Post 5822 av 7180 träffar
Propositionsnummer ·
1998/99:145 ·
Hämta Doc ·
Ändring av fridskränkningsbrotten
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 145
Regeringens proposition
1998/99:145
Ändring av fridskränkningsbrotten
Prop.
1998/99:145
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 juni 1999
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ändring av bestämmelsen i 4 kap. 4 a § första
stycket brottsbalken. Ändringen innebär att det för straffansvar för grov
fridskränkning och grov kvinnofridskränkning skall vara tillräckligt att
var och en av de åtalade gärningarna har utgjort led i en upprepad kränk-
ning av brottsoffrets integritet och att gärningarna har varit ägnade att
allvarligt skada hans eller hennes självkänsla. Något formellt krav på
ytterligare kränkning, utöver de åtalade gärningarna, skall alltså inte gälla
för ansvar för grov frids- eller grov kvinnofridskränkning. Förslaget skall
ses mot bakgrund av den tolkning av den nuvarande lagtexten som
Högsta domstolen har gjort i en nyligen meddelad dom.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken 4
3 Ärendet och dess beredning 5
4 Bakgrund och utgångspunkter för regeringens förslag 6
5 De åtalade gärningarna skall kunna uppfylla kraven för grov frids-
eller kvinnofridskränkning 8
6 En precisering av kravet på upprepad kränkning 11
7 Ekonomiska konsekvenser 12
8 Ikraftträdande m.m. 13
9 Författningskommentar 13
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag 14
Bilaga 2 Lagrådets yttrande 15
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 1999 17
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i brottsbalken.
2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 a § brottsbalken skall ha följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
4 a §
Den som begår brottsliga gär-
ningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot
en närstående eller tidigare närstå-
ende person, döms, om gärning-
arna varit ett led i en upprepad
kränkning av personens integritet
och varit ägnade att allvarligt
skada personens självkänsla, för
grov fridskränkning till fängelse,
lägst sex månader och högst sex
år.
Den som begår brottsliga gär-
ningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot
en närstående eller tidigare närstå-
ende person, döms, om var och en
av gärningarna utgjort led i en
upprepad kränkning av personens
integritet och gärningarna varit
ägnade att allvarligt skada perso-
nens självkänsla, för grov frids-
kränkning till fängelse, lägst sex
månader och högst sex år.
Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en
kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott
tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället
dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
3 Ärendet och dess beredning
Den 1 juli 1998 infördes i 4 kap. brottsbalken en ny paragraf, 4 a § (prop.
1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250). Denna innehåller
bestämmelser om grov fridskränkning respektive grov kvinnofridskränk-
ning. Enligt paragrafens första stycke gäller att den som begår brottsliga
gärningar enligt 3, 4 eller 6 kap. samma balk mot en närstående eller
tidigare närstående person skall dömas, om gärningarna varit ett led i en
upprepad kränkning av personens integritet och varit ägnade att allvarligt
skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst
sex månader och högst sex år. Om gärningarna begås av en man mot en
kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott
tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall han i
stället, enligt paragrafens andra stycke, dömas för grov kvinnofrids-
kränkning till samma straff.
Högsta domstolen har i en dom meddelad den 19 mars 1999 (mål nr
B 53-99) för första gången prövat ett mål som rör bestämmelsen om grov
kvinnofridskränkning. I domen har Högsta domstolen bl.a. tagit ställning
till innebörden av kravet på att gärningarna skall ha varit ett led i en upp-
repad kränkning av brottsoffrets integritet.
Riksåklagaren har i en framställning till Justitiedepartementet den 31
mars 1999 (dnr Ju1999/1774/L5) mot bakgrund av Högsta domstolens
dom förordat en översyn och omarbetning av den akt
uella bestämmelsen.
Med utgångspunkt i Riksåklagarens framställning har ett utkast till en
lagrådsremiss utarbetats inom Justitiedepartementet. Utkastet har remitte-
rats till Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Malmö tingsrätt,
Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande
rådet, Brottsoffermyndigheten, Jämställdhetsombudsmannen, Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet, Svenska språknämnden, Svenska
Akademien, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS), Sve-
riges Kvinnojourers Riksförbund, Brottsofferjourernas riksförbund och
Stiftelsen Manscentrum i Stockholm. Remissinstansernas yttranden finns
tillgängliga hos Justitiedepartementet (dnr Ju1999/1774/L5).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 12 maj 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över det förslag som finns i bilaga 1.
