Post 5804 av 7180 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2000
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/3
Bilaga 3
Avstämning av målet om
en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000
Bilaga 3
Avstämning av målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000
Innehållsförteckning
1 Regeringens mål för öppen arbetslöshet och sysselsättning 4
2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på arbetsmarknaden 5
2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser 5
2.2 Lönebildning 5
2.3 Privat sysselsättning och företagande 6
2.4 Skola, vård och omsorg 7
2.5 Arbets- och kompetenslinjen 8
2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling 8
2.5.2 Arbetsmarknadspolitik 9
3 Sysselsättningssamarbetet inom EU 13
4 Regeringens förslag i budgetpropositionen för år 2000 13
4.1 Arbets- och kompetenslinjen 14
4.2 Förbättrade villkor för företagande 14
5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2002 14
5.1 Den ekonomiska utvecklingen 14
5.2 Arbetsmarknaden 15
1 Regeringens mål för öppen
arbetslöshet och sysselsättning
Att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten utgör regeringens främsta uppgift.
I regeringsförklaringen 1996 deklarerade
regeringen att Sverige år 2000 skall ha halverat
den öppna arbetslösheten till 4 procent och
riksdagen ställde sig i juli samma år bakom detta
mål. I budgetpropositionen för 1999 tillkom ett
mål för sysselsättningen. Målet innebär att
andelen reguljärt sysselsatta av befolkningen
mellan 20 och 64 år skall öka från 74 procent
1997 till 80 procent år 2004. Därigenom minskar
också behovet av sociala ersättningar. Antalet
personer, omräknat till helårsekvivalenter, vars
försörjning utgörs av
ersättningar för ohälsa, arbetslöshet, deltagande i
arbetsmarknadsprogram och socialbidrag skall
minska från drygt 1 miljon helårspersoner 1997
till 0,8 miljoner år 2004.
Regeringen har utfäst sig att varje halvår
redovisa en avstämning i förhållande till målet
om halverad öppen arbetslöshet. I det följande
redovisas den sjätte avstämningen av
arbetslöshetsmålet, vilken också innehåller en
redogörelse för regeringens politik och för
utvecklingen på arbetsmarknaden. Vidare
presenteras en uppföljning av
sysselsättningsmålet. Slutligen redovisas i korthet
regeringens prognos för tillväxt, sysselsättning
och arbetslöshet fram till år 2002.
Diagram 1.1 Andelen reguljärt sysselsatta, 20-64 år,
säsongsrensade månadsdata, 3-mån. glidande medelvärde.
Procent
Andelen reguljärt sysselsatta bland personer i
åldrarna 20 till 64 år uppgick 1990 till drygt 85
procent. Sysselsättningsandelen sjönk därefter,
med undantag av en viss uppgång 1995,
kontinuerligt fram till 1997. Sedan sommaren
1997 har sysselsättningsandelen åter stigit och
1998 var andelen reguljärt sysselsatta 74,6
procent. Under 1999 har sysselsättningen
fortsatt att stiga och andelen reguljärt
sysselsatta uppgick under andra kvartalet till
76,8 procent, en ökning med drygt 1,5
procentenheter sedan andra kvartalet 1998.
För att uppnå sysselsättningsmålet behöver
cirka 55 000 nya arbetstillfällen tillkomma per år
mellan 1997 och 2004. Sedan sommaren 1997 har
sysselsättningen ökat med cirka 160 000
personer, en utveckling som således ligger över
med vad som krävs för att uppnå
sysselsättningsmålet.
De senaste två åren har arbetslösheten minskat
kraftigt bland både män och kvinnor. I juli i år
uppgick den säsongrensade öppna arbetslösheten
enligt Finansdepartementets beräkningar till 5,4
procent , vilket är en minskning med cirka 1,5
procentenheter sedan juli förra året. Sedan våren
1997 har arbetslösheten minskat med cirka 3
procentenheter. Arbetslösheten bland kvinnor,
som allt sedan krisen i början av 1990-talet varit
betydligt lägre än männens, uppgick i juli i år till
4,5 procent (säsongrensat). Detta kan jämföras
med en arbetslöshet på 5,8 procent bland
männen. Skillnaden i arbetslöshet mellan män
och kvinnor har minskat sedan mitten av 1990-
talet.
Diagram 1.2 Öppen arbetslöshet, säsongsrensade
månadsdata
Procent av arbetskraften
2 Sysselsättningspolitiken och
utvecklingen på arbetsmarknaden
I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten
1995 lade regeringen fram en dagordning för sitt
arbete att stärka tillväxten och sysselsättningen.
Dagordningen har därefter fått sin konkreta
utformning i ett flertal propositioner.
Regeringens politik för ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet bygger på fem grundstenar:
1. De offentliga finanserna skall vara sunda och
priserna stabila.
2. Det krävs en bättre fungerande lönebildning
för att arbetslösheten skall kunna halveras.
3. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.
4. I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan,
vården och omsorgen utgör kärnan i
välfärden.
5. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen
genom att fler människor får arbete eller
utbildning som ger ökade möjligheter till
arbete.
Dessa grundstenar utgör i de följande avsnitten
utgångspunkt för redogörelsen för de konkreta
åtgärder som vidtagits inom ramen för
sysselsättningspolitiken. I avsnitten ges även en
bakgrund till de åtgärder som vidtagits samt en
beskrivning av utvecklingen på några centrala
områden.
2.1 Sunda offentliga finanser och stabila
priser
Saneringen av de offentliga finanserna, som
inleddes under förra mandatperioden, har
inneburit att budgetunderskott vänts till
överskott och att Sverige kan börja amortera på
statsskulden. Saneringsprogrammet har vidare
inneburit ett starkt förtroende för den svenska
ekonomin. Dessutom har tilltron till
inflationsmålet på 2 procent stärkts. Dessa båda
faktorer har tillsammans skapat utrymme för
väsentligt lägre räntor samt låga och stabila priser.
Lägre räntor leder till att de offentliga
ränteutgifterna minskar, vilket i sin tur frigör
resurser som kan användas för att förbättra
ekonomins funktionssätt och möjliggör ökade
överföringar till kommunerna. Dessa över-
föringar väntas leda till att den kommunala
konsumtionen ökar, främst inom vård, skola och
omsorg, och därmed till en ökad offentlig
sysselsättning. Lägre räntor stimulerar dessutom
investeringarna och den privata konsumtionen.
Sunda offentliga finanser och stabila priser är
alltjämt en viktig förutsättning för en uthållig
ökning av sysselsättningen. I enlighet med det
långsiktiga mål för de offentliga finanserna som
antogs av riksdagen i och med 1997 års
vårproposition skall överskotten i de offentliga
finanserna uppgå till 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. Därigenom
lättas skuldbördan på kommande generationer
samtidigt som ett
finanspolitiskt handlingsutrymme skapas inför
kommande lågkonjunkturer.
Förbättringen av de offentliga finanserna
skapar utrymme för skattesänkningar med början
under innevarande mandatperiod. Dessa
skattesänkningar bör utformas så att
marginaleffekter minskas och
arbetskraftsdeltagande och utbildning
uppmuntras. Därmed understöds en utveckling
med högre tillväxt och ökad sysselsättning.
