Post 5779 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    2000/01:22 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Anpassningar på företagsskatteområdet till EG- fördraget, m.m. Prop. 2000/01:22
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 22
                
                
                
                Regeringens proposition
2000/01:22
Anpassningar på företagsskatteområdet till EG-
fördraget, m.m. 
Prop.
2000/01:22
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 19 oktober 2000
Lena Hjelm-Wallén
	Bosse Ringholm
	(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas vissa nationella regler som vid 
inkomstbeskattningen i dag gynnar svenska företag i förhållande till 
utländska företag i samma situation eller gynnar investeringar i Sverige 
framför investeringar i utlandet. 
Enligt gällande regler i inkomstskattelagen (1999:1229, IL) kan bara 
svenska företag ta emot skattefri utdelning på näringsbetingade andelar. I 
propositionen föreslås att ett utländskt bolag som bedriver 
näringsverksamhet här vid ett fast driftställe skall jämställas med ett 
svenskt företag. Det utländska bolaget måste dock höra hemma i en stat i 
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och motsvara ett 
sådant svenskt företag som kan ta emot skattefri utdelning.
Lex Asea gör det möjligt att dela upp företag utan omedelbara 
inkomstskattekonsekvenser. Ett moderbolag som delar ut andelarna i ett 
dotterbolag måste dock enligt gällande bestämmelser vara svenskt. I 
propositionen föreslås att bestämmelserna också skall gälla utländska 
moderbolag som hör hemma i en stat inom EES eller en stat med vilken 
Sverige ingått ett skatteavtal som innehåller en klausul om ömsesidigt 
informationsutbyte.
Om en svensk ekonomisk förening ombildas till ett svenskt 
aktiebolag, skall enligt gällande regler aktier som skiftas ut till 
medlemmarna inte behandlas som utdelning. I propositionen föreslås att 
utländska bolag som motsvarar ekonomiska föreningar eller svenska 
aktiebolag skall jämställas med svenska företag om de utländska bolagen 
hör hemma i en stat inom EES.
Om en svensk ekonomisk förening ombildas till ett svenskt 
aktiebolag, skall aktier som skiftas ut till medlemmarna behandlas som 
utdelning. Det föreslås att motsvarande skall gälla om en utländsk 
ekonomisk förening som är ett utländskt bolag och hör hemma inom 
EES, ombildas till ett aktiebolag. Utskiftning i annat fall då föreningen 
upplöses behandlas enligt gällande rätt som utdelning om den 
ekonomiska föreningen är svensk. I propositionen föreslås att 
motsvarande skall gälla om den ekonomiska föreningen är ett utländskt 
bolag som hör hemma i en stat inom EES.
Koncernbidrag kan i dag bara lämnas mellan svenska företag och 
vidarebefordras genom sådana företag. I propositionen föreslås att 
utländska bolag som hör hemma i en stat inom EES jämställs med 
motsvarande svenska företag om både givare och mottagare är 
skattskyldiga för näringsverksamhet i Sverige. 
Med kommissionärsföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en 
svensk ekonomisk förening som bedriver näringsverksamhet i eget namn 
för ett annat svenskt aktiebolags eller en svensk ekonomisk förenings 
räkning. Med kommittentföretag avses det bolag eller den förening för 
vars räkning verksamheten bedrivs. I propositionen föreslås att 
utlandsägda fasta driftställen jämställs med svenska företag om det 
utländska bolaget motsvarar ett svenskt aktiebolag eller en svensk 
ekonomisk förening och hör hemma i en stat inom EES. Om bolaget är 
kommittentföretag krävs att kommissionärsverksamheten hänförs till 
det utländska bolagets fasta driftställe i Sverige.
Avdrag för beräknade egenavgifter för beskattningsåret får bara göras 
om verksamheten bedrivs i Sverige. I propositionen föreslås att avdrag 
får göras även om verksamheten bedrivs utomlands. Vidare slopas kravet 
på avsättning i räkenskaperna för att enskilda näringsidkare som är 
bokslutsföretag skall få göra avdrag för egenavgifter. 
Bestämmelserna om uppskov med beskattningen vid koncerninterna 
andelsavyttringar gäller bara om moderföretaget i koncernen är ett 
svenskt företag. I propositionen föreslås att bestämmelserna utvidgas 
till att gälla även när moderföretaget i koncernen är ett utländskt bolag 
som hör hemma inom EES. Det föreslås att bestämmelserna om att 
kapitalvinsten inte behöver tas upp som intäkt vid en efterföljande fusion 
på motsvarande sätt skall gälla vid en efterföljande fission. 
Om uppskov med beskattningen vid ett internationellt andelsbyte 
erhållits med stöd av den upphävda lagen (1994:1854) om 
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom 
EG, skall bestämmelserna om beskattningen vid andelsbyten och 
koncerninterna andelsavyttringar i IL kunna bli tillämpliga på uppskovet 
vid ett efterföljande andelsbyte eller en fusion eller fission. 
Lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, AvrL, gäller bara 
för personer som är obegränsat skattskyldiga i Sverige. Fysiska och 
juridiska personer som hör hemma i utlandet och har fast driftställe i 
Sverige föreslås också få tillämpa reglerna i AvrL. Det föreslås också 
att begränsat skattskyldiga med fast driftställe i Sverige skall kunna göra 
avdrag för utländska skatter vid inkomstsbeskattningen. 
I propositionen föreslås också en justering i skattebetalningslagen 
(1997:483) som syftar till att förenkla för arbetsgivarna i de fall då en 
arbetstagare inte fullgjort sin skyldighet att lämna sådana uppgifter eller 
visa upp sådana handlingar att arbetsgivaren får veta hur stort 
skatteavdrag som skall göras från ersättning för arbete som betalas ut till 
arbetstagaren.
Den 1 augusti 2000 genomfördes ett flertal ändringar beträffande 
arbetsmarknadspolitiska författningar. I propositionen finns förslag om 
följdändringar i skattelagstiftningen.
Vidare föreslås ett antal redaktionella ändringar av rättelsekaraktär. 
Slutligen föreslås att ett antal obsoleta författningar skall upphävas
Innehållsförteckning
Fel! Bokmärket är inte definierat.
2	Lagtext	8
2.1	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen 
(1999:1229)	8
2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229)	35
2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om 
avräkning av utländsk skatt	38
2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på 
ränta på skogskontomedel m.m.	39
2.5	Förslag till lag om ändring i förmögenhetsskattelagen 
(1997:323)	40
2.6	Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen 
(1997:483)	43
2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1618) om 
upphävande av lagen (1994:1854) om 
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande 
omstruktureringar inom EG	44
2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1240) om 
ändring i kupongskattelagen (1970:624)	47
2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1255) om 
ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt	48
2.10	Förslag till lag om upphävande av förordningen (1967:44) 
om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten	50
2.11	Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:846) om 
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift	51
2.12	Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1330) om 
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift	52
2.13	Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:659) om 
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift	53
3	Ärendet och dess beredning	54
4	Bakgrund	56
4.1	Diskrimineringsförbud i skatteavtal	56
4.2	Etableringsfriheten i EG-rätten	57
5	Överväganden och förslag	61
5.1	Allmänt	61
5.2	Skattskyldighet för utdelning på andelar	62
5.3	Utdelning av andelar i dotterbolag	66
5.4	Koncernbidrag	70
5.5	Kommissionärsförhållanden	80
5.6	Avdrag för egenavgifter	82
5.7	Gränsöverskridande omstruktureringar	86
5.8	Avdrag och avräkning för utländsk skatt	91
6	Övriga frågor	94
6.1	En justering av reglerna om beräkning av skatteavdrag	94
6.2	Beskattning av vissa ersättningar vid utbildning och 
arbetslöshet	94
6.3	Rättelser i inkomstskattelagen m.m.	96
7	Offentligfinansiella konsekvenser	98
8	Författningskommentar	99
8.1	Förslaget till lagen om ändring i inkomstskattelagen 
(1999:1229)	99
8.2	Förslaget till lagen om ändring i lagen (1999:1230) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229)	110
8.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om 
avräkning av utländsk skatt	111
8.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt 
på ränta på skogskontomedel m.m.	111
8.5	Förslaget till lag om ändring i förmögenhetsskattelagen 
(1997:323)	111
8.6	Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen 
(1997:483)	113
8.7	Förslaget till lagen om ändring i lagen (1998:1618) om 
upphävande av lagen (1994:1854) om 
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande 
omstruktureringar inom EG	113
8.8	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1240) om 
ändring i kupongskattelagen (1970:624)	114
8.9	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1255) om 
ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt	114
8.10	Förslaget till lag om upphävande av förordningen 
(1967:44) om investeringsavgift för vissa 
byggnadsarbeten	115
8.11	Förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:846) om 
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift	115
8.12	Förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:1330) om 
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift	115
8.13	Förslaget till lag om upphävande av lagen (1995:659) om 
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift	116
Bilaga 1	  Sammanfattning av promemorian Anpassningar på 
företagsskatteområdet till EG-fördraget (Ds 2000:28)	       117
Bilaga 2	  Promemorians lagförslag		       119
Bilaga 3	  Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över 
promemorian Anpassningar på företagsskatteområdet till EG-fördraget 
(Ds 2000:28)				       129
Bilaga 4	  Lagrådsremissens lagförslag		       130
Bilaga 5	  Lagrådets yttrande			       152
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 2000   
154
	
1
2	Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
2. lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av 
inkomstskattelagen (1999:1229), 
3. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
4. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på 
skogskontomedel m.m.,
5. lag om ändring i förmögenhetsskattelagen (1997:323),
6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
7. lag om ändring i lagen (1998:1618) om upphävande av lagen 
(1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande 
omstruktureringar inom EG,
8. lag om ändring i lagen (1999:1240) om ändring i 
kupongskattelagen (1970:624),
9. lag om ändring i lagen (1999:1255) om ändring i lagen 
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
10. lag om upphävande av förordningen (1967:44) om investerings-
avgift för vissa byggnadsarbeten,
11. lag om upphävande av lagen (1992:846) om tillfällig avvikelse 
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,
12. lag om upphävande av lagen (1992:1330) om tillfällig avvikelse  
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,
13. lag om upphävande av lagen (1995:659) om tillfällig avvikelse 
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.
3
4	Lagtext
4.1	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen 
(1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 3 kap. 12 §, 6 kap. 6 och 12 §§, 7 kap. 17 §, 10 kap. 3 och 
11 §§, 11 kap. 16, 26, 33, 35 och 36 §§, 12 kap. 3, 21, 24, 25 och 35 §§, 
16 kap. 19, 29 och 30 §§, 17 kap. 6 och 7 §§, 18 kap. 11 och 20 §§, 21 
kap. 9 §, 22 kap. 10 §, 23 kap. 14, 26 och 28 §§, 24 kap. 15 och 20 §§, 
25 kap. 11, 14, 20 och 23–25 §§, 26 kap. 13 och 15 §§, 27 kap. 17 §, 35 
kap. 3–5 §§, 36 kap. 3 §, 40 kap. 5, 6 , 18 och 23 §§, 41 kap. 3 §, 44 kap. 
7 §, 46 kap. 17 §, 48 kap. 7–9 §§, 49 kap. 8 och 22 §§, 51 kap. 1 §, 56 
kap. 2, 4–6 och 8 §§, 61 kap. 19 §, 63 kap. 9 § och 65 kap. 16 § samt 
rubrikerna närmast före 17 kap. 6 §, 25 kap. 24 § och 48 kap. 8 och 9 §§ 
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 31 kap. 25 a §, 
35 kap. 2 a §, 36 kap. 2 a §, 42 kap. 16 a och 20 a §§, samt närmast före 
17 kap. 7 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
12 §
Sexmånadersregeln och ettårsregeln gäller inte heller för anställning 
ombord på fartyg.
Den som har anställning ombord på ett utländskt fartyg som 
huvudsakligen går i oceanfart är inte skattskyldig för inkomst av 
anställningen om
– vistelsen utomlands varar i minst 183 dagar sammanlagt under en 
tolvmånadersperiod, och
– arbetsgivaren är obegränsat skattskyldig.
Med oceanfart avses fart i 
utomeuropeiska farvatten med 
undantag för fart på orter vid 
Medelhavet och Svarta havet, på 
Nordafrikas västkust norr om 22 
grader nordlig bredd, på 
Kanarieöarna och på ön 
Madeira.
Med oceanfart avses 
– fart i utomeuropeiska 
farvatten med undantag för fart 
på orter vid Medelhavet och 
Svarta havet, på Nordafrikas 
västkust norr om 22 grader 
nordlig bredd, på Kanarieöarna 
och på ön Madeira, och
– fart i europeiska farvatten 
norr eller väster om linjen 
Trondheimsfjorden - Shetlands 
nordspets, därifrån västerut till 
11 grader västlig bredd, längs 
denna longitud till 48 grader 
nordlig bredd.
6 kap.
6 §
Svenska juridiska personer som har bildats enligt en författning eller 
på liknande sätt för att förvalta en sådan marksamfällighet eller 
regleringssamfällighet som är en särskild taxeringsenhet, är 
skattskyldiga för samfällighetens inkomster enligt 4 §.
Svenska juridiska personer som 
har bildats för att förvalta andra 
samfälligheter än sådana som 
avses i första stycket, är inte 
själva skattskyldiga. 
Intäktsposterna och 
kostnadsposterna fördelas i stället 
på delägarna i samfälligheten med 
belopp som för varje delägare 
motsvarar hans andel.
Svenska juridiska personer som 
har bildats enligt en författning 
eller på liknande sätt för att 
förvalta andra samfälligheter än 
sådana som avses i första stycket, 
är inte själva skattskyldiga. 
Intäktsposterna och kostnads-
posterna fördelas i stället på 
delägarna i samfälligheten med 
belopp som för varje delägare 
motsvarar hans andel.
12 §
Andra utländska juridiska 
personer än utländska bolag 
skall från sina inkomster enligt 
11 § dra av sådan del av 
inkomsterna som delägarna 
beskattas för enligt 13–16 §§.
Utländska juridiska personer är 
inte skattskyldiga för den del av 
inkomsterna enligt 11 § som 
delägarna i den juridiska 
personen är skattskyldiga för 
enligt 13–16 §§.
7 kap.
17 §
Följande juridiska personer är också skattskyldiga bara för inkomst på 
grund av innehav av fastigheter:
* Aktiebolaget Svenska Spel,
* Aktiebolaget trav och galopp,
* * * * * * * * * * * * * * * *
* Aktiebolaget Svenska Spel 
och dess helägda dotterbolag 
som bara bedriver 
spelverksamhet,
* Aktiebolaget trav och galopp,
* * * * * * * * * * * * * * * *
10 kap.
3 §
Till inkomstslaget tjänst räknas
1. utdelningar och kapitalvinster på aktier m.m., i den utsträckning 
som anges i 57 kap., i företag som är eller har varit fåmansföretag,
2. kapitalvinster på andelar i ett svenskt handelsbolag i den 
utsträckning som anges i 50 kap. 7 §,
3. penninglån i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) 
eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
4. avskattning av pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 58 kap. 
19 §, och
5. avskattning av pensionsspar-
konto enligt bestämmelserna i 
59 kap. 33 §.
5. avskattning av pensionsspar-
konto enligt bestämmelserna i 
58 kap. 33 §.
11 §
Om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på 
förmånliga villkor, skall förmånen tas upp som intäkt det beskattningsår 
då förvärvet sker.
Om det som förvärvas inte är ett 
värdepapper utan innebär en rätt 
att i framtiden förvärva 
värdepapper till ett i förväg 
bestämt pris eller i övrigt på 
förmånliga villkor, tas förmånen 
upp som intäkt det beskattningsår 
då rätten utnyttjas eller överlåts. 
Upphör den skattskyldige att vara 
obegränsat skattskyldig skall 
förmånen tas upp det 
beskattningsår då detta sker och 
till den del förmånen då kunnat 
utnyttjas. Blir den skattskyldige 
åter obegränsat skattskyldig 
skall en förmån som beskattats 
inte tas upp i den delen om 
förmånen därefter utnyttjas eller 
överlåts.
Om det som förvärvas inte är ett 
värdepapper utan innebär en rätt 
att i framtiden förvärva 
värdepapper till ett i förväg 
bestämt pris eller i övrigt på 
förmånliga villkor, tas förmånen 
upp som intäkt det beskattningsår 
då rätten utnyttjas eller överlåts. 
Upphör den skattskyldige att vara 
bosatt i Sverige eller att 
stadigvarande vistas här skall 
förmånen tas upp det 
beskattningsår då detta sker och 
till den del förmånen då kunnat 
utnyttjas.
11 kap.
16 §
Har en sådan förmån i form av 
en rätt att i framtiden förvärva 
värdepapper som avses i 10 kap. 
11 § andra stycket helt eller delvis 
tjänats in genom verksamhet 
utomlands, skall förmånen inte tas 
upp till den del som den hade 
kunnat utnyttjas innan den 
skattskyldige blev obegränsat 
skattskyldig. En förmån som 
utnyttjas här skall i första hand 
anses ha tjänats in genom 
verksamhet utomlands.
Har en sådan förmån i form av 
en rätt att i framtiden förvärva 
värdepapper som avses i 10 kap. 
11 § andra stycket helt eller delvis 
tjänats in genom verksamhet 
utomlands, skall förmånen inte tas 
upp till den del som den hade 
kunnat utnyttjas innan den 
skattskyldige blev bosatt i 
Sverige eller stadigvarande 
vistades här. En förmån som 
utnyttjas här skall i första hand 
anses ha tjänats in genom 
verksamhet utomlands.
Om en förmån tagits upp som 
intäkt enligt 10 kap. 11 § andra 
stycket andra meningen och 
förmånen utnyttjas eller överlåts 
sedan den skattskyldige åter blir 
bosatt här eller åter 
stadigvarande vistas här, skall 
förmånen inte tas upp till den 
del den beskattats tidigare. 
26 §
Förmån av resa inom eller 
mellan Europeiska unionens 
medlemsländer eller EES-
länderna till eller från 
anställningsintervju skall inte tas 
upp. Detta gäller också ersättning 
för sådan resa till den del 
ersättningen inte överstiger utgif-
terna för resan och, när det gäller 
resa med egen bil, inte överstiger 
avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 
§.
Förmån av resa inom 
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet till eller från 
anställningsintervju skall inte tas 
upp. Detta gäller också ersättning 
för sådan resa till den del 
ersättningen inte överstiger utgif-
terna för resan och, när det gäller 
resa med egen bil, inte överstiger 
avdragsbeloppet enligt 12 kap. 
27 §.
33 §
Utvecklingsersättningar enligt 
lagen (1997:1268) om 
kommuners ansvar för 
ungdomar mellan 20 och 24 år 
skall inte tas upp.
Utvecklingsersättningar enligt 
lagen (2000:625) om 
arbetsmarknadspolitiska 
program skall inte tas upp.
35 §
Särskilda bidrag till deltagare i 
yrkesinriktad rehabilitering och 
i arbetsmarknadsutbildning 
eller till andra som är likställda 
med dem när det gäller rätt till 
sådana bidrag skall inte tas upp, 
om bidragen avser ersättning 
för utgifter för nattlogi eller 
resor m.m.
Särskilt stöd som avser 
ersättning för utgifter för 
nattlogi eller resor m.m. skall 
inte tas upp om det lämnas till 
deltagare i 
1. arbetslivsinriktad rehabili-
tering,
2. arbetsmarknadsutbildning, 
3. annan utbildning inom 
ramen för ett 
arbetsmarknadspolitiskt pro-
gram,
4. arbetspraktik, eller
5. datorteksverksamhet.
Första stycket gäller även 
sådant särskilt stöd som lämnas 
till deltagarens ledsagare eller 
till elever med funktionshinder 
vid utbildning i grundskola, 
gymnasieskola eller 
motsvarande utbildning. 
Statliga bidrag för resor, kost eller logi eller merutgifter på grund av 
funktionshinder som lämnas till elever i utbildning för döva eller 
hörselskadade eller i utbildning som är speciellt anpassad för svårt 
rörelsehindrade ungdomar (Rh-anpassad utbildning) skall inte tas upp.
36 §
Följande ersättningar i samband med arbetslöshet skall tas upp:
1. dagpenning från svensk 
arbetslöshetskassa, 
2. statsbidrag som motsvarar 
dagpenning vid 
arbetsmarknadsutbildning och 
som lämnas till den som startar 
egen näringsverksam het för att 
han som startar verksamheten 
skall kunna försörja sig under 
inledningsskedet,
3. ersättning vid generations-
växling, och
4. dagpenning som betalas ut 
enligt bestämmelser som 
meddelats av regeringen eller av 
statlig myndighet till deltagare i 
arbetsmarknadsutbildning och 
till andra som är likställda med 
dem när det gäller rätt till sådan 
dagpenning. 
1. dagpenning från svensk 
arbetslöshetskassa, och
2. aktivitetsstöd som betalas ut 
enligt bestämmelser som 
beslutats av regeringen eller av 
statlig myndighet till den som tar 
del av ett 
arbetsmarknadspolitiskt prog-
ram och till andra som är lik-
ställda med dem när det gäller 
rätt till sådant stöd.
12 kap.
3 § 
Om den skattskyldige får sådan ersättning som enligt 11 kap. 21 eller 
28 § inte skall tas upp, får de utgifter som ersättningen är avsedd att 
täcka inte dras av.
Om den skattskyldige får sådant 
skattefritt bidrag vid utbildning 
eller arbetslöshet som avses i 11 
kap. 27 § tredje stycket, 34 § 
andra stycket och 35 §, får de 
utgifter som bidraget är avsett att 
täcka inte dras av.
Om den skattskyldige får sådant 
skattefritt stöd eller bidrag vid 
utbildning eller arbetslöshet som 
avses i 11 kap. 27 § tredje stycket, 
34 § andra stycket och 35 §, får de 
utgifter som stödet eller bidraget 
är avsett att täcka inte dras av.
Utgifter som täcks av sådana ersättningar till utländska experter, 
forskare eller andra nyckelpersoner som enligt 11 kap. 22 § och 23 § 
första stycket 2 inte skall tas upp, får inte heller dras av.
21 §
Ökade utgifter för logi skall 
dras av med ett belopp som 
motsvarar den faktiska utgiften. 
För tjänsteresor som har pågått 
under längre tid än tre månader 
gäller dock bestämmelserna i 
13 §, om logiutgiften inte kan 
visas.
Ökade utgifter för logi skall 
dras av med ett belopp som 
motsvarar den faktiska utgiften. 
Vid tillfälligt arbete på annan 
ort gäller dock bestämmelserna i 
13 §, om logiutgiften inte kan 
visas.
Ökade utgifter för måltider och småutgifter på arbetsorten skall dras 
av antingen med den faktiska utgiftsökningen eller med ett belopp som 
beräknas enligt schablon. Den schablonmässiga utgiftsökningen 
beräknas för
1. skattskyldiga som under de tre första månaderna av vistelsen gjort 
avdrag enligt 6–17 §§ och som fortfarande får ersättning från 
arbetsgivaren, till ett belopp som motsvarar denna ersättning,
– för tiden fram till två års bortovaro, dock högst 70 procent av 
maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 70 
procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands, 
och
– för tiden därefter, dock högst 50 procent av helt maximibelopp per 
hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 50 procent av 
normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands,
2. skattskyldiga med arbetsorten i Sverige som gör avdrag enligt 18 §, 
till 50 procent av maximibeloppet per hel dag under de tre första 
månaderna av vistelsen och till 30 procent av maximibeloppet per hel 
dag för tiden därefter,
3. skattskyldiga med arbetsorten utomlands som gör avdrag enligt 
18 §, till 50 procent av normalbeloppet per hel dag under de tre första 
månaderna av vistelsen och till 30 procent av normalbeloppet per hel 
dag för tiden därefter, och
4. skattskyldiga som gör avdrag enligt 19 §, till 30 procent av 
maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och till 30 
procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands.
Vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket 1–3 skall i den 
angivna tiden räknas in sådan tid under vilken ökade levnadskostnader 
dragits av enligt bestämmelserna i 6–17 §§.
24 §
När en skattskyldig på grund av 
sitt arbete vistas på en annan ort än 
den där han eller hans familj bor, 
skall utgifter för hemresor dras 
av, om avståndet mellan hemorten 
och arbetsorten är längre än 50 
kilometer. Avdrag skall göras för 
högst en hemresa per vecka och 
bara för utgifter för resor inom 
eller mellan Europeiska 
unionens medlemsländer eller 
EES-länderna.
När en skattskyldig på grund av 
sitt arbete vistas på en annan ort än 
den där han eller hans familj bor, 
skall utgifter för hemresor dras 
av, om avståndet mellan hemorten 
och arbetsorten är längre än 50 
kilometer. Avdrag skall göras för 
högst en hemresa per vecka och 
bara för utgifter för resor inom 
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet.
Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste färdsättet. 
Skäliga utgifter för flygresa och utgifter för tågresa skall dock dras av.
Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter 
för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil dras av 
med det belopp som gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen 
enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil 
som en närstående till honom eller hans sambo men inte han själv är 
skattskyldig för.
25 §
Utgifter för särskilda resor 
inom eller mellan Europeiska 
unionens medlemsländer eller 
EES-länderna i samband med att 
den skattskyldige börjar eller 
slutar en tjänst skall dras av. 
Bestämmelserna i 24 § andra och 
tredje styckena tillämpas också 
för sådana avdrag.
Utgifter för särskilda resor 
inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet i samband 
med att den skattskyldige börjar 
eller slutar en tjänst skall dras av. 
Bestämmelserna i 24 § andra och 
tredje styckena tillämpas också 
för sådana avdrag.
35 §
Avgifter till svensk arbetslöshetskassa skall dras av. Om avdrag kan 
komma i fråga i flera inkomstslag, skall de dras av i det inkomstslag där 
intäkterna är störst.
Avdrag skall göras även för 
avgifter till en utländsk  
arbetslöshetskassa eller motsva-
rande avgifter enligt en utländsk 
stats system för förmåner vid 
arbetslöshet, om inkomst av 
arbete i det landet skall tas upp i 
inkomstslaget tjänst under 
beskattningsåret och utgiften inte 
skall dras av enligt 62 kap. 6 §. 
Avdrag skall göras bara av dem 
som är obegränsat skattskyldiga 
under beskattningsåret. Om de är 
obegränsat skattskyldiga bara 
under en del av beskattningsåret, 
skall avdrag göras för avgifter som 
avser den tiden.
Avdrag skall göras även för 
avgifter till en utländsk 
arbetslöshetskassa eller motsva-
rande avgifter enligt en utländsk 
stats system för förmåner vid 
arbetslöshet, om inkomst av 
arbete i det landet skall tas upp 
som intäkt under beskattningsåret 
och utgiften inte skall dras av 
enligt 62 kap. 6 §. Avdrag skall 
göras bara av dem som är 
obegränsat skatt under 
beskattningsåret. Om de är obe-
gränsat skattskyldiga bara under en 
del av beskattningsåret, skall 
avdrag göras för avgifter som 
avser den tiden.
16 kap.
19 §
Utländsk särskild skatt som avser näringsverksamheten skall dras av.
Allmän skatt till en utländsk stat 
skall dras av, om den har betalats 
av en obegränsat skattskyldig 
person på inkomster som anses ha 
sitt ursprung i den utländska 
staten. Med allmän skatt till en 
utländsk stat likställs skatt till en 
utländsk delstat, provins eller 
kommun.
Allmän skatt till en utländsk stat 
skall dras av, om den har betalats 
av en obegränsat skattskyldig 
person eller en begränsat skatt-
skyldig person med fast 
driftställe i Sverige på inkomster 
som anses ha sitt ursprung i den 
utländska staten. Med allmän skatt 
till en utländsk stat likställs skatt 
till en utländsk delstat, provins 
eller kommun.
Med skatt på inkomster likställs skatt på sådan förmögenhet som de 
inkomster som avses i andra stycket kommer från. Detta gäller dock inte 
om skatten huvudsakligen har karaktären av engångsskatt.
29 §
Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser 
näringsverksamheten. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande del av 
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras.
Avdrag skall dessutom göras för ett belopp som sätts av för att täcka 
egenavgifterna för beskattningsåret. Avdraget skall återföras det 
följande beskattningsåret.
Den som är skyldig att 
upprätta årsbokslut eller 
årsredovisning enligt 
bokföringslagen (1999:1078) får 
göra avdrag bara om en 
motsvarande avsättning görs i 
räkenskaperna.
30 §
Avdrag enligt 29 § andra stycket skall beräknas på ett underlag som 
motsvarar överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med
1. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §, och
2. inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 3–5, 
15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Avdraget får uppgå till högst 25 procent av underlaget. För sådana 
inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om 
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till 
högst 20 procent.
Avdrag skall göras bara för 
näringsverksamhet här i landet.
17 kap.
		
Andelar som förvärvas genom 
vissa utdelningar och 
utskiftningar
Andelar som förvärvas genom 
utdelning i vissa fall
6 §
För andelar som förvärvas 
genom sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 § skall som anskaffningsvärde 
anses så stor del av anskaff-
ningsvärdet för aktierna i det 
utdelande bolaget som motsvarar 
den förändring i marknadsvärdet 
som utdelningen inneburit för 
dessa aktier. Anskaffningsvärdet 
för aktierna i det utdelande 
bolaget skall minskas i 
motsvarande mån. 
Om den som förvärvar aktier 
genom utdelning utan att äga 
aktier i det utdelande bolaget 
har lämnat ersättning för rätten 
till utdelning, anses ersättningen 
som anskaffningsvärde. Om någon 
ersättning inte har lämnats, är an-
skaffningsvärdet noll.
För andelar som förvärvas 
genom sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 §, anses som 
anskaffningsvärde så stor del av 
anskaffningsvärdet för aktierna i 
moderbolaget som motsvarar den 
förändring i marknadsvärdet som 
utdelningen medför för dessa 
aktier. Anskaffningsvärdet för 
aktierna i moderbolaget skall 
minskas i motsvarande mån. 
Om den som förvärvar andelar 
genom utdelning utan att äga 
aktier i moderbolaget lämnar 
ersättning för rätten till utdelning, 
anses ersättningen som anskaff-
ningsvärde. Om någon ersättning 
inte lämnas, är anskaffningsvärdet 
noll.
Aktier som förvärvas genom 
utskiftning i vissa fall
	
7 §
För aktier som förvärvas genom 
sådan utskiftning från en 
ekonomisk förening som avses i 
42 kap. 20 § skall som 
anskaffningsvärde anses anskaff-
ningsvärdet för andelarna i den 
förening som skiftat ut aktierna.
För aktier som förvärvas genom 
utskiftning från en ekonomisk 
förening vid en sådan 
ombildning av en ekonomisk 
förening till aktiebolag som 
avses i 42 kap. 20 §, skall som 
anskaffningsvärde anses 
anskaffningsvärdet för andelarna i 
den förening som skiftar ut 
aktierna.
18 kap.
11 §
Om en skattskyldig eller en 
sådan fysisk eller juridisk person 
eller ett sådant svenskt handels-
bolag som står den skattskyldige 
nära har vidtagit åtgärder för att 
den skattskyldige skall kunna till-
godoräkna sig ett högre anskaff-
ningsvärde än som framstår som 
rimligt och det kan antas att detta 
har gjorts för att någon av dem 
skall få en obehörig skatteförmån, 
skall anskaffningsvärdet justeras i 
skälig mån.
Om den skattskyldige eller en 
sådan fysisk eller juridisk person 
eller ett sådant svenskt handels-
bolag som står den skattskyldige 
nära har vidtagit åtgärder för att 
den skattskyldige skall kunna 
tillgodoräkna sig ett högre 
anskaffningsvärde än som framstår 
som rimligt och det kan antas att 
detta har gjorts för att någon av 
dem skall få en obehörig 
skatteförmån, skall 
anskaffningsvärdet justeras i 
skälig mån.
20 §
Vid övergång till räken-
skapsenlig avskrivning skall vid 
tillämpning av 13 § andra stycket 
1 inventariernas skattemässiga 
värde vid det föregående beskatt-
ningsårets utgång anses som 
värdet enligt balansräkningen, om 
årsbokslut inte har upprättats.
Om årsbokslut upprättats och 
värdet på inventarierna i detta inte 
stämmer överens med det skatte-
mässiga värdet, tillämpas bestäm-
melserna i 21 och 22 §§.
Vid övergång till räken-
skapsenlig avskrivning skall vid 
tillämpning av 13 § andra stycket 
1 inventariernas skattemässiga 
värde vid det föregående beskatt-
ningsårets utgång anses som 
värdet enligt balansräkningen, om 
årsredovisning eller årsbokslut 
inte har upprättats.
Om årsredovisning eller års-
bokslut upprättats och värdet på 
inventarierna inte stämmer 
överens med det skattemässiga 
värdet, tillämpas bestämmelserna i 
21 och 22 §§.
21 kap.
9 §
En enskild näringsidkare får under innehavstiden göra skogsavdrag 
med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Med undantag för 
rationaliseringsförvärv enligt 10 § får avdrag för ett visst beskattningsår 
göras med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den 
avdragsgrundande skogsintäkten.
Om ett dödsbo förvärvar fas-
tigheter efter dödsfallet, tillämpas 
bestämmelserna i 7 §.
Om ett dödsbo förvärvar fas-
tigheter efter dödsfallet, tillämpas 
i stället för första stycket och 10 
§ bestämmelserna i 7 §.
22 kap. 
10 §
Vid sådan utdelning av andelar som avses i 42 kap. 16 § och vid sådan 
utskiftning av aktier som avses i 42 kap. 20 § skall uttagsbeskattning inte 
ske om marknadsvärdet på andelarna eller aktierna överstiger 
omkostnadsbeloppet.
Första stycket gäller inte sådana 
andelar i fastighetsförvaltande fö-
retag som enligt 27 kap. 16 § är 
lagertillgångar.
Första stycket gäller inte sådana 
andelar i fastighetsförvaltande fö-
retag som enligt 27 kap. 6 § är 
lagertillgångar.
23 kap.
14 §
Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, ett företag 
eller ett svenskt handelsbolag. 
En svensk stiftelse eller en svensk ideell förening får inte vara 
förvärvare. En svensk stiftelse får dock vid ombildning av sparbank till 
bankaktiebolag enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) förvärva aktier 
från sparbanken. Vidare får en svensk ideell förening som inte omfattas 
av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. förvärva en 
tillgång från en annan ideell förening.
Ett livförsäkringsföretag får 
vara förvärvare bara i fråga om 
tillgångar som ingår i sådan 
verksamhet som enligt 39 kap. 4 
§ skall beskattas enligt reglerna 
för skadeförsäkringsföretag.
26 §
Om förvärvaren är ett svenskt 
handelsbolag, gäller för varje 
delägare som är ett företag att det 
under beskattningsåret före det 
beskattningsår då överlåtelsen 
sker inte får ha uppkommit 
underskott hos delägaren eller hos 
ett företag till vilket delägaren kan 
med avdragsrätt lämna 
koncernbidrag avseende det 
beskattningsår då överlåtelsen 
sker. Detta gäller dock inte om 
den som överlåtit tillgången 
också är delägare i det 
förvärvande bolaget.
Bestämmelserna i första stycket 
tillämpas inte om överlåtaren 
under det beskattningsår då 
överlåtelsen sker kan lämna 
koncernbidrag med avdragsrätt till 
varje delägare i det förvärvande 
handelsbolaget. Som villkor gäller 
att sådan begränsning av rätt till 
avdrag för underskott (avdrags-
begränsning) som anges i 
koncernbidragsspärren i 40 kap. 
18 § inte gäller för någon sådan 
delägare om delägaren får 
koncernbidrag från överlåtaren 
avseende det beskattningsår då 
överlåtelsen sker. Avdragsbe-
gränsning får inte heller gälla om 
ett företag, till vilket någon 
delägare kan med avdragsrätt 
lämna koncernbidrag utan att 
avdragsbegränsning gäller för 
företaget, indirekt via delägaren 
får koncernbidrag avseende sam-
ma beskattningsår från över-
låtaren.
Om förvärvaren är ett svenskt 
handelsbolag, gäller för varje 
delägare som är ett företag att det 
under beskattningsåret före det 
beskattningsår då överlåtelsen 
sker inte får ha uppkommit 
underskott hos delägaren eller hos 
ett företag till vilket delägaren kan 
med avdragsrätt lämna 
koncernbidrag avseende det 
beskattningsår då överlåtelsen 
sker. Om den som överlåtit 
tillgången är delägare i 
handelsbolaget, gäller villkoret i 
första meningen dock inte denne 
delägare.
Bestämmelserna i första stycket 
tillämpas inte om överlåtaren 
under det beskattningsår då 
överlåtelsen sker kan lämna 
koncernbidrag med avdragsrätt till 
varje delägare med underskott i 
det förvärvande handelsbolaget. 
Som villkor gäller att sådan 
begränsning av rätt till avdrag för 
underskott (avdragsbegränsning) 
som anges i 
koncernbidragsspärren i 40 kap. 
18 § inte gäller för någon sådan 
delägare om delägaren får 
koncernbidrag från överlåtaren 
avseende det beskattningsår då 
överlåtelsen sker. Avdragsbe-
gränsning får inte heller gälla om 
ett företag, till vilket någon 
delägare kan med avdragsrätt 
lämna koncernbidrag utan att 
avdragsbegränsning gäller för 
företaget, indirekt via delägaren 
får koncernbidrag avseende sam-
ma beskattningsår från över-
låtaren.
28 §
Bestämmelserna i 27 § tillämpas inte om överlåtaren kan med 
avdragsrätt lämna koncernbidrag till förvärvaren under det beskattningsår 
då överlåtelsen sker.
Bestämmelserna i första stycket 
tillämpas inte om en sådan 
begränsning av rätt till avdrag för 
underskott (avdragsbegränsning) 
som anges i 
koncernbidragsspärren i 40 kap. 
18 § gäller om förvärvaren 
respektive varje delägare får 
koncernbidrag från överlåtaren 
avseende det beskattningsår då 
överlåtelsen sker. 
Avdragsbegränsning får inte heller 
gälla om ett företag, till vilket 
förvärvaren kan med avdragsrätt 
lämna koncernbidrag utan att 
avdragsbegränsning gäller för 
företaget, indirekt via förvärvaren 
får koncernbidrag avseende sam-
ma beskattningsår från över-
låtaren.
Bestämmelserna i första stycket 
tillämpas inte om en sådan 
begränsning av rätt till avdrag för 
underskott (avdragsbegränsning) 
som anges i 
koncernbidragsspärren i 40 kap. 
18 § gäller om förvärvaren får 
koncernbidrag från överlåtaren 
avseende det beskattningsår då 
överlåtelsen sker. 
Avdragsbegränsning får inte heller 
gälla om ett företag, till vilket 
förvärvaren kan med avdragsrätt 
lämna koncernbidrag utan att 
avdragsbegränsning gäller för 
företaget, indirekt via förvärvaren 
får koncernbidrag avseende sam-
ma beskattningsår från över-
låtaren.
24 kap.
15 §
Utdelning på näringsbetingade 
andelar i svenska aktiebolag och 
svenska ekonomiska föreningar 
skall inte tas upp, om den tas emot 
av
– ett sådant svenskt aktiebolag 
eller en sådan svensk ekonomisk 
förening som inte är invest-
mentföretag eller förvaltnings-
företag,
– en sådan svensk stiftelse eller 
svensk ideell förening som inte 
omfattas av bestämmelserna om 
undantag från skattskyldighet i 
7 kap.,
– en svensk sparbank, eller
– ett svenskt ömsesidigt försäk-
ringsföretag.
Utdelning på näringsbetingade 
andelar i svenska aktiebolag och 
svenska ekonomiska föreningar 
skall inte tas upp, om den tas emot 
av
1. ett sådant svenskt aktiebolag 
eller en sådan svensk ekonomisk 
förening som inte är inves-
mentföretag eller 
förvaltningsföretag,
2. en sådan svensk stiftelse eller 
svensk ideell förening som inte 
omfattas av bestämmelserna om 
undantag från skattskyldighet i 
7 kap.,
3. en svensk sparbank, eller
4. ett svenskt ömsesidigt 
försäkringsföretag.
Vid tillämpning av bestäm-
melserna i första stycket skall ett 
utländskt bolag som hör hemma 
i en stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet och 
som motsvarar ett svenskt 
företag som avses i första stycket 
1–4, behandlas som ett sådant 
företag.
20 §
Utdelning på andelar i en 
utländsk juridisk person skall inte 
tas upp av ett svenskt företag om
Utdelning på andelar i en 
utländsk juridisk person skall inte 
tas upp om
1. utdelningen på grund av 12–19 §§ inte skulle ha tagits upp om den 
utdelande juridiska personen hade varit svensk, och
2. inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är 
jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt 
företag med motsvarande inkomster.
25 kap.
11 §
Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas bara om det säljande 
företaget begär det.
Är säljaren är ett svenskt 
handelsbolag, skall begäran göras 
av varje delägare för sig. Om 
uppskov beviljas, får delägaren 
uppskov med beskattningen för 
den andel av vinsten som han är 
skattskyldig för.
Om säljaren är ett svenskt 
handelsbolag, skall begäran göras 
av varje delägare för sig. Om 
uppskov beviljas, får delägaren 
uppskov med beskattningen för 
den andel av vinsten som han är 
skattskyldig för.
14 §
 Moderföretaget i den svenska 
koncernen skall vara
– ett svenskt aktiebolag,
– en svensk ekonomisk 
förening,
– en svensk sparbank, eller
– ett svenskt ömsesidigt 
försäkringsföretag.
Moderföretaget i den svenska 
koncernen skall vara
1. ett svenskt aktiebolag,
2. en svensk ekonomisk för-
ening,
3. en svensk sparbank, 
4. ett svenskt ömsesidigt 
försäkringsföretag, eller 
5. ett utländskt bolag som hör 
hemma i en stat inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
och som motsvarar ett svenskt 
företag som avses i 1–4. 
20 §
Om det inträffar en omständighet som medför att det säljande 
företaget inte längre existerar, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt.
Detta gäller inte om det 
säljande företaget genom en 
fusion går upp i ett företag som 
tillhör samma svenska koncern. I 
stället skall de bestämmelser 
som gäller för det säljande 
företaget tillämpas på det 
övertagande företaget.
Detta gäller inte om det 
säljande företaget 
– genom en fusion går upp i 
ett företag som tillhör samma 
svenska koncern, eller 
– upphör att existera genom 
en fission och vart och ett av de 
övertagande företagen 
omedelbart efter fissionen ingår 
i samma svenska koncern som 
det säljande företaget. 
I fall som avses i andra stycket 
skall de bestämmelser om 
uppskov som gäller för det 
säljande företaget tillämpas på 
det övertagande företaget eller 
de övertagande företagen. 
Vid en fission skall kapital-
vinsten för vilken det säljande 
företaget fått uppskov fördelas 
på de övertagande företagen i 
förhållande till det kapital som 
förs över till varje företag. 
23 § 
Om det köpande företaget är ett 
dotterföretag till ett svenskt 
aktiebolag, om moderföretaget 
delar ut sina andelar i det köpande 
företaget och om utdelningen är 
skattefri hos någon mottagare 
enligt 42 kap. 16 §, gäller 
följande.
Om det köpande företaget är ett 
dotterföretag till ett aktiebolag, 
om moderföretaget delar ut sina 
andelar i det köpande företaget 
och om utdelningen är skattefri 
hos någon mottagare enligt 42 
kap. 16 §, gäller följande.
Om det säljande företaget begär det och det köpande företaget 
godkänner det, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt först när det 
inträffar en omständighet som medför att den avyttrade andelen inte 
längre innehas av det köpande företaget eller av ett företag som tillhör 
samma svenska koncern som det företaget. Intäkten skall i detta fall tas 
upp hos det köpande företaget.
Andra stycket skall inte tillämpas om det under beskattningsåret före 
det beskattningsår då andelarna delas ut uppkom ett underskott i en 
näringsverksamhet hos det köpande företaget eller hos ett företag till 
vilket det köpande företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag 
avseende det beskattningsår då utdelningen sker.
Det avyttrade företaget går upp i 
ett koncernföretag genom fusion
Det avyttrade företaget upphör 
att existera genom en fusion 
eller fission
24 § 
Kapitalvinsten skall inte tas upp 
om det avyttrade företaget går 
upp i ett annat företag genom en 
fusion och det övertagande 
företaget ingår i samma svenska 
koncern som det säljande 
företaget. Var och en av de 
andelar i det övertagande 
företaget som omedelbart efter 
fusionen innehas av det säljande 
företaget och företag som ingår i 
samma svenska koncern som det 
säljande företaget anses som en 
avyttrad andel. Summan av 
kapitalvinsterna på de faktiskt 
avyttrade andelarna skall 
fördelas på andelarna i det 
övertagande företaget.
Kapitalvinsten skall inte tas upp 
om det avyttrade företaget 
– går upp i ett annat företag 
genom en fusion och det över-
tagande företaget ingår i samma 
svenska koncern som det 
säljande företaget, eller
– upphör att existera genom 
en fission och vart och ett av de 
övertagande företagen ingår i 
samma svenska koncern som det 
säljande företaget. 
Var och en av de andelar i det 
övertagande företaget eller de 
övertagande företagen som ome-
delbart efter fusionen eller fis-
sionen innehas av det säljande 
företaget och företag som ingår i 
samma svenska koncern som det 
säljande företaget anses som en 
avyttrad andel. 
Vid en fusion skall summan av 
kapitalvinsterna på de faktiskt 
avyttrade andelarna fördelas på 
andelarna i det övertagande 
företaget.
Vid en fission skall summan av 
kapitalvinsterna på de faktiskt 
avyttrade andelarna fördelas på 
de övertagande företagen i 
förhållande till det kapital som 
förs över till varje företag. 
25 §
Om det köpande företaget vid tidpunkten för den koncerninterna 
andelsavyttringen äger andelar av samma slag och sort som den avyttrade 
andelen (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya 
andelar), skall senare avyttringar som företaget gör anses ske i följande 
ordning:
1. gamla andelar,
2. avyttrade andelar,
3. nya andelar.
Bestämmelsen skall tillämpas på motsvarande sätt för andra företag 
som tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget och som 
i ett senare led förvärvar en avyttrad andel.
Motsvarande turordning tillämpas
1. om det köpande företaget vid tidpunkten för ett sådant andelsbyte 
som avses i 21 § äger andelar av samma slag och sort som de mottagna 
andelarna (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya 
andelar), och
2. efter fusioner i sådana fall 
som avses i 24 § i fråga om 
andelar som innehas i det 
övertagande företaget omedelbart 
efter fusionen (avyttrade andelar) 
och andelar i detta företag som 
förvärvas senare (nya andelar).
2. efter fusioner eller fissioner 
i sådana fall som avses i 24 § i 
fråga om andelar som innehas i ett 
övertagande företag omedelbart 
efter fusionen eller fissionen 
(avyttrade andelar) och andelar i 
detta företag som förvärvas senare 
(nya andelar).
26 kap.
13 §
Bestämmelserna i 2 och 7 §§ 
respektive 10 § tillämpas också 
när en näringsfastighet eller 
näringsbostadsrätt övergår till en 
ny ägare genom arv, testamente 
eller bodelning med anledning av 
makes död, om den blir privat-
bostadsfastighet respektive privat-
bostadsrätt i och med övergången. 
Bestämmelserna i 2 och 7 §§ 
respektive 10 § tillämpas också 
när en näringsfastighet eller 
näringsbostadsrätt övergår till en 
ny ägare genom arv, testamente 
eller bodelning med anledning av 
makes död, om den blir eller kan 
antas komma att bli privat-
bostadsfastighet respektive privat-
bostadsrätt i och med övergången.
15 §
Bestämmelser om att värdeminskningsavdrag m.m. inte skall återföras 
finns när det gäller
– skogsavdrag i 21 kap. 14 §,
– underprisöverlåtelser i 23 kap. 13 §,
– fusioner och fissioner i 37 
kap. 17 §,
– kvalificerade fusioner och 
fissioner i 37 kap. 17 §,
– verksamhetsavyttringar i 38 kap. 12 §, och
– förvärv av vissa tillgångar till underpris från delägare och närstående 
i 53 kap. 4 §.
27 kap.
17 §
Om en skattskyldig som bedriver enkel tomtrörelse eller dennes make 
inte har avyttrat några byggnadstomter i tomtrörelsen under tio 
kalenderår, anses avyttringar som sker därefter inte ingå i tomtrörelsen. 
Avyttringarna skall i stället behandlas enligt bestämmelserna om 
kapitalvinster.
Första stycket gäller dock inte 
avyttringar av byggnadstomter 
inom detaljplan. De gäller inte 
heller om avyttringarna sker under 
sådana förhållanden att en tomt-
rörelse på nytt skall anses på-
börjad.
Första stycket gäller dock inte 
avyttringar av byggnadstomter 
inom detaljplan. Det gäller inte 
heller om avyttringarna sker under 
sådana förhållanden att en tomt-
rörelse på nytt skall anses på-
börjad.
Avyttringar av det slag som ger rätt till avsättning till ersättningsfond 
enligt 31 kap. 5 § avbryter inte tidsperioden i första stycket.
31 kap. 
25 a § 
Vid tillämpning av bestäm-
melserna i 25 § skall ett 
utländskt bolag som hör hemma 
i en stat inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
(EES) och som motsvarar ett 
svenskt företag som anges i 
dessa bestämmelser behandlas 
som ett sådant företag, om det 
utländska bolaget är skatt-
skyldigt i Sverige för den 
näringsverksamhet som fonden 
förs över till och verksamheten 
inte är undantagen från 
beskattning här genom ett 
skatteavtal. Detsamma gäller om 
bolaget är ett sådant svenskt 
företag som skall anses ha 
hemvist i en utländsk stat inom 
EES enligt ett skatteavtal och är 
skattskyldigt i Sverige för den 
näringsverksamhet som fonden 
förs över till och verksamheten 
inte är undantagen från 
beskattning här på grund av ett 
skatteavtal.
35 kap. 
	
