Post 5798 av 7178 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:2 ·
Hämta Doc ·
Inkomstskattelagen
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 2
Regeringens proposition
1999/2000:2
Inkomstskattelagen
Prop.
1999/2000:2
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 september 1999
Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller ett förslag till en ny inkomstskattelag. Den
ersätter trettiofem skattelagar, i första hand 1928 års kommunalskattelag
och 1947 års lag om statlig inkomstskatt.
I lagen har samlats i stort sett alla regler om hur man beräknar under-
laget för statlig och kommunal inkomstskatt och om skatteberäkningen.
Syftet med förslaget är att inkomstskattelagstiftningen skall bli
överskådlig och språkligt moderniserad. Det är fråga om en omfattande
lagteknisk bearbetning. Materialet har redigerats om och bearbetats
språkligt. Lagen är indelad i 12 avdelningar med sammanlagt 66 kapitel.
Målet med det språkliga arbetet har varit att förenkla meningsbyggnaden
och modernisera uttryckssätten.
Förslaget innehåller bara få materiella ändringar. Ändringarna syftar i
huvudsak till att undanröja inkonsekvenser eller förbiseenden i tidigare
lagstiftning.
Propositionen innehåller också förslag till en ikraftträdandelag.
Propositionen består av tre delar, Del 1 med lagtext och allmänmoti-
vering, Del 2 med författningskommentar och Del 3 med bilagor.
Innehållsförteckning
Del 1
Förkortningar 9
1 Förslag till riksdagsbeslut 10
2 Lagtext 13
2.1 Förslag till inkomstskattelag 13
AVD. I INNEHÅLL OCH DEFINITIONER 13
1 kap. Grundläggande bestämmelser om kommunal och
statlig inkomstskatt 13
2 kap. Definitioner och förklaringar 16
AVD. II SKATTSKYDLIGHET 24
3 kap. Fysiska personer 24
4 kap Dödsbon 29
5 kap. Svenska handelsbolag 30
6 kap. Juridiska personer 30
7 kap. Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade
trossamfund och andra juridiska personer 35
AVD. III SKATTEFRIA INKOMSTER OCH INTE
AVDRAGSGILLA UTGIFTER 40
8 kap. Inkomster som är skattefria 40
9 kap. Utgifter som inte får dras av 45
AVD. IV INKOMSTSLAGET TJÄNST 47
10 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget
tjänst 47
11 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget tjänst 50
12 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget tjänst 60
AVD. V INKOMSTSLAGET NÄRINGSVERKSAMHET 69
13 kap. Avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet 69
14 kap. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet 71
15 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget
näringsverksamhet 75
16 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget
näringsverksamhet 77
17 kap. Lager och pågående arbeten 85
18 kap. Inventarier 90
19 kap. Byggnader 94
20 kap. Markanläggningar och substansminskning 99
21 kap. Skogsfrågor 104
22 kap. Uttag ur näringsverksamhet 110
23 kap. Underprisöverlåtelser 112
24 kap. Räntor och utdelningar i inkomstslaget
näringsverksamhet 117
25 kap. Kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget
näringsverksamhet 122
26 kap. Återföring av värdeminskningsavdrag 128
27 kap. Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och
tomtrörelse 131
28 kap. Arbetsgivares pensionskostnader 134
29 kap. Näringsbidrag 140
30 kap. Periodiseringsfonder 142
31 kap. Ersättningsfonder 145
32 kap. Upphovsmannakonto 150
33 kap. Räntefördelning 152
34 kap. Expansionsfonder 157
35 kap. Koncernbidrag 162
36 kap. Kommissionärsförhållanden 164
37 kap. Fusioner och fissioner 165
38 kap. Verksamhetsavyttringar 171
39 kap. Särskilda bestämmelser för vissa juridiska personer 173
40 kap. Tidigare års underskott 180
AVD VI INKOMSTSLAGET KAPITAL 185
41 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget
kapital 185
42 kap. Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget
kapital 187
43 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i onoterade
företag 194
AVD VII KAPITALVINSTER OCH
KAPITALFÖRLUSTER 200
44 kap. Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster
och kapitalförluster 200
45 kap. Avyttring av fastigheter 207
46 kap. Avyttring av bostadsrätter 214
47 kap. Uppskovsavdrag 218
48 kap. Avyttring av delägarrätter samt fordringsrätter 221
49 kap. Uppskov med beskattningen vid andelsbyten 226
50 kap. Avyttring av andelar i svenska handelsbolag 233
51 kap. Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet vid
avyttring av andelar i svenska handelsbolag 235
52 kap. Avyttring av andra tillgångar 236
53 kap. Överlåtelse av tillgångar till underpris 237
54 kap. Betalning av skulder i utländsk valuta 240
55 kap. Ersättning på grund av insättningsgaranti och
investerarskydd 241
AVD. VIII FÅMANSFÖRETAG OCH
FÅMANHANDELSBOLAG 242
56 kap. Vissa förmåner och ersättningar från fåmans-
företag och fåmanshandelsbolag 242
57 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmans-
företag 244
AVD. IX PENSIONSSPARANDE 247
58 kap. Pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och
pensionssparkonton 247
59 kap. Pensionssparavdrag 254
AVD. X VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER 258
60 kap. Familjebeskattning 258
61 kap. Värdering av inkomster i annat än pengar 260
AVD. XI ALLMÄNNA AVDRAG, GRUNDAVDRAG
OCH SJÖINKOMSTAVDRAG 264
62 kap. Allmänna avdrag 264
63 kap. Grundavdrag 267
64 kap. Sjöinkomstavdrag 269
AVD. XII BERÄKNING AV SKATTEN 271
65 kap. Skatteberäkningen 271
66 kap. Skatt på ackumulerad inkomst 274
Bilaga 24.1 280
Bilaga 24.2 281
Bilaga 37.1 282
Bilaga 37.2 283
2.2 Förslag till lag om ikraftträdande av inkomstskattelagen 284
1 kap. Allmänna bestämmelser 284
2 kap. Övergångsbestämmelser om personförsäkringar 286
3 kap. Övriga övergångsbestämmelser som inte är samlade
i kapitelordning 291
4 kap. Övergångsbestämmelser som är samlade i
kapitelordning 293
2.3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken 318
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäk-
ringsavtal 319
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt 320
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:257) om inven-
tering av varulager för inkomsttaxeringen 326
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring 328
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående
införande av lagen om allmän försäkring 332
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomst-
beskattning av fideikommissbo, m.m. 333
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med sär-
skilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m. 336
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m. 339
2.12 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 340
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam 343
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv
av hyresfastighet m.m. 345
2.15 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:401) om
exportkreditstöd 346
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betal-
ningssäkring för skatter, tullar och avgifter 347
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om kom-
munala indelningsdelegerade 348
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebi-
tering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning
i kommuner och landsting 349
2.19 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) 350
2.20 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 354
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om social-
avgifter 360
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter 364
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel 365
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt
på bekämpningsmedel 366
2.25 Förslag till lag om upphävande av lagen (1984:947) om
beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i
Sverige 367
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt 368
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning
av utländsk skatt 370
2.28 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617) 375
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor 376
2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank 378
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd
för anställning på fartyg 379
2.32 Förslag till lag om upphävande av i lagen (1989:1035)
om särskild insamling av uppgifter från
bostadsrättsföreningar m.fl. 380
2.33 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) 381
2.34 Förslag till lag om upphävande av i lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver 388
2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster 389
2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel 392
2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på
ränta på skogskontomedel m.m. 395
2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:692) om upphä-
vande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer 396
2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om ned-
sättning av socialavgifter 398
2.40 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) 400
2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkringar, m.m. 401
2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden
till statsråden m.m. 402
2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta 403
2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 406
2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader 408
2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa 409
2.47 Förslag till lag om upphävande (1992:1352) om återföring
av allmän investeringsreserv 410
2.48 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1485)
om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
vid 1994 och 1995 års taxeringar 411
2.49 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbeten på
bostadshus 412
2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag 413
2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om indivi-
duellt pensionssparande 416
2.52 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1519) om
avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen
vid 1995–1997 års taxeringar 417
2.53 Förslag till lag om upphävande av i lagen (1993:1540)
om återföring av skatteutjämningsreserv 418
2.54 Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617) 419
2.55 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200) 420
2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer 425
2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 427
2.58 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:760) om
inkomst skatteregler vid ombildning av landshypoteks-
institutionen 428
2.59 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:774) om
beskattning av vinstutdelning vid 1995 års taxering 429
2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekono-
miska villkor för riksdagens ledamöter 430
2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift 431
2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi 432
2.63 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1852) om
beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
1996–1999 års taxeringar 433
2.64 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift 434
2.65 Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1623) om
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar 435
2.66 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus 436
2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:761) om
inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade
bestämmelser om aktiekapitalets storlek 437
2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om
registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekono-
miska intressen 440
2.69 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd 441
2.70 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid
1997–2001 års taxeringar 443
2.71 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt 444
2.72 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om
begränsning av skatt 452
2.73 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) 454
2.74 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension 466
2.75 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1620) om
beskattning av valutakursreserv 469
2.76 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:000) 471
2.77 Förslag till lag om Forskarskattenämnden 472
3 Ärendet och dess beredning 474
4 Lagförslagets allmänna inriktning 476
5 Omfattningen 481
6 Dispositionen 484
6.1 En eller flera lagar 484
6.2 Inkomstskattelagens indelning 486
7 Språkliga frågor 492
7.1 Allmänna språkfrågor 492
7.2 Vissa skatterättsliga uttryck 497
7.2.1 Inkomst–utgift, intäkt–kostnad eller intäktspost-
kostnadspost 497
7.2.2 Resultat respektive överskott eller underskott 499
7.2.3 Skall eller får dras av 500
7.2.4 Kvantifierande uttryck 502
7.2.5 Realisationsvinst eller kapitalvinst 505
7.2.6 Egendom eller tillgång 506
7.2.7 Omsättningstillgångar eller lagertillgångar 507
7.2.8 Finansiella instrument – värdepapper 508
7.2.9 Aktier eller andelar 512
7.2.10 Enskild näringsidkare och enskild närings-
verksamhet 513
7.2.11 Uttryck för skattemässig kontinuitet 514
7.2.12 Benefika förvärv 515
8 Utlandsfrågor 517
8.1 Nuvarande oklarheter 517
8.2 Överväganden 518
9 Ikraftträdande och övergångsfrågor 520
9.1 Ikraftträdande 520
9.2 Övergångsbestämmelser 521
10 Följdändringar 524
11 Offentligfinansiella konsekvenser 527
Del 2
Författningskommentar
Del 3
Bilagor
Förkortningar
AvL Lagen (1996:761) om ändrade inkomstskatteregler m.m.
med anledning av ändrade bestämmelser om
aktiekapitalets storlek
ErFL Lagen (1990:663) om ersättningsfonder
ExmL Lagen (1993:1537) om expansionsmedel
FUL Lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner,
fissioner och verksamhetsöverlåtelser
GBFL Bokföringslagen (1976:125)
IL Inkomstskattelagen
ILP Lagen (1999:000) om införande av inkomstskattelagen
KapUL Lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget
vid beskattning av ägare i fåmansföretag
KL Kommunalskattelagen (1928:370)
KÖL Lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom koncerner
LAU Lagen (1993:1539) om avdrag för underskott i
näringsverksamhet
LSII Lagen (1999:199) om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerarskydd
LSK Lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
NBFL Bokföringslagen (1999:000)
OL Lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gräns-
överskridande omstruktureringar inom EG
PFL Lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder
RFL Lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning
SAIL Lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst
SBL Skattebetalningslagen (1997:483)
SHBL Lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning
av inkomst från handelsbolag i vissa fall
SIL Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
SkkL Skogskontolagen
TL Taxeringslagen (1990:324)
UAL Lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av
bostad
UBA Lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten
UBL Uppbördslagen (1953:272)
UmkL Lagen (1979:611) om upphovsmannakonto
UPL Lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser
till underpris
ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554)
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. inkomstskattelag,
2. lag om ikraftträdande av inkomstskattelagen,
3. lag om ändring i miljöbalken,
4. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,
5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
6. lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering av varulager för
inkomsttaxeringen,
7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
8. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen
om allmän försäkring,
9 lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av
fideikommissbo, m.m.,
10. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
11. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.,
12. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
13. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam,
14. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.,
15. lag om upphävande lagen (1978:401) om exportkreditstöd,
16. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter,
17. lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala
indelningsdelegerad,
18. lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning
av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting,
19. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
20. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
21. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
22. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
23. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,
24. lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel,
25. lag om upphävande av lagen (1984:947) om beskattning av
utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige,
26. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
27. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
28. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
29. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
30. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
31. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på
fartyg,
32. lag om upphävande av lagen (1989:1035) om särskild insamling
av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl.,
33. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
34. lag om upphävande av lagen (1990:655) om återföring av obeskat-
tade reserver,
35. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
36. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,
37. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.,
38. lag om ändring i lagen (1990:692) om upphävande av lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,
39. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgif-
ter,
40. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
41. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkringar, m.m.,
42. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden
m.m.,
43. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,
44. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.,
45. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
46. lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa,
47. lag om upphävande av lagen (1992:1352) om återföring av allmän
investeringsreserv,
48. lag om upphävande av lagen (1992:1485) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års
taxeringar,
49. lag om upphävande av lagen (1993:672) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbeten på bostadshus,
50. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
51. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionsspar-
ande
52. lag om upphävande av lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader
för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995–1997 års
taxeringar,
53. lag om upphävande av lagen (1993:1540) om återföring av skatte-
utjämningsreserv,
54. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),
55. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
56. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer,
57. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet,
58. lag om upphävande av lagen (1994:760) om inkomstskatteregler
vid ombildning av landshypoteksinstitutionen,
59. lag om upphävande av lagen (1994:774) om beskattning av vinst-
utdelning vid 1995 års taxering,
60. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter,
61. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
62. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
63. lag om upphävande av lagen (1994:1852) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996–1999 års taxeringar,
64. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
65. lag om upphävande av lagen (1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar,
66. lag om upphävande av lagen (1996:725) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus,
67. lag om ändring i lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m.
med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets
storlek,
68. lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdags-
ledamöters åtaganden och ekonomiska intressen,
69. lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
70. lag om upphävande av lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar,
71. lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
72. lag om ändring i lagen (1997:324) om begränsning av skatt,
73. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
74. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,
75. lag om ändring i lagen (1998:1620) om beskattning av
valutakursreserv,
76. lag om ändring i bokföringslagen (1999:000), och
77. lag om forskarskattenämnden
2 Lagtext
2.1 Förslag till inkomstskattelag
Härigenom föreskrivs följande.
AVD. I INNEHÅLL OCH DEFINITIONER
1 kap. Grundläggande bestämmelser om kommunal och
statlig inkomstskatt
Innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser om kommunal och statlig
inkomstskatt.
I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser samt hänvisningar. I
2 kap. finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa
termer och uttryck används i denna lag.
Skattskyldighet
2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns i 3–7 kap.
Skatter
3 § Fysiska personer skall betala
1. kommunal inkomstskatt och statlig inkomstskatt på inkomster i
inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet (skatt på
förvärvsinkomster),
2. statlig inkomstskatt på inkomster i inkomstslaget kapital (skatt på
kapitalinkomster), och
3. statlig inkomstskatt på avsättning till expansionsfond (expan-
sionsfondsskatt).
Juridiska personer skall betala statlig inkomstskatt på inkomster i
inkomstslaget näringsverksamhet.
4 § Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av
beskattningsåret skall betala kommunal inkomstskatt i form av
kommunalskatt till hemortskommunen och, om hemortskommunen ingår
i ett landsting, landstingsskatt till det landstinget. Vad som avses med
hemortskommun framgår av 65 kap. 3 §.
Fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela
beskattningsåret skall betala kommunal inkomstskatt för gemensamt
kommunalt ändamål.
För sådana begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning
till utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat som avses i 3 kap.
17 § 2–4 tillämpas dock bestämmelserna i första stycket.
Underlaget för skatten
Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster
5 § Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster skall beräknas på den
beskattningsbara förvärvsinkomsten. Denna skall beräknas på följande
sätt.
Summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet
minskas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt
till helt hundratal kronor och är den taxerade förvärvsinkomsten.
Från den taxerade förvärvsinkomsten dras 75 procent av sådana
avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift som avser
beskattningsåret, avrundat uppåt till helt hundratal kronor, samt
grundavdrag eller särskilt grundavdrag och sjöinkomstavdrag. Avdragen
skall göras i nu nämnd ordning. Det återstående beloppet är den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten.
Fysiska personers skatt på kapitalinkomster
6 § Fysiska personers skatt på kapitalinkomster skall beräknas på
överskottet i inkomstslaget kapital.
Juridiska personers skatt
7 § Juridiska personers skatt skall beräknas på den beskattningsbara
inkomsten. Denna skall beräknas på följande sätt.
Överskottet i inkomstslaget näringsverksamhet minskas med allmänna
avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt tiotal kronor och
är den taxerade och den beskattningsbara inkomsten.
För sådana ideella föreningar och registrerade trossamfund som
uppfyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket minskas den taxerade
inkomsten med grundavdrag. Det belopp som återstår är den
beskattningsbara inkomsten.
Bestämmelser för olika inkomstslag
8 § Bestämmelser om beräkning av resultatet i de olika inkomstslagen
finns för
– inkomstslaget tjänst i 10–12 kap.,
– inkomstslaget näringsverksamhet i 13–40 kap., och
– inkomstslaget kapital i 41–43 kap.
Gemensamma bestämmelser
9 § Bestämmelser om allmänna avdrag finns i 62 kap., om grundavdrag
och särskilt grundavdrag i 63 kap. och om sjöinkomstavdrag i 64 kap.
10 § Bestämmelser finns om
– vissa inkomster som är skattefria i 8 kap.,
– vissa utgifter som inte skall dras av i 9 kap.,
– kapitalvinster och kapitalförluster i 44–54 kap.,
– insättningsgaranti och investerarskydd i 55 kap.,
– fåmansföretag och fåmanshandelsbolag i 56 och 57 kap.,
– pensionsförsäkringar och pensionssparkonton i 58 kap.,
– pensionssparavdrag i 59 kap.,
– familjebeskattning i 60 kap., och
– värdering av inkomster i annat än pengar i 61 kap.
Skattens beräkning
11 § Bestämmelser om hur skatten skall beräknas samt om
skattereduktion för underskott av kapital, allmän pensionsavgift och
sjöinkomst finns i 65 kap. Bestämmelser om beräkningen av skatt på
ackumulerad inkomst finns i 66 kap.
Taxeringsår
12 § Taxeringsåret är det kalenderår då taxeringsbeslut om den årliga
taxeringen för ett beskattningsår skall meddelas enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324).
Beskattningsår
Fysiska personer
13 § Beskattningsåret är för fysiska personer kalenderåret före taxerings-
året.
Om en enskild näringsidkare som är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:000) har ett räkenskapsår som inte sammanfaller
med kalenderåret och har följt bestämmelserna i 3 kap. bokföringslagen,
är beskattningsåret för näringsverksamheten i stället det räkenskapsår
som slutat närmast före taxeringsåret.
Inkomster i handelsbolag
14 § Inkomster i ett svenskt handelsbolag skall tas upp vid den taxering
då handelsbolaget skulle ha taxerats om det hade varit skattskyldigt. För
delägare som är fysiska personer gäller detta dock bara sådana inkomster
som inte skall tas upp i inkomstslaget kapital.
Juridiska personer
15 § Beskattningsåret är för juridiska personer det räkenskapsår som
slutat närmast före taxeringsåret. För näringsverksamhet som bokfö-
ringslagen (1999:000) inte tillämpas på är dock kalenderåret före
taxeringsåret alltid beskattningsår.
I 37 kap. 19 § finns bestämmelser om beskattningsåret vid kvalifice-
rade fusioner och fissioner.
Hänvisning till andra lagar
16 § Bestämmelser om
– skyldighet att lämna uppgifter till skattemyndigheten till ledning för
taxeringen finns i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
– förfarandet för att fastställa underlaget för skatten finns i
taxeringslagen (1990:324), och
– hur skatten bestäms, debiteras, redovisas och betalas finns i
skattebetalningslagen (1997:483).
17 § Bestämmelser om inkomstskatt till staten finns också i
– lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
– lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
– lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, och
– kupongskattelagen (1970:624).
2 kap. Definitioner och förklaringar
Var det finns definitioner och förklaringar
1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar
till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns
definitioner och förklaringar också i andra kapitel.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck
samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan
angivna paragrafer:
aktiebolag i 4 §
andelsbyte i 49 kap. 2 §
aktiv näringsverksamhet i 23 §
andelshus i 16 §
barn i 21 §
begränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 17 §
begränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 7 §
beskattningsår i 1 kap. 13–15 §§ och 37 kap. 19 §
byggnadsinventarier i 19 kap. 19–21 §§
delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag i 56 kap. 6 §
delägarrätt i 48 kap. 2 §
dödsbo i 4 kap., se också 3 §
egenavgifter i 26 §
europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) i 5 kap. 2 §
fast driftställe i 29 §
fastighet i 6 §
fastighetsägare i 7 §
fission i 37 kap. 5 §
fordringsrätt i 48 kap. 3 och 4 §§
fusion i 37 kap. 3 §
fysisk person i 4 kap. 1 och 2 §§
fåmansföretag i 56 kap. 2, 3 och 5 §§
fåmanshandelsbolag i 56 kap. 4 och 5 §§
företagsledare i 56 kap. 6 §
försäkringsaktiebolag i 4 §
förvaltningsföretag i 24 kap. 14 §
förvärvsinkomst i 1 kap. 5 §
handelsbolag i 5 kap., se också 3 §
hyreshusenhet i 15 §
industrienhet i 15 §
inventarier i 18 kap. 1 §
investmentföretag i 39 kap. 15 §
juridisk person i 3 §
kapitalförsäkring i 58 kap. 2 §
kapitaltillgång i 25 kap. 3 §
kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital i 41 kap. 2 §
kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksamhet i
25 kap. 3–5 §
koncern (svensk) i 5 §
koncernintern andelsavyttring i 25 kap. 6 §
kooperativ förening i 39 kap. 21 §
kvalificerad andel i 57 kap. 4–6 §§
kvalificerad fission i 37 kap. 6 §,
kvalificerad fusion i 37 kap. 4 §
lagertillgång i 17 kap. 3 §
lantbruksenhet i 15 §
livförsäkringsföretag i 39 kap. 2 §
makar i 20 §
markanläggning i 20 kap. 2 §
markinventarier i 20 kap. 15 och 16 §§
marknadsvärdet i 61 kap. 2 §
marknadsnoterad delägarrätt eller fordringsrätt i 48 kap. 5 §
näringsbidrag i 29 kap. 2 och 3 §§
näringsbostadsrätt i 19 §
näringsfastighet i 14 §
närstående i 22 §
obegränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 3–5 §
obegränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 3 §
omkostnadsbelopp i 44 kap. 14 §
option i 44 kap. 12 §
passiv näringsverksamhet i 23 §
pension i 10 kap. 5 §
pensionsförsäkring i 58 kap. 2 §
pensionssparkonto i 58 kap. 21 §
prisbasbelopp i 27 §
privatbostad i 8–12 §§
privatbostadsfastighet i 13 §
privatbostadsföretag i 17 §
privatbostadsrätt i 18 §
rörelse i 24 §
sambor i 20 §
sjuk- eller olycksfallsförsäkring tecknad i samband med tjänst i
10 kap. 7 §
sjöinkomst i 64 kap. 3 och 4 §§
skadeförsäkringsföretag i 39 kap. 2 §
skattemässigt värde i 31–33 §§
småhus i 15 §
småhusenhet i 15 §
statslåneräntan i 28 §
svensk fordringsrätt i 48 kap. 3 §
svensk koncern i 5 §
Sverige i 30 §
taxeringsenhet i 15 §
taxeringsvärde i 15 §
taxeringsår i 1 kap. 12 §
termin i 44 kap. 11 §
underprisöverlåtelse i 23 kap. 3 §
utländsk fordringsrätt i 48 kap. 4 §
utländsk juridisk person i 6 kap. 8 §
utländskt bolag i 6 kap. 9 och 10 §§
uttagsbeskattning i 22 kap. 7 §
verksamhetsavyttring i 38 kap. 2 §
verksamhetsgren i 25 §
vinstandelslån i 24 kap. 5 §
återföring av avdrag i 34 §.
Utländska motsvarigheter
2 § De termer och uttryck som används omfattar också motsvarande
utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget
att bara svenska företeelser avses.
Första stycket gäller inte bestämmelser som avser staten, regeringen,
landsting, kommuner och kommunalförbund.
Juridisk person
3 § Bestämmelserna om juridiska personer skall inte tillämpas på
– dödsbon,
– svenska handelsbolag, eller
– juridiska personer som förvaltar samfälligheter och som avses i
6 kap. 6 § andra stycket.
Bestämmelserna om juridiska personer skall tillämpas också på
svenska värdepappersfonder.
Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begränsat
skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.
Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för euro-
peiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.
I vilka fall utländska associationer anses som juridiska personer
framgår av 6 kap. 8 §.
Aktiebolag
4 § Försäkringsaktiebolag räknas som aktiebolag.
Svensk koncern
5 § Med svensk koncern avses en sådan grupp av företag eller andra
näringsidkare som enligt någon svensk lag bildar en koncern.
Fastighet
6 § Byggnad räknas som fastighet även om den är lös egendom.
Detsamma gäller tillbehör till byggnad av det slag som avses i 2 kap. 2
och 3 §§ jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Vad som sägs om fastighet gäller också tomträtt.
Fastighetsägare
7 § Den som innehar, förvaltar eller nyttjar en fastighet på det sätt som
anges i 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) räknas som
fastighetsägare.
Privatbostad
8 § Med privatbostad avses ett småhus som till övervägande del används
eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående till honom
för permanent boende eller som fritidsbostad. Ett småhus som är inrättat
till bostad åt två familjer räknas som privatbostad om det till väsentlig
del används eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående
till honom för permanent boende eller som fritidsbostad.
Med privatbostad avses också en bostad som innehas av en delägare i
ett privatbostadsföretag och som till övervägande del används eller är
avsedd att användas av ägaren eller någon närstående till honom för
permanent boende eller som fritidsbostad. Med privatbostadsföretag
likställs vid tillämpning av detta stycke en motsvarande utländsk juridisk
person.
9 § Ett sådant småhus i utlandet som motsvarar ett småhus på en
lantbruksenhet räknas inte som privatbostad.
Ett sådant småhus på en lantbruksenhet som är inrättat till bostad åt
fler än två familjer räknas inte som privatbostad.
Om ägaren begär det räknas ett småhus på en lantbruksenhet inte som
privatbostad, om småhuset har en storlek om minst 400 kvadratmeter och
nybyggnadsår före år 1930. Med storlek avses detsamma som i 8 kap. 3 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
10 § Frågan om en bostad skall räknas som privatbostad under ett visst
kalenderår skall bestämmas på grundval av förhållandena vid årets
utgång. Om bostaden överlåts under året, skall i stället förhållandena på
överlåtelsedagen vara avgörande.
11 § Om det inträffar något som gör att en bostad hos samma ägare inte
längre skall räknas som privatbostad, skall den ändå räknas som
privatbostad under det kalenderår då ändringen sker och det följande året,
om inte ägaren begär annat. Om bostaden övergår till en ny ägare under
kalenderåret därefter, skall den räknas som privatbostad för den gamle
ägaren under det året också, om han inte begär annat.
Första stycket tillämpas också om det, i samband med att en bostad
övergår till en fysisk person genom arv, testamente, gåva eller bodelning,
inträffar något som gör att bostaden inte längre skall räknas som
privatbostad.
12 § Ingår en bostad i ett dödsbo och var den vid dödsfallet en privat-
bostad, skall den räknas som privatbostad till och med det tredje
kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade, om bostaden
fortfarande är av sådant slag att den kan vara en privatbostad.
Privatbostadsfastighet
13 § Med privatbostadsfastighet avses, under förutsättning att småhuset
är en privatbostad,
1. småhus med mark som utgör småhusenhet,
2. småhus på annans mark, och
3. småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet.