2.2 Lönebildning
För att den pågående konjunkturuppgången skall
bli långvarig är det av stor vikt att
löneökningarna hålls på en nivå som är förenlig
med fortsatt prisstabilitet även vid en väsentligt
lägre arbetslöshet än dagens. I en ekonomi som
känne-tecknas av låg inflation är det svårt för
företagen att övervältra kostnader för
löneökningar på konsumenter genom ökade
priser. Reallöne-ökningar som överstiger
produktivitetstillväxten kommer i större
utsträckning än tidigare att få direkta
konsekvenser för produktion och sysselsättning.
Våren 1996 gav regeringen arbetsmarknadens
parter i uppdrag att redovisa sin syn på
lönebildningen och möjligheterna att gemensamt
formulera nödvändiga förändringar av
förhandlings- och lönebildningssystemen.
Regeringen beslutade därefter att utse en särskild
utredare med uppgift att närmare analysera de
olika förslag till
förändringar av formerna för framtidens
lönebildning som parterna presenterade för
regeringen 1997. Utredaren lämnade sitt huvud-
betänkande till regeringen i november 1998. Två
s.k. samsynsmän har på regeringens uppdrag
undersökt förutsättningarna för en samsyn kring
spelreglerna för lönebildningen. Samsynsmännen
rapporterade till regeringen att det finns
betydande motsättningar mellan
arbetsmarknadens parter i denna fråga.
Regeringen avser därför att i november lägga ett
förslag om nödvändiga förändringar av
regelverket för lönebildningen.
2.3 Privat sysselsättning och företagande
Den tredje grundstenen för
sysselsättningspolitiken är att huvuddelen av
sysselsättningsökningen skall komma i den
privata sektorn. En hög sysselsättning i privat
sektor bidrar till att stärka de offentliga
finanserna, och är därför en grundförutsättning
för bibehållandet av ett väl utbyggt
välfärdssystem.
Den privata sysselsättningen minskade kraftigt
i början av 1990-talet, framför allt inom
tillverkningsindustrin och byggsektorn. Sedan
1994 har den privata sysselsättningen återigen
ökat, vilket framgår av diagram 2.1.
Sysselsättningsökningen var inledningsvis
betydligt större för män än för kvinnor, men de
senaste åren är uppgången mer jämt fördelad
mellan män och kvinnor.
Diagram 2.1 Sysselsättningsförändring i offentlig och privat
sektor, basperiod januari 1994
Tusental personer, (säsongsrensade glidande medelvärden)
Sysselsättningen har ökat kraftigt det senaste året
och den snabba sysselsättningstillväxten inom
tjänstesektorn har fortsatt. Den största ökningen
har skett inom privata företagsinriktade tjänster,
men även inom personliga och kulturella tjänster
samt inom utbildning, vård och omsorg.
Sysselsättningsförändringarna inom
industrisektorn har varit små, trots det
förbättrade konjunktur-
läget.
Saneringen av de offentliga finanserna har
bidragit till en kraftig räntenedgång och minskad
osäkerhet om den ekonomiska politiken. Detta
har i sin tur bidragit till att skapa ett gynnsamt
investeringsklimat och därmed möjliggjort ökad
sysselsättning i den privata sektorn.
För att främja sysselsättningen inom den
privata sektorn har också ett flertal åtgärder
genomförts för att förbättra villkoren för
företagande. Många av åtgärderna har varit
särskilt riktade mot små och medelstora företag.
Bland åtgärderna som redan genomförts kan
nämnas nedsättning av arbetsgivaravgiften,
lättnader i ägarbeskattningen, möjligheter att
kvitta underskott i nystartad näringsverksamhet
mot inkomst av tjänst, rätt till tjänstledighet för
att starta eget företag och ett treårigt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. En
ny anställningsform – överenskommen
visstidsanställning – har också införts i syfte att
stimulera till nyanställningar.
Den av regeringen tillsatta
Småföretagsdelegationen presenterade under
1998 sitt slutbetänkande med förslag på konkreta
åtgärder som syftar till att förbättra villkoren för
de små företagen. I december 1998 presenterade
regeringen ett antal åtgärder som syftar till att
förenkla för småföretagen, och flera av dessa
åtgärder följer förslagen i
Småföretagsdelegationens betänkande. En
särskild regelförenklingsgrupp, SimpLex, har
inrättats inom Näringsdepartementet. En grupp
bestående av entreprenörer och företagare,
Nybyggarna, knyts till Näringsdepartementet,
och skall mötas regelbundet för att diskutera
aspekter kring företagandets villkor. Vidare har
en statssekreterargrupp inrättats med särskilt
ansvar för regelförenklingsarbetet. Regeringen
har också beslutat om en förordning för
myndigheterna som innebär att en
konsekvensanalys av nya reglers effekter för små
företags villkor skall göras innan förändringarna
genomförs (SFS 1998:1820). Motsvarande krav
ställs på samtliga utredningar i den nya
Kommittéförordningen (SFS 1998:1474).
Patent- och registreringsverket och Statskontoret
har fått i uppdrag att ta fram ett förslag till en
samordning av företagens uppgiftslämnande.
Vidare vidtas åtgärder för att förbättra servicen
till företagen samt att förkorta
handläggningstiderna vid ett antal myndigheter.
En utredning har tillsatts för att göra en
samlad översyn av statliga insatser på riskkapital-
området. Möjligheterna till en patentintrångs-
försäkring undersöks närmare.
Under 1990-talet har antalet egenföretagare,
exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt
10 procent. Under 1998 startades enligt statistik
från SCB och NUTEK knappt 34 000 nya
företag som tillsammans skapade cirka 55 000
arbetstillfällen. Kvinnor är underrepresenterade
bland egenföretagarna och svarade för drygt 30
procent av de nya företagen 1998. För att främja
kvinnligt företagande har särskilda åtgärder
införts. Till dessa hör möjlighet till förlängt starta
eget-bidrag, särskilda lånemöjligheter och
affärsrådgivning. Varannan kvinna som startade
företag under 1997 fick starta eget-bidrag,
jämfört med var tredje man.
Under 1998 var antalet företagskonkurser det
lägsta under hela 1990-talet. Varje arbetsdag gick
35 företag i konkurs, vilket kan jämföras med 85
företag 1992. Totalt berördes knappt 19 000
anställda av konkurser under 1998. Under 1999
har antalet konkurser fortsatt att minska och var
under första halvåret 20 procent lägre än
motsvarande period 1998.
En uppföljning av de företag som etablerades
under 1994 visar att 58 procent av företagen
fortfarande var verksamma tre år senare. Det är
något lägre än för de företag som etablerades
1989, 1991 respektive 1992 (de år för vilka
uppföljningar gjorts), då antalet kvarvarande
företag efter tre år var över 60 procent.
2.4 Skola, vård och omsorg
Saneringen av de offentliga finanserna har skapat
utrymme att höja statsbidragen till kommuner
och landsting. Sammantaget skall statsbidragen
höjas med 25 miljarder kronor från 1996 års nivå
till och med år 2002. Fram till och med 1998
hade 12 miljarder kronor tillförts och ytterligare
4 miljarder kronor tillförs under 1999.
