Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 5811 av 7180 träffar
Propositionsnummer · 1999/00:1 · Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2000
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/10
Hälsovård, sjukvård och social omsorg 9 Förslag till statsbudget för 2000 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 9 2 Lagförslag 11 2.1 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) 11 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel 13 2.3 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård 14 3 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 15 3.1 Omfattning 15 3.2 Utgiftsutveckling 15 3.3 Resultatbedömning 15 4 Hälsovård och sjukvård 19 4.1 Omfattning 19 4.2 Utgiftsutveckling 21 4.3 Resultatbedömning 23 4.3.1 Kvaliteten i hälso- och sjukvården skall förbättras 23 4.3.2 Patientens ställning skall stärkas 26 4.3.3 Folkhälsan skall förbättras för de grupper i samhället som är mest eftersatta ur hälsosynpunkt 29 4.3.4 Tobaksbruket skall minska 34 4.3.5 Läkemedelsförsörjningen skall utvecklas och vara kostnadseffektiv 35 4.3.6 En god tandhälsa skall upprätthållas 37 4.3.7 Vården av och omsorgen om psykiskt störda skall förbättras 38 4.4 Revisionens iakttagelser 39 4.5 Bedömning av personalkonsekvenser 40 4.6 Förslag till regeländringar 40 4.7 Anslag 49 A1 Sjukvårdsförmåner 49 A2 Bidrag för läkemedelsförmånen 52 A3 Bidrag till hälso- och sjukvård 53 A4 Insatser mot aids 55 A5 Bidrag till WHO 56 A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar 57 A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 57 A8 Folkhälsoinstitutet 58 A9 Smittskyddsinstitutet 60 A10 Institutet för psykosocial medicin 62 A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 63 A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 65 A13 Ersättning till steriliserade i vissa fall 67 A14 Personligt ombud 67 A15 Socialstyrelsen 68 4.8 Övrig statlig verksamhet 72 5 Social omsorg 77 5.1 Omfattning 77 5.2 Utgiftsutveckling 77 5.3 Resultatbedömning 78 5.3.1 Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt samt ha tillgång till god vård och omsorg. 78 5.3.2 Personer med funktionshinder skall kunna delta i samhällslivet och få tillgång till god omsorg och vård som bygger på den enskilda människans delaktighet och självbestämmande 83 5.3.3 Barn och ungdomar skall växa upp under trygga och goda förhållanden 87 5.3.4 Personer med sociala problem och försörjningssvårigheter skall få stöd, bistånd och god omsorg. 92 5.3.5 Alkohol och narkotika 96 5.4 Revisionens iakttagelser 104 5.5 Bedömning av personalkonsekvenser 104 5.6 Anslag 104 B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken 104 B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet 105 B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 106 B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder 108 B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer 109 B6 Ersättning för texttelefoner 109 B7 Bilstöd till handikappade 110 B8 Kostnader för statlig assistansersättning 111 B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. 112 B10 Bidrag till organisationer på det sociala området 113 B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder 114 B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) 115 B13 Handikappombudsmannen 116 B14 Barnombudsmannen 117 B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 119 B16 Statens institutionsstyrelse 120 B17 Alkoholinspektionen 121 B18 Alkoholsortimentsnämnden 123 B19 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa 123 5.7 Övrig statlig verksamhet 124 6 Forskning 125 6.1 Omfattning 126 6.2 Utgiftsutvecklingen 126 6.3 Resultatbedömning 127 6.4 Revisionens iakttagelser 127 6.5 Anslag 128 C1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning 128 C2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning 129 7 Övrig statlig verksamhet 131 7.1 Allmänna arvsfonden 131 Tabellförteckning Anslagsbelopp 10 3.1 Utgiftsutvecklingen 15 3.2 Utgiftsutvecklingen 17 4.1 Viss sjukvårdspersonal i landsting och primärkommuner år 1998 samt rändring 1995–1998 20 4.2 Resurstillskott till vården 21 4.3 Utgiftsutveckling 21 4.4 Försäljning av Viagra och Xenical under perioden januari-juli 1999 36 4.5 Anslagsutvecklingen A1 Sjukvårdsförmåner 49 4.6 Utgifternas fördelning på ändamål 50 4.7 Anslagsutvecklingen A2 Bidrag för läkemedelsförmånen 52 4.8 Anslagsutvecklingen A3 Bidrag till hälso- och sjukvård 53 4.9 Anslagsutvecklingen A4 Insatser mot aids 55 4.10 Anslagsutvecklingen A5 Bidrag till WHO 56 4.11 Anslagsutvecklingen A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar 57 4.12 Anslagsutvecklingen A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 57 4.13 Anslagsutvecklingen A8 Folkhälsoinstitutet 58 4.14 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 59 4.15 Beräkning av anslaget för år 2000 59 4.16 Anslagsutvecklingen A9 Smittskyddsinstitutet 60 4.17 Uppdragsverksamhet 61 4.18 Beräkning av anslaget för år 2000 62 4.19 Anslagsutvecklingen A10 Institutet för psykosocial medicin 62 4.20 Bidragsverksamhet 63 4.21 Beräkning av anslaget för år 2000 63 4.22 Anslagsutveckling A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 63 4.23 Beräkning av anslaget för år 2000 65 4.24 Anslagsutvecklingen A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 65 4.25 Beräkning av anslaget för år 2000 66 4.26 Anslagsutvecklingen A13 Ersättning till steriliserade i vissa fall 67 4.27 Anslagsutvecklingen A14 Personligt ombud 67 4.28 Anslagsutvecklingen A15 Socialstyrelsen 68 4.29 Fördelning av totala förvaltningskostnaden på verksamhetsområde 68 4.30 Offentligrättslig verksamhet 70 4.31 Uppdragsverksamhet 71 4.32 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 71 4.33 Beräkning av anslaget för år 2000 72 4.34 Offentligrättslig verksamhet 74 4.35 Uppdragsverksamhet 74 4.36 Ekonomisk översikt 75 5.1 Utgiftsutvecklingen 77 5.2 Anslagsutvecklingen B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken 104 5.3 Anslagsutvecklingen B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet 105 5.4 Anslagsutvecklingen B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 106 5.5 Bemyndigandetabell 107 5.6 Anslagsutvecklingen B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder 108 5.7 Anslagsutvecklingen B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer 109 5.8 Anslagsutvecklingen B6 Ersättning för texttelefoner 109 5.9 Anslagsutvecklingen B7 Bilstöd till handikappade 110 5.10 Anslagsutvecklingen B8 Kostnader för statlig assistansersättning 111 5.11 Anslagsutvecklingen B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. 112 5.12 Anslagsutvecklingen B10 Bidrag till organisationer på det sociala området 113 5.13 Anslagsutvecklingen B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder 114 5.14 Anslagsutvecklingen B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) 115 5.15 Beräkning av anslaget för år 2000 116 5.16 Anslagsutvecklingen B13 Handikappombudsmannen 116 5.17 Beräkning av anslaget för år 2000 117 5.18 Anslagsutvecklingen B14 Barnombudsmannen 117 5.19 Beräkning av anslaget för år 2000 119 5.20 Anslagsutvecklingen B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 119 5.21 Beräkning av anslaget för år 2000 119 5.22 Anslagsutvecklingen B16 Statens institutionsstyrelse 120 5.23 Beställningsbemyndigande för beviljande av forsknings- och utvecklingsmedel och beräknad anslagspåverkan under perioden 1999–2001 121 5.24 Beräkning av anslaget för år 2000 121 5.25 Anslagsutvecklingen B17 Alkoholinspektionen 121 5.26 Beräkning av anslaget för år 2000 122 5.27 Anslagsutvecklingen B18 Alkoholsortimentsnämnden 123 5.28 Anslagsutvecklingen B19 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa 123 5.29 Ekonomisk översikt för de fem senaste åren 124 6.1 Utgiftsutvecklingen 126 6.2 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 128 6.3 Anslagsutvecklingen C1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning 128 6.4 Beräkning av anslaget för 2000 128 6.5 Anslagsutvecklingen C2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning 129 6.6 Beräkning av anslaget för 2000 129 Diagramförteckning 4.1 Fördelningen av kostnader på olika verksamheter inom hälso- och sjukvården (%), 1990–1998 19 4.2 Landstingens inkomster år 1998 fördelade efter inkomstslag (%) 20 4.3 Ökning av återstående medellivslängd för en nyfödd 29 4.4 Antal hiv-smittade respektive aids-fall fördelat på kvinnor och män 30 4.5 Andel daglig rökare (%), 16–44 år, 1980–1997 34 4.6 Andel kariesfria barn (%) 37 4.7 Antal vårdplatser i sluten psykiatrisk vård samt antal läkarbesök 1000-tal i öppen vård 1980–1998 39 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859), 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läke- medel, 3. antar regeringens förslag om fortsatt giltig- het av lagen (1991:1136) om försöksverk- samhet med kommunal primärvård, 4. godkänner de av regeringen föreslagna prin- ciperna för ett nytt avgiftssystem för den statliga läkemedelskontrollen fr.o.m. den 1 januari 2000 (avsnitt 4.6), 5. godkänner den av regeringen föreslagna strukturen för det nationella stödet till ut- vecklingsarbete inom vården och omsorgen (avsnitt 4.6), 6. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om anslaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård, disponera 24 miljoner kronor dels för avvecklingen av Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut (Spri), dels för uppbygg- nad av det nya nationella stödet till ut- vecklingsarbete inom vård och omsorg, 7. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget A8 Folkhälsoinstitutet, ingå ekonomiska förpliktelser som in- klusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 108 miljoner kronor efter år 2000, 8. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget A15 Socialstyrelsen, ingå ekonomiska förpliktelser som inklu- sive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 20 miljoner kronor efter år 2000, 9. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m., ingå ekonomiska för- pliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 60 miljoner kronor efter år 2000, 10. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget B16 Statens institu- tionsstyrelse, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 20 miljoner kronor efter år 2000, 11. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget C1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 340 miljoner kronor efter år 2000, 12. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Sjukvårdsförmåner m.m. ramanslag 1 998 000 A2 Bidrag för läkemedelsförmånen ramanslag 14 137 000 A3 Bidrag till hälso- och sjukvård ramanslag 980 225 A4 Insatser mot aids ramanslag 65 622 A5 Bidrag till WHO ramanslag 34 371 A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverk- ningar anslag 1 591 A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan ramanslag 16 701 A8 Folkhälsoinstitutet ramanslag 110 999 A9 Smittskyddsinstitutet ramanslag 131 224 A10 Institutet för psykosocial medicin ramanslag 13 059 A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik ramanslag 35 622 A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ramanslag 19 086 A13 Ersättning till steriliserade i vissa fall ramanslag 90 000 A14 Personligt ombud ramanslag 45 000 A15 Socialstyrelsen ramanslag 429 102 B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken ramanslag 260 000 B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet reservationsanslag 330 000 B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ramanslag 183 019 B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder anslag 78 394 B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer anslag 132 194 B6 Ersättning för texttelefoner ramanslag 16 285 B7 Bilstöd till handikappade ramanslag 230 000 B8 Kostnader för statlig assistansersättning ramanslag 5 136 000 B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. ramanslag 63 000 B10 Bidrag till organisationer på det sociala området anslag 64 341 B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder ramanslag 27 500 B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd ramanslag 8 663 B13 Handikappombudsmannen ramanslag 8 159 B14 Barnombudsmannen ramanslag 8 450 B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor ramanslag 6 908 B16 Statens institutionsstyrelse ramanslag 557 032 B17 Alkoholinspektionen ramanslag 6 984 B18 Alkoholsortimentsnämnden ramanslag 691 B19 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa reservationsanslag 10 000 C1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning ramanslag 117 655 C2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning ramanslag 9 735 Summa 25 362 652 2 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) Härigenom föreskrivs att 25 § läkemedelslagen (1992:859) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 § Den som ansöker om godkännan- de för försäljning av ett läkemedel, om erkännande av ett godkännande som meddelats i en annan medlems- stat i Europeiska unionen, om sådan jämkning av ett godkännande att in- dikationerna för läkemedlet utvidgas eller om tillstånd att få utföra en klinisk läkemedelsprövning skall be- tala ansökningsavgift. Så länge ett godkännande eller ett tillstånd enligt första stycket eller ett godkännande enligt förordning (EEG) nr 2309/93 gäller skall årsav- gift betalas. Årsavgift får också tas ut för läkemedel för vilka har meddelats tillstånd till försäljning enligt 5 § andra eller tredje stycket. Den som ansöker om godkännan- de för försäljning av ett läkemedel, om erkännande av ett godkännande som meddelats i en annan medlems- stat i Europeiska unionen, om till- stånd enligt 5 § tredje stycket, om till- stånd för tillverkning av läkemedel, om sådan jämkning av ett godkän- nande att indikationerna för läke- medlet utvidgas eller om tillstånd att få utföra en klinisk läkemedelspröv- ning skall betala ansökningsavgift. Den som anmäler eller ansöker om andra ändringar av villkoren i ett godkännande än som avses i första stycket skall betala tillkommande av- gift. Även den som begär att Läke- medelsverket utarbetar eller kom- pletterar en prövningsrapport i sam- band med en ansökan i en annan medlemsstat om erkännande av ett i Sverige godkänt läkemedel skall betala tillkommande avgift för rapporten. Så länge ett godkännande eller ett tillstånd enligt första stycket gäller skall årsavgift betalas. Årsavgift får också tas ut för läkemedel för vilka har meddelats tillstånd till försäljning enligt 5 § andra eller tredje stycket. Även den som ansöker om eller har tillstånd att tillverka en sådan medicinsk gas, på vilken denna lag är tillämplig, och den som ansöker om eller innehar registrering av ett homeopatiskt medel skall betala ansöknings- och årsavgift. Den som får vetenskaplig råd- givning av Läkemedelsverket i sam- band med utvecklingen av ett läke- medel skall betala en särskild avgift för det. Regeringen beslutar om avgifternas storlek och får meddela ytterligare före- skrifter om sådana avgifter. Efter bemyndigande av regeringen får Läke- medelsverket meddela sådana ytterligare föreskrifter om avgifter som inte gäller avgifternas storlek. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 2. För ansökan eller anmälan som kommit in till Läkemedelsverket före den 1 januari 2000 men ännu inte avgjorts gäller äldre föreskrifter. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1996:1152) om handel med läkemedel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 § Den som ansöker om tillstånd enligt 3 § skall betala ansöknings- och årsav- gift. Den som bedriver detaljhandel med läkemedel enligt 4 eller 5 § skall betala årsavgift. Regeringen beslutar om avgifternas storlek och får meddela ytterligare före- skrifter om sådana avgifter. Efter bemyndigande av regeringen får Läke- medelsverket meddela sådana ytterligare föreskrifter om avgifter som inte gäller avgifternas storlek. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 2.3 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård Härigenom föreskrivs att lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård , som gäller till utgången av år 1999, skall fortsätta att gälla till och med utgången av år 2001. 3 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 3.1 Omfattning Utgiftsområdet Hälsovård, sjukvård och social omsorg omfattar tre verksamhetsområden: A Hälsovård och sjukvård B Social omsorg C Forskning I utgiftsområdet ingår 14 myndigheter som har till uppgift att svara för genomförande, tillsyn, uppföljning, utvärdering och forskning. Verk- samheten inom områdena A och B är huvudsak- ligen inriktade mot kommuner och landsting, vilka står för huvudmannaskapet avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst m.m. 3.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 23 124 24 087 24 819 25 363 25 900 26 209 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. För information om verksamhetsutfall, förändringar och prioriteringar hänvisas till respektive verksamhetsområde. Mål - Att trygga en god hälsa och goda levnads- villkor och se till att hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen bedrivs med god kvalitet och effektiv resursanvändning samt tillgodoser den enskilde individens behov av vård, omsorg, stöd och service. Inom Socialdepartementet pågår arbete med att vidareutveckla målen. 3.3 Resultatbedömning I budgetpropositionen för år 1998 lades ett antal mål fast för utgiftsområdet. I budgetpropositio- nen för år 1999 konkretiserades dessa mål för verksamhetsområdena: - Kvaliteten i hälso- och sjukvården skall förbättras. - Patientens ställning skall stärkas. - Folkhälsan skall förbättras för de grupper i samhället som är mest eftersatta ur hälsosynpunkt. - Tobaksbruket skall minska. - Läkemedelsförsörjningen skall utvecklas och vara kostnadseffektiv. - En god tandhälsa skall upprätthållas. - Vården av och omsorgen om psykiskt störda skall förbättras. - Personer med funktionshinder skall kunna delta i samhällslivet och få tillgång till god omsorg och vård som bygger på den enskilda människans delaktighet och själv- bestämmande. - Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt, samt ha tillgång till god vård och omsorg. - Personer med sociala eller andra handikapp och försörjningssvårigheter skall få stöd, bistånd och god omsorg. - Barn och ungdomar skall växa upp under trygga och goda förhållanden. - Den totala alkoholkonsumtionen skall minska för att begränsa alkoholens skade- verkningar. - Att verka för ett narkotikafritt samhälle genom insatser för att minska tillgången och efterfrågan på narkotika samt genom att få fler missbrukare att upphöra med sitt missbruk. - Kunskapen skall öka om tillstånd, processer och effekter rörande hälsa och social välfärd. Regeringens resultatbedömning sker med ut- gångspunkt från dessa mål och redovisas utför- ligt under vart och ett av verksamhetsområdena (se avsnitten 4.3, 5.3 och 6.3). Folkhälsoläget är gott i Sverige, men på några områden finns oroande tecken. Allt fler män- niskor anger att de har psykiska besvär och inom barn- och ungdomspsykiatrin har antalet besök ökat kraftigt. En stor andel unga rör på sig så lite att det hotar deras hälsa och en stor del av befolkningen lider av övervikt. Alltför många unga börjar röka. Allergier blir allt vanligare. I folkhälsoarbetet skall de grupper som är mest exponerade för hälsorisker prioriteras. Till dem hör bl.a. invandrare och barn och unga. Kvaliteten i sjukvården har generellt sett bibe- hållits eller t.o.m. ökat och vården får generellt högt betyg av patienterna, trots omfattande strukturförändringar. Internationellt sett ligger Sverige långt framme när det gäller att tidigt och framgångsrikt införa nya och effektivare behand- lingsmetoder som medför att fler kan behandlas. Det finns dock stora lokala och regionala variationer i kvaliteten. Primärvården är inte tillräckligt utvecklad och det finns brister inom äldrevården och psykiatrin. På vissa håll förekommer långa väntetider till planerade behandlingar, trots att antalet operationer generellt sett kan ha mångdubblats tack vare ny metodik. Regeringen bedömer att det är angeläget att åtgärda dessa brister. Primärvården måste utvecklas och landstingen och kom- munerna säkra väl fungerande vårdkedjor. Regeringen anser också att det är angeläget att se till att patienternas möjligheter att välja vård- givare förbättras, t.ex. genom att förbättra informationen om väntetider på olika sjukhus. Äldreomsorgen håller överlag god kvalitet. Men på vissa områden finns brister och problem som varit kända länge. Det gäller t.ex. avgifter, läkarmedverkan, inflytande, samverkan mellan kommuner och landsting samt de problem som är förknippade med att allt fler anhöriga tar hand om de äldre. En nationella handlingsplan för äldrepolitiken lades fast 1998. Den syftar bl.a. till att komma till rätta med dessa problem. Regeringen bedömer att det är angeläget att kraftfullt fortsätta genomförandet av handl- ingsplanen. FN:s standardregler för personer med funk- tionshinder skall tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Sverige är det land i världen där reglerna är mest kända. Trots det är det långt kvar innan de blir förverkligade. Funktionshindrade får inte alltid det stöd av kommuner och landsting som han eller hon har rätt till enligt lag. Många funk- tionshindrade kan inte delta i olika samhälls- aktiviteter för att de rent fysiskt, men även på andra sätt, utestängs. Dagens förhållningssätt till funktionshindrade innebär att de många gånger känner sig illa bemötta. Funktionshindrade skall inte diskrimineras. Regeringen är mycket ange- lägen om att attityderna till funktionshindrade förändras och att deras möjligheter att delta i samhällslivet förbättras under de kommande åren. Även om socialbidragsberoendet minskade något under år 1998 anser regeringen att det är mycket viktigt att minskningen fortsätter. Färre barn skall växa upp i familjer som under längre perioder behöver socialbidrag och fler invandrare och unga måste få möjlighet att försörja sig på andra sätt än genom bidrag. FN:s konvention om barnets rättigheter är en av grundpelarna för regeringens arbete med barnfrågor. Myndigheter, landsting och kom- muner känner idag till barnkonventionen ganska väl, men det är långt kvar innan den genomsyrar allt beslutsfattande som rör barn. Regeringens ambition är att kommuner, myndigheter och andra som arbetar med barn och unga har ett aktivt förhållningssätt till konventionen som bidrar till att barns och ungas levnadssituation förbättras. Därför kommer regeringen att lägga ner mycken möda på att genomföra den strategi som riksdagen beslutade år 1998 för för- verkligandet av barnkonventionen. För vägledning av socialpolitiken vid ingången av nästa årtusende har regeringen gett en kom- mitté i uppdrag att göra en samlad bedömning av välfärdsutvecklingen. Denna skall ske mot bak- grund av en beskrivning vad gäller förändringar av de socialpolitiska välfärdssystemen och de stora strukturförändringarna under 1990-talet. Därmed kan viktiga kunskapsluckor och centrala forskningsuppgifter, med särskild relevans för de utmaningar socialpolitiken står inför på 2000- talet, identifieras. Socialdepartementet ser nu över målen inom ramen för den s.k. tvåårsöversynen. Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Hälsovård och sjukvård 17 525 17 341 18 226 18 108 18 329 18 599 Social omsorg 5 496 6 633 6 490 7 128 7 431 7 468 Forskning 102 114 104 127 140 142 Totalt för utgiftsområde 9 23 124 24 087 24 819 25 363 25 900 26 209 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 4 Hälsovård och sjukvård 4.1 Omfattning Verksamhetsområdet Hälsovård och sjukvård omfattar verksamhet som i huvudsak är ett an- svar för landstingen och kommunerna och som regleras bl.a. i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Statens stöd till den kommunala sektorn utgår främst från utgiftsområde 25 All- männa bidrag till kommuner. Under utgiftsom- råde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg redovisas vissa ersättningar som ges till sjuk- vårdshuvudmännen till följd av den särskilda årliga överenskommelsen mellan staten och landstingen (den s.k. Dagmar-överenskommel- sen). De dominerande anslagsposterna inom verk- samhetsområdet Hälsovård och sjukvård är tandvårdsförsäkringen och läkemedelsförmånen. I verksamhetsområdet ingår också de statliga myndigheterna med anknytning till hälso- och sjukvårdsområdet bidrag till Världshälsoorgani- sationen (WHO) och Nordiska hälsovårds- högskolan. En förändring jämfört med tidigare år är att även Socialstyrelsen, som tidigare redo- gjorts för under ett eget verksamhetsområde, nu redovisas som ett anslag under verksamhets- området Hälsovård och sjukvård. Under verk- samhetsområdet redovisas även Läkemedels- verket och Apoteket AB samt WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar. Sverige har i ett internationellt perspektiv re- lativt låga kostnader för hälso- och sjukvård. En jämförelse mellan de svenska kostnaderna för hälso- och sjukvård som en andel av BNP och ett genomsnitt för motsvarande kostnadsandel i EU-länderna visar enligt OECD:s statistik att Sveriges andel var 7,6 procent av BNP jämfört med genomsnittet 7,9 procent i EU-länderna för år 1997. Nettokostnaderna för landstingens hälso- och sjukvård (primärvård, somatisk kort- tidssjukvård, geriatrisk vård, psykiatrisk vård och tandvård) uppgick under år 1998 enligt Lands- tingsförbundets statistik till 95 miljarder kronor. Detta var en ökning med drygt fyra procent jämfört med år 1997 då kostnaderna uppgick till 91 miljarder kronor. Den landstingskommunala hälso- och sjuk- vården omfattar en rad olika verksamheter. För- delningen av de totala kostnaderna för hälso- och sjukvården på de olika verksamheterna för re- spektive år under perioden 1990–1998 framgår av nedanstående diagram. Diagram 4.1 Fördelningen av kostnader på olika verksamheter inom hälso- och sjukvården (%), 1990–1998 Som framgår av diagram 4.1 har den somatiska korttidssjukvårdens andel av de totala kostna- derna under den aktuella perioden ökat från 47,4 procent år 1990 till 61,3 procent år 1998. Den geriatriska vårdens andel av de totala kost- naderna har i stort sett varit oförändrad under perioden och var 5,4 procent år 1998, medan primärvårdens andel har minskat från 30,2 procent år 1990 till 20,6 procent år 1998. När det gäller den psykiatriska vården så har dess andel minskat från 12,3 procent av kostnaderna för år 1990 till 9,2 procent av kostnaderna år 1998. Slutligen har tandvårdens andel minskat från 4,7 procent av kostnaderna för år 1990 till 3,5 procent av kostnaderna för år 1998. Förändringarna i kostnadsandelar för de olika verksamheterna inom landstingens hälso- och sjukvård kan förklaras av de omstruktureringar som har genomförts under 1990-talet inom sek- torn och som bl.a. innebär en omfördelning från sluten vård till öppna vårdformer och hemsjuk- vård. Stor betydelse för omfördelningen har också de förändringar som skett till följd av Ädelreformen och psykiatrireformen. Landstingens verksamhet finansieras i huvud- sak via landstingsskatten. Som framgår av dia- gram 4.2 utgjorde landstingsskatten under år 1998 cirka 70 procent av landstingssektorns in- komster. Statens bidrag till landstingen består dels av det generella statsbidraget, dels av vissa specialdestinerade statsbidrag (inom hälso- och sjukvårdsområdet t.ex. ersättning med anledning av den årliga Dagmaröverenskommelsen, stats- bidraget för läkemedelsförmånen samt vissa tids- begränsade stimulansbidrag med anledning av t.ex. Ädel-, handikapp- och psykiatrirefor- merna). Landstingen har vidare vissa övriga in- komster (ersättningar från försäkringskassor, er- sättningar från kommuner, försäljning av tjänster osv.) samt inkomster från patientavgifter. Det bör noteras att uppgifterna i diagram 4.2 är pre- liminära och att de avser finansieringen av lands- tingens totala verksamhet och inte endast hälso- och sjukvården. Diagrammet ger emellertid en relativt rättvisande bild av finansieringen av landstingens hälso- och sjukvård eftersom den verksamheten utgör en stor andel, ca 86 procent år 1998, av landstingens totala verksamhet. Diagram 4.2 Landstingens inkomster år 1998 fördelade efter inkomstslag (%) När det gäller personalen inom landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård så kan situa- tionen för år 1998 illustreras av tabell 4.1 nedan. Av tabellen framgår också förändringen jämfört med år 1995 när det gäller personalens storlek och fördelningen på vissa yrkeskategorier. Upp- gifterna är hämtade från Landstingsförbundets statistik. Av tabellen kan utläsas att den samlade personalen inom hälso- och sjukvården totalt ökade från drygt 240 000 till knappt 261 000 mellan år 1995 och år 1998. Hälso- och sjuk- vårdspersonalen i kommunerna ökade under perioden med knappt 16 000 medan ökningen av hälso- och sjukvårdspersonalen i landstingen uppgick till knappt 5 000. Tabell 4.1 Viss sjukvårdspersonal i landsting och primärkommuner år 1998 samt förändring 1995–1998 1998 Förändring 1995–1998 Landsting Kommuner Totalt Landsting Kommuner Totalt Läkare 23 000 800 23 800 2 500 –1 800 700 Sjuksköterska 74 300 17 500 91 800 6 200 –1 100 5 100 Undersköterska 41 900 61 500 103 400 1 400 20 000 21 400 Sjukvårdsbiträde 3 000 7 800 10 800 –3 800 –2 900 –6 700 Skötare 12 600 5 300 17 900 –2 000 900 –1 100 Sjukgymnast 5 500 1 200 6 700 400 100 500 Arbetsterapeut 3 800 2 500 6 300 100 450 550 Summa 164 100 96 600 260 700 4 800 15 650 20 450 Källa: Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet Nationell handlingsplan för vården Ett av regeringens högst prioriterade mål är att säkra en väl fungerande vård och omsorg. Som framgår av resultatredovisningen i det följande finns det inom vården vissa bristområden, som det är angeläget att komma tillrätta med. Rege- ringen avser mot denna bakgrund att under år 2000 presentera en nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården. Rege- ringens ambition är att den nationella handlings- planen skall kunna utvecklas under en bred poli- tisk uppslutning. Handlingsplanen skall innehålla förslag om mål och inriktning samt handlings- vägar för den framtida sjukvården. Nuvarande brister i vården är också bakgrun- den till den s.k. försvarsuppgörelsen. Genom uppgörelsen kommer sammanlagt åtta miljarder kronor att tillföras vården och omsorgen under perioden 2002–2004. Regeringen gör emellertid bedömningen att det finns ett behov av ytterligare resurser. Bakgrunden är bl.a. demografiska förändringar och förändringar i vårdens struktur, som resulterat i ökade vårdbehov i primärvård, äldreomsorg och psykiatri. Regeringen avser därför att redan för år 2001 föreslå att ytterligare medel – en miljard kronor – tillförs vården och omsorgen. Sammantaget innebär det att landstingen och kommunerna kommer att tillföras extra stats- bidrag för vård och omsorg om nio miljarder kronor under perioden 2001–2004, fördelat en- ligt följande: Tabell 4.2 Resurstillskott till vården Miljarder kronor 2001 2002 2003 2004 1 1 3 4 I försvarsuppgörelsen aviserades för åren 2002- 2004 fyra områden som skall prioriteras inom ramen för satsningen; primärvården, vården och omsorgen om äldre, psykiatrin samt tillgänglig- het och mångfald i vården. Regeringen återkommer i 2000 års ekono- miska vårproposition angående resurstillskottet för år 2001 och senare år. Resurstillskottet kommer att inordnas i det generella statsbidraget till kommuner och landsting. Avsikten är att staten skall träffa s.k. utvecklingsavtal med Landstingsförbundet respektive Svenska kom- munförbundet, där den närmare inriktningen på vårdsatsningen läggs fast. 4.2 Utgiftsutveckling Tabell 4.3 Utgiftsutveckling Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 17 525 17 341 18 226 18 108 18 329 18 599 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall - Folkhälsan har fortsatt att förbättras men alltjämt finns stora skillnader i hälsa mellan olika grupper i befolkningen. Ett oroande tecken är att den andel av befolkningen som uppger sig ha psykiska besvär ökar. Andra hälsoproblem som ökar är övervikt och al- lergier. - Vårdens kvalitet har generellt sett bibehål- lits eller förbättrats trots minskade reala resurser, men det finns stora regionala och lokala variationer. Det finns dessutom stora brister i läkarinsatserna i den kommunala äldreomsorgen. - Problemen med långa väntetider till plane- rade behandlingar inom sjukvården kvar- står. Problemen beror i stor utsträckning på att nya medicinska metoder introduceras tidigt och erbjuds stora grupper patienter. Köproblemen beror således inte på att sjuk- vården producerar mindre än tidigare utan på att fler patienter kan behandlas. - Enligt Socialstyrelsens uppföljning av psy- kiatrireformen får personer med psykisk störning inte del av insatser för stöd och service enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i den ut- sträckning som gruppens behov föranleder. Omkring hälften av gruppen svårt psykiskt störda saknar adekvat sysselsättning anpas- sad till deras funktionshinder. - Kostnaden för läkemedelsförmånen ökade med 19,5 procent mellan åren 1997 och 1998. Kostnadsökningen fortsatte under de första månaderna 1999 varför en förändring av läkemedelsförmånen genomfördes fr.o.m 1 juni 1999. Den årliga besparingseffekten av den vidtagna åtgärden beräknas till 1 370 miljoner kronor. Förändringar - Ytterligare steg har tagits för att stärka pati- entens inflytande och delaktighet i hälso- och sjukvården genom de förändringar i hälso- och sjukvårdslagstiftningen som riksdagen beslutat. Landstingen har tillförts medel för insatser inom området genom den särskilda överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar till hälso- och sjukvården. - Problematiken kring vårdens tillgänglighet har under året fortsatt att vara en central fråga för regeringen. Landstingen och kom- munerna har genom utökade statsbidrag fått förutsättningar att korta väntetiderna inom vården samt att komma tillrätta med de problem som i dag finns inom äldre- sjukvården. - Regeringen har tagit initiativ för att sam- verkan mellan landstingens hälso- och sjuk- vård och kommunernas vård och omsorg skall förbättras, bl.a. när det gäller läkarin- satserna i den kommunala äldrevården. - Ytterligare åtgärder har vidtagits för att stärka patientsäkerheten i vården genom riksdagens beslut om en ny reglering för yrkesverksamheten inom hälso- och sjuk- vårdsområdet som trädde i kraft den 1 januari 1999. - Riksdagens beslut att införa lagstiftning om ersättning till steriliserade i vissa fall ger rätt för vissa personer som steriliserats mot sin vilja eller på någon annans initiativ att er- hålla ekonomisk ersättning av staten med 175 000 kronor. Prioriteringar för år 2000 - Åtgärder skall vidtas för att förbättra förut- sättningarna att korta väntetider och för- bättra tillgängligheten i hälso- och sjukvår- den. - Insatser skall genomföras för att en lättill- gänglig, nationellt jämförbar redovisning av vårdens prestationer och resultat samt köer och väntetider skall komma till stånd. - Åtgärder skall vidtas för att förbättra den psykiska hälsan hos befolkningen och sär- skilt hos barn och ungdomar. - Ytterligare steg mot att kontrollera kost- nadsutvecklingen för läkemedelsförmånen skall tas genom att en ny modell för ersätt- ningen till landstingen införs. Inriktningen är att landstingen fr.o.m. år 2001 fullt ut skall ges ett kostnadsansvar för läkeme- delsförsörjningen. - Insatserna för att förbättra folkhälsan för de mest utsatta grupperna i samhället skall ytterligare förstärkas. - Fortsatta insatser skall göras för att tobaks- bruket skall minska, speciellt bland unga. - Lagstiftningen på smittskyddsområdet skall omarbetas med syfte att stärka rättssäker- heten samt förbättra möjligheterna att för- hindra spridning av smittsamma sjukdomar. - Insatsen personligt ombud för personer med psykiskt funktionshinder skall perma- nentas. 4.3 Resultatbedömning I budgetpropositionen avseende år 1998 lades ett antal mål fast för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Dessa mål har i bud- getpropositionen avseende år 1999 ytterligare konkretiserats och beskrivits under verksam- hetsområdena Hälsovård och sjukvård samt Social omsorg. Regeringens resultatbedömning nedan sker med utgångspunkt från de mål för verksamhetsområdet Hälsovård och sjukvård som beskrivits i budgetpropositionen avseende år 1999. 4.3.1 Kvaliteten i hälso- och sjukvården skall förbättras Tillståndet och utvecklingen I lagstiftningen ställs höga krav på kvalitet i hälso- och sjukvården och kvalitetsfrågorna kommer också alltmer i fokus i vården. Frågorna har under senare år delvis ändrat karaktär. Tidi- gare handlade det mycket om säkring av medi- cinska resultat och medicinskteknisk säkerhet. I dag har begreppet vidgats till att omfatta total- kvalitet, dvs. hälso- och sjukvårdens förmåga att möta de krav som medborgarna och patienterna har på hälso- och sjukvården. Det råder delade meningar om vilken effekt den omdanande utvecklingen inom hälso- och sjukvården under 1990-talet har haft på vårdens kvalitet. I Socialstyrelsens årsbok Sjukvården i Sverige 1998 redovisas senare års utveckling inom olika delar av hälso- och sjukvården. Denna översikt ut- mynnar i bedömningen att vårdens kvalitet gene- rellt sett bibehållits eller ökat trots minskade reala resurser, men att det finns stora lokala och regionala variationer. Underlag för bedömning av vårdens kvalitet kan hämtas från olika håll och på olika sätt. En indikator som belyser förekomsten och karak- tären av brister och problem inom hälso- och sjukvården är antalet anmälningar till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Antalet ärenden som inkommit till HSAN har fördubb- lats sedan början av 1990-talet. År 1998 uppgick antal inkomna ärenden till ca 3 000 – av dessa var det ca 400 som ledde till påföljd. Antalet ärenden som lett till påföljd har dock inte blivit fler under senare år, vilket tyder på att det kan vara anmäl- ningsbenägenheten snarare än antalet fel som ökat. De vanligaste typerna av fel avser behand- ling, diagnos samt operationer. Socialstyrelsen följer utvecklingen av vårdens kvalitet bl.a. genom de så kallade nationella kva- litetsregistren. Antalet sådana register är för när- varande ca 45 st. Exempel på kvalitetsförbätt- ringar, som kunnat utläsas ur kvalitetsregistren, är minskad frekvens av reoperationer efter ljumskbråcksoperation, bättre hållbarhet i im- plantaten vid höftledsoperationer och minskad frekvens av icke önskvärda brytningsfel efter gråstarrsoperationer. Register av den typ som det nationella kvali- tetsregistret och slutenvårdsregistret, saknas i dag för primärvården. Detta gör att uppföljning av innehåll och kvalitet i primärvården är svår att göra på nationell nivå. Ett viktigt komplement i kvalitetsarbetet är att studera kvaliteten ur patientens perspektiv. SCB genomförde under våren 1998 en undersökning som riktade sig till 50 000 patienter i Västra Götalands län. Resultaten visar att på en index- skala, NPI (NPI=Nöjd Patient Index) från 1 till 100 får sjukhusens slutenvård betyget 79, medan primärvården och sjukhusvårdens öppna verk- samhet får betyget 75. Undersökningen visar också att äldre patienter samt patienter med sämre hälsa är mer nöjda med vården än yngre patienter och patienter med god hälsa. Män och kvinnor gav i huvudsak samma betyg på vården. Trots att äldre patienter var mer nöjda med vården än yngre patienter har Socialstyrelsen under de senaste åren ett flertal gångar pekat på brister i läkarinsatserna i den kommunala äldre- omsorgen. Trots att det i många kommuner och landsting pågår arbete med att utveckla olika former av samverkan saknas fortfarande ett full- gott läkarstöd till särskilt boende. Även inom hemsjukvården är insatserna otillräckliga. Socialstyrelsen överlämnade i november 1998 en rapport om sjukhemmens utveckling före och efter Ädelreformen (Ädelparadoxen – Sjuk- hemmen före och efter Ädelreformen) till rege- ringen. Sjukhemmen utvecklas enligt Social- styrelsen allt mer mot att få karaktären av sjukvårdsinrättningar, där människor med om- fattande behov av omvårdnad och medicinska insatser vistas allt kortare tider. Andelen under- sköterskor har ökat betydligt vid sjukhemmen. Andelen sjuksköterskor har däremot minskat vid jämförelse med förhållandena före Ädelrefor- men. Rapporten visar också att läkarnas tid för direktkontakt med de boende har halverats under de senaste fyra åren och nu är ca fyra mi- nuter per boende och vecka. Den fysiska miljön och boendestandarden har dock förbättrats och utvecklingen går mot mindre boendeenheter. En betydelsefull faktor för att utveckla kvali- teten inom hälso- och sjukvården är personaltill- gången. Situationen på arbetsmarknaden för vård- och omsorgspersonal har förändrats i snabb takt. Inom många områden ökar rekryte- ringsproblemen och bristsituationer har uppstått eller riskerar att uppstå. Ett ökat behov av re- krytering beror bl.a. på ökade pensionsavgångar, då medelåldern på befintlig personal är hög, samt demografiska förändringar i framtiden. Den snabba medicinska och tekniska utvecklingen ställer dessutom krav på fortsatt vidareutbildning av all personal under den yrkesverksamma perioden. De viktigaste statliga insatserna och dess effekter I vårt decentraliserade hälso- och sjukvårdssys- tem är det framförallt huvudmännen som är an- svariga för kvalitetsutveckling inom vård och omsorg. De direkta statliga insatserna på områ- det är därför begränsade. En viktig roll för staten är dock att stötta och stimulera huvudmännens utvecklingsarbete mot en förbättrad kvalitet i vård och omsorg. Staten har också en viktig funktion att följa upp, utvärdera och uppmärk- samma utvecklingen på området samt vid kon- staterade behov förändra lagstiftningen. Läkarinsatser i den kommunala vården samt samverkan I överenskommelsen mellan staten och lands- tingen om ersättningar år 1999 för att stärka patientens ställning m.m. utlovades en utökad satsning från landstingen för att komma till rätta med bristerna i läkarinsatserna i den kommunala vården och omsorgen. För att stödja det arbete som bedrivs i landsting och kommuner har Landstingsförbundet initierat ett projekt kring Läkarmedverkan inom kommunal vård och omsorg för äldre. Inom ramen för projektet, som bedrivs i samverkan med Svenska kommunför- bundet, belyses och fördjupas diskussionen om vad som krävs för att äldre människors behov av läkarkontakter skall kunna tillgodoses på ett till- fredsställande sätt. Det handlar bl.a. om primär- vårdsläkarens roll i äldrevården, samverkan med övriga specialiteter – t.ex. geriatrik och psykiatri – samt läkarmedverkan i informationsöverföring och vårdplanering. Dokumentation En viktig fråga för kvaliteten och säkerheten inom hälso- och sjukvården är dokumentationen inom vården. Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att redovisa erfarenheterna av det sedan år 1986 gällande signeringskravet för anteck- ningar i patientjournaler. Socialstyrelsen konsta- terar i sin uppföljning att hälso- och sjukvården genomgått en omfattande administrativ, formell och organisatorisk utveckling sedan lagens till- komst. Stora delar av den utvecklingen påverkar såväl den grundläggande frågan om vad som skall dokumenteras och formerna för dokumentatio- nen, som vilka metoder som skall tillämpas för kontroll av de införda uppgifterna. Socialstyrel- sen bedömer att signeringsbestämmelsen bör ändras och ges en mer flexibel utformning dock utan att kravet på kontroll av vad som införs i en patientjournal eftersätts. En lösning av signe- ringsfrågan bör dock enligt Socialstyrelsen inte utarbetas enbart med problemen med signer- ingen som utgångspunkt utan att det finns behov av en mer omfattande översyn av patientjournal- lagen. Regeringen delar Socialstyrelsens bedöm- ning och avser att ge myndigheten i uppdrag att göra en samlad översyn av patientjournallagen. Regeringen har vidare under år 1999 gett Socialstyrelsen i uppdrag att lämna förslag om åtgärder för att få bort onödig administration i hälso- och sjukvården. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 december 1999. Tillsyn Regeringen gav i december 1997 Socialstyrelsen ett uppdrag om kvalitetsutveckling och förstärkt tillsyn vid vården av äldre och funktions- hindrade. Detta skulle ske dels genom för- stärkning av den regionala tillsynsorganisation under år 1998, dels genom utarbetande av ett förslag till hur Socialstyrelsen föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:24) Kvalitetssystem i hälso- och sjukvården i tillämpliga delar skulle kunna användas inom omsorgen av äldre och funktionshindrade i dess helhet. Vidare skulle samarbetet med länsstyrelserna utvecklas. I Socialstyrelsens avrapportering av uppdraget framgår att en förstärkt tillsyn uppnåtts genom, dels anställning av tillsynspersonal med kom- petens inom äldrevården, dels fler och fördjupade tillsynsåtgärder. Intensifierad samverkan med länsstyrelserna genom gemensamma insatser i enskilda ärenden och verksamhetstillsyn samt arrangerande av tillsynsutbildningar är andra åtgärder som vidtagits. Vidare resulterade uppdraget i nya allmänna råd om kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och funktionshindrade. Tillgången till personal Mot bakgrund av den hotande bristen på vård- och omsorgspersonal inrättade regeringen i juni 1998 en kommission med uppgift att kartlägga utbildningsbehoven i vård- och omsorgssektorn samt att föreslå åtgärder för att underlätta re- kryteringen av personal till sektorn. Kommissio- nen presenterade i juli 1999 sin slutrapport (Ds 1999:44) Den ljusnande framtid är vård. Kommissionens rapport innehåller en rad förslag som för närvarande bereds inom Regeringskans- liet. Kommittén om hälso- och sjukvårdens finan- siering och organisation – HSU 2000 – över- lämnade i början av sommaren 1999 sitt slutbe- tänkande God vård på lika villkor? – om statens styrning av hälso- och sjukvården (SOU 1999:66). Förutom den statliga styrningen läm- nar kommittén förslag om att stärka vårdforsk- ningen. Betänkandet kommer att remiss- behandlas under hösten 1999. Vissa medicinsk-etiska frågor Till följd av att den medicinska utvecklingen ger nya möjligheter att förebygga och behandla sjukdomar aktualiseras i många fall svåra etiska frågor som kan vara av stor betydelse för kvaliteten i hälso- och sjukvården. Detta gäller framför allt åtgärder i livets början och slut. Dessa frågor kräver särskild prövning och efter- tanke. Under senare år har flera områden blivit föremål för lagstiftning eller reglering av annat slag. Regeringen har överlämnat en skrivelse om genetisk integritet till riksdagen. I skrivelsen re- dogörs för att regeringen kommer att tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall lämna förslag vilka garanterar att diskriminering på grund av genetisk integritet inte skall kunna ske. Kom- mittén skall lämna sitt förslag inom två år. Regeringen har också slutit ett avtal med Sveriges Försäkringsförbund som innebär ett ökat skydd för den enskilde mot diskriminering då enskild liv- eller sjukförsäkring skall tecknas. Försäkringsbolagen förbinder sig i avtalet att inte införa krav på att försäkringssökande skall ge- nomgå genetisk undersökning som förutsättning för att få teckna försäkring. Bolagen förbinder sig också att inte fråga efter resultat av tidigare genomförd genetisk undersökning upp till en försäkringsersättning om 15 basbelopp, i dag ca 500 000 kronor. Försäkringsförbundet åtar sig också i avtalet att inte undanta någon sjukdom för utbetalning av försäkringsersättning. Avtalet gäller till år 2002. Regeringen har vidare beslutat ge Socialstyrel- sen i uppdrag att utreda regleringen av integri- tetskänsligt material i biobanker. Översynen skall ske med utgångspunkt från att viktig kun- skap som kan erhållas ur biobanker skall kunna vara tillgänglig för forskning, vård och behand- ling samtidigt som material från biobanker inte får användas på ett sätt som kan skada den en- skilde, dennes genetiska släktingar och deras in- tegritet. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast 1 maj år 2000. Ett omfattande utredningsarbete i kommitté- form pågår också inom området. Här kan föl- jande nämnas. Utredningen om överföring av organ från djur till människa, Xenotransplantationskommittén (dir. 1997:44), överlämnar sitt slutbetänkande i oktober 1999. Risken för spridning av smitta från djur till människa är en av de viktiga frågor utredningen har att ta ställning till. Utredningen om vård i livets slutskede (dir. 1997:147) som bl.a. skall överväga och lämna för- slag till hur man kan förbättra livskvaliteten för dem som är svårt sjuka och döende, deras famil- jer och närstående, skall lämna sitt slutbetän- kande senast i början av år 2001. Delegationen för uppföljning av riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården (1997:135) påbörjade sitt arbete i juni 1998. De- legationen har under året bedrivit en omfattande utåtriktad verksamhet bl.a. i syfte att sprida in- formation och kunskap om de riktlinjer för prio- riteringar inom hälso- och sjukvården som riks- dagen ställt sig bakom. 1997 års steriliseringsutredning (dir. 1997:100) har bl.a. i uppdrag att allsidigt belysa de politiska beslutsfattarnas, myndigheternas, forskarsamhällets och den medicinska professio- nens ställningstaganden och ansvar vad gäller tillkomsten och tillämpningen av den sterilise- ringslagstiftning som var i kraft i Sverige från 1930-talet fram till dess att den nuvarande sterili- seringslagen trädde i kraft år 1976. I ett delbe- tänkande har utredningen presenterat förslag till ersättning till dem som steriliserats mot sin vilja eller på någon annans initiativ. Avsikten är att utredningens slutbetänkande skall lämnas i december 1999. Regeringens slutsatser Regeringen kan konstatera att svensk hälso- och sjukvård generellt sett håller en hög kvalitet. Det pågår en dynamisk utveckling av angreppssätt, metoder och modeller för att säkerställa att kva- liteten i hälso- och sjukvården utvecklas fortlö- pande och systematiskt. Trots det relativt goda läget finns en rad områden med utrymme för förbättringar. Ett viktigt material för kvalitetsbe- dömningar utgörs av de s.k. kvalitetsregistren. Fortfarande saknas dock kvalitetsregister på centrala områden som t.ex. primärvården. Det är därför enligt regeringen angeläget att bygga upp system som gör det möjligt att följa upp kvalite- ten även inom bl.a. primärvården. Speciell upp- märksamhet bör ägnas utvecklingen inom äldrevård, hemsjukvård, psykiatri samt rehabili- tering. Trots initiativ på såväl central som lokal nivå består på många håll problemet med bristande läkarinsatser inom särskilt boende och i hem- sjukvården. Det är därför enligt regeringen av största vikt att ytterligare åtgärder vidtas för att komma till rätta med problemen. Regeringen har mot bl.a. denna bakgrund tillkallat en särskild ut- redare med uppgift att beskriva och analysera de problem som i dag finns vid samverkan mellan landstingens hälso- och sjukvård och kommu- nernas vård och omsorg. Även i överenskom- melsen mellan staten och landstingen om vissa ersättningar för år 1999 har frågan lyfts fram. I rapporten Den ljusnande framtid är vård (Ds 1999:44) har kommissionen för rekrytering till vård och omsorg enats om en rad åtgärder för att komma till rätta med den hotande bristen på vårdpersonal. Genomförandet av de åtgärder som föreslås vilar på staten, landstingen och kommunerna. Arbetet för att förbättra personal- situationen måste aktivt drivas vidare. Den snabba medicinska och tekniska utveck- lingen ställer vården inför nya och svåra etiska frågor. Arbetet med dessa frågor har hittills legat långt framme. Regeringen bedömer att det är av stor vikt att så sker också i fortsättningen. 4.3.2 Patientens ställning skall stärkas Tillståndet och utvecklingen Svensk hälso- och sjukvård är bland de främsta i världen vad gäller tillämpningen av nya medi- cinska metoder och utfallet av de medicinska insatserna. En grundläggande utgångspunkt för utvecklings- och förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården är att patientens ställning skall stärkas. Det finns en bred enighet om att svensk hälso- och sjukvård också fortsättningsvis skall ligga i framkanten av den medicinska ut- vecklingen samtidigt som man vill gynna en ut- veckling som leder till att patientens ställning stärks. God tillgänglighet, valfrihet, god omvård- nad och rätt till bra information är viktiga delar i en patientfokuserad utveckling. En viktig aspekt på patientens ställning inom hälso- och sjukvården är således att vården är till- gänglig i vid mening, så att den vårdsökande inom rimlig tid kan få den vård och service som behövs. Det finns i dag brister i hälso- och sjuk- vårdens tillgänglighet. Det finns på flera håll i vården väntetider till planerad behandling som är oacceptabelt långa. De längsta köerna finns inom områden som är relativt lågt prioriterade såväl enligt riksdagens prioriteringsbeslut som kli- niskt. Långa väntetider drabbar emellertid även vissa högprioriterade patientgrupper. Dessvärre saknas en heltäckande bild av kösituationen. Den statistik som finns bygger som regel på prog- noser avseende förväntade genomsnittliga vänte- tider och ger ingen korrekt bild av verkligheten. Problemets storlek är alltså inte känd och inte heller dess utbredning inom olika delar av vårdorganisationen. Det finns emellertid många exempel som visar på förekomsten av icke önsk- värda köer. Ett väl kartlagt område är katarakt- kirurgin (gråstarrsoperationer), som årligen följs upp genom det Nationella kataraktregistret. I slutet av år 1998 väntade 31 500 patienter på ope- ration. Den genomsnittliga faktiska väntetiden – från beslut om behandling till operation – upp- gick år 1998 till nära sju månader. Andelen pa- tienter som opererades inom tre månader var i genomsnitt 30 procent, men med en betydande variation mellan olika kliniker. Endast en klinik klarade att operera merparten av sina patienter inom tre månader. Andra exempel kan hämtas från ortopedin, där väntetiden till höft- och knä- ledsplastiker på vissa kliniker är längre än tre månader även för patienter med förtur. Enligt en grov uppskattning av Socialstyrelsen fanns det under hösten 1998 mer än 100 000 patienter på väntelista för operation och annan icke akut be- handling. De problem med tillgänglighet och köer som finns beror i stor utsträckning på att nya medi- cinska metoder införs tidigt i vårt land och er- bjuds stora grupper av patienter. Köproblemen beror således inte på att sjukvården producerar mindre än tidigare utan på att fler patienter kan behandlas. Exempelvis opereras personer med grå starr nu i huvudsak i öppen vård, vilket gjort det möjligt att öka antalet operationer från 7 000 år 1980 till 47 000 år 1997. De viktigaste statliga insatserna och dess effekter Riksdagen beslutade i december 1998 om för- ändringar i hälso- och sjukvårdslagstiftningen fr.o.m. den 1 januari 1999 med syftet att stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården (prop. 1997/98:189, prop. 1998/99:4, bet. 1998/99SoU3, rskr. 1998/99:54). Ändringarna innebär bl.a. att patientens rätt att välja en fast läkarkontakt i primärvården inte får begränsas till ett visst geografiskt område inom landstinget. Patientens rätt till information har preciserats och lyfts fram i en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Patienten skall få in- dividuellt anpassad information om sitt hälso- tillstånd och de metoder för undersökning, vård och behandling som finns så att patienten i största möjliga utsträckning kan ta tillvara sina intressen. Lämnad information skall också do- kumenteras i journalen. Patienten har vidare fått ökat inflytande över sin egen behandling. Patientens val skall vara av- görande när det finns flera medicinskt motive- rade behandlingsalternativ. Alternativen måste dock stå i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Patienten kan normalt inte heller kräva att få tillgång till behandling på annat håll om landstinget kan erbjuda ett eller flera be- handlingsalternativ. Proportionerna mellan kost- nader och förväntad nytta måste vara rimliga när det finns flera alternativ. Patienter som står inför svåra medicinska ställningstaganden kan i vissa situationer få en lagstadgad rätt till en förnyad medicinsk bedöm- ning (s.k. second opinion) var som helst i landet. Denna rätt gäller när det är fråga om livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada och pa- tienten står inför valet att utsätta sig för särskilt riskfyllda behandlingar eller om valet har stor betydelse för framtida livskvalitet. Ytterligare en förutsättning är att det saknas entydig vägled- ning för det medicinska ställningstagandet uti- från vetenskap och beprövad erfarenhet. De patientnämnder (tidigare kallade förtroen- denämnder) som finns i kommuner och lands- ting som stöd till patienten har förstärkts. Nämndernas arbetsområde har utvidgats till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjuk- vård samt viss socialtjänst i huvudsak inom äld- reomsorgen. Nämndernas arbetsuppgifter har preciserats i lagstiftningen. I den s.k. Dagmaröverenskommelsen för år 1999 enades staten och landstingen via Lands- tingsförbundet om en långsiktig satsning på att stärka patientens ställning inom svensk hälso- och sjukvård. Därvidlag betonades både behovet av att öka patienternas inflytande och delaktighet och att förbättra vårdens tillgänglighet. Det är ännu för tidigt att uttala sig om effek- terna av de ändringar i hälso- och sjukvårdslag- stiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1999. Att öka patienternas delaktighet och inflytande är ett omfattande arbete som kräver förändringar av attityder, arbetssätt och organisation. Det finns fortfarande ett betydande glapp mellan am- bitioner och verklighet. Ett fortsatt långsiktigt utvecklingsarbete på lokal nivå är avgörande för att åstadkomma förändringar i praktiken. I den vårdgaranti som gällt sedan år 1997 regleras väntetid för besök inom primärvård och specialistsjukvård. Vårdgarantin anger emellertid inte några tidsfrister för hur länge en patient skall behöva vänta på den behandling som läkare bedömt att han eller hon har behov av. Det kan självfallet uppfattas som en brist, särskilt mot bakgrund av att väntetider och köer på vissa håll kan bedömas som omotiverat långa. Mot denna bakgrund enades parterna i överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m., förutom om att bibehålla vårdgarantin, också om att närmare klarlägga de ekonomiska, organisatoriska och praktiska förutsättningarna för en behandlingsgaranti. I utredningsarbetet skulle som en viktig del ingå att se hur en eventuell behandlingsgaranti förhåller sig till de av riksdagen fastställda riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Senare uppdrog regeringen till Socialstyrelsen att beskriva och analysera dessa förutsättningar. I rapporten En behandlingsgaranti i hälso- och sjukvården – förutsättningar och konsekvenser konstaterar Socialstyrelsen att vårdens tillgäng- lighetsproblem består av två delar. Den ena är väntetider för planerade behandlingar, den andra överbelastade akutmottagningar och överbelagda medicinavdelningar. Tre typer av faktorer ligger enligt Socialstyrelsen bakom köerna till planerad behandling, nämligen kapacitetsbrist, vidgade behandlingsindikationer samt ineffektiva vård- kedjor. Kapacitetsbristen kan t.ex. handla om brist på personal med rätt kompetens samt på kapacitetsproblem i primärvården inklusive den kommunala vården och omsorgen. Den främsta orsaken till väntetidsproblemen är emellertid en- ligt Socialstyrelsens uppfattning att vårdkedjorna inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Pri- märvårdens läkarmottagningar förmår t.ex. inte avlasta sjukhusens specialist- och akutmottag- ningar. Socialstyrelsen pekar på risker för att vänte- tidsgarantier endast fokuserar på vissa delar av vårdkedjan vilket kan leda till att vårdinsatser för redan diagnostiserade patienter och patienter under långtidsbehandling trängs undan. Fokuse- ringen på väntetider kan också resultera i att re- surserna styrs till verksamheter med synliga köer på bekostnad av högre prioriterade men inte lika synliga vårdbehov. Socialstyrelsen kommer till slutsatsen att införandet av en tre månaders be- handlingsgaranti i svensk sjukvård dels skulle medföra risker för felaktiga prioriteringar, dels vara mycket resurskrävande och sannolikt orea- listisk med hänsyn till bristen på specialutbildad personal. Socialstyrelsen menar att de åtgärder som krävs för att komma till rätta med sjukvårdens köproblem måste grundas på orsakerna till pro- blemen och anser att det fortsatta arbetet med att nå en långsiktig hållbar lösning på sjukvårdens köproblem bl.a. bör inriktas på kapacitetsför- stärkning för att effektivisera vårdkedjan, en lag- fäst rätt till fritt sjukhusval och rätt till relevant väntetidsinformation samt utarbetande av gemensamma ställningstaganden till behand- lingsindikationer och prioriteringar. Regeringens slutsatser Regeringen kan konstatera att ytterligare steg har tagits för att stärka patientens inflytande och del- aktighet i hälso- och sjukvården genom de för- ändringar i hälso- och sjukvårdslagstiftningen som riksdagen har fattat beslut om. Frågan om att stärka patientens ställning i hälso- och sjuk- vården handlar, som tidigare påpekats, i mycket om ett aktivt och långsiktigt utvecklingsarbete mot ett förändrat arbetssätt i hälso- och sjukvår- den. Regeringen anser att det är av största vikt att detta arbete drivs vidare. I överenskommelsen mellan regeringen och Landstingsförbundet för år 1999 om vissa ersättningar till hälso- och sjuk- vården enades parterna också om att inrikt- ningen att stärka patientens ställning skulle gälla även för år 2000. Mot bakgrund av Socialstyrelsens analys av de konsekvenser införandet av en behandlings- garanti skulle få i svensk hälso- och sjukvård är regeringen inte beredd att föreslå någon sådan. Kravet på att förbättra tillgängligheten kvarstår dock oförändrat. Socialstyrelsen har pekat ut ett antal åtgärder som myndigheten menar krävs för att komma till rätta med sjukvårdens köproblem. Det handlar bl.a. om kapacitetsförstärkningar inom landstingens primärvård och kommuner- nas vård och omsorg (i huvudsak äldrevård och psykiatri) för att effektivisera vårdkedjan. Som påpekats i det föregående avser regeringen att redan år 2001 tillföra en extra vårdmiljard. Där- utöver innebär den s.k. försvarsuppgörelsen att totalt 8 miljarder kronor tillförs vården och om- sorgen under perioden 2002–2004. Regeringen bedömer att satsningarna på vård och omsorg ligger väl i linje med de kapacitetsförstärkningar Socialstyrelsen föreslagit. Mot bakgrund av stora skillnader mellan landstingen och oklara lokala regelverk när det gäller patientens rätt att välja sjukhus och specia- listmottagning föreslog Socialstyrelsen en lagfäst rätt till fritt sjukhusval och rätt till relevant väntetidsinformation. Regeringen har erfarit att Landstingsförbundet redan med anledning av 1999 års överenskommelse mellan staten och landstingen inlett ett arbete med att tydliggöra vilka valmöjligheter som finns inom vården. Det har därvidlag framkommit att möjligheten att välja sjukhus redan i dag finns på de allra flesta håll, men att informationen brister och stundtals också tillämpningen. Regeringen har erfarit att Landstingsförbundets styrelse under hösten 1999 kommer att ta ställning till en ny rekom- mendation till landstingen som tydliggör val- möjligheterna och som också eftersträvar en större likhet över landet när det gäller patien- ternas möjlighet att välja. Vidare arbetar Lands- tingsförbundet i enlighet med överenskommel- sen mellan staten och landstingen för år 1999 med ett projekt vars syfte är att utveckla ett kva- lificerat och tillförlitligt system för att följa väntetider i den svenska hälso- och sjukvården. Systemet skall utformas så att det tillgodoser olika intressenters informationsbehov. En första nationell övergripande mätning av väntetider planeras till årsskiftet 1999/2000. Regeringen av- ser att behandla frågorna om fritt sjukhusval och väntetidsinformation i samband med överlägg- ningarna om ersättningen för år 2000. I nämnda rapport konstaterade Socialstyrelsen också att vidgade behandlingsindikationer är en viktig förklaring till köproblemen i sjukvården. Det finns enligt verksamhetsföreträdare behov av att fastställa gemensamma och tydliga indika- tioner för behandling liksom kriterier för förtur. Socialstyrelsen har också inlett en översyn av sitt arbete med dessa frågor med sikte på att ta fram ett underlag som kan ingå i överenskommelsen mellan staten och landstingen om vissa ersätt- ningar för år 2000. Regeringen anser att detta ar- bete är av stor vikt och avser att ta upp frågan i överläggningarna om ersättning för år 2000. De- legationen för uppföljning av riktlinjer för prio- riteringar inom hälso- och sjukvården (dir. 1997:135) har också en viktig uppgift i detta sammanhang. Regeringen gör sammantaget bedömningen att ovan redovisade åtgärder kommer att leda till att tillgängligheten i hälso- och sjukvården för- bättras och att patientens ställning kan stärkas. 4.3.3 Folkhälsan skall förbättras för de grupper i samhället som är mest eftersatta ur hälsosynpunkt Tillståndet och utvecklingen Svenska folkets hälsa, vare sig man mäter dödlig- het, sjuklighet eller självrapporterad hälsa, har förbättrats i stort. Men det finns emellertid också tecken på ökade hälsoproblem. Det framgår bl.a. av 1997 års folkhälsorapport (SoS-rapport 1997:18) och av Nationella folkhälsokommitténs underlagsrapporter från maj 1999 om svenska folkets hälsa. Medellivslängden har ökat för kvinnor med 6,9 år och för män med 5,5 år sedan år 1960 Diagram 4.3 Ökning av återstående medellivslängd för en nyfödd Slutsatserna i rapporterna pekar på att folkhälsan på det hela taget utvecklas positivt. Späd- barnsdödligheten minskar och vi lever längre och aktivare. Främsta skälet till längre livslängd antas vara nedgången i hjärt- och kärlsjukdomar, trots att dessa kvarstår som främsta orsak till förtida död. Färre personer dör av skador till följd av olyckor. WHO-målet att minska skadorna med 25 procent kommer sannolikt att nås under år 2000. Dessutom har dödligheten i alkoholre- laterade skador minskat. Alkoholkonsumtionen ligger dock relativt konstant. Nästan tre miljoner människor i Sverige har eller har haft någon form av allergi eller annan överkänslighet. Det syns ingen sjunkande trend i förekomst av allergi och annan överkänslighet och bilden är densamma i övriga västvärlden. Sverige har förblivit ett land med låg före- komst av hiv-infektion. Antalet nydiagnostise- rade fall av hiv-infektion har under de senaste fem åren uppgått till ca 250 per år. De förebyg- gande insatserna mot hiv-infektion har varit framgångsrika. Diagram 4.4 Antal hiv-smittade respektive aids-fall fördelat på kvinnor och män1 I detta sammanhang kan också nämnas att anta- let fall av sexuellt överförd klamydiainfektion ökade med 9 procent under år 1998 jämfört med år 1997. Ökningen har framförallt skett i de yngre åldersgrupperna. Förändringar i levnadsvanor och sociala strukturer kan innebära nya hot mot folkhälsan. Stress är ett sådant hot och mycket talar för att den upplevda psykiska hälsan har försämrats un- der 90-talet. Socialstyrelsen uppskattar i sin folk- hälsorapport att mellan 20 och 40 procent av befolkningen lider av någon form av psykiska be- svär. Detta medför att psykisk ohälsa är ett av våra största folkhälsoproblem. Arbetslivets om- vandling har inneburit förändringar som medför otrygghet. En hög arbetslöshet påverkar alla. Brist på inflytande över sin egen arbetssituation är en annan faktor som ökar stressen i arbets- livet. Den ekonomiska stressen har ökat mot bakgrund av att många människors ekonomiska trygghet har försämrats. Stress påverkar livsstilen och vissa ohälsosamma vanor, t.ex. rökning, kan vara ett sätt att hantera stressen. Övervikt håller också på att bli ett av våra stora folkhälsoproblem. Omkring tio procent av svenska folket lider av övervikt. Cirka 1/3 av 15- åringarna bedöms inte vara tillräckligt fysiskt aktiva för att bibehålla den fysiska hälsan. Oberoende av hur vi mäter hälsan kvarstår att det finns stora skillnader mellan olika samhälls- grupper. Skillnaderna avspeglas både mellan män och kvinnor, mellan olika socioekonomiska grupper, mellan olika åldersgrupper och mellan olika sjukdomsgrupper samt mellan regioner. Arbetare har oftare än tjänstemän sämre hälsa, någon långvarig sjukdom eller nedsatt arbets- förmåga. Kvinnor lever längre än män, men kvin- nor uppvisar högre sjuklighet och besöker sjuk- vården oftare än män. Senare års forskning visar att ekonomiska och sociala klyftor i sig utgör ett hot mot folkhälsan. Många invandrargruppers hälsotillstånd är sämre än jämförbara svenskars. Mellan 20 och 40 procent av all ohälsa bland barn och ungdomar bedöms kunna tillskrivas de sociala uppväxtvillkoren. Smittskydd omfattar en mängd olika åtgärder som alla syftar till att minska spridningen av smittsamma sjukdomar. De huvudsakliga be- stämmelserna om åtgärder för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar finns i smittskyddslagen (1988:1472) och i smittskydds- förordningen (1989:301). Normalt regleras vården av patienter med smittsamma sjukdomar genom hälso- och sjukvårdslagen (1982:762). Smittskyddslagen har tillkommit eftersom man ansett att ett effektivt smittskydd inte varit möjligt att uppnå enbart med stöd av hälso- och sjukvårdslagstiftningen och strafflagstiftningen. I lagen fastställs bl.a. vilka skyldigheter och rättig- heter som gäller för enskilda och vilka möjligheter samhället har att tillgripa tvångs- åtgärder. Under de senaste tjugo åren har det skett en rad förändringar som påverkat smittskyddssitua- tionen. Nya allvarliga infektionssjukdomar har uppträtt eller kunnat identifieras, som t.ex. hiv- infektion, legionella och den hemorragiska febern ebola. Vidare har "gamla" sjukdomar åter- uppstått, uppträtt i nya regioner eller uppträtt på ett förändrat sätt. Uppkomsten av bakterier som är resistenta mot antibiotika och andra läkemedel är ett exempel på förändringar som medfört be- tydande folkhälsoproblem i hela världen. Samti- digt som vissa nya risker uppstår kan konstateras att några av de sjukdomar som sedan lång tid utgjort ett hot mot människors hälsa minskar i omfattning och utbredning. Avseende vård- relaterade infektioner konstaterade Socialstyrel- sen i sin rapport från oktober 1998 att det för närvarande finns brister inom hygienområdet i hälso- och sjukvården och att en icke ringa del av vårdrelaterade infektioner har sin grund i dessa brister. De viktigaste statliga insatserna och dess effekter Syftet med de statliga insatserna på folkhälsoom- rådet är att främja likvärdiga förutsättningarna för en god hälsa för hela befolkningen. Insat- serna skall särskilt inriktas på de faktorer som påverkar hälsoutvecklingen hos de grupper som är mest utsatta för hälsorisker. Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14) med uppgift att utarbeta förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen överlämnade i mars 1998 delbetänkandet Hur skall Sverige må bättre? (SOU 1998:43). Betänkandet utgör det första steget i en process som skall resultera i för- slag till nationella folkhälsomål och strategier. En viktig målgrupp för folkhälsoarbetet är barn och ungdomar. Ett av de hälsoproblem som ökar bland befolkningen är allergier och det drabbar främst barn och unga. Varannan ung person under 20 år har någon gång under sin uppväxt haft problem med allergier eller annan överkänslighet. Folkhälsoinstitutet har genom att initiera Innemiljöåret 1999 uppmärksammat allergifrågorna. Innemiljöåret är en gemensam satsning mellan ett 20-tal myndigheter och byggsektorn när det gäller att uppmärksamma inomhusmiljöns påverkan på förekomst av aller- gier. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet fick i november 1992 i uppdrag att utreda en rad frågor kring anorexi och bulimi. Detta är sjukdomar som i första hand drabbar unga personer. I reg- leringsbrevet för år 1998 fick Folkhälsoinstitutet ett ytterligare uppdrag att se om utvecklingen hade förändrats när det gäller anorexi och andra ätstörningar. Uppdraget har redovisats i rappor- ten Ett liv av vikt – fem år senare. I rapporten framgår att det är mycket svårt att bedöma hur vanligt det är med ätstörningar. Tillgängliga stu- dier tyder på en ökning av antalet personer med bulimi, medan omfattningen av anorexi förefaller vara relativt konstant sedan ca 25 år. Uppgifter från flera olika källor pekar på att barns och ungdomars psykiska hälsa har för- sämrats. Under våren 1998 överlämnade Barn- psykiatrikommittén sitt slutbetänkande Det gäller livet (SOU 1998:31). Med anledning av kommitténs förslag har framför allt kommuner och landsting vidtagit en rad åtgärder i syfte att förbättra stödet till barn och ungdomar med psykiska problem. Som ett led i regeringens strategi för att för- verkliga FN:s barnkonvention om barns rättig- heter i Sverige (prop. 1997/98:182), har Social- styrelsen fått i uppdrag att utveckla metoder i syfte att ta till vara och förstärka barnkompeten- sen inom hälso- och sjukvården. Detta är viktigt bl.a. för att barn så tidigt som möjligt skall få en korrekt diagnos och adekvat behandling. I upp- draget ingår även att ungdomsmottagningarnas förebyggande verksamhet skall ses över och då särskilt stödet till unga män. En proposition om åtgärder mot dopning (prop. 1998/99:3) överlämnades till riksdagen i september 1998 och riksdagen antog regeringens förslag i febr. 1999 (bet. 1998/99:SoU5, rskr. 1998/88:139). I propositionen föreslogs bl.a. vissa skärpningar av de straffbestämmelser som rör hanteringen av dopningsmedel och läkeme- del. Regeringen betonade i propositionen även vikten av förebyggande åtgärder samt utbildning och forskning på området. Under våren 1999 överlämnade regeringen en idrottspolitisk proposition, En idrottspolitik för 2000-talet – folkhälsa, folkrörelse och underhåll- ning (prop.1998/99:107). I propositionen läm- nades ett antal förslag som syftar till att bl.a. öka intresset bland medborgarna för fysisk aktivitet i syfte att uppnå en god folkhälsa. Under våren 1999 överlämnade regeringen vidare en ungdomspolitisk proposition, På ung- domars villkor – ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro (prop. 1998/99:115). I propositionen anges att den centrala utgångs- punkten för de statliga insatserna är ambitionen att ge alla ungdomar jämlika förutsättningar in- för framtiden. En strävan att ständigt försöka skapa jämlika villkor oavsett socioekonomisk bakgrund, kön, etisk och kulturell bakgrund eller någon form av funktionshinder. Med tanke på att ökade klasskillnader bidrar till skillnader i ohälsa är en ungdomspolitik som tar sin ut- gångspunkt i jämlikhet, rättvisa och demokrati en viktig förutsättning. Folkhälsoinstitutet har även uppmärksammat att svenskarna blir allt mer fysiskt inaktiva och har på regeringens uppdrag kartlagt förutsätt- ningarna för att öka den fysiska aktiviteten främst hos den del av befolkningen som är minst fysiskt aktiv. Detta beskrivs i rapporten Fysisk aktivitet – till nytta och nöje, som Folkhälso- institutet överlämnade till Socialdepartementet under hösten 1998. Folkhälsoinstitutet har i reg- leringsbrevet för år 1999 fått i uppdrag att plane- ra och genomföra ett "Fysiskt-aktivitets-år 2000". Äldre människor utgör en annan viktig mål- grupp för folkhälsoarbetet. Folkhälsoinstitutet har i rapporten Liv till åren visat på möjligheter- na att arbeta hälsofrämjande och sjukdomsföre- byggande bland äldre. Folkhälsoinstitutet har fått ett ytterligare uppdrag att vara pådrivande i hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete för äldre på nationell, regional och lokal nivå. Institutet för psykosocial medicin, Social- styrelsen och Folkhälsoinstitutet har i samverkan med berörda huvudmän utarbetat en handlings- plan mot självmord. Mycket arbete har med ut- gångspunkt i handlingsplanen lagts ner i lands- ting och kommuner. Antalet självmord har under en följd av år minskat i alla åldersgrupper och uppgår i dag till cirka hälften av 1970-talets nivå. Regeringen utsåg i september 1996 en parla- mentarisk kommitté, den s.k. Smittskydds- kommittén (S 1996:07), med uppdrag att utvär- dera det svenska smittskyddet med tonvikt på smittskyddslagen (1988:1472) och övriga för- fattningar som hör till smittskyddet. Smitt- skyddskommittén överlämnade i mars 1999 sitt slutbetänkande Smittskydd, samhälle och individ (SOU 1999:51). Betänkandet är f.n. föremål för remissbehandling. Socialstyrelsen föreslår i sin rapport om vårdrelaterade infektioner en rad åtgärder för att åstadkomma förbättringar på området. Fram- ställningen i den del som rör förslag till änd- ringar i smittskyddslagen (1988:1472) har över- lämnats till Smittskyddskommittén, som också behandlar frågan i sitt slutbetänkande. Fram- ställningen i övrigt bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen gav genom ett beslut i april 1999 Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta en nationell handlingsplan för att bekämpa antibiotikaresis- tens. I handlingsplanen skall samtliga aspekter på resistensproblemet som är av betydelse för folk- hälsan beaktas. Hänsyn skall tas till hanteringen inom och effekter på såväl humansjukvården, veterinärmedicinen, djuruppfödningen som jord- bruket. Uppdraget avser att sammanfatta och analysera det kunskapsunderlag som finns be- träffande resistensproblemet. Vidare skall Social- styrelsen utforma mål och ge förslag på åtgärder som syftar till att bekämpa antibiotikaresistens både på kort och lång sikt. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 april år 2000. Internationellt folkhälsoarbete Det internationella samarbetet i folkhälsofrågor har successivt utvecklats inom såväl EU som Europarådet och WHO. WHO:s regional- kommitté för Europa antog i september 1998 ett reviderat ramverk med riktlinjer och mål till led- ning för medlemsländernas folkhälsoarbete, "Hälsa-för-alla" HÄLSA 21. Antalet mål för Europaregionen har därmed minskat från 38 till 21. Plattformen för de förnyade "Hälsa för alla"- målen är en jämlikare hälsa. Det gäller såväl inom som mellan länder, genom att skapa förutsätt- ningar för en positiv utveckling för dem som lever under de sämsta hälsovillkoren. Inom regeringen har beslut tagits om att ge stöd till WHO:s anti-tobaksprogram. Andelen rökare i befolkningen i många av tredje världens länder ökar dramatiskt och syftet med pro- grammet är att minska rökningen i denna del av världen. Regeringen har i februari 1999 beslutat om ett bidrag på 25 miljoner kronor till pro- grammet. År 1994 blev folkhälsa formellt ett samarbets- område inom EU genom Maastricht-fördraget. Ett ramprogram har antagits. Ramprogrammet innehåller folkhälsoprogram inom följande om- råden; cancer, aids och andra smittsamma sjuk- domar, narkotika, hälsofrämjande insatser samt hälsoövervakning. Under våren 1999 beslutade rådet om ytterligare tre åtgärdsprogram rörande förebyggande av personskador, miljörelaterade sjukdomar samt sällsynta sjukdomar. Det nuvarande ramprogrammet löper ut år 2000 och diskussioner pågår kring ett nytt ramprogram för perioden år 2000 till år 2005. Det nya ramprogrammet kommer att präglas av den vidgade gemenskapskompetens som införts genom Amsterdamfördraget. Av fördraget fram- går att en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genom- förande av all gemenskapspolitik och alla gemen- skapsåtgärder. Gemenskapens insatser, som skall komplettera den nationella politiken, skall inrik- tas på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för människors hälsa. Exempel på andra politikområden där åtgärder får konsekvenser för människors hälsa är inre marknadsfrågor, närings- och jordbrukspolitik och forsknings- frågor. Vid hälsoministerrådsmötet i juni 1999 antog rådet en resolution där kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag till hand- lingsprogram på folkhälsoområdet. Rådet har beslutat att insatserna inom folk- hälsoområdet bör koncentreras till följande om- råden: - att bekämpa de stora folksjukdomarna, in- klusive smittsamma, sällsynta och miljörela- terade sjukdomar. - att reducera dödligheten och de sjukdomar som hänger samman med livsstil och bete- ende, social och mental hälsa. - att minska bristande jämlikhet och jäm- ställdhet avseende hälsa. Tre breda handlingslinjer har lyfts fram: - förbättrad hälsoinformation, genom att till- skapa ett system på gemenskapsnivå för in- samling, analys och spridning av hälsodata, - snabba insatser vid hot mot folkhälsan, genom att upprätta ett system på gemen- skapsnivå som syftar till att övervaka och förvarna om hälsorisker samt även göra snabba insatser möjliga vid utbrott av överförbara sjukdomar, - beaktande av faktorer av avgörande betydelse (s.k. ”health determinants”) för hälsan genom sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande åtgärder. En fråga av stor betydelse de närmaste åren inom folkhälsoområdet är östutvidgningen inom EU. Inom WHO:s Europaregion har en tredje miljö- och hälsoministerkonferens ägt rum i London i juni 1999. Planeringen av konferensen har beretts inom den europeiska miljö- och hälsokommittén (EEHC) där förutom WHO och vissa medlemsländer, även representanter för bl.a. Europeiska kommissionen, FN/ECE, UNEP, OECD, EEA och Världsbanken ingår. Vid ministerkonferensen undertecknades ett protokoll om vatten och hälsa till FN/ECE:s Konvention om skydd och användning av gräns- överskridande vattendrag och internationella sjöar. Vidare antogs en rekommendation om transporter, miljö och hälsa som betonar vikten av att integrera hälso- och miljöaspekter i transportpolitik och planering av mark och vatten. EU:s ministerråd antog i juni 1999 en reso- lution om antibiotikaresistens. Resolutionen omfattar all antibiotikaanvändning. Bland annat uttalas i resolutionen att en övergripande strategi behövs för att komma till rätta med resistens- problemen. Medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder för att säkerställa att antibiotika inte används i onödan eller felaktigt, att dokumentera använd- ningen av antibiotika och resistensutvecklingen samt att främja forskning inom området. Kom- missionen ombeds bl.a. att övervaka resistensut- vecklingen inom EU, att främja erfarenhetsut- byte och forskning samt att överväga att utfärda en rekommendation i enlighet med EU-fördra- get. Kommissionen uppmanas även att under- söka nödvändigheten av att se över nuvarande EG-lagstiftning avseende bl.a. läkemedel för människor och djur, inklusive läkemedel i foder och fodertillsatser. Under år 1999 har arbetet med ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i EU påbörjats. Regeringens slutsatser Det finns svårigheter att mäta effekterna av en- skilda insatser i form av förbättrad folkhälsa. Eftersom folkhälsoarbetet måste ses i ett lång- siktigt perspektiv medför det att det på kort sikt är svårt att mäta sambanden mellan de statliga in- satserna och förändringar i hälsoläget i befolk- ningen. Trots att befolkningen blir friskare och lever längre, finns det fortfarande stora skillnader i ohälsa mellan olika samhällsgrupper. Enligt rege- ringens bedömning är insatser för att främja folkhälsan och förebygga ohälsa fortfarande ett högt prioriterat område. Det gäller inte minst åt- gärder för att förbättra hälsan hos de grupper som är mest exponerade för de största hälsoris- kerna. Under år 2000 kommer Nationella folkhälso- kommittén att överlämna sitt slutbetänkande till regeringen. I betänkandet avser kommittén att presentera förslag till mål och strategier för häl- soutvecklingen. Dessa förslag kommer att utgöra ett viktigt underlag för utformningen av den framtida folkhälsopolitiken. Folkhälsoinstitutet har på regeringens upp- drag tagit fram metoder och visat på hur hälso- konsekvensbeskrivningar kan användas inom ett antal områden. Regeringen avser att samla kun- skap om olika metoder för att tillämpa hälsokon- sekvensbeskrivningar i större utsträckning i po- litiskt beslutsfattande. Folkhälsoinstitutet har fått i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen kartlägga och analy- sera det hiv-preventiva arbetet i storstäderna. Uppdraget redovisades den 1juli 1999. Slutsat- serna i rapporten visar på att det hiv-förebyg- gande arbetet i storstadsområdena kännetecknas av stor bredd och har starka inslag av både pri- mär- och sekundärprevention. Regeringen avser att beakta Folkhälsoinstitutets rapport vad avser inriktning av de hiv-preventiva insatserna. Rege- ringen anser dock att det hiv-preventiva arbetet i storstäderna tillhör kommunernas och lands- tingens ansvarsområde. Regeringens avsikt är dock att även för år 2000 värna om de verksamheter som byggts upp och medel avses utbetalas från anslaget A2 under utgiftsområde 25. Regeringen observerar att Dopingjouren vid Huddinge sjukhus sedan många år fungerar som en kunskaps- och rådgivningscentral för hela landet. I jämförelse med andra länder är läget i Sverige gott beträffande flertalet av de allvarliga smitt- samma sjukdomarna. Ett flertal av de samhälls- farliga sjukdomarna har endast förekommit som något enstaka fall under den senaste tioårsperio- den, t.ex. polio och difteri. Trots detta utgör in- fektionssjukdomar fortfarande ett väsentligt problem. Under 1980- och 1990-talen har dock skett förändringar som påverkat smittskydds- situationen i Sverige. Människors alltmer omfat- tande resande, den ökade invandringen och han- deln med livsmedel är några faktorer som har betydelse i sammanhanget. Nya problem har uppmärksammats, bl.a. förekomsten av antibio- tikaresistenta bakterier. Regeringen anser mot denna bakgrund att åtgärder som syftar till att minska spridningen av smittsamma sjukdomar även fortsättningsvis bör ges hög prioritet. Smittskyddskommittén lämnade sitt slutbetän- kande i mars 1999. Kommittén har utvärderat det svenska smittskyddet och föreslagit en ny lagstiftning på området. Regeringen avser att återkomma i frågan under år 2000. 