Med privatbostadsfastighet avses också tomtmark, om avsikten är att
bygga en privatbostad på den. I fråga om tomtmarken gäller vad som
sägs om privatbostad i 10–12 §§.
Näringsfastighet
14 § Med näringsfastighet avses en fastighet som inte är en privat-
bostadsfastighet.
Småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet,
lantbruksenhet, taxeringsenhet och taxeringsvärde
15 § Med småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, lantbruks-
enhet och taxeringsenhet avses hus, fastigheter och enheter av de slag
som avses i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Med taxeringsvärde avses det värde som fastställs enligt fastighets-
taxeringslagen.
Andelshus
16 § Med andelshus avses en fastighet som ägs av tre eller flera, antingen
direkt eller genom ett svenskt handelsbolag, och som inrymmer eller är
avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst tre delägare.
Privatbostadsföretag
17 § Med privatbostadsföretag avses en svensk ekonomisk förening eller
ett svenskt aktiebolag vars verksamhet
1. till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar eller del-
ägare tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen eller
bolaget, eller
2. uteslutande eller så gott som uteslutande består i att åt sina
medlemmar eller delägare tillhandahålla garage eller någon annan för
deras personliga räkning avsedd anordning i byggnader som ägs av
föreningen eller bolaget.
Privatbostadsrätt
18 § Med privatbostadsrätt avses en andel i ett privatbostadsföretag, om
den till andelen knutna bostaden är en privatbostad.
Näringsbostadsrätt
19 § Med näringsbostadsrätt avses en sådan andel i ett privatbostads-
företag som inte är en privatbostadsrätt.
Makar och sambor
20 § Bestämmelser om makar skall tillämpas också på sambor som
tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft
gemensamma barn.
Barn
21 § Styvbarn och fosterbarn räknas som barn.
Närstående
22 § Med närstående avses
– make,
– förälder,
– mor- och farförälder,
– avkomling och avkomlings make,
– syskon, syskons make och avkomling, och
– dödsbo som den skattskyldige eller någon av de tidigare nämnda
personerna är delägare i.
Styvbarn och fosterbarn räknas som avkomling.
Aktiv och passiv näringsverksamhet
23 § Med aktiv näringsverksamhet avses en näringsverksamhet i vilken
den som är skattskyldig för verksamheten har arbetat i inte oväsentlig
omfattning.
Annan näringsverksamhet anses som passiv näringsverksamhet.
Självständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands anses alltid som
passiv näringsverksamhet.
Rörelse
24 § Med rörelse avses annan näringsverksamhet än innehav av kontanta
medel, värdepapper eller liknande tillgångar. Om kontanta medel,
värdepapper eller liknande tillgångar innehas som ett led i rörelsen,
räknas innehavet dock till rörelsen.
Verksamhetsgren
25 § Med verksamhetsgren avses sådan del av en rörelse som lämpar sig
för att avskiljas till en självständig rörelse.
Egenavgifter
26 § Bestämmelserna om egenavgifter skall tillämpas inte bara på egen-
avgift enligt 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter utan också på
– särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster, och
– allmän löneavgift enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Prisbasbelopp
27 § Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp som enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde för året före taxeringsåret.
Statslåneräntan
28 § Med statslåneräntan vid en viss tidpunkt avses den statslåneränta
som Riksgäldskontoret fastställt att gälla för den period under vilken
tidpunkten infaller.
Fast driftställe
29 § Med fast driftställe för näringsverksamhet avses en stadigvarande
plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis
bedrivs.
Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt
– plats för företagsledning,
– filial,
– kontor,
– fabrik,
– verkstad,
– gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av
naturtillgångar,
– plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet, och
– fastighet som är en lagertillgång i näringsverksamhet.
Om någon är verksam för en näringsverksamhet här i Sverige och har
fått och regelmässigt använder fullmakt att ingå avtal för verksamhetens
innehavare, anses fast driftställe också finnas här.
Fast driftställe anses däremot inte finnas i Sverige bara därför att
någon bedriver affärsverksamhet här genom förmedling av mäklare,
kommissionär eller någon annan oberoende representant, om detta ingår i
representantens vanliga näringsverksamhet.
Sverige
30 § Med Sverige avses Sveriges land- och sjöterritorium och varje annat
område utanför Sveriges territorialvatten inom vilket Sverige, i
överensstämmelse med folkrättens allmänna regler och avtal med
utländska stater, har rätt att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess
naturtillgångar.
Skattemässigt värde
31 § Med skattemässigt värde på lagertillgångar, pågående arbeten,
kundfordringar och liknande tillgångar avses det värde som tillgången tas
upp till vid beräkningen av resultatet av en näringsverksamhet.
I fråga om fastigheter skall hänsyn tas till värdeminskningsavdrag som
har gjorts vid beskattningen men inte i räkenskaperna.
32 § Med skattemässigt värde på kapitaltillgångar avses det
omkostnadsbelopp som skulle ha använts om tillgången hade avyttrats.
I fråga om näringsfastigheter gäller följande avvikelser vid beräkning
av omkostnadsbeloppet. Förbättrande reparationer och underhåll som
avses i 45 kap. 13 § första stycket 1 skall inte räknas som
förbättringsutgift. Sådana gjorda värdeminskningsavdrag m.m. som avses
i 26 kap. 2 § första stycket 1–4 och som enligt bestämmelserna i 26 kap.
skall återföras vid en avyttring av fastigheten skall minska
anskaffningsutgiften. Bestämmelsen i 26 kap. 5 § och 45 kap. 16 § skall
inte tillämpas.
I fråga om näringsbostadsrätter gäller följande avvikelser vid
beräkning av omkostnadsbeloppet. Förbättrande reparationer och
underhåll som avses i 46 kap. 11 § första stycket 1 skall inte räknas som
förbättringsutgift.
33 § Med skattemässigt värde på inventarier avses anskaffningsvärdet
minskat med gjorda värdeminskningsavdrag och liknande avdrag.
Första stycket skall tillämpas på patent och andra sådana rättigheter
som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 även om de inte förvärvats
från någon annan.
Återföring
34 § Med återföring av ett avdrag avses att ett belopp som motsvarar ett
gjort avdrag tas upp som intäkt.
AVD. II SKATTSKYLDIGHET
3 kap. Fysiska personer
Innehåll
1 § Detta kapitel gäller för fysiska personer.
Det finns bestämmelser om
– obegränsat skattskyldiga i 3–16 §§,
– begränsat skattskyldiga i 17–21 §§, och
– skattskyldighet för överlåtna pensioner eller andra periodiska
inkomster i 22 och 23 §§.
För dödsbon finns särskilda bestämmelser i 4 kap.
I 7 kap. 21 § finns bestämmelser om att ägare av vissa fastigheter inte
är skattskyldiga för inkomst av fastigheten.
2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns för
– delägare i svenska handelsbolag i 5 kap.,
– delägare i vissa samfälligheter i 6 kap. 6 § andra stycket, och
– delägare i andra utländska juridiska personer än utländska bolag i
6 kap. 13–16 §§.
Obegränsat skattskyldiga
Vilka som är obegränsat skattskyldiga
3 § Följande personer är obegränsat skattskyldiga:
1. Den som är bosatt i Sverige.
2. Den som stadigvarande vistas i Sverige.
3. Den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har
varit bosatt här.
Första stycket gäller inte sådana personer med anknytning till utländsk
stats beskickning eller konsulat som enligt 17 § 2–4 är begränsat
skattskyldiga.
4 § Svensk medborgare som tillhör svensk beskickning hos utländsk stat,
svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller svenskt
karriärkonsulat eller i övrigt ingår i beskickningens, delegationens eller
konsulatets personal och som på grund av sin tjänst vistas utomlands är
obegränsat skattskyldig.
Första stycket gäller på motsvarande sätt en sådan persons make och
barn under 18 år, om maken eller barnet bor hos denne och är svensk
medborgare.
5 § Rektorn, generalsekreteraren, medlem av lärarkåren eller någon
annan som ingår i personalen vid Europeiska universitetsinstitutet är
obegränsat skattskyldig om
– artikel 12 i protokollet om Europeiska universitetsinstitutets
immunitet och privilegier till konventionen den 19 april 1972 om
grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut skall tillämpas på
honom,
– han vid tidpunkten för tjänstetillträdet var obegränsat skattskyldig,
och
– han bara på grund av sin verksamhet i institutets tjänst vistas i en
annan stat inom Europeiska unionen.
Första stycket gäller på motsvarande sätt en sådan persons make som
inte utövar egen yrkesverksamhet och barn som personen har vårdnaden
om och underhåller.
En sådan person som avses i första eller andra stycket skall vid
tillämpning av ett skatteavtal mellan den stat där personen vistas och
Sverige anses ha hemvist i Sverige.
6 § I artikel 14 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet
och privilegier till fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett
gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska
gemenskaperna finns bestämmelser om var gemenskapernas tjänstemän
och de andra personer som artikeln enligt protokollet skall tillämpas på,
skall anses bosatta.
7 § För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige
har väsentlig anknytning hit skall följande beaktas:
– om han är svensk medborgare,
– hur länge han var bosatt här,
– om han inte varaktigt är bosatt på en viss utländsk ort,
– om han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl,
– om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk,
– om han har sin familj här,
– om han bedriver näringsverksamhet här,
– om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar
som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i
näringsverksamhet här,
– om han har en fastighet här, och
– liknande förhållanden.
Under fem år från den dag då en person har rest från Sverige anses han
ha väsentlig anknytning hit, om han inte visar att han inte har en sådan
anknytning. Detta gäller dock bara den som är svensk medborgare eller
som under minst tio år har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande
vistats här.
Innebörden av obegränsad skattskyldighet
8 § Den som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina
inkomster i Sverige och från utlandet.
Undantag från skattskyldighet vid vistelse utomlands
9 § En obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär
att han vistas utomlands i minst sex månader, är inte skattskyldig för
inkomst av sådan anställning till den del inkomsten beskattas i
verksamhetslandet (sexmånadersregeln).
Om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i
samma land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även
om denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på
lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än
skatteavtal (ettårsregeln). Ettårsregeln gäller dock inte för anställningar
hos staten, landsting, kommuner eller församlingar inom Svenska kyrkan
annat än vid tjänsteexport.
10 § Kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande som inte
infaller i början eller slutet av anställningen utomlands räknas in i den tid
för vistelse som anges i 9 §. Uppehåll i Sverige för sådana ändamål får
inte vara längre än att de motsvarar sex dagar för varje hel månad som
anställningen varar eller 72 dagar under ett och samma anställningsår.
11 § Sexmånadersregeln och ettårsregeln gäller inte för anställning
ombord på svenskt, danskt eller norskt luftfartyg.
12 § Sexmånadersregeln och ettårsregeln gäller inte heller för anställning
ombord på fartyg.
Den som har anställning ombord på ett utländskt fartyg som
huvudsakligen går i oceanfart är inte skattskyldig för inkomst av
anställningen om
– vistelsen utomlands varar i minst 183 dagar sammanlagt under en
tolvmånadersperiod, och
– arbetsgivaren är obegränsat skattskyldig.
Med oceanfart avses fart i utomeuropeiska farvatten med undantag för
fart på orter vid Medelhavet och Svarta havet, på Nordafrikas västkust
norr om 22 grader nordlig bredd, på Kanarieöarna och på ön Madeira.
13 § Om den skattskyldige när han började anställningen utomlands på
goda grunder kunde anta att han på grund av bestämmelserna i 9 § eller
12 § andra stycket inte skulle vara skattskyldig för inkomsten av
anställningen men det under anställningstiden inträffar sådana ändrade
förhållanden som medför att förutsättningar för undantag från
skattskyldighet inte finns, skall han ändå inte vara skattskyldig om de
ändrade förhållandena beror på omständigheter som han inte kunnat råda
över och en beskattning skulle framstå som uppenbart oskälig.
Undantag från skattskyldighet för anställda vid utländsk stats
beskickning eller konsulat
14 § En obegränsat skattskyldig person som tillhör en utländsk stats
beskickning eller karriärkonsulat i Sverige eller i övrigt ingår i
beskickningens eller konsulatets personal, är inte skattskyldig för
inkomst av sin tjänst hos den utländska staten.
15 § En utländsk honorärkonsul är inte skattskyldig för inkomst av sin
tjänst hos den utländska staten. Detta gäller oavsett om han är svensk
eller utländsk medborgare.
Undantag från skattskyldighet för medlemmar av kungahuset
16 § Medlemmar av kungahuset är inte skattskyldiga för anslag som
anvisas av staten.
Begränsat skattskyldiga
Vilka som är begränsat skattskyldiga
17 § Följande personer är begränsat skattskyldiga:
1. Den som inte är obegränsat skattskyldig.
2. Den som tillhör en utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat i
Sverige eller i övrigt ingår i beskickningens eller konsulatets personal.
Detta gäller dock bara den som inte är svensk medborgare och var
begränsat skattskyldig när han kom att tillhöra beskickningen eller
konsulatet eller dess personal.
3. Make och barn under 18 år till en sådan person som avses i 2, om
maken eller barnet bor hos denne och inte är svensk medborgare.
4. Den som är personlig tjänare hos en sådan person som avses i 2, om
han bor hos denne och inte är svensk medborgare.
Innebörden av begränsad skattskyldighet
18 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig i
1. inkomstslaget näringsverksamhet för inkomst från ett fast driftställe
eller en fastighet i Sverige,
2. inkomstslaget näringsverksamhet för återförda avdrag på grund av
att en näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en
del av ett hus i Sverige avyttras eller blir privatbostadsrätt,
3. inkomstslaget näringsverksamhet för återförda avdrag för egen-
avgifter,
4. inkomstslaget kapital för ett positivt räntefördelningsbelopp som
avser ett fast driftställe eller en näringsfastighet i Sverige,
5. inkomstslaget kapital för löpande inkomster av en privatbostads-
fastighet eller en privatbostadsrätt i Sverige,
6. inkomstslaget kapital för kapitalvinst på en fastighet i Sverige eller
på en privat- eller näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett
hus eller en del av ett hus i Sverige, och
7. inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital för utdelning på
andelar i svenska ekonomiska föreningar.
Ersättning i form av sådan royalty eller periodvis utgående avgift för
att materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas som skall räknas till
inkomstslaget näringsverksamhet skall anses som inkomst från ett fast
driftställe i Sverige, om ersättningen kommer från en näringsverksamhet
med ett fast driftställe här.
Skattskyldighet för inkomster som avses i första stycket 7 gäller inte
för sådana begränsat skattskyldiga personer som avses i 17 § 2–4.
19 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för kapitalvinst på
sådana tillgångar och förpliktelser som avses i andra stycket, om han vid
något tillfälle under det kalenderår då avyttringen sker eller under de
föregående tio kalenderåren har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande
vistats här. Skattskyldigheten gäller oavsett i vilket inkomstslag
kapitalvinsten skall tas upp. Skattskyldigheten gäller också belopp som
motsvarar en kapitalvinst och som enligt 51 kap. 3 och 4 §§ skall tas upp
i inkomstslaget näringsverksamhet.
Skattskyldigheten enligt första stycket omfattar
1. andelar i svenska aktiebolag, svenska handelsbolag och svenska
ekonomiska föreningar med undantag för andelar i privatbostadsföretag,
2. konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som getts
ut av svenska aktiebolag,
3. köp- och teckningsoptioner som utfärdats i förening med skuldebrev
av svenska aktiebolag, och
4. terminer och optioner som avser sådana tillgångar som anges i 1–3.
20 § En kapitalförlust och ett negativt räntefördelningsbelopp skall dras
av, om den som är begränsat skattskyldig skulle ha varit skattskyldig för
en motsvarande kapitalvinst respektive ett positivt räntefördelnings-
belopp.
Skattskyldighet enligt andra lagar
21 § Bestämmelser om ytterligare skattskyldighet finns i
– lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
– lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl., och
– kupongskattelagen (1970:624).
Skattskyldighet för överlåtna pensioner och periodiska inkomster
22 § Om en make överlåter en pensionsförsäkring eller en rätt enligt
pensionssparavtal genom bodelning under äktenskapet utan att det pågår
något mål om äktenskapsskillnad, är han – i stället för förvärvaren –
skattskyldig under hela sin livstid för de pensionsbelopp som faller ut.
Detta gäller dock inte om överlåtaren skulle ha haft rätt till avdrag för
periodiskt understöd till förvärvaren om han hade lämnat sådant.
23 § Om någon överlåter sin rätt till periodiskt understöd eller liknande
periodisk inkomst, är överlåtaren – i stället för förvärvaren – skattskyldig
för utfallande belopp. Detta gäller dock inte till den del överlåtaren skulle
ha haft rätt till avdrag för beloppet antingen såsom utgift för att förvärva
och bibehålla inkomster eller såsom periodiskt understöd, om han hade
betalat ut det.
Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag gäller första stycket för
delägarna i handelsbolaget.
4 kap. Dödsbon
Dödsåret
1 § Ett dödsbo är skattskyldigt för den dödes och dödsboets inkomster.
Det som skulle ha gällt för den döde enligt denna lag tillämpas under
dödsåret för dödsboet, om det inte finns särskilda bestämmelser för
dödsbon.
Senare beskattningsår
2 § För ett dödsbo efter en person som vid sin död var obegränsat
skattskyldig tillämpas för senare beskattningsår än dödsåret de
bestämmelser som gäller för obegränsat skattskyldiga fysiska personer,
om det inte finns särskilda bestämmelser för dödsbon.
3 § För ett dödsbo efter en person som vid sin död var begränsat
skattskyldig tillämpas för senare beskattningsår än dödsåret de
bestämmelser som gäller för utländska bolag.
5 kap. Svenska handelsbolag
1 § Svenska handelsbolag är inte själva skattskyldiga för sina inkomster.
Inkomsterna skall i stället beskattas hos delägarna.
2 § Att det som sägs i 1 § gäller också i fråga om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar framgår av artikel 40 i rådets förordning (EEG) nr
2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar (EEIG).
Vad som i övrigt sägs i denna lag om svenska handelsbolag samt om
delägare och andelar i dem, gäller vid beskattningen också i fråga om
europeiska ekonomiska intressegrupperingar samt för delägare respektive
andelar i dem.
3 § Varje delägare skall beskattas för så stort belopp som motsvarar hans
andel av handelsbolagets inkomst, oavsett om beloppet tas ut ur bolaget
eller ej.
När det gäller delägarnas skattskyldighet tillämpas
– 3 kap. för fysiska personer,
– 4 kap. för dödsbon, och
– 6 kap. för juridiska personer.
6 kap. Juridiska personer
Innehåll
1 § Detta kapitel gäller för juridiska personer. Bestämmelserna i 6 §
andra stycket och 13–16 §§ gäller också för fysiska personer.
Det finns bestämmelser om
– obegränsat skattskyldiga i 3–6 §§,
– begränsat skattskyldiga i 7–18 §§, och
– skattskyldighet för överlåtna periodiska inkomster i 19 §.
I 7 kap. finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet för vissa
stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska
personer.
2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns för
– delägare i svenska handelsbolag i 5 kap.,
– delägare i vissa samfälligheter i 6 § andra stycket, och
– delägare i andra utländska juridiska personer än utländska bolag i
13–16 §§.
Obegränsat skattskyldiga
Vilka som är obegränsat skattskyldiga
3 § Juridiska personer är obegränsat skattskyldiga om de på grund av sin
registrering eller, om registrering inte har skett, platsen för styrelsens säte
eller någon annan sådan omständighet är att anse som svenska juridiska
personer.
Innebörden av obegränsad skattskyldighet
4 § Den som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina
inkomster i Sverige och från utlandet.
Svenska värdepappersfonder
5 § Svenska värdepappersfonder är skattskyldiga för inkomst av till-
gångar som ingår i fonden.
Samfälligheter
6 § Svenska juridiska personer som har bildats enligt en författning eller
på liknande sätt för att förvalta en sådan marksamfällighet eller
regleringssamfällighet som är en särskild taxeringsenhet, är skattskyldiga
för samfällighetens inkomster enligt 4 §.
Svenska juridiska personer som har bildats för att förvalta andra
samfälligheter än sådana som avses i första stycket, är inte själva skatt-
skyldiga. Intäktsposterna och kostnadsposterna fördelas i stället på
delägarna i samfälligheten med belopp som för varje delägare motsvarar
hans andel.
Begränsat skattskyldiga
Vilka som är begränsat skattskyldiga
7 § Utländska juridiska personer är begränsat skattskyldiga.
8 § Med utländsk juridisk person avses en utländsk association om,
enligt lagstiftningen i den stat där associationen hör hemma,
1. den kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter,
2. den kan föra talan inför domstolar och andra myndigheter, och
3. de enskilda delägarna inte fritt kan förfoga över associationens
förmögenhetsmassa.
Utländska juridiska personer delas in i utländska bolag och andra
utländska juridiska personer än utländska bolag.
9 § Med utländskt bolag avses en utländsk juridisk person som beskattas
i den stat där den hör hemma, om beskattningen är likartad med den som
gäller för svenska aktiebolag.
Bestämmelserna om utländska bolag skall tillämpas också på utländska
stater och utländska menigheter.
I 4 kap. 3 § finns bestämmelser om att de bestämmelser som gäller för
utländska bolag skall tillämpas på vissa dödsbon.
10 § Som utländskt bolag anses alltid en utländsk juridisk person som
hör hemma och är skattskyldig till inkomstskatt i någon av följande stater
med vilka Sverige har ingått skatteavtal, om personen omfattas av
avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i
denna stat enligt avtalet:
– Albanien,
– Amerikas förenta stater,
– Argentina,
– Bangladesh,
– Barbados,
– Belgien,
– Bolivia,
– Botswana,
– Brasilien,
– Bulgarien,
– Danmark,
– Egypten,
– Estland,
– Filippinerna,
– Finland,
– Frankrike,
– Gambia,
– Grekland,
– Indien,
– Indonesien,
– Irland,
– Island,
– Israel,
– Italien,
– Jamaica,
– Japan,
– Kanada,
– Kazakstan,
– Kenya,
– Folkrepubliken Kina,
– Republiken Korea,
– Kroatien,
– Lettland,
– Litauen,
– Luxemburg,
– Makedonien,
– Malta,
– Marocko,
– Mauritius,
– Mexiko,
– Namibia,
– Nederländerna,
– Norge,
– Nya Zeeland,
– Pakistan,
– Peru,
– Polen,
– Rumänien,
– Ryska federationen,
– Schweiz,
– Singapore,
– Slovakiska republiken,
– Slovenien,
– Sri Lanka,
– Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland,
– Sydafrika,
– Förenade republiken Tanzania,
– Tjeckiska republiken,
– Trinidad och Tobago,
– Tunisien,
– Turkiet,
– Tyskland,
– Ukraina,
– Ungern,
– Venezuela,
– Vietnam,
– Vitryssland,
– Zambia,
– Zimbabwe, och
– Österrike.
Innebörden av begränsad skattskyldighet
11 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för
1. inkomst från ett fast driftställe eller en fastighet i Sverige,
2. inkomst på grund av att en näringsbostadsrätt som innefattar
nyttjanderätt till ett hus eller en del av ett hus i Sverige avyttras, och
3. inkomst i form av utdelning på andelar i svenska ekonomiska
föreningar.
Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för att
materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas skall anses som inkomst
från ett fast driftställe i Sverige, om ersättningen kommer från en
näringsverksamhet med ett fast driftställe här.
En kapitalförlust skall dras av, om den som är begränsat skattskyldig
skulle ha varit skattskyldig för en motsvarande kapitalvinst.
Andra utländska juridiska personer än utländska bolag
12 § Andra utländska juridiska personer än utländska bolag skall från
sina inkomster enligt 11 § dra av sådan del av inkomsterna som del-
ägarna beskattas för enligt 13–16 §§.
13 § En obegränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person som är
delägare i en annan utländsk juridisk person än ett utländskt bolag är
skattskyldig i den utsträckning som framgår av 16 § för den utländska
juridiska personens inkomster under de förutsättningar som anges i 14
eller 15 §.
Innehav genom ett svenskt handelsbolag likställs med direkt innehav
vid tillämpning av 14–16 §§.
14 § Delägaren är skattskyldig, om delägaren beskattas för sin del av
inkomsterna i den stat där den juridiska personen hör hemma.
15 § Delägaren är skattskyldig, om vid utgången av året före
taxeringsåret
1. minst 10 procent av den juridiska personens kapital eller av röste-
talet för samtliga andelar i den juridiska personen innehades av delägaren
själv eller av en krets av personer som förutom delägaren består av
– närstående till delägaren om denne är en fysisk person, och
– juridiska personer som, direkt eller indirekt, innehades av delägaren
och av närstående till delägaren om denne är en fysisk person, samt
2. minst 50 procent av kapitalet eller röstetalet innehades eller
kontrollerades, direkt eller indirekt, av obegränsat skattskyldiga personer.
Om en delägare är skattskyldig enligt första stycket, är också övriga
delägare som ingår i den krets som anges i första stycket 1 skattskyldiga.
16 § Varje delägare som är skattskyldig enligt 13–15 §§ beskattas för så
stort belopp som motsvarar hans andel av den juridiska personens
inkomst, oavsett om beloppet tas ut ur den juridiska personen eller ej.
När det gäller delägarnas skattskyldighet tillämpas
– 3 kap. för fysiska personer,
– 4 kap. för dödsbon, och
– 3–6 §§ för juridiska personer.
Dispens för utländsk stats fastighetsinkomst
17 § Regeringen får befria en utländsk stat från skattskyldighet för
inkomst av en fastighet som är avsedd för den utländska statens
beskickning eller konsulat i Sverige. Detta gäller dock bara om den
utländska staten åtar sig att medge motsvarande befrielse.
Skattskyldighet enligt andra lagar
18 § Bestämmelser om ytterligare skattskyldighet finns i
– lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl., och
– kupongskattelagen (1970:624).
Skattskyldighet för överlåtna periodiska inkomster
19 § Bestämmelserna i 3 kap. 23 § om skattskyldighet vid överlåtelse av
rätt till periodiskt understöd eller liknande periodisk inkomst gäller också
för juridiska personer.
7 kap. Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade
trossamfund och andra juridiska personer
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet
för
– staten, kommuner och pensionsstiftelser i 2 §,
– stiftelser i 3–6 §§,
– ideella föreningar i 7–13 §§,
– registrerade trossamfund i 14 §,
– vissa andra juridiska personer i 15–20 §§, och
– ägare av vissa fastigheter i 21 §.
I fråga om begränsat skattskyldiga gäller bestämmelserna de inkomster
som de är skattskyldiga för enligt 3 eller 6 kap.
Helt undantagna juridiska personer
2 § Helt undantagna från skattskyldighet är
1. staten,
2. landsting, kommuner och kommunalförbund, och
3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns
bestämmelser om avkastningsskatt för pensionsstiftelser.
Stiftelser
Skattskyldighet
3 § En stiftelse är skattskyldig bara för inkomst av sådan närings-
verksamhet som avses i 13 kap. 1 §, om stiftelsen uppfyller
– ändamålskravet i 4 §,
– verksamhetskravet i 5 §, och
– fullföljdskravet i 6 §.
En stiftelse som uppfyller kraven i första stycket är dock inte
skattskyldig för kapitalvinster och kapitalförluster.
Särskilda bestämmelser om pensionsstiftelser finns i 2 § och om vissa
andra stiftelser i 15–18 §§.
Ändamålskravet
4 § Stiftelsen skall ha till huvudsakligt ändamål att
1. främja vård och uppfostran av barn,
2. lämna bidrag för undervisning eller utbildning,
3. bedriva hjälpverksamhet bland behövande,
4. främja vetenskaplig forskning,
5. främja nordiskt samarbete, eller
6. stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan
myndighet.
Ändamålen får inte vara begränsade till vissa familjer eller bestämda
personer.
Verksamhetskravet
5 § Stiftelsen skall i den verksamhet som bedrivs uteslutande eller så gott
som uteslutande tillgodose sådant ändamål som anges i 4 §.
Fullföljdskravet
6 § Stiftelsen skall, sett över en period av flera år, bedriva en verksamhet
som skäligen motsvarar avkastningen av stiftelsens tillgångar.