Lagrådet har som sin mening uttalat att ändringarna av lagtexten bör
göras mer genomgripande än de som föreslås i lagrådsremissen. Rege-
ringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitten 5 och 6 samt i
författningskommentaren. Lagrådets yttrande finns i bilaga 2.
4 Bakgrund och utgångspunkter för
regeringens förslag
Motiven till införandet av fridskränkningsbrotten
Bestämmelserna om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning
har föranletts av behovet att ytterligare understryka allvaret i sådan
brottslighet som riktar sig mot personer i nära relationer och som präglas
av att den sammantaget är ägnad att systematiskt kränka den utsatta per-
sonen (se prop. 1997/98:55). De nya brotten är avsedda att markera det
särskilt straffvärda i en långvarig och upprepad kränkning av en annan
person, när det är fråga om en serie i och för sig straffbelagda gärningar.
Regeringen framhöll i propositionen att syftet med de nya straffbestäm-
melserna är att kunna ta hänsyn till den utsatta personens hela situation
(a. prop. s. 133).
Avsikten med de nya brottens konstruktion är att de skall vara icke
perdurerande brott, som består av en serie i och för sig straffbara gär-
ningar. Det skall alltså vara fråga om skilda gärningar, för vilka skall
dömas såsom för ett brott. De enskilda gärningarna straffbeläggs för sig
men sedda i sitt sammanhang och med ett särskilt rekvisit som ger brott-
en deras fridsstörande karaktär.
Regeringen gjorde i propositionen bedömningen att paragrafen borde
utformas så att det skall vara tillräckligt att de aktuella gärningarna varit
ett led i en upprepad kränkning och föreslog därför den lydelse av lag-
texten som gäller i dag (a. prop. s. 133). Skälet till att den lydelsen valdes
var bl.a. att man skulle kunna beakta även gärningar som inte omfattades
av åtalet för att kunna konstatera en upprepad kränkning. Regeringen
avsåg särskilt sådana situationer där mönstret av upprepade kränkningar
upptäckts först efter ett antal gärningar och där gärningsmannen redan
dömts för de första.
Högsta domstolens dom
Högsta domstolen har i sin dom den 19 mars 1999 (mål nr B 53-99) för
första gången prövat ett mål rörande grov kvinnofridskränkning. I det
aktuella fallet var en man åtalad för grov kvinnofridskränkning alterna-
tivt misshandel av samma kvinna vid fyra tillfällen. Mannen hade vid två
tidigare tillfällen dömts för misshandel av kvinnan. En av de åtalade gär-
ningarna hade, liksom de misshandelsgärningar som mannen tidigare var
dömd för, begåtts före ikraftträdandet av den nya bestämmelsen om grov
kvinnofridskränkning.
Högsta domstolens majoritet bedömde de tre gärningar som begåtts
efter bestämmelsens ikraftträdande som misshandel och inte som grov
kvinnofridskränkning. Tre av de fem justitieråden var skiljaktiga, varav
två i fråga om skälen för bedömningen och ett i fråga om domslutet. Det
justitieråd som var skiljaktig i fråga om domslutet ansåg att de tre gär-
ningarna skulle bedömas som grov kvinnofridskränkning.
I domen tog Högsta domstolen ställning till bl.a. innebörden av kravet
på att de åtalade gärningarna skall ha "varit ett led i en upprepad kränk-
ning" av brottsoffrets integritet. Enligt Högsta domstolen skall därvid
dessa gärningar ses som en enhet. Av bestämmelsens lydelse följer, en-
ligt domstolens majoritet, att det för straffansvar måste finnas ytterligare
handling eller handlingar som innefattar kränkning; det kan alltså inte
vara tillräckligt enbart med de åtalade gärningarna. Vad som i praktiken
kan bli aktuellt, anförde Högsta domstolen, är närmast förut begångna
brott för vilka den tilltalade tidigare fällts till ansvar; härmed jämställs
bl.a. fall då åtalsunderlåtelse har skett eller strafföreläggande har god-
känts.
