (KSLA) uppgift är att med stöd av vetenskap och praktisk erfarenhet till samhällets gagn främja jordbruk och skogsbruk samt därtill knuten verksamhet. Anslaget finansierar kostnader för akademiens ordinarie tjänstemän, ersättning åt skoglig expertis, bidrag till bibliotek m.m. samt vissa kostnader för utländskt forskarutbyte och ut- ländska forskarkontakter. Regeringens överväganden Resultatinformation KSLA har en stor betydelse som diskussions- plattform för ledande företrädare inom de areella näringarna och livsmedelssektorn. I konferens- och seminarieverksamheten tas angelägna frågor upp för dessa verksamheter, såsom Agenda 2000, livsmedelssäkerhet och skogsfrågor. Under det gångna budgetåret har akademien belyst aktuella jordbruks- och skogsbruksfrågor vid ordinarie månadssammankomster och semi- narier, genom arbete inom utskott, kommittéer och arbetsgrupper samt genom utgivande av rapporter. Några av de viktigaste områdena som behandlats under år 1998 har varit bl.a. livs- medelsfrågor, den europeiska jordbrukspoliti- ken, landsbygdsutveckling, miljö och uthållig ut- veckling och kretsloppsfrågor. De ämnesom- råden som akademien har valt för sina konferen- ser och seminarier speglar väl aktuella diskus- sionsämnen och problemställningar inom verk- samhetsområdet. KSLA har sedan länge åtagit sig att utveckla samarbetet med Central- och Östeuropa. Denna uppgift upprätthålls och utvecklas med hjälp av särskilda medel från Jordbruksdepartementet. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 929 000 kronor för år 2000. Anslagsbehoven för åren 2000 och 2001 beräknas vara oförändrade i fasta priser. 30 Skogsnäring 30.1 Omfattning Skogsbruk och skogsindustri är sedan länge en viktig basnäring för Sverige. Näringen som är starkt exportberoende kännetecknas av mycket långsiktig planering, stora investeringar i indust- riledet, minskande arbetskraftsbehov och krav på hushållning med huvudråvaran skogen. Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna i vårt land. Sedan början av 1990-talet lämnas inga statliga subventioner till skogsnäringens kommersiella delar. Statliga subventioner är enligt svensk upp- fattning negativa för en näring som måste arbeta på en starkt konkurrensutsatt internationell marknad. Statliga bidrag på skogsnäringens om- råde begränsas därför till i huvudsak området natur- och kulturmiljövård. Grundläggande forskning och utbildning är andra stora statliga insatsområden. Detta verksamhetsområde avser i huvudsak den verksamhet som Skogsvårdsorganisationen bedriver. Skogsvårdsorganisationen består av Skogsstyrelsen, som är central förvaltnings- myndighet och de 11 regionala skogsvårdsstyrel- serna. Länsstyrelsen i Gotlands län fullgör skogs- vårdsstyrelsens uppgifter där under en femårs- period. Riksdagen beslutade i november 1998 på för- slag av regeringen om vissa ändringar i skogs- politiken (prop. 1997/98:158, bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32). Beslutet inne- bär bl.a. att skogspolitikens båda jämställda mål, produktionsmålet och miljömålet, ligger fast. Vissa skärpningar i skogsvårdslagen skall med- verka till att målen nås bättre. Ytterligare insatser för skydd av skogsmark och för rådgivning till skogsbrukare har samma syfte. De internationella skogsfrågorna har fortsatt stor betydelse för Sverige. Sverige deltar aktivt i de förhandlingar som rör uppföljningen av FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro och i de över- läggningar som avser att utveckla ett hållbart europeiskt skogsbruk. Inom EU har det i januari i år fattats ett beslut om en gemensam skogs- strategi. Skogsstrategin som helt i enlighet med svenska krav inte innebär någon gemensam skogspolitik betonar subsidiaritetsprincipen och behovet av att åtgärder inom EU som berör skogsbruket samordnas. Inom ramen för Agenda 2000 har EU beslutat om en särskild förordning om stöd för utveckling av landsbygden. I denna förordning ingår de stödformer som tidigare varit ett inslag i den gemensamma jordbruks- politiken. De har i viss del utvidgats, bl.a. genom miljöåtgärder för skogsbruk, vilket framgår av det föregående (avsnitt 5.6). Det nordiska sam- arbetet på skogsområdet fortsätter. För när- varande pågår det en utvärdering av gällande handlingsprogram. 30.2 Utgiftsutveckling Tabell 11.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 328 351 368 394 458 445 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall Skogsvårdsorganisationens verksamhet under år 1998 har präglats av utvärderingen av skogspoli- tiken och av förberedelserna för de förändringar som 1998 års skogspolitiska beslut innebär. Verksamheten har påverkats av den förändring som har skett inom arbetsmarknadspolitiken vad gäller ALU. Förändringar De förändringar som riksdagens skogspolitiska och miljöpolitiska beslut innebär påverkar Skogsvårdsorganisationen främst fr.o.m. år 1999. Det gäller även den omorganisation av Skogsstyrelsen som nyligen har genomförts. Prioriteringar Skogsvårdsorganisationen skall inrikta sin verk- samhet på de områden som betonas i 1998 års skogspolitiska och miljöpolitiska beslut. Ytterli- gare miljösatsningar inom skogen, t.ex. biotop- skydd är angeläget. 30.3 Resultatbedömning Skogsstyrelsen utvärderade skogspolitiken inför regeringens proposition 1997/98:158. Samtidigt lämnades ett underlag för fördjupad prövning av Skogsvårdsorganisationens verksamhet under perioden 1999–2001. Dessa båda underlag låg till grund även för förslagen i budgetpropositionen för år 1999. Verksamheten under år 1998 har i hög grad präglats av utvärderingens resultat men också påverkats av att statsmakterna skulle ta ställning till den. Liksom tidigare råder det vissa svårigheter att bedöma de direkta effekterna av Skogsvårds- organisationens verksamhet. Det beror dels på att dessa ofta inte kan utläsas i det kortare pers- pektivet, dels på svårigheterna att skilja ut externa faktorers inverkan på utvecklingen inom skogsbruket. I prop. 1997/98:158 anförde rege- ringen som sin mening att skogspolitiken borde utvärderas ungefär vart fjärde år. Skogsstyrelsen har i uppdrag att redovisa en sådan ny utvärde- ring senast den 31 december 2001. Intill dess kommer särskilda rapporteringar att göras i enlighet med vad regeringen har föreskrivit i regleringsbrev med utgångspunkt i förra årets skogspolitiska beslut. Sammantaget skapar detta förutsättningar för en mer realistisk resultat- bedömning än hittills. Skogsvårdsorganisationens ekonomiska resul- tat var även under år 1998 negativt, dock inte så stort som år 1997. Det balanserade överskottet har minskat ytterligare. Den genomförda om- organisationen och fortsatt minskning av upp- dragsverksamheten har bidragit härtill. I början av år 1999 redovisade Skogsstyrelsen sin omfattande inventering av skyddsvärda bio- toper och sumpskogar. Inventeringarna kommer att utgöra ett par av underlagen för myndighe- tens och markägarnas planering av skogsbruket. De är även nödvändiga för ställningstaganden till formella skyddsbeslut. Inventeringarna har helt bekostats med tidigare inbetalade skogsvårds- avgiftsmedel. Skogsstyrelsen har också reviderat delmålen till de skogspolitiska målen. Arbete på- går med att utarbeta förslag till både centrala och regionala delmål till miljökvalitetsmålet Levande skogar. Det är nu viktigt att Skogsvårdsorganisationen effektivt arbetar för den inriktning av skogspoli- tiken som beslutades i november 1998. Det innebär aktiva insatser i form av information, rådgivning och tillsyn på produktions- och mil- jöområdena. I det sammanhanget är kampanjen Grönare skog ett effektivt inslag som ger förut- sättningar till en god balans mellan de båda skogspolitiska målen för och arbetet med att nå dem. Kampanjen startades i september i år. 30.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för år 1998 avseende Skogsvårdsorganisationen. RRV har inom ramen för sin effektivitets- revision granskat Skogsvårdsorganisationens arbete med att jämställa miljömålet med produk- tionsmålet i skogspolitiken (rapport RRV 1999:31). Rapporten vänder sig i huvudsak till Skogsvårdsorganisationen. I två avseenden riktas förslag till statsmakterna, nämligen i fråga om behovet av ökade resurser till rådgivning och ändringar i skogsvårdslagen. Sådana resursför- stärkningar har dock beslutats för innevarande budgetår och föreslås även för de kommande två budgetåren. Vad gäller förslagen om ändringar i skogsvårdslagen bygger de bl.a. på det förbiseen- det att miljöbalkens bestämmelser inte uppfattats som skogspolitiska medel och att hänsyn inte har tagits till de skärpningar som riksdagen beslutade år 1998 i fråga om följdlagstiftning till miljöbal- ken och med anledning av utvärderingen av skogspolitiken. Skogsstyrelsen skall före ut- gången av år 1999 lämna en redogörelse till RRV för vilka åtgärder som har vidtagits med anled- ning av rapporten. 30.5 Bedömning av personalkonsekvenser Den omfattande omorganisationen under de senaste åren har inneburit en väsentlig minskning av antalet anställda inom Skogsvårdsorganisatio- nen. De bestämmelser som gäller på arbetsmark- naden har dessutom lett till att personalens medelålder har ökat. Detta sammantaget ställer stora krav på en väl genomtänkt rekryterings- politik och kompetensförsörjningsplan för hela organisationen. 30.6 Anslag Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen i fråga om EU:s landsbygdsprogram, som bl.a. innehåller skogsbruksåtgärder. Lands- bygdsprogrammet kommer att beröra vissa av följande anslag. H1 Skogsvårdsorganisationen Tabell 30.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 250 853 Anslags- sparande 11 595 1999 Anslag 268 022 Utgifts- prognos 274 000 2000 Förslag 280 584 2001 Beräknat 289 999 1 2002 Beräknat 277 020 2 1 Motsvarar 285 658 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 268 658 tkr i 2000 års prisnivå. Anslaget disponeras av Skogsstyrelsen som är den centrala förvaltningsmyndigheten för skogs- vårdsstyrelserna. Under anslaget redovisas all verksamhet hos Skogsvårdsorganisationen. Regeringens överväganden Resultatinformation Skogsvårdsstyrelsernas omorganisation har slut- förts. Engångskostnaderna för den senaste etap- pen från och med regionaliseringen har uppgått till 88,5 miljoner kronor, varav 66 miljoner kro- nor till lika delar har täckts med balanserade överskott och anslagssparande. Återstående kostnader beräknas till 6 miljoner kronor. Be- slutet om regionaliseringen innebar i sig en per- manent nedräkning av förvaltningskostnads- anslaget med 37 miljoner kronor. Under innevarande år har förändringar genomförts i Skogsstyrelsens organisation motiverade av rationaliseringsbehov. Verksamheten och dess ekonomiska utfall påverkas negativt av den starka minskningen av uppdragsverksamheten. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 30.3 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1998 - 225 213 12 Prognos 1999 - 280 305 -25 Budget 2000 - 300 300 0 Tabell 30.4 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1998 344 658 338 215 6 443 (varav tjänsteexport) (7.236) (6.723) (513) Prognos 1999 323 000 321 000 2 000 (varav tjänsteexport) (6 000) (6 000) (0) Budget 2000 326 000 324 000 2 000 (varav tjänsteexport) (6 000) (6 000) (0) Slutsatser Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till behovet av den förstärkta rådgivning som redo- visades närmare i prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken och i budgetpropositionen för år 1999. För budgetåret 2000 har sålunda beräk- nats en förstärkning med ytterligare 7 miljoner kronor i förhållande till innevarande budgetår. För budgetåret 2001 beräknas en ytterligare för- stärkning med 5 miljoner kronor. Därmed kommer sammanlagt 34 miljoner kronor att sat- sas extra på rådgivning under perioden 1999– 2001. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringarna har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsför- säkringarna. Anslaget har tillförts 3 839 000 kro- nor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 280 584 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven till 289 999 000 respektive 277 020 000 kronor. Tabell 30.5 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 274 705 Pris- och löneomräkning 2 040 Justering av premie 3 839 Förslag 2000 280 584 H2 Insatser för skogsbruket Tabell 30.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 65 596 Anslags- sparande 29 484 1999 Anslag 75 700 Utgifts- prognos 82 389 2000 Förslag 105 700 2001 Beräknat 160 700 2002 Beräknat 160 700 Anslaget som disponeras av Skogsstyrelsen täcker kostnaderna för statsbidrag enligt förord- ningen (1993:555) om statligt stöd till skogsbru- ket och förordningen (1997:22) om stöd till skogliga åtgärder inom jordbruket. Anslaget finansierar bidrag till ädellövskogsbruk och vissa natur- och kulturvårdsåtgärder. Vidare täcker det kostnader för biotopskydd, naturvårdsavtal och statens utgifter för försöksverksamhet med skogsmarkskalkning m.m. Regeringens överväganden Resultatinformation Vid utgången av år 1998 hade sammanlagt 893 biotopskydd beslutats med en sammanlagd areal på 2 424 hektar. Sammanlagt 370 naturvårdsavtal hade slutits. Den sammanlagda arealen av dessa var 2 300 hektar. Cirka 960 hektar natur- och kulturvårdsobjekt har fått stöd under år 1998. Sammanlagt ca 48 000 hektar skogsmark har kal- kats eller vitaliseringsgödslats med stöd av ansla- get sedan början av 1990-talet och ca 17 000 hektar ädellövskog har skapats inom ramen för stödverksamheten. Slutsatser Skogsstyrelsen har i sitt budgetunderlag rekom- menderat att försöksverksamheten med skogs- markskalkning och vitaliseringsgödsling avslutas senast vid utgången av år 2000 och därefter ersätts med operativa åtgärder enligt ett av styrel- sen utarbetat program med tillhörande miljökon- sekvensbeskrivning. Regeringen är inte beredd att föreslå detta. Motivet härför är inte minst att finansieringsmöjligheter saknas för ett sådant program. Därtill kommer att frågan har samband med det arbete med miljökvalitetsmål och strate- gier för att nå dem som skall redovisas för riks- dagen i slutet av år 2000. Regeringen har i 1999 års ekonomiska vår- proposition behandlat frågan om ytterligare resurser för biotopskydd och naturvårdsavtal. Utöver vad som där redovisades bör ytterligare 20 miljoner kronor anvisas för budgetåret 2000. Bedömningen som grundar sig på vad Miljö- vårdsberedningen har föreslagit innebär att in- satserna på dessa områden behöver förstärkas kraftigt. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 105 700 000 kronor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslagsbehoven till 289 999 000 respektive 277 020 000 kronor. H3 Internationellt skogssamarbete Tabell 30.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 658 Anslags- sparande 1 256 1999 Anslag 1 405 Utgifts- prognos 2 661 2000 Förslag 1 405 2001 Beräknat 1 405 2002 Beräknat 1 405 De utgifter som belastar anslaget är bl.a. alleuro- peiskt skogssamarbete, uppföljning av FN:s miljö- och utvecklingskonferens år 1992 och av- gifter för och resor vid deltagande i Internatio- nella tropiska timmerorganisationen. Regeringens överväganden För budgetåret 2000 bedöms anslagsbehovet till 1 405 000 kronor. För åren 2001 och 2002 be- räknas anslagsbehoven vara oförändrade. H4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning Tabell 30.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 8 459 Anslags- sparande 2 366 1999 Anslag 6 000 Utgifts- prognos 7 000 2000 Förslag 6 000 2001 Beräknat 6 000 2002 Beräknat 6 000 Anslaget disponeras av Skogsstyrelsen och an- vänds för kartläggning av skogens miljötillstånd på 223 observationsytor spridda över landet. Den nationella finansieringen av den skogs- skadeövervakning som här avses sker över an- slaget Skogsvårdsorganisationen. Regeringens överväganden För budgetåret 2000 beräknas anslagsbehovet till 6 000 000 kronor. För åren 2001 och 2002 be- räknas anslagsbehoven vara oförändrade. Näringsliv 24 Förslag till statsbudget för 2000 Näringsliv Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 351 2 Lagförslag 355 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet 355 3 Näringsliv 357 3.1 Omfattning 357 3.2 Utgiftsutveckling 357 3.3 Resultatbedömning 359 3.4 Skatteavvikelser 359 4 Regional näringspolitik 363 4.1 Inledning 363 4.2 Omfattning, tidsplan 363 4.3 Resultatbedömning 364 4.4 Regeringens bedömning samt utgångspunkter för fortsatt arbete 365 4.5 Frågor inom politikområden av betydelse för arbetet med regionala tillväxtavtal 367 4.5.1 Näringsliv och arbetsmarknad 367 4.5.2 Regionalpolitikens område 369 4.5.3 Strukturfondsprogram och regionala tillväxtavtal 369 4.5.4 Utbildningspolitikens område 369 4.5.5 Jämställdhetsperspektivet i tillväxtavtalen 370 4.5.6 Miljöpolitikens område 370 4.5.7 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen 371 4.5.8 Storstadspolitiken 371 4.6 Finansiering av tillväxtavtalen 371 4.7 Förhandlingsunderlag 374 4.8 Vissa regeländringar av betydelse för de regionala tillväxtavtalen 374 4.9 Uppföljning och utvärdering av tillväxtavtalen 375 5 Näringspolitik 377 5.1 Omfattning 377 5.2 Utgiftsutveckling 377 5.3 Resultatbedömning 378 5.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 378 5.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 379 5.3.3 Effekter av de statliga insatserna 384 5.3.4 Regeringens slutsatser 385 5.4 Revisionens iakttagelser 385 5.5 Anslag 385 A1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader 385 A2 Småföretagsutveckling 387 A3 Stöd till kooperativ utveckling 388 A4 Turistfrämjande 389 A5 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. 390 A6 Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning 391 A7 Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar m.m. 392 A8 Fortsatt program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt 393 A9 Miljöteknikdelegationen 393 5.6 Övrig statlig verksamhet 394 6 Teknologisk infrastruktur 395 6.1 Omfattning 395 6.2 Utgiftsutvecklingen 395 6.3 Resultatbedömning 396 6.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 396 6.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 396 6.3.3 Effekter av insatserna 397 6.4 Revisionens iakttagelser 397 6.5 Anslag 397 B1 Patentbesvärsrätten 397 B2 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighets– verksamhet 399 B3 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser 401 B4 Elsäkerhetsverket 402 B5 Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m. 404 6.6 Övrig statlig verksamhet 405 7 Konkurrensfrågor 409 7.1 Omfattning 409 7.2 Utgiftsutveckling 409 7.3 Resultatbedömning 410 7.3.1 Tillståndet och utveckling inom området 410 7.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 411 7.3.3 Effekter av de statliga insatserna 411 7.3.4 Slutsatser 411 7.4 Revisionens iakttagelser 411 7.5 Anslag 412 C1 Konkurrensverket 412 C2 Konkurrensforskning 413 7.6 Övrig statlig verksamhet 413 8 Teknisk forskning och utveckling 417 8.1 Omfattning 417 8.2 Utgiftsutvecklingen 417 8.3 Resultatbedömning 417 8.4 Förändringar 418 8.5 Prioriteringar 418 8.6 Revisionens iakttagelser 418 8.7 Anslag 418 D1 Teknisk forskning och utveckling 418 D2 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader 421 D3 Rymdverksamhet 422 D4 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet 424 D5 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 425 9 Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande 427 9.1 Omfattning 427 9.2 Utgiftsutveckling 427 9.3 Resultatbedömning 428 9.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 428 9.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 428 9.3.3 Effekterna av de statliga insatserna 429 9.3.4 Regeringens slutsatser 429 9.4 Revisionens iakttagelser 429 9.5 Anslag 429 E1 Kommerskollegium 429 E2 Exportfrämjande verksamhet 431 E3 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning 432 E4 Investeringsfrämjande 433 E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen 435 E6 Avgifter till internationella handelsorganisationer 435 9.6 Övrig statlig verksamhet 436 10 Konsumentfrågor 439 10.1 Omfattning 439 10.2 Utgiftsutvecklingen 439 10.3 Resultatbedömning 441 10.4 Revisionens iakttagelser 441 10.5 Anslag 441 F1 Marknadsdomstolen 441 F2 Konsumentverket 443 F3 Allmänna reklamationsnämnden 445 F4 Fastighetsmäklarnämnden 446 F5 Stöd till konsumentorganisationer 448 F6 Stöd till konsumentforskning 449 F7 Bidrag till miljömärkning av produkter 450 11 Övriga åtaganden 453 11.1 Omfattning 453 11.2 Utgiftsutveckling 453 G1 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. 453 G2 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen 454 G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. 454 G4 Avgifter till vissa internationella organisationer 456 Bilaga: Småföretagsdelegationen - Regeringens åtgärder för ett bättre småföretagsklimat Tabellförteckning Anslagsbelopp 352 3.1 Utgiftsutvecklingen 357 3.2 Skatteavvikelser netto 360 3.3 Utgiftsutvecklingen 361 4.1 Regionalt tillväxtkapital - anslag som berörs av regionala tillväxtavtal 373 5.1 Utgiftsutvecklingen 377 5.2 Anslagsutveckling 385 5.3 Beräkning av anslaget för 2000 387 5.4 Anslagsutveckling 387 5.5 Beräkning av anslaget för 2000 388 5.6 Anslagsutveckling 388 5.7 Anslagsutvecklingen 389 5.8 Beräkning av anslaget för 2000 390 5.9 Anslagsutveckling 390 5.10 Uppdragsverksamhet 391 5.11 Beräkning av anslaget för 2000 391 5.12 Anslagsutveckling 391 5.13 Beräkning av anslaget för 2000 392 5.14 Anslagsutveckling 392 5.15 Beräkning av anslaget för 2000 393 5.16 Anslagsutveckling 393 5.17 Anslagsutveckling 393 6.1 Utgiftsutvecklingen 395 6.2 Anslagsutveckling 397 6.3 Beräkning av anslaget för 2000 398 6.4 Anslagsutvecklingen 399 6.5 Budget för uppdragsfinansierad verksamhet 400 6.6 Beräkning av anslaget för år 2000 400 6.7 Anslagsutveckling 401 6.8 Beräkning av anslaget för 1999 401 6.9 Anslagsutveckling 402 6.10 Budget för avgiftsbelagd verksamhet 403 6.11 Beräkning av anslaget för 2000 403 6.12 Anslagsutvecklingen 404 6.13 Beräkning av anslaget för 2000 405 6.14. Budget 407 5.15 Budget 407 7.1 Utgiftsutvecklingen 409 7.2 Anslagsutvecklingen 412 7.3 Beräkning av anslaget för 2000 413 7.4 Anslagsutveckling 413 7.5 Beräkning av anslaget för 2000 413 7.6 Uppdragsverksamhet 414 8.1 Utgiftsutvecklingen 417 8.2 Anslagsutveckling 418 8.3 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 420 8.4 Anslagsutvecklingen 421 8.5 Anslagsutveckling 421 8.6 Beräkning av anslaget för 2000 422 8.7 Anslagsutvecklingen 422 8.8 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 424 8.9 Beräkning av anslaget för 2000 424 8.10 Anslagsutveckling 424 8.11 Anslagsutveckling 425 9.1 Utgiftsutvecklingen 427 9.2 Anslagsutvecklingen 429 9.3 Beräkning av anslaget för 2000 430 9.4 Anslagsutvecklingen 431 9.5 Beräkning av anslaget 2000 432 9.6 Anslagsutvecklingen 432 9.7 Beräkning av anslaget för 2000 433 9.8 Anslagsutvecklingen 433 9.9 Beräkning av anslaget för 2000 434 9.10 Anslagsutvecklingen 435 9.11 Beräkning av anslaget 2000 435 9.12 Anslagsutvecklingen 435 9.13 Beräkning av anslaget för 2000 436 10.1 Utgiftsutvecklingen 439 10.2 Anslagsutveckling 441 10.3 Beräkning av anslaget för år 2000 442 10.4 Anslagsutveckling 443 10.5 Uppdragsverksamhet 444 10.6 Uppdragsverksamhet 444 10.7 Beräkning av anslaget för år 2000 445 10.8 Anslagsutveckling 445 10.9 Beräkning av anslaget för år 2000 446 10.10 Anslagsutveckling 446 10.11 Beräkning av anslaget för år2000 448 10.12 Anslagsutveckling 448 10.13 Anslagsutveckling 449 10.14 Anslagsutveckling 450 11.1 Utgiftsutvecklingen 453 11.2 Anslagsutvecklingen 453 11.3 Anslagsutvecklingen 454 11.4 Anslagsutvecklngen 454 11.5 Anslagsutveckling 456 31 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet (avsnitt 2.1 och 6), 2. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen föreslår (avsnitt 3.2), 3. bemyndigar regeringen att under år 2000 ingå ekonomiska förpliktelser ifråga om ramanslaget D1 Teknisk forskning och utveckling, som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter om högst 425 000 000 kronor under budgetåret 2001 högst 270 000 000 kronor under budgetåret 2002, högst 200 000 000 kronor under budgetåret 2003 och högst 135 000 000 kronor under budgetåret 2004 (avsnitt 8.7), 4. bemyndigar regeringen att under år 2000 ingå ekonomiska förpliktelser ifråga om ramanslaget D3 Rymdverksamhet, som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 400 000 000 kronor efter år 2000 (avsnitt 8.7), 5. godkänner att regeringen får använda 5 000 000 kronor från anslaget D1 Teknisk forskning och utveckling för en försöksverksamhet med ett Industriellt utvecklingscentrum, IUC, inom tjänstesektorn musikområdet (avsnitt 8.7), 6. godkänner att Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, får möjlighet att bevilja FoU-anslag till utländska deltagare i tekniskt utvecklingssamarbete i Öresundsregionen (avsnitt 8.7), 7. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 300 000 000 kronor efter år 2000 (avsnitt 9.5), 8. bemyndigar regeringen att besluta om att lån inom en ram av 150 000 000 kronor får tas upp i Riksgäldskontoret för att tillfälligt täcka indirekta kostnader i samband med en börsnotering av Telia/Telenor och försäljning av aktier i bolaget (avsnitt 11.2), 9. bemyndigar regeringen att i samband med tvångsinlösen av aktier i Sveaskog AB överföra statens aktier till ett aktiebolag (avsnitt 11.2), 10. godkänner att regeringen sluter nytt avtal med Sveriges Allmänna Exportförening om Sveriges Exportråd i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordas (avsnitt 9.6), 11. medger att staten under år 2000 åtar sig ett betalningsansvar i form av garantier till ett belopp av högst 125 000 000 000 kronor för exportkreditgarantisystemet (avsnitt 9.6), 12. medger att staten under år 2000 åtar sig ett betalningsansvar i form av garantier till ett belopp av högst 10 000 000 000 kronor för investeringar i utlandet (avsnitt 9.6), 13. bemyndigar regeringen att under år 2000 besluta att Exportkreditnämnden får obegränsad upplåningsrätt i Riksgäldskontoret (avsnitt 9.6), 14. Bemyndigar regeringen att disponera de medel som 1997 ställdes till regeringens disposition under anslaget F1 Marknadsdomstolen inom utgiftsområde 24 (avsnitt 10.5), 15. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Närings- och teknikutvecklingsverket; Förvaltningskostnader ramanslag 223 209 A2 Småföretagsutveckling ramanslag 189 062 A3 Stöd till kooperativ utveckling ramanslag 20 000 A4 Turistfrämjande ramanslag 81 461 A5 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. ramanslag 139 714 A6 Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning ramanslag 4 831 A7 Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar m.m. ramanslag 40 000 A8 Fortsatt program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt reservationsanslag 180 000 A9 Miljöteknikdelegationen obetecknat anslag 10 000 B1 Patentbesvärsrätten ramanslag 13 040 B2 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet ramanslag 17 200 B3 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser ramanslag 9 947 B4 Elsäkerhetsverket ramanslag 37 666 B5 Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m. ramanslag 78 866 C1 Konkurrensverket ramanslag 63 529 C2 Konkurrensforskning ramanslag 6 067 D1 Teknisk forskning och utveckling ramanslag 688 588 D2 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader ramanslag 15 024 D3 Rymdverksamhet ramanslag 534 493 D4 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet obetecknat anslag 29 892 D5 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien obetecknat anslag 5 359 E1 Kommerskollegium ramanslag 56 776 E2 Exportfrämjande verksamhet ramanslag 178 656 E3 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning ramanslag 1 172 E4 Investeringsfrämjande ramanslag 49 393 E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen ramanslag 100 000 E6 Avgifter till internationella handelsorganisationer ramanslag 16 810 F1 Marknadsdomstolen ramanslag 4 941 F2 Konsumentverket ramanslag 84 340 F3 Allmänna reklamationsnämnden ramanslag 16 132 F4 Fastighetsmäklarnämnden ramanslag 7 247 F5 Stöd till konsumentorganisationer ramanslag 6 100 F6 Stöd till konsumentforskning ramanslag 679 F7 Bidrag till miljömärkning av produkter obetecknat anslag 3 600 G1 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. ramanslag 4 000 G2 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen obetecknat anslag 15 000 G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. ramanslag 45 000 G4 Avgifter till vissa internationella organisationer ramanslag 5 519 Summa 2 983 313 32 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 32.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet dels att nuvarande 5 § skall betecknas 8 §, dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 5-7 §§ samt närmast före 5 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Ansvarsbestämmelser 5 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1 §. 6 § Ansvar enligt denna lag skall inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller om överträdelsen är ringa. 7 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 33 Näringsliv 33.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, regional näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande, konsumentfrågor och övriga åtaganden. Inom utgiftsområdet verkar organisationerna Närings- och teknikutvecklingsverket, Turistdelegationen, Sveriges Rese- och Turistråd AB, Sveriges geologiska undersökning, Miljöteknikdelegationen, Patentbesvärsrätten, Patent- och registreringsverket, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Elsäkerhetsverket, Konkurrensverket, Revisorsnämnden, Rymdstyrelsen, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Ingenjörsvetenskapsaka- demien, Kommerskollegium, AB Svensk Exportkredit, Exportkreditnämnden, Delegationen för utländska investeringar i Sverige, Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Fastighetsmäklarnämnden och AB Göta Kanalbolag. 33.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 2 777 2 898 3 313 2 983 3 019 2 934 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Den ökande internationaliseringen och EU- medlemskapet har inneburit nya och utökade arbetsuppgifter för flera myndigheter. Detta har ställt höga krav på effektiviseringar och prioriteringar i verksamheterna. Det är regeringens bedömning att detta arbete i huvudsak hanterats på ett bra sätt av myndigheterna. Förändringar Riksdagen beslutade om en ny regional näringspolitik under våren 1998. I denna är regionala tillväxtavtal det bärande instrumentet. Tillväxtavtal innebär att tillgängliga resurser samordnas och inriktas på prioriterade åtgärder för ökad tillväxt och sysselsättning. Den första avtalsperioden omfattar åren 2000 – 2002. I samtliga län har regionala partnerskap tagit fram utkast till tillväxtavtal. Regeringen tydliggör nu förutsättningarna för berörda statliga myndigheter och organ inför deras förhandlingar med övriga berörda parter om genomförande och finansiering av åtgärder i tillväxtavtalen. Det pågående och förestående arbetet redovisas i avsnitt 4 Regional näringspolitik. Regeringen har fått riksdagens uppdrag (1998/99:NU6) att lämna en årlig redogörelse om regelförenklingsarbetet samt att formulera ett mål för detta arbete. Regeringen har också fått i uppgift att göra en avstämning mot Småföretagsdelegationens samtliga förslag. Denna redogörelse finns i en bilaga till utgiftsområde 24. Näringsdepartementet har tillsatt en utredning för att utvärdera och lämna förslag angående statens åtgärder för att främja fler och växande företag. Regeringen presenterade under året ett antal åtgärder som syftar till att underlätta för mindre företag, bl. a. introducerades ett system för effektivare problem- och konsekvensanalyser av reglers effekter på små företag samt förenkling av företagens uppgiftslämnande till myndigheter. Att förbättra servicen och informationen från myndigheter samt kräva kortare handläggningstider var andra viktiga beslut som togs av regeringen, tillsammans med förstärkt rådgivning till invandrare om att starta eget företag, en nationell informationskampanj om kooperativt företagande samt klarare spelregler mellan kommuner, landsting och småföretag. Under 1999 tillsattes en arbetsgrupp, Nybyggarna, vars uppgift bl.a. är att fånga upp och utvärdera förslag och idéer i småföretagsfrågor. Näringslivets internationella beroende är stort och det växer hela tiden. Det gör samtidigt kraven på den svenska innovationsmiljön och FoU-systemets konkurrenskraft. FoU-systemet får en nyckelroll för kunskapsförsörjning från utlandet. Utvecklingen inom rymdområdet är ett exempel på dynamiken i utvecklingen och det internationella beroendet. Fordonsindustrin är ett annat aktuellt exempel där produkterna utvecklas mot att bli mobila komplicerade datanätverk. För att bättre kunna anpassa regeringens närings- och innovationspolitiska instrument till omvärldsförändringar krävs regelbundna översyner. För närvarande pågår en utredning om myndighetsstrukturen bland de myndigheter under Näringsdepartementet som främjar FoU. Regeringen avser att redovisa sina ställningstaganden under år 2000. Förändringar i omvärlden har också gjort att de ursprungliga målen för STATT:s verksamhet inte längre kan uppnås. Förutsättningarna för att kunna tillgodogöra sig teknisk kunskap och information från omvärlden har kraftigt förändrats något som också understryks av en nyligen genomförd omvärldsstudie. I 1999 års ekonomiska vårproposition föreslog regeringen bl. a. att resurser avsätts för att säkerställa och utveckla tillgången på teknik- och kunskapsöverföring från bl. a. högskolorna till små- och medelstora företag. Vidare fortsätter det tidigare aviserade programmet för småföretagsutveckling (prop. 1995/96:222) genom att 180 miljoner kronor överförs till år 2000. I början av 1999 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté, Konsumentpolitiken inför ett nytt sekel (dir 1999:1). Kommittén skall göra en översyn av de konsumentpolitiska målen. Kommittén skall även överväga vilka medel i form av lagstiftning och ekonomiska och andra resurser som bör utnyttjas för att bäst uppnå de mål som skall gälla framöver. Kommitténs förslag skall redovisas senast den 15 mars år 2000. Kommittén skall lämna två delrapporter, dels om finansiella tjänster senast den 15 september 1999 dels en utvärdering av de organisatoriska formerna för verksamheten om det nordiska miljömärkningssystemet senast den 30 november 1999. Mål I avvaktanpå resultatet av tvåårsöversynen lämnar regeringen följande förslag till mål under utgiftsområdet: - att utifrån de regionala förutsättningarna stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till fler och växande företag och därmed öka sysselsättning för både män och kvinnor (avsnitt 4), - att förbättra förutsättningarna för företagande och entreprenörskap och att stärka drivkrafterna för ökad tillväxt och sysselsättning (verksamhetsområde A Näringspolitik), - att erbjuda en ändamålsenlig och kvalitativ service i immaterial- och associationsrättsliga frågor, att utveckla system som underlättar internationella erkännanden av provningar och certifieringar, att driva svenska intressen i det internationella och europeiska standardiseringsarbetet, samt att bidra till statens ansvar när det gäller medborgarnas skydd för liv, hälsa, miljö och egendom (verksamhetsområde B Teknologisk infrastruktur), - att verka för väl fungerande marknader och effektiv konkurrens (Verksamhetsområde C Konkurrensfrågor), - att öka kunskapen och kompetensen i näringslivet för att stimulera tillväxt och förnyelse (verksamhetsområde D Teknisk forskning och utveckling), - att medverka till genomförandet av en effektiv inre marknad, ett öppet och starkt multilateralt handelssystem, ökad svensk export samt ökade utländska direktinvesteringar i Sverige (Verksamhetsområde E Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande), - att medverka till ekonomisk utveckling och ett ökat välstånd i Östersjöregionen (Verksamhetsområde E Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande), - att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden samt sådana konsumtions- och produktionsmönster som bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling, att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt, att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas, att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling (verksamhetsområde F Konsumentfrågor). Prioriteringar Regeringens prioriteringar för näringspolitiken är: - att förenkla regelverket för framför allt små- och medelstora företag, - att förbättra kapitalförsörjningen för framförallt små- och medelstora företag, - att tillse att det råder en hög kvalitet på rådgivning, information och service från myndigheter till företag och individer, - att förenkla företagens uppgiftslämnande till myndigheter, - att stärka konkurrenspolitiken som en del av näringspolitiken och vidta åtgärder för att undanröja hinder för en effektiv konkurrens, - att stärka kompetens hos företagare och anställda, - att förbättra kunskapsöverföringen från universitet och högskolor till små- och medelstora företag, - att främja industriforskning även i nya konstellationer som IPF – Industripoler för forskning. – att vidareutveckla kompetens- centrum och förlängning av samverkansprogram mellan näringsliv/högskola, - att främja arbetet med att ta fram och genomföra regionala tillväxtavtal, - att främja särskilt de små- och medelstora företagens handel, - att göra särskilda exportsatsningar på IT, teknikutveckling, och miljöområdet, framförallt för små- och medelstora företag, - att förstärka svenska företags position i Östersjöregionen och att förbättra förutsättningarna för svenska företags deltagande i utvecklingen av regionens näringsliv, - att stärka konsumenternas möjligheter att få tillgång till begriplig information, bl.a. på det finansiella området och, med beaktande av att konsumenterna skall komma i åtnjutande av informationssamhällets fördelar, - att stärka konsumenternas ställning på marknaden, särskilt med beaktande av det svenska EU-ordförandeskapet - att verka i enlighet med och påbörja uppföljningen av handlingsplanen för att uppnå miljömålet. 33.3 Resultatbedömning Utgiftsområdet innehåller många skilda verksamhetsområden. För att resultatredovisningen skall bli relevant för riksdagen lämnar regeringen redovisningen under respektive verksamhetsområde. Beträffande arbetet med den regionala näringspolitiken lämnar regeringen en sammanhållen redovisning i avsnitt xx. 33.4 Skatteavvikelser Förutom de stöd till ett visst utgiftsområde som redovisas via anslag på statsbudgetens utgiftssida förekommer även stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i skattelagstiftningen. Dessa stöd brukar kallas saldopåverkande skatteavvikelser. Det handlar om avvikelser från en enhetlig beskattning, t.ex. att en viss grupp omfattas av en skattelättnad i förhållande till en enhetlig norm, vilket kan uppfattas som en skatteförmån. I det följande redovisas skatteavvikelser som hänför sig till utgiftsområde 24 Näringsliv. Tabell 3.2 Skatteavvikelser netto Miljarder kronor 1999 2000 Löneunderlaget i fåmansaktiebolag 0,41 0,41 Kvittning av underskott i aktiv näring 0,01 0,02 Nedskrivning av lager och pågående arbete 1,18 1,18 Skadeförsäkringsföretag 0,25 0,26 Återföring skatteutjämningsreserv 0,06 u1 Överavskrivningar avseende inventarier 5,92 5,91 Periodiseringsfonder 3,84 3,42 Nedsättning inriktning mindre företag 5,20 5,30 Rumsuthyrning 0,46 0,47 Bränsleförbrukning inom industrin, energi- skatt 1,80 1,85 Elförbrukning inom industrin 8,13 8,24 Metallurgiavdrag 0,25 0,25 Nedsättning av CO2-skatt för industrin 0,20 0,20 Summa 27,71 27,51 1 U=Upphört. Löneunderlag aktiva delägare i fåmansaktiebolag Genom reglerna i 3 § 12 mom. SIL för beskattning av aktiva delägare i fåmansaktiebolag och närstående till dessa, beskattas viss avkastning på arbetskraft i inkomstslaget kapital. Avkastning på arbete är lön, som bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Avvikelsen består i skillnaden mellan tjänste- och kapitalinkomstbeskattningen. Underskott av aktiv näringsverksamhet Underskott av aktiv näringsverksamhet får kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. Avdragsrätten är belagd med olika restriktioner för att förhindra handel med avdragsrätt och att avdragsrätt för samma för- värvskälla kan uppkomma för flera femårspe- rioder. Lagernedskrivning och pågående arbete Enligt en alternativregel kan lager (gäller ej fas- tigheter) tas upp till 97 % av det samlade anskaffningsvärdet. Olika bestämmelser finns för pågående arbeten som utförs på löpande räkning och arbeten som utförs till fast pris. För arbeten på löpande räkning kan samma alternativregel som ovan användas. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som lagernedskrivningen medför. Eftersom räntan på krediten inte är förmånsgrundande skall den utgöra underlag för särskild löneskatt. Skadeförsäkringsföretag I vissa fall har skadeförsäkringsföretag möjlighet att göra extra avsättningar till säkerhetsreserven. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på skillnaden i skatt som det extra avdraget medför. Återföring skatteutjämningsreserv Avsättning till skatteutjämningsreserv upphörde 1993 (1994 års taxering). 9/10 av beloppet skall återföras till beskattning i princip i lika delar under en period om sju år, varför skatteavvikelsen kvarstår. En definitiv skattelättnad avseende skatten på 10 % av den totala avsättningen uppkommer därvid. Överavskrivningar Den bokföringsmässiga avskrivningstiden bestäms av tillgångens livstid i bolaget, medan den skattemässiga avskrivningstiden bestäms enligt lag. Detta innebär att bokföringsmässiga och skattemässiga avskrivningar endast undantagsvis överensstämmer. Skatteregeln medger att en tillgång skrivs av snabbare än vad som är ekonomiskt motiverat. Skatteavvikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten. Eftersom denna inte är förmånsgrundande skall den ligga till grund för beräkning av särskild löneskatt. Periodiseringsfonder Periodiseringsfond är en vinstanknuten reserveringsmöjlighet där näringsidkaren/bolaget kan reservera medel under högst fem år. Inkomståret 1996 medgavs avsättning med högst 25%. Detta tak sänktes permanent för aktiebolag och ekonomiska föreningar och temporärt för enskilda firmor och HB inkomståret 1997. Avsättningstaket för enskilda näringsidkare och HB återställdes inkomståret 1998. Reserveringsmöjligheten innebär en skattekredit på det reserverade beloppet. Nedsättning med viss inriktning på mindre företag Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare göra ett avdrag med 5 procent av lönesumman upp till ett visst tak. Den maximala lönesumma som medgav nedsättning uppgick år 1997 till 600 000 kr per år. Fr.o.m. år 1998 har den maximala lönesumma som medger nedsättning höjts till 852 000 kr. Till denna avvikelse har även förts motsvarande avdrag för egenavgifter för enskilda näringsidkare. Rumsuthyrning Skattesatsen är 12 %. Bränsleförbrukning inom industrin Industrisektorn är skattebefriade för all användning av fossila bränslen. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen. Elförbrukning inom industrin Industrisektorn är skattebefriad för all användning av elektrisk kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på el. Metallurgiska processer Avdrag medges för koldioxidskatt för bränslen som används för metallurgiska processer. Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på bränslen inom energiintensiv industri Fr.o.m. den 1 juli 1997 får den energiintensiva sektorn en nedsättning till 24 % av den koldioxidskatt som överstiger 0,8 % av det enskilda företagets omsättning. Företag inom cement-, kalk-, glas- och stenindustri är dock skattebefriade för koldioxidskatten på kol och naturgas över 1,2 % av omsättningen. Tabell 33.3 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 A Näringspolitik 976 735 1 037 888 698 649 B Teknologisk infrastruktur 160 192 178 157 159 162 C Konkurrensfrågor 77 69 71 70 71 72 D Teknisk forskning och utveckling 1 215 1 263 1 420 1 273 1 300 1 326 E Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande 248 413 374 403 599 551 F Konsumentfrågor 101 113 120 123 124 125 G Övriga åtaganden2 113 113 69 68 49 Totalt för utgiftsområde 24 2 777 2 898 3 313 2 983 3 019 2 934 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 2 Nytt verksamhetsområde 1999. 34 Regional näringspolitik 34.1 Inledning Det svenska samhället genomgår stora strukturella förändringar, bl.a. beroende på globaliseringen, den ökade internationella konkurrensen och den snabba tekniska utvecklingen. Detta ställer nya krav på politiken inom många olika områden. Det blir allt viktigare att ha beredskap och resurser att hantera konsekvenser av dessa förändringar. Politiken inom en samhällssektor måste bli mer mottaglig för de krav på förändringar som blir synliga inom andra områden. Samordning och samverkan mellan olika aktörer blir allt mer nödvändig. Den dynamiska och höga omställningstakten kräver bl.a. en närings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitik som i större utsträckning än hittills tar hänsyn till varierande lokala och regionala förutsättningar och beaktar företagens och de enskilda människornas behov. Samspelet mellan olika politikområden och olika samhällsaktörer måste förändras och i högre grad anpassas till den nya tidens krav. Den regionala näringspolitiken engagerar företrädare för såväl näringslivet som den offentliga sektorn. Hela landet berörs. Regionala tillväxtavtal är ett nytt, bärande instrument i näringspolitiken och innebär att tillgängliga resurser samordnas och inriktas på prioriterade åtgärder för ökad tillväxt och sysselsättning. Avtalen skall genomföras under en treårsperiod med start den 1 januari 2000. Den regionala näringspolitiken introducerades i propositionen Regional tillväxt -– för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62, bet. 1997/98:AU, rskr. 1997/98:204). Målet är att utifrån de regionala förutsättningarna stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till fler och växande företag och därmed ökad sysselsättning för både kvinnor och män. I en skrivelse till riksdagen den 8 april 1999, Lägesrapport angående de regionala tillväxtavtalen (skr. 1998/99:96), informerade regeringen om arbetet med de regionala tillväxtavtalen. Med tillväxtavtal avses såväl ett regionalt program för tillväxt som överenskommelser mellan olika aktörer om att genomföra konkreta åtgärder i programmet. Tillväxtavtalen utarbetas av s.k. regionala partnerskap. Näringslivets medverkan är särskilt viktig. Det regionala inflytandet över tillgängliga resurser skall öka, liksom möjligheterna att använda resurserna mer flexibelt än hittills. Det lokala och regionala näringslivets behov skall vara vägledande för de offentliga organens utbud av näringslivsfrämjande tjänster. Staten förutsätts delta i tillväxtavtalen via berörda myndigheter och organ. Anslag inom flera olika utgiftsområden i statsbudgeten kommer att utgöra finansieringskällor för avtalen. I det följande ges en översikt över det pågående och förestående arbetet. 34.2 Omfattning, tidsplan Stommen i tillväxtavtalen är de program för tillväxt som partnerskapen formulerar. Programarbetet skiljer sig från regelstyrt och projektbaserat arbete genom att vara mer långsiktigt och koordinerat. De mål som parterna har kommit överens om skall styra insatserna. Programformen innebär att de strategiska besluten och huvudinriktningarna lyfts upp till den politiska nivån. Ju högre strategisk nivå, desto större bör det politiska deltagandet i beslutsprocessen vara. En viktig strategisk uppgift är att utveckla urvalskriterier och principer för de projekt som skall genomföras i syfte att uppfylla programmens mål. Den regionala näringspolitiken utgör en integrerad del i den handlingsplan för sysselsättning som regeringen överlämnade till Europeiska kommissionen i maj 1999 och som utarbetats mot bakgrund av EU:s riktlinjer för sysselsättning år 1999. Länsstyrelserna och, i försökslänen, självstyrelseorganen samordnar och driver arbetet med att ta fram regionala tillväxtavtal. Samtliga län har i april 1999 lämnat utkast till tillväxtavtal till regeringen. Länen har också föreslagit ändringar av regler som de anser hindrar regionalt inflytande, flexibel användning av anslag och samverkan mellan parter. Länen skall senast den 15 november 1999 på nytt redovisa avtalsarbetet till regeringen. Överenskommelser – avtal – om åtgärder och finansiering skall då, under givna förutsättningar, ha förhandlats fram av de aktörer som kommer att samverka. De berörda statliga myndigheterna och organen kan under hösten 1999 diskutera sin medverkan med utgångspunkt från regeringens förslag i budgetpropositionen och under förutsättning att riksdagen beslutar enligt denna. Regeringen avser att precisera de förhandlingsförutsättningar som gäller för berörda myndigheter och organ. 