Ideella föreningar
Skattskyldighet
7 § En ideell förening är skattskyldig bara för inkomst av sådan
näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §, om föreningen uppfyller
– ändamålskravet i 8 §,
– verksamhetskravet i 9 §,
– fullföljdskravet i 10–12 §§, och
– öppenhetskravet i 13 §.
En förening som uppfyller kraven i första stycket är dock inte
skattskyldig för
1. kapitalvinster och kapitalförluster,
2. sådan inkomst som kommer från en självständig näringsverksamhet
eller en särskild förvaltningsenhet som avser fastighet, om inkomsten till
huvudsaklig del kommer från
– verksamhet som är ett direkt led i främjandet av sådana ändamål som
avses i 8 § eller som har annan naturlig anknytning till sådana ändamål,
eller
– verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt
arbete, eller
3. inkomst från innehav av en fastighet som tillhör föreningen och som
används i föreningens verksamhet på sådant sätt som anges i 3 kap. 4 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Särskilda bestämmelser om vissa ideella föreningar finns i 15–17 §§.
Ändamålskravet
8 § Föreningen skall ha till huvudsakligt syfte att främja sådana ändamål
som anges i 4 § eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa,
välgörande, sociala, politiska, idrottsliga, konstnärliga eller liknande
kulturella ändamål.
Ändamålen får inte vara begränsade till vissa familjers, föreningens
medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen.
Verksamhetskravet
9 § Föreningen skall i den verksamhet som bedrivs uteslutande eller så
gott som uteslutande tillgodose sådana ändamål som anges i 8 §.
Fullföljdskravet
10 § Föreningen skall, sett över en period av flera år, bedriva en
verksamhet som skäligen motsvarar avkastningen av föreningens
tillgångar.
11 § Skattemyndigheten får medge undantag från fullföljdskravet i 10 §
för en förening som avser att förvärva en fastighet eller annan anläggning
som är avsedd för den ideella verksamheten. Detsamma gäller om en
förening avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller
anläggningsarbeten på en fastighet som används av föreningen.
Beslutet får avse högst fem beskattningsår i följd. Det får förenas med
villkor att föreningen skall ställa säkerhet eller liknande för den
inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som föreningen kan bli skyldig att
betala på grund av omprövning av taxeringarna för de år som beslutet
avser, om det upphör att gälla enligt 12 §.
Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
12 § Om föreningen inte inom föreskriven tid har genomfört den avsedda
investeringen eller inte har iakttagit något annat villkor i beslutet, är
föreningen skattskyldig som om undantaget inte hade medgetts.
Öppenhetskravet
13 § Föreningen får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte
finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av
föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annat.
Registrerade trossamfund
14 § Bestämmelserna om ideella föreningar i 7–13 §§ tillämpas också i
fråga om registrerade trossamfund.
Vissa andra juridiska personer
15 § Följande juridiska personer är skattskyldiga bara för inkomst av
sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §:
– sådana domkyrkor, lokalkyrkor eller dylikt som hör till Svenska
kyrkan, i deras egenskap av ägare till vissa tillgångar som är avsedda för
Svenska kyrkans verksamhet,
– sjukvårdsinrättningar som inte bedrivs i vinstsyfte,
– barmhärtighetsinrättningar, och
– hushållningssällskap med stadgar som har fastställts av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämt.
En juridisk person som uppfyller kraven i första stycket är dock inte
skattskyldig för kapitalvinster och kapitalförluster.
16 § Följande juridiska personer är skattskyldiga bara för inkomst på
grund av innehav av fastigheter:
– akademier,
– allmänna undervisningsverk,
– sådana sammanslutningar av studerande vid svenska universitet och
högskolor som de studerande enligt lag eller annan författning är skyl-
diga att vara medlemmar i, samt samarbetsorgan för sådana samman-
slutningar med ändamål att sköta de uppgifter som sammanslutningarna
enligt författningen ansvarar för,
– regionala utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om
beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag fått rätt att pröva frågor om
stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådana utvecklingsbolag,
– allmänna försäkringskassor,
– arbetslöshetskassor,
– personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. och vars ändamål uteslutande är att lämna
understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,
– stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av
arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att lämna avgångsersättning
till friställda arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare
som blivit uppsagda eller löper risk att bli uppsagda till följd av drifts-
inskränkning, företagsnedläggning eller rationalisering av företags
verksamhet eller med ändamål att lämna permitteringslöneersättning, och
– bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att
lämna permitteringslöneersättning.
17 § Följande juridiska personer är också skattskyldiga bara för inkomst
på grund av innehav av fastigheter:
– Aktiebolaget Svenska Spel,
– Aktiebolaget Trav och Galopp,
– Alva och Gunnar Myrdals stiftelse,
– Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling
m.m.,
– Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag,
– Dag Hammarskjölds minnesfond,
– Fonden för industriellt samarbete med u-länder,
– Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete,
– Handelsprocedurrådet,
– Industri- och nyföretagarfonden,
– Jernkontoret, så länge kontorets vinstmedel används till allmänt
nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägarna,
– Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och
miljö,
– Nobelstiftelsen,
– Norrlandsfonden,
– Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam
säkerhet,
– SIS – Standardiseringen i Sverige, så länge dess vinstmedel används
till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till medlemmarna,
– Stiftelsen Industricentra,
– Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland,
– Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produkt-
utveckling,
– Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin –
PROTEKO,
– Stiftelsen Samverkan universitet/högskola och näringsliv i
Stockholm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå,
Uppsala, Linköping, Göteborg och Lund,
– Stiftelsen Svenska Filminstitutet,
– Stiftelsen Sveriges Nationaldag,
– Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet,
– Stiftelsen UV-huset,
– Stiftelsen ÖV-huset,
– Svenska bibelsällskapets bibelfond,
– Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet,
– Svenska skeppshypotekskassan,
– Svenska UNICEF-kommittén,
– Sveriges exportråd, och
– TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes
minne.
18 § Bestämmelserna om begränsning i skattskyldigheten i 15–17 §§
tillämpas för stiftelser bara om fullföljdskravet i 6 § är uppfyllt. Om det
finns särskilda krav när det gäller verksamheten eller liknande, tillämpas
bestämmelserna om begränsning i skattskyldigheten bara om stiftelserna
i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande uppfyller dessa
krav. När det anges att stiftelserna uteslutande skall bedriva viss
verksamhet gäller dock det.
19 § Understödsföreningar är skattskyldiga bara för inkomst på grund av
innehav av sådan fastighet som inte förvaltas i livförsäkringsverksamhet.
I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns
bestämmelser om avkastningsskatt för understödsföreningar.
20 § Producentorganisationer är undantagna från skattskyldighet för
inkomst som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) om EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.
Ägare av vissa fastigheter
21 § Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastig-
hetstaxeringslagen (1979:1152) är inte skattskyldig för inkomst från
sådan användning av fastigheten som gör att byggnaden enligt 2 kap. 2 §
fastighetstaxeringslagen skall anses som annan specialbyggnad än
kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning.
Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxe-
ringslagen är inte skattskyldig för inkomst från sådan användning av
fastigheten som avses i den paragrafen.
Annan ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 4 §
fastighetstaxeringslagen än en sådan ideell förening eller ett sådant
registrerat trossamfund som uppfyller kraven i 7 § första stycket är inte
skattskyldig för inkomst av fastigheten i den utsträckning den används
för ändamål som avses i den paragrafen.
AVD. III SKATTEFRIA INKOMSTER OCH INTE
AVDRAGSGILLA UTGIFTER
8 kap. Inkomster som är skattefria
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att vissa inkomster är skattefria
vid inkomstbeskattningen.
Arv, gåva m.m.
2 § Förvärv genom arv, testamente, gåva eller bodelning är skattefria.
Lotterivinster och tävlingsvinster
3 § Vinster i svenska lotterier eller vid vinstdragning på svenska premie-
obligationer är skattefria.
4 § Tävlingsvinster är skattefria om de
– inte hänför sig till anställning eller uppdrag,
– inte består av kontanter eller liknande, och
– avser minnesföremål eller har ett värde som inte överstiger tre
procent av prisbasbeloppet avrundat till närmaste hundratal kronor.
Stipendier
5 § Stipendier som är avsedda för mottagarens utbildning är skattefria.
Stipendier som är avsedda för andra ändamål är skattefria, om de
– inte är ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för
utbetalarens räkning, och
– inte betalas ut periodiskt.
Av 11 kap. 46 § framgår att Marie Curie-stipendier inte är skattefria.
Bestämmelser om vissa periodiska understöd som inte skall tas upp
som inkomst finns i 11 kap. 47 §.
Räntor
6 § Räntor enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag
är skattefria.
7 § Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande
bestämmelser är skattefria:
– 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
– 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,
– 40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter,
– 33 § tullagen (1994:1550), och
– 19 kap. 2 och 12–14 §§ skattebetalningslagen (1997:483).
8 § Räntor som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i
kontrolluppgifter är skattefria om de för den skattskyldige under
beskattningsåret sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.
Barnbidrag
9 § Följande bidrag är skattefria:
– allmänt barnbidrag enligt lagen (1947:529) om allmänt barnbidrag,
– förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
– bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn, och
– underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd.
Bostadsbidrag
10 § Följande bidrag är skattefria:
– bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
– bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer, och
– kommunalt bostadstillägg till handikappade.
Bistånd
11 § Bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) och liknande
ersättningar är skattefria.
12 § Bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. är skattefria.
Introduktionsersättningar för flyktingar
13 § Introduktionsersättningar enligt lagen (1992:1068) om introduk-
tionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar är skattefria.
Ersättningar på grund av kapitalförsäkring
14 § Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring är
skattefria.
Ersättningar vid sjukdom och olycksfall m.m.
Försäkringsersättningar
15 § Ersättningar vid sjukdom eller olycksfall som betalas ut på grund av
en försäkring som inte tecknats i samband med tjänst är skattefria. Detta
gäller dock inte ersättningar
1. i form av pension,
2. i form av livränta, om inte annat följer av 11 kap. 37 §, eller
3. på grund av trafikförsäkring, ansvarsförsäkring eller
skadeståndsförsäkring om ersättningen avser förlorad inkomst som skulle
ha tagits upp som intäkt.
Med skadeståndsförsäkring avses en försäkring som ersätter den
försäkrade det skadestånd som han har rätt till för personskada vid
överfall och liknande.
Bestämmelser om sådana ersättningar i samband med sjukdom m.m.
som grundar sig på förvärvsinkomst finns i 11 kap. 30 §. Bestämmelser
om ersättningar som betalas ut på grund av avtalsgruppsjukförsäkring
finns i 11 kap. 20 § och 15 kap. 9 §.
Offentliga ersättningar
16 § Handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring och ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap.
7 a § samma lag är skattefria.
17 § Bidrag från en allmän försäkringskassa till handikappade eller till
föräldrar till handikappade barn för att skaffa eller anpassa motorfordon
är skattefria. Om bidraget betalas ut till en näringsidkare för närings-
verksamheten, tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i 29 kap.
18 § Hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som betalas ut av
kommunala eller landstingskommunala medel till en vårdbehövande är
skattefria.
19 § Assistansersättningar enligt lagen (1993:389) om assistansersättning
och ekonomiskt stöd till utgifter för personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade är skattefria.
20 § Ersättningar vid dödsfall eller invaliditet genom statens riskgarantier
för anställda i utlandsstyrkan inom försvarsmakten är skattefria.
Ersättningar till arbetsgivare
21 § Ersättningar från en allmän försäkringskassa till arbetsgivare som
enligt 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring har rätt att få arbetstagares sjukpenning från försäkringskassan
är skattefria, om lönen till arbetstagaren och andra utgifter för denne inte
skall dras av.
Ersättningar vid sakskador
22 § Försäkringsersättningar och andra ersättningar för skada eller
liknande på tillgångar är skattefria. Detta gäller dock inte till den del
– ersättningen avser tillgångar i näringsverksamhet eller på något annat
sätt avser en inkomst eller en utgift i näringsverksamhet, eller
– ersättningen betalas ut på grund av insättningsgaranti,
investerarskydd eller försäkring enligt 55 kap. och avser ersättning för
ränta eller för finansiella instrument.
I 45 kap. 26 § finns bestämmelser om att sådana belopp som avses i
första stycket i vissa fall beaktas vid beräkning av kapitalvinst på
fastighet.
23 § Ersättningar för förlust av eller skada på tillgångar när ett fartyg
förolyckats är skattefria, om ersättningarna lämnas från redare till
arbetstagare som har sjöinkomst.
Återbäring på grund av försäkring
24 § Återbäringar och andra utbetalningar av överskott på grund av en
försäkring är skattefria, om premien för försäkringen inte får dras av.
Detta gäller dock inte utbetalningar på grund av pensionsförsäkringar
eller sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband
med tjänst.
Underhåll till patient eller till intagen
25 § Underhåll till patienter på sjukhus eller till intagna på
kriminalvårdsanstalt och liknande ersättningar är skattefria.
Begravningshjälp
26 § Begravningshjälp är skattefri. Som begravningshjälp behandlas inte
tjänstepension som avser tid efter den pensionsberättigades död.
Ersättningar vid inställelse i domstol
27 § Ersättningar som fastställs av domstol eller betalas av allmänna
medel till den som inställt sig inför domstol eller annan myndighet är
skattefria till den del ersättningen utgör reseersättning, traktamente eller
ersättning för tidsspillan. Detta gäller inte om inställelsen har skett
yrkesmässigt.
Bär-, svamp- och kottplockning
28 § Inkomster vid försäljning av vilt växande bär, svamp och kottar som
den skattskyldige har plockat själv är skattefria till den del de under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor. Detta gäller inte om
plockningsverksamheten i sig utgör näringsverksamhet eller ersättningen
utgör lön eller liknande förmån i inkomstslaget tjänst.
Blodgivning m.m.
29 § Sedvanliga ersättningar till den som lämnat blod, modersmjölk eller
organ är skattefria.
Hittelön m.m.
30 § Följande ersättningar är skattefria:
– hittelön,
– ersättning till den som har räddat personer eller tillgångar i fara, och
– ersättning till den som har bidragit till att personer som har begått
brott avslöjas eller grips.
Ersättningar vid självförvaltning
31 § Ersättningar i form av avdrag på ordinarie hyra som en hyresgäst får
för att utföra enklare förvaltningsuppgifter på en hyresfastighet inom ett
öppet system för självförvaltning är skattefria, om de bestämts i en
förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304)
eller i ett annat avtal mellan en hyresvärd och en eller flera hyresgäster.
Detta gäller dock bara till den del avdraget inte överstiger den egna
bostadens andel av den totala utgiften för dessa förvaltningsuppgifter och
under förutsättning att samtliga hyresgäster som deltar i
självförvaltningen får avdrag med samma belopp.
Vad som sägs i första stycket gäller i motsvarande utsträckning för
avdrag på avgifter i bostadsrättsföreningar, bostadsföreningar, bostads-
aktiebolag och liknande sammanslutningar.
9 kap. Utgifter som inte får dras av
Innehåll
1 ' I detta kapitel finns bestämmelser om vissa utgifter som inte får dras
av.
Levnadskostnader m.m.
2 ' Den skattskyldiges levnadskostnader och liknande utgifter får inte
dras av.
Utgifter för gåvor, premier för egna personliga försäkringar samt
avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar som den
skattskyldige är medlem i räknas som utgifter enligt första stycket.
3 ' Periodiska understöd och liknande periodiska utbetalningar till
personer i den skattskyldiges hushåll får inte dras av.
Svenska allmänna skatter
4 § Svenska allmänna skatter får inte dras av. Som sådana skatter räknas
bland annat kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och
kupongskatt.
Utgifter för vissa skattefria inkomster
5 ' Om en inkomst inte skall beskattas i Sverige på grund av ett skatte-
avtal eller sådan dispens som avses i 6 kap. 17 ', får inte heller utgifter
för förvärv av inkomsten dras av.
Första stycket gäller dock inte utgifter som avser utdelning från ut-
ländska bolag till svenska juridiska personer, om utdelningen skulle ha
varit skattefri om också det utdelande bolaget varit svenskt.
Bär-, svamp- och kottplockning
6 ' Utgifter i samband med plockning av vilt växande bär, svamp och
kottar får dras av bara till den del utgifterna överstiger sådana inkomster
som inte är skattefria enligt 8 kap. 28 '.
Räntor och avgifter
7 ' Följande räntor och avgifter får inte dras av:
B räntor enligt 8 kap. 1 ' studiestödslagen (1973:349),
B avgifter enligt 22 ' tredje stycket lagen (1993:737) om bostads-
bidrag, och
B räntor enligt 36 ' lagen (1996:1030) om underhållsstöd.
8 ' Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser får inte
dras av:
B 52, 52 a och 55 '' lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
B 5 kap. 12 ' lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,
B 60 ' fordonsskattelagen (1988:327),
B 31 ' tullagen (1995:1550), och
B 19 kap. 2 och 4B9 '' skattebetalningslagen (1997:483).
Dröjsmålsavgifter beräknade enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls-
avgift får inte dras av.
Sanktionsavgifter
9 § Böter och offentligrättsliga sanktionsavgifter får inte dras av.
Mutor
10 § Utgifter för mutor eller andra otillbörliga belöningar får inte dras av.
Arbetsgivaransvar
11 ' Belopp som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 12 kap. 1 §
skattebetalningslagen (1997:483) får inte dras av.
AVD. IV INKOMSTSLAGET TJÄNST
10 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget
tjänst
Avgränsningen av inkomstslaget
1 § Till inkomstslaget tjänst räknas inkomster och utgifter på grund av
tjänst till den del de inte skall räknas till inkomstslaget
näringsverksamhet eller kapital.
Med tjänst avses
1. anställning,
2. uppdrag, och
3. annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur.
Till inkomstslaget tjänst räknas alltid inkomster och utgifter vid
avyttring av sådana tillgångar som avses i 52 kap. om de inte skall räknas
till inkomstslaget näringsverksamhet och om
– tillgången eller materialet till denna förvärvats i huvudsak för att
bearbetas av den skattskyldige, eller
– det uppkommit en vinst som till övervägande del beror på att den
skattskyldige tillverkat eller bearbetat tillgången.
2 § Som tjänst behandlas rätt till
1. pension,
2. livränta, periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster
som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,
3. ersättning på grund av sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som
tecknats i samband med tjänst,
4. engångsbelopp på grund av personskada,
5. undantagsförmåner, och
6. sådana förmåner som avses i 11 kap. 31, 32, 34, 35 och 46 §§.
3 § Till inkomstslaget tjänst räknas
1. utdelningar och kapitalvinster på aktier m.m., i den utsträckning som
anges i 57 kap., i företag som är eller har varit fåmansföretag,
2. kapitalvinster på andelar i ett svenskt handelsbolag i den
utsträckning som anges i 50 kap. 7 §,
3. penninglån i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
4. avskattning av pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 58 kap.
19 §, och
5. avskattning av pensionssparkonto enligt bestämmelserna i 59 kap.
33 §.
4 § Till inkomstslaget tjänst räknas inte
1. räntor på skulder för utbildning eller på andra skulder för tjänsten,
och
2. vad delägare i ett svenskt handelsbolag fått i lön från detta.
Till inkomstslaget tjänst räknas inte heller inkomster och utgifter på
grund av sådant fastighetsinnehav som enligt 1 kap. 5 § fastighets-
taxeringslagen (1979:1152) likställs med ägande vid beskattningen, även
om fastigheten innehas som en löneförmån.
Definitioner
Pension
5 § Med pension avses ersättningar som betalas ut
1. som inkomstpension, tilläggspension, premiepension och
premiepension till efterlevande enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
2. som garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension,
3. på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring, eller
4. på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan försäkring.
Med pension avses också ersättningar som betalas ut från pensions-
sparkonto
1. till pensionsspararen,
2. till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande,
3. till den som fått rätten till pension genom bodelning,
4. till make eller bröstarvinge på grund av att ett förmånstagar-
förordnande jämkats, eller
5. vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken.
I 58 kap. finns ytterligare bestämmelser om pensionsförsäkringar och
pensionssparkonton.
Periodiskt understöd
6 § Som periodiskt understöd behandlas varje utbetalning eller förmån
från stiftelser vars stadgar föreskriver att stiftelsens inkomster för all
framtid eller viss tid skall betalas ut till en viss familj, vissa familjer eller
till bestämda personer.
Försäkring tecknad i samband med tjänst
7 § En sjuk- eller olycksfallsförsäkring anses ha tecknats i samband med
tjänst om arbetsgivaren skall betala premierna för försäkringen och
anmälan görs till försäkringsbolaget om att försäkringen tecknats i
samband med tjänst.
Beskattningstidpunkten
Intäkter
8 § Inkomster skall tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan
disponeras eller på något annat sätt kommer den skattskyldige till del.
9 § Förmån av inrikes tågresor som värderas enligt 61 kap. 14 § skall tas
upp som intäkt det beskattningsår då den skattskyldige disponerar över
en handling eller dylikt som berättigar till resan.
10 § Förmån av drivmedel skall räknas till månaden efter den då
förmånen kommit den skattskyldige till del.
11 § Om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper
på förmånliga villkor, skall förmånen tas upp som intäkt det
beskattningsår då förvärvet sker.
Om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i
framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt
på förmånliga villkor, tas förmånen upp som intäkt det beskattningsår då
rätten utnyttjas eller överlåts. Upphör den skattskyldige att vara
obegränsat skattskyldig skall förmånen tas upp det beskattningsår då
detta sker och till den del förmånen då kunnat utnyttjas. Blir den
skattskyldige åter obegränsat skattskyldig skall en förmån som beskattats
inte tas upp i den delen om förmånen därefter utnyttjas eller överlåts.
12 § Ytterligare bestämmelser om beskattningstidpunkt finns för
– avskattning av pensionsförsäkring i 58 kap. 19 §, och
– avskattning av pensionssparkonto i 59 kap. 33 §.
Kostnader
13 § Utgifter skall dras av som kostnad det beskattningsår då den skatt-
skyldige betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna.
Ytterligare bestämmelser om beskattningstidpunkten för verksamhet
som bedrivs självständigt finns i 12 kap. 37 §.
14 § Sådan särskild skatt eller avgift som ingår i slutlig skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:483) skall dras av som kostnad det
beskattningsår då skatten debiteras.
15 § Om en skattskyldig som på grund av sin tjänst fått en sådan rätt
som avses i 11 § andra stycket, har betalat en ersättning för förmånen,
skall utgiften dras av som kostnad det beskattningsår då förmånen skall
tas upp som intäkt. Avdraget får dock inte överstiga förmånens värde.
Om rätten inte utnyttjas, skall utgiften dras av som kostnad det första
beskattningsår då rätten att förvärva värdepapper inte längre kan göras
gällande.
Resultatet
16 § Överskott eller underskott skall beräknas genom att intäktsposterna
minskas med kostnadsposterna.
Underskott som uppkommer vid beräkningen skall dras av som
kostnad det följande beskattningsåret.
11 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget tjänst
Huvudregel
1 § Löner, arvoden, kostnadsersättningar, pensioner, förmåner och alla
andra inkomster som erhålls på grund av tjänst skall tas upp som intäkt,
om inte något annat anges i detta kapitel eller i 8 kap.
I inkomstslaget tjänst tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget
näringsverksamhet om
– mervärdesskatt i 15 kap. 6 §, och
– återföring av avdrag för utländsk skatt i 16 kap. 18 §.
Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i
61 kap.
Förmåner vid tjänsteresa och vid representation
2 § Förmån av kost på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och
frukost på hotell eller liknande i samband med övernattning där under
tjänsteresa skall inte tas upp, om kosten obligatoriskt ingår i priset för
transporten eller övernattningen. Förmån av kost vid representation skall
inte heller tas upp. För intern representation gäller detta bara vid
sammankomster som är tillfälliga och kortvariga.
Förmån av försäkring som avser reseskydd under tjänsteresa skall inte
tas upp.
Förmåner i samband med fredsbevarande tjänst
3 § Förmån av kost och av hemresa för sådan personal som tjänstgör i
väpnad tjänst för fredsbevarande verksamhet utomlands skall inte tas
upp.
Förmåner till skattskyldiga med sjöinkomst
4 § Förmån av resa till eller från fartyg eller kostnadsersättning för
sådan resa skall inte tas upp hos skattskyldiga som har sjöinkomst och
som har fartyget som tjänsteställe. Detta gäller inte om fartyget är ett
passagerarfartyg som går i närfart med fastställd tidtabell. Vad som
avses med närfart framgår av 64 kap. 6 §.
5 § Förmån av logi ombord på fartyg skall inte tas upp hos skattskyldiga
som har sjöinkomst.
Tryggande av tjänstepension
6 § Arbetsgivarens utgifter enligt 28 kap. 3 § för att trygga pension skall
inte tas upp hos arbetstagaren.
Dator
7 § Förmån av att för privat bruk använda en datorutrustning som
arbetsgivaren tillhandahåller skall inte tas upp. Detta gäller dock bara
om förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande perso-
nalen på arbetsplatsen.
Varor och tjänster av begränsat värde
8 § Förmån av en vara eller tjänst som en anställd får av arbetsgivaren
skall inte tas upp om
– varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige
skall kunna utföra sina arbetsuppgifter,
– förmånen är av begränsat värde för den anställde, och
– förmånen för den anställde inte utan svårighet kan särskiljas från
nyttan i anställningen.
Kläder
9 § Förmån av uniform och andra arbetskläder skall inte tas upp, om
förmånen avser kläder som är avpassade för tjänsten och inte lämpligen
kan användas privat.
Statsministerns tjänstebostad
10 § Statsministerns förmån av tjänstebostad skall inte tas upp, om
statsministern till sin privata disposition har en annan bostad som är
inrättad för permanentboende.
Personalvårdsförmåner
11 § Personalvårdsförmåner skall inte tas upp. Med personalvårds-
förmåner avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning
för utfört arbete utan består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i
arbetet eller liknande eller lämnas på grund av sedvänja inom det yrke
eller den verksamhet som det är fråga om.
Som personalvårdsförmåner räknas inte
1. rabatter,
2. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning,
3. förmåner som inte riktar sig till hela personalen, eller
4. andra förmåner som den anställde får utanför arbetsgivarens
arbetsplatser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem.
12 § Som personalvårdsförmåner räknas bland annat sådana
förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som
inte kan anses som måltid. Hit räknas också möjlighet till enklare slag av
motion och annan friskvård som
– utövas inom en anläggning som regelbundet disponeras av arbets-
givaren eller av en personalstiftelse som är knuten till arbetsgivaren,
– utövas enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas
direkt av denne till anläggningens innehavare,
– är av kollektiv natur, eller
– i andra fall i ringa omfattning utövas av den anställde.
Rabatter
13 § Personalrabatt vid köp av en vara eller tjänst från arbetsgivaren eller
något annat företag i samma koncern skall inte tas upp, om varan eller
tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Detta gäller dock inte om
rabatten
– är en direkt ersättning för utfört arbete,
– överstiger den största rabatt som en konsument kan få på affärs-
mässiga grunder,
– uppenbart överstiger den personalrabatt som är sedvanlig i
branschen, eller
– lämnas på sådant sätt som anges i 11 § 2–4.
Gåvor till anställda
14 § Följande förmåner skall inte tas upp:
1. julgåvor av mindre värde till anställda,
2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda, eller
3. minnesgåvor till varaktigt anställda, om gåvans värde inte överstiger
6 000 kronor och den ges i samband med att den anställde uppnår en viss
ålder eller efter viss anställningstid eller när en anställning upphör, dock
vid högst ett tillfälle förutom när anställningen upphör.
Första stycket gäller inte om en gåva lämnas i pengar.
Förvärv av aktier
15 § Förmånen för en anställd i ett aktiebolag att till ett lägre pris än
marknadsvärdet förvärva aktier i bolaget eller i ett annat bolag i samma
koncern skall inte tas upp, om
1. aktier enligt ett samtidigt erbjudande förvärvas på samma villkor
som för den anställde av andra än dels bolagets anställda och aktieägare,
dels anställda och aktieägare i andra bolag i samma koncern,
2. bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i
andra bolag i samma koncern inte sammanlagt förvärvar mer än 20
procent av det totala antalet utbjudna aktier, och
3. den anställde på grund av anställningen inte förvärvar aktier för ett
belopp som överstiger 30 000 kronor.