2 a § 
Vid tillämpning av bestäm-
melserna i detta kapitel skall ett 
utländskt bolag som hör hemma 
i en stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES) 
och som motsvarar ett svenskt 
företag som anges i dessa be-
stämmelser behandlas som ett 
sådant företag, om mottagaren 
av koncernbidraget är 
skattskyldig i Sverige för den 
näringsverksamhet som 
koncernbidraget hänför sig till. 
Detsamma gäller i fråga om 
mottagaren om denne är ett 
sådant svenskt företag som skall 
anses ha hemvist i en utländsk 
stat inom EES enligt ett 
skatteavtal och är skattskyldig i 
Sverige för den 
näringsverksamhet som 
koncernbidraget hänför sig till. 
3 §
Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag 
eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag skall dras av 
under förutsättning att
1. varken givaren eller mottagaren är ett privatbostadsföretag, 
investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. både givaren och mottagaren redovisar bidraget öppet i 
självdeklarationen vid samma års taxering,
3. dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela 
beskattningsår eller sedan dotterföretaget började bedriva 
näringsverksamhet av något slag,
4. mottagaren inte enligt ett 
skatteavtal skall anses ha hemvist i 
en utländsk stat, och
5. om bidraget lämnas från 
dotterföretaget till 
moderföretaget, utdelning under 
beskattningsåret från 
dotterföretaget inte skall tas upp 
hos moderföretaget.
4. mottagaren inte enligt ett 
skatteavtal skall anses ha hemvist i 
en utländsk stat utom i fall som 
avses i 2 a § andra meningen, 
5. näringsverksamheten som 
koncernbidraget hänför sig till 
inte är undantagen från 
beskattning i Sverige på grund 
av ett skatteavtal, och
6. om bidraget lämnas från 
dotterföretaget till 
moderföretaget, utdelning under 
beskattningsåret från 
dotterföretaget inte skall tas upp 
hos moderföretaget.
4 §
Ett koncernbidrag från ett helägt 
dotterföretag till ett annat helägt 
dotterföretag till samma moder-
öretag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 1–
4 är uppfyllda och
Ett koncernbidrag från ett helägt 
dotterföretag till ett annat helägt 
dotterföretag till samma moder-
företag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 1–
5 är uppfyllda och
1. moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som ger 
koncernbidraget inte skall tas upp av moderföretaget, eller
3. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som tar 
emot koncernbidraget skall tas upp av moderföretaget.
5 §
Ett koncernbidrag från ett 
moderföretag till ett annat svenskt 
aktiebolag än ett helägt dotter-
företag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 1, 
2 och 4 är uppfyllda och om 
ägarförhållandena under givarens 
och mottagarens hela beskatt-
ningsår eller sedan mottagaren 
började bedriva näringsverksamhet 
av något slag har varit sådana att 
mottagaren genom fusioner 
mellan moderföretag och 
dotterbolag har kunnat gå upp i 
moderföretaget. Fusion skall 
anses kunna äga rum när ett 
moderföretag äger mer än 90 
procent av aktierna i ett 
dotterbolag, men inte i andra fall.
Ett koncernbidrag från ett 
moderföretag till ett annat svenskt 
aktiebolag än ett helägt dotter-
företag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 1, 
2, 4 och 5 är uppfyllda och om 
ägarförhållandena under givarens 
och mottagarens hela 
beskattningsår eller sedan 
mottagaren började bedriva 
näringsverksamhet av något slag 
har varit sådana att mottagaren 
genom fusioner mellan 
moderföretag och dotterbolag har 
kunnat gå upp i moderföretaget. 
Fusion skall anses kunna äga rum 
när ett moderföretag äger mer än 
90 procent av aktierna i ett 
dotterbolag, men inte i andra fall.
	
36 kap. 
	
2 a §
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i detta kapitel skall ett 
utländskt bolag som hör hemma 
i en stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES) 
och som motsvarar ett svenskt 
aktiebolag eller en svensk 
ekonomisk förening behandlas 
som ett sådant företag om det 
utländska bolaget är 
skattskyldigt för närings-
verksamhet i Sverige. Detsamma 
gäller ett sådant svenskt företag 
som skall anses ha hemvist i en 
utländsk stat inom EES enligt ett 
skatteavtal om företaget är 
skattskyldigt för näringsverk-
samhet i Sverige.
Om det utländska bolaget eller 
det svenska företaget är 
kommittentföretag, gäller första 
stycket bara under förutsättning 
att inkomsten från 
kommissionärsverksamheten 
skall tas upp i den 
näringsverksamhet som det 
utländska bolaget eller det 
svenska företaget är 
skattskyldigt för i Sverige.
3 §
Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för 
ett enda kommittentföretags räkning, får överskottet eller underskottet 
av kommissionärsverksamheten tas upp respektive dras av hos 
kommittentföretaget under förutsättning att
1. kommissionärsförhållandet är grundat på ett skriftligt avtal,
2. kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamheten 
uteslutande för kommittentföretagets räkning,
3. kommissionärsföretaget under beskattningsåret inte bedriver 
näringsverksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av 
kommissionärsverksamheten,
4. verksamheten har bedrivits på det sätt som anges i detta kapitel 
under båda företagens hela beskattningsår eller sedan kommissionärs-
företaget började bedriva näringsverksamhet av något slag,
5. beskattningsåren för båda företagen slutar vid samma tidpunkt, och
6. båda företagen skulle haft rätt till avdrag för koncernbidrag enligt 
35 kap. om de hade lämnat sådant till det andra företaget under 
beskattningsåret.
Vid prövning av förutsättningen 
i första stycket 6 skall 
kommissionärsverksamheten 
anses ingå i båda företagens 
verksamhet. 
Om kommissionärsföretaget är 
ett sådant utländskt bolag eller 
svenskt företag som avses i 2 a 
§, skall vid prövning av 
förutsättningarna i första stycket 
3 och 4 vad som sägs om 
kommissionärsföretaget i stället 
gälla det utländska bolagets 
eller det svenska företagets fasta 
driftställe i Sverige. Vid prövning 
av förutsättningen i första stycket 
6 skall kommissionärsverksam-
heten anses ingå i båda företagens 
verksamhet.
40 kap.
5 § 
Ett företag anses i detta kapitel ha bestämmande inflytande över ett 
annat företag om detta är ett dotterföretag till det förra enligt
– 1 kap. 5 § aktiebolagslagen 
(1975:1385),
– 1 kap. 4 § lagen (1987:667) 
om ekonomiska föreningar,
– 1 kap. 6 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618),
– 1 kap. 2 § sparbankslagen 
(1987:619),
– 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) 
om medlemsbanker,
– 1 kap. 9 § försäkrings-
rörelselagen (1982:713), eller
– 1 kap. 5 § stiftelselagen 
(1994:1220).
– 1 kap. 5 § aktiebolagslagen 
(1975:1385),
– 1 kap. 4 § lagen (1987:667) 
om ekonomiska föreningar,
– 1 kap. 2 § sparbankslagen 
(1987:619),
– 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) 
om medlemsbanker,
– 1 kap. 9 § försäkrings-
rörelselagen (1982:713), eller
– 1 kap. 5 § stiftelselagen 
(1994:1220).
En svensk ideell förening anses ha bestämmande inflytande över ett 
annat företag om detta är ett dotterföretag till föreningen enligt 1 kap. 4 
§ årsredovisningslagen (1995:1554).
Ett utländskt bolag eller en sådan förvärvare som avses i 11 § anses ha 
bestämmande inflytande över ett företag om detta skulle ha varit ett 
dotterföretag till bolaget eller personen, om bolaget eller personen hade 
varit ett svenskt aktiebolag.
6 §
Med koncern avses i detta kapitel
– en koncern enligt någon av de bestämmelser som anges i 5 § första 
stycket,
– när det gäller svenska ideella föreningar, en koncern enligt 1 kap. 4 
§ årsredovisningslagen (1995:1554), och
– en motsvarande utländsk 
företagsgrupp, om moderföretaget 
hör hemma i en medlemsstat i 
Europeiska unionen eller är ett 
sådant utländskt bolag som avses 
i 6 kap. 10 §.
– en motsvarande utländsk 
företagsgrupp, om moderföretaget 
hör hemma i en stat inom 
Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet eller är ett utländskt 
bolag.
18 §
Koncernbidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av 
underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder, 
med högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat utan hänsyn 
till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag som 
skall tas upp enligt 35 kap.
Om en del av underskotten inte får dras av på grund av beloppsspärren, 
gäller första stycket för den återstående delen.
Belopp som på grund av 
bestämmelsen i första stycket inte 
har kunnat dras av skall dras av det 
följande beskattningsåret, om det 
inte finns någon begränsning då. 
Koncernbidragsspärren gäller un-
der de första fem 
beskattningsåren efter det 
beskattningsår då spärren inträdde.
Belopp som på grund av bestäm-
melsen i första stycket inte har 
kunnat dras av skall dras av det 
följande beskattningsåret, om det 
inte finns någon begränsning då. 
Koncernbidragsspärren gäller till 
och med femte beskattningsåret 
efter det beskattningsår då spärren 
inträdde.
23 §
Vid ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) tar det 
övertagande bankaktiebolaget över den överlåtande sparbankens rätt att 
dra av underskott enligt detta kapitel.
Vid sådana ombildningar av 
svenska ekonomiska föreningar 
till aktiebolag som avses i 42 kap. 
20 § tar det aktiebolag vars aktier 
skiftas ut över den ekonomiska 
föreningens rätt att dra av 
underskott enligt detta kapitel.
Vid sådana ombildningar av 
ekonomiska föreningar till aktie-
bolag som avses i 42 kap. 20 § tar 
det aktiebolag vars aktier skiftas 
ut över den ekonomiska 
föreningens rätt att dra av 
underskott enligt detta kapitel.
41 kap. 
3 §
Till inkomstslaget kapital räknas också
1. återfört avdrag för avsättning till ersättningsfond och särskilt tillägg 
i den omfattning som anges i 31 kap. 21 och 22 §§,
2. fördelningsbelopp vid räntefördelning i enlighet med bestämmel-
serna i 42 kap. 9 §,
3. avdrag som motsvarar inkomst av ränteförmån i enlighet med 
bestämmelserna i 42 kap. 11 §,
4. underskott av näringsverk-
samhet i den utsträckning som 
följer av 42 kap. 33 §, 45 kap. 
32 § och 46 kap. 6 §,
4. underskott av näringsverk-
samhet i den utsträckning som 
följer av 42 kap. 33 §, 45 kap. 
32 § och 46 kap. 17 §,
5. underskott av avslutad näringsverksamhet i den utsträckning som 
följer av 42 kap. 34 §,
6. uppskovsavdrag, återfört uppskovsavdrag och särskilt tillägg enligt 
47 kap., och
7. premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på 
pensionssparkonton i den utsträckning som följer av 59 kap. 15 §.
42 kap.
16 a §
Vid tillämpning av 
bestämmelserna om moderbolag 
i 16 § första stycket skall ett 
utländskt bolag som motsvarar 
ett svenskt aktiebolag behandlas 
som ett sådant om det utländska 
bolaget hör hemma i en stat 
inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller i en stat 
med vilken Sverige har ingått ett 
skatteavtal som innehåller en 
artikel om informationsutbyte. 
20 a §
Vid tillämpning av bestäm-
melserna i 19 och 20 §§ skall ett 
utländskt bolag som hör hemma 
i en stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES) 
och som motsvarar en svensk 
ekonomisk förening behandlas 
som en sådan. Vid tillämpning 
av bestämmelserna i 20 § skall 
ett utländskt bolag som hör 
hemma i en stat inom EES och 
som motsvarar ett svenskt 
aktiebolag behandlas som ett 
sådant.
44 kap.
7 §
Ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det träder i 
likvidation.
Vid sådan ombildning av en 
svensk ekonomisk förening till 
aktiebolag som avses i 42 kap. 
20 § anses andelen i föreningen 
inte ha avyttrats på grund av 
föreningens upplösning.
Vid sådan ombildning av en 
ekonomisk förening till 
aktiebolag som avses i 42 kap. 
20 § anses andelen i föreningen 
inte ha avyttrats på grund av 
föreningens upplösning.
46 kap.
17 §
I inkomstslaget kapital skall en 
enskild näringsidkare eller en 
fysisk person som är delägare i ett 
svenskt handelsbolag vid avyttring 
av en näringsbostadsrätt göra av-
drag från kapitalvinsten för under-
skott samma beskattningsår i den 
näringsverksamhet dit bostads-
rätten hörde. Detta gäller inte till 
den del underskottet skall dras av 
enligt 45 kap. 28 § från kapi-
talvinst som avser en närings-
fastighet. Avdraget får inte över-
stiga kapitalvinsten, beräknad utan 
hänsyn till avdraget.
I inkomstslaget kapital skall en 
enskild näringsidkare eller en 
fysisk person som är delägare i ett 
svenskt handelsbolag vid avyttring 
av en näringsbostadsrätt göra av-
drag från kapitalvinsten för under-
skott samma beskattningsår i den 
näringsverksamhet dit bostads-
rätten hörde. Detta gäller inte till 
den del underskottet skall dras av 
enligt 45 kap. 32 § från kapi-
talvinst som avser en närings-
fastighet. Avdraget får inte över-
stiga kapitalvinsten, beräknad utan 
hänsyn till avdraget.
48 kap.
7 §
Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet skall det genomsnittliga 
omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av 
samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga 
omkostnadsbeloppet skall beräknas med hänsyn till inträffade 
förändringar i innehavet.
I 49 kap. 26 § finns ett undantag 
från denna bestämmelse vid 
andelsbyten.
I 49 kap. 29 § finns ett undantag 
från denna bestämmelse vid 
andelsbyten.
Andelar som erhålls genom 
utdelning i vissa fall
Andelar som förvärvas genom 
utdelning i vissa fall
		
8 §
För andelar som erhålls genom 
sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 §, anses som anskaffningsutgift 
så stor del av omkostnadsbeloppet 
för aktierna i moderbolaget – 
beräknat vid tidpunkten för 
utdelningen – som motsvarar den 
förändring i marknadsvärdet på 
dessa aktier som utdelningen 
medför.
För andelar som förvärvas 
genom sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 §, anses som anskaffningsutgift 
så stor del av omkostnadsbeloppet 
för aktierna i moderbolaget – 
beräknat vid tidpunkten för 
utdelningen – som motsvarar den 
förändring i marknadsvärdet som 
utdelningen medför för dessa 
aktier.
När det senare skall beräknas ett omkostnadsbelopp för aktierna i 
moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas i 
motsvarande mån.
Om den som erhåller andelar i 
utdelning utan att äga aktier i 
moderbolaget lämnar ersättning 
för rätten till utdelning, anses 
ersättningen som anskaffnings-
utgift. Om någon ersättning inte 
lämnas, är de utdelade 
andelarnas anskaffningsutgift 
noll.
Om den som förvärvar andelar 
genom utdelning utan att äga 
aktier i moderbolaget lämnar 
ersättning för rätten till utdelning, 
anses ersättningen som anskaff-
ningsutgift. Om någon ersättning 
inte lämnas, är 
anskaffningsutgiften noll.
	
Aktier som erhålls genom 
utskiftning i vissa fall
Aktier som förvärvas genom 
utskiftning i vissa fall
	
9 §
För aktier som erhålls genom 
utskiftning från en ekonomisk fö-
rening vid sådan ombildning av en 
svensk ekonomisk förening till 
aktiebolag som avses i 42 kap. 
20 §, anses som 
anskaffningsutgift det 
omkostnadsbelopp som skulle ha 
använts om andelarna i föreningen 
hade avyttrats vid tidpunkten för 
utskiftningen.
För aktier som förvärvas 
genom utskiftning från en 
ekonomisk förening vid sådan 
ombildning av en ekonomisk 
förening till aktiebolag som avses 
i 42 kap. 20 §, skall som 
anskaffningsutgift anses det om-
kostnadsbelopp som skulle ha 
använts om andelarna i föreningen 
hade avyttrats vid tidpunkten för 
utskiftningen.
	
49 kap.
8 §
Om säljaren är en fysisk person, 
skall han vara obegränsat 
skattskyldig på annan grund än 
sådan väsentlig anknytning som 
avses i 3 kap. 3 § första stycket 
3.
Om säljaren är en fysisk person, 
skall han vara bosatt i Sverige 
eller stadigvarande vistas här. 
22 §
Om en mottagen andel avyttras genom en koncernintern 
andelsavyttring, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när 
kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall tas 
upp som intäkt. Om det vid en avyttring av en mottagen andel inte 
uppkommer vare sig en kapitalvinst eller en kapitalförlust men det 
skulle ha funnits förutsättningar för uppskov med beskattningen av en 
kapitalvinst enligt bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar 
i 25 kap. 6–27 §§ om det hade uppkommit en sådan vinst, skall 
uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när en faktisk kapitalvinst på 
grund av den avyttringen skulle ha tagits upp som intäkt.
Kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall 
anses ha tagits upp som intäkt
– vid utdelning som avses i 25 kap. 22 eller 23 §, och
– vid fusion som avses i 25 kap. 
24 § första stycket om det är 
koncernmoderföretaget som är 
övertagande företag.
– vid fusion eller fission som 
avses i 25 kap. 24 § till den del 
det är koncernmoderföretaget 
som är övertagande företag.
51 kap.
1 §
Bestämmelserna i detta kapitel gäller om
1. en fysisk person avyttrar en andel i ett svenskt handelsbolag,
2. andelen är en 
kapitaltillgång hos överlåtaren,
2. det uppkommer en kapital-
vinst i inkomstslaget kapital,
3. förvärvaren inte är en obegränsat skattskyldig fysisk person, och
4. verksamheten i handelsbolaget varit sådan som anges i 2 §.
Vid inlösen gäller bestämmelserna, i stället för vad som anges i första 
stycket 3, om någon av de kvarvarande delägarna i handelsbolaget inte är 
en obegränsat skattskyldig fysisk person.
56 kap.
2 §
Med fåmansföretag avses aktiebolag och ekonomiska föreningar där
1. fyra eller färre fysiska 
personer äger andelar som 
motsvarar mer än 50 procent av 
rösterna för samtliga andelar i 
företaget, eller
1. fyra eller färre delägare äger 
andelar som motsvarar mer än 50 
procent av rösterna för samtliga 
andelar i företaget, eller
2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är 
oberoende av varandra och där en fysisk person genom innehav av 
andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska 
bestämmanderätten över en sådan verksamhet och självständigt kan 
förfoga över dess resultat.
4 §
Med fåmanshandelsbolag avses handelsbolag där
1. fyra eller färre fysiska 
personer genom innehav av 
andelar eller på liknande sätt har 
ett bestämmande inflytande, eller
1. fyra eller färre delägare 
genom innehav av andelar eller på 
liknande sätt har ett bestämmande 
inflytande, eller
2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är 
oberoende av varandra och där en fysisk person genom innehav av 
andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska 
bestämmanderätten över en sådan verksamhet.
5 §
Vid bedömningen av om ett 
företag är ett fåmansföretag enligt 
2 § 1 eller ett fåmanshandelsbolag 
enligt 4 § 1 skall en person och 
hans närstående (närståendekrets) 
anses som en fysisk person. Pröv-
ningen skall göras med utgångs-
punkt från den äldste personen 
och därefter i fallande 
åldersordning. En person som 
inräknats i en närståendekrets 
skall inte medräknas i någon 
ytterligare krets.
Vid bedömningen av om ett 
företag är ett fåmansföretag enligt 
2 § 1 eller ett fåmanshandelsbolag 
enligt 4 § 1 skall en person och 
hans närstående (närståendekrets) 
anses som en delägare. Pröv-
ningen skall göras med utgångs-
punkt från den äldste personen 
och därefter i fallande 
åldersordning. En person som 
inräknats i en närståendekrets 
skall inte medräknas i någon 
ytterligare krets.
6 §
Med delägare i fåmansföretag 
eller fåmanshandelsbolag avses 
den som, direkt eller indirekt, 
äger eller på liknande sätt innehar 
andelar i företaget.
Med delägare i fåmansföretag 
eller fåmanshandelsbolag avses en 
fysisk person som, direkt eller 
indirekt, äger eller på liknande sätt 
innehar andelar i företaget.
Med företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag 
avses den eller de fysiska personer som genom eget eller närståendes 
innehav av andelar och sin ställning i företaget har ett väsentligt 
inflytande i företaget. När det gäller företag som avses i 2 § 2 och 4 § 2 
anses som företagsledare den som har den faktiska bestämmanderätten 
över en viss verksamhet och självständigt kan förfoga över dess resultat.
8 §
När det gäller fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och deras delägare 
m.fl. finns även särskilda bestämmelser om
– förmån av utbildning i 11 kap. 17 §,
– avdrag för framtida substansminskning i 20 kap. 23 §,
– underprisöverlåtelser i 23 kap. 18–23 §§,
– avdrag för ränta på vinstandelslån i 24 kap. 6, 7 och 10 §§,
– när en fastighet eller andel är lagertillgång i 27 kap. 4–6 §§,
– kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 27 §,
– utskiftning vid ombildning av 
en svensk ekonomisk förening till 
aktiebolag i 42 kap. 20 §,
– utskiftning vid ombildning av 
en ekonomisk förening till 
aktiebolag i 42 kap. 20 §,
– uppskov med beskattningen vid andelsbyten i 49 kap. 10, 16 och 
32 §§,
– avyttring av andelar i svenska handelsbolag i 50 kap. 7 § och 51 kap. 
7 §,
– pensionssparavdrag i 59 kap. 4, 10, och 15 §§,
– familjebeskattning i 60 kap. 12–14 §§, och
– grundavdrag i 63 kap. 5 §.
61 kap.
19 § 
Som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses
– att bilen använts som arbetsredskap,
– att bilen använts i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i 
verksamheten under kalenderåret och att dispositionen för privat 
körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning, eller
– att det finns liknande omständigheter.
Värdet av bilförmån skall 
justeras nedåt också när bilen 
ingår i en större grupp av bilar 
som deltar i ett test eller liknande 
för att prova ut ny eller 
förbättrande miljö- eller 
säkerhetsteknik eller dylikt och 
bilen i det utförandet inte finns att 
köpa på den allmänna marknaden 
inom Europeiska unionens 
medlemsländer eller EES-
länderna.
Värdet av bilförmån skall 
justeras nedåt också när bilen 
ingår i en större grupp av bilar 
som deltar i ett test eller liknande 
för att prova ut ny eller 
förbättrande miljö- eller 
säkerhetsteknik eller dylikt och 
bilen i det utförandet inte finns att 
köpa på den allmänna marknaden 
inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet.
Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med 
miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet 
och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast 
jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet justeras nedåt till 
en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.
63 kap. 
9 § 
Det särskilda grundavdraget 
skall minskas med 65 procent av 
den del av den skattskyldiges 
pension som överstiger avdraget 
enligt 10 §. Har skattskyldig som 
fått folkpension i form av 
förtidspension också fått livränta 
enligt 4 kap. lagen (1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring skall livrän-
tan likställas med pension. Det 
särskilda grundavdraget skall dock 
inte minskas med pension på 
grund av annan pensionsförsäkring 
än tjänstepensionsförsäkring eller 
med pension från pensions-
sparkonto. Vad som avses med 
tjänstepensionsförsäkring framgår 
av 58 kap. 7 §.
Det särskilda grundavdraget 
skall minskas med 65 procent av 
den del av den skattskyldiges 
pension som överstiger avdraget 
enligt 8 §. Har skattskyldig som 
fått folkpension i form av 
förtidspension också fått livränta 
enligt 4 kap. lagen (1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring skall livrän-
tan likställas med pension. Det 
särskilda grundavdraget skall dock 
inte minskas med pension på 
grund av annan pensionsförsäkring 
än tjänstepensionsförsäkring eller 
med pension från pensions-
sparkonto. Vad som avses med 
tjänstepensionsförsäkring framgår 
av 58 kap. 7 §.
För den som inte hade folkpension vid utgången av året före 
beskattningsåret skall det särskilda grundavdraget i stället minskas med 
65 procent av den del av den taxerade förvärvsinkomsten som överstiger 
avdraget enligt 8 §.
65 kap.
16 §
I lagen (1986:468) om avräk-
ning av utländsk skatt finns be-
stämmelser om avräkning av ut-
ländsk skatt för obegränsat skatt-
skyldiga.
I lagen (1986:468) om 
avräkning av utländsk skatt finns 
bestämmelser om avräkning av ut-
ländsk skatt för obegränsat skatt-
skyldiga och i vissa fall för be-
gränsat skattskyldiga. 
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser i 11 kap. 33 § skall tillämpas om 
utvecklingsersättning enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar 
för ungdomar mellan 20 och 24 år betalats ut efter den 1 januari 2001.
3. Äldre bestämmelser i 11 kap. 36 § skall tillämpas om ersättningar 
som avses där betalats ut efter den 1 januari 2001.
4. Äldre bestämmelser i 40 kap. 6 § skall tillämpas på beskattningsår 
som påbörjats före den 1 januari 2001.
4.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:1230) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att rubriken före 5 kap. 11 § skall lyda ”Tillämpning av lagen 
(1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten och lagen 
(1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser 
inom koncerner”,
dels att det skall införas fem nya paragrafer, 5 kap. 12 –16 §§, samt 
närmast före 5 kap. 16 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap. 
12 § 
Vid tillämpning av 10 § andra 
stycket den upphävda lagen 
(1998:1602) om uppskov med 
beskattningen vid andelsöver-
låtelser inom koncerner skall, 
om den skattskyldige begär det, 
vad som sägs om fusioner också 
gälla om det säljande företaget 
upphör att existera genom en 
sådan fission som anges i 5 § 
den upphävda lagen 
(1998:1603) om beskattningen 
vid fusioner, fissioner och 
verksamhetsöverlåtelser. Detta 
gäller bara om de övertagande 
företagen omedelbart efter 
fissionen tillhör samma koncern 
som det säljande företaget. 
Det säljande företagets vinst 
fördelas på de övertagande 
företagen i förhållande till det 
kapital som förs över till varje 
företag. 
Vad som sägs om det 
övertagande företaget vid en 
fusion gäller vart och ett av de 
övertagande företagen vid en 
fission.
13 §
Vid tillämpning av 14 § den 
upphävda lagen (1998:1602) 
om uppskov med beskattningen 
vid andelsöverlåtelser inom 
koncerner skall, om den 
skattskyldige begär det, vad 
som sägs om fusioner också 
gälla om det avyttrade företaget 
upphör att existera genom en 
sådan fission som anges i 5 § 
den upphävda lagen 
(1998:1603) om beskattningen 
vid fusioner, fissioner och 
verksamhetsöverlåtelser. Detta 
gäller bara om vart och ett av 
de övertagande företagen ingår 
i samma koncern som det 
säljande företaget. Vad som 
sägs om det övertagande 
företaget vid en fusion gäller 
vart och ett av de övertagande 
företagen vid en fission.
Kapitalvinsten på de faktiskt 
avyttrade andelarna fördelas 
på de övertagande företagen i 
förhållande till det kapital som 
förs över till varje företag.
14 §
Om den skattskyldige begär 
att bestämmelserna i 13 § skall 
tillämpas, gäller vad som sägs i 
fråga om turordning i 15 § 
tredje stycket 2 den upphävda 
lagen (1998:1602) om uppskov 
med beskattningen vid 
andelsöverlåtelser inom 
koncerner också i fråga om 
andelar som innehas i ett 
övertagande företag efter en 
fission. 
15 §
Om den skattskyldige begär 
att bestämmelserna i 13 § skall 
tillämpas, gäller vad som sägs i 
fråga om vinst vid fusion i 19 § 
andra stycket den upphävda 
lagen (1998:1601) om uppskov 
med beskattningen vid 
andelsbyten också vinst vid 
fission till den del 
koncernmoderföretaget är över-
tagande företag.
Ersättningar vid utbildning och 
arbetslöshet
16 §
Vid tillämpning av 19 § den 
upphävda kommunalskattelagen 
(1928:370) skall till skattepliktig 
inkomst inte räknas särskilt stöd 
till deltagare i
1. arbetslivsinriktad rehabili-
tering,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. annan utbildning inom 
ramen för ett 
arbetsmarknadspolitiskt prog-
ram, 
4. arbetspraktik, eller 
5. datorteksverksamhet.
Detta gäller även sådant 
särskilt stöd som lämnas till 
deltagarens ledsagare eller till 
elever med funktionshinder vid 
utbildning i grundskola, 
gymnasieskola eller 
motsvarande utbildning.
Till skattepliktig inkomst skall 
inte heller räknas utvecklings-
ersättning som betalas ut enligt 
lagen (2000:625) om 
arbetsmarknadspolitiska 
program.
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 
2. Bestämmelserna i 5 kap. 12–15 §§ tillämpas på fusioner och 
fissioner som genomförts efter utgången av år 1998.
3. Bestämmelserna i 5 kap. 16 § tillämpas på ersättningar som betalas 
ut efter den 1 augusti 2000.
4.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om 
avräkning av utländsk skatt
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1986:468) om avräkning av 
utländsk skatt skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
		
2 a §
Termer och uttryck som 
används i denna lag har samma 
betydelse och 
tillämpningsområde som i 
inkomstskattelagen (1999:1229) 
om inte annat anges eller 
framgår av sammanhanget.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första 
gången vid 2002 års taxering
4.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt 
på ränta på skogskontomedel m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på 
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Skatt tas ut med 15 procent av den ränta som gottskrivs kontot. 
Skattebeloppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal.
Skatt tas dock inte ut på ränta 
som avser tid efter det att konto-
medel skall tas upp till beskattning 
enligt skogskontolagen eller 
lagen om upphovsmannakonto.
Skatt tas dock inte ut på ränta 
som avser tid efter det att 
kontomedel skall tas upp till 
beskattning enligt 21 eller 32 kap. 
inkomstskattelagen (1999:1229).
Skatt tas inte heller ut om den gottskrivna räntan understiger 100 
kronor.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller 
fortfarande i fråga om ränta som gottskrivits före ikraftträdandet
4.5	Förslag till lag om ändring i förmögenhetsskattelagen 
(1997:323)
Härigenom föreskrivs att 3 och 14 §§ förmögenhetsskattelagen 
(1997:323) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 § 
Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång 
tas upp
1. privatbostadsfastighet och privatbostadsrätt,
2. småhus med tillhörande 
tomtmark på landbruksenhet som 
på grund av ägarens begäran enligt 
2 kap. 9 § första stycket inkomst-
skattelagen (1999:1229) är nä-
ringsfastighet,
2. småhus med tillhörande 
tomtmark på landbruksenhet som 
på grund av ägarens begäran enligt 
2 kap. 9 § tredje stycket inkomst-
skattelagen (1999:1229) är nä-
ringsfastighet,
3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet 
som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget 
eller närståendes boende, 
4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs i det land där 
aktiebolaget är hemmahörande samt marknadsnoterad aktie i ett 
aktiebolag som är hemmahörande i Sverige om ett aktieslag i bolaget 
den 29 maj 1997 var eller senare har varit inregistrerad vid svensk börs 
med undantag för huvuddelägares aktie, 
5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där 
aktiebolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie i 
ett aktiebolag i vilket finns ett aktieslag som är marknadsnoterat,
6. annan delägarrätt än aktie om 
den inte är marknadsnoterad samt 
andel i handelsbolag och 
europeisk ekonomisk 
intressegruppering med undantag 
för andel i juridisk person till den 
del den juridiska personen är 
skattskyldig,
6. annan sådan delägarrätt som 
avses i 48 kap. 2 § första stycket 
inkomstskattelagen än aktie om 
delägarrätten inte är marknads-
noterad samt andel i handelsbolag 
med undantag för andel i juridisk 
person till den del den juridiska 
personen är skattskyldig,
7. annan marknadsnoterad delägarrätt än aktie, marknadsnoterad 
fordringsrätt och marknadsnoterad tillgång som avses i 52 kap. 
inkomstskattelagen,
8. livförsäkring med undantag för
a) pensionsförsäkring samt
b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller 
dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,
9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag för 
rätt till
a) utbetalning på grund av försäkring,
b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt
c) underhållsbidrag,
10. kontobehållning med undantag för behållning på 
pensionssparkonto,
11. fordran i pengar och liknade betalningsmedel samt fordran 
avseende marknadsnoterad tillgång som anges i 4, 5, eller 7,
12. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt 
överstiger 25 000 kronor,
13. lösöre med undantag för
a) inre lösöre för personligt bruk,
b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets 
värde understiger 10 000 kronor,
c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen 
(1988:327) samt
d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning,
om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 
1 och 11 §§ inkomstskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3.
Undantaget i första stycket 4 och 5 för huvuddelägares aktie tillämpas 
på
1. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid börs vid 
utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en 
huvuddelägare sedan denna tidpunkt,
2. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har inregistrerats vid börs första 
gången efter utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller 
indirekt av en huvuddelägare sedan inregistreringen,
3. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har marknadsnoterats första 
gången efter utgången av år 1996, om aktien har innehafts direkt eller 
indirekt av en huvuddelägare sedan marknadsnoteringen,
4. aktie som har förvärvats med stöd av aktie som avses i 1–3, om 
aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan detta 
förvärv,
5. aktie som avses i 1–4 och som har förvärvats av ett barn eller 
barnbarn till huvuddelägaren och i förekommande fall därefter åter 
förvärvats av huvuddelägaren och som har innehafts direkt eller indirekt 
av ett barn, barnbarn eller av huvuddelägaren sedan först nämnda förvärv.
Med huvuddelägare avses sådan aktieägare som, ensam eller 
tillsammans med närstående, innehade aktier direkt eller indirekt 
motsvarande minst 25 procent för röstvärdet av aktierna i bolaget vid 
utgången av år 1991 i fråga om aktier i ett aktiebolag i vilket aktier var 
inregistrerade vid den tidpunkten och i övriga fall vid tidpunkten för 
inregistrering eller marknadsnotering som avses i andra stycket. Som 
huvuddelägare anses även dödsboet efter sådan aktieägare.
14 § 
Vid värdering av aktie och 
därmed jämförlig delägarrätt som 
inte är marknadsnoterad samt 
andel i handelsbolag och 
europeisk ekonomisk 
intressegruppering beaktas 
tillgångar och skulder i den 
juridiska personen i den 
omfattning som skulle ha gällt om 
de innehafts direkt av delägaren 
och inte annat följer av andra 
stycket eller 13 §. Om tillgången 
eller skulden ingår i sådan 
näringsverksamhet som avses i 
13 kap. 1, eller 11 § inkomst-
skattelagen (1999:1229) hos den 
juridiska personen anses 
detsamma gälla för delägaren, 
dock inte i fråga om tillgång som 
för delägaren vid direkt innehav 
omfattas av 3 § första stycket 1 
och därtill hänförlig skuld.
Vid värdering av delägarrätt som 
avses i 48 kap. 2 § första stycket 
inkomstskattelagen (1999:1229) 
och som inte är marknadsnoterad 
samt andel i handelsbolag beaktas 
tillgångar och skulder i den 
juridiska personen respektive i 
handelsbolaget i den omfattning 
som skulle ha gällt om de 
innehafts direkt av delägaren och 
inte annat följer av andra stycket 
eller 13 §. Om tillgången eller 
skulden ingår i en rörelse hos den 
juridiska personen respektive 
handelsbolaget, anses detsamma 
gälla för delägaren, dock inte i 
fråga om tillgång som för 
delägaren vid direkt innehav 
omfattas av 3 § första stycket 1 
och därtill hänförlig skuld.
Aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige och som inte är 
marknadsnoterad tas upp till 80 procent av marknadsvärdet om ett 
aktieslag i bolaget har varit inregistrerat vid svensk börs under 
beskattningsåret.
Har en andel i ett handelsbolag 
eller i en europeisk ekonomisk 
intressegruppering ett negativt 
värde, får detta beaktas av delägare 
eller medlem som inte har för-
behållit sig ett begränsat ansvar 
för bolagets eller grupperingens 
förbindelser.
Har en andel i ett handelsbolag 
ett negativt värde, får detta beaktas 
av delägare som inte har för-
behållit sig ett begränsat ansvar 
för bolagets förbindelser.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001
4.6	Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen 
(1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att 8 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen 
(1999:1300) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
6 §
Om en fysisk person inte 
fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 
16 §, skall arbetsgivaren göra 
skatteavdrag enligt skattetabellen 
för den ort där arbetsgivaren har 
sitt kontor eller där ersättningen i 
annat fall betalas ut, ökat med 
10 % av avdraget enligt tabellen. 
Skatteavdraget skall dock vara 
30 % av den ersättning som inte 
utgör arbetstagarens huvudsakliga 
ersättning för arbete (sidoin-
komst).
Om en fysisk person inte 
fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 
16 §, skall arbetsgivaren göra 
skatteavdrag enligt den 
skattetabell som närmast 
motsvarar skattesatsen för 
kommunal inkomstskatt för den 
ort där arbetsgivaren har sitt 
kontor eller där ersättningen i 
annat fall betalas ut, ökat med 
10 % av avdraget enligt tabellen. 
Skatteavdraget skall dock vara 
30 % av den ersättning som inte 
utgör arbetstagarens huvudsakliga 
ersättning för arbete (sidoin-
komst).
Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren har fått besked av 
skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras.
                                     