Kommunernas och landstingens ekonomiska
situation väntas dessutom påtagligt förbättras till
följd av det ökade skatteunderlaget som den
snabba sysselsättningstillväxten ger upphov till.
De höjda statsbidragen har redan medfört att en
viss sysselsättningsökning kommit till stånd
inom kommuner och landsting. Dessutom ger de
höjda statsbidragen goda förutsättningar att
förstärka kvaliteten i skola, vård och omsorg.
Som framgår av diagram 2.1 har antalet
sysselsatta i den offentliga sektorn ökat
successivt
sedan 1998, främst bland kvinnor. Den
kommunala sysselsättningen, som utgör
merparten av sysselsättningen i den offentliga
sektorn, upp-visar den största ökningen.
Sysselsättningen i kommuner och landsting
ökade med cirka 33 000 personer mellan första
halvåret 1998 och första halvåret 1999, vilket
motsvarar en ökning med 3,2 procent. Under
samma period sjönk sysselsättningen vid statliga
myndigheter med cirka 3 000 personer, vilket
motsvarar en minskning med 1,5 procent.
Som en följd av den senaste tidens
uppmärksamhet kring det ökade
rekryteringsbehovet av skol-, vård- och
omsorgspersonal, tillsatte regeringen i juni 1998
en kommission med uppdrag att se över såväl
utbildningsbehov som arbetsförhållanden inom
vård- och omsorgssektorn. I kommissionens
slutrapport (Ds 1999:44) föreslås en utökning av
utbildningsplatser för vårdyrken, omskolning
från övertalighetsområden som barnomsorg till
bristyrken inom vård och omsorg samt insatser
för att öka antalet anställda invandrare inom
vården och omsorgen. Vidare
föreslås större möjligheter till heltidsanställningar
i syfte att minska deltidsarbetslösheten.
Regeringen har också beviljat
Länsarbetsnämnden i Stockholms län cirka 6
miljoner kronor till projektledningsinsatser
under en treårsperiod. Medlen skall användas till
ett pilotprojekt för att förbättra möjligheterna för
utländska läkare att erhålla svensk
läkarlegitimation.
2.5 Arbets- och kompetenslinjen
2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling
En av grundstenarna i regeringens
sysselsättningsstrategi är en flerårig satsning på
utbildning och kompetensutveckling på alla
nivåer i samhället. För att varaktigt höja
sysselsättningen och förbättra möjligheterna till
arbete för de arbets-lösa är utbildning av stor
vikt. Detta gäller särskilt om
utbildningsinsatserna är riktade mot de personer
som har lägre utbildning samt mot de
kompetensområden där efterfrågan finns.
Regeringen har föreslagit att en satsning på
kompetensutveckling för anställda genomförs
åren 2000-2002. Utgångspunkten för satsningen
skall vara det förslag som arbetsgruppen för
kompetensutveckling i arbetslivet lämnade i
höstas.
Som en följd av konjunkturnedgången i början
på 1990-talet ökade arbetslösheten kraftigt inom
samtliga utbildningsgrupper i Sverige. Den
senaste tidens förbättrade konjunkturläge har på
motsvarande sätt medfört att arbetslösheten
sjunkit för alla utbildningsgrupper, med
undantag av personer med forskarutbildning.
Som framgår av tabell 2.1 ligger arbetslösheten
emellertid fortfarande på en hög nivå för
personer med kortare utbildning.
Arbetslöshetsnivån för högutbildade har däremot
sjunkit till en relativt låg nivå. En trolig orsak till
nedgången i arbetslöshet bland personer med
högst gymnasie-utbildning är att många personer
på denna utbildningsnivå deltar i kunskapslyftet.
Vuxenutbildning
Den svenska vuxenutbildningen är mycket
omfattande. Till det offentliga skolväsendet för
vuxna hör kommunal vuxenutbildning
(komvux), vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (särvux), svenskundervisning
för invandrare (sfi) samt Statens skolor för vuxna
(SSV). Sedan kunskapslyftet startade hösten 1997
har deltagandet i vuxenutbildningen ökat
kraftigt. Enligt Skolverket uppgick det totala
antalet studerande i gymnasial vuxenutbildning
under hösten 1998 till drygt 235 000 personer,
vilket är en ökning med 36 procent från hösten
1997.
Tabell 2.1 Arbetslöshet för olika utbildningsgrupper,
angivet i procent.
1997
1998
Förgymnasial utbildning < 9 år
9,5
7,9
Förgymnasial utbildning 9 (10) år
12,0
9,9
Gymnasieutbildning. max 2 år
8,3
6,6
Gymnasieutbildning > 2 år
9,2
7,6
Eftergymnasial utbildning < 3 år
4,9
3,9
Eftergymnasial utbildning, minst 3 år
3,4
2,9
Forskarutbildning
1,9
2,1
Samtliga
8,0
6,5
Anm.: Arbetslösheten definieras som antal arbetslösa som andel av antal personer i
arbetskraften inom respektive utbildningsgrupp.
Källa: Statistiska centralbyrån, AKU
Av dem som deltog i gymnasial vuxenutbildning
under hösten 1998 var 32 procent män. Andelen
kursdeltagare över 30 år har ökat och uppgick till
56 procent hösten 1998. Elever som var födda
utomlands utgjorde cirka 19 procent av det totala
antalet studerande. Personer med högst tvåårig
gymnasieutbildning svarade för 70 procent av de
studerande under samma period. Av de elever
som deltog i den gymnasiala vuxenutbildningen
under hösten 1998 var 46 procent nyinskrivna
och 31 procent hade studerat sedan hösten 1997.
Antalet personer som sökt särskilt
utbildningsbidrag (UBS) inför höstterminen
1999 är betydligt färre än tidigare. Till hösten
1999 har 50 000 personer sökt UBS, vilket kan
jämföras med hösten 1998 då de sökande uppgick
till omkring 80 000 personer. Det minskade
antalet ansökningar kan förklaras med att UBS
sedan den 1 juli 1999 endast beviljas för studier
under maximalt ett år, samt att kvoten för det
totala antalet bidrag av detta slag fylldes redan
under våren. Detta har bidragit till att antalet
ansökningar om särskilt vuxenstudiestöd
(SVUX) har ökat kraftigt. Inför höstterminen
1999 uppgick antalet ansökningar om SVUX till
cirka 25 000, vilket kan jämföras med tidigare år
då antalet ansökningar uppgått till 8 000 - 10
000.
Regeringen har tagit initiativ till fristående
utvärderingar av kunskapslyftet, bl a vad gäller
hur kunskapslyftet påverkat deltagarnas
möjligheter att få arbete eller gå vidare till högre
studier. Utvärderingarna avrapporteras löpande
under perioden 1999-2001.
Tabell 2.2 Examensmål
Examen
Mål
1997-1999
Utfall 1997-1998
i % av målet
Utfall 1997
Utfall 1998
Preliminära mål
2000-2002
Magisterexamen
14 155
65 % (69 %)
4 434 (4668)
4 837 (5094)
17 920
Apotekarexamen
280
48 %
52
83
350
Civilingenjörsexamen
10 700
64 %
3 381
3 426
11 670
Grundskollärarexamen, 4-9
4 440
44 %
969
993
6 240
Gymnasielärarexamen
3 720
51 %
902
1 002
4 485
Anm.: I utfallssiffrorna för magisterexamen anges inom parentes det totala antalet examina inklusive examina vid enskilda högskolor samt lärosäten för vilka mål för antalet
magisterexamen inte satts upp.