Högsta domstolen fann att det inte finns något hinder med hänsyn till
principen ne bis in idem (dvs. att man inte får döma två gånger över
samma sak, jfr. 30 kap. 9 § första stycket rättegångsbalken) mot att be-
akta gärningar, för vilka den tilltalade tidigare dömts, vid bedömande av
huruvida de åtalade gärningarna utgjort ett led i en upprepad kränkning
av kvinnans integritet. Dessa tidigare gärningar kan, enligt Högsta dom-
stolen, ses som "ytterligare kränkningshandling(ar)" utöver vad de åta-
lade gärningarna innebär. Högsta domstolen framhöll att sådan ytter-
ligare kränkning ligger vid sidan av de gärningar för vilka den tilltalade
skall dömas och att de tidigare gärningarna endast skall tjäna till att be-
lysa de förhållanden under vilka de i målet åtalade gärningarna har ägt
rum. Högsta domstolen uttalade att den tilltalade alltså inte på nytt skall
dömas för de tidigare prövade gärningarna, men att de kan sägas bidra till
att kvalificera de åtalade gärningarna.
Högsta domstolen gjorde dock bedömningen att gärningar som begåtts
före ikraftträdandet av 4 kap. 4 a § brottsbalken inte borde få på detta sätt
beaktas, eftersom retroaktiva inslag bör undvikas vid tillämpning av
strafflag.
Mot bakgrund härav konstaterade Högsta domstolen att det inte fanns
några ytterligare kränkningshandlingar som kunde beaktas vid sidan av
de tre misshandelsgärningar som begåtts efter den nya paragrafens
ikraftträdande. Högsta domstolen fann att de åtalade gärningarna redan
på grund härav skulle bedömas som misshandel och inte som grov
kvinnofridskränkning.
De skiljaktiga meningarna
Ett justitieråd ansåg att det inte finns något hinder mot att, som ytter-
ligare kränkningar utöver de åtalade gärningarna, beakta brottsliga gär-
ningar som begåtts före ikraftträdandet av 4 kap. 4 a § brottsbalken. Han
ansåg dock att det inte hade förelegat ett så systematiskt och kvalificerat
kränkande att de tre aktuella gärningarna kunde anses ha utgjort led i en
upprepad kränkning och ville därför bedöma gärningarna som misshan-
del.
Ett annat justitieråd ansåg att det inte av lagtexten kunde anses följa att
det för straffansvar måste finnas ytterligare en handling eller handlingar
som innefattar kränkning. Däremot, anförde han, bör tidigare gärningar
av liknande slag få åberopas för att belysa de förhållanden under vilka de
i målet åtalade gärningarna har ägt rum. Han uttalade att de tidigare gär-
ningarna alltså kan sägas bidra till att kvalificera de åtalade gärningarna,
men att detta inte borde gälla om de tidigare gärningarna ligger i tiden
före ikraftträdandet av den nya bestämmelsen. Han ansåg att de tre aktu-
ella misshandelsgärningarna hade inneburit en upprepad kränkning av
kvinnans integritet, men att de ändå inte kunde anses ha varit ägnade att
allvarligt skada hennes självkänsla.
Det justitieråd som ansåg att de tre misshandelsgärningarna kunde be-
dömas som grov kvinnofridskränkning ansåg att det borde vara möjligt
att beakta de gärningar som mannen begått före bestämmelsens ikraft-
trädande såsom omständigheter som visar de senare gärningarnas upp-
repade karaktär. Därvid menade han att den aktuella misshandeln fick
anses ha varit ett led i en upprepad kränkning av kvinnans integritet.
Däremot tog han inte ställning till om det krävs att den tilltalade alltid
gjort sig skyldig till minst en brottslig integritetskränkning utöver vad
som omfattas av åtalet. Han bedömde att de tre misshandelsbrotten fick
anses ha varit ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla.