1. Denna lag  träder i kraft den 
1 januari 2000 och tillämpas från 
och med den 1 januari 2001 om 
inte annat följer av punkterna 2–3.
1. Denna lag träder i kraft den 1 
januari 2000 och tillämpas från 
och med den 1 januari 2001 om 
inte annat följer av punkterna 2–4.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 §, 5 kap. 4 § första 
stycket 1 och 12 kap. 9 a § samt upphävandet av 2 kap. 3 § tillämpas från 
och med ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna i 5 kap. 3 § tillämpas från och med den 10 
mars 2000.
4. Vid debitering av slutlig 
skatt avseende 2001 års 
taxering gäller äldre 
bestämmelser i 11 kap.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001
4.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1618) om 
upphävande av lagen (1994:1854) om 
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande 
omstruktureringar inom EG 
Härigenom föreskrivs att lagen (1998:1618) om upphävande av lagen 
(1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande 
omstruktureringar inom EG skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Enligt riksdagens beslut 
föreskrivs att lagen (1994:1854) 
om inkomstbeskattningen vid 
gränsöverskridande omstrukture-
ringar inom EG skall upphöra att 
gälla vid utgången av år 1998. Den 
upphävda lagen tillämpas dock 
i fråga om internationella 
fusioner och fissioner på 
förfaranden som genomförts före 
den 1 januari 1999,
i fråga om internationella 
verksamhetsöverlåtelser på 
överlåtelser före den 1 januari 
1999 och
i fråga om internationella 
andelsbyten på förvärv före den 1 
januari 1999.
En internationell fusion eller 
fission skall anses genomförd när 
det eller de överlåtande bolagen 
har upplösts.
Enligt riksdagens beslut 
föreskrivs att lagen (1994:1854) 
om inkomstbeskattningen vid 
gränsöverskridande omstrukture-
ringar inom EG skall upphöra att 
gälla vid utgången av år 1998. Den 
upphävda lagen tillämpas dock 
enligt följande: 
1. I fråga om internationella 
fusioner och fissioner tillämpas 
den upphävda lagen på 
förfaranden som genomförts före 
den 1 januari 1999. En interna-
tionell fusion eller fission skall 
anses genomförd när det eller de 
överlåtande bolagen har upplösts.
2. I fråga om internationella 
verksamhetsöverlåtelser 
tillämpas den upphävda lagen på 
överlåtelser före den 1 januari 
1999.
3. I fråga om internationella 
andelsbyten tillämpas den 
upphävda lagen på förvärv före 
den 1 januari 1999.
4. I fråga om internationella 
andelsbyten som avses i 3 gäller 
därutöver följande om den skatt-
skyldige begär det.
a) Avyttras andelar som 
mottagits som vederlag vid ett 
internationellt andelsbyte 
genom en koncernintern 
andelsavyttring enligt 25 kap. 
6–27 §§ inkomstskattelagen 
(1999:1229) och får den 
skattskyldige uppskov med 
beskattningen av kapitalvinst, 
skall som kapitalvinst vid 
tillämpning av nämnda bestäm-
melser anses även realisa-
tionsvinst som uppkommit vid 
det internationella andelsbytet, 
sådana belopp som avses i 23 § 
tredje eller fjärde stycket och 
vinst enligt 24 § den upphävda 
lagen. 
Detsamma gäller även om 
någon vinst inte uppkommit och 
förutsättningar därför inte före-
ligger för uppskov med beskatt-
ningen vid en koncernintern an-
delsavyttring. Realisationsvinst 
som uppkommit vid det inter-
nationella andelsbytet, sådana 
belopp som avses i 23 § tredje 
eller fjärde stycket och vinst 
enligt 24 § den upphävda lagen 
behandlas som en kapitalvinst 
som uppkommit vid den 
koncerninterna andels-
avyttringen.
Om andelar som mottagits som 
vederlag vid det internationella 
andelsbytet upphör att existera 
genom en fusion eller fission 
gäller 25 kap. 20 och 24 §§ 
inkomstskattelagen på 
motsvarande sätt.
b) Avyttras andelar som 
mottagits som vederlag vid det 
internationella andelsbytet 
genom ett andelsbyte enligt 49 
kap. inkomstskattelagen och får 
den skattskyldige uppskov med 
beskattningen av vinst, skall som 
kapitalvinst enligt 49 kap. 14 § 
andra stycket eller vinst enligt 
49 kap. 17 § nämnda lag anses 
även realisationsvinst som 
uppkommit vid det 
internationella andelsbytet, 
sådana belopp som avses i 23 § 
tredje eller fjärde stycket och 
vinst enligt 24 § den upphävda 
lagen. 
Detsamma gäller även om 
någon vinst inte uppkommit och 
förutsättningar därför inte före-
ligger för uppskov med beskatt-
ningen vid ett andelsbyte. Rea-
lisationsvinst som uppkommit 
vid det internationella 
andelsbytet, sådana belopp som 
avses i 23 § tredje eller fjärde 
stycket och vinst enligt 24 § den 
upphävda lagen behandlas som 
en kapitalvinst som uppkommit 
vid andelsbytet.
Realisationsvinst eller sådana 
belopp som enligt 23 § den 
upphävda lagen skulle ha tagits 
upp som intäkt av tjänst skall 
behandlas som tjänstebelopp 
enligt 49 kap. 16 § andra stycket 
inkomstskattelagen. 
c) Vid tillämpning av 
punkterna a och b skall belopp 
som tidigare tagits upp som 
intäkt avräknas från 
realisationsvinst, sådana belopp 
som avses i 23 § tredje eller 
fjärde stycket eller vinst enligt 
24 § den upphävda lagen.
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på 
överlåtelser som skett samt fusioner och fissioner som genomförts 
efter utgången av år 1998. 
2. Skall till följd av bestämmelserna i lagen (1999:1230) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) inkomstskattelagen 
inte tillämpas skall vid tillämpningen av denna lag hänvisningarna till 
inkomstskattelagen i stället avse motsvarande bestämmelser i 
– den upphävda lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid 
andelsbyten, och
– den upphävda lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid 
andelsöverlåtelser inom koncerner.
4.8
4.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1240) om 
ändring i kupongskattelagen (1970:624)
Härigenom föreskrivs att 4 § kupongskattelagen (1970:624) i stället 
för dess lydelse enligt lagen (1999:1240) om ändring i nämnda lag skall 
ha följande lydelse.
4 §
Skattskyldighet föreligger för 
utdelningsberättigad om denne är 
fysisk person, som är begränsat 
skattskyldig, dödsbo efter sådan 
person eller utländsk juridisk 
person, och utdelningen ej är hän-
förlig till inkomst av närings-
verksamhet som bedrivits från fast 
driftställe här i riket. 
Skattskyldighet föreligger dock 
inte för utdelningsberättigad 
utländsk juridisk person för den 
del av utdelningen som enligt 6 
kap. 13–15 §§ inkomstskattelagen 
(1999:1229) har beskattats hos 
delägaren.
Skattskyldighet föreligger för 
utdelningsberättigad om denne är 
fysisk person, som är begränsat 
skattskyldig, dödsbo efter sådan 
person eller utländsk juridisk 
person, och utdelningen ej är hän-
förlig till inkomst av närings-
verksamhet som bedrivits från fast 
driftställe här i riket. Skattskyl-
dighet föreligger dock inte för 
utdelningsberättigad utländsk juri-
disk person för sådan utdelning 
som delägarna är skattskyldiga 
för enligt 6 kap. 13–15 §§ 
inkomstskattelagen (1999:1229).
För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, 
kommanditbolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av 
utdelningen som ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som 
bedrivits från fast driftställe här i riket och som belöper på delägare 
eller medlem som är begränsat skattskyldig.
Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som 
innehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen 
beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från 
kupongskatt.
Skattskyldighet föreligger inte för person som avses i 3 kap. 17 § 2–4 
inkomstskattelagen.
Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en 
främmande stat som är medlem i Europeiska gemenskapen, om den 
innehar 25 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget 
och uppfyller villkoren i artikel 2 i det av Europeiska gemenskapernas 
råd den 23 juli 1990 antagna direktivet om en gemensam ordning för 
beskattning avseende moder- och dotterbolag i olika medlemsstater i 
direktivets lydelse den 1 januari 1995 (90/435/EEG).
Skattskyldighet föreligger inte heller för utländskt bolag som avses i 
6 kap. 9 § första stycket och 10 § inkomstskattelagen för utdelning på 
aktier och andelar, om det utländska bolaget innehar 25 procent eller 
mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget.
0 
4.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1255) om 
ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk 
skatt
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1986:468) om avräkning 
av utländsk skatt i stället för deras lydelse enligt lagen (1999:1255) om 
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Om en obegränsat skattskyldig 
har haft intäkt 
Om en obegränsat skattskyldig 
har haft intäkt, eller om en 
begränsat skattskyldig har haft 
intäkt hänförlig till ett fast 
driftställe i Sverige,
a) som medtagits vid taxering enligt inkomstskattelagen (1999:1229),
b) för vilken han beskattats i utländsk stat, och
c) som enligt skattelagstiftningen i den utländska staten anses härröra 
därifrån,
har han – med den inskränkning som följer av 2 § – genom avräkning 
av den del av den utländska skatten som belöper sig på intäkten rätt att 
erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt 
enligt 4–13 §§.
Motsvarande gäller i tillämpliga delar i fall en fysisk person enligt 
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall betala fastighetsskatt 
för en privatbostad som är belägen utomlands.
Om ett svenskt företag vid en 
prövning enligt 24 kap. 20 § 
inkomstskattelagen inte kan visa 
att inkomstbeskattningen av den 
utländska juridiska personen är 
jämförlig med inkomstbeskatt-
ningen enligt nämnda lag av ett 
svenskt företag med motsvarande 
inkomster men övriga förutsätt-
ningar för skattefrihet för 
utdelningen är uppfyllda, gäller 
följande. Utöver den avräkning 
som medges enligt första stycket 
och enligt dubbelbeskattnings-
avtal, har företaget rätt att genom 
avräkning erhålla nedsättning av 
statlig inkomstskatt med ett 
belopp som motsvarar tretton 
procent av utdelningens 
bruttobelopp. Vid en sådan 
avräkning gäller 4–13 §§ i 
tillämpliga delar.
Om ett företag vid en prövning 
enligt 24 kap. 20 § 
inkomstskattelagen inte kan visa 
att inkomstbeskattningen av den 
utländska juridiska personen är 
jämförlig med inkomstbeskatt-
ningen enligt nämnda lag av ett 
svenskt företag med motsvarande 
inkomster men övriga förutsätt-
ningar för skattefrihet för utdel-
ningen är uppfyllda, gäller föl-
jande. Utöver den avräkning som 
medges enligt första stycket och 
enligt dubbelbeskattningsavtal, har 
företaget rätt att genom avräkning 
erhålla nedsättning av statlig 
inkomstskatt med ett belopp som 
motsvarar tretton procent av 
utdelningens bruttobelopp. Vid en 
sådan avräkning gäller 4–13 §§ i 
tillämpliga delar.
2 §
Rätt till avräkning enligt 1 § 
första stycket föreligger inte om 
statlig inkomstskatt, kommunal 
inkomstskatt, den utländska 
skatten samt den utländska 
intäkten omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal. Med att den ut-
ländska intäkten omfattas av dub-
belbeskattningsavtal avses även 
fall då någon intäkt av en 
privatbostad som är belägen 
utomlands inte uppburits men, om 
sådan intäkt hade uppburits, denna 
omfattats av dubbelbeskattnings-
avtal. Rätt till avräkning enligt 1 § 
andra stycket föreligger inte om 
statlig fastighetsskatt omfattas av 
dubbelbeskattningsavtal. Vid av-
räkning med stöd av dubbel-
beskattningsavtal tillämpas dock 
4–13 §§.
Rätt till avräkning enligt 1 § 
första stycket föreligger inte om 
statlig inkomstskatt, kommunal 
inkomstskatt, den utländska 
skatten samt den utländska 
intäkten omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal. Med att den ut-
ländska intäkten omfattas av dub-
belbeskattningsavtal avses även 
fall då någon intäkt av en 
privatbostad som är belägen 
utomlands inte uppburits men, om 
sådan intäkt hade uppburits, denna 
omfattats av dubbelbeskattnings-
avtal. Rätt till avräkning enligt 1 § 
andra stycket föreligger inte om 
statlig fastighetsskatt omfattas av 
dubbelbeskattningsavtal. 
Vid avräkning med stöd av 
dubbelbeskattningsavtal 
tillämpas dock 4–13 §§.
Bestämmelserna i första 
stycket tillämpas inte då en 
begränsat skattskyldig har rätt 
till avräkning av utländsk skatt 
enligt 1 § första stycket.
4.11	Förslag till lag om upphävande av förordningen 
(1967:44) om investeringsavgift för vissa 
byggnadsarbeten
Härigenom föreskrivs att förordningen (1967:44) om 
investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten skall upphöra att gälla den 1 
januari 2001. Den upphävda förordningen skall fortfarande tillämpas på 
byggnadsarbeten som igångsattes under tiden den 1 mars 1967 – den 30 
september 1968
4.12	Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:846) om 
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:846) om tillfällig avvikelse 
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift skall upphöra att gälla den 1 
januari 2001
4.13	Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1330) om 
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1330) om tillfällig avvikelse 
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift skall upphöra att gälla den 1 
januari 2001
4.14	Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:659) om 
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift
Härigenom föreskrivs att lagen (1995:659) om tillfällig avvikelse 
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift skall upphöra att gälla den 1 
januari 2001.
5	Ärendet och dess beredning
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) 
innehåller förbud mot diskriminering av utländska intressen och 
inskränkningar i etableringsfriheten. Under senare tid har Europeiska 
gemenskapernas domstol vid flera tillfällen tagit ställning till 
etableringsfriheten enligt EG-fördraget i förhållande till nationella 
skatteregler. Om den nationella lagstiftningen strider mot EG-rätten 
skall EG-rätten ges företräde. Det innebär att en sådan nationell regel 
inte skall tillämpas.
 Inom Finansdepartementet utarbetades under våren en promemoria 
som behandlar vissa nationella regler som vid inkomstbeskattningen i 
dag gynnar svenska företag i förhållande till utländska företag i samma 
situation eller gynnar investeringar i Sverige framför investeringar i 
utlandet, Ds 2000:28 Anpassningar på företagsskatteområdet till EG-
fördraget. I promemorian behandlas reglerna om skattefria utdelningar i 
vissa fall, koncernbidrag, kommissionärsförhållanden och avräkning av 
utländsk skatt. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1 och 
promemorians lagförslag i bilaga 2. Promemorian har 
remissbehandlats. En sammanställning över remissyttrandena har 
upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr 
Fi2000/1786).
Regeringen tar nu upp de förslag om anpassningar på 
företagsskatteområdet som behandlas i promemorian. 
Regeringen bemyndigade den 22 augusti 1991 chefen för 
Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en 
översyn av redovisningslagstiftningen. Enligt direktiven (Dir. 1991:71) 
skulle kommittén bl.a. ta upp frågan om det fanns anledning att ompröva 
sambandet mellan redovisning och beskattning. Kommittén antog 
namnet Redovisningskommittén. I slutbetänkandet Översyn av 
redovisningslagstiftningen (SOU 1996:157) tog kommittén upp en del 
skattefrågor, bl.a. föreslogs ett slopande av det krav på avsättning i 
räkenskaperna som gäller för att enskilda näringsidkare som är skyldiga 
att upprätta årsbokslut skall få göra avdrag för egenavgifter. Kommitténs 
betänkande har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna 
finns i bilaga 3 till regeringens proposition 1998/99:130 (Ny 
bokföringslag m.m.). En remissammanställning finns tillgänglig i det 
lagstiftningsärendet (dnr Ju1996/4095). Betänkandet har behandlats i 
prop. 1998/99:130) och lett till lagstiftning (bet. 1999/2000:LU2, rskr. 
1999/2000:50, SFS 1999:1078 m.fl.). Skattefrågorna togs dock inte 
upp i det sammanhanget utan har beretts vidare inom 
Finansdepartementet (dnr Fi1997/2819). Regeringen tar nu upp en av 
dessa frågor, nämligen frågan om kravet på avsättning i räkenskaperna 
för egenavgifter.
I propositionen föreslås också en justering i skattebetalningslagen 
(1997:483) som syftar till att förenkla för arbetsgivarna i de fall då en 
arbetstagare inte fullgjort sin skyldighet att lämna sådana uppgifter eller 
visa upp sådana handlingar att arbetsgivaren får veta hur stort 
skatteavdrag som skall göras från ersättning för arbete som betalas ut till 
arbetstagaren. Förslaget har upprättats inom Finansdepartementet och 
synpunkter har under hand inhämtats från Riksskatteverket.
Den 1 augusti 2000 trädde ett antal författningar rörande 
arbetsmarknadspolitiska frågor i kraft. Ändringarna syftar till att minska 
antalet arbetsmarknadspolitiska författningar och göra bestämmelserna 
mer lättlästa och enhetliga. Till följd av dessa regelförenklingar bör även 
vissa ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229, IL) och lagen 
(1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) 
göras. Utformningen av dessa lagförslag har skett i samråd med 
Riksskatteverket. 
I propositionen föreslås slutligen några rättelser av uppenbara fel med 
anledning av införandet av IL. 
Lagrådet
Regeringen beslutade den 5 oktober 2000 att inhämta Lagrådets yttrande 
över de förslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 
5. Lagrådet har synpunkter beträffande förslagen till 42 kap. 16 a och 
20 a §§ IL. Synpunkterna behandlas i författningskommentarerna till 
dessa paragrafer, avsnitt 8.1. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i 
förhållande till lagrådsremissens lagförslag. 
Förslagen till ändringar i 3 kap. 12 §, 6 kap. 6 och 12 §§, 7 kap. 17 §, 
10 kap. 3 och 11 §§, 11 kap. 16, 33, 35 och 36 §§, 12 kap. 3, 21 och 
35 §§, 18 kap. 11 och 20 §§, 21 kap. 9 §, 22 kap. 10 §, 23 kap. 14, 26 
och 28 §§, 25 kap. 11 §, 26 kap. 13 och 15 §§, 27 kap. 17 §, 40 kap. 5 
och 18 §§, 41 kap. 3 §, 46 kap. 17 §, 48 kap. 7 §, 49 kap. 8 §, 51 kap. 1 §, 
56 kap. 2, 4–6 §§ och 63 kap. 9 § IL samt förslaget till 5 kap. 16 § lagen 
(1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) har 
inte granskats av Lagrådet. Inte heller har Lagrådet granskat ändringarna i 
lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., 
förmögenhetsskattelagen (1997:323), skattebetalningslagen 
(1997:483), lagen (1999:1240) om ändring i kupongskattelagen 
(1970:624) och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen 
(1999:1300) om ändring i skattebetalningslagen (1997:483). 
Ändringarna som består av rättelser och konsekvensändringar är enligt 
regeringens mening av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande 
skulle sakna betydelse.
6
7	Bakgrund
För inte så länge sedan bestod de flesta koncerner i Sverige av enbart 
svenska företag. Utvecklingen har lett till att allt fler koncerner i svenskt 
näringsliv har utländska inslag. Samtidigt har vi gjort internationella 
åtaganden som förbjuder diskriminering av utländska intressen och 
inskränkningar i etableringsfriheten. Detta följer inte enbart av 
bestämmelserna i de skatteavtal som Sverige ingått med andra länder 
utan också av vårt medlemskap i den Europeiska unionen.
I propositionen behandlas nationella regler som i dag gynnar svenska 
företag i förhållande till utländska företag i samma situation. Det gäller 
reglerna om skattefria utdelningar i vissa fall, koncernbidrag, 
kommissionärsförhållanden och avräkning av utländsk skatt. Avsikten är 
inte att ge en heltäckande redogörelse av ämnet inom 
företagsskatteområdet. Frågor som ryms inom befintliga utredningars 
uppdrag, t.ex. frågan om beskattningen av utländska 
skadeförsäkringsföretag som behandlas av Utredningen (Fi 1998:11) 
om vissa internationella företagsskattefrågor (Dir. 1998:74), faller 
utanför framställningen.
I detta kapitel lämnas en beskrivning över vad som gäller i fråga om 
diskriminering enligt den modell för skatteavtal beträffande inkomst 
och förmögenhet som publicerats av Organisationen för ekonomiskt 
samarbete och utveckling (OECD) och enligt fördraget om upprättandet 
av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).     
 