4.3.4 Tobaksbruket skall minska Tillståndet och utvecklingen Tobaksrökning är den största enskilda folk- hälsorisken och ett av de allvarligaste häl- soproblemen som ökar globalt. En något högre andel kvinnor (22 procent) än män (17 procent) är dagligrökare. De flesta dagligrökande kvin- norna finns i en lägre åldersgrupp (16–44 år) än männen. Snusning är dock fortfarande nästan uteslutande en manlig företeelse. Sverige är det enda landet i Europa där fler kvinnor än män röker. Samtidigt finns stora skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Rökning är nu dubbelt så vanligt bland arbetare som bland högre tjänstemän. Allra mest röker kvinnliga arbetare och ensamstående mödrar med barn. Det finns även stora geografiska skillnader. Mest röker kvinnor i norra Sverige och i Stockholm. Generellt sett har dock antalet rökare minskat i Sverige. Däremot har man inte kunnat se någon nämnvärd förändring i rökvanor hos ungdomar under 1990-talet. Den nationella statistiken över rökvanor bland gravida och småbarnsföräldrar visar dock att andelen rökare bland mödrar har minskat under senare år, med en till två procentenheter per år. År 1991 rökte 25 procent av de gravida jämfört med 15 procent år 1997. Även här utmärker sig Sverige som det enda land inom EU där rökningen minskar bland de gravida. Även om Sverige som första landet i Europa har nått WHO-målet med 80 procent rökfria i befolkningen, är ambitionen att minska tobaksbruket fortfarande en prioriterad uppgift inom folkhälsoarbetet. Diagram 4.5 Andel daglig rökare (%), 16–44 år, 1980–1997 De viktigaste statliga insatserna och dess effekter Folkhälsoinstitutet har på regeringens uppdrag tagit fram en handlingsplan för tobakspreven- tion. Handlingsplanen överlämnades till rege- ringen i januari i år och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen arbetar även aktivt med frågor som rör tobak inom EU. Direktivet 98/43/EG om ett förbud mot direkt och indirekt tobaksreklam antogs under hösten 1998 och även detta bereds nu inom Regerings- kansliet. Även Nationella folkhälsokommittén avser att utarbeta en långsiktig nationell hand- lingsplan mot tobak med speciell fokus på barn och ungdomar. I september 1998 startade Sveriges första gra- tis hjälptelefon för rökare, Sluta röka-linjen. Folkhälsoinstitutet har haft regeringens uppdrag att fördela särskilda medel ur Allmänna Arvs- fonden till projekt som syftar till att få ungdomar att inte börja röka. Regeringens slutsatser Arbetet mot tobakens skadeverkningar måste genomföras på bred front. Information och upplysning är en del i arbetet. Att motverka to- bakens tillgänglighet för de unga är en annan viktig del för att förhindra tobakens skadeverk- ningar. Regeringen anser att det är viktigt att åstadkomma långsiktiga insatser för att före- bygga att ungdomar börjar använda nikotinhal- tiga produkter. Regeringen har som inriktning att i början av år 2000 kunna lägga en proposition innehållande bl.a. dels ett genomförande av EU-direktivet om ett förbud mot direkt och indirekt tobaksreklam. 4.3.5 Läkemedelsförsörjningen skall utvecklas och vara kostnadseffektiv Tillståndet och utvecklingen Läkemedlens roll inom hälso- och sjukvården Inom hälso- och sjukvården används läkemedel som en av flera behandlingsformer. De integreras också alltmer i denna verksamhet. Det senaste steget i riktning mot en ökad integration är att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen över- förts på landstingen på så sätt att staten ersätter landstingen för kostnader inom läkemedelsför- månen genom ett särskilt statsbidrag. Godkännande av läkemedel Ett läkemedel som säljs i Sverige skall vara god- känt. För detta krävs bl.a. att läkemedlet är av god kvalitet och ändamålsenligt. Regler om god- kännande av läkemedel finns i läkemedelslagen (1992:859) och bygger på direktiv som antagits inom EU. Enligt 5 § kan ett läkemedel försäljas sedan det godkänts i Sverige eller i en annan medlemsstat och därefter erkänts här. Om ett läkemedel skall godkännas respektive erkännas beslutas av Läkemedelsverket. I dag finns i Sverige cirka 4 000 godkända läkemedel varav ca 10 procent är receptfria. Om ett läkemedel skall vara receptbelagt eller inte be- slutas av Läkemedelsverket i samband med god- kännandet. Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen Sedan lång tid tillbaka har i huvudsak receptbe- lagda läkemedel subventionerats av det offent- liga. Tidigare reglerades läkemedelsförmånen i lagen (1962:381) om allmän försäkring. I och med införandet av ett nytt förmånssystem har landstingen övertagit kostnadsansvaret för läke- medelsförmånen. Det nya förmånssystemet för läkemedel trädde i kraft den 1 januari 1997. Överförandet av kostnadsansvaret från staten till landstingen skedde dock först år 1998. Lands- tingen ersätts av staten genom ett särskilt stats- bidrag som Landstingsförbundet och regeringen årligen omförhandlar. Om utgiften för läkeme- delsförmånen avviker från vad som överens- kommits sker en vinst- och förlustdelning mel- lan staten och landstingen enligt vad som närmare beskrivs under anslaget A2 Bidrag för läkemedelsförmånen. Under år 2000 skall par- terna komma överens om en ny modell för er- sättningen till landstingen. Grundläggande principer för läkemedelsförmånen I förarbetena till det nya förmånssystemet angavs att utgångspunkterna var att det skulle uppfattas som rättfärdigt av flertalet och ge ett gott skydd till människor med stora behov av läkemedel och annan sjukvård. Det angavs vidare bl.a. att för- månen skulle vara mer träffsäker mot höga kost- nader generellt sett, i stället för att som tidigare förmånssystem, subventionera alla läkemedels- köp över en viss summa. Systemet skulle ut- formas så att de samlade resurserna för hälso- och sjukvården används så effektivt som möjligt i ett längre perspektiv. Det anfördes att den snabba kostnadsutvecklingen måste bromsas så- väl kortsiktigt som i ett längre perspektiv. Förmånssystemet regleras i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. Det är i huvudsak receptbelagda läkemedel som ingår i läkemedelsförmånen under förutsätt- ning att ett pris på läkemedlet fastställts av Riksförsäkringsverket. I läkemedelsförmånen ingår även vissa livsmedel för den som är under 16 år och förbrukningsartiklar. Kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånen I delbetänkandet Reform på recept (SOU 1995:122) av Kommittén om hälso- och sjukvår- dens finansiering och organisation (HSU 2000) som överlämnades i december 1995 redogjordes för kostnadsutvecklingen för läkemedelsför- månen under åren 1974–1994 (85 procent läke- medel, 14 procent förbrukningsartiklar och 1 procent speciallivsmedel). Redogörelsen visade att de nominella läkemedelskostnaderna under dessa år hade ökat med i genomsnitt 11,2 procent årligen. Ökningstakten var något lägre under första hälften av 1980-talet än perioderna före och efter. Ökningstakten i slutet av perioden var särskilt markant och mellan åren 1993 och 1994 uppgick den till drygt 16 procent. Den snabbare ökningstakten var särskilt tydlig i fråga om lä- kemedel. När det gäller kostnadsutvecklingen uttryckt i reala termer fann utredningen ett annat mönster. Således ökade kostnaderna klart snab- bare från mitten av 1980-talet. Detsamma gäller om måttet real kostnad per person används som visar att den årliga ökningen var klart större under senare delen av perioden. Den snabba ökningstakten fortsatte åren 1995 och 1996 med i nominella tal 11 procent respek- tive 19 procent. Det senare årets kostnad kom dock att påverkas av hamstringen av läkemedel som skedde i samband med att de ändrade reg- lerna för högkostnadsskyddet trädde i kraft den 1 januari 1997. För år 1997 redovisades som en naturlig följd av hamstringen året före att läke- medelskostnaderna hade minskat med 16 procent. Om siffrorna korrigeras för hamst- ringen ökade läkemedelskostnaderna med 5 procent under år 1996 och minskade med 3 procent året därefter. Under år 1998 steg läke- medelskostnaderna med 9 procent. För år 1999 finns för närvarande endast uppgifter för det första halvåret. Läkemedelskostnaderna har för denna period stigit med 19 procent i förhållande till första halvåret 1998. Orsaker till kostnadsutvecklingen Orsakerna till kostnadsökningarna under den re- dovisade perioden är enligt de analyser som gjorts bl.a. den demografiska utvecklingen, strukturförändringarna som lett till att en allt större andel av läkemedlen skrivs ut i öppenvård samt tillkomsten av nya och dyrare läkemedel. Under det senaste året har introduktionen av lä- kemedel som mer syftar till att höja patienters livskvalitet än att direkt lindra eller bota sjukdom lett till läkemedelskostnader som det tidigare inte fanns någon motsvarighet till (se tabell 4.4). Tabell 4.4 Försäljning av Viagra och Xenical under perioden januari-juli 1999 Tusental kronor Viagra Xenical Januari 11 610 -- Februari 12 089 18 332 Mars 13 878 36 353 April 13 002 36 184 Maj 14 734 44 772 Juni 12 602 40 329 Juli 10 851 34 067 Totalt 88 766 210 537 Källa: Apoteket AB De viktigaste statliga insatserna och dess effekter Ändrade regler för läkemedelsförmånen I syfte att dämpa kostnadsutveckligen har riks- dagen nyligen beslutat om ändringar i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. (prop. 1998/99:106, bet. 1998/99:SoU14, rskr. 1998/99:209). De nya reg- lerna trädde i kraft den 1 juni 1999 och innebär att det högsta belopp en patient kan få betala för läkemedel under en tolvmånadersperiod höjdes från 1 300 kronor till 1 800 kronor. De ändrade reglerna för läkemedelsförmånen beräknas medföra en besparing på 800 miljoner kr för år 1999 och 1 370 miljoner kr för år 2000. Som förutskickades i prop. 1998/99:106 har re- geringen nyligen tillsatt en utredning som skall göra en översyn av läkemedelsförmånen vars främsta syfte är att komma till rätta med brister i systemet och att få kontroll över kostnadsut- vecklingen. Utredningen skall redovisa sitt upp- drag senast den 30 september 2000. Andra åtgärder för att förbättra kostnadskontrollen Inom Regeringskansliet bereds flera ärenden inom läkemedelsområdet bl.a. i avsikt att för- bättra kostnadskontrollen. Flertalet av dem be- reds inom en projektgrupp för vissa läkemedels- frågor med representanter för Socialdeparte- mentet och Finansdepartementet. Projekt- gruppens huvudsakliga uppgift är att förbereda och genomföra överföringen av det fulla kost- nadsansvaret för läkemedelsförmånen till lands- tingen. Projektgruppen kommer därutöver bl.a. att bereda frågan om ett nytt system för prissättning av läkemedel som ingår i läkeme- delsförmånen utifrån betänkandet Läkemedel i priskonkurrens (1997:165) av Kommittén för prisreglering av läkemedel. Projektgruppen avser även att bereda Läkemedelsdistributionsutred- ningens betänkande Läkemedel i vård och handel (SOU 1998:28). Regeringens slutsatser Den uppbromsning av den snabba kostnadsut- vecklingen som avsågs med läkemedelsreformen år 1997 har inte uppnåtts. Samhällets kostnader för läkemedel har under år 1998 och under första halvåret 1999 fortsatt att öka i en takt som inte är acceptabel. Läkemedelsreformen har således inte fått avsedd effekt. Det kan på sikt leda till att lä- kemedelskostnaderna tränger undan annan hälso- och sjukvård om inte förändringar ge- nomförs i systemet. Genom höjningen av beloppsgränsen för hög- kostnadsskyddet fr.o.m. den 1 juni 1999 har ett första steg tagits för att hejda denna utveckling. Åtgärden får full effekt år 2000. Ytterligare ett steg mot att kontrollera kostnadsutvecklingen avser regeringen att vidta under år 2000 när en ny modell för ersättningen till landstingen utformas. Inriktningen är att landstingen fr.o.m. år 2001 fullt ut skall ges ett kostnadsansvar för läkeme- delsförsörjningen. Ett sista steg mot att få full kontroll över kostnadsutvecklingen och för att rätta till brister i det nuvarande förmånssystemet bedöms kunna tas år 2002. Avsikten är att en ny eller ändrad läkemedelsförmån då införs som ett resultat av den nyligen tillsatta utredningen Översyn av läkemedelsförmånen. Genom dessa åtgärder uppnås en förbättrad läkemedelsför- sörjning. 4.3.6 En god tandhälsa skall upprätthållas Tillståndet och utvecklingen Tandhälsan blir allt bättre hos både barn, ung- domar och vuxna. Under de senaste decennierna har förbättringarna varit störst vad gäller barn och ungdomar. Diagram 4.6 visar att andelen ka- riesfria barn i olika åldrar stadigt har ökat under perioden 1985–1998. Även den vuxna befolk- ningens tandhälsa har förbättrats. Andelen äldre med helprotes minskar och allt fler äldre har sina egna tänder i behåll. Det finns dock skillnader mellan olika delar av landet och befolknings- grupper. Fortfarande finns det en högre andel helt tandlösa bland människor som bor i gles- bygdsregioner i norr, bland förtidspensionärer och långvarigt arbetslösa, än det finns i andra grupper i befolkningen. En patientgrupp med speciella vårdbehov är invandrare och flyktingar. Diagram 4.6 Andel kariesfria barn (%) Personalsituationen inom tandvården har fram till mitten av 1990-talet kännetecknats av ett överskott på tandläkare. Detta förhållande håller nu på att förändras på grund av att antalet ny- utexaminerade tandläkare minskar, att andelen tandläkare som går i pension ökar och att många tandläkare har fått arbete utomlands under se- nare år. Det är osäkert i vilken utsträckning det minskade antalet tandläkare kommer att räcka till för att täcka behoven framöver, men enligt betänkandet Tänder hela livet – nytt ersättnings- system för vuxentandvård (SOU 1998:2) kom- mer under vissa förutsättningar antalet tandlä- kare att vara tillräckligt under överskådlig tid. Socialstyrelsen har i olika sammanhang framhållit betydelsen av omprioriteringar, omorganisation och förändrade arbetsformer med bl.a. en ökad användning av tandhygienister. Det finns i dag inga aktuella uppgifter över tandvårdens totala kostnader. År 1994 beräk- nades de statliga ersättningarna inom tand- vårdsförsäkringen uppgå till ca 40 procent av samhällets totala kostnader för tandvård. Sedan början av 1990-talet har tandvårdsförsäkringens kostnader minskat beroende på ändrade ersätt- ningsregler. År 1998 uppgick statens kostnader till närmare 1,8 miljarder kronor. De viktigaste statliga insatserna och dess effekter Riksdagens beslut om ett reformerat tandvårds- stöd i juni 1998 innebär att från den 1 januari 1999 lämnas försäkringsersättning för s.k. bastandvård. För protetiska åtgärder och tandreglering finns ett särskilt högkostnads- skydd. Personer som till följd av långvarig sjuk- dom eller funktionshinder har väsentligt ökade tandvårdsbehov erhåller högre ersättning. För personer som bor i särskilda boendeformer för service och omvårdnad m.fl. och för personer som behöver tandvård som led i en sjuk- domsbehandling under begränsad tid gäller den öppna hälso- och sjukvårdens avgiftsregler. De åtgärder som vidtagits under senare år har bidragit till att försäkringsutgifterna successivt sänkts. Vid varje förändring har regeringen infört övergångsbestämmelser för att skydda patienter som genomgår mer omfattande behandlingar. Syftet har varit att möjliggöra för patienter att inom rimlig tid slutföra sin behandling enligt de försäkringsvillkor som gällde när behandlingen inleddes. Utvecklingen under år 1998 präglades av riks- dagens beslut om att införa ett reformerat tand- vårdsstöd inom vuxentandvården. En inte obe- tydlig tidigareläggning (hamstring) av mer kost- nadskrävande behandlingar skedde under året vilket medförde ett överskridande av utgifts- ramen. Hamstringen har bidragit till att ut- gifterna för tandvård i början av år 1999 varit för- hållandevis låga, men nedgången i utgifterna torde också bero på att tillämpningen av delar av stödet ännu inte gett upphov till behandling och därmed till utgifter. Det gäller inte minst stödet till den kategori personer som har ett väsentligt ökat behov av tandvård till följd av sjukdom eller funktionshinder. I övrigt gäller att då det ännu saknas statistik för detaljerad uppföljning av tandvården är det svårt att bedöma effekterna av regelföränd- ringarna. Regeringens slutsatser Tandhälsan har utvecklats positivt hos både barn, ungdomar och vuxna. Störst har förbättringarna varit bland barn, ungdomar och unga vuxna där förekomsten av karies stadigt har minskat under senare år. Det finns dock skillnader i tandhälsa mellan olika delar av landet och befolknings- grupper. Beslutet under år 1998 om att införa ett re- formerat tandvårdsstöd är ett viktigt steg i rikt- ning mot att stimulera och bidra till en god tandhälsa. Det nya ersättningssystemet har flera viktiga syften. Det framtida ekonomiska stödets inriktning på den tandhälsoinriktade vardagliga s.k. bastandvården bör stimulera till att en god tandhälsa upprätthålls och förbättras för vissa patientgrupper. Ett annat viktigt syfte med re- formen är att förbättra stödet till vissa särskilt ut- satta patientgrupper. Hur patienterna har mottagit det nya ersätt- ningssystemet är det ännu för tidigt att ha en be- stämd uppfattning om. En effekt av det nya er- sättningssystemet har varit att efterfrågan på tandvård ökade betydligt under år 1998, men detta var sannolikt betingat av den förestående förändringen av ersättningsreglerna för mer kostnadskrävande behandlingar. Utvecklingen det första halvåret 1999 visar att det nya systemet ännu inte fått fullt genomslag och att en stor del av utgifterna alltjämt härrör från behandlingar som enligt övergångsbestämmelser sker enligt de äldre reglerna. Mot bakgrund av detta anser rege- ringen att en bedömning av effekterna av det re- formerade tandvårdsstödet kan göras först sedan bl.a. RFV lämnat sin utvärderingsrapport till regeringen senast den 1 april 2000. Regeringen anser också att det är av stor vikt att det statis- tiska underlaget förbättras på området. 4.3.7 Vården av och omsorgen om psykiskt störda skall förbättras Tillståndet och utvecklingen Förekomsten av psykiska sjukdomar och funk- tionshinder hos befolkningen är i stort sett lika stor som tidigare år. Andelen som uppger någon form av psykiska besvär ökar dock. Exempelvis barn- och ungdomspsykiatrin redovisar ett kraf- tigt ökat antal besök. De samhällsekonomiska konsekvenserna av psykisk sjukdom eller funktionshinder är be- tydande. Socialstyrelsen uppskattar att de totala kostnaderna för samhället har ökat under de senaste åren till drygt 50 miljarder kronor under år 1997, varav en tredjedel utgörs av olika typer av direkta sjukvårdskostnader. Ett uttryck för att bristerna inom den psykiat- riska vården på sina håll kan vara betydande, är att de regionala skillnaderna i vårdresurser, vårdformer och vårdutnyttjande är långt större än vad som kan motiveras av skillnader i den bakomliggande sjukligheten hos befolkningen. Ett annat problem i dagens psykiatri är bristen på specialister i psykiatri och bristen på differentie- rade vårdresurser. Utvecklingen går mot allt färre slutenvårds- platser och kortare vårdtider inom slutenvården. Detta gäller för såväl frivillig vård som tvångs- vård. Denna utveckling som inleddes i slutet av 1960-talet -– och var som mest intensiv under 1980-talet – har medfört att Sverige i dag har en slutenvårdskonsumtion inom psykiatrin som är i nivå med övriga nordiska länder. Vad avser anta- let besök inom öppenvårdspsykiatrin kan kon- stateras att antalet läkarbesök sjunker. Noteras bör dock att inom psykiatrin sker en stor del av kontakterna med öppenvården hos psykiatrisjuk- sköterskor. Diagram 4.7 Antal vårdplatser i sluten psykiatrisk vård samt antal läkarbesök 1000-tal i öppen vård 1980–1998 Psykiatrireformen som trädde i kraft den 1 januari 1995 var det senaste steget i denna ut- veckling. Reformen innebar bl.a. att kommuner- nas ansvar för psykiskt funktionshindrade för- tydligades och i viss mån utökades. Socialstyrelsens slutrapport avseende uppfölj- ningen av psykiatrireformen överlämnades till regeringen i maj 1999. I rapporten påtalar styrel- sen bl.a. att det finns problem både med utform- ningen av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och kommu- nernas tillämpning av densamma. Antalet män- niskor med psykiskt funktionshinder som ges stöd enligt LSS är ytterst begränsat och svarar enligt Socialstyrelsen inte mot de verkliga behov som finns. Socialstyrelsen konstaterar också att mellan 20 000 och 25 000 personer med psykiskt funktionshinder – omkring hälften av målgrup- pen – saknar adekvat sysselsättning anpassad till deras funktionshinder (se vidare avsnitt 5.2.2 Personer med funktionshinder). De viktigaste statliga insatserna och dess effekter De stimulansmedel som anslagits från staten i samband med psykiatrireformen har varit vär- defulla och medfört att ett stort antal nya projekt har startats. Huvuddelen av stimulansmedlen har innehållit villkor om att medlen skall användas till projekt där de olika huvudmännen samverkar. Cirka 1 000 nya verksamheter har kommit igång och exempel på sådana är nya verksamheter för daglig sysselsättning eller nya former för boen- destöd. Stimulansmedlen har varit en viktig drivkraft i den utveckling som har skett på om- rådet. Ett särskilt kontinuitetsproblem uppstår dock vid utgången av projekttiderna eftersom de kommunala huvudmännen inte i alla fall avser att fortsätta projekten. Vidare har försöksverk- samheten med s.k. personligt ombud slagit mycket väl ut och Socialstyrelsen rekommen- derar i sin rapport att verksamheten utvidgas till att gälla hela landet. Såväl Socialstyrelsen som Folkhälsoinstitutet och Institutet för psykosocial medicin har varit verksamma inom området med bl.a. ett hand- lingsprogram mot självmord. Regeringens slutsatser Regeringen anser att det nuvarande tillståndet och utvecklingen är oroande och har uppdragit åt Nationella folkhälsokommittén att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att minska den psykiska ohälsan (se avsnitt 4.3.3). Regeringen har vidare angett psykiatrin som ett av de priori- terade områdena inom hälso- och sjukvården inför framtiden. Genom de satsningar som görs inom vård och omsorg – och som kommenterats i det föregående – har också psykiatrins behov särskilt uppmärksammats. Regeringens avsikt är att senare återkomma till riksdagen med förslag om att permanenta insat- sen personligt ombud. Avsikten är att reformen skall träda i kraft den 1 juli år 2000. Mot den bakgrunden föreslås att 45 miljoner kronor an- slås för ändamålet under år 2000 under anslaget A14 Personligt ombud. 4.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har granskat verk- samheten, räkenskaperna och årsredovisningarna för samtliga myndigheter inom verksamhetsom- rådet avseende budgetåret 1998. RRV har inte haft några invändningar i revisionsberättelserna för år 1998 avseende myndigheterna inom verk- samhetsområdet. Två myndigheter, Institutet för psykosocial medicin (IPM) och Hälso- och sjuk- vårdens ansvarsnämnd (HSAN), har av RRV emellertid tillställts var sin revisionsrapport. Rapporterna innehåller vissa kommentarer om myndigheternas ekonomiadministrativa rutiner samt återrapporteringen i respektive myndighets årsredovisning. Rapporterna behandlas närmare under anslagen A10 Institutet för psykosocial medicin och A12 Hälso- och sjukvårdens an- svarsnämnd. Den ekonomiadministrativa värdering som Ekonomistyrningsverket (ESV) har utfört av samtliga statliga myndigheter för år 1998 har givit EA-värdet fullt tillfredsställande för samt- liga myndigheter under verksamhetsområdet. 4.5 Bedömning av personalkonsekvenser Antalet arbetstillfällen hos de myndigheter som faller inom ramen för verksamhetsområdet Hälsovård och sjukvård har under åren 1998 och 1999 i stort varit oförändrat. Smärre förändringar har dock skett på enskilda myndigheter. Smitt- skyddsinstitutet har under åren 1998 och 1999 minskat personalstyrkan med tio personer. Socialstyrelsen har däremot under året rekryterat personal för att klara av ett antal nya uppgifter och kompetensförstärkningskrav. Statens och Landstingsförbundets beslut om att avveckla verksamheten inom den ideella före- ningen Hälso- och sjukvårdens utvecklingsin- stitut, Spri, den 31 december 1999 kommer också att få personalkonsekvenser. När beslutet om att avveckla Spri fattades var antalet anställda vid institutet ca 90 personer. Anställda vid Spri:s bibliotek kommer att erbjudas anställning vid Karolinska institutet, som regeringen föreslagit skall bli ny huvudman för biblioteket. Övriga an- ställda varslades om uppsägning före sommaren 1999. I samband med avvecklingen av Spri utgör stödet till de anställda att finna ny anställning eller annan sysselsättning en viktig komponent. I den av regeringen till riksdagen överlämnade propositionen Vissa alkoholfrågor m.m. (prop. 1998/99:134) framhölls behovet av att se över Folkhälsoinstitutets uppgifter och organisation. Regeringen har den 23 juni 1999 fattat beslut om att tillkalla en Organisationskommitté med upp- gift att ombilda Folkhälsoinstitutet till en myn- dighet med tydligare uppgifter av stabkaraktär på folkhälsoområdet. Kommittén skall redovisa sina överväganden och förslag till regeringen den 1 juni år 2000 varför det är för tidigt att bedöma eventuella personalkonsekvenser. 4.6 Förslag till regeländringar Nytt avgiftssystem för den statliga läkemedelskontrollen Regeringens förslag: Ett nytt avgiftssystem införs för den statliga läkemedelskontrollen fr.o.m. den 1 januari år 2000. Tre huvudtyper av avgifter skall tas ut i det nya systemet; ansökningsavgift skall främst tas ut vid ansökan om att få marknadsfö- ringstillstånd för en ny produkt på marknaden, tillkommande avgift skall tas ut vid ändringar och utökningar i godkännandet för produkter som redan finns på marknaden. Tillkommande avgift skall även tas ut när Läkemedelsverket utarbetar eller kompletterar en prövningsrapport i samband med en ansökan i en annan medlems- stat om erkännande av ett i Sverige godkänt läke- medel. Årsavgift skall tas ut för samtliga produk- ter på marknaden (förutom de produkter som godkänts genom den för hela EU gemensamma s.k. centrala proceduren). Storleken på de olika avgifterna skall sättas så att de indirekta kostna- der för läkemedelskontrollen som är av mer övergripande karaktär fördelas ut på enbart års- avgifterna. Skälen för regeringens förslag: Bakgrund Det nuvarande avgiftssystemet avser att täcka Läkemedelsverkets (LV) kostnader för läkeme- delskontrollen. LV inrättades den 1 juli 1990 som en fristående myndighet med ansvar för bl.a. kontroll och tillsyn på läkemedelsområdet. Dessa uppgifter åvilade tidigare Socialstyrelsens läke- medelsavdelning som också hade rätt att ta ut av- gifter för läkemedelskontrollen. LV fick i regleringsbrevet för år 1998 i upp- drag att, med utgångspunkt i att myndighetens verksamhet även fortsättningsvis skulle finansie- ras med avgifter, redovisa förslag till ett nytt av- giftssystem för sin verksamhet fr.o.m. den 1 januari 2000. LV lämnade i april 1998 till Socialdepartementet en rapport med förslag till nytt avgiftssystem. Rapporten har remissbe- handlats. Lagförslagen har beretts med Läkemedels- verket. Förslagen om ändring i läkemedelslagen och om ändring i lagen om handel med läkemedel faller inom Lagrådets granskningsområde. Änd- ringarna är emellertid av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats över förslagen. Det nuvarande avgiftssystemet Principerna bakom det nuvarande avgiftssyste- met är främst att skapa en stabil finansiering av kontrollverksamheten, ge läkemedelsindustrin möjligheter att ansöka om och behålla mark- nadsföringstillstånd till rimliga kostnader samt ge LV ett integritetsskydd i så mån att avgifterna skall vara så utformade att de värnar om LV:s integritet och tydligt visar myndighetens obero- ende i förhållande till läkemedelsindustrin. Systemet består i huvudsak av två typer av av- gifter; ansökningsavgifter och årsavgifter. Läke- medelslagen (1992:859) reglerar vilka avgifter som får tas ut för godkännande och kontroll av läkemedel medan avgiftsnivåerna regleras i för- ordningen (1997:961) om avgifter för den stat- liga kontrollen av läkemedel. Ansökningsavgifter tas huvudsakligen ut för LV:s utredningsarbete i samband med godkännande av olika typer av lä- kemedel och läkemedelsnära produkter. Års- avgifter tas ut för LV:s övriga kontroll och tillsyn av läkemedel och läkemedelsnära produkter, som exempelvis uppföljning av produktkvalitet, pröv- ning av förnyat godkännande vart femte år, in- spektionsverksamhet, information rörande be- handlingsrekommendationer samt säkerhetsupp- följning. Ansöknings- och årsavgifterna skall tillsammans täcka LV:s kostnader för läkeme- delskontrollen men nivåerna på de olika avgif- terna är inte nära relaterade till de faktiska ar- betsprestationernas storlek och kostnaderna för dessa. De samlade avgiftsintäkterna genererade fram t.o.m. år 1996 ett ackumulerat överskott för LV:s verksamhet om drygt 35 miljoner kronor. Orsaken till överskotten var främst ett större antal ärenden samt ett större antal läkemedel på den svenska marknaden – och därigenom större avgiftsintäkter – än beräknat. Under åren 1997 och 1998 har LV:s verksamhet emellertid gått med underskott. Detta beror till stor del på en medveten strategi att reducera det ackumulerade överskottet genom att inte höja avgifterna i den utsträckning som hade krävts för att nå balans mellan intäkter och kostnader. Det balanserade kapitalet i myndigheten uppgick till 22 miljoner kronor per den 31 december 1998 och beräknas vara förbrukat i och med utgången av år 1999 bl.a. på grund av investeringar i IT-systemen. Det europeiska samarbetet inom läkemedelsområdet Det gemensamma europeiska systemet för god- kännande och uppföljning av läkemedel trädde i kraft den 1 januari 1995 och innebär i praktiken att det nu finns tre olika procedurer för godkän- nande av läkemedel; den centrala proceduren, den ömsesidiga proceduren och den nationella proceduren. Den europeiska läkemedelsmyndig- heten, European Agency for the Evaluation of Medicinal Products (EMEA), ansvarar för admi- nistreringen av den centrala proceduren – dvs. den procedur som innebär ett gemensamt god- kännande av ett läkemedel för hela EU – och tar ut ansökningsavgifter och årsavgifter för de läke- medel som godkänns genom denna procedur. EMEA har emellertid ingen egen utrednings- kompetens utan fungerar främst som ett tekniskt samordningskansli. De faktiska utredningarna kring godkännande av nya läkemedel inom den centrala proceduren sköts av de nationella läke- medelsmyndigheterna på uppdrag av EMEA, som till vissa delar ersätter de nationella läkeme- delsmyndigheterna för deras kostnader för ut- redningarna. LV är en av de tre mest anlitade myndigheterna inom ramen för den centrala proceduren. Genom den nationella proceduren kan ett läkemedel godkännas för försäljning en- bart i det land i vilket ansökan om godkännande gjorts. Den ömsesidiga proceduren innebär där- emot att den sökande som fått ett godkännande för försäljning av ett läkemedel i en medlemsstat (referensstaten), kan ansöka om att få godkän- nandet erkänt i en eller flera andra medlemsstater (berörd/a medlemsstat/er). Den medlemsstat som godkänt läkemedlet för försäljning används då som referens av sökanden och skall bl.a. på begäran av sökanden utarbeta en prövningsrap- port beträffande det aktuella läkemedlet (jfr. rådets direktiv 93/39/EEG av den 14 juni 1993 om ändring av direktiv 65/65/EEG, 75/318/EEG och 75/319/EEG avseende läkemedel). Detta innebär således att den ömsesidiga proceduren medför arbetsinsatser för den s.k. referensstaten vid mer än ett tillfälle, medan den för en s.k. be- rörd medlemsstat innebär en arbetsinsats av mindre omfattning. Ansvaret för den nationella respektive den ömsesidiga proceduren åvilar LV som får ta ut ansökningsavgifter och årsavgifter för de läkemedel som godkänts genom dessa. I det nuvarande avgiftssystemet tas lika höga av- gifter ut i den ömsesidiga proceduren som i den nationella proceduren. Det europeiska samarbetet medför omfattan- de arbetsinsatser för LV. Dessutom påverkas LV:s ekonomiska situation på flera sätt av detta. Ett exempel är att ersättningen från EMEA inte täcker LV:s resursinsatser vid utredningar om godkännande inom den centrala proceduren, utan har hittills motsvarat ca 50 procent av LV:s faktiska kostnader . Ett annat exempel är att möjligheten för enskilda medlemsländers läke- medelsmyndigheter att ta ut årsavgifter för cent- ralt godkända läkemedel har upphört fr.o.m. den 1 januari 1999. EMEA ersätter i stället det land som genomfört utredningen för det aktuella läkemedlet med 30 procent av den årsavgift som erläggs för läkemedlet till EMEA. Detta leder således till ett intäktsbortfall för LV. Läkemedelsverkets förslag till nytt avgiftssystem LV fick i regleringsbrevet för år 1998 i uppdrag att, med utgångspunkt i att myndighetens verk- samhet även fortsättningsvis skall finansieras ge- nom avgifter, redovisa förslag till ett nytt avgifts- system för sin verksamhet fr.o.m. 1 januari 2000. Bakgrunden till uppdraget var dels att sambandet mellan LV:s arbetsinsats för olika ärendetyper och respektive avgifts storlek borde göras tydli- gare, dels att förutsättningarna för läkemedels- kontrollen delvis förändrats genom det gemen- samma EU-systemet för godkännande och uppföljning av läkemedel. LV lämnade i mitten av april 1998 rapporten Avgifter – Från 1 januari 2000 till regeringen. I rapporten redovisar LV sitt förslag till ett nytt avgiftssystem för läkemedelskontrollen med ut- gångspunkt från att ett nytt avgiftssystem bör uppfylla vissa grundläggande krav. Dessa krav är att det nya systemet skall vara enkelt och tydligt, skall stärka kopplingen mellan avgift och presta- tion/arbetsinsats samt skall vara anpassat till och beakta de ekonomiska konsekvenserna av det eu- ropeiska systemet. Dessutom skall avgiftsin- täkterna täcka de totala kostnaderna för läkeme- delskontrollen, avgifterna fördelas över ett läkemedels livscykel samt avgifterna utformas så att de av läkemedelsindustrin upplevs som skä- liga samtidigt som de ger LV ett integritets- skydd. LV föreslår att tre huvudtyper av avgifter skall kunna tas ut i det nya avgiftssystemet, nämligen; 1. Ansökningsavgift skall tas ut vid ansökan om att få marknadsföringstillstånd för en ny produkt på marknaden samt vid ansökan om tillstånd för kliniska prövningar respek- tive licenser. 2. Tillkommande avgift skall främst tas ut vid ändringar och utökningar (främst i form av nya indikationer och nya doser) i godkän- nandet för produkter som redan finns på marknaden. Tillkommande avgift skall även tas ut för en prövningsrapport som ut- arbetas eller kompletteras i samband med en ansökan i en annan medlemsstat om er- kännande av ett i Sverige godkänt läkemedel. 3. Årsavgift skall tas ut för samtliga produkter på marknaden (förutom de produkter som godkänts genom den centrala proceduren) och skall täcka dels de kostnader för kvali- tetskontroll, informationsuppgifter, biverk- ningskontroll, inspektionsverksamhet m.m. för vilka det finns en koppling till specifika produkter, dels kostnader av mer över- gripande karaktär och som inte är relaterade till specifika produkter. Bland den senare typen av kostnader ingår bl.a. kostnader för kompetensutveckling, allmänt EU-arbete och administrativa uppgifter. LV presenterar två alternativa modeller för för- delningen av olika kostnader på respektive av- giftstyp. Båda modellerna innebär en starkare koppling mellan avgift och prestation/arbetsin- sats än i nuvarande system genom att samtliga de kostnader som går att koppla till specifika pro- dukter fördelas på respektive avgiftsslag i relation till arbetsinsatsen/prestationen. Vad gäller för- delningen av kostnader av mer övergripande karaktär skiljer sig dock modellerna åt genom att dessa kostnader i alt. 1 fördelas ut proportionellt på såväl ansöknings- och tillkommande avgifter som årsavgifter, medan de i alt. 2 fördelas ut enbart på årsavgifterna. LV förordar den senare modellen då denna i högre grad väger in kraven på ett integritetsskydd för LV och minskar ris- ken för att ansökningar om godkännande av kostnadsskäl inte lämnas in och/eller mark- nadsföringstillstånd inte bibehålls. LV föreslår vidare att vissa nya avgiftsslag införs och att en ökad differentiering av avgifterna görs, bl.a. med anledning av de olika procedurerna för godkän- nande av läkemedel. Vissa av de nya avgiftsslag som LV föreslår kräver ändringar i eller tillägg till läkemedelslagen (1992:859) och lagen (1996:1152) om handel med läkemedel. LV före- slår bl.a. att ansökningsavgifter införs för till- stånd för tillverkning av läkemedel och för licen- ser. LV föreslår också att en särskild avgift skall tas ut av den producent som erhåller vetenskaplig rådgivning i samband med utvecklingen av ett läkemedel och att en årsavgift skall tas ut för till- syn av detaljhandeln med läkemedel på apotek. Vidare förslår LV att avgiften för godkännande av parallellimporterade läkemedel sänks och att årsavgiften för sådana läkemedel skall uppgå till 1/3 av motsvarande originalprodukts årsavgift. För godkännande av generika föreslår LV att avgiften skall understiga motsvarande avgift för en ny läkemedelsprodukt. LV föreslår också att en differentiering av årsavgifterna görs så att en högre avgift betalas för nya läkemedel under de första fem åren och en lägre avgift betalas därefter. Slutligen föreslår LV att avgifterna i den ömsesidiga proceduren och den nationella proceduren bättre skall anpassas till verkets ar- betsinsats i respektive procedur. LV presenterar i rapporten en prognos över det förväntade antalet av respektive ärendeslag under år 2000 samt en beräkning av myndighe- tens kostnader för läkemedelskontrollen under år 2000. LV konstaterar att det föreligger stor osäkerhet om de förväntade volymerna av nya ansökningar i de olika procedurerna och om hur stort antal godkända läkemedel som kommer att finnas på den svenska marknaden framöver. Kostnaderna för läkemedelskontrollen under år 2000 beräknar LV till drygt 213 miljoner kro- nor , inklusive ca 10 miljoner kronor som avser utvecklingskostnader för LV:s IT-system. Enligt LV:s förslag är det denna kostnadsnivå som skall täckas av avgiftsintäkterna, oavsett vilken av de två avgiftsmodellerna som tillämpas. Utöver dessa kostnader beräknas LV under år 2000 ha kostnader för den särskilda uppdragsverksam- heten om drygt 14 miljoner kronor. Dessa kost- nader beräknas täckas av särskilda intäkter i samma storleksordning. Remissinstansernas synpunkter Regeringen har inhämtat yttranden över förslag- en i LV:s rapport Avgifter – Från 1 januari 2000 från Ekonomistyrningsverket (ESV), Konkur- rensverket och Läkemedelsindustriföreningen (LIF). ESV tillstyrker den av LV förordade avgifts- modellen bl.a. då höjningen av ansökningsavgif- terna innebär ett steg mot en bättre kostnadsan- passning. ESV har inget att invända mot att kostnader av mer övergripande karaktär läggs på årsavgifterna eller mot att avgifterna tas ut i form av saktaxor. Enligt ESV är fördelen med en sak- taxa att företagen i förväg vet vad respektive tjänst kommer att kosta och att avgiftssystemet är lätt att administrera. ESV framhåller att hän- syn bör tas till LV:s eventuella ackumulerade över- eller underskott vid avgiftssättningen i det nya systemet. Konkurrensverket framhåller att det ur före- tagens synvinkel är angeläget med en samord- ning av avgiftssystemet i de olika procedurerna. Vidare anser Konkurrensverket att en höjning av ansökningsavgifterna är i linje med en bättre kostnadsanpassning men att en avgiftsmodell enligt LV:s alt. 1 kan få negativa effekter på främst de mindre och medelstora företagens vilja att ansöka om godkännande av nya läkemedel. Avgifternas storlek har störst betydelse för dessa företags möjlighet att etablera sig på marknaden och det är vanligt att de är verksamma på mark- naderna för generika eller parallellimporterade läkemedel. De mindre och medelstora företagen är allmänt sett betydelsefulla för möjligheten att upprätthålla en fungerande konkurrens på läke- medelsmarknaden. Konkurrensverket för i sitt yttrande en diskussion om en alternativ avgifts- modell där effekten av höjda ansökningsavgifter minskas genom att årsavgifterna betalas i efter- hand och differentieras med hänsyn till försälj- ningens storlek. Enligt Konkurrensverket skulle de mindre och medelstora företagens totala av- giftsbörda därigenom kunna hållas låg. Konkur- rensverket noterar att LV:s förslag inte innehåller några sådana kvantitetsskalor och framhåller att om så inte sker bör den föreslagna höjningen av ansökningsavgifterna begränsas framförallt för generikaläkemedel. Avslutningsvis tillstyrker Konkurrensverket att avgiften för ansökan om parallellimport av läkemedel sänks. LIF:s principiella syn på ett nytt avgiftssystem är att det bör ha samma grundstruktur som det europeiska. LIF anser att varje avgiftsslag, i likhet med LV:s förslag, bör fastställas utifrån en ge- nomsnittskostnad som baseras på tidigare re- sursåtgång och inte på den faktiska kostnaden för varje ansökan eller efterkontroll. Den sökan- de måste kunna veta kostnaden när ansökan görs. LIF förordar emellertid en modell enligt LV:s alt. 1. Avgifter bör enligt LIF dessutom införas för viss verksamhet som inte är avgifts- belagd i dag, t.ex. tillsyn av apotek, sjukhusapo- tek och sjukvård. När regeringen eller någon myndighet kräver särskilda insatser av LV måste enligt LIF särskilda anslag tillföras LV för sådana uppdrag så att kostnaderna för dessa uppdrag inte belastar läkemedelsindustrin. Slutligen anser LIF att avgifterna för parallellimporterade läke- medel skall baseras på kostnaderna för kontroll- insatserna för dessa läkemedel och inte på andra faktorer. Regeringens bedömningar och slutsatser Regeringen delar LV:s bedömning när det gäller de grundläggande krav som ett nytt avgiftssys- tem för läkemedelskontrollen skall uppfylla. Ut- över dessa krav har regeringen ett antal principi- ella utgångspunkter för utformningen av ett nytt system. Regeringen anser att LV:s framtida funktion och den framtida inriktningen av dess verksamhet i princip bör vara oförändrad jämfört med i dag. Dessutom måste enligt regeringens uppfattning en viss grundnivå av resurser tillför- säkras läkemedelskontrollen för att den veten- skapliga kvaliteten i insatserna skall kunna ga- ranteras. Vidare anser regeringen att LV även fortsättningsvis skall spela en viktig roll inom EU-samarbetet på läkemedelsområdet. Rege- ringen är också angelägen om att de olika avgif- terna av företagen inom läkemedelsbranschen skall anses vara skäliga och inte verka hämmande vad gäller viljan och möjligheterna att introdu- cera och/eller behålla olika läkemedel på den svenska marknaden. Mot bakgrund av de grundläggande kraven och de principiella utgångspunkterna gör rege- ringen bedömningen att en modell enligt LV:s alt. 2 är den mest lämpliga för ett nytt avgifts- system för läkemedelskontrollen fr.o.m. år 2000. Regeringen anser i och för sig att det kan finnas skäl att framdeles överväga att i ännu större ut- sträckning fördela LV:s totala kostnader på samtliga avgiftsslag för att på så vis ytterligare öka relationen mellan olika prestationer och re- spektive avgifts storlek. Detta skulle i sådana fall innebära högre ansöknings- och tillkommande avgifter samt lägre årsavgifter än i alt. 2. Rege- ringen gör emellertid bedömningen att det i nu- läget finns skäl för att välja en modell enligt alt. 2 då denna innebär ett enkelt och tydligt avgifts- system samtidigt som den skapar en önskvärd balans mellan kraven på ett ökat samband mellan LV:s olika prestationer och respektive avgifts storlek och att inga onödiga hinder skapas för introduktion av nya läkemedel. Som ett exempel på detta kan nämnas att ett avgiftssystem enligt alt. 2 innebär att ansökningsavgiften för god- kännande av ett helt nytt läkemedel i den nationella proceduren blir drygt 4 gånger högre än motsvarande avgift i det nuvarande systemet. Detta skall jämföras med en avgiftsmodell enligt alt. 1, där denna avgift skulle bli nära 9 gånger så hög som i det nuvarande systemet. En annan faktor som talar för att nu införa en avgiftsmodell enligt alt. 2 är enligt regeringens uppfattning att det europeiska systemet för god- kännande och uppföljning av läkemedel för när- varande genomgår en utveckling som kommer att påverka vilken typ av ärenden som inkommer till LV. Dessutom kommer det europeiska sys- temet att utvärderas under år 2000. Beroende av resultatet av utvärderingen kan förändringar i EU-systemet komma att genomföras i fram- tiden. Sådana förändringar i EU-systemet får direkt effekt på finansieringen av den svenska läkemedelskontrollen. Regeringens uppfattning är att en avgiftsmodell enligt alt. 2 kan tjäna som en stegvis övergång till ett system med ännu tydligare koppling mellan avgift och prestation, i det fall en sådan utveckling anses önskvärd och är i linje med den framtida utvecklingen i det europeiska systemet. Regeringen föreslår är att ett nytt avgiftssys- tem bör införas för den statliga läkemedelskon- trollen fr.o.m. den 1 januari 2000. Regeringen föreslår vidare att principerna i det nya systemet skall vara att tre huvudtyper av avgifter – ansök- ningsavgifter, tillkommande avgifter och årsav- gifter – tas ut, att respektive avgiftstyp tillämpas i enlighet med LV:s förslag samt att nivåerna på de olika avgifterna sätts så att indirekta kostnader av mer övergripande karaktär fördelas ut på enbart årsavgifterna (dvs. enligt LV:s alt. 2). Regeringen föreslår också att LV:s förslag av- seende införandet av vissa nya avgiftsslag samt om en ökad differentiering av avgifterna ge- nomförs och att de föreslagna lagändringarna i avsnitt 2.1 och 2.2 godkänns. Dessutom föreslår regeringen att en ändring görs i läkemedelslagen (1992:859) så att möjligheten för LV att ta ut årsavgifter för läkemedel som godkänts genom den centrala proceduren upphör. Denna ändring har i praktiken redan genomförts då motsvaran- de ändring gjorts i förordningen (1997:961) om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel fr.o.m. den 1 januari 1999. Regeringen har för avsikt att under hösten 1999 genom en ändring av förordningen (1997:961) om avgifter för den statliga kontrol- len av läkemedel mer i detalj lägga fast för vilka ärendetyper avgifter skall tas ut, vilket eller vilka avgiftsslag som skall tas ut för respektive ären- detyp samt de konkreta avgiftsnivåerna. Rege- ringen avser att noga följa utvecklingen av LV:s totala avgiftsintäkter och kostnader. I det fall det visar sig att det nya avgiftssystemet systematiskt ger över- eller underskott har regeringen för avsikt att vidta de åtgärder som erfordras för att justera avgiftsnivåerna, och därigenom också av- giftsintäkterna, så att dessa anpassas till en rimlig total kostnadsnivå för LV:s verksamhet. Kommunal primärvård Regeringens förslag: Pågående försök med kom- munal primärvård förlängs till utgången av år 2001. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kom- munal primärvård får en kommun erbjuda pri- märvård om kommunen och landstinget är över- ens om det och Socialstyrelsen lämnat sitt tillstånd. Lagen begränsades vid sin tillkomst att gälla till utgången av år 1998. Regeringen gav i propositionen (prop. 1997/98:113) Nationell handlingsplan för äldre- politiken uttryck för att de lagliga förutsätt- ningarna för samverkan mellan kommuner och landsting bör stärkas. Regeringens avsikt var där- för att se över frågan om gemensamma nämnder m.m. inom vårdområdet och därefter återkomma med erforderliga förslag till lagändringar. Mot bakgrund av detta ansåg regeringen, i propo- sitionen (prop. 1997/98:189) Patientens ställ- ning, det olämpligt att mer långsiktigt ta ställning till försöksverksamheten med kommunal pri- märvård. Försöksverksamheten förlängdes där- för till utgången av år 1999 i avvaktan på över- synen. Regeringen har nu genom beslut den 27 maj 1999 beslutat att tillkalla en särskild utredare (Dir. 1999:42) med uppgift att beskriva och analysera de problem som finns vid samverkan mellan landstingens hälso- och sjukvård och kommunernas vård och omsorg. Utredaren skall lämna förslag till lösningar som förbättrar möj- ligheterna till samverkan mellan huvudmännen på dessa områden. Utredaren skall bl.a. analysera möjligheterna för kommuner och landsting att bedriva vård och omsorg åt varandra på entrep- renad samt analysera behoven av förbättrade möjligheter att verka i en gemensam nämnd. Uppdraget skall redovisas för regeringen senast den 30 september år 2000. Regeringen anser att det är olämpligt att ta ställning till försöksverksamheten med kommu- nal primärvård innan utredningen har presenterat sitt förslag. I avvaktan på utredningen bör därför försöksverksamheten med kommunal primär- vård förlängas till utgången av år 2001. Ny struktur för det nationella stödet till vårdens och omsorgens utvecklingsarbete Ärendet och dess beredning Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut (Spri) är en ideell förening med staten och Lands- tingsförbundet som medlemmar. Regeringen be- slutade den 12 december 1998 att tillsätta en ar- betsgrupp inom Regeringskansliet för beredning av frågor rörande verksamheten vid Spri (S 1998:H). I arbetsgruppens uppdrag ingick bl.a. att bereda Spri:s utvärdering av verksam- heten 1996–1997 Utvärdering för utveckling (Spri rapport 471) samt rapporten Hälso- och sjukvårdens utmaningar inför 2000-talet – Om Landstingsförbundets engagemang i Spri m.m. Staten och Landstingsförbundet träffade där- efter den 7 april 1999 en överenskommelse om att avveckla verksamheten vid Spri per den 31 december 1999 och att upplösa föreningen. Riksdagen har bemyndigat regeringen att ge- mensamt med Landstingsförbundet upplösa föreningen (prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr.1998/99:249 ). Arbetsgruppen överlämnade den 30 april 1999 rapporten Ny inriktning och nya former för na- tionellt stöd till utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvården. Yttranden över arbetsgruppens rapport inhämtades i samband med en hearing den 17 juni 1999. Vid hearingen deltog repre- sentanter från Socialstyrelsen, Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU), Spri, Svenska kommunförbundet, Sveriges läkar- förbund samt Vårdförbundet. Regeringens förslag: Ett nationellt råd för vård- politik inrättas i vilket staten, Landstingsför- bundet och Svenska kommunförbundet deltar. Rådet skall vara forum för en kontinuerlig dialog mellan staten och huvudmännen i angelägna vård- och omsorgsfrågor. Ansvarsområdet bör omfatta landstingens hälso- och sjukvård samt kommunernas vård och omsorg. Rådet skall ta initiativ till och finansiellt stödja nationella pro- gram för utvecklingsarbete inom vård och om- sorg. Programmen läggs ut på regionala kun- skapscenter. Socialstyrelsens arbete vad gäller ekonomisk analys av vården och omsorgen för- stärks. Spri:s bibliotek överförs till Karolinska institutet. Det nationella stödet till vårdens IT- arbete samt till ledarskaps- och verksamhetsut- veckling förändras. Arbetsgruppens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Arbetsgruppen för- ordade emellertid att Spri:s bibliotek skulle överföras till SBU. Skälen för regeringen förslag: Spri har varit verksamt under drygt trettio år och har därvid aktivt bidragit till utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Emellertid har mycket hänt under denna tid som nu gjort det nödvändigt med en ny inriktning och nya former för ett nationellt stöd till vårdens utvecklingsarbete. Vårdpolitiskt råd samt nationella utvecklingsprogram Kommunerna har genom ett antal reformer under 90-talet fått ett allt större ansvar för hälso- och sjukvård. Mot den bakgrunden är det en uppenbar svaghet att kommunerna stått utanför det samarbete – bl.a. i form av Spri – som sedan lång tid funnits mellan staten och landstingen via Landstingsförbundet när det gäller att stimulera utvecklingsarbete i vården. Det finns enligt rege- ringen stora behov av att huvudmännen, kom- muner och landsting, tillsammans finner former för det gemensamma ansvar som finns för vård- ens utveckling. Staten har därtill ett övergripande ansvar för utvecklingen inom området. Rege- ringen anser mot denna bakgrund att det är an- geläget att etablera en ny samverkansform mellan staten och huvudmännen i form av ett nationellt råd för vårdpolitik. Rådet bör bestå av företrädare för regeringen och ledningarna i Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Ansvarsområdet bör omfatta landstingens hälso- och sjukvård samt kommunernas vård och omsorg. Rådet kommer således att ha ett brett ansvarsområde och gripa över hela vårdkedjan – hälso- och sjuk- vården inom landstingen samt äldrevård, barn- och ungdomsvård, missbrukarvård och vården av vissa funktionshindrade inom kommunerna. Av- sikten är att rådet skall vara forum för en konti- nuerlig dialog mellan staten och huvudmännen i angelägna vårdpolitiska frågor. Rådet skall vidare analysera vårdens långsiktiga utveckling utifrån förhållanden som redovisas av bl.a. myndigheter och sjukvårdshuvudmännen samt ta initiativ till utvärderingar av hur vårdens och omsorgens mål och syften nås. Hälso- och sjukvården är en utpräglad kun- skapsorganisation med en kunskapsmassa som är både bred och djup. Det har på senare tid också framstått allt klarare att utvecklingsarbetet inom vården bör föras närmare huvudmännen och be- drivas i former som engagerar dem som skall in- föra och använda resultaten av utvecklingsar- betet. Det är vidare nödvändigt att i ett land av vår storlek tillvarata den kompetens som finns över hela landet. Det finns ett stort värde i att skapa förutsättningar som gör att t.ex. universitet och högskolor involveras och kan bidra till att stärka utvecklingen av vård och omsorg med tvärvetenskaplig kunskap. Mot denna bakgrund bör ytterligare en viktig uppgift för rådet vara att ta initiativ till och finansiellt stödja nationella program för utvecklingsarbete inom vården och omsorgen. Programmen bör läggas ut på regio- nala kunskapscenter eller till samverkansorgan för olika regioner och bedrivas i samarbete med t.ex. universitet, högskolor och andra FoU-en- heter. Rådet bör efter redovisning av behov och sin egen bedömning ta ställning till angelägna ut- vecklingsområden. Redovisning av behov bör ske genom en systematisk värdering av de förslag och idéer som lämnas av kommuner och lands- ting, olika myndigheter, institutioner samt andra aktörer. Behovsbedömningen skall sammanfattas till ett program som bedrivs under en viss tidspe- riod. Programmets innehåll skall specificeras av rådet. Där skall syfte och mål anges, bl.a. med av- seende på det kunskapsinnehåll som man vill ut- veckla, hur spridningen av kunskap skall ske, vilken finansiering som står till förfogande och vilken kompletterande sådan som behövs. Ett kunskapscenter bör omfatta minst en forsk- ningsinstitution. Verksamheten skall ha ett tvär- vetenskapligt anslag. Vidare bör kommuner och landsting medverka samt involveras i dialogen mellan forskning och utveckling och den prak- tiska tillämpningen. Den organisatoriska formen för ett kunskapscenter är av mindre betydelse. De verksamheter som startas skall löpande ut- värderas. I arbetsgruppens rapport utpekas ett antal om- råden där det finns behov av kunskapsutveckling; t.ex. hälsoekonomi, medicinskt programarbete och prioriteringar samt verksamhetsutveckling. Regeringen är inte beredd att nu redovisa någon uppfattning på denna punkt, utan det bör an- komma på det vårdpolitiska rådet att göra en samlad bedömning av vilka utvecklingsområden som skall prioriteras. Vid den hearing som anordnades med anled- ning av arbetsgruppens rapport tillstyrkte samt- liga instanser inrättandet av ett nationellt råd för vårdpolitik samt modellen med nationella pro- gram för utvecklingsarbete. Socialstyrelsen peka- de t.ex. på de förnyelsemöjligheter som tanken med regionala kunskapscenter innebär, liksom effektivitetsvinster genom att parallellarbete vid regionala center kan undvikas och erfarenhet tas tillvara i större skala än hittills. SBU menade emellertid att de kunskapscenter som nu finns regionalt bör utvärderas innan man fastställer en strategi för hur dessa skall bidra till utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård. Instanserna fram- höll också att samverkan mellan rådet och andra intressenter – privata vårdgivare, vårdens yrkes- grupper samt statliga myndigheter – bör etable- ras i någon form. Synpunkter framkom vidare på att rådets sekretariat måste få en fastare struktur än det roterande sekreterarskap som arbetsgrup- pen föreslagit. Särskilt programarbetet bedömdes kräva en fastare organisation som stöd för det nationella rådet och för att rätt ta tillvara värdet av det nationella utvecklingsarbetet. Regeringen avser att inleda överläggningar med Landstingsförbundet och Svenska kom- munförbundet för att precisera och ytterligare utveckla det vårdpolitiska rådets funktion, ar- betsformer och finansiering. De synpunkter som har framförts av remissinstanserna kommer att beaktas i de fortsatta överläggningarna. Rege- ringens avsikt är att det nationella rådet skall kunna inrättas under hösten år 1999 i enlighet med vad staten och Landstingsförbundet enades om i den s.k. Dagmaröverenskommelsen för år 1999, för att därefter utvidgas och konkretiseras på det sätt som nu föreslås. Arbetet med de na- tionella programmen för utvecklingsarbete inom vård och omsorg bedöms kunna komma i gång successivt under år 2000. Fördjupad ekonomisk analys För närvarande är kunskapen bristfällig, i syn- nerhet på övergripande nivå, om vad samhället får ut av de resurser som satsas på vård och om- sorg. Att på olika vägar förstärka den ekono- miska kompetensen utgör enligt regeringen ett viktigt inslag i en framtida struktur för centralt utvecklingsarbete inom vården och omsorgen. Det finns behov av en samlad analys och bedöm- ning av tillgängliga fakta, grundad på såväl kun- skap om vård och omsorg som ekonomisk kom- petens. Regeringen anser mot denna bakgrund att Socialstyrelsen inom ramen för sin uppfölj- nings- och tillsynsroll skall spela en mer aktiv, pådrivande och utåtriktad roll i dessa frågor bl.a. genom att: - bygga upp kompetens för kvalificerad ana- lys av vårdens och omsorgens produktivitet, effektivitet och kvalitet, - regelbundet göra bedömningar av vårdens och omsorgens tillstånd och utveckling på basis av kostnader, produktivitet och effek- tivitet, - göra för vården och omsorgen gemen- samma analyser, t.ex. rörande effektivise- ringsmöjligheter i samspelet mellan lands- ting och kommun, - utföra uppdrag inom området, t.ex. eko- nomiska uppföljningar av reformer som komplement till verksamhetsuppföljningen, - initiera och driva på utvecklingen av bättre system för uppföljning och analys av vård och omsorg på olika nivåer, - initiera samhällsekonomiska studier t.ex. rörande förebyggande insatser utifrån ett sektorsövergripande perspektiv samt analy- sera förutsättningarna för bättre samverkan mellan huvudmännen, t.ex. vad gäller vård- kedjor inom äldrevård och psykiatri. SBU framförde i samband med den ovan nämnda hearingen att alla statliga myndigheter inom sjukvårdens område borde ha en god sam- lad hälsoekonomisk kompetens, som kan sam- verka i en nätverksliknande organisation. Rege- ringen förutsätter att Socialstyrelsen arbetar i nära samverkan med övriga berörda aktörer som statliga myndigheter och högskolor, men också med Landstingsförbundet och Svenska kom- munförbundet. Bibliotek Spri:s bibliotek och utredningsbank uppfattas av hälso- och sjukvårdens olika aktörer som en mycket värdefull resurs och har spelat en bety- dande roll som kunskaps- och informationscent- rum för hälso- och sjukvård. Biblioteket är också nationellt ansvarsbibliotek för hälso- och sjuk- vård och i denna funktion associerat till Karo- linska institutet. Vidare är Spri nationellt WHO Documentation Centre, dvs. man har ålagts upp- giften att hålla WHO:s samlade dokumentation tillgänglig i Sverige. Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att den verksamhet som bedrivs vid Spri:s biblio- tek och utredningsbank är ett viktigt inslag i den nya strukturen för ett nationellt stöd till utveck- lingsarbete inom vården och omsorgen. Det är viktigt att denna resurs tas tillvara och utvecklas. Arbetsgruppen föreslog att verksamheten skulle överföras till SBU. Det finns emellertid även andra tänkbara mottagare av verksamheten. Karolinska institutet har i kontakter med rege- ringen framfört sitt intresse av att överta verk- samheten. Spri:s ledning har också framfört tan- kar om ett centralt informationscenter, där biblioteket skulle ingå som en komponent. Landstinget i Dalarna har i en skrivelse till rege- ringen erbjudit sig att gemensamt med Kalmar läns landsting och Värmlands läns landsting åta sig ansvaret för en nationell databas över patient- information. Detta skulle innebära en samord- ning mellan Spri:s patientinformationsdatabas Patrix och databasen PION, som har utvecklats av de tre landstingen. Slutligen har Uppsala uni- versitet i juli 1999 inkommit med en intressean- mälan om lokalisering av biblioteket till univer- sitet. Vid en samlad bedömning av dessa förslag har regeringen funnit att Karolinska institutet är den lämpligaste mottagaren av verksamheten. Rege- ringen föreslår därför att Spri:s bibliotek och ut- redningsbank överförs till Karolinska institutet. Karolinska institutets bibliotek är i dag natio- nellt ansvarsbibliotek för medicin, odontologi samt vårdvetenskap. Karolinska institutets verk- samhet var tidigare i större utsträckning inriktad på medicinsk vetenskap. Genom sammanslag- ningen med hälsovårdshögskolan har verksam- heten kommit att utvidgas till att omfatta även vårdvetenskap. Socialstyrelsen framförde i sam- band med hearingen att det är viktigt att beakta den annorlunda profil som Spribiblioteket eröv- rat. De i vården yrkesverksamma tycks, enligt Socialstyrelsen, ha uppfattat ”tröskeln” till Spri:s bibliotek som lägre än den till medicinskt-veten- skapliga bibliotek, vilket bidragit till stor an- vändning av denna service i FoU-verksamhet. Med den nya inriktningen vid Karolinska insti- tutet, bl.a. mot de medellånga vårdutbildning- arna, bedömer regeringen att biblioteket motsva- rar dessa krav. Överförandet skulle ytterligare utveckla biblioteksverksamheten vid Karolinska institutet till ett mer heltäckande bibliotek på hälso- och sjukvårdsområdet, vilket i sin tur in- nebär att målgrupperna har lättare att finns vägar till biblioteket. Biblioteket vid Karolinska in- stitutet har vidare hög kompetens och ett starkt utvecklingsarbete bl.a. när det gäller olika IT- lösningar och erfarenhet av EU-projekt. Detta innebär att den nu höga nivån på Spri:s biblioteks utvecklingsarbete har goda förutsättningar att bibehållas. Biblioteket bör ha en fortsatt roll som ansvarsbibliotek inom hälso- och sjukvård och fortsatt hög servicenivå. Regeringen är inte beredd att ta ställning till skrivelsen från Dalarnas läns landsting om en samordning mellan de olika patientinforma- tionscentralerna utan anser att det är en fråga som får övervägas av den nya huvudmannen. IT-strategisk samverkan Ett annat viktigt inslag i ett nationellt stöd till utvecklingsarbete inom vården handlar om IT- frågor. Landstingsförbundet har i samverkan med Svenska kommunförbundet tillsatt en ut- redning för att pröva behov av och en lämplig form för ett organ som kan stödja och samordna ett nationellt samarbete i frågor av strategisk be- tydelse för IT-användningen i vården och om- sorgen. Utredningen avses avslutas under hösten 1999. Riktpunkten för arbetet är att den organi- sation som bör finnas för det strategiska IT- stödet skall vara i funktion från och med års- skiftet 1999/2000. I direktiven till utredningen nämns bl.a. utredning och utveckling av för hu- vudmännen strategiska IT-tjänster, det nationella standardiseringsarbetet på IT-området, tillhan- dahållande av nationella informationstjänster samt bevakning och deltagande i EUs verksam- het inom området. I utredningen ingår också som en tung del att gå igenom och pröva i vilken omfattning och i vilka former den verksamhet som Spri för närva- rande bedriver på IT-området kan bedrivas i framtiden. Vårdförbundet underströk vid hearingen med anledning av arbetsgruppens förslag vikten av att ”Spriterm – hälso- och sjukvårdens termdatabas” får en tydlig hemvist så att den kan vårdas och utvecklas efter behov. Enligt Vårdförbundet bör ansvaret för termdatabasen läggas på Socialstyrel- sen. Svenska läkarsällskapet, Svensk sjuksköter- skeförening, Förbundet Sveriges arbetstera- peuter samt Legitimerade sjukgymnasters riks– förbund har i skrivelser till regeringen också un- derstrukit vikten av att termdatabasen kan ut- vecklas. När den ovan nämnda IT-utredningen under hösten presenterar sina förslag kommer frågor om ansvarsfördelning och organisation av det nationella stödet till vårdens IT-arbete att bli fö- remål för ytterligare överväganden. Ledarskaps- och verksamhetsutveckling Stöd till ledarskaps- och verksamhetsutveckling är ytterligare en viktig komponent i ett nationellt stöd till utvecklingsarbete inom vården och om- sorgen. I vårt decentraliserade hälso- och sjuk- vårdssystem är det i huvudsak ett ansvar för sjukvårdshuvudmännen att utveckla dessa insat- ser, även om staten till en del bidragit finansiellt med s.k. Dagmarmedel. Landstingsförbundet har också i samverkan med Svenska kommunför- bundet tagit initiativ till att tillsätta en utred- ningsgrupp vars arbete syftar till att utveckla det nationella stödet på detta område. Genomförande och kostnadsaspekter Den nya inriktningen för det nationella stödet till vårdens och omsorgens utvecklingsarbete som har presenterats ovan innehåller många olika komponenter. Inom flera områden återstår fråg- or att bereda och överlägga med sjukvårdshu- vudmännen om. Samtidigt har beslut fattats om att lägga ner Spri. Föreningens verksamhet skall upphöra den 1 januari 2000. Under år 2000 kommer dock bl.a. personalavvecklingskostna- der och lokalkostnader att belasta statsbudgeten. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att de olika delarna i det nya nationella stödet kommer att införas successivt dels i takt med det fortsatta beredningsarbetet, dels i den takt som avveck- lingen av Spri och de kostnader detta medför till- låter. Spri:s bibliotek föreslås överföras till Karo- linska institutet fr.o.m. den 1 januari 2000. Regeringens förslag om medelfördelning framgår av anslaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård. 4.7 Anslag A1 Sjukvårdsförmåner Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen A1 Sjukvårdsförmåner Tusental kronor 1998 Utfall 1 879 925 Anslags- sparande -338 340 1999 Anslag 1 992 000 Utgifts- prognos 2 080 000 2000 Förslag 1 998 000 2001 Beräknat 2 036 000 2002 Beräknat 2 076 000 Anslaget finansierade under år 1998 i huvudsak vuxentandvård (tandvårdsförsäkringen), ersätt- ningar till sjukvårdshuvudmännen avseende sjukvårdsförmåner i internationella förhållanden samt Handikappinstitutets verksamhet. Finan- sieringen av Handikappinstitutet upphörde fr.o.m. år 1999 i samband med att verksamheten ombildades till en ideell förening med namnet Hjälpmedelsinstitutet. Det innebär att anslaget under år 1999 i princip omfattar utgifter för vuxentandvård samt ersättningar till sjukvårds- huvudmännen. Sistnämnda ändamål har fr.o.m. år 1999 utökats genom att landstingen då över- tog ansvaret för administrationen av viss vuxen- tandvård och för detta erhåller ett årligt fast er- sättningsbelopp. Även för år 2000 beräknar regeringen utgifter för två huvudsakliga ändamål under anslaget; tandvårdsersättning samt ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen m.m. De beräknade utgif- terna i miljoner kronor för dessa båda ändamål åren 1999–2002 framgår av följande tabell. Tabell 4.6 Utgifternas fördelning på ändamål Miljoner kronor Ändamål år 1999 2000 2001 2002 Ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen 530 530 530 530 Tandvårdsersättning 1 550 1 468 1 506 1 540 Totalt 2 080 1 998 2 036 2 076 Den 1 januari 1999 infördes ett reformerat tand- vårdsstöd, vilket bl.a. innebar att landstingen övertog det administrativa ansvaret för tandvår- den för vissa särskilda patientgrupper. För detta erhåller landstingen under åren 1999–2001 ett årligt fast ersättningsbelopp på 405 miljoner kro- nor. Övrig vuxentandvård administreras som tidigare av Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna. I budgetpropositionen för år 1999 överfördes 7 miljoner kronor till anslaget A11 Statens be- redning för utvärdering av medicinsk metodik för en systematisk granskning av det vetenskap- liga underlaget för verksamheten inom tandvår- den. Regeringens överväganden Resultatinformation/resultatbedömning Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Av medlemskapet i EU, EES-avtalet och vissa bilaterala avtal (konventioner) följer att Sverige har både kostnader och intäkter för sjukvårds- förmåner gentemot annat land. Kostnaderna av- ser å ena sidan de sjukvårdsförmåner som utländ- ska medborgare i enlighet med medlemskapet och andra avtal vid behov har rätt till under vis- telse i Sverige. Landstingen erhåller ersättning för sådana utförda vårdinsatser efter framställ- ning hos försäkringskassan. RFV tillställer där- efter respektive land krav på dessa kostnader om det inte finns bilaterala avtal som anger annat. Det kan dröja flera år innan kraven regleras. Å andra sidan uppkommer kostnader för sådana sjukvårdsförmåner som svenska medborgare vid behov är berättigade till vid vistelse i dessa län- der. En betydande del av de kostnaderna avser svenska pensionärer som är bosatta i medel- havsländerna. Utgifterna för vårdförmåner utomlands betalas av RFV. Som framgår av ovanstående regleras kostna- der och intäkter i internationella förhållanden först flera år efter att de uppkommit, varför svå- righet föreligger att med större exakthet beräkna den årliga nettokostnaden för försäkringen. Det har dock kunnat konstateras under det senaste året att kostnaderna för vård utomlands visar en fortsatt tendens att öka. Fr.o.m. år 1999 omfattar ändamålet även den ersättning som staten lämnar till landstingen för den vuxentandvård till vissa särskilda patient- grupper som landstingen genom riksdagens be- slut om det reformerade tandvårdsstödet har det administrativa ansvaret för. Denna ersättning skall – enligt en överenskommelse med staten – utges under åren 1999–2001 med 405 miljoner kronor per år. Om användningen av dessa medel över- eller understiger den utbetalda ersättningen skall den uppkomna sammanlagda mellanskillna- den efter de tre åren slutregleras via budgetpro- positionen för år 2003. Fr.o.m. budgetåret 2002 skall ersättningen föras in i det generella stats- bidraget till landstingen. Under första halvåret 1999 har utgifterna för ändamålet varit sammanlagt 250 miljoner kronor. Med hänsyn till den ökning av utgifterna som förväntas i fråga om vårdkostnaderna i in- ternationella förhållanden beräknas utgifterna för hela år 1999 uppgå till 530 miljoner kronor. Tandvårdsersättning I juni 1998 antog riksdagen regeringens proposi- tion om reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112, 1997/98 SoU25, rskr.1997/98:289). Det reformerade tandvårdsstöd som trädde i kraft den 1 januari 1999 är inriktat på att främst ge alla vuxna ett ekonomiskt stöd för den vardagliga hälsoinriktade tandvården, s.k. bas- tandvård. Det andra området som skall täckas av utgiftsramen är ett särskilt högkostnadsskydd för mer kostnadskrävande protetiska behand- lingar inklusive implantat, samt tandregleringar. Den tredje delen av stödet är – som redovisats ovan – riktat till vissa äldre och funktions- hindrade personer samt till andra personer som behöver tandvårdsinsatser som led i en sjuk- domsbehandling under begränsad tid. Denna del av stödet administreras av landstingen vilka för detta erhåller ett fast årligt ersättningsbelopp på totalt 405 miljoner kronor. I anslutning härtill vill regeringen meddela att den har för avsikt att fr.o.m. år 2000 – under förutsättning av att en överenskommelse kan träffas med Landstings- förbundet – utöka landstingens åtagande till att omfatta även patienter med primärt Sjögrens syndrom och patienter med nedsatt salivfunk- tion till följd av strålbehandling, vilka patient- grupper tidigare omfattades av reglerna om av- giftsfri tandvård. Landstingen skall kompenseras för detta åtagande i samband med att en ekono- misk slutreglering av landstingens hela åtagande sker i budgetpropositionen för år 2003. De mer- kostnader som det tillkommande åtagandet leder till skall finansieras inom utgiftsområde 9. Utgiftsutvecklingen under år 1998 präglades inledningsvis av osäkerhet om hur ersättnings- systemet för vuxentandvård skulle utformas. Detta ledde till en ökad efterfrågan på tandvård som tilltog i slutet av året. Sammantaget innebar detta att den utgiftsram för vuxentandvård som gällde för år 1998 på 1 400 miljoner kronor över- skreds med 355 miljoner kronor och för hela an- slaget Sjukvårdsförmåner blev överskridandet 338 miljoner kronor. Den anslagskredit på 155 miljoner kronor som beslutats gälla för an- slaget överskreds härigenom med 183 miljoner kronor. Detta överskridande har i sin tur påver- kat utgiftsramen för år 1999 på så sätt att rege- ringen beslutat att 183 miljoner kronor av an- slagsbeloppet på 1 992 miljoner kronor för år 1999 skall ställas till regeringens disposition. Detta innebär att de disponibla medlen för år 1999 har reducerats till 1 809 miljoner kronor. Utgiftsutvecklingen för år 1999 är svår att bedöma eftersom det införts ett nytt ersättnings- system samtidigt som effekterna av efterfråge- ökningen under föregående år medför osäkerhet i bedömningarna av den fortsatta utvecklingen under år 1999. Det första halvåret 1999 uppgick utgifterna för tandvårdsersättning till 728 miljoner kronor. De totala utgifterna beräk- nas till 1 550 miljoner kronor för år 1999. Slutsatser Anslaget Sjukvårdsförmåner finansierar två än- damål, vars utveckling är svåra att bedöma av skäl som redovisats ovan. Utgiftsprognosen för år 1999 är därför mycket osäker, inte minst mot bakgrund av effekterna av den ökade efterfrågan på tandvård under år 1998 vilket även fått bud- getkonsekvenser för år 1999. Prognosen för ut- gifterna under år 1999 pekar på att tillgängliga medel kommer att överskridas med totalt 326 miljoner kronor, varav 100 miljoner kronor skall täckas med höjd anslagskredit. Resterande belopp föreslås finansieras genom omfördelning från andra anslag på tilläggsbudget. Den 1 januari 1999 refomerades tandvårds- stödet. Det är angeläget att effekterna av de genomförda förändringarna noga följs och utvärderas. Regeringen har därför givit RFV i uppdrag att följa och analysera effekterna av det reformerade tandvårdsstödet. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april år 2000 och kan komma att utgöra underlag för framtida förändringar i ersättningssystemet. Sjukförsäkringens nettokostnader för sjuk- vårdsförmåner i internationella förhållanden för- väntas vidare bli något högre än vad som tidigare beräknats. Detta beror främst på att kraven på ersättning för sjukvårdsförmåner avseende utomlands bosatta svenska pensionärer för åren 1994–1996 nu föreligger i ökad utsträckning. Regeringen föreslog i propositionen 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd att eko- nomiskt stöd bör utges till två kompetenscenter för sällsynta medicinska och odontologiska till- stånd. Det första, Mun-H-Center i Bohuslands- tinget, är ett kunskapscentrum kring odontolo- giska problem hos små och mindre kända grupper med funktionshinder, huvudsakligen barn och ungdomar. Det andra, vid Odon- tologiska Institutionen inom Jönköpings läns landsting, är ett kompetenscentrum för sällsynta odontologiska tillstånd. Socialutskottet var i sitt betänkande 1997/98:SoU25 Reformerat tandvårdsstöd posi- tivt till regeringens förslag. Utskottet konsta- terade samtidigt att det finns behov av ytterligare kompetenscenter. Regeringen borde enligt ut- skottets mening överväga om ett kompetens- centrum med inriktning på dentala material bör inrättas. Riksdagen beslöt i enlighet med ut- skottets förslag (rskr. 1997/98:289). För olika kompetenscenter avsattes i budget- propositionen (prop. 1998/99:1) för år 1999 sammanlagt 13 miljoner kronor. För Mun-H- Center har medel beräknats med 6 miljoner kronor och för Odontologiska institutionen i Jönköping med 2 miljoner kronor. Regeringen gav mot bakgrund av det nyss nämnda tillkännagivandet Socialstyrelsen i upp- drag att utreda frågan om behov finns av ytterli- gare nationella kompetenscenter inom tandvår- den utöver de av regeringen i propositionen 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd aviserade två kompetenscentrena. Socialstyrelsen har den 18 maj 1999 redovisat uppdraget till regeringen. Socialstyrelsen anser att ett nationellt kompetenscentrum för dentala material bör inrättas, men föreslår att benäm- ningen kunskapscentrum för dentala material används i stället. Detta centrum bör ha som in- riktning att förse tandläkare och tandtekniker med så aktuell kunskap som möjligt om dentala material. Kunskapscentrumet skall också vara en informationskälla för patienter och allmänheten. Centrumet skall enligt Socialstyrelsen inte befatta sig med den kliniska behandlingen av patienter och inte bedriva forskning om dentala material. Socialstyrelsen föreslår att ett nationellt kun- skapscentrum för dentala material placeras som en självständig enhet inom Socialstyrelsen. Cent- rumet skall bl.a. samarbeta med de odontologiska institutionerna. Socialstyrelsen föreslår också att regeringen avsätter särskilda medel för en utvidgad drift av verksamheten vid Metallbiologiskt Centrum i Uppsala. Socialstyrelsens rapport har remissbehandlats. Samtliga remissinstanser är positiva till Social- styrelsens förslag att ett nationellt kunskaps- centrum för dentala material skall inrättas. Vissa remissinstanser har synpunkter på var ett natio- nellt kompetenscentrum bör placeras. Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning att ett nationellt kunskapscentrum för dentala material skall inrättas inom Socialstyrelsen. För år 2000 skall sammanlagt 13 miljoner kronor anvisas för ekonomiskt stöd till kompe- tenscenter för sällsynta medicinska och odonto- logiska tillstånd. Medlen tas inom ram. Av dessa medel, som disponeras av Socialstyrelsen, skall 8 miljoner kronor utbetalas till de befintliga kompetenscenterna, Mun-H-Center i Bohus- landstinget och Odontologiska Institutionen i Jönköpings läns landsting. Av resterande medel skall, för åren 2000 och 2001, 4 miljoner kronor avsättas för att inrätta och driva ett kunskapcent- rum för dentala material inom Socialstyrelsen. F.r.o.m år 2002 skall Socialstyrelsen disponera 5 miljoner kronor för detta ändamål. För åren 2000 och 2001 skall 1 miljon kronor avsättas till en utvärdering av verksamheten vid Metallbiolo- giskt Centrum i Uppsala. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 1 998 000 000 kronor anvisas under anslaget A1 Sjukvårdsförmåner för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 2 036 000 000 respektive 2 076 000 000 kronor. A2 Bidrag för läkemedelsförmånen Tabell 4.7 Anslagsutvecklingen A2 Bidrag för läkemedels- förmånen Tusental kronor 1998 Utfall 13 765 366 Anslags- sparande -274 366 1999 Anslag 13 491 000 Utgifts- prognos 14 212 000 2000 Förslag 14 137 000 2001 Beräknat 14 351 000 2002 Beräknat 14 582 000 Från detta anslag utbetalas det särskilda stats- bidraget till sjukvårdshuvudmännen för kost- naderna för läkemedelsförmånen. På grund av en viss eftersläpning i systemet med läkeme- delsförmånen utbetalas från anslaget under år 2000 ersättning till sjukvårdshuvudmännen dels för kostnaderna för läkemedelsförmånen under månaderna november och december 1999, dels för kostnaderna för läkemedelsförmånen under månaderna januari t.o.m. oktober 2000. Regeringens överväganden Resultatinformation Kostnaderna för läkemedelsförmånen har ökat kraftigt under hela 1990-talet. Mellan 1990 och 1998 har statens kostnader för läkemedelsförmå- nen ökat från knappt 6,9 miljarder kronor till drygt 13,4 miljarder kronor. Den kraftiga ök- ningen av kostnaderna för läkemedel i öppen vård har flera olika orsaker; den demografiska ut- vecklingen som innebär att läkemedelsbehoven ökar i takt med att antalet äldre i befolkningen ökar, strukturförändringarna inom vården som lett till att en allt större andel av läkemedlen skrivs ut i öppenvård samt tillkomsten av nya och dyrare läkemedel. Mellan åren 1997 och 1998 ökade kostnaderna för läkemedelsförmånen från 11,2 miljarder kro- nor till 13,4 miljarder kronor. En viktig orsak till denna kraftiga ökning är att den andel av de to- tala läkemedelskostnaderna som patienterna be- talar minskade, från 24 procent år 1997 till 21 procent år 1998. Under de första sju måna- derna år 1999 ökade kostnaderna för läkeme- delsförmånen med 19 procent jämfört med mot- svarande månader år 1998. Denna ökning kan sannolikt förklaras av bl.a. användningen av nya och dyrare läkemedel samt av att den höjning av beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel som trädde i kraft den 1 juni 1999 föregicks av viss hamstring. Den höjda be- loppsgränsen för högkostnadsskyddet beräknas emellertid i enlighet med prop. 1998/99:106 medföra kostnadsminskningar för läkemedels- fömånen om 800 miljoner kronor för år 1999 och 1 370 miljoner kronor per år fr.o.m. år 2000. De ekonomiska villkoren för läkemedelsför- månen regleras årligen i en överenskommelse mellan regeringen och Landstingsförbundet. Överenskommelsen innebär att staten via detta anslag lämnar ersättning till sjukvårdshuvud- männen för läkemedelsförmånen med ett fast månatligt belopp (en tolftedel per månad av den beräknade kostnaden enligt överenskommelsen) som utbetalas två månader i efterhand. För år 1999 uppgår den beräknade kostnaden enligt överenskommelsen till sammanlagt 13 672 miljo- ner kronor. Den årliga överenskommelsen bygger på den principöverenskommelse som staten och Lands- tingsförbundet träffade hösten 1996 om finansie- ringsprincipens tillämpning m.m. Enligt denna skall ett system för vinst- och förlustdelning tillämpas. Systemet innebär för år 1999 att det belopp varmed den faktiska kostnaden för läkemedelsförmånen underskrider den beräk- nade kostnaden enligt överenskommelsen delas mellan staten och landstingen i proportionerna 50 procent till staten och 50 procent till lands- tingen. På motsvarande sätt delas ett eventuellt kostnadsöverskridande så att staten svarar för 80 procent och landstingen för 20 procent av överskridandet. Landstingens ekonomiska åtagande är dock begränsat till att omfatta högst 100 miljoner kronor. Ett under- respektive ett överskridande av den beräknade kostnaden enligt överenskommelsen för år 1999 kommer att få betydelse för utgifterna under detta anslag för år 2000 eftersom vinst- eller förlustdelningen för år 1999 skall regleras mot detta anslag och vara genomförd senast den 31 mars 2000. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 14 137 000 000 kronor anvisas under anslaget A2 Bidrag för läkemedelsförmånen för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 14 351 000 000 respektive 14 582 000 000 kronor. A3 Bidrag till hälso- och sjukvård Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen A3 Bidrag till hälso- och sjukvård Tusental kronor 1998 Utfall 928 987 Anslags- sparande 10 437 1999 Anslag 986 626 Utgifts- prognos 990 000 2000 Förslag 980 225 2001 Beräknat 966 225 2002 Beräknat 966 225 Från anslaget utbetalas statsbidrag till lands- tingen (och motsvarande) i enlighet med de år- liga överenskommelser som träffas mellan rege- ringen och Landstingsförbundet om vissa ersätt- ningar. Bidragets användningsområden m.m. finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m. Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighetsingripanden för att för- hindra smittsam sjukdom. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) betalas också från detta anslag, liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar. Från och med budgetåret 1999 ingår också den statliga ersättningen till Hjälpmedelsinstitutet i anslaget inom ramen för den ovan nämnda över- enskommelsen. Även den statliga ersättningen till den ideella föreningen Hälso- och sjukvår- dens utvecklingsinstitut (Spri) ingår i anslaget från och med budgetåret 1999. Den 18 december 1997 överlämnade rege- ringen en skrivelse med redogörelse för överens- kommelsen om vissa ersättningar till sjukvårds- huvudmännen m.m. för år 1998 till riksdagen (skr. 1997/98:51). Ramen för det totala belopp som omfattades av överenskommelsen uppgick år 1998 till 1 217 miljoner kronor varav 931 miljoner kronor utgick från detta anslag och 286 miljoner kronor från sjukförsäkringen. Detta är 48 miljoner kro- nor mer än år 1997. Anledningen till ökningen är främst att ersättningen till landstingen för admi- nistration av ersättningar till privata vårdgivare tidigare legat utanför överenskommelsen men från och med år 1998 inordnades i densamma. En jämförelse mellan anslag och utfall för år 1998 visar ett överskott för anslaget om drygt 10,4 miljoner kronor. Överskottet finns huvud- sakligen för anslagsposterna Kunskapsbaserad hälso- och sjukvård samt Informationsförsörj- ning som ingår i överenskommelsen om vissa er- sättningar. Spri hade vid utgången av år 1998 fonderade medel om ca 7,3 miljoner kronor. Resultatet för år 1998 var emellertid negativt (-835 tkr). Regeringens överväganden Resultatinformation Landstingens nettokostnader för hälso- och sjukvård uppgick till år 1998 till ca 95 miljarder kronor. Överenskommelsen mellan staten och landstingen om vissa ersättningar till hälso- och sjukvården för år 1998 omfattar ca 1,2 miljarder kronor. Överenskommelsens huvudsakliga syfte är att ge en plattform för en nationellt önskvärd riktning för de kommande årens utveckling inom hälso- och sjukvården. Överenskommelsen för år 1998 betonade vikten av patientens möj- lighet till delaktighet. Inriktningen var att stödja en kunskapsbaserad hälso- och sjukvård och sär- skilda medel avsattes såväl på nationell som re- gional nivå. Andra prioriterade områden var verksamhetsutveckling och informationsförsörj- ning. Under år 1998 har Socialstyrelsen fortsatt ar- betet med att ta fram State of the Art dokument samt nationella riktlinjer för god medicinsk praxis. Nationella riktlinjer för kranskärlssjuk- dom publicerades under året. Det arbete som på- börjades under år 1997 med att ta fram metoder för ständigt förbättringsarbete inom hälso- och sjukvården har också fortsatt under år 1998. Landstingsförbundet har tillsammans med lands- tingen initierat flera utvecklingsprojekt med detta syfte. I Ledarnätverket har ledare inom of- fentlig och privat sjukvård arbetat med frågor om hur man kan stödja och utveckla svensk sjuk- vård. Ett annat projekt är ”Genombrott” som är en modell för systematiskt förändringsarbete som leder till förbättringar. I projektrapporten Genombrott – att korta köer och väntetider till och inom hälso- och sjukvården redovisas goda resultat, t.ex. minskade väntetiden till urogyn- mottagningen vid kvinnokliniken vid Universi- tetssjukhuset i Linköping från mars 1997 till feb- ruari 1998 från 511 till 139 dagar. Kirurgkliniken vid regionsjukhuset i Örebro ökade opera- tionskapaciteten från i genomsnitt nio till tretton operationer per dag. Arbetet med att stödja läkemedelskommitté- erna har intensifierats. Under året har bl.a. läke- medelsmonografier producerats för nästan alla nya läkemedel och nya indikationer. Vidare har nio kurser i läkemedelsvärdering och fyra upp- följningsmöten efter workshops för läkemedels- kommittéer genomförts. Informations- och ut- bildningsmaterial har i ökad utsträckning gjorts tillgängliga på Internet. Arbetet med att utveckla Infomedica, som är ett IT-baserat informations- system för patienter och allmänhet, har fortsatt under året. I överenskommelsen för år 1998 enades par- terna också om att behålla den vårdgaranti som introducerades år 1997. I denna garanteras pati- enterna kontakt med primärvården samma dag, läkarbesök inom åtta dagar, samt specialistbesök inom tre månader (oklar diagnos inom en må- nad). Som ett led i att följa upp överenskommel- sen har Landstingsförbundet genomfört uppfölj- ningar av väntetiderna vid ett 25-tal sjukhus i landet. Uppföljningarna visade att landstingen hade svårigheter att klara de tidsfrister som anges i vårdgarantin. Väntetiderna hade också ökat år 1998 jämfört med året innan, t.ex. fick cirka 69 procent av patienterna med en fastställd diag- nos träffa en specialist inom vårdgarantins tre månader i oktober 1998, jämfört med 90 procent i oktober 1997. Av Spri:s årsberättelse för år 1998 framgår att föreningen under året bedrivit projekt i enlighet med den inriktning som anges i finansieringsav- talet. Arbetet har haft sin tyngdpunkt inom om- rådena hälsoekonomi, kvalitetsutveckling, in- formationsteknik och informationsförsörjning. I enlighet med finansieringsavtalet har också en utvärdering av Spri:s verksamhet 1996–1997 Ut- värdering för utveckling (Spri rapport 471) överlämnats till Socialdepartementet och Lands- tingsförbundet. Vidare har Spri inkommit med framställning om ersättning för budgetåret 2000 till regeringen och Landstingsförbundet. Staten och Landstingsförbundet träffade den 7 april 1999 en överenskommelse om att avveckla Spri:s verksamhet per den 31 december 1999 och att upplösa föreningen. Riksdagen har bemyn- digat regeringen att gemensamt med Landstingsförbundet upplösa föreningen (prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249). Regeringen och Landstings- förbundet har den 20 april 1999 uppdragit åt Spri:s styrelse att snarast påbörja avvecklings- arbetet. Slutsatser Den 30 april 1998 godkände regeringen överens- kommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka pa- tientens ställning m.m. som tidigare hade träffats mellan företrädare för regeringen och Lands- tingsförbundet (prop. 1997/98:189). Därvidlag betonades både behovet av att förbättra vårdens tillgänglighet och att öka patienternas inflytande och delaktighet. Parterna enades om att denna inriktning skall gälla även under år 2000. Där- emot regleras den ekonomiska omfattningen av överenskommelsen för ett år i taget. Parterna enades vidare om att renodla överenskommelsen till ett ”policyinstrument”. En del områden av mer permanent karaktär som har behandlats i tidigare års överenskommelser har fr.o.m. år 1999 förts till vissa myndigheters ordinarie an- slag. Den verksamhet som Spri bedriver skall upp- höra den 1 januari år 2000. Under år 2000 kom- mer dock bl.a. personal- och lokalavvecklings- kostnader att belasta detta anslag. Det kommer därutöver även i fortsättningen att finnas behov av statliga medel till nationellt stöd till utveck- lingsarbetet inom vården och omsorgen. Inrikt- ningen och formerna för detta arbete utvecklas under avsnitt 4.6 Förslag till regeländringar. Detta innebär att anslaget under år 2000 kommer att belastas av både avvecklings- och utveck- lingskostnader. Regeringen har i förslaget till anslag för år 2000 beräknat 24 miljoner kronor för Spri:s avveckling samt för genomförande av den nya strukturen för det nationella utvecklingsstödet till hälso- och sjukvården. De faktiska avveck- lingskostnaderna vid Spri är i dagsläget inte möj- liga att exakt beräkna. De är bl.a. beroende av i vilken takt den uppsagda personalen får nya an- ställningar. Regeringen föreslås mot denna bak- grund få bemyndigande att under år 2000 dispo- nera 24 miljoner kronor för avvecklingen av Spri och de kostnader som denna medför samt för ett successivt införande av de olika komponenterna i det nya nationella stödet till utvecklingsarbete inom vården och omsorgen. För åren 2001 och 2002 beräknar regeringen 9 miljoner kronor för det nationella stödet till utvecklingsarbete inom vården och omsorgen. Regeringen föreslår vidare att 7 miljoner kronor som tidigare anvisats under anslaget fr.o.m. budgetåret 2000 överförs till utgiftsom- råde 16 Utbildning och universitetsforskning, anslaget B14 Karolinska institutet för kostnader i samband med övertagande av Spri:s bibliotek. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 980 225 000 kronor anvisas under an- slaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård för år 2000. Av anslaget utgör 801 000 kronor statlig ålderspensionsavgift. För åren 2001 och 2002 be- räknas anslaget till 966 225 000 kronor vardera året. A4 Insatser mot aids Tabell 4.9 Anslagsutvecklingen A4 Insatser mot aids Tusental kronor 1998 Utfall 69 007 Anslags- sparande 6 277 1999 Anslag 51 622 Utgifts- prognos 57 000 2000 Förslag 65 622 2001 Beräknat 65 622 2002 Beräknat 65 622 Anslaget avser särskilda insatser för att förebygga spridning av hiv/aids. Medlen skall användas till information och kunskapsspridning, stöd till psykosocialt arbete och till utvecklingsarbete. Regeringens överväganden Resultatinformation De förebyggande insatserna mot hiv-infektion har varit framgångsrika och Sverige har blivit ett land med låg förekomst av hiv-infektion. Årligen diagnostiseras ca 250 nya hiv-fall och omfatt- ningen har hållit sig konstant under de senaste fem åren. Under år 1998 rapporterades 136 fall smittade utomlands och 100 uppgav sig smittade i Sverige, för övriga var smittorten okänd. Som en effekt av nya bromsmediciner har dödligheten i aids sjunkit; 66 fall rapporterades år 1998. Av avgörande betydelse för hur det preventiva arbetet lyckas är en väl fungerande verksamhet inom kommuner, landsting och frivilligorganisa- tioner samt en god samverkan mellan dessa. Folkhälsoinstitutet har ett nära samarbete med olika frivilligorganisationer vad gäller hiv/aids- frågor. Det största ekonomiska stödet lämnas till Noaks Ark-Röda korset, RFSL och RFSU. En utvärdering av dessa organisationer visar att de har en specifik och ändamålsenlig målgruppsin- riktning. Organisationerna har framgångsrikt engagerat medlemmar och aktivister och skapat en social rörelse kring sexualupplysning och pre- ventionsarbete. Ekonomiskt stöd ges också direkt till de hiv- smittades frivilligorganisationer på riksnivå. De rikstäckande invandrarorganisationerna samarbe- tar direkt med Folkhälsoinstitutet och spelar en aktiv roll i vissa projekt. Folkhälsoinstitutet har fått regeringens upp- drag att utvärdera det s.k. extra bidraget till stor- städerna. Uppdraget redovisades under somma- ren 1999. Resultatet från utvärderingen visar att det hiv-preventiva arbetet i storstäderna haft in- slag av både primär- och sekundärprevention. Arbetsfördelning och ansvarsfördelning mellan kommun och landsting har lösts på olika sätt be- roende på olika förutsättningar. Regeringen anser att det hiv-preventiva arbetet som bedrivs i storstäderna utgör ett viktigt inslag i kampen mot hiv/aids. Slutsatser Det hiv-preventiva arbetet har varit framgångs- rikt och den inriktning som angavs i budget- propositionen för år 1999 ligger fast dvs. att: - insatserna bör genomföras inom ramen för sammanhållna handlingsprogram, - insatserna bör i ökad grad riktas mot de grupper som löper störst risk att smittas av hiv/aids, - samarbetet mellan olika aktörer behöver fördjupas, - stödet till frivilligorganisationer bör priori- teras och deras kompetens tillvaratas och utvecklas samt - insatserna skall fortlöpande följas upp och utvärderas. Utvecklingen av nya bromsmediciner har lett till att de som i dag är hiv-smittade förväntas kunna leva betydligt längre. Detta gör att det hiv-pre- ventiva arbetet delvis kommer att behöva för- ändras. Regeringen gör bedömningen att det hiv-pre- ventiva arbetet i storstäderna tillhör kommu- nernas och landstingens ansvarsområde. Rege- ringens avsikt är dock att även för år 2000 värna om de verksamheter som byggts upp och medel avses utbetalas från anslaget A2 under utgiftsom- råde 25. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 65 622 000 kronor anvisas under anslaget A4 Insatser mot aids för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 65 622 000 kronor vardera året. A5 Bidrag till WHO Tabell 4.10 Anslagsutvecklingen A5 Bidrag till WHO Tusental kronor 1998 Utfall 33 464 Anslags- sparande 968 1999 Anslag 34 371 Utgifts- prognos 36 141 2000 Förslag 34 371 2001 Beräknat 34 371 2002 Beräknat 34 371 Utgiften som belastar anslaget är Sveriges med- lemsavgift till Världshälsoorganisationens (WHO:s) reguljära verksamhet. Avgiften be- stäms genom den tvåårsbudget som WHO:s be- slutande församling antog i maj 1999. Avgiften för verksamhetsåret 2000 uppgår till 4 354 290 USD, vilken enligt WHO:s regler skall ha betalats in vid årets början. Utgiften belastar således statsbudgeten för år 1999. För år 2001 har en avgift om 4 383 660 USD aviserats. Viss justering av detta belopp kan dock ske i samband med kommande revidering av FN:s skala för medlemsländernas avgifter. Regeringens överväganden Resultatinformation och slutsatser WHO:s generaldirektör, Gro Harlem Brundtland, har företagit en genomgripande re- formering av WHO:s organisation och verk- samhet. Sverige har aktivt stött detta föränd- ringsarbete som är ett exempel på att effek- tivisering inom FN-systemet går att genomföra när organisationens ledning och medlemsländer lägger fast tydliga prioriteringar och verksam- hetsmål. Regeringen har för år 1999 givit ett särskilt bidrag till förnyelsearbetet inom ange- lägna programområden vilket belastar bistånds- anslaget. I den strategiska budget som har god- känts för åren 2000–2001 ingår verksamhetsmål och aktiviteter vars genomförande skall redovisas inför nästa budgetperiod. Utveckling av metoder för resultatinformation ingår således i den nya budgetprocessen. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 34 371 000 kronor anvisas under an- slaget A5 Bidrag till WHO för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 34 371 000 kronor vardera året. A6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen A6 Bidrag till WHO-en- heten för rapportering av läkemedelsbiverkningar Tusental kronor 1998 Utfall 2 591 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 1 591 Utgifts- prognos 1 591 2000 Förslag 1 591 2001 Beräknat 1 591 2002 Beräknat 1 591 Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar. Bidrag lämnas till driften av de operativa de- larna av verksamheten vid Världshälsoorganisa- tionens (WHO) enhet för läkemedelsbiverk- ningar (WHO Drug Monitoring Centre), som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten be- drivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring. Regeringens överväganden Resultatinformation WHO-programmet har fortsatt att utvecklas och WHO-centret har på ett förtjänstfullt sätt svarat upp mot den ökande efterfrågan av dess tjänster. En fortsatt uppdragsverksamhet fordras för att centret fortlöpande skall kunna erbjuda den kva- litet och kompetens som krävs för att upprätt- hålla en internationell koordineringsfunktion. Efter regeringens bemyndigande tillsatte chefen för Socialdepartementet i januari 1999 en särskild utredare med uppdrag att förutsätt- ningslöst se över de organisatoriska aspekterna av verksamheten vid WHO-enheten för rappor- tering av läkemedelsbiverkningar. Översynen skulle särskilt inriktas på frågor som hänger samman med avtalet mellan svenska staten och WHO och svenska statens finansiella stöd till verksamheten. Utredaren skall redovisa sitt upp- drag under september månad 1999. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 1 591 000 kronor anvisas under an- slaget A5 Bidrag till WHO-enheten för rappor- tering av läkemedelsbiverkningar för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 1 591 000 kronor vardera året. A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan Tabell 4.12 Anslagsutvecklingen A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan Tusental kronor 1998 Utfall 14 700 Anslags- sparande 1 964 1999 Anslag 16 300 Utgifts- prognos 16 008 2000 Förslag 16 701 2001 Beräknat 17 032 1 2002 Beräknat 17 393 2 1 Motsvarar 16 701 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 16 701 tkr i 2000 års prisnivå. Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) utgör en del av Nordiska ministerrådets organisation. På högskolan bedrivs vidare- och efterutbildning av personal från de nordiska ländernas hälso- och sjukvårdssektorer samt näraliggande områden. De utgifter som belastar anslaget är Sveriges andel av kostnaderna för NHV. Nordiska mi- nisterrådet fastställer varje år dels en total eko- nomisk ram för högskolans verksamhet, dels en garantinivå för finansieringen. Utgifter för verk- samheten inom garantinivån fördelas mellan de nordiska länderna efter samma proportioner som gäller för den ordinarie nordiska budgeten. Efter verksamhetsårets slut görs en slutlig avräkning i förhållande till antalet utnyttjade studentplatser under året. Nordiska ministerrådets budget för år 2000 kommer att fastställas först i november 1999. För år 2000 beräknas ett totalt anslag till NHV om ca 38 miljoner kronor varav Sveriges andel beräknas uppgå till ca 15,4 miljoner kronor. Dessutom tillkommer en utgift om knappt 3 miljoner kronor som avser avräkning för år 1998. Medelsbehovet för år 2000 beräknas därför uppgå till knappt 18,4 miljoner kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation NHV spelar en viktig roll för det stora behov av kvalificerad folkhälsovetenskaplig kompetens som finns i de nordiska länderna. Sverige dispo- nerar ca 40 procent av utbildningsplatserna vid NHV. I Sverige är intresset för utbildningen stort och av de svenskar som söker kan årligen endast ca en tredjedel beredas plats. Regeringen har genom ett särskilt beslut i mars 1999 tagit i anspråk 400 000 kronor av det ackumulerade anslagssparandet för NHV till an- nat ändamål. Resterande anslagssparande får tas i anspråk under år 2000. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 16 701 000 kronor anvisas under an- slaget A7 Bidrag till Nordiska hälsovårdshög- skolan för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 17 032 000 respektive 17 393 000 kronor. A8 Folkhälsoinstitutet Tabell 4.13 Anslagsutvecklingen A8 Folkhälsoinstitutet Tusental kronor 1998 Utfall 107 435 Anslags- sparande 18 832 1999 Anslag 109 047 Utgifts- prognos 120 000 2000 Förslag 110 999 2001 Beräknat 114 852 1 2002 Beräknat 117 029 2 1 Motsvarar 112 799 tkr i 2000 års prisnivå. 3 Motsvarar 112 799 tkr i 2000 års prisnivå. Folkhälsoinstitutet (FHI) skall bidra till att uppfylla målet för verksamhetsområdet genom att med förebyggande insatser främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa för hela befolk- ningen. FHI är en nationell utvecklingsmyndig- het vars uppgift är att förebygga sjukdom och annan ohälsa och att främja en god hälsa för alla. Institutet skall särskilt inrikta insatserna mot de faktorer som påverkar hälsoutvecklingen hos de grupper som är mest utsatta för hälsorisker. Regeringens överväganden Resultatinformation Folkhälsoinstitutet har under år 1998 förstärkt sin profil på analys- och utredningsområdet och ökat intensiteten i sitt arbete med de internatio- nella frågorna. Arbetet med att utveckla natio- nella hälsopolitiska handlingsprogram med be- toning på att minska social ojämlikhet i hälsa har inletts på flera av institutets verksamhetsområ- den. Under året har FHI bl.a. tagit fram hand- lingsplaner när det gäller tobaks- och skadepre- vention. FHI har utvecklat arbetssättet att bedriva häl- sofrämjande insatser utifrån ett arenaperspektiv. Det hälsofrämjande arbetssättet innebär att för- utsättningar ges för att förstärka de faktorer som ökar människors möjligheter att bibehålla och utveckla en god hälsa. FHI har bl.a. arbetat vida- re med satsningen på hälsofrämjande skolor. Myndighetens projekt om kvinnors hälsa utgår bl.a. från hälso- och sjukvården som arbetsplats för många kortutbildade kvinnor. Satsningar har även inletts för att utveckla folkhälsoarbetet bland äldre och invandrare. För att få bättre genomslag för olika insatser har arbetet i allt större utsträckning inriktats mot specifika målgrupper. En stor och viktig insats inom allergiområdet genomfördes under år 1999. ”Innemiljöåret 1999” är en omfattande informa- tionskampanj som rör frågor om hälsoeffekter till följd av exponering inomhus i icke-industri- ella miljöer. Vad gäller stödet till att utveckla folkhälso- arbete på lokal och regional nivå har detta bl.a. bestått i att bidra till att öka folkhälsokompeten- sen hos strategiska aktörer och att stötta utveck- lingen av lokala folkhälsoprogram. Strategiskt stöd har bl.a. getts till bildandet av allergikom- mittéer och allergianpassade kommuner. Allergi- kommittéer finns nu i 105 av landets kommuner, varav 30 är allergianpassade kommuner. FHI:s insatser för att främja säkerhet och förebygga Tabell 4.14 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 36 454 23 666 44 166 35 666 17 166 Nya förpliktelser 9 220 39 000 10 000 – – Infriade förpliktelser1 22 099 18 500 18 500 18 500 17 166 Utestående förpliktelser vid årets slut 23 666 44 166 35 666 17 166 – Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 108 000 108 000 108 000 – 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. skador bygger på ett tvärsektoriellt engagemang på lokal-, läns- och central nivå och en samver- kan mellan myndigheter, vetenskapliga institu- tioner, kommuner och landsting samt frivilligor- ganisationer. Inom det lokala skadeförebyggande arbetet utvecklas modellen En trygg och säker kommun. I dag finns tio kommuner som aktivt arbetar efter denna modell. Inom det förebyg- gande hiv/aids-arbetet är ungdomar en viktig målgrupp. En ambition för FHI:s arbete är att försöka förbättra skolans sex- och samlevnadsunder- visning. FHI:s internationella engagemang har ökat inte minst till följd av deltagandet i EU:s olika folkhälsoprogram. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser FHI finansierar varje år olika forsknings- och ut- vecklingsprojekt inom folkhälsoområdet. För flertalet av projekten upprättas fleråriga samar- betsavtal med olika forskningsinstitutioner. Detta innebär att FHI tar på sig ekonomiska för- pliktelser för kommande budgetår. För att möj- liggöra för FHI att ikläda sig sådana ekonomiska förpliktelser föreslår regeringen att FHI ges ett efter ändamålet anpassat bemyndigande. Det föreslagna bemyndigandet under perioden år 2000–2002 framgår av tabell ovan. Slutsatser FHI:s verksamhet utvecklas i enlighet med de riktlinjer som redovisades i den fördjupade an- slagsframställningen för åren 1997–1999. Rege- ringen anser att institutet ytterligare bör sträva efter att förstärka sin roll som kunskapscentrum och metodutvecklare. I linje med detta ligger att institutet skall stimulera och stötta andra aktörer att bedriva ett aktivt folkhälsoarbete. I detta ar- bete bör inte minst de frivilliga organisationernas kompetens och engagemang tas tillvara. Ekono- miskt stöd till de frivilliga organisationernas ar- bete bör ges fortsatt hög prioritet. Vidare bör FHI i högre grad utnyttja möjligheten att låta fler av institutets aktiviteter utvärderas av extern kompetens. Det är regeringens uppfattning att FHI ytterligare bör sträva efter att fokusera in- satserna på att minska skillnaderna i ohälsa mel- lan olika grupper i samhället. I propositionen Vissa alkoholfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) som regeringen överläm- nade till riksdagen i juni 1999 framhålls att en or- ganisationskommitté skall se över FHI:s verk- samhet. Utgångspunkten är att FHI skall om- bildas till en myndighet med mer stabsliknande uppgifter samt att myndigheten kan komma att få utvidgade uppgifter inom alkohol- och narkotikaområdet. Kommitténs uppdrag är att mer i detalj tydliggöra mål och uppgifter samt lämna förslag till organisation av den nya myn- dighetens verksamhet. Den ombildade myndig- heten beräknas kunna vara i funktion den 1 juli 2001. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtals- försäkringarna. Anslaget har tillförts 3 192 000 kronor. Vidare har 3 800 000 kronor engångsvis överförts till Uo4, Rättsmedicinal- verket. Tabell 4.15 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag år 1999 109 047 Pris- och löneomräkning 2 560 Justering av premier 3 192 Omfördelning inom UO9 –3 800 Förslag år 2000 110 999 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 110 999 000 kronor anvisas under an- slaget A8 Folkhälsoinstitutet för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 114 852 000 respektive 117 029 000 kronor. För åren 2001 respektive 2002 har anslaget minskats med 2 000 000 kronor på grund av finansiering av åtgärder på handikappområdet. A9 Smittskyddsinstitutet Tabell 4.16 Anslagsutvecklingen A9 Smittskyddsinstitutet Tusental kronor 1998 Utfall 125 611 Anslags- sparande 2 325 1999 Anslag 108 750 Utgifts- prognos 121 000 2000 Förslag 131 224 2001 Beräknat 133 309 1 2002 Beräknat 135 507 2 1 Motsvarar 131 224 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 131 224 tkr i 2000 års prisnivå. Smittskyddsinstitutet (SMI) skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att medverka till att skyddet mot smittsamma sjuk- domar upprätthålls och förstärks. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1998 visar att SMI hade ett anslags- överskridande på ca 27 miljoner kronor, varav ca 19 miljoner kronor var relaterade till flyttningen av SMI:s verksamhet till Karolinska institutets område (KI-området) under hösten 1998. Dessa flyttkostnader bestod i huvudsak av ökade hyres- och kapitalkostnader och direktinvesteringar. Resterande överskridande på ca 8 miljoner kronor avser kostnader i den löpande verksam- heten. Tidigare års ackumulerade anslagsspa- rande har utnyttjats för att täcka underskottet. Anslagssparandet är en följd av att många tjäns- ter var obesatta under SMI:s uppbyggnadsfas. Vid utgången av år 1998 kvarstod ca 2,3 miljoner kronor av det ackumulerade anslagssparandet. Med anledning av verksamhetsöverskridan- dena har SMI under åren 1998 och 1999 vidtagit åtgärder för att minska kostnaderna i den löpan- de verksamheten. Personalstyrkan har minskats med tio personer, enheternas materialbudgetar har minskats med 30 procent och vissa service- funktioner har lagts ut på entreprenad. Åtgär- derna får dock inte full effekt under år 1999. En- ligt prognosen för år 1999 beräknas SMI få ett underskott på ca 12 miljoner kronor. Med anled- ning av det fortsatt befarade underskottet i verk- samheten har SMI gjort en grundlig verksam- hetsöversyn för att ge underlag till nödvändiga prioriteringar i verksamheten utifrån kommande års anslag. Byggstarten för det nya huset för försöks- djursverksamhet har försenats. Enligt nuvarande planer beräknas byggandet av det nya djurhuset kunna påbörjas under hösten 1999 och vara klart för inflyttning hösten 2001. Förseningen beror på att byggprojektet inrymmer svåra avvägningar som skall samrådas med bl.a. de myndigheter som utövar djurskyddstillsyn. Regeringens överväganden Resultatinformation Uppställda mål för verksamheten år 1998 har kunnat uppnås relativt väl och beslutade planer i huvudsak kunnat följas, trots störningar, främst på grund av flytten till nya lokaler samt nedskär- ningar med anledning av SMI:s ekonomiska situation. Sverige har i dag ett gynnsamt läge i Europa beträffande antibiotikaresistens. Den svenska modellen för övervakning av antibiotikaresistens och strategier för minskad och rationell an- vändning av antibiotika har under året vunnit ge- hör och uppskattning inom många EU-länder. SMI deltar aktivt i detta arbete i referensgruppen för antibiotikafrågor (RAF) och i det nationella nätverket STRAMA. Samarbetet och kontakterna inom smitt- skyddsområdet har utvecklats såväl nationellt som internationellt. SMI-dagarna, som främst riktar sig till kliniska mikrobiologer, smitt- skyddsläkare, infektionsläkare och laboratorie- personal, blir alltmer uppmärksammade och har blivit ett forum för smittskyddsfrågor. SMI har ett väl fungerande kontaktnät och samarbete med smittskyddsläkarna och smittskyddsorgani- sationen. Detta styrks bl.a. av en utredning som tagits fram av Statskontoret kring den nationella smittskyddsorganisationen. Statskontorets ut- redning visar att samarbetet i smittskyddsfrågor fungerar väl. Enligt utredningen finns det emellertid ett ökat behov av nationellt stöd. Även SMI har gjort en verksamhetsanalys, grundad bl.a. på samtal med den samlade profes- sionen i landet inom smittskyddsområdet. Analysen visar att myndigheten utför sina myn- dighetsuppgifter väl men att det finns önskemål om ytterligare insatser från SMI:s sida inom en rad områden . I ett samarbete mellan Socialstyrelsen, Försva- rets forskningsanstalt (FOA), Statens veteri- närmedicinska anstalt (SVA) och SMI pågår ut- arbetande av ett program för beredskap mot allvarlig smitta med utgångspunkt från bl.a. SMI:s nya säkerhetslaboratorium med möjlig- heter att hantera smittämnen som kräver högsta säkerhetsnivå. SMI kommer genom det nya säkerhetslaboratoriet att få en komplett diagnos- tisk beredskap för allvarlig smitta. Forskningsinsatser, bl.a. inom områden som HIV, malaria och antibiotikaresistens, har väckt internationell uppmärksamhet under året och forskare vid SMI har nämnts bland de mest framgångsrika i världen. Drygt hälften av forsk- nings- och utvecklingsprojekten vid SMI finansi- eras helt eller delvis med externa anslag. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.17 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter 1 Kostnader Resultat (Intäkt -kost- nad) Utfall 1998 15 852 18 079 –2 227 (varav tjänsteexport) (15%) Prognos 1999 16 000 19 500 –3 500 (varav tjänsteexport) (16%) Budget 2000 16 500 18 500 –2 000 (varav tjänsteexport) (15%) 1. SMI bedriver uppdragsverksamhet dels inom speciell diagnostik, dels inom djurhuset (försöksdjursverksamhet). Försöksdjursverksamheten har både externa och interna kunder. Inom parentes anges den procentuella andelen av de totala intäkterna som kommer från SMI. SMI bedriver uppdragsverksamhet inom för- söksdjursverksamheten (djurhuset) och den spe- ciella diagnostiken. Den speciella diagnostiken skall finansieras med avgifter som ger full kost- nadstäckning. För försöksdjursverksamheten har SMI medgivits undantag från 5 § avgiftsför- ordningen (1992:191). Inkomsterna disponeras av SMI. Försöksdjursverksamheten redovisade ett un- derskott på ca 1,6 miljoner kronor för år 1998 och prognosen för år 1999 visar på ett under- skott om ca 1,5 miljoner kronor. Underskotten beror på ökade kostnader för drift och underhåll av fastigheten och inköp av djur samtidigt som omfattningen av verksamheten minskat och in- täkterna är för låga. Eftersom det är svårt att höja priserna nämnvärt och därmed uppnå full kost- nadstäckning kan problemet med underskott i denna verksamhet komma att kvarstå även fram- över. I samband med övertagandet av driften av djurhuset från Avvecklingsmyndigheten för Statens bakteriologiska laboratorium (SBL-AV) våren 1995 räknades dock myndighetens raman- slag upp med 5 miljoner kronor. Medlen var bl.a. avsedda att täcka vissa kostnader till följd av re- noveringar av nuvarande djurhus. Dessa planer har dock fått ändras eftersom de krav som ställs på djurhållningen medför att ett nytt djurhus måste byggas. Mot bakgrund av att det är svårt att uppnå full kostnadstäckning inom denna verksamhet har regeringen ansett att resurstill- skottet bör ligga kvar på myndigheten för att bl.a. täcka underskott samt andra extra ordinära kostnader relaterade till djurhuset. Målet full kostnadstäckning har inte kunnat uppfyllas för uppdragsverksamheten inom den speciella diagnostiken. Den speciella diagnosti- ken redovisade ett underskott på ca 600 000 kronor år 1998 och prognosen för år 1999 pekar på ett underskott om ca 2 miljoner kronor. Underskotten i verksamheten de senaste åren beror bl.a. på ökade kostnader till följd av ackreditering av verksamheten. Avgifterna har dock höjts med 8 procent fr.o.m. den 1 maj år 1999. Slutsatser SMI flyttar enligt nuvarande planer in i den nya säkerhetslaboratoriebyggnaden hösten år 2000 samt i det nya djurhuset hösten år 2001. Med anledning av detta kommer SMI:s hyreskostna- der att öka ytterligare de kommande två åren. Regeringen anser att SMI:s anslag för år 2000 bör höjas med 15 miljoner kronor för att klara ökade hyreskostnader till följd av inflyttning i den nya säkerhetslaboratoriebyggnaden samt ökade ka- pitalkostnader till följd av investeringarna i de allmänna lokalerna, i vilka myndigheten flyttade in hösten år 1998, samt kommande investeringar i djurhuset. Myndigheten har också hemställt om an- slagsmedel för fortsatt verksamhet när det gäller övervakning av antibiotikaresistens i det natio- nella nätverket STRAMA. Socialdepartementet har erhållit en skrivelse från Socialstyrelsen och Läkemedelsverket med förslag om att anvisa re- surser ur de s.k. Dagmarmedlen till centralt STRAMA-arbete. Frågan behandlas inom ramen för överläggningarna mellan staten och Lands- tingsförbundet om särskild ersättning till hälso- och sjukvården gällande år 2000. Vidare har myndigheten hemställt om an- slagsmedel för smittskyddsarbete rörande vård- relaterade infektioner och kretsloppsfrågor. Re- geringen gör bedömningen att myndighetens önskemål om ytterligare medel på dessa områden inte kan tillgodoses. Med anledning av att SMI under innevarande år beräknas gå med ett underskott på grund av oförutsedda kostnader och att hittills gjorda neddragningar inte får full effekt förrän år 2000 har regeringen på tilläggsbudget för år 1999 före- slagit att myndigheten skall tillföras 5 000 000 kronor från anslaget A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Regeringen kommer noga att följa den ekonomiska utvecklingen inom myndigheten samt effekterna av de om- prioriteringar som har gjorts och som ytterligare kan komma att behöva göras under åren 1999 och 2000 för att klara verksamheten inom given resursram. Regeringen avser att uppdra åt SMI att redovisa vilka åtgärder som krävs för att få myndighetens ekonomi i balans samt att redovisa vilka konsekvenser åtgärderna får för verksam- heten. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 6 075 000 kronor. Tabell 4.18 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag år 1999 108 750 Pris- och löneomräkning 2 399 Justering för engångsförstärkning år 1999 –1 000 Ramförstärning VÅP år 1999 15 000 Justering av premier 6 075 Förslag år 2000 131 224 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 131 224 000 kronor anvisas under an- slaget A9 Smittskyddsinstitutet för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 133 309 000 respektive 135 507 000 kronor. A10 Institutet för psykosocial medicin Tabell 4.19 Anslagsutvecklingen A10 Institutet för psyko- social medicin Tusental kronor 1998 Utfall 11 305 Anslags- sparande 50 1999 Anslag 11 100 Utgifts- prognos 11 150 2000 Förslag 13 059 2001 Beräknat 13 260 1 2002 Beräknat 13 471 2 1 Motsvarar 13 059 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 13 059 tkr i 2000 års prisnivå. En jämförelse mellan anslag och utfall för bud- getåret 1998 visar att utfallet översteg anslaget med 453 000 kronor. Utgiftsprognosen för år 1999 beräknas till 11 150 000 kronor vilket inne- bär att anslagssparandet, vid utgången av år 1998 uppgående till 49 000 kronor, förväntas vara förbrukat vid utgången av år 1999. Regeringens överväganden Resultatinformation Institutet för psykosocial medicin (IPM) skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att särskilt uppmärksamma och bidra med kunskap som minskar de psykosociala risk- situationerna i samhället. Myndighetens verksamhet utgörs av såväl grundforskning som tillämpad forskning och är inriktad på kunskaps- och informationssprid- ning. Institutets verksamhet har särskilt kon- centrerats på psykologiska och psykofysiologiska långtidsmekanismer som orsaksbakgrund till sambandet mellan hälsa och psykosocial livsmiljö. Forskningen har inriktats på bak- grundsfaktorer som psykosociala konsekvenser till följd av arbetslöshet, internationalisering av arbetslivet och nya fysiska riskfaktorer som kan samverka med psykosociala när det gäller hälso- effekter. IPM:s verksamhet uppvisar en hög vetenskap- lig kvalitet. Institutet anlitas flitigt som granskare av artiklar i internationella vetenskapliga tid- skrifter och som producent och rådgivare i annan typ av kunskapsspridning. För år 1999 beräknas de externa medlen för forskningsuppdrag uppgå till 8 000 000 kronor vilket kan jämföras med utfallet för år 1998 som var 8 521 000 kronor. Av IPM:s årsredovisning för år 1998 framgår att målen för IPM:s verksamhet i allt väsentligt har kunnat infrias. Budget för bidragsverksamhet Tabell 4.20 Bidragsverksamhet Tusental kronor Bidragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt- kostnad) Utfall 1998 8 521 8 521 0 Prognos 1999 8 000 8 000 0 Prognos 2000 8 300 8 300 0 Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att IPM:s årsredovisning för verksamhetsåret 1998 i allt väsentligt är rättvisande. RRV har dock i en sär- skild revisionsrapport till IPM uttalat sig om vissa brister i myndighetens ekonomiadministra– tiva rutiner och återrapportering i årsredovis– ningen. IPM har inlett ett arbete syftande till att förstärka ekonomiadministration och myndig- heten har i ESV:s värdering av de ekonomi- administrativa rutinerna år 1998 givits värdet fullt tillfredsställande. Regeringen anser dock att arbetet med att förstärka ekonomisadministra- tionen vid myndigheten bör prioriteras under år 2000. Slutsatser IPM har inkommit med en kompletterande an- slagsframställan angående en ny verksamhet som har bedrivits i projektform det senaste året, Barn och trauma. Regeringen är inte beredd att anslå ytterligare medel för verksamheten utan be- dömer att denna får finansieras inom ramen för beräknat anslag. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 1 416 000 kronor. Tabell 4.21 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag år 1999 11 110 Pris- och löneomräkning 533 Justering av premier 1 416 Förslag år 2000 13 059 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 13 059 000 kronor anvisas under an- slaget A10 Institutet för psykosocial medicin för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 13 260 000 respektive 13 471 000 kronor. A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik Tabell 4.22 Anslagsutveckling A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik Tusental kronor 1998 Utfall 19 975 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 33 896 Utgifts- prognos 33 896 2000 Förslag 35 662 2001 Beräknat 36 259 1 2002 Beräknat 36 892 2 1 Motsvarar 35 662 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 35 662 tkr i 2000 års prisnivå. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att verka för ett ratio- nellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera och sprida kunskap om befintlig och ny medicinsk metodik. Beredningens arbete skall vara inriktat på utvär- dering i vid mening och belysa de samlade medi- cinska, ekonomiska, sociala och etiska konse- kvenserna av såväl etablerade som nya metoder. En jämförelse mellan anslag och utfall för år 1998 visar att hela anslagssparandet har förbru- kats. Anslagskrediten har emellertid inte utnytt- jats. Enligt utgiftsprognosen för år 1999 kommer SBU under året att förbruka hela anslaget. Regeringens överväganden Resultatinformation I regel utgår SBU i sina utvärderingar från stora folkhälsoproblem som har betydande sociala och livskvalitetsmässiga aspekter för den enskilde och omfattande ekonomiska implikationer för samhället. Sammanlagt har SBU under år 1998 drivit 23 utvärderingsprojekt, exklusive de psy- kiatriska projekten. Fyra stora psykiatriska ut- värderingsprojekt pågår. Under året har fem projekt avslutats. Även under år 1998 har SBU prioriterat upp- giften att på ett effektivare sätt sprida kunskap om sitt arbete och utvärderingsresultat. Sam- arbetet med olika regioner och landsting har ut- vecklats vidare. I dag finns ett etablerat sam- arbete med 14 landsting (13 st år 1997) och det finns 24 SBU-informatörer som arbetar med att sprida resultaten i SBU:s rapporter. Sammanlagt har sex regionala konferenser anordnats. Till dessa kommer de sammanlagt 120 informa- tionsaktiviteter som SBU-informatörerna an- ordnat i sina respektive landsting. SBU har vidare fortsatt sitt arbete som sekre- tariat för det internationella nätverket INAHTA. SBU har också arbetat vidare med att fördjupa samarbetet om utvärdering inom Europa genom att ta initiativ till utveckling av ett gemensamt nätverk inom EU. SBU har till- sammans med myndigheter och institutioner som arbetar med utvärdering i samtliga EU- länder ansökt om finansiering från EU för att in- rätta ett European Coordinating Center för me- dicinsk värdering. En sammanställning har gjorts av alla utvärde- ringar som genomförts under åren 1990–1997. Sammanställningen omfattar kännedom om SBU och SBU-rapporter, attityder till medicinsk utvärdering och till SBU:s verksamhet samt praktisk nytta av SBU-rapporter (SBU:s genom- slag i hälso- sjukvården, 1998). Den övergripande bilden är att sjukvårdens företrädare anser att SBU:s arbete och rapporter har ett högt värde, men de anser samtidigt att strukturer och metoder för att åstadkomma genomslag i sjukvårdsarbetet ännu inte är fullt utvecklade. Trots detta kan faktiska förändringar i praxis spåras i flera oberoende utvärderingar. Exempel- vis innebar SBU:s slutsatser i rapporten Måttligt förhöjt blodtryck att den snabba ökningen av de nya och dyrare läkemedlen avstannat och att de äldre och mycket billigare preparaten behållit sin andel av försäljningen. Detta trendbrott har inte uppnåtts i andra länder, som exempelvis i Norge eller i USA. Räknat på samtliga patienter med måttligt förhöjt blodtryck i Sverige uppgår skill- naden i kostnad mellan olika läkemedel till mer än 400 miljoner kronor per år. I samband med att rapporten Mätning av bentäthet publicerades sjönk antalet nyinköpta utrustningar för bentäthetsmätning dramatiskt. I rapporten konstaterade SBU att det saknas vetenskapligt underlag för att rekommendera bentäthetsmätning av symtomfria individer. Rutinmässiga undersökningar före planerade operationer var tidigare vanligt förekommande i Sverige. Den utvärdering som gjordes av SBU visade på bristande vetenskapligt underlag för nyttan av dessa för stora grupper av patienter. Ett flertal utvärderingar har visat att rutinerna i stor utsträckning har upphört och att kostnadsbespa- ringarna till följd av detta uppgått till omkring 150 miljoner kronor per år. SBU har en särskild utsedd gendersamordnare och har utformat en genderplan för åren 1999– 2001. Varje projektgrupp inom SBU har till upp- gift att beakta genderaspekter vid genomgången av den vetenskapliga litteraturen och att särskilt framhålla kunskapsluckor som beror på att något kön studerats otillräckligt. SBU har också redo- visat en kompetensförsörjningsplan för åren 1999–2002 med ett antal mål för kompetens- försörjningen. SBU har under de senaste fyra åren byggt upp program och kompetens dels för ökad och mer effektiv spridning av resultaten av utvärderings- arbetet, dels för utvärderingar inom psykiatrin. Detta har möjliggjorts genom särskilda anslag. Verksamhetens volym har därför legat på drygt 40 miljoner kronor de senaste åren. Vid utgången av år 1998 har dock det särskilda anslaget för ut- värderingar inom psykiatrin förbrukats. Slutsatser Den medicinsktekniska utvecklingen går allt snabbare, vilket innebär att nya medicinska me- toder introduceras i rask takt. Ett särskilt pro- blem gäller svårigheterna att värdera nyttan av de medicinska framstegen, i synnerhet i kombina- tion med de starka förhoppningar som ofta är knutna till nya medicinska teknologier. Här spe- lar opinionsbildning via massmedia och olika in- tressegrupper en stor roll. Detta leder inte sällan till användning av ineffektiva teknologier eller överutnyttjande av dokumenterat effektiva tek- nologier. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att behovet av SBU:s utvärde- ringar även framöver kommer att vara stort ef- tersom utvecklingen av nya medicinska metoder i kombination med begränsade ekonomiska ra- mar ställer sjukvården inför stora utmaningar under de närmaste åren. Regeringen anser att SBU arbetar på ett till- fredsställande sätt för att uppnå målen för verk- samheten. Inriktningen vad gäller verksamheten bör ligga fast för år 2000. Regeringen fäster sär- skild vikt vid de intensifierade ansträngningar som myndigheten har gjort för att sprida resul- taten av utvärderingarna och anser att detta bör vara en prioriterad uppgift också för år 2000. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 1 783 000 kronor. Tabell 4.23 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag år 1999 33 896 Pris- och löneomräkning –17 Justering av premier 1 783 Förslag år 2000 35 662 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 35 662 000 kronor anvisas under an- slaget A11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 36 259 000 kronor respektive 36 892 000 kronor. A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd Tabell 4.24 Anslagsutvecklingen A12 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd Tusental kronor 1998 Utfall 21 071 Anslags- sparande 10 026 1999 Anslag 22 421 Utgifts- prognos 23 300 2000 Förslag 19 086 2001 Beräknat 23 438 1 2002 Beräknat 23 807 2 1 Motsvarar 23 086 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 23 086 tkr i 2000 års prisnivå. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) uppdrag är att aktivt medverka till att stärka pa- tientsäkerheten inom hälso- och sjukvården in- klusive tandvården. HSAN skall, när någon anmäler, på ett rätts- säkert och omsorgsfullt sätt pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke. Genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av le- gitimation m.m. skall nämnden ge sin bedöm- ning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården och tandvården. Av HSAN:s årsredovisning framgår att det under budgetåret 1998 uppkommit ett anslags- sparande om 1 800 000 kronor. Från tidigare budgetår finns ett anslagssparande om samman- lagt 8 200 000 kronor. Sammantaget uppgår så- ledes det ackumulerade anslagssparandet till 10 026 000 kronor. Förklaringen till sparandet är enligt ansvarsnämnden att antalet inkommande ärenden inte har ökat i den utsträckning som ti- digare beräknats. Antalet avgjorda ärenden är också lägre än beräknat, liksom kostnaden per ärende. HSAN uppger i sitt budgetunderlag för åren 2000–2002 att avsevärda extra utgifter kan förut- ses under budgetåret 1999 i samband med en planerad flyttning till nya lokaler. Vidare kom- mer kostnader att uppstå genom införande av nya ärendehanterings- och ekonomisystem. De kostnader som sträcker sig utöver det vanliga be- räknas till 1 100 000 kronor. Under budgetåren 2000–2002 kan ansvarsnämnden inte förutse några mer omfattande utgifter som förutsätter att anslagssparandet tas i anspråk. Regeringens överväganden Resultatinformation HSAN:s årsredovisning för budgetåret 1998 visar att antalet inkomna ärenden har ökat. Ök- ningen av antalet inkomna ärenden uppgår för år 1998 till 9 procent. Motsvarande procenttal för åren 1996 och 1997 var 5 respektive 8. Antalet avgjorda ärenden har också ökat, men understi- ger något antalet inkomna ärenden. Antalet ba- lanserade ärenden har ökat något, från 1 529 år 1997 till 1 643 år 1998. Av de balanserade ären- dena var 76 (5 procent) äldre än 12 månader och 579 (35 procent) äldre än sex månader. Enligt HSAN:s delårsrapport var antalet balanserade ärenden den 30 juni 1999 1 585. Regeringen an- ser att det uppnådda resultatet är godtagbart. Målet att få ned handläggningstiderna för ärenden till under sex månader har inte uppnåtts under budgetåret 1998. Den genomsnittliga handläggningstiden har emellertid förkortats från 6,8 månader för budgetåret 1997 till 6,2 månader för 1998. Under perioden januari – juni 1999 var enligt HSAN:s delårsrapport den genomsnittliga handläggningstiden 5,9 månader. Kostnaden per avgjort ärende var under budgetåret 1998 ungefär densamma som år 1997. HSAN har under år 1998 samverkat med andra myndigheter och aktörer inom området, främst Socialstyrelsen och landstingens patient- nämnder. Nämndens beslut sänds regelmässigt via e-post till ett antal intressenter. Information har också lämnats genom besvarande av förfråg- ningar från myndigheter, massmedier, forskare och allmänhet per telefon och post samt vid per- sonliga besök. HSAN har i årsredovisningen för år 1998 pre- senterat statistik med syftet att belysa ärende- utvecklingen ur ett genderperspektiv. Nämnden redogör bl.a. för den procentuella fördelningen på ålder och kön hos såväl anmälande patienter som anmäld hälso- och sjukvårdspersonal. Rege- ringen anser det viktigt att myndigheten under kommande år fortsätter det arbete som inletts med att analysera verksamheten utifrån båda kö- nens perspektiv. Det har visat sig vara svårt att göra några till- förlitliga prognoser för den framtida ärendeut- vecklingen. HSAN påpekar i sitt budgetunderlag för perioden 2000–2002 att nedskärningarna inom hälso- och sjukvården och den debatt dessa ger upphov till talar för att klagomålen ökar. Ärendenas svårighetsgrad är mycket varierande. Samtidigt som antalet bagatellartade ärenden ökar, finns en viss tendens till att även mer krä- vande ärenden, främst sådana som anmäls av Socialstyrelsen, ökar. Med stöd av förarbetena till lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område kan fler ärenden än hittills komma att avgöras efter beslut av ordföranden ensam. Där- med kan nämndsammanträdena komma att kon- centreras på de mer komplicerade och om- fattande ärendena. Detta bör kunna bidra till en effektivisering av verksamheten utan att kvali- tetskraven minskas. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att HSAN:s årsredovisning för verksamhetsåret 1998 i allt väsentligt är rättvisande. RRV har dock i en särskild revisionsrapport till HSAN uttalat sig om vissa brister i myndighetens eko- nomiadministrativa rutiner och återrapportering i årsredovisningen. HSAN har redovisat vilka åt- gärder myndigheten avser att vidta för att komma till rätta med de brister som påpekats av RRV, bl.a. skall ett nytt ärendehanteringssystem upphandlas. Slutsatser Myndighetens verksamhet bedrivs enligt rege- ringens mening på ett sådant sätt att målen för verksamheten har uppnåtts. Regeringen anser inte att det finns anledning att ändra den nuva- rande inriktningen på myndighetens verksamhet. Den genomsnittliga handläggningstiden för ärenden bör nedbringas till en tid av högst sex månader under budgetåren 2000–2002. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 506 000 kronor. Vidare har 4 000 000 kronor engångsvis överförts till Rättsmedicinalverket, utgiftsområde 4 Rätts- väsendet. I sammanhanget bör även noteras att regeringen på tilläggsbudget för år 1999 före- slagit att 5 000 000 kronor engångsvis överförs från HSAN till Smittskyddsinstitutet. Tabell 4.25 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag år 1999 22 421 Pris- och löneomräkning 159 Justering av premier 506 Omfördelning –4 000 Förslag år 2000 19 086 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 19 086 000 kronor anvisas under anslaget A12 Hälso- och sjukvårdens an- svarsnämnd för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 23 438 000 kronor respektive 23 807 000 kronor. A13 Ersättning till steriliserade i vissa fall Tabell 4.26 Anslagsutvecklingen A13 Ersättning till steriliserade i vissa fall Tusental kronor 1998 Utfall – Anslags- sparande – 1999 Anslag 75 000 1 Utgifts- prognos 75 000 2000 Förslag 90 000 2001 Beräknat 15 000 2002 Beräknat 0 1 Varav 75 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. Riksdagen antog den 19 maj 1999 regeringens proposition 1998/99:71 Ersättning av staten till steriliserade i vissa fall. Enligt lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall – som trädde i kraft den 1 juli 1999 – skall den som är berättigad till ersättning enligt lagen få ett belopp om 175 000 kronor. Ansökningstiden för ersätt- ningsanspråk löper ut den 30 juni 2001. En ny myndighet, Steriliseringsersättningsnämnden, handlägger och beslutar i ersättningsfrågorna. Med anledning av den nya lagen och inrättan- det av Steriliseringsersättningsnämnden föreslog regeringen i tilläggsbudget i 1999 års ekonomiska vårproposition att medel skulle avsättas på statsbudgeten under perioden 1999–2001 för er- sättning till steriliserade. Resultatbedömning Resultatinformation Osäkerheten om hur många personer som kan komma att omfattas av ersättningen till sterilise- rade är stor. Hittills har 1 170 ansökningar in- lämnats till nämnden. Antalet personer som kan komma att erhålla ersättning har tidigare upp- skattats till omkring 1 000 personer. Detta inne- bär att kostnaderna för utbetalda ersättningar totalt kan beräknas uppgå till 175 miljoner kronor. Utöver ersättningen till steriliserade till- kommer vissa kostnader av administrativ karak- tär. Häri ingår bl.a. kostnader för Steriliserings- ersättningsnämnden samt för den handläggande personalen. De administrativa kostnaderna be- räknas totalt uppgå till ca 7,5 miljoner kronor. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 90 000 000 kronor anvisas under an- slaget A13 Ersättning till steriliserade för år 2000. För år 2001 beräknas anslaget till 15 000 000 kronor. A14 Personligt ombud Tabell 4.27 Anslagsutvecklingen A14 Personligt ombud Tusental kronor 2000 Förslag 45 000 2001 Beräknat 90 000 2002 Beräknat 90 000 Regeringens överväganden Slutsatser I samband med psykiatrireformen genomfördes försöksverksamhet med förstärkt stöd till psy- kiskt funktionshindrade (s.k. personligt ombud). (se avsnitt 4.3.7 och 5.2.2) Socialstyrelsen har i sin uppföljning av reformen konstaterat att för- söksverksamheten fallit väl ut och rekommen- derar att verksamheten görs tillgänglig för en större målgrupp. Mot bakgrund härav anser rege- ringen att verksamheten med personligt ombud skall permanentas och göras landsomfattande. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 45 000 000 kronor anvisas under an- slaget A14 Personligt ombud för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 90 000 000 kronor vardera året. Regeringen avser att återkomma med förslag om närmare utform- ning i särskild proposition. A15 Socialstyrelsen Tabell 4.28 Anslagsutvecklingen A15 Socialstyrelsen Tusental kronor 1998 Utfall 377 711 Anslags- sparande 22 161 1999 Anslag 407 357 Utgifts- prognos 429 518 2000 Förslag 429 102 2001 Beräknat 431 224 1 2002 Beräknat 438 734 2 1 Motsvarar 424 102 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 424 102 tkr i 2000 års prisnivå. De redovisade kostnaderna under anslaget för år 1998 uppgick till 377 miljoner kronor. Då det anvisade beloppet för år 1998 var 369 miljoner kronor, innebär detta att anslaget överskreds med 8 miljoner kronor. Det uppkomna underskottet finansierades via anslagssparandet, som vid utgången av år 1998 uppgick till 22 miljoner kronor. Socialstyrelsen har i del- årsrapporten för första halvåret 1999 redovisat en utgiftsprognos för helåret på 429,5 miljoner kronor vilket innebär att hela anslagssparandet beräknas tas i anspråk. Utgiftsökningen beror bl.a. på att personalkostnaderna beräknas öka jämfört med föregående år. Flyttkostnader sam- manhängande med en genomförd flytt till mer ändamålsenliga lokaler har också påverkat ut- giftsnivån för år 1999. Socialstyrelsens totala om- slutning uppgick under år 1998 till knappt 16 000 miljoner kronor. Omslutningen bestod huvudsakligen av ett stort antal anslag inom verksamhetsområdena Hälso- och sjukvård samt Social omsorg. Regeringens överväganden Resultatinformation Socialstyrelsen är nationell expert- och till- synsmyndighet för socialtjänst, hälso- och sjuk- vård, tandvård, stöd och service till funktions- hindrade, hälsoskydd och smittskydd. Social- styrelsens uppdrag är att verka för god hälsa, social välfärd, omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsen intar därmed en central roll över hela det social- politiska fältet. Regeringens bedömning av Socialstyrelsens verksamhet återfinns därför huvudsakligen under respektive resultatbedöm- ningsavsnitt inom verksamhetsområdena Hälso- vård och sjukvård samt Social omsorg. Socialstyrelsen har vidare ett övergripande ansvar för beredskapsfunktionen inom sina bevak- ningsområden, vilket finns närmare redogjort för under utgiftsområde 6 Totalförsvar. Socialstyrelsens övergripande uppdrag bröts i regleringsbrevet för år 1998 ned i ett antal mål fördelade på sex verksamhetsgrenar: 1. Tillsyn 2. Aktiv uppföljning 3. Nationell uppföljning och utvärdering 4. Utbildning och utveckling 5. Beredskap 6. Övriga huvuduppgifter Till följd av en sådan verksamhetsbaserad indel- ning för mål och redovisning tenderar produk- tionsinriktade verksamhetsmål exempelvis antal tillsynsinsatser, antal genomförda studier och genomsnittlig handläggningstid, att hamna i fokus. Fördelen är att sådana mål är relativt lätta att formulera och mäta. Risken är dock att effekterna av verksamheten, som är svårare att påvisa, inte ägnas samma uppmärksamhet. I reg- leringsbrevet för år 1999 ställs därför i stället kravet att myndigheten skall redogöra för vad som uppnåtts inom en rad områden. Förhopp- ningen är att denna förändring leder till att effekter av olika insatser på ett tydligare sätt skall hamna i fokus för såväl myndighetens verksam- het som återrapportering. Med utgångspunkt i myndighetens årsredovisning för 1998 följer dock regeringens bedömning av Socialstyrelsens resultat indelningen i verksamhetsgrenar. Tabell 4.29 Fördelning av totala förvaltningskostnaden på verksamhetsområde Verksamhetsgren 1997 1998 Tillsyn 20.5% 21.4% Aktiv uppföljning 2.1% 1.7% Nationell uppföljning och ut- värdering 20.4% 18.0% Beredskap 1 1 Utbildning och utveckling 25.3% 28.6% Övriga huvuduppgifter 31.7% 30.3% 1 Förvaltningskostnader för området Beredskap är fördelade på övriga verksamhets- områden. Tillsyn Målet för tillsynsverksamheten är att säkerställa patientsäkerhet samt bidra till förbättrad kvalitet i hälso- och sjukvården. Verksamheten omfattar även registrering och marknadskontroll av medicintekniska produkter. Därutöver förväntas Socialstyrelsen understödja länsstyrelserna som har det primära ansvaret för tillsyn av social- tjänsten samt även kommuner och landsting som ansvarar för tillsynen inom hälsoskyddet. Inom smittskyddet är målet att medverka till effektiva förebyggande åtgärder. Satsning på primär medicinsk tillsyn har fort- satt och under år 1998 genomfördes en resurs- och kompetensförstärkning för tillsyn av vård och omsorg av äldre. Alla indikatorer tyder på att kvaliteten i tillsynsarbetet är fortsatt god. Social- styrelsens verksamhetstillsyn åtnjuter hög legi- timitet hos vårdgivarna och bedöms ha stor kor- rektiv liksom preventiv effekt. Vad gäller tillsynen inom socialtjänstområdet är Socialstyrelsen i huvudsak inriktad på att till- sammans med länsstyrelserna utveckla metoder och arbetsformer. Under året har arbete syftande till att ta fram mål, mått och metoder för upp- följning av tillsynen fortsatt. Dessutom har ar- bete med att utveckla systematiska former för Socialstyrelsens stöd för tillsynsarbetet påbörjats. Resultaten av det gemensamt bedrivna utveck- lingsarbetet förväntas kunna omsättas i den praktiska tillsynsverksamheten med början år 2000. Inom ramen för tillsynsverksamheten faller även Socialstyrelsens arbete med att bidra till hälso- och sjukvårdens kvalitetsarbete samt ut- veckling och tillämpning av kvalitetssystem. Socialstyrelsen har bl.a. kunnat notera att vård- givarna i allt större utsträckning tillämpar systematisk avvikelsehantering, vilket bl.a. fått till följd att vårdgivarna allt oftare, och på ett tidigt stadium, korrigerar missförhållanden på egen hand. Kännedomen om och tillämpningen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om kvalitetssystem i hälso- och sjukvården är dock fortfarande bristfällig. Den relativt svaga genomslagskraften för det stödjande kvalitets- arbetet jämfört med verksamhetstillsynen under år 1998 kan dels förklaras av att arbetet är lång- siktigt syftande, dels av att myndigheten har en kortare tradition och oklarare roll på området. Registren över medicintekniska produkter, tillverkare samt olycksrisker och olycksfall har till följd av regleringsändringar expanderat mycket kraftigt under år 1998. Aktiv uppföljning Syftet med Aktiv uppföljning har varit att följa upp och granska ändamålsenligheten i de åtgär- der som kommuner och landsting vidtar för att tillgodose befolkningens behov av hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Speciellt intresse har ägnats åt att dokumentera och analysera de hin- der och möjligheter som finns för att huvud- männen skall nå de nationella målen. Arbetet har bedrivits så att huvudmännen, på basis av kon- staterade förändrings- och utvecklingsbehov, skulle kunna genomföra konkreta förbättringar. Under år 1998 granskades tillståndet och utveck- lingen i Västernorrlands län och Jämtlands län med utgångspunkt i temat kommuners och lands- tings långsiktiga anpassning till ändrade ekono- miska förutsättningar. I och med detta har samt- liga län granskats. Till följd av resultatet av en extern utvärdering av verksamhetsområdet och dess genomslag på regional och lokal nivå kommer insatserna från år 1999 i första hand att fokuseras på hälso- och sjukvården. Översynen har också gällt arbets- former och arbetet sker nu i nära samarbete med den regionalt baserade tillsynen. Nationell uppföljning och utvärdering Socialstyrelsen tillhandahåller inom ramen för verksamhetsgrenen Nationell uppföljning och utvärdering Regeringskansliet, landsting, kom- muner och allmänhet med analyser och rapporter som belyser läget och utvecklingen inom hälso- och sjukvård, smittskydd, hälsoskydd, folkhälsa, välfärdsförhållanden och socialtjänst. En sam- manfattade bedömning av situationen inom hälso- och sjukvården finns i årsboken Sjuk- vården i Sverige 1998. Under året har Social- styrelsen även utkommit med rapporter där effekterna av psykiatrireformen och föränd- ringarna av äldrevården analyseras. Speciellt intresse har också ägnats frågorna om vårdens kvalitet och tillgänglighet, effekterna av patient- avgifter för vårdefterfrågan samt etik inom vård och omsorg. Socialstyrelsen har även genomfört en rad uppföljnings- och utvärderingsuppdrag med an- ledning av förändringar på socialtjänstens om- råde och då bl.a. fokuserat på att analysera resul- tat, kostnadsutveckling, avgifter och pro- duktivitet. För att bättre tillgodose Regeringskansliets ökade behov av självständiga ekonomiska be- dömningar inom hälso- och sjukvårdsområdet samt socialtjänsten har en förstärkning av myn- dighetens ekonomiska kompetens inletts under året. Utbildning och utveckling Socialstyrelsens uppdrag inom verksamhetsom- rådet Utbildning och utveckling är att beskriva kunskapsläget, sprida kunskap och verka för ett kontinuerligt förnyelse- och utvecklingsarbete inom myndighetens bevakningsområde. En central del av arbetet inom hälso- och sjukvårds- området är att ta fram state of the art-rapporter; under år 1998 utkom ett tiotal rapporter som spreds genom publikationer samt genom den medicinska faktadatabasen MARS. Inom detta område faller också Socialstyrelsens myndig- hetsuppgifter avseende behörighet och före- skrifter. För att bidra till utvecklingen inom socialtjänsten har bl.a. insatser skett för att stimulera kommunerna till uppbyggnad av lokala FoU-verksamheter. Andra exempel är utveckling av kvalitetsutvecklingsprogram och kunskaps- sammanställningar. Kostnaderna för Utbildning och utveckling har stigit under år 1998 beroende på intensifierat arbete med metod- och kvalitets- utveckling samt förberedelser inför införandet av nya legitimationsgrupper jämte en ökad aktivitet med föreskrifter och allmänna råd. Övriga huvuduppgifter Inom verksamhetsområdet Övriga uppgifter in- går en rad sinsemellan olika verksamheter, bl.a. arbete med beredskapsfrågor, drift och analys av epidemiologiska register, handläggning av en rad författningsstyrda ärenden, besvarande av remis- ser samt internationellt arbete. Socialstyrelsen fick den 25 juni 1998 rege- ringens uppdrag att inom ansvarsområdet hälso- och sjukvård följa anspassningarbetet, analysera och bedöma eventuella risker för allvarliga stör- ningar samt vid behov uppmärksamma ansvariga på nödvändiga åtgärder för att säkerställa sam- hällsfunktionen i samband med övergången till år 2000. Socialstyrelsen har vid två tillfällen, den 28 september 1998 och den 9 mars 1999, in- kommit med lägesrapporter om år 2000-anpass- ningen inom hälso- och sjukvården. Myndig- heten bedömde vid dessa tillfällen att anpass- ningarbetet kommit i gång inom de olika delarna av hälso- och sjukvården men att vissa risker kvarstod. Med anledning av Socialstyrelsens beskrivning av läget uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att fortsättningsvis följa anpass- ningsarbetet inom hälso- och sjukvården med fokus på patientsäkerheten. Genderarbete och kompetensförsörjning Under verksamhetsåren 1998 och 1999 har gen- derarbetet vid myndigheten intensifierats. En övergripande handlingsplan innhållande kon- kreta mål och åtgärder för genderarbetet har tagits fram och ett aktivt utvecklingsarbete i en- lighet med denna bedrivs. Med anledning av regeringens uppdrag har Socialstyrelsen den 23 februari 1999 inkommit med en rapport avseende myndighetens kompe- tensförsörjning. Myndigheten konstaterar bl.a. att könsfördelningen inom de flesta personalka- tegorierna, undantaget assistentpersonalen, är jämn, att genomsnittsåldern är något högre än önskvärt samt att den externa rörligheten bör öka. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.30 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig rätts- lig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (Som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1998 6 465 0 7 000 –535 Prognos 1999 13 000 0 10 000 3 000 Budget 2000 7 000 0 8 000 -1 000 Intäkterna avser avgifter från utfärdande av legi- timationer som sker inom Socialstyrelsens arbete med behörighetsfrågor. Under år 1998 utfärda- des legitimationer för 12 yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. I enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen om yr- kesverksamhet på hälso- och sjukvården område (prop. 1997/98:109, bet. 1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290) har fyra nya yrkesgrupper; apote- kare, arbetsterapeuter, receptarier samt sjukhus- fysiker inom hälso- och sjukvården börjat att le- gitimeras under år 1999. Socialstyrelsen disponerar inte någon del av intäkterna från legitimationshanteringen utan dessa inlevereras i sin helhet till statsbudgetens inkomstsida. Socialstyrelsen har aktualiserat frågan om att få disponera intäkterna från legiti- mationshanteringen. Efter beredning av frågan gör regeringen bedömningen att det inte finns skäl att överföra dispositionsrätten av berörda avgiftsintäkter till Socialstyrelsen. Tabell 4.31 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt -kost- nad) Utfall 1998 15 169 24 679 -9 510 (varav tjänsteexport) Prognos 1999 11 540 25 872 -14 332 (varav tjänsteexport) Budget 2000 12 244 32 549 -20 305 (varav tjänsteexport) Intäkterna består av avgifter för kontroll av me- dicintekniska produkter, för material från EPC, för data och statistikproduktion samt från för- säljning av rapporter, skrifter m.m. Socialstyrel- sen disponerar avgifterna i sin helhet. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Socialstyrelsen disponerar 42 miljoner kronor per år för att stimulera önskvärd utveckling inom den kommunala socialtjänsten. En stor del av dessa medel används till fleråriga utvecklings- projekt i någon eller några kommuner. Därmed uppstår ett behov för Socialstyrelsen att ta på sig ekonomiska förpliktelser som sträcker sig över flera budgetår. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för anslaget A15 So- cialstyrelsen ikläda sig sådana förpliktelser. Det föreslagna bemyndigandet under perioden år 2000–2002 framgår av tabell nedan. Slutsatser För år 2000 ligger de mål och den inriktning som tidigare beslutats avseende Socialstyrelsens verk- samhet fast. Detta innebär att Socialstyrelsen även under år 2000 skall inrikta sin verksamhet främst mot en förbättrad statlig tillsyn, mot uppföljning och utvärdering samt mot stöd till olika huvudmän i deras uppdrag att utveckla sin verksamhet. Dessutom skall myndigheten ytter- ligare stärka sina insatser för att få en bättre spridning av resultaten av sin verksamhet. Regeringens samlade bedömning är att Social- styrelsens tillsynsarbete inom hälso- och sjuk- vårdsområdet, hälsoskydd, smittskydd, det medicintekniska området och socialtjänst- området varit framgångsrikt och att myn- digheten på ett tillfredsställande sätt arbetat med målen för verksamheten. Regeringen anser att tillsynsverksamheten även framgent bör vara ett högt prioriterat område och det är viktigt att omfattningen och kvaliteten på tillsynen upp- rätthålls. Samtidigt är det viktigt att erfaren- heterna från tillsynsarbetet systematiskt tas till- vara och utgör grunden för ett förebyggande och stödjande arbete för att förbättra kvalitet i vård och omsorg. I linje med detta bör Socialstyrel- sens arbete med att stödja huvudmännens ut- veckling och tillämpning av ett systematiskt kva- litetsarbete inom såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst stärkas. Tabell 4.32 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Miljoner kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början – – 3 15 25 Nya förpliktelser – 3 20 20 20 Infriade förpliktelser1 – – 8 10 15 Utestående förpliktelser vid årets slut – 3 15 25 30 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam – 20 20 30 30 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Regeringen anser att Socialstyrelsen under år 2000 bör spela en aktivare roll för att förbättra tillgänglighet och kvalitet, samt prioritera insat- ser för att stärka patientens ställning, i vård och omsorg. Strategin bör även fortsättningsvis framförallt vara att stimulera huvudmännens ar- bete mot dessa mål. Socialstyrelsen skall även ta fram och fastställa gemensamma och tydliga in- dikationer för behandling, inom områden med stora variationer i behandlingsindikation, för att därigenom bl.a. underlätta jämförbarheten i landstingens öppna redovisning av köer och väntetider som skall komma till stånd under år 2000. Socialstyrelsen skall också företa studier och analyser av variationer mellan huvudmän av- seende resurser, kostnadseffektivitet, resultat och kvalitet inom vård och omsorg. Det är angeläget att Socialstyrelsens arbete för att säkra och stödja långsiktig kvalitetsutveckling inom socialtjänsten intensifieras. Det finns ett särskilt behov av att utveckla forskning och sys- tematisk kunskapsinsamling inom social- tjänstområdet. I detta arbete är det viktigt att kommunernas lokala utvecklingsarbete upp- märksammas. Regeringen avser att ge Socialsty- relsen i uppdrag att initiera ett brett och samord- nat arbete för att stödja en utveckling av socialtjänstområdet i denna riktning. Genomförandet av ett konsekvent barnper- pektiv i det sociala arbetet skall vidareutvecklas. Socialstyrelsen kommer också att ha en fortsatt aktiv roll inom äldreområdet, bl.a. när det gäller genomförandet av de åtgärder som beslutats inom ramen för den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken. Regeringen anser att den redan inledda sats- ningen på en förstärkt ekonomisk kompetens skall fullföljas för att myndigheten bättre skall kunna stötta regeringen med självständiga eko- nomiska bedömningar på hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens område. Likaså bör Socialstyrelsens kompetens på läkemedelsan- vändningsområdet förstärkas för att ge stöd till regeringen inklusive tillhandahålla fortlöpande uppföljning av kostnaderna för läkemedel. Regeringen har också för avsikt att ge Social- styrelsen i uppdrag att göra en överblick av den kliniska forskning som bedrivs i landet. Socialstyrelsen disponerar även 13 miljoner kronor anvisade under anslag A1 Sjukvårdsför- måner m.m. för ekonomiskt stöd till kompe- tenscenter för sällsynta medicinska och odonto- logiska tillstånd. Av dessa medel skall 8 miljoner kronor utbetalas till två befintliga kompetens- center. Resterande 5 miljoner kronor avsätts för att bygga upp ett dentalt kunskapscentrum inom Socialstyrelsen. Verksamheten vid detta får dock byggas upp successivt eftersom 1 miljon kronor årligen för åren 2000 och 2001 skall avsättas till en utvärdering av verksamheten vid Metallbio- logiskt Centrum i Uppsala. Vid beräkning av anslaget för år 2000 har hän- syn tagits till att Socialstyrelsen i enlighet med Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken tillförts 5,8 miljoner kronor för att förstärka tillsynen över vården av äldre och funktions- hindrade. Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsför- säkringarna. Anslaget har tillförts 20 421 000 kronor. Tabell 4.33 Beräkning av anslaget för år 2000 Anslag år 1999 407 357 Pris- och löneomräkning 1 851 Justering av premier 20 421 Bottenbudgetering av lokalkostnader –527 Förslag 2000 429 102 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 429 102 000 kronor anvisas under an- slaget A15 Socialstyrelsen för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 431 224 000 respektive 438 734 000 kronor. För åren 2001 respektive 2002 har anslaget minskats med 5 000 000 kronor på grund av finansiering av åt- gärder på handikappområdet. 4.8 Övrig statlig verksamhet Läkemedelsverket Läkemedelsverket skall bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att se till att läkemedel är säkra, effektiva och av god kvalitet samt verka för att läkemedel används på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Läkemedelsverket skall främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produkter. Läkemedelsverket skall också medverka till att läkemedelsförsörjningen utvecklas och blir kost- nadseffektiv. I detta arbete skall Läkemedelsverket dels ut- göra en kontrollerande myndighet, dels arbeta för rationell utveckling och användning av nya och äldre läkemedel. Regeringens överväganden Resultatinformation Läkemedelsverkets verksamhet domineras av ar- bete inom ramen för EU:s system för godkän- nande och uppföljning av läkemedel, den s.k. centraliserade proceduren. Verket har varit fram- gångsrikt i detta arbete såväl som i det nationella arbetet med läkemedelskontrollen. Läkemedelsverket har representerats på ord- förandeposter i arbetsgrupper och i övrigt del- tagit i sådana, ansvarat för utarbetande av rikt- linjer och råd till industrin inom flera ämnesområden samt deltagit med experter i EU- kommissionens arbete och i internationella av- talsförhandlingar. Produktionsmässigt har under år 1998 avgörandena i den centrala proceduren för godkännande ökat med 50 procent och i den decentraliserade proceduren för ömsesidigt er- kännande med 20 procent jämfört med år 1997. Antalet godkända parallellimporterade läkemedel har femdubblats under denna period. Läkemedelsverket har också medverkat i 3 st ärenden i proceduren för ömsesidigt erkännande av naturläkemedel och vissa utvärtes läkemedel. Även i övrigt har Läkemedelsverket svarat för arbetsinsatser som visar verkets förmåga att hantera de komplicerade europeiska arbetsfor- merna. Läkemedelsverket är representerat i samtliga arbetsgrupper som är underställda de veten- skapliga kommittéerna CPMP och CVMP. Läkemedelsverket har gett arbetet i dessa grupper hög prioritet för att kunna påverka utvecklingen av normerna för dokumentation av nya läkemedel. I den centrala proceduren där Sverige har varit rapportör eller medrapportör har de inom Euro- peiska unionen etablerade effektiva handlägg- ningstiderna (210 dagar) rörande ansökningar om marknadsföringstillstånd hållits och i samt- liga fall varit t.o.m. lägre än stipulerat. I de fall där Sverige har varit referensland i den ömsesidiga proceduren har handläggningstiderna (90 dagar) hållits. För nationella ansökningar har handläggningstiderna (210 dagar) inte kunnat hållas beroende på ett oväntat stort antal ansök- ningar under åren 1997 och början av 1998. För ansökningar om klinisk prövning av läkemedel har andelen primärhandläggningar inom 6 veckor uppnåtts till 82 procent samt kompletteringar bedömda inom 4 veckor till 73 procent. Målet – inom sex veckor – har ej till fullo uppnåtts. Läkemedelsverket har förklarat detta med att det förelegat ett ökat antal biverk- ningsrapporteringar och behov av komplette- ringar under utredningarna. Personalvakanser, ombyggnation och arbete med IT-stödet har krävt extra resurser. Läkemedelsverket gör be- dömningen att med optimal bemanning och IT- support kommer målet att kunna uppnås under år 1999. Läkemedelsverket har bedrivit ett aktivt arbete med information om läkemedel, säkerhetsupp- följning, åtgärder mot olaga läkemedelsförsälj- ning, inspektionsverksamhet samt efterkontroll och uppföljning av reklamationer. Ytterligare in- satser för information och utbildning har även genomförts som särskild uppdragsverksamhet. Läkemedelsverket har också aktivt utövat uppföljning av marknadsföring av naturläkeme- del, inspekterat märkning av kosmetiska och hy- gieniska produkter samt samarbetat med Tull- verket och Polisen för att förebygga illegal narkotikatillverkning. Regeringen gör bedömningen att Läkeme- delsverket i allt väsentligt har uppfyllt målen för godkännandeverksamheten och efterkontroll och information om läkemedel samt verksam- heten avseende läkemedelsnära produkter. Den vetenskapliga kvalitetssäkringen av god- kännande- och efterkontrollärenden är väl ut- vecklad. Systemet tar stora resurser i anspråk vilket beror på de komplexa frågeställningarna, stora ärendeflöden och korta handläggningstider. Ett stort arbete har lagts ner på samarbetet med Kanada och USA på inspektionssidan genom att få de viktiga GMP-avtalen att fungera och åstadkomma en samordning inom EU av in- spektionerna. Läkemedelsverket har i årsredovisningens resultaträkning för budgetåret 1998 redovisat en total omsättning på 185 209 000 kronor och ett rörelseunderskott efter finansiella intäkter och kostnader på 11 253 000 kronor. Läkemedelsverket har angivit en beräknad kostnadsbudget om 227 167 000 kronor för år 2000. Läkemedelsverket hade ett ingående myndig- hetskapital år 1999 på ca 22,2 miljoner kronor. Dessa medel kommer att finansiera den under- balanserade verksamheten tillsammans med be- räknade intäkter. Verket gör bedömningen att verksamheten kommer att gå med underskott under hela år 1999 varför en avgiftshöjning kommer att erfordras från år 2000. Detta kom- mer att beaktas i det nya systemet för avgifts- finansiering som avses gälla från år 2000 och för vilket principerna redovisas i avsnitt 4.6 Förslag till regeländringar. Inom ramen för särskild uppdragsverksamhet redovisas uppdrag från Landstingsförbundet som avser producentobunden läkemedelsinformation. Medel finns beviljade för år 1999 med 6 miljoner kronor och Läkemedelsverket har utgått från samma belopp för år 2000. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.34 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1998 174 318 –186 021 –11 703 Prognos 1999 181 160 –202 400 –21 240 Budget 20001 212 950 –213 027 –77 1 Budgeten bygger på nytt avgiftssystem fr.o.m. den 1 januari 2000 och prognos per den 21 juni 1999. Tabell 4.35 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (Intäkt -kost- nad) Utfall 1998 16 010 –15 560 450 (varav tjänsteexport) Prognos 1999 14 100 –14 000 100 (varav tjänsteexport) Budget 2000 14 100 –14 140 –40 (varav tjänsteexport) Slutsatser Regeringen bedömer att Läkemedelsverket ge- nomfört sitt arbete så att de fastlagda målen i huvudsak har uppfyllts. Regeringen anser att den nuvarande inriktningen på Läkemedelsverkets verksamhet bör kvarstå. Regeringens förslag till principer för det nya systemet för avgiftsfinansi- ering av läkemedelskontrollen redovisas i avsnitt 4.6 Förslag till regeländringar. Apoteket AB Apoteket AB är helägt av staten. Vid utgången av år 1998 bestod koncernen av moderbolaget Apoteket AB, de rörelsedrivande dotterbolagen Apoteksbolaget Kemi och Miljö AB, IHE, In- stitutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi AB samt intressebolagen Oy Tamro Abp, Fastighets AB Högberga och Kårhuset Pharmen AB. Apoteket AB:s uppgift är att tillgodose all- mänhetens och sjukvårdens behov av läkemedel. Apoteket skall dessutom svara för information, rådgivning, utbildning och andra tjänster kring läkemedel. Läkemedelsdistributionen sker genom ca 900 apotek. Den slutna vårdens behov av läkemedel tillgodoses av Apoteket AB via ett- åriga entreprenadavtal med sjukvårdshuvud- männen genom ca 100 särskilda sjukhusapotek, ofta kombinerade sjukhus- och expeditions- apotek med försäljning också till allmänheten. I Apoteket AB:s distributionsservice ingår för- utom apoteken även ca 1 000 apoteksombud. Dessa är enskilda näringsidkare som mot provi- sion förmedlar receptbelagda läkemedel eller säljer vissa receptfria läkemedel från ett lager som ägs av Apoteket AB. Ombudens huvuduppgift är att tillgodose behovet av distribution av läkeme- del företrädesvis i glesbygd. Apoteket AB har ensamrätt på detaljhandeln med läkemedel. De har därför en skyldighet att tillhandahålla alla läkemedel, såväl receptbelagda som receptfria, som är godkända för försäljning i Sverige. Apoteket har dock inte ensamrätt på sjukhusmarknaden och inte heller vad gäller läkemedelsinformation. Vad gäller produkter för egenvård, t.ex. schampo och hudkrämer, konkur- rerar bolaget på en fri marknad. Av den totala läkemedelskostnaden tillfaller knappt 20 procent apoteksledet, vilket är den lägsta andelen i Europa. Apoteket omsatte under år 1998 23,4 miljar- der kronor, en ökning med 8,3 procent jämfört med föregående år. Försäljningen av läkemedel mot recept ökade med 14,9 procent till 16,5 mil- jarder kronor. Tabell 4.36 Ekonomisk översikt Miljoner kronor 1998 1997 1996 1995 1994 Omsättning 23 420 21 624 23 541 20 584 18 754 Resultat efter finansiella poster 341 1 126 1 175 576 512 Eget kapital 1 873 3 076 2 600 1 042 976 Utdelning 100 1 500 300 101 330 Räntabilitet på eget kapital,% 13,6 -11,7 5,5 22,3 12,8 Antal anställda 9 147 9 447 9 550 9 590 9 550 Från 1980-talet fram till och med år 1996 har för- säljningen ökat tämligen konstant. Den mins- kade försäljningen år 1997 var en effekt av det nya systemet med läkemedelsförmånen som trädde i kraft den 1 januari 1997. Ändringen i läkemedelsförmånen ledde bl.a. till en hamstring av läkemedel under senare delen av 1996 vilket medförde en minskad försäljning under första halvåret 1997. I enlighet med riksdagens beslut (prop.1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20) och genom statens särskilda ägardirektiv inför ordi- narie bolagsstämma i Apoteksbolaget AB (publ) den 9 juni 1997 och inför ordinarie bolags- stämma i Apoteket AB (publ) den 15 juni 1998 har uttryckts att bolaget måste vidta åtgärder för att minska kostnaderna för verksamhetsåren 1998 och 1999 med sammanlagt 400 miljoner kronor. Apoteket AB har i skrivelser till Social- departementet i mars och april 1998 preliminärt visat att besparingarna genomförts. Åtgärderna skall slutligt redovisas av Apoteket AB senast den 1 februari år 2000. Staten har vid ordinarie bolagsstämma i Apo- teket AB (publ) den 26 maj 1999 uttalat att Apoteket AB skall sträva mot målet att uppnå ett resultat som medger en vinstutdelning till bola- gets ägare avseende verksamhetsåret 1999 på omkring 100 miljoner kronor. 5 Social omsorg 5.1 Omfattning Verksamhetsområdet omfattar samhällets insat- ser för äldre och funktionshindrade, barn och ungdomar samt socialt utsatta grupper. Området innefattar även alkohol- och narkotikafrågor. Den sociala omsorgen är i huvudsak ett kommu- nalt ansvar. Verksamheterna regleras i flera olika lagar bl.a. socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Viktiga verksamheter är äldre- och handi- kappomsorgen, bistånd i form av socialbidrag, vård av barn och unga samt vård av missbrukare och åtgärder för andra utsatta grupper i samhäl- let. Den statliga tillsynen över socialtjänsten ut- övas av länsstyrelserna och Socialstyrelsen. Statens stöd lämnas i huvudsak från utgifts- område 25 Allmänna bidrag till kommuner. Till verksamhetsområdet hör sju statliga myndig- heter, Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus), Handikappombudsmannen, Barnom- budsmannen (BO), Statens nämnd för interna- tionella adoptionsfrågor (NIA), Statens insti- tutionsstyrelse (SiS), Alkoholinspektionen samt Alkoholsortimentsnämnden. Under verksam- hetsområdet redovisas bl.a. assistansersättning, bilstöd, bidrag till vårdartjänst, stöd till kom- munerna för att utveckla missbruks- och ung- domsvården samt bidrag till organisationer på det sociala området och till handikapp- och pen- sionärsorganisationer. 5.2 Utgiftsutveckling Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 5 496 6 633 6 490 7 128 7 431 7 468 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall - Den statliga assistansersättningen som reg- leras i lagen (1993:389) om assistansersätt- ning har tillförts ökade resurser under perioden 1994 till 1998. - De utökade statsbidragen under åren 1997 och 1998 har förbättrat förutsättningarna för att bibehålla och utveckla kvaliteten i vården och omsorgen. Äldreomsorgen hål- ler överlag god kvalitet men de brister som tidigare uppmärksammats har ännu inte i tillräcklig grad åtgärdats. - De individuella stöden till funktionshind- rade har stor betydelse för att underlätta ett så självständigt liv som möjligt. Det finns dock brister när det gäller attityder till och bemötande av funktionshindrade, samt till- gängligheten i samhällsmiljön som helhet. - Socialbidragskostnaderna minskade med 8 procent under år 1998, huvudsakligen till följd av den förbättrade arbetsmarknads- situationen. Det finns dock inga tecken på att det långvariga bidragsberoendet mins- kar. Förändringar - Genomförandet av den av riksdagen beslu- tade nationella handlingsplanen för äldre- politiken har påbörjats. Regeringen har be- slutat om medel till ett stort antal projekt inom prioriterade områden. - En parlamentarisk äldreberedning har till- satts. - Riksdagen har i mars 1999 godkänt rege- ringens förslag till strategi för det fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra FN:s barnkonvention i Sverige. - En parlamentarisk kommitté mot barn- misshandel har tillsatts. En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en översyn av la- gen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) m.m. - En parlamentarisk kommitté har tillsatts som arbetar med frågor som rör hemlösa. Kommittén skall bereda och till regeringen föreslå projekt för att förbättra de hemlösas situation. Projekten finansieras av särskilda utvecklingsmedel. Prioriteringar för år 2000 - Ett genderperspektiv skall ingå i all verk- samhet. Förslag och verksamheter skall ana- lyseras utifrån båda könens behov och för- utsättningar i syfte att höja kvaliteten och effektiviteten. - Åtgärder skall vidtas i syfte att rätta till bristerna i avgiftssystemet inom äldre- och handikappomsorgen. - Situationen för äldre med psykiska besvär och psykisk sjukdom skall ägnas ökad upp- märksamhet. - Inom handikappområdet skall en nationell handlingsplan presenteras där bl.a. de na- tionella målen för handikappolitiken slås fast och frågor om tillgänglighet, bemö- tande och diskriminering tas upp. - Barnperspektivet skall genomsyra allt be- slutsfattande som rör barn. Arbetet med att förverkliga barnkonventionen skall ha fort- satt hög prioritet. Arbetet med att genom- föra barnperspektivet inom socialtjänsten skall vidareutvecklas. Samarbetet kring vissa barnfrågor inom Östersjöstaternas råd (CBSS) skall fortsätta. - De utsatta barnens och ungdomarnas situa- tion skall uppmärksammas. - Åtgärder skall föreslås för att stärka klien- tens ställning i socialtjänsten samt för att minska det långvariga behovet av socialbi- drag. - Opinionsbildning och förebyggande åtgär- der bland ungdomar skall även fortsätt- ningsvis prioriteras i syfte att påverka atti- tyder och förhållningssätt till alkohol och narkotika. 5.3 Resultatbedömning 5.3.1 Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt samt ha tillgång till god vård och omsorg. Kommunernas ansvar för äldreomsorgen och äldrevården regleras huvudsakligen i social- tjänstlagen (1980:620) och hälso- och sjukvårds- lagen (1982:763). Tillstånd och utveckling År 1998 var drygt 1,5 miljoner invånare 65 år och äldre, vilket motsvarar 17,4 procent av befolk- ningen. Av dessa är 58 procent kvinnor. Antalet äldre över 80 år uppgick samtidigt till knappt 433 000 vilket motsvarar 5 procent av befolk- ningen. Av de äldre över 65 år var ca 132 000 födda utomlands. En stor majoritet av de äldre klarar sig utan vård och omsorg från samhället. De äldres behov av sådana insatser är beroende dels av deras fy- siska och psykiska hälsa och funktionsförmåga, dels av faktorer i deras omgivning. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas förekomsten av sociala nätverk och tillgången till informell om- sorg, bostadens och närmiljöns utformning, till- gången till offentlig och kommersiell service samt den äldres ekonomiska situation. De äldres hälsa och funktionsförmåga har kontinuerligt förbättrats vilket bl.a. medför en successivt ökad medellivslängd. År 1997 var medellivslängden 81,9 år för flickor och 76,8 år för pojkar. Statistiken inom äldreomsorgen och äldrevår- den är fr.o.m. år 1998 förändrad jämfört med ti- digare år. Resultatet för år 1998 har ännu inte re- dovisats. År 1997 hade ca 130 000 personer (8,4 per 100 inv.) i åldersgruppen 65 år och äldre hemtjänst i ordinärt boende. Knappt 70 procent av dessa var kvinnor. I särskilt boende inklusive landstingens långvård/geriatrik erhöll samma år 133 500 per- soner (8,7 per 100 inv.) vård och omsorg. Ande- len kvinnor var också här knappt 70 procent. Andelen ålderspensionärer med vård och hjälp har under den senaste femårsperioden minskat från 18 till 17 per 100 invånare. Andelen med service i ordinärt boende har minskat från 9,7 till 8,4 per 100 invånare medan andelen med vård och omsorg i särskilt boende har ökat från 8,4 till 8,7 per 100 invånare. Huvuddelen av äldreomsorgen och äldrevår- den drivs i kommunal regi. Av de särskilda bo- endeformerna för äldre drivs knappt 10 procent av de permanenta bostäderna av privata ent- reprenörer. Variationerna mellan kommunerna är stora. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa utvecklingen inom äldreområdet från år 1997 till år 2000. Av Socialstyrelsens rapport av- seende år 1998 framgår att utvecklingen inom äldreomsorgen under detta år i allt väsentligt följer den trend som präglat hela 1990-talet. Det innebär en utveckling mot en alltmer restriktiv hjälptilldelning där hjälpen koncentreras till de mest behövande. Socialstyrelsen konstaterar också att kommunernas ekonomi i allt högre ut- sträckning påverkar innehållet i och omfatt- ningen av den hjälp som erbjuds den enskilde. Allt mindre hänsyn tas till de äldres faktiska be- hov av vård och omsorg. En ökad andel vårduppgifter förs därmed över på anhöriga och andra närstående. Socialstyrelsen redovisar ett antal områden där det finns system- och/eller kvalitetsbrister i äldreomsorgen. Det gäller bl.a. omhändertagandet av personer i livets slutskede, läkarnas insatser inom äldreomsorgen, äldres av- gifter för vård och boende samt brukarnas infly- tande. Vissa grupper får inte den uppmärksamhet de är i behov av. Detta gäller bl.a. äldre med psykiska besvär, reumatiska sjukdomar eller tandsjukdomar. I utvärderingen av 1995 års psykiatrireform framgår att äldre med psykiska besvär och psy- kisk sjukdom är en målgrupp som nästan glömts bort. Socialstyrelsen, som har gjort utvärde- ringen, anser att denna grupp – omkring 20 pro- cent av de äldre – samt deras anhöriga behöver mer uppmärksamhet i framtiden. De viktigaste statliga insatserna Riksdagen beslutade i december 1998 att 2 miljarder kronor skall tillföras kommuner och landsting fr.o.m. år 2001 för utveckling av kvali- teten i vård, skola och omsorg (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99SoU1, rskr. 1998/99:104). Därut- över beslutade riksdagen i juni 1999 att ytter- ligare 2 miljarder kronor skall tillföras kommun- sektorn fr.o.m. år 2001 för samma ändamål (prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU20, rskr. 1998/99:110). I förhållande till 1996 års nivå in- nebär hittills beslutade och aviserade tillskott t.o.m. år 2002 en höjning av statsbidragen till kommuner och landsting med 25 miljarder kro- nor. I juni 1998 antog riksdagen regeringens pro- position Nationell handlingsplan för äldrepoliti- ken (prop. 1997/98:113). Riksdagsbeslutet inne- bär bl.a. nya nationella mål för äldrepolitiken samt vissa ändringar och tillägg i socialtjänstlagen (SoL). Riksdagen tog samtidigt ett inriktnings- beslut om att 300 miljoner kronor årligen skall fördelas under perioden 1999–2001 för att stödja och påskynda kvalitetsutvecklingen inom äldre- området. Riksdagen har i samband med behand- lingen av budgetpropositionen för år 1999 be- slutat anslå medel i enlighet med detta beslut (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:SoU1, rskr. 1998/99:104). Utredningar och kommittéer Regeringen tillsatte i juni 1998 en kommission för att underlätta rekryteringen av personal till vård- och omsorgssektorn. Kommissionen redo- visade den 31 juli 1999 resultatet av sitt arbete. Av kommissionens slutrapport Den ljusnande framtid är vård (Ds 1999:44) framgår att kom- muner och landsting har stora rekryteringsbehov under de närmaste tio åren, särskilt vad beträffar omvårdnadspersonal och sjuksköterskor. Kom- missionen föreslår också ett antal åtgärder som skall motverka den kommande bristsituationen och öka intresset för vårdutbildningar samt läkarutbildningen. I juni 1998 tillsattes inom Socialdepartementet en arbetsgrupp för kartläggning av personalför- sörjning och utbildningsbehov inom äldreom- sorgen. Resultatet av arbetsgruppens arbete kommer att redovisas under hösten 1999. Regeringen beslutade i december 1998 att till- kalla en parlamentarisk beredning med uppdrag att skapa förutsättningar för en långsiktig ut- veckling av äldrepolitiken. Beredningen skall re- dovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 maj år 2003. I mars 1999 avlämnade Boende- och avgifts- utredningen inom äldre- och handikappområdet sitt slutbetänkande Bo tryggt – betala rätt (SOU 1999:33). Kommittén har haft i uppdrag att analysera olika aspekter av socialtjänstlagens begrepp särskild boendeform och vissa avgifts- frågor inom vård och omsorg. Kommittén före- slår bl.a. en modell för reglering av förbehålls- beloppets nivå och innehåll, riktlinjer för beräkning av inkomster samt ett tak för den högsta avgift som får debiteras för vård och omsorg. Förslaget har remissbehandlats. Rege- ringen avser att återkomma i frågan under år 2000. Regeringen beslutade i maj 1999 att tillkalla en särskild utredare (dir. 1999:42) med uppgift att beskriva och analysera de problem som idag finns vid samverkan mellan landstingens hälso- och sjukvård och kommunernas vård och om- sorg på sådana områden där behov och intresse av att samarbeta finns. Utredaren skall lämna förslag till lösningar som förbättrar möjlighe- terna till samverkan mellan kommuner och landsting på dessa områden. Utredaren skall re- dovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 30 september år 2000. Effekter av de statliga insatserna Utökade statsbidrag till kommunerna De utvärderingar som har genomförts om hur de utökade statsbidragen har använts visar att kommuner och landsting följer de mål riksdagen och regeringen har haft för resursförstärkningen, dvs. att förbättra förutsättningarna för att bibe- hålla och utveckla kvaliteten inom vård, skola och omsorg. Minskningen av personal inom äld- reomsorgen har i det närmaste upphört och fr.o.m. år 1998 visar tillgänglig personalstatistik från Svenska Kommunförbundet att antalet an- ställda åter börjar öka. Statistiken visar också att antalet personer med mer kvalificerad utbildning inom äldreomsorgen och äldrevården ökar. Ändringar i socialtjänstlagen Riksdagen beslutade i juni 1997 om vissa änd- ringar i socialtjänstlagen – SoL (prop. 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264). Beslutet innebär bl.a. att en ny be- stämmelse om kvalitet inom socialtjänsten har införts genom tillkomsten av 7 a § SoL. Med an- ledning av den nya bestämmelsen har Socialsty- relsen i augusti 1998 givit ut allmänna råd om kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och funktionshindrade (SOSFS 1998:8). Av länsstyrelsernas årsrapporter för år 1998 framgår bl.a. att många kommuner arbetar med att utveckla och förbättra kvaliteten i äldreom- sorgen. Ett mer systematiskt kvalitetsarbete har utförts bl.a. när det gäller att utveckla rutiner för att stärka den enskildes rättssäkerhet samt i ar- betet med att förbättra informationsöverföring mellan personal. Riksdagens beslut om ändringar i socialtjänst- lagen innebär också att äldre, allvarligt sjuka och personer med funktionshinder som har varaktiga och omfattande vård- och omsorgsbehov skall ges möjlighet att söka bistånd i annan kommun i form av hjälp i hemmet eller särskilt boende (6 h § SoL). Deras ansökan ska behandlas som om de redan bodde där. Av Socialstyrelsens uppföljning framgår bl.a. att antalet ansökningar om flyttning till annan kommun har ökat. Även andelen bifallda ansökningar ökade. Trots detta har an- delen personer som erhållit plats inte förändrats nämnvärt. Problemet är att det i många kommu- ner finns en brist på platser vilket gör att vänte- tiden för att efter beslut erhålla plats i många fall blir långa. Därtill skall läggas den väntetid som ofta föreligger innan beslut fattas. Uppföljningen av den nya bestämmelsen i so- cialtjänstlagen om socialnämndens ansvar att un- derlätta för den som vårdar en närstående lång- varigt sjuk, äldre eller funktionshindrad (5 § SoL) visar att nästan två tredjedelar av kommu- nerna säger sig ha tagit särskilda initiativ med ut- gångspunkt från tillägget i 5 § SoL. De stödfor- mer som enligt Socialstyrelsen utvecklats mest till följd av den nya bestämmelsen är avlösning, stöd till anhöriga till personer med demenssjuk- dom samt information/utbildning. Riksdagen har också beslutat om en precise- ring av de biståndsinsatser som kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Biståndsbeslut ifråga om hjälp i hemmet samt särskilt boende för service och omvårdnad för äldre (6 f § SoL) kan fr.o.m. den 1 januari 1998 överklagas hos allmän förvaltningsdomstol medan beslut om bi- stånd i annan form (6 g § SoL) endast kan över- klagas genom laglighetsprövning. Socialstyrel- sens uppföljning av vilken effekt lagändringen fått på beslut om dagvårdsinsatser visar att två av tre kommuner räknar beslut om dagvård som bi- stånd enligt 6 g §. Anledningen till den varierade tillämpningen är enligt Socialstyrelsen att kom- munerna tolkar begreppet ”hjälp i hemmet” i 6 f § olika. Regeringen avser att senare återkomma i frågan i samband med behandlingen av socialtjänstutredningens förslag. Den nationella handlingsplanen Socialstyrelsens uppföljning visar att så gott som samtliga kommuner känner till innehållet i pla- nen. Något mer än varannan kommun har hun- nit vidtaga åtgärder med anledning av planen och ytterligare en fjärdedel planerar sådana. Åtgärder inom områdena anhörigstöd, fortbildning av ar- betsledande personal samt uppsökande verksam- het har haft störst genomslagskraft. Regeringen har i enlighet med riksdagens be- slut med anledning av den nationella handlings- planen samt budgetpropositionen för år 1999 fattat beslut om fördelning av 37 miljoner kro- nor under åren 1999–2001 för uppbyggnad och utveckling av 15 regionala forsknings- och ut- vecklingscentra inom äldreområdet. Centrum- bildningarna skall medverka till en lokalt förank- rad och praktiknära kunskapsutveckling inom både äldreomsorg och äldresjukvård. Under det första halvåret 1999 har regeringen också beslutat om fördelning av ett 70-tal projektbidrag till verksamheter över hela landet som syftar till ut- veckling och nytänkande inom äldreomsorgen. Inom ramen för handlingsplanens åtgärd ut- veckling av anhörigstöd har ett trettiotal kom- muner under det första halvåret år 1999 tagit fram en handlingsplan som berättigar till statligt projektbidrag. De flesta kommuner anger i sina planer att de avser satsa på utbyggnad av kort- tidsplatser, möjligheter till avlösning samt stöd- grupper. Många kommuner planerar också upp- sökande verksamheter för att hitta ”dolda” anhöriginsatser. Arbetet med att utveckla hand- lingsplanerna har skett i nära samarbete med fri- villigorganisationer och organisationer för an- höriga. Socialstyrelsen svarar för nationell uppföljning och utvärdering av verksamheterna. När det gäller handlingsplanens åtgärd fort- bildning av arbetsledande personal inom äldre- omsorgen hade den 1 juni 1999 knappt 38 miljo- ner kronor av för året anslagna 80 miljoner kronor utbetalats till totalt 164 kommuner. Socialstyrelsens uppföljning visar att det i de flesta län fortfarande pågår planering av insatser- na med målsättningen att utbildningarna skall kunna påbörjas under hösten 1999. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag administrerat och bedömt ansökningar om för- söksverksamheter med uppsökande verksamhet bland äldre. Syftet med verksamheterna är att bygga upp kunskaper inom kommunernas äldre- omsorg, hemsjukvården och inom primärvården om hur man förebygger ohälsa och vårdbehov bland äldre. Under våren 1999 har sammanlagt 105 ansökningar behandlats. Av dessa har rege- ringen beslutat bevilja bidrag till 21 projekt till ett sammanlagt belopp om ca 35 miljoner kronor. Såväl den centrala som regionala tillsynen inom äldreområdet har förstärkts. Socialstyrelsen har bl.a. utökat bemanningen av geriatriker och sjuksköterskor med geriatrisk kompetens. Myn- digheten har därmed kunnat ägna ökad upp- märksamhet åt hälso- och sjukvård inom de sär- skilda boendeformerna. I samband med den nationella handlingspla- nen för äldrepolitiken anslogs ett stimulans- bidrag om sammanlagt 380 miljoner kronor un- der budgetåren 1998 och 1999 för äldrebostäder, dvs. ny- och ombyggnad av bostäder i sådana särskilda boendeformer som avses i 20 § SoL. Bi- draget handläggs av Boverket och länsstyrelser- na. Per den 30 juni 1999 hade drygt 320 ansökningar avseende ny- och ombyggnad av drygt 5 500 lägenheter inkommit till länsstyrel- serna. Av dessa har 147 ansökningar gällande ca 4 800 lägenheter beviljats. Drygt 3 000 lägenheter avser ombyggnad och knappt 1 800 nybyggnad. Preliminära uppgifter tyder på att den nya be- stämmelsen i SoL om skärpt anmälningsplikt för personal avseende missförhållanden inom äldre- omsorgen och omsorgerna om funktionshind- rade (71 a §) upplevs som svårtolkad av dem som skall tillämpa bestämmelsen. Enligt Socialstyrel- sen består svårigheterna bl.a. i att bedöma vad som är att betrakta som ett missförhållande inom vård och omsorg. Socialstyrelsen avser att under hösten 1999 påbörja arbetet med att utveckla allmänna råd och/eller föreskrifter om tillämp- ningen av bestämmelsen. Regeringens slutsatser Under de senaste två åren har regeringen vidtagit ett flertal åtgärder för att skapa bättre förutsätt- ningar för kommuner och landsting att komma tillrätta med problem och brister inom äldreom- sorgen och äldrevården. Effekterna av dessa åt- gärder kan ännu inte fullt ut följas upp och ut- värderas, men den information som regeringen hittills erhållit från Socialstyrelsen och länsstyrel- serna visar att det finns ett stort intresse i kommuner och landsting att snabbt genomföra beslutade åtgärder i den egna verksamheten. Den viktigaste åtgärden är förstärkningarna av landstingens och kommunernas finanser genom de successiva höjningarna av statsbidragen till kommunsektorn. Uppföljning av den kommu- nala ekonomin visar att kommuner och landsting som ett resultat av resursförstärkningarna har prioriterat verksamheter inom vård och omsorg samt skolan framför andra verksamheter, vilket är i enlighet med riksdagens intentioner. Sam- tidigt kan dock konstateras att de ekonomiska förutsättningarna i kommuner och landsting fortfarande ser olika ut vilket gör att effekterna i kommunerna varierar. Nyligen genomförda uppföljningar av de år 1997 beslutade lagändringarna i socialtjänstlagen visar att lagstiftningen så här långt i huvudsak fungerar i enlighet med regeringens och riksdagens intentioner. Positivt är bl.a. att kvali- tetsmedvetandet och utvecklingen av kvalitets- indikatorer och system för uppföljning och utvärdering av verksamheten nu förefaller ha fått bra genomslagskraft i många kommuner. Det är emellertid angeläget att Socialstyrelsen fortsätter att uppmuntra och understödja de kommuner som ännu inte kommit så långt i detta arbete. Kommunerna har snabbt hörsammat den nya be- stämmelsen om anhörigstöd, även om inte alla har lyckats hitta nya och samtidigt väl funge- rande former för stödet. Regeringen bedömer att det nya stimulansbidraget inom området som riksdagen beslutade år 1998 kommer att ge kommunerna ökade förutsättningar att utveckla såväl nya som befintliga och beprövade stöd- former. Regeringen anser att det är otillfredsställande att väntetiderna för att erhålla beslut om flytt- ning till annan kommun i många fall är långa. Motsvarande gäller väntetiderna för att efter bi- fallsbeslutet erhålla den beviljade tjänsten. Det huvudsakliga problemet är här att det i många kommuner finns en brist på platser i de särskilda boendeformerna, ett problem som den nya flytt- bestämmelsen inte kan lösa. Regeringen avser att noga följa utvecklingen inom området och senare återkomma till riksdagen med bedömningar, slutsatser och eventuella förslag till åtgärder med anledning av den förändrade lagstiftningens effekter. Regeringen gör bedömningen att stimulans- bidraget för äldrebostäder kommer att bidra till en betydande standardhöjning inom befintliga boenden samt nya bostäder av hög kvalitet. Både Socialstyrelsen och länsstyrelserna har efter beslutade resursförstärkningar kunnat in- tensifiera sina insatser inom tillsynsverksamhe- ten. Socialstyrelsen redovisar bl.a. resultat från genomförda tillsynsinsatser inom de särskilda boendet. Det samlade omdömet med utgångs- punkt från insamlade uppgifter är att omsorgen och vården i huvudsak fungerar bra men att det finns generella brister som behöver åtgärdas. Re- geringen ser särskilt allvarligt på det faktum att det fortfarande råder brist på läkare i de särskilda boendena och att planeringen för vård och om- sorg efter sjukhusvård alltjämt är bristfällig i många kommuner. Regeringen avser att i annat sammanhang återkomma till riksdagen med en redovisning av de resultat som länsstyrelserna redovisar avseende tillsynsverksamheten under år 1999. Äldreomsorgen och äldrevården håller överlag en god kvalitet. Samtidigt får allt färre del av den offentliga äldreomsorgen och den informella äldreomsorgen i anhörigas och andra närståendes regi växer. Kommunernas ekonomi spelar också en allt större roll för utfallet av biståndsbedöm- ningen för enskilda. Många av de problem som tidigare uppmärksammats finns fortfarande kvar, bl.a. den bristande läkarmedverkan och proble- men med samverkan mellan huvudmännen. Det är otillfredsställande att många av de brister som sedan länge har uppmärksammats av Socialstyrelsen, bl.a. inom ramen för det s.k. äldreuppdraget, samt även andra aktörer ännu inte i tillräcklig grad har åtgärdats. Regeringen bedömer dock att åtgärderna inom ramen för den nationella handlingsplanen fr.o.m. år 1999 och framåt i kombination med beslutade och aviserade statsbidragshöjningar ger kommuner och landsting de kort- och långsiktiga förutsätt- ningar som krävs för att komma tillrätta med många av dessa brister. Regeringen har i detta sammanhang tagit initiativ till en utredning som skall se över möjligheterna att åstadkomma bättre möjligheter för kommuner och landsting att samverka i frågor som rör omsorg och vård av bl.a. äldre. 5.3.2 Personer med funktionshinder skall kunna delta i samhällslivet och få tillgång till god omsorg och vård som bygger på den enskilda människans delaktighet och självbestämmande Ansvaret för stöd och service till personer med funktionshinder är delat mellan stat, kommun och landsting och regleras i socialtjänstlagen (1980:620) (SoL), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (HSL), lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS). Tillstånd och utveckling Bilden av den handikappolitiska utvecklingen i Sverige under det senaste decenniet är inte enty- dig. I många avseenden har människor med funktionshinder blivit mer delaktiga i samhälls- livet. En grundläggande förutsättning för detta har varit den generella välfärdspolitiken i kombi- nation med särskilt riktade handikappolitiska in- satser. Olika offentliga individinriktade insatser har genomförts i syfte att stärka den enskildes ställning och kompensera för de merkostnader och det inkomstbortfall funktionshindret kan medföra. Generella insatser som t.ex. lagstiftning om förbättrad tillgänglighet och lagstiftning om förbud mot diskriminering i arbetslivet av perso- ner med funktionshinder är andra exempel på offentliga åtgärder. Kommunerna har under de senaste åren vidtagit åtgärder för att förbättra och utveckla kvaliteten i verksamheterna. Det gäller såväl frågor om bemötande av och attityder till funktionshindrade som åtgärder för att stärka den enskildes ställning. På senare år har det dock blivit svårare och dyrare att få tillgång till t.ex. hemtjänst och färd- tjänst. Vissa huvudmän dröjer med att verkställa domar som går den enskildes väg. Fortfarande är stora delar av samhället inte tillgängligt varken i fysisk bemärkelse eller när det gäller tillgång till t.ex. information, teknik och kommunikation. Även arbetslösheten bland funktionshindrade personer är högre än bland befolkningen i övrigt. Funktionshindrade personer upplever ofta att de blir dåligt bemötta och diskriminerade i sina kontakter med myndigheter och andra offentliga organ. Handikappombudsmannen bekräftar nämnda förhållanden i sin senaste rapport till regeringen. Där konstateras att Sverige inte helt uppfyller FN:s standardregler för att tillförsäkra männi- skor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Myndigheten framför kritik på fram- förallt tre områden. Det första är det s.k. dom- stolstrotset, dvs. att vissa huvudmän inte verk- ställer domar enligt LSS och SoL, som går den enskildes väg. I praktiken innebär detta att den enskilde inte får det stöd hon eller han har rätt till enligt lag. Det andra gäller brister i kunskapen om barn med funktionshinder. Handikappom- budsmannen har uppmärksammat vissa brister vad gäller rättssäkerheten för barn med funk- tionshinder inom skolområdet. Problemen be- handlas bl.a. i den pågående översynen av skol- lagen (dir. 1999:15). Det tredje området rör kommunernas tillämpning av FN:s standard- regler, framför allt då det gäller tillgängligheten. Det är inte möjligt att få säkra uppgifter om antalet personer i befolkningen som har funk- tionshinder. En människa kan ha ett funktions- hinder på grund av en skada eller sjukdom. Om det leder till handikapp eller inte beror många gånger på hur den omgivande miljön ser ut. Det är därför inte särskilt meningsfullt att försöka definiera målgruppen med utgångspunkt från graden av funktionshinder i fysiologiska eller medicinska termer, eller med någon typ av pres- tationsmått. En bättre avgränsning är istället att utgå från den enskildes behov av individuellt och generellt stöd. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) I Socialstyrelsens sammanställning av länsstyrel- sernas rapporter över den sociala tillsynen år 1998 dras slutsatsen att många kommuner har förbättrat sin kunskap om LSS. Enligt rapporten har kommunerna en hög ambitionsnivå när det gäller att erbjuda personer med funktionshinder goda levnadsvillkor. Antalet personer med behov av stöd och hjälp har dock ökat per anställd inom handikappomsorgen. Det finns inte alltid tid att tillgodose personalens behov av handledning och utveckling vilket kan inverka negativt på för- hållningssätt till och bemötande av de funktions- hindrade. Länsstyrelserna noterar också att handlägg- ningstiderna ofta är oacceptabelt långa och do- kumentationen bristfällig. Även Handikappom- budsmannen har anmärkt att handläggnings- tiderna för utredningar av stöd till barn med funktionshinder i många fall är långa. Betydligt färre personer med psykiska funk- tionshinder än vad som förutsågs när handi- kappreformen genomfördes, har fått sina behov tillgodosedda genom LSS. Socialstyrelsen upp- skattar antalet psykiskt funktionshindrade till mellan 40 000 och 46 000 personer (Välfärd och valfrihet SoS 1999:1). I november 1998 hade ca 2 250 personer beslut om insatser enligt LSS på grund av psykiska funktionshinder. Av dessa var något fler män än kvinnor. Detta är visserligen en fördubbling sedan 1996 men fortfarande lågt i förhållande till de ursprungliga uppskattning- arna. Tänkbara orsaker till att det är färre än väntat som får stöd enligt LSS kan enligt Social- styrelsen vara dels svårigheter att hantera lag- stiftningen, dels bristande rutiner för att bedöma vad som avses med psykiska funktionshinder. Ett annat skäl kan vara att insatserna i LSS är preciserade på ett sätt som inte överensstämmer med de behov som personer med psykiska funktionshinder kan ha. När det gäller insatsen ”rådgivning och annat personligt stöd”, konstaterar både Socialstyrelsen och Landstingsförbundet att det är mycket få personer med fysiska eller psykiska funktions- hinder, dvs. grupp 3 i LSS personkrets, som får sådant stöd. Orsaken antas vara bristen på in- formation och uppsökande verksamhet. Enligt tillgänglig statistik hade 22 000 personer beslut om råd och stöd under år 1997. Av dem hade 1 600 personer fysiska eller psykiska funktions- hinder. Regeringsrätten har konstaterat att gränsdrag- ningen mellan LSS och HSL är otydlig. Man har dock i ett antal domar slagit fast att habilite- ringsinsatser inte ryms inom insatsen råd och stöd enligt LSS. Enligt Socialstyrelsen finns det stora skillnader mellan landstingen när det gäller resurser för habilitering respektive råd och stöd (Barn och ungdomar med funktionshinder – en kartlägg- ning av habiliteringsinsatser enligt HSL och råd och stöd enligt LSS). Andelen personer med insatser enligt LSS varierar mellan kommunerna. Det gäller såväl barn som vuxna. Stora kostnadsskillnader kan också konstateras. Skillnaderna har flera orsaker, bl.a. historiska. När landstingen hade ansvar för verksamheten för personer med utvecklings- störning koncentrerades den ofta till enstaka in- stitutioner. När sedan institutionerna lades ner valde många att inte flytta till sin hemkommun utan bodde kvar på institutionsorten där de kanske levt under lång tid. En annan orsak är att verksamhet som tillgodoser behov hos numerärt små handikappgrupper kräver speciell kompe- tens hos omsorgspersonalen. Detta gör att verk- samheten koncentreras till ett fåtal orter i landet och att människor med sådana diagnoser flyttar till dessa orter. Tillkomsten av den statliga assistansersätt- ningen har lett till att många funktionshindrade personer kan leva ett mer självständigt liv. Anta- let beslut om ersättning enligt lagen (1993:387) om assistansersättning (LASS) ökade något under 1998 men den främsta orsaken till att kostnaderna ökat är att antalet assistanstimmar stigit. Män beviljas assistansersättning i något större utsträckning än kvinnor. Till en del kan denna skillnad bero på att männen utgör en större andel av befolkningen i åldrarna upp till 64 år. Vidare erhåller männen något fler assistanstimmar än kvinnorna men skillnaden är relativt liten. Det finns dock en tendens till att denna skillnad ökar. Många personer med funktionshinder väljer att studera vid folkhögskolor. Den s.k. vårdar- tjänsten ger möjligheter till ett personligt stöd för att klara studierna. Vårdartjänst kan också ges till studerande vid universitet och högskolor. Re- sultatet av de brukarstudier Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) genomfört visar bl.a. att eleverna vid folkhögskolorna generellt är mycket nöjda med den assistans som finansieras genom vårdartjänst. Studerande vid universitet och högskolor uppger att det har varit svårt att få information om vårdartjänsten. Tydligare infor- mation till handikapphandläggarna vid universi- teten och högskolorna kan förbättra situationen. Kunskapen om den fysiska tillgängligheten till universitet och högskolor uppdateras kontinuer- ligt av Sisus. Utifrån vissa grundläggande till- gänglighetskriterier har situationen blivit något bättre under året. Stora förändringar har t.ex. noterats vid universiteten i Linköping och Lund. Antalet elever vid riksgymnasierna för rörel- sehindrade har ökat med 27 procent under peri- oden 1995/96 t.o.m. 1998/99 . De fyra befintliga riksgymnasieorterna kan i viss mån expandera sin verksamhet. Läsåret 1998/99 gick 170 elever i riksgymnasium för rörelsehindrade. Sisus har närmare undersökt verksamheten vid riksgymnasierna för rörelsehindrade elever ur ett genderperspektiv och följt upp tidigare resultat. Könsfördelningen bland samtliga gymnasieelever med rörelsehinder var 57 procent pojkar och 43 procent flickor läsåret 1996/97. Motsvarade fördelning i riksgymnasierna för samma läsår var 66 procent pojkar och 34 procent flickor. Det finns också vissa geografiska skillnader mellan de olika skolorna när det gäller könsfördelningen. När det gäller beviljade bilstöd har könsför- delningen blivit jämnare med åren. Av andra- gångssökande är majoriteten män. Däremot var det år 1997 nästan lika många kvinnor som män som sökte bilstöd första gången. Fortfarande är det dock en större andel kvinnor än män som får avslag. De viktigaste statliga insatserna De beslutade och aviserade statsbidragshöjning- arna för vård, skola och omsorg förbättrar förut- sättningarna för att kommuner och landsting skall kunna erbjuda insatser av god kvalitet för personer med funktionshinder. Den 1 maj 1999 trädde lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet av perso- ner med funktionshinder i kraft. Förbudet om- fattar såväl direkt som indirekt diskriminering och gäller till förmån för en arbetstagare eller arbetssökande när en arbetsgivare beslutar om anställning, befordran, arbetsledning och upp- sägning. Handikappombudsmannen skall utöva tillsyn över att denna lag följs. Vidare får Handi- kappombudsmannen föra talan vid Arbetsdom- stolen för en enskild arbetstagare eller arbets- sökande som diskrimineras inom arbetslivet. Den 1 januari 1998 infördes en bestämmelse i socialtjänstlagen som reglerar möjligheterna för äldre och funktionshindrade med stora behov av vård och omsorg att flytta till en annan kommun. En ny bestämmelse tillkom också om social- nämndens ansvar för att underlätta för den som vårdar en närstående långvarigt sjuk, äldre eller funktionshindrad (se avsnitt 5.3.1). Statlig assistansersättning är ett individinriktat statligt stöd till personer med stora och varaktiga funktionhinder. Ersättningen kan lämnas till funktionshindrade personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Syftet med ersättningen är att den enskilde skall kunna leva så oberoende som möjligt och själv kunna påverka hur assistansen utformas. Den 1 september 1997 infördes en schablon för assi- stansersättningen som den 1 januari 1999 upp- gick till 173 kronor per timme. Om det finns sär- skilda skäl kan försäkringskassan medge att schablonersättningen får överskridas – dock med högst 12 procent. Den genomsnittliga faktiska ersättningsnivån uppgick i juli 1999 till 173,45 kronor per timme. De flesta ersättnings- berättigade erhåller schablonersättningen. Endast en mindre andel, 5 procent, har beviljats högre ersättning. Bilstöd kan utgå till personer med funktions- hinder eller till föräldrar till funktionshindrade barn. Stödet syftar till att göra det möjligt att leva ett mer självständigt och socialt liv och att kunna delta i arbetslivet. Därmed förväntas behovet av insatser inom andra samhällsområden, främst färdtjänst, minska. Personer som är döva, gravt hörselskadade, dövblinda eller talskadade har möjlighet att få en texttelefon. Statsbidrag utgår till landstingen som förskriver sådana telefoner. Den som har rätt till texttelefon kan också få en så kallad anhörig- telefon för direktsamtal mellan texttelefonabon- nenter. Post- och telestyrelsen ansvarar numera för upphandlingen av den förmedlingstjänst som är nödvändig för att genomföra samtal mellan vanlig telefon för hörande och texttelefon. Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) har i uppgift att förbättra förutsättning- arna för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder. Sisus skall också administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen för per- soner med funktionshinder. Hittills har kostna- derna för omvårdnad, boende och habilitering i anslutning till riksgymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade ungdomar finansierats av staten. Regeringen föreslår i propositionen 1998/99:105 Elever med funktionshinder – ansvar för utbildning och stöd, att kostnaderna för denna verksamhet i framtiden skall delas mellan stat, kommun och landsting. Riksdagen kommer att behandla propositionen under hös- ten. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att öka informationen om små och mindre kända handikappgrupper och har bl.a. byggt upp en kunskapsbas, som i februari 1999 innehöll 94 s.k. smågruppsdiagnoser. Databasen kan nås via Socialstyrelsens hemsida på internet och infor- mationsfoldrar finns framtagna. Ytterligare ca 110 diagnoser håller på att bearbetas för att läg- gas in i databasen. Hjälpmedelsinstitutet (HI) bildades den 1 januari 1999 genom ombildning av Handi- kappinstitutet som en ideell förening med staten, landstingsförbundet och Svenska kommunför- bundet som huvudmän. HI skall arbeta för en förbättrad livskvalitet för människor med funk- tionshinder genom att medverka till utveckling av bra och säkra hjälpmedel och till en effektiv hjälpmedelsförsörjning. HI skall också bidra till ökad tillgänglighet i samhället för personer med funktionshinder. Intitutet har på uppdrag av re- geringen och i samarbete med berörda organ och myndigheter utformat ett förslag till åtgärdspro- gram på IT-området för funktionshindrade per- soner. Programmet har börjat genomföras. Staten bidrar sedan många år till handikapp- organisationernas allmänna verksamhet. Antalet organisationer ökar i snabb takt. En särskild ut- redare har i betänkandet Statsbidrag till handi- kapporganisationer (SOU 1999:89) lämnat för- slag till en modell för statsbidragsutgivning till handikapporganisationerna. Förslaget remissbe- handlas under hösten. Staten ger också bidrag till viss annan verksamhet för personer med funk- tionshinder, t.ex. till riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper och till handi- kapporganisationernas rekreationsanläggningar. Riksrevisionsverket har på regeringens upp- drag gjort en översyn av bilstödet. I rapporten (Bilstöd till personer med funktionshinder, RRV 1999:24)framhålls att bilstöd i många fall kan in- nebära lägre kostnader för samhället än färd- tjänst. RRV konstaterar också att det finns bris- ter i offentlig statistik och otillräcklig kunskap om de personer som kan erhålla stöd. Det råder osäkerhet om i vad mån stödet når de personer som är berättigade till det. Det skapar vissa svå- righeter att bedöma efterfrågan och kostnaderna för bilstödet. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Effekter av de statliga insatserna Handikappombudsmannen skall bl.a. informera om FN:s standardregler för personer med funk- tionshinder och utvärdera efterlevnaden av reg- lerna. Effekterna av detta arbete är att reglerna blivit mer kända och att det skapats större upp- märksamhet kring funktionshindrade personers livsvillkor. Ombudsmannen har också med reg- lerna som utgångspunkt åstadkommit rättelser både i enskilda fall och när det gäller brister i den fysiska planeringen. Handikappombudsmannen konstaterar – med hänvisning till FN:s särskilde rapportör i handikappfrågor att Sverige är det land i världen där reglerna är mest kända. Trots detta visar resultaten att det fortfarande är långt kvar innan reglerna förverkligas i Sverige. Avvecklingen av vårdhem för personer med utvecklingsstörning skall vara avslutad den 31 december 1999. Under år 1998 har nio vård- hem lagts ned vilket berörde ca 250 personer. Det återstår 30 vårdhem med totalt 440 boende. Vid årsskiftet 1998/99 saknade fortfarande sju vårdhem planer för avveckling. Socialstyrelsen konstaterar att avvecklingen av institutionerna har haft stor effekt för att förbättra levnadsför- hållandena för personer med utvecklingsstör- ning. Uppbyggnaden av Socialstyrelsens kun- skapsdatabas om små och kända handikappgrup- per har medfört att kunskapen om sådana grup- per ökat bland såväl professionella som bland organisationer och enskilda. Regeringens slutsatser Det är viktigt att regeringen får ett tillfreds- ställande statistiskt underlag för sina beslut inom handikappområdet för såväl barn som vuxna. Den statistik som finns att tillgå i dag är i vissa delar osäker. Socialstyrelsen har därför fått ett uppdrag att utforma förslag till system för riks- täckande individbaserad statistik inom omsorgen om äldre och funktionshindrade. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars år 2000. Psykiatrireformens huvuduppgift var att före- slå åtgärder som förbättrar psykiskt funktions- hindrade personers livsvillkor och livskvalitet. Mot den bakgrunden är det allvarligt om många inte får det stöd de har rätt till. Socialstyrelsens utvärdering har visat att i de fall den enskilde har tillgång till personligt ombud har möjligheterna att få stöd enligt LSS ökat. Psykiatrin är ett prio- riterat område inför framtiden inom hälso- och sjukvårdsområdet. Även socialtjänsten har ett viktigt ansvar vad gäller stödinsatser för psykiskt funktionshindrade. Regeringen föreslår därför att 45 miljoner kronor anvisas år 2000 och därefter 90 miljoner årligen för att inrätta verksamhet med personligt ombud för psykiskt funktionshindrade. Detta skall bidra till att fler personer med funktionshinder får sina behov tillgodosedda. Regeringen avser att i en särskild proposition återkomma med förslag som innebär att personer som beviljats assistansersättning före 65 års ålder skall få behålla denna ersättning även efter fyllda 65 år. Avsikten är att kunna presentera en proposition hösten 2000 så att lagändringen skall kunna träda i kraft vid årsskiftet 2000/2001. Innan en proposition kan läggas måste dock förslaget utredas i en arbetsgrupp eller utredning. Vidare måste förhandlingar genomföras och överenskommelse ha träffats med Svenska Kommunförbundet. Detta kan komma att påverka tidsschemat. Preliminärt har för ändamålet uppförts 150 miljoner kronor år 2001 och 200 miljoner kronor år 2002. Det finns stora skillnader mellan olika lands- ting när det gäller användningen av resurser för habilitering respektive ”råd och stöd”. Det är också svårt att bedöma kvaliteten, särskilt när det gäller insatser för barn. Det kan därför vara skäl att få en bättre överblick av stödet till barn med funktionshinder och deras familjer. Utvecklingen inom IT-området har stor bety- delse för personer med funktionshinder. Det gäller t.ex. möjligheter till fjärrkommunikation för döva m.fl. Flera projekt pågår för att ytter- ligare utveckla tekniken inom området. Rege- ringen avser att noga följa denna utveckling. Re- geringen har i propositionen 1998/99:105 Elever med funktionshinder – ansvar för utbildning och stöd föreslagit bl.a. åtgärder i syfte att stödja kompetensutveckling och forskning för elever med funktionsnedsättningar samt lagt förslag som rör en framtida stödorganisation. En nationell handlingsplan Utgångspunkten för det handikappolitiska ar- betet är principen om alla människors lika värde och lika rätt. Viktiga steg har tagits för att för- verkliga de handikappolitiska målen utifrån denna utgångspunkt men mycket återstår. Det fordras därför konkreta politiska insatser för att personer med funktionshinder skall få rätten till delaktighet, värdighet och självbestämmande över sina egna liv. Ytterst är handikappolitik de- mokratifrågor och frågor om medborgerliga rät- tigheter. Samhället måste i högre grad än för när- varande markera betydelsen av att människor inte får missgynnas eller utestängas på grund av funktionshinder. Arbetet med att förverkliga de handikappoli- tiska målen är långsiktigt. Det krävs ett förhåll- ningssätt hos medborgarna och en fortsatt kom- bination av individinriktade och generella insatser som ligger i linje med FN:s standard- regler. En sådan kombination har varit effektiv på många områden som har betydelse för per- soner med funktionshinder. Det krävs nu ytterligare satsningar inom det handikappolitiska området för att målen skall uppnås. Arbetet inriktas på att ge statliga myn- digheter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och verksamheter. Det gäller såväl byggnader, utemiljö och kollektivtrafik som kommunika- tion, samhällsinformation, service, IT-teknik, kulturutbud och tjänster av olika slag. Handi- kappaspekterna skall beaktas inom varje sam- hällsområde och handikapporganisationerna skall ingå som viktiga parter i samverkan i ett sådant arbete. Synen på människor med funktionshinder har en avgörande betydelse för inriktningen på de handikappolitiska insatserna. Enligt regeringens mening krävs det insatser för att höja medveten- heten och kunskapen om bemötande, etik, atti- tyder och förhållningssätt hos myndigheter, huvudmän och andra offentliga organ. Ett långsiktigt arbete för att utveckla kompetensen hos politiker, chefer och anställda i dessa frågor är nödvändigt. Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder överlämnade i mars 1999 sitt slutbetänkande, Lindqvists nia – nio vägar att utveckla bemötandet för personer med funktionshinder (SOU 1999:21) till rege- ringen. I betänkandet lämnas bl.a. förslag om förbättrad tillsyn och åtgärder för att komma till- rätta med domstolstrots. Förslagen bereds inom Regeringskansliet. Regeringen kommer senare i höst att avlämna en proposition till riksdagen om en nationell handlingsplan inom handikappområdet. Syftet är att ge tydliga riktlinjer i form av mål och inrikt- ning för den framtida handikappolitiken och redovisa konkreta förslag om hur funktionshind- rade personers situation kan förbättras. I syfte att genomföra prioriterade insatser för att förverk- liga handlingsplanen föreslår regeringen i enlig- het med vad som aviserades i vårpropositionen att ytterligare 55 miljoner kronor årligen avsätts inom handikappområdet. Fr.o.m. år 2001 kom- mer regeringen att föreslå en ytterligare förstärk- ning med 15 miljoner kronor. 5.3.3 Barn och ungdomar skall växa upp under trygga och goda förhållanden FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är en av grundpelarna för regeringens arbete med barnfrågor. Barnets bästa skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn och barnperspektivet skall genom- syra allt beslutsfattande som rör barn. Genom bestämmelserna i föräldrabalken åläggs föräldrarna huvudansvaret för att barnet får omvårdnad och en god fostran. Samhällets uppgift är att stödja och komplettera föräldrarna så att goda och trygga uppväxtvillkor kan garan- teras för alla barn. Socialtjänsten har ett ansvar för att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de behöver och om det är motiverat med hänsyn till den unges bästa, vård och stöd utanför det egna hemmet. I enlighet med lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kan i vissa situationer beslut fattas om tvångsingripande. Socialtjänsten har också ett ansvar för vissa familjerättsliga upp- gifter. Ungdomar som har begått brott och dömts till den nya straffpåföljden sluten ung- domsvård skall få nödvändig vård och behand- ling på de särskilda ungdomshem Statens insti- tutionsstyrelse ansvarar för. Tillstånd och utveckling De flesta barn och ungdomar i Sverige har i dag materiella förutsättningar för en god uppväxt. De har också goda möjligheter att utbilda sig, vilket det stora flertalet ungdomar också gör. De gene- rella system till stöd för familjerna och till stöd för barnens uppväxt som finns i föräldraförsäk- ring, barnhälsovård, barnomsorg, skola etc. fun- gerar i allmänhet väl även om det på vissa håll uppstått brister och problem under 1990-talet. Födelsetalen har haft en kraftig nedgång under de senaste tio åren. Unga par skjuter upp barna- födandet allt längre. Det är sannolikt att detta hängt samman med den negativa utveckling som drabbade arbetsmarknaden i början av 1990-talet. Att allt fler människor studerar bidrar sannolikt till utvecklingen. Erfarenhetsmässigt finns det en koppling mellan ett ökat antal studerande och en nedgång i födelsetalen. Nedgången har nu planats ut, men några ansatser till återhämtning syns ännu inte. En konsekvens av den negativa arbetsmark- nadssituationen under 1990-talet är att antalet barn som lever i familjer med långvarigt social- bidrag mer än fördubblats. År 1996 gällde det 120 000 barn. De flesta av dessa barn har utrikes födda föräldrar som vistats kort tid i Sverige och därmed har svag förankring på arbetsmarknaden. Socialbidragstagandet bland barnfamiljer har också påverkats av att inkomstläget försämrats, framförallt för ensamstående kvinnor med barn och för unga småbarnsföräldrar. En i huvudsak positiv bild av barns och ung- domars situation redovisas i Barnombudsman- nens (BO) rapport till regeringen för år 1999. BO frågade barn och ungdomar hur de själva upplever sin vardag, hur de ser på sina rättigheter och hur de uppfattar sin situation i bostadsområ- det, i skolan och i samhället. En klar majoritet av barnen och ungdomarna ser positivt på sina familjeförhållanden, sin tid med föräldrarna, tryggheten och trivseln i närmiljön. De flesta barn och ungdomar trivs där de bor, men en stor andel önskar ett bredare utbud av fritidsaktivi- teter. Behovet av mötesplatser är tydligast hos högstadieungdomarna. De flesta barn och ung- domar trivs i skolan, men när det gäller psyko- somatiska besvär framkommer det att en tredje- del av flickorna ofta har ont i huvudet eller i magen. Många av barnen och ungdomarna vill ha inflytande på fritidsutbudet och i bostadsom- rådet där de bor. Endast en liten andel av hög- stadieungdomarna uppger att de vid något till- fälle har blivit tillfrågade av kommunala beslutsfattare om vad de tycker i en viss fråga. Barnkonventionens genomförande i samhället Barnombudsmannens kartläggning av svenska myndigheter, som direkt eller indirekt arbetar med frågor som rör barn, visar att det finns en medvetenhet om barnkonventionens betydelse men att de flesta myndigheter saknar ett aktivt förhållningssätt till konventionen och dess in- tentioner. Få myndigheter tillämpar konven- tionen på ett strategiskt och systematiskt sätt. Samtliga landsting har tagit upp barnkonven- tionen på olika sätt, t.ex. i utbildningssamman- hang eller under fullmäktige- och styrelsesam- manträden. Hälften av landstingen har eller planerar för en särskild strategi för barnkonven- tionens införlivande i sitt arbete. Inte heller inom landstingen används konventionen som ett sys- tematiskt verktyg i planerings- och beslutspro- cesser eller som ett medel för att förverkliga barns och ungdomars möjligheter att påverka landstingens verksamheter. Kommunernas intresse för barnkonventionen har ökat under de senaste åren, men den har ännu inte fått fotfäste i de kommunala besluts- processerna. Endast ett fåtal kommuner har fattat beslut som innebär att konventionen skall genomsyra verksamheten och beslutsprocessen i samtliga nämnder, bolag och styrelser. En mycket liten andel av kommunerna har särskilda rutiner för hur den skall användas som besluts- underlag för nämnder och styrelser. Besluts- fattarnas intresse för ungdomars inflytande i kommunerna ökar, men det är fortfarande få kommuner som betonar de yngre tonåringarnas och barnens möjligheter till ökat inflytande. Situationen för utsatta barn De barn och ungdomar samt deras familjer som har behov av socialtjänstens hjälp och stöd er- bjuds olika insatser i öppenvård, i vård utanför det egna hemmet, i familjehem eller i hem för vård eller boende (HVB). Statens institutions- styrelse ansvarar för vården av de mest utsatta barnen och ungdomarna vid de särskilda ung- domshemmen. Till insatser i öppenvård hör bl.a. strukturerade öppenvårdsprogram, behovsprövat personligt stöd eller kontaktperson/-familj. Drygt 3 600 barn och unga deltog någon gång under året i strukturerade öppenvårdsprogram. I åldersgruppen 0–20 år motsvarar det två barn/ungdomar per 1000. Drygt 17 000 (8 per 1000) erhöll behovsprövat personligt stöd och drygt 21 000 (9 per 1000) hade kontaktperson/- familj. I samtliga kategorier är antalet pojkar större än antalet flickor men skillnaden är relativt liten. Det totala antalet barn som erhållit öppen- vårdsinsatser under året kan inte redovisas, efter- som samma barn kan vara föremål för mer än en öppenvårdsinsats. Cirka 16 000 (7 per 1000) barn och unga var under 1998 någon gång placerade för vård utan- för det egna hemmet enligt socialtjänstlagen eller LVU. Skillnaden mellan pojkar och flickor är relativt liten. Medan det skett en minskning av omhändertagande av yngre barn, de s.k. miljöfallen (2 § LVU), har omhändertaganden av ungdomar, de s.k. beteendefallen (3 § LVU), ökat. Av länsstyrelsernas årsrapporter för år 1998 framgår att utvecklingen av öppenvårdsinsatser i kommunerna fortsätter. Nya utrednings- och behandlingsmetoder växer fram och samarbetet ökar med andra myndigheter såsom skola och polis. Kommuner utarbetar program för barn- och ungdomsarbetet. Barnperspektivet lyfts fram på olika sätt. Socialtjänsten har i sitt barnavårds- arbete utvecklat sin förmåga att se till barnets bästa. Däremot har barnperspektivet fått betyd- ligt mindre genomslag i ärenden som rör ekono- miskt bistånd eller föräldrars missbruk. Oenig- het mellan kommuner om vem som har ansvar för ett visst ärende, t.ex. när en barnfamilj flyttar under pågående utredning, har blivit vanligare och många kommuner vänder sig till länsstyrel- serna för att få hjälp att lösa sådana tvister. På vissa håll finns svårigheter att rekrytera och be- hålla personal med lämplig utbildning och er- farenhet och från några län rapporteras att ar- betsbelastningen för dem som arbetar med barn- och ungdomar inom socialtjänsten är hög. Familjerätt Till de familjerättsliga uppgifter som åvilar socialtjänsten hör bl.a. att erbjuda föräldrar sam- arbetssamtal i syfte att nå enighet i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge samt att på uppdrag av domstol utreda sådana frågor. Cirka 13 600 barn var föremål för samarbetssamtal inom familjerätten under år 1998 vilket motsva- rar 7 barn per 1 000 barn i åldersgruppen 0–17 år. Cirka 10 100 samarbetssamtal avslutades under året. I nästan hälften av fallen enades föräldrarna helt och i ungefär en femtedel enades föräldrarna delvis. Vårdnads- och umgängesrättsutredning genomfördes för cirka 5 400 barn. De viktigaste statliga insatserna Kommuner och landsting har tilldelats extra re- surser för att de grundläggande verksamheterna vård, skola och omsorg skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Detta förbättrar förut- sättningarna för kommunerna att ge dessa verk- samheter både en rimlig dimensionering och en tillfredsställande kvalitet. Genomförandet av strategin för att förverkliga FN:s barnkonvention i Sverige Riksdagen har i mars 1999 godkänt regeringens proposition Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171). Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument och genomsyra allt statligt be- slutsfattande som rör barn. En samordnings- funktion har inrättats inom Socialdepartementet, som bl.a. har att granska alla relevanta regerings- beslut ur ett barnkonventionsperspektiv. BO har fått i uppdrag att i samarbete med Ekonomistyr- ningsverket utreda hur man kan göra konsek- vensanalyser av hur statliga beslut som rör barn också påverkar dessa. BO skall också bl.a. ut- arbeta utbildningsprogram samt genomföra grundläggande utbildningsinsatser om barn- konventionen för att få igång fortbildning på statlig, kommunal och landstingskommunal nivå. Vidare skall olika verktyg och metoder för att genomföra barnkonventionen utvecklas och spridas. I samhälls- och trafikplaneringen skall barns och ungdomars inflytande och delaktighet ut- vecklas. Boverket har, i samarbete med bl.a. Vägverket, fått i uppdrag att utveckla metoder för hur detta skall gå till i kommunerna samt analysera frågan om eventuella lagstiftnings- åtgärder. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att föreslå åt- gärder för att stärka barnkompetensen inom hälso- och sjukvården m.m. Myndigheten skall också vidareutveckla och sprida metoder samt initiera projekt i syfte att förebygga könsstymp- ning av flickor och kvinnor. En årlig basstatistik om barn skall utvecklas av Statistiska centralbyrån. Statistiken skall bl.a. omfatta familjernas sammansättning, föräldrar- nas sysselsättning, barntillsyn, föräldraledighet, familjeekonomi, barnpopulationens storlek och årliga förändringar. BO har under året samordnat frivilligorganisa- tionerna i en informationssatsning om barnkon- ventionen till förtroendevalda, tjänstemän och andra personalkategorier som arbetar med barn- frågor i kommuner och landsting. Regeringen beslutade år 1996 att under en tvåårsperiod av- sätta totalt 20 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för ändamålet. Femtiotalet projekt har fått stöd. Som ett led i uppföljningsarbetet efter Världs- kongressen mot kommersiell sexuell exploate- ring av barn i Stockholm år 1996, har Sverige inom Östersjöstaternas råd (CBSS) åtagit sig en samordnande roll i arbetet med utsatta barn. Sverige och Norge samarbetar för att initiera samverkan mellan ministerier och myndigheter i frågor som rör utsatta barn i regionen. Med an- ledning av detta har Socialdepartementet utsett en arbetsgrupp som ansvarar för denna uppgift. Två konferenser, en för höga beslutsfattare i Tallin och en för ministrar i Stockholm, har an- ordnats. Ett förslag att med stöd av informa- tionsteknologin skapa ett nätverk i regionen för samarbete kring de utsatta barnen har mötts med stort intresse. Arbete pågår med att skapa ett så- dant IT-nätverk. Europarådet har, med starkt stöd från Sverige, påbörjat ett arbete om barn. Ett viktigt syfte med programmet är att ge barnfrågorna en plats på den politiska dagordningen i de olika medlems- länderna. Sverige anordnade i juni 1999 en euro- peisk familjeministerkonferens med temat ”Towards a child-friendly society” där viktiga frågor som berör barn diskuterades. Programmet arbetar också med kunskapsöverföring om barn till de länder på Balkan som drabbats av krig. Utsatta barn Den 1 januari 1998 trädde ändringar i social- tjänstlagen i kraft. Ändringarna har kommit till i syfte att höja kvaliteten på det sociala arbetet med barn och familjer inom socialtjänsten. De innebär i huvudsak att hänsyn skall tas till bar- nets bästa, att barnet skall komma till tals när frågor rör barnet samt att en barnavårdsut- redning skall vara genomförd inom fyra månader. Anmälningsskyldigheten gällande barn som far illa har förtydligats. Sedan år 1995 förfogar länsstyrelserna över 50 miljoner kronor för utveckling av före- byggande arbete och öppenvårdsinsatser. Många projekt har fått stöd som resulterat i nya perma- nenta verksamheter. Socialstyrelsen riktar kontinuerligt utveck- lingsinsatser mot vissa prioriterade områden som exempelvis sociala barnavårdsutredningar, sexu- ella övergrepp och barn i familjehemsvård. Socialstyrelsen har inom det s.k. KUB-projektet (KunskapsBas) under två år arbetat med temat sexuella övergrepp mot barn. Projektet syftar till att ge ökad kunskap om och förståelse för pro- blemets förekomst och komplexitet. Ett projekt för att höja kvaliteten i familjehemsvården genom att utveckla system för att följa upp vår- den av barn i familjehem har påbörjats. Statens insitutitionsstyrelse (SiS) har såväl forsknings- som utvecklingsprojekt rörande vården av utsatta ungdomar vid myndighetens institutioner. Cirka 25 forskningsprojekt pågår, exempelvis ett projekt om ”Att tala om övergrepp och svåra erfarenheter. Behandling på särskilda ungdomshem”. Projektet sker i sam- arbete mellan Stockholms och Linköpings uni- versitet. Adoptivbarn är en grupp som särskilt uppmärksammats bl.a. i projektet ”Transnatio- nellt adopterade ungdomar på § 12-hem”. Utredningar och kommittéer En parlamentarisk kommitté (dir. 1998:105) ar- betar med frågor om barnmisshandel och där- med sammanhängande frågor. Utredningen har ett brett uppdrag som bl.a. innefattar att definie- ra begreppet barnmisshandel, undersöka vad som krävs för att olika verksamheter som kommer i kontakt med misshandlade barn skall bli bättre samt föreslå eventuella lagändringar. Den skall också arbeta utåtriktat i syfte att öka medveten- heten om barnmisshandel hos både allmänhet och i verksamheter som möter barn. En särskild utredare (dir. 1999:43) har fått i uppdrag att göra en översyn av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), pröva hur ett barns behov av uppfölj- ningskontakt med socialtjänsten kan tillgodoses och undersöka möjligheterna att minska osäker- heten i tillvaron för barn i långvarig familje- hemsvård. Familjerätt Ändringar i föräldrabalken har genomförts i syfte att betona vikten av samförståndslösningar och underlätta för föräldrar att i så stor utsträck- ning som möjligt komma överens om hur frågor om vårdnad, boende och umgänge skall lösas. Socialstyrelsen har med anledning av dessa änd- ringar fått i uppdrag att stödja utvecklingen av metoder för samarbetssamtalen, för att främja barnets bästa vid tvister om vårdnad, boende och umgänge. De flerkulturella familjernas behov i detta sammanhang skall särskilt uppmärksam- mas. Styrelsen skall också belysa hur man genom alternativa arbetssätt förmår lösa de mest komp- licerade tvisterna. Det ekonomiska familjestödet Avseende det ekonomiska familjestödet, se ut- giftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Effekter av de statliga insatserna Barnkonventionen är ett av de internationella avtal som fått starkast genomslag i Sverige. Kon- ventionen har förutsättningar att bli ett instru- ment som på allvar förbättrar barns och ungas levnadssituation. Regeringen fäster stor vikt vid att sprida konventionen så brett som möjligt. Informationssatsningen om barnkonventionen syftar bl.a. till att varje kommun skall införliva barnkonventionen i sitt arbete med barn och ungdomar. Medvetenheten om barnkonven- tionen tycks ha ökat i kommunerna som ett re- sultat av BO:s och frivilligorganisationernas generella insatser. Alla kommuner har dock inte nått upp till målet att varje kommun skall inför- liva barnkonventionen i sitt arbete med barn och ungdom, då endast en minoritet av kommunerna har omsatt barnkonventionen i beslutsprocesser och i konkreta metoder. Ett viktigt utvecklings- arbete har dock påbörjats i många kommuner. Regeringens strategi för att förverkliga barn- konventionen i Sverige har som målsättning att barnkonventionen och dess intentioner skall fin- nas med i allt beslutsfattande som rör barn. De regeringsuppdrag som under året har givits till bl.a. Boverket och Socialstyrelsen syftar till att successivt utveckla barnperspektivet inom sam- hälls- och trafikplaneringen och hälso- och sjuk- vården. Ett strategiskt viktigt arbete har på- börjats av BO inom ramen för regeringsupp- draget att genomföra utbildningsinsatser samt utveckla modeller och verktyg för barnkonven- tionens genomförande. Arbetet med att ta fram och utveckla barnkonsekvensanalyser har också påbörjats. Utbildningsinsatserna samt metod- utvecklingsarbetet bör bidra till att möta det be- hov av vägledning, information och konkretion som efterlyses av såväl statliga myndigheter som kommuner och landsting. Socialstyrelsens uppföljning av de ändringar i socialtjänstlagen som berör barn och unga visar att kommunerna är positiva till lagändringen och ser den som en bekräftelse på en redan inledd ut- veckling mot ett mer barnorienterat arbetssätt inom socialtjänsten. Bestämmelserna om barnets bästa och bestämmelserna om att barnet skall få komma till tals i frågor som rör det har fått genomslag, även om det fortfarande råder viss osäkerhet om lämpliga metoder för att utveckla arbetet i enlighet med intentionerna i lagstift- ningen. Socialstyrelsen framhåller att det finns ett stort behov av utbildning inom detta område. Att utvidga anmälningsskyldigheten till fler befattningshavare tycks inte ha lett till fler an- mälningar till socialtjänsten. Enligt Social- styrelsen kan detta bero på att kommunerna inte i tillräcklig utsträckning informerat de yrkes- grupper som omfattas av anmälningsskyldig- heten. Anmälningsfrekvensen varierar dock kraftigt mellan kommuner. Det är också stora variationer i andelen anmälningar som leder till att en utredning om barns förhållanden inleds. Den nya tidsgränsen för genomförande av en utredning till fyra månader är den lagändring som haft störst effekt. Långa väntetider hos barn- och ungdomspsykiatrin anges ofta som skäl till beslut om förlängd utredningstid. Regeringens slutsatser I samband med Sveriges andra rapportering om efterlevnaden av barnkonventionen påpekade FN:s barnkommitté att staten måste öka sina an- strängningar för att säkerställa att regeringens politik respekteras av kommunerna när det gäller att skydda barn från all sorts diskriminering. Den strategi för förverkligandet av barnkonven- tionen i Sverige som godkändes av riksdagen i mars i år utgör ett viktigt steg i det fortsatta arbetet med att införliva barnkonventionen i hela samhället. Arbetet med barnkonventionen handlar i huvudsak om attitydförändringar och ändrade arbets- och förhållningssätt i olika verk- samheter och på olika nivåer i samhället. Arbetet med att förankra det synsätt som genomsyrar barnkonventionen är därför långsiktigt och det kommer även fortsättningsvis finnas behov av insatser för att höja medvetenheten om barns rättigheter och behov. Födelsetalen varierar över tiden. En enstaka svacka behöver inte i sig vara ett alltför stort problem. Nedgången har dock under 1990-talet varit brantare och djupare än tidigare. Därför är regeringens arbete för ökad sysselsättning, minskad arbetslöshet och ekonomisk förbättring för barnfamiljerna viktiga ingredienser för att vända utvecklingen. Trots att Sverige är ett välfungerande land för barn och ungdomar finns det de som, av olika orsaker, får problem. Det förefaller som om pro- blemen ökat för vissa grupper. Det är därför vik- tigt med en fortsatt prioritering av de generella barnfrågorna. Barn som har allvarliga problem får inte bara bli en fråga för socialtjänsten utan insatserna för dem måste omfatta alla de verksamheter som möter barn. Det är viktigt att de brister som länsstyrel- serna uppmärksammar i sin tillsyn följs upp och används som underlag i kommunernas arbete med att utveckla kvaliteten i socialtjänstens in- satser. Den pågående utredningen om barn- misshandel samt översynen av LVU bör ge goda förutsättningar för konkreta förbättringsåtgärder inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. De stimulansbidrag som länsstyrelserna fördelar till olika utvecklingsprojekt har också bidragit till metodutveckling vad gäller utrednings- och be- handlingsarbete och till bättre samarbete med andra myndigheter, som skola och polis. SiS forsknings- och utredningsarbete har bidragit till utveckling av institutionsvård för utsatta barn och ungdomar. Under senare år har behovet av barnpsykiat- riska insatser ökat. Det finns också behov av bättre samverkan mellan landstingets hälso- och sjukvård och kommunernas socialtjänst när det gäller vård och omsorg. Mot bl.a. denna bak- grund tillsatte regeringen i maj 1999 en särskild utredare (dir. 1999:42). Utredningen skall redo- visas den 30 september år 2000 och kan ge underlag för att förbättra situationen inom den barnpsykiatriska verksamheten. Regeringen avser att se över de bestämmelser i socialtjänstlagen som handlar om överflyttning av ärenden mellan kommuner då barnet flyttar under pågående utredning eller insats. Syftet är att motverka att det uppstår tvister mellan kom- muner som går ut över det enskilda barnet. Vikten av att utveckla ett konsekvent barn- perspektiv i det sociala arbetet är nödvändigt inte bara när det gäller barnavårdsarbetet, utan också i ärenden rörande ekonomiskt bistånd och stöd- insatser till föräldrar på grund av t.ex. missbruk, psykisk sjukdom eller kriminalitet. Det är därför angeläget att följa Socialstyrelsens och läns- styrelsernas uppföljning av lagändringarna som skall vara genomförd år 2000. Arbetet med utsatta barn inom Östersjö- staternas råd (CBSS) som Sverige tagit initiativ till har fått stort genomslag i regionen. Sats- ningen på att utveckla detta samarbete kommer att fortsätta även under kommande år. 5.3.4 Personer med sociala problem och försörjningssvårigheter skall få stöd, bistånd och god omsorg. Enligt socialtjänstlagen (1980:620) har kommu- nen det yttersta ansvaret för att människor i ut- satta situationer får det stöd och den hjälp de be- höver. Kommunernas socialtjänst svarar för olika former av individuellt bistånd. Socialtjänsten har uppgifter på såväl individ- som grupp- och samhällsnivå och skall arbeta med både förebyggande insatser och med vård och behandling. Det individuella bistånd som ges genom socialtjänstens försorg skall utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Ansvaret för socialtjänsten, såväl vad gäller de olika verksamheterna som kostnaderna för socialbidrag, ligger hos kommunerna. Staten ger finansiellt stöd genom det generella statsbidraget och genom vissa specialdestinerade statsbidrag, t.ex. statlig ersättning för mottagandet av flyk- tingar. Tillstånd och utveckling Socialbidrag Socialbidraget ökade kraftigt under större delen av 1990-talet. Till följd av det förbättrade ar- betsmarknadsläget har nu denna ökning avstan- nat. Sedan år 1997 minskar antalet hushåll med socialbidrag och introduktionsersättning till flyktingar. Under år 1998 sjönk också kostna- derna. Utvecklingen fortsatte under det första kvartalet i år då det kunde noteras att kostna- derna för socialbidrag och introduktionsersätt- ning till flyktingar sjunkit med 8 procent i jäm- förelse med samma kvartal föregående år. Även den successiva ökningen av bidragstiden har upphört. Den genomsnittliga bidragstiden var 5,6 månader under år 1998. Det finns däremot inga tecken på att antalet hushåll som är långvarigt beroende av social- bidrag blir färre. Närmare 100 000 hushåll hade socialbidrag i mellan tio och tolv månader år 1997, vilket är en fjärdedel av samtliga social- bidragshushåll. Resultat från Socialstyrelsens försörjningsprojekt visar att många barn berörs av av det långvariga socialbidragstagandet. År 1996 levde 120 000 barn i familjer som hade socialbidrag i minst tio månader. Det är framför allt grupper som inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden och som därmed inte omfattas av de försäkringar som byggts upp till skydd för den enskilde vid arbetslöshet som behöver socialbidrag. Detta gäller bl.a. ungdomar och nyanlända invandrare. Trots att arbets- marknadssituationen bland ungdomar generellt har förbättrats de senaste åren har ungdomar med bristfällig utbildning och ungdomar med utländsk bakgrund fortfarande svårt att få fot- fäste på arbetsmarknaden. De blir därför i stor utsträckning hänvisade till socialbidrag för sin försörjning. Även ensamstående föräldrar be- höver i högre grad än andra socialbidrag för sin försörjning. Socialbidragstagare är i stor ut- sträckning yngre personer. Ålderspensionärer har länge varit en liten grupp bland social- bidragstagarna men under 1990-talet har alltfler äldre behövt socialbidrag. De flesta är invandrare, bosatta i storstadskommunerna, som inte är be- rättigade till ålderspension i Sverige. Andelen socialbidragstagare i befolkningen uppgår nu till ca 8 procent. Andelen kvinnor respektive män 16 år och äldre (av samtliga kvinnor respektive män i befolkningen) är lika stor. Vid jämförelser mellan socialbidragsutbetal- ningar till ensamstående män respektive kvinnor (Åt var och en efter behov, Svenska Kommun- förbundet, 1998) framkommer att kvinnorna får något lägre socialbidrag än männen. Skillnaderna var inte så stora men återkom systematiskt år för år. Det är dock svårt att värdera dessa skillnader. Förklaringar till att kvinnor och män bedöms ha olika behov av socialbidrag kan enligt rapporten sökas på flera håll. Det gäller dels hur villkoren i samhället för kvinnor och män i stort påverkar livsbetingelserna, dels hur socialtjänsten som organisation bedömer de kvinnor respektive män som söker socialbidrag. Många kommuner arbetar aktivt för att social- bidragstagare skall komma ur sitt socialbidrags- beroende. Arbetet bedrivs i många fall i sam- verkan med andra myndigheter såsom Arbets- förmedlingen och Försäkringskassan. Samverkan syftar till att använda myndigheternas gemen- samma resurser på ett för individen mer effektivt sätt och undvika att människor hamnar i en rundgång mellan de olika myndigheterna. Allmänt har det de senaste åren skett en mer restriktiv tolkning av 6 § socialtjänstlagen. Läns- styrelserna påpekar i sina tillsynsrapporter att handläggningen av ekonomiskt bistånd riskerar att ske utifrån ett alltför snävt perspektiv, där in- dividens ekonomi blir den enda bedömnings- grunden. Detta kan leda till att människor med mer komplexa problem inte får den hjälp de be- höver. Vidare uppmärksammar länsstyrelserna brister i bemötandet av den enskilde och en åter- kommande kritik rör socialtjänstens handlägg- ning och dokumentation. Hemlöshet Under senare år har hemlösheten uppmärksam- mats alltmer. Trots att det inte med säkerhet går att konstatera att problemet blivit vanligare är det mycket som talar för att hemlösheten ökat och att de hemlösas situation blivit svårare. I flera undersökningar har det uttryckts farhågor om att allt fler kvinnor och personer med psykiska funktionshinder återfinns bland dem som kan betraktas som hemlösa. Enligt Socialstyrelsen fanns det i slutet av april ca 1 200 personer i Sverige som var uteliggare eller bodde på här- bärge. Det är något fler än man fann vid förra undersökningstillfället år 1993. Totalt finns det enligt Socialstyrelsens senaste beräkningar ca 8 400 hemlösa i landet. Hälften av landets hem- lösa beräknas befinna sig i storstäderna. De do- minerande orsakerna till hemlöshet angavs i undersökningen år 1993 vara svårigheter att betala hyran eller svårighet att klara av att bo utan att störa andra boende. De viktigaste statliga insatserna Socialbidrag Den statliga tillsynen över socialtjänsten utövas av länsstyrelserna och Socialstyrelsen. Tillsynen, som bedrivs på både nationell och regional nivå, omfattar såväl kommunernas socialtjänst som olika institutioner inom socialtjänsten som en- skilda vårdhem. Länsstyrelsernas tillsyn avser så- väl hanteringen av enskilda ärenden som upp- följning av verksamheter. Länsstyrelserna har i sin tillsynsverksamhet granskat i genomsnitt hälften av landets kommuner. Ekonomiskt bi- stånd har granskats i 80 procent av alla landets kommuner. Den 1 januari 1998 genomfördes en ändring i socialtjänstlagen som innebar att den enskildes rätt till bistånd preciserades genom nya bestäm- melser om försörjningsstöd och annat bistånd. I socialtjänstlagen anges vad som ingår i den s.k. riksnormen samt vilka övriga kostnader som skall täckas av försörjningsstödet. Som ett kom- plement till försörjningsstödet har kommunen rätt att ge bistånd även i andra fall. Detta stöd kan omfatta t.ex. mer omfattande tandvård, hemutrustning, psykoterapikostnader samt olika former av stöd, vård- och behandlingsinsatser. Beslut om bistånd av detta slag kan inte överkla- gas genom förvaltningsbesvär. Förändringen innebar således en ökad frihet för kommunerna att besluta om bistånd utöver försörjningsstödet. Kommunerna har dock fortfarande ansvar för att uppfylla socialtjänstens intentioner om att till- försäkra den enskilde en skälig levnadsnivå. Den höga ungdomsarbetslösheten under sena- re år har accentuerat behovet av att finna mer ändamålsenliga metoder i arbetet med bidrags- behövande arbetslösa ungdomar. Därför infördes den 1 januari 1998 en s.k. utvecklingsgaranti för ungdomar. Syftet var att öka ungdomars möjlig- het att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden och därmed minska risken att hamna i långvarig arbetslöshet och i långvarigt beroende av social- bidrag. Utvecklingsgarantin innebär att kom- munerna har möjlighet att erbjuda ungdomar mellan 20 och 24 år som står till arbetsmarkna- dens förfogande, en aktiverande och utvecklande insats på heltid. Ungdomar som är berättigade till socialbidrag får en kommunalt finansierad ut- vecklingsersättning motsvarande minst social- bidragsnivån. Hemlöshet Samhällets ansvar för de hemlösa vilar ytterst på kommunerna. Staten har emellertid tagit olika initiativ i syfte att hjälpa de mest utsatta grup- perna. I mars 1997 beslutade regeringen att under en treårsperiod avsätta sammanlagt 30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden. Medlen skall användas för ideella organisationers kostnader för att tillsammans med berörda kommuner utveckla och pröva nya modeller för stöd och boende för personer med psykiska funktionshinder. För att få aktuella kunskaper om problemets omfattning har Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga omfattningen av hemlösheten och redovisa de insatser som görs för hemlösa. För att ytterligare stärka stödet till utveckling av nya former för stöd till hemlösa tillsatte regeringen i december 1998 en parlamentarisk kommitté (dir. 1998:108). Kommittén skall i dialog med berörda myndigheter, organisationer och andra föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa en bättre situation för de hemlösa och förhindra att hemlöshet uppstår. Kommittén skall till regeringen lämna förslag till stöd till projekt som finansieras av utvecklingsmedel för åtgärder för hemlösa. Kommittén skall vara verksam till och med utgången av år 2001. För ändamålet disponerar regeringen 30 miljoner kronor under åren 1999–2001. Regeringen har givit en bostadssocial bered- ning i uppdrag att bl.a. följa utvecklingen på det bostadssociala området och lämna förslag till åt- gärder för att stödja särskilt utsatta grupper på bostadsmarknaden, bl.a. hemlösa, psykiskt funk- tionshindrade och ekonomiskt svaga hushåll. Beredningen skall vara verksam till och med ut- gången av år 2000 och skall till regeringen lämna en samlad redovisning och bedömning av situa- tionen för hushåll med särskilda svårigheter på bostadsmarknaden. Utsatta kvinnor Socialtjänstlagen har den 1 juli 1998 komplette- rats med en ny bestämmelse som innebär att socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra över- grepp i hemmet får stöd och hjälp att förändra sin situation. Kvinnojourerna har fått ett utökat årligt stöd med 6 miljoner kronor. För att stödja kompetens- och metodutveck- ling inom socialtjänsten och hälso- och sjukvår- den har Socialstyrelsen fått i uppdrag att leda ett utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor. Socialstyrelsen skall också fortlöpande följa och samla kunskap om prostitutionens omfattning och utveckling, sammanställa kunskap om de sociala insatser som bedrivs på lokal nivå samt ge stöd till utveckling och förbättring av insatserna. Den 1 januari 1999 trädde lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster i kraft. Den nya lagen skall ses som ett komplement till de sociala insatserna som syftar till att motivera de prostituerade att söka hjälp och ge dem det stöd de behöver för att komma bort från prosti- tutionen. Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att utreda hur en central kristelefon för vålds- utsatta kvinnor skall komma till stånd, hur den skall organiseras, finansieras och vilken kompe- tens som bör finnas. Socialstyrelsen har över- lämnat ett förslag till regeringen. Frågan bereds inom Regeringskansliet och diskussioner förs med kvinnojourernas centrala organisationer. Effekter av de statliga insatserna Den statliga tillsynen har bidragit till att ge rege- ringen viktigt underlag vad gäller situationen inom socialtjänsten. Av länsstyrelsernas årsredo- visning framgår att de påpekanden man gjort i sin tillsyn i många fall leder till konkreta förbätt- ringar och förändringar av socialtjänstens arbete. Länsstyrelsernas rådgivning är efterfrågad. Vissa länsstyrelser kombinerar tillsynsaktiviteterna med en aktiv dialog med kommunerna och med olika utbildningsinsatser. Resultatet bedöms ha blivit en ökad medvetenhet och kompetens hos personalen inom socialtjänsten. Socialstyrelsen presenterade i september 1999 en första större utvärdering av de ändringar i socialtjänstlagen som rör socialbidraget. Resul- taten visar att det sker en allt restriktivare pröv- ningen av socialbidrag. Man har bl.a. konstaterat att: - Riksnormen har blivit en enhetsnorm sna- rare än en miniminivå. - Många kommuner har sänkt den godtag- bara nivån för bidrag till bostadskostnader. - Antalet förvaltningsbesvär har minskat med 40 procent, vilket framför allt beror på infö- randet av en riksnorm men även på att rätten att överklaga innehållet i besluten tagits bort för vissa biståndsformer. - Antalet laglighetsprövningar har fördubb- lats mellan åren 1997 och 1998. Inte i något fall har dock överklagan bifallits. - Barnfamiljer har fått mindre genomsnittligt bidrag. Uppgifter i länsstyrelsernas årsrapporter tyder på att den nya lagkonstruktionen och förändring- arna när det gäller rätten att överklaga har med- fört ökad rättsosäkerhet vid handläggning av för- sörjningsstöd och ekonomiskt bistånd i andra fall. Länsstyrelserna ser också exempel på att riktlinjer som gäller det bistånd som är ett kom- plement till försörjningsstödet (6 g §) är restrik- tiva, vilket kan leda till en större begränsning av vad som bedöms som skälig levnadsnivå. Utvärderingar av utvecklingsgarantin för ung- domar visar att många kommuner kunnat er- bjuda deltagarna i utvecklingsgarantin ett varierat utbud av aktiviteter. Både uppmätta syssel- sättningseffekter och deltagarnas egna be- dömningar visar att införandet av utvecklings- garantin har underlättat möjligheterna att få ar- bete. Regeringens slutsatser Under de senaste året har regeringen vidtagit flera åtgärder för att förbättra situationen för hemlösa och för kvinnor som utsatts för våld. Med hjälp av ökade medel och olika stimulans- åtgärder har bl.a. en rad projekt igångsatts och i ett antal kommuner pågår arbete med att ut- veckla och förbättra insatserna för utsatta grupper. Antalet hushåll som under en längre tid be- höver socialbidrag måste minska. Fler invandrare och ungdomar måste få möjlighet att försörja sig på den reguljära arbetsmarknaden i stället för med hjälp av socialbidrag. Utvecklingsgarantin har underlättat möjlig- heten för många ungdomar att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Åtgärder behöver nu vidtas för att förbättra situationen också för de personer som är långvarigt socialbidragsberoen- de på grund av svårigheter att etablera sig på ar- betsmarknaden. Den särskilde utredare som haft regeringens uppdrag att analysera problemet lämnar under september 1999 förslag till åtgärder för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för dessa grupper. En särskild utredare (dir. 1997:109)har haft i uppdrag att analysera och lämna förslag som rör en rad, för socialtjänsten, viktiga områden. Utredaren har nyligen avlämnat sitt betänkande. Förslagen omfattar socialtjänstlagens struktur och konstruktion, finansiering, uppgifter och kompetensområden samt organisationen och former för tillsynen över socialtjänsten. Ut- redaren lämnar även förslag om hur den eko- nomiska ersättningen för äldre invandrare skall utformas. Nämnda utredningsförslag skall remiss- behandlas under hösten. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under år 2000. 