Beräkningen enligt första stycket 2 skall även omfatta sådana aktier för
vilka en aktieägare avyttrar sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra
än de anställda och aktieägarna. Vad som sägs om aktier gäller också
konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis, skuldebrev förenade med
option och liknande värdepapper som ger innehavaren en rätt att förvärva
aktier.
Med anställda likställs styrelseledamöter och styrelsesuppleanter.
Rätt att förvärva värdepapper
16 § Har en sådan förmån i form av en rätt att i framtiden förvärva värde-
papper som avses i 10 kap. 11 § andra stycket helt eller delvis tjänats in
genom verksamhet utomlands, skall förmånen inte tas upp till den del
som den hade kunnat utnyttjas innan den skattskyldige blev obegränsat
skattskyldig. En förmån som utnyttjas här skall i första hand anses ha
tjänats in genom verksamhet utomlands.
Utbildning vid omstrukturering m.m.
17 § Förmån i form av utbildning eller annan åtgärd som är av väsentlig
betydelse för att den skattskyldige skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta
skall inte tas upp hos den som riskerar att bli arbetslös på grund av
omstrukturering, personalavveckling eller liknande i arbetsgivarens
verksamhet.
Första stycket gäller inte förmån från fåmansföretag eller fåmans-
handelsbolag, om den anställde är företagsledare eller delägare i företaget
eller närstående till en sådan person. Om arbetsgivaren är en enskild
näringsidkare, gäller första stycket inte förmån till sådana anställda som
är närstående till arbetsgivaren.
Hälso- och sjukvård
18 § Förmån av hälso- och sjukvård eller tandvård skall inte tas upp om
förmånen avser
– vård i Sverige som inte är offentligt finansierad, och
– vård utomlands.
Följande förmåner skall inte heller tas upp
– läkemedel vid vård utomlands,
– företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering,
– vaccination som betingas av tjänsten, och
– tandbehandling som har bedömts som nödvändig med hänsyn till
tjänstens krav för försvarsmaktens submarina eller flygande personal och
för andra med i huvudsak liknande arbetsförhållanden.
Grupplivförsäkringar m.m.
19 § Förmån av grupplivförsäkring skall inte tas upp.
Om en sådan förmån på grund av enskild tjänst är väsentligt förmån-
ligare än vad som gäller för statligt anställda, skall den dock tas upp till
den del den lämnas enligt förmånligare grunder än vad som gäller för
statligt anställda.
Ersättningar som en arbetsgivare betalar ut utan att försäkring har
tecknats för anställdas räkning och som motsvarar ersättning på grund av
grupplivförsäkring skall bara tas upp till den del beloppet väsentligt
överstiger vad som betalas ut för statligt anställda.
Gruppsjukförsäkringar
20 § Förmån av gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer skall inte
tas upp. Ersättning som betalas ut på grund av en sådan försäkring skall
däremot tas upp.
Ersättningar till UD- och SIPRI-anställda
21 § Utlandstillägg och liknande ersättningar och förmåner, såsom
bostadskostnadsersättning och förmån av bostad, till sådan personal vid
den svenska utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet som
är stationerad utomlands skall inte tas upp.
Ersättningar för ökade levnadskostnader eller för skolavgifter för barn
och förmån av bostad från Styrelsen för Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI) skall inte tas upp av sådana forskare vid
SIPRI som
– är utländska medborgare,
– är kontraktsanställda på bestämd tid, och
– vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatta i Sverige.
Ersättningar till utländska forskare
22 § Sådana ersättningar och förmåner som avses i 23 § och som lämnas
på grund av en tillfällig anställning eller ett tillfälligt uppdrag i Sverige
till en forskare som inte är svensk medborgare skall inte tas upp, om
– anställningen eller uppdraget avser kvalificerat forsknings- eller
utvecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att
det innebär betydande svårigheter att rekrytera inom landet, och
– forskaren omedelbart innan han började arbeta i Sverige var bosatt
och verksam utomlands eller vistades här en kortare tid för uppdrag inom
sitt verksamhetsområde utan att vara att anse som bosatt här.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara under en tid av högst
två år eller, om det finns särskilda skäl, högst fyra år under en tioårs-
period.
Frågan om förutsättningarna enligt första stycket att inte ta upp sådana
ersättningar och förmåner är uppfyllda prövas av Forskarskattenämnden
enligt lagen (1999:000) om Forskarskattenämnden.
23 § Bestämmelserna i 22 § gäller
1. ersättning för utgifter som forskaren på grund av vistelsen i Sverige
har haft
– för bostad i Sverige,
– för flyttning till eller från Sverige,
– för egna och familjemedlemmars resor mellan Sverige och hem-
landet, och
– i form av avgifter för barns skolgång i Sverige, samt
2. förmån av bostad i Sverige.
Ersättningar för tjänstgöring hos det svenska totalförsvaret
24 § Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom det svenska
totalförsvaret skall tas upp.
25 § Totalförsvarspliktigas dagersättningar och tillägg till sådana
ersättningar, naturaförmåner, fälttraktamenten, befattningspenningar,
utbildningspremier, utryckningsbidrag samt avgångsvederlag skall inte
tas upp.
Familjebidrag till totalförsvarspliktiga skall tas upp bara om bidraget
betalas ut i form av näringsbidrag. Familjebidrag anses tillfalla den
totalförsvarspliktige, även om bidraget betalas ut till någon annan.
Familjebidrag i form av näringsbidrag skall tas upp i inkomstslaget
tjänst, om näringen bedrivs av en juridisk person eller av ett svenskt
handelsbolag som den värnpliktige inte är delägare i, och i annat fall i
inkomstslaget näringsverksamhet.
Första och andra styckena tillämpas också för annan personal vid det
svenska totalförsvaret som avlönas enligt de grunder som gäller för
totalförsvarspliktiga.
Resa vid anställningsintervju
26 § Förmån av resa inom eller mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-länderna till eller från anställningsintervju skall
inte tas upp. Detta gäller också ersättning för sådan resa till den del
ersättningen inte överstiger utgifterna för resan och, när det gäller resa
med egen bil, inte överstiger avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §.
Flyttningsersättningar
27 § Ersättning för utgifter för flyttning när en skattskyldig på grund av
byte av verksamhetsort flyttar till en ny bostadsort skall inte tas upp, om
ersättningen betalas av allmänna medel eller av arbetsgivaren. Om
ersättningen för utgifter för flyttning också omfattar ersättning för
körning med egen bil, skall denna ersättning dock tas upp som intäkt till
den del den överstiger avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §.
Som utgift för flyttning räknas utgifter för emballering, packning,
transport och uppackning av den skattskyldiges och hans familjs bohag
och övriga lösa saker, transport av den skattskyldige och hans familj från
den gamla till den nya bostadsorten samt liknande utgifter. Som utgift för
flyttning räknas däremot inte andra utgifter i samband med flyttningen
såsom utgifter för resor till och från arbetsplatsen, hemresor, dubbel
bosättning och förlust vid försäljning av bostad eller andra tillgångar.
Flyttningsbidrag som lämnas av arbetsmarknadsmyndigheter skall inte
tas upp.
Ersättningar till företrädare i Europaparlamentet
28 § De fasta resekostnads- och traktamentsersättningar som Europa-
parlamentet betalar till sina företrädare där skall tas upp bara till den del
ersättningen kan antas väsentligt överstiga de utgifter som den är avsedd
att täcka.
Ersättningar vid arbetskonflikt
29 § Ersättningar vid arbetskonflikt till en arbetstagare från den
organisation som han tillhör skall inte tas upp.
Sjukpenning
30 § Följande ersättningar i samband med sjukdom m.m. skall tas upp
om de grundar sig på förvärvsinkomst på grund av tjänst:
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till
sjömän,
3. ersättning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
4. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt-
bärare, och
5. ersättningar enligt andra lagar eller författningar vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller i samband med militärtjänstgöring.
Föräldrapenning och vårdbidrag
31 § Följande ersättningar i samband med vård av närstående skall tas
upp:
1. föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, och
2. ersättningar enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård.
Vårdbidrag skall dock inte tas upp till den del det utgör ersättning för
merutgifter.
32 § Särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt och
handikappat barn skall inte tas upp.
Ersättningar vid utbildning och arbetslöshet
Utvecklingsersättningar till ungdomar
33 § Utvecklingsersättningar enligt lagen (1997:1268) om kommuners
ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år skall inte tas upp.
Studiestöd
34 § Följande ersättningar i samband med studier skall tas upp:
1. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),
2. sådant utbildningsbidrag för doktorander som avses i 4 kap. 3 §
studiestödslagen,
3. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa,
4. särskilt utbildningsbidrag och timersättning vid vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux) enligt 1 kap. 3 a § vuxenutbildnings-
lagen (1984:1118), och
5. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF).
Studiestöd enligt 3, 4 och 6 kap. studiestödslagen samt studielån enligt
7 kap. samma lag skall inte tas upp.
Bidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl.
35 § Särskilda bidrag till deltagare i yrkesinriktad rehabilitering och i
arbetsmarknadsutbildning eller till andra som är likställda med dem när
det gäller rätt till sådana bidrag skall inte tas upp, om bidragen avser
ersättning för utgifter för nattlogi eller resor m.m.
Statliga bidrag för resor, kost eller logi eller merutgifter på grund av
funktionshinder som lämnas till elever i utbildning för döva eller
hörselskadade eller i utbildning som är speciellt anpassad för svårt
rörelsehindrade ungdomar (Rh-anpassad utbildning) skall inte tas upp.
Ersättningar vid arbetslöshet
36 § Följande ersättningar i samband med arbetslöshet skall tas upp:
1. dagpenning från svensk arbetslöshetskassa, och
2. statsbidrag som motsvarar dagpenning vid arbetsmarknads-
utbildning och som lämnas till den som startar egen näringsverksamhet
för att han som startar verksamheten skall kunna försörja sig under
inledningsskedet,
3. ersättning vid generationsväxling, och
4. dagpenning som betalas ut enligt bestämmelser som meddelats av
regeringen eller av statlig myndighet till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning och till andra som är likställda med dem när
det gäller rätt till sådan dagpenning.
Livräntor
37 § Följande gäller för livräntor vid sjukdom eller olycksfall på grund
av försäkringar som inte har tecknats i samband med tjänst och inte heller
är trafikförsäkring, ansvarsförsäkring, obligatorisk försäkring enligt
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller försäkring enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Som intäkt skall den del av
livräntans belopp tas upp som framgår av följande tabell, nämligen om
livräntetagaren under beskattningsåret fyllt:
högst 35 år 80 %
36 till och med 47 år 70 %
48 ” ” ” 56 år 60 %
57 ” ” ” 63 år 50 %
64 ” ” ” 69 år 40 %
70 ” ” ” 76 år 30 %
77 ” ” ” 86 år 20 %
minst 87 år 10 %
Andra livräntor på grund av personskada än sådana som avses i första
stycket skall tas upp till den del de avser ersättning för förlorad inkomst
som skulle ha tagits upp som intäkt eller för förlorat underhåll.
Engångsbelopp
38 § Om engångsbelopp på grund av personskada avser ersättning för
framtida förlust av inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt, skall
60 procent av beloppet tas upp. Om någon får två eller flera sådana
belopp till följd av samma personskada, gäller detta för varje belopp. För
samma personskada får dock den del som inte tas upp som intäkt inte
överstiga 15 prisbasbelopp för det år som engångsbeloppet kunde
disponeras.
39 § Om en livränta eller del av en livränta som betalas till följd av
personskada och som skall tas upp som intäkt byts ut mot ett
engångsbelopp, tillämpas bestämmelserna i 38 §. Vid utbyte av annan
livränta eller del av en livränta som skall tas upp som intäkt skall hela
engångsbeloppet tas upp.
Engångsbelopp vid andra utbyten av en livränta eller del av en livränta
än sådana som avses i första stycket skall inte tas upp. Detta gäller också
engångsbelopp vid utbyte av sådan livränta som avses i 37 § första
stycket.
Barnpension
40 § Barnpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
bara tas upp till den del pensionen för varje månad överstiger en tolftedel
av 40 procent av prisbasbeloppet eller, vid pension efter båda föräldrarna,
80 procent av prisbasbeloppet. Detta gäller också efterlevandelivränta
enligt annan författning till den del livräntan enligt 17 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring medfört minskning av en sådan del av barnpensionen
som inte skall tas upp.
Ersättningar från arbetsgivare som står självrisk
41 § Ersättning som betalas ut på annat sätt än i form av pension eller
livränta från arbetsgivare när denne står självrisk enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring behandlas på samma sätt som försäkringsersättningar enligt
sistnämnda lag.
Ersättningar för sjukvårdsutgifter
42 § Ersättning för utgifter för sjukvård utomlands eller inom den icke
offentligt finansierade vården i Sverige skall tas upp bara om
ersättningen betalas i form av livränta på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband med tjänst.
Utländska pensionsförsäkringar
43 § Pension från en sådan försäkring som enligt 58 kap. 5 § anses som
pensionsförsäkring skall inte tas upp till den del den skattskyldige
1. inte fått göra avdrag för premier som han betalat för försäkringen,
eller
2 förmånsbeskattats för försäkringen utan att ha fått göra ett
motsvarande avdrag.
Första stycket gäller inte till den del avdrag inte fått göras på grund av
bestämmelserna i 59 kap. 3–11 och 17 §§.
Vid tillämpning av denna paragraf beaktas avdrag och beskattning
både i Sverige och utomlands. Med avdrag likställs skattereduktion eller
liknande skattelättnad utomlands.
Egenavgifter
44 § I 12 kap. 36 § och 62 kap. 5 § finns bestämmelser om ändrad
debitering och återföring av avdrag för egenavgifter och i 62 kap. 6 §
bestämmelser om ändrad debitering av utländska
socialförsäkringsavgifter.
Förbjudna lån
45 § Om penninglån har lämnats i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m., skall lånebeloppet tas upp som intäkt hos låntagaren eller
hos en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag som är
låntagare, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.
Marie Curie-stipendier
46 § Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som ges ut direkt eller
indirekt av Europeiska gemenskaperna skall tas upp.
Periodiska understöd
47 § Periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster skall inte
tas upp till den del givaren enligt 9 kap. 3 § eller 62 kap. 7 § inte får dra
av det utbetalade beloppet.
Som inkomst skall inte heller tas upp sådana periodiska understöd som
betalas ut från en stiftelse som är undantagen från skattskyldighet enligt
7 kap. 3–6 §§ eller från en ideell förening som har till uppgift att främja
de ändamål som anges i 7 kap. 4 §, om föreningen uppfyller övriga
villkor i 7 kap. 7–13 §§ för undantag helt eller delvis från
skattskyldighet. Detta gäller dock bara om utbetalningen görs för att
fullfölja något av de ändamål som anges i 7 kap. 4 §.
12 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget tjänst
Huvudregel
1 § Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som
kostnad om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap.
I detta kapitel finns bestämmelser om att också vissa andra utgifter
som har samband med tjänsten skall dras av.
I inkomstslaget tjänst tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget
näringsverksamhet om
– avdrag för utgifter för representation i 16 kap. 2 §,
– mervärdesskatt i 16 kap. 16 §, och
– avdrag för utländsk skatt i 16 kap. 18 och 19 §§.
Inskränkningar i avdragsrätten
Beloppsgränser
2 § Utgifter som avses i följande paragrafer skall dras av utan någon
beloppsmässig begränsning, nämligen utgifter
– vid tjänsteresor enligt 5–17 §§,
– vid tillfälligt arbete på annan ort eller vid dubbel bosättning enligt
18–22 och 31 §§,
– för hemresor enligt 24 och 31 §§,
– för egenavgifter enligt 36 §, och
– i hobbyverksamhet enligt 37 §.
Första stycket gäller också i fråga om utgifter för resor i tjänsten som
företas med annat transportmedel än egen bil eller förmånsbil.
Utgifter för inställelseresor enligt 25 § och för resor mellan bostaden
och arbets- och utbildningsplatsen enligt 26–31 §§ skall dras av bara till
den del kostnaderna under beskattningsåret sammanlagt överstiger
7 000 kronor. Övriga utgifter skall dras av bara till den del kostnaderna
under beskattningsåret sammanlagt överstiger 1 000 kronor.
Utgifter för vissa skattefria ersättningar
3 § Om den skattskyldige får sådan ersättning som enligt 11 kap. 21 eller
28 § inte skall tas upp, får de utgifter som ersättningen är avsedd att täcka
inte dras av.
Om den skattskyldige får sådant skattefritt bidrag vid utbildning eller
arbetslöshet som avses i 11 kap. 27 § tredje stycket, 34 § andra stycket
och 35 §, får de utgifter som bidraget är avsett att täcka inte dras av.
Utgifter som täcks av sådana ersättningar till utländska forskare som
enligt 11 kap. 22 och 23 §§ inte skall tas upp, får inte heller dras av.
Skattskyldiga med sjöinkomst
4 § Skattskyldiga som har sjöinkomst har inte rätt till avdrag som avses
i 6–24 §§ vid tjänstgöring ombord. Sådana skattskyldiga anses ha sitt
tjänsteställe på det fartyg där de arbetar.
Tjänsteresor med egen bil eller förmånsbil
5 § Utgifter för tjänsteresor med egen bil skall dras av med 1 krona och
50 öre för varje kilometer.
Om en skattskyldig använder sin förmånsbil för tjänsteresor och
betalar samtliga utgifter för drivmedel som är förenade med resorna,
skall utgifter för dieselolja dras av med 50 öre för varje kilometer och
utgifter för annat drivmedel med 80 öre för varje kilometer.
Ökade levnadskostnader vid tjänsteresor
Övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten
6 § Ökade levnadskostnader som den skattskyldige har på grund av att
han i tjänsten vistas utanför sin vanliga verksamhetsort, skall dras av i
den utsträckning som följer av 7–17 §§. Avdrag skall göras bara vid resor
som är förenade med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten.
Som ökade levnadskostnader räknas utgifter för logi, ökade utgifter för
måltider samt diverse småutgifter.
När arbetet utanför den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till
samma ort under mer än tre månader i en följd, gäller inte längre
bestämmelserna i första stycket. I stället bedöms rätten till avdrag för
ökade levnadskostnader enligt bestämmelserna om tillfälligt arbete i 18–
22 §§. En tjänsteresa anses pågå i en följd om den inte bryts av uppehåll
som beror på att arbetet förläggs till en annan ort under minst fyra
veckor.
Med arbetsgivare likställs annan som betalar ut traktamente, om den
huvudsakliga delen av arbetet utförs för honom.
Vanlig verksamhetsort och tjänsteställe
7 § Med vanlig verksamhetsort avses ett område inom 50 kilometer från
den skattskyldiges tjänsteställe.
Som vanlig verksamhetsort behandlas också ett område inom 50
kilometer från den skattskyldiges bostad.
8 § Tjänstestället är den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av
sitt arbete. Utförs detta under förflyttning eller på arbetsplatser som
hela tiden växlar, anses i regel den plats där den skattskyldige hämtar
och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina
arbetsuppgifter som tjänsteställe.
Om arbetet pågår en begränsad tid på varje plats enligt vad som gäller
för vissa arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen och lik-
nande branscher, anses bostaden som tjänsteställe.
För reservofficerare anses bostaden som tjänsteställe. Detsamma gäller
för nämndemän, jurymän och andra liknande uppdragstagare i allmän
domstol, allmän förvaltningsdomstol, hyresnämnd, skattenämnd eller
arrendenämnd.
9 § En skattskyldig som under en begränsad tid arbetar vid någon av
Europeiska unionens institutioner eller organ eller vid Europaskolorna
men som får den huvudsakliga lönen för arbetet från en annan arbets-
givare anses – om han begär det – under längst tre år ha sitt tjänsteställe
hos sistnämnda arbetsgivare.
I fall som avses i första stycket tillämpas inte bestämmelsen i 7 § andra
stycket för en bostad på arbetsorten om
– denna bostad är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, och
– den skattskyldige har en annan stadigvarande bostad.
Maximibelopp och normalbelopp
10 § Vid beräkningen av avdraget används för tjänsteresa i Sverige ett
maximibelopp och för tjänsteresa utomlands ett normalbelopp. Avdraget
beräknas för hel eller halv dag.
Som hel dag behandlas också avresedagen om resan påbörjas före
klockan 12.00 och hemresedagen om resan avslutas efter kl. 19.00. Som
halv dag behandlas avresedagen om resan påbörjas kl. 12.00 eller senare
och hemkomstdagen om resan avslutas kl. 19.00 eller tidigare.
11 § Maximibeloppet är 0,5 procent av prisbasbeloppet, avrundat till
närmaste tiotal kronor.
Normalbeloppet för varje land motsvarar den normala ökningen av
levnadskostnaderna under en hel dag för frukost, lunch och middag som
består av en rätt på restaurang av normal standard samt för småutgifter.
Om det finns särskilda skäl, får normalbeloppet avse ökade utgifter för
måltider på en restaurang av bättre standard.
Vistelse i mer än ett land
12 § Om den anställde under en tjänsteresa samma dag uppehåller sig i
mer än ett land bestäms avdraget efter vad som gäller för vistelse i det
land där han uppehållit sig den längsta delen av dagen (06.00–24.00).
Avdrag för logi
13 § Utgift för logi skall dras av. Kan den skattskyldige inte visa vilken
utgift han har haft, skall ett halvt maximibelopp per natt dras av vid
tjänsteresa i Sverige och ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa
utomlands.
Avdrag för måltider och småutgifter
14 § Om den skattskyldige fått ersättning för ökade utgifter för måltider
och småutgifter (dagtraktamente) för en tjänsteresa i Sverige, skall ett
belopp som motsvarar ersättningen dras av. För varje hel dag som tagits i
anspråk för resan skall avdraget dock uppgå till högst ett maximibelopp
och för varje halv dag till högst ett halvt maximibelopp.
Visar den skattskyldige att den sammanlagda utgiftsökningen under
samtliga tjänsteresor under beskattningsåret i en och samma tjänst varit
större än det sammanlagda avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i
stället ett belopp som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av.
15 § Om den skattskyldige fått dagtraktamente för tjänsteresa utomlands,
skall ett belopp som motsvarar ersättningen dras av. För varje hel dag
som tagits i anspråk för resan får avdraget dock uppgå till högst ett
normalbelopp och för varje halv dag till högst ett halvt normalbelopp.
Visar den skattskyldige att utgiftsökningen under en tjänsteresa varit
större än avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i stället ett belopp
som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av.
16 § Om den skattskyldige inte fått dagtraktamente men gör sannolikt att
han haft ökade utgifter för måltider och småutgifter, skall avdrag göras
för varje hel dag med ett halvt maximibelopp vid tjänsteresa i Sverige
och med ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa utomlands.
Minskat avdrag på grund av kostförmåner
17 § Avdrag för ökade levnadskostnader enligt 6–16 §§ skall minskas
med värdet av kostförmåner som den skattskyldige fått. Detta gäller dock
inte sådana kostförmåner på allmänna transportmedel som enligt 11 kap.
2 § inte skall tas upp.
Ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete på annan ort eller vid
dubbel bosättning m.m.
Tillfälligt arbete på annan ort
18 § Ökade levnadskostnader på grund av att den skattskyldige har sitt
arbete på en annan ort än den där han har sin bostad skall dras av bara om
1. arbetet avser en kortare tid,
2. arbetet inte är kortvarigt men ändå är tidsbegränsat till sin natur eller
sådant att det kräver en fast anknytning till bostadsorten,
3. arbetet skall bedrivas på flera olika platser, eller
4. det av någon annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att den
skattskyldige bör flytta till arbetsorten.
Dubbel bosättning
19 § Ökade levnadskostnader skall dras av om den skattskyldige på
grund av sitt arbete flyttat till en ny bostadsort, om en bostad för den
skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den tidigare
bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund av
1. makens eller sambons förvärvsverksamhet,
2. svårigheter att skaffa en fast bostad på arbetsorten, eller
3. någon annan särskild omständighet.
Ytterligare förutsättningar för avdrag
20 § Ökade levnadskostnader enligt 18 och 19 §§ skall dras av bara om
den skattskyldige övernattar på arbetsorten och avståndet mellan
bostadsorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer.
Ökade levnadskostnader enligt 19 § får dras av under längst tre år för
gifta och sambor och längst ett år för övriga skattskyldiga. Ökade
levnadskostnader skall dock dras av för längre tid om anställningens
natur eller andra särskilda skäl talar för det.
Beräkningen av avdragen
21 § Ökade utgifter för logi skall dras av med ett belopp som motsvarar
den faktiska utgiften. För tjänsteresor som har pågått under längre tid än
tre månader gäller dock bestämmelserna i 13 §, om logiutgiften inte kan
visas.
Ökade utgifter för måltider och småutgifter på arbetsorten skall dras av
antingen med den faktiska utgiftsökningen eller med ett belopp som
beräknas enligt schablon. Den schablonmässiga utgiftsökningen beräknas
för
1. skattskyldiga som under de tre första månaderna av vistelsen gjort
avdrag enligt 6–17 §§ och som fortfarande får ersättning från
arbetsgivaren, till ett belopp som motsvarar denna ersättning,
– för tiden fram till två års bortovaro, dock högst 70 procent av
maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 70
procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands,
och
– för tiden därefter, dock högst 50 procent av helt maximibelopp per
hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 50 procent av normalbeloppet
per hel dag om arbetsorten ligger utomlands,
2. skattskyldiga med arbetsorten i Sverige som gör avdrag enligt 18 §,
till 50 procent av maximibeloppet per hel dag under de tre första
månaderna av vistelsen och till 30 procent av maximibeloppet per hel dag
för tiden därefter,
3. skattskyldiga med arbetsorten utomlands som gör avdrag enligt
18 §, till 50 procent av normalbeloppet per hel dag under de tre första
månaderna av vistelsen och till 30 procent av normalbeloppet per hel dag
för tiden därefter, och
4. skattskyldiga som gör avdrag enligt 19 §, till 30 procent av
maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och till 30
procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands.
Vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket 1–3 skall i den
angivna tiden räknas in sådan tid under vilken ökade levnadskostnader
dragits av enligt bestämmelserna i 6–17 §§.
Minskat avdrag på grund av kostförmåner
22 § Avdrag för ökade levnadskostnader enligt 18–21 §§ skall minskas
med värdet av kostförmåner som den skattskyldige fått. Detta gäller dock
inte sådana kostförmåner på allmänna transportmedel som enligt 11 kap.
2 § inte skall tas upp.
Utgifter för barns skolgång
23 § Om en skattskyldig vid vistelse utomlands har rätt till avdrag för
ökade levnadskostnader under en viss tid enligt 6–17 §§, skall utgifter för
medföljande barns grundläggande skolgång under samma tid dras av.
Hemresor
24 § När en skattskyldig på grund av sitt arbete vistas på en annan ort än
den där han eller hans familj bor, skall utgifter för hemresor dras av, om
avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer.
Avdrag skall göras för högst en hemresa per vecka och bara för utgifter
för resor inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller
EES-länderna.
Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste färdsättet.
Skäliga utgifter för flygresa och utgifter för tågresa skall dock dras av.
Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter
för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil dras av
med det belopp som gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil
som en närstående till honom eller hans sambo men inte han själv är
skattskyldig för.
Inställelseresor
25 § Utgifter för särskilda resor inom eller mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-länderna i samband med att den skattskyldige
börjar eller slutar en tjänst skall dras av. Bestämmelserna i 24 § andra
och tredje styckena tillämpas också för sådana avdrag.
Arbetsresor
26 § Skäliga utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
(arbetsresor) skall dras av, om arbetsplatsen ligger på ett sådant avstånd
från den skattskyldiges bostad att han behöver använda något
transportmedel.
27 § Utgifter för arbetsresor med egen bil skall dras av om avståndet
mellan bostaden och arbetsplatsen är minst fem kilometer och det klart
framgår att den skattskyldige genom att använda egen bil i stället för
allmänna transportmedel regelmässigt gör en tidsvinst på sammanlagt
minst två timmar.
Utgifter för arbetsresor med egen bil skall också dras av om bilen
används i tjänsten minst 160 dagar under året. Om den används i tjänsten
minst 60 dagar under året, skall utgifterna dras av för alla de dagar som
bilen använts i tjänsten. Att bilen används i tjänsten beaktas dock bara
om körsträckan är minst 300 mil per år.