7.1	Diskrimineringsförbud i skatteavtal 
Enligt OECD:s modell för skatteavtal beträffande inkomst och 
förmögenhet får en avtalsslutande stat inte behandla företag som ägs av 
person eller personer med hemvist i en annan avtalsslutande stat sämre 
än vad den behandlar andra företag (den s.k. ägarregeln i artikel 24.5). En 
avtalsslutande stat får inte heller vid beskattningen behandla ett fast 
driftställe (t.ex. en filial) till ett företag i en annan avtalsslutande stat 
mindre fördelaktigt än ett företag med hemvist i denna stat (den s.k. 
filialregeln i artikel 24.3). Diskrimineringsreglerna innebär att vi från 
svensk sida garanterar att utlandsägda svenska företag eller fasta 
driftställen i princip skall ges samma skattemässiga behandling som 
gäller för svenska företag med svenska ägare. 
Interna svenska skatteregler diskriminerar i princip inte bolag som 
enligt vår bolagsrättsliga lagstiftning är svenska även om de är 
utlandsägda. Däremot finns det regler som diskriminerar utlandsägda 
fasta driftställen som bedriver skattepliktig verksamhet i Sverige. Vidare 
kan förmåner nekas på den grunden att det i en koncern ingår utländska 
företag. 
I flertalet skatteavtal som Sverige ingått finns det regler om förbud 
mot diskriminering. I de allra flesta fall är dessa regler utformade enligt 
OECD:s modellavtal. 
Koncernbidragsreglernas tillämpningsområde har i praktiken utvidgats 
genom tillämpning av den nämnda ägarregeln. Motsvarande gäller 
tillämpningsområdet för bestämmelserna om skattefria utdelningar 
enligt filialregeln. Ett utlandsägt fast driftställe i Sverige kan få 
avräkning av utländsk skatt med tillämpning av filialregeln. 
Två svenska aktiebolag med samma utländska moderföretag anses på 
grund av ägarregeln sinsemellan kunna lämna och ta emot koncernbidrag 
med skatterättslig verkan. Rättsfallet RÅ 1987 ref. 158 gällde 
tillämpningen av den s.k. koncernregeln i 2 § 4 mom. den upphävda lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, när det i ett skatteavtal fanns 
ett diskrimineringsförbud. Samtliga aktier i bolagen A och B ägdes av ett 
holländskt bolag. På grund av diskrimineringsförbudet kunde A överlåta 
samtliga aktier i bolaget C till B utan omedelbara skattekonsekvenser. 
Eftersom 2 § 4 mom. SIL tog sikte på svenska bolag såsom 
koncernbidragsreglerna gör har rättsfallet även relevans för 
koncernbidrag mellan utlandsägda systerbolag.
Koncernbidrag kan också ges med skatterättslig verkan i koncerner 
där givare och mottagare är svenska bolag men där ett mellanliggande 
koncernbolag är ett utländskt bolag med hemvist i ett land med vilket 
Sverige ingått ett skatteavtal som innehåller en bestämmelse om förbud 
mot diskriminering. I RÅ 1993 ref. 91 I kunde koncernbidrag lämnas 
med avdragsrätt från A till C. A ägde samtliga aktier i det amerikanska 
företaget B som i sin tur ägde samtliga aktier i C. Både A och C var 
svenska företag.
I RÅ 1993 ref. 91 II kunde koncernbidrag inte lämnas då det bland de 
företag som berördes fanns såväl företag med hemvist i Tyskland som i 
Schweiz. Skatteavtalen med Tyskland och Schweiz innehåller båda ett 
diskrimineringsförbud. Enligt Regeringsrätten förutsatte avdrag att 
diskrimineringsförbuden i de båda avtalen tillämpades samtidigt. 
Eftersom bestämmelserna i varje skatteavtal är avsedda att tillämpas 
enbart de avtalsslutande staterna emellan och inte i förhållande till en 
stat som inte är avtalspart fanns det inte utrymme för en sådan samtidig 
tillämpning.
Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked den 25 juni 1998 funnit 
att koncernbidrag, på grund av att det fanns diskrimineringsförbud i 
skatteavtal, har kunnat lämnas mellan ett svenskt företag och ett 
utländskt företag med fast driftställe i Sverige, oberoende av i vilken 
riktning bidragen skulle lämnas. Målet gällde ett franskt företag som 
hade för avsikt att påbörja verksamhet i ett dotterföretag i Sverige samt 
att öppna en filial här i landet. 
7.2	Etableringsfriheten i EG-rätten 
Reglerna i EG-fördraget bygger på principerna om icke-diskriminering 
och fri rörlighet. I artikel 12 finns ett generellt förbud mot 
diskriminering som grundar sig på nationalitet. Denna artikel har inte 
tillämpats direkt av EG-domstolen i något skattemål om 
etableringsfrihet. 
I EG-fördraget ställs inte upp några krav på allmän etableringsfrihet 
för företag och enskilda näringsidkare. I artikel 43 i EG-fördraget 
föreskrivs i stället likhet i etableringsförutsättningarna. Det innebär att 
det skall råda likhet mellan inländska och utländska rättssubjekt när det 
gäller förutsättningarna att etablera sig. Artikeln har av Europeiska 
gemenskapernas domstol (EG-domstolen) ansetts utgöra ett förbud för 
en medlemsstat att hindra att en av statens egna medborgare etablerar sig 
i en annan medlemsstat och även att hindra att medborgare i en annan 
medlemsstat etablerar sig i den förstnämnda medlemsstaten. Enligt 
domstolen utgör artikeln på samma sätt hinder mot att en medlemsstat 
försvårar för personer som är bosatta, men inte medborgare, i 
medlemsstaten att etablera företag i andra medlemsstater. I artikel 48 
likställs bolag som hör hemma i en medlemsstat med fysiska personer 
som är medborgare i medlemsstaten.
Nationella regler som inskränker etableringsfriheten för 
näringsutövare på grund av deras nationalitet kan bara rättfärdigas med 
stöd av artiklarna 45 och 46. EG-domstolen har tolkat dessa regler 
restriktivt. Enligt artikel 45 kan verksamhet som, om än endast 
tillfälligt, är förenad med utövande av offentlig makt legitimera undantag 
från den fria rörligheten. Enligt artikel 46 kan också hänsyn till allmän 
ordning, säkerhet och hälsa legitimera undantag.
Under senare år har EG-domstolen vid ett flertal tillfällen tagit 
ställning till etableringsfriheten enligt EG-fördraget i förhållande till 
nationella skatteregler. I de fall den nationella lagstiftningen strider mot 
EG-rätten skall EG-rätten ges företräde. Det innebär att en sådan 
nationell regel inte skall tillämpas. 
I en dom den 16 juli 1998, i mål C-264/96 Imperial Chemical 
Industries plc (ICI), REG 1998, s. I-4695, uttalade domstolen att 
beskattningsrätten omfattas av medlemsstaternas nationella behörighet 
men att enligt fast rättspraxis medlemsstaterna ändå skall beakta EG-
rätten vid utövandet av sin behörighet (punkt 19 och där angivna 
rättsfall). ICI, som var ett brittiskt bolag, ägde genom ett konsortium 49 
procent av det likaledes brittiska bolaget Coopers Animal Health 
(Holdings) Ltd (nedan Holdings). Holdings verksamhet bestod 
uteslutande i att inneha aktier i 23 dotterbolag som var rörelsedrivande 
och som utövade verksamhet i flera länder. Av dessa bolag hade fyra sitt 
säte i Storbritannien, bl.a. det förlustbringande Coopers Animal Health 
Ltd (CAH). Vidare hade sex bolag sitt säte i andra medlemsländer och 
13 i tredje land. ICI nekades avdrag för CAH:s förlust eftersom den 
nationella lagstiftningen krävde att ett holdingbolags verksamhet 
uteslutande eller huvudsakligen skulle bestå i att inneha aktier eller 
värdepapper i rörelsedrivande dotterbolag med säte i Storbritannien. 
Enligt domstolen strider det mot artikel 43 i EG-fördraget att göra en 
skattelättnad beroende av huruvida holdingbolagets verksamhet 
uteslutande eller huvudsakligen består i att inneha aktier i dotterbolag 
som är etablerade i den berörda medlemsstaten.
EG-domstolen har i en dom den 29 april 1999 i mål C-311/97, Royal 
Bank of Scotland, REG 1999, s. I-2651, funnit att det strider mot 
etableringsfriheten i artikel 43 i EG-fördraget att bolag som har säte i 
en annan medlemsstat med ett fast driftställe i Grekland beskattas med 
en högre skattesats än bolag med säte i Grekland. 
I en dom den 21 september 1999 i mål C-307/97, Compagnie de 
Saint-Gobain, REG 1999, s. I-6161, har domstolen funnit att det strider 
mot etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 i EG-fördraget att inte 
bevilja ett fast driftställe i Tyskland, som tillhör ett bolag med säte i en 
annan medlemsstat, vissa skatteförmåner under samma förutsättningar 
som gäller för liknande bolag med säte i Tyskland. Saint-Gobain ZN 
(ZN) var en tysk filial till det franska bolaget Compagnie de Saint-
Gobain SA (SA). SA var begränsat skattskyldigt i Tyskland eftersom det 
varken hade sitt säte eller sin verkliga ledning där. SA hade genom sin 
tyska filial andelar i ett amerikanskt och i två tyska bolag. De tyska 
bolagen hade dotterbolag i Schweiz, Österrike och Italien. SA nekades 
tre skatteförmåner vid utdelning som syftar till att utdelning, som 
uppbärs i Tyskland av bolag som äger andelar i utländska bolag och 
vilken redan har beskattats i utlandet, inte skall beskattas även i 
Tyskland. För det första nekades SA befrielse från tysk skatt på 
utdelningar som ZN hade erhållit från USA och Schweiz med 
motiveringen att enligt skatteavtalen hade skattebefrielsen förbehållits 
tyska bolag och bolag som var obegränsat skattskyldiga i Tyskland. För 
det andra nekades SA avräkning för den utländska bolagsskatt som hade 
påförts de vinster som utbetalats av SA:s utländska dotterbolag och 
närstående bolag i de länder där dessa var etablerade. Detta motiverades 
med att förmånen enligt lagen var förbehållen bolag som var obegränsat 
skattskyldiga i Tyskland. För det tredje fick SA inte befrielse från 
förmögenhetsskatt på andelar i det amerikanska bolaget. Förmånen 
tillkom enligt den nationella lagstiftningen bara innehav i inhemska 
bolag.
I en dom den 18 november 1999 i mål C-200/98, X AB och Y AB, 
REG 1999, s. I-8261, har EG-domstolen slagit fast att 
koncernbidragsreglerna som tidigare fanns i 2 § 3 mom. SIL i vissa 
situationer strider mot den fria etableringsrätten i artikel 43 i EG-
fördraget. I målet som gällde ett av Regeringsrätten inhämtat 
förhandsavgörande mellan X AB, Y AB och Riksskatteverket, var frågan 
om koncernbidrag med avdragsrätt kan lämnas mellan de svenska 
företagen X AB och Y AB om det senare företaget ägs av X AB och dess 
helägda dotterbolag. Enligt ett alternativ till organisation av koncernen 
skulle två av dotterbolagen, ett tyskt och ett nederländskt äga 15 % 
vardera av Y AB. Resterande 70 % skulle ägas av moderföretaget och 
dess svenska dotterföretag. Skatterättsnämnden hade konstaterat att 
fusionsregeln, trots icke-diskrimineringsklausuler i skatteavtalen med 
Tyskland och Nederländerna, inte kunde tillämpas eftersom det var fråga 
om att tillämpa två avtal samtidigt. Regeringsrätten frågade domstolen 
om det var förenligt med EG-fördraget att tillämpa en ordning som 
innebär att ett koncernbidrag inte tillerkänns samma skatterättsliga 
verkan när det svenska företaget äger det mottagande företaget 
tillsammans med två eller flera helägda utländska dotterföretag, som har 
sitt säte i olika länder med vilka Sverige har ingått skatteavtal som 
innehåller en icke-diskrimineringsklausul. 
EG-domstolen konstaterade (punkt 28) att det strider mot 
bestämmelserna om etableringsfrihet i EG-fördraget att i lagstiftningen 
särbehandla olika typer av koncernbidrag på grundval av var 
dotterbolagen har sina säten. Domstolens svar på Regeringsrättens fråga 
var följande (punkt 31). En medlemsstat ger skattelättnader för 
koncernbidrag mellan två aktiebolag med säte i medlemsstaten om det 
ena bolaget är ett helägt dotterbolag till det andra bolaget antingen utan 
något mellanliggande bolag med säte utanför medlemsstaten eller med 
mellanliggande bolag med säte i endast en annan medlemsstat (där det 
finns ett dubbelbeskattningsavtal som innehåller en icke-
diskrimineringsklausul). Artiklarna 43 och 48 i EG-fördraget utgör 
hinder för att samma skattelättnader vägras för bidrag som lämnas 
mellan två aktiebolag med säte i medlemsstaten, när det ena bolaget i sin 
helhet ägs av det andra bolaget tillsammans med flera helägda 
dotterbolag med säte i flera andra medlemsstater med vilka den 
förstnämnda staten har ingått ett skatteavtal som innehåller en icke-
diskrimineringsklausul. 
I RÅ 2000 ref. 17 ändrade Regeringsrätten förhandsbeskedet i 
enlighet med förhandsavgörandet. 
EG-domstolens dom den 13 april 2000 i mål C-251/98, Baars, 
behandlar företagsundantaget i den nederländska förmögenhets-
skattelagen som innebär att en skattskyldig som driver ett eller flera 
företag får, i den utsträckning som anges i lagen, göra avdrag för det 
kapital som investerats i företagen från den sammanlagda 
förmögenheten. Som förutsättning gäller bl.a. att företagen är etablerade 
i Nederländerna. Baars som var bosatt i Nederländerna ägde 100 procent 
av aktierna i Ballyard Foods Limited (Ballyard) som var etablerat i 
Irland. Baars fick inte tillämpa företagsundantaget på grund av att 
Ballyard inte var etablerat i Nederländerna. EG-domstolen uttalade att 
ett sådant villkor för avdrag, att innehavet avser bolag som är etablerade i 
den berörda medlemsstaten och som innebär att aktieägare i bolag som 
är etablerade i andra medlemsstater inte har denna avdragsrätt, strider 
mot artikel 43 i EG-fördraget.     
8
9	Överväganden och förslag
9.1	Allmänt
De föreslagna ändringarna föranleds av förbudet mot inskränkningar i 
etableringsfriheten enligt artikel 43 i EG-fördraget. Remissinstanserna 
har i stort varit positiva till förslagen. Flera remissinstanser såsom 
Näringslivets Skattedelegation och Hovrätten för Västra Sverige 
efterlyser en mera allmän översyn av förhållandet mellan våra interna 
skatteregler och internationell rätt. Regeringen anser att det nu är 
angeläget att genomföra de förslag till ändringar som har presenterats i 
promemorian. Som en naturlig del i framtida lagstiftningsarbete ingår en 
uppföljning av vår interna skattelagstiftning med hänsyn bl.a. till våra 
internationella åtaganden. I det sammanhanget kan en mer allmän 
översyn av det slag som remissinstanserna efterfrågar aktualiseras. 
Näringslivets Skattedelegation är kritisk till att man i promemorian 
bara valt att göra det man måste göra enligt EG-rätten. Delegationen 
menar att det inte finns skäl att undanta fasta driftställen i Sverige 
tillhörande bolag som hör hemma i stater utanför Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet (EES). Vidare anser delegationen att det 
inte finns skäl för att ett mellanliggande bolag i tredje land skall vara 
diskriminerande när det gäller rätten att lämna koncernbidrag mellan två 
svenska företag och i fråga om kommissionärsförhållanden. Även om 
situationen ofta ”räddas” genom diskrimineringsklausuler i skatteavtal 
blir enligt delegationen ändå många länder utanför. Även 
Handelshögskolan i Stockholm anser att reglerna om koncernbidrag 
och kommissionärsförhållanden borde gälla alla utländska bolag. 
Handelshögskolan menar att lagstiftaren i många andra sammanhang inte 
gjort någon åtskillnad mellan företag hemmahörande i medlemsstat i EU 
och utländska bolag, se t.ex. 37 kap. 3 § om fusioner, 38 kap. 3 § om 
verksamhetsöverlåtelser och 49 kap. 9 § inkomstskattelagen 
(1999:1229, IL) om andelsbyten.
Regeringen bedömer att det i de flesta fall av kontrollskäl är 
nödvändigt att begränsa tillämpligheten av de bestämmelser som nu är i 
fråga till utländska bolag som hör hemma inom EES. Svårigheter 
beträffande såväl uppgiftslämnande som kontroll förutses. Det finns risk 
att bestämmelserna kan användas i skatteundandragande syfte om de 
utvidgas till att omfatta alla utlandsägda fasta driftställen.
Flera remissinstanser har pekat på ytterligare bestämmelser i 
skattelagstiftningen som kan vara oförenliga med EG-fördraget. Det 
gäller t.ex. inkomstbeskattningen av utomlands bosatta personer och 
vissa regler på kapitalbeskattningens område. Förslagen i promemorian 
behandlar bara sådana bestämmelser på företagsskatteområdet som är 
eller kan vara oförenliga med artikel 43 om den fria etableringsrätten i 
EG-fördraget. I promemorian togs dock inte med sådana bestämmelser 
som redan är föremål för översyn i annan ordning. Detta gäller t.ex. de 
s.k. 3:12-reglerna som finns i 57 kap. IL. Reglerna ses för närvarande 
över av 3:12-utredningen (Fi 1999:12). Det är angeläget att alla 
bestämmelser som står i strid mot EG-fördraget ändras så snart som 
möjligt. I den mån reglerna inte redan är föremål för utredning bör 
förslag till ändringar komma till stånd snarast. Såsom nämnts bör 
förslagen i promemorian läggas till grund för lagstiftning redan nu.
Föreningen auktoriserade revisorer FAR anser att begränsningen 
till utländska bolag i stället för utländska juridiska personer kan vara 
diskriminerande enligt EG-rätten. Föreningen menar att det borde vara 
tillräckligt att det utländska företaget motsvarar ett sådant svenskt 
subjekt som omfattas av lagrummet.
Regeringen gör följande bedömning. För att en utländsk juridisk 
person skall anses vara ett utländskt bolag krävs att beskattningen är 
likartad med den som gäller för svenska aktiebolag, 6 kap. 9 § IL. Vidare 
anses som utländskt bolag alltid en juridisk person som hör hemma och 
är skattskyldig till inkomstskatt i en av de stater med vilka Sverige ingått 
skatteavtal och som finns i uppräkningen i 6 kap. 10 § IL under 
förutsättning att den juridiska personen omfattas av avtalets regler om 
begränsning av beskattningsrätten. Kravet på beskattning när det gäller 
rekvisitet likartad beskattning är relativt lågt. Med likartad beskattning 
brukar ofta uppfattas att den utländska juridiska personen belastas med 
en skatt på i vart fall 10 procent beräknat på ett motsvarande underlag 
som gäller för svenska aktiebolag. Kravet på likartad beskattning torde 
därför vara uppfyllt i de flesta fall när det gäller utländska juridiska 
personer som hör hemma i en stat inom EES. Det finns enligt 
regeringens mening inte skäl att utvidga förslaget till sådana utländska 
juridiska personer som inte är utländska bolag.
Därtill hör att Sverige har skatteavtal med de flesta stater inom EES 
förutom Portugal och Liechtenstein. Förhandlingar angående ett 
skatteavtal pågår dock mellan Sverige och Portugal och ett avtal planeras 
att undertecknas inom kort.  
9.2	Skattskyldighet för utdelning på andelar
Regeringens förslag: Utdelning på näringsbetingade andelar som ett 
utländskt bolag innehar och som hänför sig till ett fast driftställe i 
Sverige skall vara skattefri på samma villkor som gäller för svenska 
företag om det utländska bolaget hör hemma i en stat inom 
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). 
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.
Bakgrunden till regeringens förslag
Utdelning från svenska företag
Vid inkomstbeskattningen gäller principen att avkastning på eget kapital 
skall beskattas en gång i bolaget och en gång hos ägarna när vinsten delas 
ut (ekonomisk dubbelbeskattning). En huvudprincip är vidare att en 
inkomst bara skall beskattas en gång inom bolagssektorn. 
Utdelningsinkomster är därför i praktiken sällan skattepliktiga i 
bolagssektorn. Utdelningsinkomster på kapitalplaceringar är dock 
skattepliktiga. Sådana investeringar jämställs traditionellt med andra 
finansiella placeringar, t.ex. insättning i bank. För kapitalplaceringar har 
man därför godtagit att beskattning sker i flera led (kedjebeskattning) 
inom bolagssektorn. Ett mer bärande skäl att upprätthålla 
utdelningsbeskattningen på kapitalplaceringsaktier inom bolagssektorn 
är att motverka en s.k. sparbösseffekt som frånvaron av en sådan 
beskattning skulle leda till för fysiska personer. Indirekta 
aktieplaceringar via ett bolag skulle nämligen ge högre avkastning efter 
skatt än motsvarande placering vid direktinnehav.
Lagtexten har utformats så att skatteplikt för utdelning är huvudregel. 
Utdelningar som ett företag får skall enligt 15 kap. 1 § IL tas upp som 
intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. 
Från denna huvudregel undantas utdelning på s.k. näringsbetingade 
andelar. Bestämmelserna finns i 24 kap. 12–22 §§ IL. Vad som avses 
med en näringsbetingad andel anges i 24 kap. 16 §.
Reglerna om skattefri utdelning på näringsbetingade andelar är i IL 
utformade så att viss utdelning inte skall tas upp som intäkt. 
Skattefriheten omfattar, när det gäller utdelning från svenska företag, 
utdelning från svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar. 
Skattefriheten för utdelning omfattar både utdelning som tas emot i 
förhållande till innehavda aktier eller andelar och utdelning som tas 
emot efter annan grund. Den är även tillämplig för stiftelser och ideella 
föreningar som inte är undantagna från skattskyldighet samt för svenska 
sparbanker och svenska ömsesidiga försäkringsföretag. Bestämmelserna 
gäller inte för sådan utdelning på andelar i form av rabatt eller pristillägg 
som en kooperativ förening skall dra av enligt 39 kap. 22 § IL. Reglerna 
gäller inte för utdelning på andelar som ägs indirekt via ett handelsbolag. 
Enligt 24 kap. 17 § IL är utdelning på andel i ett förvaltningsföretag 
eller investmentföretag inte skattefri om ett sådant företag äger mer än 
enstaka andelar för vilka utdelning skulle ha tagits upp som intäkt om 
andelarna hade ägts direkt av det företag som tar emot utdelning från 
förvaltningsföretaget eller investmentföretaget. 
Reglerna om skattefri utdelning gäller inte heller för utdelning på 
andelar som är lagertillgångar. Utdelning på lagerandelar skall tas upp 
som intäkt utom i vissa fall då det är fråga om andelar i ett företag som 
hör hemma i en utländsk stat som är medlem i Europeiska unionen, se 
24 kap. 22 § IL.
En skatteflyktsbestämmelse finns i 24 kap. 18 § IL, den s.k. 
Lundinregeln. Den innebär att ett företag som förvärvar andelar i ett 
annat företag inte skattefritt kan ta emot utdelning av de i detta företag 
före förvärvet uppsamlade vinstmedlen om det inte är uppenbart att det 
köpande företaget genom andelsförvärvet erhållit en tillgång av verkligt 
och särskilt värde för dess verksamhet. Denna bestämmelse infördes år 
1966 (prop. 1966:85, bet. 1966:BevU55, SFS 1966:724) på förslag av 
skatteflyktskommittén (SOU 1963:52). 
Utdelning från utländska företag
Bestämmelserna om skattefrihet gällde ursprungligen bara i fråga om 
utdelning från svenska företag. För utdelning från ett utländskt företag 
förelåg alltså i princip skattskyldighet för svenska aktiebolag och 
ekonomiska föreningar.
Många svenska skatteavtal innehåller emellertid bestämmelser som 
begränsar de svenska företagens skattskyldighet för utdelning från 
utländska företag. Dessa regler innebär ofta att utdelningen i princip blir 
skattefri i samma utsträckning som skulle ha gällt om utdelningen hade 
lämnats av ett svenskt företag.
För att tillgodose kravet på en jämförlig beskattning också i de fall då 
skatteavtal saknades infördes bestämmelser om dispens genom 
lagstiftning år 1979 (prop. 1978/79:210, bet. 1978/79: SkU57, SFS 
1979:612). Som förutsättningar för dispens gällde att utdelningen skulle 
ha varit skattefri om det utdelande företaget varit svenskt samt att 
inkomstbeskattningen av det utländska företaget var jämförlig med den 
svenska inkomstbeskattningen. En ytterligare förutsättning för dispens 
var att frågan om skattebefrielse eller skattenedsättning i Sverige inte 
hade reglerats i skatteavtal.
Genom en lagändring år 1991 (prop. 1990/91:107, bet. 
1990/91:SkU30, SFS 1991:412) slopades dispensregeln. I stället 
infördes bestämmelser om frikallelse från skattskyldighet för utdelning 
från en utländsk juridisk person om vissa förutsättningar i 7 § 8 mom. 
SIL var uppfyllda. Motsvarande bestämmelser finns numera i 24 kap. 20 
och 21 §§ IL. För att utdelningen skall vara skattefri gäller dels att 
utdelningen skulle ha varit skattefri om den utländska juridiska personen 
varit svensk, dels att inkomstbeskattningen av den utländska juridiska 
personen i den stat där den hör hemma är jämförlig med den svenska 
inkomstbeskattningen.
Beträffande rekvisitet jämförlig beskattning uttalades i förarbetena 
(prop. 1990/91:107 s. 28–29) att en skatt på 15 procent på ett underlag 
som beräknats enligt svenska regler får anses som jämförlig med den 
svenska inkomstbeskattningen. Vidare framhölls bl.a. att det bör godtas 
att utdelningen för ett år innefattat vissa inkomster som inte beskattats 
då de utgjort skattefria kapitalvinster eller på grund av regler om 
underskottsavdrag.
För att inte ett svenskt företag, som har skatterättsligt hemvist i en 
annan stat enligt en bestämmelse i ett skatteavtal på grund av plats för 
företagsledning eller liknande, skall kunna lämna skattefri utdelning till 
sitt svenska moderföretag oavsett skattebelastningen i den stat där 
dotterbolaget hör hemma, infördes år 1996 en bestämmelse i ett nytt 
sista stycke i 7 § 8 mom. den upphävda lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt, SIL, (24 kap. 12 § IL) om att kravet på jämförlig 
beskattning skall gälla även i denna situation (prop. 1996/97:18, bet. 
1996/97:SkU9, SFS 1996:1227).
Bestämmelserna om jämförlig beskattning ses nu över av Utredningen 
(Fi 1998:11) om vissa internationella företagsskattefrågor (Dir. 
1998:74).
Vad som avses med en utländsk juridisk person framgår av 6 kap. 8 § 
IL. Utländska juridiska personer delas in i utländska bolag och andra 
utländska juridiska personer. Med ett utländskt bolag avses enligt 6 kap. 
9 § IL en utländsk juridisk person om beskattningen är likartad med vad 
som gäller för svenska aktiebolag. I 6 kap. 10 § IL finns en hjälpregel 
för utländska juridiska personer som hör hemma i någon av de stater 
som anges i paragrafen, stater med vilka Sverige ingått skatteavtal. En 
juridisk person anses som ett utländskt bolag om personen är 
skattskyldig till in-komstskatt i den stat där företaget hör hemma och 
om den juridiska personen omfattas av ett skatteavtals regler om 
begränsning av beskattningsrätten. 
Bestämmelserna om skattefrihet kompletterades år 1994 genom att 
ett nytt sjunde stycke infördes i 7 § 8 mom. SIL (prop. 1993/94:234, 
bet. 1993/94:SkU25, SFS 1994:778). Beskattningen av en utländsk 
juridisk person, som hör hemma i en stat med vilken Sverige ingått 
skatteavtal skall anses jämförlig med svensk inkomstbeskattning (den 
s.k. presumtionsregeln). Med skatteavtal avses endast avtal som inte är 
begränsat till att omfatta vissa inkomster. Vidare gäller 
presumtionsregeln endast om den utländska juridiska personens 
inkomster inklusive utdelningar kommer från verksamhet i Sverige eller 
ett avtalsland och verksamheten är normalt beskattad där den bedrivs. 
Obetydliga andra inkomster, dvs. mindre än 5 procent av de totala 
inkomsterna, hindrar dock inte att presumtionsregeln tillämpas. 
Bestämmelsen finns numera 24 kap. 21 § IL. 
Inför Sveriges medlemskap i EU införlivades med svensk rätt bland 
annat rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt 
beskattningssystem för moder- och dotterbolag som hör hemma i olika 
medlemsstater, det s.k. moder-dotterbolagsdirektivet (prop. 
1994/95:52, bet. 1994/95:SkU10, SFS 1994:1863). Bestämmelserna 
togs in i 7 § 8 mom. åttonde och nionde styckena SIL. De finns nu i 24 
kap. 22 § IL. Direktivet syftar till att utdelning skall kunna lämnas av ett 
dotterbolag i en medlemsstat till ett moderbolag i en annan medlemsstat 
utan be-skattning i den senare medlemsstaten. I artikel 4 i direktivet 
föreskrivs att om ett moderbolag får utdelning från ett dotterbolag i en 
annan medlemsstat, skall den medlemsstat i vilken moderbolaget hör 
hemma, antingen avstå från att beskatta sådan utdelning eller medge att 
moderbolaget från skatten på utdelningen får avräkna utländsk skatt som 
belöper sig på de utdelade vinsterna och i förekommande fall källskatt 
på utdelningen. 
För att uppfylla kraven i direktivet utvidgades reglerna om när ett 
näringsbetingat andelsinnehav skall anses föreligga så att även innehav av 
andelar i ett företag i en annan medlemsstat omfattas om det svenska 
företaget innehar andelar i det utländska företaget motsvarande minst 25 
procent av andelskapitalet. Andelarna i det utländska företaget kan som 
tidigare nämnts även vara lagertillgångar, se 24 kap. 22 § IL. 
Skattefri utdelning kan bara tas emot av svenska företag. Reglerna 
gäller således inte ett utlandsägt fast driftställe i Sverige som får 
utdelning från ett dotterföretag. 
Skälen för regeringens förslag
Reglerna om skattefri utdelning i IL omfattar utdelning på andelar i både 
svenska företag och utländska juridiska personer. Däremot gäller de bara 
om mottagaren är ett svenskt företag. Enligt intern rätt kan alltså ett 
utländskt företag som bedriver verksamhet i Sverige genom ett fast 
driftställe här och som äger andelar som är knutna till det fasta 
driftstället i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening 
eller en utländsk juridisk person inte ta emot utdelning från sådana 
dotterföretag skattefritt. 
Med tillämpning av skatteavtal kan dock utländska företag med fast 
driftställe i Sverige i många fall ändå ta emot skattefri utdelning från 
svenska och utländska dotter- och intresseföretag. I de flesta skatteavtal 
som Sverige ingått finns en artikel som förbjuder diskriminering och 
som innebär att Sverige måste behandla fasta driftställen som innehas av 
person med hemvist i annan avtalsslutande stat på samma sätt som om 
utdelningen i stället tagits emot av ett svenskt företag. 
Såsom framgått av avsnitt 4.2, och särskilt EG-domstolens dom den 
21 september 1999 i mål C-307/97, Compagnie de Saint-Gobain, REG 
1999, S. I-6161, strider det mot etableringsfriheten i EG-fördraget att 
behandla ett utländskt företags fasta driftsställe i Sverige oförmånligare 
vid beskattningen än ett svenskt företag i motsvarande situation. Såsom 
nämnts har EG-rätten företräde framför nationell rätt vilket innebär att 
de nationella reglerna inte skall tillämpas om de strider mot fördraget. 
Mot den redovisade bakgrunden finns det skäl att ändra reglerna om 
skattefri utdelning på näringsbetingade andelar så att de inte längre står i 
konflikt med våra internationella åtaganden. 
Om ett utländskt företag bedriver verksamhet i Sverige från ett fast 
driftställe här bör det skattefritt kunna ta emot utdelning på andelar som 
är knutna till driftstället under de förutsättningar som hade gällt om 
utdelningen i stället tagits emot av ett svenskt företag. 
Denna ordning bör gälla ett utländskt bolag med fast driftställe i 
Sverige om det utländska bolaget hör hemma i en stat inom EES och 
motsvarar ett svenskt företag som inte skall ta upp utdelning på 
näringsbetingade andelar. EES omfattar, förutom Sverige, de fjorton till 
Europeiska unionen anslutna staterna Belgien, Danmark, Tyskland, 
Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna 
Österrike, Portugal, Finland samt Storbritannien och Nordirland samt de 
tre till EFTA anslutna staterna Island, Liechtenstein och Norge. För 
utländska juridiska personer som hör hemma i andra stater än de nämnda 
bör denna fråga regleras i skatteavtal. 
Förslaget föranleder ändringar i 24 kap. 15 och 20 §§ IL.
9.3	Utdelning av andelar i dotterbolag
Regeringens förslag: Lex Asea utvidgas till att gälla även när ett 
utländskt bolag, som hör hemma i en stat inom EES eller i en stat 
med vilken Sverige ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om 
ömsesidigt informationsutbyte, delar ut dotterbolagsandelar. Vid 
ombildning av en ekonomisk förening till ett aktiebolag jämställs 
utländska aktiebolag och ekonomiska föreningar med svenska om de 
är utländska bolag som hör hemma i en stat inom EES. 
Promemorians förslag: Promemorians förslag innehöll inte 
begränsningen till moderbolag som hör hemma i en stat inom EES eller 
en stat med vilken Sverige ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel 
om ömsesidigt informationsutbyte. 
Remissinstanserna: Riksskatteverket avstyrker förslaget att utvidga 
Lex Asea till att omfatta moderbolag utanför EES-området. 
Bakgrunden till regeringens förslag
Lex Asea
För att underlätta omstruktureringar inom näringslivet och delningar av 
bolag infördes år 1991 skattefrihet för utdelning av andelar i dotterbolag 
i vissa fall (prop. 1990/91:167, bet. 1990/91:SkU30, SFS 1991:412). 
Regleringen syftar till att möjliggöra en uppdelning av ett aktiebolag 
utan omedelbar beskattning. En förutsättning är att uppdelningen sker 
genom att moderbolaget delar ut samtliga andelar i ett dotterbolag. 
Lagstiftningen kom i första hand till för att underlätta delningen av 
Asea och kallas Lex Asea. Lagstiftningen infördes provisoriskt i 
avvaktan på en generell översyn av skattefrågorna i samband med 
omstruktureringar. Bestämmelserna togs ursprungligen in i 3 § 7 mom. 
fjärde stycket SIL. 
År 1998 gjordes efter förslag av Företagsskatteutredningen (SOU 
1998:1) vissa justeringar i bestämmelserna och de flyttades till ett eget 
moment, 3 § 7 a mom. SIL (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 
1998:1606). Bestämmelserna finns numera i 42 kap. 16 § IL. 
För att bestämmelserna skall bli tillämpliga måste vissa villkor vara 
uppfyllda. För det första måste det utdelande bolaget (moderbolaget) 
vara ett svenskt aktiebolag. Vidare uppställer lagtexten numera följande 
sex villkor för att utdelningen skall vara skattefri: 
– utdelningen måste ske i proportion till innehavda aktier,
– aktierna i moderbolaget måste vara marknadsnoterade, 
– moderbolaget måste dela ut samtliga aktier i dotterbolaget, 
– efter utdelningen får inga aktier innehas av ett bolag som ingår i 
samma koncern som moderbolaget,
– dotterbolaget skall vara ett svenskt aktiebolag eller utländskt bolag, 
och
– dotterbolagets verksamhet skall till huvudsaklig del bestå av rörelse 
eller, direkt eller indirekt, innehav av andelar i ett dotterdotterbolag som 
bedriver rörelse och i vilka dotterbolaget, direkt eller indirekt, innehar 
andelar med ett sammanlagt röstetal som motsvarar mer än hälften av 
röstetalet för samtliga andelar i dotterdotterbolaget.
Anskaffningsutgiften för de erhållna andelarna anses utgöra så stor del 
av omkostnadsbeloppet för andelarna i moderbolaget som motsvarar den 
förändring i marknadsvärdet på dessa andelar som utdelningen medför. 
När det sedan skall beräknas ett omkostnadsbelopp för andelarna i 
moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas 
med samma belopp. Det innebär att mottagaren får uppskov med 
beskattningen av utdelningen till dess de erhållna andelarna avyttras. Av 
22 kap. 10 § IL framgår att uttagsbeskattning inte skall ske vid utdelning 
av andelarna i dotterbolaget om de inte är lagertillgångar i 
byggnadsrörelse.
Om de erhållna andelarna blir lagertillgångar hos mottagaren skall 
denne enligt 24 kap. 3 § IL som intäkt ta upp ett belopp som motsvarar 
det lägsta av andelarnas anskaffningsvärde och verkliga värde. 
Anskaffningsvärdet för de erhållna andelarna är i sådana fall enligt 
17 kap. 6 § IL så stor del av anskaffningsvärdet för andelarna i det 
utdelande bolaget som motsvarar den förändring i bolagets 
marknadsvärde som utdelningen inneburit. Anskaffningsvärdet för 
andelarna i det utdelande bolaget skall minskas i motsvarande mån. 
Utskiftning av aktier i samband med ombildning av en ekonomisk 
förening till ett aktiebolag 
Utskiftning från en svensk ekonomisk förening, utöver inbetald insats 
till en medlem, skall enligt huvudregeln i 42 kap. 19 § IL behandlas som 
utdelning om utskiftningen sker i samband med att föreningen upplöses. 
Bestämmelsen infördes ursprungligen år 1933 (prop. 1933:171, bet. 
1933:BevU 64, SFS 1933:394).
Om en svensk ekonomisk förening ombildas till aktiebolag kan 
däremot aktierna i ett aktiebolag, till vilket föreningens övriga tillgångar 
överförts, skiftas ut till medlemmarna utan omedelbara 
skattekonsekvenser. Bestämmelserna infördes år 1992 i 3 § 8 mom. 
tredje stycket SIL (prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS 
1992:1344). Bestämmelserna om ombildning av ekonomiska föreningar 
till aktiebolag har utformats med Lex Asea som förebild och finns 
numera i 42 kap. 20 § IL. Ombildningen går i stort sett till på följande 
sätt. Den ekonomiska föreningen äger eller bildar ett aktiebolag, till 
vilket samtliga tillgångar i föreningen överförs. Därefter upplöses 
föreningen, varvid aktierna i bolaget skiftas ut till föreningens 
medlemmar. Som förutsättning för att utskiftningen skall kunna göras 
utan beskattningskonsekvenser gäller följande:
 – den utskiftande föreningen får inte vara ett sådant fåmansföretag 
som avses i 56 kap. 2 § eller 57 kap. 3 § IL,
– föreningen skall äga samtliga aktier och samtliga aktier skall skiftas 
ut, och
– värdet av det som skiftas ut utöver aktierna får inte överstiga fem 
procent av aktiernas nominella värde.
Vad som, utöver aktierna, skiftas ut till medlemmarna skall tas upp 
som utdelning. Om aktierna blir lagertillgångar hos mottagaren, skall 
denne ta upp en intäkt som motsvarar det lägsta av anskaffningsvärdet 
och verkligt värde. 
Anskaffningsvärdet eller anskaffningsutgiften för aktierna är 
anskaffningsvärdet för andelarna i föreningen respektive det om-
kostnadsbelopp som skulle ha använts om andelarna i föreningen hade 
avyttrats vid utskiftningen. 
Av 22 kap. 10 § IL framgår att uttagsbeskattning inte skall ske vid en 
sådan ombildning i andra fall än om de mottagna andelarna är 
lagertillgångar i byggnadsrörelse.
Skälen för regeringens förslag
Lex Asea gör det möjligt att dela upp företag utan omedelbara 
skattekonsekvenser. Bestämmelserna gäller bara om ett svenskt 
aktiebolag delar ut aktier i ett dotterbolag. Dotterbolaget kan dock vara 
ett utländskt bolag. Bestämmelserna innebär att beskattningen skjuts 
upp. Den som får utdelningen blir inte beskattad för den. I stället 
fördelas anskaffningsutgiften, eller i fråga om lagertillgångar 
anskaffningsvärdet, på aktierna mellan aktierna i det utdelande bolaget 
och de erhållna aktierna i dotterbolaget. 
Det förhållandet att skattefriheten för utdelningen begränsas till 
utdelning från svenska aktiebolag diskriminerar inte utländska 
etableringar i Sverige eftersom det är aktieägarna som berörs. Lex Asea 
strider inte mot förbudet mot diskriminering i ett skatteavtal. 
Etableringsfriheten enligt artikel 43 i EG-fördraget hindrar inte bara 
Sverige att inskränka friheten för utländska företag som hör hemma i en 
annan medlemsstat att etablera sig i Sverige genom att försätta dem i ett 
mindre fördelaktigt skattemässigt läge än svenska företag i motsvarande 
situation. Etableringsfriheten innebär också ett förbud mot att Sverige 
inskränker ett svenskt företags rätt att etablera sig i en annan 
medlemsstat genom att försätta det i en mindre fördelaktig skattemässig 
situation än om den utländska etableringen inte hade skett, jfr avsnitt 
4.2. Undantag kan godtas om det t.ex. motiveras av medlemsstaternas 
behov av att förhindra skatteflykt. 
Som lagstiftningen är utformad kan det göras gällande att 
lagstiftningen försvårar ett samgående mellan ett svenskt och ett 
utländskt företag. Lex Asea innebär ett incitament att förlägga det 
sammanslagna bolaget till Sverige för att säkerställa att utdelning av 
dotterbolagsandelar skall kunna ske utan omedelbara 
skattekonsekvenser. Det kan därför inte uteslutas att Lex Asea står i 
strid med rätten till fri etablering enligt EG-fördraget.
Regeringsrätten har vidare nyligen i en dom, RÅ 2000 ref. 17, funnit 
att villkoret att det utdelande bolaget skall vara ett svenskt företag 
strider mot EG-fördragets bestämmelser om förbud mot restriktioner 
för kapitalrörelser enligt artikel 56 i EG-fördraget. 
Tillämpningsområdet bör därför utvidgas i vart fall till att omfatta 
utdelning från moderbolag som hör hemma inom EES. I promemorian 
anfördes att det framstår som obefogat att behandla detta slag av 
utdelning från svenska företag och utländska företag olika. Det 
åberopades att det inte förelåg någon risk för att ett utvidgat 
tillämpningsområde för Lex Asea skulle utnyttjas i skatteundandragande 
syfte. Mot denna bakgrund föreslogs det i promemorian att 
bestämmelsernas tillämpningsområde skulle utvidgas till att omfatta 
utdelningar från alla utländska bolag som motsvarar svenska aktiebolag. 
Riksskatteverket anser tvärtom att tillämpligheten av Lex Asea av 
kontrollskäl bör begränsas till att omfatta endast moderbolag som hör 
hemma inom EES. Såsom tidigare framhållits strider inte regleringen i 
Lex Asea mot förbudet mot diskriminering i ett skatteavtal. Att begränsa 
tillämpningsområdet till moderbolag som hör hemma inom EES-
området skulle enligt regeringens uppfattning därför få oönskade 
effekter när det gäller avtalsländer utanför EES-området. För att 
säkerställa kontrollmöjligheterna bör tillämpligheten i stället begränsas 
till moderbolag som hör hemma i en stat inom EES eller i ett avtalsland 
om skatteavtalet innehåller en artikel om ömsesidigt 
informationsutbyte. Det utländska moderbolaget skall vara ett utländskt 
bolag och motsvara ett svenskt aktiebolag. Det finns inte skäl att 
behandla utländska moderbolag bättre än svenska företag. Eftersom Lex 
Asea bara gäller för svenska aktiebolag bör regleringen utvidgas till att 
omfatta utländska bolag som motsvarar svenska aktiebolag.
I 42 kap. 19 § IL anges att utskiftning från en svensk ekonomisk 
förening i samband med att föreningen upplöses skall behandlas som 
utdelning. Om den ekonomiska föreningen i stället är en utländsk 
juridisk person kommer utskiftningen att beskattas enligt 
kapitalvinstreglerna. Utländska ekonomiska föreningar bör behandlas på 
samma sätt som svenska föreningar. Det finns dock inte tillräcklig 
anledning till att låta ekonomiska föreningar som hör hemma i en stat 
utanför EES omfattas av reglerna. Bestämmelserna bör därför utvidgas 
till att gälla utdelningar från sådana ekonomiska föreningar som är 
utländska bolag och hör hemma i en stat inom EES. 
I 42 kap. 20 § IL finns bestämmelser om kontinuitet om en 
ekonomisk förening i samband med att den ombildas till ett aktiebolag 
delar ut aktierna i aktiebolaget. Bestämmelserna gäller bara svenska 
ekonomiska föreningar som ombildas till svenska aktiebolag. 
Bestämmelserna är utformade med Lex Asea som förebild. 
Bestämmelsernas tillämpningsområde bör därför av samma skäl som 
Lex Asea utvidgas till att gälla om en svensk ekonomisk förening 
ombildas till ett utländskt bolag som motsvarar ett svenskt aktiebolag 
eller en utländsk ekonomisk förening ombildas till ett aktiebolag. Även 
här bör utvidgningen inte omfatta ekonomiska föreningar eller bolag 
som hör hemma i en stat utanför EES.
Förslagen föranleder två nya paragrafer, 42 kap. 16 a och 20 a §§, i IL.
9.4	Koncernbidrag
Regeringens förslag: Vid tillämpning av koncernbidragsreglerna 
skall förekomsten av ett utländskt bolag någonstans i ägarkretsen inte 
påverka möjligheten att ge koncernbidrag med avdragsrätt mellan två 
svenska företag om det utländska bolaget hör hemma i en stat inom 
EES. Vidare skall ett utlandsägt fast driftställe i Sverige likställas 
med ett svenskt dotterföretag om verksamheten bedrivs av ett 
utländskt bolag som hör hemma i en stat inom EES. Detsamma skall 
gälla om mottagaren är ett sådant svenskt företag som på grund av ett 
skatteavtal har hemvist i en stat inom EES om det bedriver 
näringsverksamhet i Sverige genom ett fast driftställe.
Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med regeringens 
förslag. Promemorieförslaget innebar dock att koncernbidrag inte 
skulle kunna ges med avdragsrätt om mottagaren är ett svenskt företag 
som enligt ett skatteavtal skall anses ha hemvist i en utländsk stat. 
Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att förslaget till 35 kap. 
3 § IL kan få oönskade effekter om det svenska företaget som på grund 
av skatteavtal fått hemvist i en utländsk stat bedriver näringsverksamhet i 
Sverige genom ett fast driftställe. Verket nämner som exempel ett 
svenskt dotterföretag som har sin verkliga ledning i Frankrike och 
därmed hemvist i Frankrike på grund av skatteavtalet. Det svenska 
företaget bedriver näringsverksamhet i Sverige genom ett fast 
driftställe. Om det fasta driftstället tar emot koncernbidrag från det 
svenska moderföretaget får moderföretaget inte göra avdrag för 
koncernbidraget på grund av utformningen av förslaget till punkt 4 i den 
nämnda paragrafen. Verket anför också att det är oklart om reglerna 
gäller det utländska bolaget eller dess fasta driftställe här. Flera 
remissinstanser ifrågasätter om inte den nya punkten 5 i 35 kap. 3 § om 
att näringsverksamheten inte får vara undantagen från beskattning i 
Sverige på grund av ett skatteavtal täcker den nuvarande punkten 4 om 
hemvist utomlands enligt ett skatteavtal. Se också vad Näringslivets 
Skattedelegation och Handelshögskolan i Stockholm anfört under 
rubriken Allmänt, avsnitt 5.1.  
Bakgrunden till regeringens förslag
Enligt svensk skattelagstiftning behandlas varje företag för sig oavsett 
om det är ett fristående företag eller om det ingår i en koncern. I 
skattelagstiftningen har dock olika hänsyn tagits till kon-
cernförhållanden. Målet har varit att skattebelastningen för en koncern 
inte skall vara större än om hela koncernens verksamhet hade drivits av 
ett enda företag. 
Bestämmelser om s.k. öppna koncernbidrag infördes år 1965 (prop. 
1965:126, bet. 1965:BevU43, SFS 1965:573) i 43 § 3 mom. den 
upphävda kommunalskattelagen (1928:370, KL). Bestämmelserna som 
innebär att givaren gör avdrag för bidraget och mottagaren tar upp det 
som intäkt finns nu i 35 kap. IL. Reglerna har ändrats i flera avseenden 
efter år 1965. För rätt till avdrag för koncernbidrag krävdes när reglerna 
infördes att moderföretaget var ett svenskt aktiebolag, en svensk 
ekonomisk förening eller en svensk skadeförsäkringsanstalt och att 
dotterföretaget var ett svenskt aktiebolag. Bestämmelserna reviderades 
år 1979 (SOU 1977:86, prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57, SFS 
1979:612). Utvidgningen innebar att ett bidrag kan lämnas direkt mellan 
olika koncernföretag i stället för att som tidigare behöva "slussas" 
genom en kedja av företag. Bestämmelserna flyttades år 1984 till 2 § 3 
mom. SIL i samband med att den kommunala taxeringen av juridiska 
personer slopades (Ds Fi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 
1984/85:SkU23, SFS 1984:1060). Vid 1990 års skattereform 
utvidgades dels kretsen av moderföretag till att omfatta sparbanker, dels 
kretsen av dotterföretag till att omfatta ekonomiska föreningar. Vidare 
kunde bestämmelserna förenklas genom att all inkomst för juridiska 
personer hänfördes till inkomstslaget näringsverksamhet. År 1998 
utvidgades kretsen av moderföretag till att omfatta stiftelser och ideella 
föreningar som inte är undantagna från skattskyldighet samt alla 
ömsesidiga försäkringsföretag. 
Som tidigare framgått gäller bestämmelserna bara för svenska 
koncerner, dvs. moderföretaget skall enligt 35 kap. 2 § IL vara ett 
svenskt företag. Dotterföretagen skall vara helägda svenska aktiebolag 
eller ekonomiska föreningar. Med att ett företag är helägt avses att det 
till mer än 90 procent ägs av moderföretaget.
För att koncernbidrag skall kunna lämnas med avdragsrätt måste vissa i 
lagen angivna villkor vara uppfyllda. Bestämmelserna om koncernbidrag 
har en stark koppling till bestämmelserna om skattefria utdelningar på 
näringsbetingade andelar i 24 kap. IL. I annat fall skulle 
kedjebeskattningen kunna kringgås genom att koncernbidragsreglerna 
tillämpas i de fall avsikten varit att den skall upprätthållas. 
Bidrag kan först och främst lämnas mellan moderföretaget och ett 
helägt dotterföretag och mellan helägda dotterföretag. 
Ett bidrag från ett moderföretag till ett annat svenskt aktiebolag än ett 
helägt dotterföretag får dras av om förutsättningarna har varit sådana 
under hela beskattningsåret eller sedan mottagaren började bedriva 
näringsverksamhet att mottagaren genom fusioner mellan moder- och 
dotterföretag hade kunnat gå upp i moderföretaget (fusionsregeln). En 
fusion skall anses kunna ske om ett moderföretag äger mer än 90 
procent i dotterföretaget. Ett koncernbidrag får slutligen lämnas med 
avdragsrätt till ett annat företag inom koncernen om givaren hade med 
avdragsrätt kunnat ge ett bidrag till ett annat företag och bidraget 
därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare företag, hade 
kunnat vidarebefordras till mottagaren, och varje företag hade haft rätt 
till avdrag för det vi-darebefordrade koncernbidraget.
Skälen för regeringens förslag 
Syftet med koncernbidragsreglerna är att ge möjlighet för företagen att 
utjämna resultatet inom koncernen. Koncernbidragsreglerna är som 
framgått bara tillämpliga på svenska moderföretag och svenska 
dotterföretag. Det innebär att systerföretag inte kan lämna 
koncernbidrag mellan sig om moderföretaget är ett utländskt företag. 
Om ett mellanliggande företag inte är svenskt kan inte heller 
fusionsregeln tillämpas. Koncernbidrag kan inte heller lämnas mellan 
ett utlandsägt fast driftställe i Sverige och ett svenskt företag. 
Det är allt vanligare med utländska inslag i de svenska koncernerna. 
Det är därför viktigt för svenskt näringsliv att skattereglerna inte 
försvårar etablering av koncerner som sträcker sig över gränserna. Det 
är också nödvändigt att Sverige framstår som ett attraktivt land för 
utländska investeringar. Det finns därför skäl att ompröva begränsningen 
i koncernbidragsreglerna till rent svenska koncerner. 
Begränsningar som finns i vår skattelagstiftning blir som tidigare 
framgått i många fall verkningslösa genom våra internationella 
åtaganden. Såsom framgått av avsnitt 4.1 finns det i de flesta skatteavtal 
som Sverige ingått med andra länder en icke-diskrimineringsklausul 
som innebär att ett utlandsägt svenskt företag eller ett utlandsägt fast 
driftställe skall behandlas på samma sätt som ett svenskägt företag.
Utlandsägda systerföretag kan på grund av diskrimineringsförbudet i 
skatteavtal i många fall sinsemellan lämna och ta emot koncernbidrag 
med skatterättslig verkan (RÅ 1987 ref. 158). Av Regeringsrättens dom 
i rättsfallet RÅ 1993 ref. 91 I framgår att koncernbidrag kan lämnas med 
avdragsrätt från ett svenskt företag till ett annat svenskt företag även om 
ett mellanliggande företag är utländskt. I rättsfallet ägde det svenska 
företaget A indirekt genom det helägda amerikanska bolaget B samtliga 
aktier i det svenska företaget C. På grund av icke-
diskrimineringsklausulen i skatteavtalet kunde koncernbidrag lämnas 
med avdragsrätt från A till C. 
I RÅ 1993 ref. 91 II godtogs inte att ett koncernbidrag lämnas då det 
bland de företag som berördes fanns såväl företag med hemvist i 
Tyskland som i Schweiz. Skatteavtalen med Tyskland och Schweiz 
innehåller vardera ett diskrimineringsförbud. Avdrag förutsatte enligt 
Regeringsrätten att diskrimineringsförbuden i de båda avtalen 
tillämpades samtidigt. Eftersom bestämmelserna i varje skatteavtal är 
avsedda att tillämpas enbart de avtalsslutande staterna emellan och inte 
gentemot en stat som inte är avtalspart fanns inte utrymme för en sådan 
tillämpning.
I en dom den 18 november 1999 i mål C-200/98, X AB och Y AB, 
REG 1999, s. I-8261, har EG-domstolen emellertid slagit fast att det 
strider mot artikel 43 i EG-fördraget om förbud mot inskränkningar i 
etableringsfriheten att tillämpa en ordning som innebär att ett 
koncernbidrag inte tillerkänns skatterättslig verkan när moderbolaget 
äger det mottagande bolaget tillsammans med två eller flera helägda 
utländska dotterbolag som har säte i olika medlemsstater. 
I avsnitt 4.2 har det redovisats att det kan vara oförenligt med 
etableringsfriheten i artikel 43 i EG-fördraget att inte behandla 
utländska företags fasta driftställen på samma sätt som inhemska företag 
(se EG-domstolens dom den 21 september 1999 i mål C-307/97, 
Compagnie de Saint-Gobain, REG 1999, s. I-6161). Reglerna om 
etableringsfrihet har även andra verkningar. Av EG-domstolens dom den 
16 juli 1998 i mål C-264/96, Imperial Chemical Industries plc (ICI) 
REG 1998, s. I-4695, framgår att det strider mot etableringsfriheten om 
en medlemsstat inte ger samma förmåner åt företag som ingår i en 
koncern med företag i en annan medlemsstat som de företag får som 
ingår i en koncern som består av företag i samma medlemsstat. Enligt 
EG-domstolen är det inte tillåtet att föreskriva att rätten till en 
skattelättnad för ett holdingbolag i en medlemsstat är beroende av om 
bolagets verksamhet huvudsakligen eller uteslutande består i att inneha 
aktier i dotterbolag som är etablerade i den egna medlemsstaten. 
I den utsträckning som våra nationella koncernbidragsregler behandlar 
företag olika om det i koncernen finns utländska företag som hör 
hemma i en annan medlemsstat i EES skall bestämmelserna inte 
tillämpas. Reglerna om koncernbidrag bör därför anpassas så att de 
överensstämmer med våra internationella åtaganden. Vid tillämpning av 
koncernbidragsreglerna bör med svenskt företag jämställas utländska 
bolag som hör hemma i en stat inom EES. Ett krav som naturligtvis bör 
upprätthållas för avdragsrätt för koncernbidrag är dock att både givaren 
och mottagaren av koncernbidraget är skattskyldiga för 
näringsverksamhet i Sverige. 
Även utlandsägda fasta driftställen i Sverige som ingår i en koncern 
där det också finns andra koncernföretag i Sverige bör kunna ge och ta 
emot koncernbidrag med skatterättslig verkan om övriga förutsättningar 
för koncernbidrag är uppfyllda. Sådana fasta driftställen i Sverige bör 
därför jämställas med svenska företag om de utländska företagen som 
bedriver verksamheten här motsvarar sådana svenska företag som kan 
vara moderföretag eller dotterföretag samt kravet på kvalificerat ägande 
enligt 35 kap. 2 § IL är uppfyllt. Vidare skall koncernbidraget tas upp 
som intäkt i en näringsverksamhet som beskattas i Sverige och 
näringsverksamheten som bedrivs här får inte vara undantagen från 
beskattning genom ett skatteavtal. 
Som tidigare nämnts har reglerna en stark koppling till reglerna om 
skattefri utdelning på näringsbetingade andelar. Utvidgningen bör därför 
begränsas till utländska bolag som hör hemma i en stat inom EES, jfr 
avsnitt 5.2. 
Ett koncernbidrag får enligt 35 kap. 3 § punkten 4 inte dras av om 
mottagaren är ett svenskt företag som på grund av ett skatteavtal har 
hemvist i en utländsk stat. Såsom Riksskatteverket anför bör svenska 
företag med hemvist i en stat inom EES behandlas på samma sätt som 
andra företag som hör hemma i en stat inom samarbetsområdet om 
företaget är skattskyldigt för näringsverksamhet i Sverige. Ett svenskt 
företag som på grund av ett skatteavtal har hemvist i en utländsk stat och 
bedriver näringsverksamhet i Sverige genom ett fast driftställe bör vid 
tillämpning av koncernbidragsreglerna därför jämställas med svenska 
företag. Detta bör dock inte gälla företag som enligt avtal har hemvist i 
en stat utanför EES. För dessa fall bör den nämnda bestämmelsen finnas 
kvar.
Förslaget föranleder ändringar i 35 kap. 3–5 §§ IL och att en ny 
paragraf, 2 a §, tas in i 35 kap. i IL. 
I 35 kap. 3–6 §§ IL anges under vilka förutsättningar och i vilka 
situationer koncernbidrag kan lämnas med avdragsrätt. Riksskatteverket 
anför att det kan uppstå oklarhet beträffande rekvisiten i 35 kap. 3 § för 
att koncernbidrag skall kunna ges med avdragsrätt. Enligt verket kan 
fråga uppkomma om rekvisiten tar sikte på det utländska bolaget i sig 
eller om de avser det fasta driftstället. Enligt förslaget till 35 kap. 2 a § 
jämställs det utländska bolaget med ett svenskt företag. Vad som sägs 
om givare och mottagare i 3 § tar sikte på det utländska bolaget om inte 
något annat framgår av en bestämmelse. Den nya föreslagna punkten 5 
tar däremot sikte på det fasta driftstället. I den anges att koncernbidraget 
skall hänföra sig till en näringsverksamhet som inte är undantagen från 
beskattning i Sverige enligt ett skatteavtal. 
Nedan redovisas vad förslaget innebär för de olika 
koncernbidragssituationerna under förutsättning att koncernbidraget hos 
mottagaren tas upp som intäkt i näringsverksamhet som beskattas i 
Sverige. 
Om två utländska bolag hör hemma i två olika länder varav ett är ett 
EES-land och det för båda länderna finns en icke-
diskriminieringsklausul i ett skatteavtal skall bolaget som hör hemma i 
EES-landet enligt förslaget behandlas som ett svenskt företag. Det 
innebär att i en sådan situation kommer bara ett avtal att tillämpas. 
Bidrag mellan moderföretag och helägt dotterföretag
Enligt 35 kap. 3 § IL kan bidrag lämnas mellan moderföretag och helägt 
dotterföretag. Som förutsättning gäller att varken givaren eller 
mottagaren är privatbostadsföretag, investmentföretag eller 
förvaltningsföretag. Båda parterna skall redovisa bidraget öppet i 
självdeklarationen vid samma års taxering. Dotterföretaget skall ha varit 
helägt under hela beskattningsåret eller från det att dotterföretaget 
påbörjade sin verksamhet. Mottagaren får inte ha skatterättsligt hemvist 
i en utländsk stat enligt ett skatteavtal. Om bidraget lämnas från dotter- 
till moderföretaget får utdelning från dotterföretaget under 
beskattningsåret inte vara skattepliktig för moderföretaget. 
 
Bidrag mellan moder- och dotterföretag
Som nämnts förutsätter förslaget att både givaren och mottagaren av 
koncernbidraget är skattskyldiga för näringsverksamhet här för att 
koncernbidrag skall kunna lämnas mellan dem med avdragsrätt. 
Koncernbidrag mellan moder- och dotterföretag kan således bara ges 
med skatterättslig verkan om båda företagen är skattskyldiga i Sverige 
för näringsverksamhet.
Om man bortser från utlandsägda fasta driftställen påverkar inte den 
föreslagna ändringen möjligheten att lämna koncernbidrag med 
avdragsrätt mellan moder- och dotterföretag. Utländska företag som inte 
har ett fast driftställe i Sverige är inte skattskyldiga för 
näringsverksamhet här. 
Om moderföretaget däremot är ett sådant utländskt bolag med fast 
driftställe i Sverige som hör hemma i ett land inom EES utvidgas 
möjligheten att lämna koncernbidrag med avdragsrätt. I sådana fall 
innebär förslaget att koncernbidrag kan lämnas mellan moderföretagets 
fasta driftställe och dotterföretag, se figur 1, på samma sätt som om 
moderföretaget är ett svenskt företag under förutsättning att 
dotterföretagen är svenska. (Med svenskt avses i figurerna i detta avsnitt 
ett svenskt företag, med utländskt ett utländskt företag och med utl. fast 
driftställe ett utlandsägt fast driftställe här.) 
Förslaget innebär att det till och med blir möjligt att lämna 
koncernbidrag mellan två utlandsägda fasta driftställen i Sverige om ett 
utländskt moderföretag och dess utlandsägda dotterbolag båda bedriver 
näringsverksamhet i Sverige vid fasta driftställen här.
Bidrag mellan helägda dotterföretag
Koncernbidrag kan enligt 35 kap. 4 § IL lämnas mellan helägda 
dotterföretag om 
– moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,
– utdelning från dotterföretaget som ger koncernbidraget inte skall tas 
upp som intäkt hos moderföretaget, eller
– utdelning från det dotterföretag som tar emot koncernbidraget skall 
tas upp hos moderföretaget. 
Vidare gäller samma förutsättningar som för bidrag mellan moder- 
och dotterföretag, nämligen att varken givare eller mottagare är 
privatbostadsföretag, investmentföretag eller förvaltningsföretag. Båda 
parterna skall redovisa bidraget öppet i självdeklarationen vid samma års 
taxering. Dotterföretagen skall ha varit helägda under hela 
beskattningsåret eller från det att dotterföretaget påbörjade 
verksamheten. Slutligen får inte mottagaren ha hemvist i en utländsk stat 
enligt ett skatteavtal.
 
Bidrag mellan systerföretag
Eftersom bidraget skall lämnas mellan systerföretagen bör det krävas 
att dotterföretagen är skattskyldiga för näringsverksamhet i Sverige. 
Detta ligger implicit i dagens lagtext som förutsätter att moderföretaget 
är svenskt. Som tidigare nämnts finns det inte skäl att ha kvar 
begränsningen till svenskt företag. I Sverige skattskyldiga systerföretag 
bör sinsemellan kunna ge koncernbidrag med avdragsrätt oavsett om 
moderföretaget är ett svenskt eller utländskt företag, se figur 2.
I förslaget till 35 kap. 2 a § IL jämställs utländska bolag som hör 
hemma i ett land inom EES med svenska bolag om givaren och 
mottagaren av koncernbidraget är skattskyldiga i Sverige. Förslaget 
innebär att systerföretagen kan lämna koncernbidrag mellan sig om 
moderföretaget är ett utländskt bolag och det motsvarar ett svenskt 
förvaltningsföretag eller investmentföretag. Koncernbidrag kan också 
lämnas om moderbolaget är ett annat utländskt bolag eftersom utdelning 
från ett svenskt dotterföretag inte tas upp som intäkt i sådan 
näringsverksamhet hos moderbolaget i Sverige. Ett utländskt företag 
som inte bedriver näringsverksamhet här är ju inte skattskyldigt i 
Sverige för inkomst av näringsverksamhet. 
I förslaget till 35 kap. 2 a § IL jämställs också utlandsägda fasta 
driftställen som bedriver skattepliktig verksamhet här med svenska 
företag om bolaget som bedriver verksamheten här är ett sådant 
utländskt bolag som hör hemma i en stat inom EES. Koncernbidrag med 
avdragsrätt kommer därför enligt förslaget att kunna lämnas mellan två 
helägda svenska dotterföretag till ett utländskt företag, se figur 2, och 
mellan ett utlandsägt fast driftställe och ett svenskt dotterföretag till ett 
utländskt bolag, se figur 3. 
  