5.3.5 Alkohol och narkotika Alkoholpolitik Målet för den svenska alkoholpolitiken är att minska alkoholens medicinska och sociala skade- verkningar. Detta skall åstadkommas dels genom åtgärder för att begränsa skadligt dryckesbe- teende, dels genom att minska den totala alko- holkonsumtionen. I en nationell handlingsplan för alkohol- och narkotikaförebyggande arbete finns olika delmål preciserade. Insatser skall genomföras som vidmakthåller eller förstärker en opinion till förmån för återhållsamma alko- holvanor i befolkningen och för punktnykterhet när det gäller vissa grupper och i vissa situationer. Detta innebär att en alkoholfri uppväxt skall främjas i syfte att skjuta upp alkoholdebuten, att trafiken, kvinnans graviditetsperioder och ar- betsplatserna skall vara alkoholfria och att åter- hållsamma alkoholvanor i befolkningen upp- muntras genom bland annat omfattande opinionsbildning. Tillstånd och utveckling Som helhet har perioden från början av 1980- talet fram till i dag varit tämligen stabil när man ser till såväl vuxna som ungdomars genomsnitt- liga alkoholkonsumtion. Det finns dock idag oroande tecken på att det sker en ökning av al- koholkonsumtionen bland allt yngre ungdomar. Flera undersökningar under det senaste året visar att andelen ungdomar som ofta berusar sig ökar och andelen som aldrig berusar sig minskar. Flickornas andel av den totala alkoholkonsum- tionen har också ökat sett i ett längre tidspers- pektiv. Det är framför allt starköl och illegala alko- holdrycker (hembränt och smuggelsprit) som har ökat. Ungefär 35 procent av spritkonsumtio- nen är illegal. Systembolaget har aldrig sålt så mycket starköl som under år 1998. För vissa grupper, framför allt ungdomar, närmar sig ölkonsumtionen 1970- talets nivå. Förutsättningarna att i fortsättningen bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har ändrats i och med det svenska EU-inträdet och den ökade internationaliseringen. Det har medfört att sta- tens insatser för att upprätthålla de alkoholpoli- tiska målen måste förändras. I målet C–185/95, åklagaren mot Harry Franzén, prövade EG-domstolen de svenska be- stämmelserna om Systembolagets detaljhan- delsmonopol och dess funktionssätt mot artikel 31 i EG-fördraget (f.d. artikel 37), som reglerar anpassningen av statliga handelsmonopol. Dom- stolen slog fast att ett statligt detaljhandels- monopol för alkoholdrycker utformat och anpassat såsom det svenska Systembolaget inte stred mot artikel 37 i EG-fördraget. För svenskt vidkommande var EG-domsto- lens beslut mycket viktigt ur folkhälsopolitisk synvinkel. EG-domstolen kritiserade dock det svenska systemet med partihandelstillstånd och menade att detta utgör ett hinder för import av alkoholdrycker från övriga medlemsstater och att villkoren för att erhålla sådana tillstånd – bl.a. alltför höga avgifter och krav på lagringskapacitet – inte står i proportion till syftet att skydda folk- hälsan. Med anledning av kritiken sänkte rege- ringen ansöknings- och tillsynsavgifterna samt förenklade föreskrifterna kring lager och distri- bution av alkoholdrycker. EG-kommissionen har dock den 5 maj 1998 i en formell underrättelse och med stöd av EG- domstolens dom i Franzénmålet riktat kritik bl.a. mot att de svenska tillsynsavgifterna för partihandlare fortfarande anses vara för höga och diskriminera utländska alkoholexportörer och försvåra framför allt för små företag att komma in på den svenska marknaden. Den formella underrättelsen innehåller även kritik mot att restauranger som har serveringstillstånd också måste ha partihandelstillstånd för att kunna importera alkoholdrycker för den egna verksam- heten samt mot att det svenska regelsystemet inte möjliggör att alkoholdrycker kan sändas som gåva från ett annat EU-land till en mot- tagare i Sverige. De viktigaste statliga insatserna Med anledning av kritiken från EG-domstolen och EG-kommissionen har regeringen i propo- sitionen Vissa alkoholfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) föreslagit att nuvarande parti- handelstillstånd, som meddelas av Alkohol- inspektionen, tas bort och ersätts av det godkän- nande som skattemyndigheten ger för att man som partihandlare skall få importera punkt- skattepliktiga alkoholvaror. I propositionen före- slås också att Systembolaget skall ges en viss begränsad importrätt och att införsel av spritdrycker, vin och starköl i form av gåvoför- sändelser skall tillåtas under vissa förutsättningar. Vidare föreslås att det skall vara straffbart att bl.a. förvärva sprit eller spritdryck som är olovligt till- verkad. Bestämmelserna i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alko- holdrycker föreslås bli inarbetade i alkohollagen. En särskild bestämmelse förs in i alkohollagen om att alkoholreklam inte får rikta sig särskilt till barn och ungdomar och inte heller får skildra sådana personer. I propositionen lämnar rege- ringen också förslag till nya riktlinjer för Sys- tembolagets öppethållande. Förändringarna på alkoholområdet har rest krav på nya arbetssätt och metoder som kan komplettera den nuvarande alkoholpolitiken för att förhindra en ökad konsumtion. Regeringen har därför inrättat en nationell ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaföre- byggande insatser under socialministerns led- ning. Ledningsgruppens uppgift är att stödja ett förstärkt långsiktigt alkohol- och drogförebyg- gande arbete. Det är angeläget att med nya metoder försöka kompensera de förändringar som EU-medlemskapet medfört för den svenska alkoholpolitiken. Det handlar om insatser som direkt kan påverka människors förhållningssätt och vanor och som också ökar det individuella ansvarstagandet. Det handlar vidare om att i ökad utsträckning utveckla hållbara lokala strategier som också innebär ett ökat lokalt ansvarstagande. Detta är en omställningsprocess som kräver insatser under lång tid framöver. Ledningsgruppen har tagit initiativ till ett antal nationella projekt i syfte att stimulera en sådan utveckling (se Narkotikapolitik). För bl.a. detta ändamål har 30 miljoner kronor årligen avsatts. Regeringen har också tillsatt en kommitté som skall utveckla samarbetet mellan berörda myndigheter, försäkringsbolag och olika branschorganisationer på alkoholområdet. Kommittén kallar sig Oberoende Alkohol- samarbetet (OAS). Utgångspunkten för sam- arbetet är de prioriteringar som gjorts i den nationella handlingsplanen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. Uppgiften är att uppmuntra olika aktörer, såsom företag, branschorganisationer, försäkringsbolag, berörda myndigheter och andra att engagera sig i arbetet mot missbruk och alkoholskador. Ett prioriterat område där samtliga inblandade har gemen- samma intressen är insatser som motverkar den illegala alkoholhanteringen, dvs. illegalt tillverkad eller insmugglad alkohol och langning till ungdomar. Här pågår en omfattande opinions- insats som planeras fortsätta under de närmaste åren och som löpande kommer att utvärderas. Kostnaden för insatsen, som för år 1998 uppgick till ca 20 miljoner kronor, finansieras till hälften av staten och till hälften av branschorganisa- tionerna. I propositionen Vissa alkoholfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) lägger regeringen fram förslag till bl.a. riktlinjer för det framtida OAS- samarbetet. Avsikten är att samarbetet på sikt skall ombildas till en allmännyttig ideell förening. I syfte att samordna och effektivisera verk- samheten på alkohol- och narkotikaområdet har Statskontoret haft i uppdrag att se över myndig- hetsstrukturen på alkohol- och narkotikaområ- det utifrån en förändrad verklighet såväl centralt som regionalt. Statskontoret har den 1 oktober 1998 överlämnat ett principiellt förslag till en ny myndighetsstruktur och ansvarsfördelning på alkohol- och narkotikaområdet. Mot denna bak- grund har en organisationskommitté tillkallats med uppgift att föreslå en ombildning av Folk- hälsoinstitutet till en myndighet med tydligare uppgifter av stabskaraktär på folkhälsoområdet (dir. 1999:36). Uppgifter för den nya myn- digheten bör vara att följa utvecklingen på hela folkhälsoområdet, ta fram fakta, utarbeta nationella handlingsplaner, stå för kunskaps- försörjning och utveckling av metoder samt arbeta med underlag och utredningsuppdrag som hör samman med regeringens ledning, styrning och utvärdering av folkhälsoområdet. Alkohol- inspektionens uppgifter av övergripande tillsyns- karaktär skall också tillföras den nya myndig- heten liksom Läkemedelsverkets uppgifter när det gäller teknisk sprit. Organisationskommittén skall redovisa sina överväganden och förslag till regeringen senast den 1 juni år 2000. Situationen på alkoholpolitikens område krä- ver en hög grad av samordning, effektivitet och en ledningsorganisation med hög beredskap för olika varierande insatser. På ledningsgruppens initiativ har ett arbete med att revidera den nationella handlingsplanen för alkohol- och nar- kotikaförebyggande insatser påbörjats under Svenska Kommunförbundets ledning (se Nar- kotikapolitik). Ett framtidsscenarieprojekt om hur alkohol- och narkotikasituationen i Sverige kan komma att se ut år 2005 har genomförts som ett av flera underlagsmaterial för revideringen av handlingsplanen. Alkoholutredningen (dir. 1998:19 och 1998:52) tillsattes i mars 1998 med uppdrag att se över vissa bestämmelser i alkohollagen samt lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. I uppdraget ingår att kartlägga hur lagstiftningen tillämpas och huruvida erfarenheterna från tillämpningen visar att ändringar, förtydliganden eller tillägg behövs på särskilda punkter. Utredningen skall slutredovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 1999. Sverige har tillsammans med Finland erhållit medel från EU-kommissionen för att genomföra två länderjämförande studier om alkoholproble- mens omfattning och dess hälsoeffekter samt om hur alkoholpolitiken ser ut i samtliga EU-länder. Studierna, som slutförs under det svenska ord- förandeskapet i EU våren 2001, utgör ett viktigt vetenskapligt underlag för EU-kommissionens fortsatta arbete med alkoholfrågan på folkhäl- soområdet. Som ett led i förberedelserna inför det svenska ordförandeskapet har Sverige också tagit initiativ till gemensamma diskussioner med de närmast kommande ordförandeländerna i EU för att tillsammans utarbeta en EU-strategi på alkoholområdet. Vid EU:s senaste hälsominster- råd (juni 1999) fick Sverige starkt stöd för beho- vet av en framtida EU-strategi på alkoholområ- det. Den svenska regeringen kommer att vara värd för Världshälsoorganisationens (WHO) minis- terkonferens om alkohol och unga människor i Europa som kommer att hållas i Stockholm år 2000. En plan för WHO:s framtida hälsofräm- jande arbete håller på att tas fram och kommer att presenteras på konferensen. Regeringen har genom Allmänna arvsfonden under år 1997 beslutat om 15 miljoner kronor till Folkhälsoinstitutet för stöd till olika ideella organisationers barn- och ungdomsprojekt som ligger i linje med den nationella handlingsplanen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. För åren 1998 och 1999 har regeringen genom Allmänna arvsfonden tillskjutit ytterligare 10 miljoner kronor. Effekter av de statliga insatserna Inrättandet av den Nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser och branschsamarbetet i OAS har tillsammans med Folkhälsoinstitutets och Alkoholinspektio- nens insatser lett till en ökad aktivitet på alko- holområdet. Flera nationella projekt har initierats och ett trettiotal regionala konferenser har hållits över hela landet för att få i gång lokala aktiviteter på området. Erfarenheterna från de projekt på nationell nivå som ledningsgruppen hittills har initierat är mycket goda. Branschsamarbetet har inneburit att nya kommunikationskanaler och kontaktytor ställts till förfogande för informa- tion i alkoholfrågan. Informationsmaterial har t.ex. kunnat spridas till samtliga livsmedelshand- lare, restaurang-, bryggeri- och försäkrings- anställda samt anställda vid berörda myndigheter m.fl. Utvärdering av de olika insatserna är inplanerade men det är ännu alltför tidigt att uttala sig om effekterna av de vidtagna åtgärderna. Regeringen bedömer dock att de insatser som hittills genomförts har fungerat bra och varit nödvändiga för att få igång en aktiv process. Regeringen har också en hög beredskap för att vidta ytterligare åtgärder om situationen så kräver. Även på europeisk nivå har olika framgångsrika initiativ tagits och ytterligare insatser planeras för att påverka framför allt EU att lyfta upp alkoholfrågan på dagordningen. Regeringens slutsatser Sveriges inträde i EU har förändrat förutsätt- ningarna för den svenska alkoholpolitiken. Målet att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala konsumtionen av alkohol ligger fast. EU-medlemskapet gör det dock nöd- vändigt att söka nya metoder för det före- byggande arbetet för att kunna förverkliga målet. I den nya situationen behöver samhällets olika insatser på området samordnas bättre än hittills. Den nationella ledningsgruppens insatser är därför av stor betydelse för det fortsatta alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet. På alkoholforskningens område behöver kon- sumtionsforskningen utvecklas och stimuleras. Centrum för alkohol- och narkotikaforskning vid Stockholms universitet är under uppbyggnad under ledning av Socialvetenskapliga forsknings- rådet. En föreståndarprofessur har nyligen till- satts och verksamheten har påbörjats om än i blygsam omfattning. Regeringen anser att Folk- hälsoinstitutets erfarenheter är av stort värde i det fortsatta uppbyggnadsarbetet. Även Folkhäl- soinstitutets medel för alkohol- och narkotika- forskning bör därför samordnas med den tänkta verksamheten. Narkotikapolitik Narkotikapolitiska insatser skall syfta till att begränsa tillgången och efterfrågan på narkotika. Målet för den svenska narkotikapolitiken skall enligt regeringens skrivelse En narkotikapolitisk redogörelse (1997/98:172) vara att minska nyrekryteringen till missbruk, att fler missbru- kare skall upphöra med sitt missbruk samt att tillgången på narkotika skall minska. Visionen är ett samhälle utan narkotika. Insatser och åtgärder inom narkotikapolitikens område skall baseras på kunskap om faktiska förhållanden och utvärde- ringar av effekterna av olika insatser. Narkotikaförebyggande insatser skall syfta till att stärka individens vilja och förmåga att avstå ifrån droger, med särskild uppmärksamhet på ungdomar och individer som befinner sig i riskzonen att utveckla ett missbruk. Rehabilite- ringsinsatser skall bidra till att minska missbru- kets konsekvenser för individen, närstående och samhälle. Samverkan mellan tull, polis och andra myndigheter skall utvecklas och fördjupas såväl nationellt och internationellt för att minska till- gången på narkotika. Samarbete över nationsgränserna är en förut- sättning för att på sikt komma tillrätta med ett växande globalt narkotikaproblem Sveriges internationella engagemang i narkotika frågor är en integrerad del av den nationella politiken. Sverige motverkar aktivt alla försök till ned- rustning av narkotikakontrollen. Tillstånd och utveckling Tillgången till och efterfrågan på narkotika ökar i hela världen. Europa är idag den största produ- centen av syntetiska droger. Samtidigt som pro- duktionen av illegal narkotika ökar blir den ille- gala handeln med narkotika alltmer välorgani- serad och svårare att bekämpa. Det finns idag knappt någon skillnad mellan renodlade kon- sument- och producentländer. Där det finns narkotika, där växer också missbruket. Narkotika i olika former förekommer i prak- tiskt taget hela landet. Mellan 8 och 10 procent av den vuxna befolkningen uppger i regelbundet återkommande undersökningar att de någon gång under sin livstid prövat narkotika. Cannabis är det ojämförligt vanligast förekommande pre- paratet, både bland ungdomar och vuxna. Amfetamin har sedan 1960-talet dominerat det intravenösa missbruket. Heroinmissbruket i Sverige är relativt litet. Under 1990-talet har det dock rapporterats om tendenser till ett ökat missbruk av rökheroin. Tillgången på ecstasy och LSD, som ökade under 1990-talet, har stabiliserats de senaste åren. Från flera länder i Europa kommer rapporter om en positivare inställning till droger bland ungdomar och en ökning av missbruket. Samma tendens finns också i Sverige. Andelen ungdo- mar som någon gång prövat narkotika var under större delen av 1980-talet omkring 4 procent för att under 1990-talets första hälft successivt öka till omkring 8 procent år 1996. Därefter har det inte skett någon ökning totalt sett. Andelen ungdomar som uppger att de inte har prövat narkotika men haft lust att göra det har ökat något under 1990-talet, men ligger fortfarande på en låg nivå. Uppgifterna om en ny öppenhet att experimentera med droger bekräftas av personal och organisationer som verkar bland ungdomar. Drogliberala budskap får emellertid fortfarande mycket litet stöd bland ungdomar i åldern 15– 24 år. I en undersökning av det tunga narkotika- missbrukets omfattning år 1992 uppskattades antalet tunga missbrukare till mellan 14 000 och 19 000. År 1979, när en motsvarande kartlägg- ning genomfördes fann man 10 000–14 000 tunga missbrukare. Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, som genomfört undersökningarna inträffade nyre- kryteringen till gruppen tunga missbrukare huvudsakligen i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. Enligt CAN pekar flera av de indi- katorer som används för att uppskatta det tunga missbruket på att missbruket har ökat under 1990-talet. De viktigaste statliga insatserna Folkhälsoinstitutet har ett särskilt ansvar för narkotikaprevention. Institutet följer konsum- tions- och skadeutvecklingen, fördelar stöd till lokalt förebyggande arbete samt stödjer forsk- ning och utvärdering inom området. Institutet har de senaste åren disponerat extra medel för stöd till drogförebyggande verksamhet, utöver de utvecklingsmedel som finns i myndighetens ordinarie budget. Institutet hade under år 1998 drygt 100 lokala projekt i organisationslivet, vartill kommer ett 50-tal projekt av liknande karaktär som får stöd under två eller tre år. Socialstyrelsen svarar för tillsyn samt uppföljning och utvärdering av förebyggande insatser och vård och behandling inom socialtjänsten samt stöder metodutvecklingen inom området. Läns- styrelserna förfogar sedan år 1995 över 50 miljo- ner kronor årligen för utveckling av alkohol- och narkotikaförebyggande öppenvårdsinsatser. Som tidigare nämnts (se Alkoholpolitik) finns under socialministerns ledning en nationell led- ningsgrupp med uppgift att samordna och stödja ett förstärkt långsiktigt alkohol- och drogföre- byggande arbete. I syfte att pröva nya metoder för att stärka unga människors vilja och förmåga att avstå från narkotika och skjuta upp alkohol- debuten har ledningsgruppen tagit initiativ till ett antal projekt av nationellt intresse. En gemensam utgångspunkt är att aktivt söka engagera ungdomarna själva och utgå ifrån deras egna erfarenheter och uppfattningar. Regeringen dis- ponerar årligen 30 miljoner kronor för alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder att användas bl.a. i detta arbete. Ledningsgruppen står bakom bl.a. Drugsmart, ett alkohol- och narkotikapolitiskt forum på internet. Drugsmart, som startade höstterminen 1998, vänder sig främst till yngre tonåringar samt deras lärare med information och kommunika- tion om alkohol och narkotika. Genom att öka kunskapen samt tillåta och stimulera till debatt i för många ungdomar väsentliga existentiella frå- gor om droger och droganvändning skall ung- domarna stödjas i valet av en drogfri livsstil. Drugsmart hade under sitt första år drygt en miljon besökare. Ett annat initiativ är projektet Motstånds- Kraft, som drivs med Svenska Kommunförbun- det som huvudman i ett 25-tal kommuner. Inom projektet, som startade hösten 1997, engageras ungdomar i det drogförebyggande arbetet. Pro- jektet avslutas år 1999, men verksamheten kom- mer att fortsätta under en eller två deltagande kommuners ledning. Syftet är att pröva och sprida fungerande modeller för lokalt förankrat arbete med och av ungdomar. I syfte att öka kunskapen hos ungdomar i arbetslivet om hur alkohol och narkotika påver- kar individen och arbetsplatsen, bl.a. vad gäller säkerhet och den egna hälsan, genomför Riks- alna som är ett samarbetsorgan mellan arbets- marknadens parter, ett tre-årigt projekt på arbetsplatser med många ungdomar. Projektet syftar till att stödja och stärka ungdomarnas vilja och förmåga att hjälpa och stötta varandra samt att ha beredskap för ”tidig upptäckt” på arbets- platserna. Kunskapen om det tunga missbrukets utveck- ling samt missbruksutvecklingen i marginalise- rade grupper är bristfällig. Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN) genomför därför på ledningsgruppens uppdrag ett drygt treårigt projekt som syftar till att undersöka det tunga narkotikamissbrukets omfattning och utveckling och att därvid särskilt uppmärksamma utvecklingen i sociala marginal- grupper. En central del i Max-projektet, som studien kallas, är en omfattande studie av det tunga missbruket i de tre storstäderna. Som grund för det förstärkta drogförebyg- gande arbete som regeringen år 1994 beslutade om låg en nationell handlingsplan. Hösten 1998 påbörjades, på uppdrag av nationella lednings- gruppen och under Svenska Kommunförbundets ledning, ett arbete med att revidera handlings- planen. Omkring 30 kommuner är involverade i arbetet, som kommer att utmynna i en handbok i drogförebyggande arbete som skall spridas och användas i det lokala arbetet med dessa frågor. Den 1 april 1999 trädde lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor i kraft. Lagen ger möjlighet till kontroll av varor som, utan att vara narkotika, medför fara för människors liv eller hälsa och som används för att uppnå berus- ning eller annan påverkan. Narkotikadefinitio- nen i narkotikastrafflagen ändrades samtidigt för att den klart skall täcka alla de varor som idag anses vara narkotika. Från den 1 augusti 1999 skall svampar som innehåller ämnena psilocyn och psilocybin anses vara narkotika enligt nar- kotikastrafflagen, om svamparna är framodlade eller om de har torkats eller på annat sätt beretts. Sedan hösten 1998 arbetar en särskild narkotikakommission (dir. 1998:18) med uppgift att utvärdera Sveriges narkotikapolitiska insatser sedan mitten av 1980-talet. Kommissionen skall lägga förslag till effektivisering av narkotika- politiken. Kommissionen har börjat sitt arbete med att se över behovet av information om narkotikautvecklingen, lagstiftningen inom om- rådet, narkotikarelaterad dödlighet samt ungdomar och droger. Uppdraget skall redovisas före utgången av år 2000. FN spelar en central roll i det internationella samarbetet mot narkotikan. Sverige är en av de största bidragsgivarna till FN:s narkotika- kontrollprogram UNDCP. Vid FN:s General- församlings särskilda möte om narkotika år 1998 antogs för första gången ett internationellt doku- ment om efterfrågedämpande åtgärder. Sverige har deltagit i utarbetandet av en handlingsplan för hur denna deklaration skall genomföras. Sverige deltar också aktivt i Europarådets sam- arbetsrupp för narkotikafrågor, den s.k. Pom- pidougruppen. Sverige har bl.a. medverkat med finansiering och genomförande av ett utbild- nings- och träningsprogram för personal verk- samma inom förebyggande arbete och vård och behandling i Central- och Östeuropa som avslu- tades under år 1997. Sverige deltar också i upp- följningsprojektet som startar hösten 1999. Genom medlemskapet i EU har Sverige fått tillgång till ett utökat europeiskt samarbete kring narkotikafrågorna. I januari 1998 inrättades ett särskilt varningssystem för nya syntetiska droger inom EU. Systemet syftar till tidig upptäckt av nya droger på den illegala marknaden och en gemensam analys av dessa drogers farlighet. Folkhälsoinstitutet rapporterar för Sveriges del till varningssystemet. Folkhälsoinstitutet är Sveriges nationella enhet för det arbete med informationsutbyte inom narkotikaområdet som är uppbyggt kring det europeiska narkotikacentret i Portugal (EMCDDA). Under kommande år kommer en av huvudpunkterna i arbetet vara att utveckla indikatorer som skall göra det möjligt att bättre jämföra utvecklingen i de olika länderna vad gäller narkotikakonsumtion, dess negativa effek- ter, behandling och förebyggande arbete. Detta är en verksamhet som kräver medverkan från en rad myndigheter utöver Folkhälsoinstitutet t.ex. Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse och Rikspolisstyrelsen. Effekter av de statliga insatserna De statliga insatserna har varit inriktade på att hålla tillbaka missbruket samt upprätthålla en negativ attityd till användningen av narkotika. Även om det i vissa ungdomsgrupper finns ten- denser till ökad erfarenhet av och en mer tilll- låtande inställning till droger visar tillgängliga undersökningar att en överväldigande majoritet av svenska folket inte befattar sig med någon form av narkotika. Det finns en bred folklig och politisk uppslutning kring en restriktiv narko- tikapolitik. Någon legaliseringsdebatt liknande den som bedrivs i flera andra europeiska länder förekommer inte i Sverige. Regeringens slutsatser Trots rapporter om ett ökat experimenterande med droger i ungdomsgrupper och rapporter om ändrade attityder till narkotika är narkotikamiss- brukets omfattning i Sverige relativt begränsat, både i jämförelse med 1970-talet och i ett inter- nationellt perspektiv. Det finns dock anledning att ta utvecklingen på allvar. Genomgripande politiska, tekniska, ekonomiska och sociala för- ändringar har starkt påverkat eller förändrat till- varon för stora grupper människor samtidigt som toleransen mot narkotika har ökat på många håll i världen. Risken att ett nyfiket experimen- terande med droger skall leda till ett mer per- manent bruk som leder till ett beroende kan inte negligeras. Tillgången till narkotika i samhället är god och priserna relativt låga. Olika undersökningar pekar på att fler unga prövar eller vill pröva narkotika och att nyrekryteringen till tungt missbruk tycks ha ökat. Sammantaget innebär utvecklingen att förebyggande insatser samt rehabilitering skall ha fortsatt hög prioritet. Det är både fråga om generella förebyggande insatser för ungdomar för att stärka motståndet mot droger samt riktade insatser och intervention bland ungdomar som löper särskilt stor risk att utveckla missbruk och beroende. Utvecklingen kommer också av allt att döma kräva stärkta insatser för att tillgodose rehabiliteringsbehovet hos en liten grupp etablerade och socialt belas- tade missbrukare. FN:s narkotikakonventioner utgör en stabil grund för det internationella samarbetet och den internationella kontrollen av narkotika. Genom samarbete inom både FN och EU har polis och tull förbättrat sina möjligheter att begränsa utbudet av narkotika. Sverige bör även fortsätt- ningsvis ha en framträdande roll i det internatio- nella samarbetet. Detta samarbete är utom- ordentligt betydelsefullt, inte minst mot bak- grund av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. Narkotikakommissionen skall inom ramen för sitt uppdrag lägga förslag som skall stärka Sveriges internationella arbete. Utgångspunkten är att narkotikaproblemet är globalt till sin karaktär och därför kräver ett vittgående inter- nationellt samarbete för att kunna få en lösning. Vård av missbrukare Målet är att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet med effektiv resursanvändning som tillgodoser den enskilde individens behov av stöd och bistånd i samband med missbruksproblem. Socialtjänsten skall arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt insatser för barn och ungdom. Den enskilde missbrukaren skall av socialtjänsten aktivt erbjudas den hjälp och den vård som han behöver för att komma ifrån sitt missbruk. Tillstånd och utveckling Ansvaret för vården av missbrukare vilar främst på socialtjänsten och landstinget. Socialtjänsten ansvarar för den långsiktiga vården och andra stöd och hjälpinsatser medan sjukvården främst svarar för avgiftning och vård till personer med psykiska komplikationer till följd av missbruk. Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar för tvångsvården av vuxna missbrukare och ungdo- mar med behov av särskild tillsyn. SiS har driftsansvar för 15 institutioner som huvudsakli- gen tar emot vuxna som vårdas med stöd av lagen (1998:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Missbrukarvård bedrivs också vid de 32 institutioner enligt 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) som också ingår i SiS verksamhet. LVM-hemmen och de särskilda ungdomshemmen är den enda missbrukarvård som bedrivs med statligt huvudmannaskap. För övrig missbrukarvård är kommuner, landsting eller privata vårdgivare huvudman. Under hotet av en aidsepidemi bland injek- tionsmissbrukare i mitten av 1980-talet skedde en kraftig utbyggnad och förstärkning av miss- brukarvården. Därefter har en marginell nedgång skett i antalet vårdplatser i frivilligvården medan det har gjorts kraftiga nedskärningar av antalet vårdplatser för vuxna tvångsvårdade. Den 1 november 1998 fick cirka 20 300 personer någon form av vårdinsats inom socialtjänsten. Omkring 80 procent av insatserna skedde i öppenvård. Antalet missbrukare i institu- tionsvård var drygt 3 500, vilket var något fler än året innan. Uppgången gällde både frivilligvården och tvångsvården. Andelen akuta omhänder- taganden enligt LVM har ökat under de senaste åren och uppgår nu till cirka 70 procent av alla intagna på LVM-hem. Den genomsnittliga vistelsetiden i LVM-vård har minskat något jämfört med föregående år, från 90 dagar år 1997 till 84 dagar år 1998. Genomsnittlig vårdtid i frivillig institutionsvård var drygt 100 dagar. Kommunerna har under senare år medvetet styrt över missbrukarvården från dygnet-runt- vård i behandlingshem till öppna vårdformer som bedrivs lokalt. Enligt Socialstyrelsen skedde mellan åren 1994 och 1997 ingen allmän ned- dragning av resurser och insatser för vuxna miss- brukare (Balans i missbrukarvården 1998:3). Mycket tyder enligt Socialstyrelsen på att många kommuner gjorde ekonomiska neddragningar inom detta område i början av 1990-talet. Ned- gången i tvångsvården förefaller totalt sett kvan- titativt ha kompenserats av andra frivilliga insat- ser. De problem som funnits sedan länge med att nå vissa grupper, t.ex. nya missbrukare och tunga missbrukare, finns fortfarande kvar. Olika samverkansmodeller har dock utvecklats kring svårt psykiskt störda missbrukare. Vad gäller det fortsatta utvecklingsarbetet inom missbru- karvården betonade Socialstyrelsen särskilt behovet att uppmärksamma sambandet mellan narkotikamissbruk och arbetslöshet, fattigdom och social marginalisering samt att sambandet mellan alkohol- och narkotikamissbruk har blivit allt tydligare under senare år. De viktigaste statliga insatserna Sedan år 1995 förfogar länsstyrelserna över 50 miljoner kronor årligen för utveckling av öppenvårdsinsatser samt olika alkohol- och nar- kotikaförebyggande insatser. Socialstyrelsen har i uppdrag att inom ramen för en beredningsgrupp med representanter från länsstyrelserna, Statens institutionsstyrelse och Svenska Kommun- förbundet planera och styra den allmänna inrikt- ningen av utvecklingsarbetet samt följa upp och utvärdera de verksamheter som kommer till stånd. Under många år har uppmärksamheten riktats mot missbrukare som har psykiska störningar. Inom ramen för utvärderingen av psykiatri- reformen har riksdagen anvisat medel som Socialstyrelsen fördelar till olika projekt som arbetar med att utveckla samarbetet mellan psykiatri och socialtjänst. SiS har fortsatt sitt arbete med att höja kvalite- ten på tvångsvården, bl.a. genom kompetens- höjande åtgärder bland personalen och en ökad differentiering av vården. Vidare arbetar SiS med att öka kontakterna mellan myndigheten och kommunerna i syfte att åstadkomma en bättre eftervård. Under år 1998 har flera nya studier om LVM-vården presenterats som ger en bättre kun- skap om LVM-vården och de tvångsvårdade klienterna. Även inom ungdomsvården arbetar SiS för att utveckla behandling av missbrukare. Socialstyrelsen har lagt om sin statistik inom vårdområdet för att bättre spegla de förändringar som sker inom hela området. Fr.o.m. i år redo- visas samtliga vårdinsatser som sker för vuxna missbrukare, och inte som tidigare endast insti- tutionsvård. Effekter av de statliga insatserna Vården av missbrukare har undergått stora för- ändringar de senaste tio åren. Uppgifter om vad utvecklingen har inneburit är dock motstridiga och bilden svårfångad. Medan somliga hävdar att det har skett en regelrätt nedrustning av vården påstår andra att det främst är fråga om en omstrukturering av insatserna, från institu- tionsvård till öppenvård och från tvångsvård till frivillig vård, samt en övergång till nya former för rehabilitering. Med Socialstyrelsens nya sta- tistik över vårdinsatser för vuxna missbrukare ges bättre förutsättningar att följa utvecklingen och bedöma behovet av förändringar. Enligt länsstyrelserna har de medel som avsatts för att utveckla öppenvården samt olika förebyggande insatser fått avsedd effekt. Kom- munerna har visat ett stort intresse att starta olika projekt med hjälp av dessa medel, vilket tyder på att det finns ett behov av olika åtgärder på detta område. Länsstyrelserna konstaterar också att utvecklingsmedlen har bidragit till att stimulera samverkan med såväl etablerade som nya samverkanspartners. Förändringarna i socialtjänstlagen den 1 janu- ari 1998 innebar bl.a. inskränkningar i rätten att överklaga beslut om missbrukarvård. Social- styrelsen har i sin uppföljning av ändringarna i socialtjänstlagen särskilt granskat effekterna av den inskränkta överprövningsrätten på miss- bruksområdet. Socialstyrelsen konstaterar att tillgängliga uppgifter inte pekar på någon större förändring i vårdens omfattning efter det att besvärsrätten inskränktes. Flera i undersök- ningen ingående organisationer understryker dock att det är stora skillnader mellan olika kommuner, varför det är svårt att dra generella slutsatser. Av samtliga tillfrågade politiker och tjänstemän ansåg dock 85 procent att ändringar- na missgynnade klienterna. Regeringens slutsatser Vård och behandling samt andra rehabilite- ringsinsatser är grunden för att hjälpa missbru- kare att komma ifrån ett beroende. Rehabilite- ring av missbrukare skall baseras på metoder som har visat sig framgångsrika och effektiva. Den enskildes integritet skall respekteras. Rehabilite- ring skall bidra till att minska missbrukets kon- sekvenser för individen, dennes närstående och samhället. Den som behöver stöd och hjälp för att upphöra med sitt missbruk skall ha tillgång till sådant stöd Regeringen kan konstatera att det har skett en fortsatt förskjutning mot öppenvård, korta vård- tider och skyddat boende med stöd. Efterfrågan på tvångsvård verkar ha stabiliserat sig. Det är dock svårt att veta vad denna utveckling betyder för den enskilde missbrukaren. Socialstyrelsen har i sina uppföljningar av utvecklingen inom missbrukarvården inte kunnat konstatera en generell neddragning av resurser och insatser för vuxna missbrukare. Det finns dock vissa tecken som kan tyda på att missbrukare inte erbjuds relevanta insatser i en tidig fas av missbruket, vil- ket i sin tur kan innebära att missbruket utveck- las och förvärras. Det är därför angeläget att fortlöpande noga följa och uppmärksamma för- ändringar i vården. Det är också angeläget att utveckla kunskapen om missbrukarvårdens effekter. Ett långsiktigt utvärderingsarbete pågår såväl inom Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbetet (CUS) vid Socialstyrelsen som vid SiS. Narkotikakommissionen (dir. 1998:18) har som ett av sina uppdrag att analysera utveck- lingen av missbrukarvårdens och kriminalvår- dens behandlingsprogram, värdera dess resultat och effekter i förhållande till insatta resurser samt föreslå åtgärder för att stärka rehabilite- ringen av missbrukare, bl.a. genom förbättrad samverkan mellan olika huvudmän och aktörer. Kommissionens överväganden kommer att ligga till grund för framtida ställningstaganden i fråga om missbrukarvårdens utveckling. 5.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invänd- ningar i revisionsberättelsen för år 1998 avseende myndigheternas verksamhetsområde. 5.5 Bedömning av personalkonsekvenser Till följd av strukturförändringarna har Statens institutionsstyrelse (SiS) under de senaste åren sagt upp ett stort antal (ca 500) anställda, främst vid LVM-hem. Någon ytterligare minskning av personal är för närvarande inte aktuell då efterfrågan på SiS vård är stabil och beräknas öka något. Under förutsättning att regeringens förslag i propositionen 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. att ta bort Alkohol- inspektionens verksamhet när det gäller till- ståndsgivning och tillsyn av partihandel god- känns av riksdagen kommer detta att få konsek- venser för antalet anställda vid Alkohol- inspektionen. Ett tiotal arbetstillfällen kan kom- ma att beröras under år 2000 och 2001. Utredningen om Handikappombudsmannens framtida förutsättningar och arbetsuppgifter remissbehandlas för närvarande. Utredningen föreslår vissa förändringar i Handikapp- ombudsmannens arbetsuppgifter och organisa- tion som kan påverka personalsituationen. 5.6 Anslag B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken Tusental kronor 1999 Anslag 270 000 1 Utgifts- prognos 230 000 2000 Förslag 260 000 2001 Beräknat 250 000 2002 Beräknat 150 000 1 varav regeringen beslutat dra in 40 000 tkr. Regeringen aviserade i propositionen, Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/97:113) att särskilda medel skulle avsättas för genomförande av prioriterade insatser för att förverkliga målen i handlingsplanen under åren 1999–2001. Riksdagen anslog för år 1999 270 miljoner kronor, varav 40 miljoner kronor har dragits in av regeringen. Regeringens överväganden Resultatinformation Från anslaget har bidrag lämnats till följande aktiviteter under år 1999: - Fortbildning av arbetsledare och förtroende- valda. Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att utbetala medel för fortbildning av personer i arbetsledande befattningar inom äldreomsorgen till landets kommuner i förhållande till antalet personer 65 år och äldre som är folkbokförda i respektive kommun. Målet med fortbildningsinsat- serna är att ge arbetsledare och bistånds- handläggare inom äldreomsorgen bättre förutsättningar att klara de krav som ställs på deras insatser och den verksamhet som de ansvarar för mot bakgrund av de föränd- ringar som vård och omsorg om äldre genomgått under 1990-talet. För att stödja kommunernas fortsatta arbete med fort- bildning av arbetsledare och biståndshand- läggare inom äldreomsorgen föreslås ett bidrag på 70 miljoner kronor år 2000. Under år 2000 kommer ett antal regionala konferenser för förtroendevalda verksamma inom äldreomsorgen att anordnas på flera platser i landet. - Stöd till anhöriga. Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att fördela medel till landets kommuner i förhållande till antalet personer 65 år och äldre som är bosatta i respektive kommun. För att bidra- get skall utges till en enskild kommun krävs att kommunen redovisar en treårig hand- lingsplan för arbetet med att utveckla stödet till anhöriga som vårdar äldre, funktions- hindrade och långvarigt sjuka. Handlings- planen skall baseras på insatser som genom- förs av kommunen i samverkan med an- hörig- och frivilligorganisationer. Under hösten 1999 förväntas landets kommuner ha arbetat fram dessa handlingsplaner. Regeringen föreslår därför ett fortsatt stimulansbidrag om 100 miljoner kronor år 2000 för att åstadkomma en varaktig kvali- tetshöjning i det stöd som kommunerna erbjuder anhöriga. Enligt riksdagens beslut (bet. 1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307) bör medlen fördelas av Socialstyrelsen efter samråd med länsstyrelserna. Socialstyrelsen har i uppdrag att utvärdera och följa upp insatserna. Av anslaget kan en viss del användas till uppföljnings-, informations- och utbildningsinsatser. - Initiativmedel. Regeringen föreslår att 90 miljoner kronor år 2000 anslås som ett särskilt stimulansbidrag för försöksverk- samheter i kommuner och landsting som syftar till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för äldre. Medlen föreslås disponeras av regeringen. Under våren 1999 har regeringen fattat följande beslut: - försöksverksamheter i kommuner och landsting som syftar till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för äldre. Rege- ringen har beviljat ca 70 projekt inom flera prioriterade områden stöd. Huvudman för projekten är kommu- ner, landsting samt föreningar. Pro- jekten är såväl ettåriga som fleråriga. - försöksverksamheter med uppsökande verksamhet. Regeringen har beviljat stöd till 21 försöksverksamheter under åren 1999–2001. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att dokumentera, följa upp och utvärdera försöksverksam- heterna. - regionala FoU-centra inom äldre- området. Regeringen har beviljat stöd till 15 regionala FoU-centra under åren 1999–2001 - telefonjourer. Under hösten 1999 kommer en nationell kartläggning av telefonupplysning riktad till äldre och deras anhöriga att göras. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 260 000 000 kronor anvisas under anslag B1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken för år 2000. För år 2001 beräknas anslaget till 250 000 000 kronor och för år 2002 150 000 000 kronor. B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet Tabell 5.3 Anslagsutvecklingen B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet Tusental kronor 1998 Utfall 312 039 Reservation 78 353 1999 Anslag 275 000 Utgifts- prognos 275 000 2000 Förslag 330 000 2001 Beräknat 345 000 2002 Beräknat 345 000 Från anslaget lämnas statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser som avser: - statsbidrag till råd och stöd (200 miljoner kronor) samt - statsbidrag till tolktjänst (75 miljoner kronor) Medlen fördelas av Socialstyrelsen till lands- tingen. Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i enlighet med finansieringsprincipen för de ökade åtaganden landstingen fick genom införandet av lagen (1993:387) om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade (LSS). Regeringens överväganden Resultatinformation Ca 21 700 personer hade vid årsskiftet 1998/99 beslut om insatsen råd och stöd enligt LSS. Insatserna skall vara ett komplement till t.ex. habilitering, rehabilitering och socialtjänst. Idag har drygt hälften av de landsting/kommuner som medverkat i Socialstyrelsens uppföljning år 1999 ett policydokument för tillämpningen av råd och stöd. Regeringsrätten avkunnade år 1997 fyra domar som innebar att innehållet i insatsen råd och stöd påtagligt minskade jämfört med tidigare praxis. Socialstyrelsens uppföljning visar att domarna fått genomslag både inom lands- ting/kommuner och i länsrätterna vilket inne- burit en begränsning av innehållet i råd och stöd. Hur lagstiftningen används varierar dock som tidigare nämnts mellan olika län. Vilka insatser som bedöms ingå varierar mellan lands- tingen/kommunerna. Den vanligaste insatsen är kuratorsinsats i form av stödsamtal, stöd i kon- takten med och samordningen av olika myndig- heters insatser samt stöd och handledning till anhöriga. Socialstyrelsens uppföljning under åren 1994– 1997 visade att statsbidraget i många fall använts till tjänster inom habiliteringsorganisationen men att det var oklart om insatserna kommit dem som omfattas av LSS till godo. Successivt har dock situationen förändrats. Under anslaget föreslår regeringen att 55 miljoner kronor anvisas för särskilda åtgärder inom handikappområdet, vilka regeringen senare preciserar i en särskild proposition. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 330 000 000 kronor anvisas under anslaget B2 Vissa statsbidrag inom handi- kappområdet för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till vardera 345 000 000 kronor. B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. Tabell 5.4 Anslagsutvecklingen B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. Tusental kronor 1998 Utfall 168 770 Anslags- sparande 58 828 1999 Anslag 144 617 Utgifts- prognos 183 000 2000 Förslag 183 019 2001 Beräknat 174 741 2002 Beräknat 165 987 Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är dels att ge studerande med rörelsehinder sådant stöd att de kan vistas på studieorten och genom- föra studier vid folkhögskola, universitet och högskola, dels att göra det möjligt för ungdomar som antagits till riksgymnasium för svårt rörelse- hindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad gymnasie- utbildning, att genomföra studierna. De utgifter som belastar anslaget när det gäller stöd åt studerande med rörelsehinder i anslut- ning till rh-anpassad gymnasieutbildning, är kostnader för elevhemsboende, omvårdnad i boendet och habilitering. De huvudsakliga fakto- rer som styr utgifterna på riksgymnasieområdet är dels antalet elever med rörelsehinder vid utbildningsställena, dels dessa elevers individuella behov av stödinsatser i anslutning till utbild- ningen. Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) administrerar anslaget enligt bestämmel- serna i förordningen (1996:1536) med instruk- tion för Statens institut för särskilt utbildnings- stöd. Den förväntade ökningen av antalet vårdar- tjänst timmar per person har ännu inte fått den omfattning som beräknats. Antalet studerande vid riksgymnasierna fortsätter att öka men i lägre takt än tidigare. Anslagssparandet för 1998 uppgick därför till 58,8 miljoner kronor. Mot denna bakgrund minskades anslagsnivån med 45 miljoner kronor för innevarande år och med 8 miljoner kronor för åren 2000 och 2001 och därefter. Enligt prognosen för år 1999 kom- mer anslagssparandet att uppgå till ca 20 miljoner kronor vid årets slut. Regeringens överväganden Resultatinformation Antal kursdeltagare inom folkhögskolan med vårdartjänst var 2 597 elever under år 1998 (2 207 år 1997). Antal studenter inom universitet och högskola med vårdartjänst var 48 personer under år 1998 (34 personer år 1997). Antal avtalade elevplatser inom verksamhetsgrenen stöd inom riksgymnasieverksamheten var för läsåret 1997/98 165 platser och för läsåret 1998/99 170 platser. Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ram- anslaget B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m., besluta om bidrag som inklusive tidigare åtagan- den innebär utgifter på högst 60 000 000 kronor under år 2001 och senare. Slutsatser I linje med förslag i prop. 1998/99:105 Elever med funktionshinder – ansvar för utbildning och stöd har anslaget reducerats med 12,5 miljoner, kronor för år 2001 och 25 miljoner kronor för år 2002 som en följd av att kostnadsansvaret fr.o.m. 1 juli 2001 delas mellan stat, kommun och landsting. Mot bakgrund av ovanstående förslår regeringen att 183 019 000 kronor anvisas under anslaget B3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för budgetåret 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 174 741 000 kronor respektive 165 987 000 kronor Tabell 5.5 Bemyndigandetabell Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 0 0 60 000 60 000 40 000 Nya förpliktelser 0 60 000 60 000 40 000 40 000 Infriade förpliktelser1 0 0 60 000 60 000 40 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 0 60 000 60 000 40 000 40 000 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 0 60 000 60 000 40 000 40 000 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder Tabell 5.6 Anslagsutvecklingen B4 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder Tusental kronor 1998 Utfall 78 275 1999 Anslag 78 394 Utgifts- prognos 78 394 2000 Förslag 78 394 2001 Beräknat 78 394 2002 Beräknat 78 394 Bidraget är avsett att öka organisationernas möj- ligheter att själva bedriva vissa verksamheter av betydelse för personer med funktionshinder. En del organisationer som får bidrag från detta anslag har fått statsbidrag sedan 1950-talet (SRF Hantverk) medan andra kom till så sent som år 1997. Statsbidrag lämnas till följande organisa- tioner och verksamheter: - Synskadades Riksförbund (SRF) Hantverk AB för verksamhet för synskadade hant- verkare - SRF för inköp och tilldelning av ledarhun- dar för synskadade m.m. - SRF för viss övrig verksamhet, bl a utgiv- ning av ersättningstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionsnedsättning, stöd till synskadades sysselsättning, punktskrift- projekt och skrivtjänst - Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) för utgivning av tidningar (ej medlems- tidningar) för dövblinda och för utveckling av databasen Telenuet. - Sveriges dövas riksförbund (SDR) för dess teckenspråksavdelning. - Stiftelsen Rikstolktjänst för rikstolktjänst. - Naturhistoriska riksmuseet/palynologiska laboratoriet för bl.a. pollenmätningar och rapportering av pollenhalt i luften - Föreningen Rekryteringsgruppen för trä- nings- och rehabiliteringsverksamhet - Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) för hjälpmedelsutställningen NHR-Center. - Riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper vid Mo Gård och Ågrenska. - Stöd till handikapporganisationer för att driva riksomfattande rekreationsanlägg- ningar för personer med funktionshinder. Regler för fördelning av bidraget finns i förordningen (1994:950) om statsbidrag till rekreationsanläggningar. Regeringens överväganden Resultatinformation Organisationerna har redovisat hur förra årets bidrag har använts. Socialstyrelsen följer upp och utvärderar de verksamheter som bedrivs med bidrag från anslaget. En första rapport har läm- nats till regeringen om den särskilda uppföljning som skett angående ledarhundsverksamheten, FSDB:s tidningsutgivning samt Rekryterings- gruppens verksamhet. En del av anslaget används för bidrag till vissa handikapporganisationer som sedan länge driver egna rekreationsanläggningar av med riks- karaktär. Organisationerna har med dessa tagit på sig ett ansvar för ge personer med omfattande funktionshinder möjlighet till rekreation i tillgänglig miljö och med särskild personal och service. Flertalet organisationer och andra verksam- heter ansöker om ökade medel för att kompen- sera ökade kostnader och för att kunna utveckla verksamheten. Regeringen bedömer att organi- sationerna genom sina verksamheter svarar för insatser som är av stor betydelse för personer med funktionshinder. Det är angeläget att i ökad utsträckning följa upp och utvärdera de verk- samheter som bedrivs med bidrag. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 78 394 000 kronor anvisas under anslaget B4 Bidrag till viss verksamhet för perso- ner med funktionshinder för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till vardera 78 394 000 kronor. B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer Tabell 5.7 Anslagsutvecklingen B5 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer Tusental kronor 1998 Utfall 132 194 1999 Anslag 132 194 Utgifts- prognos 132 194 2000 Förslag 132 194 2001 Beräknat 132 194 2002 Beräknat 132 194 Statsbidrag lämnas till handikapp- och pensio- närsorganisationer. Villkoren för bidraget till pensionärsorganisationer regleras i förordningen (1994:316) om statsbidrag till pensionärsorgani- sationer. Bidraget till handikapporganisationerna regleras i förordningen (1994:951) om stats- bidrag till handikapporganisationer. Regeringen beslutar om fördelningen av bidraget medan anslaget administreras av Socialstyrelsen. Med anledning av att alltfler handikapporgani- sationer har bildats och ansökt om bidrag har en särskild utredare på regeringens uppdrag sett över statsbidragen till organisationernas allmänna verksamhet bl.a. avseende kriterier för stats- bidragsberättigande och riktlinjer för fördel- ningen av statsbidraget mellan organisationerna. Utredarens förslag bereds inom Regerings- kansliet. Regeringens överväganden Resultatinformation och slutsatser Handikapp- och pensionärsorganisationerna har en viktigt opinionsbildande roll och fyller en central funktion bland folkrörelserna i Sverige. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 132 194 000 kronor anvisas under anslaget B5 Bidrag till handikapp- och pen- sionärsorganisationer för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till vardera 132 194 000 kronor. B6 Ersättning för texttelefoner Tabell 5.8 Anslagsutvecklingen B6 Ersättning för texttelefoner Tusental kronor 1998 Utfall 14 948 Anslags- sparande 804 1999 Anslag 16 382 Utgifts- prognos 18 000 2000 Förslag 16 285 2001 Beräknat 16 656 2002 Beräknat 17 050 Syftet med ersättningen för texttelefoner är att ge personer som är döva, gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade möjlighet att kommu- nicera över telefonnätet. De utgifter som belastar anslaget är ersättning till landstingen för inköp av texttelefoner m. m. till dessa personer samt för texttelefoner till anhöriga, s.k. anhörigtelefoner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen till landstingen kvartalsvis i efterskott. Verksamhe- ten regleras i förordningen (1992:621) om stats- bidrag till texttelefoner. De huvudsakliga fakto- rer som styr utgifterna under anslaget är antalet personer som har behov av texttelefon, utbyte av föråldrad utrustning och prisutvecklingen på framför allt ny teknik. Antalet ordinerade text- telefoner varierar år från år, varför det är svårt att göra säkra prognoser. Regeringens överväganden Resultatinformation Socialstyrelsen har haft i uppdrag att utreda frå- gan om bildtelefoni bl.a. på grundval av erfaren- heter från den försöksverksamhet som bedrivits under år 1998 och år 1999. I redovisningen skall hänsyn bl.a. tas till den fortsatta teknikutveck- lingen inom området telekommunikation. Socialstyrelsen har också sett över konstruktio- nen av statsbidraget. Uppdraget redovisades i augusti år 1999 och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 16 285 000 kronor anvisas under anslaget B6 Ersättning för texttelefoner för budgetåret 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 16 656 000 kronor respektive 17 050 000 kronor. B7 Bilstöd till handikappade Tabell 5.9 Anslagsutvecklingen B7 Bilstöd till handikappade Tusental kronor 1998 Utfall 211 721 Anslags- sparande - 7 812 1999 Anslag 178 078 Utgifts- prognos 179 000 2000 Förslag 230 000 2001 Beräknat 227 000 2002 Beräknat 164 000 Syftet med anslaget är att lämna bidrag till funk- tionshindrade personer och föräldrar med funk- tionshindrade barn för anskaffning och anpass- ning av motorfordon m. m. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bil- stöd till handikappade. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna ansvarar för bilstödet. Stöd kan lämnas i form av grund- bidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kan, under vissa förutsättningar, bidrag också lämnas till körkortsutbildning till den som beviljats bil- stöd. De huvudsakliga faktorer som styr utgif- terna inom området förutom nya bidragsberätti- gade som årligen tillkommer och antalet som söker förnyat stöd, är villkoren inom färdtjäns- ten och den försäkrades möjligheter att avsätta egna medel för bilinköp. Nytt bilstöd kan bevil- jas den som tidigare fått sådant om minst sju år förflutit sedan beslut senast fattades. Någon tidsbegränsning finns inte beträffande anpass- ningsbidrag. Den 1 november 1997 ändrades reglerna så att bilstödet måste användas inom sex månader från det att den som beviljats bilstöd fått besked om att bidraget kan betalas ut. Genom en förordningsändring under hösten 1997 begränsades utbetalningarna för bilstöd så att de för respektive budgetår ryms inom ramen för de medel som anslås. Regeringens överväganden Resultatinformation Utgifterna för bilstödet har legat relativt kon- stant de senaste åren. Under år 1998 beviljades 2 213 personer bilstöd. Andelen avslag, som årligen har legat runt 40 procent sedan det nu- varande bilstödet infördes år 1988, minskar fr.o.m. år 1996 och utgör nu 34 procent av samt- liga beslut. Orsaken till detta är främst att den andra sjuårsperioden börjat, varvid tidigare bilstödsberättigade återkommit med ny ansökan. Anslagsnivån sänktes i tilläggsbudgeten år 1997 i syfte att bidra till finansieringen av de ökade kostnaderna för statlig assistansersättning. För att klara utgiftsbehoven för år 1999 omfördelades tillfälligt medel till anslaget. I enlighet med beräkningar i vårpropositionen föreslås en höjning av anslagsnivån för år 2000. Riksrevisionsverket överlämnade sin rapport 1 maj 1999 om den översyn verket på regeringens uppdrag gjort av bilstödets kon- struktion och det framtida stödbehovet. Frågan om eventuella regelförändringar bereds för när- varande inom Regeringskansliet. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 230 000 000 kronor anvisas under anslaget B7 Bilstöd till handikappade för budgetåret 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 227 000 000 respektive 164 000 000 kronor. B8 Kostnader för statlig assistansersättning Tabell 5.10 Anslagsutvecklingen B8 Kostnader för statlig assistansersättning Tusental kronor 1998 Utfall 3 884 178 Anslags- sparande 202 650 1999 Anslag 4 653 000 Utgifts- prognos 4 600 000 2000 Förslag 5 136 000 2001 Beräknat 5 440 000 2002 Beräknat 5 649 000 Statlig assistansersättning lämnas till funktions- hindrade personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genom- snitt mer än 20 timmar per vecka. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De allmänna försäkringskassorna administrerar och beslutar om ersättningen. Frågor om assi- stansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning och i förordningen (1993:1091) om assistansersättning. Rätten till assistansersättning gäller för svårt funktions- hindrade personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig. Assistansersättning utgår under år 1999 med 173 kronor per timme. Om det finns sär- skilda skäl kan försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna – dock högst 12 procent. Kommunerna finansierar beviljad assistansersättning för de första 20 timmarna per vecka. De faktorer som styr utgifterna på området är personkretsens omfattning, antalet beviljade assi- stanstimmar per vecka och beviljad assistans- ersättning per timme. Regeringens överväganden Resultatinformation Personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och den statliga assistansersättningen enligt lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för många per- soner med omfattande funktionshinder. Detta har bl.a. framgått av Socialstyrelsens utvärdering av handikappreformen. Utgifterna för den statliga assistansersätt- ningen har ökat årligen sedan reformen trädde i kraft år 1994. Ökningen beror på att allt fler personer beviljas assistansersättning liksom att antalet beviljade assistanstimmar per vecka ökar. Prognoserna för år 1999 och 2000 bygger på antaganden om att den hittillsvarande utveck- lingen fortsätter. Anslaget beräknas efter avdrag för kommunernas uppskattade kostnader de första 20 timmarna. I juli 1999 hade i genomsnitt 8 160 personer assistansersättning. I genomsnitt uppgick antalet assistanstimmar per vecka till 83 vilket är dubbelt så många som beräknades i propositionen om LSS. Antalet personer med statlig assistans- ersättning är också ca 1 200 fler än de 7000 som då beräknades. Schablonen för assistansersätt- ningen som infördes i september 1997 har inne- burit en dämpning av ökningstakten i den genomsnittliga timersättningen under det senaste året. I genomsnitt utbetalades i juli 173,45 kronor per timme i assistansersättning. Som ett led i en uppföljning av reformen har regeringen givit Riksförsäkringsverket i uppdrag att göra en översyn av ersättningen för personlig assistans och en rapport har inkommit i februari 1999. Ärendet bereds inom Regeringskansliet. Slutsatser Prognoser för anslaget tyder på att det finns risk för utgiftsökningar under den kommande treårs- perioden. Mot bakgrund av den osäkerhet som föreligger angående utvecklingen av både antalet personer och hjälpbehov, gör regeringen be- dömningen att de volymantaganden som låg till grund för de beräknade nivåerna i budgetpro- positionen för 1999 tills vidare bör kvarstå som utgångspunkt för de beräknade utgiftsnivåerna för perioden 2000–2002. Regeringen avser att noga följa utvecklingen. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 5 136 000 000 kronor anvisas under anslaget B8 Kostnader för statlig assistanser- sättning för budgetåret 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 5 440 000 000 kronor respektive 5 649 000 000 kronor. B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. Tabell 5.11 Anslagsutvecklingen B9 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. Tusental kronor 1998 Utfall 52 000 1999 Anslag 63 000 Utgifts- prognos 63 000 2000 Förslag 63 000 2001 Beräknat 63 000 2002 Beräknat 63 000 Statsbidraget till missbrukarvård ingår sedan år 1996 inlagt i det generella statsbidraget till kom- munerna. Genom Statens institutionsstyrelses (SiS) verksamhet har staten ett direkt ansvar för ungdomsvård och missbrukarvård. Staten har ett starkt intresse av att det råder balans mellan å ena sidan institutionsvården och å andra sidan den vård som bedrivs av kommunerna och består av förebyggande och olika slags öppenvårdsinsatser. Under de senaste budgetåren har därför ur anslaget avsatts särskilda utvecklingsmedel för att stimulera kommunerna att utveckla förebyg- gande och öppenvårdsinsatser. Länsstyrelserna har i uppdrag att årligen fördela 50 miljoner kronor till särskilt angelägna utvecklingsinsatser. Under anslaget disponerar regeringen 4 miljo- ner kronor för insatser mot spelberoende och dess sociala konsekvenser. Regeringens överväganden Resultatinformation Under senare år har kommunerna i stor utsträckning utvecklat förebyggande insatser och vård i öppna former för ungdomar och missbru- kare. Länsstyrelserna bedömer att utvecklings- medlen har bidragit till att stimulera samverkan med såväl redan etablerade som med nya sam- verkans partners. Socialstyrelsens utvärdering för år 1998 av hur medlen använts visar att projektbidragen har använts på det sätt som regeringen avsett och så långt det går att bedöma har pengarna haft posi- tiv effekt på ungdoms- och missbrukarvården. Länsstyrelserna har genom sin tillsynsverksam- het god kännedom om lokala förhållanden i länets kommuner och kunskap om eventuella brister och behov av särskilda utvecklingsmedel. Dessa medel har också en naturlig funktion vid uppföljningen av vad som framkommer vid läns- styrelsens tillsynsarbete. Enligt Socialstyrelsen anser länsstyrelserna att utvecklingsmedlen bl.a. bidragit till en bättre dialog med kommunerna och att den stimulerat kommunerna att ta nya initiativ. Medlen för åtgärder mot spelberoende har använts till forskning för att få ökade kunskaper om spelberoende. Särskilda utvecklingsmedel bör även fortsätt- ningsvis avsättas och fördelas av länsstyrelserna till att stimulera kommunerna att utveckla insat- ser i öppen vård för ungdomar och missbrukare. I socialtjänstlagen betonas betydelsen av tidig upptäckt och tidiga insatser för att förebygga och motverka ett mer omfattande behov av vård. Utvecklingsmedlen skall mot denna bakgrund också kunna användas för att utveckla metoder för tidig upptäckt och tidiga insatser för ung- domar och missbrukare. Från anslaget utgår i år 9 miljoner kronor till insatser för att genomföra den nationella strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182) samt till åtgärder för att förbättra barns och ungdomars situation. Användningsområdet för medlen bör syfta till att öka kunskapen om FN:s barnkonvention på alla nivåer i samhället samt till vidareutveckling och spridning av metoder för att genomföra konventionen. Vidare bör påbörjade insatser när det gäller utredning och utveckling rörande barnmisshandel, utveckling av basstatistik inom barnområdet, arbetet mot kvinnlig könsstymp- ning samt arbetet med utsatta barn inom Östersjöregionen fortsätta. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 63 000 000 kronor anvisas under anslaget B9 Bidrag till ungdomsvård och miss- brukarvård m.m. för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till vardera 63 000 000 kronor. B10 Bidrag till organisationer på det sociala området Tabell 5.12 Anslagsutvecklingen B10 Bidrag till organisationer på det sociala området Tusental kronor 1998 Utfall 63 841 1999 Anslag 64 841 Utgifts- prognos 64 841 2000 Förslag 64 341 2001 Beräknat 64 341 2002 Beräknat 64 341 Från anslaget ges bidrag till olika frivilliga orga- nisationer inom det sociala området. Sedan den 1 januari 1999 administreras bidragsgivningen av Socialstyrelsen. Kriterier för att få bidrag och för uppföljning av bidragen har också gjorts likfor- miga, enligt förordningen (1998:1814) om stats- bidrag till vissa organisationer inom det sociala området. Under anslaget disponerar regeringen 500 000 kr för åtgärder mot sexuell exploatering av barn, i huvudsak för regeringens satsning i Östersjöregionen. För samma ändamål för- stärktes anslaget under 1999 engångsvis med 500 000 kronor. Bidrag lämnas till såväl länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa före detta missbrukare och andra socialt utsatta grupper som organisationer som arbetar med att hjälpa barn och deras familjer samt organisationer som motverkar våld mot kvinnor. Nykterhetsorganisationer och Central- förbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) erhåller också bidrag från detta anslag. Anslaget är för närvarande beräknat enligt föl- jande: - Bidrag till organisationer (inkl. vissa nyk- terhetsorganisationer), 55 677 000 kronor - Bidrag till CAN, 8 164 000 kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation Nykterhetsrörelsen får sedan lång tid tillbaka organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Resurser har dessutom avsatts för att stödja länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa före detta missbrukare. Bidrag har kunnat utgå till såväl klientorganisationer inom alkohol- och narko- tikaområdet som till organisationer med kyrklig anknytning som bedriver verksamheter inriktade på socialt utsatta grupper. En del av bidrags- givningen har varit inriktad på organisationer som bedriver arbete för utsatta barn och deras familjer, respektive organisationer som mot- verkar våld mot kvinnor. Centralförbundet för alkohol- och narkotika- upplysning (CAN) är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om verk- ningar av alkohol- och narkotikamissbruk, lik- som om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador samt motverka icke- medicinskt bruk av narkotika. CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter, mass- media m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete med droginforma- tion. Slutsatser Frivilliga organisationer gör på olika sätt viktiga insatser på det sociala området som komplement till samhällets insatser. Bidragsgivningen inom området har förts ihop till ett system. Socialstyrelsen har i en rapport från den 31 maj 1999 redovisat de första erfarenheterna av det nya systemet för administration av bidragen. Utvecklingen bedöms i denna rapport som posi- tiv. Organisationerna har – inom ramen för det brukarråd som i enlighet med regeringens förslag inrättades i samband med övergången till ett nytt system – aktivt deltagit när det gäller att utforma regler för bidragsgivningen. Avsikten är också att i brukarrådet diskutera inriktningen på bidrags- givningen och former för uppföljning och utvärdering. Ett av syftena med detta arbete är att öka organisationernas kompetens i dessa frågor. Regeringen bedömer det som angeläget att Socialstyrelsen även i fortsättningen arbetar i nära samarbete med organisationerna och utvecklar brukarrådet till ett forum för samver- kan mellan organisationerna och staten. Detta är viktigt bl.a. när det gäller att ge regeringen beslutsunderlag för sin politik inom berörda områden. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 64 341 000 kronor anvisas under anslag B10 Bidrag till organisationer på det sociala området för budgetåret 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till vardera 64 341 000 kronor. B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder Tabell 5.13 Anslagsutvecklingen B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder Tusental kronor 1998 Utfall 35 248 Anslags- sparande 21 869 1999 Anslag 30 000 Utgifts- prognos 30 000 2000 Förslag 27 500 2001 Beräknat 27 500 2002 Beräknat 27 500 Internationaliseringen och det svenska EU- inträdet har ändrat förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik. Exempel på sådana förändringar är ändrade regler för införsel av alkohol och avskaffandet av monopolen för tillverkning, import och partihandel av alko- holdrycker. Den illegala alkoholhanteringen ökar. Ytterligare förändringar av nuvarande in- försel- och partihandelsregler kommer att ske till årsskiftet om förslagen i propositionen Vissa alkoholfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) be- slutas av riksdagen. Senast till den 1 juli år 2000 skall översynsförhandlingar när det gäller Sveriges rätt att begränsa resandeinförseln av alkoholdrycker vara genomförda. Förändringar här kan kraftigt påverka alkoholkonsumtionen och alkoholens tillgänglighet i Sverige som måste motverkas på andra sätt än tidigare. Alkohol förekommer som berusningsmedel långt ner i åldrarna samtidigt som allt fler ung- domar uppger att de har prövat eller skulle vilja pröva narkotika. Narkotikan är alltmer lättill- gänglig. Handeln via internet är ett exempel på detta. Mot den bakgrunden har bl.a. Nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaföre- byggande insatser tagit flera initiativ för att vända utvecklingen. Regeringens överväganden Resultatinformation I syfte att stärka unga människors vilja och för- måga att avstå ifrån narkotika och skjuta upp alkoholdebuten har nationella ledningsgruppen under året initierat och finansierat ett antal ung- domsprojekt av nationellt intresse. De projekt som kommit till stånd utgår ifrån att inställ- ningen till alkohol och narkotika är en fråga om värderingar och livsstil. En annan gemensam utgångspunkt har varit att aktivt engagera ung- domarna själva. Tillsammans med ett trettiotal kommuner pågår också arbetet med att revidera den nationella handlingsplanen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. Bl.a. kommer en kommunal handbok att tas fram i drogskade- förebyggande verksamhet som skall vara ett verktyg för kommunerna i det lokala arbetet. Folkhälsoinstitutet, Oberoende Alkoholsamar- betet (OAS) och Svenska Kommunförbundet har också fått del av dessa medel för förstärkning av såväl det nationella som det lokala förebyg- gande arbetet. Slutsatser De förebyggande insatserna blir av avgörande betydelse när det gäller att motverka alkohol- och narkotikamissbrukets utbredning. Informa- tion, opinionsbildning och andra alkohol- och narkotikaförebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får därför en ökad bety- delse i ansträngningarna att påverka attityder och beteenden. Erfarenheterna från de projekt på nationell nivå som ledningsgruppen hittills har initierat är mycket goda. Ledningsgruppen kommer därför att fortsätta att utveckla och pröva metoder och modeller för förstärkta förebyggande insatser samt att utvidga ansvaret till att också omfatta frågor som har att göra med vård och behandling på missbruksområdet. Regeringen har i propositionen Vissa alko- holfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) föreslagit olika åtgärder för att komma tillrätta med illegal hantering av alkoholdrycker. En överföring av medel till polismyndigheten finansieras genom en minskning av anslaget med 2,5 miljoner kronor. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 27 500 000 kronor anvisas under anslaget B11 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till vardera 27 500 000 kronor. B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) Tabell 5.14 Anslagsutvecklingen B12 Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) Tusental kronor 1998 Utfall 9 543 Anslags- sparande 2 066 1999 Anslag 8 447 Utgifts- prognos 9 630 2000 Förslag 8 663 2001 Beräknat 8 800 1 2002 Beräknat 8 945 2 1 Motsvarar 8 663 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 8 663 tkr i 2000 års prisnivå. Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) skall bidra till att uppnå målet för utgifts- området genom att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt genom att med god kvalitet och kostnadseffektivitet administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen för personer med funktionshinder. Sisus ger också kansli- service till Nämnden för Rh-anpassad utbildning. Sisus åtagande är här bredare än då det gäller omvårdnadsinsatserna, eftersom Sisus också direkt skall ta hänsyn till utbildningssidan av riksgymnasieverksamheten. Av årsredovisningen för budgetåret 1998 framgår att Sisus anslagssparande när det gäller förvaltningsanslaget vid utgången av budgetåret 1998 uppgick till drygt 2 miljoner kronor, bl.a. beroende på lägre personalkostnader än vad som budgeterats. Myndigheten planerar att använda anslagssparandet till bl. a. implementering av ett nytt ekonomisystem flyttkostnader samt till redan påbörjade projekt för att förbättra kon- trollen av statsbidragshanteringen vid folkhög- skolorna, m.m. Regeringens överväganden Resultatinformation I sin årsredovisning för år 1998 redovisar Sisus sin verksamhet under verksamhetsgrenarna stöd inom folkhögskoleområdet, stöd inom univer- sitet och högskolor samt stöd inom riksgym- nasieverksamheten för svårt rörelsehindrade ungdomar. Regeringens bedömning är att myndigheten i allt väsentligt uppfyllt sina mål Den största andelen personalresurser avsätts för insatser inom folkhögskoleområdet (6,42 personer uttryckt i årsarbetskraft). För riks- gymnasieverksamheten respektive universitet/ högskoleområdet är motsvarande andelar 4,11 respektive 2,82 årsarbetskrafter. Personalresurserna är totalt sett lägre för år 1998 än för år 1997, vilket beror på långtids- sjukskrivningar. Under år 1998 utgick statsbidrag för vårdar- tjänst till 45 av landets 147 folkhögskolor. Folk- högskoleområdet är den största verksamhets- grenen inom Sisus. Mellan åren 1997 och 1998 ökade antalet kursdeltagare vid folkhögskolor med 18 procent. Ökningen beror delvis på att ett antal nya folkhögskolor öppnats de senaste åren. Timkostnaden för vårdartjänst vid folkhögskola har också ökat. Fördjupade studier som gjorts under 1998 visar att de fem skolorna med de högsta timkostnaderna alla har en relativt omfattande verksamhet för personer med rörelsehinder. Orsaken till högre timkostnader är bl. a. att dessa skolor har fast anställda assis- tenter, med högre utbildning och många tjänste- år och därmed högre lön. Kostnaderna för omvårdnadsinsatserna vid riksgymnasierna ökade med 6 procent mellan åren 1997 och 1998 vilket är en betydligt mindre ökning än året innan då motsvarande ökning uppgick till 22 procent. Riksgymnasieverk- samheten omfattade 170 elever under läsåret 1998/99 ( varav118 i elevhem) och 165 elever under läsåret 1997/98 (varav 113 i elevhem). Sisus bedömning är att riksgymnasieverk- samheten nu har stabiliserats och att antalet platser sannolikt kommer att stanna vid 200. Under 1998 fick 48 studenter vid universitet och högskolor assistans genom vårdartjänst- anslaget. Detta kan jämföras med 34 elever året innan. Trots denna ökning har kostnaderna för vårdartjänsten minskat med 4 procent år 1998. Detta bror på att omfattningen av det stöd eleverna behöver har minskat. Sisus har även inom verksamhetsgrenen inhämtat och presen- terat information på Internet om den fysiska tillgängligheten vid universitet och högskolor. Ett av Sisus verksamhetsmål är att prioritera lösningar som möjliggör jämförelser mellan olika huvudmän vad gäller verksamheternas omfatt- ning, inriktning och kvalitet i förhållande till använda resurser. Detta arbete har påbörjats under 1997 för folkhögskoleområdet och fortsatt för övriga verksamhetsgrenar under 1998. Sisus får efter regeringsbeslut i maj 1998 ta ut avgift av Folkbildningsrådet för att registrera ansökningar och redovisningar samt bereda rådets beslut avseende förstärkningsbidraget till folkhögskolor. Insatsen innebär att Sisus får en helhetsbild av handikappinsatserna på folkhög- skolorna. Den bidragsfinansierade verksamheten skall ha som mål full kostnadstäckning. Sisus fick 45 000 kr av Folkbildningsrådet under 1998 för att sköta denna administration. Regeringen har i prop. 1998/99:105 Elever med funktionshinder – ansvar för utbildning och stöd, bl.a. föreslagit att kostnadsansvaret för riksgymnasieverksamheten skall delas mellan stat, kommun och landsting. De nya bestämmel- serna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001. Riks- dagen kommer att behandla propositionen under hösten. Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 177 000 kronor. Tabell 5.15 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 8 447 Pris- och löneomräkning 39 Justering av premier 177 Förslag 2000 8 663 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 8 663 000 kronor anvisas under anslaget B12 Statens institut för särskilt utbild- ningsstöd (Sisus) för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 8 800 000 kronor respektive 8 945 000 kronor. B13 Handikappombudsmannen Tabell 5.16 Anslagsutvecklingen B13 Handikappombuds- mannen Tusental kronor 1998 Utfall 8 481 Anslags- sparande - 111 1999 Anslag 7 857 Utgifts- prognos 7 746 2000 Förslag 8 159 2001 Beräknat 8 295 1 2002 Beräknat 8 438 2 1 Motsvarar 8 159 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 8 159 tkr i 2000 års prisnivå. Handikappombudsmannen skall bidra till att uppnå målet för utgiftsområdet genom att bevaka frågor som angår funktionshindrade per- soners rättigheter och intressen samt verka för att personer med funktionshinder uppnår full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i lev- nadsvillkoren. Regeringens överväganden Resultatinformation I årsredovisningen för budgetåret 1998 redovisar Handikappombudsmannen sin verksamhet under verksamhetsgrenarna ärendehandläggning, uppföljning och analys samt information och kunskapsöverföring. Myndigheten har också i särskild ordning lämnat en rapport till regeringen om sin verksamhet och utvecklingen inom han- dikappområdet samt förslag till åtgärder. Verksamheten har bedrivits i enlighet med målet. Handikappombudsmannen har utvecklat effektiva och ändamålsenliga handläggningsruti- ner. Enkla ärenden skall besvaras inom 14 arbetsdagar. Anmälningsärenden och skriftliga rådgivningsärenden skall besvaras inom tre månader. Myndigheten har systematiskt kunnat handlägga de anmälningsärenden som inkommit till myndigheten trots den ökning av anmäl- ningsärenden (41 procent) som skett jämfört med år 1996. De vanligast förekommande anmälningarna under år 1997 gällde tillgänglighet i vid bemärkelse, dvs. yttre miljö, färd- tjänst/kommunikationer och tillgång till infor- mation. En uppföljning av ärendena som var aktuella åren 1995 och 1996 visar att Handi- kappombudsmannens insatser har lett till förändringar i drygt hälften av ärendena (73 av 134 anmälningar). Det rör sig om både direkta effekter där den anmälde går anmälaren till mötes, men också om generella effekter där även andra funktionshindrade har gagnats. Från och med den 1 november 1997 finns också juridisk rådgivning på internet. Handikappombudsmannen har sedan myn- digheten inrättades år 1994 utvecklat sitt analys- arbete genom att ha tillgång till könsuppdelad statistik. Myndigheten har också spridit infor- mation om behovet av könsuppdelad statistik och nödvändigheten av ett genderperspektiv inom handikappforskningen. Förutom barn med funktionshinder och psy- kiskt funktionshindrade har genderfrågor prio- riterats under år 1998. Inom Socialdepartementets ansvarsområde finns en rad myndigheter som omfattas av gen- derarbetet. Iakttagelser från Handikappombuds- mannen om tillämpningen av lagar och regler kan tillföra dessa myndigheter värdefull informa- tion i ett genderperspektiv. Den nya lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder innebär nya arbetsuppgifter för Handikappombudsmannen. Myndigheten be- dömer att det behövs ytterligare resurser för att lösa det nya kompetenskrav som uppstått med anledning av detta. Regeringen avser att åter- komma i frågan. En särskild utredare har haft regeringens upp- drag att göra en översyn av Handikappombuds- mannens arbete (dir. 1997:131). Utredningen överlämnade sitt betänkande Handikappom- budsmannens framtida förutsättningar och ar- betsuppgifter (SOU 1999:73) i juni 1999. Den bereds för närvarande inom regeringskansliet. I uppraget har ingått att pröva vilken betydelse ombudsmannen haft för utvecklingen inom handikappområdet i stort samt bedöma om och i så fall hur ombudsmannens roll och arbets- uppgifter bör förändras. Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 187 000 kronor. Tabell 5.17 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 7 857 Pris- och löneomräkning 249 Justering av premier 187 Bottenbudgetering av lokaler –134 Förslag 2000 8 159 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 8 159 000 kronor anvisas till Handi- kappombudsmannen för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 8 295 000 kronor respektive 8 438 000 kronor. B14 Barnombudsmannen Tabell 5.18 Anslagsutvecklingen B14 Barnombudsmannen Tusental kronor 1998 Utfall 7 725 Anslags- sparande -198 1999 Anslag 7 717 Utgifts- prognos 7 519 2000 Förslag 8 450 2001 Beräknat 8 583 1 2002 Beräknat 8 723 2 1 Motsvarar 8 450 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 8 450 tkr i 2000 års prisnivå. Barnombudsmannens (BO) del av effektmålet inom utgiftsområdet är att verka för att barns och ungdomars rättigheter och intressen till- godoses. Barnombudsmannen skall i sin verk- samhet informera om FN:s konvention om bar- nets rättigheter (barnkonventionen) och med- verka till att den genomförs på alla nivåer i samhället. Ombudsmannen skall bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen och skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar står i överensstäm- melse med Sveriges åtaganden enligt FN:s barn- konvention. Regeringens överväganden Resultatinformation Barnombudsmannens förslag har fått gehör inom många områden men genomförandet av barnkonventionen är en långsiktig process. Många aktörer måste samverka för att uppnå en attitydförändring som stärker barnets rättig- heter. Barnombudsmannen har en opinions- bildande och attitydpåverkande roll som innebär att i första hand söka påverka bl.a. regering och riksdag, kommuner, landsting och myndigheter att vidta initiativ och åtgärder som syftar till att förbättra barns och ungdomars livsvillkor. Barnombudsmannens måluppfyllelse har varit god under 1998. Barnombudsmannen har under budgetåret bl.a. publicerat en handbok om barn- konventionens genomförande i kommuner och landsting som är riktad till politiker och tjänste- män. Ombudsmannen har vidare genomfört enkätundersökningar om landstingens och myn- digheters arbete med barnkonventionen. Kart- läggningarna utgör en del av processen när det gäller den del av strategiarbetet som Barn- ombudsmannen skall genomföra med anledning av den nationella strategin för att förverkliga barnkonventionen i Sverige (prop. 1997/98:182). Myndigheten har vidare samordnat frivillig- organisationerna, i informationssatsningen Dags för barnkonventionen, som syftar till föra ut barnkonventionen till kommuner och landsting. Barnombudsmannen har när det gäller barn i utsatta situationer bl.a. lämnat remissyttranden, anordnat och deltagit i konferenser samt delfinansierat en rapport om sexuella övergrepp. Insatserna har gett underlag till riksdag och regering samt lett till stort mediagenomslag kring frågor som rör utsatta barn. Inom området barnsäkerhet och samhällsplanering har Barn- ombudsmannen bl.a. genomfört en uppfölj- ningsstudie av barnolyckor. Ombudsmannen har dessutom stärkt det tvärsektoriella arbetet inom ramen för sitt barnsäkerhetsnätverk. Nya aktörer har tillkommit och samverkansmöjligheterna har förbättrats. Dödsolyckorna bland barn och ungdom fortsätter att minska. Barnombuds- mannen har genomfört enkätundersökningar bland mellanstadiebarn kring frågan om in- flytande och medbestämmande i skola och sam- hälle. I samarbete med Statistiska centralbyrån har Barnombudsmannen gett ut en statistik- publikation som syftar till att samla kunskap och skapa en överblick om barns och ungdomars situation och villkor. Ombudsmannen har vidare genomfört en enkätstudie om 10-åringars vardagstillvaro samt medverkat i nätverk, expertgrupper m.m. i syfte att öka kunskapen om barns och ungas levnadsvillkor. Barnom- budsmannens egen hemsida och en internetkanal för dialog med barn och unga har haft många besökare, vilket har inneburit en direktdialog med barnen och en möjlighet att inhämta barns synpunkter samt låta barnen själva bli delaktiga i genomförandeprocessen av barnkonventionen. Barnombudsmannen pekar i sin årsredovis- ning på att statistik från olika register uppvisar brister när det gäller barn och ungdomar ur ett genderperspektiv. I många fall är det inte möjligt att få uppgifter och statistik särredovisade på flickor och pojkar. Myndigheten har ambitionen att i sitt samarbete med t.ex. Statistiska central- byrån påverka och utveckla statistiken om barn och ungdomars uppväxtvillkor. Den särskilde utredare som hade att se över Barnombudsmannens verksamhet och organisa- tion överlämnade under våren sitt betänkande Barnombudsmannen – företrädare för barn och ungdomar (SOU 1999:65). Betänkandet remiss- behandlas för närvarande. Regeringens bedömning med anledning av revisionens iakttagelser Barnombudsmannen har utnyttjat en stor del av sin beviljade anslagskredit. Riksrevisionsverket rekommenderar Barnombudsmannen att även fortsättningsvis kontinuerligt följa upp anslags- utfallet noggrant samt överväga att ansöka om utökad anslagskredit hos regeringen. Myndighetens kostnader och intäkter för budgetåret 1999 ligger på en avsevärt högre nivå jämfört med föregående period. Prognosen för budgetåret 1999 pekar på att myndigheten inte behöver utnyttja beviljad anslagskredit, vilket innebär en förbättring av utfallet jämfört med föregående år. Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 174 000 kronor. Tabell 5.19 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 7 717 Pris- och löneomräkning 559 Justering av premier 174 Förslag 2000 8 450 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 8 450 000 kronor anvisas under anslaget B14 Barnombudsmannen för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 8 583 000 kronor respektive 8 723 000 kronor. B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor Tabell 5.20 Anslagsutvecklingen B15 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor Tusental kronor 1998 Utfall 5 920 Anslags- sparande 494 1999 Anslag 6 745 Utgifts- prognos 7 239 2000 Förslag 6 908 2001 Beräknat 7 021 1 2002 Beräknat 7 140 2 1 Motsvarar 6 908 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 6 908 tkr i 2000 års prisnivå. Statens nämnd för internationella adoptions- frågor (NIA) är central myndighet med ansvar för tillsyn, kontroll och information i frågor rörande internationella adoptioner. NIA har som uppgift att underlätta adoption i Sverige av utländska barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptionen sker till barnets bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige. Nämnden ansvarar för frågor enligt förord- ningen (1976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption, samt frågor om auktorisa- tion av organisationer enligt lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling. NIA beslu- tar också om fördelning av statsbidrag till sådana organisationer. Sverige har i maj 1997 ratificerat 1993 års Haag-konvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Enligt lagen (1997:191) om Sveriges tillträde till konventionen är NIA svensk centralmyndighet. När det är fråga om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av auktoriserad samman- slutning skall NIA enligt lagen om internationell adoptionsförmedling pröva om förfarandet är godtagbart. Regeringens överväganden Resultatinformation Antalet barn som adopteras till Sverige har uppgått till 800–1000 per år under de senaste åren. För år 2000 görs bedömningen att 1000 adoptivbarn skall komma till Sverige. Regeringens bedömning är att myndigheten fungerar väl och att de anslagna resurserna utnyttjas på ett tillfredsställande sätt. Adoptionsverksamheten håller en hög etisk nivå i Sverige. NIA har väsentligt bidragit till detta genom sin aktiva tillsyns- och informa- tionsverksamhet. Enskilda händelser visar dock att man inte kan ta den höga etiska nivån för given. Fortsatta ansträngningar från NIA:s sida är därför nödvändiga. Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 139 000 kronor. Tabell 5.21 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 6 745 Pris- och löneomräkning 24 Justering av premier 139 Förslag 2000 6 908 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 6 908 000 kronor anvisas under ansla- get B15 Statens nämnd för internationella adop- tionsfrågor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 7 021 000 respektive 7 140 000 kronor. B16 Statens institutionsstyrelse Tabell 5.22 Anslagsutvecklingen B16 Statens institutionsstyrelse Tusental kronor 1998 Utfall 496 449 Anslags- sparande -25 669 1999 Anslag 524 848 Utgifts- prognos 499 000 2000 Förslag 557 032 2001 Beräknat 562 100 1 2002 Beräknat 570 515 2 1 Motsvarar 554 032 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 554 032 tkr i 2000 års prisnivå. Statens institutionsstyrelse (SiS) är sedan 1 juli 1993 central förvaltningsmyndighet för de hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ung- domshem) och lagen (1998:603) om sluten ung- domsvård samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Från och med 1 april 1994 övertog SiS det for- mella huvudmannaskapet från landsting och kommuner för de institutioner som bedömdes motsvara behovet av efterfrågan av vårdplatser. Under anslaget beräknas kostnader för tio platser enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. Prognosen pekar på behov av ytterligare platser de närmaste åren. Regeringens överväganden Resultatinformation Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är mycket omvärldsberoende och därför svårpla- nerad. Den är ständigt utsatt för krav på föränd- ring och anpassning. Därtill skall den vård som tillhandahålls tillgodose vitt skilda behov och samtidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad beroende av intäkter från vårdavgifter för finan- sieringen av verksamheten. Avgiftsintäkterna beräknas enligt SiS till 785 miljoner kronor för år 1999 och 760 miljoner kronor för år 2000. Myndigheten lägger stor vikt vid att uppnå balans mellan den vård som efterfrågas och de resurser som kan erbjudas, utan att vårdens kvalitet har eftersatts. Prognosen för budgetåret 1999 pekar på att verksamheten är i balans. Antalet vårdplatser överensstämmer i stort med nuvarande efterfrågan. Tidvis är dock efterfrågan hög, spe- ciellt inom ungdomsvården, vilket kan medföra viss väntetid för plats. SiS genomför organi- satoriska åtgärder för att öka flexibiliteten och därmed tillgodose efterfrågan av platser. En särskild utredare, som haft regeringens uppdrag att se över SiS organisationsstruktur, finansiella styrning och framtida platsbehov överlämnade i september 1998 sitt betänkande Effektivitet och kvalitet i tvångsvården (SOU 1998:140). Utredarens förslag rörde bl.a. vårdavgifterna, fastighetsfrågan, huvudkontorets stöd till institutionerna samt behovet av bättre prognoser vad gäller efterfrågan av vårdplatser. Betänkandet behandlades vid ett seminarium i maj 1999 där samtliga berörda myndigheter och departement deltog. Regeringen bedömer att det för närvarande inte finns behov av ytterligare åtgärder med anledning av utredningens förslag. Institutions- styrelsen har skapat särskilda nätverk och arbetsgrupper inom myndigheten för att ta tillvara den samlade kunskapen och utveckla arbetet i olika frågor. Skolnätverk har skapats för att utveckla skolverksamheten för ungdomarna inom 12 § vården och inom LVM-vården har ett nätverk bildats för att utveckla arbetsmetoder för att hjälpa missbrukare med svåra psykiska problem. En arbetsgrupp har också bildats inom SiS som har utarbetat ett förslag till hand- lingsprogram för genderfrågor. Konkreta frågor för SiS att ta upp är t.ex. vilka könsroller som förmedlas på institutionerna, vilka behov flickor och pojkar har behandlingsmässigt, att kvinnor och män får tillgång till vård på lika villkor samt vilken betydelse kvinnlig respektive manlig personal har för vården och behandlingen inom SiS verksamhet. Tabell 5.23 Beställningsbemyndigande för beviljande av forsknings- och utvecklingsmedel och beräknad anslagspåverkan under perioden 1999–2001 Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat 2002 – beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 11 467 11 934 10 567 11 567 12 567 Nya förpliktelser 11 415 10 000 10 000 10 000 10 000 Infriade förpliktelser1 10 948 11 367 9 000 9 000 9 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 11 937 10 567 11 567 12 567 13 567 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 0 20 000 20 000 20 000 20 000 1 Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. Slutsatser Vid anslagsberäkningen har en teknisk justering gjorts av anslaget. Justeringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtals- försäkringarna. Anslaget har tillförts 26 591 000 kronor. För åren 2001 respektive 2002 har anslaget minskats med 3 000 000 kronor på grund av finansiering av åtgärder inom handi- kappområdet. Tabell 5.24 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 524 848 Pris- och löneomräkning 5 593 Justering av premier 26 591 Förslag 2000 557 032 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 557 032 000 kronor anvisas under anslag B16 Statens institutionsstyrelse för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas 562 100 000 respektive 570 515 000 kronor. B17 Alkoholinspektionen Tabell 5.25 Anslagsutvecklingen B17 Alkoholinspektionen Tusental kronor 1998 Utfall 12 690 Anslags- sparande 5 873 1999 Anslag 11 013 Utgifts- prognos 14 500 2000 Förslag 6 984 2001 Beräknat 7 094 1 2002 Beräknat 7 209 2 1 Motsvarar 6 984 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 6 984 tkr i 2000 års prisnivå. Alkoholinspektionen skall bidra till att uppfylla målet för utgiftsområdet genom att övervaka efterlevnaden av alkohollagen, dvs. tillse att bestämmelser avseende hanteringen av alko- holdrycker efterlevs och bidrar till att samhällets alkoholpolitiska mål uppfylls. Alkoholinspektionen startade sin verksamhet den 1 januari 1995 med anledning av bl.a. EU- medlemskapet och att riksdagen beslutat att avskaffa de tidigare import-, export-, till- verknings- och partihandelsmonopolen när det gäller alkoholdrycker. Dessa har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt motiverat tillstånds- och tillsynssystem som hanteras av Alkohol- inspektionen. Detta system har dock i vissa delar kritiserats av EG-domstolen och EU-kom- missionen. Med anledning av denna kritik har regeringen i propositionen Vissa alkoholfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) föreslagit att nu- varande partihandelstillstånd tas bort och ersätts av det godkännande som skattemyndigheten ger för att man som partihandlare skall få importera punktskattepliktiga alkoholvaror. Det betyder för Alkoholinspektionens del att deras verk- samhet när det gäller tillståndsgivning och tillsyn av partihandeln faller bort. Alkoholinspektionen har ett anslagssparande från år 1998 på 5 873 000 kronor vilket delvis är avsett att användas till utvecklingskostnader för myndighetens databaserade tillstånds- och till- synsregister. Regeringens överväganden Resultatinformation Alkoholinspektionen har arbetat i enlighet med de mål som regeringen satt upp i reglerings- brevet. Handläggning av tillstånds- och tillsyns- ärenden har prioriterats. Vissa problem finns vad gäller kvaliteten och användningen av det till- stånds- och tillsynsregister som förutom de egna tillverknings- och partihandelstillstånden även skall omfatta samtliga kommuners ca 12 000 ser- veringstillstånd med personregister över sty- relseledamöter, föreståndare och tillståndshavare. I enlighet med ett regeringsuppdrag har inspektionen den 15 juli 1999 till regeringen redovisat det uppbyggnadsarbete av registret som skett sedan myndighetens tillkomst liksom problem och utvecklingsmöjligheter av register- funktionen. Under det gångna budgetåret har 105 ansök- ningsärenden avgjorts till en totalkostnad av 2 174 000 kr. Jämfört med de intäkter som betalas in i ansökningsavgift med sammanlagt 258 000 kr uppstår här ett underskott på 1 916 000 kr. Utbildningsinsatser och informa- tionsspridning har genomförts enligt vad som planerats. Ett flertal konferenser och andra initiativ har genomförts för att bl.a. utveckla länsstyrelsernas regionala tillsyn. Samarbetet med andra myndigheter har utvecklats i tillsynsarbetet och Alkoholinspektionen redo- visar i årsredovisningen en omfattande sam- verkan med andra myndigheter och organisa- tioner. Tillsynsbesök med ingående kontroller har gjorts vid 62 företag. Tillsynsbesöken har med- fört att ett tillstånd har återkallats och 24 påpe- kanden har gjorts. Den totala kostnaden för till- synsverksamheten inklusive resor och konsult- arvoden uppgick 1998 till 3 680 000 kr. I sam- band med tillsyn har sex tillstånd återkallats och 34 påpekanden har gjorts. Sex ansökningar om partihandelstillstånd har avslagits. Slutsatser Alkoholinspektionens verksamhet finansieras genom ramanslag på statsbudgeten som bestäms av riksdagen samtidigt som deras och länsstyrel- sernas verksamhet på alkoholområdet skall mot- svaras av de avgifter som tas in från tillverkare och partihandlare inom alkoholbranschen. Med anledning av EG-domstolens dom i det s.k. Franzénmålet och fortsatt kritik från EU-kom- missionen föreslås i propositionen Vissa alko- holfrågor, m.m. (prop. 1998/99:134) att nu- varande tillstånds- och tillsynssystem avseende partihandel med alkoholdrycker tas bort och ersätts med det godkännande skattemyndigheten ger för motsvarande verksamhet. Om förslaget antas av riksdagen innebär detta att också avgiftsintäkter faller bort från årsskiftet. Detta medför att Alkoholinspektionens anslag föreslås minska till 7 miljoner kronor och läns- styrelsernas anslag med 5 miljoner kronor. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsför- säkringarna. Anslaget har minskats med 16 000 kronor. Tabell 5.26 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 11 013 Justering av anslagsnivån –4 013 Justering av premier –16 Förslag 2000 6 984 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 6 984 000 kronor anvisas under anslag B17 Alkoholinspektionen för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 7 094 000 kronor respektive 7 209 000 kronor. B18 Alkoholsortimentsnämnden Tabell 5.27 Anslagsutvecklingen B18 Alkoholsortiments- nämnden Tusental kronor 1998 Utfall 108 Anslags- sparande 918 1999 Anslag 687 Utgifts- prognos 200 2000 Förslag 691 2001 Beräknat 701 1 2002 Beräknat 710 2 1 Motsvarar 691 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 691 tkr i 2000 års prisnivå. Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari 1995 i enlighet med de krav som Europeiska kommissionen uppställt inför Sveriges inträde i Europeiska unionen för att Sverige skulle kunna behålla detaljhandelsmono- polet på alkohol. Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke- diskriminerande i enlighet med de principer som fastlagts i avtalet mellan staten och Systembola- get. För att säkerställa icke-diskrimineringen inrättades Alkoholsortimentsnämnden som en oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär över Systembolagets beslut att avvisa eller avföra viss alkoholhaltig dryck från sortimentet. Nämnden består av en lagfaren domare som ordförande samt fyra andra ledamöter. De utses av regeringen för tre år. För beredning av ären- den hos nämnden utses en sekreterare som skall vara lagfaren. År 1998 avgjorde nämnden 12 av 16 inkomna ärenden. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 691 000 kronor anvisas under anslag B18 Alkoholsortimentsnämnden för år 2000. Häri ingår pris- och löneomräkning med 4 000 kronor. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 701 000 kronor respektive 710 000 kronor. B19 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa Tabell 5.28 Anslagsutvecklingen B19 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa Tusental kronor 1999 Anslag 10 000 Utgifts- prognos 10 000 2000 Förslag 10 000 2001 Beräknat 10 000 2002 Beräknat 0 Regeringens överväganden Under senare år har hemlösheten uppmärksam- mats alltmer. Trots att det inte med säkerhet går att konstatera att problemet blivit vanligare är det mycket som talar för att hemlösheten ökat och att de hemlösas situation försvårats. I flera undersökningar har det uttryckts farhågor för att allt fler personer med psykiska funktionshinder återfinns bland dem som kan betraktas som hemlösa. Enligt Socialstyrelsen fanns det i slutet av april i år cirka 12 000 personer i Sverige som var uteliggare eller bodde på härbärge. Totalt finns det enligt Socialstyrelsen cirka 8 400 hem- lösa i landet. Kommunerna har det yttersta ansvaret för att människor i utsatta situationer får det stöd och hjälp de behöver. I många kommuner är man medveten om de ökade svårigheterna för grup- pen hemlösa och det pågår ett aktivt utvecklings- arbete för att finna relevanta stödformer. Också frivilligorganisationerna gör ett mycket värde- fullt arbete för de hemlösa. Mycket tyder på att de ideella organisationernas roll inom området har ökat. Staten har emellertid de senaste åren tagit olika initiativ i syfte att hjälpa de mest utsatta grupperna. I mars 1997 beslutade regeringen att under en treårsperiod avsätta sammanlagt 30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden. Medlen skall användas för ideella organisationers kostnader för att tillsammans med berörda kom- muner utveckla och pröva nya modeller för stöd och boende för personer med psykiska funktionshinder. För att få aktuella kunskaper om problemets omfattning har Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga omfattningen av hemlösheten i Sverige och redovisa de insatser som görs för hemlösa. Uppdraget skall redovisas den 31 december 1999. För att ytterligare stärka stödet till utveckling av nya former för stödet till de hemlösa tillsatte regeringen i december 1998 en parlamentarisk kommitté(dir. 1998:108). Kommittén skall i dialog med berörda myndigheter, organisationer och andra föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa en bättre situation för de hemlösa och förhindra att hemlöshet uppstår. Kommittén skall bereda och till regeringen lämna förslag till stöd till projekt som finansieras av utvecklings- medel för åtgärder för hemlösa. Kommittén skall vara verksam till och med utgången av år 2001. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 10 000 000 kronor anvisas under anslag B19 Utvecklingsmedel för åtgärder för hemlösa för budgetåret 2000. För år 2001 beräknas anslaget till 10 000 000 kronor. Inga medel beräknas för år 2002. 5.7 Övrig statlig verksamhet Systembolaget Systembolaget är ett av staten helägt företag. I koncernen ingår förutom moderbolaget System- bolaget AB också ett helägt dotterbolag, Lagena Distribution AB. Verksamheten omfattar detalj- handel och partihandel med alkoholdrycker. Den totala försäljningen uppgick 1998 till 15 494,8 miljoner, en ökning med 30,8 miljoner kronor eller 0,2 procent jämfört med 1997. Försäljningen av spritdrycker minskade med 4,3 procent vilket troligen beror på en ökad ille- gal försäljning. Vinförsäljningen ökade däremot med 1,9 procent och starkölsförsäljningen med 2,1 procent. Resultatet efter finansiella intäkter och kostnader uppgick 1998 till 350,9 Mkr. Tabell 5.29 Ekonomisk översikt för de fem senaste åren Miljoner kr 1998 1997 1996 1995 1994 Omsättning 15 495 15 464 15 837 16 063 16 199 Resultat efter finansiella poster 351 239 145 88 342 Justerat eget kapital 1 179 1 040 962 854 842 Räntabilitet på JEK, % 29,7 22,9 13,6 18,5 35,1 Antal anställda 32701 33641 2746 2658 2552 1Beräkningsgrunderna för medelantalet anställda har ändrats varvid 1997 års uppgifter justerats. Bolaget har för närvarande 400 butiker runt om i landet. Under 1998 ökade produktiviteten i butiksarbetet med 2,2 procent och lageromsätt- ningen i butikerna med 12,0 procent. Två nya butiker öppnades och en lades ned. Under första halvåret 1999 har det öppnats ytterligare tre butiker. Systembolaget hade vid årsskiftet 1998/99 totalt 2 586 märken eller 3 155 artiklar (inklusive olika förpackningar) till försäljning. Under 1998 lanserades totalt 871 märken. I slutet av året fanns det cirka 300 företag med partihandelstillstånd för handel med System- bolaget, vilket kan jämföras med ett fyra år tidi- gare. Det kan nu konstateras att Systembolaget har klarat de stora omställningar som EU-med- lemskapet har inneburit. Eftersom andra alkoholpolitiska instrument har försvagats har Systembolagets roll blivit allt viktigare. Den svenska alkoholmarknaden har genomgått en kraftig förändring sedan Sverige blev medlem i EU och Systembolaget har däri- genom fått ökade uppgifter. En central uppgift för Systembolaget kommer dock fortfarande att vara att uppfylla EU:s krav på objektiv behand- ling av produkter och leverantörer. 6 Forskning Verksamhetsområdet omfattar väsentliga delar av det forsknings- och utvecklingsarbete som ges stöd eller genomförs inom Socialdepartementets ansvarsområde. Till verksamhetsområdet hör en myndighet, Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR). Kunskapsbehovet är stort och kontinuerligt inom hela det socialvetenskapliga, socialpolitiska och folkhälsopolitiska området och kan till stor del endast tillgodoses genom satsning på forsk- ning och utvecklingsarbete. Inom Socialdepar- tementets ansvarsområde har därvid Social- vetenskapliga forskningsrådet (SFR) en mycket viktig roll, såväl som finansiär gentemot forsk- ningsvärlden som sådan som idégivare, inspiratör och samarbetspartner för övriga myndigheter under Socialdepartementet. Omkring hälften av de drygt ca 200 miljoner kronor som inom Socialdepartementets område årligen avsätts till forskning slussas genom SFR. Andra myndigheter som ger stöd till eller utför forsknings- och utvecklingsarbete inom ramen för sina ramanslag är bl.a. Socialstyrelsen, Folk- hälsoinstitutet, Statens institutionsstyrelse, Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, Institutet för psykosocial medicin och Smittsskyddsinstitutet. Från och med 1999 har även Riksförsäkringsverket givits möjlighet att stödja forskning inom socialförsäkringsområdet som ett komplement till den mera allmänna forskning som stöds av SFR. Riksförsäkrings- verkets pågående modernisering av sina databaser är viktig för den framtida socialförsäk- ringsforskningens tillgång till grundläggande data på området. SFR:s forskningssatsningar är i huvudsak av grundforskningskaraktär i den meningen att den syftar till att uppnå fördjupad förståelse av pro- blem och mekanismer inom problemområdet. I princip all forskning som SFR stöder bedöms ha hög samhällsrelevans och utgör grund för tilläm- pade studier på olika områden. När det gäller forskning och utvecklingsarbete som stöds eller bedrivs av andra myndigheter under Socialde- partementet så är deras satsningar på forskning vanligtvis direkt verksamhetsmotiverade. En viktig eftersträvad effekt av att medge att andra myndigheter än SFR får satsa på kunskapsin- hämtning genom forskning är att dessa måste bygga upp sin kompetens och överblick över an- nan relevant forkning på sina respektive om- råden. I regeringens proposition 1996/97:5 Forsk- ning och samhälle redovisades planerade insatser och prioriteringar inom Socialdepartementets verksamhetsområde. Dessa prioriteringar gäller fortfarande, dock med förstärkt prioritering av äldreforskningen som även givits betydande medelstillskott. Vidare skall noteras att rege- ringen i den ekonomiska vårpropositionen avise- rade en handikappolitisk proposition och att den kommer att beröra behovet av viss förstärkning av handikappforskningen. Ett högt prioriterat område är forskningen kring folkhälsa, som också hittills resursmässigt varit det största av SFR:s forskningsområden. De problem som finns inom detta område kräver vanligtvis insatser av både medicinskt, samhälls- vetenskapligt och beteendevetenskapligt utbilda- de forskare. SFR lade efter samarbete med andra myndigheter och intressenter, bl.a. Folkhälso- institutet och Medicinska forskningsrådet, 1998 fram ett nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i hälsa. Flera universitet och hög- skolor medverkar till att genomföra program- met. Även resultat från IPM har inneburit vä- sentlig kunskapsökning på området, främst när det gäller psykosociala faktorers betydelse. Många landsting satsar också resurser på området för att få en grund för främst det före- byggande arbetet. Den kraftsamling som eftersträvades inom al- koholforskningsområdet har genom insatser från SFR och FHI lett till att Centrum för alkohol- drogforskning inrättats vid Stockholms univer- sitet. En samrådsgrupp som leds av SFR arbetar vidare för att ytterligare förstärka forskningen inom området. Bland andra Socialstyrelsen har gjort insatser för att bidra till utveckling av arbetsmetodiken inom socialtjänstområdet. Det bör också noteras att Socialstyrelsens databaser utgör en ovärderlig grund för såväl medicinsk som samhällsveten- skaplig forskning. Nästan all den forskning som bedrivs med medel från olika myndigheter under Socialde- partementet utförs vid universitet och högskolor. Genom Vårdalstiftelsens försorg sker väsentliga satsningar på vård- respektive allergiforskning. Stiftelsen samarbetar med bl.a. FHI och SFR. Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR ska främja och stödja betydelsefull grund- forskning och tillämpad forskning inom social- vetenskap, socialpolitik och folkhälsopolitik samt sprida information om kunskapsläget och aktuell forskning. Genom sin verksamhet ska SFR bidra till målet att öka kunskapen om tillstånd, processer och effekter rörande hälsa och social välfärd. SFR har ett väl utvecklat samarbete med forskningsråd under Utbildningsdepartementet, främst MFR, HSFR och FRN, vissa andra forsk- ningsfinansiärer och med myndigheter under Socialdepartementet. 6.1 Omfattning SFR disponerar två ramanslag, ett för forskning respektive ett för administration. Totalt uppgår anslagen 1999 till 114 miljoner kronor. 6.2 Utgiftsutvecklingen Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 102 114 104 127 140 142 Höjningen av nivån 1999–2001 avser en succes- siv utökning av äldreforskningen och nödvändig administration till en nivåhöjning med 30 miljo- ner kronor jämfört med 1998 utifrån vad rege- ringen aviserade i propositionen Nationell hand- lingsplan för äldrepolitiken (prop 1997/98:113). År 2000 föreslås SFR även tillföras ytterligare en miljon kronor för att kunna förstärka Centrum för alkohol- och drogforskning med ytterligare en professur. Förstärkning av handikappforsk- ningen kommer att diskuteras i den handikappo- litiska proposition som regeringen aviserade i den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Verksamheten har bedrivits med tillfredsställan- de måluppfyllelse. Verksamhetens inriktning är långsiktig och omprövas främst i samband med forskningspropositionerna som presenteras vart tredje eller fjärde år då även SFR:s roll i hela det svenska forskningssystemet skärskådas. Administrationsanslaget har utnyttjats fullt ut och anslagskredit har tagits i anspråk. För 1999 finns dock utrymme för utökade åtaganden. På forskningsanslaget finns ett anslagssparande som tillfälligt kommer att öka under 1999 vilket dock skall ses mot bakgrund av verksamhetens lång- siktiga karaktär och framåtsyftande planering. Förändringar Strukturen och formerna för rådets grund- läggande verksamhet ligger fast vilket dock in- rymmer en successiv utökning av verksamhets- volymen i takt med att mera forskningsmedel tillförts, och i det följande föreslås tillföras rådet. SFR kan i ännu okänd omfattning komma att beröras av de förslag som för närvarande utreds rörande myndighetsorgansiationen för forsk- ningsfinansiering. Prioriteringar Regeringen har deklarerat sin avsikt att under 2000 lägga fram en ny forskningsproposition vilken kan komma att påverka den fortsatta prio- riteringen inom SFR:s ansvarsområde. Behovet av kunskap inom Socialdepartementets ansvars- område genom forskning kommer dock även fortsättningsvis att vara mycket stort och dras- tiska omkastningar av den långsiktiga inrikt- ningen skulle vara olycklig. Några viktiga frågor under 2000 kommer att vara: - fullföljandet av den ökade satsningen på äldreforskning - fortsatt utveckling av stödet till forskning kring ojämlikhet i hälsa - handikappforskningen - ytterligare insatser för att skapa fler möten mellan forskare, praktiker och myndigheter för information och diskussion kring forskningsresultat och forskningsbehov. 6.3 Resultatbedömning Socialvetenskapliga forskningsrådets verksamhet har i stort sett bedrivits i enlighet med målen. När det gäller forskning kring barn och handi- kappade har regeringens intentioner dock ännu inte kunnat fullföljas helt, men sammanfatt- ningsvis konstaterar regeringen att de insatser som genomförts redan har lett till ökad kunskap eller är nödvändiga led i arbetet med att säkra kunskapstillväxten på sikt. Regeringen bedömer därför att målet, att öka kunskapen om tillstånd, processer och effekter rörande hälsa och social välfärd, nåtts. Ett ökat antal ansökningar har kommit in till rådet de senaste åren och fler har beviljats stöd än tidigare. Projektstödet utgör den största andelen av utgifterna för forskning men har dock minskat de senaste åren, medan finansieringen av program och tjänster har ökat. Detta speglar bl.a. rådets satsning på yngre forskare, vilket svarar mot målen för verksamheten. Rådet satsar också på forskarnätverk, utländska gästforskare, pub- liceringsstöd m.m. och inte minst att skapa väl- ordnade tillfällen för möten mellan forskare och praktiker. I förhållande till hur många ansökningar som män respektive kvinnor lämnar in, så beviljar SFR män och kvinnor stöd i lika utsträckning. Vidare bevakar SFR vid sin prövning av ansök- ningar att dessa beaktat alla för respektive pro- jekt relevanta aspekter, t.ex. könsperspektivet. Gendermålet bedöms därför uppfyllt. Etnisk och kulturell mångfald är andra viktiga perspektiv att uppmärksamma i sammanhanget. I enlighet med målen har SFR:s informa- tionsverksamhet och kontakterna med övriga myndigheter under Socialdepartementet utökats. Vidare har rådet genom ett omfattande pro- gramarbete förberett den ökade satsningen på äldreforskning som påbörjats under 1999. Rådet har också bidragit till att Centrum för alkohol- och drogforskning inrättats och att verksam- heten fortsätter att utvecklas. Regeringen bedömer att måluppfyllelsen är tillfredsställande men kommer i samband med den pågående s.k. tvåårsöversynen och arbetet med den forskningspolitiska propositionen även att se över SFR:s mål. 6.4 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredo- visningen i allt väsentligt är rättvisande. Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tabell 6.2 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1998 utfall 1999 prognos 2000 beräknat 2001 beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 182 200 150 000 241 400 318 000 Nya förpliktelser 90 000 190 000 207 000 110 000 Infriade förpliktelser* 122 200 72 700 120 000 126 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 150 000 267 300 328 400 312 400 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 230 000 330 000 340 000 350 000 * Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser. 6.5 Anslag C1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning Tabell 6.3 Anslagsutvecklingen C1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning Tusental kronor 1998 Utfall 94 631 Anslags- sparande 3 009 1999 Anslag 104 580 Utgifts- prognos 95 450 2000 Förslag 117 655 2001 Beräknat 129 766 1 2002 Beräknat 131 997 2 2 Motsvarar 127 655 tkr i 2000 års prisnivå. 3 Motsvarar 127 655 tkr i 2000 års prisnivå. Anslagssparandet på 3 milj kr från 1998 uppstod bl.a. på grund av förseningar i tillsättningen av vissa tjänster samt besked om nya programstöd. Utgiftsprognosen för 1999 pekar på att an- slagssparandet kommer att uppgå till ca 12 miljoner kronor vilket framför allt beror på att de noggranna förberedelserna för den kraftiga ökningen av äldreforskningen tagit något längre tid än regeringen tidigare bedömde. Det skall dock betonas att forskningssatsningen är långsiktigt inriktad och successivt skall växa i volym vilket innebär att anslagssparandet kan förutses minska kraftigt redan under nästa år. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Flertalet av de forskningsanslag som SFR beviljar är fleråriga. Regeringen föreslår därför bemyn- digande enligt tabellen ovan. Regeringens slutsatser Socialvetenskapliga forskningsrådets organisa- tion och verksamhet har en sådan utformning att rådets nuvarande inriktning, arbetssätt och pres- tationer kan förväntas innebära att de generella målen för forskning uppnås även framdeles. Re- geringen överväger därför att utarbeta vissa nya och mer situationsanpassade mål för SFR. Regeringen instämmer i SFR:s bedömning att fluktuationerna på anslaget måste ses i ljuset av verksamhetens planering av resursanvändningen som sträcker sig minst 3–6 år framåt och be- dömer därför att det prognoserade anslags- sparandet kommer att behövas för planerade satsningar. I enlighet med den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) föreslår regeringen att Socialvetenskapliga forsknings- rådets ramanslag förstärks med ytterligare 11 miljoner kronor 2000 respektive 10 miljoner kronor 2001. Vidare föreslås att SFR tillförs 1 miljon kronor för inrättande av ytterligare en professur vid Centrum för alkohol- och drog- forskning. Tabell 6.4 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 104 580 Pris- och löneomräkning 1 075 Förstärkning av forskning 12 000 Förslag 2000 117 655 Regeringen föreslår att 117 655 000 kronor an- visas under anslaget Socialvetenskapliga forsk- ningsrådet: Forskning samt att anslaget för åren 2001 och 2002 beräknas till 129 766 000 kronor respektive 131 997 000 kronor. C2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning Tabell 6.5 Anslagsutvecklingen C2 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning Tusental kronor 1998 Utfall 7 566 Anslags- sparande –94 1999 Anslag 8 968 Utgifts- prognos 8 100 2000 Förslag 9 735 2001 Beräknat 9 888 1 2002 Beräknat 10 049 2 2 Motsvarar 9 735 tkr i 2000 års prisnivå. 3 Motsvarar 9 735 tkr i 2000 års prisnivå. De disponibla medlen på anslaget överskreds med 94 tkr under 1998 efter att även 1997 ha överskridits i ungefär samma omfattning. An- slaget förstärktes 1999 med 1 mkr bl.a. med hän- syn till de ökade åliggandena i samband med den kraftiga satsningen på äldreforskning. Aktuell prognos för 1999 pekar på att SFR kommer att få ett anslagssparande. Regeringens slutsatser Regeringens bedömer att rådets nuvarande ram- anslag för förvaltning i princip är tillfyllest för att SFR skall klara att genomföra de utökade forsk- ningssatsningarna liksom de ökade kraven på forskningsinformation i olika former. Vid anslagsberäkningen har en teknisk juste- ring gjorts av anslaget. Justeringen har genom- förts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premierna för avtalsförsäk- ringarna. Anslaget har tillförts 714 000 kronor. Tabell 6.6 Beräkning av anslaget för 2000 Tusental kronor Anslag 1999 8 968 Pris- och löneomräkning 53 Justering av premier 714 Förslag 2000 9 735 Regeringen föreslår att 9 735 000 kronor anvisas under anslaget Socialvetenskapliga forsknings- rådet: Förvaltning samt att anslaget för åren 2001 och 2002 beräknas till 9 888 000 kronor respek- tive 10 049 000 kronor. 7 Övrig statlig verksamhet 7.1 Allmänna arvsfonden Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktions- hinder. Stöd ur fonden skall i första hand lämnas för förnyelse- och utvecklingsverksamhet till or- ganisationer som bedriver ideell verksamhet. Stöd får inte lämnas till enskild person. Närmare bestämmelser om fonden finns i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild fond. Den övergripande beslutanderätten i ärenden som rör Allmänna arvsfonden ligger hos rege- ringen. Den 1 juli 1994 inrättades Arvsfonds- delegationen som organisatoriskt sorterar under Socialdepartementet. Arvsfondsdelegationen fördelar stöd ur fonden, följer upp projekt som beviljats stöd och informerar allmänheten om fondens ändamål och medlens användnings- område. Om stödet bedöms överstiga 300 000 kronor eller om ärendet är av principiell betydelse eller annars av större vikt, överlämnas ärendet till regeringen för beslut. Socialdepartementet ansvarar för handlägg- ningen av arvsfondsärenden som rör barn under 12 år och för ärenden som rör personer med funktionshinder. Kulturdepartementet ansvarar för handläggningen av ärenden som rör ung- domar i åldrarna 12–25 år. Regeringen har i skrivelse Redovisning av för- delningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1998 (1998/99:125) lämnat en fyllig redovisning av de medel som fördelats under berört budgetår och också lämnat förslag till kommande inriktning av stödet. För budgetåret 1999 är det sammanlagda ut- delningsbara beloppet ca 200 miljoner kronor. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 10 Förslag till statsbudget för 2000 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Lagförslag 9 2.1 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag 9 3 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 11 3.1 Omfattning 11 3.2 Utgiftsutvecklingen 11 3.3 Resultatbedömning 13 3.3.1 Förebygga och minska ohälsa i syfte att minska de långa sjukperioderna samt aktivt arbeta med att samordna rehabiliteringen så att sjuka och funktionshindrade personer får förutsättningar att åter kunna förvärvsarbeta 13 3.3.2 Säkerställa likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet i handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden, samtidigt som kravet på snabbhet i handläggningen och god service tillgodoses 16 3.3.3 Regeringens slutsatser 18 3.4 Regeringens bedömning avseende revisorernas iakttagelser 20 3.5 Förslag till regeländringar 20 3.6 Anslag 24 A Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 24 A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. 24 A2 Förtidspensioner 29 A3 Handikappersättningar 31 A4 Arbetsskadeersättningar 32 A5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer 34 A6 Ersättning för kroppsskador 35 B Socialförsäkringens administration 35 B1 Riksförsäkringsverket 35 B2 Allmänna försäkringskassor 37 Tabellförteckning Anslagsbelopp 7 3.1 Utgiftsutvecklingen 11 3.2 Antalet pågående sjukfall1 13 3.3 Antalet nybeviljade förtidspensioner 1994-1998 14 3.4 Utgiftsutveckling för de i utgiftsområde 10 ingående anslagen 23 3.5 Anslagsutvecklingen A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. 24 3.6 Anslagsposter 24 3.7 Andel långtidssjukskrivna som genomgår samordnad rehabilitering (%) 27 3.8 Antal långtidssjukskrivna som efter genomförd samordnad rehabilitering uppnått ökad arbetsförmåga 27 3.9 Anslagsutvecklingen A2 Förtidspensioner 29 3.10 Antalet personer med förtidspension/sjukbidrag uppdelat efter kön och ålder (exkl. utlandsboende) 1995-1998 30 3.11 Anslagsutvecklingen A3 Handikappersättningar 31 3.12 Antal personer med handikappersättning uppdelat efter kön och ersättningsstorlek 32 3.13 Anslagsutvecklingen A4 Arbetsskadeersättningar 32 3.14 Antalet egenlivräntor och årsmedelbelopp i december 1998 33 3.15 Arbetsskadeförsäkringens inkomster och utgifter åren 1997-2000 34 3.16 Anslagsutvecklingen A5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer 34 3.17 Anslagsutvecklingen A6 Ersättning för kroppsskador 35 3.18 Anslagsutvecklingen B1 Riksförsäkringsverket 35 3.19 Beräkning av anslaget för år 2000 36 3.20 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2000 37 3.21 Anslagsutvecklingen B2 Allmänna försäkringskassor 37 3.22 Beräkning av anslaget för år 2000 37 3.23 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2000 38 Diagramförteckning 3.1 Antal försäkrade med sjukpenning 26 3.2 Antal sjukskrivna, 60 dagar och längre 26 3.3 Antal sjukpenningdagar, miljoner dagar 26 8 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag, 2. bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget B1 Riksförsäkrings- verket ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 9 000 000 kronor efter år 2000, 3. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. ramanslag 31 502 036 A2 Förtidspensioner ramanslag 47 171 000 A3 Handikappersättningar ramanslag 1 036 000 A4 Arbetsskadeersättningar ramanslag 7 189 338 A5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer ramanslag 25 000 A6 Ersättning för kroppskador ramanslag 65 002 B1 Riksförsäkringsverket ramanslag 717 116 B2 Allmänna försäkringskassor ramanslag 4 764 977 Summa 92 470 469 9 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 9.1 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:566) om lokal försöksverk- samhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, som gäller till utgången av år 2000 , dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 2002, dels att 10, 21 och 23 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 § Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen väljs av medlemmarnas full- mäktige och allmän försäkringskassas styrelse. Vid sådant val skall för kom- mun och landsting 2 kap. 5 § andra stycket kommunalförbundslagen (1985:894) gälla i tillämpliga delar. Till sådan ledamot eller ersättare får medlem endast välja den som är ledamot eller ersättare i medlemmens fullmäktige eller försäkringskassans styrelse. Till sådan ledamot eller ersättare får medlem endast välja den som är ledamot eller ersättare i medlemmens fullmäktige, i försäkringskassans sty- relse eller i en socialförsäkringsnämnd hos försäkringskassan. Minst en av de ledamöter som försäkringskassans styrelse väljer skall vara ledamot eller ersättare i styrelsen. Vid val av ersättare till förbundsstyrelsen skall bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring. 21 § Förbundsstyrelsen skall fastställa beställarförbundets budget senast tre månader före räkenskapsårets början. Förbundsstyrelsen skall dessförinnan samråda med förbundsmedlemmar- nas styrelser om budgeten. För ett nybildat beställarförbund fastställs förbundets budget av medlemmarna vid bildandet av förbundet. Förbundsstyrelsen skall fastställa beställarförbundets budget senast en månad före räkenskapsårets början. Förbundsstyrelsen skall dessförinnan samråda med förbundsmedlemmar- nas styrelser om budgeten. För ett nybildat beställarförbund fastställs förbundets budget av medlemmarna vid bildandet av förbundet. 23 § Förbundsstyrelsen skall fort- löpande föra räkenskaper över be- ställarförbundets medel. Bokförings- lagen (1976:125) skall därvid gälla i tillämpliga delar. Styrelsen skall år- ligen och inom tre månader från räkenskapsårets slut sammanfatta och avsluta räkenskaperna. Förbundsstyrelsen skall fort- löpande föra räkenskaper över be- ställarförbundets medel. Lagen (1997:614) om kommunal redovis- ning skall därvid gälla i tillämpliga delar. Styrelsen skall årligen och inom tre månader från räkenskaps- årets slut upprätta årsbokslut och års- redovisning. Denna lag träder kraft den 1 januari 2000. För räkenskapsåret 1999 gäller dock 23 § i sin äldre lydelse. 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 10.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsom- råden ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt socialförsäkringens administra- tion. Socialförsäkringens administration utgörs av Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna. 10.2 Utgiftsutvecklingen Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 39 685 80 502 87 873 92 470 92 454 92 247 1 Från år 1999 ingår statlig ålderspensionsavgift samt allmän tilläggspension (ATP). Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall – På grund av den ökade sjukfrånvaron har utgifterna för sjukpenning ökat kraftigt för år 1998 i förhållande till budgeterade medel. Den ökade sjukfrånvaron kan förväntas be- stå även under de närmaste åren. De senaste prognoser som finns för kostnadsutveck- lingen för sjukförsäkringen visar även på en fortsatt ökning av utgifterna. – Försäkringskostnaderna för sjukpenning uppgick år 1998 till 18 610 miljoner kronor, vilket är en ökning med ca 4,7 miljarder jämfört med år 1997. Antalet ersatta dagar med sjukpenning för år 1998 var drygt 50 miljoner vilket är 21 procent fler ersatta dagar än under år 1997. – Med anledning av att utgiftsökningen för sjukpenningen under år 1998 skett under en förhållandevis kort tidsperiod har tidigare bedömningar om utgifterna underskattat ökningen. De senaste bedömningarna pekar därför på mycket kraftiga avvikelser mellan de anvisade medel för sjukpenningen som regeringen föreslog i budgetpropositionen för år 1999 och nuvarande prognostiserade utgifter. Det finns därför skäl att fördjupa analysen av orsakerna till sjukförsäkrings- kostnaderna samt att ta fram förslag som syftar till att minska sjukfrånvaron och för att reducera utgifterna inom sjukförsäk- ringen. Förändringar – Fr.o.m. den 1 januari 1998 ändrades ersätt- ningsnivån från 75 till 80 procent av ersätt- ningsunderlaget och fr.o.m. den 1 april 1998 har sjuklöneperioden ändrats till att omfatta de 14 första dagarna i varje sjukperiod. Un- der tiden 1 januari 1997 - 31 mars 1998 omfattade sjuklöneperioden de 28 första dagarna i varje sjukperiod. Mål – Målet för år 2000 är att ge ekonomisk trygghet för sjuka och funktionshindrade och att aktivt arbeta för att återföra männi- skor i arbete. Inom Socialdepartementet pågår arbete med att vidareutveckla målen. Prioriteringar – Regeringen fortsätter arbetet med att modernisera trygghetssystemen bl.a. genom att anpassa dem till en föränderlig arbets- marknad. – Regeringen har med anledning av kost- nadsutvecklingen inom sjukförsäkringen den 23 juni 1999 beslutat utse en särskild utredare (dir. 1999:54) som dels skall göra en analys av sjukförsäkringen, dels lämna förslag till konkreta åtgärder i syfte att minska sjukfrånvaron och för att reducera utgifterna inom sjukförsäkringen. Utre- daren skall lämna en delrapport senast den 15 februari år 2000. En slutredovisning av uppdraget skall ske senast den 31 maj 2000. – Regeringen har den 3 juni 1999 beslutat att utse en särskild utredare med uppdrag att se över den arbetslivsinriktade rehabilite- ringen. I uppdraget ingår bl.a. att kartlägga den arbetslivsinriktade rehabiliterings- processen, att utforma en plattform för prioriteringar samt att klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan fördelas mel- lan olika aktörer i rehabiliteringsarbetet. Utredarens förslag skall redovisas senast den 1 juli 2000. – En proposition om s.k. vilande förtidspen- sion föreläggs riksdagen i samband med denna budgetproposition. – För närvarande bereds inom Regerings- kansliet ett förslag om nya beräknings- regler, Beräkningsunderlag för dagersätt- ning – sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19). I detta sammanhang kommer inkomna remissyttranden att beaktas. – En arbetsgrupp skall tillsättas med uppgift att utreda utgiftsutvecklingen inom förtids- pensioneringen och lämna konkreta förslag till åtgärder. Arbetsgruppens arbete bör vara slutfört i sådan tid att regeringen kan lämna förslag i nästa års budgetproposition. – Regeringen avser att våren år 2000 lämna förslag till förändring av arbetsskadeförsäk- ringen. Socialförsäkringens administration Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall – Försäkringskassornas ekonomiska situation har förbättrats under budgetåret 1998. Efter ett antal år med ansträngd ekonomi har nu de flesta försäkringskassor en ekonomi i balans. – RFV:s verksamhet har under år 1998 kännetecknats av stora satsningar på att in- föra det reformerade ålderspensionssyste- met och på att anpassa IT-systemen inför år 2000. Eftersom betydande delar av resur- serna har använts för dessa insatser har andra delar av verksamheten fått stå tillbaka eller getts lägre prioritet. Förändringar – RFV och försäkringskassorna har under år 1998 förberett sig för att administrera det reformerade ålderspensionssystemet vars regler trädde i kraft den 1 januari 1999. Under året har 5,3 miljoner försäkrade fått ett preliminärt pensionsbesked. – Parallellt med att 2000-säkra IT-systemen och utveckla IT-stöd för det reformerade ålderspensionssystemet har RFV inom be- fintliga ramar även avseende övriga delar av verksamheten påbörjat ett förnyelsearbete för att ge administrationen ett modernt IT- baserat ärendehanteringssystem, vilket en- ligt RFV skall bidra till kortare handlägg- ningstider, ökad kvalitet och rättssäkerhet i besluten. – Rollfördelningen mellan RFV och de all- männa försäkringskassorna har tydliggjorts genom att ansvar och befogenheter har getts en reformerad författningsmässig reglering. Mål – Målet är att socialförsäkringens administra- tion skall garantera effektivitet, rättssäker- het och kompetens vid ärendehandläggning. Inom Socialdepartementet pågår arbete med att vidareutveckla målen. Prioriteringar – RFV:s tillsyn av de allmänna försäkrings- kassorna skall utvecklas i syfte att säker- ställa en nationellt likformig och rättssäker tillämpning av försäkringen. – En fortsatt satsning på samverkan inom re- habiliteringsområdet. – Resultatuppföljningen av socialförsäkring- ens administration måste förbättras. Redo- visningen måste bli jämförbar, tillförlitlig och korrekt. RFV:s verksamhetsanalys måste utvecklas så att bl.a. förhållandet mellan kostnader, kvalitet, prestationer och regionala skillnader tydliggörs och förkla- ras. Andelen fel i samband med beslut om olika förmåner inom socialförsäkringen måste minska. – Genomförandet av det reformerade ålders- pensionssystemet fullföljs. – Arbetet med att säkerställa IT-stöden inför år 2000 skall slutföras. – Service och bemötande vid försäkrings- kassorna skall hålla en hög kvalitet. – Verksamheten skall utgå från både kvinnors och mäns utgångspunkter samt beakta den etniska och kulturella mångfalden. – Insatser för att stödja forskningen inom socialförsäkringens område skall fortsätta. – Kvalitetskraven avseende försäkringsmedi- cinska utredningar och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar skall utvecklas. 10.3 Resultatbedömning Resultatbedömningen görs med utgångspunkt i de två delmålen för utgiftsområdet. 10.3.1 Förebygga och minska ohälsa i syfte att minska de långa sjukperioderna samt aktivt arbeta med att samordna rehabiliteringen så att sjuka och funktionshindrade personer får förutsättningar att åter kunna förvärvsarbeta Tillståndet och utvecklingen inom området Verksamhetsmålet för år 1998 har inte uppnåtts. Antalet sjukfall har ökat i samtliga intervaller och andelen partiella sjukfall, dvs. ersättningar på 25, 50 eller 75 procent i förhållande till hela ersätt- ningar, har minskat i jämförelse med år 1997. Det är också färre långtidssjukskrivna som åter- får arbetsförmågan. Som framgår av tabellen nedan har antalet sjukfall ökat i samtliga intervall under år 1998 jämfört med år 1997 och ökningen är genom- gående störst för kvinnor (Tabell 3.2). Tabell 3.2 Antalet pågående sjukfall1 1998 1997 1996 män kvinnor totalt män kvinnor totalt män kvinnor totalt 1 dagar 2 58 509 89 773 148 282 51 553 75 356 126 909 56 806 79 877 136 693 29 dagar 2 52 645 81 027 133 672 47 735 70 280 118 015 49 800 69 725 119 525 60 dagar 3 47 435 72 237 119 672 43 279 62 732 106 011 44 741 61 818 106 589 365 dagar 3 19 211 29 028 48 239 18 252 26 270 44 522 19 437 26 422 45 858 731 dagar 3 7 905 11 557 19 462 7 871 11 073 18 944 7 791 10 141 17 931 1 Här avses pågående sjukpenning-/rehabiliteringspennigärenden. Sjukfall som enbart avser sjuklöneperiod ingår inte. 1996 omfattade sjuklöneperioden 14 dagar, 1997 t.o.m. mars 1998 28 dagar, och fr.o.m. april 1998 14 dagar. 2 Uppgifter för 1998 avser utgången av perioden november 1997–oktober 1998 3 Uppgifter för 1998 avser ingången av perioden december 1997–november 1998. Källa: Årsredovisningen för socialförsäkringen budgetåret 1998 (RFV) Det är bland de anställda som antalet sjukfall ökar. Bidragande orsaker är troligen de regel- ändringar som har genomförts under 1998, t.ex. höjd ersättningsnivå, samt i viss mån det förbättrade konjunkturläget. Målet att öka andelen sjukpenningdagar med partiella ersättningar i förhållande till hela ersätt- ningar, har inte nåtts på riksnivå under år 1998. Andelen partiella ersättningar har minskat med 0,1 procentenheter under år 1998 jämfört med år 1997. Minskningen gäller männen medan kvin- nornas andel av de partiella ersättningarna är densamma som 1997. Det förekommer variatio- ner mellan försäkringskassorna men trenden är negativ. Andelen arbetslösa bland de sjukskrivna är högre än hos befolkningen som helhet. Detta är ingen ny företeelse, men det minskar möjlighe- ten att öka andelen partiella sjukskrivningar. Be- nägenheten att sjukskriva en arbetslös partiellt är liten, då det är svårt för såväl läkare som hand- läggare att bedöma eventuell restarbetsförmåga i förhållande till ett arbete "som är normalt före- kommande på arbetsmarknaden". Kassorna konstaterar att graden av sjuklighet och komplexiteten i sjukdomstillstånden har ökat bland de sjukskrivna. Det talar för att en större andel skulle vara i behov av hel sjukskriv- ning. Sannolikt har detta också påverkat siff- rorna. Andelen långtidssjukskrivna som återfått ar- betsförmågan har minskat sedan år 1996 och en mindre andel långtidssjukskrivna än tidigare genomgår samordnad rehabilitering. Det går heller inte att finna något samband mellan an- delen långtidssjukskrivna som genomgår sam- ordnad rehabilitering och andelen långtidssjuk- skrivna som återvinner arbetsförmågan helt eller delvis. När det gäller förtidspensioner framgår av följande tabell att antalet nybeviljade förtidspen- sioner minskade kraftigt under år 1998 jämfört med år 1997, men även i förhållande till åren 1994-1996. Orsakerna finns närmare beskrivna under anslaget A2 Förtidspensioner. Tabell 3.3 Antalet nybeviljade förtidspensioner 1994-1998 År Nytillkomna/ nybeviljade pensioner Utbetalade pensioner i december 1994 49 697 410 626 1995 40 365 408 576 1996 40 068 407 584 1997 47 262 417 424 1998 34 500 417 404 Trots denna betydande minskning ökade det to- tala återstående pensionsåtagande under år 1998 något, i huvudsak beroende på att antalet för- tidspensionärer i de yngre åldersgrupperna har ökat samt att andelen partiella pensioner inte längre ökar. Det är kvinnor och yngre personer som står för den senaste ökningen av antalet återstående pensionsår, samtidigt som detta antal minskat för männen. Antalet förtidspensioner/sjukbidrag är i stort sett oförändrat mellan åren, mätt i slutet av re- spektive år. Däremot var det genomsnittliga an- talet pensioner färre år 1997 än år 1998. Fördel- ningen mellan hela och partiella förmåner är i stort sett oförändrad. Däremot ökade inte antalet partiella pensioner under år 1998, och antalet hela förtidspensioner var i stort sett oförändrat mellan åren. Antalet nybeviljade förtidspensio- ner/sjukbidrag har minskat i alla åldersgrupper, men mest i åldersgruppen 60-64 år, vilket är na- turligt med tanke på att nybeviljandet i den gruppen var onormalt högt under år 1997. De tidsbegränsade förtidspensionerna (sjukbi- dragen) fortsätter att minska i antal för både män och kvinnor. En viktig slutsats är att minskningen av antalet nybeviljade pensioner år 1998 knappast kan tas som intäkt för att det är de under året vidtagna åtgärderna mot ohälsa som varit framgångsrika. Orsaken till det låga nybeviljandet under år 1998 är i huvudsak att olika regeländringar inträffade år 1997. Dessa gav upphov till ett betydande an- tal ansökningar om förtidspension, och ett stort antal av dessa ansökningar beviljades därmed tidigare än vad som annars skulle varit fallet. Arbetsskadeförsäkringen redovisades år 1998 under socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Arbetsskadefonden har avvecklats från och med den 1 januari 1999 och arbets- skadeförsäkringen finansieras istället från ett an- slag i statsbudgeten. Från anslaget finansieras även ersättning enligt äldre lagar. Antalet arbets- skadelivräntor minskar liksom medelbeloppet. Detta beror på att livräntor samordnas med för- tidspension på så sätt att livränta utges till den del pensionen inte täcker inkomstbortfallet. Det reducerade basbeloppet för förtidspensioner har tagits bort, vilket medför att en större del av er- sättningen utges i form av förtidspension. Kritik har riktats mot arbetsskadeförsäkringen med innebörd att försäkringen inte ersätter inkomstförlust vid arbetsskada i tillräcklig om- fattning. RFV har våren 1999 lämnat en tillsynsrapport till regeringen om beslut och beslutsunderlag i arbetsskadeärenden. Tillsynen visar att stora delar av verksamheten fungerar, men att det finns väsentliga delar i handläggning och tillämpning, där det förekommer brister. Det sker en successiv, mindre ökning av anta- let handikappersättningar. Fördelningen mellan kvinnor och män är dock relativt konstant. Ök- ningen av antalet handikappersättningar kan hänföras till ökningen av antalet förtidspensionä- rer och till befolkningsförändringar. Fördel- ningen på de olika nivåerna av handikappersätt- ning (69, 53 och 36 procent av basbeloppet) visar en förskjutning från den högsta till den lägsta ni- vån, vilket betyder att medelersättningen sam- tidigt sjunker. De viktigaste statliga insatserna och dess effekter Ersättningsnivåerna för bl.a. sjukpenning, sjuk- lön, rehabiliteringspenning och närståendepen- ning höjdes från 75 till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Sjuklöneperioden förkortades från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998. Regeringen har med anledning av kostnads- utvecklingen inom sjukförsäkringen den 23 juni 1999 beslutat utse en särskild utredare (dir. 1999:54) som dels skall göra en analys av sjukför- säkringen, dels lämna förslag till konkreta åtgär- der i syfte att minska sjukfrånvaron och för att reducera utgifterna inom sjukförsäkringen. Ut- redaren skall lämna en delrapport senast den 15 februari 2000. En slutredovisning av uppdraget skall ske senast den 31 maj 2000. Regeringen har den 3 juni 1999 beslutat att utse en särskild utredare med uppdrag att se över den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. I upp- draget ingår bl.a. att kartlägga den arbetslivsin- riktade rehabiliteringsprocessen, att utforma en plattform för prioriteringar samt att klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan fördelas mellan olika aktörer i rehabiliteringsarbetet. Ut- redarens förslag skall redovisas senast den 1 juli 2000. En proposition om s.k. vilande förtidspension föreläggs riksdagen i samband med denna bud- getproposition. En arbetsgrupp kommer att tillsättas med uppgift att utreda utgiftsutvecklingen inom för- tidspensioneringen och lämna konkreta förslag till åtgärder. Arbetsgruppens arbete bör vara slutfört i sådan tid att regeringen kan lämna för- slag i nästa års budgetproposition. Kritik har under en följd av år riktats mot handläggningen av arbetsskadeärenden. RFV har därför utarbetat ett instrument för bedömning av beslutsunderlagen i arbetsskadeärenden – Qben LAF. Bedömningsinstrumentet har under år 1998 använts för första gången inom arbets- skadeområdet varefter verket har lämnat en till- synsrapport till regeringen om beslut och be- slutsunderlag i arbetsskadeärenden. Regeringens slutsatser Regeringen ser mycket allvarligt på den bristande måluppfyllelsen inom sjukförsäkrings- och reha- biliteringsområdet. Den kraftiga ökningen av antalet sjukfall, i samverkan med den minskade aktiviteten på rehabiliteringsområdet, riskerar att på sikt leda till en ökning av antalet förtidspen- sionärer. Regeringen avvaktar dock med föränd- ringar på området tills utredningarna om sjukför- säkringen och den arbetslivsinriktade rehabilite- ringen har redovisat sina förslag i maj respektive juli år 2000. En viktig slutsats är att minskningen av antalet nybeviljade förtidspensioner år 1998 knappast kan tas som intäkt för att det är de under året vidtagna åtgärderna mot ohälsa som varit fram- gångsrika. Orsaken till det låga nybeviljandet un- der år 1998 är i huvudsak en följd av att olika regeländringar genomfördes år 1997. Dessa gav upphov till ett stort antal ansökningar om för- tidspension och ett stort antal av dessa ansök- ningar beviljades därmed tidigare än vad som an- nars skulle varit fallet. RFV avser att fortlöpande utöva särskild till- syn över arbetsskadeområdet för att tillse att ärendehantering och tillämpning sker på avsett sätt och att de brister som har påtalats avhjälps. För att öka den samlade kompetensen inom ar- betsskadeområdet avser verket att anordna semi- narier, där försäkringskassorna tillsammans med forskare och läkare samt representanter för dom- stolarna kan diskutera mer komplicerade medi- cinska och försäkringsjuridiska frågor kring till- lämpningen av arbetsskadeförsäkringen i syfte att uppnå konsensus. Regeringen kommer att följa utvecklingen på området. Regeringen har för avsikt att återkomma med förslag till vissa förändringar i regelsystemet våren 2000. 10.3.2 Säkerställa likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet i handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden, samtidigt som kravet på snabbhet i handläggningen och god service tillgodoses Tillståndet och utvecklingen inom området En sammanvägning av 13 ärendeslag inom social- försäkringen som de allmänna försäkrings- kassorna handlägger under perioden 1996 - 1998 visar att volymen har minskat med knappt 10 procent. Under år 1998 har volymerna samman- taget minskat med ca 3,5 procent. Styckkostna- derna under perioden 1996 - 1998 för de olika ärendeslagen varierar mycket både per beslut och per utbetalning. För bl.a. assistansersättning, ålderspension, arbetsskadelivränta, förtidspen- sion och utbildningsbidrag har styckkostnaderna per beslut ökat, medan de bl.a. för bostadsbidrag, föräldrapenning och sjukpenning har minskat. Produktiviteten, som tidigare år varit negativ, har under år 1998 förbättrats. För de tunga utredningsärendena assistansersättning och arbetsskadelivränta har genomströmningstiden ökat liksom för bostadsbidragen medan genom- strömningstiden för bostadstillägg, förtids- pension samt sjukbidrag har minskat. När det gäller kvaliteten i ärendena ligger den fortfarande på en alltför låg nivå. I statistik från JO framgår att antalet klagomåls- och initiativärenden ökat, särskilt åren 1995 och 1997 medan den för år 1998 har sjunkit till 375 ärenden. Däremot har andelen ärenden som föranlett kritik från JO ökat till 20 procent av antalet avgjorda ärenden under år 1998. Det är i stor utsträckning samma typ av brister som återkommer år från år. Det rör sig bl.a. om brister i tillämpning av förvaltningslagens bestämmelser om kommunicering, anteckningsskyldighet, utformning av beslut, partsinsyn m.m. Andra förekommande brister är dröjsmål av olika slag samt långsam handläggning. De förmånsslag som föranlett flest utredningar och starkast kritik av JO är arbetsskadeförsäkringen, förtidspension/sjukbidrag och sjukpenning. Bl.a. undersökningar gjorda av SIFO:s Samhällsbarometern 1998 visar att förtroendet för försäkringskassan och dess beslut har sjunkit från 41 procent år 1997 till 28 procent år 1998. Arbetsmiljösituationen är oroande vid många försäkringskassor. De försäkringskassor som under år 1998 varit föremål för granskning av Yrkesinspektionen har genomgående ålagts att vidta åtgärder för att begränsa arbetsbelastningen för de anställda. Socialförsäkringsutskottet har i betänkande 1998/99:SfU7 behandlat Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR4 angående socialförsäkring- ens administration. Riksdagens revisorer har granskat utvecklingen av socialförsäkringens administration. Granskningen har bland annat visat på brister inom försäkringskassornas hand- läggning av försäkringsärenden. Av gransk- ningen framgår även att det finns stora regionala skillnader i kostnader, kvalitet och prestationer. Revisorerna gör dock bedömningen att det är svårt att få en samlad uppfattning om resultat- utvecklingen. Vidare anser revisorerna att RFV:s samlade slutsatser endast är en form av värdering och att det är inte klart på vilka grunder be- dömningarna görs. Revisorerna anser att rege- ringen bör ge RFV i uppdrag att sätta igång ett arbete med att höja kvaliteten i handläggningen och återkomma till riksdagen med en redo- visning av hur detta arbete utvecklas. Vidare bör regeringen återkomma till riksdagen med en redovisning av hur arbetet med att utveckla ana- lysen av de regionala skillnaderna mellan försäk- ringskassorna fortskrider. Regeringen har även erfarit att utbetalningarna av ersättningar, i form av dagersättningar som sjukpenning och föräldrapenning, i vissa fall handlagts och utbetalats så långsamt att det för- anlett ekonomiska problem för den försäkrade. Socialförsäkringens administration skall bidra till att större andel män tar ut fler föräldra- penningdagar. För barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995 kan noteras en tydlig ökning av andelen män som tagit ut föräldrapenning. Fler män har tagit ut fler föräldrapenningdagar år 1998 jämfört med år 1997. Förklaring till ök- ningen kan sökas bland flera faktorer. Möjligen kan män ha valt att skjuta upp sitt uttag till år 1998. RFV menar även att det i flera fall går att påvisa att försäkringskassornas satsningar på pappaområdet har givit ett bra resultat. När det gäller informationen om det reforme- rade ålderspensionssystemet är det svårt att nu göra en relevant resultatbedömning, eftersom informationen till medborgarna skickats ut un- der våren 1999. RFV har låtit göra mätningar av allmänhetens kunskaper och attityder till den nya pensionen. Undersökningarna visar att informa- tionsbehovet är stort och dessutom varierar främst mellan olika åldersgrupper. I samband med regleringsbrevet för år 1998 omarbetades målen för administrationen. För att möjliggöra uppföljning av RFV:s speciella an- svarsområde gav regeringen verket riktade verk- samhetsmål. Målen har haft direkt koppling till det speciella ansvar RFV har för tillsyn, norme- ring, ekonomistyrning och systemägarskap för de gemensamma IT-systemen inom socialförsäk- ringens administration. Verket har gjort flera in- satser inom de olika målområdena. Av årsredo- visningen för socialförsäkringen för budgetåret 1998 framkommer att insatserna och graden av måluppfyllnad varierar kraftigt. RFV har inom sina ansvarsområden under år 1998 bl.a. gjort en total genomgång av samtliga författningar samt också påbörjat arbetet med att ge ut allmänna råd om tillämpningen av förvalt- ningslagen vid kassorna. Arbetet med att utveckla och förbättra ruti- nerna för kvalitetssäkring och kontroll vid kas- sorna har genomförts. Inom området tillsyn har RFV enligt egen be- dömning inte varit tillräckligt aktiv. Verket kommer dock att öka tillsynen i enlighet med sitt tillsynsprogram. Inom området för mål- och resultatstyrning utgör regleringsbrevet till de allmänna försäkringskassorna det viktigaste styr- dokumentet till kassorna. Under åren 1997 och 1998 förde verket resultatdialog med samtliga kassor. Dialogerna resulterar i överenskommel- ser om hur verksamheten vid kassan kan förbätt- ras. Arbetet inom IT-området har bl.a. känneteck- nats av insatser inom det s.k. utvecklingspro- grammet vid RFV, där insatserna under 1998 kan sammanfattas enligt följande: – byte av IT-plattformen har inletts, – insatser har gjorts inom det nya pensions- systemet som bl.a. utgör den första appli- kationen i den nya IT-strukturen, – förslag till ett nytt ärendehanteringssystem har utarbetats som innehåller en gemensam utvecklingsstrategi för administrationen, – en kundpolicy har tagits fram och en stra- tegi för kompetensförsörjning har utarbe- tats, samt – merparten av 2000-säkringsarbetet har slut- förts. RFV har också i enlighet med sitt mål arbetat för ökad samverkan med AMS, Socialstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsen för att en effektivare an- vändning av tillgängliga resurser inom rehabi- literingsområdet kan uppnås. Denna samverkan har utökats genom att kommun- och landstings- förbunden varit med i arbetet. RFV har som generellt mål att tillsammans med de allmänna försäkringskassorna integrera kunskaper om både kvinnor och mäns olika för- utsättningar och behov i hela verksamheten. Verket har påbörjat denna process, genom att systematiskt arbeta med frågorna enligt en fast- ställd handlingsplan. Verket har bl.a. konstaterat att det kan finnas risk att bedömningarna kan bli olika i samband med beslut som innehåller ett stort mått av skälighetsbedömningar. Verket anser också att arbetet för att öka medvetenheten om kvinnors och mäns olika förutsättningar är en långsiktig process som kräver tid och kun- skaper. De viktigaste statliga insatserna inom området och dess effekter RFV och de allmänna försäkringskassorna har gjort omfattande förberedelse för att införa det reformerade ålderspensionssystemet, som fr.o.m. 1 januari 1999 successivt ersätter pensionsfor- merna folkpension och ATP inom ålderspen- sioneringen. För genomförandet har betydande informationsinsatser genomförts, kompetensut- veckling inletts och nya IT-baserade användar- system utvecklats. Ett steg i informationsarbetet är de 5,3 miljoner pensionsbrev innehållande pensionsprognoser, beslut om intjänade pen- sionsrätter och information om det nya pen- sionssystemet som har skickats ut under våren 1999. Med början år 1998 förändrades och tydlig- gjordes de olika aktörernas roller inom administ- rationen. RFV:s roll gentemot de allmänna för- säkringskassorna klargjordes inom ett antal väl definierade områden. RFV skall bl.a. utöva tillsyn över försäkringskassornas tillämpning av socialförsäkringen, vara ansvarig systemägare för de gemensamma IT-systemen, utarbeta normer för regeltillämpning, samt svara för ekonomi- styrningen inom verksamheten. Försäkrings- kassornas ansvar och roll tydliggjordes på ett liknande sätt, bl.a. förtydligades hur ledningen för en försäkringskassa skall fungera och hur ansvar skall utkrävas. Varje försäkringskassa har bl.a. ansvar för att rätta till brister i sin verksamhet. Det är numera regeringen som utser hela styrelsen för de 21 försäkringskassorna samt deras direktörer. För att kunna göra en relevant och rättvis be- dömning av resultaten avseende måluppfyllelsen inom administrationen krävs det tillförlitligt och korrekt underlag. I RFVs årsredovisning för år 1998 finns en hel del brister som gör att rege- ringen saknar en heltäckande bild av tillståndet och utvecklingen inom försäkringskassan. För att komma till rätta med dessa brister finns ett behov av att utveckla och förbättra instrumenten för uppföljning och utvärdering. Regeringen har i samband med regleringsbrevet för år 1999 ut- arbetat mål och uppdrag som bör kunna medföra förbättringar inom området. Inom en rad områ- den har det initierats en utveckling som syftar till en bättre måluppfyllelse bl.a. genom uppdrag och återrapporteringskrav samt en löpande dialog med RFV. Detta avser bl.a. IT-området, tillsyns- verksamheten, tillförlitligheten i RFVs mät- och analysmetoder och de allmänna försäkrings- kassornas handläggning av förmånerna. Riksdagen har godkänt regeringens proposi- tion 1998/99:76 om försäkringsmedicinska ut- redningar m.m. (bet. 1998/99:SfU8, rskr. 1998/99:232). Beslutet innebär förändringar av verksamheten vid RFV:s sjukhus. Verksamhets- ansvaret för försäkringsmedicinska utredningar och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar överförs fr.o.m. år 2000 till Östergötlands läns allmänna försäk- ringskassa. Regeringen har uppdragit åt RFV att utveckla kvalitetskraven avseende försäkrings- medicinska utredningar och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar, vilka skall tillämpas vid de ombildade försäkringsmedicinska centren. Patienter inom den medicinska rehabiliteringen som idag bedrivs vid RFV:s sjukhus skall behandlas inom den allmänna hälso- och sjuk- vården. Företrädare för Landstingsförbundet har bekräftat att landstingen har beredskap att ta hand om de aktuella patienterna. De bolag som för närvarande förvaltar sjukhusen skall avvecklas. 10.3.3 Regeringens slutsatser IT-stöd inom RFV och de allmänna försäkringskassorna RFV och de allmänna försäkringskassorna har i samband med budgetunderlaget för åren 2000- 2002 presenterat ett gemensamt åtagande att i grunden modernisera socialförsäkringens admi- nistration under perioden fram till år 2005. En väsentlig del av åtagandet utgörs av att huvud- delen av ärendehandläggningen skall ges ett nytt IT-stöd, som skall medverka till att förkorta handläggningstiderna och öka kvaliteten i beslu- ten vid de allmänna försäkringskassorna. Inom socialförsäkringens administration före- ligger ett påtagligt behov av modernisering av IT-stöden. RFV har som ansvarig systemägare för de gemensamma IT-systemen ett särskilt an- svar för utvecklingsarbetet. Detta har också be- tonats i flera olika sammanhang, bl.a. regeringens proposition 1997/98:41 om socialförsäkringens administration, m.m. Enligt RFV är systemkonstruktionen för att säkerställa genomförandet av pensionsreformen nära knuten till RFV:s arbete med modernise- ringen av IT-stödet. Detta innebär att arbetet med att införa det nya pensionssystemet är prio- riterat liksom arbetet inför IT-omställningen år 2000. Regeringen vill särskilt framhålla att en grund- läggande fråga är hur den nämnda visionen skall förverkligas, med vilka medel samt i vilken takt och ordning åtgärder bör vidtas. Förändringar av en sådan omfattning som verkets planer innebär bör ske i väl definierade och avgränsade utveck- lingssteg där kostnader och förväntade effekter noga kan bedömas som grund för regeringens ställningstagande. Insatsernas träffsäkerhet har stor betydelse för att kunna förbättra den om- fattande ärendehantering som sker inom försäk- ringskassorna. Ett effektivt ärendehanterings- system för handläggning av socialförsäkrings- ärenden är av central betydelse för att kunna komma till rätta med de brister som finns idag. RFV bör därför, i sitt fortsatta arbete lägga stor vikt vid att noggranna verksamhetsanalyser görs. Detta som grund för precisering av ut- vecklingsinsatserna och att dessa insatser prio- riteras och planeras i tydliga steg vars effekter kan bedömas och följas upp. I budgetunderlaget för år 2001 bör RFV ge en uttömmande beskrivning och kostnadsberäkning av läget i utvecklingsarbetet och vilka krav som därvid ställs på finansiering. Regeringen anser även att försäkringskassornas förberedelser och aktiva medverkan är avgörande för att utvecklingsarbe- tet skall kunna genomföras framgångsrikt. Regeringen kommer noga följa denna utveck- ling inom såväl verket som kassorna. Regeringen avser också att ge Statskontoret i uppdrag, som ett stöd för framtida ställningstaganden, att granska utvecklingsarbetet och redovisa sina iakttagelser och bedömningar till regeringen. Handläggning av bidrags- och försäkringsärenden Bl.a. den tidigare redovisade rapporten från Riksdagens revisorer pekar på att det finns ett mycket stort behov av kvalitetsförbättringar och effektiviseringar när det gäller försäkrings- kassornas handläggning av olika försäkrings- ärenden. Även bemötande och service måste för- bättras. Regeringen ser mycket allvarligt på de redovisade bristerna och avser därför att förtyd- liga målen för försäkringskassornas handläggning av bidrags- och försäkringsärenden. RFV ges, i egenskap av tillsyns- och normeringsmyndighet, i uppdrag att närmare följa upp kassornas utvecklingsarbete avseende kompetens, admi- nistrativa rutiner, bemötande och service m.m. RFV bör särskilt uppmärksamma de goda resul- taten och se till att dessa får en spridning över landet. Regeringen kommer att noga följa RFV:s och försäkringskassornas arbete med att komma tillrätta med den redovisade situationen. Planerade reformer/förändringar Inom Socialdepartementet pågår arbete med att modernisera trygghetssystemen innefattande bl.a. ett antal större förändringar avseende vilan- de förtidspension, beräkningsunderlag för dager- sättning – sjukpenning, föräldraförsäkring m.m. samt reformerad efterlevandepension och för- tidspension. För att kunna genomföra dessa för- ändringar på ett effektivt sätt kan administratio- nens resursbehov komma att påverkas. Färdigställandet av Öresundsbron kommer att innebära ett ökat svensk-danskt samarbete. I det sammanhanget kommer också socialförsäk- ringsfrågor att beröras. Förvaltningskostnader för det reformerade ålderspensionssystemet Kostnaderna för förvaltning av det reformerade ålderspensionssystemet skall enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension fr.o.m. år 1999 finansieras med avgifter som be- talas in till systemet. Förvaltningskostnaderna skall belasta AP-fonden och täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna. För att åstadkomma en jämnare fördelning av kostna- derna mellan yngre och äldre skall endast en viss andel, 60 procent av förvaltningskostnaderna, minska pensionsbehållningarna de första åren. Från och med år 2002 skall denna andel ökas med 2 procentenheter per år från 60 procent för att efter 20 år uppgå till 100 procent. De myndigheter som arbetar med administ- rationen ersätts årligen med belopp som beslutas av regeringen. Förberedelser för det reformerade ålderspensionssystemet samt planerade följd- reformer i form av investeringar i anläggnings- tillgångar finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Utgifterna för räntor och den kommande av- skrivningen utgör en förvaltningskostnad inom ramen för det reformerade ålderspensionssys- temet och bör därför finansieras på samma sätt som övriga förvaltningskostnader inom systemet genom att belasta AP-fonden och pensionsbe- hållningarna. Avskrivningen bör göras under en femårsperiod. När avskrivning skall påbörjas bör medel för detta årligen efter regeringsbeslut föras från AP-fonden till RFV för återbetalning av lån hos Riksgäldskontoret. Den parlamentariskt till- satta Genomförandegruppen (S1994:9) ställer sig också bakom att räntor och amorteringar hanteras på detta sätt. Försäkringsmedicinska centra Med anledning av den omstrukturering som har påbörjats av verksamheten vid RFV:s sjukhus har en organisationskommitté tillsatts med uppdrag att förbereda inrättandet av försäkringsmedi- cinska center (S 1999:03). Regeringen gör i likhet med organisationskommittén bedöm- ningen att försäkringsmedicinska center behöver ett ekonomiskt stöd under uppbyggnadsskedet samt till forskningsverksamheten vid dessa. Medel från folkpensioneringsfonden, vars till- gångar till viss del är placerade i de bolag som idag driver RFV:s sjukhus, bör användas för att tillhandahålla detta stöd. Medlen i fonden beräknas dessutom öka när försäljningen av fastigheterna som för närvarande inrymmer RFV:s sjukhus är genomförd. Regeringen avser därför via ett särskilt beslut från folk- pensioneringsfonden överföra 20 miljoner kronor till huvudmannen för försäkrings- medicinska center avseende år 2000. Medlen till rehabiliteringsutredningar vid RFV:s sjukhus skall fr.o.m. år 2000 tillföras anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. särskilda medel för köp av tjänster och skall kunna an- vändas för försäkringskassornas köp av försäk- ringsmedicinska utredningar och arbetslivsin- riktade rehabiliteringsutredningar. Beloppet som tillförs uppgår till 158 miljoner kronor under budgetåret 2000. RFV har i uppdrag att svara för den avveckling som blir aktuell vid RFV:s sjukhus i samband med inrättandet av försäkringsmedicinska center samt redovisa kostnaderna för denna. I skrivelse till regeringen har verket beräknat att de totala utgifterna för avvecklingen kan komma att uppgå till högst 110 miljoner kronor bestående främst av löner till uppsagd personal och pensionsersätt- ningar. Till detta tillkommer att inkomsterna vid sjukhusen beräknas minska med 12,5 miljoner kronor under innevarande år (S 1999/6547/SF). Beräkningarna är dock i dagsläget förknippade med viss osäkerhet. Regeringen anser att den del av avvecklingskostnaderna som uppkommer under innevarande budgetår bör finansieras från redan anvisade anslag. Regeringen har därför föreslagit en omdisponering av vissa medel inom utgiftsområde 10 avseende budgetåret 1999 (Tilläggsbudget Volym 1). För att finansiera av- vecklingskostnader och för täckning av under- skott som föranleds av att RFV:s sjukhus av- vecklas i nuvarande form, medges att medel under anslaget B2 Allmänna försäkringskassor och anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m., anslagspost 2 medel avsedda för utred- ningar vid RFV:s sjukhus skall kunna användas. Medlen som används under anslaget B2 All- männa försäkringskassor för avveckling under år 1999 föreslås återbetalas från anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m., anslagspost 2 särskilda medel budgetåret 2000. För år 2000 medges att högst 50 miljoner kronor tillförs för att täcka avvecklingskostnader inom anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. anslagspost 2 särskilda medel avsedda för köp av tjänster. 10.4 Regeringens bedömning avseende revisorernas iakttagelser Riksrevisionsverket (RRV) har avseende års- redovisningen för socialförsäkringen budgetåret 1998 riktat en invändning i revisionsberättelsen. Invändningen avser att väsentlig information saknas i anslagsredovisningen avseende anslaget under utgiftsområde 10 A1 Sjukpenning och re- habilitering, m.m. Den andra invändningen avser att RFV har bokfört balanserade utgifter för dataprogram m.m. till ett belopp om 439 miljo- ner kronor. RRV bedömer att en väsentlig del inte är aktiverbar. RFV har med anledning av invändningen till regeringen redovisat sina ståndpunkter. När det gäller överskridande av anslaget Sjukpenning och rehabilitering, m.m. anser RFV att felet bör ses enbart som ett formellt fel, då regeringens med- givande om överskridande kom efter det års- redovisningen var beslutad. Verket anför vidare avseende frågan om bokföring av balanserade ut- gifter för dataprogram m.m. att ett utvecklings- arbete inom området har initierats och pekar också på bristande vägledning samt att ansvariga myndigheter bör ta fram närmare anvisningar. Regeringen ser allvarligt på revisorernas in- vändningar och kommer att noga följa arbetet med att rätta till bristerna. 10.5 Förslag till regeländringar Lokal försöksverksamhet med finansiell sam- ordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk- vård och socialtjänst (SOCSAM) har bedrivits sedan 1 juli 1994. Flera av försöksområdena har dock startat sin försöksverksamhet under åren 1997 och 1998. För att försöksverksamheten skall ge underlag för en tillfredsställande utvärde- ring föreslår regeringen därför att försöksverk- samheten förlängs. Riksförsäkringsverket (RFV) och Social- styrelsen har i en gemensam skrivelse till rege- ringen föreslagit vissa förändringar i den nu- varande försökslagstiftningen. Riksrevisions- verket (RRV), Kommunförbundet, Landstings- förbundet och Försäkringskasseförbundet har underhand getts tillfälle att lämna synpunkter på förslagen. Regeringen tar nu upp flertalet av för- slagen som förslag till riksdagen. Dessa förslag har i princip inte mött några invändningar från de hörda instanserna. Förlängning av försöksverksamheten Regeringens förslag: Försöksverksamheten med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst förlängs till utgången av år 2002. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Riksdagen har beslutat om lokal försöksverk- samhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och social- tjänst. Försöksverksamheten regleras genom lag (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (prop. 1993/94:205, bet. 1993/94:SfU19, rskr. 1993/94:369). Försöksverksamheten startade den 1 juli 1994 och skulle ursprungligen avslutas vid utgången av år 1997. Beslut om förlängd försökslagstiftning till utgången av år 1998 fattades år 1995. År 1996 förlängdes försöksverksamheten ytterligare till utgången av år 2000. Antalet försöksområden har under senare år ökat betydligt. För närvarande uppgår antalet försöksområden till åtta. Tillstånd om att med- verka i försöksverksamheten har beviljats för: – Stenungsunds kommun, Västra Götalands landsting och Västra Götalands läns all- männa försäkringskassa (fr.o.m. år 1994), – Göteborgs kommun, Västra Götalands landsting och Västra Götalands läns all- männa försäkringskassa (fr.o.m. år 1997), – Grästorps kommun, Västra Götalands landsting och Västra Götalands läns all- männa försäkringskassa (fr.o.m. år 1997), – Gotlands kommun och Gotlands läns all- männa försäkringskassa (fr.o.m. år 1997), – Finspångs kommun, Östergötlands läns landsting och Östergötlands läns allmänna försäkringskassa (fr.o.m. år 1997), – Malmö kommun, Skåne läns landsting och Skåne läns allmänna försäkringskassa (fr.o.m. år 1998), – Haninge kommun, Stockholms läns lands- ting och Stockholms läns allmänna försäk- ringskassa (fr.o.m. år 1998) samt – Laholms kommun, Hallands läns landsting och Hallands läns allmänna försäkrings- kassa (fr.o.m. år 1998). Erfarenheter från de pågående projekten är att det bl.a. tar lång tid att komma igång med en för- söksverksamhet av detta slag. Försöket måste förankras inom de olika organisationerna, bland både politiker och tjänstemän. För att en försöksperiod skall kunna ge un- derlag för tillfredsställande utvärdering bör den helst omfatta minst tre år. Eftersom försöksverk- samheten kan pågå till utgången av år 2000, och då flera försöksområden startade först under åren 1997 och 1998, anser regeringen det ange- läget att en förlängning sker. Begäran om förlängning av försöksverksam- heten t.o.m. utgången av år 2002 har inkommit från ett flertal försöksområden. Samtliga begär att försöksverksamheten förlängs till utgången av år 2002. Två av försöksområdena begär vidare att tidpunkten för slutrapporten flyttas fram till halvårsskiftet år 2003. Regeringen anser att det är av stor vikt att de försöksverksamheter som skall bedrivas med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst fullföljs un- der sådana förutsättningar att de utvärderingar som skall göras blir av sådan kvalitet att dessa kan fungera som underlag för framtida beslut inom bl.a. rehabiliteringsområdet. Regeringen föreslår därför att försökslagstiftningen förlängs till utgången av år 2002. Sedan tidigare gäller att en rapport avseende försöksverksamheten skall lämnas till regeringen årligen och en slutlig rapport senast den 1 oktober år 2001. Enligt regeringens uppfatt- ning bör dessa utvärderingstidpunkter fortfaran- de gälla. Regeringen anser vidare att det i sam- band med den slutliga rapporten (1 oktober 2001) tydligt bör redogöras för vilka frågeställ- ningar som återstår att utvärdera vid ett senare tillfälle, dock senast 1 juli år 2003. Styrelsens ledamöter i Beställarförbundet Regeringens förslag: Försäkringskassans styrelse får rätt att välja ledamot eller ersättare av en socialförsäkringsnämnd till ledamot i förbunds- styrelsen. Minst en av de ledamöter som försäk- ringskassans styrelse väljer skall dock vara ledamot eller ersättare i styrelsen. Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 § lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får till leda- mot eller ersättare i förbundsstyrelsen endast väljas den som är ledamot eller ersättare i med- lemmens fullmäktige eller försäkringskassans styrelse. RFV och Socialstyrelsen har i den nämnda gemensamma skrivelsen till Socialdepartementet föreslagit att även en ledamot eller ersättare av en socialförsäkringsnämnd skall kunna väljas till ledamot eller ersättare i förbundsstyrelsen. För- säkringskasseförbundet, Kommunförbundet och Landstingsförbundet är positiva till förslaget. RRV har inget att erinra. Beställarförbundets styrelse måste ha en god lokal förankring. Vid införandet av försökslag- stiftningen (prop. 1993/94:205) anfördes att det hos ledningsorganet måste finnas en bred och samlad kunskap om invånarna och deras behov och förmånsrättigheter. Genom sin kännedom och kunskap om befolkningen i försöksområdet skall styrelsen planera för och prioritera bland verksamheter eller olika samverkansprojekt som utifrån vissa särskilt utsatta gruppers behov av vård, omsorg och rehabilitering kan anses mest nödvändiga att bedriva. I och med bildandet av Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa och Skåne läns all- männa försäkringskassa kan det vara svårt att tillgodose de krav på lokal förankring som ställs eftersom försäkringskassan kan vara medlem i flera beställarförbund. Västra Götalands läns all- männa försäkringskassa är för närvarande med- lem i tre beställarförbund. Den situationen kan därvid uppstå att flera ledamöter i försäkrings- kassans styrelse är engagerade i fler än ett be- ställarförbund. Enligt 24 § lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samord- ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall försäkringskassans styrelse besluta om ansvarsfrihet för förbundsstyrelsen. För att minska risken att problem med jäv och brister i lokal förankring uppstår bör försäk- ringskassans styrelse även få utse ledamöter till förbundsstyrelsen bland ledamöter i de socialför- säkringsnämnder som försäkringskassan inrättat. Minst en av ledamöterna bör dock väljas från försäkringskassans styrelse. I likhet med vad RFV och Socialstyrelsen an- fört föreslår därför regeringen att även en leda- mot eller ersättare av en socialförsäkringsnämnd skall kunna väljas till ledamot eller ersättare i förbundsstyrelsen. Fastställande av budget Regeringens förslag: Förbundsstyrelsen får fast- ställa beställarförbundets budget senast en må- nad före räkenskapsårets början. Skälen för regeringens förslag: Enligt 21 § lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall för- bundsstyrelsen fastställa beställarförbundets budget senast tre månader före räkenskapsårets början. Förbundstyrelsen skall dessförinnan samråda med förbundsmedlemmarnas styrelse om budgeten. Två av beställarförbundets medlemmar – kommunen och landstingen – skall, enligt kom- munallagen (1991:900), upprätta budget före oktober månads utgång. Om det finns särskilda skäl får budgetförslaget upprättas i november månad. Budgeten fastställs av respektive full- mäktige före november månads utgång. RFV och Socialstyrelsen har i den gemen- samma skrivelsen till Socialdepartementet före- slagit att förbundsstyrelsen får fastställa beställar- förbundets budget senast en månad före räken- skapsårets början. Försäkringskasseförbundet, Kommunförbundet och Landstingsförbundet är positiva till förslaget. RRV har inget att erinra. Beställarförbundets budgetprocess löper i många fall parallellt med medlemmarnas budget- process. I så gott som samtliga försöksområden har medlemmarna beslutat om att skjuta till eller dra ifrån medel till beställarförbundet efter det att dess budget fastställts. Att beställarförbundet måste fatta beslut om budget innan medlem- marna fattar sina budgetbeslut försvårar be- ställarförbundets möjligheter att arbeta utifrån korrekta ekonomiska ramar. Den ekonomiska uppföljningen försvåras avsevärt genom denna bestämmelse. I likhet med vad RFV och Socialstyrelsen an- fört föreslår regeringen att förbundsstyrelsen får fastställa beställarförbundets budget senast en månad före räkenskapsårets början. Bokföringsskyldighet Regeringens förslag: Lagen (1997:614) om kom- munal redovisning skall tillämpas för räkenska- per som förs över beställarförbundets medel. Skälen för regeringens förslag: Enligt 23 § lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall för- bundsstyrelsen fortlöpande föra räkenskaper över beställarförbundets medel. Bokföringslagen (1976:125) skall därvid gälla i tillämpliga delar. Förbundsstyrelsen skall tillämpa bokförings- lagens bestämmelser när styrelsen för räken- skaper över beställarförbundets medel. Kommu- ner, landsting och kommunförbund är bokföringsskyldiga enligt lagen (1997:614) om kommunal redovisning. Försäkringskassorna är, enligt RFV:s föreskrifter (RFFS 1998:20) om ekonomisk redovisning m.m. vid de allmänna försäkringskassorna, skyldiga att tillämpa be- stämmelserna i bokföringsförordningen (1979:1212). Ingen av förbundsmedlemmarna tillämpar således bestämmelserna i bokförings- lagen i sin verksamhet. RFV och Socialstyrelsen har i den gemen- samma skrivelsen till Socialdepartementet före- slagit att förbundsstyrelsen skall tillämpa lagen (1997:614) om kommunal redovisning för räkenskaper som förs över beställarförbundets medel. Förbundsstyrelsen får fastställa beställar- förbundets budget senast en månad före räken- skapsårets början. Av skrivelsen framgår att en sådan ändring skulle medföra att den ekono- miska redovisningen i större utsträckning an- passas till offentlig verksamhet och på ett tyd- ligare sätt tar hänsyn till verksamhetens ändamålsenlighet. Med hänsyn till hur försöks- verksamheten utvecklats lokalt är lagen om kommunal redovisning lämpligare än bok- föringslagen för beställarförbundets ekonomiska redovisning. Försäkringskasseförbundet, Kommunför- bundet och Landstingsförbundet är positiva till förslaget. RRV har ingen synpunkt på förslaget att bokföringslagen ersätts av lagen om kom- munal redovisning. RRV föreslår dock att be- stämmelserna om avslutandet av räkenskaperna vid räkenskapsårets slut ändras till att förbunds- styrelsen årligen och inom tre månader från räkenskapsårets slut skall upprätta årsbokslut och årsredovisning, i syfte att förtydliga kravet att en årsredovisning skall avlämnas och anpassas terminologiskt till andra relevanta författningar. I likhet med vad RFV och Socialstyrelsen an- fört föreslår regeringen att lagen (1997:614) om kommunal redovisning skall gälla för beställar- förbundets ekonomiska redovisning. Regeringen föreslår vidare att bestämmelserna om årsbokslut ändras på det sätt RRV har föreslagit. Tabell 3.4 Utgiftsutveckling för de i utgiftsområde 10 ingående anslagen Miljoner kronor Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts-prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. 20 761 20 035 1 27 439 31 502 31 872 31 386 A2 Förtidspensioner 13 554 46 761 2 46 460 2 47 171 46 777 46 981 A3 Handikappersättningar 996 1 013 1 015 1 036 1 058 1 092 A4 Arbetsskadeersättningar 3 7 136 4 7 099 4 7 189 7 066 7 015 A5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspen- sionärer – 55 25 25 55 55 A6 Ersättning för kroppsskador 5 66 4 64 4 65 66 67 Totalt för verksamhetsområde A 35 311 75 067 82 102 86 988 86 894 86 596 B1 Riksförsäkringsverket 667 709 800 717 727 741 B2 Allmänna försäkringskassor 3 707 4 726 4 971 4 765 4 834 4 910 Totalt för verksamhetsområde B 4 374 5 435 5 771 5 482 5 561 5 651 Totalt för utgiftsområde 10 39 685 80 502 87 873 92 470 92 454 92 247 1 19 920 mkr disponibelt efter regeringens beslut om indragning. 2 I beloppen ingår även statliga ålderspensionsavgifter som för år 1999 redovisas under särskilt anslag. Från år 1999 ingår allmän tilläggspension (ATP) som tidigare redovisats utanför statsbudgeten. 3 Arbetsskadeersättningar redovisades år 1998 utanför statsbudgeten. 4 1999 fanns ett särskilt anslag för statliga ålderspensionsavgift för arbetsskadeersättningar och ersättning för kroppsskador. I denna tabell har detta anslag fördelats till de anslag utifrån vilket pensionsrätten grundas. 5 Anslaget var år 1998 uppfört under utgiftsområde 6 Totalförsvaret. 10.6 Anslag A Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. Tabell 3.5 Anslagsutvecklingen A1 Sjukpenning och reha- bilitering, m.m. Tusental kronor 1998 Utfall 20 761 211 Anslags- sparande –2 404 4383 1999 Anslag 20 035 000 1 Utgifts- prognos 27 438 694 2000 Förslag 31 502 036 2 2001 Beräknat 31 871 623 2 2002 Beräknat 31 385 819 2 1 19 920 000 tkr disponibelt efter regeringens beslut om indragning. 2 Anslaget belastas med statlig ålderspensionsavgift motsvarande 2 744 000 tkr år 2000, 2 731 000 tkr år 2001 och 2 727 000 tkr år 2002. 