Avdrag skall göras med 1 krona och 50 öre för varje kilometer.
Utgifter för väg-, bro- och färjeavgifter skall också dras av.
28 § Bestämmelserna i 27 § första stycket tillämpas inte om allmänna
transportmedel saknas.
29 § För skattskyldiga som gör arbetsresor med sin förmånsbil skall
utgifter för arbetsresor dras av enligt bestämmelserna i 26–28 §§. I
stället för vad som sägs i 27 § tredje stycket skall utgifter för dieselolja
dras av med 50 öre för varje kilometer och utgifter för annat drivmedel
med 80 öre för varje kilometer. Detta gäller också den som gör resorna
med en förmånsbil som en närstående till honom eller hans sambo men
inte han själv är skattskyldig för.
30 § Bestämmelserna i 27 § första–tredje styckena tillämpas inte för
skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas an-
vända egen bil eller sin förmånsbil. De tillämpas inte heller för
skattskyldiga som tvingas använda en större bil på grund av skrymmande
last.
Utgifter för utbildning vid omstrukturering m.m.
31 § Skattskyldiga som har skattefri förmån av utbildning eller annan
åtgärd enligt 11 kap. 17 § skall göra avdrag enligt 26–30 §§ för utgifter
för resor mellan bostaden och platsen för utbildningen eller åtgärden.
Om skattskyldiga som avses i första stycket får ersättning för ökade
levnadskostnader och för utgifter för hemresor, skall avdrag göras för
ökade levnadskostnader enligt de regler som gäller för tillfälligt arbete på
annan ort enligt 18 § och för utgifter för hemresor enligt 24 § Avdraget
för ökade levnadskostnader får dock inte överstiga vare sig uppburen
ersättning eller de schablonbelopp som anges i 21 §.
Har den skattskyldiges anställning upphört på grund av uppsägning får
avdrag inte göras för tid efter första året efter uppsägningstidens utgång.
Skyddsutrustning och skyddskläder
32 § Utgifter för skyddsutrustning och skyddskläder som behövs för
tjänsten skall dras av. Till skyddsutrustning hör hjälmar, skyddsglasögon,
hörselskydd och skor med stålhätta. Med skyddskläder avses sådana
kläder som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen eller
mekaniska skador eller mot väta, värme eller kyla som huvudsakligen
beror på annat än klimatförhållanden.
Förluster på grund av redovisningsskyldighet
33 § Förluster på grund av ersättnings- eller återbetalningsskyldighet för
medel som den skattskyldige är redovisningsskyldig för i sin tjänst skall
dras av. Detta gäller dock inte om ersättnings- eller återbetalnings-
skyldigheten beror på att den skattskyldige har förskingrat medel eller
begått något annat brott.
Pensionsutgifter
34 § Avgifter som den skattskyldige betalar i samband med tjänsten för
sin egen eller efterlevandes pension på annat sätt än genom försäkring,
skall dras av bara om pensionen är utformad så att den överensstämmer
med villkoren i 58 kap. 4–16 §§ för en pensionsförsäkring.
Avgifter till arbetslöshetskassa
35 § Avgifter till svensk arbetslöshetskassa skall dras av. Om avdrag
kan komma i fråga i flera inkomstslag, skall de dras av i det
inkomstslag där intäkterna är störst.
Avdrag skall göras även för avgifter till en utländsk arbetslöshetskassa
eller motsvarande avgifter enligt en utländsk stats system för förmåner
vid arbetslöshet, om inkomst av arbete i det landet skall tas upp i
inkomstslaget tjänst under beskattningsåret och utgiften inte skall dras av
enligt 62 kap. 6 §. Avdrag skall göras bara av dem som är obegränsat
skattskyldiga under beskattningsåret. Om de är obegränsat skattskyldiga
bara under en del av beskattningsåret, skall avdrag göras för avgifter som
avser den tiden.
Egenavgifter
36 § Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser inkomster
i inkomstslaget tjänst. Om avgifterna sätts ned, skall motsvarande belopp
tas upp i inkomstslaget det beskattningsår då debiteringen ändras.
Vidare skall ett avdrag göras för egenavgifterna för beskattningsåret
med högst 25 procent av ett underlag som beräknas enligt tredje stycket.
Avdraget skall dock vara högst 20 procent om den skattskyldige antingen
vid beskattningsårets ingång fyllt 65 år eller då inte fyllt 65 år men under
hela året fått hel ålderspension eller dött under året. Avdraget skall
återföras till beskattning det följande beskattningsåret.
Underlaget utgörs av sådana intäkter i inkomstslaget tjänst som enligt
2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension är
inkomst av annat förvärvsarbete, minskade med andra kostnader som
skall dras av från dessa intäkter än sådant avdrag som avses i andra
stycket och med sjuk- och rehabiliteringspenning och liknade
ersättningar som avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 i den nämnda lagen.
Hobbyverksamhet
37 § I fråga om varje verksamhet som bedrivs självständigt men som inte
skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet får avdrag för
beskattningsårets kostnader inte göras med större belopp än som
motsvarar beskattningsårets intäkter.
I sådan verksamhet skall avdrag göras även för något av de fem
föregående beskattningsårens kostnader till den del dessa överstigit det
årets intäkter och inte kunnat dras av tidigare. Avdrag får dock inte göras
med högre belopp än vad som återstår av intäkterna efter avdrag för
beskattningsårets kostnader.
AVD. V INKOMSTSLAGET NÄRINGSVERKSAMHET
13 kap. Avgränsningen av inkomstslaget
näringsverksamhet
Huvudregler
1 § Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter
på grund av näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses
förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.
Innehav av näringsfastigheter och näringsbostadsrätter samt av avverk-
ningsrätt till skog räknas alltid som näringsverksamhet.
Privatbostadsfastigheter, privatbostadsrätter och andra privatbostäder kan
inte ingå i en näringsverksamhet.
I 27 kap. finns bestämmelser om att den som innehar vissa tillgångar
anses bedriva näringsverksamhet i form av byggnadsrörelse eller handel
med fastigheter. Där finns också bestämmelser om vad som räknas som
tomtrörelse.
Juridiska personer
2 § För juridiska personer räknas inkomster och utgifter på grund av
innehav av tillgångar och skulder eller i form av kapitalvinster och
kapitalförluster till inkomstslaget näringsverksamhet, även om
inkomsterna eller utgifterna inte ingår i en näringsverksamhet enligt 1 §.
3 § Penninglån som lämnas till en juridisk person i strid med 12 kap. 7 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m., räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.
Handelsbolag
4 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller också inkomster och utgifter hos
svenska handelsbolag.
För delägare som är fysiska personer räknas handelsbolagets
kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och
näringsbostadsrätter inte till inkomstslaget näringsverksamhet utan till
inkomstslaget kapital samt handelsbolagets penninglån som avses i 3 §
till inkomstslaget tjänst.
5 § Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas också ett belopp som
motsvarar kapitalvinsten när en fysisk person avyttrar en andel i ett
svenskt handelsbolag i de särskilda fall som anges i 51 kap.
Enskilda näringsidkare
Kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och
näringsbostadsrätter
6 § För enskilda näringsidkare räknas kapitalvinster och kapitalförluster
på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter inte till inkomstslaget
näringsverksamhet utan till inkomstslaget kapital.
Om näringsidkaren begär det, skall dock kapitalvinster på närings-
fastigheter vid sådana avyttringar som enligt 31 kap. 5 § medför rätt till
avdrag för avsättning till ersättningsfond räknas till inkomstslaget
näringsverksamhet.
Vissa tillgångar och skulder
7 § Delägarrätter, fordringsrätter, andelar i svenska handelsbolag och
sådana tillgångar som avses i 52 kap. räknas inte som tillgångar i
näringsverksamheten för enskilda näringsidkare.
De skall dock räknas som tillgångar i näringsverksamheten om de är
– lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar eller liknande
tillgångar,
– inventarier eller fordringar på grund av avyttring av inventarier,
– banktillgodohavanden som hör till näringsverksamheten,
– fordringar på sådana försäkringsersättningar eller skadestånd som
skall tas upp i näringsverksamheten,
– andelar i kooperativa föreningar förutsatt att innehavet av andelarna
betingas av näringsverksamheten eller fordringar på grund av avyttring
av sådana andelar, eller
– fordringar som medlemmar i kooperativa föreningar har på före-
ningen förutsatt att medlemskapet i föreningen betingas av närings-
verksamheten.
Vid tillämpning av denna paragraf anses patent och andra sådana
rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 som inventarier
även om de inte förvärvats från någon annan.
8 § För enskilda näringsidkare skall en skuld inte räknas till närings-
verksamheten, om skulden hänför sig till tillgångar som enligt 7 § inte
skall räknas som tillgångar i näringsverksamheten.
Rabatt och pristillägg
9 § Även om en andel i ett aktiebolag eller i en ekonomisk förening
enligt 7 § inte räknas som en tillgång i näringsverksamheten, skall
utdelning från aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen räknas till
inkomstslaget näringsverksamhet, om utdelningen lämnas i förhållande
till köp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg) som gjorts i
näringsverksamheten.
Samfälligheter
10 § Om en näringsfastighet har del i en sådan samfällighet som avses i
6 kap. 6 § första stycket, räknas utdelning från samfälligheten för
enskilda näringsidkare till inkomstslaget näringsverksamhet.
Om en näringsfastighet har del i en annan samfällighet än en sådan
som avses i 6 kap. 6 § första stycket, tillämpas för enskilda näringsidkare
bestämmelserna i 4 § i stället för bestämmelserna i 6–8 §§.
Samfällighetens kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter
och näringsbostadsrätter räknas dock till inkomstslaget
näringsverksamhet, om den fastighet som har del i samfälligheten är en
lagertillgång.
Royalty m.m.
11 § Den som får ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående
avgift för att materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas, anses
bedriva näringsverksamhet. Om royaltyn eller avgiften grundar sig på
anställning eller på uppdrag eller tillfällig verksamhet som inte ingår i en
näringsverksamhet, räknas den dock inte till inkomstslaget
näringsverksamhet utan till inkomstslaget tjänst.
14 kap. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– beskattningstidpunkten i 2–9 §§,
– gemensam eller särskild beräkning i 10–15 §§,
– anskaffningsvärde efter karaktärsbyte i 16 §,
– överlåtelser av verksamhet till staten, kommuner m.fl. i 17 och
18 §§,
– oriktig prissättning m.m. i 19 och 20 §§, och
– hur man beräknar resultatet i 21 och 22 §§.
Beskattningstidpunkten
Bokföringsmässiga grunder
2 § Resultatet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.
Vid beräkningen av resultatet skall inkomster tas upp som intäkt och
utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till
enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i
lag. Detta gäller även skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga.
Balansposter
3 § Värdet av utgående lager, pågående arbeten, fordringar, skulder och
avsättningar skall bedömas med hänsyn till förhållandena vid
beskattningsårets utgång.
Värdet av ingående lager och andra balansposter skall tas upp till
samma belopp som värdet vid det föregående beskattningsårets utgång.
Räkenskaperna
4 § Om räkenskaper förs för näringsverksamheten, skall dessa läggas till
grund för beräkningen av resultatet när det gäller beskattningstidpunkten.
Reserv i lager och liknande skall beaktas bara vid tillämpning av
17 kap. 4 och 5 §§ samt 27 § andra stycket.
Justeringar
5 § Det redovisade resultatet skall justeras om en intäkts- eller
kostnadspost hänförs till ett visst beskattningsår i strid med
bestämmelserna i 2 §. Motsvarande justering skall göras ett tidigare eller
senare beskattningsår, om det behövs för att undvika att någon intäkts-
eller kostnadspost utelämnas eller räknas dubbelt.
6 § Även om lager, pågående arbeten, kundfordringar eller liknande tas
upp till ett för lågt belopp eller avsättningar, leverantörsskulder eller
liknande till ett för högt belopp, skall resultatet inte justeras till den del
mellanskillnaden motsvaras av sådana ytterligare värdeminskningsavdrag
på andra tillgångar än lagertillgångar som den skattskyldige skulle ha
kunnat göra enligt denna lag. Detta gäller dock bara om den skattskyldige
begär det.
Karaktärsbyte
7 § Om en tillgång som innehas av den skattskyldige och som hör till
inkomstslaget kapital blir tillgång i den skattskyldiges
näringsverksamhet, skall de justeringar göras som behövs för att inte
någon intäkt eller kostnad skall utelämnas eller dubbelräknas.
Fordringar och skulder i utländsk valuta
8 § Fordringar, skulder, avsättningar och kontanter i utländsk valuta skall
värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Om det finns ett
terminskontrakt eller någon annan liknande valutasäkringsåtgärd för en
sådan post, får posten tas upp till det värde som motiveras av
valutasäkringen under förutsättning att
– samma värde används i räkenskaperna, och
– värderingen står i överensstämmelse med god redovisningssed.
Kapitalvinster och kapitalförluster
9 § Bestämmelser om beskattningstidpunkten för kapitalvinster och
kapitalförluster finns i 44 kap. 26–32 §§.
Gemensam eller särskild beräkning
Juridiska personer
10 § All näringsverksamhet som bedrivs av en juridisk person räknas
som en enda näringsverksamhet. Om den juridiska personen är delägare i
ett svenskt handelsbolag, skall även handelsbolagets verksamhet räknas
in i den juridiska personens näringsverksamhet.
I 12 § finns bestämmelser om underskott från vissa utländska juridiska
personer. I 15 och 16 §§ finns bestämmelser om underskott från
kommanditbolag och vissa andra handelsbolag.
11 § Underskott från en utländsk juridisk person vars inkomster enligt
6 kap. 15 § skall beskattas hos delägarna får inte dras av.
Underskott som inte får dras av på grund av bestämmelsen i första
stycket, skall dras av vid beräkning av den utländska juridiska personens
resultat det följande beskattningsåret.
Fysiska personer
12 § All näringsverksamhet som bedrivs av en enskild näringsidkare
räknas som en enda näringsverksamhet. Om han bedriver självständig
näringsverksamhet utomlands, räknas dock all sådan verksamhet som en
egen näringsverksamhet.
13 § För en fysisk person som är delägare i ett eller flera svenska
handelsbolag räknas verksamheten i varje handelsbolag som en egen
näringsverksamhet. Om ett handelsbolag bedriver självständig
näringsverksamhet utomlands, räknas dock all sådan verksamhet som en
egen näringsverksamhet.
Om ett svenskt handelsbolag är delägare i ett annat svenskt
handelsbolag, skall verksamheten i det handelsbolaget räknas in i det
ägande bolagets näringsverksamhet. I 15 och 16 §§ finns bestämmelser
om underskott från kommanditbolag och vissa andra handelsbolag.
Underskott för kommanditdelägare och vissa andra
handelsbolagsdelägare
14 § En kommanditdelägare i ett svenskt kommanditbolag får inte dra av
underskott från kommanditbolaget till den del summan av avdraget och
de avdrag som gjorts tidigare beskattningsår skulle överstiga ett belopp
som motsvarar vad delägaren satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget.
En delägare i ett svenskt handelsbolag som i förhållande till övriga
delägare har förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser
skall dra av sammanlagt högst ett belopp som motsvarar hans ansvar.
15 § Underskott som inte skall dras av på grund av bestämmelserna i
15 §, skall dras av vid beräkning av resultatet från bolaget det följande
beskattningsåret.
Anskaffningsvärde efter karaktärsbyte
16 § Om en tillgång avskattats enligt bestämmelserna i 41 kap. 6 §, skall
den anses ha återanskaffats mot en ersättning som motsvarar
marknadsvärdet. Vid karaktärsbyte i annat fall skall som
anskaffningsvärde anses anskaffningsutgiften ökad med utgifter för
förbättring och minskad med sådana avdrag som har gjorts för
anskaffning, värdeminskning och liknande.
I 18 kap. 10 §, 19 kap. 16 § och 20 kap. 14 § finns bestämmelser om
värdeminskningsavdrag för byggnads- och markinventarier, byggnader
och markanläggningar i sådana fall.
Överlåtelser av verksamhet till staten, kommuner m.fl.
17 § Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter den
huvudsakliga delen av sin näringsverksamhet eller sina tillgångar till
staten, ett landsting eller en kommun, skall bestämmelserna i 19 §
tillämpas. Detsamma gäller om överlåtelsen sker till ett bolag som till
övervägande del innehas, direkt eller indirekt, av staten, ett landsting
eller en kommun.
Bestämmelserna i 19 § tillämpas dock inte vid överlåtelser inom en
svensk koncern. De tillämpas inte heller om överlåtelsen framstår som ett
normalt led i företagets verksamhet.
Vid bedömningen av om det är en huvudsaklig del som överlåts, skall
hänsyn tas till hela den näringsverksamhet som bolaget eller föreningen
bedrivit vid beskattningsårets ingång, förhållandena efter överlåtelsen
samt verksamhetens allmänna art och inriktning.
18 § En beräkning av resultatet görs som om ett beskattningsår hade
avslutats i och med överlåtelsen. Vid beräkningen får de tillgångar som
finns kvar efter överlåtelsen inte tas upp till ett högre värde än
marknadsvärdet.
Om denna beräkning resulterar i ett underskott, anses resultatet vara
noll, och den återstående delen av beskattningsåret behandlas då som ett
särskilt beskattningsår. I annat fall beräknas resultatet för hela
beskattningsåret efter vanliga regler.
Sådana underskott för ett tidigare beskattningsår än överlåtelseåret som
inte har kunnat dras av det följande beskattningsåret på grund av
bestämmelserna i 40 kap., får inte dras av ett senare beskattningsår än det
då överlåtelsen sker.
Oriktig prissättning m.m.
19 § Om resultatet av en näringsverksamhet blir lägre till följd av att
villkor avtalats som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan
sinsemellan oberoende näringsidkare, skall resultatet beräknas till det
belopp som det skulle ha uppgått till om sådana villkor inte funnits. Detta
gäller dock bara om
1. den som på grund av avtalsvillkoren får ett högre resultat inte skall
beskattas för detta i Sverige enligt bestämmelserna i denna lag eller på
grund av ett skatteavtal,
2. det finns sannolika skäl att anta att det finns en ekonomisk
intressegemenskap mellan parterna, och
3. det inte av omständigheterna framgår att villkoren kommit till av
andra skäl än ekonomisk intressegemenskap.
I 25 kap. 8 § finns bestämmelser om att det belopp som resultatet skall
ökas med i vissa fall skall behandlas som en kapitalvinst.
20 § Ekonomisk intressegemenskap som avses i 20 § anses föreligga om
– en näringsidkare, direkt eller indirekt, deltar i ledningen eller
övervakningen av en annan näringsidkares företag eller äger del i detta
företags kapital, eller
– samma personer, direkt eller indirekt, deltar i ledningen eller
övervakningen av de båda företagen eller äger del i dessa företags
kapital.
Resultatet
21 § Överskott och underskott i en näringsverksamhet skall beräknas
genom att intäktsposterna minskas med kostnadsposterna.
Särskilda bestämmelser om makar som tillsammans deltar i
näringsverksamhet finns i 60 kap.
22 § Bestämmelser om att underskott skall dras av samma beskattningsår
finns i fråga om
– kapitalvinst vid försäljning av näringsfastighet i 45 kap. 32 §, och
– kapitalvinst vid försäljning av näringsbostadsrätt i 46 kap. 17 §.
Bestämmelser om att underskott får dras av samma beskattningsår
finns i fråga om
– delägare i andelshus i 42 kap. 33 §,
– nystartad verksamhet i 62 kap. 3 §, och
– litterär eller konstnärlig verksamhet m.m. i 62 kap. 4 §.
Bestämmelser om att underskott skall dras av ett senare beskattningsår
finns i fråga om
– avdrag i näringsverksamheten följande år i 37 och 40 kap., och
– avdrag för kvarstående underskott av avslutad näringsverksamhet i
42 kap. 34 §.
15 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget
näringsverksamhet
Huvudregel
1 § Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av
tillgångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i
näringsverksamheten skall tas upp som intäkt.
Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om
inkomster i 8, 17–39, 44–46, 48–52, 55 och 60 kap.
Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i
61 kap.
Medlemsavgifter
2 § Föreningar skall inte ta upp medlemsavgifter som intäkt.
Förbjudna lån
3 § Om penninglån har lämnats i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m., skall lånebeloppet tas upp som intäkt hos låntagaren eller
hos en juridisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag som är
låntagare, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.
Förmåner för delägare i privatbostadsföretag
4 § Sådan förmån av att få utnyttja en fastighet som den skattskyldige har
i egenskap av delägare i ett privatbostadsföretag skall inte tas upp.
Utgifter i näringsverksamheten som hänför sig till utnyttjandet skall ändå
dras av.
Ersättningar från personalstiftelser
5 § Ersättning som en arbetsgivare får från en personalstiftelse skall tas
upp. Detta gäller dock inte ersättning som hänför sig till en sådan
överföring till stiftelsen som arbetsgivaren inte fått dra av. Om en sådan
överföring gjorts, skall mottagen ersättning i första hand anses avse
denna.
Mervärdesskatt
6 § Vad som motsvarar utgående skatt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) skall inte tas upp. I 16 kap. 16 § finns bestämmelser om
avdrag för det fall att skatten ändå har tagits upp och om återföring av
avdrag för mervärdesskatt.
Återföring av vissa avdrag
7 § I 16 kap. 3 § finns bestämmelser om återföring av avdrag för framtida
garantiutgifter.
I 16 kap. 17, 18 och 29 §§ finns bestämmelser om återföring av avdrag
för avsättning för egenavgifter och vid nedsättning av skatter och
avgifter.
Sjukpenning m.m.
8 § Följande ersättningar i samband med sjukdom m.m. skall tas upp, om
de grundar sig på förvärvsinkomst på grund av näringsverksamhet:
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till
sjömän, och
3. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt-
bärare.
Grupplivförsäkringar m.m.
9 § Förmån av grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring och
trygghetsförsäkring vid arbetsskada skall inte tas upp, om försäkringen
grundar sig på avtal som träffats mellan försäkringsföretag och
Lantbrukarnas riksförbund åren 1978 och 1986, Sveriges skogsägare-
föreningars riksförbund år 1986, Sveriges fiskares riksförbund år 1983
respektive Svenska samernas riksförbund år 1986. Ersättningar som
betalas ut på grund av sådana avtalsgruppsjukförsäkringar och
trygghetsförsäkringar skall däremot tas upp.
Inkomster i samfällighet
10 § Har en näringsfastighet del i en annan svensk samfällighet än sådan
som avses i 6 kap. 6 § första stycket, behöver fastighetens andel av
samfällighetens intäkter och kostnader inte tas upp, om intäkterna med
mindre än 300 kronor överstiger de utgifter som omedelbart skall dras av
som kostnad.
Första stycket gäller inte kapitalvinster och kapitalförluster.
16 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget
näringsverksamhet
Huvudregel
1 § Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som
kostnad. Ränteutgifter och kapitalförluster skall dras av även om de inte
är sådana utgifter.
Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om avdrag i
9, 17–25, 28–40, 44– 46, 48–52, 55 och 60 kap.
Representation
2 § Utgifter för representation och liknande ändamål skall dras av bara
om de har omedelbart samband med näringsverksamheten, såsom då det
uteslutande är fråga om att inleda eller upprätthålla affärsförbindelser
eller liknande eller då utgifterna avser jubileum eller personalvård.
Avdraget får inte överstiga vad som kan anses skäligt. För utgifter för
lunch, middag eller supé får avdraget inte överstiga 90 kronor per person
och måltid med tillägg för mervärdesskatt till den del denna inte skall
dras av enligt 8 kap. eller återbetalas enligt 10 kap. mervärdesskattelagen
(1994:200).
Framtida garantiutgifter
Avdrag
3 § Framtida garantiutgifter skall dras av enligt bestämmelserna i 4 eller
5 § med belopp som sätts av i räkenskaperna för att täcka risker med
anledning av garantiåtagandena vid beskattningsårets utgång. Avdraget
skall återföras det följande beskattningsåret.
Schablonregeln
4 § Avdraget för framtida garantiutgifter får inte överstiga kostnaderna
under beskattningsåret på grund av garantiåtaganden bortsett från
förändringen av avsättningen för framtida garantiutgifter. Om
garantitiden är kortare än två år, får avdraget inte överstiga så många
tjugofjärdedelar av det sammanlagda beloppet av kostnader som
garantitiden utgör i månader. Brutet månadstal bortfaller.
Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, skall
avdraget justeras i motsvarande mån.
Utredningsregeln
5 § Avdrag skall göras med ett högre belopp än som följer av 4 §, om ett
betydligt större avdrag är motiverat med hänsyn till att
– näringsverksamheten är nystartad,
– garantiåtagandena avser ett eller ett fåtal mycket stora tillverknings-
objekt eller arbeten,
– en betydande ökning av garantiåtagandenas omfattning skett under
beskattningsåret,
– produktsammansättningen avsevärt ändrats under året,
– en väsentlig del av garantiåtagandena avser en tid som betydligt
överstiger två år, eller
– någon annan liknande omständighet finns.
Utbränt kärnbränsle
6 § Företag som driver en kärnkraftsanläggning skall dra av belopp som
sätts av i räkenskaperna för att täcka sådana utgifter för framtida
hantering av utbränt kärnbränsle, radioaktivt avfall och liknande som
avser verksamheten före beskattningsårets utgång. Detsamma gäller
företag som mot förskottsbetalning åtar sig att svara för framtida utgifter
för sådan hantering. Avdraget skall återföras det följande
beskattningsåret.
Avdrag enligt första stycket får inte göras för hanteringsutgifter som
företaget kan räkna med att få ersättning för enligt 8 § lagen (1992:1537)
om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.
Utgifter för fusion eller fission
7 § Utgifter som överlåtande och övertagande företag har i samband med
fusion eller fission skall dras av.
Organisationsutgifter
8 § Utgifter som ett aktiebolag har i samband med aktieutdelning och
förändring av aktiekapitalet samt andra utgifter för bolagets förvaltning
skall dras av. Utgifter som en ekonomisk förening har i samband med
förändring av föreningens medlems- och förlagsinsatser samt andra
utgifter för föreningens förvaltning skall dras av.
Forskning och utveckling
9 § Utgifter för forskning och utveckling som har eller kan antas få
betydelse för näringsverksamheten skall dras av. Detta gäller även
utgifter för att få information om sådan forskning och utveckling.
Bestämmelserna i denna lag om att utgifter för anskaffning av vissa
tillgångar skall dras av genom årliga värdeminskningsavdrag tillämpas
också på utgifter som avses i första stycket.
Bidrag till Tekniska museet
10 § Bidrag till Stiftelsen Tekniska museet skall dras av.
Avgifter och bidrag till Svenska Filminstitutet
11 § Avdrag skall göras för sådana avgifter och bidrag till Stiftelsen
Svenska Filminstitutet som avses i ett avtal som träffats den 3 september
1992 mellan å ena sidan staten och å andra sidan Sveriges
Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation,
Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a.,
Föreningen Sveriges Filmproducenter, Sveriges Videodistributörers
Förening (VHF), VideoHandelns Samarbetsorganisation (VHS),
VIDSAM–Videouthyrarnas Samarbetsorganisation (VIDSAM), Sveriges
Television AB och Nordisk Television AB.
Bidrag till utvecklingsbolag
12 § Bidrag som lämnas utan villkor till ett regionalt utvecklingsbolag
eller dess moderbolag skall dras av, om utvecklingsbolaget med stöd av
1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har
fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare.
Avgifter till arbetsgivarorganisationer
13 § Avgifter till arbetsgivarorganisationer skall dras av till den del de
avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad avgifterna avser
får grundas på uppgifter i organisationens budget, om inte särskilda skäl
talar mot det. Vid denna bedömning skall avgifterna i första hand anses
bli använda för annat än konfliktändamål.
Avsättning till personalstiftelser
14 § Belopp som förs över till en personalstiftelse enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall dras av.
Arbetsrättsliga skadestånd
15 § Skadestånd får inte dras av, om de grundas på lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet eller någon annan lag som gäller för-
hållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och avser annat än
ekonomisk skada.