Utlandsägt fast driftställe och ett utlandsägt svenskt dotterföretag
Bidrag mellan företag som kan fusioneras
Ett koncernbidrag kan enligt bestämmelserna i 35 kap. 5 § IL lämnas 
från ett svenskt moderföretag till ett annat svenskt aktiebolag än ett 
helägt dotterföretag om ägarförhållandena varit sådana under hela 
beskattningsåret att mottagaren genom fusioner kunnat gå upp i 
moderföretaget. En fusion skall anses kunna ske om moderföretaget 
äger mer än 90 procent av aktierna i ett dotterbolag. Samma 
förutsättningar gäller som för bidrag mellan moder- och dotterföretag, 
nämligen att varken givare eller mottagare är privatbostadsföretag, 
investmentföretag eller förvaltningsföretag. Båda parterna skall redovisa 
bidraget öppet i självdeklarationen vid samma års taxering. 
Dotterföretagen skall ha varit helägda under hela beskattningsåret eller 
från det att något av dotterföretagen påbörjade verksamheten. Slutligen 
får inte mottagaren ha hemvist i en utländsk stat enligt ett skatteavtal.
 
 
Bidrag mellan moderföretag och dotterdotteraktiebolag
Ett svenskt moderföretag bör kunna lämna koncernbidrag till ett 
svenskt dotterdotteraktiebolag även om dotterföretaget är ett utländskt 
företag. Såsom framgått kan bidrag redan i dag lämnas i dessa fall om 
det utländska företaget hör hemma i ett land med vilket Sverige ingått ett 
skatteavtal som innehåller en diskrimineringsklausul. EG-domstolens 
dom den 18 november 1999 i mål C-200/98 mellan X AB, Y AB och 
Riksskatteverket, REG 1999, s. I-8261, medför att rätten till avdrag för 
koncernbidrag inte får vara beroende av om samtliga företag som genom 
fusion skall kunna uppgå i moderföretaget är svenska företag. Däremot 
bör det kunna krävas att givaren och mottagaren är svenska skattesubjekt. 
Enligt förslaget jämställs ett utländskt företag med ett svenskt företag 
under förutsättning att både givaren och mottagaren av koncernbidraget 
beskattas för näringsverksamhet i Sverige. Avdrag får därför göras för 
koncernbidrag även om det mellanliggande dotterbolaget är utländskt.
Ett utländskt dotterdotterföretag kan i stället ha ett fast driftställe i 
Sverige, se figur 4. Koncernbidrag kommer att kunna lämnas från det 
svenska moderföretaget till det utlandsägda fasta driftstället genom de 
föreslagna lagändringarna. 
  
Bidrag från moderföretag till dotterdotterföretag 
Fusionsregeln kan också bli tillämplig om två helägda dotterföretag 
tillsammans äger ett dotterdotterföretag, se figur 5. Om det ena 
dotterföretaget eller båda är utländska bör koncernbidrag ändå kunna ges 
med avdragsrätt från moderföretaget till dotterdotterföretaget under 
förutsättning att moderföretaget och dotterdotterföretaget är svenska 
skattesubjekt. Fusionsregeln har med stöd av en diskrimineringsklausul i 
skatteavtal ansetts tillämplig i dessa fall (RÅ1993 ref. 91 I). 
Om avdrag för koncernbidrag emellertid förutsätter att två avtal skall 
tillämpas samtidigt får avdrag inte göras eftersom bestämmelserna i 
varje dubbelbeskattningsavtal är avsedda att tillämpas enbart de 
avtalsslutande länderna emellan och inte i förhållande till en stat som 
inte är avtalspart (RÅ 1993 ref. 91 II). 
EG-domstolen konstaterade i domen den 18 november 1999 i mål C-
200/98, mellan X AB, Y AB och Riksskatteverket, REG 1999, s, I-
8261, att det strider mot bestämmelserna i artikel 43 om 
etableringsfrihet i EG-fördraget att i lagstiftningen särbehandla olika 
typer av koncernbidrag på grundval av var dotterbolagen har sina säten. 
Fusionsregeln bör därför kunna tillämpas om koncernbidrag lämnas 
mellan ett företag som är skattskyldigt här och ett annat företag som 
också är skattskyldigt här om det ena företaget indirekt äger det andra 
företaget tillsammans med dotterföretag, oavsett om ett eller flera av 
mellanliggande dotterföretag har säte i annan stat inom EES, figur 6. De 
utländska dotterföretagen kommer enligt förslaget i 35 kap. 2 a § IL att 
jämställas med svenska företag om både givaren och mottagaren av 
koncernbidraget är skattskyldiga för näringsverksamhet i Sverige. 
 
 
Bidrag från A till D
Förslaget innebär vidare att koncernbidrag kan ges med avdragsrätt 
från ett moderföretag till ett utlandsägt fast driftställe i Sverige, se figur 
7.
  
Bidrag från A till D
Bidrag som kunnat förmedlas
Bestämmelsen i 35 kap. 6 § IL om att bidrag kan lämnas direkt mellan 
olika koncernföretag i stället för att "slussas" genom en kedja av företag 
infördes år 1979. Som förutsättning gäller att givaren hade kunnat med 
avdragsrätt enligt 35 kap. 3, 4 eller 5 § IL lämna koncernbidrag till ett 
annat företag och bidraget därefter med avdragsrätt, direkt eller indirekt, 
hade kunnat vidarebefordras till mottagaren. 
  
Koncernbidrag från D till B
Enligt förslagen kommer koncernbidrag att kunna lämnas trots att 
moderföretaget och det ena dotterföretaget är utländska bolag eftersom 
givaren och mottagaren är skattskyldiga här, se figur 8. Koncernbidrag 
mellan B och D kan också lämnas om B och/eller D i figuren är 
utlandsägda fasta driftställen i Sverige. 
 
 
Koncernbidrag mellan E och D
Motsvarande gäller om ett svenskt eller utländskt företag har 
utländska dotterföretag som bedriver verksamhet vid fasta driftställen i 
Sverige, se figur 9.
9.5	Kommissionärsförhållanden
Regeringens förslag: Bestämmelserna om kommissionärsföretag 
utvidgas så att de också omfattar utländska bolag som motsvarar 
svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar om de bedriver 
verksamhet i Sverige vid ett fast driftställe och det utländska bolaget 
hör hemma i en stat inom EES.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med 
regeringens förslag. Promemorieförslaget innebar dock att reglerna om 
kommissionärsförhållanden inte är tillämpliga på svenska företag som 
enligt skatteavtal skall anses ha hemvist i en utländsk stat. 
Remissinstanserna: Se vad Näringslivets Skattedelegation och 
Handelshögskolan i Stockholm anfört under rubriken Allmänt, avsnitt 
5.1.  
Bakgrunden till regeringens förslag
Med ett kommissionärsförhållande avses att ett företag 
(kommissionärsföretaget) bedriver verksamhet i eget namn men för ett 
annat företags (kommittentföretagets) räkning. Inkomsten hos 
kommissionärsföretaget redovisas hos kommittentföretaget som om det 
självt bedrivit verksamheten. Reglerna tillämpas bara på svenska företag.
Bestämmelser om kommissionärs- och kommittentföretag infördes 
år 1965 (SOU 1964:29, prop. 1965:126, bet. 1965:BevU43, SFS 
1965:573). De placerades då i 43 § 2 mom. KL. Regleringen innebar i 
huvudsak en kodifiering av praxis och uteslöt inte att beskattning kunde 
ske hos ett "huvudföretag" även om de i lagtexten angivna villkoren inte 
var uppfyllda.
År 1979 gjordes omfattande ändringar i bestämmelserna (SOU 
1977:86, prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57, SFS 1979:612). 
Bl.a. infördes som villkor att företagen har rätt till avdrag för 
koncernbidrag till varandra. Vidare skrevs bestämmelserna om med den 
utgångspunkten att de uttömmande skulle reglera frågan när inkomsterna 
får redovisas hos ett huvudföretag. Stora delar av bestämmelserna 
flyttades över till en ny punkt 2 av anvisningarna till 43 § KL.
När den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades år 1984 
flyttades bestämmelserna över till 2 § 2 mom. SIL (Ds Fi 1984:9, prop. 
1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1060–1061).
Vid 1990 års skattereform gjordes i huvudsak den ändringen att ordet 
rörelse byttes ut mot ordet verksamhet (SOU 1989:34, prop. 
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:651). Bestämmelserna 
om kommissionärsförhållanden finns i 36 kap. IL.
Skälen för regeringens förslag
Som framgått kan ett kommissionärsföretag bara vara ett svenskt 
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som bedriver verksamhet 
i eget namn för ett eller flera andra svenska aktiebolags eller svenska 
ekonomiska föreningars räkning. Om ett utländskt bolag har ett svenskt 
dotterföretag och det utländska bolaget dessutom bedriver verksamhet i 
Sverige vid ett fast driftställe här kan det utlandsägda svenska 
dotterföretaget exempelvis inte bedriva sin verksamhet i kommission 
genom det fasta driftstället i Sverige. Sannolikt är begränsningen till 
svenska företag oförenlig med etableringsfriheten enligt artikel 43 i 
EG-fördraget, jfr avsnitt 5.4 när det gäller rätten till avdrag för 
koncernbidrag. Bestämmelserna bör därför ändras så att även utländska 
fasta driftställen i Sverige omfattas av bestämmelserna. Som krav bör 
gälla att inkomsten från kommissionärsverksamheten som bedrivs här 
skall tas upp som intäkt i näringsverksamhet som beskattas i Sverige. 
Motsvarande bör gälla om ett svenskt företag enligt ett skatteavtal har 
hemvist i en utländsk stat om företaget beskattas för näringsverksamhet 
i Sverige.
Bestämmelserna om kommissionärsförhållanden gäller under 
förutsättning att kommissionärs- och kommittentföretaget har rätt till 
avdrag för koncernbidrag som de lämnar till varandra. Förslaget om 
ändring av koncernbidragsreglerna (jfr avsnitt 5.4) får alltså genomslag 
även för företag i kommissionärsförhållande. Beträffande regeringens 
inställning till remissinstansernas synpunkter på begränsningen till 
företag som hör hemma i en stat inom EES, se avsnitt 5.1. 
Förslaget föranleder att en ny paragraf, 36 kap. 2 a §, införs i IL.
9.6	Avdrag för egenavgifter
Regeringens förslag: Avdrag för beräknade egenavgifter för 
beskattningsåret skall få göras även för egenavgifter som belöper sig 
på inkomster i inkomstslaget näringsverksamhet som bedrivs 
utomlands.
Kravet på avsättning i räkenskaperna för att enskilda näringsidkare 
som är bokslutsföretag skall få göra avdrag för egenavgifter slopas.
Promemorians förslag: Det lämnades inte något förslag om avdrag 
för egenavgifter som avser näringsverksamhet som bedrivits utomlands. 
Frågan har beretts inom Finansdepartementet och synpunkter har under 
hand inhämtats från Riksskatteverket.
Redovisningskommitténs förslag: Överensstämmer med 
regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget 
att slopa avsättningskravet. Riksskatteverket anser att ett genomförande 
av förslaget skulle innebära förenklingar för såväl företagarna som 
skatteförvaltningen. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF 
anser däremot att enskilda näringsidkares skatter och avgifter egentligen 
borde redovisas i näringsverksamheten. Detta är dock inte förenligt med 
dagens regler. Eftersom näringsverksamhet inte beskattas självständigt 
fullt ut bör egenavgifterna inte heller kostnadsföras i 
näringsverksamheten. Svenska Revisorsamfundet SRS anser inte att 
skattereglerna bör ändras. Förbundet anser att skatter och egenavgifter 
borde hänföras till näringsverksamheten och inte till den privata sektorn. 
Avsättning för egenavgifter bör därför göras i redovisningen.
Bakgrunden till regeringens förslag
Vad som gäller för avdrag för egenavgifter och om återföring av sådana 
avdrag regleras numera i 16 kap. 29–31 §§ IL. Bestämmelserna skall 
även tillämpas på särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om 
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och allmän löneavgift 
enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift (2 kap. 26 § IL).
Själva avdragsbestämmelserna finns i 16 kap. 29 § IL. Enligt första 
stycket skall debiterade egenavgifter dras av till den del de avser 
näringsverksamheten. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande del av 
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Avdrag 
skall enligt andra stycket dessutom göras för ett belopp som sätts av 
för att täcka egenavgifterna för beskattningsåret. Avdraget skall 
återföras det följande beskattningsåret. Enligt tredje stycket får den som 
är skyldig att upprätta årsbokslut eller årsredovisning enligt 
bokföringslagen (1999:1078), BFL bara göra avdrag om en motsvarande 
avsättning görs i räkenskaperna.
Det är endast sådana näringsidkare som är s.k. bokslutsföretag som 
måste upprätta årsbokslut eller årsredovisning enligt BFL. Med företag 
förstås en fysisk eller juridisk person som är bokföringsskyldig enligt 
lagen (1 kap. 2 § första stycket 1 BFL). Ett företag är ett bokslutsföretag 
om den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till mer än tjugo 
prisbasbelopp (1 kap. 2 § första stycket 2 g BFL). En fysisk person 
anses dock inte som bokslutsföretag om han eller hon bedriver flera 
verksamheter och har skilda bokföringar och nettoomsättningen enligt 
varje enskild bokföring normalt inte uppgår till mer än tjugo 
prisbasbelopp (1 kap. 2 § andra stycket och 4 kap. 4 § BFL). Även 
enskilda näringsidkare som enligt gällande regler skall upprätta 
bokföringen enligt bestämmelserna i jordbruksbokföringslagen 
(1979:141) kommer fr.o.m. den 1 januari 2001 att i stället omfattas av 
bestämmelserna i BFL.
Enskilda näringsidkare, vars nettoomsättning inte uppgår till tjugo 
prisbasbelopp är inte bokslutsföretag och omfattas således inte av 
avsättningskravet i 16 kap. 29 § tredje stycket IL.
Hur avdraget enligt 16 kap. 29 § andra stycket IL beräknas framgår av 
30 §. Avdraget skall beräknas på ett underlag som motsvarar överskottet 
i näringsverksamheten före avdraget minskat med sjukpenning eller 
annan ersättning som avses i 15 kap. 8 § och inkomst som räknas som 
inkomst av anställning enligt 2 kap. 3–5, 15 och 16 §§ lagen (1998:674) 
om inkomstgrundad ålderspension. Avdraget får uppgå till högst 25 
procent av underlaget. För den som skall betala särskild löneskatt får 
dock avdraget uppgå till högst 20 procent. Avdrag skall göras bara för 
näringsverksamhet här i landet.
När det gäller svenska handelsbolag skall enligt 16 kap. 31 § IL 
avdraget för egenavgifter beräknas för varje delägare för sig och 
avsättningarna göras hos delägarna. Detta innebär att handelsbolagets 
nettoinkomst skall fördelas mellan delägarna och sedan får varje 
delägare göra avdrag för debiterade egenavgifter och avdrag för 
avsättning för egenavgifter med utgångspunkt i sin andel av bolagets 
nettoinkomst. Delägarnas rätt att göra avdrag påverkas inte av en 
eventuell avsättning för beräknade egenavgifter i handelsbolagets 
räkenskaper (prop. 1981/82:10 s. 63). Eftersom det är handelsbolaget 
och inte delägaren som har bokföringsskyldighet behöver aldrig 
delägaren göra avsättning i räkenskaperna för att få dra av egenavgifter.
År 1976 infördes ett system med schablonavdrag för egenavgifter 
(prop. 1975/76:178, bet. 1975/76:SkU68, SFS 1976:460). Avdraget 
fick då göras i inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet. En 
avstämning skedde senare mellan schablonavdraget och de faktiskt 
påförda avgifterna. Tidigare hade egenavgifter dragits av som allmänt 
avdrag i stället för som omkostnad i förvärvskällan. Vid beräkningen av 
avdraget fick hänsyn inte tas till rörelse som bedrivits utanför Sverige. 
Vad som gällde för delägare i handelsbolag förtydligades senare under 
året (prop. 1976/77:41, bet. 1976/77:SkU12, SFS 1976:1094).
Det nuvarande systemet med avdrag för egenavgifter har gällt sedan 
1981 (prop. 1981/82:10, bet. 1981/82:SkU9, SFS 1981:1150). 
Schablonavdraget ersattes då med en rätt till avdrag för belopp som sätts 
av för att täcka de på beskattningsåret belöpande egenavgifterna. 
Skyldigheten att göra avsättning i räkenskaperna för egenavgifterna 
infördes samtidigt med de övriga bestämmelserna. Departementschefen 
angav följande skäl för skyldigheten (prop. 1981/82:10 s. 52):
"Enligt min mening tillgodoses önskemålet om enkelhet i 
tillämpningen och kontrollen bäst om avdrag för egenavgifter, i likhet 
med vad som gäller för arbetsgivaravgifter, sker på grundval av den 
skattskyldiges bokföring. Kravet på att bokföringsskyldigheten skall 
fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisningssed 
innebär att den skattskyldige inför bokslutet bör göra en beräkning av 
de på beskattningsåret belöpande egenavgifterna och i bokslutet sätta 
av ett belopp för att täcka avgifterna. Det avsatta beloppet återförs till 
beskattning nästföljande beskattningsår och avräknas då mot de 
slutligt bestämda avgifterna."
Vid 1990 års skattereform flyttades bestämmelserna över till det nya 
inkomstslaget näringsverksamhet. Samtidigt bröts den del av 
egenavgifterna som inte till någon del grundade rätt till 
socialförsäkringsförmåner ut och fick benämningen särskild löneskatt. 
Reglerna om avdrag för egenavgifter gjordes tillämpliga även på den 
särskilda löneskatten.
År 1993 sänktes procentsatsen för schablonavdraget från 25 till 23 
procent på grund av att storleken på egenavgifterna sattes ned (prop. 
1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1343). Samtidigt gjordes 
ett tillägg om att den som betalade särskild löneskatt skulle göra avdrag 
med en lägre procentsats (15 procent). Tillägget gjordes i förtydligande 
syfte och innebar ingen ändring av gällande rätt (prop. 1992/93:131 s. 
65). När den allmänna löneavgiften infördes fr.o.m. 1996 års taxering 
för att finansiera medlemskapet i EU gjordes bestämmelserna om 
egenavgifter tillämpliga även på den avgiften. Samtidigt höjdes 
procentsatserna till 25 respektive 18 procent (prop. 1994/95:122, bet. 
1994/95:SkU16, SFS 1994:1921). Schablonavdraget för den särskilda 
löneskatten ändrades 1997 till 20 procent i samband med att själva 
skatten höjdes (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, SFS 1997:950).
Bestämmelserna om avdrag för egenavgifter fanns vid utgången av år 
1999 i punkt 19 av anvisningarna till 23 § i den upphävda 
kommunalskattelagen (1928:370), KL och, såvitt gällde återföring till 
beskattning, även i punkt 13 av anvisningarna till 22 § KL. Numera finns 
bestämmelserna alltså i 16 kap. 29–31 §§ IL.
År 1995 föreslog Riksskatteverket att skyldigheten att göra avsättning 
i räkenskaperna för egenavgifter skulle slopas av förenklingsskäl (RSV 
Rapport 1995:10, Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen, s. 119 
f.). Enligt verket kunde det uppstå problem om den skattemässiga och 
den bokföringsmässiga avsättningen inte stämde överens eller om det 
skedde en taxeringsändring. Eftersom få skattskyldiga gjorde 
avsättningen i bokföringen skulle förslaget innebära en anpassning till 
hur reglerna i praktiken hade tillämpats.
Även Redovisningskommittén föreslog 1996 i sitt slutbetänkande 
Översyn av redovisningslagstiftningen (SOU 1996:157) att kravet på 
avsättning i räkenskaperna skulle slopas, dock av andra skäl än 
Riksskatteverket. Starka skäl talade enligt kommitténs mening för att 
näringsidkarens egenavgifter är hänförliga till näringsidkarens 
privatekonomi. Avgifterna borde därför inte kostnadsföras i 
näringsverksamheten. Bakgrunden till kommitténs ställningstagande var 
i huvudsak följande. I redovisningen borde en klar åtskillnad göras 
mellan näringsverksamhetens ekonomi och näringsidkarens 
privatekonomi. Eftersom en enskild näringsverksamhet inte är ett 
särskilt skattesubjekt är det näringsidkaren själv som beskattas för 
näringsverksamhetens resultat. Både beträffande den löpande 
kostnadsredovisningen och beträffande eventuell skuldföring i bokslutet 
borde därför gälla att näringsidkarens inkomstskatt och egenavgifter inte 
skulle få bokföras i näringsverksamheten. Avdragsrätten vid taxeringen 
borde sakna betydelse vid redovisningen. Om näringsidkarens personliga 
skatter och avgifter betalades med medel från näringsverksamheten 
skulle detta bokföras som privata uttag. Kommitténs slutsats blev därför 
att avsättningskravet skulle slopas.
Skälen för regeringens förslag 
Avdrag för beskattningsårets egenavgifter
Avdrag för beräknade egenavgifter för beskattningsåret får enligt 16 kap. 
30 § tredje stycket IL göras bara för näringsverksamhet här i landet. 
Detta kan medföra problem. En näringsverksamhet kan bedrivas 
utomlands, t.ex. i ett annat EU-land, under sådana omständigheter att 
inkomsten skall beskattas i Sverige och näringsidkaren omfattas av 
svensk socialförsäkring. Avdrag för beskattningsårets egenavgifter får då 
inte göras på de inkomster som hänför sig till näringsverksamheten i 
utlandet. I en sådan situation får näringsidkaren löpande ligga ute med 
pengar tills avgiftsuttaget på varje års inkomster slutligt har reglerats.
Begränsningen av avdraget till att endast gälla avgifter på inkomster 
från näringsverksamhet från Sverige kan ses som ett etableringshinder 
enligt EG-rätten. Dessutom kan de som drabbas uppfatta det som en 
orättvisa som är svår att förklara. Avdrag bör således få göras även för 
egenavgifter som belöper sig på inkomster från utlandet. 
Förslaget föranleder ändring i 16 kap. 30 § IL.
Kravet på avsättning i räkenskaperna
Det finns goda skäl för att slopa kravet på avsättning i räkenskaperna för 
att avdrag för egenavgifterna skall få göras. En enskild firma är inte 
någon juridisk person och näringsidkaren är personligen ansvarig för den 
inkomstskatt och de egenavgifter som är hänförliga till verksamheten. 
Utgifter som inte hör till näringsverksamhet bör inte heller bokföras 
där.
Efter det att Redovisningskommittén lämnade sitt slutbetänkande har 
Bokföringsnämnden utfärdat en rekommendation om enskild 
näringsidkares bokföring (BFN R 11). Rekommendationen trädde i kraft 
den 1 januari 1999 och skall tillämpas senast i fråga om det 
räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999. 
Rekommendationen gäller i tillämpliga delar alla enskilda näringsidkare, 
både bokslutsföretag och sådana näringsidkare som inte är skyldiga att 
upprätta årsbokslut.
Av rekommendationen framgår bl.a. följande. Skatter som hör till 
näringsverksamheten skall bokföras i verksamheten. Näringsidkarens 
inkomstskatteskulder är privata skulder och skall inte bokföras i 
verksamheten. Om näringsidkarens privata skatter och avgifter betalas 
med verksamhetens medel skall betalningarna bokföras som 
näringsidkarens privata uttag. Skatter som hör till näringsverksamheten 
skall bokföras i verksamheten men näringsidkarens inkomstskatt skall 
inte bokföras som en kostnad i verksamheten.
Bokföringsnämndens rekommendation bekräftar ytterligare att 
näringsidkarens skatter och avgifter hör till den privata sfären och att de 
inte bör kostnadsföras i näringsverksamheten. Kravet i 16 kap. 29 § 
tredje stycket IL på att näringsidkaren skall ha gjort avsättning i 
bokslutet för att få dra av egenavgifterna är således inte förenligt med 
god redovisningssed. Kravet medför dessutom merarbete för de 
näringsidkare som är bokslutsföretag. Det skulle innebära en förenkling 
för dem att slippa göra avsättningen i räkenskaperna. Kravet på 
avsättning bör därför slopas. Förslaget medför en ändring i 16 kap. 29 § 
IL.
9.7	Gränsöverskridande omstruktureringar
Regeringens förslag: Ett uppskov med beskattningen av en 
realisationsvinst som uppkommit på grund av ett internationellt 
andelsbyte enligt den upphävda lagen (1994:1854) om 
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar 
inom EG får vid en efterföljande koncernintern andelsavyttring eller 
ett andelsbyte behandlas som kapitalvinst vid tillämpning av 
bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. och 
andelsbyten i 49 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). 
Har den skattskyldige fått uppskov behöver inte kapitalvinsten 
omedelbart tas upp som intäkt om det säljande eller avyttrade 
företaget efter en koncernintern andelsavyttring upplöses genom en 
fission. 
Promemorians förslag: Förslagen fanns inte med i promemorian. 
Frågorna har beretts inom Finansdepartementet och synpunkter har 
under hand inhämtats från Riksskatteverket. 
Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm föreslår att 
bestämmelsen i 25 kap. 7 § andra stycket IL utvidgas till att omfatta inte 
bara de fall ett skatteavtal tillämpats utan även EG-fördraget. 
Bestämmelsen anger att om den skattskyldige fått uppskov med 
beskattningen med tillämpning av ett diskrimineringsförbud i ett 
skatteavtal, avses med svensk koncern även utländska motsvarigheter.
Bakgrunden till regeringens förslag
Vid överlåtelse av näringsbetingade andelar inom koncerner har sedan 
länge uppskov erhållits med beskattningen av kapitalvinsten. 
Bestämmelserna fanns ursprungligen i 2 § 4 mom. den upphävda lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) och benämndes 
koncernregeln. Bestämmelserna innebar att någon skattepliktig vinst 
inte beräknades då näringsbetingade andelar överläts inom en koncern. 
När en andel såldes av det köpande företaget beräknades skattepliktig 
reavinst eller avdragsgill reaförlust som om det säljande och det 
köpande företaget utgjort en skattskyldig. Koncernregeln fick bara 
tillämpas om det köpande företaget skulle ha beskattats i Sverige om det 
omedelbart efter förvärvet sålt andelarna.
Uppskjuten beskattning kunde också komma ifråga om andelar 
avyttrades mot ersättning av andelar i det köpande företaget. 
Bestämmelserna infördes genom 1990 års skattereform och togs in i 27 
§ 4 mom. SIL, den s.k. strukturregeln. Bestämmelsen ersatte en äldre 
dispensregel vid omstrukturering.  
Som en konsekvens av medlemskapet i den Europeiska unionen (EU) 
införlivades vissa EG-direktiv i den nationella rätten. På 
företagsskatteområdet gällde det två direktiv, det s.k. fusionsdirektivet 
(90/434/EEG) och det s.k. moder-dotterbolagsdirektivet (90/435/EEG) 
som antogs den 23 juli 1990 av Europiska gemenskaperna råd (numera 
Europiska unionens råd). EG-direktiven riktar sig till de stater som är 
medlemmar i EU och förpliktar dem att i sina lagstiftningar införa 
regler som medför sådana rättsverkningar som åsyftas med direktiven. 
Syftet med direktiven är att möjliggöra gränsöverskridande 
omstruktureringar utan omedelbara inkomstskattekonsekvenser 
respektive underlätta gränsöverskridande dotterbolagsbildningar.
Fusionsdirektivet omfattar i huvudsak fyra olika förfaranden, nämligen 
internationella fusioner, fissioner, andelsbyten och 
verksamhetsöverlåtelser. Vart och ett av dessa förfaranden definieras i 
direktivet. I artikel 2 led a definieras fusion. En fusion innebär att ett 
eller flera bolags samtliga tillgångar och skulder överförs till ett annat 
bolag samtidigt som det eller de överlåtande bolagen upplöses utan 
likvidation. En fission innebär enligt led b att ett bolags tillgångar och 
skulder fördelas på två eller flera bolag samtidigt som det överlåtande 
bolaget upplöses utan likvidation. Ersättningen skall vid såväl fusion 
som fission utgöras av andelar med viss möjlighet till kontantersättning. 
I svensk civilrätt saknas dock bestämmelser om fission av svenska bolag. 
Vad som avses med en verksamhetsöverlåtelse framgår av led c. 
Därmed avses ett förfarande varigenom ett bolag, utan att upplösas, 
överlåter samtliga eller en eller flera av sina verksamhetsgrenar till ett 
annat bolag mot ersättning i aktier eller andelar i det bolag som tar emot 
de överförda tillgångarna. Slutligen definieras ett andelsbyte i led d. Ett 
andelsbyte innebär att ett bolag förvärvar andelar i ett annat bolag av 
andelsägare i det senare bolaget. Ersättningen skall utgöras av andelar i 
det övertagande bolaget. Som ersättning får också lämnas pengar 
motsvarande 10 % av det nominella värdet av de andelar som lämnas 
som ersättning. 
Bestämmelserna i våra inhemska omstruktureringsregler hade sådana 
begränsningar som inte var tillåtna enligt fusionsdirektivet. Genom 
lagstiftning år 1994 införlivades direktiven i svensk rätt. I lagen 
(1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande 
omstruktureringar inom EG (IGOL) infördes bestämmelser som innebar 
att vissa omstruktureringar kunde genomföras utan några omedelbara 
skattekonsekvenser. Det gällde internationella fusioner, fissioner, 
andelsbyten och verksamhetsöverlåtelser. En förutsättning var att två 
medlemsländer deltog i förfarandet. I fråga om andelsbyten gällde lagen 
om någon andelsägare är hemmahörande i Sverige och om det 
förvärvande bolaget är hemmahörande i annat land. Med anledning av 
moder- dotterbolagsdirektivet gjordes vissa justeringar i 7 § 8 mom. 
SIL. Lagstiftningen som infördes år 1994 var provisorisk och 
skattelättnaderna begränsades till vad direktiven krävde. Som skäl 
anfördes att Företagsskatteutredningen i sitt fortsatta arbete skulle se 
över de svenska interna reglerna för omstruktureringar. 
Bestämmelserna i IGOL innebar att gränsöverskridande 
omstruktureringar kunde ske utan omedelbara skattekonsekvenser. Vid 
fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser föreskrevs en 
kontinuitetsprincip innebärande att det eller de övertagande företagen 
inträdde i den tidigare ägarens skattemässiga situation. Vid 
internationella andelsbyten beräknades en reavinst men enligt 23 § 
IGOL beskattades bara kontantdelen omedelbart. Reavinsten i övrigt 
beskattades först när de mottagna andelarna avyttrades. Av 23 § framgick 
vidare att om de mottagna andelarna avyttrades genom nytt 
internationellt andelsbyte eller utslocknade på grund av en internationell 
fusion eller fission fördes uppskovet vidare till andelarna som mottogs 
vid det senare förfarandet. 
Företagsskatteutredningen har därefter sett över dessa frågor och 
kommit med ett förslag till ändrade regler för omstruktureringar av 
företag (SOU 1998:1). Förslagen gällde såväl svenska som 
gränsöverskridande omstruktureringar. Förslagen lades till grund för 
lagstiftning år 1998 varvid IGOL upphävdes. Den upphävda lagen skall 
dock enligt övergångsbestämmelserna i lagen (1998:1618) om 
upphävande av lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid 
gränsöverskridande omstruktureringar inom EG (upphävandelagen) gälla 
i fråga om 
– internationella fusioner och fissioner på förfaranden som 
genomförts före den 1 januari 1999, 
– internationella verksamhetsöverlåtelser på överlåtelser före den 1 
januari 1999, och
– internationella andelsbyten på förvärv före den 1 januari 1999. 
Några övergångsbestämmelser som tog sikte på efterföljande 
förfaranden infördes inte.  
Företagsskatteutredningens förslag innebar att generella regler skulle 
införas för såväl svenska som internationella omstruktureringar. 
Bestämmelser om andelsbyten togs in i lagen (1998:1601) om uppskov 
med beskattningen vid andelsbyten, och om koncerninterna 
andelsöverlåtelser i lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen 
vid andelsöverlåtelser inom koncerner. Bestämmelser om fusioner, 
fissioner och verksamhetsöverlåtelser togs in i lagen (1998:1603) om 
beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser. 
I samband med att IL infördes år 1999 upphävdes lagarna och 
bestämmelserna fördes över till 25, 37, 38 och 49 kap. IL.
Skälen till regeringens förslag
Upphävandelagen
I IGOL fanns bestämmelser som innebar att uppskovsbeloppet från ett 
andelsbyte kunde föras vidare vid efterföljande andelsbyten, fusioner 
eller fissioner, 23 § tredje stycket. Såsom övergångsbestämmelserna är 
utformade i upphävandelagen gäller inte dessa bestämmelser efter 
utgången av år 1998. Uppskovsbeloppet kan inte heller föras vidare till 
bestämmelserna i 25 kap. IL om koncerninterna andelsavyttringar eller 
till 49 kap. om andelsbyten eftersom IGOL var upphävd när IL infördes, 
jfr 1 kap. 4 § lagen (1999:1230) om ikraftträdande av 
inkomstskattelagen (1999:1229). Uppskovsbeloppet skall alltså tas upp 
som intäkt vid en efterföljande transaktion. En sådan ordning kan inte 
vara förenlig med fusionsdirektivet. En möjlighet bör därför införas för 
den skattskyldige att begära att realisationsvinsten som uppkommit 
genom det internationella andelsbytet behandlas som kapitalvinst vid 
tillämpning av bestämmelserna i 25 kap. 6–27 §§ IL om andelar som 
mottagits som ersättning vid ett internationellt andelsbyte avyttras 
genom en koncernintern andelsavyttring och det finns förutsättningar 
för uppskov med beskattningen av kapitalvinsten. Bestämmelserna i 25 
kap. 6–27 §§ bör också gälla om de mottagna andelarna utslocknar på 
grund av en efterföljande fusion eller fission. Om det i stället uppstår en 
kapitalförlust vid den efterföljande transaktionen men förutsättningarna 
för uppskov i övrigt är uppfyllda bör uppskovsbeloppet ändå kunna 
behandlas som en kapitalvinst vid tillämpning av nämnda bestämmelser 
om den skattskyldige begär det. 
Om de mottagna andelarna i stället avyttras genom ett sådant 
andelsbyte som avses i 49 kap. IL bör realisationsvinsten behandlas som 
kapitalvinst vid beräkning av uppskovsbeloppet enligt bestämmelserna i 
det nämnda kapitlet.
Förslaget föranleder ändring i upphävandelagen.
Koncerninterna andelsavyttringar och efterföljande fissioner
För att bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. IL 
skall bli tillämpliga krävs enligt 14 § att moderbolaget är ett sådant 
svenskt företag som anges där. Om den skattskyldige har fått uppskov 
med beskattningen av kapitalvinsten vid en koncernintern andelsavyttring 
skall kapitalvinsten enligt huvudregeln i 17 § tas upp som intäkt först när 
det inträffar en omständighet som medför att den avyttrade andelen inte 
längre existerar eller innehas av ett företag inom samma svenska 
koncern. Av 7 § andra stycket framgår att om den skattskyldige fått 
uppskov med beskattningen av kapitalvinsten med tillämpning av en 
bestämmelse i ett skatteavtal, avses med svensk koncern också utländska 
motsvarigheter. Handelshögskolan i Stockholm föreslår att 25 kap. 7 § 
andra stycket IL utvidgas till att omfatta inte bara de fall det är ett 
skatteavtal som tillämpats utan även EG-fördraget.
Såsom Handelshögskolan påpekat diskrimineras koncerner där 
moderbolaget är en utländsk juridisk person som inte hör hemma i en 
stat med vilket Sverige ingått ett skatteavtal eftersom moderbolaget 
enligt 14 § skall vara ett svenskt företag. Om moderbolaget är en 
utländsk juridisk person skall således kapitalvinsten vid den 
koncerninterna andelsavyttringen tas upp som intäkt omedelbart. 
I 49 kap. IL finns bestämmelser om andelsbyten, dvs. ersättningen för 
de avyttrade andelarna lämnas i form av andelar i det köpande företaget. 
Vid andelsbyten inom koncerner gäller dock reglerna om 
koncerninterna andelsavyttringar om förutsättningarna är uppfyllda för 
att tillämpa dessa bestämmelser, 49 kap. 5 § IL. Bestämmelserna som 
innebär omedelbar beskattning om moderbolaget är ett utländskt företag 
som hör hemma inom EU är i sådana fall inte förenliga med 
fusionsdirektivet. 
Om ersättningen inte utgörs av andelar omfattas regleringen inte av 
fusionsdirektivet. Det är ändå inte uteslutet att bestämmelserna står i 
strid med etableringsfriheten i artikel 43 i EG-fördraget. Mot denna 
bakgrund anser regeringen att bestämmelserna bör ändras så att svensk 
koncern även omfattar fall då moderbolaget i koncernen är ett utländskt 
bolag som hör hemma inom EES. Av 2 kap. 5 § IL framgår att med en 
svensk koncern avses en sådan grupp av företag eller andra näringsidkare 
som enligt någon svensk lag bildar en koncern. Avsikten med förslaget 
är att bestämmelserna bara skall gälla sådana koncerner som bildar en 
koncern enligt svensk lag, med det undantaget att moderföretaget kan 
höra hemma i en annat stat inom EES.
Regeringen har också uppmärksammat att det vid tillämpning av 
bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar saknas 
bestämmelser om efterföljande fissioner i vissa fall. Om det säljande 
företaget upphör att existera skall kapitalvinsten enligt huvudregeln i  
20 § första stycket tas upp som intäkt. Detta gäller dock inte om det 
säljande företaget genom en fusion går upp i ett företag som tillhör 
samma svenska koncern. Något undantag från huvudregeln finns inte om 
ett företag upphör att existera genom en fission. En internationell 
fission får enligt fusionsdirektivet inte leda till några omedelbara 
inkomstskattekonsekvenser. 
En bestämmelse som motsvarar den som gäller för fusioner saknar i 
detta fall praktisk betydelse för fissioner eftersom det inte finns några 
civilrättsliga interna regler om fissioner. Bestämmelser om fissioner 
har ändå generellt tagits in i IL för att lagstiftningen skall vara komplett. 
I vissa länder finns nämligen sådana civilrättsliga regler. Undantaget från 
omedelbar beskattning bör därför också gälla när det säljande företaget 
upphör att existera genom en fission. 
I 24 § finns bestämmelser om att kapitalvinsten inte skall tas upp om 
det avyttrade företaget går upp i ett annat företag genom en fusion och 
det övertagande företaget ingår i samma svenska koncern som det 
säljande företaget. Någon motsvarande bestämmelse finns inte om det 
avyttrade företaget i stället upphör att existera genom en fission och de 
övertagande företagen ingår i samma svenska koncern som det säljande 
företaget. Det finns inte något skäl att behandla fusioner och fissioner 
olika i dessa fall. Paragrafen bör därför kompletteras med en regel om 
fissioner. 
Förslagen föranleder ändringar i 25 kap. 14, 24 och 25 §§ och 49 kap. 
22 § IL samt fyra nya paragrafer, 5 kap. 12–15 §§, i lagen (1999:1230) 
om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229). 
9.8
9.9	Avdrag och avräkning för utländsk skatt
Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen (1986:468) om 
avräkning av utländsk skatt, AvrL, föreslås utvidgas till att omfatta 
även begränsat skattskyldiga fysiska och juridiska personer om de 
bedriver verksamhet här vid ett fast driftställe. 
Rätten till avdrag för utländsk allmän skatt föreslås gälla även för 
begränsat skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet i Sverige vid 
ett fast driftställe.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås ingen ändring i 
bestämmelserna om avdrag för utländsk skatt vid inkomsttaxeringen. 
Förslagen till ändringar i AvrL överensstämmer i huvudsak med 
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket, Hovrätten för Västra 
Sverige och Kammarrätten i Göteborg anför att ordet svenskt bör tas 
bort i bestämmelsen om garantiavräkning i 1 § tredje stycket AvrL i 
konsekvens med de ändringar som föreslås i 24 kap. 20 § IL. 
Riksskatteverket och Hovrätten för Västra Sverige föreslår med 
anledning av de utvidgade avräkningsmöjligheterna att en följdändring 
görs i 65 kap. 16 § IL om avdrag för utländsk skatt.
Bakgrunden till regeringens förslag
Före 1966 fanns ingen möjlighet att fullt ut undanröja dubbelbeskattning 
såvida det inte fanns ett skatteavtal mellan Sverige och den utländska 
staten. Den internationella dubbelbeskattningen kunde endast lindras 
genom att omkostnadsavdrag för utländska allmänna skatter i vissa fall 
medgavs. I rättspraxis finns i RÅ 1943 ref. 3 ett tidigt exempel på att 
sådant avdrag medgavs för en i utlandet erlagd definitiv källskatt. Andra 
rättsfall, såsom RÅ 1947 ref. 22, tolkades som att avdrag inte kunde 
medges för annan utländsk skatt än definitiv källskatt. En allmän 
möjlighet att dra av utländska allmänna skatter infördes i svensk lag först 
1951 (prop. 1951:171, bet. 1951:BevU45, SFS 1951:324). Denna 
avdragsrätt finns i dag i 16 kap. 19 § IL där det föreskrivs att allmän skatt 
till en utländsk stat skall dras av, om den har betalats av en obegränsat 
skattskyldig person på inkomster som anses ha sitt ursprung i den 
utländska staten.
År 1966 infördes i dåvarande 24–28 §§ SIL interna regler om 
avräkning av utländsk statlig skatt från svensk statlig inkomstskatt (prop. 
1966:127, bet. 1966:BevU54, SFS 1966:730). Reglerna utvidgades år 
1982 till att gälla även utländsk och svensk kommunalskatt. Samtidigt 
infördes den s.k. overall-principen – vid avräkningen beaktas samtliga 
utländska skatter och inkomster samtidigt – som blev tillämplig både vid 
avräkning enligt intern rätt och avräkning enligt skatteavtal. År 1986 
fördes de interna avräkningsreglerna över till en särskild lag, lagen 
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt (prop. 1985/86:131, bet. 
1985/86:SkU43). 
Av 1 § AvrL framgår att endast obegränsat skattskyldiga har rätt till 
avräkning.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelserna om avdrag och avräkning för utländsk skatt gäller bara 
sådana fysiska och juridiska personer som är obegränsat skattskyldiga i 
Sverige. Bestämmelserna innebär alltså att en utländsk fysisk eller 
juridisk person som bedriver verksamhet i Sverige från ett fast 
driftställe inte har rätt till avdrag eller avräkning om en inkomst även 
beskattas i en utländsk stat, såvida en sådan rätt inte följer av ett 
skatteavtal.
Såsom framgått av de föregående avsnitten är det inte förenligt med 
EG-fördragets bestämmelser om förbud mot inskränkningar i 
etableringsfriheten att vägra utländska företag som är etablerade i ett 
land inom EES samma förmåner vid beskattningen som inhemska 
företag får. 
Bestämmelsernas tillämpningsområde bör därför utvidgas till att 
omfatta begränsat skattskyldiga fysiska och juridiska personer som 
bedriver verksamhet här från ett fast driftställe. Såsom 
remissinstanserna anmärkt bör detta också gälla regeln om 
garantiavräkning i 1 § tredje stycket AvrL. 
I 2 § AvrL föreskrivs att rätt till avräkning enligt 1 § första stycket inte 
föreligger om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, den 
utländska skatten samt den utländska intäkten omfattas av 
dubbelbeskattningsavtal. Syftet med denna bestämmelse är att klarlägga 
att avräkning för en utländsk skatt inte medges i fall då den utländska 
inkomsten som skatten belöper sig på är undantagen från beskattning 
enligt ett skatteavtal (exempt). I det fall att den utländska inkomsten 
omfattas av ett skatteavtal och det i avtalet föreskrivs att 
dubbelbeskattning skall undanröjas genom avräkning av utländsk skatt 
(credit) saknar bestämmelsen betydelse för den skattskyldige. 
Resultatet blir i detta fall detsamma oavsett om avräkning sker med stöd 
av 1 § AvrL eller skatteavtal. Skälet för detta är att i båda fallen skall 4*
13 §§ AvrL tillämpas. 
När ett företag, som hör hemma i en stat med vilken Sverige ingått ett 
skatteavtal (hemviststat), innehar ett fast driftställe i Sverige, 
föreskriver detta avtal hur beskattningsrätten skall fördelas mellan 
Sverige och hemviststaten. Det är emellertid inte i första hand 
förhållandet mellan Sverige och hemviststaten som avses att regleras i 
förslaget till ändring av 2 § AvrL utan förhållandet till en tredje stat. Om 
en skatt på en utländsk inkomst som erlagts i en tredje stat belastar ett 
utländskt företags fasta driftställe i Sverige skall Sverige medge 
avräkning för denna skatt från svensk skatt på driftställets inkomst. I 
många fall torde avräkning kunna ske för skatt erlagd i en tredje stat med 
stöd av artikeln om förbud mot diskriminering i skatteavtalet mellan 
Sverige och hemviststaten. Med hänsyn till att denna artikel inte alltid är 
utformad på samma sätt i alla avtal och att tillämpningsområdet för 
sådana artiklar i skatteavtal inte alltid är entydigt finns skäl att göra ett 
förtydligande i 2 § AvrL. Detta förtydligande, som föreslås i ett nytt 
tredje stycke i 2 § AvrL, innebär att bara för att de svenska och utländska 
skatterna samt den utländska intäkten omfattas av skatteavtal skall rätten 
till avräkning enligt 1 § AvrL inte i någon situation gå förlorad.
Termer och uttryck som används i AvrL har normalt samma innebörd 
som motsvarande termer och uttryck i IL. Eftersom detta inte kommer 
till uttryck i lagtexten bör en bestämmelse med denna innebörd tas in i 
AvrL.
Förslagen föranleder ändringar dels i 1 och 2 §§ AvrL samt att det i 
lagen införs en ny paragraf, 2 a §, dels i 16 kap. 19 § och 65 kap. 16 § IL. 
 