3 Anslagskredit 1 788 100 tkr. Redovisningen av anslaget för år 1998 är uppde- lade på tre ändamål: – sjukpenning – rehabilitering – närståendepenning Mål för anslaget är att ersättningssystemen skall: – bygga på standardtrygghet och ge ersätt- ning relaterad till inkomstbortfall, – uppmuntra arbetslinjen i den mening att den försäkrade i stället för långa passiva sjukskrivningar får möjlighet till rehabilite- ring. Sjukpenning Här redovisas utgifter för sjukpenning inklusive de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k. sjuklönegaranti och särskilt högkostnadsskydd). Anslagsposten skall även täcka kostnaderna för återbetalningspliktiga studiemedel, som belöper på studerandes sjukperioder. Kostnadsutvecklingen styrs av antalet dagar ersatta med sjukpenning. Antalet dagar påverkas av förändringar inom regelverk och regelverkets administration. Även demografiska rörelser samt frånvaroförändringar på individnivå har bety- delse för utvecklingen. Den genomsnittliga er- sättningen påverkas framförallt av regelverk samt löneutvecklingen. Särskilt högriskskydd kan beviljas den som lider av sjukdom som kan antas innebära ett större antal än tio sjukperioder under en tolv- månadersperiod. Från den 1 januari 1998 kan även den som har en sjukdom som medför risk för en eller flera längre sjukperioder (längre än 28 dagar i följd) under en tolvmånadersperiod få särskilt högriskskydd. Ett beslut om särskilt högriskskydd innebär att arbetsgivaren får sina kostnader för sjuklön ersatta av försäkrings- kassan. Försäkringskostnaderna för sjukpenningen uppgick år 1998 till 18 610 miljoner kronor, vil- ket är en ökning med drygt 33 procent jämfört med år 1997. För år 1999 beräknas kostnaderna för sjukpenningen uppgå till 25 059, vilket inne- bär en kraftig ökning jämfört med år 1998. För år 2000 beräknas kostnaderna för sjukpenningen uppgå till 28 950 miljoner kronor, för år 2001 till 29 264 miljoner kronor och för år 2002 till 28 761 miljoner kronor. Tabell 3.6 Anslagsposter Miljoner kronor Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Sjukpenning2 18 610 17 716 25 059 28 950 29 264 28 761 Rehabilitering3 2 103 2 274 2 332 2 500 2 555 2 573 Närståendepenning2 42 45 48 52 52 52 Vissa Yrkesskadeersättningar m.m.4 6 – – – – – Totalt för anslaget A1 20 761 20 035 1 27 439 31 502 31 872 31 386 1 19 920 mkr disponibelt efter regeringens beslut om indragning. 2 Inkl. statlig ålderspensionsavgift fr.o.m. år 1999. 3 Inkl. statlig ålderspensionsavgift fr.o.m. år 1999 på den del av anslaget som avser rehabiliteringspenningen. Efter indragning av 115 miljoner av den del av anslagsposten som avser särskilda medel uppgår disponibla medel för rehabilitering år 1999 till 2 159 miljoner kronor 4 Redovisas under anslaget A4 Arbetsskadeersättningar fr.o.m. år 1999. Rehabilitering Anslagsposten omfattar utgifter för: – Rehabiliteringspenning – Dagmarmedel (medicinsk rehabilitering) – Särskilda medel – särskilt bidrag – arbetshjälpmedel – köp av tjänst – administration – resor tur och retur arbetsplatsen – läkarintyg/läkarundersökningar Utgiftsutvecklingen för rehabiliteringspenning styrs av antalet ersatta dagar. Liksom för sjuk- penningen påverkas antalet ersatta dagar av för- ändringar inom regelverket och dess administra- tion. Även demografiska rörelser samt frånvaro- förändringar på individnivå har betydelse för utvecklingen. Den genomsnittliga ersättningen påverkas framförallt av regelverket samt löne- utvecklingen. För arbetslivsinriktad rehabilitering avsattes 2 279 miljoner kronor för budgetåret 1998. Det faktiska utfallet uppgick till 2 103 miljoner kronor. Differensen beror främst på en fortsatt minskad aktivitet inom rehabiliteringsområdet – försäkringskassorna har under år 1998 fortsatt att föra över personalresurser från rehabilite- ringsarbetet till utbetalningar av ersättningar på grund av det ökade antalet sjukanmälningar. Samtidigt har försäkringskassorna ökat sina kostnader något för köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster under år 1998 i jämförelse med åren 1996 och 1997. Prognosen för år 1999 beräknas överskridas med 173 miljoner kronor. Orsaken är främst att antalet ersatta dagar med rehabiliteringspenning har ökat. Med anledning av inrättandet av försäkrings- medicinska center och avveckling av RFV:s sjuk- hus förs medlen avsedda för rehabiliterings- utredningar vid RFV:s sjukhus fr.o.m. år 2000 till de särskilda medlen för försäkringskassornas köp av försäkringsmedicinska utredningar och ar- betslivsinriktade rehabiliteringsutredningar. Be- loppet uppgår under budgetåret 2000 till 158 miljoner kronor. Medel avsedda för avveckling av RFV:s sjukhus, maximalt 110 miljoner kronor, skall också belasta den del av anslagsposten som avser Särskilda medel. Av den del av anslagsposten som avser Särskilda medel föreslås vidare att socialförsäkringens administration tillförs 225 miljoner kronor för år 2000. Dessutom föreslås att högst 40 miljoner kronor överförs till anslaget A2 Förtidspensioner och att 37,5 miljoner kronor överförs till Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn, anslaget A3 Underhållsstöd. Slutligen föreslås att 5 miljoner kronor avsätts till särskilda insatser inom rehabiliteringsområdet. För år 2000 beräknas kostnaderna för rehabi- literingsersättningen totalt sett att uppgå till 2 500 miljoner kronor, för år 2001 till 2 555 mil- joner kronor och för år 2002 till 2 573 miljoner kronor. Närståendepenning Närståendepenning utges till den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt sjuk person. Utgiftsutvecklingen för närstående- penningen styrs av samma faktorer som för ut- vecklingen av sjukpenningen – antal ersatta da- gar, löneutvecklingen och regelverket. För år 2000 beräknas kostnaderna för närstå- endepenningen uppgå till 52 miljoner kronor, för år 2001 till 52 miljoner kronor och för år 2002 till 52 miljoner kronor. Regeringens överväganden Resultatinformation/Resultatbedömning Sjukpenning Försäkringskostnaderna för sjukpenning upp- gick år 1998 till 18 610 miljoner kronor, vilket är en ökning med ca 4,7 miljarder eller drygt 33 procent jämfört med år 1997. Antalet ersatta dagar med sjukpenning för år 1998 var drygt 50 miljoner vilket är 21 procent fler ersatta dagar än under år 1997. Utgifterna för det särskilda högriskskyddet motsvarade 74 miljoner kronor under år 1998. Enligt RFV beror ökningen framför allt på det förbättrade konjunkturläget och regeländringar i form av höjd ersättningsnivå. En ytterligare del- förklaring till att antalet ersatta sjukpenningdagar ökat kan enligt RFV vara att antalet nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag samt även stocken förtidspensionärer blivit färre än vad som tidigare beräknats, vilket skulle kunna innebära att fler personer under en längre period uppbär sjukpenning i stället för förtidspension. Ytterligare en delförklaring till att antalet ersatta sjukpenningdagar ökat kan vara en minskad akti- vitet inom rehabiliteringsområdet vilket ger ut- slag i längre sjukskrivningar. Inom regeringskansliet har ett särskilt arbete genomförts för att analysera orsakerna till de ökade utgifterna inom sjukförsäkringen och finna förbättrade prognosmetoder. RFV har i syfte att få en beskrivning av vilka personer som är sjukskrivna genomfört en en- kätundersökning med hjälp av försäkrings- kassorna. Undersökningen redovisar en bild av de sjukskrivningar som pågick den 4 september 1998. Enkätundersökningen gjordes eftersom RFV:s register inte innehåller uppgifter om t.ex. diagnos och yrke. Enkätundersökningen visar att 60 procent av de sjukskrivna är kvinnor och 40 procent är män. Av enkätundersökningen framgår vidare att ca 75 procent av dagarna vid mättidpunkten var da- gar med hel sjukpenning. Den huvudsakliga sys- selsättningen vid sjukfallens början utgjordes av ca 70 procent anställda, ca 20 procent arbetslösa samt 10 procent övriga. Diagram 3.1 Antal försäkrade med sjukpenning Av bilden framgår att det är inom gruppen an- ställda som den stora ökningen av sjukfrånvaron finns. De övriga grupperna – arbetslösa och egenföretagare – uppvisar inte några anmärk- ningsvärda förändringar av sjukfrånvaron. Diagram 3.2 Antal sjukskrivna, 60 dagar och längre Av ovanstående bild framgår att det är antalet "nya sjukfall" som framförallt har ökat, dvs. så- dana sjukpenningfall som inte har någon tidigare sjukpenningperiod inom ett år. För att förstå den beskrivna utvecklingen är det dock viktigt att sätta denna i sitt historiska sammanhang. Antalet sjukpenningdagar har va- rierat kraftigt sedan år 1955. Det finns dock en trendmässig ökning av sjukpenningdagarna fram till och med år 1990. Den beskrivna utvecklingen är bland annat en effekt av att regelsystemen har justerats och att antalet personer som har kunnat erhålla sjukpenning har förändrats mycket under perioden. Diagram 3.3 Antal sjukpenningdagar, miljoner dagar Av diagram 3.3 framgår att antalet ersatta sjuk- dagar, trots ökningen mellan åren 1997 och 1998, synes ligga på en låg nivå. På grund av att sjuk- dagar som ingår i sjuklöneperioden, vilken in- fördes 1992, inte har medräknats bör dock dia- grammet tolkas med försiktighet. Under tiden januari 1997 till mars 1998 omfattade sjuklöne- perioden 28 dagar, för att därefter återgå till att vara 14 dagar. Rehabilitering Tre större uppföljningar/utredningar som rör den arbetslivsinriktade rehabiliteringen har ge- nomförts under åren 1997 och 1998: Perspektiv på rehabilitering (Statskontoret 1997:27), För- säkringskassornas handläggning av ohälsoför- säkringarna (RFV Anser 1998:4) samt Arbets- givarens rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104). Dessa utredningar visar samtliga på allvarliga brister i tillämpningen av lagstiftningen hos re- habiliteringsarbetets centrala aktörer, arbets- givare och försäkringskassan. Det är betydligt fler faktorer än diagnos som är av avgörande be- tydelse för vem som får en viss rehabiliterings- åtgärd, t.ex. individens motivation, yrke, ålder, medborgarskap och kön. Rehabiliteringsinsat- serna sker ofta för sent samtidigt som arbets- givarna inte fullgör sina skyldigheter när det gäller rehabiliteringsutredningarna. Dessutom går det inte att dra några djupgående slutsatser om resultaten och effekterna av de senaste årens rehabiliteringssatsningar – dvs. det går inte att bedöma om de medel som budgeterats till reha- bilitering ger önskat resultat. Att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inte fungerar tillfredställande framgår vidare av RFV:s årsredovisning för socialförsäkringen budgetåret 1998. Enligt RFV har inte försäk- ringskassorna lyckats möta den ökade sjukfrån- varon med ökad aktivitet inom rehabiliterings- området. Det är tvärtom en mindre andel av de långtidssjukskrivna som har varit aktuella för samordnad rehabilitering – dvs. att försäkrings- kassan vidtagit någon form av åtgärd i det en- skilda fallet – under år 1998 jämfört med år1997 (tabell 3.7). Tabell 3.7 Andel långtidssjukskrivna som genomgår sam- ordnad rehabilitering (%) Män Kvinnor Totalt 19981 17,8 19,7 19,0 19972 18,4 20,4 19,6 1 Uppgiften för 1998 avser perioden december 1997-november 1998. 2 Uppgiften för 1997 avser skattade värden augusti–december 1997. Källa: Årsredovisning för socialförsäkringen budgetåret 1998 (RFV). Dessutom är det ett färre antal långtidssjuk- skrivna som efter genomförd samordnad rehabi- litering återfår arbetsförmåga helt eller delvis (tabell 3.8). Tabell 3.8 Antal långtidssjukskrivna som efter genomförd samordnad rehabilitering uppnått ökad arbetsförmåga1 1998 1997 Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Totalt 4 872 7 675 12 547 4 850 7 419 12 269 Antal med ökad arbets- förmåga 3 013 4 571 7 584 3 449 5 133 8 573 Andel (%) 61,8 59,6 60,4 70,9 69,2 69,0 1 Uppgiften för 1997 avser perioden april-december 1997. Källa: Årsredovisning för socialförsäkringen budgetåret 1998 (RFV). Som framgår av tabellerna ovan är det något fler kvinnor än män som genomgår samordnad reha- bilitering under år 1998 jämfört med år 1997. Däremot är det relativt sett färre kvinnor än män som efter genomförd samordnad rehabilitering uppnår ökad arbetsförmåga under 1998. Slutligen är det enligt RFV svårt att finna sam- band mellan andelen långtidssjukskrivna som ge- nomgår samordnad rehabilitering och andelen långtidssjukskrivna som återfår arbetsförmåga. Till exempel har den försäkringskassa med lägst andel långtidssjukskrivna som genomgår rehabi- litering under år 1998 (8,9 procent), störst andel långtidssjukskrivna som återvinner arbetsför- mågan helt elled delvis (14,2 procent). Samtidigt har den försäkringskassa med lägst andel lång- tidssjukskrivna som återvinner arbetsförmågan helt eller delvis (10,4 procent), en hög andel långtidssjukskrivna som genomgår samordnad rehabilitering (20,7 procent). Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag med anledning av proposition 1996/97:63 lämnat en lägesrapport i juli 1999 om samverkan inom rehabiliteringsområdet (FRISAM). I rapporten redovisas bl.a. resultatet av en enkät till samtliga lokala och regionala chefer i landet angående deras uppfattning om samverkan. De positiva effekterna av samverkan anses överväga. Särskilt tydligt är detta hos cheferna för försäkrings- kassan och arbetsmarknadsinstituten samt hos socialcheferna. Bl.a. anges tydligt att samverkan är positivt för individerna och flertalet anser att samverkan tydliggör ansvar. Samverkan anses även ha skapat ett lärande hos specialister och ökat kännedomen om de personer som berörs. Närståendepenning I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1) beräknades kostnaderna för när- ståendepenning för år 1998 till 39 miljoner kronor. Det faktiska utfallet för år 1998 blev 42 miljoner kronor. Differensen på 3 miljoner kronor har uppstått på grund av att antalet er- satta dagar har blivit fler än vad som uppskatta- des. Att antalet ersatta dagar blivit fler än förväntat kan enligt RFV bero på att ersätt- ningsnivån höjdes från 75 till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. För närvarande visar pro- gnosen enligt RFV att antalet ersatta dagar med närståendepenning kommer att öka något be- roende på den höjda ersättningsnivån samt att ersättningsslaget även blivit mer känt hos allmän- heten. Slutsatser På grund av den kraftigt ökade sjukfrånvaron har utgifterna för sjukpenning ökat kraftigt under år 1998 i förhållande till budgeterade medel. Den ökade sjukfrånvaron kan förväntas bestå även under de närmaste åren. De senaste prognoser som finns avseende kostnadsutvecklingen för sjukförsäkringen visar på en fortsatt ökning av utgifterna. Det finns därför skäl att fördjupa analysen av orsakerna till sjukförsäkringskostnaderna samt att ta fram för- slag som syftar till att minska sjukfrånvaron och reducera utgifterna inom sjukförsäkringen. Vida- re finns det skäl att, genom en översyn, pröva om den ökade sjukfrånvaron t.ex. speglar en försäm- rad arbetsmiljö. I budgetpropositionen för år 1999 redovisade regeringen mål för sysselsättningen. Målet inne- bär att antalet reguljärt sysselsatta av befolk- ningen mellan 20 och 64 år skall öka från 74 pro- cent 1997 till 80 procent år 2004. En av förutsättningarna för att nå detta mål är att anta- let personer vars försörjning utgörs av ersätt- ningar för bl.a. ohälsa kan sänkas. Utvecklingen av sjukfrånvaron och de eventuella effekter som det kan ha på förtidspensioneringen är därför av stor betydelse för möjligheten att nå målet för sysselsättningen. Regeringen har med anledning av ovanstående den 23 juni 1999 beslutat att utse en särskild ut- redare som skall göra en analys av sjukförsäk- ringen. Utredaren skall fördjupa beskrivningen och analysen av varför sjukfrånvaron och utgifterna för sjukpenning förändras över tiden samt så långt som möjligt identifiera vilka direkta och indirekta faktorer som är avgörande för sjuk- penningförsäkringens kostnadsutveckling. Vidare skall utredaren redovisa hur incitament för såväl individ, arbetsgivare m.fl. kan förändras i syfte att minska kostnaderna samt klarlägga samband mellan sjukförsäkringen och förtids- pensionssystemet och i detta sammanhang sär- skilt belysa effekterna för framtida förtidspen- sionering av stigande sjukfrånvaro samt hur reglerna för förtidspension påverkar sjukförsäk- ringen. Utredaren skall även granska sjukskrivande läkarens och försäkringsläkarens roll samt lämna förslag till konkreta åtgärder i syfte att minska sjukfrånvaron och för att reducera utgifterna inom sjukförsäkringen. Slutligen skall utredaren göra en analys av hur en prognosmodell för bedömning av utgiftsut- vecklingen av sjukförsäkringen skulle kunna ut- formas, redovisa hur statistiktillgången inom området ser ut samt redovisa en överblick av in- ternationella erfarenheter och idéer inom om- rådet. Vägledande principer för arbetet är att sjukförsäkringen skall vara trygg, rättvis och effektiv. Detta skall uppnås bl.a. genom en generell offentlig försäkring som ger standard- trygghet genom att ersätta inkomstbortfall och som är statsfinansiellt hållbar. För närvarande bereds inom Regeringskansliet ett förslag om nya beräkningsregler, Beräknings- underlag för dagersättning – sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19). I detta sammanhang kommer inkomna remissyttranden att beaktas. Vidare är regeringen inte nöjd med den rådan- de situationen på rehabiliteringsområdet och an- ser att de resurser som satsas på rehabilitering måste användas på ett sätt som är effektivare för både individen och samhället. Regeringen är medveten om att yttre faktorer som t.ex. tidigare sysselsättningsläge och resurs- situationen hos framförallt försäkringskassan, i hög utsträckning har bidragit till de redovisade problemen på rehabiliteringsområdet. Samtidigt vittnar de utredningar som gjorts under senare år om brister i rehabiliteringsarbetets förutsätt- ningar – oenighet kring betydelsen av vitala be- grepp, otydlig ansvarsfördelning mellan aktörer och oprecisa mål för verksamheten m.m. Det saknas också kunskap om vilka faktorer som är avgörande för bedömningen av om det föreligger rehabiliteringsbehov eller inte. Orsaken till detta är att det aldrig har funnits klara kriterier och värderingar om vem eller vilka som bör priorite- ras i rehabiliteringsarbetet. Regeringen har med anledning av ovanstående den 3 juni 1999 beslutat att utse en särskild utre- dare med uppdrag att se över den arbetslivsin- riktade rehabiliteringen. En väsentlig del i detta arbete skall vara en kartläggning av den arbets- livsinriktade rehabiliteringsprocessen, vilket bl.a. innebär att belysa nuvarande rollfördelning mellan ansvariga aktörer, verksamhetsmål och kostnadseffektivitet. Vidare skall utredaren ut- forma en plattform för prioriteringar, klargöra den arbetslivsinriktade rehabiliteringens innehåll och gränser mot andra typer av rehabilitering, klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan fördelas mellan olika aktörer samt behandla frågor som rör målbeskrivningar och hur driv- krafterna kan förstärkas i rehabiliteringsarbetet. Utredarens förslag skall redovisas senast den 1 juli 2000. Regeringen anser vidare att det är viktigt att samverkansaktiviteter som är en del av ordinarie verksamhet utvecklas ytterligare i syfte att göra rehabiliteringen av människor med komplex problematik effektiv genom bl.a. den breddning av kompetens och resurser som samverkan ger. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 31 502 036 000 kronor anvisas under anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 31 871 623 000 kronor respektive 31 385 819 000 kronor. A2 Förtidspensioner Tabell 3.9 Anslagsutvecklingen A2 Förtidspensioner Tusental kronor 1998 Utfall 13 553 856 Anslags- sparande –300 645 1999 Anslag 46 760 830 1 Utgifts- prognos 46 460 000 2000 Förslag 47 171 000 2 2001 Beräknat 46 777 000 2 2002 Beräknat 46 981 000 2 1 Inklusive statlig ålderspensionsavgift 8 864 830 tkr som redovisades under särskilt anslag. 2 Anslagsbeloppen belastas med statlig ålderspensionsavgift med 8 739 000 tkr för år 2000, 8 545 000 tkr för år 2001 samt med 8 869 000 tkr för år 2002. Här redovisas utgifter för förtidspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtids- pension och barntillägg till förtidspension, lik- som sjukbidrag som är en tidsbegränsad förtids- pension. Fr.o.m. år 1999 redovisas även förtidspension från allmän tilläggspension (ATP) under anslaget. När det gäller barntillägg har den förmånen i princip avskaffats, men de som var berättigade till barntillägg år 1990 har fortfarande rätt att uppbära förmånen enligt äldre regler. De sista barntilläggen beräknas betalas ut år 2005. De statliga ålderspensions- avgifter, som för år 1999 redovisats under särskilt anslag, kommer fr.o.m. år 2000 att belasta anslaget. Efter den betydande ökningen av antalet ny- beviljade förtidspensioner under år 1997 minska- de antalet nybeviljade förtidspensioner kraftigt under år 1998. De minskade från ca 42 000 år 1997 till ca 34 500 år 1998. Orsakerna till det höga antalet under år 1997 var flera, bl.a. slopan- det av dels vissa övergångsregler för personer 60 år och äldre, dels övergångsregler i samband med införande av nya kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension. Vidare medförde införandet av inkomstprövad änkepension att ett betydande antal kvinnor med rätt till både förtidspension och änkepension bytte folkpensionsförmånen från änkepension till förtidspension. Antalet utbetalade pensioner i december år 1998 var i stort sett detsamma som i december år 1997. Trots detta överskreds anslagsbeloppet för år 1998 med ca 179 miljoner kronor. De främsta orsakerna härtill är att genomsnittliga antalet pensioner var större år 1998 än under år 1997 samt att andelen partiella pensioner inte längre ökade under år 1998. Regeringens överväganden Resultatinformation/Resultatbedömning Utgiftsutvecklingen för förtidspensionerna är beroende av flera olika faktorer av vilka de vikti- gaste är de demografiska förhållandena, regel- tillämpning, praxisutveckling, utveckling av ATP-nivån och basbeloppsutveckling. De faktiska försäkringsutgifterna år 1998 för förtidspension/sjukbidrag ökade med ca 43 mil- joner kronor, eller med 0,3 procent, i förhållande till år 1997. Anslagsbeloppet år 1998 överskreds dock med ca 179 miljoner kronor eller 1,3 pro- cent. Beståndet förtidspensioner/sjukbidrag är i stort sett oförändrat mellan åren, mätt i slutet av resp. år, men det genomsnittliga antalet pensio- ner var högre år 1998 jämfört med år 1997. En annan viktig faktor för utgiftsutvecklingen är fördelningen mellan hela och partiella förmåner. Antalet partiella pensioner ökade inte under år 1998 jämfört med föregående år och antalet hela förtidspensioner är i stort sett oförändrat mellan åren. Antalet nybeviljade förtidspensioner/sjuk- bidrag har minskat i alla åldersgrupper, dock mest i åldersgruppen 60-64 år. Detta är naturligt med tanke på att nybeviljandet i den gruppen var onormalt högt under år 1997 beroende på att övergångsregler i samband med att de särskilda reglerna för försäkrade 60 år eller äldre av- skaffades fr.o.m. år 1997. De tidsbegränsade för- tidspensionerna (sjukbidragen) fortsätter att minska i antal för både män och kvinnor. Antalet tillkommande förtidspensioner/sjuk- bidrag är en viktig faktor för utgiftsutvecklingen. Nybeviljandet beror på bl.a. demografiska faktorer, utvecklingen av långa sjukfall, regel- ändringar och försäkringskassornas ohälsoarbete. I nedanstående tabell, redovisas antalet perso- ner (exkl. utlandsboende) med förtidspension/ sjukbidrag från folkpensioneringen vid utgången av åren 1995-1998 uppdelat på kön och ålder. Av tabellen framgår att antalet kvinnor med förtidspension/sjukbidrag ökat successivt under de fyra åren, medan antalet män med dessa för- måner minskat i ungefär motsvarande grad. Den största ökningen för kvinnorna har skett i ålders- gruppen 50-59 år. I gruppen 60-64 år har en på- taglig minskning skett bland männen. En oro- väckande tendens är den ökning som skett för både kvinnor och män i de yngsta åldersklasser- na. Utvecklingen av förtidspensionerna har inne- burit en ökning vad gäller försäkringens åter- stående pensionsåtagande beräknat i såväl åter- stående år som i kostnader mellan åren 1997 och 1998, men i mindre omfattning än mellan åren 1996 och 1997. Mellan åren 1997 och 1998 mins- kade detta åtagande för männen men ökade för kvinnorna. Det är alltså kvinnorna som står för den senaste ökningen av återstående pensionsår. Den återstående kostnaden för pensionsåtagan- det är dock fortfarande något högre för männen än för kvinnorna, vilket beror på att männen i genomsnitt har högre inkomster. Sammantaget har dock åtagandet kostnadsmässigt under år 1998 ökat mycket marginellt. Det bör framhållas att ökningen av det återstående pensionsåtagan- det inte bara beror på att antalet personer som uppbär förtidspension/sjukbidrag har ökat utan också på en uppgång i antalet pensionerade per- soner i de yngre åldersgrupperna. Som en följd av det reformerade ålderspen- sionssystemet och i enlighet med den av riks- dagen godkända propositionen 1997/98:111 Reformerad förtidspension m.m. pågår inom Socialdepartementet arbete med att reformera beräkningen av förtidspension. I propositionen föreslog regeringen bl.a. vissa riktlinjer för ut- formningen av beräkningsregler för ersättning vid varaktigt medicinskt grundad arbetsoför- måga. Som ett första led i detta arbete – som också syftar till att stimulera till återgång till ar- betslivet och ett i övrigt aktivt liv – redovisade departementet i slutet av april i år promemorian Vilande förtidspension – stimulans till återgång i arbetslivet (Ds 1999:18). Promemorian har re- missbehandlats och lagts till grund för prop. 1999/2000:4 Vilande förtidspension m.m., vilken i dag har överlämnats till riksdagen. I korthet in- nebär förslagen i propositionen att regler införs fr.o.m. år 2000 som ger stor frihet för den för- tidspensionerade att under ett år pröva att arbeta utan att rätten till förtidspension påverkas. Un- der ytterligare två år därefter skall förtidspensio- nen kunna vara vilande, när den försäkrade för- värvsarbetar. Ett slutgiltigt förslag om ersättning vid varak- tig arbetsoförmåga, dvs. nuvarande förtidspen- sion, samt det regelsystem som skall ersätta dagens sjukbidrag avses komma att redovisas i en särskild promemoria under våren 2000. Tabell 3.10 Antalet personer med förtidspension/sjukbidrag uppdelat efter kön och ålder (exkl. utlandsboende) 1995-1998 1998 1997 1996 1995 Ålder/kön män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor 16-19 1945 1428 1825 1366 1801 1288 1813 1324 20-29 6429 6103 6340 5975 6248 5959 6255 5940 30-39 14352 17361 14404 17294 14503 17289 14477 16959 40-49 30440 43371 30968 44381 31510 45019 31702 45278 50-59 64908 92100 65219 90740 65049 87388 64487 85016 60-64 58843 67612 61179 68267 59924 64428 62059 66196 Summa 176917 227975 179935 228023 179035 221371 180793 220713 Källa: RFV:s årsredovisning för budgetåret 1998 En särskild frågeställning i detta sammanhang är hur systemet för unga personer som av medi- cinska skäl saknar förmåga att försörja sig skall utformas i framtiden. Förtidspensionsutred- ningen (S1997:03) avlämnade i augusti 1998 be- tänkande Unga i ohälsoförsäkringen – tid för aktivitet och utveckling (SOU 1998:106). Be- tänkandet har remissbehandlats och ett ställ- ningstagande från regeringens sida kan väntas tidigast under år 2000. Slutsatser Det finns starka skäl befara att den kraftiga ök- ningen av antalet långa sjukfall under de senaste åren på sikt kommer att leda till en successiv ök- ning av antalet förtidspensioner under början av 2000-talet. Antagandet om denna sannolika ut- veckling grundas också på att de stora ålders- grupper som är födda på 1940-talet nu börjar uppnå de åldrar då risken att bli förtidspensionär påtagligt ökar, vilket i sig innebär att den grupp som kan göra anspråk på sådan pension växer. Dessutom gäller som en följd av den demogra- fiska utvecklingen att det är förhållandevis få förtidspensionärer som under de närmaste åren övergår till ålderspension. Detta leder samman- taget till bedömningen att antalet förtidspensio- närer med stor sannolikhet kommer att öka de närmaste åren med växande utgifter som följd, även om utvecklingen hittills under år 1999 inte inneburit någon större antalsökning. De föränd- rade kriterierna för rätt till bl.a. förtidspension har sannolikt varit en bidragande faktor till den hittillsvarande utvecklingen. Den 1 januari 2000 avses, som nämnts ovan, nya regler om vilande förtidspension träda i kraft. Det beräknas medföra minskade kostnader för förtidspensionerna med ca 90 miljoner kronor per år. För att kompensera ekonomiskt utsatta grup- per, bl.a. förtidspensionärer, för den höjning av högkostnadsskyddet i läkemedelsförmånen som riksdagen beslutade om i våras, höjdes pen- sionstillskottet med 1,4 procentenheter fr.o.m. den 1 juni 1999. Detta innebär ökade utgifter med 35 miljoner kronor år 1999 och med 60 miljoner kronor år 2000. De ökade utgifterna år 1999 föreslås finansieras genom tilläggsbudget. I vårpropositionen aviserades en ändring av reglerna för beräkning av antagandepoäng i för- tidspensionssystemet. Denna ändring är inte möjlig att genomföra under år 2000. För att finansiera denna försening överförs 40 miljoner kronor från anslaget A1 Sjukpenning och reha- bilitering m.m. och 30 miljoner kronor från an- slaget A5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer. I avvaktan på den översyn som för närvarande pågår inom förtidspensions- området, har regeringen fastställt beräkningarna till en i huvudsak oförändrad utgiftsnivå för åren 2001 och 2002. Regeringen avser att återkomma i frågan i den ekonomiska vårpropositionen för år 2000. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 47 171 000 000 kronor anvisas under anslaget Förtidspensioner för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 46 777 000 000 kronor respektive 46 981 000 000 kronor. A3 Handikappersättningar Tabell 3.11 Anslagsutvecklingen A3 Handikappersättningar Tusental kronor 1998 Utfall 995 733 Anslags- sparande 6 032 1999 Anslag 1 013 000 Utgifts- prognos 1 015 300 2000 Förslag 1 036 000 2001 Beräknat 1 058 000 2002 Beräknat 1 092 000 Från anslaget bekostas handikappersättning från folkpensioneringen. Handikappersättning utges till personer som fyllt 16 år och som fått sin funktionsförmåga nedsatt före fyllda 65 år och till följd härav behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader på grund av sitt funktionshinder. Handikappersättning utbetalas med belopp som för år räknat motsvarar 69 procent, 53 pro- cent eller 36 procent av prisbasbeloppet. Handi- kappersättning till blinda och döva eller gravt hörselskadade utges alltid med en viss garanterad nivå om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning. Handikappersättning kan beviljas som självständig förmån eller som tilläggsförmån till pension. Utgiftsutvecklingen är beroende av antalet personer med handikappersättning och av bas- beloppsutvecklingen. Tabell 3.12 Antal personer med handikappersättning uppdelat efter kön och ersättningsstorlek 69% 53% 36% Summa antal År Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Totalt 1996 6475 6889 5271 4048 17598 14298 29344 25235 54579 1997 6450 6887 5379 4090 17864 14535 29693 25512 55205 1998 6549 6967 5493 4171 18264 14824 30306 25962 56268 Regeringens överväganden Resultatinformation/Resultatbedömning Det sker en successiv mindre ökning av antalet handikappersättningar. Antalet handikapper- sättningar har ökat med drygt en procent de se- naste åren. Under år 1998 fördubblades emeller- tid ökningstakten till två procent. Något fler kvinnor än män uppbär handikappersättning. Fördelningen mellan män och kvinnor är kon- stant över tiden (46 respektive 54 procent). Den större andelen kvinnor förklaras av att kvinnor lever längre än män. 22 procent av kvinnorna uppbär den högsta nivån av handikappersättning jämfört med 27 procent av männen. Under 1990-talet har ten- densen varit att andelen med den högsta nivån minskat. För år 1998 har emellertid andelen ökat något. Riksförsäkringsverket gör bedömningen att denna ökning fortsätter under år 1999 men i minskad takt. Nivån bedöms därefter vara kons- tant. 60 procent av kvinnorna uppbär den lägsta nivån jämfört med 57 procent av männen. Ök- ningstakten är störst för denna nivå och den är i stort sett den samma för båda könen. Övervägande delen av beviljad handikapper- sättning uppbärs som tilläggsförmån. Vanligast är att ersättning utges i kombination med för- tidspension. Kvinnor dominerar bland personer som har handikappersättning som tilläggsförmån och män dominerar bland personer som har han- dikappersättning som huvudförmån. Slutsatser Antalet handikappersättningar bedöms fortsätta öka något medan medelersättningen bedöms vara ganska stabil och minska något. Uppräkning görs med fem procent på grund av retroaktiva utbetalningar. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 1 036 000 000 kronor anvisas för an- slaget A4 Handikappersättningar för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 1 058 000 000 kronor respektive 1 092 000 000 kronor. A4 Arbetsskadeersättningar Tabell 3.13 Anslagsutvecklingen A4 Arbetsskadeersätt- ningar Tusental kronor 1998 Utfall 1 1999 Anslag 7 136 400 2, 3 Utgifts- prognos 7 099 1003 2000 Förslag 7 189 338 2 2001 Beräknat 7 066 253 2 2002 Beräknat 7 014 650 2 1 Arbetsskadeersättningar redovisades utanför statsbudgeten. 2 I beloppen ingår statliga ålderspensionsavgifter med 1 457 200 tkr för år 1999,1 595 695 tkr för år 2000, 1 547 154 tkr för år 2001 och 1 551 258 tkr för år 2002. 3 1999 fanns ett särskilt anslag för statliga ålderspensionavgift för arbetsskade- ersättningar och ersättning för kroppsskador. I denna tabell har detta anslag fördelats till de anslag utifrån vilket pensionsrätten grundas. Under anslaget redovisas utgifterna för arbets- skadeförsäkringen och i vissa fall lagen om stat- ligt personskadeskydd samt utgifter enligt mot- svarande äldre regler. Dessutom redovisas statliga ålderspensionsavgifter för främst egenliv- räntor under anslaget. Även i de fall livräntorna betalas av t.ex. bolagiserade före detta affärsverk finansieras ålderspensionsavgifterna över ansla- get. År 1999 var den statliga ålderspensionsavgiften 6,40 procent. Avgiften höjs år 2000 till 10,21 procent. År 1999 redovisas under särskilt anslag ålderspensionsavgiften för den del av en livränta som är samordand med förtidspension. Denna avgift är 18,5 procent. År 2000 kommer dessa ålderspensionsavgifter att redovisas under detta anslag. För ytterligare information kring den statlig ålderspensionsavgiften hänvisas till kapitel 8, avsnitt 5, volym 1. Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare samt egenföretagare och ger er- sättning för inkomstbortfall till dem som drab- bas av skada i sitt arbete. Från försäkringen ut- betalas egenlivräntor, efterlevandelivräntor, begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall samt ersättning i samband med sjukhusvård utom ri- ket, tandvård och ersättning för särskilda hjälp- medel. Utgiftsutvecklingen är beroende av flera olika faktorer. De viktigaste är medellivräntan, prisbasbeloppsutvecklingen samt regeltillämp- ning och praxis. För ändamålet beräknades 6 052 000 000 kro- nor för budgetåret 1998. De faktiska utgifterna blev 6 070 000 000 kronor. Differensen beror främst på en ökning av retroaktiva livränteut- betalningar. För år 2000 beräknas utgifterna till 7 189 338 000 kr. Målet med arbetsskadeförsäkringen är att den som drabbas av bestående men på grund av ar- betsskada i största möjliga utsträckning skall hållas skadeslös. Anslagsposten vissa yrkesskadeersättningar m.m. innefattar skadeersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd vid tjänstgöring i civilförsvaret eller räddningstjänst liksom skadeersättningar till fångar m.fl. Vidare innefattas ersättning enligt lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. För liknande skadefall inträffade före juli 1977 belastas an- slaget enligt flera olika förordningar. Här redo- visas även tillägg för vissa äldre livräntor och slutligen skadeståndslivräntor. Kostnadsutveck- lingen styrs främst av prisbasbeloppsutveck- lingen. För ändamålet föreslogs 6 miljoner kronor för budgetåret 1998. Det faktiska utfallet blev 5,8 miljoner kronor. Anslagsposten är känslig för slumpmässiga variationer. För år 2000 beräknas utgifterna till 6 772 000 kronor. De ersättningar som ligger till grund för den ålderspensionsavgift som belastar anslaget är liv- räntor och sjukpenning enligt bl.a. lag om arbets- skadeförsäkring, inklusive vissa utbetalningar från affärsverken och före detta affärsverk, affärsverksfonden samt Swedint. Swedint är För- svarsmaktens kompetenscentrum för interna- tionell fredsfrämjande verksamhet. Regeringens övervägande Resultatinformation/Resultatbedömning Arbetsskadelivränta m.m. Som en följd av praxisutvecklingen ökade antalet anmälningar och ärenden som skulle prövas hos försäkringskassorna kraftigt under hela 1980- talet, så även antalet personer med arbetsskade- livränta. Detta ledde till att arbetsskadeförsäk- ringens utgifter steg kraftigt. Antalet godkända ärenden har dock sjunkit kraftigt sedan år 1993. År 1997 godkändes ca 7 800 ärenden jämfört med ca 67 600 år 1992. Det är framför allt bi- fallsfrekvensen för arbetssjukdomar som har sjunkit. Även antalet till försäkringskassan för prövning inkomna ärenden har sjunkit. Det kan finnas flera förklaringar bl.a. regelförändringarna från år 1993, då beviskraven höjdes och arbets- skadesjukpenningen togs bort, en begynnande lågkonjunktur med ett minskat antal förvärvs- arbetande och införandet av sjuklöneperioden. Antalet livräntetagare minskar nu. I december 1998 uppgick antalet utbetalda livräntor till ca 98 000. Egenlivränta från arbetsskadeförsäkringen för- delas enligt följande mellan kvinnor och män. Den högre ersättningen för män speglar bl.a. lö- neskillnaderna mellan män och kvinnor, men den har också ett samband med skadans svårig- hetsgrad. Tabell 3.14 Antalet egenlivräntor och årsmedelbelopp i december 1998 Kvinnor Män Samtliga Antal egenlivräntor 46 928 48 804 95 732 Årsmedelbelopp 35 801 49 179 42 621 Det har framförts kritik från flera håll att regel- förändringarna slagit hårdare mot kvinnor än män. Könsperspektivet har behandlats i flera rapporter, bl.a. i rapporten En socialförsäkring för kvinnor och män – en kartläggning ur ett genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1). RFV framhåller bl.a. att den mer restriktiva bevis- regeln som infördes den 1 januari 1993 i arbets- skadeförsäkringen drabbar kvinnor hårdare än män. Detta beror enligt RFV på att det främst är vid belastningsskador som bedömningen är mer restriktiv vid beslut om arbetsskada. Kritik har förts fram mot att arbetsskadeför- säkringen inte ersätter inkomstförlust vid arbets- skada i tillräcklig omfattning. Kritiken avser ord- ningen med karensdagar vid arbetsskada, värdesäkringen av livräntan samt samordningen med sjukförsäkringen i sådana fall då nedsätt- ningen av arbetsförmågan inte är bestående. Den särskilde utredare som åren 1997 och 1998 hade i uppdrag att se över reglerna i arbetsskade- försäkringen, angav att det i allt väsentligt är slopandet av arbetsskadesjukpenningen som orsakat nedgången i antalet anmälningar respek- tive antalet godkända skador. Livräntan är för närvarande värdesäkrad ge- nom koppling till prisbasbeloppet. Enligt lagen om arbetsskadeförsäkring har försäkrad under vissa förutsättningar rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkom- mer. Den högre ersättning som livräntan ger den försäkrade utges endast vid bestående nedsätt- ning av arbetsförmågan. Innan arbetsskadan kan anses vara bestående ges ersättning enligt de all- männa reglerna om ersättning vid sjukdom. För den försäkrade innebär detta i många fall att den högre ersättningen aldrig kommer att erhållas eller erhålls först efter att en längre tid förflutit. Arbetsskadeförsäkringens inkomster och ut- gifter reglerades tidigare via arbetsskadefonden. Fonden uppvisade ett underskott från år 1987 och fram till avvecklingen 1 januari 1999. In- komster och utgifter kommer att redovisas årli- gen tills det ackumulerade underskottet är regle- rat. Tabell 3.15 Arbetsskadeförsäkringens inkomster och ut- gifter åren 1997-2000 År Inkomster Ersättningar Förvaltning Ackumulerad skuld 31dec. 1997 10 288 5 879 225 – 11 727 1998 10 903 5 824 246 – 6 894 19991 11 368 5 854 228 – 1 608 20001 11 767 5 833 234 4 092 1 Beloppen för dessa år är beräknade Vissa yrkesskadeersättningar Volymen antas vara relativt konstant. I progno- sen förväntas utgifterna för äldre skadefall minska i samma takt som utgifterna för skadefall inträffade efter år 1977 ökar. Skadeståndslivrän- tor räknas normalt upp endast om prisbasbelop- pet stigit med minst 5 procent sedan föregående uppräkning, vilket inte kommer att inträffa un- der den prognostiserade perioden enligt de anta- gen som gjorts. Slutsatser Utgiftsutvecklingen bedöms vara relativt stabil. Vid framskrivningen antas att antalet nybeviljade livräntor och medelbeloppet kommer att öka under några år. Orsaken till detta är dels vissa domar från Regeringsrätten som innebär att liv- ränta kan utges under såväl tid för rehabilitering som tid med sjukbidrag, dels att det på sikt finns demografiska skäl för en ökning av antalet nybe- viljade livräntor. Det är dock mycket osäkert hur många livräntor som kommer att tillkomma med anledning av domarna. Arbetsskadeförsäkringen har nyligen varit föremål för utredning. Utredningens förslag be- reds för närvarande inom regeringskansliet. Re- geringen har för avsikt att återkomma i denna fråga. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 7 189 338 000 kronor anvisas under anslaget A4 Arbetsskadeersättningar för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 7 066 253 000 kronor respektive 7 014 650 000 kronor. A5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer Tabell 3.16 Anslagsutvecklingen A5 Kostnader för syssel- sättning av vissa förtidspensionärer Tusental kronor 1999 Anslag 55 000 Utgifts- prognos 25 000 2000 Förslag 25 000 2001 Beräknat 55 000 2002 Beräknat 55 000 Anslaget infördes år 1999 i syfte att finansiera en ersättning som i vissa fall kommer att betalas till arbetsgivare som anställer personer med 75 pro- cent förtidspension/sjukbidrag och som står till arbetsmarknadens förfogande med avseende på resterande arbetsförmåga. Det skall i första hand gälla ersättning för anställning på den ordinarie arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av löne- bidrag. Om inte detta kan ske inom sex månader skall berörda personer beredas anställning vid Samhall AB. Berörda arbetsgivare och Samhall AB skall efter framställning erhålla ersättning från försäkringskassan. Regeringens överväganden Resultatinformation och slutsatser Med hänsyn till att sysselsättningsstödet infördes fr.o.m. år 1999 kan någon resultatredovisning inte lämnas för år 1998. Det är dessutom svårt att i mitten av år 1999 göra en bedömning av hur stora utgifterna kommer att bli för denna nya er- sättningsform under året. Beroende på regel- systemets utformning bedöms dock utgifterna under år 1999 bli betydligt lägre eller knappt hälften av vad som budgeterats. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 25 000 000 kronor anvisas under an- slaget för år 2000. För åren 2001 och 2002 be- räknas anslaget till vardera 55 000 000 kronor. A6 Ersättning för kroppsskador Tabell 3.17 Anslagsutvecklingen A6 Ersättning för kropps- skador Tusental kronor 1998 Utfall 1 Anslags- sparande 2 469 1999 Anslag 66 400 2, 3 Utgifts- prognos 63 8003 2000 Förslag 65 002 2 2001 Beräknat 65 690 2 2002 Beräknat 67 307 2 1 1998 var anslaget uppfört under utgiftsområde 6 Totalförsvaret. 2 I belopp en ingår statlig ålderspensionsavgift motsvarande 3 800 tkr för år 1999, 5 302 tkr år 2000, 5 327 år 2001 och 5 517 år 2002. 3 1999 fanns ett särskilt anslag för statliga ålderspensionsavgift för arbetsskade- ersättningar och ersättning för kroppsskador. I denna tabell har detta anslag fördelats till de anslag utifrån vilket pensionsrätten grundas. Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) i de fall skada inträffat under militär verksamhet. För skador som inträffat före juli 1977 belastas anslaget av bl. a. ersättningar enligt lagen (1950:261) om ersättning i anledning av kropps- skada ådragen under militärtjänstgöring (militär- ersättningslagen). Anslaget belastas även av stat- liga ålderspensionsavgifter. Utgiftsutvecklingen påverkas bl. a. av föränd- ringar inom regelverket, däribland prisbasbe- loppets utveckling. Regeringens övervägande Resultatinformation/Resultatbedömning För budgetåret 1998 blev utgifterna för äldre skadefall 48,4 miljoner kronor och utgifterna för ersättning enligt lag om statligt personskade- skydd 11,2 miljoner kronor, vilket gav en total utgift om 59,6 miljoner kronor. Anslaget var uppfört med 61,7 miljoner kronor. Utgifterna för skadefall som inträffat efter år 1977 tenderar att öka. Den förbättring som gjorts av de totalförsvarspliktigas personskade- skydd år 1998 torde innebära en något kraftigare utgiftsökning än tidigare. Det är dock osäkert hur utvecklingen blir på lång sikt bland annat be- roende på osäkerhet i fråga om hur många som kommer att bli inkallade till plikttjänstgöring de närmaste åren. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 65 002 000 kronor anvisas under an- slaget A6 Ersättning för kroppsskador för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 65 690 000 kronor respektive 67 307 000 kronor. B Socialförsäkringens administration B1 Riksförsäkringsverket Tabell 3.18 Anslagsutvecklingen B1 Riksförsäkringsverket Tusental kronor 1998 Utfall 667 158 Anslags- sparande 89 312 1999 Anslag 709 181 1 Utgifts- prognos 800 393 2000 Förslag 717 116 2001 Beräknat 727 195 2 2002 Beräknat 741 090 3 1 Inklusive 1 000 tkr indraget på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 1999. 2 Motsvarar 715 116 tkr i 2000 års prisnivå. 3 Motsvarar 716 116 tkr i 2000 års prisnivå. RFV:s anslagssparande uppgår till 75 412 tkr, därutöver tillkommer ytterligare 13 900 tkr som tidigare stått till regeringens disposition. Rege- ringen beslutade i december 1998 att utbetala 55 mkr till RFV för engångsvisa merkostnader p.g.a. genomförandet av det reformerade ålderspen- sionssystemet. Dessa medel överfördes från för- säkringskassans särskilda resultatområde admi- nistration av arbetsskadeersättningar som vid det tillfället hade ett överskott. Regeringens övervägande Resultatinformation/Resultatbedömning Av RFV:s resurser användes under budgetåret 1998 ca 85 % av resurserna inom IT-området och resterande för centrala myndighetsuppgifter. Till de centrala myndighetsuppgifterna räknas främst normering, tillsyn, utvärdering, mål- och resul- tatstyrning, statistikansvar och stabsuppgifter. Mot bakgrund av att RFV under år 1998 sat- sade stora resurser på förberedelser inför det nya pensionssystemet och 2000-säkringen har andra uppgifter fått stå tillbaka. Målen att RFV skall se till rättssäkerheten, likformigheten och att kva- litet säkerställs inom försäkringstillämpningen har inte uppfyllts. Detta avser även målet om samverkan mellan de olika rehabiliteringsaktö- rerna. Kompetensfrågorna har fått en ny aktua- litet inom RFV eftersom den nya allmänna pen- sionen och den nya generationen av IT-stöd ställer andra krav. För att uppnå bättre målupp- fyllelse i framtiden har ett tillsynsprogram tagits fram, samverkansformerna utvecklats och leve- ranser av nya IT-stöd genomförts. Även flera insatser har vidtagits för att utveckla verkets roll när det gäller det sammanhållande ansvaret för ekonomistyrningen. RFV:s roll som stabsmyn- dighet åt regeringen bör utvecklas ytterligare. Uppgiften som stabsmyndighet innebär bl.a. att vid behov redovisa systematiska analyser av för- säkringsutnyttjandets utveckling, förklara oväntade förändringar i prognostiserat utfall samt analysera regelsystemens och omvärlds- faktorernas påverkan. Utvecklingsarbete har också genomförts inom området resultatredo- visning och av prognosmodeller. Projekt har påbörjats inom tjänsteexporten. Denna verk- samhet skall på sikt vara självfinansierande. På miljöområdet har miljöledningssystem införts inom myndigheten. Inom beredskapsområdet omfattar verksam- heten inom funktionen socialförsäkring m.m. administration av socialförsäkringen samt arbets- löshets- och tjänstegrupplivförsäkring. RFV är funktionsansvarig myndighet. Verksamheten skall bedrivas så att de ekonomiska trygghets- systemen fungerar under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred. RFV har till regeringen redovisat vilka åtgär- der som bör genomföras inom funktionen för att förmågan skall vara uppfylld (S1999/4422/SF). RFV definierar ett antal gränssättande faktorer. För att klara de påfrestningar som en total ut- slagning av de centrala IT-systemen skulle inne- bära, pågår arbete med att ta fram centrala katastrofrutiner. Dessa rutiner planeras vara färdiga under år 1999. Inom datakommunika- tionsområdet har arbete med att uppgradera och byta ut vissa tjänster genomförts. Avseende be- talningsväsendet har en arbetsgrupp bildats på initiativ av RFV med syfte att skapa reserv- rutiner. Med anledning av detta bedömer rege- ringen att funktionens förmåga vid utgången av år 1999 är godtagbar. Slutsatser Tabell 3.19 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 710 181 Pris- och löneomräkning 14 751 Teknisk justering 18 584 Div förändringar – 26 400 Förslag 2000 717 116 Regeringen har beräknat anslaget utifrån pris- och löneomräkning, tekniska justeringar avseen- de kompensation för premiekostnader för av- talsförsäkringar samt viss reduktion för över- föring av medel till statistikområdet. Hänsyn har tagits till att ränteutgifterna för investeringar avseende det reformerade ålderspensionssyste- met fr.o.m. år 2000 skall belasta AP-fonden Liksom för budgetåret 1999 skall RFV ges ut- rymme för satsningar för att initiera forskningen inom socialförsäkringens område. Det föreslås också att RFV skall kunna åta sig ekonomiska förpliktelser avseende forskning inom social- försäkringens område som innebär utgifter om högst 9 miljoner kronor under år 2001 och senare. Vissa av RFV:s administrationskostnader täcks via ersättningar bl.a. från AP-fonden och de affärsdrivande verken. I tabellen har inte utgifter för amorteringar beaktats. Tabell 3.20 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2000 Tusental kronor AP-fonden 226 500 Övrigt 25 500 Totalt 252 000 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 717 116 000 kronor anvisas på anslaget B1 Riksförsäkringsverket år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 727 195 000 kro- nor respektive 741 090 000 kronor. B2 Allmänna försäkringskassor Tabell 3.21 Anslagsutvecklingen B2 Allmänna försäkrings- kassor Tusental kronor 1998 Utfall 3 707 299 Anslags- sparande 444 801 1999 Anslag 4 726 394 Utgifts- prognos 4 971 195 2000 Förslag 4 764 977 2001 Beräknat 4 833 619 1 2002 Beräknat 4 910 061 2 1 Motsvarar 4 760 977 tkr i 2000 års prisnivå. 2 Motsvarar 4 760 977 tkr i 2000 års prisnivå. Under 1998 fanns 25 försäkringskassor. Från och med den 1 januari 1999 har antalet försäk- ringskassor anpassats till länsindelningen och uppgår därmed till 21 stycken. I ledningen för varje försäkringskassa finns en styrelse och en direktör. Cirka 160 förtroende valda socialför- säkringsnämnder beslutar i vissa enskilda ärenden. Vid utgången av år 1997 hade kassorna samlat utnyttjat en anslagskredit på 117 miljoner kronor och vid utgången av år 1998 finns det ett anslags- sparande på ca 90 miljoner kronor. Till detta kommer medel som överförts i samband med regleringen av resultatområdena för arbetsskade- administration och ATP-administration. Dessa medel är i huvudsak uppbundna, bl.a. för att dis- poneras av försäkringskassorna för genomföran- dekostnader i samband med det reformerade ålderspensionssystemet. Sammantaget gör detta att försäkringskassorna vid utgången av år 1998 har ett anslagssparande på 445 miljoner kronor. Regeringens övervägande Resultatinformation/Resultatbedömning Åtgärder mot ohälsa tar i anspråk ca 16 procent av anslaget, och resterande ca 84 procent, utgör administrationskostnader för handläggning och utbetalning av ersättningar. Regeringen har utifrån ett antal rapporter och redovisningar noterat att det föreligger brister i handläggningen av socialförsäkringens administ- ration, som bl.a. får till följd bristande rätts- säkerhet, sjunkande produktivitet, långa hand- läggningstider och allt för stora regionala skillnader. Varje försäkringskassa har ansvar för att rätta till de brister som framkommit. Den nya ansvars- och rollfördelningen mellan RFV och försäkringskassorna som gäller från årsskiftet innebär ett tydligt ansvar för styrelserna när det bl.a. gäller att uppfylla de mål som regeringen satt upp för verksamheten. När det gäller försäkringskassans bemötande och service har olika undersökningar som gjorts visat på ett allt för låg tilltro till försäkringskassan och dess beslut. Beroende på vilken typ av undersökning och hur frågor ställts varierar också resultatet. En undersökning visar på ett minskat förtroende från 41 procent är 1997 till 28 procent år 1998. Regeringen ser allvarligt på denna utvecklingen. Tilltron till försäkrings- kassan är en mycket viktig grund för hela socialförsäkringssystemet. Regeringen anser även att det är viktigt att arbetet med att utveckla för- säkringskassorna till moderna arbetsplatser bl.a. med avseende på bemötande, service, tillgänglig- het och IT-stöd. Slutsatser Tabell 3.22 Beräkning av anslaget för år 2000 Tusental kronor Anslag 1999 4 726 394 Pris- och löneomräkning 42 083 Div förändringar -3 500 Förslag 2000 4 764 977 Regeringen har beräknat anslaget utifrån pris- och löneomräkning samt att KAS-administra- tionen överförs till arbetslöshetskassan. Tabell 3.23 Beräkning av avgiftsintäkter för år 2000 Tusental kronor AP-fonden 303 000 Övrigt 14 500 Totalt 317 500 Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 4 764 977 000 kronor anvisas på ansla- get B2 Allmänna försäkringskassor för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 4 833 619 000 kronor respektive 4 910 061 000 kronor Ekonomisk trygghet vid ålderdom 11 Förslag till statsbudget för 2000 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 9 2.1 Omfattning 9 2.1.1 Justeringar till följd av ålderspensionsreformen 9 2.2 Utgiftsutvecklingen 9 2.3 Resultatbedömning 11 2.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 11 2.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området och effekterna av dessa 13 2.3.3 Regeringens slutsatser 15 2.4 Skatteavvikelser 15 2.5 Anslag 18 A1 Ålderspensioner 18 A2 Efterlevandepensioner till vuxna 19 A3 Bostadstillägg till pensionärer 20 A4 Delpension 21 Tabellförteckning Anslagsbelopp 7 2.1 Överföringar inom utgiftsområdet år 1999 9 2.2 Utgiftsutvecklingen 9 2.3 Utgiftsutvecklingen med fördelning efter kön 10 2.4 Utvecklingen av disponibla inkomster under 1980-talet och under 1990-talet samt skillnaden mellan dessa tidsperioder 11 2.5 Offentliga pensionsinkomster åren 1991 och 1996 för ålderspensionärer i olika inkomstgrupper. Exklusive de som under mätperioden blev änkor/änklingar 12 2.6 Skatteavvikelser 16 2.7 Utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 11 ingående anslagen 17 2.8 Anslagsutvecklingen A1 Ålderspensioner 18 2.9 Överföring av utgifter från anslaget 19 2.10 Anslagsutveckling A2 Efterlevandepensioner till vuxna 19 2.11 Överföring av utgifter till anslaget 20 2.12 Anslagsutveckling A3 Bostadstillägg till pensionärer 20 2.13 Anslagsutveckling A4 Delpension 21 Diagramförteckning 2.1 Pensionärernas inkomststandard som andel av övrigas inkomststandard åren 1991 till 1998. 1996 års priser 12 2.2 Utvecklingen av antalet ålderspensionärer med pensionstillskott åren 1990–1981 12 2.3 Utvecklingen av antalet ålderspensionärer med BTP åren 1990–1998 13 11 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt följande uppställning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Ålderspensioner ramanslag 10 826 000 A2 Efterlevandepensioner till vuxna ramanslag 12 988 000 A3 Bostadstillägg till pensionärer ramanslag 9 682 000 A4 Delpension ramanslag 122 800 Summa 33 618 800 12 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 12.1 Omfattning Utgiftsområde 11 omfattade t.o.m. budgetåret 1998 folkpension och pensionstillskott i form av ålderspension och efterlevandepension till vuxna samt bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till folkpensionärer (BTP respektive SBTP). Från och med budgetåret 1999 innefattar ut- giftsområdet folkpension till ålderspensionärer som inte har rätt till tilläggspension, folkpension och tilläggspension i form av efterlevandepen- sion, pensionstillskott såväl till ålderspension som till efterlevandepension, bostadstillägg till pensionärer samt delpensioner. Den 1 januari 1999 bytte basbeloppet namn till prisbasbelopp. Fortsättningsvis kommer be- nämningen prisbasbelopp att användas även för tid före år 1999. 12.1.1 Justeringar till följd av ålderspensionsreformen Ett led i införandet av det reformerade pensions- systemet har varit en omfördelning av pensions- kostnaderna mellan statsbudgeten och den All- männa pensionsfonden (AP-fonden). Detta innebär bl.a. att utgifterna för efterlevandepen- sion i form av ATP, 12,2 miljarder kronor, fr.o.m. år 1999 belastar utgiftsområde 11 och att utgifterna för folkpension till ålderspensionärer som har rätt till tilläggspension, 41,8 miljarder kronor, har överförts från utgiftsområdet till AP-fonden. Ytterligare en ändring vid årsskiftet 1998/1999 var att delpensionerna har överförts till utgiftsområdet som ett nytt anslag. Även den statliga ålderspensionsavgiften som betalas på delpensionerna har därvid belastat utgiftsom- rådet. Överföringarna uppdelade efter anslag framgår av tabellen nedan. Tabell 2.1 Överföringar inom utgiftsområdet år 1999 Miljoner kronor Överföringar från anslaget Överföringar till anslaget A1 Ålderspensioner 41 800 0 A2 Efterlevandepensioner till vuxna 0 12 200 A4 Delpensioner1 0 259 1 Anslaget delpension är nytt under utgiftsområdet. 12.2 Utgiftsutvecklingen Tabell 2.2 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 62 684 34 315 34 350 33 619 32 691 32 198 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Utgifterna minskade med ca 450 miljoner kronor mellan åren 1997 och 1998. Detta kan delvis förklaras med att den inkomstprövning av änkepensioner som infördes år 1997 fick fullt genomslag först år 1998. Den successiva avveck- lingen av änkepensioneringen som påbörjades år 1990 får effekter på kostnadsutvecklingen först på mycket lång sikt till följd av de långtgående övergångsbestämmelserna. Delvis kan de minskade utgifterna för utgifts- området hänföras till vissa strukturella föränd- ringar av mer långsiktig karaktär. Således gäller att nyblivna pensionärer, såväl kvinnor som män, i regel har högre ATP än de äldre generationerna, varför behovet av grundskydd i form av pen- sionstillskott, bostadstillägg och särskilt bo- stadstillägg minskar. Av tabellen nedan framgår en ungefärlig fördelning av utgifterna mellan kvinnor och män. Tabell 2.3 Utgiftsutvecklingen med fördelning efter kön Miljoner kronor Kvinnor 1998 Män 1998 Totalt 1998 Ålderspensioner 32 200 20 500 52 700 Efterlevandepensioer till vuxn 400 100 500 Bostadstillägg till pensionärer 7 500 2 000 9 500 utgifterna totalt 40 100 22 600 62 700 Fördelningen mellan kvinnor och män är en uppskattning. Förändringar Genomförda under år 1998 - Ersättningsnivån för bostadstillägg har höjts från 83 procent till 85 procent. - Den nedre åldersgränsen för uttag av ålderspension har höjts från 60 till 61 år. - Tidpunkten för utbetalning av pension har tidigarelagts till den 18 respektive den 19 i varje månad. - Sammanboende har likställts med makar vid beräkning av bostadstillägg. - Privat pensionssparande betraktas inte längre som förmögenhet vid inkomst- prövning av änkepension. - Utbildningsbidrag som utges vid arbets- marknadsutbildning skall anses som in- komst vid beräkning av bostadstillägg. - Vid beräkning av bostadstillägg till pensio- närer som har sin bostad i särskild boende- form beaktas inte längre privatbostaden vid inkomstprövning, om den andra maken bor permanent i bostaden. Genomförda år 1999 - Det reformerade ålderspensionssystemet har införts. - Prisbasbeloppet beräknas med ledning av hela prisförändringen. - Prisbasbeloppet skall inte längre minskas när pensionsförmånerna beräknas. - Ersättningsnivån för bostadstillägg har höjts från 85 procent till 90 procent. - Pensionstillskottet och det särskilda bo- stadstillägget till pensionärer har höjts med 1,4 procentenheter. - Små pensionsbelopp skall fortsättningsvis utbetalas i efterskott. Förutom de nämnda ändringarna beslutades år 1998 att delpension inte skall kunna beviljas efter utgången av år 2000. Mål Målet för år 1999 är att ge ekonomisk stöd till äldre och efterlevande. Prioriteringar för år 2000 - Under de senaste åren har flera förbätt- ringar för pensionärsgrupperna genomförts. Således minskas inte prisbasbeloppet längre när de pensionsförmåner som är knutna till prisutvecklingen beräknas. Också bostads- stödet för pensionärerna har förbättrats genom att ersättningsgraden för BTP har höjts. Regeringen kan även konstatera att de centrala delarna av pensionsreformen nu är på plats. - Det nya reformerade pensionssystemet medför ökade möjligheter för den enskilde att påverka den framtida pensionens storlek. Förutsättningen är att det finns tillräckliga kunskaper om hur det nya pensionssystemet fungerar. Det är därför av stor vikt att kunskapen om pensionssystemet ökar. Detta skall framförallt uppnås genom fortsatta informationsinsatser. - Den kvarvarande anpassningen av det re- formerade ålderspensionssystemet skall genomföras. - I många fall beräknas bostadstillägget med hjälp av schabloner. Regeringen avser under hösten 1999 att initiera en översyn av de schabloner som används i BTP-beräk- ningen. 12.3 Resultatbedömning 12.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Målet för utgiftsområdet år 1998 har varit att ge ekonomisk trygghet till äldre som tillgodoser ett rimligt och grundläggande konsumtionsbehov och tillgång till en bostad med tillfredsställande standard. Pensionssystemet skall vara långsiktigt stabilt. Ålderspensionärernas ekonomi under 1990-talet I departementspromemorian Sämre för mig Bättre för oss (Ds 1999:5) belyses sanerings- programmets effekter för ålderspensionärernas inkomststandard. Av promemorian framgår att pensionärerna som kollektiv har ökat sin inkomststandard, både i reala termer och i för- hållande till andra grupper. Av promemorian framgår också att pensionä- rerna som individer hade en sämre inkomstut- veckling mellan åren 1991 och 1996 än vad pen- sionärer i motsvarande ålder hade under 1980- talet. Orsaken är de förändringar i transfere- ringssystemen som skett till följd av 1990-talets lågkonjuktur och det saneringsprogram som regeringen genomfört. På individnivå har således pensionärerna varit med och delat bördan av 1990-talets ekonomiska saneringsprogram. Tabell 2.4 Utvecklingen av disponibla inkomster under 1980-talet och under 1990-talet samt skillnaden mellan dessa tidsperioder Åldersgrupper Utveckling 1984–1989 Procent Utveckling 1991–1996 Procent Differens mellan 1990- talets inkomst- ut- veckling och 1980-talets Procentenheter Pensionärer 66–72 år 2,7 –4,1 –6,8 Pensionärer 73–79 år 4,6 –1,0 –5,6 Pensionärer 80–86 år 1,9 –2,5 –4,4 Samtliga pensionärer 66–86 år 3,2 –2,9 –6,1 Ungdomar 18–29 år 43,1 16,1 –27,0 Medelålders 30–59 år 15,5 –4,3 –19,8 Samtliga i yrkesaktiv ålder 22,1 0,4 –21,7 Skydd för de sämst ställda pensionärerna Av promemorian framgår även att de ekono- miskt svagaste pensionärerna har skyddats. Detta kan främst förklaras med införandet av det särskilda bostadstillägget som garanterar pen- sionärerna en viss minimistandard. Pensionärer med högre inkomst har fått sina pensioner sänkta med 2–4 procent mellan åren 1991 och 1996. Det är dock viktigt att komma ihåg, att sänkningarna helt eller delvis har eliminerats genom att prisbasbeloppet inte längre minskas. Ersättningsgraden i BTP har också höjts, vilket ytterligare har förbättrat pensionärernas ekono- miska situation. Av tabell 2.5 nedan framgår att det reala värdet av pensionsförmånerna har minskat mest bland pensionärer med medelin- komster. Av tabellen framgår vidare den dispo- nibla inkomsten för pensionärer i olika inkomst- grupper, vilken påverkas dels av arbets- och kapitalinkomster, dels av justeringar i skattesys- temen. Tabell 2.5 Offentliga pensionsinkomster åren 1991 och 1996 för ålderspensionärer i olika inkomstgrupper. Exklusive de som under mätperioden blev änkor/änklingar Belopp i 1996 års priser Medelinkomst 1991 Medelinkomst 1996 Förändring i kornor 91/96 Förändring i procent 91/96 Inkomst- Disp. inkomst 51 521 55 389 3 868 7,5 grupp 1 Off. pension 49 935 50 927 992 2,0 Inkomst- Disp. inkomst 70 182 70 947 765 1,1 grupp 2 Off. pension 70 452 68 889 -1 563 -2,2 Inkomst- Disp. inkomst 86 742 83 250 -3 492 -4,0 grupp 3 Off. pension 92 368 88 321 -4 047 -4,4 Inkomst- Disp. inkomst 104 194 99 155 -5 039 -4,8 grupp 4 Off. pension 113 373 108 020 -5 353 -4,7 Inkomst- Disp. inkomst 175 576 156 171 -19 405 -11,1 grupp 5 Off. pension 143 023 137 138 -5 885 -4,1 Pensionärerna som kollektiv På individnivå fick pensionärerna sänkt köpkraft under perioden 1991–96. Om vi studerar pen- sionärerna som grupp blir bilden en annan. Pen- sionärerna som grupp har ökat sin inkomststan- dard under 1990-talet, både i reala termer och i förhållande till andra åldersgrupper. Detta för- hållande beror enligt promemorian på flera fak- torer. Nyblivna pensionärer har i genomsnitt högre ATP-poäng, och därmed högre inkomster, än de som redan finns i gruppen. Detta höjer för varje år gruppens inkomststandard. Vidare drab- bades personer i yrkesverksam ålder betydligt hårdare än pensionärerna av saneringsprogram- met. Arbetslöshet drabbar heller inte pensionärer i särskilt hög grad. Pensionärerna som grupp har därför förlorat mindre än vad andra ålders- grupper har gjort. Det faktum att nyblivna pensionärer har en relativt hög inkomststandard leder till att antalet ålderspensionärer med pensionstillskott (PTS) stadigt minskar; de nyblivna pensionärerna be- höver PTS i allt mindre utsträckning. Diagram 2.1 Pensionärernas inkomststandard som andel av övrigas inkomststandard åren 1991 till 1998. 1996 års priser Diagram 2.2 Utvecklingen av antalet ålderspensionärer med pensionstillskott åren 1990–1981 Delgrupper inom pensionärskollektivet Ålderspensionärerna är självfallet inte någon homogen grupp. Det är således möjligt att finna ganska stora skillnader i standard mellan olika delgrupper i pensionärskollektivet. Ovan kon- staterades att yngre pensionärer i genomsnitt har högre ATP-poäng än äldre. Yngre pensionärer har också oftare arbetsinkomster och vissa typer av tidsbestämda avtalspensioner som höjer in- komsterna under första tiden som pensionär, men som minskar eller upphör då de blir äldre pensionärer. Vidare kan man hos de yngre pen- sionärerna finna en mindre andel ensamhushåll. Eftersom det per person är billigare att bo två personer i ett hushåll än att bo ensam får ensam- stående, allt annat lika, lägre inkomststandard än gifta eller samboende. Skillnad i inkomststandard mellan män och kvinnor Ytterligare en faktor som bidrar till att äldre pen- sionärer har lägre inkomststandard än yngre är att kvinnor, som i genomsnitt har en lägre in- komststandard än män, är överrepresenterade bland de äldre. Behovet av bostadsstöd mindre ATP-systemets successiva mognad präglar även behovet av bostadstillägg. Följaktligen minskar andelen pensionärer som uppbär BTP för varje år. År 1990 erhöll knappt en tredjedel av ålders- pensionärerna bostadstillägg (då var bostads- tillägget kommunalt). I december 1998 hade an- delen ålderspensionärer med beviljat BTP sjunkit till en fjärdedel. Av dessa var 81 procent kvinnor och 19 procent män. Hur antalet ålderspensionä- rer med BTP har förändrats över tiden redovisas i diagrammet nedan. Det särskilda bostadstillägget till pensionärer (SBTP) har skyddat pensionärerna med de lägsta inkomsterna från saneringsprogrammets effek- ter. Behovet av SBTP har minskat sedan år 1997 till följd av att ersättningsgraden i BTP har höjts år 1998 och år 1999. Således har antalet SBTP- tagare minskat. De kommunala avgifterna och pensionärernas standard Det finns många faktorer som påverkar pensio- närernas standard. Ovan nämns att boendekost- nader har betydelse. En annan faktor som på- verkar är kommunernas avgifter för olika tjänster. Kommunernas avgifter är ofta olika och svåra att överblicka. De bygger i de flesta fall på en kombination av en grundavgift, en inkomst- relaterad avgift och en avgift som är beroende av serviceinsatsens storlek. Promemorian Sämre för mig Bättre för oss analyserar hur kommunernas avgifter för hemtjänst påverkar pensionärernas ekonomiska situation. Drygt 10 procent av ålderspensionärerna har utgifter för kommunal hemtjänst i olika former. Omsorgstagarna är överrepresenterade bland de äldre, de ensamstående och bland kvinnorna, det vill säga i grupper som redan i utgångsläget har en lägre inkomststandard än genomsnittet för ålderspensionärer. Det kan konstateras att de som hade utgifter för hemtjänst år 1996 endast hade omkring 80 procent av de övrigas inkomst- standard, redan innan hemtjänstavgiften var av- dragen. Då avgiften dragits ifrån inkomsten minskade denna andel med ytterligare knappt 5 procent. Män betalar något högre avgifter än kvinnor. Det är även större skillnad i inkomststandard mellan de som har hemtjänst och de som inte har det bland män än bland kvinnor. Då omsorgs- tagarna grupperas utifrån både inkomststandard och hemtjänstens omfattning, visar det sig att de med hög inkomst och stor insats betalar de högsta avgifterna, medan de med låga inkomster och liten insats betalar de lägsta. Diagram 2.3 Utvecklingen av antalet ålderspensionärer med BTP åren 1990–1998 12.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området och effekterna av dessa Beslut om ett reformerat ålderspensionssystem I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa ett nytt system för ålderspensionering (prop. 1997/98:151 och prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14, rskr. 1997/98:315 och 320). Den nya pensionen införs successivt från år 1999, och de första utbetalningarna av in- komstrelaterad pension sker år 2001. Första ut- betalningarna av garantipension från det nya systemet sker år 2003. Överenskommelse om återstående frågor i pensionsöverenskommelsen I juni 1999 kom de fem partierna bakom pen- sionsöverenskommelsen överens om de fem återstående frågorna i pensionsöverenskommel- sen. Dessa är balanseringen av pensionssystemet, överföringen av medel från AP-fonden till stats- budgeten (s.k. finansiell infasning), rätt att kvar- stå i arbete upp till 67 år, avgiftsväxlingen samt AP-fondens organisation och placeringsregler. Förslaget till balanseringen har presenterats i departementspromemorian Ds 1999:43. För- slaget syftar till att säkerställa pensionssystemets långsiktiga finansiella stabilitet. Detta sker genom att det för varje år beräknas den största pensionsskuld som kan finansieras vid den givna avgiftsprocentsatsen för inkomstpension (16 procent) utan risk för varaktiga underskott. Ba- lanseringen utlöses om systemets faktiska pen- sionsskuld skulle komma att överstiga summan av den maximala skulden och tillgångarna i buffertfonden. En proposition om automatisk balansering planeras till våren år 2000. I departementspromemorian Höjd ålder för avgångsskyldighet till 67 år (Ds 1999:39) pre- senterar regeringen ett förslag som innebär att åldern för avgångsskyldighet höjs. Förslaget av- ses att träda ikraft om parterna på arbetsmarkna- den inte före årsskiftet 1999/2000 har kommit överens om en motsvarande ändring. Enligt för- slaget skall de avtal som har en avgångsskyldighet mellan 65 och 67 års ålder ändras så att ålders- gränsen i stället blir 67 år. Möjligheten för ar- betsmarknadens parter att avtala om avgångs- skyldighet för arbetstagare före 65 års ålder behålls. Vad gäller avgiftsväxlingen innebär överens- kommelsen från juni 1999 att den allmänna pen- sionsavgiften höjs till 7 procent. Vidare höjs ålderspensionsavgiften och den statliga ålders- pensionsavgiften till 10,21 procent. Regeringen föreslår dessa höjningar i avsnitt 8 i volym 1. Detta ger utrymme för en sänkning av arbetsgivaravgifterna. I avsnitt 8 föreslås således att det sammantagna uttaget av socialavgifter och allmän löneavgift sänks med 0,14 procent- enheter. Från och med år 1999 dras den allmänna pensionsavgiften av från inkomsterna vid beräk- ning av pensionsgrundande inkomst. Detta av- drag innebär att avgifterna (allmän pensionsav- gift, ålderspensionsavgift och den statliga ålders- pensionsavgiften) år 1999 betalas för inkomster upp till 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Enligt pensionsöverenskommelsen skall denna gräns höjas till 8,07 förhöjda prisbasbelopp. Enligt den ursprungliga pensionsuppgörelsen år 1994, och enligt riksdagsbeslut år 1998, skulle finansieringen av pensionerna ske genom att pensionsavgiften på 18,5 procent betalas till hälften via arbetsgivaravgifter och till hälften via allmänna pensionsavgifter av löntagarna. 9,25 procent av den pensionsgrundande inkomsten motsvarar 8,47 procent av bruttoinkomsten. De fem partierna bakom överenskommelsen står fast vid att pensionssystemet skall finansieras med lika stora delar ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift. Beredningen har dock visat att detta innebär flera tekniska problem. Frågan om en hälftendelning av pensionsavgiften i en arbetsgivaravgift och en allmän pensionsavgift på inkomster upp till pensionstaket skall hanteras parallellt med skattereformen. En avstämning av resultatet sker före halvårsskiftet år 2000. Överenskommelsen om finansiell infasning innebär att ett belopp om 155 miljarder kronor överförs från AP-fonden till statsbudgeten den 1 januari 2001. Därigenom uppgår överföringar- na från AP-fonden, inklusive redan tidigare be- slutade överföringar, till ett belopp som på AP- fondens behållning motsvarar en engångsöver- föring, om 258 miljarder kronor. En ny be- dömning av ålderspensionssystemets finansiella ställning kommer att göras år 2004. Om det då bedöms möjligt utifrån rimliga antaganden om tillväxt och avkastning, skall ytterligare medel föras från fonden till statsbudgeten den 1 januari 2005. En proposition om den finansiella infasningen och förslag till en ny organisation och nya placeringsregler för AP-fonden kommer att lämnas till riksdagen under hösten 1999. Prisbasbeloppet minskas inte vid beräkning av pensionsförmåner Som ett led i saneringsprogrammet har prisbas- beloppet från och med år 1993 minskats med 2 procent vid beräkning av pensionsförmåner. Från och med år 1999 skall inte någon motsva- rande minskning göras. Ersättningsnivån för BTP har höjts från 83 procent till 90 procent År 1997 sänktes ersättningsnivån för BTP från 85 till 83 procent. År 1998 kunde ersättnings- nivån återställas. År 1999 höjdes ersättningsnivån till 90 procent. För en enskild pensionär medför- de 1999 års höjning att ersättningen från BTP- systemet maximalt steg med 195 kronor per må- nad. Denna höjning får bl.a. pensionären i inkomstgrupp 1 i tabell 2.5, om han eller hon har en boendekostnad om 4 000 kronor. Även pen- sionärer med högre inkomster (inkomst- grupperna 2–5 i tabell 2.5) kan erhålla BTP och har därför genom höjningen av ersättningsnivån fått ytterligare kompensation för att värdet av deras pensionsförmåner sänktes under åren 1991–1996. Pensionstillskottet och det särskilda bostadstillägget har höjts med 1,4 procentenheter Regeringen konstaterade i propositionen Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m. (Prop. 1998/99:106) att samhällets kostnader för läke- medel ökar i en takt som inte är acceptabel. För att motverka detta höjdes gränsen för högkost- nadsskyddet på läkemedel. För den enskilda konsumenten innebar detta en höjning av läke- medelsutgifterna med högst 42 kronor per må- nad. Regeringens uppfattning var dock att pen- sionärer med de lägsta pensionerna bör skyddas från den nämnda utgiftsökningen. Med anled- ning av detta höjdes pensionstillskottet och det särskilda bostadstillägget till pensionärerna med 1,4 procentenheter. Det särskilda grundavdraget till folkpensionärer anpassades till ändringen av pensionstillskottet. Äldre invandrare Genom tilläggsdirektiv (1998:70) till socialtjänst- utredningen har beaktats de ekonomiska villko- ren för vissa äldre invandrare. Utredningen har nyligen lämnat sitt betänkande Socialtjänst i ut- veckling (SOU 1999:97). 12.3.3 Regeringens slutsatser Det omfattande saneringsprogrammet som genomförts har inneburit ekonomiska påfrest- ningar för många grupper i samhället. När eko- nomin nu har vänt och statens finanser är i balans har en prioriterad åtgärd, enligt vad som även framgår av 1999 års budgetproposition, varit att följa upp saneringsprogrammets effekter för pensionärsgrupperna. Resultat har presenterats i departementspromemorian Sämre för mig Bättre för oss (Ds 1999:5). En slutsats i promemorian är att pensionärer drabbats mindre än andra grupper av saneringsprogrammet och att de sämst ställda pensionärerna har skyddats fullt ut genom det särskilda bostadstilläggets konstruk- tion. Emellertid har det funnits behov av åtgärder som återställer köpkraften för det stora flertalet pensionärer som inte är berättigade till SBTP. Åtgärder i denna riktning är såväl beslutet att inte minska prisbasbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner som höjningen av ersättnings- graden för BTP i två steg till det år 1999 gällande 90 procent. Genom fempartiöverenskommelsen i juni 1999 är de kvarstående byggstenarna i pensions- reformen på plats. Resultatet är ett ekonomiskt och politiskt stabilt pensionssystem. Därigenom kan pensionerna för framtida ålderspensionärer tryggas och allmänhetens förtroende för pen- sionssystemet upprätthållas. Det reformerade pensionssystemet innebär att det särskilda grundavdraget avskaffas och att den inkomstgrundade ålderspensionen beräknas på andra grunder än dagens ATP. Det är därför nödvändigt att det sker en anpassning av andra närliggande regelverk till det nya pensionssyste- met. Ett led i anpassningen är det förslag till re- formering och anpassning av reglerna för efter- levandepensioner som kommer att lämnas till lagrådet i november 1999. Förslag till anpassning av ålderspensioner till personer som inte berörs av reformen har utformats i Ö-garpsutred- ningens betänkande Garantipension och Bosätt- ningstillägg för personer födda år 1937 eller tidi- gare (SOU 1999:17). Betänkandet överlämnades i februari 1998. Vidare lämnade BTP-utred- ningen i april 1999 betänkandet Inkomstpröv- ning av bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52) innehållande förslag till anpassning av BTP-systemet. Propositioner i nämnda frågor avses lämnas till riksdagen under år 2000. 12.4 Skatteavvikelser Samhällets stöd inom utgiftsområde 11 redovisas i huvudsak som anslag på statsbudgetens utgifts- sida. Vid sidan av de stöd som redovisas via an- slag finns dock även stöd på statsbudgetens in- komstsida i form av olika särregler i skattelag- stiftningen. Dessa stöd brukar betecknas som saldopåverkande skatteavvikelser. De kan t.ex. syfta till att påverka hushållens och företagens inkomster eller priser. Skatteförmånerna kan vara motiverade av fördelningspolitiska eller andra skäl. Om en sådan förmån på budgetens inkomstsida slopas, leder detta till en budget- förstärkning för den offentliga sektorn. En brist i den traditionella redovisningen av anslag gäller den samtidiga förekomsten av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfere- ringar på budgetens utgiftssida. Blandningen av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfere- ringar medför att kostnaden för dessa stöd inte är direkt jämförbara. I tabellen nedan anges bl.a. hur mycket bo- stadstilläggen till pensionärer skulle behöva höjas för att hushållens disponibla inkomster inte ska påverkas av en skattebeläggning. Skattebefrielsen för olika offentliga transfereringar brukar be- tecknas som icke saldopåverkande skatteavvikel- ser. Tabell 2.6 Skatteavvikelser Miljarder kronor Namn på skatte- avvikelsen Skatte- avvikelse brutto 1998 Skatte- avvikelse brutto 1999 Skatte- avvikelse netto 1998 Skatte- avvikelse netto 1999 Saldopåverkande avvikelser Pensionskostnader för arbetstagare 6,69 8,48 3,65 4,69 Avdrag för pen- sionspremier 0,47 0,67 0,25 0,36 Avsättning till per- sonalstiftelser Avkastningsskatt 17,19 16,25 12,03 11,37 S:a saldopåverkande avvikelser 24,35 25,40 15,93 16,42 Icke saldopåver- kande avvikelser Bostadstillägg till penisonärer (KBT) 3,73 3,90 0,00 0,00 Särsk. grundavdrag för pensionärer 14,02 13,03 0,00 0,00 Delpension 0,15 – 0,00 – S:a icke saldopåver- kande avvikelser 17,9 16,93 0,00 0,00 Saldopåverkande avvikelser Pensionskostnader för arbetstagare Enligt kommunalskattelagen skall arbetsgivarens kostnader inte tas upp till beskattning hos ar- betstagaren om kostnaderna avser tryggande av pension genom avsättning eller pensionsförsäk- ring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen ut- gör ersättning för utfört arbete ligger ersätt- ningen till grund för en särskild löneskatt som arbetsgivaren skall betala. Skatteavvikelsen vad gäller inkomstskatten beror på skillnaden i mar- ginalskatter vid avsättning och utbetalning av pension. Avdrag för pensionspremier Avdrag får göras för erlagda pensionspremier. Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i normalfallet ej överstiga ett halvt prisbasbelopp eller 10 procent av inkomsten då inkomsten är högre än ett prisbasbelopp. Om marginalskatten vid utbetalningen av pensionen är lägre än vid in- betalningen av premien uppstår en avvikelse. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. Avsättning till personalstiftelser Arbetsgivare har rätt att göra avdrag för medel som avsatts till personalstiftelse för tryggande av pensionsutfästelse. Visst undantag finns för få- mansföretag med mindre än 30 årsarbetskrafter. Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än nä- ringsidkaren. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt. Avkastningsskatt Avkastningen på medel reserverade för pensions- ändamål beskattas lägre än annan avkastning på kapital. Avvikelsen uppkommer dels i närings- verksamhet, genom bolagens egna reserveringar och fonderingar i försäkringsbolag, dels i kapital genom det individuella pensionssparandet. Skattesatsen är satt till 15 procent på en scha- blonberäknad avkastning. Icke saldopåverkande avvikelser Bostadstillägg till pensionärer Ersättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. Särskilt grundavdrag för pensionärer Grundavdraget för skattskyldiga med folkpen- sion (förtidspension, änkepension mm) avviker från det grundavdrag som aktiva skattskyldiga är berättigade till. Det särskilda grundavdraget är lika med folkpensionens grundbelopp plus pen- sionstillskott och reduceras med ökad pensions- inkomst. Avdraget kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som aktiva skattskyldiga erhåller. Syftet med avdraget är att garantera pensionären ett visst belopp efter skatt. Avvikelsen avser in- komstskatt. Delpension Delpensionen är en skattepliktig och pensions- grundande ersättning. Skatteavvikelsen avser den del av arbetsgivaravgifterna som avser allmän tilläggspension. I och med att statlig ålderspen- sionsavgift infördes på delpensionen fr.o.m. den 1 januari 1999 upphörde skatteavvikelsen fr.o.m. detta datum. Tabell 2.7 Utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 11 ingående anslagen Miljoner kronor Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 A1 Ålderspensioner 52 674 11 536 11 485 10 826 10 104 9 557 A2 Efterlevandepensioner till vuxna 476 12 734 12 666 12 988 13 091 13 318 A3 Bostadstillägg till pensionärer 9 535 9 841 9 940 9 682 9 411 9 279 A4 Delpension 0 204 259 123 85 44 Totalt för utgiftsområde 11 62 684 34 315 34 350 33 619 32 691 32 198 12.5 Anslag A1 Ålderspensioner Tabell 2.8 Anslagsutvecklingen A1 Ålderspensioner Tusental kronor 1998 Utfall 52 673 501 Anslags- sparande 80 303 1999 Anslag 11 536 000 Utgifts- prognos 11 485 000 2000 Förslag 10 826 000 2001 Beräknat 10 104 000 2002 Beräknat 9 557 000 År 1998 omfattade anslaget folkpensionen i form av ålderspension. Förutom grundförmånen in- gick de särskilda folkpensionsförmånerna pen- sionstillskott och särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller han- dikappat barn. I anslaget ingick dessutom barn- tillägg till ålderspension och hustrutillägg. För budgetåret 1999 har utgifterna för folkpensio- nens grundförmån till personer med ATP över- förts från anslaget till AP-fonden. Utgifterna för anslaget uppgick år 1998 till 52 674 miljoner kronor. Anslagsbeloppet för samma år uppgick till 52 492 miljoner kronor. Anslaget överskreds således med 182 miljoner kronor eller 0,3 procent. Anslaget beräknas för år 1999 underskridas med 51 miljoner kronor. Kvarvarande anslagssparande uppgår därmed till 131 miljoner kronor. Regeringen föreslår i denna proposition att anslagssparandet delvis tas i an- språk för finansiering av överskridandet för an- slag A4 Delpensioner. År 1998 uppgick folkpensionen för en ensam- stående pensionär till 96 procent och för en gift ålderspensionär till 78,5 procent av prisbasbe- loppet sedan det hade minskats med 2 procent. Ålderspensionär med låg eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott. Pensionstillskottet re- duceras med ATP-beloppet krona för krona. Pensionstillskottet till ålderspensioneringen uppgick år 1998 till 55,5 procent av prisbasbe- loppet sedan det hade minskats med 2 procent. Pensionstillskottet har höjts den 1 juni 1999 och uppgår nu till 56,9 procent av prisbasbeloppet. Anslaget ålderspension i form av folkpension och pensionstillskott finansieras via allmänna skattemedel. Utgiftsstyrande faktorer för an- slaget är i första hand prisbasbeloppets utveck- ling, befolkningsutvecklingen samt utvecklingen av den genomsnittliga pensionsnivån i ATP- systemet. Resultatinformation Antalet ålderspensionärer är förhållandevis sta- bilt, dock har en viss ökning i antalet personer med förtida uttag kunnat skönjas under de senaste åren. Detta bland annat har inneburit att medelbeloppet från folkpensioneringen årligen har minskat. Också år 1998 var andelen personer med förtida uttag förhållandevis hög bland de nytillkomna ålderspensionärerna, vilket innebar att medelbeloppet från folkpensioneringen var något lägre jämfört med år 1997. Det motsatta förhållandet gällde ATP-pensionerna. Den genomsnittliga ålderspensionen från tilläggspen- sioneringen steg med 0,03 prisbasbelopp mellan åren 1997 och 1998. Detta i sin tur resulterade i att såväl antalet personer med pensionstillskott som den genomsnittliga ersättningen sjönk år 1998 jämfört med året innan. Slutsatser Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder- laget utgifterna för anslaget ålderspensioner i form av folkpension under budgetåret 1999 till 11 585 000 kronor. Det jämfört med år 1998 låga beloppet beror på att anslaget från och med bud- getåret 1999 inte längre belastas med folkpensio- nens grundbelopp till de ålderspensionärer som också uppbär tilläggspension. I stället belastar dessa utgifter ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Överföringarna redovisas i tabellen nedan. Till följd av uppdelningen av betalningsansva- ret mellan statsbudgeten och AP-fonden har de tidiga prognoserna för anslaget karaktäriserats av osäkerhet. Följaktligen tyder utfallet för första halvåret 1999 på att utgiftsnivån för det inne- varande året kommer att vara lägre än den som beräknades i Riksförsäkringsverkets budget- underlag. Med beaktande av detta, omräknat med aktuell befolkningsprognos och med hän- syn tagen till höjningen av pensionstillskottet år 1999, beräknas utgifterna för budgetåret 1999 till 11 485 000 000 kronor. Tabell 2.9 Överföring av utgifter från anslaget Tusental kronor Utgifter som kvarstår inom anslaget Utgifter som förs från anslaget Totala utgifter för folkpension 1999 7 351 000 41 757 000 49 108 000 2000 6 888 200 42 575 800 49 464 000 2001 6 439 700 43 526 700 49 966 400 2002 6 105 000 44 974 500 51 079 500 Vad gäller de kommande åren är regeringens be- dömning att antalet ålderspensionärer kommer att vara relativt stabilt. Trenden att de nyblivna pensionärerna i genomsnitt har högre ATP jämfört med de äldre generationerna beräknas fortsätta. Detta innebär att allt färre personer kommer att helt sakna ATP eller ha en så låg så- dan pension att pensionstillskottet kan vara ak- tuellt. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 10 826 000 000 kronor anvisas under anslaget A1 Ålderspensioner för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 10 104 000 000 kronor respektive 9 557 000 000 kronor. A2 Efterlevandepensioner till vuxna Tabell 2.10 Anslagsutveckling A2 Efterlevandepensioner till vuxna Tusental kronor 1998 Utfall 475 750 Anslags- sparande 27 750 1999 Anslag 12 734 000 Utgifts- prognos 12 666 000 2000 Förslag 12 988 000 2001 Beräknat 13 091 000 2002 Beräknat 13 318 000 Anslaget omfattar folkpension och pensionstill- skott i form av omställningspension, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepen- sion och änkepension. Från och med budgetåret 1999 ingår även tilläggspension i form av efter- levandepension som en del av anslaget. Utgifterna för anslaget uppgick år 1998 till 476 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick för samma år till 555 miljoner kronor. Anslaget underskreds därmed med 79 miljoner kronor, dvs. ungefär 14 procent av anslaget. Anslaget be- räknas för år 1999 underskridas med 68 miljoner kronor eller ca 0,5 procent. Det totala anslags- sparandet för år 1999 beräknas uppgå till 96 miljoner kronor. För år 1998 utgavs omställningspension, för- längd omställningspension samt hel särskild efterlevandepension och oreducerad änkepension med 90 procent av prisbasbeloppet sedan detta minskats med två procent. Den som har låg eller ingen ATP kan dessutom få pensionstillskott. År 1998 uppgick pensionstillskottet till högst 61,5 procent av prisbasbeloppet sedan detta minskats med två procent. Pensionstillskottet har höjts den 1 juni 1999 och uppgår nu till 62,9 procent av prisbasbeloppet. De utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är främst prisbasbeloppsutvecklingen samt antalet kvinnor som är berättigade till änkepension. An- slaget har finansierats med allmänna skattemedel. Från och med budgetåret 1999 sker finansie- ringen med en ny efterlevandepensionsavgift. Regeringens överväganden Resultatinformation Antalet änkepensioner från folkpensioneringen sjönk till 16 500 år 1998 från 25 000 året innan. Huvudsakligen kan nedgången förklaras med att den inkomstprövning som infördes den 1 april 1997 även fick genomslag år 1998. Också antalet personer med omställningspen- sion minskade mellan åren 1997 och 1998, från 2 070 personer till 1 090 personer. Detta kan för- klaras med att omställningspension fr.o.m. år 1997 utges för en period på 6 månader istället för 12 månader som gällde tidigare. Regeländringen gav utslag på utgiftsutvecklingen även år 1998. Förlängd omställningspension infördes den 1 januari 1990 och kan utbetalas upp till tolv år. Antalet personer som omfattas av förmånen ökar därför fortfarande. Antalet utbetalningar ökade mellan åren 1997 och 1998 med 240 personer. År 1998 utbetalades förlängd omställningspension till 3 190 personer. Slutsatser Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder- laget utgifterna för anslaget efterlevandepension för vuxna under budgetåret 1999 till 12 674 000 000 kronor. Den höga utgiftsnivån förklaras med att ATP till efterlevandepensione- ring fr.o.m. detta budgetår belastar anslaget. Ut- gifterna som förs till anslaget från AP-fonden redovisas i tabellen nedan. Regeringen delar ver- kets bedömningar. Omräknat med aktuell an- tagandebild och med hänsyn till höjningen av pensionstillskottet beräknas utgifterna för bud- getåret 1999 till 12 666 000 000 kronor. Tabell 2.11 Överföring av utgifter till anslaget Tusental kronor Totala utgifter Utgifter som förts till an- slaget (ATP) Utgifter i form av folkpension 1999 12 666 12 197 469 2000 12 988 12 534 454 2001 13 091 12 658 433 2002 13 318 12 902 416 Den successiva avvecklingen av änkepensione- ringen beräknas medföra en faktisk minskning av antalet utbetalda pensioner från tilläggspensione- ringen under prognosperioden. Också utbetal- ningarna från folkpensioneringen beräknas år- ligen minska under de kommande åren. Detta förklaras delvis med att nytillkomna yngre änkor i regel har egen inkomst och därför inte blir be- rättigade till folkpension. De änkor som saknar egna inkomster är i regel äldre och övergår därför successivt till att lyfta folkpensionen i form av ålderspension. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 12 988 000 000 kronor anvisas under anslaget A2 Efterlevandepensioner till vuxna för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas an- slaget till 13 091 000 000 kronor respektive 13 318 000 000 kronor. A3 Bostadstillägg till pensionärer Tabell 2.12 Anslagsutveckling A3 Bostadstillägg till pen- sionärer Tusental kronor 1998 Utfall 9 534 743 Anslags- sparande 482 700 1999 Anslag 9 841 000 Utgifts- prognos 9 940 000 2000 Förslag 9 682 000 2001 Beräknat 9 411 000 2002 Beräknat 9 279 000 Anslaget omfattar bostadstillägg och särskilt bo- stadstillägg till ålderspensionärer, förtidspensio- närer samt till personer med efterlevandepension. Utgifterna för anslaget uppgick år 1998 till 9 535 miljoner kronor. Anslagsbeloppet uppgick för samma år till 9 654 miljoner kronor. Anslaget underskreds därmed med 119 miljoner kronor, dvs. ungefär 1 procent av anslaget. Det totala anslagssparandet för år 1998 uppgick till 483 miljoner kronor, vilket är 5 procent av anslaget. Anslaget för år 1999 beräknas överskridas med 99 miljoner kronor. Detta är 1 procent av anslaget. Anledningarna till överskridandet är dels att antalet BTP-tagare beräknas bli fler jämfört med beräkningarna när anslaget fastställdes, dels den i juni 1999 beslutade höjningen av ersättningsnivån för BTP. År 1998 kunde BTP utges med maximalt 85 procent av bostadskostnaden mellan 100 kronor och 4 000 kronor per månad. Bostadstillägget är helt inkomstprövat och reduceras med 40 pro- cent av årsinkomsten upp till ett ett halvt pris- basbelopp och med 45 procent av inkomsten däröver. Det särskilda bostadstillägget betalas ut som en utfyllnad om inkomsten efter det att bostads- kostnaden är betald understiger nivån för vad som kan anses som skäligt. År 1998 var denna nivå 122 procent av prisbasbeloppet för en en- samstående och 101 procent av prisbasbeloppet för en gift pensionär. Beloppet för den skäliga levnadsnivån har höjts i juni 1999 med 1,4 pro- centenheter i samband med höjningen av pensionstillskottet. Anslaget bostadstillägg till pensionärer finan- sieras via allmänna skattemedel. De utgifts- styrande faktorerna för anslaget är främst pris- basbeloppsutvecklingen, boendekostnadsutveck- lingen och utvecklingen av medelpensionen i ATP-systemet. Resultatinformation/Resultatbedömning Antalet BTP-tagare minskade med 14 400 perso- ner från 502 800 personer år 1997 till 488 400 personer år 1998. Den största nedgången skedde bland ålderspensionärer, men även antalet för- tidspensionärer med BTP minskade något. Denna utveckling förklaras av att pensionsin- komsterna i regel är högre bland nyblivna pen- sionärer än bland de som sedan tidigare lyfter ålders- eller förtidspension. Antalet personer med SBTP minskade med ca 3 000 personer mellan åren 1997 och 1998, vilket var en effekt av att ersättningsnivån i BTP höjdes från 83 till 85 procent. Bostadstillägget var tidigare kommunalt men är sedan den 1 januari 1995 statligt. Kommuner- na kan dock t.o.m. år 2000 lämna komplette- rande kommunalt bostadstillägg som helt finan- sieras av resp. kommun. År 1998 utbetalades sådant kommunalt bostadstillägg till ca 27 000 pensionärer. Slutsatser Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder- laget utgifterna för anslaget bostadstillägg till pensionärer under budgetåret 1999 till 9 907 300 000 kronor. Omräknat med aktuell befolkningsprognos, bostadskostnadsindex och med hänsyn tagen till höjningen av SBTP den 1 juni 1999 beräknas utgifterna för budget- året 1999 till 9 940 000 000 kronor. Vad gäller prognosperioden i sin helhet är re- geringens bedömning att antalet BTP-tagare suc- cessivt kommer att minska. Detta gäller såväl ålderspensionärer som förtidspensionärer och änkor. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 9 682 000 000 kronor anvisas under anslaget A3 Bostadstillägg till pensionärer för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas medels- behovet till 9 411 000 000 kronor respektive 9 279 000 000 kronor. A4 Delpension Tabell 2.13 Anslagsutveckling A4 Delpension Tusental kronor 1998 Utfall 0 Anslags- sparande 0 1999 Anslag 204 009 Utgifts- prognos 259 400 2000 Förslag 122 800 2001 Beräknat 84 900 2002 Beräknat 43 500 Anslaget omfattar delpension och är ett nytt an- slag under detta utgiftsområde fr.o.m. år 1999. Delpensionsavgiften har avskaffats fr.o.m. år 1999 och numera finansieras anslaget via allmän- na skattemedel. Eftersom delpension ger pen- sionsrätt i det reformerade ålderspensionssys- temet skall anslaget belastas med statliga ålders- pensionsavgifter. Delpensionssystemet kommer successivt att avvecklas och nya delpensioner kommer inte att beviljas efter år 2000. Utgifterna för år 1999 beräknas överskrida an- visade medel med 55 391 000 kronor eller ca 27 procent. Regeringens överväganden Resultatinformation Delpensionsförsäkringen har haft till syfte att möjliggöra en successiv övergång från förvärvs- arbete till livet som pensionär. Den 1 juli 1994 ändrades reglerna inom delpensionsförsäkringen. Detta innebar att omfattningen av den arbets- tidsminskning som kompenserades genom del- pension begränsades till tio timmar och att för- säkringens kompensationsgrad sänktes från 65 procent till 55 procent. Antalet nybeviljade del- pensioner har därefter minskat väsentligt till ca 850 per år från 16 000 personer åren 1993–1994. Efter införandet av det reformerade ålderspen- sionssystemet finns inte längre behov av en sär- skild delpension. Ålderspensionssystemet i sig ger i framtiden stort utrymme för uttag av par- tiell ålderspension i kombination med fortsatt förvärvsarbete såväl före som efter 65 års ålder. Delpensionssystemet kommer därför att av- vecklas. Slutsatser Riksförsäkringsverket beräknar i budgetunder- laget utgifterna för delpension under budgetåret 1999 till 204 009 000 kronor. Utgiftsprognosen har senare justerats till 259 400 000 kr. Skälet är dels att utbetalda medel per person räknat i pris- basbelopp är högre än tidigare beräknat, dels att antalet personer som uppbär delpension är fler än man tidigare räknat med. Överskridandet föreslås finansieras med medel från A1 Ålders- pension för år 1999. Anslaget belastas med statlig ålderspensions- avgift motsvarande 11 171 000 kronor år 2000, 7 724 000 kronor år 2001 och 3 956 000 kronor år 2002. Den statliga ålderspensionsavgiften var 6,4 procent år 1999. Avgiften höjs år 2000 till 10,21 procent. Anslaget kommer att avvecklas innebärande att delpensioner inte kommer att nybeviljas efter år 2000. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 122 800 000 kronor skall anvisas under anslaget A4 Delpensioner för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 84 900 000 kronor respektive 43 500 000 kronor. Ekonomisk trygghet för familjer och barn 12 Förslag till statsbudget för 2000 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Lagförslag 9 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag 9 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag 11 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 12 3 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 13 3.1 Omfattning 13 3.2 Utgiftsutveckling 13 3.3 Resultatbedömning 14 3.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området 14 3.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området 16 3.3.3 Effekterna av de statliga insatserna 17 3.3.4 Regeringens slutsatser 17 3.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet 17 3.5 Anslag 18 A1 Allmänna barnbidrag 18 A2 Föräldraförsäkring 20 A3 Underhållsstöd 23 A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner 25 A5 Barnpensioner 25 A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 26 A7 Pensionsrätt för barnår 27 Tabellförteckning Anslagsbelopp 7 3.1 Utgiftsutvecklingen 13 3.2 Utgiftsutvecklingen 18 3.3 Anslagsutvecklingen A1 Allmänna barnbidrag 18 3.4 Höjda barnbidrag och flerbarnstillägg år 2000 20 3.5 Anslagsutvecklingen A2 Föräldraförsäkring 20 3.6 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift 21 3.7 Anslagets komponenter 21 3.8 Anslagsutvecklingen A3 Underhållsstöd 23 3.9 Antal barn med olika typer av underhållsstöd 24 3.10 Anslagsutvecklingen A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner 25 3.11 Anslagsutvecklingen A5 Barnpensioner 25 3.12 Anslagets komponenter 25 3.13 Anslagsutvecklingen A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 26 3.14 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift 26 3.15 Anslagsutvecklingen A7 Pensionsrätt för barnår 27 Diagramförteckning 3.1 Genomsnittlig disponibel inkomst för familjer med barn år 1998 14 3.2 De familjeekonomiska förmånernas andel (%) av den disponibla inkomsten för familjer med barn. Medelvärde år 1998 15 3.3 Ensamstående med barn, genomsnittlig disponibel inkomst 1991–1998 justerad för försörjningsbörda, som andel av motsvarande inkomst för enstamstående utan barn 15 3.4 Gifta/samboende med barn, genomsnittlig disponibel inkomst 1991–1998, justerad för försörjningsbörda som andel av motsvarande inkomst för gifta/samboende utan barn 15 3.5 Antal födda barn och födelsetal åren 1970–1998 16 3.6 Förändring av den genomsnittliga disponibla inkomsten år 1998 för familjer med barn som resultat av höjda barnbidrag resp. höjd ersätt- ningsnivå i föräldraförsäkringen 17 3.7 Barnbidrag under åren 1980–2001 i löpande och fasta priser (1999-års nivå) 19 13 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, 2. antar regeringens förslag till ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag, 3. antar regeringens förslag till om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt följande upp- ställning. Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp A1 Allmänna barnbidrag ramanslag 18 832 000 A2 Föräldraförsäkring ramanslag 16 929 000 A3 Underhållsstöd ramanslag 2 737 500 A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner ramanslag 24 000 A5 Barnpensioner ramanslag 985 000 A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn ramanslag 2 008 000 A7 Pensionsrätt för barnår ramanslag 3 240 000 Summa 44 755 500 14 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 14.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag Härigenom föreskrivs att 1 och 2 a §§ lagen (1947:529) om allmänna barn- bidrag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § För barn, som är svensk med- borgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran lämnas allmänt barnbidrag med 9 000 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas. För barn, som är svensk med- borgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran lämnas allmänt barnbidrag med 10 200 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas. Allmänt barnbidrag skall också lämnas för här i riket bosatt barn, som inte är svensk medborgare, om barnet eller någon av föräldrarna sedan minst sex månader vistas i riket. Detta gäller dock inte för tid då dagersättning enligt 17 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. lämnas till barnet. Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om ut- landsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgiva- rens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljan- de barn till en person, som i annat fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, skall fort- farande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år. 2 a § Flerbarnstillägg lämnas om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller flera barn. Vid tillämpning av denna paragraf beaktas inte barn som avses i 4 § tredje stycket eller 7 §. Flerbarnstillägg lämnas med 1. 2 400 kronor om året för det tredje barnet, 2. 7 200 kronor om året för det fjärde barnet, 3. 9 000 kronor om året för det femte barnet och varje ytterligare barn. Flerbarnstillägg lämnas med 1. 2 724 kronor om året för det tredje barnet, 2. 8 160 kronor om året för det fjärde barnet, 3. 10 200 kronor om året för det femte barnet och varje ytterligare barn. Vid beräkningen av flerbarnstillägget skall de barn för vilka någon uppbär allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan uppbär allmänt barnbidrag om dessa barnbidragsmottagare stadigvarande sammanbor och är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt. Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av tredje stycket skall anmäla detta till den allmänna försäkringskassan. Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt barnbidrag i denna lag eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 14.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § En elev i grundskolan har rätt till förlängt barnbidrag av allmänna me- del med 750 kronor i månaden från och med kvartalet efter det under vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma gäller elever som deltar i motsvaran- de utbildning i sameskolan, en riks- internatskola eller en sådan friståen- de skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 § skollagen (1985:1100). En elev i grundskolan har rätt till förlängt barnbidrag av allmänna me- del med 850 kronor i månaden från och med kvartalet efter det under vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma gäller elever som deltar i motsvaran- de utbildning i sameskolan, en riks- internatskola eller en sådan friståen- de skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 § skollagen (1985:1100). Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 14.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 6 § Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå). Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit det om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån. Vid flerbarnsbörd utges föräldra- penning enligt 3 § andra stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån. Vid flerbarnsbörd utges föräldra- penning enligt 3 § andra stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån. För varje barn utöver det andra utges dock föräldrapenning för samtliga dagar en- ligt 3 § andra stycket med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket. När föräldrapenning enligt andra-fjärde styckena skall utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3 kap. med undantag av 5 § fjärde-sjunde styckena samt 10 a och 10 b §§. Utan hinder av vad som föreskrivs i andra-fjärde styckena skall, om för- älderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Är kvinnan gravid på nytt innan barnet uppnått ett år och nio månaders ålder, skall föräldrapenningen även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt. Detsamma gäller vid adoption av barn som sker inom två år och sex månader efter det att det föregående barnet fötts eller adopterats. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. I fråga om barn som är födda eller, i fråga om adopterade barn, adopterade före ikraftträdandet tillämpas lagen i sin äldre lydelse. 15 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 15.1 Omfattning För att stärka barnfamiljernas ekonomi har sam- hället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk trygghet under den period deras försörjningsbörda är stor. Genom de olika stödens utformning utjämnas resurser över livs- cykeln och mellan familjer med och utan barn. Det ekonomiska familjestödet är också utformat så att det tillgodoser ett antal specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och hos föräldrar till funktionshindrade barn. Utgiftsområdet omfattar allmänna barnbidrag inklusive flerbarnstillägg och förlängt barnbi- drag, föräldraförsäkring inklusive havandeskaps- penning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för internationella adoptioner, barnpension i form av folkpension och allmän tilläggspension, vårdbi- drag för funktionshindrade barn samt pensions- rätt för barnår. Statens utgifter inom området beräknas uppgå till 44,8 miljarder kronor år 2000. Statens övriga ekonomiska stöd till barnfamil- jerna är bostadsbidragen, som återfinns under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsför- sörjning och byggande samt studiebidragen, som återfinns under utgiftsområde 15 Studiestöd. Utgifterna för bostadsbidrag och studiebidrag under budgetåret 2000 beräknas till 5,7 miljarder kronor respektive 2,4 miljarder kronor. 15.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 35 910 39 896 40 893 44 756 47 915 48 243 Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Utgifterna för de flesta anslagen har minskat i förhållande till de budgeterade beloppen år 1998, främst beroende på de låga födelsetalen. Ut- gifterna för underhållsstöd och vårdbidrag har däremot överskridit bugeterande belopp, varför det samlade utfallet för utgiftsområdet år 1998 överstiger anvisade medel med ca 100 miljoner kronor. För år 1999 förväntas de prognostiserade utgifterna för samtliga förmåner utom barn- pensioner bli högre än vad som anvisats. Förändringar år 1998 - Barnbidraget har höjts med 1 320 kronor per barn och år. - Flerbarnstillägg lämnas till fler familjer. - Ersättningsnivån har höjts för föräldrapen- ning, tillfällig föräldrapenning och havande- skapspenning. - Vissa regeländringar avseende rätten till vårdbidrag och tillfällig föräldrapenning har genomförts. Mål Att utjämna de ekonomiska villkoren mellan fa- miljer med och utan barn samt över livscykeln. Inom Socialdepartementet pågår arbete med att vidareutveckla målen. Prioriteringar för år 2000 Att fortsätta att analysera och om möjligt förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation. 15.3 Resultatbedömning Mål för år 1998 var att: - utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn, - stödja föräldrarnas möjligheter att kom- binera förvärvsarbete med föräldraskap, - särskilt ekonomiskt stöd lämnas till barn- familjer i utsatta situationer. 15.3.1 Tillståndet och utvecklingen inom området Utgiftsområdet är i flera avseenden nära kopplat till den samhällsekonomiska utvecklingen och har därmed påverkats av den ekonomiska kris som Sverige genomgått under 1990-talet. Många barnfamiljer har upplevt ekonomiska försäm- ringar till följd av arbetslöshet, minskade in- komster och tidvis höga räntor. Allt fler har del- tagit i utbildning eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I det följande illustreras den ekono- miska situationen under perioden för olika typ- hushåll. Familjetyperna betecknas E1, E2+, G/S1, G/S2, och G/S3+. Dessa beteckningar betyder ensamstående eller gifta/sammanboende med 1, 2, 3 eller flera barn. I diagram 3.1 re- dovisas den disponibla inkomsten för familjer med bar år 1998. Med disponibel inkomst avses summan av löner, kapitalinkomster, skatte- pliktiga transfereringar minus skatter samt de familjeekonomiska förmånerna inkl. bostads- bidrag. Diagram 3.1 Genomsnittlig disponibel inkomst för familjer med barn år 1998 Tusental kronor Det ekonomiska familjestödets andel av barnfa- miljernas disponibla inkomst är betydande. Ju fler barn som finns i familjen, desto större andel av inkomsten utgörs av sådant stöd. Störst är stödet till ensamstående med barn. Drygt en femtedel av den disponibla inkomsten för en- samstående med ett barn består av ekonomiskt familjestöd. För ensamstående med två eller flera barn utgör familjestödet drygt en tredjedel av den disponibla inkomsten, eller i genomsnitt 72 000 kronor per år. Även för samboende hus- håll med barn har stödet betydelse. För t.ex. sammanboende med tre eller flera barn lämnas ekonomiskt familjestöd med knappt en femtedel av den disponibla inkomsten, eller i genomsnitt 54 000 kronor per år. Trots att det ekonomiska familjestödet till både ensamstående och sammanboende med barn är relativt sett omfattande, lämnas även so- cialbidrag till vissa av dessa hushåll. Diagram 3.2 De familjeekonomiska förmånernas andel (%) av den disponibla inkomsten för familjer med barn. Medelvärde år 1998 Större delen av det ekonomiska familjestödet till ensamstående med barn består av underhållsstöd och bostadsbidrag. Dessa förmåner utgör till- sammans 19 procent av den disponibla in- komsten för ensamstående med ett barn. För en- samstående med två eller flera barn utgör under- hållsstöd och bostadsbidrag drygt 27 procent av den disponibla inkomsten. För sammanboende hushåll med barn däremot består större delen av det ekonomiska familjestödet av barnbidrag och föräldraförsäkring. Nästan 15 procent av den disponibla inkomsten för dessa hushåll med tre eller fler barn utgörs av sådana förmånsslag. (Diagram 3.2). Riksförsäkringsverket (RFV) redovisar i So- cialförsäkringsboken 1999 att stödet till barn- familjer är som mest betydelsefullt då föräldrarna är i 25–40-årsåldern. Att socialförsäkringen i genomsnitt svarar för en större del av kvinnors inkomster i denna ålder beror bl.a. på att be- tydligt fler kvinnor än män är ensamstående för- äldrar och att socialförsäkringen har särskilt stor betydelse för denna grupp. Nästan sex av sju ensamföräldrar är kvinnor. Ytterligare en orsak är att föräldraförsäkringen används mer bland kvinnor än bland män också bland de föräldrar som lever tillsammans. Ett av målen för det ekonomiska familjestödet är att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn. För att belysa hur detta mål uppfyllts under perioden 1991–1998 jämförs i diagram 3.3 och 3.4 den ekonomiska standarden, mätt såsom disponibel inkomst justerad för för- sörjningsbörda, för familjer med olika samman- sättning och barnantal med motsvarande hushåll utan barn. Diagram 3.3 Ensamstående med barn, genomsnittlig disponibel inkomst 1991–1998 justerad för försörjningsbörda, som andel av motsvarande inkomst för enstamstående utan barn Diagram 3.4 Gifta/samboende med barn, genomsnittlig disponibel inkomst 1991–1998, justerad för försörjningsbörda som andel av motsvarande inkomst för gifta/samboende utan barn Under perioden 1991–1997 försämrades den ekonomiska standarden för så gott som samtliga hushåll med barn jämfört med motsvarande hus- håll utan barn. År 1997 hade ensamstående med ett barn en ekonomisk standard som var knappt 80 procent av motsvarande standard för ensam- stående utan barn. Samma år var den ekonomiska standarden för samboende med två barn drygt 60 procent av standarden för samboende hushåll utan barn. För såväl ensamstående som sambo- ende hushåll gäller att antalet barn avgör famil- jens ekonomiska standard. Ju fler barn som finns i familjen, desto sämre standard i förhållande till motsvarande hushåll utan barn. Mellan åren 1997 och 1998 förbättrades den ekonomiska standar- den något i förhållande till de barnlösa hushållen för såväl ensamstående som samboende föräld- rar. Målet för föräldraförsäkringen är att stödja föräldrarnas möjligheter att kombinera förvärvs- arbete med föräldraskap. Genom föräldraförsäk- ringen ges båda föräldrarna en reell möjlighet att kombinera förvärvsarbete med familj. I princip alla föräldrapenningdagar nyttjas av föräldrarna. Ett av målen för det ekonomiska familjestödet är att särskilt ekonomiskt stöd lämnas till barn- familjer i utsatta situationer. Inom ramen för underhållsstödet sker detta genom att föräldrar skall ta sitt ekonomiska ansvar gentemot de barn som de inte sammanlever med, samtidigt som samhället garanterar dessa barn en rimligt ekonomisk standard. Systemet för underhållsstöd har endast varit i kraft under tre år. Det tar alltid en viss tid innan ett helt nytt system har stabiliserat sig, varför det har ansetts vara för tidigt att redan nu göra en mera genomgripande analys av måluppfyllelsen i systemet. Syftet att öka båda föräldrarnas ekonomiska ansvar för sina barn kan dock redan nu till en del sägas ha uppnåtts; 35 procent av vad som totalt betalas ut i underhållsstöd återbetalas nu av de bidragsskyldiga föräldrarna jämfört med 27 pro- cent i det tidigare gällande bidragsförskotts- systemet. Diagram 3.5 Antal födda barn och födelsetal åren 1970–1998 Antalet födda barn har minskat kraftigt i förhål- lande till åren under 1990-talets början. Födel- setalen i Sverige har aldrig varit lägre än de är för närvarande. År 1990 var det summerade födel- setalet 2,14 barn per kvinna. Under år 1998 var det summerade födelsetalet 1,51 barn per kvinna. De sjunkande födelsetalen innebär på sikt ett allvarligt problem för samhället. För att befolk- ningen inte skall börja minska, krävs ett genom- snittligt födelsetal per kvinna på 2,1 barn. Är fö- delsetalen lägre än 2 kommer befolkningen att minska, om man bortser från effekterna av in- och utvandring. Dessutom leder detta till en fortsatt stigande genomsnittsålder. En minsk- ning av befolkningen, tillsammans med en oba- lans mellan den del av befolkningen som är i för- värvsaktiv ålder och den del av befolkningen som inte är det, kan leda till att förutsättningarna för tillväxten påverkas på ett negativt sätt. Mot bakgrund av de starkt sjunkande födel- setalen gav regeringen i augusti 1996 SCB i upp- drag att närmare analysera utvecklingen av fö- delsetalen. SCB:s analyser visar att nedgången framför allt gäller det första och det tredje bar- net. Det är i första hand de lågutbildade, de stu- derande och de yngre kvinnorna som skjuter upp sitt barnafödande. Analysen visar att de sjunkan- de födelsetalen sannolikt har ett samband med problemen på arbetsmarknaden. Trots att nivåer- na inom det ekonomiska familjestödet åter har höjts, finns det för närvarande inga tecken som tyder på att trenden med ett minskande barna- födande har brutits. Under år 1998 och under det första halvåret 1999 har nedgången i barna- födandet dock dämpats och planat ut på en låg nivå. Skulle barnafödandet åter stiga, kommer utgifterna för familjestödet att öka. På kort sikt gäller det särskilt utgifterna för föräldraförsäk- ringen. RFV har i regleringsbrev för år 1997 fått re- geringens uppdrag att analysera förslag och verk- samhet utifrån både kvinnors och mäns utgångs- punkter. Verket har i rapporten En socialför- säkring för kvinnor och män – en kartläggning ur ett genderperspektiv (RFV redovisar 1998:1) konstaterat att reglerna är lika för kvinnor och män inom de allra flesta socialförsäkringsförmå- nerna. Inom utgiftsområde 12 finns dock i några fall särskilda regler för kvinnor, bl.a. allmänna barnbidrag, underhållsstöd och havandeskaps- penning. De enda särregler som finns för män är de s.k. pappadagarna inom föräldraförsäkringen, som kan tas ut i samband med ett barns födelse. I rapporten redovisas också RFV:s handlingsplan avseende genderfrågor för år 1998. 15.3.2 De viktigaste statliga insatserna inom området Från och med den 1 januari 1998 höjdes barn- bidraget med 1 320 kronor per barn och år. Även flerbarnstilläggen förbättrades. Numera lämnas 2 400 kronor per år för tredje barnet, 7 200 kro- nor per år för fjärde barnet och 9 000 kronor per år för det femte och därefter följande barn. Från och med år 1998 fastställdes också förmånsnivån i föräldraförsäkringen till 80 procent av den sjuk- penningsgrundande inkomsten. Ändringen in- nebär att ersättningsnivån höjts för föräldra- pennning, tillfällig föräldrapenning och havande- skapspenning. Vidare har vissa regeländringar genomförts avseende rätten till vårdbidrag vid sjukhusvistelse, merkostnadsersättning samt till- fällig föräldrapenning vid övergångsboende. 15.3.3 Effekterna av de statliga insatserna Diagram 3.6 Förändring av den genomsnittliga disponibla inkomsten år 1998 för familjer med barn som resultat av höjda barnbidrag resp. höjd ersättningsnivå i föräldraförsäkringen Kronor per år Den höjning som genomfördes i januari 1998 av barnbidrag och ersättningsnivån i föräldraförsäk- ringen har förbättrat den ekonomiska situatio- nen för barnfamiljerna. En ensamstående föräl- der med ett barn har fått i genomsnitt cirka 1 200 kronor mer per år. Sammanboende föräldrar med tre eller flera barn har fått en ökning med upp till närmare 4 900 kronor per år. De sam- manboende föräldrarna har fått del av de höjda ersättningsnivåerna i föräldraförsäkringen i större utsräckning än ensamstående. Detta för- klaras sannolikt av att en majoritet av de ensam- stående föräldrarna har äldre barn och därmed nyttjar försäkringen i mindre utsträckning än sammanboende föräldrar. 15.3.4 Regeringens slutsatser Barnfamiljerna fick relativt stora försämringar av sin ekonomiska standard mellan åren 1991 och 1997. Den nedåtgående trenden bröts år 1997. Barnbidragshöjningen och den höjda ersätt- ningsnivån i föräldraförsäkringen år 1998 för- bättrade barnfamiljernas ekonomiska standard något jämfört med hushåll utan barn. Trots detta var den ekonomiska standarden för hushåll med barn år 1998 fortfarande lägre än under år 1991. Regeringen har tidigare aviserat avsikten att ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomi genom en höjning av barnbidrag och flerbarns- tillägg i två steg under åren 2000 respektive 2001. En förutsättning för dessa höjningar var att statens finanser utvecklas i enlighet med vad som prognostiserats. Det kan nu konstateras att för- utsättningarna i dag är goda för en hög och uthållig tillväxt i svensk ekonomi. Regeringen föreslår därför i det följande att det första steget av de aviserade höjningarna skall genomföras. Behov av omprövning Regeringen avser att långsiktigt verka för att ta bort fattigdomsfällor och minska marginal- effekter. Arbete har ett värde i sig och ger själv- känsla. De familjepolitiska stödsystemen bör därför utformas så att utbildning och arbete lö- nar sig bättre. I 1999 års vårproposition aviserade regeringen att den avser att utse en särskild utredare för att bl.a. utreda utgiftsutvecklingen inom underhålls- stödet. Utredningen skall se över de ekonomiska familjesstöden. De marginaleffekter och fördel- ningseffekter som följer av de ekonomiska familjestöden, inklusive bostadsbidragen, skall särskilt beaktas. 15.4 Åtgärder utanför utgiftsområdet Statens övriga ekonomiska stöd till barnfamil- jerna är dels bostadsbidragen, som återfinns under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bo- stadsförsörjning och byggande, dels studie- bidragen som återfinns under utgiftsområde 15 Studiestöd. Fr.o.m. år 1998 har studiebidragen för studerande i gymnasieskolan höjts med 110 kronor från 640 till 750 kronor per månad. Motsvarande höjning av barnbidraget genom- fördes samtidigt. Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1998 Anslag 1999 1 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 A1 Allmänna barnbidrag 16 830 16 705 16 759 18 832 20 928 20 789 A2 Föräldraförsäkring 14 129 14 830 15 243 16 929 17 652 18 232 A3 Underhållsstöd 2 989 2 473 2 955 2 738 2 690 2 665 A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner 20 24 25 24 24 24 A5 Barnpension 286 967 954 985 1 015 1 056 A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 1 656 1 789 1 849 2 008 2 137 2 205 A7 Pensionsrätt för barnår – 3 108 3 108 3 240 3 469 3 272 Totalt för utgiftsområde 12 35 910 39 896 40 893 44 756 47 915 48 243 15.5 Anslag A1 Allmänna barnbidrag Tabell 3.3 Anslagsutvecklingen A1 Allmänna barnbidrag Tusental kronor 1998 Utfall 16 829 601 Anslags- sparande 418 494 1999 Anslag 16 705 000 Utgifts- prognos 16 759 000 2000 Förslag 18 832 000 2001 Beräknat 20 928 000 2002 Beräknat 20 789 000 Anslaget disponeras för barnbidrag, flerbarns- tillägg och förlängt barnbidrag. Bestämmelser om barnbidrag och flerbarnstillägg finns i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Bestämmel- ser om förlängt barnbidrag finns i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag. Målet för de allmänna barnbidragen är att ut- jämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn samt över livscykeln, dvs. samma mål som för utgiftsområdet i sin helhet. Utgifterna för de allmänna barnbidragen är främst beroende av bidragets storlek, antalet födda barn och nettomigrationen. Antalet fa- miljer med tre eller flera barn påverkar de totala kostnaderna för flerbarnstillägg. Under budgetåret 1998 uppgick utgifterna för de allmänna barnbidragen till knappt 16 830 miljoner kronor. Det innebär att anslaget detta år underskreds med cirka 190 miljoner kronor eller 1,1 procent. De lägre utgifterna för budgetåret 1998 beror främst på att antalet födda barn blev färre än vad tidigare befolkningsprognoser indi- kerat. För innevarande budgetår (1999) beräknas utgifterna till cirka 16 759 miljoner kronor, jämfört med anslaget på 16 705 miljoner kronor. Regeringens övervägande Resultatinformation Allmänna barnbidrag lämnades under år 1998 till drygt 1 miljon hushåll med sammanlagt 1 749 000 barn, vilket är en minskning med cirka 10 000 barn i förhållande till föregående år. Så- som närmare redovisats på utgiftsområdesnivå visar nu de senaste årens utveckling mot lägre födelsetal tecken på att plana ut. Tendensen är dock fortfarande sjunkande. Antalet flerbarnstillägg har däremot ökat nå- got. I mars 1998 lämnades sådant bidrag till drygt 200 000 familjer jämfört med 186 500 familjer under samma månad år 1997. Ökningen är främst en följd av att nya flerbarnstillägg åter lämnas fr.o.m. den 1 januari 1998. Antalet barn med förlängt barnbidrag varierar mycket kraftigt över året och är som högst oför- ändrat cirka 35 000 under årets andra kvartal. Den 1 januari 1998 höjdes barnbidragen med 1 320 kronor till 9 000 kronor per barn och år. Från samma tidpunkt lämnas flerbarnstillägg med 2 400 kronor per år för det tredje barnet, 7 200 kronor per år för det fjärde barnet och 9 000 kronor per år för det femte och varje ytter- ligare barn. Dessa förändringar har lett till att ut- gifterna för de allmänna barnbidragen ökade med totalt 2 400 miljoner kronor, eller 17 procent, mellan åren 1997 och 1998. Kostnaderna för flerbarnstillägg uppgick under år 1998 till 945 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med cirka 125 miljoner kronor jämfört med föregå- ende år. En jämförelse över perioden 1980–1999 visar att barnbidraget, i fasta priser, var högst år 1991 då det motsvarade drygt 10 200 kronor per barn och år i 1999 års nivå. Dagens barnbidragsnivå kan i köpkraft jämföras med den som gällde år 1987. Diagram 3.7 Barnbidrag under åren 1980–2001 i löpande och fasta priser (1999-års nivå) Regeringen har aviserat att barnbidraget och det förlängda barnbidraget skall höjas med 100 kronor per barn och månad i två steg under åren 2000 och 2001. Dessa förstärkningar innebär att bidragsnivån – i 1999 års penningvärde enligt nuvarande prognos – därmed kommer att vara högre än under något annat år de senaste två decennierna. Förstärkningarna innebär också att barnbidraget med god marginal överstiger de sänkta nivåer som genomfördes under åren 1996 och 1997 som ett led i budgetsanerings- programmet. De totala administrationskostnaderna för de allmänna barnbidragen har ökat något under år 1998 till 204 miljoner kronor. En orsak är åter- införandet av flerbarnstilläggen. Försäkrings- kassornas styckkostnad per beslut har däremot minskat något. Barnbidragsärenden kostar i ge- nomsnitt 15 kronor per utbetalning. Stödet är således totalt sett en billig förmån att administ- rera. Slutsatser Barnbidragen fyller väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, bidra till utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med respektive utan barn. Stödet omfördelar också inkomster mellan hög- och låginkomst- tagare, eftersom inkomstskatten är högre för de med hög inkomst och barnbidrag betalas med samma belopp till alla barn. Barnbidragssystemet är vidare lätt att överblicka samt enkelt och bil- ligt att administrera. Bedömningen av anslagsbehovet utgår från Statistiska centralbyråns (SCB) senaste befolk- ningsprognos från mars 1999. Mot bakgrund av ovanstående, och med hänsyn till följande förslag till regeländringar, föreslår regeringen att 18 832 000 000 kronor anvisas för anslaget A1 Allmänna barnbidrag för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 20 928 000 000 kronor respektive 20 789 000 000 kronor. Förslag till regeländringar Regeringens förslag: Barnbidraget och det förlängda barnbidraget höjs med 100 kronor per barn och månad från och med den 1 januari 2000. Flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i budgetpropositionen för år 1999, och senare i årets ekonomiska vårproposition, aviserat av- sikten att ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation genom en höjning av barnbidrag och flerbarnstillägg i två steg under åren 2000 respektive 2001. Som förutsättning för dessa höjningar angavs att statens finanser ut- vecklas i enlighet med vad som prognostiserats. Det kan nu konstateras att förutsättningarna i dag är goda för en hög och uthållig tillväxt i svensk ekonomi. De offentliga finanserna visar ett stigande överskott, inflation och inflations- förväntningar är låga och räntan är låg. Syssel- sättningsutvecklingen väntas vara fortsatt god under de närmaste åren. Regeringen anser därför att det nu är möjligt att genomföra det första steget av de höjningar som aviserats. Tabell 3.4 Höjda barnbidrag och flerbarnstillägg år 2000 Antal barn per hushåll Nuvarande system, kr/mån Barnbidrag år 2000, kr/mån Höjning, kr/mån Barnbidrag Flerbarns- tillägg Totalt Barnbidrag Flerbarns- tillägg Totalt Barnbidrag Flerbarns- tillägg Totalt 1 750 0 750 850 0 850 100 0 100 2 1 500 0 1 500 1 700 0 1 700 200 0 200 3 2 250 200 2 450 2 550 227 2 777 300 27 327 4 3 000 800 3 800 3 400 907 4 307 400 107 507 5 3 750 1 550 5 300 4 250 1 757 6 007 500 207 707 6 4 500 2 300 6 800 5 100 2 607 7 707 600 307 907 Regeringen föreslår att barnbidrag och för- längt barnbidrag, som lämnas till barn i grund- skolan och vissa andra skolor, höjs med 100 kronor till 850 kronor per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 2000. Motsvarande höjning föreslås också – under utgiftsområde 15 Studie- stöd – gälla för studiebidrag, som lämnas till studerande i gymnasieskolan. För att särskilt stödja familjer med flera barn föreslår regeringen dessutom att flerbarnstillägget höjs i motsvaran- de mån. Det innebär att flerbarnstillägg fr.o.m. den 1 januari 2000 lämnas enligt nedanstående sammanställning: - 2 724 kronor per år (227 kronor per månad) för det tredje barnet, - 8 160 kronor per år (680 kronor per månad) för det fjärde barnet, - 10 200 kronor per år (850 kronor per må- nad) för det femte och varje ytterligare barn. Jämfört med 1999 års förhållanden innebär re- geringens förslag att det ekonomiska stödet från den 1 januari 2000 sammantaget förstärkts med 327 kronor per månad för hushåll med tre barn, med 507 kronor per månad för hushåll fyra barn och med 707 kronor per månad hushåll med fem barn. Därutöver lämnas till hushåll med fler än fem barn 200 kronor mer per månad för varje ytterligare barn, se nedanstående tabell. Den utgiftsökning som följer av förslaget be- räknas uppgå till cirka 2 175 miljoner kronor år 2000. Det innebär att det ekonomiska stödet till barnfamiljer detta år, genom höjda allmänna barnbidrag, förstärkts med sammanlagt cirka 4 600 miljoner kronor i löpande priser, eller drygt 30 procent, sedan år 1997. Regeringens förslag föranleder ändringar i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag. Utvecklas statens finanser enligt nuvarande prognoser avser regeringen att i nästa års bud- getproposition återkomma med förslag om höjda barnbidrag och flerbarnstillägg i ett andra steg fr.o.m. år 2001. Genomförs höjningarna såsom aviserats, ökar utgifterna för de allmänna barn- bidragen med ytterligare cirka 2,2 miljarder kro- nor. Medel för detta ändamål har beräknats under anslaget A1 Allmänna barnbidrag. A2 Föräldraförsäkring Tabell 3.5 Anslagsutvecklingen A2 Föräldraförsäkring Tusental kronor 1998 Utfall 14 128 584 Anslags- sparande 701 200 1999 Anslag 14 829 979 Utgifts- prognos 15 243 000 2000 Förslag 16 929 000 2001 Beräknat 17 652 000 2002 Beräknat 18 232 000 Målet för föräldraförsäkringen, dvs. föräldrapen- ningen, den tillfälliga föräldrapenningen och ha- vandeskapspenningen, är att stödja båda föräld- rarnas möjlighet att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete. Föräldraförsäkringen syftar till att göra det möjligt för föräldrar att i samband med barns fö- delse eller adoption vara hemma med föräldra- penning samt med tillfällig föräldrapenning när barnet är sjukt. Havandeskapspenningen ger i vissa fall gravida kvinnor som inte kan fortsätta att förvärvsarbeta möjlighet till ledighet och vila. Den 1 januari 1998 höjdes ersättningsnivån från 75 procent till 80 procent av den förmåns- grundande inkomsten för samtliga förmåner inom föräldraförsäkringen och havandeskaps- penningen. Utgifterna för föräldraförsäkringen uppgick år 1998 till 14 128 miljoner kronor, jämfört med anslaget på 14 759 miljoner kronor. Avvikelsen kan bl.a. härledas till födelsetalens utveckling. Medelersättningen har ökat något jämfört med år 1997, men ökningen begränsas av att skatte- pliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte längre ingår i den förmånsgrundande inkomsten. Av föräldraförsäkringen utbetalades 11 303 mil- joner kronor eller 80 % till kvinnor och 2 825 miljoner kronor eller 20 % till män. Om barna- födandet åter ökar skulle det innebära att utgif- terna för föräldraförsäkringen ökar. Om det föds 10 000 fler barn än beräknat år 2000, innebär det att utgifterna för föräldraförsäkringen detta år ökar med cirka 412 miljoner kronor. En sådan ökning av födelsetalen skulle för perioden åren 2000 t.o.m. 2002 innebära en summerad ökad kostnad för föräldraförsäkringen med cirka 1 425 miljoner kronor. Anslaget för föräldraförsäkring inklusive ha- vandeskapspenning belastas från och med år 1999 med statliga ålderspensionsavgifter. An- slaget belastas med statlig ålderspensionsavgift motsvarande 1 539 miljoner kronor år 2000, 1 604 miljoner kronor år 2001 och 1 657 miljoner kronor år 2002. Tabell 3.6 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift Miljoner kronor Totala utgifter Utgifter föräld- raförsäkring Statlig ålders- pensionsavgift 10,21% 2000 16 929 15 390 1 539 2001 17 652 16 048 1 604 2002 18 232 16 575 1 657 Regeringens överväganden Resultatinformation Tabell 3.7 Anslagets komponenter Miljoner kronor Utgifter per kalenderår 1997 1998 19991 Föräldrapenning 10 389 10 951 11 092 Tillfällig föräldrapenning 2 640 2 892 2 984 Havandeskapspenning 253 285 292 Ålderspensionsavgift 875 Totalt 13 282 14 129 15 243 1 Prognos Föräldrapenning utbetalades under år 1997 och 1998 för totalt 38 respektive 36 miljoner dagar. För år 1999 beräknas antalet till cirka 36 miljoner dagar. Medelersättningen per ersatt dag för år 1997 var 274 kronor. År 1998 steg medelersätt- ningen per ersatt dag till 302 kronor. Den faktor som främst påverkat utgiftsutvecklingen och uttaget av föräldrapenning är antalet födda barn under ett år. Födelsetalet har sjunkit från 124 000 barn per år vid 1990-talets början till cirka 87 500 beräknade antal födda barn för år 1999. Detta har kraftigt minskat antalet ersatta dagar. Vid gemensam vårdnad har föräldrarna rätt till hälften var av föräldrapenningdagarna. En för- älder kan överlåta sina dagar till den andra föräl- dern förutom 30 dagar, den s.k. pappa- och mammamånaden som infördes år 1995. Effek- terna av denna kan inte redovisas fullt ut förrän tidigast år 2003, eftersom föräldrapenningdagar kan tas ut fram till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat första skolåret. Uppgifter från Riksför- säkringsverket (RFV) visar dock att för barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995 kan en tydlig ökning av andelen män som tagit ut föräldra- penning noteras. Cirka 70 % av papporna till barn födda fr.o.m. år 1995 har under barnets första två år nyttjat föräldrapenningen. Motsva- rande siffra för pappor till barn födda åren 1993 och 1994 var cirka 60 %. Dessa pappor nyttjade i genomsnitt 50 % respektive 60 % föräldarpen- ningdagar under barnets första två år. I samband med regeländringen har fler pappor använt för- äldrapenningen än tidigare. Dessa pappor har dock nyttjat färre ersättningsdagar än pappor till barn födda före regeländringen. Männens totala andel av de utbetalade nettodagarna med för- äldrapenning var 9,6 procent under år 1995, 10,6 procent under år 1996, 9,9 procent under år 1997 och 10,4 procent under år 1998. Av de 10,4 pro- cent av föräldrapenningdagarna som männen tog ut under år 1998, togs cirka 63 procent av dagarna ut för barn upp till 18 månaders ålder. Männen tar med andra ord ut ett stort antal av de dagar de nyttjar tidigt i barnets liv. Tillfällig föräldrapenning utbetalades för totalt 5 113 000 dagar år 1997 och 5 087 000 dagar år 1998. Antalet ersatta dagar år 1999 beräknas till cirka 5 046 000. Uttaget av tillfällig föräldrapen- ning har sjunkit årligen fr.o.m. år 1991. Detta kan förklaras av de låga födelsetalen, den sänkta kompensationsnivån, begränsningarna i möjlig- heten att byta ut föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning och slopade kontaktdagar. Även den ökade arbetslösheten kan ha påverkat ut- vecklingen. Av det totala antalet ersatta dagar med tillfällig föräldrapenning för vård av barn som togs ut under år 1998 utgjorde männens an- del 32,3 procent. För barn födda år 1998 tog cirka 73 procent av de nyblivna papporna i ge- nomsnitt ut nio dagar av de tio dagar med tillfäl- lig föräldrapenning som enbart utges till pappan i samband med barnets födelse. Havandeskapspenning utbetalades år 1997 för cirka 750 000 dagar. Under år 1998 ersattes 771 000 dagar med havandeskapspenning. Under år 1999 beräknas antalet dagar med havande- skapspenning till cirka 761 000. Nyttjandet av havandeskapspenning har minskat sedan år 1990, vilket kan förklaras av de sjunkande födelsetalen. I regleringsbrevet till Riksförsäkringsverket (RFV) för år 1998 finns som verksamhetsmål angivet att socialförsäkringens administration skall bidra till att fler män tar ut fler föräldrapen- ningdagar. Av RFV:s årsredovisning för år 1998 framgår att detta mål har uppnåtts. Fler män har tagit ut fler föräldrapenningdagar år 1998 jämfört med år 1997. Ökningen kan bero på flera faktorer. Föräld- rapenningens ersättningsnivå höjdes från 75 % till 80 % av den förmånsgrundande inkomsten den 1 januari 1998, vilket kan ha medfört att män har valt att skjuta upp sitt uttag till år 1998. Den 1 januari 1995 infördes den s.k. pappa- och mammamånaden, vilken innebär att 30 dagar för vardera förälder av föräldrapenningen inte kan överlåtas till den andra föräldern. Den s.k. pappamånaden har påverkat männens uttags- mönster. För barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995 kan noteras en tydlig ökning av antalet pappor som tagit ut föräldrapenning. RFV menar även att det i flera fall går att på- visa att försäkringskassornas satsningar på pap- paområdet har givit ett bra resultat. De insatser som RFV och försäkringskassorna har genom- fört är av varierande omfattning. Nämnas kan personlig rådgivning, informationsträffar i sam- arbete med mödravårdscentraler, information genom det s.k. pappapaketet, direktinformation till nyblivna fäder, reklaminslag i teve, videoin- spelningar som visats hos försäkringskassorna. Några försäkringskassor har deltagit i samver- kansprojekt med t.ex. landsting och kommuner. Slutsatser Föräldraförsäkringen uppfyller såväl målet att bidra till att utjämna de ekonomiska levnadsvill- koren mellan familjer med respektive utan barn som målet att stödja båda föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap med arbete. Genom föräldraförsäkringen ges båda föräldrarna en reell möjlighet att kombinera förvärvsarbete med fa- milj. I princip alla föräldrapenningdagarna nyttjas av föräldrarna, mycket få dagar fryser inne. Be- träffande kvinnors förvärvsfrekvens kan noteras att under år 1998 var det färre arbetslösa kvinnor med barn under 7 år jämfört med år 1994. Föräldrapenning som utbetalas i samband med barns födelse utgör omkring 80 procent av kost- naderna inom föräldraförsäkringen. Därmed har förändringar av regler och kompensationsnivåer för föräldrapenning samt utvecklingen av födel- setalet en avgörande effekt på den sammanlagda utgiften för hela försäkringen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om ändring av reglerna avseende möjligheterna att överlåta tillfällig föräldrapen- ning. För närvarande bereds inom Regeringskansliet ett förslag om nya beräkningsregler, Beräknings- underlag för dagersättningar – sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19). I detta sam- manhang kommer inkomna remissyttranden att beaktas. Fr.o.m. år 1999 belastas anslaget för föräld- raförsäkring inklusive havandeskapspenning med statliga ålderspensionsavgifter om 10,21 %. Den statliga ålderspensionsavgiften var år 1999 6,4 procent. Avgiften höjs år 2000 till 10,21 procent. För ytterligare information kring den statliga ålderspensionsavgiften hänvisas till kapitel 8, avsnitt 5, volym 1. Effekterna av dessa föränd- ringar har beaktats avseende resursbehovet under budgetåret 2000 enligt förslaget nedan. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 16 929 000 000 kronor anvisas under anslaget A2 Föräldraförsäkring för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 17 652 000 000 kronor respektive 18 232 000 000 kronor. Förslag till regeländringar Regeringens förslag: Vid flerbarnsfödsel utges för varje barn utöver det andra barnet föräldrapen- ning motsvarande förälderns sjukpenning för samtliga tillkommande ersättningsdagar. Skälen för regeringens förslag: Regeringen fö- reslår att förmånsnivån avseende föräldrapenning vid flerbarnsfödsel för varje barn utöver det andra för de tillkommande 180 föräldrapen- ningdagarna ersätts med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning. Förslaget har beretts i samråd med Riksförsäkringsverket (RFV) och Försäkringskasseförbundet (FKF). Föräldrapenning ges till föräldrarna under sammanlagt 450 dagar och kan betalas ut längst till dess barnet fyller åtta år eller har avslutat sitt första skolår. Vid flerbarnsbörd utges föräldra- penning under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första. Av dessa 180 dagar ersätts 90 dagar med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning och 90 dagar med belopp enligt ga- rantinivån, för närvarande 60 kronor per dag. Föräldrar ges på detta sätt möjlighet att gemen- samt och samtidigt vårda barnen och hjälpas åt med det tillkommande arbete som en fler- barnsfödsel innebär. Detta ger sammantaget möjligheter till stor flexibilitet. Det finns anled- ning att ytterligare stärka stödet vid flerbarns- födsel. Genom att höja ersättningsnivån vid fler- barnsfödsel för varje barn utöver det andra för de 90 dagar som idag ersätts enligt garantinivå till att motsvara förälderns sjukpenning stärks stö- det till föräldrarna. Detta bör i sin tur möjliggöra för föräldrar att i större utsträckning kunna hjäl- pas åt med det extra arbete som en flerbarnsföd- sel innebär. Utgiftsökningen för denna regeländring upp- skattas till cirka 500 000 kr, vilken finansieras inom utgiftsområdet. Förslaget att ändra ersättningsnivån vid fler- barnsfödsel för barn utöver det andra föranleder ändringar i 4 kap. 6 § AFL. A3 Underhållsstöd Tabell 3.8 Anslagsutvecklingen A3 Underhållsstöd Tusental kronor 1998 Utfall 2 989 187 Anslags- sparande -151 920 1999 Anslag 2 473 000 Utgifts- prognos 2 955 000 2000 Förslag 2 737 500 2001 Beräknat 2 690 000 2002 Beräknat 2 665 000 Anslaget disponeras för underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar. Mål för underhållsstödet är att systemet skall bidra till att föräldrar skall ta sitt ekonomiska an- svar gentemot de barn som de inte sammanlever med, samtidigt som samhället garanterar dessa barn en rimlig ekonomisk standard. Utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är beroende dels av omvärldsfaktorer som staten har små möjligheter att påverka, dels av regel- systemet. Till den första kategorin hör de åter- betalningsskyldigas inkomstutveckling, den åter- betalningsskyldiges totala antal barn, födelsetalen och antalet separationer. Styrande faktorer som staten kan påverka är bl.a. underhållsstödets nivå, storleken på de procentsatser som bestämmer återbetalningsskyldigheten samt storleken på det grundavdrag på inkomsten som får göras innan återbetalningsskyldigheten beräknas. Regeringens överväganden Resultatinformation I maj 1999 lämnades underhållsstöd till 352 172 barn. Av dessa hade 12 248 utfyllnadsbidrag vid växelvis boende och 29 393 hade endast utfyll- nadsbidrag, eftersom den bidragsskyldige beta- lade återbetalningsbeloppet direkt till boföräl- dern. Nedanstående sammanställning visar ut- vecklingen av antalet barn med olika typer av underhållsstöd under de första två åren. Utfyll- nadsbidrag vid växelvis boende utbetalades inte i det tidigare bidragsförskottssystemet. Antalet barn med utfyllnadsbidrag vid växelvis boende har ökat kraftigt sedan det nya systemet trädde i kraft. Antalet barn med underhållsstöd, där den bidragsskyldige betalar sin andel direkt till boföräldern och antalet barn som får fullt underhållsstöd, är relativt konstant. Tabell 3.9 Antal barn med olika typer av underhållsstöd Maj 1997 Maj 1999 Fullt underhållsstöd 305 115 310 581 Utfyllnadsbidrag vid växelvis boende 2 660 12 248 Utfyllnadsbidrag vid direktbetalning 23 270 29 393 Totalt 331 045 352 172 I maj 1999 fanns det totalt 237 606 bidragsskyl- diga föräldrar i underhållsstödssystemet. Av dessa var 33 395 (14 %) kvinnor och 204 211 (86 %) män. Av de bidragsskyldiga hade 31 959 endast en skuld, dvs. inget löpande ärende. Av samtliga bidragsskyldiga var 16 929 utlandsären- den som styrs av delvis andra regler. Vid samma tidpunkt fanns det 172 147 bi- dragsskyldiga med ett fastställt återbetalnings- belopp på mellan 0 och 1 173 kronor per barn. För cirka 100 170 (58 %) avsåg återbetalnings- skyldigheten ett barn och cirka 51 300 (30 %) återbetalade underhållsstöd för två barn. Knappt 90 procent var alltså återbetalningsskyldiga för ett eller två barn. Av de 172 147 bidragsskyldiga som hade ett fastställt återbetalningsbelopp var 23 747 kvinnor (14 %). Antalet bidragsskyldiga män var 148 400 (86 %). Utgifterna för utbetalda underhållsstöd upp- gick år 1998 till cirka 4 580 miljoner kronor. De återbetalningsskyldiga föräldrarna debiterades återbetalningsbelopp på 1 960 miljoner kronor vilket motsvarar 43 procent av det utbetalade beloppet. Cirka 80 procent, 1 600 miljoner kro- nor, av det debiterade beloppet återbetalades. Det inbetalade beloppet uppgick till 35 procent av utbetalat belopp. En jämförelse kan göras med förhållandena år 1996, det sista året som bi- dragsförskottssystemet var i kraft, då återbetal- ningsandelen var 27 procent. De nya reglerna för underhållsstöd började gälla den 1 februari 1997. I regleringsbrevet för år 1997 uppdrog regeringen åt Riksförsäkringver- ket (RFV) att utvärdera de nya reglerna om un- derhållsstöd. RFV har vid sin redovisning av uppdraget lämnat förslag till vissa regeländringar. RFV pekade också på vissa problem. Det s.k. grundavdraget i underhållsstödssystemet är mycket lägre än såväl socialbidragsnorm som normalbeloppet vid beräkning av förbehållsbe- lopp vid löneutmätning. RFV ansåg att det vore önskvärt att grundavdraget justerades upp så att bidragsskyldiga med små inkomster skulle kunna befrias från återbetalningsskyldighet utan att be- höva ansöka om anstånd med en ökad skuld- börda som följd. RFV ansåg också att reglerna om fördelning av utfyllnadsbidrag vid växelvis boende i många fall skapar konflikter mellan föräldrarna. Riksdagen har efter regeringens proposition Beräkning av underhållsskyldighet för under- hållsstöd till barn med särlevande föräldrar m.m. (prop. 1998/99:78, bet. 1998/1999:SfU9, rskr.1998/1999:235) beslutat att grundavdraget fr.o.m. år 2000 skall höjas från nuvarande 24 000 kronor till 72 000 kronor, samtidigt som de pro- centsatser som bestämmer återbetalningsskyl- digheten höjs. Vidare beslutades att hänsyn skall tas till realisationsförluster och avdrag enligt la- gen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad vid beräkningen av det inkomstunderlag som används för bestämmande av återbetal- ningsskyldighet. Förslagen, som skall tillämpas i fråga om återbetalningsskyldighet för tid efter den 31 januari 2000, uppskattas leda till en bespa- ring på cirka 160 miljoner kronor per år samt en förbättrad fördelningspolitisk profil. Samtliga återbetalningsskyldiga som i dag finns i systemet kommer att omfattas av de nya reglerna. Cirka 80 procent får oförändrad eller minskad åter- betalningsskyldighet. I 1999 års vårproposition angav regeringen att den avsåg att föreslå ändrade regler för under- hållsstöd vid växelvis boende. En departe- mentspromemoria Underhållsstöd vid växelvis boende (Ds 1999:30) med förslag till nya regler för fördelning av utfyllnadsbidrag mellan föräld- rarna har därefter utarbetats inom Socialdepar- tementet. Även ett förslag om att helt slopa bi- draget har lagts fram i promemorian. Prome- morian har remissbehandlats och bereds för när- varande inom regeringskansliet. Regeringen avser att lägga fram ett förslag till riksdagen om ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis boende under våren 2000. Förslaget beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas första gången i fråga om underhållsstöd som avser tid efter den 30 september 2000. Förslaget kommer att innebära en besparing på anslaget A3 Underhållsstöd med 12,5 miljoner kronor år 2000 och med 50 miljoner kronor per år därefter. Slutsatser Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 2 737 500 000 kronor anvisas för an- slaget A3 Underhållsstöd för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 2 690 000 000 kronor respektive 2 665 000 000 kronor. A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner Tabell 3.10 Anslagsutvecklingen A4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner Tusental kronor 1998 Utfall 19 976 Anslags- sparande 1 200 1999 Anslag 24 000 Utgifts- prognos 25 200 2000 Förslag 24 000 2001 Beräknat 24 000 2002 Beräknat 24 000 Anslaget disponeras för bidrag till kostnader för internationella adoptioner enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn. Bidrag lämnas med 24 000 kr per barn. Syf- tet med bidraget är att underlätta för människor med begränsade ekonomiska resurser att adop- tera barn från utlandet. Bidraget administreras av Riksförsäkrings- verket (RFV) och de allmänna försäkringskas- sorna. Statens nämnd för internationella adop- tionsfrågor (NIA) beräknar att cirka 950 adop- tivbarn skall komma till Sverige år 2000. Regeringens överväganden Resultatbedömning och slutsatser Antalet barn som adopteras till Sverige har år- ligen legat på ungefär 800–1000 barn de senaste åren, med en svagt nedåtgående tendens. För år 2000 görs bedömningen att cirka 1000 adoptiv- barn skall komma till Sverige. Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 24 000 000 kronor anvisas för år 2000 under anslaget A 4. Bidrag till internationella adoptioner. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till vardera 24 000 000 kronor. A5 Barnpensioner Tabell 3.11 Anslagsutvecklingen A5 Barnpensioner Tusental kronor 1998 Utfall 285 868 Anslags- sparande 14 550 1999 Anslag 967 000 Utgifts- prognos 954 000 2000 Förslag 985 000 2001 Beräknat 1 015 000 2002 Beräknat 1 056 000 Från anslaget bekostas barnpension i form av folkpension och allmän tilläggspension. Från och med budgetåret 1999 redovisas barnpension i form av allmän tilläggspension under anslag A5. Målet för barnpensioner är att garantera barn vars ena eller båda föräldrar avlidit en rimlig eko- nomisk standard. Barnpension ges till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpensionen förlängas, längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Utgiftsutvecklingen är stabil och styrs främst av utvecklingen av medelpoängen inom ATP, prisbasbeloppsutvecklingen och utvecklingen av antalet barn med barnpension. Regeringens överväganden Resultatinformation Tabell 3.12 Anslagets komponenter Tusental kronor Barnpension i form av: folkpension allmän till- läggspension 2000 Förslag 300 000 685 000 2001 Beräknat 306 000 709 000 2002 Beräknat 315 000 741 000 Under år 2000 beräknas ungefär 30 500 barnpen- sioner i form av folkpension och 29 900 barn- pensioner i form av allmän tilläggspension beta- las ut. Antalet barnpensioner har tidigare sjunkit under ett flertal år. I mitten av 1990-talet avstan- nade denna minskning. Fram till sekelskiftet an- tas antalet utbetalda barnpensioner öka med cirka två procent till ungefär 31 100 respektive 30 400 barnpensioner år 2002. Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar me- delsbehovet för anslaget barnpensioner under budgetåret 2000 till 985 000 000 kronor. Slutsatser Barnpensioner fyller väl målet att garantera barn vars ena eller båda föräldrar avlidit en rimlig eko- nomisk standard. Regeringen delar RFV:s bedömning av me- delsbehovet. Regeringen föreslår att 985 000 000 kronor anvisas under anslaget A5 Barnpensioner för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas an- slaget till 1 015 000 000 respektive 1 056 000 000 kronor. A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn Tabell 3.13 Anslagsutvecklingen A6 Vårdbidrag för funk- tionshindrade barn Tusental kronor 1998 Utfall 1 656 367 Anslags- sparande –52 661 1999 Anslag 1 789 066 Utgifts- prognos 1 848 600 2000 Förslag 2 008 000 2001 Beräknat 2 137 400 2002 Beräknat 2 204 500 Målet för vårdbidrag för funktionshindrade barn är att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand om funktionshindrat barn med behov av särskild tillsyn och vård. Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med hemmavarande barn under 16 år, som är i behov av särskild tillsyn eller vård. Vid bedöm- ning av rätt till vårdbidrag beaktas även mer- kostnader på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder. För barn som vistas på institu- tion eller enskilt hem genom samhällets försorg kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vård- bidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till prisbasbeloppet. Hel förmån utgör 250 procent av prisbasbeloppet. Helt vårdbidrag uppgår under år 1999 till 91 500 kronor. Vårdbidraget är skattepliktigt och pensionsgrundande. Viss del av vårdbidraget kan fastställas som skattefri ersättning för merkostnader. Ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18 pro- cent av basbeloppet kan betalas ut utöver det an- nars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett barn är så stort att det räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som motsva- rar merkostnader är skattefri och ej pensions- grundande. Från och med 1 januari 1998 kan vårdbidrag beviljas i de fall det enbart är fråga om merkost- nader. Denna regeländring medför att bidrags- nivån bättre anpassas till stödbehovet och där- med till de faktiska kostnaderna. Vårdbidrag kan även från denna tidpunkt i vissa fall ges vid längre sjukhusvistelse. Anslaget för vårdbidrag, utom den del som av- ser merkostnadsersättning, belastas från och med år 1999 med statliga ålderspensionsavgifter. Den statliga ålderspensionsavgiften var år 1999 6,4 procent. Avgiften höjs år 2000 till 10,21 procent. För ytterligare information kring den statliga ålderspensionsavgiften hänvisas till kapitel 8, avsnitt 5, volym 1. Anslaget belastas med statlig ålderspensionsavgift motsvarande 172 miljoner kronor år 2000, 189 miljoner kronor år 2001 och 195 miljoner kronor år 2002. Cirka 6, 3 % av vårdbidragskostnaden utgörs av merkostnads- ersättning. Tabell 3.14 Beräkning av statlig ålderspensionsavgift Miljoner kronor Vårdbidrag Ålderspensions- grundande för- mån Statlig ålders- pensionsavgift 2000 1 836 1 720 172 2001 1 949 1 884 189 2002 2 010 1 943 195 Regeringens överväganden Resultatinformation Utgifterna för vårdbidrag uppgick budgetåret 1998 till 1 656 miljoner kronor, varav 104 miljo- ner kronor bestod av merkostnadsersättningar. Antalet vårdbidrag i december 1998 var 26 400. Riksförsäkringsverket (RFV) har i rapporten En socialförsäkring för kvinnor och män – en kartläggning ur ett genderperspektiv (RFV redo- visar 1998:1) redovisat en handlingsplan för år 1998. RFV skall redovisa könsuppdelad statistik och analyser ur både kvinnors och mäns perspek- tiv i sina publikationer. RFV prioriterar att göra fördjupade studier med detta perspektiv inom handikappområdet. Sådana fördjupade studier har utförts enligt ett uppdrag i regleringsbrevet för år 1998, att analysera och bedöma orsakerna till att antalet ersättningar och bidrag har ökat i förmånerna handikappersättning och vårdbidrag. RFV har i rapporten Utvecklingen av handi- kappersättning och vårdbidrag under nittiotalet redovisat analys och bedömning av orsakerna till att antalet handikappersättningar och vårdbidrag för funktionshindrade barn successivt ökat, trots införandet av statlig assistansersättning. När båda föräldrarna förvärvsarbetar behöver de hjälp med omvårdnaden av sina barn. Detta gäller även föräldrar med funktionshindrade barn, vilket medför ett större nyttjande och kombination av olika rättigheter som assistansersättning och vårdbidrag. Under nittiotalets första år skedde en kraftig ökning av antalet barn för vilka vårdbidrag beviljades. En del av ökningen förklaras av befolkningsökningen under denna tid, men den största ökningen av vårdbidrag härrör från att fler blivit berättigade till vård- bidrag genom det ökade antalet pojkar med psykiska störningar, särskilt diagnoserna autism och DAMP. RFV har inte funnit något som tyder på att vårdbidrag nyttjas på ett icke avsett sätt. RFV an- ser att uppmärksamhet kring genomförda re- former givit fler möjlighet att kunna ta tillvara sin rätt till ersättning. De totala administrationskostnaderna för vårdbidragen har ökat år 1998 till 117 miljoner kronor. RFV anger som orsak att fler ärenden har behandlats med större utredningsinsatser samt att kvalitetssäkringsarbete utförts. Ett vård- bidragsärende kostar i genomsnitt 376 kronor per utbetalning. Handläggningstiden för 75 pro- cent av vårdbidragsärendena var knappt sex må- nader år 1998. Slutsatser Vårdbidrag för funktionshindrade barn fyller väl målet att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand om funktionshindrat barn med behov av särskild tillsyn och vård. För närvarande tenderar antalet vårdbidrag att öka. Ökningen kan troligen förklaras med att re- gelverket utvecklats, att kännedomen om förmå- nen hos föräldrarna har ökat samt att det finns fler barn som är berättigade till förmånen, bl.a. som ett resultat av den s.k. avinstitutionalise- ringen och det ökade antalet barn med diagnosen DAMP. Anslagsbehovet för budgetåret 2000 utgår från det fastställda prisbasbeloppet 36 600 kronor. Beräkningen har grundats på utbetalning av i ge- nomsnitt cirka 17 000 hela vårdbidrag år 2000. Till detta skall läggas en uppräkning på grund av retroaktiva utbetalningar och ferievårdbidrag samt statlig ålderspensionsavgift. Regeringen föreslår därmed att 2 008 000 000 kronor anvisas anslaget A6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn för år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas anslaget till 2 137 400 000 respektive 2 204 500 000 kronor. A7 Pensionsrätt för barnår Tabell 3.15 Anslagsutvecklingen A7 Pensionsrätt för barnår Tusental kronor 1998 Utfall – Anslags- sparande – 1999 Anslag 3 108 000 Utgifts- prognos 3 108 000 2000 Förslag 3 240 000 2001 Beräknat 3 469 000 2002 Beräknat 3 272 000 Anslaget är nytt och har tillkommit med anled- ning av det reformerade ålderspensionssystemet (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU 13 och 14, rskr. 1997/98:315 och 320). Det nya pensionssystemet är ett livsinkomst- baserat ålderspensionssystem. I ett sådant system finns behov av särskild kompensation för från- varo från arbetsmarknaden som inte rimligen bör slå igenom som minskad pensionsrätt. Ett sådant exempel är föräldrar med små barn som ofta av- står helt eller delvis från att förvärvsarbeta. Även om föräldrapenningförmånen är pensionsgrun- dande inkomst i det reformerade pensionssyste- met, kommer i ett livsinkomstbaserat ålderspen- sionssystem varje inkomstbortfall att påverka pensionsutfallet. Pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds och t.o.m. det år då barnet fyller tre år eller, om barnet är fött under någon av månaderna juli– december, fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år. Föräldrar med små barn skall därför ges pen- sionsrätt för barnår genom att tillgodoräknas pensionsrätt i form av pensionsgrundande be- lopp för barnår. Pensionsgrundande belopp för barnår tillgo- doräknas med automatik och kräver inte någon ansökan från föräldern. Föräldrarna kan dock själva välja vem av dem som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår. För de fall där föräldrarna inte gör ett aktivt val kommer den förälder med det lägsta pensionsunderlaget för aktuellt år att tillgodoräknas det pensions- grundande beloppet. En person med flera barn skall inte för samma tid kunna tillgodoräkna sig pensionsrätt för barnår dubbelt eller flerfaldigt. För föräldrar med mer än ett gemensamt barn i "rätt" ålder kan endast en av föräldrarna tillgodo- räknas pensionsgrundande belopp för ett och samma barnår. För den förälder som tillgodoräknas pen- sionsgrundande belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas för denna tid. Sådan fiktiv in- komst kan beräknas på tre sätt. Det alternativ som ger det förmånligaste utfallet för ett givet år används. - Utfyllnad till förälderns pensionsgrundande inkomst året före barnet födelse, - utfyllnad till 75 procent av den genom- snittliga pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade under 65 år, - ett för alla försäkrade enhetligt belopp. Utfyllnad kan ske upp till en viss pensionsgrun- dande inkomst. Endast inkomster upp till intjä- nandetaket beaktas vid jämförelserna. En statlig ålderspensionsavgift om 18,5 pro- cent skall beräknas på det pensionsgrundande beloppet. Det är denna avgift som skall belasta anslaget. Regeringens överväganden Slutsatser För pensionsgrundande belopp skall, i likhet med pensionsgrundande inkomster, en statlig ålderspensionsavgift om 18,5 procent betalas. Denna utgör den enskildes pensionsrätt. Ål- derspensionsavgiften betalas inte av den enskilde utan av staten och kallas för statlig ålderspen- sionsavgift. Den statliga ålderspensionsavgiftens storlek och pensionsrätten för barnår varierar med för- ändringar i bland annat arbetsmarknad, utveck- ling av födelsetalen och basbeloppet. Avgiftsunderlaget, på vilket en statlig ålders- pensionsavgift ska betalas, beräknas för år 2000 till 16 415 miljoner kronor. För åren 2001 och 2002 beräknas avgiftsunderlaget till 16 485 respektive 16 916 miljoner kronor. Regeringen föreslår att 3 240 000 000 kronor anvisas under anslaget A7 Pensionsrätt för barnår år 2000. För åren 2001 och 2002 beräknas medelsbehovet till 3 469 000 000 respektive 3 272 000 000 kronor. Ålderspensions- systemet vid sidan av statsbudgeten Förslag till statsbudget för 2000 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten Innehållsförteckning 1 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 7 1.1 Omfattning 7 1.2 Utgiftsutveckling 7 Tabellförteckning 1.1 Utgiftsutvecklingen för förmåner vid sidan av statsbudgeten 7 1.2 Utgiftsutvecklingen för ålderspension som belastar AP-fonden 8 1.3 AP-fondens utgifter för ålderspension samt medelbelopp. Med fördelning efter kön. År 1999 8 Diagramförteckning 1.1 Medelersättningen från ATP för ålderspensionärer 7 16 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 16.1 Omfattning Vid sidan av statsbudgeten redovisas fr.o.m. bud- getåret 1999 endast ålderspension i form av all- män tilläggspension (ATP) och ålderspension i form av folkpension till pensionärer som även uppbär ATP. Arbetsskadeförsäkringen och del- pensionen som t.o.m. år 1998 redovisats vid sidan av statsbudgeten ingår fr.o.m. år 1999 som anslag under utgiftsområdena 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp respektive 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. 16.2 Utgiftsutveckling Tabell 1.1 Utgiftsutvecklingen för förmåner vid sidan av statsbudgeten Miljoner kronor (löpande priser) Utfall 1998 Anslag 1999 Utgifts- prognos 1999 Förslag anslag 2000 Beräknat anslag 2001 Beräknat anslag 2002 124 862 135 849 135 860 140 034 144 805 151 390 Allmän tilläggspension utges i form av ålders- pension, förtidspension, efterlevandepension till vuxna och barnpension. Utgifterna för ATP styrs av antalet pensionärer och deras medelbe- lopp för ATP och utvecklingen av pris- basbeloppet. Den för närvarande största utgifts- höjande faktorn är det stigande medelbeloppet på grund av ATP-systemets successiva mognad, dvs. äldre pensionärer med låg ATP ersätts av nytillkommande pensionärer med avsevärt högre ATP. De senare har erhållit fler ATP-år men även erhållit högre medelpoäng genom reallönehöjningar under ett flertal år. Av diagrammet nedan framgår att medelersättningen från ATP årligen ökar med ca 0,03 prisbasbelopp eller med ca 2 procent. Diagram 1.1 Medelersättningen från ATP för ålderspensionärer Prisbasbeloppet Fr.o.m. år 1999 har utgifterna för ATP i form av förtidspension, efterlevandepension till vuxna och barnpension förts över till statsbudgeten. Samtidigt har utgifterna för folkpension till ålderspensionärer som också uppbär tilläggspen- sion förts över från statsbudgeten till fonden. Överföringarna är ett led i införandet av det reformerade ålderspensionssystemet. Tabell 1.2 Utgiftsutvecklingen för ålderspension som belastar AP-fonden Miljoner kronor (löpande priser) ATP Folkpension Summa 1999 93 289 41 757 135 046 2000 96 644 42 575 139 219 2001 100 464 43 527 143 991 2002 105 602 44 975 150 576 Exklusive administration Män har genomsnitt högre tilläggspension än kvinnor. Av tabellen nedan framgår att genomsnittlig tilläggspension är 93 300 kronor vad gäller män och 45 900 kronor vad gäller kvinnor. Tabell 1.3 AP-fondens utgifter för ålderspension samt medelbelopp. Med fördelning efter kön. År 1999 ATP-utgifter I miljoner kronor Medelbelopp I kronor Kvinnor Män Kvinnor Män 31 500 61 800 45 900 93 293 Ålderspensioner som betalas från AP-fonden finansieras med avgifter. Avgiften till AP-fonden har under år 1999 delats upp mellan försäkrade och arbetsgivare på så sätt att den förvärvsarbetande betalar en allmän pensionsavgift om 6,95 procent och arbetsgivaren betalar en ålderspensionsavgift om 6,40 procent. Dessutom betalas en statlig ålderspensionsavgift på pensionsgrundande transfereringar och pensionsgrundande belopp. I juni 1999 kom de fem partierna bakom pensionsöverenskommelsen överens om de återstående frågorna i reformeringen av ålderspensionssystemet. Avgiftsväxlingen var en av dessa. I enlighet med överenskommelsen föreslår regeringen i denna proposition (avsnitt 8.4, volym 1) att den allmänna pensionsavgiften höjs till 7 procent samt att ålderspensionsavgiften och den statliga ålderspensionsavgiften höjs till 10,21 procent. Detta ger utrymme för en sänkning av arbetsgivaravgifterna. I avsnitt 8.4, volym 1 i denna proposition föreslås således att det sammantagna uttaget av socialavgifter och allmän löneavgift sänks med 0,14 procentenheter. Taket för pensionsgrundande inkomst är 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Av denna inkomst utgör pensionsrätten 18,5 procent. Fr.o.m. år 1999 dras den allmänna pensionsavgiften av från inkomsterna vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Detta avdrag innebär att avgifterna (allmän pensionsavgift, ålderspensionsavgift, och den statliga ålderspensionsavgiften) måste betalas för in- komster upp till 8,06 förhöjda prisbasbelopp. Med anledning av den föreslagna höjningen av den allmänna pensionsavgiften, ålderspensionsavgiften och den statliga ålderspensionsavgiften föreslår regeringen i avsnitt 8.4 i volym 1 att avgifter istället skall betalas för inkomster upp till 8,07 förhöjda prisbasbelopp. Avgiften till ålderspensionssystemet delas upp på ett sådant sätt att 2,5 procentenheter (av 18,5 procent) kommer att tillföras premiepensionssystemet och den resterande delen fördelningssystemet. För försäkrade som är födda åren 1938 – 1953 förs den delen av avgiften till premiepensionssysstemet som motsvarar andelen av den framtida pensionen från det reformerade systemet. AP-fondens förvaltning är för närvarande uppdelad på sex fondstyrelser. Medel ur första, andra och tredje fonden placeras främst i obligationer. Medel ur fjärde, femte och sjätte fonden placeras huvudsakligen i aktier. Den nämnda pensionsöverenskommelsen från juni 1999 innefattar även en ny organisation och nya placeringsregler för AP-fonden. Således skall de nuvarande första-femte fondernas tillgångar delas upp på fyra lika stora oberoende AP-fonder med lika placeringsregler. Dessa fonder skall tillskjuta de medel respektive ta ut de avgifter som pensionssystemet behöver med en fjärdedel var. Den sjätte fondstyrelsen lämnas utanför uppgörelsen. Överenskommelsen innefattade också den omfördelning av medel mellan AP-fonden och statsbudgeten som är en del av den finansiella infasningen av det reformerade systemet. Ett belopp om 155 miljarder kronor skall således överföras från AP-fonden till statsbudgeten den 1 januari 2001. Därigenom uppgår överföringarna från AP-fonden, inklusive tidigare beslutade överföringar, till ett belopp som på AP-fondens behållning motsvarar 258 miljarder kronor. En ny bedömning av ålderspensionssystemets finansiella situation skall göras år 2004. Om det då bedöms möjligt utifrån rimliga antaganden om tillväxt och avkastning, skall ytterligare medel föras från fonden till stats- budgeten den 1 januari 2005. En proposition med dessa förslag och förslag till en ny organisation och nya placeringsregler för AP-fonden planeras att lämnas till riksdagen under hösten 1999. Under åren 1990 – 1998 har AP-fondens samlade avkastning legat runt 45 – 50 miljarder kronor per år. En allt större del av denna avkastning har fr.o.m. år 1991 tagits i anspråk för att täcka avgiftsunderskottet. Som exempel kan nämnas att för år 1998 var avgiftsinkomsterna till AP-fonden ca 92 000 miljoner kronor och utgifterna drygt 126 000 miljoner kronor. Av AP-fondens avkastning i form av ränteinkomster, kursskillnader m.m. netto, aktieutdelningar och övriga inkomster dvs totalt 55 000 miljoner kronor, fick 34 000 miljoner kronor användas för att täcka avgiftsunderskottet. Utgifterna för den tilläggspension och den folkpension som belastar AP-fonden beräknas till 96 644 miljoner kronor respektive 42 575 miljoner kronor för år 2000. Utgifterna för administrationen beräknas till 814 miljoner kronor. Regeringen beräknar således att de utgifter som belastar AP-fonden år 2000 sammantaget kommer att uppgå till 140 033 800 000 kronor. Senaste lydelse 1995:475 Lagens giltighetstid senast förlängd 1998:1653. Nettokostnaden = samtliga kostnader med avdrag för samtliga intäkter. För år 1999 beräknas ersättningen från EMEA täcka ca 60 procent av LV:s kostnader vid utredningar. Kostnaderna för läkemedelskontrollen år 1998 uppgick till knappt 202 miljoner kronor, vilket också beräknas bli kostnaden för år 1999. Lagen senast förlängd 1996:1541. Lagen omtryckt 1973:449. Senaste lydelse 1997:1316. Senaste lydelse 1997:1316. Senaste lydelse 1997:1317. Lagen omtryckt 1982:120. Senaste lydelse 1996:1063. PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 10 9 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 14 13 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 16 17 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 32 33 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 124 123 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 128 129 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 9 130 131 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 6 5 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 10 38 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 10 38 38 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 4 5 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 11 22 21 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 6 5 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 27 27 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 PROP. 1999/2000:1 UTGIFTSOMRÅDE 12 28 13 PROP. 1999/2000:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN PROP. 1999/2000:1 ÅLDERSPENSIONSSYSTEMET VID SIDAN AV STATSBUDGETEN 4 9