Mervärdesskatt
16 § Sådan ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som
medför rätt till avdrag enligt 8 kap. eller återbetalning enligt 10 kap.
nämnda lag får inte dras av.
Mervärdesskatt skall dras av om skatten avser
– utgående skatt som i strid med 15 kap. 6 § har tagits upp som intäkt
och som har betalats in till staten, eller
– skatt som återförs enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen och
som betalas in till staten på det sätt som anges i 9 kap. 3 § första stycket
2 nämnda lag.
Om mervärdesskatt som har dragits av enligt andra stycket sätts ned,
skall motsvarande del av avdraget återföras.
Särskilda skatter och avkastningsskatt på pensionsmedel
17 § Särskilda skatter och avgifter som avser näringsverksamheten skall
dras av. Om skatten eller avgiften sätts ned, skall motsvarande del av
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras.
Avkastningsskatt som beräknas på kontoavsättning med tillämpning av
3 § femte stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel skall dras av. Om skatten sätts ned, skall motsvarande del av
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Om skatten
sätts ned genom avräkning av utländsk skatt, hindrar detta inte att hela
skattebeloppet dras av.
I 30–32 §§ finns bestämmelser om egenavgifter.
Utländska skatter
18 § Betald utländsk skatt skall dras av enligt bestämmelserna i 20 §.
Skatt som avser inkomster som skall undantas från beskattning i Sverige
på grund av skatteavtal skall dock inte dras av.
Återbetalas skatten, skall motsvarande del av avdraget återföras.
19 § Utländsk särskild skatt som avser näringsverksamheten skall dras
av.
Allmän skatt till en utländsk stat skall dras av, om den har betalats av
en obegränsat skattskyldig person på inkomster som anses ha sitt
ursprung i den utländska staten. Med allmän skatt till en utländsk stat
likställs skatt till en utländsk delstat, provins eller kommun.
Med skatt på inkomster likställs skatt på sådan förmögenhet som de
inkomster som avses i andra stycket kommer från. Detta gäller dock inte
om skatten huvudsakligen har karaktären av engångsskatt.
Förluster av kontanta medel
20 § Förluster av kontanta medel genom brott får dras av bara om det
klart framgår att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda. Avdrag för
förlust av kontanta medel genom stöld eller rån får inte göras med större
belopp än vad som motsvarar normalt innehav av kontanter i
näringsverksamheten, om det inte finns särskilda skäl.
Brandförsäkringar för all framtid
21 § Om en brandförsäkring tas för all framtid och premien enligt
försäkringsavtalet betalas på en gång, skall bara fem procent av premien
dras av.
Om premien enligt försäkringsavtalet i stället skall betalas under ett
bestämt antal år med lika stort belopp varje år, skall avdrag göras vart
och ett av dessa år enligt följande tabell:
Det hela antal år från avtalets ingående Avdrag i procent av den för
under vilka premien skall betalas året betalda premien
högst 4 år 5 %
5 till och med 7 år 10 %
8 ” ” ” 10 år 15 %
11 ” ” ” 13 år 20 %
14 ” ” ” 16 år 25 %
17 ” ” ” 19 år 30 %
20 ” ” ” 23 år 35 %
minst 24 år ................................................. 40 %
Hälso- och sjukvård m.m.
22 § Utgifter för sådan hälso- och sjukvård eller tandvård i Sverige som
inte är offentligt finansierad får inte dras av. Utgifterna skall dock dras av
om de avser en anställd, en enskild näringsidkare eller en delägare i ett
svenskt handelsbolag som inte omfattas av den offentligt finansierade
vården enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller någon annan
svensk författning.
Utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands
skall dras av om de uppkommit vid insjuknande i samband med tjänst-
göring utomlands.
23 § Utgifter för företagshälsovård, för vaccinationer som betingas av
näringsverksamheten och för sådan nödvändig tandbehandling som avses
i 11 kap. 18 § skall dras av.
24 § Utgifter för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder skall dras av,
om arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller rehabiliteringen syftar till att den anställde skall
kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Avdrag för sådana utgifter skall också
göras av en enskild näringsidkare eller av en delägare i ett svenskt
handelsbolag, om rehabiliteringen syftar till att han skall kunna fortsätta
sitt förvärvsarbete. Även utgifter för förebyggande behandling skall dras
av, om behandlingen har ett sådant syfte.
Grupplivförsäkringar
25 § Premie för grupplivförsäkring som en näringsidkare tecknar för
egen del skall dras av.
Om försäkringsersättningen utfaller efter väsentligt förmånligare
grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för statligt anställda,
skall bara den del av premien dras av som kan anses motsvara förmåner
enligt grupplivförsäkring för statligt anställda.
Reseskyddsförsäkringar
26 § Premie för reseskyddsförsäkring avseende resor som en
näringsidkare gör i näringsverksamheten skall dras av.
Utgifter för resor med egen bil
27 § Utgifter för resor som en näringsidkare gör med egen bil i
näringsverksamheten skall dras av med 1 krona och 50 öre för varje
kilometer. Detta gäller dock inte om bilen är en tillgång i
näringsverksamheten.
Om en sådan delägare i ett svenskt handelsbolag som skall
uttagsbeskattas för bilförmån från bolaget använder bilen för resor i
näringsverksamheten och betalar samtliga utgifter för drivmedel som är
förenade med resorna, skall utgifter för dieselolja dras av med 50 öre för
varje kilometer och utgifter för annat drivmedel med 80 öre för varje
kilometer.
Arbetsresor
28 § I fråga om utgifter för resor till och från arbetsplatsen och
begränsning i avdragsrätten för sådana utgifter tillämpas bestämmelserna
i 12 kap. 2 och 26–30 §§. Om den skattskyldige har utgifter för sådana
resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet,
skall begränsningen avse de sammanlagda utgifterna och i första hand
medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst.
Egenavgifter
29 § Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser
näringsverksamheten. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande del av
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras.
Avdrag skall dessutom göras för ett belopp som sätts av för att täcka
egenavgifterna för beskattningsåret. Avdraget skall återföras det följande
beskattningsåret.
Den som är skyldig att upprätta årsbokslut eller årsredovisning enligt
bokföringslagen (1999:000) får göra avdrag bara om en motsvarande
avsättning görs i räkenskaperna.
30 § Avdrag enligt 30 § andra stycket skall beräknas på ett underlag som
motsvarar överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med
1. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §, och
2. inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 3–5,
15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Avdraget får uppgå till högst 25 procent av underlaget. För sådana
inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till
högst 20 procent.
Avdrag skall göras bara för näringsverksamhet här i landet.
31 § När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget för egenavgifter
beräknas för varje delägare för sig och avsättningarna göras hos
delägarna.
Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton
32 § Premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensions-
sparkonton skall dras av i den omfattning som anges i 59 kap.
Avgifter till arbetslöshetskassa
33 § I fråga om avgifter till arbetslöshetskassa och liknande avgifter
tillämpas bestämmelserna i 12 kap. 35 §.
Arbete i bostaden
34 § Om en enskild näringsidkare använder en särskilt inrättad del av sin
bostad i näringsverksamheten, skall en skälig del av utgifterna för hyra,
värme m.m. dras av. Även andra utgifter för denna del av bostaden skall
dras av, om de direkt orsakas av näringsverksamheten.
35 § Om en enskild näringsidkare arbetar i sin bostad minst 800 timmar
under beskattningsåret, får han dra av utgifter för bostaden, även om
något särskilt utrymme inte har inrättats. Avdrag får göras med 2 000
kronor per år om arbetet utförs i en bostad på den skattskyldiges eller
hans makes fastighet och med 4 000 kronor per år i annat fall. Är
beskattningsåret längre eller kortare än tolv månader skall timantalet och
beloppet justeras.
I antalet arbetade timmar får bara sådant arbete räknas med som det
med hänsyn till arbetets karaktär är motiverat att utföra i bostaden. Även
tillfälligt arbete som räknas till inkomstslaget tjänst får räknas med om
det har nära samband med näringsverksamheten. Arbete som utförs av
den skattskyldiges barn får räknas med bara om barnet har fyllt 16 år.
Arbete som utförs av den skattskyldiges make får räknas med bara om
makarna driver verksamheten gemensamt.
Ökade levnadskostnader för yrkesfiskare
36 § En yrkesfiskare som i näringsverksamheten gör fiskeresor som är
förenade med övernattning utanför hemorten skall dra av sina ökade
levnadskostnader på grund av vistelsen utanför hemorten.
Utgifter innan en näringsverksamhet startar
37 § När en fysisk person startar enskild näringsverksamhet skall han det
första beskattningsåret dra av även sådana utgifter i verksamheten som
han haft före starten. Han skall dra av utgifter som han har haft under det
kalenderår som näringsverksamheten påbörjas och det föregående
kalenderåret om utgifterna är av det slaget att omedelbart avdrag för dem
skall göras i en näringsverksamhet.
Utgifterna får inte dras av till den del de
1. dragits av på annat sätt,
2. räknas in i anskaffningsvärdet eller anskaffningsutgiften för
tillgångar som tillförs näringsverksamheten när denna påbörjas, eller
3. motsvarar inkomster som har uppkommit i verksamheten under den
tid som avses i första stycket och som inte har tagits upp som intäkt.
Avdraget får göras bara om det klart framgår att förutsättningarna för
avdrag är uppfyllda.
17 kap. Lager och pågående arbeten
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– anskaffningsvärde och verkligt värde i 2 §,
– lager i 3–22 §§, och
– pågående arbeten i 23–32 §§.
Anskaffningsvärde och verkligt värde
2 § Med anskaffningsvärde och verkligt värde avses i detta kapitel
detsamma som i 4 kap. 9 § andra–fjärde styckena årsredovisningslagen
(1995:1554) eller i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 §
lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Lager
Huvudregler
3 § En tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning
(lagertillgång) får inte tas upp till lägre värde än det lägsta av
anskaffningsvärdet och verkliga värdet, om inte annat följer av 4 §.
Särskilda bestämmelser om djur i jordbruk och renskötsel finns i 5 §.
Bestämmelser om nedskrivning på rätt till leverans finns i 22 §.
När anskaffningsvärdet bestäms, skall de lagertillgångar som finns
kvar i lagret vid beskattningsårets utgång anses vara de som anskaffats
eller tillverkats senast.
4 § Lagret får tas upp till lägst 97 procent av lagertillgångarnas
sammanlagda anskaffningsvärde. Detta gäller dock inte lager av
fastigheter och liknande tillgångar och inte heller lager av aktier,
obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar.
Djur
5 § Djur i jordbruk och renskötsel anses alltid som lagertillgångar.
Djurlager får inte tas upp till lägre värde än 85 procent av den
genomsnittliga produktionsutgiften för djur av det slag och den
ålderssammansättning som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i
något fall tas upp till ett högre värde än som motsvarar djurens
sammanlagda verkliga värde.
Om den genomsnittliga produktionsutgiften uppenbarligen inte
motsvarar anskaffningsvärdet, t.ex. för särskilt dyrbara avelsdjur, skall
djuret tas upp till lägst 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och
verkliga värdet.
Andelar som förvärvas genom vissa utdelningar och utskiftningar
6 § För andelar som förvärvas genom sådan utdelning av andelar i dotter-
bolag som avses i 42 kap. 16 § skall som anskaffningsvärde anses så stor
del av anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som
motsvarar den förändring i marknadsvärdet som utdelningen inneburit
för dessa aktier. Anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget
skall minskas i motsvarande mån.
Om den som förvärvar aktier genom utdelning utan att äga aktier i det
utdelande bolaget har lämnat ersättning för rätten till utdelning, anses
ersättningen som anskaffningsvärde. Om någon ersättning inte har
lämnats, är anskaffningsvärdet noll.
7 § För aktier som förvärvas genom sådan utskiftning från en ekonomisk
förening som avses i 42 kap. 20 § skall som anskaffningsvärde anses
anskaffningsvärdet för andelarna i den förening som skiftat ut aktierna.
Vissa andra andelsförvärv
8 § Om någon förvärvar aktier i ett svenskt aktiebolag och det inte är
uppenbart att han genom förvärvet får en tillgång av verkligt och särskilt
värde med hänsyn till hans näringsverksamhet, gäller bestämmelserna i
9 och 10 §§.
9 § Aktierna får inte på grund av en nedgång i deras värde tas upp till
lägre värde än anskaffningsvärdet, om nedgången beror på utdelning till
förvärvaren av medel som fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet
och inte motsvarar tillskjutet belopp. Om aktierna, innan sådana medel
delas ut, har tagits upp till ett lägre värde än anskaffningsvärdet, får de
vid utgången av det beskattningsår då utdelningen sker inte tas upp till ett
lägre värde än det skattemässiga värdet vid ingången av samma år, med
tillägg av ett belopp som motsvarar skillnaden mellan anskaffningsvärdet
och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet.
10 § Om sådan utdelning som avses i 9 § sker utan att det skattemässiga
värdet på aktierna påverkas och detta medför att den skattskyldige efter
överlåtelse av aktierna eller upplösning av bolaget redovisar en förlust,
skall förlusten minskas med ett belopp som motsvarar utdelningen.
11 § Vad som sägs om aktier i 8–10 §§ gäller även andelar i svenska
ekonomiska föreningar. Med tillskjutet belopp avses då inbetald insats.
Bestämmelserna gäller också vid förvärv av andelar i utländska juridiska
personer och tillämpas i detta fall även om förvärvaren får en tillgång av
verkligt och särskilt värde.
12 § Vid tillämpning av 9–11 §§ anses i första hand andra medel än
sådana som motsvarar tillskjutet belopp ha delats ut.
Fusioner och fissioner
13 § I 37 kap. 29 § finns bestämmelser om vad som gäller vid
kvalificerade fusioner och fissioner, om andelarna i det överlåtande
företaget är lagertillgångar hos det övertagande företaget.
Delägarrätter i före detta investmentföretag
14 § I 39 kap. 18 § finns bestämmelser om anskaffningsvärdet för
andelarna i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening
som tidigare har varit ett investmentföretag men som inte längre anses
som ett sådant företag, i fall då avskattning sker hos delägaren.
Sammanläggning och delning av värdepappersfonder
15 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till att del-
ägarna skall ta upp en intäkt.
Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsvärde för de nya
andelarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre
andelarna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än
en nybildad fond, skall det anskaffningsvärde som gällde för de äldre
andelarna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade
fonders värde vid delningen.
Bestämmelser om fonderna finns i 39 kap. 20 §.
Andelsbyten
16 § I 49 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten.
Försäkringsföretag, kreditinstitut och värdepappersbolag
17 § Ett försäkringsföretags placeringstillgångar enligt lagen (1995:1560)
om årsredovisning i försäkringsföretag skall behandlas som lager-
tillgångar. Placeringstillgångarna får vid beskattningen tas upp till det
lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet även om de tagits upp
till ett högre värde i räkenskaperna.
18 § Vad som sägs i 17 § gäller inte för kontorsfastigheter som
huvudsakligen är avsedda för försäkringsrörelsen och inte heller för
andelar i dotterföretag och intresseföretag.
19 § Kreditinstitut och värdepappersbolag får vid beskattningen ta upp
lager av överlåtbara värdepapper till det lägsta av anskaffningsvärdet och
verkliga värdet även om värdepapperen tagits upp till ett högre värde i
räkenskaperna.
20 § Om ett företag övergår från en kollektiv värderingsmetod till en
post-för-post-metod, skall det värde som tillgångarna tas upp till enligt
17 eller 19 § höjas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
kollektiv värdering och post-för-post-värdering av tillgångarna det före-
gående beskattningsåret.
21 § Det värde som tillgångarna har tagits upp till enligt 17 och 19 §§
skall höjas i den mån företaget har delat ut medel eller på något annat sätt
förfogat över vinst på ett sätt som inte lagligen hade kunnat ske om
tillgångarna tagits upp till samma värde i räkenskaperna som vid
beskattningen.
Kontraktsnedskrivning
22 § Avdrag får göras för nedskrivning av värdet på rätten till leverans av
lagertillgångar som köpts men ännu inte levererats (kontraktsned-
skrivning). Avdrag får göras bara om inköpspriset för tillgångar av
samma slag vid beskattningsårets utgång understiger det avtalade priset
och högst med ett belopp som motsvarar skillnaden.
Pågående arbeten
Huvudregler
23 § Den redovisning som gjorts i räkenskaperna av pågående arbeten i
byggnads-, anläggnings-, hantverks- eller konsultrörelse skall följas vid
beskattningen om den inte strider mot bestämmelserna i 24–32 §§.
24 § Inkomsten av de pågående arbetena skall beräknas för
– arbeten på löpande räkning enligt 26, 31 och 32 §§, och
– arbeten till fast pris enligt 27–32 §§.
En enskild näringsidkare får tillämpa bestämmelserna om arbeten som
utförs på löpande räkning även på arbeten som utförs till fast pris, om
den årliga bruttoomsättningen i näringsverksamheten normalt understiger
20 gånger det prisbasbelopp som gäller vid beskattningsårets utgång.
Löpande räkning eller fast pris
25 § Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen uteslut-
ande eller så gott som uteslutande grundar sig på ett på förhand bestämt
arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och de eventuella faktiska
utgifterna för arbetet. I annat fall anses arbetet utfört till fast pris.
Löpande räkning
26 § Värdet av pågående arbeten som utförs på löpande räkning behöver
inte tas upp som tillgång. I stället skall de belopp som den skattskyldige
under beskattningsåret fakturerar för arbetena tas upp som intäkt.
Fast pris
27 § Pågående arbeten som utförs till fast pris och som inte har
slutredovisats får inte tas upp till ett lägre värde än det lägsta av
anskaffningsvärdet och verkliga värdet.
För byggnads-, anläggnings- och hantverksrörelse får de pågående
arbetena trots bestämmelserna i första stycket tas upp till lägst 97 procent
av det sammanlagda anskaffningsvärdet.
28 § Om den skattskyldige får ersättning för arbeten som avses i 27 §,
skall beloppet inte tas upp som intäkt utan som en skuld till den för vars
räkning arbetet utförs.
29 § Vid beräkning av anskaffningsvärdet för pågående arbeten skall
värdet av sådan arbetsinsats som utförts av den skattskyldige, dennes
make eller barn under 16 år inte beaktas.
Om uppdragstagaren är ett svenskt handelsbolag, skall värdet av den
arbetsinsats som utförts av delägare i handelsbolaget inte beaktas.
30 § Om den skattskyldige utför ett arbete till fast pris för någon annans
räkning, skall värdet av arbetet beräknas efter vad som är skäligt, om det
finns intressegemenskap mellan den skattskyldige och uppdragsgivaren
och det finns anledning att anta att bestämmelserna i 27–29 §§ utnyttjats
för att den skattskyldige eller uppdragsgivaren skall få en obehörig
skatteförmån.
Underlåtenhet att slutredovisa eller fakturera
31 § Om den skattskyldige i betydande omfattning har låtit bli att slut-
redovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade
kunnat slutredovisas eller faktureras, skall de belopp som skäligen hade
kunnat slutredovisas eller faktureras tas upp som intäkt.
Justering
32 § Om den skattskyldige gör sannolikt att det belopp som enligt
bestämmelserna i detta kapitel skall tas upp som intäkt av pågående
arbeten överstiger vad som kan anses förenligt med god redovisningssed,
skall intäkten i skälig utsträckning justeras nedåt.
Hänvisningar
33 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde m.m. för lager och
pågående arbeten finns när det gäller
– uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,
– underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,
– näringsbidrag i 29 kap. 7 §,
– ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,
– kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §.
– verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och
– förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 10 och 11 §§.
18 kap. Inventarier
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller för maskiner och andra inven-
tarier som är avsedda för stadigvarande bruk. Att byggnads- och mark-
inventarier behandlas som inventarier framgår av 19 kap. 19 § och
20 kap. 15 §.
Som inventarier behandlas också
1. koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter, goodwill och
liknande rättigheter som förvärvats från någon annan, och
2. anslutningsavgift eller anläggningsbidrag som avser en nyttighet
som är knuten till en fastighet och inte till ägaren personligen.
Reparation och underhåll
2 § Utgifter för reparation och underhåll av inventarier får dras av
omedelbart.
Avdrag för anskaffning
Värdeminskningsavdrag
3 § Utgifter för att anskaffa inventarier skall dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag. Avdragen beräknas enligt bestämmelserna i
13–22 §§ om räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning.
Värdeminskningsavdrag skall inte göras för sådana konstverk och
andra tillgångar som kan antas ha ett bestående värde.
Omedelbart avdrag
4 § För inventarier som är av mindre värde eller kan antas ha en
ekonomisk livslängd på högst tre år, får hela utgiften dras av omedelbart.
Detta gäller dock inte sådana rättigheter m.m. som avses i 1 § andra
stycket.
5 § Om inventarier avyttras, förloras, utrangeras eller tas ut ur
näringsverksamheten samma beskattningsår som de anskaffas, skall hela
utgiften dras av omedelbart.
Nyttjanderättshavares avdragsrätt
6 § I 19 kap. 27 och 28 §§ finns bestämmelser om arrendators och annan
nyttjanderättshavares anskaffning av inventarier.
Anskaffningsvärde
7 § Anskaffningsvärdet för inventarier är utgiften för förvärvet om de
förvärvas genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt. Om
inventarierna förvärvas på annat sätt, anses marknadsvärdet vid förvärvet
som anskaffningsvärde.
8 § Om inventarierna ingår i en näringsverksamhet som den skattskyldige
förvärvar genom bodelning med anledning av makes död eller genom arv
eller testamente, anses det skattemässiga värde som gällde för den tidi-
gare ägaren som anskaffningsvärde, om inte särskilda skäl talar emot det.
9 § Om avdrag för kontraktsnedskrivning har gjorts enligt 23 §, är
anskaffningsvärdet utgiften för förvärvet minskad med avdraget.
10 § Av 14 kap. 16 § om avskattning vid karaktärsbyte framgår hur
anskaffningsvärdet skall bestämmas för inventarier som förs över till en
näringsverksamhet från ägarens privategendom.
Om avskattning inte sker i fråga om byggnads- eller markinventarier
som hör till en fastighet som var privatbostadsfastighet under det
föregående beskattningsåret, är anskaffningsvärdet för dessa inventarier
den ursprungliga anskaffningsutgiften minskad med 20 procent för varje
beskattningsår som den skattskyldige innehaft inventarierna och
fastigheten har varit en privatbostadsfastighet.
11 § Om en skattskyldig eller en sådan fysisk eller juridisk person eller
ett sådant svenskt handelsbolag som står den skattskyldige nära har
vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig
ett högre anskaffningsvärde än som framstår som rimligt och det kan
antas att detta har gjorts för att någon av dem skall få en obehörig
skatteförmån, skall anskaffningsvärdet justeras i skälig mån.
Hänvisningar
12 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för inventarier finns
när det gäller
– uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,
– underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,
– näringsbidrag i 29 kap. 6 §,
– ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,
– kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 och 20 §§,
– verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och
– förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 10 och 11 §§.
Räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning
Huvudregel
13 § Värdeminskningsavdrag får för ett visst beskattningsår göras vid
räkenskapsenlig avskrivning med högst 30 procent och vid restvärdes-
avskrivning med högst 25 procent per år av avskrivningsunderlaget.
Avskrivningsunderlaget består av följande:
1. värdet på inventarierna vid det föregående beskattningsårets utgång
– vid räkenskapsenlig avskrivning värdet enligt balansräkningen, och
– vid restvärdesavskrivning det skattemässiga värdet,
2. ökat med anskaffningsvärdet på sådana inventarier som anskaffats
under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhör
näringsverksamheten,
3. minskat med avdrag enligt 15 och 16 §§.
Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, skall
värdeminskningsavdraget justeras i motsvarande mån.
Förutsättningar för räkenskapsenlig avskrivning
14 § Bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning får tillämpas om
den skattskyldige haft ordnad bokföring som avslutats med årsbokslut
och om avdraget motsvarar avskrivningen i bokslutet.
Avyttringar
15 § Ett särskilt avdrag får göras om inventarier som anskaffats före
beskattningsårets ingång avyttras under beskattningsåret eller den
skattskyldige har rätt till försäkringsersättning för sådana inventarier på
grund av att de gått förlorade under beskattningsåret. Avdraget motsvarar
den intäkt som uppkommer med anledning av avyttringen eller
försäkringsfallet. Avdraget får dock inte överstiga
avskrivningsunderlaget enligt 13 § före avdraget.
Särskilt hög utgift
16 § Om en särskilt hög utgift för inventarier beror på att de anskaffas för
att utnyttjas under en tillfällig konjunktur eller liknande, får merutgiften
dras av under anskaffningsåret.
Kompletteringsregel
17 § Oavsett vad som föreskrivs i 13, 15 och 16 §§ får vid räkenskaps-
enlig avskrivning dras av ett så högt belopp att det skattemässiga värdet
inte överstiger anskaffningsvärdet av inventarierna minskat med en
beräknad årlig avskrivning med 20 procent. Avdraget får göras särskilt
för varje sådant slag av inventarier som avses i 1 § första stycket, andra
stycket 1 respektive andra stycket 2.
Lågt verkligt värde
18 § Om det skattemässiga värdet skulle komma att överstiga det
verkliga värdet på inventarierna, får ytterligare avdrag göras med ett
belopp som motsvarar skillnaden.
Vid tillämpning av första stycket skall det bortses från värdet på
sådana inventarier vars anskaffningsutgifter dragits av omedelbart med
stöd av 4 § första meningen.
För stora avskrivningar i räkenskaperna
19 § Vid räkenskapsenlig avskrivning gäller följande, om avskrivning har
gjorts med högre belopp i räkenskaperna än vad som godtagits vid
beskattningen. Värdet på inventarierna enligt balansräkningen vid
beskattningsårets utgång skall ligga till grund för beräkning av
avskrivningsunderlaget för nästa beskattningsår. Det överskjutande
beloppet skall i stället dras av genom avskrivning med 20 procent per år,
räknat från och med beskattningsåret efter det år avskrivning gjordes med
ett för högt belopp.
Övergång till räkenskapsenlig avskrivning
20 § Vid övergång till räkenskapsenlig avskrivning skall vid tillämpning
av 13 § andra stycket 1 inventariernas skattemässiga värde vid det
föregående beskattningsårets utgång anses som värdet enligt balansräk-
ningen, om årsbokslut inte har upprättats.
Om årsbokslut upprättats och värdet på inventarierna i detta inte
stämmer överens med det skattemässiga värdet, tillämpas bestämmel-
serna i 21 och 22 §§.
21 § Efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning skall särskilt avdrag
göras för sådana avskrivningar som har gjorts i räkenskaperna före
övergången men som inte har dragits av vid beskattningen. Ett sådant
belopp dras av genom avskrivning med 20 procent per år räknat från och
med det första beskattningsår då räkenskapsenlig avskrivning tillämpas.
22 § Om en skattskyldig före övergången till räkenskapsenlig
avskrivning har gjort högre värdeminskningsavdrag vid beskattningen än
i räkenskaperna, skall skillnaden mellan värdet enligt balansräkningen
och inventariernas skattemässiga värde tas upp som intäkt. Intäkten skall
tas upp det första beskattningsår då räkenskapsenlig avskrivning
tillämpas eller, om den skattskyldige begär det, fördelas med lika belopp
på det beskattningsåret och de två följande beskattningsåren.
Kontraktsnedskrivning
23 § Avdrag får göras för nedskrivning av värdet på rätten till leverans av
inventarier som köpts men ännu inte levererats (kontraktsnedskrivning).
Avdrag får göras bara om inköpspriset för tillgångar av samma slag vid
beskattningsårets utgång understiger det avtalade priset och högst med ett
belopp som motsvarar mellanskillnaden.
Första stycket gäller inte för sådana rättigheter m.m. som avses i 1 §
andra stycket.
19 kap. Byggnader
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– byggnader i 2–25 §§, och
– nyttjanderättshavares förbättringar och anskaffningar av byggnader,
markanläggningar och inventarier i 26–29 §§.
Reparation och underhåll samt vissa ändringsarbeten
Huvudregel
2 § Utgifter för reparation och underhåll av en byggnad får dras av
omedelbart.
Utgifter för sådana ändringsarbeten på en byggnad som kan anses
normala i den bedrivna verksamheten behandlas som utgifter för
reparation och underhåll. Hit räknas inte åtgärder som innebär en
väsentlig förändring av byggnaden.