10
11	Övriga frågor
11.1	En justering av reglerna om beräkning av skatteavdrag 
Regeringens förslag: Om en arbetstagare inte lämnar föreskrivna 
uppgifter får arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt den skattetabell 
som motsvarar skattesatsen för kommunal inkomstskatt för den ort 
där arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall 
betalas ut, ökat med 10 % av avdraget enligt skattetabellen.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1998/99:38 lade regeringen 
bl.a. fram förslag om hur avgifter till registrerade trossamfund kan tas in 
med statlig hjälp. Förslaget har antagits av riksdagen (bet. 
1998/99:SkU17, rskr. 1998/99:206, SFS 1999:316). Hittills har 
uppbördshjälp förekommit endast i fråga om avgift till Svenska kyrkan. I 
framtiden kommer sannolikt flera trossamfund att ansöka om och 
beviljas sådan uppbördshjälp.
I 8 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) föreskrivs nu att om en 
fysisk person inte fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 16 §, dvs. att lämna 
arbetsgivaren sådana uppgifter att arbetsgivaren vet hur stort 
skatteavdrag som skall göras, skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt 
skattetabellen för den ort där arbetsgivaren har sitt kontor eller där 
ersättningen i annat fall betalas ut, ökat med 10 % av avdraget enligt 
tabellen.
Olika tabeller kan gälla såväl för den ort där arbetsgivaren har sitt 
kontor som för den ort där ersättningen i annat fall betalas ut. Detta 
hänger samman med att det för varje ort finns en skattetabell för sådana 
skattskyldiga som tillhör Svenska kyrkan och en för övriga. Om fler 
trossamfund beviljas uppbördshjälp, kommer det att finns fler 
skattetabeller för arbetsgivaren att välja emellan.
Detta medför givetvis administrativa problem för arbetsgivarna när det 
gäller att välja skattetabell om en arbetstagare inte fullgör sin 
uppgiftsskyldighet enligt 5 kap. 16 § skattebetalningslagen. För att 
underlätta valet av skattetabell för arbetsgivarna bör det i en sådan 
situation vara tillåtet för arbetsgivaren att göra skatteavdrag enligt den 
skattetabell som motsvarar skattesatsen för kommunal inkomstskatt för 
den ort där arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall 
betalas ut, ökat med 10 % av avdraget enligt skattetabellen. Regeringen 
föreslår en sådan ordning.
Regeringens förslag föranleder en ändring i 8 kap. 6 § 
skattebetalningslagen.
11.2	Beskattning av vissa ersättningar vid utbildning och 
arbetslöshet
Regeringens förslag: Från och med 1 augusti 2000 har ett flertal 
ändringar genomförts beträffande vissa arbetsmarknadspolitiska 
författningar. Till följd härav föreslås att skattereglerna i 
inkomstskattelagen (1999:1229) och lagen (1999:1230) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) anpassas till den 
nya lagstiftningen. Reglerna bör träda i kraft den 1 januari 2001.
Skälen för regeringens förslag: Från och med den 1 augusti 2000 
gäller ett flertal nya och förändrade författningar inom 
arbetsmarknadspolitiken (prop. 1999/2000:98, bet. 1999/2000:AU07, 
rskr. 1999/2000:230). Ändringarna innebär i huvudsak att antalet 
arbetsmarknadspolitiska författningar minskas och att bestämmelserna 
blir färre, mer lättlästa och mer enhetliga. Till följd av detta bör även 
vissa följdändringar göras på inkomstbeskattningens område. De 
bestämmelser som berörs återfinns i 11 kap. 33, 35 och 36 §§ samt i 
12 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL). 
Lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program trädde i kraft 
den 1 augusti 2000 och ersatte bl.a. lagen (1997:1268) om kommuners 
ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år. Den skattefrihet som gäller 
för utvecklingsersättningar enligt den sist nämnda lagen (jfr 11 kap 33 § 
IL) bör därmed ändras till att avse utvecklingsersättningar som betalas ut 
enligt den nya lagen om arbetsmarknadspolitiska program. 
Enligt 11 kap. 35 § IL är särskilda bidrag till dem som deltar i 
yrkesinriktad rehabilitering och arbetsmarknadsutbildning skattefria. 
Det gäller också särskilda bidrag till dem som är likställda med sådana 
deltagare. Bestämmelserna infördes 1959 och gällde ursprungligen all 
ersättning men år 1973 infördes en begränsning till traktamenten och 
särskilda bidrag. Genom IL har i lagtexten numera förtydligats att de 
bidrag som avses är bl.a. bidrag till utgifter för nattlogi och resor. I 
begreppet arbetsmarknadsutbildning har fram till den 1 augusti 2000 
ingått de arbetsmarknadspolitiska insatserna arbetspraktik och 
datorteksverksamhet. Bestämmelsen i IL bör anpassas till de nya 
reglerna inom det arbetsmarknadspolitiska området. Någon förändring i 
sak är inte avsedd. Skattefriheten bör även fortsättningsvis vara 
begränsad till de nämnda slagen av kostnadsersättningar. Den bör också 
vara begränsad till att avse samma personkrets som idag, dvs. personer 
som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning 
eller annan utbildning inom ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt 
program, arbetspraktik eller datorteksverksamhet. Skattefriheten bör 
liksom för närvarande också gälla för särskilt stöd som betalas ut till 
ledsagare till deltagare i fråga om sådan verksamhet eller till elever med 
funktionshinder vid utbildning i grundskolan, gymnasieskolan eller 
motsvarande utbildning. 
I 11 kap. 36 § IL anges vilka ersättningar vid arbetslöshet som skall tas 
upp till beskattning. Under punkt 3 i paragrafen anges att ersättning i 
samband med generationsväxling är skattepliktig. Generationsväxling 
kan inte längre beslutas [förordningen (2000:632) om upphävande av 
förordningen (1997:1287) om generationsväxling på arbetsmarknaden]. 
Med hänsyn härtill bör punkten 3 upphävas. Enligt förordningen 
(1996:1100) om aktivitetsstöd lämnas från och med den 1 augusti 2000 
aktivitetsstöd till den som tar del av de arbetsmarknadspolitiska program 
som nämns i 4 § nämnda förordning. Dessa program är 
arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, stöd till start av 
näringsverksamhet, aktivitetsgaranti, vissa ungdomsinsatser och 
förberedande insatser samt – fr.o.m. den 1 januari 2001 – projekt med 
arbetsmarknadspolitisk inriktning. Eftersom de ersättningar som avses i 
nuvarande lydelse av 11 kap. 36 § punkt 2 och 4 IL fortsättningsvis 
kommer att betalas ut i form av aktivitetsstöd bör dessa sammanföras i 
en punkt.
11.3	Rättelser i inkomstskattelagen m.m.
Regeringens förslag: Några uppenbara fel och inkonsekvenser med 
anledning av införandet av inkomstskattelagen (1999:1229) skall 
rättas till.
Skälen för regeringens förslag: IL infördes år 1999 och trädde i 
kraft den 1 januari 2000. Lagen tillämpas första gången vid 2002 års 
taxering. I IL har de flesta inkomstskattelagar arbetats in, förutom den 
upphävda kommunalskattelagen (1928:370, KL) och den upphävda lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt, ytterligare 33 andra lagar. 
Vid överföringen av bestämmelserna i de upphävda lagarna till IL har 
några felaktigheter uppkommit. Det gäller uppenbara skrivfel såsom att 
hänvisningar gjorts till fel paragraf. Vidare har det uppmärksammats att 
det uppstått några inkonsekvenser beträffande terminologin och dylikt. I 
propositionen föreslås att felaktigheterna och inkonsekvenserna rättas 
till. Vilka ändringar som görs framgår av författningskommentarerna. 
Sveriges försäkringsförbund har i en skrivelse hemställt att 58 kap. 
17 § IL skall förtydligas på så sätt att det klargörs att en 
pensionsförsäkring kan överlåtas mellan arbetsgivare och anställd. I 58 
kap. 17 § föreskrivs att en pensionsförsäkring får överlåtas bara om en 
av tre förutsättningar är uppfyllda. En av dessa förutsättningar lyder ”till 
följd av ändring i anställningsförhållanden, förutsatt att försäkringen 
före eller efter överlåtelsen är en tjänstepensionsförsäkring”. I 
motsvarande bestämmelse i KL - punkt 1 trettonde stycket av 
anvisningarna till 31 § - fanns orden ”ändring av” inte med. 
Försäkringsförbundet menar att bestämmelsen genom detta tillägg i IL 
har fått en annan innebörd. När bestämmelsen infördes anfördes i 
förarbetena (prop. 1975/76:31 s. 123) att det bör vara möjligt för en 
anställd att överlåta en pensionsförsäkring till sin arbetsgivare, t.ex. när 
en egenföretagare tar anställning. Vidare anfördes att det bör vara 
möjligt att föra över äganderätten till en inte slutbetald 
tjänstepensionsförsäkring till anställd i samband med att anställningen 
upphör, varvid försäkringen skall likställas med pensionsförsäkring som 
inte har tagits i samband med tjänst. Denna fråga har nyligen prövats av 
Regeringsrätten (RÅ 2000 not. 76) som kom fram till att också 
bestämmelsen i KL hade den innebörden att det skulle vara fråga om 
ändrade anställningsförhållanden.
I propositionen 1999/2000:2 föreslogs följdändringar i ett stort antal 
lagar. Det har uppmärksammats att några ytterligare följdändringar 
måste göras i andra lagar. Det gäller lagen (1990:676) om skatt på ränta 
på skogskontomedel m.m., förmögenhetsskattelagen (1997:323) och 
skattebetalningslagen (1997:483). Förslagen till dessa ändringar 
kommenteras i författningskommentaren.
Förslag om upphävande lämnas slutligen ifråga om följande 
författningar som inte längre är tillämpliga:
1. förordningen (1967:44) om investeringsavgift för vissa 
byggnadsarbeten,
2. lagen (1992:846) om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) 
om arbetsmiljöavgift,
3. lagen (1992:1330) om tillfällig avvikelse från lagen 
(1989:484) om arbetsmiljöavgift, och
4. lagen (1995:659) om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) 
om arbetsmiljöavgift
12	Offentligfinansiella konsekvenser
Syftet med förslagen är att anpassa våra nationella regler till vad som 
följer dels av de skatteavtal som Sverige ingått med andra länder, dels av 
vårt medlemskap i EU. Av avsnitt 4.1 framgår att regler som begränsar 
vissa förmåner till svenska företag i praktiken ofta utvidgas till att gälla 
även utländska företag på grund av en klausul om diskrimineringsförbud 
i ett skatteavtal. 
Av avsnitt 4.2 framgår att EG-domstolen vid flera tillfällen ansett att 
medlemsstaters skattelagstiftning stått i strid med etableringsfriheten. 
EG-rätten skall inte bara beaktas fullt ut i medlemsstaternas nationella 
rätt, utan den skall också ges företräde framför nationella regler som 
står i strid med den. En nationell regel som strider mot 
gemenskapsrätten skall inte tillämpas. 
De föreslagna ändringarna får bara offentligfinansiella konsekvenser i 
de fall då en ickediskrimineringsklausul inte finns i ett skatteavtal eller 
om den inte är tillämplig i en viss situation. I den mån dagens regler 
diskriminerar utländska företag avhåller sig svenska företag normalt från 
att etablera koncerner med sådana strukturer. De offentligfinansiella 
effekterna av dessa regeländringar bedöms vara betydelselösa.
De ändringar som görs med anledning av de nya 
arbetsmarknadspolitiska reglerna samt ändringarna som görs i 
skattebetalningslagen (1997:483) har inte någon offentligfinansiell 
effekt.
13
14	Författningskommentar
14.1	Förslaget till lagen om ändring i inkomstskattelagen 
(1999:1229)
3 kap. 12 §
I andra stycket regleras att anställda ombord på utländska fartyg som 
huvudsakligen går i oceanfart under vissa förutsättningar inte är 
skattskyldiga för inkomst av anställningen. I tredje stycket definieras 
vad som avses med oceanfart. En sådan definition fanns inte med i 
motsvarande bestämmelse i den numera upphävda kommunalskattelagen 
(1928:370, KL), utan där hänvisades till fartygssäkerhetsförordningen 
(1988:594). När definitionen fördes in i inkomstskattelagen 
(1999:1229, IL) togs, av misstag, fart på vissa europeiska farvatten inte 
med i definitionen. Det görs därför ett tillägg här i tredje stycket. 
6 kap. 6 §
I andra stycket behandlas juridiska personer som förvaltar 
samfälligheter och som inte beskattas för inkomster i samfälligheten. 
Villkoret att den juridiska personen skall ha bildats enligt en författning 
eller på liknande sätt har av misstag fallit bort. Det tas därför in här.
6 kap. 12 §
I paragrafen föreskrivs att andra utländska juridiska personer än 
utländska bolag från sina inkomster skall dra av sådan del av inkomsterna 
som delägarna beskattas för enligt 13–16 §§. Bestämmelserna i 13–16 
§§ reglerar vad delägarna är skattskyldiga för. Bestämmelsen här i 12 § 
ändras därför på det sättet att den utländska juridiska personen inte är 
skattskyldig för den del av inkomsterna enligt 11 § som delägarna är 
skattskyldiga för enligt 13–16 §§. Det är fråga om en redaktionell 
ändring.
7 kap. 17 §
I paragrafen finns den s.k. katalogen med juridiska personer som bara är 
skattskyldiga för inkomst på grund av innehav av fastighet. I den första 
strecksatsen räknas Aktiebolaget Svenska Spel upp. I motsvarande 
bestämmelse i SIL räknades inte Aktiebolaget Svenska Spel upp utan i 
stället stod det ”de bolag som avses i 1 § tredje stycket 5 lagen 
(1991:1482) om lotteriskatt”. I det lagrummet står numera ”sådant 
lotteri och sådant spel enligt kasinolagen (1999:355) som har anordnats 
av företag som i sin helhet, direkt eller indirekt, ägs av staten” (se 1 § 
fjärde stycket 5). Ändringen i lotterilagen gjordes år 1999 med 
ikraftträdande den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:80, bet. 1998/99:KrU11, 
SFS 1999:357). Skälet till ändringen var att det bildats ett nytt bolag - 
Casino Cosmopol AB - som skall bedriva kasinoverksamhet. Genom att 
det fanns en hänvisning till lotterilagen från SIL kom Casino Cosmopol 
AB att tillhöra den grupp av juridiska personer som är skattskyldiga bara 
för innehav av fastighet. Det gjordes emellertid, av misstag, inte något 
tillägg för detta företag i IL. 
Det är lämpligast att föreskriva att de som skall omfattas är helägda 
dotterbolag till Aktiebolaget Svenska Spel. Det har två fördelar. För det 
första begränsas kretsen till sådana företag som bara bedriver 
spelverksamhet. Om något företag också skulle bedriva annan 
verksamhet, t.ex. restaurangverksamhet, omfattas det inte av undantaget 
från skattskyldighet. Vidare ger det Aktiebolaget Svenska Spel en 
möjlighet att strukturera sin koncern på lämpligast möjliga sätt, dvs. 
koncernstrukturer låses inte fast av denna bestämmelse.
10 kap. 3 §
I punkten 5 om avskattning av pensionssparkonto har den felaktiga 
hänvisningen till 59 kap. 33 § rättats till 58 kap. 33 §.
10 kap. 11 § och 11 kap. 16 § 
I 10 kap. 11 § andra stycket föreskrivs att personaloptioner skall 
avskattas om den skattskyldige upphör att vara obegränsat skattskyldig. 
Av 3 kap. 3 § framgår att med obegränsat skattskyldig avses den som är 
bosatt i Sverige, stadigvarande vistas i Sverige och den som har väsentlig 
anknytning till Sverige och tidigare har varit bosatt här. 
I motsvarande bestämmelse i KL föreskrevs att avskattning skulle ske 
om den skattskyldige upphörde att ha sitt egentliga bo och hemvist i 
Sverige eller att stadigvarande vistas här. Enligt bestämmelsen i KL 
skulle avskattning således ske oberoende av om den skattskyldige hade 
väsentlig anknytning till Sverige och tidigare har varit bosatt här. 
Någon avsikt att ändra bestämmelsen när den togs in i IL fanns inte. 
Orden obegränsat skattskyldig har därför bytts ut mot bosatt eller 
stadigvarande vistas här. Av samma skäl har motsvarande ändring 
gjorts i 11 kap. 16 §.
I 10 kap. 11 § finns bestämmelser om beskattningstidpunkten. 
Bestämmelsen i andra stycket sista meningen är inte en sådan 
bestämmelse utan en skattepliktsbestämmelse. Bestämmelsen har därför 
flyttats till ett nytt andra stycke i 11 kap. 16 §.
11 kap. 26 §
Terminologin anpassas till förslagen i övrigt i propositionen. Uttrycket 
inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
länderna byts ut mot inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 
Det senare begreppet omfattar EU:s medlemsländer samt de till EFTA 
anslutna staterna Island, Liechtenstein och Norge. Bestämmelsen gäller 
bara när resor företas mellan två platser inom EES. Om resan företagits 
till eller från någon plats som inte är belägen inom detta område är 
förmånen eller ersättningen i sin helhet skattepliktig.
11 kap. 33 §
Ändringen föranleds av att lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för 
ungdomar mellan 20 och 24 år upphävts. De s.k. utvecklings-
ersättningarna som regleras i den upphävda lagen motsvaras numera av 
utvecklingsersättningar som betalas ut enligt lagen (2000:625) om 
arbetsmarknadspolitiska program.
11 kap. 35 §
Ändringen innebär att termen ”särskilda bidrag” ersätts med ”särskilt 
stöd” och ”yrkesinriktad” med ”arbetslivsinriktad”. Eftersom begreppet 
arbetsmarknadsutbildning [jfr 11 § förordningen (2000:634) om 
arbetsmarknadspolitiska program] numera har renodlats till att endast 
avse utbildning, ändras bestämmelsen så att den omfattar särskilt stöd 
till deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning inom 
ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt program. Bestämmelsen 
kompletteras också med programmen arbetspraktik och 
datorteksverksamhet. 
Av andra stycket framgår att särskilt stöd som betalas ut till ledsagare 
till deltagare i sådan verksamhet omfattas av samma skattefrihet. 
Detsamma gäller om det särskilda stödet betalas till elever med 
funktionshinder vid utbildning i grundskolan, gymnasieskolan eller 
motsvarande utbildning. Detta innebär inte någon förändring i sak. 
11 kap. 36 §
Ändringen i punkt 2 är en följd av att de ersättningar som regleras i 
nuvarande punkt 2 och 4, fortsättningsvis kommer att betalas ut i form av 
aktivitetsstöd. Detta innebär även att ersättning vid s.k. aktivitetsgaranti, 
som infördes som ett arbetsmarknadspolitiskt program den 1 augusti 
2000 skall tas upp i inkomstslaget tjänst.
Punkt 3 har slopats till följd av att åtgärden generationsväxling har 
upphört fr.o.m. den 1 augusti 2000. 
12 kap. 3 §
Regleringen i paragrafen ger uttryck för principen att de utgifter som 
bidrag enligt bl.a. 11 kap. 35 § skall täcka inte får dras av. Ändringen 
innebär inte någon förändring i sak, utan är en komplettering till följd av 
att begreppet ”särskilda bidrag” i 11 kap. 35 § första stycket bytts ut mot 
”särskilt stöd”.
12 kap. 21 § 
För dem som arbetar tillfälligt utanför bostadsorten, oavsett om arbetet 
utförs inom ramen för en tjänsteresa eller på annat sätt, får avdrag göras 
för logiavgifter enligt bestämmelserna i 13 §. Utformningen av första 
stycket har ändrats i enlighet härmed.
12 kap. 24 och 25 §§ 
Ändringarna som är redaktionella motsvarar dem som görs i 11 kap. 
26 §.
Bestämmelserna gäller bara när resor företas mellan två platser inom 
EES. Om resan företagits till eller från någon plats som inte är belägen 
inom detta område får utgiften för resan inte till någon del dras av. 
12 kap. 35 §
När IL infördes utvidgades rätten att dra av avgifter till en utländsk 
arbetslöshetskassa till att gälla även i inkomstslaget näringsverksamhet. 
I 16 kap. 33 § hänvisas till bestämmelserna som gäller i inkomstslaget 
tjänst i 12 kap. 35 §. Av andra stycket framgår att avdrag bara får göras 
om inkomsten av arbetet i den utländska staten skall tas upp i 
inkomstslaget tjänst under beskattningsåret och utgiften inte skall dras 
av enligt 62 kap. 6 §. För att förtydliga att bestämmelsen också skall 
tillämpas i näringsverksamhet har orden i inkomstslaget tjänst bytts ut 
mot som intäkt.
16 kap. 19 §
Förslaget innebär att en begränsat skattskyldig har rätt till avdrag för 
utländsk skatt om förutsättningarna för avräkning inte är uppfyllda. 
Avdrag får bara göras för utländsk skatt som betalas på inkomster som 
beskattas i Sverige.
16 kap. 29 §
Tredje stycket slopas. Ändringen innebär att enskilda näringsidkare som 
är bokslutsföretag inte längre behöver göra avsättning i räkenskaperna 
för att få dra av egenavgifter som belöper sig på beskattningsåret. 
I andra stycket behålls dock uttrycket sätts av. I inkomstskattelagen 
(1999:1229, IL) används uttrycket i en mer allmän bemärkelse för att 
koppla samman avdraget med den skattemässiga reserveringen, se prop. 
1999/2000:2, del 2 s. 375. Förslaget motiveras också i avsnitt 5.6.
16 kap. 30 §
Tredje stycket slopas, vilket innebär att avdrag för beräknade 
egenavgifter för beskattningsåret även får göras för egenavgifter som 
belöper sig på inkomster i en näringsverksamhet som bedrivs utomlands. 
17 kap. 6 §
I rubriken före och i paragrafen görs några redaktionella ändringar för 
att bestämmelserna om Lex Asea skall vara enhetligt utformade i IL. 
Bestämmelserna anpassas till 48 kap. 8 § IL som gäller om de mottagna 
andelarna skall kapitalvinstbeskattas. 
17 kap. 7 § 
En anpassning görs till motsvarande bestämmelse som gäller om 
aktierna kapitalvinstbeskattas, 48 kap. 9 § IL. Det är fråga om 
redaktionella ändringar i lagtexten samt införande av en ny rubrik före 
paragrafen.
18 kap. 11 §
Paragrafen har utformats på samma sätt som motsvarande paragraf i 
fråga om byggnader i 19 kap. 14 §. Paragrafen inleds med orden om den 
skattskyldige i stället för om en skattskyldig. 
18 kap. 20 §
Paragrafen har korrigerats så att den överensstämmer med 
bestämmelserna i den nya bokföringslagen (1999:1078). De företag 
som enligt den upphävda bokföringslagen (1974:125) skulle upprätta 
årsbokslut skall enligt den nya bokföringslagen upprätta årsredovisning 
eller årsbokslut. 
21 kap. 9 §
Bestämmelserna om rationaliseringsförvärv i 10 § gäller inte heller om 
ett dödsbo förvärvar fastigheter efter dödsfallet. I andra stycket har ett 
förtydligande tillägg gjorts. Det anges att i sådana fall tillämpas 
bestämmelserna i 7 § i stället för första stycket och 10 §.
22 kap 10 § 
I andra stycket har en felaktig hänvisning rättats.
23 kap. 14 §
I 2 § 6 mom. den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 
reglerades att livförsäkringsföretag inte var skattskyldiga för vissa 
inkomster. Eftersom dessa företag inte var skattskyldiga kunde de inte 
heller vara förvärvare vid tillämpning av bestämmelserna i den upphävda 
lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris i 
fråga om tillgångar som ingick i verksamhet som de inte var 
skattskyldiga för. Enligt 19 § den nämnda lagen skulle förvärvaren 
omedelbart efter förvärvet vara skattskyldig för inkomst av 
näringsverksamhet i vilken tillgången ingick. 
Vid tillämpning av bestämmelserna i IL är livförsäkringsföretagen i 
och för sig skattskyldiga för verksamheten. I stället anges i 39 kap. 3 § 
en begränsning för livförsäkringsföretagen i skyldigheten att ta upp vissa 
inkomster och premier liksom en motsvarande avdragsbegränsning. I 
39 kap. 4 § finns undantag från denna regel. Undantaget gäller inte till 
den del inkomsterna, premierna och utgifterna hänför sig till 
försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som 
grupplivförsäkringar eller sådana sjuk- och olycksfallsförsäkringar som 
avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b 
och 4 försäkringsrörelselagen (1982:713). Till den del inkomsterna är 
skattepliktiga skall de beskattas enligt reglerna som gäller för 
skadeförsäkringsföretag. 
Vid tillämpning av reglerna om underprisöverlåtelser i 23 kap. skall i 
enlighet med vad som gällde innan IL infördes ett livförsäkringsföretag 
inte kunna vara förvärvare i fråga om tillgångar som ingår i sådan 
verksamhet som inte skall beskattas enligt IL. Eftersom dessa företag 
inte beskattas för sådana inkomster blir reglerna om uttagsbeskattning 
inte tillämpliga på dem. Reglerna om underprisöverlåtelser som innebär 
undantag från uttagsbeskattning har ingen funktion att fylla i nu aktuella 
fall. 
Vid tillämpning av reglerna om underprisöverlåtelser får alltså 
livförsäkringsföretag bara vara förvärvare i fråga om tillgångar som ingår 
i sådan verksamhet som enligt 39 kap. 4 § skall beskattas enligt reglerna 
för skadeförsäkringsföretag. 
23 kap. 26 §
Ändringen i första stycket har gjorts för att markera att det bara är den 
överlåtande delägaren som är undantagen från villkoret i första 
meningen.
I andra stycket har, när bestämmelserna fördes över till IL, orden 
med underskott av misstag fallit bort. 
23 kap. 28 §
Bestämmelserna i 28 § gäller inte för delägare i svenska handelsbolag. 
Motsvarande bestämmelse för delägare i handelsbolag finns i 26 §. 
Orden respektive varje delägare i andra stycket har därför tagits bort.
24 kap. 15 och 20 §§
I 15 § anges vilka företag som skattefritt kan ta emot utdelning på 
näringsbetingade andelar. Det nya andra stycket innebär att utlandsägda 
fasta driftställen kan ta emot utdelning skattefritt om det utländska 
bolaget som bedriver verksamheten här har hemvist inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet (EES). 
Det är bara utländska juridiska personer med fast driftställe i Sverige 
som kan bli föremål för beskattning här. Bestämmelsen blir därför bara 
tillämplig på sådana driftställen som är belägna här även om 
bestämmelsen inte uttryckligen har begränsats till dessa. Utdelning som 
tas emot av ett utlandsägt fast driftställe som inte är beläget i Sverige 
beskattas inte här. 
Motsvarande utvidgning föreslås i 20 § när det gäller möjligheten att 
ta emot skattefri utdelning på andelar i utländska juridiska personer. 
Detta åstadkoms genom att ordet svensk i första meningen slopas. Att 
bestämmelsen bara gäller svenska företag och utländska fasta 
driftställen i Sverige följer av kravet i punkten 1 att utdelningen enligt 
12–19 §§ skulle ha varit skattefri om den utdelande juridiska personen 
hade varit svensk. Av det nya andra stycket i 15 § framgår att utländska 
bolag som motsvarar ett sådant företag som anges i punkterna 1–4 skall 
behandlas som ett svenskt företag.
Eftersom det krävs att den utländska juridiska personen är ett 
utländskt bolag, även i det fall då den utländska juridiska personen hör 
hemma i ett land inom EES, måste inkomstbeskattningen av den 
utländska juridiska personen vara likartad med svensk 
inkomstbeskattning av aktiebolag, se 6 kap. 9 § IL. Kravet på likartad 
beskattning gäller dock inte om den utländska juridiska personen hör 
hemma och är skattskyldigt i ett avtalsland som räknas upp i 6 kap. 10 § 
och personen omfattas av avtalets begränsning av beskattningsrätten.
Motiven för ändringarna finns i avsnitt 5.2.
25 kap. 11 §
I andra stycket har en felskrivning rättats.
25 kap. 14 § 
I den nya punkten, 5, jämställs utländska bolag som hör hemma inom 
EES med svenska företag om de motsvarar sådana svenska företag som 
anges i första stycket. Förslaget innebär att vid tillämpning av reglerna 
om koncerninterna andelsavyttringar avses med svensk koncern även 
koncerner där moderbolaget är ett sådant utländskt bolag. 
25 kap. 20, 23 och 24 §§
Ändringen i 20 § innebär att kapitalvinsten inte behöver tas upp om det 
säljande företaget upphör att existera genom en fission. Som 
förutsättning gäller att de övertagande företagen ingår i samma svenska 
koncern som det säljande företaget. Ändringen i 14 § innebär att 
bestämmelsen blir tillämplig även i de fall de övertagande företagen har 
ett moderbolag som hör hemma i en stat inom EES. Motsvarande skall 
genom ändringen i 24 § gälla om det avyttrade företaget upphör att 
existera genom en fission. Som en konsekvens har också rubriken 
närmast före 24 § justerats.
När det säljande företaget upphör att existera genom en fission skall 
kapitalvinsten, för vilket det säljande företaget fått uppskov, fördelas på 
de övertagande företagen med beaktande av hur stor del dessa företag 
har haft av kapitalet i det bolag som fissionerats. Upphör det avyttrade 
företaget att existera genom en fission skall i stället kapitalvinsten på de 
faktiskt avyttrade andelarna fördelas enligt samma metod. I 
lagrådsremissen föreslogs att fördelning skulle ske utifrån de 
skattemässiga värdena på tillgångarna som överförs till de övertagande 
företagen. Eftersom bestämmelserna har betydelse för utländska företag 
är det lämpligare att fördelningen sker utifrån det kapital som förs över 
till respektive företag.
Ändringen i 23 § är en konsekvens av att utländska bolag i vissa fall 
skall behandlas som svenska aktiebolag.
25 kap. 25 § 
Ändringarna är en konsekvens av att kapitalvinsten inte omedelbart skall 
tas upp till beskattning vid en fission. 
26 kap. 13 §
I 26 kap. finns bestämmelser om att gjorda värdeminskningsavdrag m.m. 
skall återföras när en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt avyttras 
eller blir privatbostadsfastighet respektive privatbostadsrätt. Här i 13 § 
regleras den situationen att en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt 
som är lagertillgång övergår till en ny ägare genom vissa benefika 
förvärv och i samband därmed blir privatbostadsfastighet respektive 
privatbostadsrätt.
Det finns liknande regler i 9 och 11 §§ i fråga om kapitaltillgångar. De 
bestämmelserna ändrades efter ett förslag från Lagrådet (se prop. 
1999/2000:2 del 2 s. 341 och del 3 s. 427 f.) så att lagtexten 
överensstämmer med lydelsen enligt motsvarande bestämmelse i KL, 
dvs. punkt 5 åttonde stycket av anvisningarna till 22 §. Ändringen bestod 
i att det skrevs in att återföring skall ske inte bara om 
fastigheten/bostadsrätten blir privatbostadsfastighet/privatbostadsrätt 
utan också om den kan antas komma att bli 
privatbostadsfastighet/privatbostadsrätt.
Någon motsvarande ändring gjordes inte här i 13 § för lagertillgångar. 
Det finns emellertid inte någon anledning till att ha olika regler för 
kapitaltillgångar och lagertillgångar och det fanns inte heller någon 
skillnad i reglerna i KL (se punkt 5 åttonde stycket av anvisningarna till 
22 § KL). Därför kompletteras denna paragraf med orden ”eller kan 
antas komma att bli”.
26 kap. 15 §
I denna paragraf finns hänvisningar till olika bestämmelser med regler 
om att värdeminskningsavdrag m.m. inte skall återföras. I den tredje 
strecksatsen hänvisas till bestämmelserna om fusioner och fissioner i 
38 kap. 12 §. Den paragrafen är emellertid begränsad till kvalificerade 
fusioner och fissioner. Därför har ordet kvalificerade lagts till här i 15 
§.
27 kap. 17 § 
I andra stycket har en felskrivning rättats.
31 kap. 25 a §
I 31 kap. 25 § finns bestämmelser om att skattemyndigheten kan medge 
att ersättningsfonder får tas över av ett annat företag. 
Den nya paragrafen är en konsekvens av att motsvarande tillägg gjorts 
i 35 kap. 2 a § och innebär att ett utländskt bolag, om det hör hemma i en 
stat inom EES, jämställs med ett svenskt företag. Som förutsättning 
gäller dels att det utländska bolaget är skattskyldigt i Sverige för den 
näringsverksamhet som fonden förs över till, dels att verksamheten inte 
är undantagen från beskattning i Sverige genom ett skatteavtal. 
Som ett svenskt företag skall också anses ett sådant svenskt företag 
som på grund av ett skatteavtal har hemvist i en stat inom EES om 
företaget bedriver näringsverksamhet här genom ett fast driftställe och 
fonden förs över till näringsverksamhet som beskattas här.
35 kap. 2 a §
I paragrafen som är ny införs en bestämmelse som likställer utländska 
bolag med svenska företag om det utländska bolaget hör hemma i en stat 
inom EES. Som förutsättningar gäller att både givaren och mottagaren av 
koncernbidraget beskattas i Sverige för näringsverksamhet och att 
koncernbidraget tas upp som intäkt i sådan näringsverksamhet. Av sista 
meningen framgår att som ett svenskt företag skall också behandlas ett 
sådant svenskt företag som på grund av ett skatteavtal har hemvist i en 
utländsk stat inom EES och det utländska företaget bedriver 
näringsverksamhet i Sverige genom ett fast driftställe och 
koncernbidraget hänför sig till sådan näringsverksamhet. 
Ändringarna motiveras också i avsnitt 5.4.
35 kap. 3 §
Här anges vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att 
koncernbidrag skall kunna ges med avdragsrätt mellan två företag. En av 
förutsättningarna är enligt punkt 4 att mottagaren inte enligt ett 
skatteavtal får ha hemvist i en utländsk stat. Ett tillägg görs som undantar 
fasta driftställen till svenska bolag som enligt ett skatteavtal har hemvist 
i en stat inom EES.
I den nya punkten 5 anges att näringsverksamheten som 
koncernbidraget hänför sig till inte får vara undantagen från beskattning i 
Sverige genom ett skatteavtal. I 6 § 1 mom. a) den upphävda lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) användes uttrycket hänför sig 
till fastighet eller fast driftställe här i riket. Uttrycket 
näringsverksamheten som koncernbidraget hänför sig till har 
formulerats med nämnda bestämmelse i SIL som förebild. 
35 kap. 4 och 5 §§
Ändringarna är konsekvensändringar.
36 kap. 2 a §
Vid tillämpning av bestämmelserna om kommissionärsförhållanden 
skall ett utländskt bolag som motsvarar ett svenskt aktiebolag eller en 
svensk ekonomisk förening anses som ett svenskt företag om det 
utländska bolaget bedriver näringsverksamhet i Sverige vid ett fast 
driftställe här under förutsättning att bolaget hör hemma i en stat inom 
EES. Ett krav som skall upprätthållas i de fallen då det utländska bolaget 
är kommittentföretag är att inkomsten från kommissionärsverksamheten 
tas upp som intäkt i näringsverksamhet som beskattas i Sverige. Att 
näringsverksamheten som bedrivs här inte får vara undantagen från 
beskattning i Sverige genom ett skatteavtal framgår genom att den nya 
punkten 5 i 35 kap. 3 § omfattas av hänvisningen i 36 kap. 3 § till 
reglerna om koncernbidrag. Förslaget motiveras i avsnitt 5.5. 
36 kap. 3 §
Här anges anger vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att 
bestämmelserna om kommissionärsförhållanden skall bli tillämpliga. 
Ändringen i andra stycket markerar att vid prövningen om 
förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda skall, om 
kommissionärsföretaget är ett utländskt bolag eller ett svenskt företag 
som har hemvist i ett annat EES-land, det som sägs i punkterna 3 och 4 
om kommissionärsföretaget gälla dess fasta driftställe här.
40 kap. 5 §
I paragrafen finns en förklaring till vad som i detta kapitel avses med 
bestämmande inflytande. I tredje strecksatsen hänvisas till 
bankaktiebolagslagen (1987:618). Den lagen upphävdes emellertid den 
1 januari 1999 (prop. 1997/98:166, bet. 1998/99:LU4, SFS 
1998:1500). Strecksatsen har därför strukits.
40 kap. 6 §
I paragrafen har orden ”hör hemma i en medlemsstat i Europeiska 
unionen” bytts ut mot ”hör hemma inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet” och begränsningen i övrigt till sådana utländska 
bolag som avses i 6 kap. 10 § IL tagits bort. Bestämmelsen föreslås 
gälla för alla utländska bolag. Ändringen görs för bestämmelserna i IL 
skall bli utformade på ett likformigt sätt.
40 kap. 18 §
I 40 kap. 10 och 14 §§ finns bestämmelser om att det inträder en 
koncernbidragsspärr vid olika ägarförändringar. Här i 18 § första stycket 
förklaras vad som avses med koncernbidragsspärren. I tredje stycket 
första meningen föreskrivs att om ett belopp på grund av bestämmelsen i 
första stycket inte har kunnat dras av, skall det dras av det följande 
beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. Av styckets 
andra mening framgår att då skall koncernbidragsspärren gälla även 
under nästa år och de därpå fyra följande åren. Meningen har dock fått en 
olycklig utformning om den läses isolerat från föregående mening. För 
att förtydliga vad som avses har bestämmelsen formulerats om.
40 kap. 23 §
Ändringen är en konsekvens av att utländska bolag i vissa fall skall 
behandlas som svenska ekonomiska föreningar.
41 kap. 3 §
I paragrafen har en felaktig hänvisning rättats.
42 kap. 16 a § 
Paragrafen som är ny innebär att bestämmelserna om utdelning av 
dotterbolagsandelar utan omedelbara skattekonsekvenser också skall 
gälla om moderbolaget är ett utländskt bolag som hör hemma i en stat 
inom EES eller i en stat med vilken Sverige har ett skatteavtal som 
innehåller en artikel om ömsesidigt informationsutbyte. Vad som avses 
med utländskt bolag framgår av 6 kap. 9 och 10 §§ IL. Kravet på 
utländska bolag innebär, om bolaget inte hör hemma i ett avtalsland, bl.a. 
att beskattningen är likartad med beskattningen av svenska aktiebolag. 
I anslutning till detta förslag har Lagrådet tagit upp en fråga om 
paragrafens räckvidd och behov av att göra lagtexten tydligare. Lagrådet 
hänvisar till 22 kap. 10 § IL, som reglerar frågan om uttagsbeskattning 
skall ske hos det utdelande bolaget. Paragrafen innebär att 
uttagsbeskattning under vissa förutsättningar inte skall ske. Lagrådet 
konstaterar att det av förslaget åtminstone inte omedelbart framgår att 
bestämmelserna i 22 kap. 10 § också skall omfattas av utvidgningen i 
16 a § till utländska bolag, dvs. att ändringen även tar sikte på andra 
situationer än dem som avses i 16 § första stycket. Lagrådet pekar på att 
tillämpningsområdet för 22 kap. 10 § bestäms bl.a. genom orden: ”Vid 
sådan utdelning av andelar som avses i 42 kap. 16 § … .” 
Lagrådet anser att om avsikten är att bestämmelserna i 22 kap. 10 § 
även skall omfatta utländska bolag bör det uttryckas klarare i lagtexten. 
Enligt Lagrådet torde den bästa utvägen i det fallet vara att låta 
hänvisningen i 22 kap. 10 § omfatta både 16 och 16 a §§ i 42 kap. Den 
senare bestämmelsen föreslås omformulerad eftersom den då inte kan 
ha karaktär av definitionsregel. Lagrådet pekar också på att motsvarande 
ändring kan behöva göras i andra lagrum i IL. 
Det är vanligt förekommande i IL att en definition utvidgas eller 
inskränks genom bestämmelser i andra paragrafer, oftast placerade i 
nära anslutning till definitionen. Som exempel kan nämnas definitionen 
av kvalificerad andel i 57 kap. 4 §. I 57 kap. 2, 3, 5 och 6 §§ finns 
bestämmelser som påverkar innebörden av definitionen. När uttrycket 
kvalificerad andel används i andra paragrafer finns det ingen hänvisning 
till dessa kompletterande bestämmelser. Detta förfaringssätt har 
tillämpats med konsekvens i den nya lagstiftningen. Ett alternativt 
förhållningssätt med uttryckliga hänvisningar skulle ha tyngt lagtexten 
och medfört andra effekter som var svåra att överskåda i det 
exceptionellt omfattande lagstiftningsarbete IL innebar. Den valda 
systematiken föranledde inte några kommentarer från Lagrådet vid 
föredragningen (jfr Lagrådets yttrande i prop. 1999/2000:2, del 3, 
bilaga 6). 
Enligt regeringens mening framstår det inte som lämpligt att göra ett 
enstaka avsteg från den metod som nu valts i IL. En mer övergripande 
genomlysning i syfte att få en klarare lagstiftning i nu berört avseende är 
för närvarande inte aktuell. När samlade erfarenheter från 
lagstiftningens tillämpning föreligger kan det finnas anledning att se 
över denna och andra frågor av liknande slag. 
Mot bakgrund av vad som nu anförts är regeringen inte beredd att följa 
Lagrådets förslag till ändring av 42 kap. 16 a §.       
42 kap. 20 a §
Vid tillämpning av bestämmelserna om utskiftning i samband med att en 
ekonomisk förening upplöses (42 kap. 19 § IL) eller ombildas till ett 
svenskt aktiebolag (42 kap. 20 § IL), skall utländska bolag som 
motsvarar svenska ekonomiska föreningar och aktiebolag jämställas 
med sådana svenska företag. Som förutsättning gäller att det utländska 
bolaget hör hemma i en stat inom EES. 
Lagrådet anser att vad det anfört om förhållandet mellan denna 
paragraf och 22 kap. 10 § har motsvarande tillämpning här, se Lagrådets 
yttrande och regeringens inställning i frågan i kommentaren till 16 a §. 
44 kap. 7 §
Ändringen är en konsekvens av att utländska bolag i vissa fall skall 
behandlas som svenska ekonomiska föreningar.
46 kap. 17 § 
I paragrafen har en felaktig hänvisning rättats.
48 kap. 7 §
I paragrafen har en felaktig hänvisning rättats.
48 kap. 8 och 9 §§
I rubrikerna före 8 och 9 §§ och i paragraferna görs några redaktionella 
ändringar för att bestämmelserna skall bli utformade på samma sätt som 
motsvarande rubriker och paragrafer som gäller om de mottagna 
andelarna blir lagertillgångar i 17 kap. 6 och 7 §§. 
49 kap. 8 §
Terminologin har anpassats till förslagen i 10 kap. 11 § och 11 kap. 16 § 
IL.
49 kap. 22 §
Ändringen är en konsekvens av att kapitalvinsten inte omedelbart skall 
tas upp till beskattning vid en fission.
51 kap. 1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om att fysiska personer som avyttrar 
en andel i ett handelsbolag i vissa fall skall ta upp ett belopp som 
inkomst av aktiv näringsverksamhet. I första paragrafen finns en 
uppräkning under vilka förhållanden reglerna gäller. I första stycket 2 
står som en förutsättning att andelen är en kapitaltillgång hos 
överlåtaren. Termen kapitaltillgång definieras i 25 kap. 3 § andra stycket 
som vissa tillgångar i näringsverksamheten. Vad som avses här i första 
stycket 2 är inte tillgångar i näringsverksamheten utan sådana tillgångar 
som beskattas enligt kapitalvinstreglerna i inkomstslaget kapital för 
fysiska personer. Punkten 2 har därför ändrats. I den nya lydelsen slås 
det dessutom fast att bestämmelserna i kapitlet bara gäller om det 
uppkommit en vinst.
56 kap. 2, 4, 5 och 6 §§
I IL definieras fler termer och uttryck än i de upphävda lagarna. 
Definierade termer och uttryck används konsekvent i hela lagen. När 
definitionerna av fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och delägare 
fördes över från KL till IL blev lagtexten otydlig och inkonsekvent. 
Ändringarna som är av redaktionell karaktär har gjorts för att 
åstadkomma en konsekvent terminologi. 
56 kap. 8 §
Ändringen är en konsekvens av att utländska bolag i vissa fall skall 
behandlas som svenska ekonomiska föreningar.
61 kap. 19 §
I paragrafen anpassas terminologin till förslagen i övrigt i 
propositionen. 
63 kap. 9 §
I första stycket har en felaktig hänvisning rättats.
65 kap. 16 §
Ändringen är en konsekvens av att bestämmelserna i avräkningslagen 
(1986:468) utvidgas till att i vissa fall omfatta även begränsat 
skattskyldiga.
Övergångsbestämmelser
Utvecklingsersättningar som betalas ut enligt övergångsbestämmelser 
till den upphävda lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för 
ungdomar mellan 20 och 24 år bör genom övergångsbestämmelser till 
11 kap. 33 § IL undantas från skatteplikt även fortsättningsvis. Detta sker 
genom en särskild övergångsbestämmelse, punkt 2. Därutöver 
kompletteras också lagändringen i 11 kap. 36 § IL med 
övergångsbestämmelser av innebörd att skatteplikt föreligger för 
ersättningar som avses i den äldre lydelsen och som betalas ut efter den 
1 januari 2001, punkt 3. 
14.2	Förslaget till lagen om ändring i lagen (1999:1230) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) 
5 kap. 12 – 15 §§
Inkomstskattelagen (1999:1229) trädde i kraft den 1 januari 2000 och 
tillämpas första gången vid 2002 års taxering. De upphävda lagarna, 
såsom lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid 
andelsbyten och lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid 
andelsöverlåtelser inom koncerner tillämpas till och med 2001 års 
taxering. I 5 kap. har införts ändringar i de upphävda lagarna som skall 
tillämpas vid 2001 och tidigare års taxeringar. 
De nya paragraferna som nu tas in i 5 kap. innehåller motsvarande 
ändringar i de upphävda lagarna som föreslagits i 25 kap. 20, 24 och 
25 §§ samt 49 kap. 22 § IL. Se kommentarerna till dessa.
5 kap. 16 §
Bestämmelsen, som är ny, innebär att de utvecklingsersättningar som 
betalas ut med stöd av lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska 
program skall vara befriade från beskattning under perioden den 1 
augusti 2000–31 december 2000. Motsvarande gäller särskilt stöd som 
betalas ut under motsvarande tidsperiod.
14.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om 
avräkning av utländsk skatt
2 a §
I denna paragraf anges att termer och uttryck som används i denna lag har 
samma betydelse och tillämpningsområde som i IL om inte något annat 
anges eller framgår av sammanhanget. Motsvarande bestämmelse om 
termer och uttryck finns i de flesta andra skattelagar, t.ex. 1 kap. 3 § 
skattebetalningslagen (1997:483). 
14.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt 
på ränta på skogskontomedel m.m.
3 §
Hänvisningarna till skogskontolagen (1954:142) respektive lagen 
(1979:611) om upphovsmannakonto har ändrats till att avse 21 
respektive 32 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).
14.5	Förslaget till lag om ändring i förmögenhetsskattelagen 
(1997:323)
3 §
I denna paragraf räknas det upp vilka tillgångar som är skattepliktiga.
I första stycket 2 har en felaktig hänvisning till inkomstskattelagen 
(1999:1229, IL) rättats.
Även bestämmelsen i första stycket 6 fick en felaktig utformning när 
den ändrades i samband med att IL infördes. I SLK:s förslag inleddes 
bestämmelsen med ”annan delägarrätt än aktie som är jämförlig med 
aktie och som inte är marknadsnoterad”. I propositionen föll dock orden 
”som är jämförlig med aktie” bort.
Innan ändringen gjordes inleddes punkten med orden ”annan inte 
marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) 
om statlig inkomstskatt än aktie”. Att aktie undantas beror på att aktier 
regleras särskilt i punkten 5. Uttrycket delägarrätt var inte definierat i 
förmögenhetsskattelagen. Vad som avsågs var sådana som är att 
jämställa med aktier på så sätt att innehavaren har en del i en juridisk 
person (jfr RÅ 1999 ref. 55). I 1 § tredje stycket 
förmögenhetsskattelagen föreskrevs bl.a. att begrepp som används i 
denna lag har samma innebörd som i KL och SIL. Ordet delägarrätt 
användes inte i KL eller SIL.
I 1 § tredje stycket förmögenhetsskattelagen föreskrivs numera att 
termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och 
tillämpningsområde som i IL. I 48 kap. 2 § definieras delägarrätt. Denna 
definition överensstämmer inte med det som bör omfattas av punkten 6 i 
3 § förmögenhetsskattelagen. I 48 kap. 2 § första stycket IL räknas upp 
sådana tillgångar som innebär att innehavaren äger en del i företaget, 
t.ex. aktier och andelar i ekonomiska föreningar. Denna uppräkning 
motsvarar vad som bör omfattas av punkten 6. I 48 kap. 2 § andra stycket 
IL räknas det upp tillgångar som vid tillämpning av IL skall behandlas på 
samma sätt som aktier och liknande tillgångar och som därför omfattas 
av termen delägarrätt. De tillgångar som räknas upp i andra stycket är 
vinstandelsbevis, konvertibla skuldebrev, terminer och optioner vars 
underliggande tillgångar består av aktier eller avser aktieindex samt 
andra tillgångar med liknande konstruktion eller verkningssätt. Sådana 
tillgångar skall inte omfattas av punkten 6 i 3 § 
förmögenhetsskattelagen. Vinstandelsbevis och konvertibla skuldebrev 
omfattas av punkten 11. Terminer och optioner som inte är 
marknadsnoterade skall inte vara skattepliktiga. Samtliga sådana 
tillgångar som avses i 48 kap. 2 § andra stycket IL skall därför undantas i 
punkten 6. 
Som tidigare nämnts har termer och uttryck samma innebörd som i IL. 
Av 5 kap. 2 § IL framgår att vad som sägs om svenska handelsbolag, vid 
beskattningen också gäller i fråga om europeiska ekonomiska 
intressegrupperingar samt för delägare respektive andelar i dem. Det 
räcker alltså att det står ”andel i handelsbolag” i 3 § första stycket 6 för 
att bestämmelsen även skall gälla för sådana intressegrupperingar. Orden 
”och europisk ekonomisk intressegruppering” har därför tagits bort.
14 §
Det är lämpligt att ha samma terminologi i 14 § som i 3 §. Därför har 
lydelsen i första stycket första meningen utan saklig ändring 
korrigerats. Orden ”och europeisk ekonomisk intressegruppering” har 
tagits bort av samma anledning som i 3 § första stycket 6.
Bestämmelsen i första stycket andra meningen har korrigerats för 
att markera att innehav av kontanta medel, värdepapper eller liknande 
tillgångar som inte innehas som ett led i rörelsen inte är skattefria. Att 
hänvisningen till 13 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL) har 
strukits beror på att den bara gäller för enskilda näringsidkare och att 
sådana ersättningar ändå anses som rörelse hos en juridisk person.
Bestämmelserna om juridiska personer skall enligt 2 kap. 3 § IL inte 
tillämpas på svenska handelsbolag. Eftersom termer och uttryck som 
används i förmögenhetsskattelagen enligt 1 § tredje stycket nämnda lag 
har samma betydelse och tillämpning som i IL har bestämmelserna i 
första stycket korrigerats så att de även gäller tillgångar och skulder i 
handelsbolag.
Hänvisningarna till europeiska ekonomiska intressegrupperingar och 
deras medlemmar i tredje stycket har tagits bort av samma anledning 
som orden ”och europeisk ekonomisk intressegruppering” har tagits 
bort i första stycket respektive i 3 § första stycket 6.
14.6	Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen 
(1997:483)
8 kap. 6 §
Ändringen i första stycket innebär att om en fysisk person inte fullgör 
sin uppgiftsskyldighet enligt 5 kap. 16 § behöver arbetsgivaren inte ta 
reda på om arbetstagaren tillhör något trossamfund som får 
uppbördshjälp utan kan beräkna skatteavdraget enligt den skattetabell 
som närmast motsvarar skattesatsen för kommunal inkomstskatt för den 
ort där arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall 
betalas ut. Det sålunda beräknade skatteavdraget skall ökas med 10 % av 
avdraget enligt tabellen.
Att skatteavdraget skall vara 30 % av ersättningen om den inte utgör 
arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete (sidoinkomst) framgår 
av andra meningen i första stycket.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till SFS 1999:1300
Inkomstskattelagen (1999:1229) gäller inte vid 2001 års taxering. Den 
nya punkten 4 innebär att vid debitering av slutlig skatt avseende 2001 
års taxering gäller äldre bestämmelser i 11 kap. skattebetalningslagen.
14.7	Förslaget till lagen om ändring i lagen (1998:1618) om 
upphävande av lagen (1994:1854) om 
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande 
omstruktureringar inom EG
Övergångsbestämmelserna i lagen görs om till punkter för att lagen skall 
bli mer överskådlig. 
Bestämmelserna i punkten 4 är nya. Om den skattskyldige begär det 
behöver han inte ta upp en realisationsvinst eller en intäkt av 
näringsverksamhet som uppkommit på grund av ett internationellt 
andelsbyte vid tillämpning av den upphävda lagen (1994:1854) om 
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom 
EG (IGOL) vid ett efterföljande andelsbyte eller en koncernintern 
andelsavyttring. Om den skattskyldige begär att uppskovet skall föras 
vidare behandlas vinsten eller motsvarande belopp som en kapitalvinst 
som uppkommit vid den efterföljande transaktionen vid tillämpning av 
bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. 6–27 §§ 
IL eller om andelsbyten i 49 kap. IL. Beloppet som kommer att 
behandlas som en kapitalvinst tas upp till beskattning enligt 
bestämmelserna i 25 kap. 17–24 §§ eller 49 kap. 
Ett exempel kan få åskådliggöra överföringen av uppskovet från IGOL 
till IL. Antag att företaget A AB har gjort ett internationellt andelsbyte 
år 1997. Andelar i C erhölls i ersättning för andelarna i B. 
Realisationsvinsten och uppskovsbeloppet är 100. År 2001 sker ett nytt 
andelsbyte som är en koncernintern andelsavyttring enligt 25 kap. IL. 
Andelarna i C lämnas i ersättning för andelar i D och kapitalvinsten är 
200. Uppskovet på 100 behandlas som en vanlig kapitalvinst och räknas 
samman med den senare kapitalvinsten 200. Uppskovet blir totalt 300. 
Beloppet tas upp till beskattning enligt 17 §.  
Bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar och 
andelsbyten gäller bara om det uppkommit en kapitalvinst vid 
avyttringen. Ett uppskov från IGOL får föras över till IL även om det inte 
uppstår en kapitalvinst vid den efterföljande transaktionen. Om det 
uppkommer en förlust vid den efterföljande transaktionen skall denna 
behandlas enligt förlustregeln. Kapitalförlusten får inte till någon del 
kvittas mot IGOL-uppskovet (som skall behandlas som kapitalvinst) vid 
detta tillfälle, utan först när avdragsrätt enligt förlustregeln föreligger. 
Om den skattskyldige redan skattat av en del av realisationsvinsten 
som uppkom vid det internationella andelsbytet skall realisationsvinsten 
som skall behandlas som kapitalvinst minskas med det belopp som 
tidigare beskattats. Om det är kvalificerade andelar och någon del skulle 
ha tagits upp i inkomstslaget tjänst enligt 23 § IGOL skall motsvarande 
belopp behandlas som tjänstebelopp vid tillämpning av reglerna i 49 kap. 
IL om andelsbyten.
14.8	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1240) om 
ändring i kupongskattelagen (1970:624)
4 §
Ändringen i första stycket är en följd av den redaktionella ändringen i 
6 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229).
14.9	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1255) om 
ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk 
skatt 
1 och 2 §§
Bestämmelserna i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, 
AvrL, utvidgas till att omfatta även begränsat skattskyldiga fysiska och 
juridiska personer som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i 
Sverige.
14.10	Förslaget till lag om upphävande av förordningen 
(1967:44) om investeringsavgift för vissa 
byggnadsarbeten
Enligt förordningen förelåg det en skyldighet att erlägga en s.k. 
investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten – bl.a. byggnation av 
bensinstationer, parkeringshus, kommunala förvaltningsbyggnader, 
idrottsanläggningar och samlingslokaler – som igångsattes under tiden 
den 1 mars 1967 – den 30 september 1968 (prop. 1967:10, bet. 
1967:BevU/LU3:1, rskr. 1967:53). Syftet med avgiften var bl.a. att 
åstadkomma en återhållsamhet i den kommunala 
investeringsexpansionen för att säkerställa en balanserad utveckling på 
byggnadsmarknaden. Detta skedde genom införande av en särskild 
tidsbegränsad avgift på icke prioriterat byggande. Avgiften låg på en 
sådan nivå att den kraftigt skulle dämpa investeringsbenägenheten.
Med hänsyn till den tidsrymd som förflutit sedan de byggnadsarbeten 
som omfattades av bestämmelserna i förordningen påbörjades finns det 
inte längre något behov av att reglera investeringsavgiften. Förordningen 
bör därför upphävas.
14.11	Förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:846) 
om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift
Enligt lagen bemyndigades regeringen med avvikelse från 2 § lagen om 
arbetsmiljöavgift att för budgetåret 1992/93 disponera 2 miljarder 
kronor från arbetslivsfonden för sysselsättningsskapande åtgärder. Av 2 
§ sistnämnda lag framgår att arbetsmiljöavgift skulle användas till bidrag 
till arbetsgivare för vissa utgifter. Lagen upphörde att gälla den 1 januari 
1996. Även denna lag bör kunna upphävas.
14.12	Förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:1330) 
om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift
Enligt lagen bemyndigades regeringen med avvikelse från 2 § lagen om 
arbetsmiljöavgift att för budgetåret 1992/93 disponera 3 miljarder 
kronor från Arbetslivsfonden. Av 2 § sistnämnda lag framgår att 
arbetsmiljöavgift skulle användas till bidrag till arbetsgivare för vissa 
utgifter. Lagen upphörde att gälla den 1 januari 1996. Även denna lag bör 
kunna upphävas.
14.13	Förslaget till lag om upphävande av lagen (1995:659) 
om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om 
arbetsmiljöavgift
Enligt lagen bemyndigades regeringen med avvikelse från 2 § lagen om 
arbetsmiljöavgift att för budgetåret 1995/96 disponera 600 miljoner 
kronor från arbetslivsfonden till sysselsättningsskapande åtgärder. Av 2 
§ sistnämnda lag framgår att arbetsmiljöavgift skulle användas till bidrag 
till arbetsgivare för vissa utgifter. Lagen upphörde att gälla den 1 januari 
1996. Även denna lag bör kunna upphävas.
Sammanfattning av promemorian Anpassningar på 
företagsskatteområdet till EG-fördraget (Ds 2000:28)
I promemorian behandlas vissa nationella regler som vid inkomst-
beskattningen i dag gynnar svenska företag i förhållande till utländska 
företag i samma situation eller gynnar investeringar i Sverige framför 
investeringar i utlandet. I promemorian förslås ändringar i reglerna om 
skattefria utdelningar i vissa fall, utskiftningar från ekonomiska 
föreningar, koncernbidrag, kommissionärsförhållanden och avräkning av 
utländsk skatt. Slutligen föreslås terminologiska anpassningar i vissa 
bestämmelser i inkomstskattelagen (1999:1229, IL).
Utdelningar på näringsbetingade andelar 
Enligt gällande regler i 24 kap. 15 och 20 §§ IL kan bara svenska företag 
ta emot skattefri utdelning på näringsbetingade andelar. I promemorian 
föreslås att ett utländskt bolag som bedriver näringsverksamhet här vid 
ett fast driftställe skall jämställas med ett svenskt företag. Det utländska 
bolaget måste dock höra hemma inom en stat i Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet (EES) och motsvara ett sådant svenskt företag som 
kan ta emot skattefri utdelning.
Lex Asea 
Lex Asea gör det möjligt att dela upp företag utan omedelbara in-
komstskattekonsekvenser. Ett moderbolag som delar ut andelarna i ett 
dotterbolag måste dock enligt gällande bestämmelser i 42 kap. 16 § IL 
vara svenskt. I promemorian föreslås att bestämmelserna också skall 
gälla utländska moderbolag. 
Utskiftning från ekonomiska föreningar
Om en svensk ekonomisk förening ombildas till ett svenskt aktiebolag, 
skall aktier som skiftas ut till medlemmarna inte behandlas som 
utdelning (42 kap. 20 § IL). I promemorian föreslås att utländska bolag 
som motsvarar svenska aktiebolag eller ekonomiska föreningar skall 
jämställas med svenska företag om de utländska bolagen hör hemma i en 
stat inom EES. 
Utskiftning i annat fall då föreningen upplöses behandlas enligt 
gällande rätt som utdelning om den ekonomiska föreningen är svensk 
(42 kap. 19 § IL). I promemorian föreslås att motsvarande skall gälla om 
den ekonomiska föreningen är ett utländskt bolag som hör hemma i en 
stat inom EES.
Koncernbidrag
Koncernbidrag kan i dag enligt 35 kap. IL bara lämnas mellan svenska 
företag och vidarebefordras genom sådana företag. I promemorian 
föreslås att utländska bolag som hör hemma i en stat inom EES jämställs 
med motsvarande svenska företag om
  – både givare och mottagare är skattskyldiga för näringsverksamhet i 
Sverige, 
  – koncernbidraget skall tas upp som intäkt i näringsverksamhet som 
bedrivs i Sverige, och
  – näringsverksamheten som koncernbidraget hänför sig till inte är 
undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal.
Kommissionärsförhållanden
Med kommissionärsföretag avses enligt 36 kap. 2 § IL ett svenskt 
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som bedriver nä-
ringsverksamhet i eget namn för ett annat svenskt aktiebolags eller en 
svensk ekonomisk förenings räkning. Med kommittentföretag avses det 
bolag eller den förening för vars räkning verksamheten bedrivs. I 
promemorian föreslås att utlandsägda fasta driftställen jämställs med 
svenska företag om det utländska bolaget motsvarar ett svenskt 
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening och hör hemma i en stat 
inom EES.
Om det utländska företaget är kommittentföretag krävs att 
kommissionärsverksamheten hänförs till det utländska företagets fasta 
driftställe i Sverige.
Avräkningslagen
Lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, AvrL, gäller bara för 
personer som är obegränsat skattskyldiga i Sverige. Fysiska och 
juridiska personer som hör hemma i utlandet och har fast driftställe i 
Sverige föreslås också få tillämpa reglerna i AvrL.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 11 kap. 26 §, 12 kap. 24 och 25 §§, 17 kap. 6 och 7 §§, 24 kap. 
15 och 20 §§, 35 kap. 3–5 §§, 40 kap. 6 §, 42 kap. 16 §, 48 kap. 8 och 9 
§§ och 61 kap. 19 § samt rubrikerna närmast före 17 kap. 6 § och 48 
kap. 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 35 kap. 2 a §, 36 
kap. 2 a §, och 42 kap. 20 a § samt närmast före 17 kap. 7 § en ny rubrik 
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
26 §
Förmån av resa inom eller 
mellan Europeiska unionens 
medlemsländer eller EES-
länderna till eller från 
anställningsintervju skall inte tas 
upp. Detta gäller också ersättning 
för sådan resa till den del 
ersättningen inte överstiger 
utgifterna för resan och, när det 
gäller resa med egen bil, inte 
överstiger avdragsbeloppet enligt 
12 kap. 27 §.
Förmån av resa inom 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet till eller från 
anställningsintervju skall inte tas 
upp. Detta gäller också ersättning 
för sådan resa till den del 
ersättningen inte överstiger 
utgifterna för resan och, när det 
gäller resa med egen bil, inte 
överstiger avdragsbeloppet enligt 
12 kap. 27 §.
	