5 De åtalade gärningarna skall kunna uppfylla
kraven för grov frids- eller
kvinnofridskränkning
Regeringens förslag: Det skall vara tillräckligt för straffansvar för
grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning att de åtalade
gärningarna tillsammans utgjort en upprepad kränkning av brottsoff-
rets integritet och att de har varit ägnade att allvarligt skada hans eller
hennes självkänsla. I paragrafens första stycke anges därför att var
och en av gärningarna skall ha utgjort led i en upprepad kränkning.
Dessutom görs en redaktionell följdändring i samma stycke.
Riksåklagarens förslag: Riksåklagaren har föreslagit att lagtexten i
aktuell del skall ändras till att lyda ”om gärningarna innebär eller är ett
led i en upprepad kränkning”.
Förslaget i utkastet: I utkastet till lagrådsremiss föreslogs att paragra-
fens stycke i aktuell del skulle ändras till att lyda ”om gärningarna var för
sig utgjort led i en upprepad kränkning”.
Remissinstanserna: Domstolsverket, ROKS och Sveriges Kvinno-
jourers Riksförbund tillstyrker utkastets förslag. JO, Jämställdhetsom-
budsmannen och Rikspolisstyrelsen har inte någon erinran mot det.
Brottsoffermyndigheten säger sig dela den uppfattning som kommer till
uttryck i förslaget. Riksåklagaren, Svea hovrätt, Brottsförebyggande
rådet och Malmö tingsrätt riktar invändningar mot utkastets förslag och
förordar i stället en ändring som knyter närmare an till Riksåklagarens
förslag. Svenska Akademien föreslår att lagtexten i aktuell del skall änd-
ras till att lyda ”om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad
kränkning”. Svenska språknämnden tillstyrker det förslag till ändring
som Svenska Akademien för fram, men säger sig samtidigt inte kunna
finna annat än att utkastets förslag till ändring av ordalydelsen täcker det
innehåll som man avser att uttrycka.
Skälen för regeringens förslag: Vid tillkomsten av bestämmelserna
om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning var avsikten att
det skulle vara tillräckligt att de åtalade gärningarna antingen till-
sammans eller tillsammans med tidigare begångna gärningar inneburit en
upprepad kränkning av brottsoffrets integritet.
Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen har det dock nu
genom Högsta domstolens dom klargjorts att paragrafens ordalydelse
innebär att det måste ha förekommit någon ytterligare straffbar kränk-
ningshandling, utöver vad de åtalade gärningarna innebär, för att de åta-
lade gärningarna skall kunna bedömas som grov fridskränkning eller
grov kvinnofridskränkning.
Detta innebär att det, även om åtalet skulle inkludera ett stort antal all-
varliga kränkningshandlingar, inte är möjligt att döma för grov frids-
kränkning eller grov kvinnofridskränkning i ett fall där det inte föreligger
något tidigare konstaterat brott, utöver vad som omfattas av åtalet. En
sådan tillämpning innebär en klar inskränkning i förhållande till vad som
var avsikten med bestämmelserna om grov fridskränkning respektive
grov kvinnofridskränkning.
Införandet av dessa nya brott utgör en mycket viktig del i den nyligen
genomförda kvinnofridsreform, som bl.a. syftar till att motverka olika
former av övergrepp på och kränkningar av kvinnor. De nya straff-
bestämmelserna fokuserar på den nedbrytande karaktär som systematiska
kränkningar riktade mot närstående personer ofta har. Även om det i
många fall torde finnas någon sådan tidigare konstaterad gärning som
krävs enligt den nuvarande lydelsen, kan den begränsning som nu
uppmärksammats genom Högsta domstolens dom försvaga kvinno-
fridsreformen. Mot bakgrund härav framstår det som ytterst angeläget att
snarast genomföra de ändringar av lagtexten som är nödvändiga för att
bestämmelsernas tillämpningsområde skall få den omfattning som var
avsedd.