I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om reparation och
underhåll i samband med statliga räntebidrag.
Andelshus
3 § En delägare i ett andelshus får inte dra av utgifter för reparation och
underhåll av andelshuset omedelbart till den del hans andel av utgifterna
överstiger hans andel av tio procent av fastighetens taxeringsvärde året
före taxeringsåret.
Av 13 § framgår att utgifter som enligt första stycket inte får dras av
omedelbart skall räknas in i anskaffningsvärdet.
Avdrag för anskaffning
Värdeminskningsavdrag
4 § Utgifter för att anskaffa en byggnad skall dras av genom årliga värde-
minskningsavdrag.
5 § Värdeminskningsavdragen skall beräknas enligt avskrivningsplan
efter en viss procentsats per år på byggnadens anskaffningsvärde.
Procentsatsen skall bestämmas med hänsyn till byggnadens ekonomiska
livslängd. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då byggnaden
färdigställs eller förvärvas eller i fråga om en förbättring från den
tidpunkt den färdigställs.
Omedelbart avdrag
6 § Om en byggnad är avsedd att användas bara ett fåtal år, får hela
utgiften dras av omedelbart.
Utrangering
7 § Utrangeras en byggnad, skall avdrag göras för den del av
anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare.
Anskaffningsvärde
Huvudregler
8 § Om en byggnad uppförs av den skattskyldige, är anskaffningsvärdet
utgiften för att uppföra den.
9 § Om en byggnad förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt, är
anskaffningsvärdet utgiften för förvärvet.
I 18 § finns bestämmelser om förvärv av byggnad genom arv, gåva
m.m.
Byggnadsinventarier och ledningar
10 § I anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för annat
ändamål än bostadsändamål skall inte utgifter för byggnadsinventarier
räknas in. Vad som menas med byggnadsinventarier framgår av 19–
21 §§.
Av 20 kap. 16 § framgår att ledningar för vatten m.m. i vissa fall inte
anses som markinventarier utan som byggnad.
Förvärv av byggnad med mark
11 § Om en byggnad förvärvas tillsammans med den mark som den
ligger på, anses så stor del av ersättningen för fastigheten avse
byggnaden som det värde för byggnaden som faställts vid
fastighetstaxeringen utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Har något
taxeringsvärde inte fastställts, skall beräkningen göras med tillämpning
av bestämmelserna för fastighetstaxering.
Ingår sådana industritillbehör som avses i 2 kap. 3 § jordabalken i
förvärvet, skall den del av ersättningen som avser dessa räknas bort före
beräkningen enligt första stycket.
Om det belopp som avser byggnaden enligt beräkningen i första
stycket även omfattar byggnadsinventarier, utgörs anskaffningsvärdet för
byggnaden av beloppet minskat med ersättningen för dessa inventarier.
12 § Anskaffningsvärdet för byggnaden skall justeras om den del av
ersättningen för fastigheten som enligt beräkningen i 11 § avser annat än
byggnaden och byggnadsinventarierna mera avsevärt över- eller
understiger värdet av mark, skog, naturtillgångar, särskilda förmåner
m.m. som förvärvas.
Har fastigheten del i en samfällighet som är en särskild taxeringsenhet,
skall fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde beaktas vid
beräkningen enligt 11 §, om inkomsterna i samfälligheten beskattas hos
delägarna.
Förbättringar m.m.
13 § I anskaffningsvärdet skall också räknas in
1. utgifter för till- eller ombyggnad,
2. sådant värde av en nyttjanderättshavares förbättringar som enligt
29 § skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet för
fastighetsägaren, och
3. utgifter för reparation och underhåll som inte har kunnat dras av på
grund av bestämmelserna i 3 § om andelshus eller i 24 och 25 §§ om
statligt räntebidrag.
Justering av anskaffningsvärdet
14 § Om den skattskyldige eller en sådan fysisk eller juridisk person eller
ett sådant svenskt handelsbolag som står den skattskyldige nära har
vidtagit åtgärder för att denne skall kunna tillgodoräkna sig ett högre
anskaffningsvärde än som framstår som rimligt och det kan antas att
detta har gjorts för att någon av dem skall få en obehörig skatteförmån,
skall anskaffningsvärdet justeras i skälig mån.
Hänvisningar
15 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för byggnader finns
när det gäller
– uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,
– underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,
– näringsbidrag i 29 kap. 6 §,
– ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,
– kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §,
– verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och
– förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 10 och 11 §§.
Karaktärsbyte
16 § Om en byggnad har varit privatbostad under tidigare beskattningsår
och avskattning inte skett enligt 41 kap. 6 §, anses avdrag för
värdeminskning ha gjorts med 1,5 procent av anskaffningsvärdet varje
beskattningsår som byggnaden varit privatbostad.
Arbeten i byggnadsrörelse
17 § Som utgifter för arbeten i byggnadsrörelse skall anses det belopp
som tas upp som intäkt enligt 27 kap. 8 §.
Arv, gåva m.m.
18 § Om en byggnad förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens
skattemässiga situation när det gäller värdeminskningsavdrag samt
utgifter för sådana förbättrande reparationer och underhåll som avses i
26 kap. 2 §.
Byggnadsinventarier
19 § Som byggnadsinventarier räknas sådana delar och tillbehör i en
byggnad som är avsedda att direkt tjäna den näringsverksamhet som
bedrivs i byggnaden. Hit räknas inte sådana anordningar som är
nödvändiga för byggnadens allmänna användning.
För byggnadsinventarier gäller vad som sägs om inventarier.
20 § Om en ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller liknande
är avsedd för både en byggnads användning i näringsverksamheten och
byggnadens allmänna användning, skall anskaffningsvärdet fördelas
mellan byggnadsinventarier och byggnad i förhållande till den
omfattning i vilken ledningen tillgodoser verksamheten respektive
byggnadens allmänna användning.
En ledning hänförs i sin helhet till byggnadsinventarier, om
anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse
näringsverksamheten. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar
kan anses avse byggnadens allmänna användning, räknas ledningen i sin
helhet till byggnaden.
21 § En konstruktion för vilken ett byggnadsvärde fastställts vid
fastighetstaxeringen hänförs till byggnadsinventarier, om konstruktionen
helt eller delvis utgör en maskin eller ett redskap.
Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag
22 § Bestämmelser om anslutningsavgifter och anläggningsbidrag finns i
18 kap.
Statliga räntebidrag
23 § Bestämmelser om statliga räntebidrag för bostadsändamål finns i
29 kap. 14 §.
Byggnadsarbeten med statliga räntebidrag
24 § Utgifter för reparation och underhåll som utförs i samband med en
ombyggnad för vilken statligt räntebidrag beviljats, skall dras av
omedelbart bara till den del dessa utgifter tillsammans med utgifterna för
ombyggnad överstiger den i bidragshänseende godkända eller beräknade
utgiften (bidragsunderlaget).
Av 13 § framgår att utgifter som enligt första stycket inte får dras av
omedelbart skall räknas in i anskaffningsvärdet.
25 § Om bidragsunderlaget ändras genom ett senare beslut, skall rätten
till omedelbart avdrag bedömas på grundval av det nya beslutet.
Innebär beslutet att ytterligare belopp skall dras av omedelbart, skall
underlaget för värdeminskningsavdrag minskas med detta belopp. Om
värdeminskningsavdrag tidigare har gjorts på grundval av detta belopp,
skall det omedelbara avdraget minskas med värdeminskningsavdragen.
Innebär beslutet att omedelbart avdrag tidigare har gjorts med för högt
belopp, skall underlaget för värdeminskningsavdrag ökas med det
överskjutande beloppet. Samma belopp skall tas upp som intäkt i
inkomstslaget näringsverksamhet. De värdeminskningsavdrag som skulle
ha gjorts tidigare år skall räknas av från intäkten.
Rättelse skall ske det beskattningsår då det nya beslutet meddelas.
Nyttjanderättshavarens förbättringar
Nyttjanderättshavarens beskattning
26 § Om en nyttjanderättshavare har utgifter för ny-, till- eller om-
byggnad eller annan liknande förbättring av en fastighet som han innehar
med nyttjanderätt och fastighetsägaren omedelbart blir ägare till vad som
utförs, skall nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga
värdeminskningsavdrag. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
till högst fem procent per år. För täckdiken får dock avdraget beräknas
till högst tio procent per år.
Är byggnaden eller markanläggningen avsedd att användas bara ett
fåtal år, får hela utgiften dras av omedelbart.
27 § Om en nyttjanderättshavare har utgifter för att anskaffa byggnads-
inventarier, markinventarier eller andra inventarier som han innehar med
nyttjanderätt och fastighetsägaren omedelbart blir ägare till vad som
anskaffas, skall nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter enligt
bestämmelserna i 18 kap.
28 § Om en nyttjanderättshavare får ersättning av fastighetsägaren för
förbättringar eller anskaffningar som avses i 26 eller 27 §, skall
ersättningen tas upp hos nyttjanderättshavaren. Denne skall samtidigt dra
av den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare, dock
inte med högre belopp än ersättningen.
En nyttjanderättshavare skall det beskattningsår då nyttjanderätten
upphör dra av den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av
tidigare.
Fastighetsägarens beskattning
29 § Värdet av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan liknande
förbättring som avses i 26 § och som bekostats av en nyttjanderättshavare
skall tas upp som intäkt för fastighetsägaren det beskattningsår då
nyttjanderättshavarens rätt till fastigheten upphör, om förbättringen
utförts under den tid som fastighetsägaren ägt fastigheten. Om
fastigheten övergått till en ny ägare genom arv, gåva eller på liknande
sätt skall intäkten i stället tas upp av den nya ägaren. Intäkten skall
beräknas på grundval av förbättringens värde vid den tidpunkt då
nyttjanderätten upphör.
20 kap. Markanläggningar och substansminskning
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– markanläggningar i 2–16 §§,
– frukt- och bärodlingar i 17–19 §§, och
– substansminskning i 20–28 §§.
Bestämmelser om anslutningsavgifter och anläggningsbidrag finns i
18 kap.
Definition
2 § Med markanläggningar avses anordningar eller anläggningar som
inte är byggnader eller inventarier och som är avsedda att användas i
fastighetsägarens näringsverksamhet, t.ex. vägar, kanaler, hamninlopp,
parkeringsplatser, fotbollsplaner och planteringar. Brunnar, källare och
tunnlar räknas som markanläggningar till den del de inte räknas som
byggnad. Som markanläggningar räknas också sådana arbeten som
behövs för att marken skall göras plan eller fast.
Reparation och underhåll
3 § Utgifter för reparation och underhåll av en markanläggning får dras
av omedelbart.
Avdrag för anskaffning
Värdeminskningsavdrag
4 § Utgifter för att anskaffa en markanläggning skall dras av genom
årliga värdeminskningsavdrag.
5 § Värdeminskningsavdragen skall beräknas enligt avskrivningsplan till
högst tio procent per år av anskaffningsvärdet för täckdiken och
skogsvägar och till högst fem procent per år av anskaffningsvärdet för
andra markanläggningar. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då
anläggningen färdigställs.
6 § Avdrag skall göras bara för utgifter för markanläggningar som
anskaffas under tid då den skattskyldige är ägare till fastigheten, om inte
annat följer av 12 § eller av någon av de bestämmelser som nämns i 13 §.
Motsvarande gäller om ett svenskt handelsbolag är ägare till fastigheten.
7 § När en fastighet övergår till en ny ägare genom köp, byte eller på
liknande sätt, skall överlåtaren dra av den del av anskaffningsvärdet för
markanläggningen som inte har dragits av tidigare. Detta gäller också när
den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten läggs ned och
fastighetens markanläggningar därför saknar värde för fastighetens ägare.
I 12 § finns bestämmelser om värdeminskningsavdrag vid arv, gåva
m.m.
Omedelbart avdrag
8 § Om en anläggning är avsedd att användas bara ett fåtal år, får hela
utgiften dras av omedelbart.
Nyttjanderättshavares avdragsrätt
9 § I 19 kap. 26–29 §§ finns bestämmelser om nyttjanderättshavares
anskaffning av markanläggningar.
Anskaffningsvärde
Markinventarier
10 § I anskaffningsvärdet för en markanläggning skall inte utgifter för
markinventarier räknas in. Vad som menas med markinventarier framgår
av 15 och 16 §§.
Markanläggning som anskaffas av den skattskyldige
11 § Anskaffningsvärdet för en markanläggning är den skattskyldiges
utgifter för att anskaffa eller förbättra anläggningen.
Som anskaffningsvärde räknas också sådant värde av nyttjanderätts-
havares förbättringsutgifter som enligt 19 kap. 29 § skall tas upp som
intäkt för fastighetsägaren.
Arv, gåva m.m.
12 § Om en fastighet förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens
skattemässiga situation när det gäller värdeminskningsavdrag samt
utgifter för sådana förbättrande reparationer och underhåll som avses i 26
kap. 2 §.
Hänvisningar
13 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för markanlägg-
ningar finns när det gäller
– näringsbidrag i 29 kap. 6 §,
– ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,
– kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §, och
– verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §.
Karaktärsbyte
14 § Om den fastighet som markanläggningen hör till varit
privatbostadsfastighet under tidigare beskattningsår och avskattning inte
skett enligt 41 kap. 6 §, anses avdrag för värdeminskning ha gjorts varje
beskattningsår som fastigheten varit privatbostadsfastighet.
Markinventarier
15 § Som markinventarier räknas en markanläggning eller del av mark-
anläggning som är avsedd att tillsammans med inventarier användas i den
näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten. Som markinventarier
räknas också ledningar samt stängsel och liknande
avspärrningsanordningar.
För markinventarier gäller vad som sägs om inventarier.
16 § Om en ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller liknande
är avsedd för både den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten och
en byggnads allmänna användning, skall anskaffningsvärdet fördelas
mellan markinventarier och byggnad i förhållande till den omfattning i
vilken ledningen tillgodoser verksamheten respektive byggnadens
allmänna användning.
En ledning hänförs i sin helhet till markinventarier, om
anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse
näringsverksamheten. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar
kan anses avse byggnadens allmänna användning, räknas ledningen i sin
helhet till byggnaden.
Frukt- och bärodlingar
17 § Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för frukt- eller
bärodling får dras av antingen under anskaffningsåret eller genom årliga
värdeminskningsavdrag.
18 § Värdeminskningsavdrag skall beräknas enligt avskrivningsplan efter
en viss procentsats per år på frukt- eller bärodlingens anskaffningsvärde.
Procentsatsen skall bestämmas med hänsyn till den tid odlingen anses
kunna utnyttjas. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då odlingen
färdigställs.
19 § Bestämmelserna i 7 och 12 §§ tillämpas också på frukt- och bär-
odlingar.
Avdrag för substansminskning
Förutsättningar för avdrag
20 § Avdrag får göras för substansminskning vid utvinning av
naturtillgångar på en fastighet som är kapitaltillgång.
I fråga om rätten till avdrag för substansminskning anses, trots
bestämmelsen i 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), en
fastighetsägare som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot
engångsersättning som ägare till täktmarken även efter upplåtelsen.
Inträffad substansminskning
21 § Vid substansminskning på grund av utvinning av en naturtillgång
får avdrag göras med högst ett belopp som, tillsammans med de avdrag
som har gjorts tidigare beskattningsår, motsvarar den del av
anskaffningsvärdet för hela tillgången som belöper sig på utvinningen
före beskattningsårets utgång.
Framtida substansminskning
22 § Om en fastighetsägare genom ett skriftligt avtal har upplåtit rätt till
utvinning av naturtillgångar och har fått betalt för framtida utvinning,
skall avdrag göras för belopp som sätts av i räkenskaperna för framtida
substansminskning. Högst den del av anskaffningsvärdet för hela
naturtillgången får dras av som kan anses avse den återstående utvinning
som fastighetsägaren har fått betalt för. Avdraget skall återföras det
följande beskattningsåret.
23 § Avdrag enligt 22 § skall inte göras, om upplåtelseavtalet har ingåtts
mellan varandra närstående personer eller mellan näringsidkare i
intressegemenskap (moder- och dotterföretag eller företag under i
huvudsak gemensam ledning). Som närstående till en fysisk person
räknas här, utöver vad som sägs i 2 kap. 22 §, sådana fåmansföretag och
fåmanshandelsbolag där den fysiska personen eller någon närstående till
honom är företagsledare eller, direkt eller indirekt, äger andelar. Vad som
sägs om fysiska personer gäller inte dödsbon.
Anskaffningsvärde m.m.
24 § Anskaffningsvärdet för en naturtillgång som har förvärvats genom
köp, byte eller på liknande sätt skall beräknas med utgångspunkt i ut-
giften för förvärvet.
Om fastigheten har förvärvats genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, skall anskaffningsvärdet beräknas med
utgångspunkt i utgiften vid närmast föregående köp, byte eller liknande
förvärv.
25 § Om den skattskyldige begär det, skall som anskaffningsvärde anses
det omkostnadsbelopp som han skulle ha kunnat använda, om han när
utvinningen började hade avyttrat täktmarken mot en ersättning som
motsvarade marknadsvärdet. Anskaffningsvärdet för naturtillgången får
dock inte tas upp till högre belopp än 75 procent av täktmarkens
marknadsvärde vid samma tidpunkt.
26 § Om tillstånd enligt lag eller annan författning har getts för utvinning
av en naturtillgång, skall anskaffningsvärdet beräknas bara för det om-
råde som omfattas av tillståndet och, vid tillämpning av 25 §, på grundval
av förhållandena när utvinningen började på detta område.
27 § I anskaffningsvärdet skall, förutom belopp som har beräknats enligt
24–26 §§, räknas in utgifter för naturtillgångens exploatering till den del
utgifterna inte har dragits av tidigare och inte heller ingår i det
omkostnadsbelopp som avses i 25 §.
28 § Om en fastighet där en naturtillgång har börjat utvinnas övergår till
en ny ägare genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande
sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation
när det gäller avdrag för substansminskning.
21 kap. Skogsfrågor
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– ersättningar för avverkningsrätt i 2 §,
– anläggning av skog och diken i 3 §,
– skogsavdrag i 4–19 §§, och
– skogskonto och skogsskadekonto i 21–40 §§.
Vad som avses med skogsbruk framgår av 22 §.
Ersättningar för avverkningsrätt under flera år
2 § Om ersättning för avverkningsrätt till skog skall betalas under flera
år, får den som har rätt till ersättningen som intäkt varje år ta upp den del
som betalas under året.
Anläggning av skog och diken
3 § Utgifter för anläggning av ny skog och för dikning som främjar
skogsbruk skall dras av omedelbart.
Bestämmelser om skogsvägar och andra markanläggningar finns i
20 kap.
Skogsavdrag
Huvudregler
4 § Avdrag på grund av avyttring av skog (skogsavdrag) på en fastighet i
Sverige som är taxerad som lantbruksenhet och är en kapitaltillgång får
göras enligt bestämmelserna i 5–19 §§.
Skogsavdrag får inte göras på grund av en intäkt som tas upp till
beskattning efter det att all skogsmark som ingår i näringsverksamheten
har förvärvats av en ny ägare.
5 § Skogsavdrag skall beräknas med utgångspunkt i skogens
anskaffningsvärde, avdragsutrymmet och den avdragsgrundande skogs-
intäkten.
6 § Anskaffningsvärdet är det värde som enligt 12–19 §§ avser skog och
skogsmark vid förvärv av en fastighet som är taxerad som
lantbruksenhet.
Avdragsutrymmet är det högsta belopp som fastighetsägaren får dra av
under innehavstiden.
Avdragsgrundande skogsintäkt är summan av beskattningsårets intäkt
på grund av upplåtelse av avverkningsrätt och 60 procent av
beskattningsårets intäkt på grund av avyttring eller uttag av
skogsprodukter. Med skogsintäkt avses också försäkringsersättning för
skog och skogsprodukter.
Avdragsutrymmet och avdragets storlek för juridiska personer
7 § En juridisk person får under innehavstiden göra skogsavdrag med
högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Avdrag för ett visst
beskattningsår får göras med högst ett belopp som motsvarar 50 procent
av den avdragsgrundande skogsintäkten.
Avdragsutrymmet och avdragets storlek för handelsbolag
8 § För svenska handelsbolag tillämpas bestämmelserna i 7 §. Avdraget
skall beräknas för bolaget.
Avdragsutrymmet och avdragets storlek för fysiska personer
9 § En enskild näringsidkare får under innehavstiden göra skogsavdrag
med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Med undantag för
rationaliseringsförvärv enligt 10 § får avdrag för ett visst beskattningsår
göras med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den
avdragsgrundande skogsintäkten.
Om ett dödsbo förvärvar fastigheter efter dödsfallet, tillämpas
bestämmelserna i 7 §.
10 § En enskild näringsidkare får göra skogsavdrag med högst ett belopp
som motsvarar hela den avdragsgrundande skogsintäkten, om han
förvärvat fastigheten genom köp, byte eller på liknande sätt eller genom
fastighetsreglering eller klyvning och förvärvet är ett led i jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv). Det
sammanlagda avdragsbeloppet får inte överstiga 50 procent av det
anskaffningsvärde som avser rationaliseringsförvärvet. Avdrag enligt
denna paragraf får göras bara det beskattningsår när fastigheten förvärvas
och de följande fem beskattningsåren.
Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvstidpunkt den
tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) eller, om den skattskyldige begär det och fastighetsbildning
sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller enligt skriftligt avtal.
Beloppsgränser
11 § Skogsavdrag får inte göras med lägre belopp än 15 000 kronor och
bara med helt hundratal kronor. Om skogsbruket bedrivs i form av ett
enkelt bolag eller under samäganderätt får dock avdraget för varje
delägare uppgå till lägst 3 000 kronor, om ett beräknat avdrag för hela
den gemensamt bedrivna verksamheten skulle ha uppgått till minst
15 000 kronor.
Beloppsgränserna i första stycket gäller inte avdrag som ett visst
beskattningsår omfattar hela det återstående avdragsutrymmet.
Anskaffningsvärde vid köp m.m.
12 § Om en fastighet förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt,
anses som anskaffningsvärde så stor del av ersättningen för fastigheten
som den del av fastighetens taxeringsvärde som avser skogsbruket utgör
av hela taxeringsvärdet vid förvärvet. Till skogsbruket räknas skogsmark
med växande skog och sådana markanläggningar som används eller
behövs för skogsbruk.
13 § Om bestämmelsen i 12 § inte kan tillämpas eller det är uppenbart att
en tillämpning skulle ge ett värde som avviker från den verkliga
ersättningen för skog och skogsmark, är anskaffningsvärdet det belopp
som kan anses motsvara den verkliga ersättningen.
Har ersättning betalats vid fastighetsreglering eller klyvning på grund
av att värdet av den skog och skogsmark som har lagts till den skatt-
skyldiges fastighet överstiger värdet av den skog och skogsmark som har
frångått denna, skall ett belopp motsvarande ersättningen anses som
anskaffningsvärde.
14 § Om ett företag förvärvar en fastighet från ett annat företag inom
samma svenska koncern, tillämpas bestämmelserna i 16 § andra och
tredje styckena.
15 § Vid rationaliseringsförvärv skall i anskaffningsvärdet räknas in
såväl ersättningen för skog och skogsmark som den del av övriga utgifter
med anledning av förvärvet som belöper sig på den förvärvade skogen
och skogsmarken.
Anskaffningsvärde och avdragsutrymme vid arv, gåva m.m.
16 § Om en fastighet förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, gäller vid beräkning av förvärvarens avdrags-
utrymme följande.
Omfattar förvärvet all skogsmark i den tidigare ägarens
näringsverksamhet, tar förvärvaren över den tidigare ägarens
anskaffningsvärde. Förvärvaren anses ha gjort skogsavdrag med samma
belopp som den tidigare ägaren.
Omfattar förvärvet bara en del av skogsmarken, anses som
anskaffningsvärde för förvärvaren så stor del av den tidigare ägarens
anskaffningsvärde som värdet av den förvärvade skogen och
skogsmarken utgör av värdet av all skog och skogsmark i dennes
näringsverksamhet när förvärvet sker. Förvärvaren anses ha gjort
skogsavdrag med samma belopp som den tidigare ägaren anses ha gjort
på den förvärvade delen.
Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av all skog och
skogsmark i näringsverksamheten och är det inte fråga om en ideell andel
av en fastighet, anses den nye ägarens anskaffningsvärde och
avdragsutrymme vara noll.
Anskaffningsvärde och avdragsutrymme vid delavyttring,
allframtidsupplåtelse m.m.
17 § Om en del av den skattskyldiges skogsmark förvärvas av en ny
ägare, anses den skattskyldiges anskaffningsvärde och avdragsutrymme
minska i samma proportion som minskningen av värdet av skogen och
skogsmarken i näringsverksamheten. En proportionell minskning skall
också göras om värdet av fastighetens skog och skogsmark minskar på
grund av fastighetsreglering eller klyvning.
Omfattar förvärvet eller minskningen mindre än 20 procent av värdet
av skogen och skogsmarken, och är det inte fråga om en ideell andel av
en fastighet, skall den skattskyldiges anskaffningsvärde och avdrags-
utrymme dock inte minskas. Vad som sägs i detta stycke gäller inte
sådana förvärv som avses i 14 §.
18 § Bestämmelserna i 17 § tillämpas också om
1. en fastighet enligt 27 kap. 11 § blir lagertillgång i en tomtrörelse
som den skattskyldige bedriver, eller
2. den skattskyldige på grund av allframtidsupplåtelse får sådan
engångsersättning som avses i 45 kap. 6 § för skog och skogsmark.
Skogen och skogsmarken anses då ha förvärvats av en ny ägare.
19 § I 45 kap. 8 § finns bestämmelser om att ersättning för upplåtelse av
avverkningsrätt och avyttrade skogsprodukter i samband med
allframtidsupplåtelse kan behandlas som engångsersättning för denna.
Hänvisningar
20 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för skog finns när det
gäller
– uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,
– underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,
– kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §,
– verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och
– förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 10 och 11 §§.
Skogskonto och skogsskadekonto
Huvudregel
21 § En enskild näringsidkare som har intäkt av skogsbruk (skogsintäkt)
får göra avdrag enligt bestämmelserna i 23–40 §§ för belopp som sätts in
på ett särskilt bankkonto (skogskonto eller skogsskadekonto).
Skogsbruk
22 § Med skogsbruk avses att den skattskyldige utnyttjar skogen på sin
egen eller en arrenderad lantbruksenhet i Sverige. Som skogsbruk räknas
också avverkning av skog på en lantbruksenhet på grund av en
avverkningsrätt som den skattskyldige har förbehållit sig vid överlåtelse
av en fastighet eller vid fastighetsbildning och avyttring av sådan
avverkningsrätt.
Särskilda bestämmelser om skogsskadekonto
23 § Avdrag för insättning på skogsskadekonto får göras bara om
stormfällning, brand, insektsangrepp eller någon liknande händelse har
medfört att mer än en tredjedel av skogen i näringsverksamheten bör
avverkas i förtid och den huvudsakliga delen av beskattningsårets
skogsintäkter kommer från sådan avverkning.
24 § Avdrag för insättning på skogsskadekonto får inte göras om den
skattskyldige samma beskattningsår gör avdrag för insättning på
skogskonto.
Om avdrag för insättning på skogsskadekonto har vägrats därför att
förutsättningarna enligt 23 § inte varit uppfyllda, får den skattskyldige
begära avdrag för insättning på skogskonto. En sådan begäran skall ha
kommit in till skattemyndigheten inom sex månader efter det att det
beslut meddelades som innebär att den skattskyldige inte har rätt till
avdrag för insättning på skogsskadekonto, om inte längre tid följer av
bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324).
Avdragets storlek
25 § Om inte annat följer av 26 och 27 §§, får avdrag för insättning på
skogskonto eller skogsskadekonto ett visst beskattningsår motsvara högst
summan av
1. 60 procent av skogsintäkten på grund av upplåtelse av
avverkningsrätt,
2. 40 procent av skogsintäkten på grund av avyttring av skogspro-
dukter, och
3. 40 procent av skogsintäkten på grund av uttag av skogsprodukter.