12 kap. 
24 §
När en skattskyldig på grund av 
sitt arbete vistas på en annan ort än 
den där han eller hans familj bor, 
skall utgifter för hemresor dras 
av, om avståndet mellan hemorten 
och arbetsorten är längre än 50 
kilometer. Avdrag skall göras för 
högst en hemresa per vecka och 
bara för utgifter för resor inom 
eller mellan Europeiska 
unionens medlemsländer eller 
EES-länderna.
När en skattskyldig på grund av 
sitt arbete vistas på en annan ort än 
den där han eller hans familj bor, 
skall utgifter för hemresor dras 
av, om avståndet mellan hemorten 
och arbetsorten är längre än 50 
kilometer. Avdrag skall göras för 
högst en hemresa per vecka och 
bara för utgifter för resor inom 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet.
Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste färdsättet. 
Skäliga utgifter för flygresa och utgifter för tågresa skall dock dras av.
Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter 
för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil dras av 
med det belopp som gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen 
enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil 
som en närstående till honom eller hans sambo men inte han själv är 
skattskyldig för.
25 §
Utgifter för särskilda resor 
inom eller mellan Europeiska 
unionens medlemsländer eller 
EES-länderna i samband med att 
den skattskyldige börjar eller 
slutar en tjänst skall dras av. 
Bestämmelserna i 24 § andra och 
tredje styckena tillämpas också 
för sådana avdrag.
Utgifter för särskilda resor 
inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet i samband 
med att den skattskyldige börjar 
eller slutar en tjänst skall dras av. 
Bestämmelserna i 24 § andra och 
tredje styckena tillämpas också 
för sådana avdrag.
17 kap.
6 §
		
Andelar som förvärvas genom 
vissa utdelningar och 
utskiftningar
Andelar som förvärvas genom 
utdelning i vissa fall
	
För andelar som förvärvas 
genom sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 § skall som anskaffningsvärde 
anses så stor del av 
anskaffningsvärdet för aktierna i 
det utdelande bolaget som 
motsvarar den förändring i 
marknadsvärdet som utdelningen 
inneburit för dessa aktier. 
Anskaffningsvärdet för aktierna i 
det utdelande bolaget skall 
minskas i motsvarande mån. 
Om den som förvärvar aktier 
genom utdelning utan att äga 
aktier i det utdelande bolaget har 
lämnat ersättning för rätten till 
utdelning, anses ersättningen som 
anskaffningsvärde. Om någon 
ersättning inte har lämnats, är 
anskaffningsvärdet noll.
För andelar som förvärvas 
genom sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 §, anses som anskaffningsvärde 
så stor del av anskaffningsvärdet 
för aktierna i moderbolaget som 
motsvarar den förändring i 
marknadsvärdet som utdelningen 
medför för dessa aktier. 
Anskaffningsvärdet för aktierna i 
moderbolaget skall minskas i 
motsvarande mån. 
Om den som förvärvar andelar 
genom utdelning utan att äga 
aktier i moderbolaget lämnar 
ersättning för rätten till utdelning, 
anses ersättningen som 
anskaffningsvärde. Om någon 
ersättning inte lämnas, är 
anskaffningsvärdet noll.
	
Aktier som förvärvas genom 
utskiftning i vissa fall
	
7 §
För aktier som förvärvas genom 
sådan utskiftning från en 
ekonomisk förening som avses i 
42 kap. 20 § skall som 
anskaffningsvärde anses 
anskaffningsvärdet för andelarna i 
den förening som skiftat ut 
aktierna.
För aktier som förvärvas genom 
utskiftning från en ekonomisk 
förening vid en sådan 
ombildning av en svensk 
ekonomisk förening till 
aktiebolag som avses i 42 kap. 20 
§, skall som anskaffningsvärde 
anses anskaffningsvärdet för 
andelarna i den förening som 
skiftar ut aktierna.
	
24 kap.
15 §
Utdelning på näringsbetingade 
andelar i svenska aktiebolag och 
svenska ekonomiska föreningar 
skall inte tas upp, om den tas emot 
av
– ett sådant svenskt aktiebolag 
eller en sådan svensk ekonomisk 
förening som inte är 
investmentföretag eller 
förvaltningsföretag,
– en sådan svensk stiftelse eller 
svensk ideell förening som inte 
omfattas av bestämmelserna om 
undantag från skattskyldighet i 7 
kap.,
– en svensk sparbank, eller
– ett svenskt ömsesidigt 
försäkringsföretag.
Utdelning på näringsbetingade 
andelar i svenska aktiebolag och 
svenska ekonomiska föreningar 
skall inte tas upp, om den tas emot 
av
1. ett sådant svenskt aktiebolag 
eller en sådan svensk ekonomisk 
förening som inte är 
investmentföretag eller 
förvaltningsföretag,
2. en sådan svensk stiftelse eller 
svensk ideell förening som inte 
omfattas av bestämmelserna om 
undantag från skattskyldighet i 7 
kap.,
3. en svensk sparbank, eller
4. ett svenskt ömsesidigt 
försäkringsföretag.
Vid tillämpning av 
bestämmelserna i första stycket 
skall ett utländskt bolag, som 
hör hemma i en stat inom 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet och 
motsvarar ett svenskt företag 
som avses i första stycket 1–4, 
behandlas som ett sådant 
företag.
20 §
Utdelning på andelar i en 
utländsk juridisk person skall inte 
tas upp av ett svenskt företag om
Utdelning på andelar i en 
utländsk juridisk person skall inte 
tas upp av ett företag om
1. utdelningen på grund av 12–19 §§ inte skulle ha tagits upp om den 
utdelande juridiska personen hade varit svensk, och
2. inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är 
jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt 
företag med motsvarande inkomster.
35 kap. 
	
2 a § Vid tillämpning av 
bestämmelserna i detta kapitel 
skall ett utländskt bolag, som 
hör hemma i en stat inom 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet och som 
motsvarar ett svenskt företag 
som anges i dessa bestämmelser, 
behandlas som ett sådant 
företag, om både givaren och 
mottagaren av koncernbidraget 
är skattskyldiga för 
näringsverksamhet i Sverige och 
koncernbidraget utgör inkomst i 
mottagarens näringsverksamhet.
3 §
Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag 
eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag skall dras av 
under förutsättning att
1. varken givaren eller mottagaren är ett privatbostadsföretag, 
investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. både givaren och mottagaren redovisar bidraget öppet i 
självdeklarationen vid samma års taxering,
3. dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela 
beskattningsår eller sedan dotterföretaget började bedriva 
näringsverksamhet av något slag,	
4. mottagaren inte enligt ett 
skatteavtal skall anses ha hemvist i 
en utländsk stat, och 
5. om bidraget lämnas från 
dotterföretaget till 
moderföretaget, utdelning under 
beskattningsåret från 
dotterföretaget inte skall tas upp 
hos moderföretaget.
4. mottagaren inte enligt ett 
skatteavtal skall anses ha hemvist i 
en utländsk stat om inte annat 
följer av andra stycket,
5. näringsverksamheten som 
koncernbidraget hänför sig till 
inte är undantagen från 
beskattning i Sverige på grund 
av ett skatteavtal, och
6. om bidraget lämnas från 
dotterföretaget till 
moderföretaget, utdelning under 
beskattningsåret från 
dotterföretaget inte skall tas upp 
hos moderföretaget.
Första stycket 4 gäller inte om 
mottagaren är ett sådant 
utländskt bolag som avses i 2 a 
§.
	
4 §
Ett koncernbidrag från ett helägt 
dotterföretag till ett annat helägt 
dotterföretag till samma 
moderföretag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 1–
4 är uppfyllda och
Ett koncernbidrag från ett helägt 
dotterföretag till ett annat helägt 
dotterföretag till samma 
moderföretag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 
första stycket 1–5 är uppfyllda 
och
1. moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som ger 
koncernbidraget inte skall tas upp av moderföretaget, eller
3. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som tar 
emot koncernbidraget skall tas upp av moderföretaget.
5 §
Ett koncernbidrag från ett 
moderföretag till ett annat svenskt 
aktiebolag än ett helägt 
dotterföretag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 1, 
2 och 4 är uppfyllda och om 
ägarförhållandena under givarens 
och mottagarens hela 
beskattningsår eller sedan 
mottagaren började bedriva 
näringsverksamhet av något slag 
har varit sådana att mottagaren 
genom fusioner mellan 
moderföretag och dotterbolag har 
kunnat gå upp i moderföretaget. 
Fusion skall anses kunna äga rum 
när ett moderföretag äger mer än 
90 procent av aktierna i ett 
dotterbolag, men inte i andra fall.
Ett koncernbidrag från ett 
moderföretag till ett annat svenskt 
aktiebolag än ett helägt 
dotterföretag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 
första stycket 1, 2, 4 och 5 är 
uppfyllda och om 
ägarförhållandena under givarens 
och mottagarens hela 
beskattningsår eller sedan 
mottagaren började bedriva 
näringsverksamhet av något slag 
har varit sådana att mottagaren 
genom fusioner mellan 
moderföretag och dotterbolag har 
kunnat gå upp i moderföretaget. 
Fusion skall anses kunna äga rum 
när ett moderföretag äger mer än 
90 procent av aktierna i ett 
dotterbolag, men inte i andra fall.
	
36 kap. 
	
2 a §
Vid tillämpning av 
bestämmelserna i detta kapitel 
skall ett utländskt bolag, som 
hör hemma i en stat inom 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet och 
motsvarar ett svenskt aktiebolag 
eller en svensk ekonomisk 
förening, behandlas som ett 
sådant företag, om det utländska 
bolaget bedriver 
näringsverksamhet vid ett fast 
driftställe i Sverige. Om det 
utländska bolaget är 
kommittentföretag gäller första 
stycket bara under förutsättning 
att inkomsten från 
kommissionärsverksamheten 
skall tas upp i 
näringsverksamheten som 
bedrivs vid det fasta driftstället.
40 kap.
6 §
Med koncern avses i detta kapitel
– en koncern enligt någon av de bestämmelser som anges i 5 § första 
stycket,
– när det gäller svenska ideella föreningar, en koncern enligt 1 kap. 4 § 
årsredovisningslagen (1995:1554), och
– 
en motsvarande utländsk 
företagsgrupp, om moderföretaget 
hör hemma i en medlemsstat i 
Europeiska unionen eller är ett 
sådant utländskt bolag som avses i 
6 kap. 10 §.
en motsvarande utländsk 
företagsgrupp, om moderföretaget 
hör hemma i en stat inom 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller är ett 
utländskt bolag.
	 
42 kap.
16 §
Utdelning från ett svenskt 
aktiebolag (moderbolaget) i form 
av andelar i ett dotterbolag skall 
inte tas upp om
Utdelning, från ett svenskt 
aktiebolag eller ett utländskt 
bolag som motsvarar ett svenskt 
aktiebolag (moderbolaget), i 
form av andelar i ett dotterbolag 
skall inte tas upp om
1. utdelningen lämnas i förhållande till innehavda aktier i 
moderbolaget,
2. aktierna i moderbolaget är marknadsnoterade,
3. samtliga moderbolagets andelar i dotterbolaget delas ut,
4. andelar i dotterbolaget efter utdelningen inte innehas av något 
företag som tillhör samma koncern som moderföretaget,
5. dotterbolaget är ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag, och
6. dotterbolagets näringsverksamhet till huvudsaklig del består av 
rörelse eller, direkt eller indirekt, innehav av andelar i sådana företag 
som till huvudsaklig del bedriver rörelse och i vilka dotterbolaget, direkt 
eller indirekt, innehar andelar med ett sammanlagt röstetal som 
motsvarar mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar i företaget. 
Första stycket gäller även om mottagaren av utdelningen inte äger 
aktierna i det utdelande bolaget.
I 48 kap. 8 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften på andelarna 
i moderbolaget och dotterbolaget.
.	
20 a §
Vid tillämpning av 
bestämmelserna i 19 och 20 §§ 
skall ett utländskt bolag, som hör 
hemma i en stat inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
och motsvarar en svensk 
ekonomisk förening, behandlas 
som en sådan.
Vid tillämpning av 
bestämmelserna i 20 § skall ett 
utländskt bolag, som hör hemma 
i en stat inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
och motsvarar ett svenskt 
aktiebolag, behandlas som ett 
sådant.
 
48 kap. 
Andelar som erhålls genom 
utdelning i vissa fall
Andelar som förvärvas genom 
utdelning i vissa fall
	
8 §
För andelar som erhålls genom 
sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 §, anses som anskaffningsutgift 
så stor del av omkostnadsbeloppet 
för aktierna i moderbolaget – 
beräknat vid tidpunkten för 
utdelningen – som motsvarar den 
förändring i marknadsvärdet på 
dessa aktier som utdelningen 
medför.
För andelar som förvärvas 
genom sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 §, anses som anskaffningsutgift 
så stor del av omkostnadsbeloppet 
för aktierna i moderbolaget – 
beräknat vid tidpunkten för 
utdelningen – som motsvarar den 
förändring i marknadsvärdet som 
utdelningen medför för dessa 
aktier.
När det senare skall beräknas ett omkostnadsbelopp för aktierna i 
moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas i 
motsvarande mån.
Om den som erhåller andelar i 
utdelning utan att äga aktier i 
moderbolaget lämnar ersättning 
för rätten till utdelning, anses 
ersättningen som 
anskaffningsutgift. Om någon 
ersättning inte lämnas, är de 
utdelade andelarnas 
anskaffningsutgift noll.
Om den som förvärvar andelar 
genom utdelning utan att äga 
aktier i moderbolaget lämnar 
ersättning för rätten till utdelning, 
anses ersättningen som 
anskaffningsutgift. Om någon 
ersättning inte lämnas, är 
anskaffningsutgiften noll.
	
Aktier som erhålls genom 
utskiftning i vissa fall
Aktier som förvärvas genom 
utskiftning i vissa fall
9 §
För aktier som erhålls genom 
utskiftning från en ekonomisk 
förening vid sådan ombildning av 
en svensk ekonomisk förening till 
aktiebolag som avses i 42 kap. 
20 §, anses som 
anskaffningsutgift det 
omkostnadsbelopp som skulle ha 
använts om andelarna i föreningen 
hade avyttrats vid tidpunkten för 
utskiftningen.
För aktier som förvärvas 
genom utskiftning från en 
ekonomisk förening vid sådan 
ombildning av en ekonomisk 
förening till aktiebolag som avses 
i 42 kap. 20 §, skall som 
anskaffningsutgift anses det 
omkostnadsbelopp som skulle ha 
använts om andelarna i föreningen 
hade avyttrats vid tidpunkten för 
utskiftningen.
	
61 kap.
19 § 
Som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses
– att bilen använts som arbetsredskap,
– att bilen använts i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i 
verksamheten under kalenderåret och att dispositionen för privat 
körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning, eller
– att det finns liknande omständigheter.
Värdet av bilförmån skall 
justeras nedåt också när bilen 
ingår i en större grupp av bilar 
som deltar i ett test eller liknande 
för att prova ut ny eller 
förbättrande miljö eller 
säkerhetsteknik eller dylikt och 
bilen i det utförandet inte finns att 
köpa på den allmänna marknaden 
inom Europeiska unionens 
medlemsländer eller EES-
länderna.
Värdet av bilförmån skall 
justeras nedåt också när bilen 
ingår i en större grupp av bilar 
som deltar i ett test eller liknande 
för att prova ut ny eller 
förbättrande miljö eller 
säkerhetsteknik eller dylikt och 
bilen i det utförandet inte finns att 
köpa på den allmänna marknaden 
inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet.
Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med 
miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet 
och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast 
jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet justeras nedåt till 
en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 
Bestämmelserna i 40 kap. 6 § i sin nya lydelse tillämpas på 
beskattningsår som påbörjas efter den 1 januari 2001 eller senare. 
Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av 
utländsk skatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:468) om avräkning av 
utländsk skatt 
dels att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande 
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Om en obegränsat skattskyldig 
har haft intäkt 
Om en obegränsat skattskyldig 
har haft intäkt eller en begränsat 
skattskyldig har haft sådan 
intäkt som hänför sig ett fast 
driftställe i Sverige
a) som medtagits vid taxering enligt inkomstskattelagen
(1999:1229),
b) för vilken han beskattats i utländsk stat, och
c) som enligt skattelagstiftningen i den utländska staten anses härröra 
därifrån,
har han – med den inskränkning som följer av 2 § – genom avräkning 
av den del av den utländska skatten som belöper sig på intäkten rätt att 
erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt 
enligt 4–13 §§.
Motsvarande gäller i tillämpliga delar i fall en fysisk person enligt 
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall betala fastighetsskatt 
för en privatbostad som är belägen utomlands.
Om ett svenskt företag vid en prövning enligt 24 kap. 20 § 
inkomstskattelagen inte kan visa att inkomstbeskattningen av den 
utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen 
enligt nämnda lag av ett svenskt företag med motsvarande inkomster 
men övriga förutsättningar för skattefrihet för utdelningen är uppfyllda, 
gäller följande. Utöver den avräkning som medges enligt första stycket 
och enligt dubbelbeskattningsavtal, har företaget rätt att genom 
avräkning erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt med ett belopp som 
motsvarar tretton procent av utdelningens bruttobelopp. Vid en sådan 
avräkning gäller 4–13 §§ i tillämpliga delar. 
2 § 
Rätt till avräkning enligt 1 § första stycket föreligger inte om statlig 
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, den utländska skatten samt den 
utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Med att den 
utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal avses även fall då 
någon intäkt av en privatbostad som är belägen utomlands inte uppburits 
men, om sådan intäkt hade uppburits, denna omfattats av 
dubbelbeskattningsavtal
Rätt till avräkning enligt 1 § andra stycket föreligger inte om statlig 
fastighetsskatt omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Vid avräkning med 
stöd av dubbelbeskattningsavtal tillämpas dock 4–13 §§.	
Bestämmelserna i första 
stycket tillämpas inte då en 
begränsat skattskyldig har rätt 
till avräkning av utländsk skatt 
enligt 1 § första stycket.
		