Regeringen avser lämna förslag till justering av de hittills preliminära målen för perioden 2000-2002 när utfallet av hela perioden 1997-1999 är känt.
Kvalificerad yrkesutbildning
Sedan 1996 pågår en försöksverksamhet med
kvalificerad yrkesutbildning på eftergymnasial
nivå (KY). Intresset från såväl arbetslivet som de
sökande är mycket stort. Totalt beräknas
omkring 12 000 personer delta i KY under
hösten 1999, varav 6 000 personer är nyantagna.
Flest platser återfinns inom IT, tillverkning,
ekonomi, turism och vård. Av samtliga deltagare
under
perioden 1996-1998 har 46 procent varit kvinnor
och 10 procent födda i utlandet. Ungefär 70
procent av de deltagare som hittills avslutat sin
utbildning har fått ett arbete inom tre månader
efter att de avslutat utbildningen. Antalet
anordnare av kvalificerad yrkesutbildning har
tredubblats sedan starten 1996. Under hösten
1999 finns det cirka 150 olika anordnare.
Högskolan
Läsåret 1997/98 uppgick antalet registrerade
studenter vid landets universitet och högskolor
till mer än 300 000 personer. I takt med att den
svenska högskolan byggts ut över hela landet har
16 000 nya platser tillkommit under vart och ett
av åren 1997 till 1999 och resurser för ytterligare
20 000 permanenta platser år 2000 skall tillföras. I
budgetpropositionen för år 2000 föreslår
regeringen, i enlighet med aviseringen i 1999 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100),
en utbyggnad av högskolan med ytterligare
10 000 platser 2001 och lika många år 2002.
De nytillkomna platserna skapas främst inom
de naturvetenskapliga och tekniska områdena.
Vidare skall 1 500 av platserna avsättas till
distansutbildning och decentraliserad utbildning.
Utöver den statligt finansierade utbildningen
förekommer även uppdragsutbildning på landets
universitet och högskolor. Under budgetåret
1998 beräknas mer än 5 500 helårsstudenter ha
studerat på uppdragsutbildning.
Riksdagen har fastställt utbildningsmål för
varje universitet och högskola för treårsperioden
1997-1999. De resultat som hittills erhållits
indikerar att målet kommer att uppnås vad gäller
antalet magister- och civilingenjörsexamina. Ut-
fallet för de övriga examensmålen är sämre och
målen för dessa examina kommer sannolikt inte
att nås (se tabell 2.2).
2.5.2 Arbetsmarknadspolitik
Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att
genom ett effektivt platsförmedlingsarbete,
kompetenshöjande insatser och andra åtgärder
uppnå en högre rörlighet på arbetsmarknaden
och förhindra långa perioder utan reguljärt
arbete. Detta skall bidra till att sysselsättningen
kan öka och arbetslösheten minska utan att
inflationsdrivande flaskhalsar och bristsituationer
uppstår. Det är mycket viktigt att
arbetsmarknadspolitiken har denna inriktning
speciellt vid en stark konjunktur. Hög prioritet
ges därför till den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen och till att
förhindrand att individer med en svag ställning
på arbetsmarknaden slås ut. Även arbetet med att
bryta den rådande könsuppdelningen på
arbetsmarknaden prioriteras.
Konjunkturberoende program
Som en följd av att aktivitetsnivån i ekonomin
ökat har även företagens efterfrågan på
arbetskraft blivit större, och antalet nyanmälda
lediga platser ökade med ca 13 procent mellan
andra kvartalet 1998 och 1999. I 1999 års
ekonomiska vårproposition föreslog regeringen
en neddragning av volymen av
konjunkturberoende programmen mot bakgrund
av den goda utveck-lingen på arbetsmarknaden.
För att förhindra att det uppstår
inflationsdrivande flaskhalsar till följd av brist på
viss yrkeskompetens, har det dessutom skett en
successiv förändring av arbetsmarknadspolitikens
inriktning. Regeringen har vidtagit en rad
åtgärder för att anpassa de
arbetsmarknadspolitiska programmen till den
ökade efterfrågan på utbildad arbetskraft, och
beslutat att ge ökade resurser till olika former av
utbildning. Som en följd av detta var andelen
personer i utbildningsprogram,
arbetsmarknadsutbildning och IT-satsningen i
genomsnitt 35 procent högre under de första sex
månaderna 1999 jämfört med motsvarande
period 1998, medan andelen i praktikprogram i
genomsnitt var 23 procent lägre under samma
period. Antalet personer i
arbetsmarknadsutbildning var i genomsnitt
knappt 41 000 per månad under första halvåret
1998, vilket kan jämföras med i genomsnitt
53 000 personer per månad under första halvåret
1999. Under de två första kvartalen 1999 har
andelen i yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning minskat, medan
andelen i förberedande
arbetsmarknadsutbildning uppvisar en något
stigande trend. Majoriteten av
utbildningsdeltagarna, cirka 60 procent, deltar
dock i yrkesinriktad utbildning.
Särskilda satsningar inom
arbetsmarknadsutbildningen görs inom IT-
området, genom det nationella programmet för
IT-utbildning, SwIT. Programmet startade i
december 1997 och skall avslutas i mars 2000.
Målet är att till slutet av mars år 2000 ha utbildat
11 000 personer. I slutet av juli 1999 var drygt 8
800 personer registrerade i SwIT:s databas. Tre
grupper på arbetsmarknaden prioriteras i SwIT,
nämligen kvinnor, invandrare och
arbetshandikappade. Av samtliga deltagare
beräknas 34 procent vara kvinnor, 7 procent vara
utländska medborgare och 5 procent vara
arbetshandikappade.
Arbetsmarknadsverkets verksamhetsmål
I regleringsbrevet för Arbetsmarknadsverket
för budgetåret 1999 upprättas en rad
verksamhetsmål. Måluppfyllelsen har generellt
förbättrats mellan första och andra kvartalet
1999. Genom de förstärkningar av
anställningsstödet som införs den 1 oktober
kommer möjligheterna för långtidsinskrivna
att återfå kontakten med den reguljära
arbetsmarknaden att förbättras.
Tabell 2.3 Arbetsmarknadsverkets mål- och resultat-
uppfyllelse
Mål
Resultat
kvartal
1/99
Resultat
kvartal
2/99
Anvisningsgrad (%)
90
91
90,2
Andel arbetsgivare som fått
tillräckligt med sökande i tid (%)
80
67
68
Andel i arbete efter yrkesinriktad
utbildning (%)
701
32,8
43,6
Antal långtidsarbetslösa (högst)
50 000
45 009
44 164
Antal långtidsinskrivna (högst)
75 0002
90 015
85 157
Ungdomsgarantierbjudande (%)
100
97
97,5
1. Detta mål skall uppnås fjärde kvartalet 1999.
2. Vid slutet av 1999.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen
Långtidsinskrivna
Antalet långtidsinskrivna, dvs. personer som varit
inskrivna vid arbetsförmedlingarna i minst två år
och inte haft något arbete, har sjunkit med 21
procent det senaste året. I juli 1999 uppgick
antalet långtidsinskrivna till drygt 85 000
personer. Av de som var långtidsinskrivna under
andra kvartalet 1999 deltog i genomsnitt 40
procent i ett aktivt arbetsmarknadsprogram och
60 procent var arbetslösa.