Riksåklagarens förslag går ut på att det skall vara möjligt att tillämpa
bestämmelserna om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning
både när de brottsliga gärningar som omfattas av åtalet i sig innebär en
upprepad kränkning och när gärningarna utgör ett led i en sådan
kränkning. Förslaget synes i och för sig tillgodose det behov av
utvidgning av tillämpningsområdet som nyss angetts. Förslaget medför
emellertid att två, alternativt angivna, möjligheter att uppfylla rekvisitet
”upprepad kränkning” införs i lagtexten. Detta innebär enligt regeringens
mening ett större ingrepp i den gällande lydelsen än vad som är
motiverat. Det kan inte uteslutas att en sådan konstruktion skulle kunna
leda till nya svårigheter i tillämpningen och minska förutsättningarna för
att skapa en enhetlig praxis när det gäller rekvisitet upprepad kränkning.
Med hänsyn härtill förordade regeringen i lagrådsremissen i stället en
annan lagteknisk lösning som närmare ansluter till paragrafens nu
gällande lydelse. I och för sig bör syftet med den nu föreslagna lagänd-
ringen enligt vår mening kunna uppnås genom att det, i enlighet med det
remitterade förslaget i utkastet, föreskrivs att gärningarna var för sig skall
ha utgjort led i en upprepad kränkning. Regeringen delar dock Svenska
Akademiens och Svenska språknämndens bedömning att formuleringen
blir klarare med akademiens förslag. I lagrådsremissen föreslog vi därför
att var och en av gärningarna skall ha utgjort led i en upprepad kränkning
av personens integritet.
Lagrådet har anfört att när det gäller att ändra lagtexten för att nå det
av lagstiftaren åsyftade resultatet, bör ändringarna göras mer genom-
gripande än de som föreslås i lagrådsremissen, om de nu föreliggande
tolkningsproblemen skall kunna undanröjas. Lagrådet har pekat på att
uttrycket ”var och en” av gärningarna, med den ändring som föreslogs i
lagrådsremissen, blir subjekt även till rekvisitet ”varit ägnade att allvar-
ligt skada personens självkänsla”, vilket, förutom att det är språkligt fel-
aktigt, kan medföra en icke avsedd förändring av bestämmelsens inne-
börd.
I den nu gällande lydelsen av bestämmelsen är ordet ”gärningarna”
subjekt även till det rekvisit som framgår av brottsbeskrivningens senare
led. Den icke avsedda betydelseförskjutning i Lagrådsremissens förslag
till lagtext, som Lagrådet har observerat, bör rättas till. Detta kan enklast
ske genom en redaktionell följdändring bestående i att ordet
”gärningarna” läggs till i lagtexten så att det i brottsbeskrivningens
senare led anges ”och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada perso-
nens självkänsla”.
Lagrådet har emellertid förordat en mer genomgripande ändring av
lagtexten och föreslagit att kravet på att det skall föreligga en upprepad
kränkning ersätts med ett krav på att de åtalade gärningarna skall ha ut-
gjort eller ingått i en serie kränkningar. En sådan formulering speglar
enligt Lagrådets mening bättre motiven till bestämmelserna om frids-
kränkningsbrotten, enligt vilka gärningarnas systematiska karaktär är en
viktig faktor för den kvalificering som bestämmelserna innebär.
Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning att det inte kan uteslutas
att det även efter genomförande av den i remissen förslagna ändringen
kan förekomma tolkningsproblem vid tillämpningen av de aktuella be-
stämmelserna. Detta är en följd av att fridskränkningsbrotten utgör en
delvis ny konstruktion i svensk rätt, vilken har varit i kraft under endast
en kortare tid. Lagrådets förslag är intressant såsom en tänkbar väg att på
ett mer genomgripande sätt försöka komma till rätta med eventuella
föreliggande och kommande tolkningsproblem. Enligt vår mening bör
emellertid en sådan genomgripande förändring som Lagrådet förordar
föregås av en mer omfattande beredning och analys än vad som har varit
möjligt att genomföra i detta lagstiftningsärende, särskilt som Lagrådets
förslag innebär en förändring av det mest centrala rekvisitet i bestämmel-
sen. Vi anser därför att Lagrådets förslag till ny lagtext inte bör genom-
föras i detta sammanhang. Som vi återkommer till i nästa avsnitt är det
också vår uppfattning att det ännu är för tidigt att göra en generell över-
syn av fridskränkningsbrotten.