34.3 Resultatbedömning Utkasten till tillväxtavtal har utvärderats ex-ante av oberoende utvärderare. Det ger en första bedömning av avtalens kvalitet samt underlag för att komplettera och förbättra avtalen. Vidare har tjänstemän inom Regeringskansliet och ett flertal nationella myndigheter granskat utkasten ämnesvis. NUTEK har i egenskap av nationell näringspolitisk myndighet gjort en egen utvärdering. Slutsatser och rekommendationer i utvärderingarna återrapporterades i juni vid möten med partnerskapen i varje län. Partnerskapen avgör själva hur utvärderarnas rekommendationer bör beaktas i det fortsatta arbetet. Generella iakttagelser och rekommendationer Tillväxtavtalens inriktning och innehåll Genomgången av utkasten till tillväxtavtal visar att avtalens innehåll spänner över ett stort antal områden. Företagsinriktade åtgärder är ett naturligt huvudområde. Länen prioriterar åtgärder för bl.a. nyföretagande och företagssamverkan, kompetensutveckling, kapitalförsörjning, tekniköverföring till småföretag, IT-frågor. I många avtal önskas s.k. en-dörrs-lösningar för företagsrådgivning. Generellt uppfattas bristen på riskkapital och såddfinansiering som ett problem. Marknads- och produktutveckling framhålls och syftar ofta till att öka den internationella konkurrenskraften hos företag i regionen. Specialinriktade åtgärder, t.ex. för energieffektivisering, eller åtgärder inom branscher, t.ex. livsmedelssektorn och turismen, lyfts fram. Inom kulturområdet har ett stort antal län formulerat specifika, konkreta förslag till åtgärder, ofta i kombination med satsningar på turism. Integration av invandrare, miljöåtgärder och särskilda satsningar på innovationer är exempel på åtgärder som nämns mera sällan. Flera län har fört fram krav på att inte bara näringspolitiken utan också arbetsmarknadspolitiken skall anpassas för att bidra till att utveckla näringslivets struktur och ge företagen bättre verksamhetsförutsättningar. En grundläggande tanke är att närmare samverkan mellan närings- och arbetsmarknadspolitiken skall bidra till att skapa såväl varaktiga arbetstillfällen som tillväxt i ekonomin. Länen anser att antalet åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken bör begränsas samt att detaljregleringen av verksamheten skall minskas och ersättas av tydligare krav på uppföljning och utvärdering. Utbildning och kompetensförsörjning prioriteras av samtliga län. Många förslag går ut på att öka samverkan mellan utbildningssektorn – främst universitet och högskolor – och näringslivet för att uppnå ökad anpassning av utbildningsutbudet till näringslivets och arbetsmarknadens efterfrågan. I fokus står frågeställningar kring hur den högre utbildningen kan göras bättre tillgänglig för fler människor, ofta genom utveckling av IT- distribuerad utbildning men också genom utveckling av pedagogik för yrkesverksamma. Det är också ett vanligt önskemål att mer om entreprenörskap skall ingå i utbildningar. Enligt riktlinjerna för avtalsarbetet skall transportinfrastrukturen inte ingå. Den ordinarie planeringen av investeringar på detta område avser för närvarande perioden 2002–11. Flertalet län har ändå konkretiserat förslag till åtgärder på området. Granskningen av avtalen visar att förslagen i avtalen i stort sett överensstämmer med dem som läggs fram i den ordinarie planeringsprocessen. Flertalet län har avstått från att precisera åtgärder, ansvarsfördelning och finansieringsplan i utkasten, eftersom de finansiella ramarna inte varit kända. De förslag till regelförenklingar som lämnats i samband med avtalsarbetet, speglar behovet av att förändra såväl formella regler som attityder och vanor. Utvärderarnas bedömning En slutsats från utvärderingen är att avtalsutkasten varierar i kvalitet. Några utkast är nästan färdiga med tydliga mål och väl utvecklade insatsområden där genomförandet preciserats. De flesta avtal behöver dock bearbetas ytterligare. Analyserna är ofta allmänna och saknar detaljerat underlag. Insatsområdena är alltför många och brett beskrivna. Programmen behöver koncentreras och i större utsträckning fokuseras mot tillväxt i näringslivet. Målformuleringarna är ofullständiga i de flesta program. Detsamma gäller beskrivningar av finansiering och genomförande. I samtliga tillväxtavtal används länet eller länsdelar som territoriell bas. Utvärderarna konstaterar att flera regionala tillväxtavtal kan skapa underlag för att utveckla ramprogram för länsöverskridande samarbete. De horisontella mål som skall behandlas i tillväxtavtalen avser dels jämställdhet, dels ekologiskt hållbar utveckling. Båda aspekterna behöver utvecklas. Kvinnorepresentationen i partnerskapen har genomgående varit låg. Enligt utvärderarna är könsperspektivet bristfälligt beaktat i de flesta analyser. Detsamma gäller för insatsområden och åtgärder. Ambitionsnivån förefaller vara hög men de kunskaper och möjligheter som kvinnor svarar för, återspeglas inte i programmen. På liknande sätt återstår arbete med att integrera perspektivet ekologiskt hållbar utveckling. Av avtalen skall framgå hur programmet påverkar omställningen till ekologisk hållbarhet, skyddet av miljön, en effektiv användning av jordens resurser samt hur detta integreras med en hållbar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Det svenska samhället präglas av en allt större kulturell och etnisk mångfald. Personer med utländsk bakgrund tillför Sverige kunnande och erfarenhet som gör samhället rikare. Att ta till vara denna kompetens är av stor betydelse för tillväxten. I genomgångarna av tillväxtavtalen har konstaterats att endast ett fåtal län uppmärksammar de möjligheter som ett bättre tillvaratagande av den etniska och kulturella mångfalden och annat integrationsarbete kan erbjuda. Betydligt mer kan göras för att utforma regionala strategier för mångfald och integration, bl.a. för att underlätta för personer med utländsk bakgrund att komma in på arbetsmarknaden och för att bedriva näringsverksamhet. Flertalet län har lyckats väl med att etablera breda partnerskap. Uppskattningsvis ett par tusen personer har på olika sätt deltagit i arbetet med att ta fram avtalen. Näringslivets engagemang har varit stort. Utvärderarna anser att det i de regioner där insatsområden och åtgärder är väl definierade finns goda förutsättningar för att s.k. agerande partnerskap utvecklas. Dessa kännetecknas av att partnerskapen är aktiva och har en direkt uppgift i genomförandet. Avtalsprocessen uppfattas på många håll som mycket positiv och nyskapande. Den har inneburit att människor som vanligtvis inte träffas har mötts för att diskutera kritiska utvecklingsfaktorer. Mötena har i sig genererat utvecklingskraft och nya initiativ. Utvärderingarna visar att arbetet med tillväxt- avtalen har skapat förväntningar på ett samordnat nationellt agerande. Det omfattande arbete som tjänstemän inom den statliga förvaltningen på nationell nivå har lagt ned på att studera länens material och de nya kontaktytor och nätverk som därmed har skapats, bör på olika sätt vidareutvecklas. Länens arbete med avtalen blir successivt allt mer konkret. Det fordrar att centralt ansvariga tjänstemän har breda insikter i avtalsprocessen, agerar korrekt och kan bidra till att föra arbetet framåt. 34.4 Regeringens bedömning samt utgångspunkter för fortsatt arbete I hela landet har ett mycket omfattande arbete hittills lagts ner på de regionala tillväxtavtalen. Arbetet har kommit långt, även om mycket fortfarande återstår att göra. Det har hittills mobiliserat betydande lokala och regionala krafter. Tyngdpunkten läggs på en samordnad tillväxt- och sysselsättningspolitik med regionala förtecken. Detta fordrar anpassningsförmåga hos aktörer inom berörda sektorspolitiska områden. Förändringarna måste ske i ett nära samspel mellan regional och nationell nivå. Det är viktigt att berörda nationella organ stödjer det tvärsektoriella och långsiktiga synsätt som tillväxtavtalen förutsätter och väl förvaltar de förslag från regionerna som fordrar centrala ställningstaganden. Regeringen delar utvärderarnas uppfattning att åtgärderna i tillväxtavtalen bör fokuseras ytterligare och inriktas mot tillväxt i näringslivet. Regeringen ser positivt på den regionala mobiliseringsprocessen och på att denna stärks. Nya samverkansformer och länsövergripande initiativ bör uppmuntras. När tillväxtavtalen i den första omgången träder i kraft den 1 januari år 2000 kommer arbetssättet ännu inte att vara fullt utvecklat. Det finns goda möjligheter att på både kort och medellång sikt höja kvaliteten i såväl analyser och program som i uppföljning och utvärdering. Detta kan bl.a. ske genom att staten ställer krav i sin roll som medfinansiär och att berörda myndigheter ställer sin sakkunskap till förfogande. Arbetssättet måste vidareutvecklas i en fortlöpande dialog mellan de berörda parterna – regeringen inbegripen. Förutsättningarna för det fortsatta arbetet med tillväxtavtalen bestäms av politiska beslut inom flera samhällssektorer. Med utgångspunkt från länens förslag och erfarenheterna hittills, redovisar regeringen i det följande ett antal förslag samt informerar om vidtagna och förestående åtgärder för att föra arbetet med tillväxtavtalen framåt. Förslag som kräver riksdagens beslut behandlas på vanligt sätt under respektive utgiftsområde. 1. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom UO 14 kan i sin helhet användas för medfinansiering av regionala tillväxtavtal på kort och lång sikt. Satsningar på utbildning och kompetensutveckling för att undvika inflationsdrivande flaskhalsar är prioriterade områden. 2. Den regionala näringspolitiken skall få ett tydligt genomslag i NUTEK:s verksamhet. Detta sker genom en successiv ökning av myndighetens roll som samverkanspart och medfinansiär i de regionala tillväxtavtalen. Mot slutet av avtalsperioden bör de medel som myndigheten disponerar i ökande omfattning kunna utgöra medfinansiering av näringspolitiska åtgärder inom ramen för tillväxtavtalen. 3. De nationella myndigheter som på olika sätt är involverade i avtalsarbetet bör utveckla sin konsultativa roll och stärka samspelet med den regionala nivån. 4. En omfattande översyn av näringspolitikens instrument och organisation pågår. Avsikten är att renodla och förenkla åtgärder inom främst arbetsmarknads- och näringspolitikens områden för att uppnå effektiviseringar och bättre anpassning av statens utbud till företagens behov. Regeringen avser att redovisa sina ställningstaganden under våren 2000. 5. De förslag till åtgärder relaterade till näringslivsutveckling i Östersjöregionen som finns i utkasten till tillväxtavtal utgör en grund för diskussioner om medfinansiering från den s.k. Östersjömiljard II. En förhandlingsgrupp i Regeringskansliet kommer att bjuda in företrädare för länen för överläggningar om förutsättningarna för ett länsövergripande tillväxtavtal för näringslivsutveckling i Östersjöregionen. 6. Samverkan mellan de lokala investeringsprogrammen för ekologiskt hållbar utveckling och de regionala tillväxtavtalen skall eftersträvas för att förstärka effekterna av båda programmen. I arbetet med investeringsprogrammen ges kommunerna möjlighet att inför beredningen av ansökningar om medel tydliggöra i vilken utsträckning sådan samverkan kan ske. 7. Samverkan mellan lokala utvecklingsavtal för kommuner i storstadsregionerna och de regionala tillväxtavtalen skall eftersträvas för att förstärka effekterna av båda programmen. I arbetet med de lokala utvecklingsavtalen ges kommunerna möjlighet att koordinera åtgärder inom ramen för de regionala tillväxtavtalen med insatser i ett lokalt utvecklingsavtal. 8. Den nya programperioden för EG:s strukturfonder startar år 2000 och pågår t.o.m. 2006. Det är av stor vikt att ett samspel sker mellan arbetet kring tillväxtavtalen och de nya strukturfondsprogrammen, där även erfarenheter från föregående period med strukturfonderna tas till vara. 9. Regeringen avser att precisera de förhandlingsförutsättningar som gäller för statlig medfinansiering av tillväxtavtal. I förutsättningarna anges finansiella ramar samt de kriterier som skall vara uppfyllda för att statlig medfinansiering av åtgärder i tillväxtavtal skall vara aktuell. De myndigheter och organ som berörs är NUTEK, Energimyndigheten, Arbetsmarknadsverket, länsstyrelserna och självstyrelseorganen. Regeringen avser också att ytterligare förtydliga sin syn på ALMI Företagspartner AB:s medverkan. 10. Samarbetet mellan det offentliga utbildningsväsendet och det omgivande samhället fortsätter med sikte på att finna former för mer flexibelt samspel mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Ett samlat förslag om hur den eftergymnasiala yrkesutbildningen skall dimensioneras och organiseras kommer att utarbetas. 11. Arbetet fördjupas kring frågan hur horisontella mål, dvs. jämställdhet respektive ekologiskt hållbar utveckling, bör hanteras i tillväxtavtalen. 12. Arbetet fortsätter med att förenkla regler för främst småföretag. Betydelsefulla förändringar av regler eller verksamhetsförutsättningar genomförs som konsekvens av förändringar på bl.a. arbetsmarknads- och näringspolitikens områden. Regeländringar på specifika områden redovisas inom de olika berörda politikområdena. 13. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp som skall utarbeta förslag om uppföljning och utvärdering av de regionala tillväxtavtalen. 34.5 Frågor inom politikområden av betydelse för arbetet med regionala tillväxtavtal 34.5.1 Näringsliv och arbetsmarknad Det är regeringens uppfattning att en närmare samverkan mellan närings- och arbetsmarknadspolitiken kan bidra till att skapa såväl varaktiga arbetstillfällen som tillväxt i ekonomin. Ett exempel på detta är omläggningen mot en mer tillväxtorienterad arbetsmarknadspolitik med syfte att öka sysselsättningen och förhindra uppkomsten av inflationsdrivande flaskhalsar. Långsiktighet i verksamheten betonas och bättre utrymme skapas för att på ett offensivt sätt möta det höga strukturomvandlingstryck som många svenska regioner för närvarande utsätts för. På sikt bedöms detta leda till en mindre sårbar näringslivsstruktur och ökade möjligheter till samordning av insatser med andra aktörer som arbetar med att främja tillväxt och sysselsättning. Regeringens förslag om arbetsmarknadspolitik och tillväxtavtal I det arbete som pågår inom Regeringskansliet med att förenkla regelverket för de arbetsmarknadspolitiska medlen har de synpunkter som kommit fram i länens omfattande arbete med de regionala tillväxtavtalen beaktats. De regler som styr verksamheten skall bli enklare och lättare att överblicka. Förslaget finns närmare beskrivet under UO 14, anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Medlen inom UO 14 avseende Arbetsmarknadsverket skall användas för att främja tillväxt och sysselsättning genom att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden och därigenom motverka flaskhalsar. Arbetsmarknadspolitiken och de medel som står till förfogande skall också användas för fördelningspolitiska uppgifter och därmed utgå från individen på arbetsmarknaden. Det samarbete mellan arbetsmarknadspolitiska och övriga berörda aktörer som de regionala tillväxtavtalen initierat, är mycket värdefullt och bör intensifieras. Avsikten är att få till stånd en bättre och effektivare medelsanvändning och därigenom bättre förutsättningar för en ökad tillväxt. De olika aktörerna har olika uppgifter i processen. Arbete för att förbättra förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning kräver strategisk framsyn och långsiktighet. På länsnivå finns goda möjligheter att överblicka utvecklingstendenser på de lokala arbetsmarknader som ofta omfattar flera kommuner. Beslut som rör medfinansiering av regionala tillväxtavtal med arbetsmarknadspolitiska medel bör mot den bakgrunden fattas på den regionala nivån av Länsarbetsnämnderna. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom ramen för tillväxtavtalen syftar till att uppnå ökad tillväxt och sysselsättning inom ett till tre år. Anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan användas för medfinansiering av regionala tillväxtavtal för insatser som ryms inom ramen för det arbetsmarknadspolitiska regelverket. Utgångspunkt är de mål och prioriteringar som gäller för arbetsmarknadspolitiken och som redovisas under UO 14. Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är ett prioriterat område som syftar till att lediga platser snabbt skall kunna tillsättas. Delar av denna skall under år 2000 kunna riktas till redan anställda i form av bristyrkesutbildningar. Näringspolitiken och myndigheternas roll Ett stort antal helt eller delvis statligt finansierade organ arbetar med att skapa goda förutsättningar för tillväxt i det svenska näringslivet. Ett flertal av dessa aktörer har på olika sätt medverkat i arbetet med tillväxtavtalen. Exempelvis har Teknikbrostiftelserna varit aktiva i frågor om kunskapsöverföring mellan högskolan och de mindre företagen. ALMI Företagspartner AB har genom sina regionala dotterbolag aktivt medverkat i partnerskapens arbete, bl.a. kring frågor som gäller småföretagsutveckling. Statens energimyndighet disponerar anslag som ingår i det regionala tillväxtkapitalet. Ändamålet för dessa anslag är fastställt i 1997 års energipolitiska program. I den mån åtgärder i regionala tillväxtavtal överensstämmer med dessa riktlinjer, får anslagen disponeras för att medfinansiera åtgärder i avtalen. En utökad nationell satsning på Industriella utvecklingscentrum, IUC, planeras. IUC och liknande regionala centrumbildningars betydelse för de små och medelstora företagens utveckling lyfts fram i tillväxtavtalen i flera län. En fortlöpande diskussion kring regionala och nationella prioriteringar är väsentlig i samband med att IUC-satsningen utvidgas. NUTEK har, i egenskap av nationell näringspolitisk myndighet, fungerat som kunskapsförmedlare, initiativtagare till konferenser och till ökad samverkan med andra nationella aktörer. NUTEK:s roll som en viktig nationell samverkanspart för regionerna har efter hand blivit allt tydligare. NUTEK:s roll i genomförande och finansiering Regeringen anser att NUTEK successivt skall inarbeta ett regionalt näringspolitiskt perspektiv i hela sin verksamhet. Detta skall bl.a. ta sig uttryck i att myndigheten gradvis ökar sin roll som samverkanspart och medfinansiär av de regionala tillväxtavtalen. Mot slutet av avtalsperioden bör de medel som myndigheten disponerar i ökande omfattning kunna utgöra medfinansiering av näringspolitiska åtgärder inom ramen för tillväxtavtalen. Regeringen avser att nära följa NUTEK:s utvecklingsprocess. Övriga myndigheters roll Flera myndigheter och statligt finansierade organisationer förutsätts på olika sätt medverka i tillväxtavtalens genomförande och finansiering. De anslag som kan komma ifråga framgår av tabell i avsnitt 4.6 nedan. Flera av dem som medverkat i arbetet med tillväxtavtalen har understrukit betydelsen av utökat kunskapsutbyte. Regeringen anser att de nationella myndigheter m.fl. som på olika sätt är involverade i arbetet, i likhet med NUTEK bör utveckla sin konsultativa roll och stärka samspelet med den regionala nivån. T.ex. har de centrala kulturmyndigheterna en viktig roll när det gäller att stärka kultursektorns betydelse i näringslivsutvecklingen. Ett konkret exempel på en verksamhet som utgår ifrån efterfrågan från lokal och regional nivå, är projektet Investerarsamverkan, som drivs av Delegationen för utländska investeringar i Sverige (ISA). Översyn av de näringspolitiska instrumenten m.m. Det finns ett stort antal organisationer som bedriver företagsfrämjande verksamhet. Detta medför en otydlig rollfördelning, en ökad tidsåtgång för att samordna verksamheten med andra aktörers samt ökade svårigheter för kunderna, dvs. företagarna, att hitta rätt i utbudet. Detta bekräftas också i arbetet med tillväxtavtalen. Näringsdepartementet har mot den bakgrunden startat en bred översyn av de statliga näringspolitiska instrumenten och myndighetsstrukturen. Syftet är att ur ett efterfrågeperspektiv bedöma vilka instrument som bör utvecklas samt hur organisationen av offentligt finansierade myndigheter och andra organ kan göras mer rationell och ändamålsenlig och enklare för kunderna att möta. I översynen, skall de erfarenheter, synpunkter och förslag om företagsfrämjande och service som kommit fram i arbetet med tillväxtavtalen beaktas. Regeringen avser att redovisa sina ställningstaganden under våren 2000. Antalet egna företagare med utländsk bakgrund har ökat i Sverige under senare år. Dessa svarar idag för en femtedel av nya företagsetableringar och vart femte arbetstillfälle som skapas genom nya företag. Regeringen har låtit en särskild utredare kartlägga vilka särskilda svårigheter personer med utländsk bakgrund kan möta i samband med att de startar och utvecklar egna företag. Det gäller bl.a. frågor i samband med kapitalanskaffning. Utredarens förslag remissbehandlas för närvarande. 34.5.2 Regionalpolitikens område Regionalpolitikens mål och medel är viktiga komponenter i den regionala näringspolitiken och arbetet med tillväxtavtalen. Arbetet med avtalen har föranlett diskussioner om relationen mellan regionalpolitik och regional näringspolitik, framför allt i de län som ingår i det regionalpolitiska stödområdet. Det är viktigt att understryka att det i arbetet med tillväxtavtalen är de regionala partnerskapen som själva avgör hur ekonomisk tillväxt bör definieras och vilken utveckling av olika länsdelar som man i dessa sammanhang vill verka för. Målen för regionalpolitiken ligger fast och medel under regionalpolitiska anslag skall därför användas till att finansiera åtgärder i tillväxtavtalen som samtidigt bidrar till att uppfylla de regionalpolitiska målen. Dessa omfattar bl.a. inomregional balans, för vilken stödområdesindelningen är en av riksdagen beslutad riktlinje. Det regionalpolitiska företagsstödet har berörts i många tillväxtavtal. Stödreglerna anses vara alltför detaljerade och bristfälligt harmoniserade sinsemellan och med företagsstöd inom andra politikområden, främst närings- och arbetsmarknadspolitiken. Det regionalpolitiska stödet ses över av den parlamentariska kommitté som har till uppgift att föreslå hur den svenska regionalpolitiken skall utformas under 2000- talets början (Dir. 1999:2). De slutsatser och förslag som kommer fram i detta arbete kommer att bli viktiga underlag för att bedöma hur det regionalpolitiska stödet bör utformas i framtiden. 34.5.3 Strukturfondsprogram och regionala tillväxtavtal Tillväxtavtalen utgör ett viktigt underlag för de program som utarbetas inför den nya programperioden för EG:s strukturfonder, år 2000–2006. Detta gäller såväl de partnerskap som har etablerats som innehållet i de program som utarbetas. Det är emellertid också väsentligt att erfarenheterna från den gångna strukturfondsperioden tas till vara i arbetet med tillväxtavtalen. Det gäller bl.a. erfarenheterna från det nuvarande mål 4, vilka har varit mycket positiva vad avser samspelet näringsliv - det offentliga. Regeringen lämnade den 10 juni 1999 i uppdrag dels till länsstyrelserna i norra Norrland, dels till länsstyrelserna i mellersta Norrland att utarbeta förslag till utvecklingsplan för det nya mål 1. Uppdragen skall redovisas den 1 oktober 1999. Mål 1-programmen kommer att medfinansieras av Regionalfonden, Socialfonden, Jordbruksfondens utvecklingssektion och Fonden för fiskets utveckling. Enligt uppdragen skall arbetet med att ta fram förslag till utvecklingsplaner organiseras med utgångspunkt från dels de regionala partnerskap som bildats för regionala tillväxtavtal, dels de parter som medverkat i innevarande strukturfondsperiod. Regeringen förhandlar för närvarande om kartan för de områden som skall utgöra det nya målområdet för det nya mål 2. Inför det nya mål 3 har en särskild utredare tillkallats med uppdrag att utarbeta ett förslag till samlat programdokument. I det nya mål 3 är avsikten bl. a. att förena individens behov med företagets. Detta är ett synsätt som även bör genomsyra tillväxtavtalen. Jordbruksfondens utvecklingssektion medfinansierar bl.a. insatser för landsbygdens utveckling inom EU:s gemenskapsinitiativ LEADER+. Projekten är lokalt förankrade och inriktas bl.a. på turism, kultur och småskalig livsmedelsförädling. Arbetet med att utforma det svenska programmet inleds i slutet av år 1999. 34.5.4 Utbildningspolitikens område De flesta län tar upp utbildning och kompetensutveckling som ett prioriterat område, inte minst mot bakgrund av att det krävs en allt större andel kunskap i producerade varor och tjänster. Näringslivets utvecklingsmöjligheter kommer i ökad utsträckning att vara beroende av hur utbildningssystemet dimensioneras och vilka inriktningar det erbjuder. I tillväxtavtalen efterfrågas i många fall ökad flexibilitet och anpassning av statliga utbildningsanordnare. Flera av förslagen i tillväxtavtalen tyder dock på att många möjligheter som dagens regelsystem faktiskt medger är dåligt kända. Det som förslagsställarna tar upp kan på många punkter genomföras redan i dag. Det är t.ex. möjligt att samordna satsningar inom Kunskapslyftet med andra utbildningar, bl.a. arbetsmarknadsutbildningar. Ett antal förslag tar upp problem kring enskildas studiefinansiering. Vidare framförs att utbildningssystemen bör anpassas bättre till såväl individernas som företagens behov. Enligt regeringens bedömning krävs en fortsatt utveckling av samarbetet mellan det offentliga utbildningssystemet och det omgivande samhället. Förnyade analyser bör göras av det framtida utbildningsbehovet och av hur utbildningssystemet skall kunna bli mer flexibelt i samspelet med arbetsmarknaden. Det är angeläget att universitet och högskolor fortsätter att utveckla utbildningar som till innehåll och form ökar möjligheterna för yrkesverksamma att delta som ett led i deras kompetensutveckling. Det är väsentligt att utvecklingen sker i en nära samverkan med företag, kommuner och myndigheter för att ge god kännedom om de behov som finns i det omgivande samhället. Regeringen återkommer till riksdagen i höst med förslag om ett reformerat studiestödsystem. Vad gäller den gymnasiala nivån för vuxna finns via regeringens satsning på Kunskapslyftet stora förutsättningar för såväl arbetslösa som anställda att ta del av reguljär utbildning på ett flexibelt sätt. Regeringen avser att under år 2000 återkomma till riksdagen, sedan underlag har lämnats från den parlamentariska kunskapslyftskommittén, KLK, om riktlinjer för den framtida kommunala vuxenutbildningen. Syftet med reformeringen av vuxenutbildningen är att ge alla vuxna möjligheter att höja sin kunskap och kompetens i takt med utvecklingen i samhället och arbetslivet och som grund för ett livslångt lärande. Såväl individens som arbetslivets efterfrågan kommer här att vara styrande. Regeringen avser också att under år 2000 presentera ett samlat förslag till riksdagen om hur den eftergymnasiala yrkesutbildningen skall dimensioneras och organiseras, grundat på den försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning som pågått sedan år 1999. Syftet är att skapa ett mer flexibelt utbildningssystem för eftergymnasiala yrkesutbildningar där arbetsmarknadens behov kan tillgodoses genom en nära samverkan med arbetslivet. Under innevarande år genomförs pilotprojekt med validering av invandrares yrkesutbildning och yrkeskunskaper i ett antal län. Under år 2000 utvidgas verksamheten till en bredare försöksverksamhet kring validering av vuxnas faktiska kunskaper. Syftet är att underlätta för vuxna att dokumentera och dra nytta av informella kunskaper och kompetens i såväl arbetslivet som utbildningsväsendet. 34.5.5 Jämställdhetsperspektivet i tillväxtavtalen De regionala tillväxtavtalen är betydelsefulla för jämställdhetsarbetet. Viktiga förändringar ur jämställdhetssynpunkt har vidtagits under senare år. Inte minst gäller det kvinnors och mäns formella rättigheter. Fortfarande finns dock betydande olikheter mellan könens reella villkor på olika områden i samhället. Det är angeläget att uppmärksamma formella och informella strukturer och ordningar som hindrar jämställdheten mellan könen generellt eller mellan enskilda individer av olika kön. I arbetet med tillväxtavtalen är det därför viktigt att synliggöra båda könens förutsättningar, behov och intressen och att omsätta den kunskap som erhålls i konkreta åtgärder som främjar jämställdheten mellan könen. Det är ett långsiktigt, strategiskt och systematiskt arbete på lokal och regional nivå, som handlar om såväl strukturella frågor som förhållningssätt. Att genomsyra tillväxtavtalen med ett jämställdhetsperspektiv är både en pedagogisk fråga och en fråga om kunskap. Flera län har efterfrågat råd och förslag om hur arbetet med jämställdhetsperspektivet bör gå vidare i tillväxtavtalen. På alla länsstyrelser finns en expertfunktion för jämställdhetsfrågor, vars huvuduppgift är att stödja, stimulera och underlätta jämställdhetsarbetet i länen. Denna expertis bör tillvaratas bättre. I regeringens uppdrag till NUTEK att medverka i överläggningar kring de regionala tillväxtavtalens innehåll, genomförande och finansiering, inbegrips att medverka i länens arbete med frågor på jämställdhetsområdet. 34.5.6 Miljöpolitikens område I tillväxtavtalen skall perspektivet ekologiskt hållbar utveckling integreras och genomsyra analys, insatsområden och åtgärder. Grundtanken med ekologiskt hållbar utveckling är att integrera miljöhänsyn med ekonomisk tillväxt och social utveckling. Genom att kombinera miljö och tillväxt kan Sverige bli ett föregångsland för omställningen till ekologisk hållbarhet. De regionala tillväxtavtalen innebär en stor möjlighet att brett fånga upp goda idéer och få till stånd en dialog kring dessa. Såväl i uppläggning som syfte har tillväxtavtalen likheter med de lokala investeringsprogrammen inom det miljöpolitiska området. Syftet med de senare är att öka takten i omställningsarbetet och få en lokal anpassning av lösningar för ekologiskt hållbar utveckling. I regeringens strävan att uppnå samverkan mellan sektorer och effektivare ta till vara befintliga statliga resurser är det angeläget att så långt möjligt koordinera tillväxtavtalen och de lokala investeringsprogrammen. Därmed förstärks båda programmens effekter. Samverkan mellan kommuner och regionala organ för att finna vägar att koppla samman åtgärder inom ramen för investeringsprogrammen med satsningar i tillväxtavtalen skall eftersträvas. I arbetet med investeringsprogrammen ges kommunerna möjlighet att inför beredningen av ansökningar om medel tydliggöra i vilken utsträckning sådana kopplingar kan ske. 34.5.7 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen Östersjöfrågor i de regionala tillväxtavtalen Mer än hälften av länen uppmärksammar Östersjöregionens utvecklingsdynamik i tillväxtavtalen och för flera län är detta en av hörnstenarna i näringslivsstrategin. Exempel på åtgärder som föreslås är nätverks- och affärsutveckling, IT, turistutbyte, kompetensutveckling, miljö och hälsovård. Flera av åtgärderna bedöms som väl underbyggda och, inte minst, väl förankrade. Näringslivets engagemang i frågorna har varit relativt omfattande. En begränsning i sammanhanget är att åtgärderna oftast är koncentrerade till ett län. Ofta har de regionala partnerskapen inte haft tid att samråda med grannlänen om gemensamma satsningar. Regeringens bedömning och åtgärder för fortsatt arbete Det finns goda förutsättningar för att utarbeta länsövergripande tillväxtavtal för näringslivsutveckling i Östersjöregionen, med deltagande av flera län. Genom en länsövergripande ansats kan aktörer med likartade eller kompletterande idéer knytas samman. Därigenom kan de insatser som görs få större effekt. De förslag till åtgärder relaterade till näringslivsutveckling i Östersjöregionen som finns i utkasten till tillväxtavtal, utgör en grund för diskussioner om medfinansiering från den s.k. Östersjömiljard II. Regeringen inrättar en förhandlingsgrupp i Regeringskansliet som kommer att bjuda in företrädare för länen för vidare överläggningar om innehåll, inriktning och omfattning i ett sådant länsövergripande tillväxtavtal. 34.5.8 Storstadspolitiken I storstadspropositionen, 1997/98:165 Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på 2000-talet, redovisas mål och inriktning för regeringens storstadspolitik. I likhet med den regionala näringspolitiken spänner den över flera politikområden. De statliga insatserna skall förbättra storstädernas förutsättningar för långsiktigt hållbar tillväxt och motverka den sociala, etniska och diskriminerande segregationen. Åtgärderna skall inledningsvis primärt komma till uttryck genom lokala utvecklingsavtal i sju utpekade kommuner. Se vidare under UO 8 Invandrare och flyktingar. De resurser som fördelas via de lokala utvecklingsavtalen kan utgöra en del av det regionala tillväxtkapitalet, när de berörda kommunerna aktivt deltar i de regionala partnerskapens arbete. Samverkan mellan de lokala utvecklingsavtalen och de regionala tillväxtavtalen skall eftersträvas för att förstärka effekterna av båda programmen. 34.6 Finansiering av tillväxtavtalen De myndigheter och andra organ som skall finansiera insatser i tillväxtavtalen måste ges finansiella ramar samt tydliga villkor för medelsanvändningen. Under förutsättning att riksdagen godkänner de anslagsnivåer m.m. som föreslås inom resp. utgiftsområde ges vissa utgångspunkter för de fortsatta förhandlingarna om tillväxtavtalen. Medlen utgör det s.k. regionala tillväxtkapitalet. Det framgår i tabellen nedan vilka anslag som regeringen definierar som tillväxtkapital. Regeringen föreslår inte att särskilda statliga medel skall anslås till avtalen. De nationella målen för de olika verksamheterna ligger fast. Anslagen är i varierande grad möjliga att utnyttja för åtgärder i tillväxtavtalen. En betydande del av de resurser som anges i tabellen är avsedd för att finansiera specifika åtaganden, exempelvis försörjningsstöd till individer eller väl avgränsade forskningsprogram för ett visst område. I den mån åtgärder i avtalen passar in i t.ex. ett specifikt FoU-program kan anslaget användas för medfinansiering. Tabell 34.1 Regionalt tillväxtkapital - anslag som berörs av regionala tillväxtavtal Tusental kronor, löpande priser, beräkningar för år 2001 och 2002 Utgiftsområde/anslag 2000 2001 2002 UO 8 Invandrare och flyktingar B2 Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna 260 000 565 000 116 000 UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 19 590 591 20 363 692 20 639 969 A4 Europeiska socialfonden för perioden 1995-19992 (1 242 000) (128 000) A5 Europeiska socialfonden för perioden 2000-2006 641 000 1 663 000 1 663 000 UO 16 Utbildning och universitetsforskning A5 Förstärkning av utbildning i storstadsreg3 265 000 1 920 000 3 585 000 A15 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna4 4 307 844 4 520 385 4 120 268 UO 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande E1 Lokala investeringsprogram 1 758 000 1 415 000 1 190 500 UO 19 Regional utjämning och utveckling A1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder 1 303 850 1 609 350 1 605 950 A2 Landsbygdslån 30 000 110 000 110 000 A8 Europeiska regionala utvecklingsfonden, perioden 1995-19992 (612 000) (539 000) A9 Europeiska regionala utvecklingsfonden, perioden 2000-2006 360 000 800 000 1 000 000 UO 21 Energi5 B1 Bidrag för att minska elanvändning 105 000 495 000 445 000 B2 Bidrag till investeringar i elproduktion för förnybara energikällor 95 000 345 000 188 000 B3 Åtgärder för effektivare energianvändning 65 000 119 000 111 000 B4 Energiforskning 401 758 430 977 461 758 B5 Energiteknikstöd 130 000 130 000 130 000 B6 Introduktion av ny energiteknik 230 000 230 000 230 000 UO 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar B9 Från EG-budgeten finansierade miljö-, struktur- och regionala åtgärder6 155 000 155 000 155 000 C2 Strukturstöd till fisket m.m.6 12 000 12 000 12 000 C3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m.7 10 200 10 200 10 200 UO 24 Näringsliv A2 Småföretagsutveckling 189 062 190 062 134 062 A3 Stöd till kooperativ utveckling 20 000 20 000 20 000 A8 Fortsatt program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt 180 000 0 0 D1 Teknisk forskning och utveckling 688 588 704 334 718 624 E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen 100 000 300 000 250 000 1Tillväxtkapitalets faktiska storlek under anslaget definieras och beslutas av AMV. Beloppen avser beräknat totalt anslag. Huvudparten av anslaget utgörs av försörjningsmedel till arbetslösa som deltar i arbetsmarknadspolitiska program. 2Kvarvarande medel på anslaget kan endast användas för åtgärder som beslutas under år 1999. 3Anslagets ändamål är bundet och inkluderar från år 2001 ett stegvis genomförande av en allmän förskola och en maxtaxa i barnomsorgen. Medel kan ändå ses som en resurs för tillväxt och utveckling i ett regionalt perspektiv. 4Anslaget ställs till förfogande på lokal nivå. Ändamålet är bundet och anslaget kan således inte disponeras inom ramen för tillväxtavtalen. Medlen kan ändå i regional samverkan ses som en resurs och ett verktyg i ett regionalt tillväxtperspektiv. 5De angivna anslagens ändamål är bundna. Medlen kan ändå ses som en möjlig resurs för tillväxt och utveckling i ett regionalt perspektiv. 6Faktiska belopp är ännu ej fastställda. De angivna beloppen baserar sig på anslagsnivåer under perioden 1995–99. 7Faktiska belopp är ännu ej fastställda. De angivna beloppen är antaganden om medelstilldelning. 34.7 Förhandlingsunderlag Samverkan kring tillväxtavtalen förutsätter att överenskommelser träffas rörande ansvar, rollfördelning, resursinsatser m.m. för de ingående åtgärderna. Staten deltar via berörda myndigheter och organ. Den statliga medfinansieringen förutsätter att förslagen är genomarbetade. Statligt finansierade organ bör uppträda entydigt och medverka med utgångspunkt från samma krav på avtalens kvalitet. Regeringen preciserar de förutsättningar som gäller för ett statligt engagemang i tillväxt- avtalen. Inom sina respektive ansvarsområden besitter de berörda aktörerna också stor kompetens som bör tas till vara i samarbetet kring avtalen. Berörda myndigheter är NUTEK, Energimyndigheten, Arbetsmarknadsverket genom länsarbetsnämnderna, länsstyrelserna samt självstyrelseorganen. Regeringen avser att också informera ALMI Företagsparner AB om sin syn på de förestående förhandlingarna. För medfinansiering med strukturfondsmedel kommer särskilda förutsättningar att gälla. Förhandlingsunderlaget består av tre delar - en beskrivning av förhandlingsprocessen, generella förutsättningar som gäller för samtliga berörda organ samt en tredje del med information anpassad till respektive organs särskilda förutsättningar. De generella förutsättningarna för ett statligt engagemang utgår ifrån de centrala principer för tillväxtavtalen så som de angavs i riktlinjer till länen den 6 maj 1998. Dessa innebär bl.a. att avtalet skall vara uppbyggt kring en analys och ett program för tillväxt som följer logiskt av denna. Det skall vidare vara utförligt beskrivet hur avtalet skall finansieras, genomföras, följas upp och utvärderas. Tillväxtavtalet skall vara väl förankrat i det regionala partnerskapet där näringslivets medverkan skall vara framträdande. Avtalet skall vidare integrera jämställdhet och ekologiskt hållbar utveckling i sina olika delar. I genomförandet av tillväxtavtalet förutsätts medfinansiering av flera av de icke-statliga aktörerna i partnerskapet. 34.8 Vissa regeländringar av betydelse för de regionala tillväxtavtalen Länen har lämnat förslag till regeländringar, dels i skrivelser vid årsskiftet 1998/99, dels i utkasten till tillväxtavtal. I skrivelsen till riksdagen i april redovisade regeringen vidtagna åtgärder. Regelförslagen i avtalsutkasten är ofta samma eller liknande som de tidigare lämnade förslagen. Många förslag avser avgränsade, konkreta problem som förslagsställaren har erfarenhet av. Det förekommer att länen ger olika förslag till lösningar på ett och samma problem. Sammantagna ger förslagen dock en god bild av de områden där förändringar och förenklingar av regler upplevs som särskilt viktiga. I vissa fall medger redan gällande regler det som länen har efterlyst. Enskilda regelförslag måste ofta hänföras till beredning i större sammanhang. Förändringar eller omställningar som pågår inom olika politikområden medför ofta att hela regelkomplex behöver anpassas. Regelförslag kommer också fram på andra sätt än via tillväxtavtalen. Följande kompletterar den redovisning som lämnades i skrivelsen till riksdagen samt redogörelserna i de ovanstående avsnitten. Arbetsmarknad Beträffande de omfattande regelförändringar som berör arbetsmarknadsområdet - se vidare under UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Näringsliv, företagande, IT Ett stort antal förslag från länen gäller förbättrade villkor för företagande. Regeringens regelförenklingsarbete redovisas under UO 24, avsnitt 5 Näringspolitik. Flera län har upprepat eller hänvisat till de förslag som Småföretagsdelegationen presenterade under år 1998. Under rubriken Småföretagsdelegationen – Regeringens åtgärder för ett bättre småföretagsklimat gör regeringen en avstämning av vidtagna åtgärder. Se bilaga 1 till UO 24 Näringsliv. Betänkandet av IT-infrastrukturutredningen, (SOU 1998/99:85) Bredband för tillväxt i hela landet, innehåller förslag om utbyggnad av infrastruktur, konkurrensfrämjande åtgärder och kompetenssatsningar för IT. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Jordbruk Några län hävdar att tillämpningsområdet för investeringsstöd till företagare med jordbruks-, trädgårds- eller renskötselföretag är begränsat. Ett nytt landsbygdsprogram kommer att gälla under perioden år 2000–2006. Investeringsstödet och dess tillämpningsområde utgör en del av det pågående programarbetet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten med en särproposition. I norra Sverige ingår investeringsstödet i mål 1-programmen för vilka berörda länsstyrelser har fått i uppdrag av regeringen att ta fram utvecklingsplaner som skall redovisas den 1 oktober 1999. Regionalpolitik Reglerna i de olika nu gällande regionalpolitiska stödförordningarna har granskats med avseende på struktur och enhetlighet. I avsnitt 4.2 under UO 19 Regional utjämning och utveckling berörs vissa förändringar som regeringen avser att genomföra. Socialpolitikens område En översyn av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst har gjorts, både vad avser anställda och egenföretagare (DS 1999:19 Beräkningsunderlag för dagersättning – sjukpenning, föräldrapenning m.m.). Skrivelsen har remissbehandlats och bereds för närvarande. 34.9 Uppföljning och utvärdering av tillväxtavtalen Nationella mål för de olika politikområden som berörs av de regionala tillväxtavtalen ligger fast. Målen ändras inte på grund av arbetet med avtalen. De mål som preciseras i tillväxtavtalen skall harmoniera med målen för de politikområden åtgärderna berör. Tillväxtavtalens mål kan formuleras i kvalitativa eller kvantitativa termer. Arbetet med avtalen skall kunna följas upp och utvärderas. Det finns två huvudsakliga utvärderingsuppgifter i samband med tillväxtavtalen. Prestationer och effekter av det faktiska genomförandet av avtalen skall följas upp och utvärderas – den s.k. programutvärderingen. Processen med nya roller och arbetssätt kring utarbetande och genomförande av avtalen bör även utvärderas – processutvärdering. För programutvärderingen, som blir en kontinuerlig och återkommande uppgift, behöver ett ändamålsenligt utvärderingsinstrument tas fram. Regeringen har gett en arbetsgrupp i Regeringskansliet i uppdrag att utarbeta ett förslag till utformning av detta instrument. I uppdraget ingår att föreslå var ansvaret för utvärderingen bör ligga. Gruppen har också till uppgift att föreslå hur en processutvärdering skall genomföras. 35 Näringspolitik 35.1 Omfattning Inom Verksamhetsområde A Näringspolitik ryms frågor om NUTEK:s allmänna verksamhet, företagsutveckling, stöd till kooperativ utveckling, turistfrämjande, geologisk- undersökningsverksamhet och FoU, miljösäkring av oljelagringsanläggningar samt Bergsstaten. 35.2 Utgiftsutveckling Tabell 54.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 976,0 735,4 1 037794,9 888874 698686 649637 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Samtliga verksamheter har bedrivits inom de beslutade ekonomiska ramarna. Förändringar ALMI Företagspartner AB kommer att teckna ett avtal med Europeiska Investeringsfonden som möjliggör väsentligt ökade utlåningsvolymer under drygt två år. Det kommer att ge ett ökat tillskott av riskvilligt kapital till mindre företag. Nyföretagande minskade något under 1998 i jämförelse med föregående år, bl.a. beroende på det förbättrade arbetsmarknadsläget. Näringsdepartementet har tillsatt en utredning för att utvärdera och lämna förslag angående statens åtgärder om statens åtgärder för att främja fler och växande företag och stimulera till utveckling och tillväxt. Utredningen skall lämna rapportvara klar den 30 november 1999. Småföretagsdelegationen tillkallades för att undanröja hinder för företagsetablering och tillväxt i småföretag. Regeringens bedömning är att åtgärder nu vidtagits för att undanröja majoriteten av de hinder som Småföretagsdelegationen tagit upp. Arbetet med frågorna sker fortlöpande inom Rregeringskansliet, hos myndigheter och i pågående utredningar. En närmare redovisning av Småföretagsdelegationens förslag och regeringens åtgärder finns i bilaga 1. Regelförenklingsarbetet har förstärkts under året genom att SimpLex-gruppen har bildats inom rRegeringskansliet samt att medel tillförts gruppen. Medel tillförs till det uppgiftskravregister som syftar till att underlätta företagens uppgiftsbörda till myndigheterna. Inom utgiftsområdet avsätts resurser för att säkerställa och utveckla tillgången på teknik- och kunskapsöverföring från bl. a. högskolorna till små- och medelstora företag. Det tidigare aviserade programmet för småföretagsutveckling (prop. 1995/96:22) fortsätter genom att 180 miljoner kronor anslås på ett särskilt anslagöverförs till år 2000. NUTEK bör fr. o. m. år 2000 successivt ha möjlighet att öka sitt deltagande i genomförandet av finansiering av åtgärder inom ramen för regionala tillväxtavtal. Mål - att förbättra förutsättningarna för företagande och entreprenörskap och att stärka drivkrafterna för ökad tillväxt och sysselsättning. (Ev. ändras formuleringen, t.ex. Ökad tillväxt och sysselsättning genom bättre förutsättningar för företagande och entreprenörskap och därigenom fler och växande företag i Sverige. Prioriteringar - att effektivisera statens åtgärder för att främja fler och växande företag, - att förenkla regelverket för framför allt små- små och medelstora företag, - att förbättra kapitalförsörjningen till framförallt små-små och medelstora företag, - tillse att det råder en (hög kvalitet) på rådgivning, information och service från myndigheter till företag och individer, (alternativt kvalitétssäkras), - förenkla företagens uppgiftslämnande till myndigheter, - att stärka konkurrenspolitiken som en viktig del av näringspolitiken och vidta åtgärder för att undanröja hinder för en effektiv konkurrens, . - att stärka kompetensen hos företagare och anställda. 35.3 Resultatbedömning 35.