Minskningen av antalet långtidsinskrivna kan
förklaras av den ökade efterfrågan på arbetskraft
samt deltagande i kunskapslyftet. Männen utgör
60 procent av de långtidsinskrivna och 76
procent av samtliga långtidsinskrivna är i åldrarna
25-54 år. En förhållandevis stor del av de
långtidsinskrivna utgörs av arbetshandikappade
och utomnordiska medborgare. Andelen
arbetshandikappade uppgick i juli 1999 till 24
procent och andelen utomnordiska medborgare
till ungefär 14 procent av de långtidsinskrivna.
Personer med utomnordisk bakgrund
De utomnordiska medborgarnas situation på
arbetsmarknaden försämrades kraftigt under
1990-talet, men de senaste två åren har deras
situation förbättrats något. Arbetslösheten bland
utomnordiska medborgare ökade från fem
procent 1990 till som mest 33 procent 1997.
Därefter minskade arbetslösheten till 27 procent
1998 och under 1999 har arbetslösheten sjunkit
ytterligare. Mellan 1990 och 1997 sjönk
sysselsättningsgraden från 67 procent 1990 till 35
procent 1997 för att sedan stiga till 39 procent
1998. Arbetskraftsdeltagandet var cirka 70
procent 1990, men föll till 54 procent 1998, 43
procent för kvinnor och 62 procent för män.
Diagram 2.2 Öppen arbetslöshet, utomnordiska och svenska
medborgare, 1990-1998
Procent
Jämfört med svenska och övriga nordiska
medborgare har utomnordiska medborgare
avsevärt svårare att lämna arbetslösheten för den
reguljära arbetsmarknaden. Däremot är det en
något större andel av de arbetslösa utomnordiska
invandrarna som lämnar arbetslösheten för att
delta i ett
arbetsmarknadspolitiskt program. Emellertid
tycks andelen arbetslösa utomnordiska
medborgare som får reguljärt arbete ha ökat
kontinuerligt de senaste åren, vilket tyder på att
den starka konjunkturen påverkar situationen på
arbetsmarknaden i positiv riktning även för
denna grupp.
Tabell 2.4 Andel utomnordiska och övriga medborgare som
går från arbetslöshet till reguljärt arbete och
arbetsmarknadspolitiska program, angivet i procent.
Utomnordiska
medborgare
till reguljärt
arbete
Övriga
medborgare
till reguljärt
arbete
Utomnordiska
medborgare
till program
Övriga till
program
jan. 92
4,8
9,3
12,4
8,5
jan. 93
2,4
5,4
6,9
6,7
jan. 94
3,3
6,6
11,5
10,2
jan. 95
3,1
7,7
12,5
9,8
jan. 96
2,9
7,0
13,9
12,4
jan. 97
3,1
7,6
10,1
9,5
jan. 98
4,6
10,6
10,6
10,3
jan. 99
5,4
10,8
10,0
9,0
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Även utomnordiskt födda personer med svenskt
medborgarskap har en svår situation på
arbetsmarknaden. Drygt 16 procent av dessa
personer var arbetslösa under 1998, och endast 53
procent av dem var sysselsatta. Detta kan
jämföras med 1991, då 4 procent var arbetslösa
och 73 procent var sysselsatta. Vidare finns det
studier som tyder på att ungdomar med utländsk
bakgrund är
arbetslösa i högre utsträckning än andra
ungdomar, även om de har likvärdiga
kvalifikationer .
Det är troligt att en viktig förklaring till
utomnordiska medborgares svårigheter på
arbetsmarknaden är förekomsten av s.k. statistisk
diskriminering. Det innebär att arbetsgivare
tillskriver enskilda individer gruppegenskaper.
Om arbetssökande av en viss nationalitet i
genomsnitt har sämre kvalifikationer än andra
sökande kommer arbetsgivarna att avstå från att
kalla även högkvalificerade individer av denna
nationalitet till anställningsintervju. Detta kan
vara ett ekonomiskt rationellt beteende, särskilt
om arbetsgivaren har många arbetssökande att
välja mellan.
Som ett led i regeringens strävan att motverka
diskriminering på arbetsmarknaden ska ett
system för validering av utländsk
yrkeskompetens prövas under hösten. Dessutom
ska en översyn göras av högskolans möjligheter
att ge kompletterande utbildning till arbetslösa
med utländsk bakgrund. En försöksverksamhet
med inriktning mot att pröva nya metoder och
aktörer för effektivare förmedling av arbeten till
arbetslösa utomnordiska medborgare kommer
även att initieras. Inom ramen för utbildningen i
svenska för invandrare (sfi) ska tillgången på
praktikplatser förbättras. Slutligen avsätts under
budgetåret 2000 100 miljoner kronor för
otraditionella insatser i storstadsregionerna med
syfte att bryta den sociala, ekonomiska och
etniska segregationen.
Ungdomar
Arbetslösheten bland ungdomar i åldrarna 16-24
år har sjunkit från 13 procent i juli 1998 till 9,5
procent i juli 1999. För de unga kvinnorna
uppgick arbetslösheten i juli 1999 till 8,1 procent
och för de unga männen till 10,7 procent.
Nedgången i arbetslösheten bland de unga kan
främst förklaras av den förbättrade konjunkturen
och att många valt att studera på högskolenivå.
Ungdomsarbetslösheten motverkas genom
åtgärder på lokal nivå. Antalet personer i åldrarna
18-24 år som deltar i konjunkturberoende
program har minskat med 22 procent mellan
andra kvartalet 1998 och andra kvartalet 1999. De
arbetsmarknadsprogram som är viktigast för
ungdomarna är det kommunala
ungdomsprogrammet för 18-19-åringar, det nya
utvecklings-programmet för 20-24-åringar,
anställningsstöd, arbetsplatsintroduktion samt
arbetsmarknadsutbildning.
Enligt statistik från AMS gick 35 procent av de
ungdomar som lämnade arbetslösheten i januari
1999 till ett arbete, 30 procent till
arbetsmarknadspolitiska program och 23 procent
lämnade arbetskraften.
Trots ansträngningar att minska
långtidsarbetslösheten bland ungdomar uppgick
antalet 16-24-åringar som hade varit arbetslösa i
mer än 13 veckor (drygt 90 dagar) till ca 10 900
personer i juli 1999. Detta är emellertid en
minskning med 59 procent sedan juli 1998.
Regionala skillnader
Sysselsättningen har minskat i hela landet sett
över en längre period. Storstadslänen har dock
lyckats upprätthålla en relativt hög sysselsättning
men fortfarande är sysselsättningsgraden lägre i
storstadsområdena jämfört med 1990.
Mellan det andra kvartalet 1998 och andra
kvartalet 1999 har sysselsättningsgraden stigit i
hela landet, med undantag av övre Norrland.