Fråga är då om Lagrådets bedömning bör leda till att inte heller den i
remissen föreslagna ändringen genomförs nu. Den språkliga ofullkom-
lighet som Lagrådet har pekat på i det remitterade förslaget kan, såsom vi
tidigare angett, rättas till genom en redaktionell ändring i lydelsen.
Givetvis kan det dock inte helt uteslutas att ändringen ändå kan leda till
andra oönskade resultat. Detta talar i och för sig för att avvakta med för-
slaget och att i stället återkomma i ett senare sammanhang efter att en
mer omfattande analys och utvärdering av fridskränkningsbrotten har
genomförts.
Införandet av de nya brotten grov fridskränkning och grov kvinno-
fridskränkning svarar emellertid mot ett viktigt behov av att värna om
personer som befinner sig i en utomordentligt utsatt position. Tillgänglig
statistik visar att den nya straffbestämmelsen om grov kvinnofridskränk-
ning har kommit att användas i en inte obetydlig omfattning. Det kan
också antas att införandet av bestämmelserna om fridskränkningsbrotten
har lett till att allvaret i upprepade brottsliga kränkningar av en person
inom ramen för en nära relation rent allmänt har kommit att uppmärk-
sammas i större utsträckning inom rättsväsendet. Mot denna bakgrund är
det enligt regeringens mening inte försvarligt att avstå från att, i den mån
det är möjligt, redan nu rätta till den icke avsedda begränsning i tillämp-
ningsområdet som har uppmärksammats genom Högsta domstolens dom.
Regeringen anser därför att en begränsad ändring med detta syfte bör
genomföras nu, även med beaktande av Lagrådets påpekande av behovet
av en mer genomgripande reform.
Lagrådet har i sitt yttrande inte pekat på några konkreta brister i det
remitterade förslaget utöver den språkliga brist som tidigare nämnts. En
ändring av ordalydelsen, så att det endast krävs att var och en av de aktu-
ella gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens
integritet och att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens
självkänsla bör, enligt regeringens bedömning, leda till att det inte längre
ställs något formellt krav på att en tidigare konstaterad gärning skall
föreligga.
6 En precisering av kravet på upprepad
kränkning
Regeringens bedömning: Det saknas anledning att i detta samman-
hang föreslå andra ändringar av lagtexten i syfte att förtydliga rekvi-
sitet ”upprepad kränkning”.
Riksåklagarens förslag: Riksåklagaren har föreslagit att det klargörs
vad som kan anses ligga i uttrycket "upprepad kränkning".
Bedömningen i utkastet överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har framfört någon
erinran mot bedömningen i utkastet.
Skälen för regeringens bedömning: Med en upprepad kränkning
avses gärningar som tar sikte på den personliga integriteten och som sker
vid upprepade tillfällen (se a. prop. s. 133). Syftet med de nya bestäm-
melserna om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning är att
hänsyn skall kunna tas till den utsatta personens hela situation, och det
valda uttrycket ”upprepad kränkning” medger att hänsyn tas till om-
ständigheterna i det enskilda fallet. Viss vägledning för rättstillämp-
ningen gavs i motiven till paragrafen när den infördes (a. prop. s. 133).
Att närmare precisera vad som för olika fall skall anses ligga i rekvisi-
tet upprepad kränkning är en uppgift som i första hand bör överlämnas
till rättstillämpningen. Det är alltså domstolarna som, med utgångspunkt i
omständigheterna i det enskilda fallet, har att tolka och tillämpa bestäm-
melsen.
Bestämmelserna om fridskränkningsbrotten har varit i kraft bara i ett
knappt år. Högsta domstolen har hittills prövat endast ett fall som gällt
åtal för ett sådant brott. I det fallet uttalade sig inte Högsta domstolens
majoritet om innebörden av rekvisitet ”upprepad kränkning”. Det är
enligt regeringens mening ännu för tidigt att överväga frågan om ett för-
tydligande av detta rekvisit.