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Fler och växande små- och medelstora företag är en viktig del av regeringens politik för att skapa bättre förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning. Regeringens åtgärder för att stimulera företagande bygger i första hand på generella åtgärder som bl.a. regelförenkling och fungerande konkurrens. Därtill söker regeringen identifiera och eliminera problem som mindre företag möter t.ex. på grund av bristande administrativa resurser, sämre tillgång till kapitalmarknaden eller extern kompetens. Däremot begränsas antalet aktiviteter som riktar sig till enskilda företag. För att fortlöpande kunna bedöma vilka åtgärder som bäst främjar tillväxt och sysselsättning finns ett behov av att förbättra möjligheterna att utvärdera småföretagspolitiken. Regeringen har därför inlett ett omfattande arbete för att utifrån företagens perspektiv kartlägga hinder och problem för småföretagen där nya metoder för utvärdering kommer att analyseras. Småföretagsdelegationen påbörjade arbetet och detta följs nu upp av flera insatser från regeringens sida i syfte att kontinuerligt förbättra villkoren för små och medelstora företag. Nyföretagandet är en stark drivkraft i den svenska ekonomin som skapar tillväxtvälfärd och ökad sysselsättning. Under 1998 startades enligt SCB:s statistik nästan 34 000 företag vilket är en minskning med nio procent i jämförelse med 1997. Generellt domineras nyföretagandet av företag inom tjänstenäringarna. De nya företagen genererade enligt SCB 55 000 nya arbetstillfällen. Ett typiskt nystartat företag är en enskild firma med mindre än 300 000 kr i omsättning och högst en person heltidssysselsatt. Ungefär var tionde företag har mer än 1 miljon kronor i omsättning. Var tredje nyföretagare har en anställning samtidigt som de driver verksamhet i det nya företaget och nästan 90 procent uppger att de tänker fortsätta med det. De vanligaste motiven till att starta eget är enligt SCB att få möjlighet att förverkliga sina idéer eller att få arbeta självständigt. Detta är mest markant inom näringarna utbildning, hälso- och sjukvård samt andra samhälleliga och personliga tjänster. Mer än var tredje företagare var anställd i samma bransch innan företagsstarten. Sysselsättningstillväxten sker framförallt i de mindre och medelstora företagen. De senaste åren har sju av tio nya jobb skapats i små- och medelstora företag. I jämförelse med 1997 har nyföretagandet minskat med nio procent. Statistiken medger inte en närmare analys av bakgrunden till minskningen. En av flera förklaringar är emellertid En bidragande orsak är det förbättrade arbetsmarknadsläget vilket medför att det arbetslöshetsdrivna nyföretagandet minskat. I 31 procent av de nystartade företagen leds verksamheten av kvinnor och cirka fem procent av kvinnor och män gemensamt. Den totala nedgången i nyföretagandet har inte skett på bekostnad av kvinnors nyföretagande, andelen kvinnor är ungefär konstant i jämförelse med föregående år. Var femte nytt företag 1998 startades av en person med invandrarbakgrund varav den absoluta merparten i Stockholms län. Generellt domineras nyföretagandet av företag inom tjänstenäringarna. De nya företagen genererade enligt SCB 55 000 nya arbetstillfällen. Ett typiskt nystartat företag är en enskild firma med mindre än 300 000 kr i omsättning och högst en person heltidssysselsatt. Ungefär var tionde företag har mer än 1 miljon kronor i omsättning. Var tredje nyföretagare har en anställning samtidigt som de driver verksamhet i det nya företaget och nästan 90 procent uppger att de tänker fortsätta med det. De vanligaste motiven till att starta eget är enligt SCB att få möjlighet att förverkliga sina idéer eller att få arbeta självständigt. Detta är mest markant inom näringarna utbildning, hälso- och sjukvård samt andra samhälleliga och personliga tjänster. Mer än var tredje företagare var anställd i samma bransch innan företagsstarten. Sysselsättningstillväxten sker framförallt i de mindre och medelstora företagen. De senaste åren har sju av tio nya jobb skapats i små och medelstora företag. För att förbättra och effektivisera arbetet med lokal näringslivsutveckling samt öka samordningen av åtgärder på lokal-regional- central nivå har NUTEK tillsammans med 55 kommuner genomfört ett lokalt utvecklingsarbete som bl.a. lett till att man genomfört omvärldsanalyser och tagit fram verktyg för benchmarkingstudier. Turistnäringen är en utpräglad småföretagsbransch med stor betydelse för sysselsättningen i många regioner. Näringen engagerar ca 140 000 personer som arbetar hel- eller deltid. Av dessa är ca 40 procent% kvinnor. Omsättningen i rese- och turistnäringen är ca 120 miljarder kronor och dess andel av BNP är 3,3 procent.%. Efter lågkonjunkturen i början av 1990-talet har turismen utvecklats positivt i Sverige. Det är främst antalet utländska besökare som ökar, medan den inhemska turismen visar mer begränsade möjligheter till tillväxt. 1998 innebar en tydlig ökning av antalet utländska gästnätter som för första gången uppgick till över 8 miljoner. De nordiska länderna, Tyskland och länderna på andra sidan Östersjön är viktiga för turismens utveckling i Sverige. En större ökning av antalet besökare från Japan, Frankrike, Italien, Storbritannien, Holland och Tyskland kan noteras för 1998. Prospekteringsverksamheten för mineral har under året varit fortsatt omfattande. Bergmästaren har under året avgjort tre ärenden rörande nya bearbetningskoncessioner, dvs. en helt ny gruva i Sorsele kommun och två utvidgade koncessioner för gruvorna i Laisvall och Kristineberg. Regeringen har fattat beslut om en bearbetningskoncession för kaolin i Billinge, Eslövs kommun. Trots låga metallpriser och en omfattande markägaropinion i vissa delar av landet. Inom prospekteringen är 78 företag och 124 personer aktiva. 35.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området En viktig uppgift för näringspolitiken är att skapa goda förutsättningar för bl.a. nyetablering av företag och möjligheter för redan etablerade företag att växa. Företagande är ett strategiskt område med stor betydelse för den svenska tillväxten och sysselsättningen. Ett flertal områden är centrala för regeringens arbete för att stimulera företagens utveckling och de viktigaste är kapitalförsörjningen, regelförenklingsarbetet, information, service och rådgivning, kompetens och kunskapsöverföring samt konkurrens. I februari 1999 tillsattes en arbetsgrupp, Nybyggarna, bestående av 18 företagare i olika branscher. Nybyggarna skall utgöra en referensgrupp för att snabbt få reaktioner i småföretagsfrågor samt diskutera och utvärdera idéer och förslag under mandatperioden. Småföretagsdelegationen gjorde på regeringens uppdrag en kartläggning av hinder för företagsetablering och tillväxt i Sverige, där flera centrala områden pekades ut för att förbättra företagsklimatet, bl.a. regelförenkling, myndigheters information och service, kapitalförsörjning, kompetensutveckling, samverkan och konkurrensfrågor. Kapitalförsörjning God tillgång till riskkapital för mindre företag är en förutsättning för tillväxt. Småföretag har generellt sämre möjligheter att attrahera externt riskkapital, via exempelvis den internationella kapitalmarknaden. Regeringen genomför därför bl.a. följande åtgärder. - Ökade reserveringsmöjligheter för samtliga företag genom att avsättningsmöjligheten till periodiseringsfond utökas med 5 procentenheter. Detta gynnar uppbyggnad av obeskattat eget kapital. - Tiden för hur länge periodiseringsfonderna får behållas innan beskattning utlöses förlängs från fem till sex år. Även denna åtgärd förbättrar möjligheterna för småföretag att bygga upp obeskattat eget kapital. - Genom avtal mellan ALMI Företagspartner AB och Europeiska Investeringsfonden skapas möjlighet för svenska småföretag att erhålla ett tillskott av riskvillig finansiering. ALMI kommer, inom ramen för bolagets ekonomiska mål, att kunna utöka sin utlåning till småföretag med ca 300 miljoner kronor per år i en tvåårsperiod. - Den s.k. femprocentsregeln för försäkringsbolag har slopats. Detta ökar möjligheterna för placeringar i småföretag. En översyn kommer också att påbörjas av regleringen för värdepappersfonder. - En utredning ser över statens åtgärder för att främja fler och växande företag. En viktig del är att föreslå åtgärder för att förbättra riskkapitalförsörjningen till småföretag. NUTEK och ALMI är centrala aktörer inom småföretagspolitiken. NUTEK medverkar genom sin s.k. såddfinansiering till att underlätta finansiering av affärsutvecklingsprojekt i riktigt tidiga utvecklingsstadier. Generellt anses risknivån i dessa tidiga utvecklingsfaser vara för hög för att ett engagemang ska vara kommersiellt intressant för exempelvis privata finansiärer, vilket föranleder regeringen att överväga om det finns skäl att utöka statens engagemang i mindre företags tidiga utvecklingsfaser, förutsatt att det kan ske utan undanträngningseffekter. Detta kommer också att prövas i den pågående utredningen om statens insatser för att främja fler och växande företag, som kommer att belysa effekter och behov av sådana insatser. Ärenden hos NUTEK:s såddfinansiering har under 1998 blivit mer komplexa och avser större belopp än tidigare. Samtidigt har antalet ärenden minskat i jämförelse med tidigare år. Totalt har ca 60 miljoner kronor beviljats i lån och bidrag vilket är en ökning med 10 miljoner kronor sedan 1997. NUTEK:s medverkan är begränsad till maximalt 50 procent av projektkostnaden och kombineras med information, rådgivning och kontaktförmedling. Sen årsskiftet 1998/99 har även länsstyrelser och självstyrelseorgan möjlighet att använda befintliga medel för såddfinansiering. ALMI fortsätter enligt regeringens riktlinjer sin verksamhet med främst rådgivning och riskfinansiering. Av totalt ca 15 000 utestående lån vid utgången av 1998 utgör nyföretagarlån ca 40 procent, företagarlån till kvinnor respektive lån till växande företag ca 30 procent vardera. Regelförenkling Komplicerade regler innebär en belastning för särskilt entreprenörer och småföretagare, eftersom de mindre företagen ofta saknar resurser att överblicka och få kunskap om reglernas utformning och innebörd. Enligt regeringens bedömning är behovet av ytterligare regelförenkling iDet systematiska arbetet med regelförenkling har förstärkts högst väsentligt. Bl.a. har fortsatt stort. Därför har regeringen bl.a. vidtagit följande viktiga åtgärder. - regeringen Bbeslutat om utökade krav på utredningar, myndigheter och, Rutredningar egeringskansliet och regeringskansliet att genomföra problem- och konsekvensanalyser av förslag som påverkar småföretag.. - EEn särskild regelförenklingsgrupp, - SimpLex, - har också bildats inom Näringsdepartementet. Gruppen skall bl.a. verka för att myndigheter och offentliga utredningar granskar alla förslag till nya och förändrade regler ur ett mindre företags perspektiv, samt genom olika insatser verka för enklare regler som främjar företagandet.. Andra regelförenklingsåtgärder som genomförts är - Enklare förenklad företagsregistrering av företag, där Patent- och registreringsverket (PRV) och Riksskatteverket nu genomför åtgärder som väsentligt förkortar tiden för registrering samt förbättrar informationen och servicen till nystartade företag. - Snabbare och enklare förfarande för registrering av företagsnamn (firmor) hos PRV. PRV har på regeringens uppdrag bl.a. föreslagit att företagare via Internet skall få möjlighet att själva undersöka om ett företagsnamn är möjligt att registrera. Dessutom föreslås att råd och information om reglerna utökas. - , enklare förfarande för registrering av företagsnamn (firmor) samt Det obligatoriska uppgiftslämnandet om sjukfrånvaro till Försäkringskassan har slopats för småföretag med mindre än femtio anställdaslopandet av det obligatoriska uppgiftslämnandet om sjukfrånvaro till Försäkringskassan för småföretag. Information, service och rådgivning Mindre och nystartade företag har i allmänhet ett större behov av god Myndigheters information, väl utvecklad och service och rådgivning från i första hand statliga myndigheter.är av stor betydelse för småföretag Regeringen bedömer att ett kontinuerligt arbete för att förbättra myndigheternas insatser på detta område måste ske och har därför vidtagit bl.a. följande åtgärder. och ett stort antal åtgärder har initierats. Genom - Een årligen återkommande kundundersökning har en process inletts som skall fungera som underlag för myndigheters arbete för att förbättra information och service gentemot småföretag.successivt skall förbättra myndigheternas arbetssätt. Att minska de små företagens administrativa börda p.g.a. krångliga regler och uppgifter är en mycket central fråga för regeringen. Därför har ett arbete påbörjats med att skapa - Eett samordnat uppgiftskravregister för företagsdata håller på att skapas. Registret kommer väsentligt att minska som syftar till att minska företags uppgiftsbörda genom att företagen endast behöver lämna uppgifter en gång till statliga till myndigheter. Regeringen reserverar redan nu 5 miljoner kronor för detta ändamål och avser att återkomma i den ekonomiska vårpropositionen med ytterligare medel när PRV har avrapporterat till regeringen i januari år 2000.. En bred - En bred satsning på utbildning och information om kooperativt företagande genomförs. har lanserats. Vidare har åtgärder tagits för att få myndigheter att - Hårdare krav på förkortade sina hand- läggningstider har ställts på ett flertal centrala myndigheter.. - NUTEK har skapat en lättillgänglig och samlad finansieringsdatabas på Internet där företagare kostnadsfritt kan erhålla information om olika finansieringsmöjligheter. NUTEK erbjuder också, via "Startlinjen", sedan ett antal år kostnadsfri service med information till personer som vill starta och driva egen rörelse. ”Startlinjen” hade 18 700 kundkontakter och nära 40 000 besök på sin hemsida under 1998. "Euro Info Centre", där NUTEK besvarar förfrågningar om bl.a. EU:s förordningar och företagens möjligheter på den inre marknaden, hade drygt 4 500 förfrågningar. Utöver dessa aktiviteter har NUTEK fortsatt sin verksamhet med bl.a. miljöstyrning i småföretag, EU:s kontaktmässor, och kvinnors företagande. Pilotprojektet med affärsrådgivare för kvinnor har valts ut som ett av elva "good example-project" inom EU:s sysselsättningspakt. De 24 Lokala Kooperativa utvecklingscentra (LKU) lämnar hjälp i form av gratis rådgivning och information till personer som vill starta kooperativa företag. Totalt har 329 kooperativa företag startats under 1998 med ca 1000 anställda efter att ha fått information och gratis rådgivning. Riskkapitalförsörjning är av central betydelse för små och medelstora företag. Regeringen har tillsatt en utredning som skall se över de statliga aktörerna och i denna utredning kommer riskkapitalförsörjningen att ingå. Regeringen har avskaffat den s.k. 5%-regeln för försäkringsbolag och kommer att påbörja en översyn av lagstiftningen av värdepappersfonder. Genom avtal mellan ALMI Företagspartner och Europeiska Investeringsbanken kommer svenska småföretag att erhålla ett betydande tillskott av riskvillig finansiering. ALMI kommer att kunna utöka sin utlåning till små företag med ca 300 miljoner kronor. En närmare redovisning av Småföretagsdelegationens förslag och regeringens åtgärder finns i bilaga 1. Kompetens och kunskapsöverföring Företag konkurrerar i hög utsträckning med kunskap samt förmågan att använda kunskapen i kombination med ny teknologi i produkter, tjänster och processer. För att stärka kompetens och kunskapsöverföring, innovationsförmågan samt en bred spridning av IT-kompetens hos framförallt små- och medelstora företag, har regeringen bl.a. vidtagit följande åtgärder. - Regeringen föreslår att 1,35 miljarder kronor år 2000 och 1,15 miljarder kronor årligen fr.o.m år 2001 avsätts i form av reducerad skatt för att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet. Syftet är att stimulera till kontinuerlig individuell kompetensutveckling i arbetslivet vilket kan öka individens möjligheter att välja och byta arbete. Ett system för individuell kompetensutveckling i arbetslivet skulle därmed kunna öka anställbarheten och tryggheten i arbetslivet. Formerna för kompetensutveckling i arbetslivet får övervägas i särskild ordning. Regeringen avser att ge en utredare i uppdrag att föreslå hur kompetensutvecklingen kan utformas. - Regeringen aviserar i denna proposition en satsning på kompetensutveckling av anställda under en treårsperiod. Satsningen bör ske inom ramen för det nya socialfondsprogrammet och omfatta 2,4 miljarder kronor under perioden 2000-2002. Vidare förutsätts medfinansiering av arbetsgivarna inom ramen för en trepartssamverkan. Regeringen har i direktiv till en utredare angivit att medlen skall användas för att stimulera kompetensanalyser i små- och medelstora företag, samt till verksamhetsrelaterad kompetensutveckling av anställda. - En utredning analyserar hur vissa av Näringsdepartementets myndigheter bättre kan organiseras för att bidra till ett effektivare svenskt innovationssystem och därmed till samhällsutveckling och tillväxt. - Näringsdepartementet har inlett en ”benchmarkingstudie” som syftar till att jämföra Sveriges prestationer med länder som anses vara bäst inom varje jämförelseområde. Projektet skall löpa över en treårsperiod, och fokus skall läggas på att studera och lära av de system och processer som ger upphov till framgång. - Regeringen avser att undersöka behovet av åtgärder som syftar till att stödja de mindre företagens IT-kompetens. - Industriella utvecklingscentra, IUC, tillförs mer resurser. IUC syftar till att skapa ökad tillväxt hos små- och medelstora företag samt verka för en regional aktör med kompetens inom bl.a. teknikområdet. Inom ramen för NUTEK:s verksamhet ligger också att verket skall särskilt uppmärksamma teknikbaserade små- och medelstora företag i tidiga utvecklingsfaser, vilka har möjlighet till snabb tillväxt och internationalisering samt mot innovationer som kan bilda grund för företags- etableringar och verka för att dessa grupper får god tillgång till rådgivning och finansiering. NUTEK, Arbetslivsinstitutet (ALI) och Rådet för arbetslivsforskning (RALF) bedriver resp. finansierar forsknings- och utvecklingsprojekt inom bl.a. arbetsorganisationsområdet. Inom ramen för detta arbete genomför bl.a. NUTEK en fördjupad analys av vilken betydelse nätverk, IT, arbetsorganisation och förändringsprocecess har för företag vid införandet av ny arbetsorganisation. Kunskapen från de fyra områdena används bl.a. för att förklara företags förändringskapacitet, effektivitet och produktivitet. Inom bl.a. NUTEK bedrivs flera prioriterade insatser för att förbättra förutsättningarna för företagande och entreprenörskap samt för att öka kunskapen och kompetensen i näringslivet. NUTEK skall särskilt uppmärksamma teknikbaserade små och medelstora företag i tidiga utvecklingsfaser, vilka har möjlighet till snabb tillväxt och internationalisering samt mot innovationer som kan bilda grund för företags- etableringar och verka för att dessa grupper får god tillgång till rådgivning och finansiering. NUTEK medverkar genom sin s.k. såddfinansiering till att underlätta finansiering av tekniska affärsutvecklingsprojekt i riktigt tidiga utvecklingsstadier. Antalet ärenden har under 1998 minskat i jämförelse med tidigare år, men blivit större och mer komplexa. Totalt har beviljats ca 60 miljoner kronor i lån och bidrag vilket är en ökning med 10 mkr sedan 1997. NUTEK:s medverkan är begränsad till maximalt 50 procent av projektkostnaden och kombineras med information, rådgivning och kontaktförmedling. Sen årsskiftet 1998/99 har även länsstyrelser och självstyrelseorgan möjlighet att använda befintliga medel för såddfinansiering. Generellt anses risknivån i dessa tidiga utvecklingsfaser vara för hög för att ett engagemang ska vara kommersiellt intressant för exempelvis privata finansiärer. Regeringen anser att det finns goda skäl att överväga att utöka statens engagemang i mindre företags tidiga utvecklingsfaser om det kan ske utan undanträngningseffekter. Detta kommer också att prövas i den pågående utredningen om statens insatser för att främja fler och växande företag. Den ökande internationella konkurrensen och den snabba tekniska utvecklingen, inte minst på IT-sidan skapar nya möjligheter och förutsättningar för företagen. För att de små och medelstora företagen skall kunna ta till vara på möjligheterna och stärka sin konkurrenskraft samt innovationsförmåga ställs stora krav på kunskap- och kompetensutveckling hos företagen. Kunskapsöverföringen kan ske på många olika sätt, bl.a. genom samarbete mellan universitet/högskola, forskningsinstitut och näringsliv. NUTEK samarbetar med Stiftelsen Svensk Industridesign (SVID). SVID arbetar för att stärka företagens kunskap om designens betydelse för konkurrensförmågan samt för att integrera industriell design i företagens verksamhet. Satsningen kommer bl.a. att utvärderas inom ramen för utredningen för att främja fler och växande företag. Regeringen har för avsikt att lämna särskilda uppdrag till bl.a. NUTEK, SVID och Turistdelegationen, för att under år 2000 förbereda sin medverkan under Arkitekturåret 2001. Som ett led i detta arbete har NUTEK inlett ett arbete för att utröna förutsättningarna för forskning och utveckling, som finansieras gemensamt mellan staten och näringslivet, där några huvudkriterier är att små och medelstora företag medverkar, nätverk initieras, att fungera som informationsfönster mot omvärlden samt att underlätta tekniköverföring. Konkurrens En effektiv konkurrens är viktig för nytänkandet och bidrar till att företagen ständigt utvecklar nya produkter till nytta för konsumenterna. Detta ökar i sin tur produktiviteten och dämpar prisutvecklingen, och är således en mycket viktig del i näringspolitiken. Konkurrens möjliggör också för nya företag att komma in på marknaden. - Konkurrenspolitiken skärps för att stärka konsumenternas ställning och öka småföretagens möjligheter att konkurrera med större företag. - Konkurrensverket har i juni 1999 fått i uppdrag att kartlägga och analysera hur konkurrensförhållandena har utvecklats på den svenska marknaden under 1990-talet bl.a. när det gäller småföretagens ställning, samt att föreslå åtgärder för ökad konkurrens. - Statskontoret har i juni 1999 fått i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder när det gäller kvarvarande konkurrensproblem när statliga aktörer bedriver kommersiell verksamhet. Uppdraget skall särskilt inriktas på områden som har betydelse för småföretag och konsumenter. - En arbetsgrupp i Regeringskansliet har till uppgift att närmare analysera konkurrens- snedvridningar främst mellan småföretag och kommunal näringsverksamhet. - Regeringen har för avsikt att under år 2000, återkomma till riksdagen med en proposition med konkreta förslag i syfte att undanröja befintliga hinder för en effektiv konkurrens. NUTEK:s kostnadsfria service med information till personer som vill starta och driva egen rörelse, "Startlinjen", hade 18 700 kundkontakter och nära 40 000 besök på sin hemsida under 1998. Inom verksamheten "Euro Info Centre" har NUTEK besvarat drygt 4 500 förfrågningar om bl.a. EU:s förordningar och företagens möjligheter på den inre marknaden. Utöver dessa aktiviteter har NUTEK fortsatt sin verksamhet med bl.a. miljöstyrning i småföretag, EU:s kontaktmässor, och kvinnors företagande. Pilotprojektet med affärsrådgivare för kvinnor har valts ut som ett av elva "good example- project" inom EU:s sysselsättningspakt. ALMI har fortsatt sin verksamhet med främst rådgivning och riskfinansiering. Av totalt ca 15 000 utestående lån utgör nyföretagarlån ca 40%, företagarlån till kvinnor respektive lån till växande företag ca 30% vardera. ALMI:s företagarservice har under 1998 nått sammanlagt 97 000 personer och företag. Turism Sveriges Rese- och Turistråd AB har tillsammans med Turistdelegationen och resenäringen under 1998 påbörjat ett arbete med att utveckla IT- tjänster för främst små turistföretag och ett Turistnäringens Turismens Forum på Internet. Turistdelegationen har bl.a. deltagit i arbetet med de regionala tillväxtavtalen samt fullföljt ett nationellt FoU-program för företagen i rese- och turistindustrin. Inom ramen för regeringens program för regional näringspolitik och särskilda regionalpolitiska åtaganden har under 1998 21 miljoner kronor satsats på att marknadsföra Sverige som turistland. Geologisk undersökningsverksamhet SGU har erhållitfått nya mål för den geologiska undersökningsverksamheten. Dessa innebär att under en tioårsperiod skall översiktlig geoinformation tas fram för hela landet, inkl. kontinentalsockeln. För tätbefolkade områden och för malmpotentiella områden skall mer omfattande information färdigställas. Denna nya inriktning har även påverkat 1998 års verksamhet. Ett stort projekt har startats i Göteborgsregionen i samarbete med Göteborgs stad. Den 1 juli 1998 ägde en viktig förändring rum i Bergsstatens organisation genom att de tidigare två bergmästardistrikten slogs samman till ett. Bergsstaten leds nu av en bergmästare med huvudkontor i Luleå. 35.3.3 Effekter av de statliga insatserna Det är svårt att fastställa i hur stor utsträckning de statliga insatserna inom detta verksamhetsområde eller andra inslag i småföretagspolitiken har bidragit till utvecklingen vad gäller antalet nya företag. Aktuell forskning har också pekat på behovet av bättre utvärderingar och analyser inom området. I uppdraget till den näringspolitiska utredningen om statens åtgärder för att främja fler och växande företag ingår att ge förslag till lämpliga metoder för att utvärdera olika statliga småföretagsinsatser i fortsättningen. En studie av IMIT (Institute for Management of Innovation and Technology) visar att NUTEK:s såddfinansiering spelar en viktig roll för teknikbaserade företag i tidig utvecklingsfas. Drygt 40 procent av de teknikbaserade företagen har fått finansiellt stöd från NUTEK. Med teknikbaserade företag avsågs i studien venture capitalbolagens portföljföretag och företag som fått finansiellt stöd från Industrifonden åren 1992 – 1997 eller noterats på SBI-listan eller Innovationsmarknaden t.o.m. 1997. Under 1998 var 89 procent% av de ca 18 700 kunderna inom NUTEK:s service "Startlinjen" nöjda eller mycket nöjda med servicen. Andelen har ökat från 85 procent% föregående år. Inom verksamheten "Euro Info Centre" var andelen nöjda eller mycket nöjda kunder 91 %procent, vilket är samma resultat som föregående år. ALMI:s kunderföretag har vuxit klart snabbare än övriga småföretag i Sverige enligt ALMI:s och SCB:s utvärderingsmaterial. Materialet indikerar att kundföretagenALMI:s kunder har kunnat ökat sin omsättning med 86 procent% och antalet anställda med 57 procent, samt att%. en mycket stor andel Ca 77 % av ALMI:s kunder (ca 77 procent) anser att deras företag har utvecklats positivt till följd av samarbetet med ALMI. De 24 Lokala Kooperativa utvecklingscentra (LKU) lämnar hjälp i form av gratis rådgivning och information till personer som vill starta kooperativa företag. Totalt har 329 kooperativa företag startats under 1998 med ca 1000 anställda efter att ha fått information och gratis rådgivning. Både aktiviteterna i Sveriges Rese- och Turistråd AB och i Turistdelegationen kännetecknas av att effekterna av insatserna uppnås först på längre sikt. Utvecklingen av turismen påverkas inte bara av de statliga insatserna på området utan också av bl.a. väderlek, prisnivå och olika idrotts- och kultursatsningar. Under 1998 ökade antalet utländska besökare med 4,9 % jämfört med 1997. Campingnätterna minskade med 1,4 % och övriga gästnätter ökade med 8,4 %. Den ökade marknadsföringen från Sveriges Rese- och Turistråd AB 1997, OS-marknadsföringen för Stockholm 2004 och för Stockholm som kulturhuvudstad 1998 bedöms ha påverkat utvecklingen positivt. Den regniga sommaren 1998 förklarar minskningen vad avser campingutvecklingen. De första fyra månaderna 1999 har varit gynnsamma för den svenska rese- och turistindustrin. Antalet utländska gästnätter i hotell, stugor och vandrarhem har under perioden ökat med 6 %. Turistdelegationen har genom sitt fortsättafortsattta arbete med att genomföra handlingsprogrammet för utveckling av svensk turism bidragit till att öka den samverkan som är nödvändig för turismens utveckling. Efterfrågan på geoinformation och på SGU:s uppdragsverksamhet har under året legat väl i nivå med tidigare år. Förändringen av Bergsstaten har möjliggjort en betydande effektivisering. 35.3.4 Regeringens slutsatser Regeringen bedömer att verksamheten under 1998 i stor utsträckning har bidragit till att uppfylla de mål som finns för verksamhetsområdet. Regeringen anser att den verksamhet som bedrivs inom NUTEK:s program för såddfinansiering är särskilt intressant eftersom den inte konkurrerar med privata aktörer utan medverkar till att minska det finansiella gap som finns mellan en affärsidé och en kommersiellt gångbar tjänst eller produkt. Förutom utredningen om statens åtgärder för att främja fler och växande företag kommer bl.a. dessa erfarenheter utgöra ett viktigt underlag vid en omprövning av statens näringspolitiska insatser nästa år. 35.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelserna för år 1998 avseende myndigheter inom verksamhetsområdet. 35.5 Anslag A1 Närings- och teknikutvecklings- verket: Förvaltningskostnader Tabell 35.2 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 232 997 Anslags- sparande 23 161 1999 Anslag 214 287 Utgifts- prognos 237 448 2000 Förslag 223 209 2001 Beräknat 219 046 1 2002 Beräknat 222 563 2 1Motsvarar 215 709 tkr i 2000 års prisnivå. 2Motsvarar 215 709 tkr i 2000 års prisnivå. Regeringens överväganden NUTEK svarar för statliga insatser för att främja teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av små och medelstora företag samt balanserad regional utveckling. I anslutning härtill skall verket genomföra utrednings- och utvärderingsverksamhet. Inom sina verksamhetsområden skall verket uppfylla de miljömål som regeringen beslutar. En övergripande näringspolitisk frågeställning är hur Sverige i framtiden skall kunna stärka sin position bland industriländerna. NUTEK skall därför identifiera outnyttjade möjligheter till förnyelse och tillväxt samt försöka överkomma befintliga hinder. Näringslivets utveckling skall ske med bibehållande av regional balans och i samklang med miljön. Verkets övergripande mål ligger fast. Ständigt pågående förändringar i omvärlden innebär att NUTEK behöver vidareutvecklas och dess olika verksamhetsområden integreras. De möjligheter som skapas genom ökad fokusering innebär att NUTEK kan identifiera nya nischer och insatser där myndighetens kompetens och ekonomiska resurser ger bästa möjliga utbyte samtidigt som vissa av dagens aktiviteter avvecklas. Strukturella förändringar innebär att arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik, regionalpolitik och näringspolitik får allt fler beröringspunkter samtidigt som det finns en allmän trend mot ökad regionalisering. Dessa förändringar förstärker NUTEK:s roll som nationell samordnare och expert. Rollen att initiera, driva och analysera näringspolitiska pilotprojekt blir allt viktigare. Tjänstesektorns ökade vikt i förhållande till rent industriell verksamhet innebär också nya utmaningar för myndigheten. NUTEK skall vara nationell samordnare för innovationspolitik, regionalpolitik, småföretagspolitik, teknikpolitik samt för teknisk forskning och utveckling. Myndigheten skall också, som nationellt expertorgan, följa näringslivets utveckling, ha en bred bevakning av näringspolitiken och även granska hur förändringar i omvärlden påverkar näringslivets villkor i Sverige. NUTEK har fått i uppdrag att medverka i överläggningar kring de regionala tillväxtavtalens innehåll, genomförande och finansiering. NUTEK:s omfattande nätverk skapar goda förutsättningar för att initiera och genomföra tidsbegränsade program som kräver en nationell kraftsamling av samverkande centrala aktörer i olika landsdelar. De anslag som helt eller delvis berör NUTEK är: UO19 Regional utjämning och utveckling - A1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder - A2 Landsbygdslån - A5 Transportbidrag - A8 Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden 1995-1999 - A11 Regionalpolitiska insatser - A12 Medel för tillfälligt småföretagsstöd - A11 Regionalpolitiska infrastrukturprojekt m.m. från budgetåret 1999. UO 24 Näringsliv - A1 NUTEK:s Förvaltningskostnader - A2 Småföretagsutveckling - A3 Stöd till kooperativ utveckling - A8 Fortsatt program för småföretagsutveckling förnyelse och tillväxt - D1 Teknisk forskning och utveckling - G1 Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m. Medel som disponeras av NUTEK under vissa anslag inom UO19 och UO24 får, med beaktande av övriga för respektive anslag förknippade villkor och ändamål, användas för medfinansiering av åtgärder inom regionala tillväxtavtal. Resultatinformation/Resultatbedömning Överväganden och resultatinformation om NUTEK:s olika verksamheter redovisas i anslutning till verksamhetsområdena småföretagsutveckling, teknisk forskning och utveckling samt under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 1998. Slutsatser Regeringen har vid sin beräkning av NUTEK:s förvaltningsanslag tagit hänsyn till pris och löneomräkning. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 707 000 kr. NUTEK har för åren 2000-2002 äskat ca 5 miljoner kronor per år för investeringar i ett nytt projekthanteringssystem som ersätter de nuvarande Stins och Peanuts vilka inte längre fyller de krav som ställs. Regeringen anser att sådana investeringar är motiverade. Regeringen föreslår att anslaget A1 Närings- och teknikutvecklingsverket förvaltningskostnader tillförs 5 miljoner kronor år 2000. Finansieringen sker genom neddragning av anslaget A1 Allmänna Regionalpolitiska åtgärder under utgiftsområde 19 och anslaget D1 Teknisk forskning och utveckling under utgiftsområde 24 med 2,5 miljoner kronor vardera för år 2000. Vidare tillförs anslaget A1 Närings- och teknikutvecklingsverket förvaltningskostnader 2,5 miljoner kronor för att integrera verksamheten vid Nationellt resurscentrum för kvinnor. Finansiering sker genom att anslaget A1 Allmänna Regionalpolitiska åtgärder under utgiftsområde 19 tillfälligt minskas med motsvarande belopp. Den verksamhet som bedrivs inom projektet Nationellt resurscentrum för kvinnor (NRC) avses bli en del av NUTEK:s ordinarie verksamhet. Regeringen avser att ge NUTEK i uppdrag att se över hur detta bör ske. Avsikten är att verksamheten skall ligga i linje med regeringens jämställdhetspolitik. Regeringen anser att till verksamheten bör det knytas ett råd eller en referensgrupp. Tabell 35.3 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 214 287 Pris-och löneomräkning 715 Justering av premier för statens avtalsförsäkringar 707 Överföring från anslaget D1 2 500 Överföring från anslaget A1.UO19 5 000 Förslag 2000 223 209 A2 Småföretagsutveckling Tabell 5.4 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 105 894 Anslags- sparande 48 139 1999 Anslag 196 062 1,2 Utgifts- prognos 161 000 2000 Förslag 189 062 2001 Beräknat 190 062 2002 Beräknat 134 062 1 Varav 12 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. 2 Anslaget föreslås ökas med 5 000 tkr på tilläggsbudget. Syftet med verksamheten är att underlätta utveckling och tillväxt inom småföretagssektorn, så att antalet livskraftiga och växande småföretag ökar. Från anslaget täcks kostnader för dels verksamhet med information, rådgivning och finansiering genom ALMI Företagspartner AB:s regionala utvecklingsbolag, dels vissa centrala insatser på småföretagsområdet genom främst NUTEK, bl.a. inom områdena internationalisering och innovationsfrämjande åtgärder, däribland s.k. såddkapital samt insatser för att främja kvinnors företagande. Regeringen föreslår att ytterligare medel anvisas för ändamålet på tilläggsbudget för budgetåret 1999. Regeringens överväganden Resultatinformation Under 1998 har NUTEK bl.a. fortsatt sin verksamhet med miljöstyrning i småföretag, EU:s kontaktmässor och kvinnors företagande. NUTEKs redovisning av invandrarkvinnors deltagande i aktiviteter inom programmet Företagsutveckling visar att uppgifter om i vilken utsträckning målgruppen nås i stor utsträckning saknas. Man konstaterar också att det finns en alltför begränsad kunskap om kvinnor bland invandrarföretagare och deras villkor. Ett antal åtgärder föreslås för att förbättra kunskapen om invandrarkvinnors företagande, ge ett förbättrat analysunderlag samt stärka dessa gruppers deltagande i aktiviteterna inom programmet. ALMI har i enlighet med regeringens önskemål intensifierat sin samverkan med lokala kooperativa utvecklingscentra och beaktat kooperativa företags behov av rådgivning och finansiering. Med medel från detta anslag stödjer staten även verksamheten i Stiftelsen Svensk Industridesign. Verksamheten inriktas på åtgärder som främjar kunskap och kompetens inom industriellt inriktad design i syfte att öka lönsamheten och därmed tillväxten i svenskt näringsliv. Designfrämjande verksamhet i små och medelstora företag uppmärksammas särskilt. Stiftelsen Svensk Industridesign samarbetar med bl.a. ALMI Företagspartner AB för att få ut information och rådgivning i de olika regionerna. Samarbetet mellan NUTEK och Stiftelsen Svensk Industridesign bör vidare utvecklas. I det föregående (avsnitt 5.3.3) redovisas effekter av den verksamhet, som bedrivs med medel från anslaget. Det gäller främst ALMI:s och NUTEK:s småföretagsinsatser. Slutsatser Regeringen förordar att verksamheten med medel från anslaget Småföretagsutveckling under 2000 bedrivs enligt i huvudsak oförändrade riktlinjer. Riksdagen har tidigare, i enlighet med vad som anförts i 1998 års ekonomiska vårproposition, beslutat om en ökad betoning vid främst verksamheten med såddkapital. Det innebär en ökning av resurserna med totalt 150 miljoner kronor under perioden 1999 – 2001. Dessutom krävs ökade resurser för att fortsätta regelförenklingsarbetet genom SimpLex samt insatser för att främja entreprenörskap i skolan. Näringsdepartementet har som tidigare nämnts initierat en översyn av statens aktörer och deras åtgärder och program för ökad tillväxt och sysselsättning. Utredningen skall se över mindre företags behov av statliga insatser för att växa och utvecklas, utvärdera viktiga näringspolitiska småföretagsåtgärder som genomförs idag och ge förslag till hur framtida statliga insatser för att främja tillväxt bland främst småföretag och hur insatserna kan samordnas för att förenkla för företagen. Regeringen avser att redovisa sina ställningstaganden under år 2000. Tabell 5.5 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 184 0621 Ökat resursbehov 5 000 Förslag 2000 189 062 1 Till detta kommer 12 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. A3 Stöd till kooperativ utveckling Tabell 5.6 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 15 662 Anslags- sparande 1 703 1999 Anslag 16 500 Utgifts- prognos 18 203 2000 Förslag 20 000 2001 Beräknat 20 000 2002 Beräknat 20 000 En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1998 visar att anslaget Stöd till kooperativ utveckling inte helt tagits i anspråk. Vid ingången av innevarande budgetår fanns ett anslagssparande om 1,7 miljoner kronor. Det beror på tidsförskjutning mellan beslut och utbetalning av anslag samt sparande för att finansiera en national informationssatsning om den kooperativa företagsformen under 1999. Anslaget disponeras idag för statsbidrag till kooperativ utveckling. Föreskrifter om detta finns i förordningen (1998:1633) om statsbidrag till kooperativ utveckling. Statsbidrag kan enligt förordningen ges till kostnadsfri information och rådgivning om kooperativt företagande. Regeringens överväganden Resultatinformation Regeringen har beslutat om riktlinjer för stödet till kooperativ utveckling. De redovisade målen är att öka sysselsättningen genom bildande av kooperativa företag samt säkerställa en jämn tillgång till kooperativ rådgivning av hög kvalitet i hela landet. De verksamhetsmål som redovisas i riktlinjerna för stödet är att ge allmänheten tillgång till information om den kooperativa företagsformen, att rikta rådgivningsinsatserna till bildande av kooperativa företag som skapar nya arbetstillfällen samt främja utvecklingen av kooperativa verksamheter som stärker medborgarnas inflytande som medborgare och konsumenter. Stödet fördelas till för närvarande 24 lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU) som finns utspridda i landet. De lokala kooperativa utvecklingscentrumen fungerar som en del av parnerskapet i länen i syfte att skapa tillväxt och ökad välfärd. Dessa har till uppgift att sprida information om den kooperativa företagsformen samt ge stöd och råd till personer som vill starta nya företag. LKU:na skall återrapportera verksamheten utifrån de riktlinjer för stödet som angivits ovan. Resultatet för år 1998 visar bl.a. att genom information och rådgivning från LKU startades det 329 kooperativa företag med c:a 1 000 nya arbetstillfällen. För år 1998 har 14 miljoner kronor ur anslaget fördelats till landets 24 LKU för kostnadsfri information och rådgivning samt 2,5 miljoner till centrala åtgärder för att bl.a. öka kunskapen om den kooperativa företagsformen bland de myndigheter som har till uppgift att stödja nyföretagande. Som ett led i detta beslutade regeringen under hösten 1998 genomföra pilotsatsningar i Blekinge och Västra Götalands län. Statskontoret har på uppdrag av regeringen utvärderat pilotsatsningen (1999:5). Rapporten visar att intresset för kooperativa frågor har ökat hos såväl organisationer som hos allmänheten genom informationssatsningen. Slutsatser Regeringen ser som en av sina mest prioriterade uppgifter att underlätta start av små företag och därmed öka sysselsättningen. Regeringen ser det också som viktigt att stärka kunskapsbildningen om den kooperativa företagsformen samt öka kunskapen om kooperativt företagande hos i första hand myndigheter och andra organ som har till uppgift att stödja nyföretagande. Statskontorets rapport (1999:5) visar att erfarenheterna av informationssatningen i pilotlänen Blekinge och Västra Götaland är positiva. Regeringen har därför beslutat att genomföra en nationell informationssatsning om den kooperativa företagsformen hösten 1999 och första kvartalet 2000 under namnet Starta eget tillsammans. Projektets mål är bl.a. att antalet grupper i rådgivning och startade företag ska öka med minst 50 % fram till årsskiftet 2000/2001 jämfört med 1998. Regeringen föreslog i den ekonomiska vårpropositionen att stödet till kooperativ utveckling skall öka med 3,5 milj årligen år 2000- 2002. Regeringen bedömer att informationssatsningen sannolikt leder till en större efterfrågan rådgivningstjänster i hela landet. Rapporter visar att intresset för kooperativt företagande är stort, inte minst bland kvinnor, och att nya arbetstillfällen kan skapas till en låg kostnad. Regeringen anser att statsbidraget till kooperativ utveckling liksom tidigare bör koncentreras till kostnadsfri information och rådgivning. En viss del av medlen bör även användas till gemensam kompetensutveckling för LKU systemet. Det ökade stödet och effekterna av informationssatsningen ställer krav på en god kvalitet på den rådgivning som LKU- rådgivarna lämnar. Detta förutsätter att rådgivarnas kompetensutvecklingsbehov tillgodoses. Regeringen har under innevarande budgetår beviljat NUTEK medel för genomförande utbildningar och andra åtgärder för att säkerställa en god kompetensutveckling i LKU organisationen. Stödet till kooperativ utveckling fördelas idag genom beslut i regeringen. Regeringen anser det lämpligt att beslut om stödet överförs till NUTEK från och med år 2 000. A4 Turistfrämjande Tabell 35.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 80 296 Anslags- sparande 2 767 1999 Anslag 80 511 Utgifts- prognos 83 278 2000 Förslag 81 461 2001 Beräknat 81 918 1 2002 Beräknat 83 473 2 1 Motsvarar 80 461 000 kronor i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 80 461 000 kronor i 2000 års prisnivå. Turistdelegationen är central förvaltningsmyndighet för turistfrågor. Verksamheten inom turistområdet bedrivs dels i Turistdelegationen, dels i det av staten och turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese- och Turistråd AB. Regeringens överväganden Resultatinformation Sveriges Rese- och Turistråd AB svarar för övergripande marknadsföring och information utomlands av Sverige som turistland. Turismens betydelse för tillväxten och sysselsättningen kan avläsas i turistsatelliträkenskaperna. Resultatet för år 1997 redovisas under hösten 1999. I samband med bildandet av Sveriges Rese- och Turistråd AB upprättades ett avtal mellan staten och turistnäringen. För att tydliggöra finansieringen av bolagets verksamhet har denna del i avtalet omförhandlats. Sveriges Rese- och Turistråd AB har påbörjat en omstrukturering av sin verksamhet för att få större flexibilitet och lägre fasta kostnader. Färre fasta kontor utomlands och en mer flexibel organisation genom ett ökat användande av modern informationsteknik gör det bl.a. möjligt att få en bredare och mer kostnadseffektiv representation utomlands och att medel frigörs till marknadsföringsaktiviteter. Under år 1998 har Turistdelegationen bedrivit sin verksamhet med utgångspunkt i de strategiska riktlinjer som lades fram år 1996 i handlingsprogrammet för utveckling av svensk turism. Verksamheten bedrivs huvudsakligen genom olika projekt för samverkan och kunskapsutveckling, marknadsinformation, statistik samt genom utredningsarbete och skapande av gemensamma nationella strategier och metoder för utvecklingen av svensk turism. Turistdelegationen fick under våren 1998 regeringens uppdrag att medverka i överläggningar om de regionala tillväxtavtalens innehåll, genomförande och finansiering. Ett samarbete har därefter intensifierats med regionerna kring turismen som ett område för utvecklingsåtgärder enligt intentionerna i tillväxtavtalen. Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har minskats med 66 000 kronor. Det av riksdagen våren 1995 beslutade övergripande målet för turistpolitiken, att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring, bör ligga fast. De strategiska riktlinjer som lagts fram i det handlingsprogram som Turistdelegationen utarbetat bör även fortsättningsvis utgöra en grund för arbetet med att utveckla den svenska turistnäringen. Sveriges Rese- och Turistråd AB skall för att främja tillväxten och utvecklingen i Öresundsregionen använda 1 000 000 kronor av anslaget för att genomföra riktade insatser för att främja turismen i regionen. Tabell 35.8 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 80 511 Pris- och löneomräkning 16 Justering av premier -66 Överföring från anslaget G4 Avgifter till vissa internationella organisationer 1 000 Förslag 2000 81 461 A5 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. Tabell 35.9 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 173 719 Anslags- sparande 26 397 1 1999 Anslag 187 993 Utgifts- prognos 189 816 2000 Förslag 139 714 2 2001 Beräknat 141 922 3 2002 Beräknat 144 255 4 114 397 har levererats in till staten 2 25 mkr för oljelagerdelen kommer att tillföras genom särskilt regeringsbeslut. 3 Motsvarar 139 714 tkr i 2000 års prisnivå. 4 Motsvarar 139 714 tkr i 2000 års prisnivå. Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. I detta ingår att vara chefsmyndighet för Bergsstaten, den myndighet som utfärdar tillstånd och bedriver tillsyn enligt minerallagen (1991:45). SGU har uppdraget att förvalta och miljösäkra statens civila beredskapslager av olja inkl. anläggningar och annan statlig egendom som används för lagringen. SGU är vidare ansvarig för miljösäkring av det statliga gruvfältet i Adak. Av myndighetens anslagssparande har 14,4 miljoner kronor från oljelagerdelen dragits in. Resterande anslagssparande kommer successivt att tas i anspråk för digitalisering, kartering och kompetensutveckling. Regeringens överväganden Resultatinformation För den geologiska undersökningsverksamheten följer producerade volymer plan, även om årsmålen inte nåtts för samtliga discipliner. Undersökningsverksamheten är fortfarande påverkad av den omstrukturering som genomfördes åren 1996 och 1997. Omorienteringen mot nya mål har inletts. SGU:s expertroll inom mineralhanteringen har bidragit till utredningar bl.a. om ballast-, sten- och industrimineralindustrin. Miljöfrågorna har fått en allt större betydelse i verksamheten både internt och externt bl.a. genom arbetet med de nya nationella miljömålen och sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Genom oljelagerdelen har värdefull kompetens tillförts på miljöområdet. Hos Bergsstaten har antalet tillstånd ökat liksom den tillståndsgivna arealen. Handläggningstiderna är på väg mot de uppsatta målen för år 2000 dvs. 6 månader. Idag är väntetiderna för nya undersökningstillstånd 9 månader i Luleå och 3 månader i Falun. För förlängning av tillstånd är väntetiderna 3 månader både i Luleå och Falun. Den administrativa och ekonomiska samordningen av oljelagerdelen och SGU har nu huvudsakligen slutförts. SGU har hyrt ut oljelagringskapacitet i de anläggningar som skall hållas i malpåse av beredskapsskäl, intäkterna för detta har väl täckt driftskostnaderna. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 35.10 Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt- Kostnad) Utfall 1998 (varav tjänsteexport) 18 829 (1 624) -19 024 (-1 605) -195 (19) Prognos 1999 (varav tjänsteexport) 15 400 (1 200) -15 300 (-1 150) 100 (50) Budget 2000 (varav tjänsteexport) 17 000 (1 000) -16 900 (-950) 100 (50) Slutsatser SGU arbetar nu framgångsrikt med att ställa in den geologiska undersökningsverksamheten mot de nya övergripande mål som nämndes i förra årets budgetproposition. I detta ingår även att klarlägga och utvärdera användarnas behov och faktiska användning av olika typer av geoinformation. För elva befolkningstäta områden, där 60 % av Sveriges befolkning bor, och för malmpotentiella områden kommer att utarbetas särskilt avpassad geologisk information. För övriga regionala områden kommer det att finnas mer översiktliga geologiska databaser. Arbetet vid Bergsstaten bedöms vara intensivt även under år 2000. Myndighetens externa kontakter med prospektörer, länsstyrelser, kommuner och enskilda markägare håller successivt på att utvecklas. Servicen förbättras genom att viss information görs tillgänglig elektroniskt samt genom förbättrat informationsmaterial till markägare och allmänhet. Inom oljelagerdelen kommer utförsäljningen av petroleumprodukter att slutföras under år 1999. Försäljning av anläggningar och materiel kommer att pågå under hela år 2000. Myndigheten har begärt regeringens medgivande att få sälja även de tre oljelagringsanläggningar som hålls för det civila försvarets beredskapsbehov t.o.m. år 2004. Energimyndigheten har yttrat sig och menar att ett statligt ägande av dessa anläggningar inte är nödvändigt under förutsättning att sådana villkor uppställs att handlingsfriheten inom oljeförsörjningsområdet för att trygga krigstida behov behålls intakt. Regeringen har för avsikt att medge SGU att sälja anläggningar med dessa förutsättningar. SGU har på regeringens uppdrag lämnat förslag till vilka övriga oljelagringsanläggningar inom den statliga sektorn som med förbättrad effektivitet skulle kunna förvaltas och miljösäkras av SGU. Regeringen har för avsikt att överväga förändrat huvudmannaskap och miljösäkringsansvar inom den statliga sektorn för ett mindre antal anläggningar. Oljelagerdelen av förvaltningsanslaget beräknas minska i takt med att de tömda lagren miljösäkras. Miljösäkringstakten är svår att överblicka då den delvis är beroende av beslut från tillståndsgivande myndigheter. Regeringen är dock angelägen att få till stånd ytterligare effektivisering av oljelagerdelen inom SGU så att en successiv avveckling tydligare kan redovisas. Anslaget innehåller ej medel till förvaltning av oljelagerdelen från år 2000. För budgetåret 2000 kommer SGU att tillföras 25 miljoner kronor för oljelagerdelen genom ett särskilt regeringsbeslut. Regeringen återkommer därefter till detta i 2000 års vårproposition. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensationen för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 10 921 000 kronor Tabell 35.11 Beräkning av anslaget för 2000 Anslag 1999 187 993 Pris och löneomräkning 3 269 Justering av premier 10 921 Minskat anslag oljelagerdelen -62 469 Förslag 2000 139 714 A6 Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning Tabell 35.12 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 4 164 Anslags- sparande 1 782 1999 Anslag 4 786 Utgifts- prognos 4 707 2000 Förslag 4 831 2001 Beräknat 4 910 2002 Beräknat 4 993 Anslaget disponeras av SGU för att främja och stödja riktad geovetenskaplig grundforskning och tillämpad forskning. Anslagssparandet beror på beslutade fleråriga FoU-projekt. Regeringens överväganden Resultatinformation Under året har 17 projekt av 57 inlämnade ansökningar fått stöd. Projekten omfattar olika områden bl.a. miljögeologi, jordarts- och berggrundsgeologi samt malmgeologi. Inom det senare området har tre projekt fått stöd bl.a. forskning rörande guldmalmer vilket ökar kunskapsbasen om sådana malmers till- och förekomst i svensk berggrund. Ett annat projekt har behandlat malmbildningsprocesser i de större malmprovinserna i Sverige. Ett projekt har utvecklat metoder för differentiering av salta grundvatten i Sverige, vilket är problem i många kustnära, tätbebyggda områden. Den maringeologiska verksamheten kommer att kunna effektiviseras genom ett projekt som utvecklat system för analys av sedimentlager. Slutsatser Vid SGU finns landets största samlade geovetenskapliga kompetens och grunddata. Genom samverkan med universiteten kan stödet på ett effektivt sätt riktas mot för Sverige relevanta områden. Därigenom skapas en naturlig och nära kontakt mellan tillämpad forskning och grundforskning inom det geovetenskapliga området. SGU har i sitt budgetunderlag begärt extra medel med motiveringen att intresset och efterfrågan av projektmedel sedan starten har varit större än tillgången på medel. SGU tillhör de myndigheter vars FoU- verksamhet granskas i en pågående utredning om hur näringsdepartementets myndigheter bättre kan organiseras med hänsyn till innovationssystemet och därmed samhällets utveckling och tillväxt. Regeringen har för avsikt att senare återkomma till riksdagen i denna fråga. Tabell 35.13 Beräkning av anslaget för 2000 Anslag 1999 4 786 Pris och löneomräkning 45 Förslag 2000 4 831 A7 Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av oljelagringsanläggningar m.m. Tabell 35.14 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 37 038 Anslags- sparande 39 962 1999 Anslag 35 000 Utgifts- prognos 40 687 2000 Förslag 40 000 2001 Beräknat 40 000 2002 Beräknat 40 000 Anslaget disponeras av SGU för att täcka kostnader för efterbehandling av tömda oljelagringsanläggningar och det statliga gruvfältet i Adak, Malå kommun. Anslagssparandet beror huvudsakligen på svårigheter att planera när nödvändiga tillstånd erhålls från miljödomstolarna. Regeringens överväganden Resultatinformation Miljökonsekvensutredningar har genomförts för 29 oljelagringsanläggningar. Vattendomsansökan har lämnats in för 13 anläggningar. Vid halvårsskiftet var hydraulisk avledning installerad vid fem anläggningar och arbeten kommer att påbörjas vid ytterligare två anläggningar under hösten. För en anläggning har avvecklingen slutförts dvs. anläggningen har miljösäkrats, utrustningen demonterats och markinnehavet sålts. Vid ytterligare några anläggningar pågår den slutliga avvecklingen av utrustning och mark. Slutsatser Miljösäkringsarbetet för oljelagringsanläggningarna har gått in i en fas där det fortsatta utredningsarbetet kompletteras med upphandling och genomförande av entreprenadarbeten. Miljösäkringsinsatserna beräknas fortgå på nuvarande nivå t.o.m. år 2002. Därefter beräknas kvarstå drygt tio anläggningar, vilka av skilda skäl måste avvecklas senare bl.a. av den orsaken att miljösäkringen kräver en vidareutvecklad teknik. Verksamheten kommer därefter att kunna bedrivas på en lägre nivå. Detta gäller även efter ett framtida övertagande av ansvaret för miljösäkring av ytterligare ett mindre antal oljelagringsanläggningar inom den statliga sektorn vilket nämnts under slutsatserna för SGU:s förvaltningsanslag. Oljelagerdelen av SGU:s förvaltningsanslag A5 och anslaget A7 hänger nära samman. Denna del av förvaltningsanslaget kommer att minska i takt med att anläggningarna miljösäkras. Regeringen har för avsikt att besluta att 25 Mkr av 1998 års anslagssparande avdelas till SGU:s förvaltningskostnader för oljelagringsverksamheten under år 2000. Det finns tillkommande utgiftsbehov för arbetet med miljösäkring av oljelager. Regeringen återkommer till detta i 2000 års vårproposition. Tabell 35.15 Beräkning av anslaget för 2000 Anslag 1999 35 000 Anslagsökning 5 000 Förslag 2000 40 000 A8 Fortsatt program för småföretags- utveckling, förnyelse och tillväxt Tabell 5.16 Anslagsutveckling Tusental kronor 2000 Förslag 180 000 1 2001 Beräknat 0 2002 Beräknat 0 1 Nytt anslag. Riksdagen fattade beslut om att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på 1 000 000 000 kr. Tolfte huvudtitelns reservationsanslag A16 Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt från budgetåret 1995/96 upphör vid utgången av 1999. Enligt 1999 års ekonomiska vårproposition fortsätter det tidigare aviserade programmet för småföretagsutveckling (prop. 1995/96:222). För ändamålet föreslås 180 000 000 kr anvisas på reservationsanslaget A8 Fortsatt program för småföretagsutveckling förnyelse och tillväxt. I syfte att stärka näringslivets tillväxt och för att öka sysselsättningen bör programmet förlängas. Regeringen avser att på olika sätt stimulera småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt, bl.a. genom satsning på industriella utvecklingscentra, stöd till skogsnäringen, miljöteknik, universitet och högskolor m.m. En treårig försöksperiod med industriella utvecklingscentra (IUC) har genomförts. Regeringen bedömer att dessa IUC bör erhålla fortsatt finansiering för år 2000 och att antalet utökas. En pågående utvärdering kommer att ge grund för regeringens vidare ställningstagande i nästkommande budgetproposition. Beträffande stöd till skogsnäringen har under 1998 totalt 14 projekt om ca 30 miljoner kronor beviljats. I 75 % av de beviljade projekten medverkar institut och högskolor framför allt med industriell, tillämpad forskning. Programmet förväntas ge en ökad kompetenshöjning och teknisk utveckling inom skogsnäringen så att träets konkurrenskraft stärks, speciellt vad gäller export av förädlade träprodukter. Regeringen bedömer att programmet särskilda utvecklings- och tillväxtinsatser som delvis finansierats med anslaget A16 Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt har haft positiva sysselsättnings- och företagsutvecklande effekter i hela landet. A9 Miljöteknikdelegationen Tabell 35.17 Anslagsutveckling Tusentals kronor 2000 Förslag 10 000 1 2001 Beräknat 0 2002 Beräknat 0 1 Nytt anslag Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik, med representanter från företag, forskningsmiljöer och offentliga institutioner inrättades i september 1996. Delegationen har hittills finansierats med 20 miljoner kronor från tolfte huvudtitelns anslag A16 Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt samt med 20 miljoner kronor från fjortonde huvudtitelns anslag A8 Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning. Delegationens uppdrag är att stimulera utveckling, upphandling och introduktion av miljöanpassade produkter och teknik för att nå en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationen har valt att arbeta inom fyra prioriterade insatsområden. Dessa utgörs av ekologiskt återställande av mark, transporter, byggsektorn samt livsmedel och lantbruk. Utöver de prioriterade områdena genomför delegationen områdesövergripande projekt med syfte att generellt främja kommersialisering av miljöanpassade produkter och processer. Miljöteknikdelegationen tilldelas 10 miljoner kronor för att fortsätta och utveckla sitt uppdrag under år 2000. Förutom att fortsatt verka för en positiv miljödriven teknikutveckling uppdras även åt delegationen att verka för exportfrämjande insatser på området miljöanpassade produkter och teknik. Regeringens överväganden Resultatbedömning Miljöteknikdelegationen har utfört sitt arbete enligt regeringens intentioner och har positivt bidragit till utvecklingen inom miljöteknikområdet. Bland de projekt som genomförts kan nämnas demonstrationer och verifieringar av marksaneringstekniker, tekniker för miljöanpassningar av enskilda avlopp samt en nationell miljötekniktävling för att lyfta fram miljöanpassade innovationer. Kravspecifikationer har tagits fram för smörjfetter, tvåtaktsoljor, inomhusfärger på trä samt gödselspridare. Teknikupphandling har påbörjats av bränsleflexibla småbilar. Erfarenheter av de verktyg och arbetssätt delegationen använt har sammanställts. En begränsad kartläggning av svenska spjutspetskompetenser och inom miljöanpassad teknik, varor och tjänster har påbörjats. denna ska matchas mot den analys av efterfrågan på miljöanpassade varor och tjänster på en rad internationella marknader som görs parallellt. Delegationens uppdrag förlängs t.o.m. år 2000 och utvidgas till att även omfatta exportfrämjande insatser för miljöanpassade produkter och teknik. 35.6 Övrig statlig verksamhet Inom näringspolitiken finns i dag ett flertal former av riskfinansiering som alla har till syfte att komplettera de privata marknaderna för lån, garantier och egenkapitalförsörjning. Olika former av lån från ALMI utgör ett exempel på sådana statliga insatser, som finns beskrivet inledningsvis under Näringspolitik. Stiftelsen Norrlandsfonden har möjlighet att lämna skilda slag av lån med hög risk samt lånegarantier till främst småföretag i de fem norrlandslänen. Stiftelsen Industrifonden, med ett kapital på sammanlagt ca 3,5 miljarder kronor, arbetar med att dels finansiera industriföretags produktutvecklings- och marknadsföringsprojekt med bl.a. risklån och garantier, dels förstärka småföretags ägarkapital. Fonden har idag olika slag av engagemang i ca 210 företag. Stiftelsen Svensk-norsk Industrifond (SNI) har som målsättning att stärka samarbetet mellan svensk och norsk industri genom finansiering av industriella utvecklingsprojekt. De projekt som prioriteras är de med hög risk som har möjlighet till snabb kommersiell succé. Fonden erbjuder lån till produkt- och marknadsutveckling och kan även tillskjuta ägarkapital i enskilda företag. En förutsättning för lånefinansiering från SNI är att minst en svensk och en norsk part deltar i ett avtalat samarbete. Stiftelsen Innovationscentrum har tilldelats 500 miljoner kronor från de f.d. löntagarfonderna. Medlen används främst för stöd till uppfinnare och innovatörer för produktutveckling i mycket tidiga skeden. Stödet lämnas i form av bl.a. villkorliga lån. 36 Teknologisk infrastruktur 36.1 Omfattning Inom verksamhetsområdet teknologisk infrastruktur återfinns ansvar för immaterial- och associationsrätt genom Patent- och registreringsverket (PRV) och Patentbesvärsrätten (PBR). Verksamhetsområdet omfattar även ansvar för teknisk provning och kontroll, legal mätteknik och ädelmetallkontroll samt bidrag till riksmätplatserna genom Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC). Inom verksamhetsområdet återfinns vidare ansvar för säkerhetsfrågor inom elområdet och Elsäkerhetsverket. Staten lämnar bidrag till den svenska standardiseringsorganisationen genom SIS – Standardiseringen i Sverige. Uppgifter inom statens ansvar för provnings- och mätteknisk forskning och utveckling utförs av Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB. 36.2 Utgiftsutvecklingen Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 160 192 178 157 159 162 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall De verksamheter som redovisats inom detta verksamhetsområde har hållit sig inom tilldelade budgetramar. Utflyttningen av PRV:s varumärkesavdelning till Söderhamn i början av 1998 har fört med sig produktionsstörningar på avdelningen, framförallt vad gäller handläggningen av varumärkesärenden. Förändringar Regeringen fattade under 1997 beslut om att Patent- och registreringsverkets varumärkesavdelning skulle utlokaliseras till Söderhamn under 1998 för att etablera statliga arbetstillfällen där mot bakgrund av nedläggningen av Hälsinge flygflottilj F 15. Ansvaret för Sprängämnesinspektionen och anslag B5 Sprängämnesinspektionen har fr.o.m. den 1 januari 1999 överförts till utgiftsområde 6 Totalförsvar. Ansvaret för Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) och anslaget B2 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet har överförts till Utrikesdepartementet. Mål Mål för verksamhetsområde Teknologisk infrastruktur är att - erbjuda en ändamålsenlig och kvalitativ service i immaterial- och associationsrättsliga frågor, - utveckla system som underlättar internationella erkännanden av provningar och certifieringar, - driva svenska intressen i det internationella och europeiska standardiseringsarbetet, - bidra till statens ansvar när det gäller medborgarnas skydd för liv, hälsa, egendom och miljö. 36.3 Resultatbedömning 36.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Utflyttningen av PRV:s varumärkesavdelning till Söderhamn i början av år 1998 har fört med sig produktionsstörningar på avdelningen, framförallt vad gäller handläggningen av varumärkesärenden. Stora delar av år 1998 har gått åt till flyttning och kompetensuppbyggnad vilket har lett till en låg produktivitet och till en ökning av ärendebalanserna under året. Efterfrågan på ackrediteringar från SWEDAC har ökat med påföljande nyanställningar. Arbetet med den internationella samstämmigheten i kontrollfrågor, mätteknik m.m. ökar i betydelse och blir mer resurskrävande. Harmoniseringssträvandena har positiva effekter för svenskt näringsliv. Riksmätplatserna har tillförts ökade resurser (15 miljoner kronor under bå 1999) och koncentrerats, med undantag från ett fåtal mätområden som fortsatt bedrivs vid Statens Strålskyddsinstitut (SSI), till AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) i Borås. Ett avtal har ingåtts mellan staten och SP avseende den framtida riksmätplatsverksamheten och ett särskilt metrologiråd har utsetts av regeringen. Därigenom har riksmätplatsverksamheten fått en större fokusering. Forskning och kompetensökning inom området kommer att öka. SWEDAC:s roll inom primärmetrologin har renodlats till att främst avse systemteknisk tillsyn hos riksmätplatserna. SWEDAC har också fått i uppdrag att ta fram och implementera ett system med referenslaboratorier inom kemisk metrologi. Genom bidrag till provnings- och mätteknisk FoU medverkar staten till framtagande av provningsmetoder och mätteknik som ligger till grund för bedömningar och fastställande av säkerhetsnivåer, hållfasthet, risker m.m. för främst produkter. I regelverk hänvisas till provningsmetoder för att visa om produkten uppfyller väsentliga krav. Detta sker genom s.k. bedömning av överensstämmelse av oberoende och ofta ackrediterade organ. Standardiseringssverksamheten skall bidra till att öppna marknader, höja produktiviteten och konkurrenskraften hos svenskt näringsliv samt bidra till att statens specifika ansvar för medborgarnas skydd för liv, hälsa och miljö tillgodoses. Elsäkerhetsverksamheten bedrivs för att förebygga av elektricitet orsakad skada på person och egendom samt störningar på radiokommunikation och näringsverksamhet inom området elektromagnetisk kompatibilitet (EMC). Inom området bedrivs verksamhet som skall svara för statliga insatser för att bygga upp, upprätthålla och utveckla en god säkerhetsnivå för elektriska anläggningar och elektrisk materiel samt medverka till en tillfredsställande elektromagnetisk kompatibilitet. 36.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området En riksmätplats ska inom sina mätområden ha hög kompetens och bästa möjliga utrustning inom landet för att långsiktigt kunna tillhandahålla korrekta och tillförlitliga mätningar. Med ökade resurser till riksmätplatserna har en koncentration kunnat genomföras. Därigenom har en sammanhållen verksamhet med gemensam forskningsmiljö och en klar ansvarsfördelning, ett nationellt metrologiskt institut, kunnat tillskapas i likhet med vad som är fallet i flertalet industriländer. Resursökningen har också möjliggjort nyanskaffning av mätteknisk utrustning samt ökad forskning och kompetensökning. Inom elsäkerhetsområdet har föreskrifter utarbetats som är nödvändiga för att elsäkerheten skall upprätthållas utan att de utgör hinder för den tekniska utvecklingen eller för handeln med andra länder. Revision av lågspännings-föreskrifterna och högspänningsföreskrifterna har pågått under året. Deltagande i standardiseringsarbete på internationell nivå har fortgått inom IEC och på europeisk nivå inom CENELEC via Svenska Elektriska Kommissionen (SEK). Vad beträffar tillsynen av elanläggningar har arbetet inriktats mot att motivera och bidra till att säkerställa att ägare och användare av elektriska anläggningar och elektrisk materiel iakttar elsäkerhetsföreskrifterna samt att elinstallationer utförs enligt gällande säkerhetsföreskrifter. Tillsynen på elmaterielområdet tillser att föreskrifter om kontrollordning, samt om utförande, handhavande och skötsel av elmateriel följs. 36.3.3 Effekter av insatserna Inom ramen för standardiseringsarbetet har Sverige tillsammans med övriga nordiska länder i betydande utsträckning vunnit gehör för nordisk installationspraxis och krav på installationsmateriel. Under perioden har beslut fattats om en ny policy vad gäller utredningar av elbränder. Verksamheten kommer med den nya uppläggningen att förbättra möjligheterna att bedöma olika brandrisker och därmed utgöra ett bättre underlag för prioriteringar både vad avser föreskriftsarbete och tillsyn. Under året har marknadskontrollen på fältet dvs. besök hos bl.a. tillverkare och importörer visat att det finns ett betydande antal produkter med elsäkerhetsbrister på marknaden. Beslut om försäljningsförbud eller andra krav på åtgärder har förhindrat att farliga produkter kommer till användning. 36.4 Revisionens iakttagelser Patent- och registreringsverket har erhållit en revisionsberättelse med invändning. PRV:s resultatredovisning uppfyller enligt revisionsberättelsen i väsentlig omfattning inte återrapporteringskrav enligt regleringbrev. Regeringen ser allvarligt på invändningen och avser att undersöka skälen till bristerna i resultatredovisningen och samtidigt göra en bedömning av återrapporteringskraven i myndighetens regleringsbrev. 36.5 Anslag B1 Patentbesvärsrätten Tabell 6.2 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 11 666 Anslags- sparande 1 946 1999 Anslag 11 801 Utgifts- prognos 12 475 2000 Förslag 13 040 2001 Beräknat 13 233 1 2002 Beräknat 13 434 2 1 Motsvarar 13 040 tkr i 2001 års prisnivå. 2 Motsvarar 13 040 tkr i 2002 års prisnivå. Patentbesvärsrätten (PBR) skall i egenskap av förvaltningsdomstol pröva överklaganden av beslut meddelade av Patent- och registreringsverket (PRV) enligt vad som föreskrivs i patentlagen eller med stöd därav utfärdade bestämmelser samt i mönsterskyddslagen, varumärkeslagen, namnlagen samt lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Vidare prövar PBR överklagande av beslut av statens växtsortnämnd enligt vad som föreskrivs i växtförädlarrättslagen. Anslaget motsvaras av inbetalningar från Patent- och registreringsverket till inkomsttitel 2529. Avgifter vid Patent- och registreringsverket. PRV:s verksamhet med patent, varumärken och mönster skall ge ett överskott motsvarande kostnaderna för Patentbesvärsrätten. Regeringens överväganden Resultatinformation Verksamhetsmålet för 1998 var för patentmålen en genomsnittlig behandlingstid på 1 år. Antalet inkommande patentmål har minskat under en lång följd av år. Till minskningen under senare år har främst bidragit det förhållandet att andelen av Patent- och registreringsverket (PRV) avslagna patentansökningar markant gått ned. Sett över en tioårsperiod har denna andel gått ned från ca 9 procent till ca 2 och 3 procent de senaste åren. Under 1998 låg andelen dock något högre (3,5 %) och detta gav en mindre ökning av måltillströmningen jämfört med året innan. Drygt 90 patentmål kom in detta året. PBR:s avverkning av patentmål under 1998 motsvarade på ett mål när tillströmningen och balansen inneliggande patentmål blev således i princip oförändrad (balans 112). Ärendebalansen har enligt PBR:s redovisning gått ned från 359 till 112 under en femårsperiod. PBR har också redovisat arbets- och kostnadsproduktivitet under en femårsperiod. Denna visar att arbetsproduktiviteten för patentmålen för 1998 var något lägre än åren innan. Nivån bedöms dock som tillfredsställande med hänsyn till den ökade belastning det innebär för det fåtal tekniska ledamöter som numera är anställda i domstolen att ta sig an allt vidare teknikområden. Redovisningen av kostnadsproduktiviteten visar styckkostnaden per mål i löpande priser och ger vid handen att kostnaden 1993/94 var 31,1 tkr/mål vilket ökat till 60,1 tkr/mål 1998. Totalkostnaden för patent 93/94 var 5 875,4(tkr) jämfört med 5 529,4 (tkr) 1998. Medelbehandlingstiden – uttryckt som kvoten mellan antalet inneliggande mål och under året avgjorda mål – var vid budgetårets slut för patentmålen som helhet ca 1,2 år Verksamhetsmålet i regleringsbrevet för de övriga besvärsmålen, dvs målen om varumärken, mönster, släktnamn och utgivningsbevis är detsamma som för patentmålen, en genomsnittlig handläggningstid på ett år. Denna grupp av mål domineras helt av varumärkesmålen, vilka 1998 svarade för 70 % av tillströmningen till PBR. Mönstermålen svarade för 20 % av tillströmningen och ca 10 % av namnmål och mål om utgivningsbevis. Antalet nya mål inom de sistnämnda kategorierna är sedan länge tämligen konstant med endast smärre årsvisa variationer. När det gäller varumärkesmålen har utvecklingen varit en annan. Antalet nya sådana mål har under 1990- talet ökat från strax under 150 mål 1990 till över 600 mål 1997. Ökningen under perioden kan framför allt hänföras till att en allt större andel av verkets beslut i dessa ärenden kommit att överklagas. Andelen överklaganden var 1991 ca 1,8%, 1995 ca 4,8 % och 1997 steg andelen oväntat ytterligare till drygt 7 %. För budgetåret 1998 var andelen något lägre drygt 5 %. Utflyttningen av PRV:s varumärkesavdelning till Söderhamn i början av år 1998 har fört med sig produktionsstörningar på avdelningen, framförallt vad gäller handläggningen av varumärkesärendena. Under förra året understeg antalet slutligt handlagda varumärkesärenden betydligt antalet inkomna ansökningar och balansen av sådana ärenden ökade följaktligen kraftigt. För PBR:s del medförde detta att antalet nya varumärkesmål blev ungefär hälften så stort som året innan. Antalet till PBR inkomna övriga besvärsmål blev därigenom klart lägre än tidigare år. Trots att PBR:s avverkning av sådana mål blev lägre än den planerade minskade den inneliggande balansen kraftigt med ca 170 mål. Ärendebalansen har enligt PBR:s redovisning gått ned från 846 till 379 under en femårsperiod. PBR har också redovisat arbets- och kostnadsproduktivitet under en femårsperiod. Denna visar att arbetsproduktiviteten 1998 var lägre än under de närmast föregående åren och att kostnaden per enhet ökade. Det senare är bl.a. ett exempel på att arbetet med varumärkesmålen numera är mer komplicerat och kräver märkbart större arbetsinsatser än tidigare. Detta är en direkt följd av den internationalisering som som skett på rättsområdet främst genom harmoniseringen med EG-rätten. PBR uppnådde under 1998 en betydande minskning av målbalansen vad gäller de övriga besvärsmålen. Balansen har jämfört med läget 1994 mer än halverats under jämförelseperioden och uppgick vid utgången av 1998 som nämnts till 379 mål. Balanssituationen har också hittills under det innevarande året ytterligare förbättrats något. Utgångsläget för årets arbete med de öviga besvärsmålen är således gott. PRV kommer dock under detta år liksom under nästa år att genomföra en nödvändig nedarbetning av den för närvarande mycket kraftiga balansen varumärkesärenden. PBR får därför under de kommande två åren räkna med en kraftigt ökad måltillströmning på varumärkessidan som sammantaget kan innebära nära nog en fördubbling av antalet inkommande övriga besvärsmål eller ca 800 mål. Regeringen bedömer trots en förväntad ökning av varumärkesmål p.g.a nedarbetning av balanser hos Patentverket att PBR har goda förutsättningar att klara verksamhetsmålet med en genomsnittlig handläggningstid på ett år för de övriga besvärsmålen. Det är dock viktigt att domstolen för att kunna möta den förväntade utvecklingen på efterfrågesidan som innebär en kraftigt ökad tillströmning av varumärkesmål under de tre närmaste åren kan arbeta vidare med en oförändrad personalstyrka Medelbehandlingstiden - uttryckt som kvoten mellan antalet inneliggande mål och under året avgjorda mål var för redovisningsperioden 0,6 år. Slutsatser Tabell 6.3 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 11 801 Pris- och löneomräkning 90 Justering av premier 1 149 Förslag 2000 13 040 Regeringen bedömer att måluppfyllelsen för myndigheten är god när det gäller verksamhetsmålen för 1998. Regeringen bedömer vidare att verksamheten inom myndigheten under det kommande budgetåret bör bedrivas enligt den allmänna inriktning som gäller för arbetet för budgetåret 1999. Regeringen har den 31 mars 1999 beslutat om direktiv för en utredning som skall se över ordningen för prövning av mål som handläggs vid PBR samt av patentmål vid Stockholms tingsrätt. Utredningen skall ta ställning till om PBR:s verksamhet helt eller delvis kan överföras till Stockholms tingsrätt. Utredningen skall redovisa sina förslag senast den 31 december år 2000. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 1 149 tkr. B2 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighets– verksamhet Tabell 36.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 17 523 Anslags- sparande -108 1999 Anslag 16 103 Utgifts- prognos 16 200 2000 Förslag 17 200 2001 Beräknat 17 481 2002 Beräknat 17 779 SWEDAC är central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och nationellt ackrediterings- organ för kalibrerings- och provnings- laboratorier och för certifierings- och besiktningsorgan. Myndighetsverksamheten omfattar horisontellt ansvar inom områdena kontroll-ordningar för bedömning av överensstämmelse och samordning av den totala marknadskontrollen i Sverige. SWEDAC har dessutom sektors-ansvar för legal mätteknik, att varor håller mått och vikt, samt ädelmetallkontrollen. Bedömning av överensstämmelse mot krav kräver enhetlig tillämpning av regelverk, likartade ackrediteringssystem, samordnad marknadskontroll/tillsyn avseende felaktig CE- märkning m.m. Brister i systemet påverkar den fria varurörligheten, konkurrensen och produktsäkerheten. Direktiven berör 20 – 30 procent av alla produkter som finns på marknaden. SWEDAC samordnar, övervakar, ger råd och informerar i provnings- och kontrollfrågor till myndigheter. Därigenom får man en enhetlighet i kontrollordningarna och deras uppbyggnad. Detta har varit särskilt påtagligt för de EG- direktiv som utformats enligt den nya metoden. Näringslivet, särskilt de mindre företagen, har behov av ökade informationsinsatser. Uppdragsverksamhet (ackreditering m.m.) SWEDAC bedriver en betydande uppdrags- verksamhet (ackreditering m.m.) som syftar till att uppnå acceptans av och förtroende för svenska provningar, certifieringar och andra bevis om överensstämmelse. Ackreditering innebär prövning och bekräftelse av kompetens hos kontrollorgan med fortgående tillsyn och förnyade bedömningar. Ackrediteringsverksamheten svarar för drygt 75 procent av SWEDAC:s omsättning. Omfattningen och komplexiteten i verksamheten, som bl.a. bygger på internationella standarder, varierar kraftigt mellan ackrediteringsområden. Regeringens överväganden Resultatinformation SWEDAC har under året aktivt verkat för att utveckla svenska kontrollordningar i öppna system, under medverkan av ackrediterade organ, både på det författningsreglerade och det frivilliga området. Sveriges engagemang på nordisk och internationell nivå vad gäller marknadskontroll har medfört att Sverige etablerat en ledande ställning på området. Både SWEDAC och marknads-kontrollerande myndigheter anlitas flitigt för att medverka i olika utbildningsprojekt på internationell nivå. För att säkerställa att CE-märkta produkter uppfyller fastställda och väsentliga säkerhets-, miljö- och hälsokrav bedriver föreskrivande myndigheter s.k. marknadskontroll. SWEDAC är ansvarigt för att samordna och stödja myndigheternas kontroll på den svenska marknaden. Förslag om ett utökat tillsynsansvar för SWEDAC över kontrollstämpling av ädel- metallers finhalt har lagts fram i regeringens proposition, 1998/99:102 om Handel med ädelmetallarbeten, som avses träda i kraft den 1 januari 2000. Finansiering av tillsynen föreslås ske genom användning av avgifter för registrering av namnstämplar. Inom uppdragsverksamheten har SWEDAC ackrediterat närmare 3 000 organ i Sverige för olika uppgifter. Klar tillväxtpotential vad gäller laboratorieackreditering uppvisar bl.a. laboratoriemedicinsektorn, där numera ca 70 procent av analyserna inom såväl klinisk kemi som mikrobiologi genomförs vid ackrediterade laboratorier. Även området transfusionsmedicin ökar. Antalet ackrediteringar inom certifierings- området är relativt stort i förhållande till den svenska marknadens storlek. Förutsättningarna för ytterligare expansion är därför begränsad. Endast miljöcertifieringsområdet har utvecklats påtagligt under 1998. Under 1998 har SWEDAC utarbetat regler för ackreditering av certifieringsorgan för certifiering av system för informationssäkerhet. SWEDAC har intensifierat arbetet med information och marknadsföring. Satsningen på en webbsida har bidragit till att göra myndigheten mer lättillgänglig. Sedan maj 1998 har 11 000 personer besökt denna. Tabell 36.5 Budget för uppdragsfinansierad verksamhet Tusental kronor Uppdragsverk- samhet Intäkter Kostnader Resultat Utfall 1998 57 136 58 950 -1 814 Prognos 1999 64 300 64 900 -600 Budget 2000 65 000 65 500 -500 Budget 2001 63 700 63 900 -200 Budget 2002 66 000 66 000 0 Uppdragsverksamheten är helt självfinansierad. Intäkterna har under 1998 ökat med 7 procent och kostnaderna med 8 procent. Intäkts- ökningen beror dels på en höjning av priserna generellt med 2 procent, en särskild höjning för fordonsverkstäderna samt en volymökning med drygt 3 procent. Arbetet med förvaltning av de av EU framförhandlade MRA-avtalen (ömsesidigt erkännande av t.ex. provning och kontroll) beräknas komma att ta mycket tid och resurser i anspråk. Arbetsinsatsen vad beträffar bedömning och anmälan av provnings- och certifieringsorgan för fullgörande av tekniska kontrolluppgifter enligt EG-rättsakter (anmälda organ) har kunnat minska. Regeringens bedömning med anledning av revisorernas iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har inte haft några invändningar i sin revisionsberättelse för SWEDAC avseende räkenskapsåret 1998. Det nya kvalitetssystem, vars första delar trädde i kraft vid årsskiftet 97/98, är nu till ca 90 procent komplett för den operativa verksam- heten. Arbetet med införandet av ett miljö- ledningssystem fortskrider. Regeringen bedömer att den sammantagna rapporteringen från SWEDAC väl uppfyller kravet på återrapportering och att ytterligare åtgärder inte behöver vidtas. Slutsatser Tabell 36.6 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 16 103 Pris- och löneomräkning 101 Justering av premier 996 Förslag 2000 17 200 Regeringens bedömning är att verksamheten inom myndigheten under den kommande perioden bör bedrivas enligt de mål som fastställs för SWEDAC:s myndighets- och uppdragsverksamhet för budgetåret 1999. Genom den anslagsökning som tillfördes SWEDAC för budgetåret 1999 har SWEDAC givits resurser att ta på sig ett större ansvar för utvecklingen av ackrediteringen i Europa och globalt, förvaltning av MRA-avtal samt ökade informationsinsatser mot företag. Regeringens beräkning av anslaget innebär därför ingen förändring jämfört med 1999. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 1 miljon kronor. B3 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser Tabell 36.7 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 8 271 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 24 947 Utgifts- prognos 20 000 2000 Förslag 9947 2001 Beräknat 9947 2002 Beräknat 9947 Anslaget används för bidrag till riksmätplatser vid Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB (SP) och Statens Strålskyddsinstitut (SSI). Mer än 90% av verksamheten bedriv av SP. En riksmätplats ska inom sitt ansvarsområde ha hög kompetens och bästa möjliga utrustning inom landet för att långsiktigt kunna tillhandahålla korrekta och tillförlitliga mätningar. Sådana mätresultat kräver tillgång till mätdon som är relaterade till internationella konventioner. Denna relation benämns spårbarhet och förutsätter att nationella normaler (referenser) upprätthålls för de grundläggande måttenheter som används inom landet. Upprätthållande och finansiering av primärmetrologin är ett offentligt åtagande i samtliga europeiska och flertalet andra industriländer. I Sverige handhas denna uppgift av riksmätplatser utsedda av regeringen. Regeringens överväganden Resultatinformation Det övergripande målet för landets riksmätplatsverksamhet är att riksmätplatserna skall upprätthålla en hög standard med primärnormaler av tillräcklig omfattning och relevans. Spårbarhet för mätnormaler skall säkerställas och utvecklas genom internationella jämförelser samt FoU-insatser. Verksamheten skall bedrivas långsiktigt med effektiv användning av statliga medel. I budgetpropositionen för 1999 angavs riktlinjer för den framtida riksmätplatsorganisationen. Anslagsnivån höjdes med ett engångsbelopp på 15 mkr för huvudsakligen anskaffning av mätteknisk utrustning, flyttkostnader vid sammanslagning av riksmätplatser inom den fysikaliska metrologin, samt för uppbyggnad av ett system med referenslaboratorier inom kemisk metrologi. Den fysikaliska metrologin koncentrerades till SP i Borås (med undantag från en mindre verksamhet som bedrivs vid SSI) den 1 januari 1999. Ett särskilt avtal har därefter, den 9 april 1999, träffats mellan staten (regeringen) och SP avseende riksmätplatsverksamheten. Avtalet ersätter och utvecklar ett tidigare avtal mellan SWEDAC och SP och är ett komplement till de rättsregler som redan styr verksamheten.. Enligt avtalet skall bl.a. ett metrologiråd med mätteknisk expertis inrättats och knytas till SP. Förutom teknisk och vetenskaplig rådgivning ska rådet också ha granskande uppgifter. Rådets ledamöter utsågs av regeringen den 20 maj 1999 och de skall årligen avge en självständig rapport, att bifogas budgetunderlaget. SWEDAC:s tillsynsroll har utvecklats och renodlats till att avse teknisk systemtillsyn. Arbete med att ta fram ett system med referenslaboratorier inom kemisk metrologi har påbörjats av SWEDAC. Under 1998 har anslagna medel använts för att upprätthålla internationell spårbarhet och underhåll av ett 40-tal fysikaliska mätstorheter vid 4 riksmätplatser (60-70% av anslaget), smärre ersättningsinvesteringar i mätutrustning samt i låg omfattning FoU-arbete. Utbudet av spårbara mätstorheten bedöms som tillräckligt och relevant. Förberedelser och planering inför ovan nämnda strukturering och uppgradering av riksmätplatsverksamheten har pågått. Slutsatser Genom den anslagshöjning av engångskaraktär som genomförts 1999 har en förstärkning och uppgradering kunnat genomföras inom riksmätplatsverksamheten. Förutsättningarna för att uppfylla det övergripande målet har därigenom förbättrats. Tabell 36.8 Beräkning av anslaget för 1999 Tusental kronor Anslag 1999 24 947 Engångsinsats 1999 -15 000 Förslag 2000 9.947 B4 Elsäkerhetsverket Tabell 36.9 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 38 345 Anslags- sparande 12 316 1999 Anslag 37 416 Utgifts- prognos 43 200 3 2000 Förslag 37 666 2001 Beräknat 38 256 1 2002 Beräknat 38 877 2 Bruttoutgifter mot anslaget för 1998 var 43 342 tkr och inkomster mot anslaget 4 997 tkr. 1 Motsvarar 37 666 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 37 666 tkr i 2000 års prisnivå. 3 Netto Elsäkerhetsverket är förvaltningsmyndighet för tekniska säkerhetsfrågor på elområdet. De övergripande målen för verksamheten är att förebygga av elektricitet orsakad skada på person och egendom samt störningar på radiokommunikation och näringsverksamhet inom området elektromagnetisk kompatibilitet (EMC). Elsäkerhetsverket skall därvid svara för statliga insatser för att bygga upp, upprätthålla och utveckla en god säkerhetsnivå för elektriska anläggningar och elektrisk materiel samt medverka till en tillfredsställande elektromagnetisk kompatibilitet. Inkomster hos Elsäkerhetsverket som myndigheten inte får disponera redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter. Regeringens överväganden Resultatbedömning Inom elsäkerhetsområdet har föreskrifter utarbetats som är nödvändiga för att elsäkerheten skall upprätthållas utan att de utgör hinder för den tekniska utvecklingen eller för handeln med andra länder. Elsäkerhetsverket redovisar att under året har aktiviteten på föreskriftsområdet varit omfattande. Revision av lågspänningsföreskrifterna och högspänningsföreskrifterna har pågått under året. Underlaget för revisionerna är nya internationella eller europeiska standarder. Utgångspunkten för revisionsarbetet är att minska detaljeringsgraden i föreskrifterna och så långt som möjligt begränsa föreskrifterna till mer allmänna säkerhetskrav och vad gäller konkreta tekniska krav i stället hänvisa till standarder. Under perioden har ändringar i EMC- föreskrifterna gjorts för anpassning till EU- regler och verket har aktivt deltagit i olika expertgrupper. Informationsverksamheten om föreskrifterna för elmateriel har varit relativt omfattande. Elsäkerhetsverkets deltagande i standardiseringsarbete var under året ungefär på samma nivå som året innan. Verket deltar i standardiseringsarbetet på internationell nivå inom IEC och på europeisk nivå inom CENELEC via Svenska Elektriska Kommissionen (SEK). Insatserna görs med egen personal eller med upphandlade externa experter. Verket har resursmässigt koncentrerat sitt standardiseringsdeltagande till sådana tekniska kommittéer som svarar för standarder av stor betydelse för elinstallationer samt sådana som behandlar regler och utrustning för elarbete. Inom ramen för arbetet har Sverige tillsammans med övriga nordiska länder i betydande utsträckning vunnit gehör för nordisk installationspraxis och krav på installationsmateriel. Vad beträffar tillsyn av elanläggningar har verkets arbete inriktats mot att motivera och bidra till att säkerställa att ägare och användare av elektriska anläggningar och elektrisk materiel iakttar elsäkerhetsföreskrifterna samt att elinstallationer utförs enligt gällande säkerhetsföreskrifter. Tillsynen på elanläggningsområdet skall tillse att föreskrifter om utförande, handhavande och skötsel följs samt att erfarenheter från tillsynsarbetet återförs till föreskrifts- och standardiseringsarbetet. Elsäkerhetsverket anför att under perioden har beslut fattats om en ny policy vad gäller utredningar av elbränder. Denna innebär att utredningar av elbränder i högre grad än hitintills kommer att samordnas och bedrivas i projektform samt fokuseras på speciellt utvalda intressanta områden. Verksamheten kommer med den nya uppläggningen att förbättra möjligheterna att bedöma olika brandrisker och därmed utgöra ett bättre underlag för prioriteringar både vad avser föreskriftsarbete och tillsyn. Tillsynen på elmaterielområdet utgörs till största delen av marknadskontroller för att tillse att föreskrifter om kontrollordning, samt om utförande, handhavande och skötsel av elmateriel följs. Under året har marknadskontrollen på fältet dvs besök hos bl.a. tillverkare och importörer visat att det finns ett betydande antal produkter med elsäkerhetsbrister på marknaden. En viktig fråga som verket fört fram i olika sammanhang gäller ett ökat samarbete mellan tillsynsmyndigheterna i olika länder avseende marknadskontrollen av elmateriel. Enligt verkets uppfattning finns betydande effektivitetsvinster att hämta i ett sådant samarbete. På nordiskt plan fungerar detta samarbete sedan något år relativt tillfredsställande. På ett vidare europeiskt plan har dock svårigheterna att få till stånd ett myndighetssamarbete visat sig vara betydande. Detta trots att EU-kommissionen varit pådrivande för att få ett sådant samarbete till stånd. Mot denna bakgrund tackade verket ja till kommissionens förfrågan hösten 1998 om att under två år åta sig ordförande- och sekreterarskapet för det administrativa myndighetssamarbetet i Europa på lågspänningsområdet. Åtagandet kommer att kräva betydande resurser men ett på sikt fungerande myndighetssamarbete på marknadskontrollens område kommer att skapa förutsättningar för effektivare marknadskontroll i Europa. Tabell 36.10 Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponer as Kostnader Resultat (intäkt- kostnad) Utfall 1998 254 883 3 900 1 600 2 300 Prognos 1999 256 400 2 400 1 000 1 400 Budget 2000 256 600 8 100 3 800 4 300 Slutsatser Regeringens bedömning är att verksamheten inom myndigheten under budgetåret 2000 bör bedrivas enligt den allmänna inriktning som gäller för elsäkerhetsarbetet för budgetåret 1999. Vid beräkning av anslaget har anslagsnivån kompenserats för inflation genom pris- och löneomräkning samt hänsyn tagits till att 1 miljon kronor överförts till anslag inom utgiftsområde 24. I anslutning till insatserna skall verket följa den internationella utvecklingen samt främja svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde. Regeringen förutsätter att Elsäkerhetsverket noga följer utvecklingen vad gäller elolycksfall och elbränder för att bl.a. analysera de statliga insatserna och elsäkerhetsnivåns utveckling med särskild uppmärksamhet på elmaterielområdet. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 1 102 000 kronor. Tabell 36.11 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 37 416 Pris- och löneomräkning 148 Överföring till anslag inom utgiftsområde 24 -1 000 Justering av premier 1 102 Förslag 2000 37 666 Förslag till lagändring Regeringens förslag: Straffbestämmelser införs i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet. Skälen för regeringens förslag: Lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet (prop. 1992/93:47, bet. 1992/93:NU13, rskr. 1992/93:96) antogs av riksdagen år 1992 som ett led i genomförandet i svensk rätt av ett EG- direktiv, det s.k. EMC-direktivet (89/336/EG). I lagen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigande att utfärda föreskrifter om elektrisk kompatibilitet (EMC) för apparater, om föreskriften avser skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa, kommunikationer eller näringsverksamhet. Sådana föreskrifter får avse apparaters egenskaper, kontroll och märkning av produkter eller annat som behövs för att apparater skall ha en tillfredsställande elektrisk kompatibilitet. Föreskrifter har med stöd av bemyndigandet utfärdats av regeringen och Elsäkerhetsverket. Verket är också tillsynsmyndighet med uppgift att utföra sådan marknadskontroll som följer av EG-regler. Tillsynsmyndigheten har enligt lagen vissa befogenheter vari ingår rätt att meddela förelägganden och förbud. Däremot innehåller lagen inga straffbestämmelser. Elsäkerhetsverket har nu mot bakgrund av sina erfarenheter begärt att sådana bestämmelser införs. Det finns ett praktiskt behov, bl.a. för att sanktion saknas mot att tillverkare släpper ut produkter på marknaden utan verifieringsdokument och framställer sådana först i samband med marknadskontroll. Enligt verket bör straffbestämmelserna lämpligen utformas efter mönster av dem som gäller för elektrisk materiel i 13 kap. 1 § ellagen (1997:587). Reglerna om elmateriel har samma uppbyggnad som EMC-reglerna med den skillnaden att straffbestämmelser finns. I ärendet har yttranden inhämtats från Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Någon ytterligare beredning har inte ansetts nödvändig. Vid utformning av sanktionsregler på det näringsrättsliga området bör straffbestämmelser ingå endast om de fyller ett praktiskt behov. Erfarenheten visar att de ytterst sällan tillämpas i domstol, men att de dock i vissa fall kan ha ett värde som avhållande faktor. Förelägganden och förbud är aktuella först när en otillfredsställande situation har uppkommit. Med hänsyn till vad som framkommit i detta ärende delar regeringen den ansvariga myndighetens uppfattning att straffbestämmelser bör införas i EMC-lagen. Som verket föreslagit bör de få samma utformning som dem som gäller för elmateriel enligt ellagen. Det betyder att straff bör kunna utdömas för såväl uppsåtligt som oaktsamt brott mot EMC-föreskrifterna, att straffskalan bör vara böter eller fängelse upp till ett år och att ringa fall bör vara straffria. Vidare bör införas motsvarighet till 13 kap.2 och 3 §§ ellagen, som behandlar fall då gärningen också kan straffar enligt brottsbalken eller omfattas av ett vitesföreläggande. Konsekvenserna av lagändringen blir främst att det missbruk av verifieringskravet som förekommit försvåras samtidigt som marknadskontrollen effektiviseras. De fall där straffbestämmelsen faktiskt tillämpas kan förutses bli ytterligt sällsynta. Någon särskild författningskommentar utöver det sagda är inte nödvändig. Lagförslaget får anses vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse. Något sådant yttrande har därför inte inhämtats. Lagförslaget återfinns i avsnitt 2.1 B5 Bidrag till standardisering, provnings- och mätteknisk FoU m.m. Tabell 36.12 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 70 589 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 77 000 Utgifts- prognos 77 000 2000 Förslag 78 866 2001 Beräknat 80 428 2002 Beräknat 82 133 Från anslaget utgår bidrag till standardiseringsverksamheten för att SIS Standardiseringen i Sverige som centralorgan, tillsammans med åtta auktoriserade standardiseringsorgan för olika verksamhetsområden, skall verka för svensk standardisering nationellt, europeiskt och globalt. Det övergripande målet för bidraget är att standardiseringsverksamheten skall driva svenska intressen i det internationella och europeiska standardiseringsarbetet, höja produktiviteten och konkurrenskraften hos svenskt näringsliv samt bidra till att statens specifika ansvar för medborgarnas skydd för liv, hälsa, miljö och egendom tillgodoses. Bidrag utgår för att bibehålla och utveckla en standardiseringsorganisation som är tillgänglig för alla intresserade parter i Sverige och som kan driva svenska intressen i det europeiska och internationella standardiseringsarbetet samt för att utföra vissa ålägganden gentemot den europeiska standardiseringen som staten genom EU givit den svenska standardiseringen. Vidare utgår bidrag för arbete på de områden där staten har ett specifikt ansvar. Standardiseringen har på dessa områden tilldelats en betydelsefull roll i EG:s lagstiftningsarbete och kommer att få en liknande roll i de globala ansträngningarna att undanröja handelshinder. Bidrag utgår också för grund- och tvärteknisk standardisering av betydelse för hela samhället. Från anslaget lämnas också bidrag till helstatliga Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB (SP) för uppgifter inom teknisk forskning och utveckling av mät- och provningsteknik samt därtill anknuten standardisering. Bidraget stärker provnings- och mätteknikens betydelse i FoU-processen och bidrar till att FoU-resultat överförs i industriella tillämpningar. Bidrag lämnas även för framtagande och upprätthållande av teknisk normenklatur inom Tekniska Normenklaturcentralen (TNC) och teknisk informationsförsörjning genom Tekniska Litteratursällskapet (TLS). Regeringens övervägande Resultatbedömning Den svenska standardiseringsorganisationen har lämnat resultatredovisning efter en modell som anpassats till standardiseringsverksamheten. Denna modell innehåller, förutom vissa nyckeltal, en redovisning av väsentliga händelser under året och av arbetet på områdena hälsa, skydd och miljö. Det kan noteras att den svenska standardiseringsorganisationen trots krympande statliga bidrag hittills relativt väl klarat en volymökning inom globalt och europeiskt standardiseringsarbete samt att ca. 95 procent av ny svensk standard utgörs av standarder som antagits i det europeiska eller globala standardiseringsarbetet. SP:s tjänster inom FoU och rådgivning uppfyller väl de angivna verksamhetsmålen. Resultaten ges en omfattande och systematisk spridning med goda nyttoeffekter. Verksamheten bedrivs i bred samverkan med högskolan och andra FoU-aktörer. Därigenom ges goda effekter även i forskarutbildning och annan kompetensutveckling. SP tillämpar en modell för systematisk värdering av kvalitativa effekter. Denna visar på ett högt utbyte av FoU- insatser av tillämpad art, inte minst i kombination med rådgivning. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att de FoU- tjänster som SP i sin tvärtekniska verksamhet genomför genom samarbete med andra FoU- aktörer, internationellt samarbete och deltagande i EU:s forskningsprogram, genom rådgivning till företag och myndigheter samt i standardiseringsarbetet är en effektiv metod för att nå ut med ny teknik i industriella tillämpningar. SP:s breda kontakter med företag (7000 per år), samt med högskolor och andra institut ger en god spridning av FoU-resultaten. SP genomför ett särskilt 3-årsprojekt (11 mkr) för tekniköverföring till små- och medelstora företag som avslutas 1999. Under de två första åren har 300 projektaktiviteter genomförts och 200 företag fått stöd i utveckling och marknadssintroduktion av produkter, genom information om regler i olika länder och utvärdering av produkters egenskaper. Detta har lett till ökad omsättning och tillväxt i företagen. Projekten har ofta en tvärvetenskaplig karaktär och har utförts i samarbete mellan SP och andra institut. Tekniska nomenklaturcentralen, TNC, och Tekniska litteratursällskapet, TLS, uppfyller väl de mål som angivits för verksamheterna. TNC är en ideell förening som har till uppgift att åstadkomma en för svenska förhållanden lämpad teknisk terminologi, fackspråk och relevant språkvård, inte minst i EU-arbetet. Under drygt 5 år har TNC på uppdrag av Europeiska kommissionen kompletterat delar av kommissionens databas Eurodicautom med svensk terminologi. Uppdragen har omfattat många olika och även för TNC nya fackområden, vilket tillfört att ny kompetens utvecklats. Arbete pågår också med en Nordisk termbank genom att skapa en knytpunkt på Internet för allt som rör terminologi i Norden med länkar till liknande information på andra håll i världen. Genom internationaliseringen och den snabba teknikutvecklingen har betydelsen för svenska språkets utveckling av TNC:s arbete med svensk terminologi ökat. TLS är en intresseförening för bibliotekarier och informatiker i företag, myndigheter och organisationer. Föreningen har en viktig roll i att stödja informationstjänsten i företag och organisationer, bl.a. genom kursverksamhet, publikationer och konferenser. En annan viktig och väl utförd uppgift är att sprida IT-kunnande av god kvalitet för att underlätta och effektivisera intressenternas verksamhet. Slutsatser SP tillhandahåller och för ut kunskap inom provnings- och mätteknik som är av stor betydelse för näringslivet, myndigheter och andra organisationer. Det övergripande målet är att stärka tillväxten och internationell konkurrenskraft i näringslivet samt till ökad säkerhet, förbättrad resurshushållning och miljö i samhället. Bolaget har en stor teknikbredd och kompetens på internationell nivå för utveckling och utvärdering av teknik, material, produkter och system. Genom omfattande samarbete med olika FoU-aktörer nationellt och internationellt säkerställs ett svenskt inflytande på den internationella utvecklingen och en hemtagning av kunskap. En bred samverkan med såväl privata som offentliga företag och organisationer ger en spridning av resultaten. Tabell 36.13 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 77 000 Pris-och löneomräkning 1 866 Förslag 2000 78 866 36.6 Övrig statlig verksamhet Patent- och registreringsverket Verksamheten vid Patent- och registreringsverket (PRV) finansieras genom avgifter. Verksamheten med patent, varumärken och mönster skall ge ett överskott, som motsvarar kostnaderna för Patentbesvärsrättens verksamhet. PRV tilldelades 1998 ett anslag för finansiering av kostnader för likvidation av företag, vilken verksamhet den första januari 1998 övertogs från Domstolsverket. Denna verksamhet skall från år 2000 och framåt finansieras med avgifter. PRV är central förvaltningsmyndighet för ärenden om patent, varumärken, mönster, efternamn och förnamn samt för registerärenden angående aktiebolag, filialer och europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Verket är också central förvaltningsmyndighet för handels- och föreningsregisterärenden. PRV för även register över fysiska personers och dödsbons konkurser samt näringsförbud. Verket registrerar vidare kommunala vapen, meddelar utgivningsbevis för utgivare av periodisk skrift och är tillståndsmyndighet för användning av vissa officiella beteckningar m.m. PRV är internationell myndighet enligt den internationella konventionen om patentsamarbete. PRV är också behörig svensk myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 81.6 i rådets förordning om gemenskapsvarumärken. Förutom dessa uppgifter utför PRV uppdragstjänster inom sitt verksamhetsområde. PRV har också påbörjat ett arbete med att införa miljöledningssystem för att integrera miljöhänsyn i sin verksamhet. Regeringens överväganden Resultatbedömning Verksamhetsmålen i regleringsbrevet avseende området patent - ett första tekniskt föreläggande i nationella patentansökningar inom 7 månader samt beslut i nationella patentärenden inom i genomsnitt tre år har inte fullt ut kunnat hållas på grund av den stora personalomsättningen bland verkets patentingenjörer. Den genomsnittliga behandlingstiden uppgår till 3.34 år. Det är fortsatt hög aktivitet på patentområdet. Framförallt de internationella ansökningarna fortsätter att öka. Ökningarna beror på en intensifierad teknikutveckling samt en ökad konkurrens, inte minst i takt med att olika handelshinder undanröjs. Detta leder till att fler satsar på patentskydd som ett medel att säkra marknadsandelar. Antalet internationella ärenden fortsätter också att öka vilket intensifierar det europeiska samarbetet, då PRV och det spanska patentverket (OEPM) förutom det europeiska patentverket är de enda PCT- myndigheterna i Europa. Verksamhetsmålet i regleringsbrevet att beslut i varumärkesärenden skall kunna meddelas inom i genomsnitt 10 månader har inte kunnat uppnås, dels på grund av avdelningens flyttning till Söderhamn, dels på grund av en kraftig ökning av internationella ansökningar enligt Madridprotokollet. Registreringsbeslut har under året i praktiken meddelats i genomsnitt 22 månader efter ansökans ingivande. Den totala efterfrågan har ökat inom varumärkesområdet, främst har en ökning skett när det gäller internationella ansökningar. Då stora delar av år 1998 har gått åt till flyttning och kompetensuppbyggnad var produktivitetskapaciteten under året låg, vilket ledde till en ökning av ärendebalanserna under 1998. Ökningen har fortsatt under första halvåret 1999 men därefter har en viss förbättring inträtt. Förbättringen fortsätter, vilket bedöms leda till att varumärkesansökningar som inkommer i slutet av år 1999 skall kunna handläggas inom den i regleringsbrevet angivna handläggningstiden på i genomsnitt 10 månader. Verksamhetsmålet i regleringsbrevet att beslut i mönsterärenden skall kunna fattas inom 10 månader har inte kunnat hållas under året till följd av flyttningen till Söderhamn. Målet i regleringsbrevet för registrering av namn, en genomsnittlig längsta behandlingstid på tre månader har efter avarbetning av balanser åter kunnat hållas i slutet av 1998. Inom verksamhetsgrenen bolag är verksamhetsmålet i regleringsbrevet att beslut i ärenden angående nybildning av aktiebolag, handelsbolag och föreningar skall ske inom högst en vecka och att beslut i ärenden angående registerändringar för aktiebolag, handelsbolag och föreningar skall ske inom i genomsnitt två veckor. Verksamhetsmålet har i stort uppfyllts under 1998 utom då det gäller de särskilda kapitalökningsärendena. Då dessa är av engångskaraktär har PRV ej ansett det rimligt att bygga upp en organisation som hanterar denna typ av ärenden inom ovan angivna tidsramar. I slutet av året och under första halvåret 1999 har väntetiderna dock ökat när det gäller nyregistreringar och ändringsregistreringar av aktiebolag, handelsbolag och föreningar främst beroende av den allmänna arbetsbelastningen på grund av genomförandet av bolagsavdelningens IT-projekt BOLIT Projekt BOLIT har fått en negativ utveckling vad avser den uppgjorda tids- och budgetramen. Den uppgjorda ramen följdes programenligt fram till hösten 1998. Under oktober november 1998 kom indikationer om att mer tid behövdes för att slutföra utvecklingen inom de olika systemområdena. Den ursprungliga planen med driftsstart den 17 maj 1999 har omarbetats och ny tidpunkt för driftsstart är satt till den 8 november 1999. Detta innebär också att PRV millennieanpassat nu existerande system. Det utökade antalet utvecklingstimmar och den förlängda tidsplanen gör också att projektet numera kostnadsberäknas till totalt ca 245 miljoner kronor, mot ursprungligen ca 190 miljoner kronor. De ökade kostnaderna i projekt BOLIT innebär att den av regeringen beslutade kreditramen på 50 miljoner kronor för 1999 inte kommer att räcka och har lett till att PRV för 1999 hemställt om en ökning av räntekontokrediten med 90 miljoner kronor till totalt 140 miljoner kronor. PRV önskar också att räntekontokrediten för år 2000 ligger kvar på 140 miljoner kronor. Tabell 6.14. Budget Tusentals kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäktskostnad) Uppdragsgivare staten % Uppdragsgivare övriga % Utfall 1998 428 378 572 616 - 144 238 2 98 Prognos 1999 464 200 540 400 - 76 200 2 98 Budget 2000 445 800 460 875 - 15 075 2 98 Tabell 5.15 Budget Tusentals kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkter) Uppdragsgivare staten % Uppdragsgivare övriga % Utfall 1998 86 500 87 200 -700 2 98 Prognos 1999 95 500 103 600 -8 100 2 98 Budget 2000 100 300 100 100 200 2 98 Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser PRV:s resultatredovisning uppfyller enligt revisionsberättelsen i väsentlig omfattning inte återrapporteringskraven enligt regleringsbrevet. Regeringen ser allvarligt på invändningen och avser att undersöka skälen till bristerna i resultatredovisningen och samtidigt göra en bedömning av återrapporteringskraven i myndighetens regleringsbrev. Slutsatser Den verksamhet som PRV bedriver är av mycket stor betydelse för företagen, inte minst för de små och medelstora och deras möjligheter att utvecklas och växa och därmed bidra till dynamik och tillväxt i näringslivet. Regeringen bedömer att måluppfyllelsen f.n. inte är tillfredsställande och att det är särskilt viktigt att komma tillrätta med långa handläggningstider vid bolagsavdelningen i Sundsvall och varumärkesavdelningen i Söderhamn. De alltför långa handläggningstiderna måste framöver ägnas den största uppmärksamhet och prioriteras under budgetåret. Regeringen har för avsikt att kräva särskilda kvartalsredovisningar avseende utvecklingen av handläggtiderna. Regeringen har även för avsikt att med ökat intervall kräva avrapportering av utvecklingen och implementeringen av IT-projektet BOLIT och särskilt bevaka att det hålls inom begränsade ekonomiska ramar, samt att det leder till bra förändringar av PRV:s datasystem och i sin förlängning till en mer effektiv handläggning av ärenden. En viktig fråga framöver är också kompetensförsörjningen inom hela PRV. Regeringen kommer vidare att fästa särskild uppmärksamhet och ställa tydliga krav på att PRV under de närmaste åren förbättrar det ekonomiska resultatet, för att uppnå resultatmässig balans 37 Konkurrensfrågor 37.1 Omfattning Inom verksamhetsområdet Konkurrensfrågor återfinns det konkurrensfrämjande arbete som utförs av Konkurrensverket och som innefattar lagtillämpning, förslag för att undanröja hinder för effektiv konkurrens i privat och offentlig sektor, kunskapsspridning samt främjande av forskning på konkurrensområdet. Samverkan sker med länsstyrelserna som har till uppgift att främja konkurrensen inom sina län. Verksamhetsområdet omfattar också de insatser som Revisorsnämnden gör avseende godkännande, auktorisation och tillsyn av revisorer m.m. 37.2 Utgiftsutveckling Tabell 7.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 77 69 71 70 71 72 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Konkurrensverket har under 1998 resursmässigt i mycket stor utsträckning prioriterat tillämpning av konkurrenslagen, vilket ligger i linje med föregående år. Konkurrensverket har också minskat handläggningstiderna under 1998 och således klarat tidsmålen som är stipulerade i regleringsbrevet. Revisorsnämnden har under 1998 lagt stor vikt vid den systematiska uppsökande verksamheten. Konkurrensverket och Revisorsnämnden har bedrivit sin verksamhet inom de ekonomiska ramar som har angivits. Förändringar Regeringen beslutade om en förlängning av förordningar om gruppundantag för franchiseavtal till utgång av juni 2000 samt att gruppundantaget för kedjor för detaljhandeln förlängdes i maj 1999 att gälla ytterligare 2 år. Konkurrenslagsutredningen (SOU 1998:98) lämnade under sommaren 1998 förslag till ändringar gällande prövningen av företagsförvärv, som i huvudsak tillstyrktes av Konkurrensverket. Regeringen överlämnade en proposition (1998/99:144) till riksdagen i juli 1999. Ändringen avser företagskoncentrationer som är ett bredare begrepp än företagsförvärv och innebär en anpassning till EG-rätten. Även förhandskontakter med Konkurrensverket inför planerade förvärv skall bli vanligare, vilket förutsätter ett starkare sekretesskydd än idag. Konkurrensverket slutförde under 1998 den IT-satsning som initierades 1997 och som innebar att ett nytt ärendehanteringssystem introducerades. Systemet används som ett verktyg för uppföljning av verksamheten och för att underlätta ärendehandläggningen. Genom uppkoppling mot Internet ökar åtkomstmöjligheten för allmänheten till Konkurrensverkets diarium, beslut och övrig produktion. Inom konkurrensrättens område har Europeiska Kommissionen inlett ett arbete med att se över tillämningen av EU:s konkurrensregler. Inriktningen är att förenkla reglerna för prövning och att överföra en stor del av tillämpningen till medlemsstaterna. Regeringen avser att lägga en proposition under år 2000 om konkurrenspolitikens inriktning. Mål Ett viktigt mål för regeringens konkurrenspolitik är att främja väl fungerande marknader och effektiv konkurrens. Något gemensamt mål för Konkurrensverket, länsstyrelserna och Revisorsnämndens insatser utformades inte för budgetåret 1998. Av bl.a. detta skäl har inte heller någon sammanhållen och entydig effektbedömning av de olika prestationer av myndigheter gjorts. En samlad redogörelse av de viktigaste insatserna lämnas dock nedan tillsammans med regeringens bedömningar av resultaten av de olika verksamheterna. Med hänsyn till verksamheternas skilda karaktär bedömer regeringen att det även i fortsättningen är lämpligt att ha olika mål för Konkurrensverket och Revisorsnämnden. Prioriteringar En högt ställd prioritering för Konkurrensverket är att skapa verksamhetsformer för tillsyn i form av egna initiativ och uppföljning av tidigare fattade beslut. 37.3 Resultatbedömning 37.3.1 Tillståndet och utveckling inom området En väl fungerande konkurrens stimulerar nytänkande och bidrar till att utveckla nya produkter till nytta för konsumenterna. Detta ökar i sin tur produktiviteten och dämpar prisutvecklingen. Konkurrenspolitiken har därmed alltid en viktig uppgift att fylla inom ramen för näringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt perspektiv för att främja tillväxt och sysselsättning. För att motverka riskerna för överhettning i ekonomin ökar vidare behovet av effektiva konkurrensförhållande som i sin tur verkar återhållande på riskerna för en inflationsdrivande kostnads- och prisspiral. Konkurrensen har stärkts genom bl.a. Sveriges medlemskap i EU. Fortfarande kännetecknas emellertid den svenska marknaden av fåtalskonkurrens och konkurrensbegränsningar på flera marknader liksom av särregler som hindrar en effektiv konkurrens. Den offentliga sektorns näringsverksamhet är ibland fortsatt konkurrensbegränsande främst i förhållande till små företag i den privata sektorn. Ökade insatser behövs därför för att stärka konkurrensen. En konkurrenspolitisk proposition beräknas presenteras för riksdagen under år 2000. Som ett led i det arbetet har regeringen uppdragit åt Konkurrensverket och Statskontoret att närmare analysera hur konkurrensförhållandena utvecklats under 1990-talet både i den privata och den offentliga sektorn, och bl.a. undersöka vilka effekter EU-medlemskapet och den ökade internationaliseringen haft för konkurrensen i Sverige. Uppdragen skall för Konkurrensverket slutredovisas under året och för Statskontoret delredovisas under hösten 1999 samt slutredovisas nästa år och åtföljas av förslag som ytterligare kan bidra till en effektiv konkurrens. Konkurrensverket har till uppgift att verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig sektor till nytta för konsumenterna. Det viktigaste instrumentet som står till verkets förfogande i denna uppgift utgörs av konkurrenslagstiftningen. Störst betydelse har tillämpningen av 1993 års konkurrenslag, vilken liksom EG:s konkurrensregler bygger på en förbudsprincip. Konkurrenslagen har varit i kraft sex och ett halvt år och under denna tidsperiod har Konkurrensverket handlagt ca 4 700 ärenden. Ett mål för Konkurrensverket har under året varit att öka andelen egna initiativ inom områden där det finns indikationer på bristande konkurrens samt uppföljning av tidigare fattade beslut, vilket Konkurrensverket också har genomfört. Ambitionen är dock att denna andel skall öka ytterligare. Revisorsnämnden har under året lagt stor vikt vid den systematiska uppsökande tillsynen. Denna satsning kommer att fortsätta under 1999 och 2000. 37.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Konkurrensverket har resursmässigt prioriterat tillämpningen av konkurrenslagstiftningen som har svarat för 80% av verkets resurser. Utöver lagtillämpningsarbetet har Konkurrensverket lagt ned resurser på att ge förslag till regeländringar och andra åtgärder för att undanröja hinder mot en effektiv konkurrens i privat och offentlig sektor, samt öka kunskapen om konkurrensreglerna. Dessutom har stöd beviljats till ett antal forskningsprojekt inom konkurrensområdet. Länsstyrelserna har främjat konkurrensen inom respektive län genom att konkurrensaspekten har beaktats inom deras verksamhetsområde. Revisorsnämnden har under året prioriterat den systematiskt uppsökande tillsynen, där yttligare en medarbetare har rekryterats. 37.3.3 Effekter av de statliga insatserna Konkurrenspolitiken utgör ett viktigt instrument för att uppnå en väl fungerande marknadsekonomi och ett ökat omvandlingstryck. Att isolerat urskilja effekterna av en konkurrenslagstillämpning eller en konkurrenspolitiks påverkan på en marknadsekonomi låter sig dock inte göras, då en mängd andra omvärldsfaktorer inverkar på strukturer och förhållanden. En bedömning av effekterna av de statliga insatserna på konkurrensområdet bör för Konkurrensverkets del ha sin utgångspunkt i att myndigheten genom tillämpning av lagstiftning, men också genom sina övriga insatser, kan ge företag och andra aktörer vägledning för sitt agerande på marknaden så att överträdelser av konkurrensreglerna kan undvikas. Med utgångspunkt för de verksamhetsmål som satts upp för budgetåret 1998 bedömer regeringen att verket fullgjort uppgiften att ge företag och andra aktörer värdefull vägledning för agerandet på marknaden. Tillämpningen av konkurrenslagen har inneburit att konkurrensbegränsade avtal och beteenden har kunnat motverkas och undanröjas inom olika sektorer i ekonomin. Det har skett genom att verket i ett antal fall utnyttjat de sanktionsmöjligheter som konkurrenslagen medger, men också genom att företag i samband med verkets handläggning valt att ändra sina avtal så att konkurrensbegränsningar försvunnit eller så att de positiva effekterna av samverkan kommit att överväga. Konkurrensverket har också klarat uppsatta mål för handläggningstiderna för sina ärenden, samt ökat andelen egna initiativ och uppföljning. Länsstyrelserna konkurrensfrämjande arbete har utvecklats i en positiv riktning, dock med varierande kvalitet, omfattning av arbetet och begränsade resurser. Ett flertal länsstyrelser har bl.a. redovisat förslag på regelförändringar som kan främja konkurrensen. Revisorsnämndens verksamhet har bidragit till att tillgodose samhällets behov av kvalificerade och oberoende revisorer samt att den revisionsverksamhet som bedrivs är av hög kvalitet och uppfyller höga etiska krav. 37.3.4 Slutsatser De mål som regeringen har ställt upp för Konkurrensverket har uppfyllts och regeringen gör den bedömning att verket har på ett tillfredsställande sätt förbättrat förutsättningarna för en väl fungerande konkurrens till nytta för konsumenten. Revisorsnämnden har bidragit till att uppfylla de effektmål som regeringen angett och har genomfört en effektiv tillsyn av revisorsverksamheten. 37.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte framfört några invändningar i revisionsberättelsen för Konkurrensverket eller Revisorsnämnden. 37.5 Anslag C1 Konkurrensverket Tabell 37.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 69 488 Anslags- sparande 4 134 1999 Anslag 62 465 Utgifts- prognos 65 865 2000 Förslag 63 529 2001 Beräknat 64 484 1 2002 Beräknat 65 485 2 1Motsvarar 63 529 tkr i 2000 års prisnivå. 2Motsvarar 63 529 tkr i 2000 års prisnivå. Konkurrensverket är central förvaltningsmyndighet för konkurrensfrågor och har 116 anställda. Anslagssparandet har ackumulerats under en följd av år och beräknas vara förbrukat under innevarande budgetår. Regeringen föreslår att ytterligare medel anvisas för ändamålet på tilläggsbudget för budgetåret 1999. Regeringens överväganden Resultatinformation De redovisningskrav som ställts upp för Konkurrensverket fokuserar på prestationsnära effekter som kan iakttas på marknaden i form av undanröjda konkurrensbegränsningar. För att möjliggöra en bedömning huruvida Konkurrensverket uppnår sina mål genomför verket en återkommande intressentundersökning som spelar en viktig roll för att följa upp arbetet och ge indikationer på förbättringar som måste vidtas i fråga om bl.a. effektiviteten i handläggningen, servicenivån och resultaten av verkets informationsinsatser. Konkurrensverket prioriterar i sin verksamhet den verksamhetsgren som gäller konkurrenslagstillämpningen, där större delen av verkets resurser (80%) går åt. Då verket i nuläget uppfyller de i regleringsbrevet uppställda målen för ärendehandläggning, ökar utrymmet för att ta egna initiativ och uppföljning av tidigare fattade beslut vad gäller misstänkta överträdelser av konkurrensreglerna. Detta mål avspeglar sig också i regleringsbrevet för 1999. I verksamhetsgrenen ingår även att ge vägledning och spelregler för en effektiv konkurrens samt motverka skadliga konkurrensbegränsningar på ett aktivt sätt. Givet den återkommande intressentundersökningen, som möjliggör en mätning över tiden och där det således är möjligt att följa trender, har Konkurrensverket lyckats bra med att ge vägledning till intressenter. Trenden har under de senaste åren varit stabil vilket kan tas till intäkt att de positiva resultaten från undersökningen väger över. Verket har lagt ner ca 11 % av sina resurser på förslag till regeländringar och andra åtgärder för att undanröja hinder mot en effektiv konkurrens i privat och offentlig sektor. Detta innebär att Konkurrensverket har tagit fram skrivelser, rapporter och yttranden i en rad sammanhang bl.a. för att ge underlag för åtgärder för bättre fungerande marknader till nytta för konsumenterna. Vad gäller konkurrenssnedvridningar mellan offentlig och privat sektor - som inte hanteras av Konkurrensverket enligt konkurrenslagen - bör arbetet mellan Rådet för konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (dir. 1997:145) komma att leda till en starkare samsyn mellan offentlig och privat sektor om spelregler på området. Rådet skall fortlöpande samråda bl.a. med Konkurrensverket. När det gäller att öka kunskapen om konkurrensreglerna bland verkets viktigaste intressenter har Konkurrensverket lagt ner ca 8% av sina resurser på detta område. Verket fick under 1998 en hemsida på Internet vilket möjliggör för verket i större utsträckning att sprida kunskap om Konkurrensverket, ge information om konkurrensregler och de beslut som verket fattar etc. Dock indikerade den senaste intressentundersökningen att kunskapen om konkurrenslagen har minskat något jämfört med föregående år, undantaget kommuner och landsting. Andelen intressenter som har en medelgod till hög kunskap om lagen ligger på nivån 55-70%. Åtgärder för att öka denna andel har vidtagits i bl.a. regleringsbrev. En ny generaldirektör tillträdde för Konkurrensverket den 1 juli 1999. Slutsatser Regeringen anser att huvudinriktningen av Konkurrensverkets verksamhet skall behållas oförändrad för år 2000. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensationen för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 709 tkr. Tabell 7.3 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 62 465 Pris- och löneomräkning 355 Justering av premier 709 Förslag 2000 63 529 C2 Konkurrensforskning Tabell 37.4 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 853 Anslags- sparande 4 374 1999 Anslag 6 011 Utgifts- prognos 5 408 2000 Förslag 6 067 2001 Beräknat 6 186 2002 Beräknat 6 316 Konkurrensverket disponerar medel under anslaget för att främja och stödja forskning inom konkurrensområdet, främst inom disciplinerna nationalekonomi, juridik och företagsekonomi. Verksamheten syftar bl.a. till att ge kunskap om olika marknaders funktionssätt av betydelse från ett konsumentperspektiv. Verksamhetsmålet för stödet till forskningen är formulerat så att prioritet skall ges sådana forskningsprojekt som är av betydelse för myndighetens verksamhet. En mindre del av medlen används bl.a. för seminarier och konferenser. De ovan redovisade beloppen avseende utfall respektive anslagssparande för 1998 samt utgiftsprognos avser endast resultatet med hänsyn till faktiskt utbetalade belopp. Här ingår således inte sådana belopp som bundits upp i samband med stöd till fleråriga projekt där avrapportering och utbetalning sker i ett senare skede. Regeringen förstärkte anslaget inför 1999 med sammanlagt 4,2 miljoner kronor till 6,011 miljoner kronor, då forskningen anses ha ett stort värde för både Konkurrensverket och en mängd andra aktörer. Anslagssparandet kommer också att belastas med vissa förberedelsekostnader för den Nordiska konferensen, som går av stapeln i Stockholm år 2000. Anslagssparandet kommer således att förbrukas under innevarande budgetår och det kommande. Regeringens övervägande Resultatinformation Från starten budgetåret 1993/94 till och med våren 1999 har totalt 60 forskningsprojekt erhållit stöd. Verksamheten har bedrivits med stöd av det till Konkurrensverket knutna Rådet för konkurrensfrågor. Användningen av forskningsmedlen har redovisats till regeringen i särskild ordning. Slutsatser Den forskningsfrämjande verksamheten har bidragit till ett ökat intresse för forskningsområdet. Verksamheten har också betydelse för Konkurrensverkets arbete på såväl kort som lång sikt bl.a. i arbetet med egen kompetensutveckling och genom att kontaktytor bildas till den akademiska världen. Forskningsresultaten berör till stor del viktiga och aktuella frågor vilket även är värdefullt i regeringens och andra aktörers arbete. Regeringen anser att inriktningen av konkurrensforskningen skall behållas oförändrad. Tabell 7.5 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 6 011 Pris- och löneomräkning 56 Förslag 2000 6 067 37.6 Övrig statlig verksamhet Revisorsnämnden Revisorsnämnden har till uppgift att handlägga frågor om godkännande och auktorisation av revisorer, samt registrering av revisionsbolag och att utöva tillsyn över revisorers och revisionsbolags verksamhet. Nämnden skall följa den internationella utvecklingen inom revisorsområdet. Verksamheten skall leda till att samhällets behov av kvalificerade och oberoende revisorer tillgodoses samt att den verksamhet de bedriver är av hög kvalité och uppfyller höga etiska krav. Genom sin verksamhet skall nämnden upprätthålla förtroendet för revisorernas verksamhet och för auktorisationssystemet. Det är viktigt att Revisorsnämnden uppmärksammar och ur systemet utesluter de revisorer som systematiskt arbetar grovt felaktigt eller av andra skäl är direkt olämpliga att utöva yrket. Vid utförandet av tillsynsuppgiften skall nämnden lägga stor vikt vid egna initiativ. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den systematiska uppsökande tillsynen (SUT). Regeringens överväganden Resultatbedömning Revisorsnämnden uppfyllde i all väsentlighet de verksamhetsmål som regeringen angett i regleringsbrevet för 1998. Resultatet bedöms som bra. I de fall målen inte uppnåtts har tydliga förklaringar till detta angivits. Stor vikt har under 1998 lagts vid den systematiska uppsökande tillsynen. Ytterligare en medarbetare har rekryterats för ändamålet. Satsningen fortsätter under 1999 och år 2000. Verksamhetsgrenen examinationsverksamhet går med stort underskott då det inte är obligatoriskt att avlägga examinationsprov. Under en övergångsperiod kan godkännande och auktorisation sökas enligt övergångsbestämmelser. Kostnaderna för att anordna examinationsproven är mycket höga medan intäkterna från de som avlägger proven är små. Från och med år 2003 blir det obligatoriskt att göra proven för att erhålla godkännande och auktorisation och då beräknas intäkterna för verksamheten öka. Riksdagens revisorer har under våren 1999 beslutat att granska Revisorsnämndens verksamhet. Granskningen görs inte med anledning av att det framkommit några brister i nämndens verksamhet utan främst för att på ett övergripande plan se om statsmakternas intentioner med myndigheten är uppfyllda. En granskningsrapport beräknas vara färdig i januari år 2000. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Revisorsnämndens verksamhet är helt avgiftsfinansierad. Under 1998 översteg intäkterna kostnaderna med 192 000 kronor. För 1999 beräknas intäkterna uppgå till 11 miljoner kronor medan kostnaderna beräknas uppgå till cirka 12 miljoner kronor. För år 2000 beräknas kostnaderna överstiga intäkterna med cirka en miljon kronor. Tabell 7.6 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1998 11 276 11 084 192 Prognos 1999 11 120 12 010 -890 Budget 2000 12 075 13 079 -1 004 Slutsatser Det ackumulerade överskottet var vid 1998 års utgång 2,7 miljoner kronor. Eftersom fortsatt stort underskott kommer att uppkomma inom examinationsverksamheten beräknas överskottet att behöva tas i anspråk för att nämnden skall kunna uppnå de av regeringen uppställda målen för de olika verksamhetsområdena. Länsstyrelsernas konkurrensbefrämjande arbete Länsstyrelserna skall enligt konkurrensförordningen (1993:173) främja konkurrensen. De skall bl.a. informera om konkurrensfrågor, uppmärksamma Konkurrensverket på förhållanden som tyder på överträdelser av konkurrensbestämmelserna, uppmärksamma regleringar som hindrar effektiv konkurrens samt lämna förslag till och, efter samråd med Konkurrensverket, redovisa förslag till avregleringar och andra åtgärder för att undanröja konkurrenshinder i offentlig sektor. För budgetåret 1999 har två mål angetts för länsstyrelsernas konkurrensfrämjande verksamhet. Enligt det ena målet skall länsstyrelserna var för sig och tillsammans samverka med Konkurrensverket för att bidra till att lösa konkurrensproblem på olika marknader. Det andra målet är att länsstyrelserna skall var för sig och tillsammans vid tillämpningen av olika regler uppmärksamma behov av regeländringar och föreslå ändringar som ökat de små och medelstora företagens möjligheter till etablering och utveckling. Utöver de två mer generella uppdragen på konkurrensområdet har länsstyrelserna haft två specifika regeringsuppdrag. Det ena uppdraget avsåg utformning av en checklista inriktad på konkurrensaspekten för länsstyrelsernas stödgivning. Det andra uppdraget avsåg konkurrensfrågor i samband med arkeologiska undersökningar. Resultatbedömning Samtliga länsstyrelser har i samverkan med Konkurrensverket tagit fram en verksamhetsplan för länsstyrelsernas konkurrensfrämjande arbete. Flertalet länsstyrelser har tagit upp konkurrensproblem på olika marknader eller konkurrensproblem p.g.a. särskilda förhållanden. Marknader som behandlats är bl.a. trafikskolemarknaden, livsmedelsmarknaden med anknytning till offentlig upphandling, grustäkter, CD-marknaden, inrikesflyget och lastbilstransportmarknaden. Vidare har konkurrenssnedvridning p.g.a. offentliga aktörers verksamhet på konkurrensmarknader granskats. Även förslag på regelförändringar som kan främja konkurrensen har redovisats av flertalet länsstyrelser. Slutsats Verksamheten har utvecklats i positiv riktning och allt fler länsstyrelser har funnit lämpliga arbetsformer och arbetsområden. Även samarbetet mellan länsstyrelserna och Konkurrensverket har utvecklats positivt till fromma för en effektivisering av länsstyrelsernas konkurrensarbete. Trots den positiva utvecklingen måste det konstateras att arbetets omfattning och kvalitet fortfarande varierar icke obetydligt mellan olika länsstyrelser. Delvis kan detta förklaras med länsstyrelsernas begränsade resurser tillsammans med deras splittrade verksamhetsstruktur. Detta innebär att det fortfarande finns en utvecklingspotential vad gäller de flesta länsstyrelsers konkurrensfrämjande arbete. 38 Teknisk forskning och utveckling 38.1 Omfattning Verksamheten inom området bedrivs av myndigheterna Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Rymdstyrelsen vilka initierar och och finansierar forsknings- och utvecklingsprojekt samt tillhandahåller tjänster och resurser som bidrar till näringslivets förnyelse och tillväxt. Inom verksamhetsområdet anvisas också medel avseende bidrag till Sveriges Teknisk- vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). 38.2 Utgiftsutvecklingen Tabell 8.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 1 214 1 268 1 420 1273 1300 1326 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Programmen inom verksamhetsområdet har genomförts som beräknat inom givna ramar. Tekniköverföringen till små och medelstora företag har ökat kraftigt. Ett ökande antal små och medelstora företag deltar i av NUTEK initierade kompetenscentrum. Förändringar NUTEK:s orientering mot satsningar på samverkansprogram högskola – näringsliv förstärks. NUTEK engageras i genomförande av regionala tillväxtavtal. Vidgad försöksverksamhet med IUC, Industriella utvecklingscentra. Den tekniska attachéverksamheten ersätts med nya former för teknisk-vetenskaplig informationsförsörjning. Mål Ökad kunskap och kompetens i näringslivet för att därigenom stimulera tillväxt och förnyelse Prioriteringar FoU-samverkan och kunskapsöverföring mellan industriforskningsinstitut, högskolor och näringsliv. Vidareutveckling av samverkansformer som bl.a. Industripoler för forskning, IPF, och Aktiv industriell samverkan, AIS. 38.3 Resultatbedömning De FoU-intensiva företagens behov av nära kontakt med universitetens forskning är stort och ökande. Även många företag som inte är FoU-intensiva behöver i allt större utsträckning få tillgång till avancerad kunskap och kompetens från omvärlden. Detta ger industriforskningsinstitut och högskola en stort asvar för landets kunskapsförsörjning. Den teknisk vetenskapliga informationsförsörjningen tar nya vägar. De statliga insatserna syftar till att stärka FoU-miljön och att utveckla det nationella innovationssystemet. 38.4 Förändringar Näringslivets internationella beroende är stort och det växer hela tiden. Det gör samtidigt kraven på den svenska innovationsmiljön och FoU-systemets konkurrenskraft. FoU-systemet får en nyckelroll för kunskapsförsörjning från utlandet. Utvecklingen inom rymdområdet är ett exempel på dynamiken i utvecklingen och det internationella beroendet. Fordonsindustrin är ett annat aktuellt exempel där produkterna utvecklas mot att bli mobila komplicerade datanätverk. För att bättre kunna anpassa de närings- och innovationspolitiska instrumenten som regeringen förfogar över till omvärldsförändringarna krävs regelbundna översyner av pågående verksamheter. För närvarande genomförs en utredning om myndighetsstrukturen bland de myndigheter under Näringsdepartementet som främjar FoU och en utredning om statens åtgärder för att främja fler och växande företag. Förändringar i omvärlden har gjort att de ursprungliga målen för STATT:s verksamhet inte längre kan uppnås med befintlig organisation. Förutsättningarna att ta till sig teknisk kunskap och information från omvärlden har kraftigt förändrats inte minst genom den tekniska utvecklingen. En nyligen genomförd omvärldsstudie bekräftar denna bild och visar på vissa nya vägar. STATT:s verksamhet behöver därför ersättas med nya arbetssätt. 38.5 Prioriteringar Dessa är främst FoU-samverkan och kunskapsöverföring mellan industrforskningsinstitut, högskolor och näringsliv. Industriforskning är en viktig form för forskningssamverkan och tekniköverföring. Särskilda insatser görs för de mindre företagen. De försök som inletts med Industripoler för forskning, IPF, och Aktiv industrisamverkan, AIS, fortsätter. Det är nya samarbetsformer som innebär vidareutveckling och förnyelse av flera nu pågående samverkansformer. De syftar till att öka företagens kompetens och förmåga att finna och generera ny kunskap samt att integrera den i sina innovationsprocesser. Kompetenscentrum är en fortsatt prioriterad samverkansform. Rymd. De långsiktiga satsningarna på rymdverksamhet fortsätter. Arbetet med att öka effektiviteten inom ESA De långsiktiga satsningarna på rymdverksamhet fortsätter. Arbetet med att öka effektiviteten inom ESA, European Space Agency fortsätter liksom översynen av ESA:s industripolitik. Industriella utvecklingscentra, IUC, är en verksamhet som syftar till att skapa ökad tillväxt inom små och medelstora företag. IUC skall fylla ett tidigare eftersatt behov av en regional aktör som har kompetens legitimitet och förtroende inom teknikområdet. IUC finns f.n. på 11 orter (Malmö, Olofström, Gnosjö, Mariestad, Kalmar, Finspång, Arvika, Karlskoga, Borlänge, Sandviken och Skellefteå). Försöksperioden är nu slut och befintliga IUC får förlängd finansiering med ett år. En försöksverksamhet föreslås också att inledas med uppstart av nya IUC på 7 orter (Älmhult, Nässjö, Tibro, Strömsund, Östersund, Lycksele, Kalix samt Hultsfred). 38.6 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelserna för 1998 avseende myndigheterna inom verksamhetsområdet. 38.7 Anslag D1 Teknisk forskning och utveckling Tabell 38.2 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 630 132 Anslags- sparande 1120 829 1999 Anslag 684 200 1 Utgifts- prognos 829 000 2000 Förslag 688 588 2001 Beräknat 704 334 2002 Beräknat 718 624 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i den ekonomiska vårpropositionen 1999 minskades anslaget 5000 tkr Anslagsförbrukningen och därmed utgiftsprognosen har begränsats av den anslagslimit som beslutats under året för att inte överskrida utgiftstaket. I regleringsbrev för 1999 ställdes 200 miljoner kronor av anslagssparandet på anslaget D1 Teknisk forskning och utveckling från 1998 till regeringens disposition. Regeringen hemställer att riksdagen medger att högst 5 miljoner kronor av dessa medel får användas för att inledningsvis finansiera en försöksverksamhet som syftar till att vidga IUC-konceptet till tjänstesektorn med ett IUC som riktar sig mot musikområdet. Från anslaget föreslås 2,5 miljoner kronor överföras till anslaget A1. Närings- och teknikutvecklingsverket förvaltningskostnader för att finansiera utveckling av ett nytt projekt- hanteringssystem. Regeringens överväganden Anslaget avser långsiktiga verksamheter. De föreliggande riktlinjerna och målen bör ligga fast även för 2000. Medel från anslaget får, med beaktande av för anslaget gällande mål, regler och ändamål användas för medfinansiering av FoU- projekt och FoU-program som hänför sig till regionala tillväxtavtal. Samverkansprogrammet för forskning och utveckling av mer miljövänliga fordon som beskrivs under utgiftsområde 21 berör också utgiftsområdena 22 och 24. Avsikten är att medel från anslaget D1. Teknisk forskning och utveckling skall avsättas för att delfinansiera projektet under åren 2002-2005. NUTEK är en av de aktörer med FoU- verksamhet som granskas i en pågående utredning om hur näringsdepartementets myndigheter bättre kan organiseras med hänsyn till deras bidrag till innovationssystemet och därmed till samhällsutveckling och tillväxt. Resultatbedömning Regeringen anser att alla program skall ha en väsentlig näringslivsanknytning för att uppnå en effektiv dubbelriktad kunskapsöverföring mellan forskning och företag. En provperiod med program som fångar upp företag som inte tidigare haft kontakter med industriforskningsinstitut och högskolor har genomförts med goda resultat. Den har nu utmynnat i insatser av längre varaktighet. Internationella utvärderingar visar att kompetensen för att utveckla samverkansprogram är hög inom NUTEK och att förankringen i näringslivet är bred. Insatser görs för att öka deltagandet av svenska företag i EU:s forsknings- och utvecklingsprogram. Företagen får därigenom tillgång till forskningsresultat som kan utnyttjas för att utveckla den egna verksamheten, något som är nytt för många små och medelstora företag. De får också en ökad FoU-kompetens och en förbättrad teknisk position i förhållande till sina konkurrenter. NUTEK strävar inom det femte ramprogrammet efter att ytterligare stärka sina industriella kontaktnät. Viktiga generiska områden av stor industriell vikt och utvecklingspotential där NUTEK gör insatser är informationsteknik, bioteknik och materialteknik. Andra områden för insatser är processteknik, miljöteknik, verkstadsteknik, transportteknik och medicinsk teknik. Ytterligare insatsområden är Komplexa tekniska system, mindre företags kompetens och teknikförsörjning, Tjänsteproduktion och IT- användning samt Människa-teknik-organisation. Inom anslaget ryms medel för kompetenscentrum, industriforskningsinstitutens kollektiva forskningsprogram samt särskilda program för fordonsteknik, flygteknik, IT-verkstadsteknik, träråvarubaserad industri och livsmedelsteknik. Det fordonstekniska programmet går in på sitt fjärde år av en femårig förlängning. Anslagets storlek är 30 miljoner kronor per år. Medel anvisas också för deltagande i ett skogstekniskt forskningsprogram, det europeiska FoU- samarbetet EUREKA och för åtgärder som syftar till att stimulera svenskt deltagande i EU:s ramprogram för forskning och utveckling. Dessutom inryms medel för att främja s.k. industriretur från sådan forskning som bedrivs vid stora utländska forskningsanläggningar där Sverige är medfinansiär. Det IT-verkstadstekniska programmet är inne på sitt tredje år i en treårig försöksperiod. En utvärdering har gjorts under 1999 som visar på mycket lovande resultat som bl.a. innebär att nya tvärvetenskapliga forskningsprojekt etableras. I avvaktan på regeringens ställningstagande till närings/forskningspolitiken under 2000 görs dock nu inga stora förändringar utan programmet förlängs med ett år under vilket den fortsatta verksamheten planeras. Även det flygtekniska programmet förlängs med ett år. De senaste årens förändringar av finansieringssystemet för nationell forskning och utveckling har lett till en gradvis förändring av NUTEK:s roll. Större tyngd läggs på att bidra till näringslivets kompetensbehov, tekniköverföringsinsatser och olika samverkansprojekt. Tekniköverföringsinsatser kan numera finansieras även via sådana aktörer som ligger utanför industriforskningssystemet såsom högskolor och andra institut exempelvis SP, Sveriges Provnings och forskningsinstitut AB. Kraven på vad som skall finansieras från anslaget har ökat kraftigt. Vissa omprioriteringar av ovanstående insatser är därför att vänta. Flera nu pågående utredningar och utvärderingar kommer att ge regeringen omfattande underlag för sitt ställningstagande längre fram. Finansieringen av industriforskningen sker i samverkan med Stiftelsen för kunskaps och kompetensutveckling, KK-stiftelsen som delfinansierar omstrukturering och långsiktig kompetensuppbyggnad främst inom ramen för ett med staten gemensamt ägt holdingbolag, Ireco Holding AB. Stiftelsen finansierar denna verksamhet under 1997- 2000 med 400 miljoner kronor och staten med ytterligare 125 miljoner kronor för åren 2001 - 2002. Staten finansierar dessutom industriforskning via NUTEK med ca 250 miljoner kronor årligen. NUTEK har inlett ett arbete som syftar till att utröna förutsättningarna för nya samverkansformer för FoU som finansieras gemensamt mellan staten och näringslivet. Försöken med Aktiv industriell samverkan, AIS, och Industripoler för forskning IPF, är ett led i detta arbete. IPF innebär att medvetandegöra företagen om den stora potential som ligger i gemensamt utnyttjande av resurser för kvalificerad och dyrbar forskning och utveckling. En minskning av anslagssparandet har inletts. Takten i denna minskning påverkas dock av de utgiftsbegränsningar som varit nödvändiga för att inte överskrida utgiftstaket för 1999. 200 miljoner kronor av anslagssparandet hänför sig till medel som överförts till regeringens disposition och därför inte disponeras av myndigheten. I regleringsbrev för 1999 ställdes nämnda 200 miljoner kronor av icke uppbundet anslagssparande till regeringens disposition. Del av dessa medel avses användas för finansiering av försöksverksamhet som innebär en vidgning av nätverket av Industriella utvecklingscentra, IUC, under år 2000. Finansiering av IUC inom tjänstesektorn/musikområdet med 5 miljoner kronor från detta anslag kräver emellertid ett godkännande av riksdagen. Regeringen avser att återkomma till den fortsatta omfattningen och finansieringen av IUC-verksamheten nästkommande år efter en översyn av verksamheten. Bemyndiganden För budgetåret 1999 har regeringen i likhet med tidigare budgetår av riksdagen bemyndigats att godkänna avtal och beslut som rör teknisk forskning och utveckling m.m. vilka innebär åtaganden för flera budgetår. Även under budgetåret 2000 bör det finnas möjlighet att för delar av verksamheten göra ekonomiska åtaganden som exempelvis omfattar långsiktiga FoU-program. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter för medlens användning. Följande tabell visar en bedömning vid ingången av 2000. Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tabell 38.3 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Miljoner kronor 2000 utfall 2001 prognos 2002 beräknat 2003 beräknat 2004 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 725 500 345 270 Nya förpliktelser 590 620 620 Infriade förpliktelser* 815 775 695 Utestående förpliktelser vid årets slut 500 345 270 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 500 425 270 200 135 * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Revisionen är utan anmärkning men pekar på att årsredovisningen för området NUTEK-teknik är väl omfångsrik. Regeringen avser därför att se över regleringsbrevets omfattning, särskilt vad avser återrapporteringskraven. Slutsatser Anslaget avser främst långsiktiga verksamheter. De föreliggande riktlinjerna och målen bör ligga fast i avvaktan på de mer genomgripande ställningstaganden regeringen ämnar göra under år 2000. För att uppfylla de ställda målen bör NUTEK även fortsatt initiera och stödja forskning och utveckling med tyngdpunkt på forskningssamverkan näringsliv högskola. Insatserna för att stärka näringslivsrelevansen och tvärvetenskapliga initiativ inom FoU- systemet bör fortsatt utvecklas. Satsningen på att vidareutveckla aktiva samverkansformer med näringslivet drivs vidare och en ny försöksverksamhet med IPF, Industripoler för forskning, inleds. Dessa innebär en ny form av samverkan inom industriforskningen som förutom forskningssamarbete också innehåller internationell kunskapsbevakning för att säkerställa företagens tillgång till spjutspetsteknologi från utlandet. Programmet IT i verkstadsindustrin har visat sig framgångsrikt när det gäller ökad samverkan högskola- näringsliv och tvärvetenskapligt forskningsarbete. En utvärdering föreslår att det breddas på det nationella planet och dessutom får en mer utvecklad anknytning till EU:s femte ramprogram. Programmet förlängs nu med ett år för planering och initiering av den fortsatta verksamheten med hänsyn till den pågående översynen. Det flygtekniska programmet förlängs med ett år och utvärderas samtidigt. Befintliga IUC får förlängd finansiering med ett år. Nysatsningar med ytterligare IUC inleds. Ett IUC på musikområdet finansieras engångsvis för 2000 med 5 miljoner kronor från anslagssparandet under anslaget D1. Teknisk forskning och utveckling. Den förlängda finansieringen och nysatsningarna på IUC måste anmälas till Europeiska kommissionen i enlighet med EG:s regler om statsstöd. Åtgärderna kan verkställas efter kommissionens godkännande. I Öresundsrapporten som presenterades aviserades gemensamma svenska och danska initiativ för att främja tekniskt utvecklingssamarbete i Öresundsregionen. Systemet kommer att administreras av NUTEK och Ehrvervsfremmestyrelsen. NUTEK bör därför få möjlighet att bevilja FoU-anslag även till utländska deltagare i sådant samarbete. Det bör ankomma på regeringen att utfärda de närmare föreskrifterna för verksamheten. Tabell 38.4 Anslagsutvecklingen Tusentals kronor Anslag 1999 689 200 Pris-och löneomräkning 1 888 Överförts till anslaget A1 -2 500 Förslag 2000 688 588 D2 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader Tabell 38.5 Anslagsutveckling Tusentals kronor 1998 Utfall 14 328 Anslags- sparande 115 1999 Anslag 14 465 Utgifts- prognos 14 580 2000 Förslag 15 024 2001 Beräknat 15 251 2002 Beräknat 15 488 Rymdstyrelsen är en av de aktörer med FoU- verksamhet som granskas i en pågående utredning om hur näringsdepartementets myndigheter bättre kan organiseras med hänsyn till deras bidrag till innovationssystemet och därmed till samhällsutveckling och tillväxt. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 356 000 kr. Tabell 38.6 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 14 465 Pris-och löneomräkning 203 Justering av premier för statens avtalsförsäkringar 356 Förslag 2000 15 024 D3 Rymdverksamhet Tabell 38.7 Anslagsutvecklingen Tusentals kronor 1998 Utfall 534 672 Anslags- sparande 11 369 1999 Anslag 529 568 Utgifts- prognos 540 937 2000 Förslag 534 493 2001 Beräknat 545 076 2002 Beräknat 556 632 Regeringens överväganden Anslaget avser långsiktig verksamhet. De nuvarande målen bör ligga fast även för år 2000. Resultatbedömning Verksamhetsmål för Rymdstyrelsen är att bidra till att stärka - konkurrenskraften i svensk rymdindustri, - den rymdanknutna näringsverksamheten i Kirunaregionen, - användningen av rymdteknik inom för samhället viktiga områden. Dessa mål uppfylls genom insatser för rymdforskning, fjärranalys, industriutveckling samt genom deltagande i det europeiska rymdsamarbetet inom European Space Agency, ESA och Sveriges bilaterala samarbete främst med Frankrike. Utmärkande för rymdverksamheten är nödvändigheten av internationellt intellektuellt och finansiellt samarbete samt de ofta mycket långa genomloppstiderna för projekten. Rymdforskningen avser studier med rymdbaserad utrustning av jordens atmosfär, magnetosfär och jonosfär, av solsystemets egenskaper samt av strukturer och processer i universum som helhet. Till rymdforskningen räknas också den forskning som för sitt genomförande kräver tyngdlöshet eller s.k. mikrogravitation. Den svenska rymdforskningen sker sedan länge i internationell samverkan. Inom ramen för ESA deltar svenska forskargrupper i program som genomförs med utnyttjande av satelliter, sonder, ballonger m.m. Under 1998 har två sondraketer sänts upp från Esrange utanför Kiruna för studier av den övre atmosfären inom ramen för det internationella projektet NLTE. Analyser av gjorda mätningar på 70 till 130 km höjd är av intresse för förståelsen av den kemi som ligger bakom bl.a. ozonuttunning. Projektet leds av Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet. Vidare har de två första i en serie ballonger för studier av klimatologi i stratosfären sänts upp från Esrange. Projektet, benämnt Skerries, inbegriper mätningar av CFC (freoner), vattenånga och ozon. Det har bäring på frågeställningar kring klimatutveckling samt hur denna påverkas av människan och av förändringar av solaktiviteten. Sveriges andra mikrosatellit, Astrid 2, sändes upp i december 1998 och har lämnat data rörande magnetosfären och norrskenets uppkomst som analyseras av forskargrupper i Sverige, Danmark, Tyskland och USA. Arbetet med att färdigställa den mycket komplexa forskningssatelliten Odin har försenats. Uppsändning av Odin beräknas ske under första halvåret 2000. Mål för fjärranalysprogrammet är att dels stödja forskning samt metod- och teknikutveckling, dels föra ut fjärranalystekniken att användas för samhälleliga tillämpningar. Under år 1995 startade Rymdstyrelsen fyra långsiktiga och målinriktade programområden, miljöövervakning, topografisk kartläggning, skogsbruk och meteorologi. Användarna har engagerats i programmen och deras medverkan har successivt ökat. Slutresultat från dessa programområden kommer att redovisas under 1999. De största insatserna på fjärranalysområdet görs i internationellt samarbete såväl inom ESA:s fjärranalysprogram som i bilateralt samarbete med Frankrike. Sverige har också varit välrepresenterat inom EU:s fjärde ramprogram, Environment and Climate. Sverige har som enda EU-land slutit avtal med Space Applications Institute, vilket ingår i EU:s forskningsorgan JRC. En utvärdering av hela fjärranalysprogrammet kommer att redovisas under år 1999. Industriutveckling sker inom alla Rymdstyrelsens program som innehåller industriarbete. I syfte att långsiktigt höja industrins kompetens inom dess specialområden har därutöver ett nationellt, med industrin samfinansierat, industriutvecklingsprogram inrättats. Program pågår bl.a. för att utveckla ett nytt sätt att bygga elektronik dels för höga frekvenser (20-30 GHz) dels med mycket hög integrationsgrad, s.k. ASIC-teknik. Andra program syftar till att öka kunnandet om kompositstrukturer och tillverkningsteknologi för kylda högtrycksmunstycken för raketmotorer. Huvuddelen av den svenska rymdverksamheten bedrivs inom ramen för ESA. Ca 80% av anslaget avser betalningar till ESA. ESA-samarbetet sker inom såväl obligatoriska som frivilliga program. De obligatoriska programmen, som utgör stommen i ESA:s verksamhet, omfattar basverksamhet samt det vetenskapliga programmet. Tyngdpunkten i samarbetet avser dock långsiktiga utvecklings- och tillämpningsprogram inom bl.a. fjärranalys och telekommunikation samt rymdtransporter genom Ariane-programmet. Inriktningen på det svenska deltagandet i ESA-programmen bestäms i stor utsträckning av den speciella kompetens som utvecklats hos företag och forskare under en lång rad av år. Arbetet med att öka effektiviteten inom ESA fortsätter liksom översynen av ESA:s industripolitik. Vid ett möte med ESA:s råd på ministernivå i maj 1999 fattades beslut om bl.a. inriktningen av det framtida rymdsamarbetet mellan medlemsländerna inom ESA och mellan ESA och EU samt om ett antal långsiktiga program. Det rådde stor samstämmighet mellan medlemsländerna om behovet av fortsatta gemensamma europeiska insatser för forskning och utveckling av rymdtillämpningar. Dessa insatser måste vara långsiktiga, också innebärande ett ökat långsiktigt engagemang för medlemsländerna. Beslut togs beträffande resursnivån för de obligatoriska programmen innebärande att kostnaderna förväntas minska något under kommande år. Beslut togs vidare om utvecklingsprogram avseende bl.a. fjärranalys och förbättring av Ariane-raketens lyftkapacitet. Vidare beslöts om att påbörja definitionsfasen av det s.k. Galileo-projektet i samarbete med EU. Galileo syftar till att utveckla ett europeiskt system för navigering, som på sikt skall ersätta eller komplettera det nuvarande amerikanska militära systemet GPS. Rymdstyrelsen redovisar årligen utvecklingen inom svensk rymdindustri i form av indikatorer för lönsamhet, omsättning, teknik- och investeringsnivå samt andelen öppen internationell försäljning. Redovisningen baseras på en årlig enkät till ett 15-tal svenska företag som är direktleverantörer till rymdprojekt. Redovisningen för år 1998 visar att den sammanlagda omsättningen, beräknad i fasta priser, har ökat med ca 5% jämfört med år 1997. Lönsamheten mätt som bruttomarginal låg år 1998 för medianföretaget inom intervallet 3 - 6%, vilket är oförändrat jämfört med år 1997. Basen för rymdföretagens verksamhet är i stor utsträckning deltagande i internationella utvecklingsprojekt framför allt inom ESA. Andelen öppen internationell försäljning är dock ökande och beräknas för de största företagen uppgå till ca 40 % av omsättningen. Detta visar att den svenska rymdindustrins kompetens och konkurrensförmåga är ökande och att företagen kan konkurrera på den öppna internationella marknaden. Exempel på detta är att Saab Ericsson Space gjort inbrytningar på den amerikanska marknaden inom rymdområdet. Den svenska rymdindustrin är i huvudsak komponent- och apparatleverantör till större systemleverantörer i Europa. Under 1998 har omstrukturering av den europeiska rymdindustrin fortsatt och systemföretagen i Europa är nu samlade i två stora grupper. De svenska företagen står utanför dessa grupper, vilket innebär en svårare konkurrenssituation i Europa men också större möjligheter på marknader utanför Europa. Under år 1998 erhöll svenska högteknologiföretag ESA-kontrakt till ett värde motsvarande 400 miljoner kronor. Kontrakten fördelades på 12 företag, institut och högskoleinstitutioner. Utfallet vad gäller ESA- kontrakt för ett enskilt år är beroende av när ESA placerar stora kontrakt hos europeisk huvudleverantörer och vilka underkontrakt de svenska företagen då får. Rymdverksamheten har en positiv inverkan på näringsverksamheten i Kiruna. ESA-samarbetet är en bas för denna verksamhet. Inom ramen för Rymdstyrelsens forskningsprogram finansieras också forskningsprojekt vid bl.a. Institutet för rymdfysik och Miljö- och rymdforskningsinstitutet, MRI, i Kiruna. Antalet direkt sysselsatta i rymdverksamhet i Kiruna- området uppgår till ca 400 personer, vilket är i stort oförändrat jämfört med år 1997. Samarbetet mellan ESA som teknikansvarig och EU som beställare utvecklas ytterligare i syfte att snabbare nå tillämpningar med relevans för EU:s olika politikområden, som t.ex. telekommunikationer, system för navigation, övervakning av jordbruk och miljö. Det nämnda Galileo-projektet är ett exempel. Bemyndiganden För budgetåret 1999 har regeringen, i likhet med tidigare budgetår, av riksdagen bemyndigats att godkänna avtal och beslut, som rör rymdverksamhet, vilka innebär åtaganden för flera budgetår. Ingående bemyndigandeskuld år 2000 beräknas till 1594 miljoner kronor. Även under budgetåret 2000 bör det skapas möjlighet att för delar av verksamheten göra ekonomiska åtaganden som exempelvis omfattar långsiktiga program under en flerårig planeringsperiod. Regeringen bör därför av riksdagen bemyndigas att under budgetåret 2000 få fatta beslut om stöd till rymdverksamhet som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1400 miljoner kronor efter år 2000. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tabell 38.8 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Miljoner kronor 2000 utfall 2001 prognos 2002 beräknat 2003 beräknat 2004 beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 1594 1347 1333 994 Nya förpliktelser 331 493 170 Infriade förpliktelser* 578 507 509 Utestående förpliktelser vid årets slut 1347 1333 994 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 1400 * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen för 1998. Slutsatser Regeringen bedömer att rymdverksamheten i allt väsentligt bedrivits på ett ändamålsenligt sätt och att de resultat som uppnåtts väl svarar mot de fastställda målen. Resultatbedömningen har inte föranlett förändringar i de övergripande målen. Rymdverksamhet är av långsiktig karaktär och dess resultat syns främst på längre sikt. De gällande målen bör ligga fast i avvaktan på de mer genomgripande ställningstaganden regeringen ämnar göra under år 2000. Tabell 38.9 Beräkning av anslaget för 2000 Tusentals kronor Anslag 1999 529 568 Pris-och löneomräkning 4 925 Förslag 2000 534 493 D4 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet Tabell 38.10 Anslagsutveckling 1998 Utfall 29 892 Anslags- sparande 1999 Anslag 29 892 1 Utgifts- prognos 29 892 2000 Förslag 29 892 2001 Beräknat 29 892 1 2002 Beräknat 29 892 2 1 Varav x tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. 1. Motsvarar 29392 tkr i 2000 års prisnivå 2. Motsvarar 28816 tkr i 2000 års prisnivå Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) är en offentlig stiftelse med svenska staten och Ingenjörsvetenskapsakademien som stiftare. Syftet med verksamheten är enligt stadgarna att genom insamling, analys och överföring av teknisk information från utlandet bidra till Sveriges tekniskt industriella utveckling. STATT har under senare år inriktat den anslagsfinansierade verksamheten på framför allt teknikpolitiska analyser som syftar till att ge beslutsunderlag för utformning av teknikpolitik. Regeringens överväganden Resultatbedömning Resultaten från STATT:s verksamhet består av nätverksuppbyggnad och ett stort antal skriftliga rapporter huvudsakligen från de länder där stiftelsen är verksam. Attachéerna besöker dessutom regelbundet Sverige och förmedlar information vid olika möten och konferenser. Omvärlden har under en följd av år förändrats och dessutom i en allt snabbare takt. Teknikens utveckling har gjort det svårt eller i stort sett omöjligt för företag att ta till sig teknikens senaste framsteg via ombud. Allmän information från hela världen har genom bl.a. Internet blivit också i praktiken allmänt tillgänglig. Styrelsen för STATT har beslutat att avveckla konsultverksamheten av konkurrensneutralitetsskäl. Teknikpolitiska analyser utförs även av andra statliga organ. Behovet av teknisk-vetenskaplig informationsförsörjning är stort och ökande. Det är därför av största vikt att de medel som satsas inom området ger största möjliga utbyte. Regeringen har låtit genomföra en internationell studie över hur andra länder inom OECD- området löser frågor kring teknisk-vetenskaplig informationsförsörjning. Studien visar exempel på att nya lösningar måste utvecklas om det ursprungliga ändamålet ska kunna uppfyllas. Slutsatser Regeringen avser att under år 2000 inleda strukturförändringar i den svenska modellen för teknisk vetenskaplig informationsförsörjning. Styrelsen och de anställda vid STATT har informerats om att verksamheten i nuvarande form inte kommer att få fortsatt finansiering utan att medlen kommer att styras över mot nyutvecklade sätt att tillgodose Sveriges behov av teknisk vetenskaplig information. Ett utvecklingsarbete har inletts i vilket också ingår att ta tillvara uppbyggda värden och verksamhet inom STATT som även framgent kan bidra till att det ursprungliga målet kan uppnås. Utvecklingsarbetet ska syfta till att skapa kommunikationsvägar över vilka spetskunnande kan överföras. Ett flertal olika lösningar kan bli aktuella och kommer att övervägas i samband med pågående översyner av FoU-systemet och åtgärder för att främja fler och växande företag. Regeringen avser att närmare precisera sådana under år 2000. Regeringen föreslår för år 2000 ett oförändrat anslag. Det bör ankomma på regeringen att besluta om den närmare fördelningen av medlen. D5 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien Tabell 38.11 Anslagsutveckling 1998 Utfall 5359 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 5359 Utgifts- prognos 5359 2000 Förslag 5359 2001 Beräknat 5359 1 2002 Beräknat 5359 2 1 Varav x tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. 1. Motsvarar 5269 tkr i 2000 års prisnivå. 2. Motsvarar 5166 tkr i 2000 års prisnivå. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) är ett samfund av invalda ledamöter som är verksamma inom teknik, vetenskap, industriell produktion och ekonomi. IVA:s huvuduppgift är att till samhällets gagn främja ingenjörsvetenskap och näringsliv. Verksamheten inriktas på att följa, analysera och informera om den tekniska och industriellt-ekonomiska utvecklingen, samt att skapa och initiera samverkan mellan olika teknikområden. Från anslaget lämnas statens bidrag till grundläggande verksamhet, som till exempel IVA:s ledningsfunktion, utredningsverksamhet, utlands- och informationsverksamhet samt ekonomiverksamhet. Regeringens överväganden Resultatbedömning IVA:s verksamhet bidrar till att stärka och utveckla Sveriges industriella kompetens och konkurrenskraft. IVA genomför värdefulla utredningar och lämnar synpunkter som underlag till utformningen av FoU-politiken. Dess omfattande nationella och internationella kontaktnät är av stort betydelse för information till regeringen om utvecklingstendenser och strömningar inom näringslivet. IVA leder den pågående statliga satsningen på programmet teknisk framsyn. För budgetåret 2000 beräknas bidraget till IVA:s grundläggande verksamhet till oförändrat belopp. 39 Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande 39.1 Omfattning Inom verksamhetsområdet Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande redovisas ett antal olika verksamheter. Kommerskollegium är central myndighet på det handelspolitiska området. Sveriges exportråd drivs gemensamt av staten och Sveriges Allmänna Exportförening och är centralt serviceorgan för exportfrämjande åtgärder. Inom ramen för detta anslag ingår medel för satsningar på små och medelstora företag genom Marknadsplats Europa och genom insatser för informationsteknik. AB Svensk Exportkredit (SEK) tillhandahåller medel- och långfristiga exportkrediter, bl.a. inom ramen för särskild statsstödd exportkreditgivning. Delegationen för utländska investeringar i Sverige (Invest in Sweden Agency, ISA) är central myndighet för investeringsfrämjande åtgärder. Vidare omfattar verksamhetsområdet ett anslag för näringslivs- inriktade satsningar i Östersjöregionen (Östersjö-miljard 2). Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att främja exporten genom att utfärda olika typer av garantier, i synnerhet exportkreditgarantier. Inom verksamhetsområdet redovisas även avgifter till internationella handelsorganisationer. 39.2 Utgiftsutveckling Tabell 9.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 248 413 374 403 599 512 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen och förslag till tilläggsbudget i samband med statsbudgeten för budgetåret 2000. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall De verksamheter som redovisas inom detta verksamhetsområde har hållit sig inom den totala budgetramen. EKN, som inte finansieras via anslag, visar ett överskott på 0,3 miljarder kronor för år 1998. Mål Målet för verksamhetsområdet är att medverka till genomförandet av en effektiv inre marknad, ett öppet och starkt multilateralt handelssystem, ökad svensk export samt ökade utländska direktinvesteringar i Sverige. Målet är vidare att medverka till ekonomisk utveckling och ett ökat välstånd i Östersjöregionen. Prioriteringar Regeringen prioriterar särskilt insatser för att främja de små och medelstora företagens handel. Särskilda exportsatsningar på IT och miljöområdet, framför allt för små och medelstora företag, skall genomföras. De svenska företagens position i Östersjöregionen skall stärkas och förutsättningarna för svenska företags deltagande i utvecklingen av regionens näringsliv skall förbättras. 39.3 Resultatbedömning 39.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Sverige är ett utrikeshandelsberoende land. Exporten står för ca 45 procent av BNP och spelar en avgörande roll för tillväxten i den svenska ekonomin. Importen är av stor betydelse för att tillfredsställa behovet av insatsvaror till industrin samt för att tillhandahålla konsumtionsvaror. Samtidigt spelar importen en viktig roll för att upprätthålla en väl fungerande konkurrens och medverka till att hålla inflationen nere. Likaså är de utländska direktinvesteringarna mycket betydelsefulla för den ekonomiska utvecklingen. Den globala konkurrensen om dessa investeringar ökar. Under 1998 ökade den svenska varuexporten med 6 procent och varuimporten med 8 procent i värde. Exporten gick främst till EU-länderna (58 procent). Exportandelarna ökade snabbast till EU samt Nord- och Sydamerika. EU-länderna stod under året även för den värdemässigt största andelen av svensk import (70 procent, inklusive viss import från tredje land då varor som införts från andra EU-länder saknar uppgift om ursprungsland). Tjänsteexporten ökade under samma tid med 4 procent och importen med 10 procent. Under 1998 uppgick inflödet av utländska direktinvesteringar i Sverige till ca 154 miljarder kronor, nära nog en fördubbling i förhållande till 1997, då motsvarande inflöde uppgick till 83 miljarder kronor. Utflödena av direktinvesteringar från Sverige uppgick under samma perioder till 179 respektive 96 miljarder kronor. Liksom i andra industrialiserade länder förklaras den största delen av företags förvärv och fusioner. Av detta följer att Sverige har ett starkt intresse av att marknader hålls öppna för handel och investeringar på alla nivåer. Utvecklingen av EU:s inre marknad är av stor vikt, liksom fortsatta framsteg på global nivå. De möjligheter som detta ger till ökad export och den prispress som uppstår på importsidan kan lämna ett viktigt bidrag till den samhällsekonomiska utvecklingen i form av icke inflationsdrivande tillväxt. EKN hade vid halvårsskiftet 1999 utestående förbindelser (pågående affärer) för 44 miljarder kronor och utestående utfästelser (offerter) för drygt 97 miljarder kronor. Omfattningen av verksamheten visar under senare år en påtaglig ökning. 39.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Inom programmen Marknadsplats Europa och Informationsteknik har Kommerskollegium inlett arbetet på två nya områden. Det ena området är att främja handeln i Östersjöregionen genom att relevant information tillhandahålls på Internet på ett lättillgängligt sätt. Det andra området är att tillsammans med berörda myndigheter och näringslivsorganisationer vidta särskilda åtgärder för att öka medvetandegraden hos svenskt näringsliv, främst små och medelstora företag, om betydelsen av ett aktivt deltagande i offentlig upphandling. Exportrådet har som centralt serviceorgan aktivt genomfört åtgärder för att främja svensk export, bl.a. genom att förse svenskt näringsliv, främst små och medelstora företag, med information om exportmöjligheter och handelsteknik. SEK:s verksamhet inom exportfinansiering har utgjort ett viktigt bidrag för att stärka svensk industris internationella konkurrenskraft. Arbetet vid Delegationen för utländska investeringar i Sverige inriktades under år 1998 främst på att stärka den proaktiva projektverksamheten, utveckla ISA:s investerarservice och länderverksamhet, samt fördjupa samarbetet med regionala och lokala aktörer. Under första halvåret 1999 har verksamheten i huvudsak inriktats på säkerställandet av resultat i form av beslut om etableringar samt införandet av en modell för att följa upp och utvärdera uppnådda resultat. Riksdagen beslutade våren 1998 att anslå ytterligare 1 miljard kronor för näringslivssatsningar i Östersjöregionen. Det internationella samarbete inom EU och OECD rörande statsstödd exportfinansiering, som EKN deltar i, har under 1998 och 1999 lett till förändringar beträffande garantigivning som minskar snedvridningen av konkurrensen. 39.3.3 Effekterna av de statliga insatserna En effektiv handläggning vid Kommers- kollegium av ärenden om tullättnader har bidragit till en minskad tullbelastning för näringslivet. Genom ett centralt exportfrämjande har små och medelstora företag fått tillgång till kvalificerad efterfrågestyrd exportinformation och rådgivning i flera steg i exportprocessen. Under år 1998 har ISA bidragit i varierande grad till ett 90-tal etableringar av utländska företag i Sverige. Under första halvåret 1999 bidrog myndigheten till drygt 50 etableringar. EKN:s garantigivning, liksom SEK:s exportkreditgivning, har medverkat till att svenska exportföretag kan offerera likvärdiga villkor i den internationella konkurrensen om exportkontrakten. 39.3.4 Regeringens slutsatser Regeringen bedömer att verksamheterna inom området för utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande har uppfyllt målen för verksamhetsområdet samt bidragit till att stärka näringslivets tillväxt och internationella kon- kurrenskraft. 39.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har inte haft några invändningar i revisionsberättelserna för år 1998 avseende myndigheterna inom verksamhetsområdet. 39.5 Anslag E1 Kommerskollegium Tabell 9.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 45 344 Anslags- sparande 1 662 1999 Anslag 53 640 Utgifts- prognos 55 342 2000 Förslag 56 776 2001 Beräknat 57 646 1 2002 Beräknat 58 562 1 1 Motsvarar 56 776 tkr i 2000 års prisnivå Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet för utrikeshandel och handelspolitik. Kollegiet skall verka för en väl fungerande inre marknad och ett öppet och starkt multilateralt handelssystem och fortsatt liberalisering av handeln. Kommerskollegium är funktionsansvarig myndighet för funktionen Utrikeshandel inom civilt försvar. Utöver det egna anslaget har myndigheten tillförts medel från anslaget E2 Exportfrämjande verksamhet inom utgiftsområde 24. Dessa medel avses användas för insatser inom programmen Marknadsplats Europa och Informationsteknik. Med anledning av en förändring av anslagsförordningen fattade regeringen den 10 juni 1999 beslut om hur det utgående anslagssparandet, som översteg tre procent av anslaget för 1998, skall disponeras. Beslutet innebar att anslags-sparandet skall disponeras av myndigheten. Anslagssparandet avses användas för delfinansiering av den skuld som Kommerskollegium har till Statens fastighetsverk. Regeringens överväganden Resultatbedömning Kommerskollegiums analyser och övriga insatser under år 1998 bidrog till att Sverige under perioden kunde driva på utvecklingen mot en bättre fungerande inre marknad inom EU och verka för fortsatta handelsliberaliseringar såväl regionalt som multilateralt, särskilt inför de globala handelsförhandlingar som planeras börja år 2000 inom Världshandelsorganisationen (WTO). Arbetet med att granska och påverka utformningen av utländska och svenska tekniska regler och regelförslag, så att dessa inte hindrar handeln, var under år 1998 framgångsrikt genom bl.a. en ökad aktivitet i förhållande till andra länders anmälningar till EU-kommissionen. Kommerskollegium har uppfyllt sitt effektivitetsmål att inom fem arbetsdagar handlägga licensärenden på industrivaruområdet. Den effektiva handläggningen av ärenden om tull- lättnader har bidragit till en minskad tullbelastning för näringslivet. Vad gäller EU:s yttre handelspolitik utgjorde Kommerskollegiums utredningar ett centralt beslutsunderlag för utrikesdepartementet inför Sveriges agerande i EU. Detta gäller även den process som påbörjats inom WTO för att förbereda organisationens tredje ministermöte i Seattle i slutet av 1999. Kollegiets yttranden utgjorde bas för svenska ställningstaganden inom ramen för de 30-tal anslutningsförhandlingar med länder som t.ex. Kina, Ryssland och Saudiarabien som pågår i WTO. Likaså var kollegiets utredningar ett oumbärligt instrument för svenskt agerande på antidumpningsområdet. När det gäller arbetet med att förenkla och effektivisera de internationella handelsprocedurerna har kollegiet fått en ökad roll i och med bildandet av den informella arbetsgruppen i WTO. Kollegiet har medverkat i revisionen av WTO-avtalet om kontroll före skeppning (PSI). Avstämning av det svenska agerandet i dessa och andra fora har skett i Handelsprocedurrådet. Vad gäller funktionen Utrikeshandel inom civilt försvar redovisar kollegiet att förmågan inom funktionen är ”icke godtagbar” vid utgången av år 1998. Enligt propositionen Förändrad omvärld - omdanat försvar (prop.1998/99:74, bet. 1998/99:FöUO5, rskr. 1998/99:224) skall det civila försvaret anpassas till det nya säkerhetspolitiska läget. För funktionen Utrikeshandel har förutsättningarna därmed förändrats, bl.a. genom en förlängd anpassningsperiod för beredskapsåtgärder på 1, 5 resp. 10 år. Mot bakgrund av detta gör regeringen bedömningen att det finns förutsättningar för att funktionen skall uppnå en god förmåga i enlighet med de nya tidsramar som propositionen medger. Beslut om en utredning som skall se över helheten när det gäller planeringen för civilt försvar fattades av regeringen den 23 juni 1999 (Dir. 1999:63). Kommerskollegium har tidigare fungerat som handelshindermyndighet med bevakning av den fria varurörligheten. Den 1 oktober 1997 utsågs kollegiet till samordningscentral med ansvar för kontakterna med den Europeiska kommis- sionen och andra medlemsländer samt till nationell kontaktpunkt med ansvar för att ta hand om anmälda problem från företag och enskilda personer. Mandatet har därigenom vidgats till att omfatta de tre övriga friheterna, dvs. den fria rörligheten för tjänster, kapital och personer. Detta har inneburit intensiva informations- och marknadsföringsinsatser samt handläggning av handelshinderärenden inom EU. I ett antal fall ledde kollegiets arbete till att oklarheter reddes ut eller att handelshinder undanröjdes. Många problem visade sig vara svåra att lösa på grund av att principen om ömsesidigt erkännande inte fungerar som avsett. Kommerskollegium lämnar kvartalsvis rapportering av de problem på den inre marknaden som inkommer till kollegiet. Återrapporteringskravet är viktigt eftersom det ger en tydlig indikation på vilka sektorer som inte fungerar och därför i förlängningen bör vara föremål för politiska åtgärder. Genom information blir handelshinder synliga och möjligheter ges att åtgärda de hinder för import och export som företagen möter, vilket stärker näringslivets tillväxt och internationella konkurrenskraft. Slutsatser Tabell 39.3 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 53 640 Pris- och löneomräkning 356 Justering av premier 2 780 Förslag 2000 56 776 Kommerskollegiums insatser på handels- politikens område som utredningsinstans och handelshindermyndighet på den inre marknaden har bidragit till att svenska intressen har tagits tillvara på ett effektivt sätt i det internationella arbetet. Regeringen fäster också stor vikt vid de utredningar som Kommerskollegium gör avseende handelspolitiken mot länder utanför EU. Dessa är betydelsefulla för Sveriges bidrag till utformningen av EU:s handelspolitik mot omvärlden. Regeringen bedömer att funktionen Utrikeshandel inom civilt försvar kommer att uppnå en god förmåga. Arbetet med att bygga upp en fungerande samordningscentral och en nationell kontaktpunkt är viktigt för den inre marknadens funktion. Kommerskollegium kommer att få en ökad arbetsbörda i samband med att WTO- förhandlingarna startar och i samband med att Sverige närmar sig ordförandeskapet i EU. Det är centralt att kollegiet upprätthåller sin kompetens för att utföra utredningar på den globala handelspolitikens allt bredare område. I detta sammanhang fäster regeringen stor vikt vid kollegiets nyligen utökade kontakter med det civila samhället. Basanslaget föreslås bli oförändrat jämfört med föregående år. Vid anslagsberäkningen har teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 2,78 miljoner kronor. E2 Exportfrämjande verksamhet Tabell 9.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 127 656 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 159 156 1 Utgifts- prognos 157 656 2000 Förslag 178 656 2001 Beräknat 173 656 2002 Beräknat 135 656 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med statsbudgeten för budgetåret 2000. Sveriges Exportråd drivs sedan 1972 gemensamt av staten och Sveriges Allmänna Exportförening. Exportrådets verksamhet grundar sig på ett avtal mellan de båda huvudmännen. Nu gällande avtal är från 1998 (prop. 1997/98:1, rskr. 1997/98:130). Exportrådet skall som centralt serviceorgan inom exportfrämjandet initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Exportrådet skall ge efterfrågestyrd export- service. Exportrådet skall också genom affärs- bevakning förse svenskt näringsliv med information om exportmöjligheter i syfte att förmedla affärer. Små och medelstora företag skall prioriteras. Gemensamma program, inriktade på de mindre företagens exportmöjligheter, genomförs i Sverige i samverkan med ALMI Företags partner AB, handelskammare och länsstyrelser. Regeringens överväganden Resultatinformation Exportrådets totala verksamhet ökade under 1998 med ca 5 procent trots att det statliga uppdraget, inklusive vissa regionalpolitiska medel, var oförändrat. Tillväxten för den avgiftsbelagda konsultverksamheten var 10 procent. Det ligger ett stort värde i att Exportrådet har regional närvaro, genom s.k. Exportcentra, för att fånga upp exportmogna och utvecklingsbara företag och idéer och förslag till aktiva insatser. Exportcentra finns på 20 platser i landet. Regeringen anser att länsstyrelser och kommuner i större utsträckning borde kunna anlita Exportrådets kompetens såväl i Sverige som i utlandet när det gäller frågor av exportfrämjande natur. Förslag till ändring av avtalet om Sveriges Exportråd Exportrådets verksamhet grundar sig på ett avtal mellan staten och Sveriges Allmänna Export- förening. Nu gällande avtal är från år 1998 (prop. 1997/98:1, rskr 1997/98:130). För att kunna införa ett nytt debiterings- system föreslås ändringar i avtalet enligt följande: 11§ Principerna för abonnemangsavgift beslutas av parterna. Inom ramen härför beslutar rådet om avgifternas storlek och övriga villkor. 13§ Rätt att anlita rådet, handelssekreterarna och utrikesrepresentationens exportfrämjande verksamhet samt de handelskammare som avses i 6§ tillkommer alla företag. Rådet är skyldigt att inom ramen för den verksamhet, som anges i 2§, mot avgift utföra tjänster som begärs av svenska myndigheter. För att uppnå likformighet med gällande stadgar för Exportrådet bör även följande ändring göras i avtalet. 7§ Rådet leds av en styrelse som består av lägst åtta ledamöter med erfarenhet inom export- området. Hälften utses av regeringen och hälften av Sveriges Allmänna Exportförening. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Marknadsplats Europa och Informationsteknik Som ett resultat av förslag i 1998 års ekonomiska vårproposition har för 1999 anvisats särskilda medel för programmen Marknadsplats Europa och Informationsteknik. Förslaget avsåg treåriga program. Programmet Marknadsplats Europa har inriktats på att främja i första hand små och medelstora företags handel med Europa. Programmet bör fortsätta även för år 2000. Vad avser åtgärder av övervägande branschkaraktär kan även utomeuropeiska marknader komma ifråga. Programmet bör i huvudsak inriktas på följande områden: - En särskild satsning bör göras (5 miljoner kronor överförs från utgiftsområde 1) för att underlätta svenska företags export av varor och tjänster med hög miljöprestanda. Här bör en samfinansiering med andra intressenter eftersträvas. - Satsningar bör vidare göras på nya och kompletterande instrument som kan bidra till att öka svenska företags exportmöjligheter. Härmed avses bl.a. möjligheter att lämna anbud på internationella projekt. Informationsinsatser om offentlig upphandling samt standarder- och harmoniseringsregler bör göras, liksom en förstärkning av exportrådgivningen regionalt i Sverige. Möjligheten att kunna agera snabbt i särskilt angelägna situationer, där exportföretagens kompetens efterfrågas, bör stödjas. Vad gäller programmet Informationsteknik avses medlen även år 2000 i huvudsak användas på följande vis: - Skapa och vidareutveckla en databaserad informationsplats för Östersjöområdet med information som är relevant för små och medelstora företag, som vill etablera sig eller handla med länder inom området. Avsikten är att samtliga länder i området skall bygga upp databaser med samma struktur. - Vidareutveckla Exportrådets användning av informationsteknik för att bättre tillfredsställa i första hand små och medelstora företags informationsbehov. - Vidareutveckla den så kallade myndighets- länken inom SME-link, som tillhandahåller kvalitetssäkrad information via Internet anpassad till små och medelstora företags behov. Den samordningsfunktion inom Exportrådet som inrättats i syfte att ge i huvudsak små och medelstora företag stöd och vägledning inför och i samband med marknadssatsningar i Östersjöregionen (Marknadsplats Östersjön) bör fortsätta. Slutsatser Tabell 9.5 Beräkning av anslaget 2000 Tusental kronor Anslag 1999 159 1561 Marknadsplats Europa och IT- användning 16 000 Miljöexport 5 000 Förslag 2000 178 656 1 Varav Marknadsplats Europa 12 000 och IT-program 10 000. Regeringen anser att Exportrådet fortsätter att utvecklas positivt enligt de långsiktiga förutsättningar som lades fast i statsmakternas beslut år 1992 och att exportfrämjandet har fortsatt stor betydelse för närings- och handelspolitiken. Regeringen förutser att Exportrådets påbörjade insatser för att stärka det regionala export- främjandet fortsatt intensifieras. Den av regeringen föreslagna anslagsnivån för år 2000 uppnås genom att basanslaget förblir oförändrat jämfört med året innan. Härutöver tillförs anslaget för exportfrämjande 28 miljoner kronor för Marknadsplats Europa, 10 miljoner kronor för IT-satsningar samt 5 miljoner kronor för miljöexport (enligt ovan). Avtalet mellan staten och Sveriges Allmänna Exportförening från 1998-09-15 (prop. 1997/98:1, rskr. 1997/98:130) bör ändras. E3 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning Tabell 9.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 11 509 Anslags- sparande 5 232 1999 Anslag 5 255 Utgifts- prognos 6 000 2000 Förslag 1 172 2001 Beräknat 137 1 2002 Beräknat 140 1 1 Motsvarar 134 tkr i 2000 års prisnivå. AB Svensk Exportkredit (SEK) ägs till hälften av staten och till hälften av affärsbanker. Verksamheten syftar främst till att tillhandahålla medel-och långfristiga exportkrediter till företag i Sverige. Anslaget disponeras för ersättning till SEK för eventuellt underskott som utgör skillnaden mellan intäkter och kostnader, huvudsakligen ränteintäkter och räntekostnader, inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter. Villkoren för krediterna följer den överenskommelse om statligt stöd vid exportkreditgivning som Sverige biträtt inom ramen för OECD, den så kallade consensus- överenskommelsen. SEK bedriver upp- och utlåning för stats- stödda krediter i en särskild, avgränsad del av verksamheten och redovisar dem i särskild balans- och resultaträkning. Anslaget omfattar även kostnader för räntestöd till finansiering av export av fartyg, en stödform som upphörde år 1989, och kostnader för vissa förmånliga krediter till u-länder, dock enbart åtaganden som gjorts t.o.m. år 1984. I den redovisning av anslagsbelastningen, som SEK gör tre gånger per år, särredovisas de ovan nämnda delposterna. Statens ersättning till SEK, liksom SEK:s skyldighet att redovisa medel till staten, regleras i ett avtal från 14 maj 1990. Regeringens överväganden Resultatinformation På grund av ränteläget accepterade kredittagare inga av SEK offererade statsstödda krediter under 1998. Under 1999 har dock låntagare åter börjat acceptera sådana krediter. Resultatet i systemet med den statsstödda exportkreditgivningen visade år 1998 ett överskott på 188 miljoner kronor (1997=198 mkr). Regeringen bedömer att SEK uppfyllt sitt mål att inom systemet för statsstödd exportkreditgivning främja svensk export, vilket också återspeglas av den stora innestående offertvolymen. Anslagsbelastningen hänförs för närvarande uteslutande till kostnader för vissa förmånliga krediter till u-länder. Kostnaderna minskar i takt med att dessa åtaganden upphör. Eftersom SEK för närvarande redovisar ett överskott i det övriga statsstödda systemet, förutses ett överskott i verksamheten, staten tillgodo, såväl för budgetåret 1999 som för de närmast följande budgetåren. Slutsatser Tabell 39.7 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 5 255 Anslagsminskning -4 076 Pris- och löneomräkning -7 Förslag 2000 1 172 Regeringen anser att det fortsatt är viktigt att svenska företag har tillgång till statsstödda exportkrediter. E4 Investeringsfrämjande Tabell 39.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 47 193 Anslags- sparande 18 459 1999 Anslag 46 941 Utgifts- prognos 64 400 2000 Förslag 49 393 2001 Beräknat 50 304 1 2002 Beräknat 51 275 1Motsvarar 49 393 tkr i 2000 års prisnivå. Delegationen för utländska investeringar i Sverige (Invest in Sweden Agency, ISA), är den centrala myndigheten för investeringsfrämjande åtgärder. Delegationen bedriver verksamhet i Sverige samt i Japan och USA genom egen utlandsrepresentation samt genom tio representationskontor i prioriterade länder i Europa, Nordamerika och Asien. Verksamheten finansieras dels med anslagsmedel, dels med bidrag från regeringen avseende regionalpolitiska medel och från så kallade partners i projektverksamheten, dels till en mindre del med avgifter från deltagare i den regionala och lokala seminarieverksamheten. Det utgående anslagssparandet var för budgetåret 1998 18,5 miljoner kronor (inklusive en miljon kronor till regeringens disposition). Anslagssparandet uppstod huvudsakligen under budgetåret 1995/96 då verksamheten var i en uppbyggnadsfas. Med anledning av en förändring av anslagsförordningen fattade regeringen den 10 juni 1999 beslut om hur det utgående anslagssparandet, som översteg tre procent av anslaget för 1998, skall disponeras. Beslutet innebar att anslags- sparandet skall disponeras av myndigheten förutom den del av anslaget som även tidigare stått till regeringens disposition. Av anslagssparandet avses ca 14 miljoner kronor användas för att stärka myndighetens utlands- och projektverksamhet. Resterande ca 3 miljoner kronor avses utgöra en beredskaps reserv för särskilt prioriterade företagsspecifika insatser. Regeringens överväganden Resultatbedömning Direktinvesteringarnas betydelse för den globala ekonomin ökar alltmer. År 1998 nådde inflödet av direktinvesteringar i världen över 400 miljarder dollar. Det totala flödet av dessa investeringar växte mellan 1997 och 1998 dubbelt så snabbt som världshandeln. Ett ökat marknadstillträde, regional integration och den allt snab-bare tekniska utvecklingen, bl.a. inom informationsteknologin, ökar konkurrensen och tillväxtmöjligheterna, vilket ställer högre krav på löpande produkt- och tjänsteutveckling samt tillgång till nya marknader genom internationalisering. Samtidigt ökar konkurrensen om direktinvesteringarna. Faktorer som kompetens och innovationskraft får en allt större betydelse för att attrahera investeringar. Genom utländska direktinvesteringar ökar inflödet av ny kompetens, ny teknologi samt nytt kapital. För att säkra en uthållig ekonomisk tillväxt och därigenom en ökad sysselsättning är det därför av avgörande betydelse att kunna erbjuda ett konkurrenskraftigt investeringsklimat. Mot denna bakgrund är främjandet av utländska direktinvesteringar i Sverige, i första hand genom ISA, en betydelsefull verksamhet. Under första halvåret 1999 har myndigheten i varierande grad bidragit till 53 etableringar, vilka resulterat i ca 620 nya och ca 100 bevarade arbetstillfällen. Under 1998 bidrog ISA i varierande grad till 92 investeringsbeslut, vilka resulterat i ca 550 nya och ca 1 830 bevarade eller övertagna arbetstillfällen. För 1997 var mot- svarande antal beslut 56, varvid ca 400 nya arbetstillfällen skapades. Regeringen anser att ISA på ett målinriktat och metodiskt sätt genom sina olika verksam- heter uppfyllt sitt uppdrag att främja utländska direktinvesteringar i Sverige. Ett led i att ytterligare förbättra myndighetens resultatuppföljning introducerades 1999 genom ett nytt utvärderings- och kvalitetssystem för att följa upp och värdera uppnådda resultat. I den externa utvärdering av myndigheten, som genomfördes under 1997, konstaterades att Delegationen på kort tid etablerat en informations- och utredningsverksamhet av hög klass. Det betonades dock att fokus borde flyttas från information till sälj- och projektarbete. Vidare framhölls att lokala/regionala myndigheter och organisationer på ett tidigare stadium borde ta huvudansvar i arbetet för att förfrågningar och projekt skall resultera i konkreta investeringar. Delegationens inriktning av verksamheten under 1998 har främst varit att stärka den proaktiva verksamheten så att de uppsökande aktiviteterna leder till beslut om investeringar samt att för-djupa samarbetet med regionala och lokala aktörer. Denna inriktning ligger helt i linje med utvärderingens rekommendationer. Slutsatser Tabell 9.9 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 46 941 Pris- och löneomräkning 1 160 Justering av premier 1 292 Förslag 2000 49 393 ISA har under 1998-2000 tilldelats medel för särskilda projekt från programmet för regional näringspolitik och särskilda regionalpolitiska insatser (500 miljoner kronors-programmet). Verksamheten i dessa projekt bör intensifieras. Mot denna bakgrund bör även samarbetet med regionala och lokala organ vidareutvecklas samt samspelet mellan nationell, regional och lokal nivå för ett effektivt investeringsfrämjande stärkas. Eftersom delegationens verksamhet nu lämnat uppbyggnadsfasen och i sin helhet kan betraktas som operativ, kommer de för myndigheten angivna målen och återrapporteringskraven att ses över för att bättre motsvara den aktuella verksamheten. Översynen kommer att genom- föras i nära samarbete med myndigheten i samband med beslut om regleringsbrev för 2000. Som ett led i regeringens styrning och uppföljning av myndigheten kommer en preliminär utvärdering av Delegationens verksamhet att initieras under hösten 1999. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna avseende avtals-försäkringarna. Anslaget har tillförts 1,292 miljoner kronor. E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen Tabell 39.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Anslag 150 000 Utgifts- prognos 90 000 2000 Förslag 100 000 2001 Beräknat 300 000 2002 Beräknat 250 000 Regeringen har såväl i regeringsdeklarationen som i 1999 års vårproposition framhållit Östersjöregionens stora tillväxtpotential och Sveriges intresse av att främja en politisk, ekonomisk och social utveckling i regionen. Tillkomsten av förbindelsen över Öresund ger viktiga bidrag till den ekonomiska utvecklingen, inte bara i Öresundsregionen utan i hela Östersjöområdet. Riksdagen beslutade våren 1998 att anslå en miljard kronor för näringslivsutveckling i Östersjöregionen under en femårsperiod. Det över-gripande målet för insatsen var att, utifrån ett svenskt intresse, stimulera näringslivsutveckling i och handel med länderna i denna region. Anslaget för budgetåret 1999 var 150 miljoner kronor. Förslaget för budgetåret 2000 är att anslå 100 miljoner kronor. Enligt 1998 års ekonomiska vårproposition skall medlen användas för näringslivssatsningar och omfatta stöd till såväl företagsetableringar som projektexport och marknadssatsningar. Även vissa främjande- och informationsinsatser i regionen kan komma ifråga. Särskild vikt skall fästas vid små- och medelstora företags del- tagande i Östersjöhandeln. Verksamheten skall samordnas med och komplettera utvecklingssamarbetet med Östersjöländerna. En särskild Östersjöberedning tillkallades i december 1998 med uppgift att utarbeta en strategi för Sveriges agerande på det ekonomiska området i Östersjöregionen samt att, i ett första steg, lämna förslag till prioriteringar, riktlinjer och beredningsordning för stöd ut anslaget för näringslivsutveckling i Östersjöregionen. Östersjöberedningen lämnade i maj 1999 ett delbetänkande med förslag på bland annat särskilda åtgärder för näringslivsutveckling marknads- satsningar, miljö- och energiprojekt, internationella kurser, kontaktskapande och nätverks-byggande aktiviteter samt vissa överväganden beträffande riskvillig finansiering för små och medelstora företag. Förslagen bereds för när-varande inom regeringskansliet. Slutsatser Tabell 39.11 Beräkning av anslaget 2000 Tusental kronor Anslag 1999 150 000 Anslagsminskning -50 000 Förslag 2000 100 000 Medlen under anslaget skall utnyttjas för satsningar på näringslivsutveckling i Östersjö- regionen. Regeringen föreslår att 100 miljoner kronor anslås för ändamålet budgetåret 2000. Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar regeringen att få göra utfästelser under budgetåret 2000 som medför utgifter efter år 2000 om högst 300 miljoner kronor. E6 Avgifter till internationella handelsorganisationer Tabell 39.12 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 19981 Utfall 12 016 Anslags- sparande 2 003 19991 Anslag 15 310 2 Utgifts- prognos 12 087 2000 Förslag 16 810 3 2001 Beräknat 16 810 2002 Beräknat 16 810 1 Redovisade belopp för 1998 och 1999 avser utgifter under anslaget G4 Avgifter till vissa internationella organisationer, anslagspost 2, för avgifter till internationella handelsorganisationer. 2 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med statsbudgeten för budgetåret 2000. 3 Nytt anslag Anslaget fanns år 1999 uppfört under utgifts- område 24 som anslaget G4 Avgifter till vissa internationella organisationer. Den del av anslaget som finansierat avgifter till internationella handelsorganisationer förs nu upp som eget anslag. Anslaget disponeras för avgifter och bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella närings- och handelspolitiska organ. Utgiftsstyrande faktorer är medlemsavgifternas utveckling i aktuell valuta samt fluktuationer i valutakurser. Anslaget disponeras av regeringen och belastas främst för avgifter och bidrag till nedanstående internationella organ. Deltagandet bedöms av regeringen som nödvändigt för att möjliggöra svensk påverkan på den internationella utvecklingen, för ett aktivt svenskt deltagande i internationellt samarbete samt för informations- inhämtning på för Sverige viktiga områden. Anslaget täcker avgifter till följande organisationer: - Världshandelsorganisationen (WTO) - Internationella rådet för samarbete på tullområdet (WCO) - Internationella Tulltariffbyrån - Internationella Kaffeorganisationen (ICO) - Internationella Kakaoorganisationen (ICCO) - Internationella Naturgummiorganisationen (INRO) - Internationella Byrån för Utställningar i Paris (BIE) - Europeiska Organisationen för Provning och Kontroll (EOTC). Regeringens överväganden Resultatinformation Från anslaget finansieras också kostnader för råvarulagring enligt 1995 års internationella naturgummiavtal. Såväl köp till som försäljning från avtalets buffertlager kan förekomma i syfte att stabilisera världsmarknadspriset. Inkomster vid försäljning återförs till medlemsländerna. De krediteringar av anslaget som därvid blir aktuella bör tillföras anslaget och krediteringar från tidigare budgetår bibehållas. Slutsatser Tabell 39.13 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 19991 15 310 Återföring2 1 500 Förslag 2000 16 810 1 Redovisat belopp avser utgifter under anslaget G4 Avgifter till vissa internationella organisationer, anslagspost 2, för avgifter till internationella handelsorganisationer. 2 Återföring av tillfälligt överförda medel till anslaget E2 Exportfrämjande verksamhet utgiftsområde 24 Regeringen föreslår att anslaget för år 2000 uppgår till 16,8 miljoner kronor. 39.6 Övrig statlig verksamhet Exportkreditnämnden Exportkreditnämnden (EKN) skall genom att utfärda garantier främja svensk export. Garantin skyddar mot vissa förlustrisker i samband med export till och investeringar i utlandet. För garantin betalas en premie som beräknas mot- svara risken. Garantigivningen sker med resultatkravet att verksamheten skall vara självbärande över tiden. Den särskilda garantiramen för de baltiska staterna, Ryssland m.fl. länder, som EKN administrerar på regeringens uppdrag, behandlas under utgiftsområde 7, anslaget B2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier. Inom EKN pågår arbetet med att utforma en miljöpolicy för garantigivningen. Regeringens överväganden Resultatbedömning EKN:s bokslut innehåller från och med verksamhetsåret 1998 en värdering av såväl de utestående fordringarna som risken i engagemanget. Resultatet för 1998 visar ett överskott på 0,3 miljarder kronor. Årsresultatet har med de nya redovisningsprinciperna belastats med avsättningar om sammanlagt 1,3 miljarder kronor för förlustrisker i fordringarna och i det utestående engagemanget. EKN:s resultat för första halvåret 1999 visar ett överskott på 0,4 miljarder kronor. Under 1998 kunde EKN amortera lån på sammanlagt cirka 1,8 miljarder kronor. Den största delen härav - en miljard kronor - avsåg lån som EKN tidigare erhållit från budgeten för erhållen räntekompensation för sin upplåning under perioden 1982-1997. Resterande betalning avsåg till största delen valutalån hos Riksgäldskontoret. EKN:s återstående skuld till staten för räntekompensation uppgick vid årsskiftet till 98/99 1,9 miljarder kronor. Efterfrågan och åtaganden Efterfrågan på EKN:s exportkreditgarantier har ökat väsentligt under 1998. Under året utfärdade utfästelser har ökat från ca 40 till 75 miljarder kronor. Den stora ökningen förklaras av ett antal stora projekt, men också av en ökande försiktighet på den privata marknaden. Utfärdade utfästelser under första halvåret 1999 uppgick till nära 18 miljarder kronor. Under 1998 utfärdades garantier för ca 15 miljarder kronor, endast en marginell ökning jämfört med 1997. Första halvåret 1999 har uppvisat en kraftig ökning och under perioden utfärdades garantier för ca 10 miljarder kronor. Efterfrågan på investeringsgarantier har också ökat kraftigt. Utestående garantier ökade under 1998 från 0,4 miljarder kronor till 0,7 miljarder kronor och uppgick vid halvårsskiftet 1999 till ca 2,6 miljarder kronor. EKN:s totala engagemang vid slutet av år 1998 uppgick till 130 miljarder kronor. Vid halvårsskiftet 1999 hade totalengagemanget ökat till drygt 141 miljarder kronor, den högsta engagemangsnivån någonsin. Av engagemanget vid halvårsskiftet uppgick utestående förbindelser (pågående affärer) till 44 miljarder kronor och utfästelser (offerter) till drygt 97 miljarder kronor. Omfattningen av verksamheten visar under senare år en påtaglig ökning, såväl för att stödja export till osäkra marknader, som i växande grad för att stödja leveranser till OECD-marknader som finansieras med medel- och långfristiga krediter. Regeringen anser att EKN genom garanti- givning till exportföretag och finansierande banker i hög grad främjat svensk export av varor och tjänster. Ramar Den av riksdagen fastställda ramen för exportkreditgarantier uppgår för närvarande till 125 miljarder kronor. Regeringen har beslutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till 100 miljarder kronor, varav 5 miljarder kronor får avse så kallade SLV-garantier (stipulated loss value-garantier avseende export av civila flygplan). Utöver ramen för exportkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier på 6 miljarder kronor. Ramutnyttjandet uppgick vid halvårsskiftet till 86 miljarder kronor för exportkreditgarantier och till 2,6 miljarder kronor för investerings- garantier. Siffrorna avser nettoengagemanget efter schablonmässiga justeringar av utfästelsebeloppen. Regeringen gör bedömningen att den av riksdagen beslutade ramen för exportkreditgarantier inte behöver höjas för budgetåret 2000 och därför bör fastställas till 125 miljarder kronor. Med hänsyn till dels att utnyttjandet av ramen för investeringsgarantier ökat kraftigt under 1999 och dels att EKN fått förfrågningar beträffande ett antal större affärer, kan nuvarande ram för investeringsgarantier visa sig otillräcklig. För att EKN skall ha möjlighet att utfärda garantier för tillkommande affärer anser regeringen att ramen för investeringsgarantier bör höjas från 6 till 10 miljarder kronor. Finansiering av verksamheten EKN kan, när likvida reserver inte är tillräckliga, låna i bl.a. Riksgäldskontoret. EKN har sedan budgetåret 1997 en obegränsad upplåningsrätt i Riksgäldskontoret. Det är regeringens bedömning att den obegränsade upplåningsrätten bör gälla även för budgetåret 2000. EKN förutser för närvarande inget upplåningsbehov under år 2000. Det internationella arbetet inom EU och OECD Ministerrådet antog i början av 1998 ett direktiv om harmonisering av medellånga och långa exportkreditgarantier: rådets direktiv 98/29/EG av den 7 maj 1998 om harmonisering av huvudbestämmelserna för medellånga och långa exportaffärer. Direktivet innebär framför allt större öppenhet om de olika systemen i medlemsländerna. Direktivet genomfördes genom vissa mindre ändringar i förordningen (1998:1225) med instruktion för Exportkreditnämnden. Förordningsändringen trädde i kraft den 1 april 1999. Inom ramen för OECD:s så kallade consensus-överenskommelse, i vilken EU är part, fastställdes i juni 1997 riktlinjer om premiesättning för politiska risker. Riktlinjerna, som trädde i kraft den 1 april 1999, innebär ett stort framsteg vad gäller att minska konkurrens- snedvridning på detta område. Diskussioner har inletts rörande möjligheten att också inbegripa premier för kommersiella risker i riktlinjerna. Consensus- överenskommelsen omfattar även sedan 1 september 1998 särskilda regler vid s.k. projektrisker. Diskussioner om miljöhänsyn vid statsstödd exportfinansiering fortsätter att föras i OECD. Regeringen anser att EKN genom sin garantigivning medverkat till att svenska exportföretag kan offerera med konkurrentländerna likvärdiga villkor i den internationella konkurrensen om exportkontrakt. Slutsatser Regeringen föreslår att EKN även för år 2000 skall beviljas obegränsad upplåningsrätt i Riksgäldskontoret för att kunna infria gjorda åtaganden, om likvida reserver ej är tillräckliga. Regeringen föreslår vidare för år 2000 att ramen för exportkreditgarantier fastställs till 125 miljarder kronor samt att ramen för investeringsgarantier höjs till 10 miljarder kronor 40 Konsumentfrågor 40.1 Omfattning Till konsumentområdet hör Marknadsdomstolen och myndigheterna Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden och Fastighetsmäklarnämnden. Inom området faller även tillsyn över Resegarantinämnden och dess tillämpning av resegarantilagen (1972:204). Vidare omfattar konsumentpolitiken frågor som rör stöd till konsumentorganisationer och konsumentforskning samt bidrag till miljömärkning av produkter. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet Konsumentfrågor framgår av nedanstående sammanställning. 40.2 Utgiftsutvecklingen Tabell 10.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 101 113 120 123 124 125 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Ett visst anslagssparande uppstod under budgetåret 1998 för Konsumentverket och Marknadsdomstolen. För Konsumentverkets del berodde sparandet bl.a. på några försenade utvecklingsprojekt samt på att vissa anslag under verket inte belastades förrän en redovisning från projektmedelsmottagare inkommit. Underskott beräknades uppstå vid två myndigheter, Fastighetsmäklarnämnden och Allmänna reklamationsnämnden. I 1999 års ekonomiska vårpropositionen (prop. 1998/99:100) föreslogs därför vissa omdisponeringar inom verksamhetsområdet. Fastighetsmäklarnämnden och Allmänna reklamationsnämnden föreslogs erhålla medelstillskott för år 1999 om 800 tkr respektive 1 miljon kronor. Riksdagen beslutade (prop. 1998/99:100 utgiftsområde 24, bet.1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249) att bifalla de föreslagna förändringarna. Förändringar Intresset för konsumentpolitik har under de senaste åren ökat inom EU, både från Europeiskakommissionens och medlemsstaternas sida. Detta har bl.a. kommit till uttryck i Amsterdamfördraget som ratificerades under våren 1999. Genom det nya fördraget blir det tydligare att konsumentpolitiken är ett självständigt politikområde inom EU. I början av 1999 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté, Konsumentpolitiken inför ett nytt sekel (dir 1999:1). Kommittén skall göra en översyn av de konsumentpolitiska målen. Kommittén skall även överväga vilka medel i form av lagstiftning och ekonomiska och andra resurser som bör utnyttjas för att bäst uppnå de mål som skall gälla framöver. Kommittén skall lämna två delrapporter, dels om finansiella tjänster senast den 15 september 1999 och dels en utvärdering av de organisatoriska formerna för verksamheten om det nordiska miljömärkningssystemet senast den 30 november 1999. Kommitténs förslag skall redovisas senast den 15 mars år 2000. När slutbetänkandet lämnats avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till ny medelsfördelning för det konsumentpolitiska området. Flera andra utredningar har under 1998 och 1999 arbetat inom konsumentområdet: - Utredningen om konsumentinformation om dagligvaror (In 1998:13) lämnade sitt slutbetänkande i februari 1999 (SOU 1997:7), - Utredningen om översyn av Fastighetsmäklarnämndens tillsyn över fastighetsmäklare (In 1998:09) lämnade sitt slutbetänkande i mars 1999 (SOU 1999:35), - Utredningen om konsumenträttigheter i IT-samhället lämnar sitt slutbetänkande i oktober 1999, (In 1998:06) och - Utredningen om översyn av resegarantilagen (In 1998:08) lämnar sitt slutbetänkande i slutet av år 1999. Sverige har vidare fått en förfrågan från Europeiska kommissionen (generaldirektorat XXIV med ansvar för konsumentpolitik och konsumenthälsa) om att inrätta en så kallad Euroguichet – en form av rådgivningsbyrå – i Stockholm. Regeringen utreder för närvarande frågan. För att säkerställa verksamheten inom verksamhetsområdets myndigheter samt för att uppnå de prioriteringar som föreslås gälla för år 2000 avser regeringen att göra vissa omdisponeringar av anslagen. Dessa redovisas närmare under respektive anslag. De konsumentpolitiska målen Riksdagen har fastställt följande mål för konsumentpolitiken : - Att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden - Att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt - Att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas - Att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling Prioriteringar för år 2000 Följande prioriteringar förslås gälla på konsumentområdet för år 2000. 1. Att stärka konsumenternas möjligheter att få tillgång till begriplig information, bl.a. på det finansiella området och, med beaktande av att konsumenterna skall komma i åtnjutande av informationssamhällets fördelar. 2. Att stärka konsumenternas ställning på nya marknader, särskilt med beaktande av det svenska EU-ordförandeskapet våren 2001. 3. Att verka i enlighet med och påbörja uppföljningen av handlingsplanen för att uppnå miljömålet. Kommentar till prioriteringarna 1. Regeringen kommer att arbeta för förbättrad information bl.a. på det finansiella området, samt på dagligvaruområdet. En särskilt satsning skall göras för att ge konsumenterna förbättrade möjligheter att utnyttja informationstekniken. Under året kommer en satsning att initieras för att stärka folkrörelsernas roll i konsumentpolitiken. 2. Konsumentpolitiken kommer att vara ett av Sveriges fyra prioriterade områden under ordförandeskapet i EU våren 2001. Förberedelserna inför detta pågår redan och kommer att bli omfattande under år 2000. 3. Regeringen kommer att eftersträva internationellt samarbete på området. Arbetet med att föra ut hushållsrelaterad miljöinformation på Konsumentverkets webbplats fortsätter. 40.3 Resultatbedömning Resultatbedömningen görs utifrån de konsumentpolitiska målen. Av betydelse för målet att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden är bl.a. Allmänna reklamationsnämndens (ARN) arbete med att pröva konsumenttvister och rekommendera lösningar av tvisterna. Konsumentverkets och Konsumentombudsmannens (KO) arbete för en hög efterlevnad av den konsumentskyddande lagstiftningen har visat sig ge goda resultat genom att näringsidkarna oftast rättat sig efter de påpekanden som gjorts. Branschöverenskommelser, bl.a. om förbättringar av avtalsvillkor, har haft stor betydelse för att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Konsumentverket genomför vissa marknadskontroller vilka leder till förbättringar inom de kontrollerade produktgrupperna, t.ex. vad gäller leksaker och personlig skyddsutrustning. Vidare arbetar man aktivt inom standardiseringen för att få bättre regler för utformningen av produkter på marknaden. Ett exempel är den reviderade leksaksstandard som antagits och som nu innehåller regler för buller. Miljöargument i marknadsföringen har granskats av Konsumentverket med stöd av marknadsföringslagen. Kontakter med näringsidkare har i stor utsträckning lett till frivillig rättelse. Vidare har Konsumentverkets matkostnadsundersökningar utvecklats för att ge konsumenterna förbättrade möjligheter att påverka sina matutgifter. Undersökningarna bedöms av regeringen ha en prispressande effekt. Som ett led i arbetet med att stärka konsumenternas ställning i informationssamhället har regeringen tillsatt en utredning om Konsumenträttigheter i IT- samhället (In 1998:06). 40.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelserna för 1998 avseende myndigheterna inom verksamhetsområdet. 40.5 Anslag F1 Marknadsdomstolen Tabell 40.2 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 5 534 Anslags- sparande 2 047 1999 Anslag 5 171 Utgifts- prognos 5 600 2000 Förslag 4 941 2001 Beräknat 6 418 1 2002 Beräknat 6 522 2 1 Motsvarar 6 320 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 6 320 tkr i 2000 års prisnivå. En jämförelse mellan budget och utfall 1998 visar att anslaget inte utnyttjats fullt ut. Det ackumulerade anslagssparandet uppgick vid årsskiftet 1998/99 till 2 047 000 kr. Resultatinformation Marknadsdomstolen, MD, är en specialdomstol som i enlighet med lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. handlägger mål och ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20), marknadsföringslagen (1995:450), lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, produktsäkerhetslagen (1988:1604) samt lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling. Vidare handlägger marknadsdomstolen mål och ärenden enligt lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, tobakslagen (1993:581), konsumentförsäkringslagen (1980:38), prisinformationslagen (1991:601), konsumentkreditlagen (1992:830), valutaväx- lingslagen (1996:1006), lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas, lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende samt lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det övergripande målet för Marknadsdomstolen är att på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som den har att handlägga samt att leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig rättstillämpning inom det marknadsrättsliga området. Marknadsdomstolen är första och enda instans i mål enligt avtalvillkorslagarna, produktsäkerhetslagen och lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling och sedan 1 juli 1998 första och enda instans i vissa mål och ärenden enligt konkurrenslagen. Fr.o.m. den 1 april 1999 är Marknadsdomstolen första och sista instans i marknadsföringsmål ifråga om förbud och åläggande enligt marknadsföringslagen (MFL). Om det samtidigt med talan om förbud eller åläggande väcks en talan om marknadsstörningsavgift eller skadestånd skall dock en talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt. I samband med att instansordningen ändrades år 1998 överlämnades 22 mål enligt konkurrenslagen från Stockholms tingsrätt. Domstolen har totalt sju anställda. Ordföranden tjänstgör på heltid. För ärenden enligt konkurrenslagen har handläggningstiderna varit i genomsnitt sex månader, för ärenden gällande marknadsföringslagen fyra månader samt för mål enligt produktsäkerhetslagen 12 månader. Generellt har handläggningstiderna ökat med cirka en månad. Antalet mål enligt konkurrenslagen har ökat kraftigt, vilket förklaras av den nya instansordningen och överföringen av 22 mål från Stockholms tingsrätt per den sista juni 1998. Av domstolens samtliga balanserade ärenden är två stycken äldre än ett år. Under år 1998 inhämtade domstolen inget förhandsbesked från EG-domstolen. Då antalet nya ärenden har minskat de senaste åren och de inkomna ärendenas omfattning ökat har antalet avgjorda domar och beslut medfört att de fasta kostnaderna fördelats på ett lägre antal avgöranden, vilket medfört en högre styckkostnad. Vid ingången av år 1999 uppvisade Marknadsdomstolen ett anslagssparande om drygt 2 000 000 kronor. Detta anslagssparande är planerat att förbrukas senast vid utgången av år 2002. Av denna anledning har Marknadsdomstolens anslag ej ökats i relation till domstolens stigande kostnader. Slutsatser Regeringen bedömer att Marknadsdomstolens verksamhet har bedrivits i enlighet med de av regeringen fastslagna riktlinjerna och att domstolen har utfört de uppdrag och bedrivit de aktiviteter som följer av verksamhetsmålen. Under tidigare år har rättegångskostnader utdömts Marknadsdomstolen och skett utav allmänna medel som belastat anslaget F7 Diverse kostnader för rättsväsendet under utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Detta anslag planeras att avskaffas fr.o.m år 2000 och de myndigheter som tidigare fått belasta detta anslag skall själva via sitt anslag belastas kostnaderna. Av denna anledning föreslås Marknadsdomstolens anslag att nivåhöjas med 1 000 000 kronor årligen fr.o.m. år 2000. Kostnaderna kan vissa år överstiga det anslagstillskott som tillförs domstolen. Marknadsdomstolens anslagssparande kommer att tas upp för diskussion med anledning av att den parlamentariska kommittén ”Konsumentpolitiken inför ett nytt sekel” (dir 1999:01) lämnar sitt slutbetänkande den 15 mars år 2000. För att finansiera den planerade satsningen på konsumentorganisationer under anslaget F 5 har medel omfördelats från anslaget F 1 Marknadsdomstolen till anslaget konsumentorganisationer såsom en tillfällig nivåhöjning under år 2000. För att kompensera Marknadsdomstolen för omfördelningen till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 2000 föreslås Marknadsdomstolen erhålla medel om 500 000 kronor från anslaget F1 Marknadsdomstolen som år 1997 ställdes till regeringens disposition. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att Marknadsdomstolen anvisas ett anslag på 4 941 000 kronor. Anslag för år 2000 har beräknats enligt följande: Tabell 10.3 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 5 171 Pris- och löneomräkning 149 Justering av premier 121 Engångsvis överföring till anslaget F3 Allmänna reklamationsnämnden UO 24 - 500 Engångsvis överföring till anslaget F 6 Stöd till konsumentforskning UO 24 -1 000 Överföring från anslaget F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet UO 4 1 000 Förslag 2000 4 941 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts medel om 121 000 kronor. F2 Konsumentverket Tabell 40.4 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 63 800 Anslags- sparande 4 577 1999 Anslag 76 802 Utgifts- prognos 78 888 2000 Förslag 84 340 2001 Beräknat 85 626 1 2002 Beräknat 86 975 2 1 Motsvarar 84 340 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 84 340 tkr i 2000 års prisnivå. Konsumentverket är en central förvalt-nings- myndighet för konsumentfrågor. De övergripande målen för verksamheten är att ge hushållen möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt, ge konsumenterna en stark ställning på marknaden, skydda konsumenternas hälsa och säkerhet och medverka till att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. I anslutning till de övergripande målen för politikområdet fullgörs de uppgifter som ankommer på Konsumentombudsmannen (KO) enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, marknadsföringslagen (1995:450), produktsäkerhetslagen (1988:1604) och lagen (1997:379) om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister (från december år 1997) samt radio- och TV-lagen (1996:844). Verket fullgör vidare uppgifter enligt lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, konsumentförsäkringslagen (1980:38), prisinformationslagen (1991:601), konsumentkreditlagen (1992:830), lagen (1992:1231) om märkning av textilier , lagen (1992:1672) om paketresor, lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater, lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk och lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet, tobakslagen (1993:581), lagen (1995:669) om märkning av skor samt lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas. Konsumentverket har också bemyndigande att ge ut föreskrifter enligt lagen (1994:1772) om tillämpningen av det europeiska miljömärkningssystemet och förordningen (1994:1169) om europeisk miljömärkning. Verket fullgör också uppgifter enligt förordningen (1994:577) om landsbygdsstöd och stöd till kommersiell service. Utöver egna anslag får Konsumentverket disponera medel inom utgiftsområde 21 under anslaget B3 Åtgärder för effektivare energianvändning, om totalt 40 000 000 kronor under åren 1997 t.o.m. år 2002. Regeringens överväganden Resultatinformation Nedan redovisas ett urval av de viktigaste aktiviteterna som under året bedrivits av Konsumentverket/KO. Konsumentombudsmannens verksamhet Konsumentombudsmannen har prövat två produktsäkerhetsfall i Marknadsdomstolen. I ett fall träffade KO en förlikning och i det andra fallet biföll inte Marknadsdomstolen KO:s talan. KO har utfärdat 29 förbudsförelägganden och sex informationsförelägganden, bl.a. gällande marknadsföring av krediter gentemot konsumenter. KO har granskat 21 ärenden och prövat om de innehåller principiellt intressanta frågor som kan aktualisera KO:s biträde i enskild tvist. Förlikning har nåtts i ett ärende, övriga ärenden som KO prövat har varken rört en principiell fråga som tidigare inte prövats av domstol eller haft betydelse för många konsumenter. KO utreder dock f.n. ytterligare fall som kan vara av intresse. KO har ej utnyttjat grupptalan i ARN under året. Tidigare fall som KO fört till ARN har inte följts upp av KO, vilket påpekats från regeringen. Finansiella tjänster Antalet ärenden som inkommit till verket som rör finansiella tjänster har ökat med 27 procent från föregående år. Konsumentverket har på området bl.a. gjort en undersökning om finansiella tjänster i ett konsumentperspektiv t.ex. hur håshållen använder betaltjänster, sparande, lån och försäkringar. Verket har även gjort beräkningar av hur förändringar i ekonomin kan komma att drabba olika pensionärsgrupper samt genomfört en undersökning om vilka krav och regler som bör ställas på reklam för fondsparande. Verket har sedan länge ett samarbete med Finansinspektionen vilket är till fördel i förhandlingar med branschen. Produktsäkerhet och standardisering Konsumentverket har genomfört marknadskontroller på ett urval från säkerhetssynpunkt viktiga konsumentprodukter. Verket har publicerat sina provningar via Råd & Rön och genom pressmeddelanden. Verket har under året varnat för olika farliga produkter, vilket har fått stort genomslag i media. Konsumentverket har vidare fortsatt sitt arbete inom den internationella standardiseringsverksamheten. Under 1998 har bl.a. ett förslag till internationell standard för höga barnstolar tagits fram. En europastandard för leksaker är antagen i alla delar och gäller som svensk standard fr.o.m. den 1 januari 1999. Information och utbildning Konsumentverket har genomfört matkostnadsundersökningar i samarbete med konsumentvägledare i 15 kommuner. Verket har vidare undersökt utbud och priser på ett antal KRAV-märkta varor i två orter, samt vidareutvecklat sin metod för matkostnadsberäkningar bl.a. när det gäller miljöaspekter. Konsumentverket har givit omfattande praktiskt stöd till den kommunala konsumentverksamheten i form av utbildning och material. Bland annat har man utbildat ca 100 av medborgarkontorens samhällsvägledare i konsument-rådgivning. Cirka 88 procent av Sveriges befolkning hade vid årets slut tillgång till konsumentrådgivning, vilket är oförändrat sedan tidigare år. Konsumentverket har genomfört en undersökning rörande gymnasieungdomars kunskaper om konsumentfrågor. Nära 2000 elever i 10 kommuner deltog. Konsumentverkets webbplatser (KOV samt Råd & Rön)hade vid årets slut över 50 000 besökare per månad. Övrigt Antalet ärenden från enskilda konsumenter har ökat med 9 procent jämfört med föregående år. Antalet ärenden från kommuner har dock minskat med 34 procent från 1997 till 1998. Kostnaderna för verkets EU- och övriga internationella arbete uppgick under 1998 till 9,4 miljoner, varav kostnaderna för kostnaderna för EU-arbetet uppgick till 6,3 miljoner netto. Personalkostnaderna har i procent av de totala kostnaderna ökat mellan åren 1997 och 1998 från 53 procent till 55 procent. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Råd & Rön Tabell 40.5 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1998 20 200 20 200 0 (varav tjänsteexport) Prognos 1999 20 443 20 443 0 (varav tjänsteexport) Budget 2000 20 000 20 000 0 (varav tjänsteexport) Tidskriften Råd & Rön skall finansieras med avgifter. Ambitionen är full kostnadstäckning, vilket uppnåddes under 1998. Antalet prenumeranter minskade från 155 000 till 144 000 mellan åren 1997 och 1998. Varuprovning Tabell 40.6 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt - kostnad) Utfall 1998 1 678 1 848 -190 (varav tjänsteexport) Prognos 1999 2 014 1 926 88 (varav tjänsteexport) Budget 2000 2 000 2 000 0 (varav tjänsteexport) Varuprovning på uppdrag omfattar bland annat hushållsapparater. Antalet uppdrag ökade från föregående år men minskade i omfattning. Den största enskilda produktgruppen bestod av tvättmaskiner. Intäkterna från denna verksamhet minskade med cirka 800 000 kr från föregående år. Slutsatser Regeringens bedömning är att Konsumentverket i stort uppfyllt de uppsatta målen. Regeringen kommer även i fortsättningen att inom ramen för myndighetsdialogen med verket utveckla och förbättra verksamhetsmål samt resultat- och kvalitetsmått. Konsumentverket föreslås att i relation till föregående års anslagsnivå tilldelas ett högre anslag. Regeringens mål med detta är att Konsumentverket i framtiden skall kunna ta ett samlat ansvar för prisinformation till konsumenter. För att verket skall ha möjlighet att påbörja detta arbete tilldelas verket nya medel. Regeringen avser att återkomma i vårpropositionen år 2000. Med anledning av den konsumentpolitiska kommitténs slutbetänkande i mars år 2000 kommer regeringen att ytterligare fördjupa diskussionen om Konsumentverkets framtida roll och inriktning i det konsumentpolitiska arbetet. Mot denna bakgrund föreslås Konsumentverket anvisas ett anslag på 84 340 000 kronor. Anslag för år 2000 har beräknats enligt följande: Tabell 10.7 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 76 804 Justering av premier 4 681 Pris- och löneomräkning 1 355 Utveckling för prisinformation till konsumenter 1 500 Förslag 2000 84 340 Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts medel om 4 681 000 kronor. F3 Allmänna reklamationsnämnden Tabell 40.8 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 14 500 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 15 123 1 Utgifts- prognos 15 423 2000 Förslag 16 132 2001 Beräknat 15 319 2 2002 Beräknat 15 561 3 1 Varav 1000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. 2 Motsvarar 15 088 tkr i 2000 års prisnivå. 3 Motsvarar 15 088 tkr i 2000 års prisnivå. Underskottet som uppstått under budgetåret 1998 täcktes via lån i Riksgälden, genom nyttjande av beviljad anslagskredit uppgående till 407 tkr för budgetåret 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation Allmänna reklamationsnämnden har till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster och andra nyttigheter som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk, så kallade konsumenttvister, samt ge rekommendationer om hur tvister bör lösas. Nämnden skall också yttra sig i konsumenttvister på begäran av domstolar, stödja den kommunala konsumentverksamhetens medling i konsumenttvister genom bland annat utbildning, rådgivning och information samt informera konsumenter och näringsidkare om nämndens praxis. Prövning av konsumenttvister Antalet ärenden som inkommit under budgetåret 1998 till nämnden har sedan föregående år ökat med ca 2 procent. Ärendebalansen har minskat med ca 12 procent från förgående år, vilket beror på att antalet sammanträden med nämndbeslut samt kanslibeslut ökat från föregående år. Den genomsnittliga handläggningstiden för ärenden som avgjordes med intresseledamöter (nämndbeslut) var för 1998 5,5 månader och för 1997 5,7 månader. Regeringens mål är en genomsnittlig handläggningstid om 5 månader, vilket alltså uppnåddes. Den genomsnittliga tiden för ärenden som avgjordes utan intresseledamöter samt kanslibeslut, var för 1998 1,7 månader och för 1997 2 månader. Regeringens mål är en genomsnittlig handläggningstid om 2 månader, vilket också uppnåddes. Näringsidkares benägenhet att följa nämndens beslut har ökat med i genomsnitt en (1) procentenhet mellan åren 1997 och 1998 till 72 procent. Sämst följsamhet uppvisar ärenden vid bostadsavdelningen (59 procent) och bäst vid försäkringsavdelningen (100 procent). För 1998 gäller genomsnittet för första halvåret 1998, då uppföljningen i denna del ännu inte är slutförd. Nämnden bedömer dock att följsamheten i praktiken är högre än vad som redovisas ovan, eftersom undersökningar om följsamhet görs efter en viss tid (fyra månader efter beslut) och näringsidkaren kan ta längre tid på sig att uppfylla nämndens rekommendationer. Stödet till den kommunala medlingen I de ärenden som inkommit till nämnden under 1998 har 54 procent av konsumenterna först varit i kontakt med den kommunala konsumentverksamheten. Det går dock inte att utröna vilken typ av stöd som erhållits från den lokala kommunala konsumentverksamheten. För 1997 var samma andel 51 procent. Övrigt Nämnden har haft god framgång i sitt arbete med att i internationella sammanhang presentera och få gehör för den svenska modellen för tvistlösning. Detta har medfört ett ökat engagemang i internationella forum och utländska besök, inte minst från de länder som ansöker om medlemskap i EU. Nämnden hade 26 personer anställda under 1998, vilket motsvarar 24 årsarbetskrafter. Slutsatser I vårpropositionen för år 1999 erhöll Allmänna reklamationsnämnden ett tillskott om 1 000 000 kr för att säkerställa nämndens verksamhet under året. I avvaktan på den parlamentariska kommitténs betänkande den 15 mars år 2000 avser regeringen att förstärka nämndens anslag även för år 2000. För att finansiera detta föreslås att nämnden erhåller medel om 500 000 kronor från anslaget F1 Marknadsdomstolen. Utöver detta planeras att tillföra Allmänna reklamationsnämnden 500 000 kronor från anslaget F6 Konsumentforskning. Mot denna bakgrund föreslås Allmänna reklamationsnämnden anvisas ett anslag om 16 132 000 kronor. Anslag för år 2000 har beräknats enligt följande: Tabell 10.9 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 14 123 Reglering överdrag budgetåret 1999 - 196 Pris- och löneomräkni ng 85 Justering av premier 520 Engångsvis anslagsökning på tilläggsbudget 1999 1 000 1 Engångsvis anslagsökning 1 600 Förslag 2000 16 132 1 Överföring av 1 000 tkr från anslaget F7 Bidrag till miljömärkning engångsvis bå 1999 på tilläggsbudget skall inte påverka beräkningen av förslag 2000. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäkringarna. Anslaget har tillförts 520 000 kronor. F4 Fastighetsmäklarnämnden Tabell 40.10 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 6 620 Anslags- sparande 90 1999 Anslag 6 998 1 Utgifts- prognos 7 315 2000 Förslag 7 247 2001 Beräknat 6 385 2 2002 Beräknat 6 513 3 1 Varav 800 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. 2 Motsvarar 6 266tkr i 2000 års prisnivå. 3 Motsvarar 6 266 tkr i 2000 års prisnivå. Fastighetsmäklarnämnden inrättades den 1 oktober 1995 i enlighet med fastighetsmäklarlagen (1995:400) som trädde i kraft samma dag. T.o.m. utgången av år 1998 har Kammarkollegiet utfört kansligöromål åt nämnden. Från den 1 januari 1999 är nämnden en egen fristående myndighet med egen personal och kan därför fortsättningsvis inte räkna med att Kammarkollegiet tillskjuter medel för att täcka eventuella underskott, vilket var möjligt tidigare. Regeringens överväganden Resultatinformation Fastighetsmäklarnämnden har, som central myndighet för frågor som rör registrering av och tillsyn över fastighetsmäklare, de uppgifter som anges i fastighetsmäklarlagen (1995:400) och fastighetsmäklarförordningen (1995:1028). Förutom registrering och tillsyn skall nämnden sprida information om vad god fastighetsmäklarsed är samt se till att fastighetsmäklarna har en god utbildning för sin uppgift. Fastighetsmäklarnämnden får meddela närmare föreskrifter om innehållet i och omfattningen av den utbildning som krävs för att en fastighetsmäklare skall bli registrerad. Nämnden har ett verksamhetsmål som består i att Fastighetsmäklarnämnden skall kontrollera att fastighetsmäklarna följer god fastighetsmäklarsed. Myndigheten har under år 1998 erhållit ekonomiskt stöd från Kammarkollegiet om cirka 1 miljon kronor. Man uppvisar därmed inget underskott för budgetåret 1998, men kostnaderna har alltså överstigit det beviljade anslaget. Tillsyn Fastighetsmäklarnämndens tillsyn kan indelas i tre olika huvudgrupper: - lämplighetsprövning - prövning av frågor om s.k. självinträde m.m. - prövning av formella krav Nämnden har beslutat att samtliga registrerade mäklare någon gång under en femårsperiod skall kontrolleras vad gäller skulder och brottslighet. Under 1998 genomfördes 980 stycken sådana kontroller och resulterade i 25 tillsynsärenden initierade av nämnden. Under 1998 genomförde nämnden fyra fördjupade kontroller vilket innebär att en mäklares samtliga akter och ekonomi genomgås. I Fastighetsmäklarnämndens tillsynsverksamhet aktualiseras ibland frågan huruvida någon förmedlar fastigheter utan att vara registrerad. Om nämnden har anledning att anta att så är fallet skall nämnden enligt fastighetsmäklarförordningen anmäla det allmän åklagare. Nämnden har sedan 1995 totalt anmält 12 personer till åklagare. Under 1998 anmäldes tre personer. Under 1998 initierades 298 ärenden som rör lämplighetsprövning, vilket är en ökning jämfört med 1997 på 31 procent. Av dessa ärenden var 45 egeninitierade och 253 hänför sig till anmälningar. Nämnden har ökat de egeninitierade ärendena rörande lämplighetsprövning med 104 procent (från 22 ärenden till 45 ärenden) i förhållande till föregående år. Antalet anmälningar som rör lämplighetsprövning har ökat med 23 procent från 1997. Under 1998 har 308 ärenden avgjorts. Styckkostnaden för dessa ärenden har ökat med 33 procent under 1998 till 17 000 kronor. Självinträdesprövning innebär att nämnden prövar förbudet för en fastighetsmäklare att själv köpa en fastighet han har i uppdrag att förmedla samt förbudet att bedriva handel med fastigheter. Under 1998 initierades 32 ärenden och avgjordes 35 ärenden, styckkostnaden uppgick till 3 500 kronor (3 200 kronor under 1997). Kontrollen av de formella kraven avser kontroll av att redan registrerade fastighetsmäklare uppfyller fastighetsmäklarlagens krav, dvs. att mäklaren inte är försatt i konkurs, har näringsförbud eller dylikt, att han har ansvarsförsäkring samt betalar föreskriven årsavgift. Under 1998 beslutade nämnden om 1 411 ärenden, av dessa ledde 21 procent till återkallande av mäklarens registrering. Styckkostnaden uppgick till 350 kronor, vilket är en minskning med 50 kronor från föregående år. Handläggningstiden för tillsynsärenden har sjunkit med 40 dagar till 55 dagar under 1998. För anmälningar och egeninitierade ärenden som rör lämplighet har handläggningstiden sjunkit från 262 dagar under 1997 till 181 dagar under 1998. Information och utbildning Nämnden skall sprida information om vad god fastighetsmäklarsed är och har under 1998 producerat en praxissammanställning. Sammanställningen har distribuerats till branschorganisationerna, samtliga konsumentvägledare samt till journalister och de som önskat den. Nämnden har även deltagit i ett antal möten vid branschorganisationer och informerat om nämndens verksamhet. Nämnden svarar dagligen på frågor från både organisationer, företag och allmänhet. Nämnden har en hemsida på Internet där information om verksamheten publiceras. Nämnden genomförde under 1998 två provtillfällen för blivande fastighetsmäklare. Nämnden beslutade hösten 1998 efter överläggningar med bl.a. mäklarorganisationerna att utbildningen för blivande fastighetsmäklare fr.o.m. 1999 skall omfatta minst 80 högskolepoäng i för fastighetsmäklarverksamhet centrala ämnen. Talan i domstol Sedan maj 1996 är Fastighetsmäklarnämnden part i mål vid förvaltningsdomstol, vilket har medfört att betydande resurser tas i anspråk för att föra nämndens talan. De mål som förekommer är dels när en enskild mäklare överklagar nämndens beslut, dels om nämnden beslutar överklaga en domstols avgörande. Under 1998 har nämndens beslut överklagats i 88 fall, varav 53 avser beslut i tillsynsärenden, 21 stycken i registreringsärenden samt 14 ärenden rörande utbildning. Nämnden beräknar att en årsarbetskraft tas i anspråk för denna verksamhet. Avgifter Nämnden beräknar att ca 300 ansökningar kommer in årligen och att cirka 4 500 mäklare betalar årsavgiften vilket ger en intäkt som f.n. redovisas gentemot inkomsttitel i statsbudgeten. Dessa medel disponeras för närvarande inte av myndigheten. Under 1998 var styckkostnaden för registreringsärenden (ansökningar) 1 550 kronor. Nämnden har föreslagit en höjning av fastighetsmäklarnas årsavgift från 1 200 kronor till 1 700 kronor. Enligt nämnden erfordras en höjning till lägst 1 600 kronor för full kostnadstäckning av verksamheten enligt de förutsättningar som för närvarande gäller och som enligt nämnden inte ger ekonomiskt utrymme för mer omfattande informationsinsatser och för annat än ett mycket begränsat antal inspektioner hos mäklare. Den totala intäkten av ansöknings- och årsavgifter skulle vid en höjning av årsavgiften enligt nämndens förslag bli 8 100 000 kronor . En ändring av fastighetsmäklarförordningen (1995:1028) träder i kraft den 1 september 1999. Ändringen innebär att den som är registrerad som fastighetsmäklare ska betala en årlig avgift med 1 700 kronor. Slutsatser Ett av förslagen från Utredningen om översyn av Fastighetsmäklarnämnden var att genomföra en översyn av fastighetsmäklarlagen (1995:400) för att uppnå en effektivare tillsyn av fastighetsmäklare. Efter remittering bereds betänkandet nu i Regeringskansliet, och kan föranleda ytterligare förändringar under anslaget. I vårpropositionen för år 1999 erhöll Fastighetsmäklarnämnden ett tillskott om 800 000 kr för att säkerställa nämndens verksamhet under året. I avvaktan på den parlamentariska kommitténs betänkande den 15 mars år 2000 avser regeringen att förstärka nämndens anslag även för år 2000. Medel omfördelas från anslaget F 7 Stöd till miljömärkning om 1 000 000 kronor. Mot bakgrund av vad som ovan angivits föreslås att Fastighetsmäklarnämnden anvisas ett anslag om 7 247 000 kronor för år 2000. Tabell 10.11 Beräkning av anslaget för år2000 Tusental kronor Anslag 1999 6 198 Engångsvis anslagsökning på tilläggsbudget 1998 800 1 Engångsvis överföring från anslaget F7 Stöd till miljömärkning UO 24 1 000 Pris- och löneomräkning 49 Förslag 2000 7 247 1 Överföring av 800 tkr från anslaget F 7 Stöd till miljömärkning t engångsvis bå 1999 på tilläggsbudget skall inte påverka beräkningen av förslag 2000. F5 Stöd till konsumentorganisationer Tabell 40.12 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 4 100 Anslags- sparande 635 1999 Anslag 4 100 Utgifts- prognos 4 735 2000 Förslag 6 100 2001 Beräknat 4 019 1 2002 Beräknat 4 019 2 1 Motsvarar 4 100 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 4 100 tkr i 2000 års prisnivå. Sedan år 1990 har särskilda medel anslagits till stöd för ideella konsumentorganisationer. Anslaget skall bl.a. användas för stöd till redan existerande konsumentorganisationer men även stimulera uppbyggnaden och tillkomsten av nya organisationer. Under 1998 disponerade Regeringskansliet 2 300 000 kronor och Konsumentverket 1 800 000 kronor. Av de medel Regeringskansliet disponerade utgick bidrag till paraplyorganisationerna Sveriges Konsumentråd och Konsumenter i samverkan om 2 000 000 kronor respektive 300 000 kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation Konsumentverket har under budgetåret 1998 beviljat bidrag på sammantaget 1 860 000 kronor till organisationer för olika konsumentprojekt. Totalt har organisationerna ansökt om 4 614 000 kronor. Totalt inkom 32 ansökningar under året varav 23 ansökningar beviljades. En inriktning av projektmedlen har under året gjorts till förmån för området konsumenterna och miljön, och drygt hälften av de beviljade projekten är också inriktade på detta arbetsområde. Regeringen anser att konsumentorganisationerna spelar en viktig roll i det nordiska och europeiska samarbetet. I sin egenskap av frivilliga organisationer utövar de inflytande genom andra kanaler än de som de nordiska och EU-ländernas regeringar har. De båda paraplyorganisationerna har under året medverkat i ett antal samarbetsorgan och projekt i såväl det nordiska som det europeiska konsumentsamarbetet. Slutsatser Det är regeringens bedömning att de båda paraplyorganisationerna även fortsättningsvis skall kunna medverka till en fördjupad diskussion och debatt om hur konsumentskyddet skall kunna stärkas i Norden samt i Europa och sprida informationen till sina respektive medlemsorganisationer. Mot denna bakgrund anser regeringen att såväl Sveriges konsumentråd som Konsumenter i samverkan bör få fortsatt ekonomiskt stöd för att företräda konsumenterna inom norden och EU. Under året kommer en satsning att initieras för att stärka folkrörelsernas roll i konsumentpolitiken. Även andra organisationer bör liksom hittills kunna få ekonomiskt stöd för konsumentprojekt och medlen bör som tidigare fördelas av Konsumentverket. Kommittén Konsumentpolitiken inför ett nytt sekel skall enligt sitt uppdrag lämna förslag om vilket engagemang, t.ex. ekonomiskt, det offentliga bör ha i framtiden i konsument- organisationerna. För att stärka de redan existerande konsumentorganisationerna men även för att stimulera dels nya organisationer dels arbetet med konsumentrelaretade frågor planerar regeringen att omfördela medel uppgående om totalt 2 000 000 kronor från anslagen F1 Marknadsdomstolen samt anslaget F 6 Stöd till konsumentforskning. Mot denna bakgrund föreslås att ett anslag på 6 100 000 kronor anvisas för stöd till konsumentorganisationer. F6 Stöd till konsumentforskning Tabell 40.13 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 1 200 Anslags- sparande 1 450 1999 Anslag 2 159 Utgifts- prognos 2159 2000 Förslag 679 2001 Beräknat 2 268 1 2002 Beräknat 2 272 2 1 Motsvarar 2 186 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 2 186tkr i 2000 års prisnivå. Regeringens överväganden Resultatinformation Konsumentverket och Forskningsrådsnämnden, FRN, har hitintills disponerat medlen under detta anslag. Dessa har tillsammans utformat en strategi för hur de forskningsmedel som finns kan användas mest effektivt för att initiera och bygga upp en långsiktig forskningskompetens inom konsumentområdet. Forskningsmedlen har under år 1998 primärt använts för att följa upp och komplettera tidigare initierade forskningsprojekt. Slutsatser Vid ingången av år 1999 uppgick det ackumulerade anslagssparandet under anslaget vid Konsumentverket till drygt 1 000 tkr. Detta anslagssparande planeras att överföras till FRN. Genom detta erhåller FRN anslag som motsvarar föregående års tilldelning. Kommittén Konsumentpolitiken inför ett nytt sekel (Fi 1999:01) skall enligt sitt uppdrag lämna förslag om hur samhällets ansvar för bl.a. konsumentforskning bör utformas och finansieras, vilket kan föranleda ytterligare förändringar under anslaget. Mot denna bakgrund föreslås att ett anslag om 679 000 kronor anvisas för stöd till Konsumentforskning. F7 Bidrag till miljömärkning av produkter Tabell 40.14 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 4 600 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 2 800 1 Utgifts- prognos 2 800 2000 Förslag 3 600 2001 Beräknat 5 509 2 2002 Beräknat 5 509 3 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999 minskades anslaget med 1 800 tkr. 2 Motsvarar 4 600 tkr i 2000 års prisnivå. 