Sysselsättningsgraden ligger över 70 procent i
samtliga regioner bortsett från övre Norrland där
den ligger oförändrad på 68,2 procent.
Befolkningen har minskat i framförallt norra
Mellansverige och Norrland, vilket tyder på att
det råder en viss migration från de områden som
har hög arbetslöshet. Av statistiken framgår att
befolkningen i övre Norrland minskade i
motsvarande grad som sysselsättningen under
samma tidsperiod.
Tabell 2.5 Regional utveckling av arbetslöshet och
sysselsättning 1998:2 - 1999:2
Arbetslöshet
Sysselsättning
1998:2
1999:2
1998:2
1999:2
Hela riket
6,6
5,4
75,2
76,8
Stockholm
5,4
3,8
79,2
81,2
Östra Mellansverige
6,7
5,9
73,8
75,7
Småland och öarna
5,5
5,1
78,6
79,7
Sydsverige
7,5
6,0
72,2
74,1
Västsverige
6,4
4,9
75,4
76,8
Norra Mellansverige
8,2
7,3
72,6
74,6
Mellersta Norrland
8,4
6,1
72,9
74,1
Övre Norrland
7,8
7,7
71,7
71,5
Anm. Arbetslösheten beräknas som andelen arbetslösa av samtliga personer i
arbetskraften i respektive region, (16-64 år). Sysselsättningen beräknas som andelen
sysselsatta av samtliga personer i befolkningen i åldrarna 20-64 år i respektive region.
Källa: Statistiska centralbyrån, AKU
Det råder stora skillnader i arbetslöshet mellan
olika regioner i Sverige. Arbetslöshetsnivån var
det andra kvartalet i år lägst i Stockholm och
högst i övre Norrland. Mellan det andra kvartalet
1998 och andra kvartalet i år har arbetslösheten
sjunkit i samtliga län i takt med att konjunkturen
vänt upp. Minskningen är förhållandevis jämnt
fördelad över riket med undantag för Övre
Norrland och Småland med Öland och Gotland.
I Sverige – liksom i många andra länder – tycks
de regionala skillnaderna i arbetslöshet bestå över
tiden. De län som hade låg arbetslöshet 1980 har
också låg arbetslöshet idag. Denna bild består
även om hänsyn tas till förekomsten av
arbetsmarknadspolitiska program. De bestående
skillnaderna i relativ arbetslöshet skulle kunna
bero på att arbetskraftens rörlighet mellan olika
regioner är låg eller på att vissa regioner har ett
överskott på arbetskraft med utbildning eller
erfarenhet som inte efterfrågas och att
anpassning via nyinvesteringar i humankapital tar
tid. Det kan även sammanhänga med att de
rikstäckande kollektivavtalen i för liten
utsträckning tar hänsyn till att såväl
levnadsomkostnader som kostnader för
arbetsgivarna skiljer sig åt mellan olika delar av
landet. Med tanke på att skillnaderna i
arbetslöshet ter sig så stabila över en lång tid är
det dessutom troligt att skillnaderna i
arbetslöshet till stor del bottnar i t.ex. olikheter i
befolknings- och industristruktur, avstånd,
livsmiljö samt naturtillgångar.
3 Sysselsättningssamarbetet inom
EU
Tillämpningen av avdelningen om sysselsättning i
Amsterdamfördraget har medfört att
sysselsättningsfrågan fått en kraftigt framskjuten
position i EU:s arbete. Ett starkt europeiskt
samarbete kan stödja de nationella
ansträngningarna i kampen mot arbetslösheten.
Samordningen av sysselsättningspolitiken skall
ske på grundval av gemensamma riktlinjer för
sysselsättningen och bygger på erfarenheterna
från den multilaterala övervakningen av den
ekonomiska politiken. Liksom tidigare ligger
huvudansvaret för sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitiken på de enskilda
medlemsstaterna.
EU:s medlemsstater skall varje år redovisa hur
sysselsättningspolitiken utformas i relation till
sysselsättningsriktlinjerna. Denna redovisning
sker i form av s.k. nationella handlingsplaner som
lämnas in till kommissionen och rådet. Sverige
lämnade in sin handlingsplan den 31 maj i år. I
likhet med föregående års
sysselsättningsriktlinjer delas
rekommendationerna in i fyra huvudområden:
att förbättra anställningsbarheten, utveckla
företagarandan, uppmuntra företagens och de
anställdas anpassningsförmåga samt stärka
jämställdhetspolitiken.
I förhållande till riktlinjerna för 1998 har
rekommendationerna stärkts vad gäller skatte-
och bidragssystem, tillgång till livslångt lärande,
diskriminering av svaga grupper, undanröjande av
hinder för sysselsättning i tjänstesektorn samt
åtgärder för ökad jämställdhet. Regeringen
konstaterar att Sveriges sysselsättningspolitik
ligger väl i linje med riktlinjernas
rekommendationer och välkomnar särskilt
riktlinjernas inriktning på att arbetskraftens
anställningsbarhet måste främjas genom aktiva
åtgärder, med betoning på utbildning och
kompetensutveckling och att detta prioriteras
framför passivt kontantstöd. Vidare delar
regeringen till fullo synsättet att skatte- och
bidragssystem utformas på ett sätt som gör det
lönsamt att arbeta. Sverige uppfyller i de flesta fall
de mål och intentioner som riktlinjerna ger
uttryck för. I flera fall är regeringens ambition
mer långtgående än vad riktlinjerna anger.
Handlingsplanerna granskas under 1999 i
ministerrådet och av kommissionen för att sedan
bli underlag till den gemensamma rapporten
omsysselsättning och nya riktlinjer för år 2000.
Regeringen ser en aktiv och pådrivande roll i det
europeiska samarbetet som en viktig del i en
politik för ökad tillväxt och sysselsättning.
Regeringen avser därför att arbeta för att
riktlinjerna för sysselsättningspolitiken och dess
övervakning ges samma vikt som motsvarande
instrument på det ekonomiska området.
Vid Europeiska rådets möte i Köln i juni i år
beslutades att inrätta en så kallad
makroekonomisk dialog. Syftet är att öka
informationsutbytet om den ekonomiska
utvecklingen och främja en samsyn mellan de
aktörer som påverkar
sysselsättningsutvecklingen. Inrättandet av
dialogen markerar den politiska vilja som finns i
EU att sträva efter ökad samverkan för att nå
högre tillväxt och sysselsättning i unionen som
helhet.
4 Regeringens förslag i
budgetpropositionen för år 2000
Det starka förtroendet för den ekonomiska
politiken med låga och stabila priser och
överskott i de offentliga finanserna skapar
förutsättningar för en utveckling med hög
tillväxt, stigande sysselsättning och sjunkande
arbetslöshet. I budgetpropositionen för år 2000
föreslår regeringen ett antal åtgärder som skall
bidra till att denna
utveckling befästs och blir uthållig. Dessa
åtgärder syftar till att stärka arbets- och
kompetenslinjen samt förbättra villkoren för
företagandet.