Såsom framgått i avsnitt 5 har Lagrådet föreslagit att rekvisitet
”upprepad kränkning” skall utmönstras ur lagtexten och ersättas med ett
krav på att gärningarna skall ha utgjort eller ingått i en ”serie kränk-
ningar”. Regeringen har gjort bedömningen att detta förslag inte bör
föreläggas riksdagen nu. Utgångspunkten är i stället att i detta lagstift-
ningsärende endast åstadkomma en ordning som innebär att det inte
längre skall gälla något formellt krav på ytterligare kränkningshandlingar
utöver de gärningar som åtalet avser. Enligt vår uppfattning är det ännu
för tidigt att göra en generell översyn av fridskränkningsbrotten. Det
finns dock anledning att noga följa tillämpningen av bestämmelserna om
dessa brott. Lagrådets förslag och de övriga frågor som Lagrådet tar upp
får därför prövas i ljuset av den fortsatta utvecklingen av domstolspraxis.
7 Ekonomiska konsekvenser
Regeringen gör bedömningen att förslaget till ändrad lydelse av 4 kap.
4 a § brottsbalken inte medför några andra ekonomiska konsekvenser än
dem som redovisades i det tidigare lagstiftningsärendet (a. prop. s. 127 –
128).
8 Ikraftträdande m.m.
Regeringens förslag: Den föreslagna lagändringen föreslås träda i
kraft den 1 januari 2000. Några särskilda övergångsbestämmelser
skall inte meddelas.
Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna ändringen bör träda i
kraft så snart som möjligt. Brottsoffermyndigheten har satt i fråga om inte
ändringen kan träda i kraft redan den 1 juli 1999. Med hänsyn till förut-
sättningarna för riksdagens behandling av förslaget är detta dock inte
möjligt. En lämplig tidpunkt för ikraftträdande är i stället den 1 januari
2000.
Det finns inte behov av några särskilda övergångsbestämmelser. Av
5 § brottsbalkens promulgationslag följer att paragrafen i dess nya
lydelse inte får ges retroaktiv verkan till den tilltalades nackdel.
9 Författningskommentar
Förslaget till ändring av 4 kap. 4 a § första stycket brottsbalken har
kommenterats i avsnitt 5.
Syftet med ändringen är att klargöra att det inte finns något formellt
krav på att det skall föreligga någon tidigare dom eller motsvarande för
att ansvar för de nya fridskränkningsbrotten skall kunna komma i fråga. I
de fall de åtalade gärningarna tillsammans utgör en sådan upprepad
kränkning som avses i 4 kap. 4 a § brottsbalken, skall dessa således
kunna utgöra tillräckligt underlag för ansvar för grov fridskränkning eller
grov kvinnofridskränkning. Detta markeras genom att var och en av de
åtalade gärningarna skall ha utgjort led i en upprepad kränkning.
Någon annan ändring av paragrafens innebörd är inte avsedd. I den
mån tidigare gärningar föreligger skall dessa således, i enlighet med vad
Högsta domstolen konstaterat, kunna beaktas på det sätt som framgår av
motiven till den ursprungliga lydelsen.
Efter ett påpekande från Lagrådet har också en redaktionell följdänd-
ring gjorts i det att ordet ”gärningarna” har lagts till som subjekt till rek-
visitet ”varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla”.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 a § brottsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
4 a §1
Den som begår brottsliga gär-
ningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot
en närstående eller tidigare närstå-
ende person, döms, om gärning-
arna varit ett led i en upprepad
kränkning av personens integritet
och varit ägnade att allvarligt
skada personens självkänsla, för
grov fridskränkning till fängelse,
lägst sex månader och högst sex
år.
Den som begår brottsliga gär-
ningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot
en närstående eller tidigare närstå-
ende person, döms, om var och en
av gärningarna utgjort led i en
upprepad kränkning av personens
integritet och varit ägnade att all-
varligt skada personens själv-
känsla, för grov fridskränkning till
fängelse, lägst sex månader och
högst sex år.
Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en
kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott
tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället
dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Lagrådets yttrande
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-05-28
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 12 maj 1999 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i brottsbalken.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Erica
Hemtke.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
När Högsta domstolen i sin dom den 19 mars 1999 anger att det utöver
de gärningar åtalet avser ”måste finnas ytterligare handlingar eller hand-
ling som innefattar kränkning” synes domstolen anse att detta följer av
det i lagtexten använda uttryckssättet att de gärningar för vilka åtal
väckts ”varit ett led i en upprepad kränkning av personens integritet”;
gärningarna skall därvid ses som en enhet. Högsta domstolens tolkning
innebär att denna enhet måste utgöra en upprepning av något som skett
tidigare. Tolkningen synes bygga både på rekvisitet ”ett led i” och på
rekvisitet ”upprepad kränkning”.