2 a §
Termer och uttryck som 
används i denna lag har samma 
betydelse och 
tillämpningsområde som i 
inkomstskattelagen (1999:1229) 
om inte annat anges eller 
framgår av sammanhanget.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första 
gången vid 2002 års taxering.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över 
promemorian Anpassningar på företagsskatteområdet till EG-
fördraget (Ds 2000:28)	 
Efter remiss har yttranden över promemorian (Ds 2000:28) 
Anpassningar på företagsskatteområdet till EG-fördraget inkommit från 
Riksskatteverket (RSV), Hovrätten för västra Sverige, Kammarrätten i 
Göteborg, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), 
Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska fakulteten vid Uppsala 
universitet, Sveriges Byggindustrier, Finansbolagens förening, 
Föreningen auktoriserade revisorer FAR, HSB Riksförbund, 
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), 
Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR), Svenska Handel- och 
Tjänsteföretagen, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska 
Bankföreningen, Svenska handelskammaren, Sveriges Advokatsamfund, 
Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges 
Industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). 
RSV har inhämtat yttrande från skattemyndigheten i Stockholm.
Näringslivets nämnd för regelgranskning, Svenska 
Arbetsgivareföreningen SAF, Svenska bankföreningen, Svenska 
handelskammaren, Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges 
Industriförbund har åberopat ett remissyttrande från Näringslivets 
Skattedelegation.
Landsorganisationen LO har förutom ett eget yttrande åberopat ett 
yttrande från Svenska Transportarbetareförbundet.
Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, 
Finansbolagens förening, Centralorganisationen SACO, Företagarnas 
Riksorganisation, Kooperativa förbundet, Skogsägarnas Riksförbund, 
Svensk Industriförening, Svenska Revisorsasmfundet SRS, Sveriges 
Bokförings- och revisionsbyråers Förbund, Sveriges 
Redovisningskonsulters Förbund SRF och Tjänsteförbundet har också 
avstått från att yttra sig.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 11 kap. 26 §, 12 kap. 24 och 25 §§, 16 kap. 19, 29 och 30 §§, 
17 kap. 6 och 7 §§, 24 kap. 15 och 20 §§, 25 kap. 14, 20, 24 och 25 §§, 
35 kap. 3–5 §§, 36 kap. 3 §, 40 kap. 6 §, 48 kap. 8 och 9 §§, 49 kap. 22 §, 
61 kap. 19 § och 65 kap. 16 § samt rubrikerna närmast före 17 kap. 6 §, 
25 kap. 24 § och 48 kap. 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 31 kap. 25 a §, 
35 kap. 2 a §, 36 kap. 2 a §, 42 kap. 16 a och 20 a §§, samt närmast före 
17 kap. 7 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
26 §
Förmån av resa inom eller 
mellan Europeiska unionens 
medlemsländer eller EES-
länderna till eller från 
anställningsintervju skall inte tas 
upp. Detta gäller också ersättning 
för sådan resa till den del 
ersättningen inte överstiger 
utgifterna för resan och, när det 
gäller resa med egen bil, inte 
överstiger avdragsbeloppet enligt 
12 kap. 27 §.
Förmån av resa inom 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet till eller från 
anställningsintervju skall inte tas 
upp. Detta gäller också ersättning 
för sådan resa till den del 
ersättningen inte överstiger 
utgifterna för resan och, när det 
gäller resa med egen bil, inte 
överstiger avdragsbeloppet enligt 
12 kap. 27 §.
	
12 kap. 
24 §
När en skattskyldig på grund av 
sitt arbete vistas på en annan ort än 
den där han eller hans familj bor, 
skall utgifter för hemresor dras 
av, om avståndet mellan hemorten 
och arbetsorten är längre än 50 
kilometer. Avdrag skall göras för 
högst en hemresa per vecka och 
bara för utgifter för resor inom 
eller mellan Europeiska 
unionens medlemsländer eller 
EES-länderna.
När en skattskyldig på grund av 
sitt arbete vistas på en annan ort än 
den där han eller hans familj bor, 
skall utgifter för hemresor dras 
av, om avståndet mellan hemorten 
och arbetsorten är längre än 50 
kilometer. Avdrag skall göras för 
högst en hemresa per vecka och 
bara för utgifter för resor inom 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet.
Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste färdsättet. 
Skäliga utgifter för flygresa och utgifter för tågresa skall dock dras av.
Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter 
för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil dras av 
med det belopp som gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen 
enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil 
som en närstående till honom eller hans sambo men inte han själv är 
skattskyldig för.
25 §
Utgifter för särskilda resor 
inom eller mellan Europeiska 
unionens medlemsländer eller 
EES-länderna i samband med att 
den skattskyldige börjar eller 
slutar en tjänst skall dras av. 
Bestämmelserna i 24 § andra och 
tredje styckena tillämpas också 
för sådana avdrag.
Utgifter för särskilda resor 
inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet i samband 
med att den skattskyldige börjar 
eller slutar en tjänst skall dras av. 
Bestämmelserna i 24 § andra och 
tredje styckena tillämpas också 
för sådana avdrag.
16 kap.
19 §
Utländsk särskild skatt som avser näringsverksamheten skall dras av.
Allmän skatt till en utländsk stat 
skall dras av, om den har betalats 
av en obegränsat skattskyldig 
person på inkomster som anses ha 
sitt ursprung i den utländska 
staten. Med allmän skatt till en 
utländsk stat likställs skatt till en 
utländsk delstat, provins eller 
kommun.
Allmän skatt till en utländsk stat 
skall dras av, om den har betalats 
på inkomster som anses ha sitt 
ursprung i den utländska staten om 
inkomsten skall tas upp i Sverige 
och inte är undantagen från 
beskattning här enligt ett 
skatteavtal. Med allmän skatt till 
en utländsk stat likställs skatt till 
en utländsk delstat, provins eller 
kommun.
Med skatt på inkomster likställs skatt på sådan förmögenhet som de 
inkomster som avses i andra stycket kommer från. Detta gäller dock inte 
om skatten huvudsakligen har karaktären av engångsskatt.
29 §
Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser 
näringsverksamheten. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande del av 
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras.
Avdrag skall dessutom göras för ett belopp som sätts av för att täcka 
egenavgifterna för beskattningsåret. Avdraget skall återföras det 
följande beskattningsåret.
Den som är skyldig att 
upprätta årsbokslut eller 
årsredovisning enligt 
bokföringslagen (1999:1078) får 
göra avdrag bara om en 
motsvarande avsättning görs i 
räkenskaperna.
30 §
Avdrag enligt 29 § andra stycket skall beräknas på ett underlag som 
motsvarar överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med
1. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §, och
2. inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 3–5, 
15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Avdraget får uppgå till högst 25 procent av underlaget. För sådana 
inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om 
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till 
högst 20 procent.
Avdrag skall göras bara för 
näringsverksamhet här i landet.
17 kap.
		
Andelar som förvärvas genom 
vissa utdelningar och 
utskiftningar
Andelar som förvärvas genom 
utdelning i vissa fall
6 §
För andelar som förvärvas 
genom sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 § skall som anskaffningsvärde 
anses så stor del av 
anskaffningsvärdet för aktierna i 
det utdelande bolaget som 
motsvarar den förändring i 
marknadsvärdet som utdelningen 
inneburit för dessa aktier. 
Anskaffningsvärdet för aktierna i 
det utdelande bolaget skall 
minskas i motsvarande mån. 
Om den som förvärvar aktier 
genom utdelning utan att äga 
aktier i det utdelande bolaget 
har lämnat ersättning för rätten 
till utdelning, anses ersättningen 
som anskaffningsvärde. Om någon 
ersättning inte har lämnats, är 
anskaffningsvärdet noll.
För andelar som förvärvas 
genom sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 §, anses som 
anskaffningsvärde så stor del av 
anskaffningsvärdet för aktierna i 
moderbolaget som motsvarar den 
förändring i marknadsvärdet som 
utdelningen medför för dessa 
aktier. Anskaffningsvärdet för 
aktierna i moderbolaget skall 
minskas i motsvarande mån. 
Om den som förvärvar andelar 
genom utdelning utan att äga 
aktier i moderbolaget lämnar 
ersättning för rätten till utdelning, 
anses ersättningen som 
anskaffningsvärde. Om någon 
ersättning inte lämnas, är 
anskaffningsvärdet noll.
Aktier som förvärvas genom 
utskiftning i vissa fall
	
7 §
För aktier som förvärvas genom 
sådan utskiftning från en 
ekonomisk förening som avses i 
42 kap. 20 § skall som 
anskaffningsvärde anses 
anskaffningsvärdet för andelarna i 
den förening som skiftat ut 
aktierna.
För aktier som förvärvas genom 
utskiftning från en ekonomisk 
förening vid en sådan 
ombildning av en ekonomisk 
förening till aktiebolag som 
avses i 42 kap. 20 §, skall som 
anskaffningsvärde anses 
anskaffningsvärdet för andelarna i 
den förening som skiftar ut 
aktierna.
	
24 kap.
15 §
Utdelning på näringsbetingade 
andelar i svenska aktiebolag och 
svenska ekonomiska föreningar 
skall inte tas upp, om den tas emot 
av
– ett sådant svenskt aktiebolag 
eller en sådan svensk ekonomisk 
förening som inte är 
investmentföretag eller 
förvaltningsföretag,
– en sådan svensk stiftelse eller 
svensk ideell förening som inte 
omfattas av bestämmelserna om 
undantag från skattskyldighet i 7 
kap.,
– en svensk sparbank, eller
– ett svenskt ömsesidigt 
försäkringsföretag.
Utdelning på näringsbetingade 
andelar i svenska aktiebolag och 
svenska ekonomiska föreningar 
skall inte tas upp, om den tas emot 
av
1. ett sådant svenskt aktiebolag 
eller en sådan svensk ekonomisk 
förening som inte är 
investmentföretag eller 
förvaltningsföretag,
2. en sådan svensk stiftelse eller 
svensk ideell förening som inte 
omfattas av bestämmelserna om 
undantag från skattskyldighet i 7 
kap.,
3. en svensk sparbank, eller
4. ett svenskt ömsesidigt 
försäkringsföretag.
Vid tillämpning av 
bestämmelserna i första stycket 
skall ett utländskt bolag som hör 
hemma i en stat inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
och som motsvarar ett svenskt 
företag som avses i första stycket 
1–4, behandlas som ett sådant 
företag.
20 §
Utdelning på andelar i en 
utländsk juridisk person skall inte 
tas upp av ett svenskt företag om
Utdelning på andelar i en 
utländsk juridisk person skall inte 
tas upp av ett företag om
1. utdelningen på grund av 12–19 §§ inte skulle ha tagits upp om den 
utdelande juridiska personen hade varit svensk, och
2. inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är 
jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt 
företag med motsvarande inkomster.
25 kap.
14 §
Moderföretaget i den svenska koncernen skall vara
– ett svenskt aktiebolag,
– en svensk ekonomisk förening,
– en svensk sparbank, eller
– ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag. 
Vid tillämpning av första 
stycket skall ett utländskt bolag 
som hör hemma i en stat inom 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet och som 
motsvarar ett svenskt företag 
som avses i bestämmelsen 
behandlas som ett sådant 
företag. 
20 §
Om det inträffar en omständighet som medför att det säljande 
företaget inte längre existerar, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt.
Detta gäller inte om det 
säljande företaget genom en 
fusion går upp i ett företag som 
tillhör samma svenska koncern. I 
stället skall de bestämmelser 
som gäller för det säljande 
företaget tillämpas på det 
övertagande företaget.
Detta gäller inte om det 
säljande företaget 
– genom en fusion går upp i 
ett företag som tillhör samma 
svenska koncern, eller 
– upphör att existera genom 
en fission och vart och ett av de 
övertagande företagen 
omedelbart efter fissionen ingår 
i samma svenska koncern som 
det säljande företaget. 
I fall som avses i andra stycket 
skall de bestämmelser som 
gäller för det säljande företaget 
tillämpas på det övertagande 
företaget eller de övertagande 
företagen. 
Vid en fission skall 
kapitalvinsten för vilken det 
säljande företaget fått uppskov 
fördelas på de övertagande 
företagen i förhållande till det 
nettovärde som förs över till 
varje företag. Med nettovärde 
avses detsamma som i 37 kap. 28 
§ andra stycket.
Det avyttrade företaget går upp i 
ett koncernföretag genom fusion
Det avyttrade företaget upphör 
att existera genom en fusion 
eller fission
24 § 
Kapitalvinsten skall inte tas upp 
om det avyttrade företaget går 
upp i ett annat företag genom en 
fusion och det övertagande 
företaget ingår i samma svenska 
koncern som det säljande 
företaget. Var och en av de 
andelar i det övertagande 
företaget som omedelbart efter 
fusionen innehas av det säljande 
företaget och företag som ingår i 
samma svenska koncern som det 
säljande företaget anses som en 
avyttrad andel. Summan av 
kapitalvinsterna på de faktiskt 
avyttrade andelarna skall fördelas 
på andelarna i det övertagande 
företaget.
Kapitalvinsten skall inte tas upp 
om det avyttrade företaget 
– går upp i ett annat företag 
genom en fusion och det 
övertagande företaget ingår i 
samma svenska koncern som det 
säljande företaget, eller
– upphör att existera genom 
en fission och vart och ett av de 
övertagande företagen ingår i 
samma svenska koncern som det 
säljande företaget. 
Var och en av de andelar i det 
övertagande företaget eller de 
övertagande företagen som 
omedelbart efter fusionen eller 
fissionen innehas av det 
säljande företaget och företag 
som ingår i samma svenska 
koncern som det säljande 
företaget anses som en avyttrad 
andel. 
Vid en fusion skall summan av 
kapitalvinsterna på de faktiskt 
avyttrade andelarna fördelas på 
andelarna i det övertagande 
företaget.
Vid en fission skall 
kapitalvinsten på de faktiskt 
avyttrade andelarna fördelas på 
de övertagande företagen i 
förhållande till det nettovärde 
som förs över till varje företag. 
Med nettovärde avses detsamma 
som i 37 kap. 28 § andra stycket. 
25 §
Om det köpande företaget vid tidpunkten för den koncerninterna 
andelsavyttringen äger andelar av samma slag och sort som den avyttrade 
andelen (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya 
andelar), skall senare avyttringar som företaget gör anses ske i följande 
ordning:
1. gamla andelar,
2. avyttrade andelar,
3. nya andelar.
Bestämmelsen skall tillämpas på motsvarande sätt för andra företag 
som tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget och som 
i ett senare led förvärvar en avyttrad andel.
Motsvarande turordning tillämpas
1. om det köpande företaget vid tidpunkten för ett sådant andelsbyte 
som avses i 21 § äger andelar av samma slag och sort som de mottagna 
andelarna (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya 
andelar), och
2. efter fusioner i sådana fall 
som avses i 24 § i fråga om 
andelar som innehas i det 
övertagande företaget omedelbart 
efter fusionen (avyttrade andelar) 
och andelar i detta företag som 
förvärvas senare (nya andelar).
2. efter fusioner eller fissioner 
i sådana fall som avses i 24 § i 
fråga om andelar som innehas i ett 
övertagande företag omedelbart 
efter fusionen eller fissionen 
(avyttrade andelar) och andelar i 
detta företag som förvärvas senare 
(nya andelar).
31 kap. 
25 a § 
Vid tillämpning av 
bestämmelserna i 25 § skall ett 
utländskt bolag som hör hemma 
i en stat inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
(EES) och som motsvarar ett 
svenskt företag som anges i 
dessa bestämmelser behandlas 
som ett sådant företag, om det 
utländska bolaget är 
skattskyldigt för den 
näringsverksamhet som fonden 
förs över till och verksamheten 
inte är undantagen från 
beskattning i Sverige genom ett 
skatteavtal. Detsamma gäller om 
bolaget är ett sådant svenskt 
företag som enligt ett skatteavtal 
skall anses ha hemvist i en 
utländsk stat inom EES och 
företaget är skattskyldigt i 
Sverige för den 
näringsverksamhet som fonden 
förs över till och verksamheten 
inte är undantagen från 
beskattning i Sverige på grund 
av skatteavtal.
35 kap. 
	
2 a § 
Vid tillämpning av 
bestämmelserna i detta kapitel 
skall ett utländskt bolag som hör 
hemma i en stat inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
(EES) och som motsvarar ett 
svenskt företag som anges i 
dessa bestämmelser behandlas 
som ett sådant företag, om 
mottagaren av koncernbidraget 
är skattskyldigt i Sverige för den 
näringsverksamhet som 
koncernbidraget hänför sig till. 
Detsamma gäller om mottagaren 
är ett sådant svenskt företag som 
enligt ett skatteavtal skall anses 
ha hemvist i en utländsk stat 
inom EES om företaget är 
skattskyldigt i Sverige för den 
näringsverksamhet som 
koncernbidraget hänför sig till. 
3 §
Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag 
eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag skall dras av 
under förutsättning att
1. varken givaren eller mottagaren är ett privatbostadsföretag, 
investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. både givaren och mottagaren redovisar bidraget öppet i 
självdeklarationen vid samma års taxering,
3. dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela 
beskattningsår eller sedan dotterföretaget började bedriva 
näringsverksamhet av något slag,
4. mottagaren inte enligt ett 
skatteavtal skall anses ha hemvist i 
en utländsk stat, och
5. om bidraget lämnas från 
dotterföretaget till 
moderföretaget, utdelning under 
beskattningsåret från 
dotterföretaget inte skall tas upp 
hos moderföretaget.
4. mottagaren inte enligt ett 
skatteavtal skall anses ha hemvist i 
en utländsk stat utom i fall som 
avses i 2 a § andra meningen, 
5. näringsverksamheten som 
koncernbidraget hänför sig till 
inte är undantagen från 
beskattning i Sverige på grund 
av ett skatteavtal, och
6. om bidraget lämnas från 
dotterföretaget till 
moderföretaget, utdelning under 
beskattningsåret från 
dotterföretaget inte skall tas upp 
hos moderföretaget.
4 §
Ett koncernbidrag från ett helägt 
dotterföretag till ett annat helägt 
dotterföretag till samma 
moderföretag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 1–
4 är uppfyllda och
Ett koncernbidrag från ett helägt 
dotterföretag till ett annat helägt 
dotterföretag till samma 
moderföretag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 1–
5 är uppfyllda och
1. moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som ger 
koncernbidraget inte skall tas upp av moderföretaget, eller
3. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som tar 
emot koncernbidraget skall tas upp av moderföretaget.
5 §
Ett koncernbidrag från ett 
moderföretag till ett annat svenskt 
aktiebolag än ett helägt 
dotterföretag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 1, 
2 och 4 är uppfyllda och om 
ägarförhållandena under givarens 
och mottagarens hela 
beskattningsår eller sedan 
mottagaren började bedriva 
näringsverksamhet av något slag 
har varit sådana att mottagaren 
genom fusioner mellan 
moderföretag och dotterbolag har 
kunnat gå upp i moderföretaget. 
Fusion skall anses kunna äga rum 
när ett moderföretag äger mer än 
90 procent av aktierna i ett 
dotterbolag, men inte i andra fall.
Ett koncernbidrag från ett 
moderföretag till ett annat svenskt 
aktiebolag än ett helägt 
dotterföretag skall dras av, om de 
förutsättningar som anges i 3 § 1, 
2, 4 och 5 är uppfyllda och om 
ägarförhållandena under givarens 
och mottagarens hela 
beskattningsår eller sedan 
mottagaren började bedriva 
näringsverksamhet av något slag 
har varit sådana att mottagaren 
genom fusioner mellan 
moderföretag och dotterbolag har 
kunnat gå upp i moderföretaget. 
Fusion skall anses kunna äga rum 
när ett moderföretag äger mer än 
90 procent av aktierna i ett 
dotterbolag, men inte i andra fall.
	
36 kap. 
	
2 a §
Vid tillämpning av 
bestämmelserna i detta kapitel 
skall ett utländskt bolag som hör 
hemma i en stat inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
och som motsvarar ett svenskt 
aktiebolag eller en svensk 
ekonomisk förening behandlas 
som ett sådant företag om det 
utländska bolaget är 
skattskyldigt för 
näringsverksamhet i Sverige. 
Detsamma gäller ett sådant 
svenskt företag som enligt ett 
skatteavtal skall anses ha 
hemvist i en utländsk stat inom 
EES och om företaget är 
skattskyldigt för 
näringsverksamhet i Sverige.
Om det utländska bolaget är 
kommittentföretag, gäller första 
stycket bara under förutsättning 
att inkomsten från 
kommissionärsverksamheten 
skall tas upp i 
näringsverksamheten som 
bedrivs från det fasta 
driftstället.
3 §
Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för 
ett enda kommittentföretags räkning, får överskottet eller underskottet 
av kommissionärsverksamheten tas upp respektive dras av hos 
kommittentföretaget under förutsättning att
1. kommissionärsförhållandet är grundat på ett skriftligt avtal,
2. kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamheten 
uteslutande för kommittentföretagets räkning,
3. kommissionärsföretaget under beskattningsåret inte bedriver 
näringsverksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av 
kommissionärsverksamheten,
4. verksamheten har bedrivits på det sätt som anges i detta kapitel 
under båda företagens hela beskattningsår eller sedan kommissionärs-
företaget började bedriva näringsverksamhet av något slag,
5. beskattningsåren för båda företagen slutar vid samma tidpunkt, och
6. båda företagen skulle haft rätt till avdrag för koncernbidrag enligt 
35 kap. om de hade lämnat sådant till det andra företaget under 
beskattningsåret.
Vid prövning av förutsättningen 
i första stycket 6 skall 
kommissionärsverksamheten 
anses ingå i båda företagens 
verksamhet.
Om kommissionärsföretaget är 
ett sådant utländskt bolag som 
avses i 2 a §, skall vid prövning 
av förutsättningarna i första 
stycket 3 och 4 vad som sägs om 
kommissionärsföretaget i stället 
gälla dess fasta driftställe. Vid 
prövning av förutsättningen i 
första stycket 6 skall 
kommissionärsverksamheten 
anses ingå i båda företagens 
verksamhet.
40 kap.
6 §
Med koncern avses i detta kapitel
– en koncern enligt någon av de bestämmelser som anges i 5 § första 
stycket,
– när det gäller svenska ideella föreningar, en koncern enligt 1 kap. 4 
§ årsredovisningslagen (1995:1554), och
– en motsvarande utländsk 
företagsgrupp, om moderföretaget 
hör hemma i en medlemsstat i 
Europeiska unionen eller är ett 
sådant utländskt bolag som avses 
i 6 kap. 10 §.
– en motsvarande utländsk 
företagsgrupp, om moderföretaget 
hör hemma i en stat inom 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet eller är ett 
utländskt bolag.
	 
42 kap.
16 a §
Vid tillämpning av 
bestämmelserna om moderbolag 
i 16 § första stycket skall ett 
utländskt bolag som motsvarar 
ett svenskt aktiebolag behandlas 
som ett sådant om det utländska 
bolaget hör hemma i en stat 
inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet (EES) eller i 
en stat med vilken Sverige har 
ingått ett skatteavtal som 
innehåller en artikel om 
informationsutbyte. 
20 a §
Vid tillämpning av 
bestämmelserna i 19 och 20 §§ 
skall ett utländskt bolag som hör 
hemma i en stat inom Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
och som motsvarar en svensk 
ekonomisk förening behandlas 
som en sådan. Vid tillämpning 
av bestämmelserna i 20 § skall 
ett utländskt bolag som hör 
hemma i en stat inom EES och 
som motsvarar ett svenskt 
aktiebolag behandlas som ett 
sådant.
. 
48 kap. 
Andelar som erhålls genom 
utdelning i vissa fall
Andelar som förvärvas genom 
utdelning i vissa fall
		
8 §
För andelar som erhålls genom 
sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 §, anses som anskaffningsutgift 
så stor del av omkostnadsbeloppet 
för aktierna i moderbolaget – 
beräknat vid tidpunkten för 
utdelningen – som motsvarar den 
förändring i marknadsvärdet på 
dessa aktier som utdelningen 
medför.
För andelar som förvärvas 
genom sådan utdelning av andelar i 
dotterbolag som avses i 42 kap. 
16 §, anses som anskaffningsutgift 
så stor del av omkostnadsbeloppet 
för aktierna i moderbolaget – 
beräknat vid tidpunkten för 
utdelningen – som motsvarar den 
förändring i marknadsvärdet som 
utdelningen medför för dessa 
aktier.
När det senare skall beräknas ett omkostnadsbelopp för aktierna i 
moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas i 
motsvarande mån.
Om den som erhåller andelar i 
utdelning utan att äga aktier i 
moderbolaget lämnar ersättning 
för rätten till utdelning, anses 
ersättningen som 
anskaffningsutgift. Om någon 
ersättning inte lämnas, är de 
utdelade andelarnas 
anskaffningsutgift noll.
Om den som förvärvar andelar 
genom utdelning utan att äga 
aktier i moderbolaget lämnar 
ersättning för rätten till utdelning, 
anses ersättningen som 
anskaffningsutgift. Om någon 
ersättning inte lämnas, är 
anskaffningsutgiften noll.
	
Aktier som erhålls genom 
utskiftning i vissa fall
Aktier som förvärvas genom 
utskiftning i vissa fall
	
9 §
För aktier som erhålls genom 
utskiftning från en ekonomisk 
förening vid sådan ombildning av 
en svensk ekonomisk förening till 
aktiebolag som avses i 42 kap. 
20 §, anses som 
anskaffningsutgift det 
omkostnadsbelopp som skulle ha 
använts om andelarna i föreningen 
hade avyttrats vid tidpunkten för 
utskiftningen.
För aktier som förvärvas 
genom utskiftning från en 
ekonomisk förening vid sådan 
ombildning av en ekonomisk 
förening till aktiebolag som avses 
i 42 kap. 20 §, skall som 
anskaffningsutgift anses det 
omkostnadsbelopp som skulle ha 
använts om andelarna i föreningen 
hade avyttrats vid tidpunkten för 
utskiftningen.
	
49 kap.
22 §
Om en mottagen andel avyttras genom en koncernintern 
andelsavyttring, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när 
kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall tas 
upp som intäkt. Om det vid en avyttring av en mottagen andel inte 
uppkommer vare sig en kapitalvinst eller en kapitalförlust men det 
skulle ha funnits förutsättningar för uppskov med beskattningen av en 
kapitalvinst enligt bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar 
i 25 kap. 6–27 §§ om det hade uppkommit en sådan vinst, skall 
uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när en faktisk kapitalvinst på 
grund av den avyttringen skulle ha tagits upp som intäkt.
Kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall 
anses ha tagits upp som intäkt
– vid utdelning som avses i 25 kap. 22 eller 23 §, och
– vid fusion som avses i 25 kap. 
24 § första stycket om det är 
koncernmoderföretaget som är 
övertagande företag.
– vid fusion eller fission som 
avses i 25 kap. 24 § till den del 
det är koncernmoderföretaget 
som är övertagande företag.
61 kap.
19 § 
Som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses
– att bilen använts som arbetsredskap,
– att bilen använts i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i 
verksamheten under kalenderåret och att dispositionen för privat 
körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning, eller
– att det finns liknande omständigheter.
Värdet av bilförmån skall 
justeras nedåt också när bilen 
ingår i en större grupp av bilar 
som deltar i ett test eller liknande 
för att prova ut ny eller 
förbättrande miljö- eller 
säkerhetsteknik eller dylikt och 
bilen i det utförandet inte finns att 
köpa på den allmänna marknaden 
inom Europeiska unionens 
medlemsländer eller EES-
länderna.
Värdet av bilförmån skall 
justeras nedåt också när bilen 
ingår i en större grupp av bilar 
som deltar i ett test eller liknande 
för att prova ut ny eller 
förbättrande miljö- eller 
säkerhetsteknik eller dylikt och 
bilen i det utförandet inte finns att 
köpa på den allmänna marknaden 
inom Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet.
Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med 
miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet 
och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast 
jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet justeras nedåt till 
en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.
65 kap.
16 §
I lagen (1986:468) om 
avräkning av utländsk skatt finns 
bestämmelser om avräkning av 
utländsk skatt för obegränsat 
skattskyldiga.
I lagen (1986:468) om 
avräkning av utländsk skatt finns 
bestämmelser om avräkning av 
utländsk skatt för obegränsat 
skattskyldiga och i vissa fall för 
begränsat skattskyldiga. 
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 
Bestämmelserna i 40 kap. 6 § i sin nya lydelse tillämpas på 
beskattningsår som påbörjas den 1 januari 2001 eller senare.
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande 
av inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1999:1230) om ikraftträdande 
av inkomstskattelagen (1999:1229) skall införas fyra nya paragrafer, 5 
kap. 12 –15 §§, samt närmast före 5 kap. 12 och 13 §§ nya rubriker av 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap. 
Det säljande företaget upphör 
att existera genom en fission
12 § 
Vid tillämpning av 10 § andra 
stycket den upphävda lagen 
(1998:1602) om uppskov med 
beskattningen vid 
andelsöverlåtelser inom 
koncerner skall, om den 
skattskyldige begär det, vad som 
sägs om fusioner också gälla om 
det säljande företaget upphör 
att existera genom en sådan 
fission som anges i 5 § den 
upphävda lagen (1998:1603) om 
beskattningen vid fusioner, 
fissioner och 
verksamhetsöverlåtelser. Detta 
gäller bara om de övertagande 
företagen omedelbart efter 
fissionen tillhör samma koncern 
som säljaren. 
Det säljande företagets vinst 
fördelas på de övertagande 
företagen i förhållande till det 
nettovärde som förs över till 
varje företag. Med nettovärde 
avses detsamma som i 37 kap. 28 
§ andra stycket 
inkomstskattelagen (1999:1229).
Vad som sägs om det 
övertagande företaget vid en 
fusion gäller vart och ett av de 
övertagande företagen vid en 
fission.
Det överlåtna företaget upphör 
att existera genom en fission
13 §
Vid tillämpning av 14 § den 
upphävda lagen (1998:1602) om 
uppskov med beskattningen vid 
andelsöverlåtelser inom 
koncerner skall, om den 
skattskyldige begär det, vad som 
sägs om fusioner också gälla om 
det avyttrade företaget upphör 
att existera genom en sådan 
fission som anges i 5 § den 
upphävda lagen (1998:1603) om 
beskattningen vid fusioner, 
fissioner och 
verksamhetsöverlåtelser. Detta 
gäller bara om och vart och ett 
av de övertagande företagen 
ingår i samma koncern som det 
säljande företaget. Vad som sägs 
om det övertagande företaget 
vid en fusion gäller vart och ett 
av de övertagande företagen vid 
en fission.
Kapitalvinsten på de faktiskt 
avyttrade andelarna fördelas på 
de övertagande företagen i 
förhållande till det nettovärde 
som förs över till varje företag. 
Med nettovärde avses detsamma 
som i 37 kap. 28 § andra stycket 
inkomstskattelagen (1999:1229).
14 §
Om den skattskyIdige begär 
att 13 § skall tillämpas, gäller 
vad som sägs i fråga turordning 
i 15 § tredje stycket 2 den 
upphävda lagen (1998:1602) om 
uppskov med beskattningen vid 
andelsöverlåtelser inom 
koncerner också i fråga om 
andelar som innehas i ett 
övertagande företag efter en 
fission. 
15 §
Om den skattskyldige begär 
att bestämmelserna i 13 § skall 
tillämpas, gäller vad som sägs i 
fråga om vinst vid fusion i 19 § 
andra stycket den upphävda 
lagen (1998:1601) om uppskov 
med beskattningen vid 
andelsbyten också vinst vid 
fission till den del 
koncernmoderföretaget är 
övertagande företag.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på 
överlåtelser som skett och förfaranden som genomförts efter utgången 
av år 1998
Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av 
utländsk skatt
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1986:468) om avräkning av 
utländsk skatt skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
		
2 a §
Termer och uttryck som 
används i denna lag har samma 
betydelse och 
tillämpningsområde som i 
inkomstskattelagen (1999:1229) 
om inte annat anges eller 
framgår av sammanhanget.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första 
gången vid 2002 års taxering.
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1255) om ändring i lagen 
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ i lagen (1986:468) om avräkning 
av utländsk skatt i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1255) om 
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Om en obegränsat skattskyldig 
har haft intäkt 
Om en obegränsat skattskyldig 
har haft intäkt eller en begränsat 
skattskyldig har haft sådan 
intäkt som hänför sig till ett fast 
driftställe i Sverige
a) som medtagits vid taxering enligt inkomstskattelagen
(1999:1229),
b) för vilken han beskattats i utländsk stat, och
c) som enligt skattelagstiftningen i den utländska staten anses härröra 
därifrån,
har han – med den inskränkning som följer av 2 § – genom avräkning 
av den del av den utländska skatten som belöper sig på intäkten rätt att 
erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt 
enligt 4–13 §§.
Motsvarande gäller i tillämpliga delar i fall en fysisk person enligt 
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall betala fastighetsskatt 
för en privatbostad som är belägen utomlands.
Om ett svenskt företag vid en 
prövning enligt 24 kap. 20 § 
inkomstskattelagen inte kan visa 
att inkomstbeskattningen av den 
utländska juridiska personen är 
jämförlig med 
inkomstbeskattningen enligt 
nämnda lag av ett svenskt företag 
med motsvarande inkomster men 
övriga förutsättningar för 
skattefrihet för utdelningen är 
uppfyllda, gäller följande. Utöver 
den avräkning som medges enligt 
första stycket och enligt 
dubbelbeskattningsavtal, har 
företaget rätt att genom avräkning 
erhålla nedsättning av statlig 
inkomstskatt med ett belopp som 
motsvarar tretton procent av 
utdelningens bruttobelopp. Vid en 
sådan avräkning gäller 4–13 §§ i 
tillämpliga delar.
Om ett företag vid en prövning 
enligt 24 kap. 20 § 
inkomstskattelagen inte kan visa 
att inkomstbeskattningen av den 
utländska juridiska personen är 
jämförlig med 
inkomstbeskattningen enligt 
nämnda lag av ett svenskt företag 
med motsvarande inkomster men 
övriga förutsättningar för 
skattefrihet för utdelningen är 
uppfyllda, gäller följande. Utöver 
den avräkning som medges enligt 
första stycket och enligt 
dubbelbeskattningsavtal, har 
företaget rätt att genom avräkning 
erhålla nedsättning av statlig 
inkomstskatt med ett belopp som 
motsvarar tretton procent av 
utdelningens bruttobelopp. Vid en 
sådan avräkning gäller 4–13 §§ i 
tillämpliga delar.
2 § 
Rätt till avräkning enligt 1 § första stycket föreligger inte om statlig 
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, den utländska skatten samt den 
utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Med att den 
utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal avses även fall då 
någon intäkt av en privatbostad som är belägen utomlands inte uppburits 
men, om sådan intäkt hade uppburits, denna omfattats av 
dubbelbeskattningsavtal. Rätt till avräkning enligt 1 § andra stycket 
föreligger inte om statlig fastighetsskatt omfattas av 
dubbelbeskattningsavtal. Vid avräkning med stöd av 
dubbelbeskattningsavtal tillämpas dock 4–13 §§.	
Bestämmelserna i första 
stycket tillämpas inte då en 
begränsat skattskyldig har rätt 
till avräkning av utländsk skatt 
enligt 1 § första stycket.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1618) om upphävande av 
lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid 
gränsöverskridande omstruktureringar inom EG 
Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen om 
ändring i lagen (1998:1618) om upphävande av lagen (1994:1854) om 
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom 
EG skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Enligt riksdagens beslut 
föreskrivs att lagen (1994:1854) 
om inkomstbeskattningen vid 
gränsöverskridande omstruktu-
reringar inom EG skall upphöra att 
gälla vid utgången av år 1998. Den 
upphävda lagen tillämpas dock 
i fråga om internationella 
fusioner och fissioner på 
förfaranden som genomförts före 
den 1 januari 1999,
i fråga om internationella 
verksamhetsöverlåtelser på 
överlåtelser före den 1 januari 
1999 och
i fråga om internationella 
andelsbyten på förvärv före den 1 
januari 1999.
En internationell fusion eller 
fission skall anses genomförd när 
det eller de överlåtande bolagen 
har upplösts.
Enligt riksdagens beslut 
föreskrivs att lagen (1994:1854) 
om inkomstbeskattningen vid 
gränsöverskridande omstruktu-
reringar inom EG skall upphöra att 
gälla vid utgången av år 1998. Den 
upphävda lagen tillämpas dock 
enligt följande: 
1. I fråga om internationella 
fusioner och fissioner tillämpas 
den upphävda lagen på 
förfaranden som genomförts före 
den 1 januari 1999. En 
internationell fusion eller fission 
skall anses genomförd när det 
eller de överlåtande bolagen har 
upplösts.
2. I fråga om internationella 
verksamhetsöverlåtelser 
tillämpas den upphävda lagen på 
överlåtelser före den 1 januari 
1999.
3. I fråga om internationella 
andelsbyten tillämpas den 
upphävda lagen på förvärv före 
den 1 januari 1999.
4. I fråga om internationella 
andelsbyten gäller därutöver 
följande om den skattskyldige 
begär det.
a) Avyttras andelar som 
mottagits som vederlag vid ett 
internationellt andelsbyte 
genom en koncernintern 
andelsavyttring enligt 25 kap. 
6–27 §§ inkomstskattelagen 
(1999:1229) och får den 
skattskyldige uppskov med 
beskattningen av kapitalvinst, 
skall som kapitalvinst vid 
tillämpning av nämnda 
bestämmelser avses även 
realisationsvinst som uppkommit 
vid det internationella 
andelsbytet och motsvarande 
belopp enligt 23 § tredje eller 
fjärde styckena och vinst 24 § 
den upphävda lagen. 
Detsamma gäller även om 
förutsättningar inte föreligger 
att medge uppskov med 
beskattningen vid den 
koncerninterna 
andelsavyttringen därför att 
någon vinst inte uppkommit. 
Realisationsvinst som 
uppkommit vid det 
internationella andelsbytet och 
motsvarande belopp enligt 23 § 
tredje eller fjärde styckena och 
vinst enligt 24 § den upphävda 
lagen behandlas som en 
kapitalvinst som uppkommit vid 
den koncerninterna 
andelsavyttringen. 
Om andelar som mottagits som 
vederlag vid det internationella 
andelsbytet upphör att existera 
genom en fusion eller fission 
gäller 25 kap. 20 och 24 §§ 
inkomstskattelagen på 
motsvarande sätt.  
b) Avyttras andelar som 
mottagits som vederlag vid det 
internationella andelsbytet 
genom ett andelsbyte enligt 49 
kap. inkomstskattelagen och får 
den skattskyldige uppskov med 
beskattningen av vinst, skall som 
kapitalvinst enligt 49 kap. 14 § 
andra stycket eller vinst enligt 
17 § nämnda lag avses även 
realisationsvinst som uppkommit 
vid det internationella 
andelsbytet och motsvarande 
belopp enligt 23 § tredje eller 
fjärde styckena och vinst enligt 
24 § den upphävda lagen. 
Detsamma gäller även om 
förutsättningar inte föreligger 
att medge uppskov med 
beskattningen vid andelsbytet 
därför att någon vinst inte 
uppkommit. Realisationsvinst 
som uppkommit vid det 
internationella andelsbytet och 
motsvarande belopp enligt 23 § 
tredje eller fjärde styckena och 
vinst enligt 24 § den upphävda 
lagen behandlas som en 
kapitalvinst som uppkommit vid 
andelsbytet. 
Realisationsvinst eller 
motsvarande belopp som enligt 
23 § den upphävda lagen skulle 
ha tagits upp som intäkt av 
tjänst skall behandlas som 
tjänstebelopp enligt 49 kap. 16 § 
andra stycket 
inkomstskattelagen. 
c) Vid tillämpning av 
punkterna a och b skall belopp 
som tidigare tagits upp som 
intäkt avräknas från 
realisationsvinsten eller 
motsvarande belopp eller 
vinsten.
                                     
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på 
överlåtelser som skett och förfaranden som genomförts efter utgången 
av år 1998. 
2. Skall till följd av bestämmelserna i lagen (1999:1230) om 
ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) inkomstskattelagen 
inte tillämpas skall vid tillämpningen av denna lag hänvisningarna till 
inkomstskattelagen i stället avse motsvarande bestämmelser i 
– den upphävda lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid 
andelsbyten, och
– den upphävda lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid 
andelsöverlåtelser inom koncerner.
Lagrådet                                                                       
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-10-17
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 5 oktober 2000 (Finansdepartementet) har 
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 
1. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
2. lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av
    inkomstskattelagen (1999:1229),
3. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
    skatt,
4. lag om ändring i lagen (1999:1255) om ändring i lagen
    (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
5. lag om ändring i lagen (1998:1618) om upphävande av 
    lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöver-
    skridande omstruktureringar inom EG.
 
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet 
Anita Saldén Enérus.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
42 kap. 16 a §
Den föreslagna bestämmelsen avser den situationen att bestämmelserna 
om moderbolag i 16 § första stycket är under tillämpning. Vid 
paragrafens användning skall det i 16 a § angivna utländska bolaget 
behandlas som ett svenskt aktiebolag vad gäller utdelning av andelar i 
dotterbolag.
Frågan om uttagsbeskattning skall ske hos det utdelande bolaget 
regleras i 22 kap. 10 §. Paragrafen innebär att uttagsbeskattning 
under vissa förutsättningar inte skall ske. Av det förslag som 
överlämnats till Lagrådet för granskning framgår inte – åtminstone inte 
omedelbart – att bestämmelserna i 22 kap. 10 § också skall omfatta de 
ifrågavarande utländska bolagen.
Den föreslagna 16 a § gäller alltså vid tillämpningen av 
bestämmelserna i 16 § första stycket. Däremot sägs inte något om vad 
som gäller vid tillämpningen av 22 kap. 10 §. Paragrafens 
tillämpningsområde bestäms bl.a. genom orden: ”Vid sådan utdelning av 
andelar som avses i 42 kap. 16 § … .” Hänvisningen till 42 kap. 16 § 
ingår som en av förutsättningarna i 22 kap. 10 § och kommer att utgöra 
en del av tillämpningen av sistnämnda paragraf.
Om avsikten är att bestämmelserna i 22 kap. 10 § även skall omfatta 
utländska bolag, bör detta enligt Lagrådets mening uttryckas klarare i 
lagtexten. Den bästa utvägen beträffande 22 kap. 10 § torde vara att 
hänvisningen kommer att omfatta både 16 och 16 a §§ i 42 kap. 
Motsvarande ändring kan behöva göras i andra lagrum i 
inkomstskattelagen. Bestämmelsen i 16 a § kan då inte ha sin föreslagna 
karaktär av definitionsregel utan bör formuleras om så att den inleds 
med 
orden: ”Första stycket i 16 § gäller även ett utländskt bolag som 
motsvarar ett svenskt aktiebolag om det utländska bolaget … .”
42 kap. 20 a §
Vad ovan sagts under 16 a § om förhållandet mellan denna paragraf och 
22 kap. 10 § har motsvarande tillämpning här.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 oktober 2000
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden 
Thalén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, 
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, 
Ringholm, Bodström
Föredragande: statsrådet Ringholm
Regeringen beslutar proposition 2000/01:22 Anpassningar på 
företagsskatteområdet till EG-fördraget, m.m.
  Lydelse enligt prop. 2000/01:12.
  Senaste lydelse 2000:540.
  Senaste lydelse 1999:1298.
  Senaste lydelse 1999:1298.
  Senaste lydelse 2000:77.
Prop. 2000/01:22
7
1
8
Prop. 2000/01:22
Bilaga 1
Prop. 2000/01:22
Bilaga 2
126
Prop. 2000/01:22
Bilaga 3
Prop. 2000/01:22
Bilaga 4
142
Prop. 2000/01:22
Bilaga 5
153
Prop. 2000/01:22
154
1