4.1 Arbets- och kompetenslinjen
Arbets- och kompetenslinjen är en central
strategi i regeringens politik för att den goda
ekonomiska utvecklingen skall komma fler
grupper till del och att långsiktigt öka
arbetsutbudet. I 1999 års ekonomiska
vårproposition aviserades en skattereduktion för
arbetsgivare som anställer personer som varit
inskrivna vid arbetsförmedlingen i mer än tre år.
För att öka den grupp som omfattas av stödet
föreslås det s.k. förstärkta anställningsstödet även
omfatta personer öppet arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst två
år.
Ett viktigt inslag i regeringens politik för ökad
sysselsättning och minskad arbetslöshet är ett
långsiktigt arbete för att reducera marginal-
effekter och ta bort fattigdomsfällor. De
förbättrade utsikterna för svensk ekonomi
möjliggör, inom ramen för budgetmålen,
skattesänkningar riktade till låg- och
medelinkomsttagare. Dessa skattesänkningar
kommer att sänka marginaleffekterna och
stimulera arbetsutbudet. I detta syfte har också
ekonomiskt utrymme skapats för att fr.o.m. 2001
stegvis genomföra en allmän förskola och
maxtaxa inom barnomsorgen. Regeringen
föreslår också att gränsen för statlig inkomstskatt
höjs så att färre löntagare betalar statsskatt. Målet
är att andelen som betalar statlig skatt åter skall
närma sig de 15 procent som var riksdagens
ambition i skattereformen 1990-91.
Regeringen föreslår att 1,35 miljarder kronor
år 2000 och 1,15 miljarder kronor årligen fr.o.m.
år 2001 avsätts i form av reducerad skatt för att
stimulera kompetensutveckling arbetslivet. Syftet
är att stimulera till kontinuerlig individuell
kompetensutveckling i arbetslivet, vilket kan öka
individens möjligheter att välja och byta arbete.
Ett system för individuell kompetensutveckling i
arbetslivet skulle därmed kunna öka
anställbarheten och tryggheten i arbetslivet.
Formerna för kompetensutveckling i arbetslivet
får övervägas i särskild ordning. Regeringen avser
ge en utredare i uppdrag att föreslå hur
kompetensutvecklingen kan utformas.
4.2 Förbättrade villkor för företagande
En ökad sysselsättning inom den privata sektorn
är av stor vikt för att öka tillväxten. En ökad
privat sysselsättning ökar också skatteintäkterna
och därmed förbättras förutsättningarna för att
utveckla välfärden. I syfte att stimulera
företagsamheten i Sverige föreslår regeringen en
rad åtgärder på skatteområdet.
Möjligheterna till avsättning till
periodiseringsfond förstärks. För aktiebolag och
juridiska personer höjs avdragstaket från 20 till
25 procent av inkomsten. För enskilda
näringsidkare och handelsbolag höjs avdragstaket
från 25 procent till 30 procent. Dessutom
förlängs tiden inom vilken återföring av
periodiseringsfond skall ske från fem till sex år,
detta för alla företagsformer.
Som tidigare aviserats föreslås att flertalet av de
s.k. stoppreglerna som tillämpas för fåmans-
företag skall slopas. Jordbruket likställs
skattemässigt med annan industri.
Kupongskatten för utdelning på
näringsbetingade aktier till utländska ägare
föreslås avskaffas från och med års-skiftet för att
inte utländska investeringar i Sverige skall
missgynnas i förhållande till investeringar i andra
länder. Ett utrymme avsätts för att införa en
lättnad i beskattningen av utländska experter.
5 Tillväxt, sysselsättning och
arbetslöshet fram till år 2002
5.1 Den ekonomiska utvecklingen
Utsikterna för svensk ekonomi har förbättrats
avsevärt jämfört med den bedömning som
gjordes i 1999 års ekonomiska vårproposition. En
viktig förklaring till upprevideringen av
tillväxtprognosen är den mycket gynnsamma
utvecklingen för de inhemska delarna av
ekonomin. Till grund för den starka utvecklingen
av den inhemska efterfrågan ligger en kraftig
sysselsättningsökning och ökade reala
hushållsinkomster. Den låga inflationen bidrar
till höjda reallöner och stigande aktie- och
huspriser stärker hushållens
förmögenhetsställning.
Den privata konsumtionen väntas utveckla sig
starkt under hela prognosperioden dels för att
fler får arbete och att hushållens inkomst- och
förmögenhetsställning förbättras, dels för att
inkomstskatterna sänks. Investeringsklimatet
väntas vara fortsatt gynnsamt även om
investeringarnas bidrag till tillväxten framöver
blir lägre än under 1998.
Tabell 5.1 Nyckeltal 1998 - 2002
1998
1999
2000
2001
2002
Antal sysselsatta
1,5
2,7
1,6
0,5
0,3
Sysselsättningsgrad
74,6
76,2
77,1
77,3
77,3
Öppen arbetslöshet
6,5
5,4
4,5
4,2
4,2
Arbetsmarknadspolitiskt
program
3,9
3,3
3,5
3,5
3,5
Kontantlön per timme
3,8
3,4
3,2
3,0
3,0
KPI, årsgenomsnitt
0,4
0,3
1,2
1,9
2,0
Offentligt finansiellt
sparande
2,3
1,7
2,1
2,0
2,9*
BNP
2,6
3,6
3,0
2,2
2,0
Anm. Sysselsättningsrad mäts som andelen reguljärt sysselsatta av befolkningen i
åldrarna 20- 64 år. Den öppna arbetslösheten och personer i program redovisas i
procent av arbetskraften. Offentligt finansiellt sparande är uttryckt som andel av BNP
före beräkningsteknisk överföring. Årlig procentuell förändring redovisas för antal
sysselsatta, löner, KPI och BNP.
* Före eventuella överföringar till hushållssektorn.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
I takt med att sysselsättningen ökar, växer även
kommunernas och landstingens skatteintäkter
vilket tillsammans med de överföringar som
planerats till 2002 (se vidare avsnitt 2.4) bidrar till
att öka den offentliga konsumtionen med i
genomsnitt cirka 1 procent per år under perioden
2000-2002. Den internationella
konjunkturutvecklingen ser också ljusare ut i
jämförelse med den bild som gavs i
vårpropositionen. Denna utveckling väntas också
komma de svenska exportföretagen till godo.
Sammantaget växer den samlade svenska
produktionen av varor och tjänster med 3,6
procent i år och 3,0 procent nästa år. Därefter
väntas BNP växa i takt med den underliggande
tillväxttakten i ekonomin, dvs. den tillväxt som är
förenlig med att priser och löner utvecklas på ett
hållbart sätt.
Genom den goda ekonomiska utvecklingen
väntas skatteintäkterna öka. Trots detta sjunker
skatternas (liksom även utgifternas) andel av
BNP år 2000. För år 2002 väntas den offentliga
sektorns finansiella sparande överstiga det av
riksdagen uppsatta målet om 2 procent av BNP,
vilket möjliggör överföringar till hushållssektorn.
Trots att sysselsättningen och produktionen
ökat snabbt under våren och sommaren har inte
inflationstrycket ökat påtagligt. Det finns också
mycket lite som tyder på att någon betydande
uppgång i inflationen är nära förestående.
Riksbanken antas höja reporäntan med en knapp
procentenhet under nästa år. Därmed väntas
inflationen år 2001 och 2002 överensstämma med
inflationsmålet.