När det nu gäller att ändra lagtexten för att nå det av lagstiftaren
åsyftade resultatet bör enligt Lagrådets mening ändringarna göras mer
genomgripande än de som föreslås i lagrådsremissen, om de nu före-
liggande tolkningsproblemen skall kunna undanröjas. Samtidigt gäller
det att inte skapa nya tolkningsproblem.
I sistnämnda hänseende vill Lagrådet peka på uttrycket ”var och en” av
gärningarna. Uttrycket är subjekt även till rekvisitet ”varit ägnade (skall
vara 'ägnad') att allvarligt skada personens självkänsla”. Orden fram-
tvingar en bedömning av var och en av gärningarna i det angivna hän-
seendet i stället för att det som f.n. är tillräckligt att gärningarna tillsam-
mans haft en sådan effekt. Man frågar sig hur det går om någon av gär-
ningarna befinns inte vara av den angivna karaktären. Antagligen kan den
i så fall bedömas särskilt, i förekommande fall som ringa brott. Andra
och mer oönskade resultat kan dock inte helt uteslutas.
Vad som bör utsägas i lagtexten är att kränkningen är på något sätt
systematisk, dock utan att detta ord kan användas eftersom det leder
tanken fel i subjektivt hänseende. De åtalade gärningarna skall kunna
bedömas som en fristående enhet men också kunna ses i ljuset av tidigare
gärningar. Ett ord som återkommer i motiven, och som bör kunna använ-
das även i lagtexten, är ordet ”serie”.
På grund av det anförda förordar Lagrådet att första stycket i paragra-
fen ges följande lydelse:
”Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot en när-
stående eller tidigare närstående person, döms, om gärningarna utgjort en
serie kränkningar av personens integritet, eller ingått i en serie av sådana
kränkningar, och varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla,
för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.”
I ordet ”sådana” kränkningar bör kunna läggas, utom att kränkningarna
skall rikta sig mot den personliga integriteten, att det inte är fråga om
vilka kränkningar som helst utan om brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller
6 kap. I allt fall följer av sammanhanget att så är fallet.
Av orden ”ingår i en serie” följer att domstolen kan beakta även gär-
ningar som ligger i tiden före dem åtalet avser för att konstatera att det
föreligger en sådan serie som gärningsbeskrivningen kräver. Däremot lär
den situationen – som möjligen framskymtar i motiven i den tidigare
propositionen (prop. 1997/98:55 s. 133) – att gärningsmannen först döms
för ett allvarligt fridsbrott och sedan begår ett par lindriga brott mot per-
sonen i fråga, t.ex. ett olaga hot med lågt straffvärde och ett hemfrids-
brott, inte komma att omfattas av brottsbeskrivningen. Det beror på att
domstolarna knappast torde komma att finna sådana gärningar ägnade att
allvarligt skada personens självkänsla.
Högsta domstolens dom gav inte något svar på frågan under vilka för-
utsättningar gärningarna kan anses vara ägnade att allvarligt skada per-
sonens självkänsla, eftersom endast tre ledamöter yttrade sig i frågan och
dessa kom till olika resultat. Det är emellertid här fråga om värderande
rekvisit som inte låter sig närmare preciseras i lagtext utan måste över-
lämnas till domstolarnas bedömning. Det enda alternativ som kan komma
i fråga synes vara att betrakta hela frågan från återfallssynpunkt, men en
sådan lösning på ett isolerat område skulle stå i dålig samklang med
rättsordningen i övrigt.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden,
Freivalds, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin,
von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Engqvist, Wärnersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: Laila Freivalds
Regeringen beslutar proposition Ändring av fridskränkningsbrotten
Senaste lydelse 1998:393
1 Senaste lydelse 1998:393
Prop. 1998/99:145
16
1
Prop. 1998/99:145
Bilaga 1
Prop. 1998/99:145
Bilaga 2
Prop. 1998/99:145
1
1