3 Motsvarar 4 600 tkr i 2000 års prisnivå. Genom att stimulera utveckling och användning av produkter som ur miljösynpunkt är bättre än andra i övrigt jämförbara produkter bidrar miljömärkning till att miljömålet inom konsumentpolitiken uppnås. Ett nordiskt system för miljömärkning av produkter infördes under år 1989. Verksamheten bedrivs i ett av staten och SIS Standardiseringen i Sverige ägt icke vinstgivande bolag, SIS Miljömärkning AB. Den nordiska miljömärkningen skall på sikt finansieras genom avgifter och ersättningar från de företag som får sina produkter miljömärkta. De utgifter som hänförs till det nordiska systemet består främst i kostnader för kriterieutveckling och revidering av redan fastställda kriterier samt information om och marknadsföring av systemet. Sedan den 1 maj 1992 gäller inom EU en förordning om miljömärkning. Enligt förordningen skall medlemsstaterna utse ett eller flera behöriga organ som skall ansvara för de arbetsuppgifter som föreskrivs i förordningen. Regeringen har utsett SIS Miljömärkning AB att vara svenskt behörigt organ. De kostnader som följer av EU:s miljömärkningsförordning hänför sig i huvudsak till att delta i kommissionsmöten av olika karaktär såsom möten med behöriga organ och arbetsgruppsmöten för kriterieutveckling. Ca 90 procent av den nordiska miljömärkningsverksamheten finansierades genom licensintäkter. Kostnaderna för de svenska åtagandena som följer av EU:s miljömärkningsförordning täcktes genom statliga medel. Regeringens överväganden Resultatinformation Det nordiska miljömärkningssystemet är för närvarande föremål för en utvärdering inom ramen för ett tvärsektoriellt samarbete mellan konsument- och miljösektorn under Nordiska ministerrådet. Utvärderingen kommer att vara slutförd under år 2000. I det nordiska miljömärkningssystemet har licenser tilldelats inom 33 produktgrupper av de 47 för vilka kriterier har fastställts. Under år 1998 har antalet svenska miljömärkningslicenser ökat från 264 till 381, det vill säga en ökning med 44 procent. De svenska licenserna inom produktgruppen trycksaker har ökat från 70 till 195 licenser. Antalet produkter på den europeiska marknaden vilka är märkta med EU-blomman uppgår för närvarande till ca 300. Vid 1998 års slut fanns kriterier fastställda för 12 produktgrupper. Slutsatser Med hänsyn till att det nordiska miljömärkningssystemet kräver ett omfattande nordiskt samarbete samt att EU:s miljömärkningssystem inte förutses ge intäkter av någon betydande storlek anser regeringen att miljömärkningsverksamheten bör få fortsatt statligt stöd under år 2000. Stödet är avsett att bidra till att täcka kostnader för kriterieutveckling och revidering av fastställda kriterier inom det nordiska miljömärkningssystemet samt att täcka de kostnader som kan hänföras till EU:s miljömärkningsordning. Kommittén Konsumentpolitiken inför ett nytt sekel skall genomföra en utvärdering av de organisatoriska formerna för verksamheten och lämna förslag om omfattning och innehåll av det statliga engagemanget i det nordiska miljömärkningssystemet. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att för år 2000 lämnas bidrag med 1 800 000 kronor till kostnaderna för det nordiska arbetet och 1 800 000 kronor för att täcka kostnaderna för arbetet som kan hänföras till EU:s miljömärkningssystem. 41 Övriga åtaganden 41.1 Omfattning Inom verksamhetsområdet redovisas åtaganden avseende täckande av förluster vid viss garantigivning, medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen, kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag samt avgifter till vissa internationella organisationer. 41.2 Utgiftsutveckling Tabell 11.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 41 113 113 69 68 49 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall De verksamheter som redovisas inom detta verksamhetsområde har hållit sig inom beslutade ekonomiska ramar. Enligt beslut av riksdagen lämnar regeringen varje år en skrivelse till riksdagen med en redogörelse avseende statligt ägda företag. Förändringar Anslaget G4 Avgifter till vissa internationella organisationer delas år 2000, anslagsposten som finansierar avgifter till internationella handelspolitiska organ tas upp i nytt anslag under verksamhetsområde E Utrikeshandel, export - och investeringsfrämjande inom UO 24 Näringsliv G1 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. Tabell 11.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 4 977 Anslags- sparande 15 358 1999 Anslag 5 000 1 Utgifts- prognos 5 000 2000 Förslag 4 000 2001 Beräknat 2 000 2002 Beräknat 2 000 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999 minskades anslaget med 1 000 tkr. Från anslaget Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. täcks kostnader - för att infria statliga garantier enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån m.m. (upphävd 1987:424), - för räntestöd m.m. till varvsindustrin enligt förordningen (1989:824) om statligt stöd till fartygsfinansiering (upphävd 1992:1064) eller motsvarande äldre bestämmelser, - för bidrag till ALMI Företagspartner AB för att till viss del täcka förluster på grund av tidigare garantigivning av de dåvarande regionala utvecklingsfonderna (jfr prop. 1983/84:40 bil. 10). Sedan 1993 fattas inga nya beslut om stöd enligt några av dessa bestämmelser. Några nya åtaganden som kan leda till utbetalningar från anslaget görs således inte längre. G2 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen Tabell 11.3 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1998 Utfall 15 000 Anslags- sparande 1999 Anslag 15 000 Utgifts- prognos 15 000 2000 Förslag 15 000 2001 Beräknat 15 000 2002 Beräknat 15 000 Regeringens överväganden Anslaget disponeras för kostnader i samband med upprustning och drift av Göta kanal. I samband med riksdagens beslut våren 1992 om riktlinjer för att föra över verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform (prop. 1991/92:134, bet. 1991/92:NU33, rskr. 1991/92:351) behandlades även det framtida an- svaret för AB Göta kanalbolag. Riksdagen ansåg att det är en statlig angelägenhet att ansvara för att Göta kanal i framtiden rustas upp och drivs så att kanalens värde som ett kulturhistoriskt byggnadsverk och attraktivt turistmål kan vidmakthållas. Staten skall därför även i fortsättningen äga AB Göta kanalbolag i vilket kanalbolaget och kanalfastigheten skall vara en sammanhållen enhet. Finansiering av kanalens upprustning skall säkerställas genom statsmakternas försorg. Efter riksdagsbeslutet om Domänverkets bolagisering har förvaltningen av aktierna i AB Göta kanalbolag överförts från Domänverket till Kammarkollegiet. Från och med den 1 juli 1992 förvaltar Näringsdepartementet aktierna i AB Göta kanalbolag. Varje budgetår sedan anslaget inrättades budgetåret 1992/93 har riksdagen anvisat 15 miljoner kronor för upprustning och drift av kanalen. De statliga insatserna har bidragit till att kanalens värde som kulturhistoriskt byggnadsverk och attraktivt turistmål ökat. Även för år 2000 bedöms 15 miljoner kronor vara tillräckligt för att klara av nödvändig upprustning och drift av kanalen. Preliminärt bedöms denna nivå även vara tillräcklig för åren 2001 och 2002. G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. Tabell 11.4 Anslagsutvecklngen Tusental kronor 1998 Utfall 2 433 Anslags- sparande 40 666 1999 Anslag 75 000 Utgifts- prognos 75 000 2000 Förslag 45 000 2001 Beräknat 45 000 2002 Beräknat 25 000 Anslaget disponeras för kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. De utgifter som belastar anslaget är kostnader i samband med förvaltningen av företag med statligt ägande. Regeringens överväganden Riksdagen har i olika sammanhang beslutat att förvaltningen av företag med statligt ägande skall ske på ett aktivt och professionellt sätt. Syftet med anslaget är att möjliggöra detta. Riksdagen har också vid olika tillfällen beslutat om inriktningen och omfattningen för hur anslaget får disponeras. En översyn av hur anslaget på bästa sätt disponeras sker kontinuerligt. Riksdagen har beslutat att anslaget får disponeras för att täcka sådana kostnader som kan uppkomma vid ägarförvaltningen av samtliga statligt ägda bolag för erforderliga utredningar, analyser m.m. i samband med omstruktureringsåtgärder (prop. 1997/98:1 utg.omr. 24, bet. 1997/98:NU1, rskr. 1997/98:130). Anslaget fick också tills vidare belastas för att täcka kostnader för förändring av ägandet, omstrukturering och åtgärder samt i viss omfattning kapitaltillskott i enlighet med bemyndigande för förvaltning av åtta statligt ägda företag (prop. 1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302). Riksdagen har också beslutat att anslaget får disponeras för att täcka vissa kostnader som kan uppkomma till följd av försäljning av aktier m.m. (prop. 1996/97:1 utg.omr. 24, bet. 1996/97:NU1, rskr. 1996/97:120). I behandlingen av budgetpropositionen för 1999 beslutade riksdagen att anslaget får utnyttjas för alla de företag med direkt statligt ägande som redovisas i regeringens årliga redogörelse till riksdagen över företag med statligt ägande. Kapitaltillskott, förvärv av aktier m.m. får dock endast belasta anslaget efter beslut av riksdagen i varje enskilt fall. När beslut fattas rörande utförsäljning, bildande eller omstrukturering av företag kan i vissa fall inte alla kringkostnader som är nödvändiga för att genomföra den av riksdagen beslutade förändringen förutses. Anslaget får disponeras för denna typ av oförutsedda kostnader (prop. 1998/99:1 utg.omr. 24, bet. 1998/99:NU1, rskr. 1998/99:108). Dessa villkor för hur anslaget får disponeras bör gälla även i fortsättningen, dock bör användningen av anslaget avseende bolagiseringar inte begränsas till kostnader för genomförande av riksdagens beslut, utan också för kostnader för förberedande av konkreta förslag till riksdagen avseende bolagiseringar. Enligt beslut av riksdagen lämnar regeringen varje år en skrivelse till riksdagen med redogörelse för företag med statligt ägande. Regeringen arbetar med att genomföra de beslut riksdagen fattat avseende det statliga ägandet. Regeringens ambition är att utveckla förvaltningen av det statliga ägandet till att bli mer aktiv och professionell. Samtidigt förbereds och genomförs de beslut riksdagen fattat avseende ett antal specifika bolag. Belastningen på anslaget beräknas med anledning av detta öka jämfört med de senaste årens utfall, men hålla sig inom de beräkningar regeringen tidigare gjort av anslagets nivå de kommande åren. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med återrapportering och förslag avseende förvaltningen av det statliga ägandet i en proposition under hösten. Riksdagen har vidare bemyndigat regeringen att besluta om att lån inom en ram av 100 miljoner kronor får tas upp i Riksgäldskontoret för att tillfälligt täcka kostnader i samband med en sammanslagning av Telia AB och Telenor AS (prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249). Regeringen bedömer att förberedelserna av en börsintroduktion av Telia/Telenor och aktieförsäljning kommer att innebära indirekta kostnader om ca 150 miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen beslutar om en låneram uppgående till 150 miljoner kronor för att tillfälligt täcka dessa kostnader. Lånet är avsett att lösas med medel som frigörs vid en försäljning av statens aktier i det sammanslagna bolaget. Räntor för lånet kommer att belasta anslaget G3 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. Sveaskog AB, regeringens redovisning av förvaltningen Regeringen föreslog i budgetpropositionen för år 1999 (prop. 1998/99:1, utgiftsområde 24, sid 86 ff.) att statens innehav i AssiDomän AB skulle minskas och att staten skulle i sin helhet ta över ett nybildat skogsbolag som AssiDomän avsåg att dela ut till sina aktieägare. Regeringen föreslog även att regeringen skulle få riksdagens medgivande att minska statens ägarandel utöver aktiebytet. Riksdagen beslöt i linje med regeringens förslag (bet. 1998/99:NU1, rskr. 1998/99:108). Utskottet såg fördelar med ett separat statligt skogsbolag, bl.a. genom att marknaden för vedråvara vidgas. I fråga om förvaltningen av det nya skogsbolaget, namnet är numera Sveaskog AB, ansåg utskottet att de riktlinjer som angavs i propositionen inte var helt tillfredsställande. Enligt utskottets mening borde regeringen och Naturvårdsverket föra fortsatta diskussioner med AssiDomän beträffande möjligheterna till markbyten. Likaså borde enligt utskottet motsvarande diskussioner föras med Sveaskog AB. Enligt utskottet bör det vara en uttalad strävan att få tillgång till mer mark i södra Sverige som kan användas som bytesmark. Utskottet framhöll att det avtal som ingicks år 1992 mellan staten och Domän om hanteringen av från naturvårdssynpunkt värdefull mark skall fortsätta att gälla. Utskottet utgick från att avsättningen av sådan värdefull mark sker uteslutande från naturvårdsmässig utgångspunkt så att inte råvaruförsörjningen till inlandssågverken missgynnas. Utskottet uppdrog åt regeringen att i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med en redovisning av hur utskottets synpunkter på riktlinjerna för förvaltningen av Sveaskog AB har beaktats. En första redovisning lämnas i det följande. Regeringen avser att återkomma till frågan årligen i lämpligt sammanhang. Sveaskog AB bildades enligt plan i slutet av år 1998. Utdelningen av aktierna till ägarna i AssiDomän beslutades vid ordinarie bolagsstämma i AssiDomän den 14 juni i år. Vid det tillfället hade anmälningar inkommit i sådan utsträckning att staten kunde vara säker på att erhålla drygt 98 % av aktierna i Sveaskog AB. Byteserbjudandet har därefter förlängts till den 1 oktober i år. Sveaskog AB, som kommer att ha sitt säte i Kalix, förvaltar för närvarande ca 900 000 ha skogsmark. Till detta kommer annan mark så att den totala landareal Sveaskog AB förvaltar är ca 1,22 miljoner ha. Under år 1999 har några mindre områden, några tusental ha, främst mark med intresse för naturvården förvärvats från AssiDomän. Diskussioner pågår mellan Sveaskog AB och Assi-Domän om ytterligare förvärv, bl.a. för att förbättra arronderingen och förenkla gränsdragningen. Sveaskog AB har i sin bolagsordning fått i uppdrag att bedriva skogsbruk, medverka i markbyten i linje med riksdagsbeslutet samt beakta naturvårdshänsyn, vilt- och faunavård. Sveaskog AB har arbetat sedan i juni i år som ett statligt skogsbolag. Staten äger ca 99% av aktierna. För att staten skall kunna bli ägare till samtliga aktier måste en tvångsinlösen av utestående aktier genomföras. Enligt aktiebolagslagen måste den inlösande parten vara ett aktiebolag. Regeringen behöver vid detta förfarande lägga över sitt nuvarande ägande i ett aktiebolag. På grundval av riksdagsbeslutet år 1999 avser regeringen att genomföra tvångsinlösen och därvid överföra samtliga aktier i Sveaskog AB till ett aktiebolag. När tvångsinlösen är slutförd kommer ägandet till aktierna i Sveaskog AB att överföras direkt till staten och förvaltas av Näringsdepartementet. Sveaskog AB har ekonomiska möjligheter till ytterligare förvärv av skogsmark. Som tidigare angivits har diskussioner förts med AssiDomän om förvärv. Det är regeringens bedömning att fortsatta omstruktureringar inom skogsindustrin kommer att leda till utbud av större skogsinnehav på marknaden. Det finns skäl för att Sveaskog AB skall förvärva ytterligare skogsmark. Redan nu finns ett handlingsutrymme inom ramen för bolagets balansräkning. Regeringen har för avsikt att överväga huruvida staten, direkt eller indirekt, skall förvärva ytterligare skogsmark. G4 Avgifter till vissa internationella organisationer Tabell 41.5 Anslagsutveckling Tusental kronor 1998 Utfall 18 763 Anslags- sparande 18 859 1999 Anslag 17 329 1 Utgifts- prognos 18 136 2000 Förslag 5 519 2 2001 Beräknat 6 519 2002 Beräknat 6 519 1 Till följd av förslag på tilläggsbudget i den ekonomiska vårpropositionen minskades anslaget med 6 000 tkr. 2 Anslaget G4 delas år 2000. Den del av anslaget som finansierar avgifter till internationella handelspolitiska organ tas upp i nytt anslag, E6 Avgifter till internationella handelsorganisationer, under verksamhetsområde E Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande inom UO 24 Näringsliv. Anslaget disponeras för avgifter och bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella näringspolitiska organ. Utgiftsstyrande faktorer är medlemsavgifternas utveckling i aktuell valuta samt fluktuationer i valutakurser. Anslaget disponeras av regeringen och belastas främst för avgifter och bidrag till bl.a. följande internationella organ. Deltagandet bedöms av regeringen som nödvändigt för att möjliggöra svensk påverkan på den internationella utvecklingen, för ett aktivt svenskt deltagande i internationellt samarbete samt för informationsinhämtning på för Sverige viktiga områden. - Internationella byrån för mått och vikt (BIPM) - Internationella organisationen för legal metrologi (OIML) - Organisationen för intellektuell äganderätt (WIPO) - Internationella bly- och zinkstudiegruppen (ILZSG) - Internationella nickelstudiegruppen (INSG) - EUREKA - EFTA, Ädelmetallkonventionen - COST, 4:th Fund (tekniskt-vetenskapligt samarbete) - Internationella frysinstitutet - Energistadgekonferensen Regeringens överväganden Regeringen föreslår att anslaget minskas med 1 miljon kronor år 2000. Minskningen skall finansiera en ökning av anslaget A4 Turistfrämjande inom utgiftsområde 24 Näringsliv. Bilaga 1 Småföretagsdelegationen - Regeringens åtgärder för ett bättre småföretagsklimat Bilaga 1 Småföretagsdelegationen Innehållsförteckning Småföretagsdelegationen - Regeringens åtgärder för ett bättre småföretagsklimat 459 Regelförenkling 460 Myndigheters information och service 461 Kapitalförsörjning och vissa skattefrågor 462 Konkurrensfrågor 463 Kompetensutveckling och samverkan mellan småföretag m.m. 464 Småföretagsdelegationen - Regeringens åtgärder för ett bättre småföretagsklimat Regeringen har fått riksdagens uppdrag (1998/99:NU6) att lämna en årlig redogörelse om regelförenklingsarbetet, samt att därvid formulera ett mål för detta arbete. Dessutom ingick i uppdraget att genomföra en avstämning mot Småföretagsdelegationens samtliga förslag i budgetpropositionen för år 2000. Småföretagsdelegationen gjorde på regeringens uppdrag en kartläggning av hinder för företagsetablering och tillväxt i Sverige. Kartläggningen slutredovisades under 1998. En rad viktiga frågor berördes och flera centrala områden pekades ut för att förbättra företagsklimatet: Regelförenkling, myndigheters information och service, kapitalförsörjning, konkurrensfrågor, kompetensutveckling och samverkan mellan småföretag. Regeringen tillsatte under hösten 1998 en interdepartemental arbetsgrupp för att gå igenom samtliga förslag från Småföretagsdelegationen. Arbetsgruppen redovisade sitt arbete till regeringen i mars 1999. Regeringens bedömning, mot bakgrund av arbetsgruppens rapport, är att åtgärder nu vidtagits för att undanröja majoriteten av de hinder för företagande som delegationen kartlagt. Arbetet med frågorna sker fortlöpande inom Regeringskansliet, hos myndigheter och i pågående utredningar. I flera fall har regeringen valt andra lösningar än exakt de som föreslagits. Inom ett antal områden har aktiviteter påbörjats efter det att Småföretagsdelegationen lämnat sina rapporter. Ungefär en fjärdedel av förslagen föranleder i nuläget ingen åtgärd från regeringens sida. Småföretagsdelegationens uppdrag och därmed även dess betänkanden skiljer sig till viss del från andra utredningar, eftersom förslagen i många fall inte kan genomföras utan ytterligare utredning. Flera av de områden och förslag som Småföretagsdelegationen har lyft fram kommer därför att analyseras i olika utredningar. Ett exempel på detta är den övergripande översyn av statens aktörer inom det näringspolitiska området och de näringspolitiska instrument som idag används för att främja tillväxt och ökad sysselsättning, som påbörjades våren 1999. En central fråga är vilka insatser som skall tillhandahållas av staten och vilka insatser privata aktörer kan utföra. Utredningen skall lämna förslag på hur framtida statliga insatser skall utformas och hur insatserna kan samordnas för att förenkla för företagen. Analysen skall enligt direktiven utgå från företagens perspektiv och deras efterfrågan på statliga insatser. Regelförenkling Komplicerade regler och krav på uppgiftslämnande innebär många gånger en belastning för entreprenörer och småföretag. Till skillnad från större företag saknar ofta de mindre företagen resurser att i tillräcklig omfattning nå erforderlig överblick och kunskap om reglernas utformning och innebörd. Småföretagsdelegationen har föreslagit en rad åtgärder för att förstärka det systematiska arbetet med regelreformering, bl.a. en särskild regelreformeringsenhet, åtgärder för effektivare problem- och konsekvensanalyser samt att det inrättas småföretagspaneler. Regeringen har, i linje med vad Småföretagsdelegationen föreslagit, introducerat ett system för effektivare problem- och konsekvensanalyser av reglers effekter för små företags villkor. Systemet har införlivats genom beslut om ändringar i kommittéförordningen (1998:1474), beslut om särskild förordning (1998:1820) avseende myndigheter samt beslut om riktlinjer för Regeringskansliet. Regeringen har lagt ett politiskt ansvar för regelförenklingsarbetet hos en särskild statssekreterargrupp. Inom Näringsdepartementet har en särskild grupp, SimpLex, bildats för att leda det operativa arbetet med regelförenkling. Till SimpLex-gruppen har knutits en referensgrupp, bestående av personer med bred erfarenhet av företagande. Till Näringsdepartementet har också kopplats en större referensgrupp - Nybyggarna - där både SimpLex-gruppen och Näringsdepartementet i övrigt i direktkontakt med småföretagare bl.a. kan få synpunkter och idéer kring olika förslag och andra principiella frågor inom småföretagsområdet. En av grundtankarna bakom de ökade kontakterna är att de skall leda till att regeringens småföretagspolitik blir mer efterfrågestyrd och träffsäker. SimpLex-gruppen har till uppgift att driva frågor om färre, mer rättvisa och mer begripliga regler, som skall främja företagande, tillväxt och sysselsättning. Gruppen skall se till att problem- och konsekvensanalyser görs redan då behovet av en ny regel utreds och att offentliga utredningar och myndigheter granskar alla förslag till nya eller förändrade regler ur ett mindre företags perspektiv. I uppdraget ingår också att fortlöpande granska bl.a. regeringens direktiv till nya utredningar samt myndigheters och verks problem- och konsekvensanalyser. I förekommande fall lämnas förslag till tilläggsdirektiv och råd om hur problem- och konsekvensanalyser kan göras. Detta har skett avseende bl.a. förslag till nya föreskrifter om arbetsmiljörisker. SimpLex-gruppen uppmärksammar och prövar vidare frågor om tidsbegränsning av reglers giltighet. I syfte att skapa regler som är lättförståliga och så få som möjligt utarbetar SimpLex-gruppen en handledning för problem- och konsekvensanalyser i författningsarbetet, till stöd för olika regelgivare. Denna handledning kommer att åtföljas av information om och utbildning i det praktiska arbetet med dessa analyser. För att skapa en hävstångseffekt kommer s.k. förändringsagenter att utbildas och verka för regelförenkling inom Regeringskansliet, verk och myndigheter. Under hösten kommer SimpLex-gruppen att uppmärksamma nödvändigheten av en revidering av t.ex. vissa arbetsrättsliga författningar, såsom semesterlagen, samt lagen om obligatorisk platsanmälan. Regeringen överväger också åtgärder för att ytterligare förtydliga och förstärka SimpLex-gruppens förutsättningar att föreslå ändringar i befintlig lagstiftning. Småföretagsdelegationen har föreslagit att ett tydligt och kvantifierbart mål för regelreformeringsarbetet bör införas. Målet kan enligt delegationen utformas som ett krav på minskad regelvolym i viss given omfattning eller som ett krav på att företagens administrativa belastning av regelverket skall minska. Regeringen gör bedömningen att det är mer ändamålsenligt med ett mål som relateras till den administrativa börda som regelverket skapar för företagen. Detta mot bakgrund av att reglerna har olika innehåll och betydelse för företagsamheten. Åtgärderna kan därför inte enbart bedömas utifrån en kvantitativ angivelse av antalet avskaffade regler. En viktig utgångspunkt för att kunna formulera ett sådant mått är den kundundersökning bland utvalda myndigheter som Näringsdepartementet nu genomför. Myndigheter skall enligt SimpLex-förordningen (1998:1820) årligen rapportera till regeringen om sitt arbete med problem- och konsekvensanalyser under det gångna verksamhetsåret. Myndigheterna skall därvid ange de praktiska erfarenheterna och resultaten av detta arbete. Regeringen kommer därefter att lämna till riksdagen en årlig redogörelse för regelförenklingsarbetet och de nya mål som ställs upp i det fortsatta arbetet. En första redovisning sker under våren 2000. I överensstämmelse med Småföretagsdelegationens förslag innefattar regeringens kommande regelförenklingsarbete också en samordning av det svenska arbetet med EU:s regelgivning i frågor som berör näringslivet. I detta arbete ingår även förhindrande av s.k. goldplating. I linje med delegationens förslag skall det bli enklare att registrera företag. Riksskatteverket (RSV) och Patent- och registreringsverket (PRV) har avlämnat slutrapport avseende regeringens uppdrag om förenklad företagsregistrering och arbetar nu med att genomföra de åtgärder som föreslagits i rapporten. Åtgärderna kommer att förenkla registreringsproceduren, öka informationen till företagen och förkorta handläggningstiderna. Förslagen bygger på en Internetbaserad lösning. PRV har på regeringens uppdrag också övervägt och lämnat förslag till åtgärder som skall leda till ett snabbare och enklare förfarande för registrering av företagsnamn (firmor). Bland annat föreslås att företagare via Internet får möjlighet att själva undersöka om ett tänkt företagsnamn är möjligt att registrera. Dessutom ska företagaren kunna få råd och anvisningar om reglerna för firmaregistrering. Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen har vidare slopat det obligatoriska uppgiftslämnandet om sjukfrånvaro till Försäkringskassan för småföretag, genomfört lättnader i beviljandet av F-skattsedel och slopat kravet på licens och tillstånd i den form som återfanns i den nu upphävda datalagen. Ett omfattande arbete bedrivs också för att förenkla tullprocedurerna i linje med delegationens förslag. Regeringen har dessutom tidigare aviserat att förseningsavgiften vid för sent inlämnad deklaration bör differentieras. Ett förslag kommer att läggas under hösten som bättre anpassas efter de små företagens förutsättningar. Regeringen har också genomfört det förslag som delegationen lämnat angående regler för uppställande av resultaträkning i årsredovisningen. Reglerna har ändrats så att det inte längre krävs konkurrensskäl och dispens från PRV för att använda en förkortad resultaträkning. Vad gäller delegationens förslag om förenklad redovisning och självdeklaration för egenföretagare kommer regeringen under hösten 1999 att ta ställning till Förenklingsutredningens förslag om en kontantmetod för småföretagare (SOU 1999:28). På flera områden pågår utredningar som bör avvaktas innan regeringen slutligt kan ta ställning till Småföretagsdelegationens förslag. Det gäller t.ex. förslag om att förenkla reglerna för redovisning av alkohol för restauranger och förslag om att genomföra lättnader i reglerna för skattetillägg vid periodiseringsfel. Myndigheters information och service Småföretagsdelegationen har föreslagit en rad åtgärder för att förbättra myndigheternas information och service till företag. Delegationen anser att myndigheternas attityder, kvalitet och kompetens bör förbättras. Regeringen delar delegationens uppfattning och har därför vidtagit flera åtgärder inom detta område. Genom en årligen återkommande kundundersökning påbörjas en process som successivt skall förbättra myndigheternas information och service till företagen. Undersökningen, som riktas till utvalda myndigheters företagskunder, skall visa hur myndigheterna uppfyller sin uppgift vad gäller att lämna god information och service. Regeringen har vidare tagit beslut om att dessa myndigheter skall åtgärda de brister som framkommer i undersökningen. Resultatet skall följas upp och redovisas i myndigheternas årsredovisningar. Undersökningen skall också kunna användas för benchmarking. Myndigheterna måste i större utsträckning ge snabb och korrekt service och i god tid informera om regelförändringar som berör individer och företag. Inom många myndigheter pågår ett omfattande arbete med att förbättra information och service. Regeringen har dessutom i regleringsbreven gett flera myndigheter i uppgift att föreslå åtgärder för att korta sina handläggningstider. Detta arbete följs upp under hösten 1999. En annan åtgärd som initierats för att förbättra myndigheternas service är obligatoriskt öppethållande under klämdagar. Regeringen har dessutom gett Statskontoret i uppdrag att kartlägga och föreslå åtgärder för att förenkla tillståndsgivningen hos olika myndigheter. I Statskontorets uppdrag ingår att ta fram förslag på olika områden där det skulle vara lämpligt att pröva att införa bindande löften om handläggningstid och att ersätta tillståndsprövning med enbart en anmälan till ansvarig myndighet. Småföretagsdelegationen har föreslagit att myndigheterna skall samverka mer och att uppgifter endast skall behöva lämnas av företag till myndigheter en gång. I linje med detta föreslås också att urvalet av små och medelstora företag vid uppgiftslämnande till SCB minskas och att fastighetsägare inte skall behöva lämna uppgifter till det s.k. lägenhetsregistret. Regeringen har gett PRV och Statskontoret ett omfattande uppdrag att utforma ett samordnat uppgiftskravregister för företagsdata. Målet är att väsentligt minska företagens uppgiftslämnande till olika myndigheter. Företagen skall i så stor utsträckning som möjligt endast behöva lämna en och samma uppgift till myndigheter en gång. Regeringen reserverar redan nu 5 miljoner kronor för detta ändamål och avser att efter PRV:s första redovisning i januari år 2000 återkomma i den ekonomiska vårpropositionen med ytterligare medel. Arbetet beräknas leda till avsevärda förenklingar för mindre företag. Under våren 1999 lanserades en bred satsning på utbildning och information om kooperativt företagande. Regeringen har också satsat ca 8 miljoner på att öka informationen och rådgivningen till invandrarföretagare. Småföretagsdelegationen har föreslagit att staten skall ansvara för ett Internetbaserat informationssystem samt en skriftlig handledning för företagare. Det finns redan idag flera olika aktörer som verkar för det som småföretagsdelegationen vill uppnå. NUTEK erbjuder exempelvis via ”Startlinjen” sedan ett antal år kostnadsfri service och information till personer som vill starta och driva en egen rörelse. Startlinjen har i år bl.a. utvidgat sin service på Internet genom en utökad webbtjänst för nyföretagare. Regeringen delar delegationens bedömning av betydelsen av åtgärder för att förbättra informationen till småföretagare och har i vårpropositionen avsatt medel för satsningar på information om företagande till blivande och befintliga företagare. NUTEK genomför för närvarande en kartläggning av vilken information riktad till blivande och befintliga företagare som idag finns på Internet. När kartläggningen avslutats i september 1999 kommer regeringen att besluta om hur de avsatta medlen skall användas. Delegationen har också föreslagit åtgärder för snabbare patent och patentskydd för enklare uppfinningar. Regeringen har gett PRV i uppdrag att fortlöpande komma med förslag på vilka åtgärder verket avser att genomföra för att med bibehållen kvalitet och tillförlitlighet förkorta handläggningstiderna för patent till högst 18 månader. När det gäller patentskydd för enklare uppfinningar pågår inom EU ett arbete för att harmonisera reglerna kring bruksmönsterskydd och för att utforma ett direktiv på området. Ett av Småföretagsdelegationens förslag är att införa ett enhetligt beräkningsunderlag för ersättning i de allmänna försäkringarna. Regeringen anser inte att det för närvarande finns skäl att föreslå förändringar som påverkar grunden för arbetsskadeförsäkringen utan att samtidigt göra en omprövning av försäkringen i sin helhet. Några förslag från delegationen rör kommunala servicefrågor som enligt regeringens uppfattning i första hand bör hanteras av respektive kommun och inte av regeringen. Det gäller förslag om informations- och samrådsplikt för kommuner och andra aktörer med berörda näringsidkare vid markarbeten, utformandet av näringslivsprogram i landets kommuner och krav på Internetansluten dator på bibliotek eller näringslivskontor i varje kommun. Kapitalförsörjning och vissa skattefrågor En väl fungerande riskkapitalförsörjning för små och medelstora företag är en förutsättning för tillväxt. Regeringen delar Småföretagsdelegationens bedömning att det finns anledning att pröva ytterligare åtgärder för att förbättra kapitalförsörjningen för mindre företag. Den svenska riskkapitalmarknaden har utvecklats positivt under senare år, men fortfarande finns brister när det gäller små företags möjligheter att erhålla riskfinansiering. Genom avtal mellan ALMI Företagspartner AB och Europeiska Investeringsfonden skapas möjlighet för svenska småföretag att erhålla ett tillskott av riskvillig finansiering. ALMI kommer, inom ramen för bolagets ekonomiska mål, att kunna utöka sin upplåning till småföretag med ca 300 miljoner kronor per år under en tvåårsperiod. Småföretagsdelegationen har föreslagit att avsättningsmöjligheterna till periodiseringsfond bör utökas. Regeringen lägger i årets budgetproposition förslag på en förstärkning av reserveringsmöjligheterna för företag. En höjning med 5 procentenheter görs för samtliga företag fr.o.m. inkomståret 2001. Dessutom förlängs tiden för hur länge periodiseringsfonderna får behållas innan beskattning utlöses, från fem till sex år. Regeringen har, som småföretagsdelegationen föreslagit, avskaffat den s.k. 5%-regeln för försäkringsbolag. Regeringen kommer under hösten att ta ställning till motsvarande regel för banker och påbörja en översyn av lagstiftningen för värdepappersfonder. Den arbetsgrupp som tillsattes av regeringen för att gå igenom Småföretagsdelegationens förslag gjorde bedömningen att förslagen om ett s.k. småföretagarkonto och om statliga garantier till särskilda riskkapitalbolag inte bör införas. Regeringen delar denna uppfattning. Det föreslagna småföretagarkontot har alltför många brister och avviker på flera punkter från skattesystemets nuvarande uppbyggnad. Regeringen föreslår istället andra åtgärder, som exempelvis utvidgade reserveringsmöjligheter för företag, för att minska de problem med kapitalförsörjningen som delegationen lyft fram. När det gäller statliga garantier till särskilda riskkapitalbolag är regeringen tveksam till att nu införa nya garantisystem till särskilt utvalda riskkapitalbolag. Detta särskilt mot bakgrund av att det för närvarande pågår en översyn av de statliga aktörernas insatser inom näringspolitiken. Inte heller är förslagen om nätverkslån och lån med statliga garantier till andra organ än banker i nuläget prioriterade. Regeringen är öppen för att pröva olika alternativa åtgärder för att förbättra kapitalförsörjningen för småföretagen. Ytterligare analyser behövs dock innan eventuella åtgärder kan vidtas. Detta gäller främst delegationens förslag rörande kedjebeskattning av riskkapitalbolag. Småföretagsdelegationen har föreslagit att en regional försöksverksamhet införs med sänkt skatt för hushållsnära tjänster. Regeringen menar att en regionalt avgränsad försöksverksamhet - i förhållande till mer generellt inriktade åtgärder - har ett antal väsentliga svagheter. En regional avgränsning skulle exempelvis oundvikligen skapa en rad gränsdragningsproblem. Konkurrensfrågor Småföretagsdelegationens förslag inom konkurrensområdet avser främst frågor om bättre konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat näringsverksamhet och möjligheterna för småföretag att genom avreglering och ett effektivt regelverk på upphandlingsområdet komma in på nya marknader. Eftersom offentlig och privat näringsverksamhet skiljer sig i grunden finns ibland en risk för konkurrenssnedvridning när offentliga och privata aktörer möts på marknaden. Offentlig näringsverksamhet kan slå ut arbetstillfällen eller hindra tillväxtmöjligheterna i den privata sektorn. Småföretagsdelegationen har mot den bakgrunden bl.a. föreslagit att det skall vara möjligt för företag att vända sig till en oberoende instans för att få klagomål mot såväl statlig som kommunal näringsverksamhet prövade. Vidare menar delegationen att möjligheterna bör förbättras för företag att överklaga kommunala beslut som rör kommunal näringsverksamhet. Delegationen föreslår dels att offentliga regleringar inom vissa särskilt angivna områden bör avvecklas så att verksamheten utsätts för konkurrens, dels att regelverket och myndighetstillsynen på upphandlingsområdet effektiviseras. Regeringen delar delegationens bedömning att det är angeläget att undanröja alla kvarvarande konkurrenshinder mellan privat och offentlig sektor och att småföretagens konkurrensförutsättningar behöver stärkas genom att nya marknader öppnas för konkurrens och genom ett effektivt system för offentlig upphandling. En ökad konkurrens stärker innovationsförmågan och pressar kostnader och priser. Ett antal åtgärder har därför vidtagits sedan delegationen lagt sina förslag, inom bl.a. följande områden. För att minska risken för konkurrenssnedvridningar mellan offentliga och privata aktörer inrättades under år 1997 ett partssammansatt prövningsorgan - Rådet för konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. Rådet, som bedrivs som en treårig försöksverksamhet, har till uppgift att behandla klagomål om konkurrenssnedvridningar och att försöka nå en samsyn om de långsiktiga spelreglerna på området. Regeringen har vidare tagit upp överläggningar med kommun- och landstingsförbunden om formerna för kommunal näringsverksamhet på konkurrensutsatta marknader. Diskussionerna med förbunden kommer att fortsätta, i ett försök att nå en samsyn om utformningen av en långsiktig konkurrenspolicy och en strategi i frågan om sanktioner mot överträdelser av kommunala regler och principer med konkurrenshämmande effekter inom ramen för marknadsrättslig, kommunalrättslig eller annan lagstiftning. Regeringen har vidare, när det gäller den statliga sektorns näringsverksamhet, i juni 1999 givit Statskontoret i uppdrag att utreda och föreslå åtgärder mot konkurrenssnedvridande effekter av konkurrensutsatt verksamhet i den statliga sektorn. Uppdraget skall redovisas våren år 2000. När det gäller frågor om offentlig upphandling har regeringen i juni 1998 tillsatt en utredning med uppgift att utreda organisationen av Nämnden för offentlig upphandling (NOU) och vilken roll samt vilka uppgifter nämnden bör ha i framtiden enligt lagen om offentlig upphandling (LOU). I uppgifterna ingår att överväga frågan om talerätt för myndighet eller företrädare för berörda företag, upphandlingar under de s.k. tröskelvärdena samt bestämmelserna i LOU om skadestånd. I syfte att öppna nya marknader för konkurrens har etableringsbegränsningar på flera områden avvecklats. Sedan den l januari 1999 har skadlighetsprövningen tagits bort för långväga linjetrafik med buss och etableringsfrihet råder numer. Vidare har tandvårdsstödet reformerats på så sätt att den etableringsprövning som gällt för tandläkare sedan mitten av 1970-talet slopats och ersatts med en anmälan till försäkringskassan för registrering av vårdgivare. Med vårdgivare avses ett företag som bedriver tandvård eller den landstingsdrivna vården. Inom vårdområdet har vidare tagits initiativ till fritt tandläkarval i barn- och ungdomstandvården. Principen om fritt tandläkarval gäller för personer över tjugo år och är reglerad i den allmänna tandvårdsförsäkringen. Landstingsförbundet har härutöver under hösten 1998 gått ut med en allmän uppmaning till landstingen att införa fritt val även i barn- och ungdomstandvården. Regeringen ser därmed f.n. inga skäl för staten att driva frågan om lagstiftning på området. Kompetensutveckling och samverkan mellan småföretag En god matchning mellan utbud och efterfrågan på kompetens är en grundläggande förutsättning för näringslivets utveckling och därmed för tillväxtpolitiken. Regeringen delar Småföretagsdelegationens uppfattning att nya system och metoder för att underlätta kompetensförsörjningen skall utgå från företagens behov och undvika att snedvrida konkurrensen. En generell höjning av kompetensnivån gagnar individ, företag och den svenska arbetsmarknaden som helhet. Arbetsgivaren har det primära ansvaret för verksamhetsrelaterad kompetensutveckling. Det är arbetstagarens ansvar att bidra till att sådan kompetensutveckling kommer till stånd och att styra över sin egen utveckling, inte minst för att främja sin anställningsbarhet. Regeringen föreslog i 1999 års ekonomiska vårproposition att inom ramen för Socialfondens mål 3 avsätta 2,4 miljarder kronor som stimulans för verksamhetsrelaterad kompetensutveckling under perioden 2000-2002. Småföretagsdelegationen har föreslagit att en utredning ges i uppgift att ta fram ett förslag till ett system för individuella kompetenskonton. Regeringen föreslår att 1,35 miljarder kronor år 2000 och 1,15 miljarder kronor årligen fr.o.m. år 2001 avsätts i form av reducerad skatt för att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet. Formerna för kompetensutveckling i arbetslivet får övervägas i särskild ordning. Regeringen avser att ge en utredare i uppdrag att föreslå hur kompetensutvecklingen kan utformas. Delegationen har inom kompetensområdet lämnat förslag som är inriktade på informations- och rådgivningsinsatser till företagare. Det finns också förslag om konsultbank på Internet, frivilliga rådgivare med specialistkompetens samt information om extern kompetens, såsom mentorer och styrelsemedlemmar. Förslagen inom kompetensområdet täcks till viss del redan i dag av statliga och/eller privata aktörer. Till exempel arbetar ALMI Företagspartner AB med förmedling av mentorer och externa styrelseledamöter till små och medelstora företag. I linje med delegationens förslag har regeringen också i 1999 års ekonomiska vårproposition redovisat att informationen om företagande till blivande och verksamma företagare skall förstärkas. Regeringen kommer dessutom att utveckla nya former för kontakter med småföretag. Småföretagsdelegationen föreslår att ett nationellt virtuellt utbildningscentrum inrättas. På regional nivå har ett liknande projekt påbörjats, men ett projekt på nationell nivå är enligt regeringens bedömning inte prioriterat. Delegationen föreslår vidare ett nationellt ramkoncept med akademiker på ”öppet köp”, som skall utformas och bedrivas av intresserade högskolor och andra institutioner i kontakt med företag. Målet är att öka rekryteringen av akademiker till små och medelstora företag och samtidigt få företagarna intresserade av att anställa akademiker. Redan idag finns möjligheter för små och medelstora företag att under en begränsad tid ta emot akademikerpraktikanter, dels som en del av utbildningen och dels som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det finns även privata aktörer som specialiserat sig på att mäkla projekt och examensarbeten. Högskolor och universitet skall dessutom enligt den s.k. tredje uppgiften ha ett nära samarbete med det omgivande samhället. Istället för att tillskapa ytterligare aktörer på området har regeringen, liksom delegationen föreslagit och som tidigare nämnts, tillsatt en utredning av de befintliga stödorganisationerna och vilka roller de skall ha. Utredningen skall bl.a., utifrån ett efterfrågeperspektiv, ge förslag till framtida statliga insatser för att främja tillväxt bland småföretag. Som delegationen föreslår ingår såväl ALMI Företagspartner AB som Lokala kooperativa utvecklingscentra i översynen. Även förslaget att kooperativa frågor samordnas med övriga småföretagsfrågor i Regeringskansliet har tillgodosetts genom bildandet av Näringsdepartementet den 1 januari år 1999. Delegationen föreslår vidare att regeringen under fem år skall avsätta resurser för att stimulera forskning om småföretagssamverkan. Redan i dag bedrivs forskning inom området entreprenörskap och småföretagande. Detta sker bl.a. på Stiftelsen Forum för småföretagsforskning, Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning samt på universitet och högskolor. Arbetslivsinstitutet driver också ett projekt i Gnosjö för att stimulera nätverkssamarbete i regionen. Småföretagsdelegationen presenterar förslag för ökad företagssamverkan som berör regionala och lokala nivåer. Dessa ligger i linje med det arbete som för närvarande bedrivs inom de regionala tillväxtavtalen. Avtalen syftar bl.a. till att uppnå effektivare samordning mellan statliga och privata aktörer, där det lokala näringslivets engagemang är en grundläggande förutsättning för ett bra resultat. Ett lyckat exempel där näringslivet haft stort inflytande över genomförandet är arbetet med Mål 4. En undersökning har visat att ju mer inflytande näringslivsrepresentanterna har över utformningen av programmen, desto mer positiva till medverkan tenderar de att vara. Delegationen har föreslagit att det, inom ramen för existerande organisationer, skapas speciella stödresurser för att utveckla företagarkompetens och samverkan inom kultur- och vård- och omsorgssektorn. Det finns ett flertal aktörer som bistår med information och rådgivning kring nyföretagande. Till hösten 1999 lanseras en nationell informationssatsning om kooperativt företagande som kan medverka till att fler kooperativa företag startas, inte minst inom vård- och omsorgssektorn. För närvarande planerar regeringen inga ytterligare åtgärder på området. Småföretagsdelegationen föreslår också en IT-kampanj för att öka småföretagens kunskaper på området. Regeringen anser att detta är ett viktigt område och avser att undersöka behovet av åtgärder som syftar till att stödja de mindre företagens IT-kompetens. Arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar kommer att behandlas av den utredning om arbetslivsinriktad rehabilitering som tillsatts av Socialdepartementet. I utredningens uppdrag ingår att klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan fördelas mellan olika aktörer i rehabiliteringsarbetet. Utredningen skall redovisa förslag senast den 1 juli 2000. Utsläpp från internationell flyg- och sjöfart ingår ej. Lagen omtryckt 1999:578. Senaste lydelse 1998:564. Senaste lydelse 1997:105. Senaste lydelse 1998:131. Fram till den 1 juni 1997 fanns det tre kvotregioner. Region 1 motsvarade stödområdena 1, 2a och 2b, region 2 stödområdena 3 och 4 och region 3 övriga landet. Senaste lydelse av nuvarnade 5 § 1995:1725 Prop. 1994/95:140, bet. 1994/95:LU32, rskr. 1994/95:438 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 2 7 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 8 9 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 24 23 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 36 37 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 44 45 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 52 51 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 60 53 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 60 60 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 70 71 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 60 60 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 78 79 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 60 60 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 100 99 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 60 60 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 106 105 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 114 115 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 118 117 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 128 129 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 168 167 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 184 185 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 200 201 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 216 215 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 224 225 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 228 229 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 238 239 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 240 241 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 260 261 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 264 263 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 288 289 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 300 301 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 306 307 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 318 319 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 328 327 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 336 337 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 344 343 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 352 353 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 356 355 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 360 361 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 374 375 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 394 393 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 10 395 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 406 407 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 414 415 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 426 425 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 438 437 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 450 451 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 458 457 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 20 464 465