5.2 Arbetsmarknaden
Under det senaste halvåret har sysselsättningen
stigit mycket snabbt och arbetslösheten har
minskat. Eftersom tillväxten i ekonomin
huvudsakligen drivs av en stark inhemsk
efterfrågan förväntas sysselsättningsutvecklingen
bli mycket god framöver. Framför allt ökar
sysselsättningen inom tjänstesektorerna – både
privata och offentliga – men den ökar även inom
byggnadsverksamheterna. Sysselsättningen i
industrin väntas minska mellan 1998 och 1999 i
spåren av den tillfälliga nedgången i
industrikonjunkturen. Under nästa år sker dock
en liten återhämtning av industrisysselsättningen.
I år ökar antalet sysselsatta totalt med hela 2,7
procent. Under perioden 2000-2002 väntas
sysselsättningsökningen avta successivt i takt
med att ekonomin i sin helhet mattas av något.
Sysselsättningen mätt som andelen reguljärt
sysselsatta i åldrarna 20 - 64 år väntas öka från
74,6 procent 1998 till 77,3 procent 2002.
Den starka sysselsättningsutvecklingen leder
till att arbetslösheten fortsätter att sjunka. Ett
förbättrat arbetsmarknadsläge gör även att
arbetsutbudet ökar, men till följd av ökade
volymer i arbetsmarknadspolitiska program och i
regeringens utbildningssatsningar dämpas dock
ökningen av arbetsutbudet en del. Detta gör att
den öppna arbetslösheten kan minska till 4,5
procent under nästa år för att under 2001-2001
ligga runt 4,2 procent.
De nominella löneökningarna under perioden
1999-2002 väntas bli låga, men till följd av en
fortsatt låg inflation blir ändå reallöneökningarna
högre än genomsnittet under perioden 1970-
1998.
Det finns en rad osäkerheter behäftade med
utvecklingen på arbetsmarknaden under
prognosperioden. En fortsatt
sysselsättningsökning förutsätter – utöver en
fortsatt god tillväxt – att såväl lönebildningen
som matchningen mellan arbetssökanden och
lediga platser fungerar väl. Den
senaste tidens mycket snabba ökning av
sysselsättningen har skett med bibehållen låg
inflation, vilket kan indikera att det finns gott om
arbetskraft med rätt kompetens och utbildning
och att matchningen fungerar väl. Samtidigt finns
allt fler tecken på brist på arbetskraft inom vissa
branscher speciellt i storstäderna. En ytterligare
osäkerhetsfaktor är huruvida det förbättrade
arbetsmarknadsläget medför att intresset för
studier i t.ex. vuxenutbildningen minskar.
Osäkerheten om i vilken omfattning det finns
lediga resurser kvar i ekonomin efter 2000 är stor.
Därför redovisas två alternativa kalkyler (kallade
kalkyl 2och kalkyl 3) där arbetsmarknaden
fungerar väl och produktion och sysselsättning
kan växa snabbare samtidigt som löner och priser
utvecklas på ett hållbart sätt.
I kalkyl 2 ökar BNP 2001 och 2002 med 2,5
procent per år, vilket innebär att den öppna
arbetslösheten kan minska till 3,8 procent som
årsgenomsnitt 2002. Sysselsättningsgraden för
personer mellan 20 och 64 år stiger till 78,0
procent.
I kalkyl 3 stiger BNP med 2,8 procent per år
2001 och 2002, vilket leder till en öppen
arbetslöshet på 3,5 procent 2002 och en
sysselsättningsgrad på 78,5 procent samma år.
För en detaljerad beskrivning av sysselsättningsmålet, se bilaga 4 till
budgetpropositionen för 1999, prop. 1998/99:1.
Icke säsongrensad öppen arbetslöshet uppgick till 6,4 procent i juli, lika
hög för män och kvinnor.
För en mer detaljerad genomgång av de åtgärder som vidtagits hänvisas
till uppföljningen av arbetslöshetsmålet i bilaga 4 i budgetpropositionen
för 1998 (prop. 1997/98:1).
NUTEK, ”Svenskt näringsliv och näringspolitik”. Från och med 1998
omfattar statistiken alla företag, tidigare ingick bara företag med en
omsättning över 30 000 kronor.
I detta belopp ingår medel som tillförs utgiftsområde 16 för att fr o m.
år 2001 stegvis genomföra en allmän förskola och maxtaxa inom
barnomsorgen.
Det kan noteras att det finns en viss skillnad mellan
arbetskraftsundersökningens statistik och den statistik över
sysselsättningen som presenteras i Nationalräkenskaperna. Enligt
Nationalräkenskaperna var förändringarna i sysselsättningen i offentlig
sektor något mindre.
Med gymnasial vuxenutbildning avses verksamhet inom såväl
kunskapslyftet som den kommunalt finansierade gymnasiala
vuxenutbildningen.
Helårsstudenter beräknas utifrån varje enskilt kurstillfälle. Antalet
registrerade på kursen multipliceras med poäng dividerat med 40. Antalet
helårsstudenter exkl. uppdragsutbildning uppgick budgetåret 1998 till
drygt 245 000.
Vid samma tidpunkt hade drygt 6 000 personer påbörjat en SwIT-
utbildning enligt AF 90. Skillnaden i antalet personer kan delvis förklaras
med en felkodning i AF 90 och delvis med att SwIT i sin rapportering
även tar med anställda, vilka uppgår till cirka 1 800 personer.
Till följd av en definitionsförändring från och med januari 1999 är de
redovisade talen för långtidsinskrivna inte jämförbara mellan 1998 och
1999. I AMS kvartalsrapport 1999:2 görs en korrigering för
definitionsförändringen och därigenom kan minskningen i antalet
långtidsinskrivna uppskattas.
Sysselsättningsgraden avser personer i åldrarna 16-64 och avser alla
sysselsatta, ej enbart reguljärt sysselsatta. Således är siffrorna inte helt
jämförbara med siffror avseende regeringens sysselsättningsmål som avser
andelen reguljärt sysselsatta i åldrarna 20-64.
Det bör dock påpekas att i tabellen redovisas endast statistik från
januari månad. Helårsgenomsnitten kan se helt annorlunda ut p.g.a.
säsongsvariationer.
Se t. ex. ”Sverigespecifikt humankapital och ungdomars etablering på
arbetsmarknaden”, Lena Schröders och Roger Wilhelmsson, Ekonomisk
Debatt 1998, nr. 8.
Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar. Enligt AMS:s statistik
minskade antalet långtidsarbetslösa ungdomar i åldrarna 18-24 år från 4
948 till 3 442 personer under samma period.
Denna regionfamilj innehåller län med vitt skilda arbetslöshets- och
sysselsättningssituation. Under det andra kvartalet i år var t.ex.
arbetslösheten i Kalmar län 7,2 procent och sysselsättningsgraden 72,2
procent. Motsvarande siffror för Kronobergs län var 3,3 procent
respektive 76,7 procent.
Stoppreglerna avser de särskilda regler som tar sikte på transaktioner
mellan fåmansägda företag och dess ägare.
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 3
PROP. 1999/2000:1 BILAGA 3
2
15