26 § Om stormfällning, brand, insektsangrepp eller någon liknande
händelse medför att en betydande del av skogen bör avverkas i förtid, får
den skattskyldige, till den del intäkten kommer från sådan avverkning,
göra avdrag med högst ett belopp som motsvarar summan av
1. 80 procent av skogsintäkten på grund av upplåtelse av
avverkningsrätt,
2. 50 procent av skogsintäkten på grund av avyttring av skogspro-
dukter, och
3. 50 procent av skogsintäkten på grund av uttag av skogsprodukter.
27 § Belopp som anges i 26 § får dras av också från sådan ersättning för
skog eller skogsprodukter i samband med allframtidsupplåtelser som
avses i 45 kap. 8 § och som tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
28 § Vad som sägs i 25–27 §§ tillämpas också på försäkringsersättning
för skog och skogsprodukter.
29 § Om utdelning från en samfällighet som avses i 6 kap. 6 § första
stycket tas upp som intäkt av näringsverksamheten, skall den del av
utdelningen som kommer från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under
det beskattningsår som utdelningen hänför sig till likställas med intäkt av
skogsbruk som den skattskyldige själv bedrivit.
30 § Avdrag får inte göras med så högt belopp att det uppkommer ett
underskott.
31 § Avdrag får göras bara om avdragsbeloppet uppgår till minst
5 000 kronor för skogskonto eller 50 000 kronor för skogsskadekonto.
Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
Insättning på kontot
32 § En skattskyldig får för ett visst beskattningsår inte göra insättning
på skogskonto eller skogsskadekonto i mer än en bank. Om så ändå sker
får avdrag göras bara för insättning hos den först anlitade banken.
33 § Avdrag får göras bara om medlen sätts in på ett skogskonto eller
skogsskadekonto senast den dag som den skattskyldige enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämna
självdeklaration.
34 § Om den skattskyldige begär avdrag för insättning på skogskonto
enligt 24 § andra stycket, anses de medel som satts in på
skogsskadekontot vara insatta på skogskonto den dag då insättningen på
skogsskadekontot gjordes. Detta gäller dock bara om medlen på
skogsskadekontot, till den del de inte redan har tagits ut, har förts över
till ett skogskonto när begäran om avdrag för insättning på skogskonto
kommer in till skattemyndigheten. En överföring som har skett senare än
tio år efter ingången av det år då medlen enligt 33 § senast skall ha satts
in beaktas inte.
35 § Som skogskonto och skogsskadekonto godtas bara sådant konto hos
en svensk bank eller en utländsk banks filial i Sverige för vilket ränta
tillgodoräknas minst en gång per år.
I lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. finns
bestämmelser om skatt på räntan.
Uttag från kontot
36 § Uttag från ett skogskonto eller skogsskadekonto får göras tidigast
fyra månader efter insättningsdagen. Ett uttag får avse hela det inne-
stående beloppet eller en del av det, dock inte lägre belopp än 1 000
kronor.
Sedan tio år eller, när det gäller skogsskadekonto, tjugo år har gått från
ingången av det år då insättning enligt 33 § senast skulle göras, skall
banken betala ut kvarstående medel.
37 § Uttag från ett skogskonto eller skogsskadekonto skall tas upp som
intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då uttaget
görs. Motsvarande gäller kvarstående medel som betalas ut eller skulle
ha betalats ut enligt 36 § andra stycket.
Byte av bank
38 § Medel på ett skogskonto eller skogsskadekonto får föras över till en
annan bank utan att beskattning sker enligt 37 § under förutsättning att
hela det innestående beloppet direkt förs över till ett motsvarande konto i
den mottagande banken.
När kontomedel förs över skall den överförande banken lämna den
mottagande banken de uppgifter som behövs för att den mottagande
banken skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta kapitel och
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Arv, gåva m.m.
39 § Om den skattskyldiges lantbruksenhet övergår till en ny ägare
genom arv, testamente, bodelning eller på liknande sätt, skall medlen på
kontona tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Detta
gäller dock bara om fastigheten utgjorde den övervägande delen av
näringsverksamheten.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om äganderätten övergår
genom gåva.
Överlåtelse och pantsättning
40 § Om avtal träffas om överlåtelse eller pantsättning av medel på
skogskonto eller skogsskadekonto, skall medlen på kontona tas upp som
intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Det anses inte som överlåtelse
eller pantsättning att en skattskyldig på begäran av en skogsvårdsstyrelse
förbinder sig att inte förfoga över medlen utan styrelsens tillstånd.
22 kap. Uttag ur näringsverksamhet
Innehåll
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller vid uttag av en tillgång eller en
tjänst ur näringsverksamheten. Det finns bestämmelser om
– vad som avses med uttag i 2–6 §§,
– innebörden av uttagsbeskattning i 7 och 8 §§, och
– när uttagsbeskattning inte skall ske i 9–12 §§.
Vad som avses med uttag
2 § Med uttag avses att den skattskyldige tillgodogör sig en tillgång från
näringsverksamheten för privat bruk eller att han för över den till en
annan näringsverksamhet.
3 § Med uttag avses också att den skattskyldige överlåter en tillgång utan
ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att
detta är affärsmässigt motiverat. Motsvarande gäller om ett svenskt
handelsbolag som den skattskyldige är delägare i överlåter en tillgång till
den skattskyldige eller någon annan.
4 § Bestämmelserna om uttag av en tillgång i 2 och 3 §§ tillämpas också
på uttag av en tjänst om värdet av tjänsten är mer än ringa.
5 § Som uttag räknas också att
1. en näringsverksamhet upphör,
2. skattskyldigheten för inkomsten från en näringsverksamhet helt eller
delvis upphör,
3. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan
del om skattskyldighet föreligger för inkomst från den förra delen men
inte för inkomst från den senare delen,
4. inkomsten från en näringsverksamhet helt eller delvis inte längre
skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, eller
5. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan
del om den senare delen men inte den förra är undantagen från
beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal.
6 § I 27 kap. 8 § finns särskilda bestämmelser om uttagsbeskattning i
byggnadsrörelse.
Innebörden av uttagsbeskattning
7 § Uttag av en tillgång eller en tjänst skall behandlas som om den
avyttras mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet
(uttagsbeskattning).
Uttag i form av användande av bil skall värderas enligt bestämmel-
serna om bilförmån i 61 kap. 5–11 §§.
8 § Om den skattskyldige tar ut en tillgång eller en tjänst ur en
näringsverksamhet som han bedriver och för över den till en annan sådan
näringsverksamhet skall, om uttagsbeskattning skett, tillgången eller
tjänsten anses förvärvad i den senare näringsverksamheten mot en
ersättning som motsvarar marknadsvärdet, om uttaget beskattas enligt
bestämmelserna i 7 §.
När uttagsbeskattning inte skall ske
9 § Uttag av bränsle från en fastighet i Sverige som är taxerad som
lantbruksenhet skall inte uttagsbeskattas, om bränslet används för
uppvärmning av den skattskyldiges privatbostad på fastigheten.
Undantaget gäller också i fråga om sådan bostad som på grund av den
skattskyldiges begäran enligt 2 kap. 9 § tredje stycket inte skall räknas
som privatbostad.
10 § Vid sådan utdelning av andelar som avses i 42 kap. 16 § och vid
sådan utskiftning av aktier som avses i 42 kap. 20 § skall
uttagsbeskattning inte ske om marknadsvärdet på andelarna eller aktierna
överstiger omkostnadsbeloppet.
Första stycket gäller inte sådana andelar i fastighetsförvaltande företag
som enligt 27 kap. 16 § är lagertillgångar.
11 § Bestämmelser om att uttagsbeskattning i vissa fall inte skall ske vid
uttag av en tillgång finns i 23 kap. om underprisöverlåtelser.
12 § Om uttag av en tjänst har samband med uttag av en tillgång, skall
uttaget av tjänsten inte beskattas om uttaget av tillgången på grund av
bestämmelsen i 23 kap. 9 § inte skall uttagsbeskattas.
23 kap. Underprisöverlåtelser
Tillämpningsområde
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beskattningen vid under-
prisöverlåtelser. Det finns bestämmelser om
– definitioner i 3–8 §§,
– beskattningen vid en underprisöverlåtelse i 9–13§§, och
– villkor för en underprisöverlåtelse i 14–29 §§.
2 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte om
1. bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap.
skall tillämpas på överlåtelsen,
2. överlåtelsen innebär att sådana andelar i fastighetsförvaltande
företag som är lagertillgångar enligt 27 kap. 6 § delas ut enligt 42 kap.
16 § eller skiftas ut enligt 42 kap. 20 §, eller
3. marknadsvärdet på tillgången är lika med eller lägre än tillgångens
skattemässiga värde.
Definitioner
3 § Med underprisöverlåtelse avses överlåtelse av en tillgång utan
ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att
detta är affärsmässigt motiverat, om villkoren i 14–29 §§ är uppfyllda.
4 § Med företag avses i detta kapitel
1. svenskt aktiebolag,
2. svensk ekonomisk förening,
3. svensk sparbank,
4. svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,
5. svensk stiftelse,
6. svensk ideell förening, och
7. utländskt bolag.
Som företag räknas inte privatbostadsföretag, investmentföretag eller
utländskt skadeförsäkringsföretag.
5 § Med svenskt handelsbolag avses i detta kapitel svenskt handelsbolag
som bara har fysiska personer eller andra företag än svenska stiftelser
och svenska ideella föreningar som delägare.
6 § Med andel avses i detta kapitel andel i sådant företag som anges i 4 §
1, 2 och 7.
7 § I detta kapitel anses innehav av andelar i ett företag som en
näringsverksamhet eller som en verksamhetsgren om förvärvaren efter
förvärvet under samma beskattningsår äger näringsbetingade andelar i
företaget. Vad som avses med näringsbetingade andelar framgår av 24
kap. 16 §.
8 § Om inventarier som överlåts bara är en del av överlåtarens samtliga
inventarier, skall som skattemässigt värde anses en skälig del av hela
värdet.
Beskattningen vid en underprisöverlåtelse
9 § En underprisöverlåtelse skall inte medföra uttagsbeskattning enligt
bestämmelserna i 22 kap.
10 § Om ersättning inte lämnas med ett belopp som motsvarar minst till-
gångens skattemässiga värde, skall överlåtelsen behandlas som om
tillgången avyttras mot en ersättning som motsvarar det skattemässiga
värdet. Tillgången anses i sådant fall förvärvad för samma belopp.
11 § Om tillgången överlåts av ett företag, skall överlåtelsen inte medföra
att någon som direkt eller indirekt äger andel i överlåtaren skall ta upp
skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som utdelning.
Om tillgången överlåts till en fysisk person och ersättning inte lämnas,
gäller bestämmelserna i första stycket inte för det belopp som motsvarar
det skattemässiga värdet av tillgången. Om ersättning lämnas med belopp
som understiger det skattemässiga värdet, gäller bestämmelserna i första
stycket inte det belopp som motsvarar skillnaden mellan det
skattemässiga värdet och ersättningen.
Om tillgången överlåts till ett svenskt handelsbolag med fysiska
personer som delägare, tillämpas bestämmelserna i andra stycket på
dessa personer.
12 § Om tillgången förvärvas av ett företag, skall skillnaden mellan
marknadsvärdet och ersättningen inte räknas som utgift för förbättring av
en andel i företaget eller av en andel i företag som, direkt eller indirekt,
äger andel i det förvärvande företaget.
Om tillgången förvärvas från en andelsägare i företaget gäller följande.
Lämnas inte ersättning för tillgången, gäller bestämmelserna i första
stycket inte det belopp som motsvarar det skattemässiga värdet av
tillgången. Lämnas ersättning med belopp som understiger det
skattemässiga värdet, gäller bestämmelserna i första stycket inte det
belopp som motsvarar skillnaden mellan det skattemässiga värdet och
ersättningen.
13 § Avser underprisöverlåtelsen en näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt, tillämpas inte bestämmelserna i 26 kap. om återföring
av värdeminskningsavdrag m.m.
Villkor för en underprisöverlåtelse
Överlåtaren och förvärvaren
14 § Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, ett företag
eller ett svenskt handelsbolag.
En svensk stiftelse eller en svensk ideell förening får inte vara
förvärvare. En svensk ideell förening som inte omfattas av
bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. får dock
förvärva en tillgång från en annan ideell förening.
15 § Om överlåtaren är en fysisk person, skall förvärvaren vara en fysisk
person eller ett företag.
Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med någon fysisk person
som delägare, skall förvärvaren vara en fysisk person eller ett företag.
Skattskyldighet
16 § Förvärvaren skall omedelbart efter förvärvet vara skattskyldig för
inkomst av en näringsverksamhet i vilken tillgången ingår. Inkomsten av
näringsverksamheten eller en del av näringsverksamheten där tillgången
ingår får inte vara undantagen från beskattning på grund av ett
skatteavtal.
Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, gäller det som sägs i
första stycket samtliga delägare i bolaget.
När rätt till avdrag för koncernbidrag saknas
17 § Om överlåtaren inte med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till
förvärvaren avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker, skall över-
låtarens hela näringsverksamhet, en verksamhetsgren eller en ideell andel
av en verksamhet eller en verksamhetsgren överlåtas.
Bestämmelsen i första stycket gäller inte vid överlåtelse mellan ett
svenskt handelsbolag och ett företag som är delägare i handelsbolaget.
Kvalificerade andelar
18 § Om överlåtaren är en fysisk person och förvärvaren är ett företag,
skall samtliga andelar i företaget vara kvalificerade.
19 § Om överlåtaren är ett företag och om någon andel i företaget är
kvalificerad, skall förvärvaren vara en fysisk person, ett företag eller ett
svenskt handelsbolag med enbart företag som delägare.
Om förvärvaren är ett företag, skall minst samma andel av andelarna i
det förvärvande företaget vara kvalificerade som andelen kvalificerade
andelar i det överlåtande företaget.
Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, skall minst samma andel
av andelarna i vart och ett av de delägande företagen vara kvalificerade
som andelen kvalificerade andelar i det överlåtande företaget.
20 § Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med någon fysisk
person som delägare och förvärvaren är ett företag, skall samtliga andelar
i företaget vara kvalificerade.
21 § Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med enbart företag som
delägare och om någon andel i något av företagen är kvalificerad, skall
förvärvaren vara en fysisk person eller ett företag. Är förvärvaren ett
företag, skall minst samma andel av andelarna i det förvärvande företaget
vara kvalificerade som den största andelen kvalificerade andelar i ett
delägande företag i det överlåtande handelsbolaget.
22 § En andel i ett sådant överlåtande eller förvärvande företag som,
direkt eller indirekt, innehas av ett annat företag, skall anses kvalificerad
till den del som svarar mot förhållandet mellan kvalificerade andelar i det
andra företaget och övriga andelar i det andra företaget.
23 § Villkoret i 18–21 §§ om att en andel i ett förvärvande företag skall
vara kvalificerad skall anses uppfyllt även om andelen först efter
förvärvet men under samma år hos samma ägare blir kvalificerad.
Lämnas utdelning på andelen efter förvärvet men under samma år hos
samma ägare, skall andelen vara kvalificerad vid tidpunkten för
utdelningen.
Underskott hos förvärvaren
24 § Om förvärvaren är en fysisk person, får det under beskattningsåret
före det beskattningsår då överlåtelsen sker inte ha uppkommit
underskott i den näringsverksamhet hos honom som förvärvet avser.
Vidare gäller att personen inte får ha rätt till avdrag för underskott i
annan näringsverksamhet enligt 62 kap. 2–4 §§.
25 § Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, gäller för varje
delägare som är fysisk person att det under beskattningsåret före det
beskattningsår då överlåtelsen sker inte får ha uppkommit underskott i
den näringsverksamhet som förvärvet avser. Vidare gäller att delägaren
inte får ha rätt till avdrag för underskott i någon annan
näringsverksamhet enligt 62 kap. 2–4 §§.
26 § Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, gäller för varje
delägare som är ett företag att det under beskattningsåret före det
beskattningsår då överlåtelsen sker inte får ha uppkommit underskott hos
delägaren eller hos ett företag till vilket delägaren kan med avdragsrätt
lämna koncernbidrag avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker.
Detta gäller dock inte om den som överlåtit tillgången också är delägare i
det förvärvande bolaget.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om överlåtaren under
det beskattningsår då överlåtelsen sker kan lämna koncernbidrag med
avdragsrätt till varje delägare i det förvärvande handelsbolaget. Som
villkor gäller att sådan begränsning av rätt till avdrag för underskott
(avdragsbegränsning) som anges i koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 §
inte gäller för någon sådan delägare om delägaren får koncernbidrag från
överlåtaren avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker.
Avdragsbegränsning får inte heller gälla om ett företag, till vilket någon
delägare kan med avdragsrätt lämna koncernbidrag utan att
avdragsbegränsning gäller för företaget, indirekt via delägaren får
koncernbidrag avseende samma beskattningsår från överlåtaren.
27 § Om förvärvaren är ett företag, får det under beskattningsåret före det
beskattningsår då överlåtelsen sker inte ha uppkommit underskott hos
förvärvaren eller hos ett företag till vilket förvärvaren kan med
avdragsrätt lämna koncernbidrag avseende det beskattningsår då
överlåtelsen sker.
28 § Bestämmelserna i 27 § tillämpas inte om överlåtaren kan med
avdragsrätt lämna koncernbidrag till förvärvaren under det beskattningsår
då överlåtelsen sker.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om en sådan
begränsning av rätt till avdrag för underskott (avdragsbegränsning) som
anges i koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 § gäller om förvärvaren
respektive varje delägare får koncernbidrag från överlåtaren avseende det
beskattningsår då överlåtelsen sker. Avdragsbegränsning får inte heller
gälla om ett företag, till vilket förvärvaren kan med avdragsrätt lämna
koncernbidrag utan att avdragsbegränsning gäller för företaget, indirekt
via förvärvaren får koncernbidrag avseende samma beskattningsår från
överlåtaren.
29 § En fysisk person eller ett företag får avstå från att utnyttja
underskott som avses i 24–27 §§. I sådant fall skall det bortses från
underskottet vid tillämpning av dessa bestämmelser.
24 kap. Räntor och utdelningar i inkomstslaget
näringsverksamhet
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– tillämpning i inkomstslaget näringsverksamhet av vissa
bestämmelser i inkomstslaget kapital i 2 och 3 §§,
– kapitalrabatt på optionslån i 4 §,
– avdragsrätt för ränta på vinstandelslån i 5–10 §§,
– avdrag för lämnad utdelning i 11 §, och
– skattefria utdelningar i 12–22 §§.
En bestämmelse om skattefrihet för utdelning från privatbostadsföretag
finns i 15 kap. 4 §.
Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar i form av livränta
och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta finns
i 44 kap. 35 och 37–39 §§.
Tillämpning av vissa bestämmelser i inkomstslaget kapital
Hänvisningar
2 § I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i
inkomstslaget kapital om
– utnyttjande av företrädesrätt till teckning av vinstandelslån i 42 kap.
15 §,
– utdelning av andelar i dotterbolag i 42 kap. 16 §,
– utbetalningar vid nedsättning av aktiekapital eller reservfond och
liknande förfaranden i 42 kap. 17 §,
– utskiftning från ideella föreningar i 42 kap. 18 §,
– utskiftning från ekonomiska föreningar i 42 kap. 19–21 §§,
– utdelning från delägarbeskattade utländska juridiska personer i
42 kap. 22 §,
– utdelning och utskiftning från dödsbon efter personer som var
begränsat skattskyldiga vid dödsfallet i 42 kap. 23 §,
– skattetillgodohavanden i 42 kap. 24 §, och
– lotterier i 42 kap. 25 §.
Utdelning av vissa andelar
3 § Om andelarna i det utdelade bolaget i de fall som avses i 42 kap.
16 eller 20 § blir lagertillgångar hos mottagaren, skall det lägsta av
andelarnas anskaffningsvärde och deras verkliga värde tas upp som intäkt
av mottagaren. I 17 kap. 6 och 7 §§ finns bestämmelser om hur
anskaffningsvärdet skall bestämmas i sådana fall.
Kapitalrabatt på optionslån
4 § Om ett svenskt aktiebolag ger ut skuldebrev som är förenade med
köp- eller teckningsoption avseende aktier, får bolaget inte dra av en
sådan skillnad mellan emissionspriset och skuldebrevets marknadsvärde
som beror på optionen.
Avdragsrätt för ränta på vinstandelslån
Huvudregler
5 § Ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har
tagit upp ett vinstandelslån, får dra av vinstandelsräntan bara i den
utsträckning som följer av 6–10 §§.
Med vinstandelsränta avses ränta vars storlek är beroende av det
låntagande företagets utdelning eller vinst och med vinstandelslån avses
ett lån med ränta som helt eller delvis är vinstandelsränta.
För annan ränta på vinstandelslån gäller allmänna bestämmelser om
avdrag i näringsverksamheten.
Emissioner på den allmänna marknaden
6 § Vinstandelsräntan skall dras av om lånet har bjudits ut till teckning på
den allmänna marknaden.
Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, får vinstandelsräntan
dock inte dras av till den del den betalas till någon som
1. är andelsägare i företaget,
2. är företagsledare i företaget,
3. är närstående till någon som avses i 1 eller 2, eller
4. på annan grund har sådan intressegemenskap med företaget som
anges i 14 kap. 20 §.
Riktade emissioner
7 § Om en eller flera personer har fått ensamrätt eller företrädesrätt till
teckning av lånet, skall vinstandelsräntan dras av om ensamrätten eller
företrädesrätten inte har lämnats till någon som
1. är andelsägare i det låntagande företaget,
2. har sådan intressegemenskap med företaget som anges i 14 kap.
20 §,
3. är företagsledare i företaget om det är ett fåmansföretag, eller
4. är närstående till en företagsledare eller andelsägare i företaget om
det är ett fåmansföretag.
8 § Är andelarna i det låntagande företaget noterade på en svensk börs
eller auktoriserad marknadsplats, skall vinstandelsräntan dras av även om
de som äger andelar i företaget har fått en sådan företrädesrätt till
teckning av lånet som har lämnats i förhållande till deras innehav av
andelar.
Om räntan skall dras av, skall det sammanlagda värde som genom
företrädesrätterna kan anses ha tillförts andelsägarna tas upp av företaget.
Värdet skall tas upp som intäkt det beskattningsår då teckningen av lånet
avslutas.
9 § Skattemyndigheten får medge att vinstandelsräntan dras av även om
en eller flera som äger andelar i företaget har förbehållits rätt till teckning
av lånet. En förutsättning för ett sådant beslut är att lånevillkoren kan
antas ha bestämts på affärsmässig grund med hänsyn till
omständigheterna när lånet togs upp.
Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
10 § Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, får
vinstandelsräntan inte dras av – även om förutsättningarna för avdrag i 7,
8 eller 9 § är uppfyllda – till den del den betalas till någon som
1. är andelsägare i företaget,
2. är företagsledare i företaget,
3. är närstående till någon som avses i 1 eller 2, eller
4. på annan grund har sådan intressegemenskap med företaget som
anges i 14 kap. 20 §.
Avdrag för lämnad utdelning
11 § Bestämmelser om i vilka fall lämnad utdelning skall dras av finns
för
– investmentföretag och värdepappersfonder i 39 kap. 14 §,
– kooperativa föreningar i 39 kap. 22–24 §§,
– sambruksföreningar i 39 kap. 28 §,
– samfälligheter i 39 kap. 29 §, och
– Sparbankernas säkerhetskassa i 39 kap. 31 §.
Skattefria utdelningar
Definitioner
12 § Med utdelning avses i 13–22 §§ inte sådan utdelning på andelar i
kooperativa föreningar i form av rabatt eller pristillägg som den
utdelande föreningen skall dra av enligt 39 kap. 22 §.
Om ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening enligt
ett skatteavtal skall anses ha hemvist i en utländsk stat, skall företaget vid
tillämpning av 13–22 §§ anses som en utländsk juridisk person som hör
hemma i den utländska staten.
Utdelning till förvaltningsföretag på svenska andelar
13 § Utdelning som ett förvaltningsföretag tar emot från ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening skall inte tas upp till den
del den motsvaras av utdelning som förvaltningsföretaget beslutar för
samma beskattningsår. Sådan utdelning av andelar i ett dotterbolag som
avses i 42 kap. 16 § räknas inte in i utdelningen från
förvaltningsföretaget.
14 § Med förvaltningsföretag avses ett sådant svenskt aktiebolag eller en
sådan svensk ekonomisk förening som förvaltar värdepapper eller
liknande tillgångar och som i övrigt varken direkt eller indirekt bedriver
näringsverksamhet i mer än obetydlig omfattning. Investmentföretag
anses inte som förvaltningsföretag.
Utdelning på svenska näringsbetingade andelar
15 § Utdelning på näringsbetingade andelar i svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar skall inte tas upp, om den tas emot av
– ett sådant svenskt aktiebolag eller en sådan svensk ekonomisk
förening som inte är investmentföretag eller förvaltningsföretag,
– en sådan svensk stiftelse eller svensk ideell förening som inte
omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap.,
– en svensk sparbank, eller
– ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag.
16 § Med näringsbetingad andel avses en andel som är kapitaltillgång
hos ägarföretaget och som uppfyller förutsättningarna i 1 eller 2.
1. Det sammanlagda röstetalet för ägarföretagets andelar i det
utdelande företaget vid beskattningsårets utgång skall motsvara 25
procent eller mer av röstetalet för samtliga andelar i det utdelande
företaget.
2. Det görs sannolikt att innehavet av andelen betingas av rörelse som
bedrivs av ägarföretaget eller av företag som med hänsyn till
äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå
det nära.
17 § Bestämmelserna i 15 § gäller inte för utdelning från ett
förvaltningsföretag eller investmentföretag om det utdelande företaget,
direkt eller indirekt genom ett eller flera andra förvaltningsföretag eller
investmentföretag, äger mer än enstaka andelar i fråga om vilka
utdelning skulle ha tagits upp om andelarna hade ägts direkt av det
företag som äger andelarna i förvaltningsföretaget eller
investmentföretaget.
18 § Om ett företag förvärvar andelar i ett annat företag och det inte är
uppenbart att förvärvaren får en tillgång av verkligt och särskilt värde
med hänsyn till sin näringsverksamhet, gäller inte 15 § för utdelning av
sådana medel som fanns hos det utdelande företaget vid förvärvet och
som inte motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning
anses i första hand ske av andra medel än sådana som motsvarar
tillskjutet belopp eller inbetald insats.
19 § Bestämmelsen i 15 § gäller inte för sådan utdelning på
förlagsinsatser som den utdelande kooperativa föreningen skall dra av
enligt 39 kap. 23 §.
Utdelning på utländska andelar
20 § Utdelning på andelar i en utländsk juridisk person skall inte tas upp
av ett svenskt företag om
1. utdelningen på grund av 12–19 §§ inte skulle ha tagits upp om den
utdelande juridiska personen hade varit svensk, och
2. inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är
jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt
företag med motsvarande inkomster.
21 § Förutsättningen i 20 § 2 skall alltid anses uppfylld om
1. den utländska juridiska personen hör hemma i ett av de länder med
vilka Sverige har ingått ett skatteavtal som inte är begränsat till att
omfatta vissa inkomster (avtalsländer),
2. den juridiska personens inkomster har uppkommit i
näringsverksamhet i Sverige eller i något avtalsland, och
3. inkomsterna beskattas med en inkomstskatt som normalt tillämpas
på juridiska personer i det land eller de länder där näringsverksamheten
bedrivs.
Om inkomsterna till obetydlig del har uppkommit i näringsverksamhet
i andra länder än avtalsländer eller i någon särskilt skattemässigt gynnad
verksamhet, skall det bortses från denna del av inkomsterna vid
tillämpning av första stycket 2 och 3.
22 § Andelar i ett företag som hör hemma i en utländsk stat som är
medlem i Europeiska unionen anses som näringsbetingade också om
innehavet motsvarar 25 procent eller mer av andelskapitalet i företaget
och även om andelarna är lagertillgångar.
Med företag som hör hemma i en utländsk stat som är medlem i
Europeiska unionen avses ett utländskt företag som
1. bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 24.1,
2. enligt skattelagstiftningen i en medlemsstat anses höra hemma i den
staten och inte enligt ett skatteavtal med tredje land anses ha hemvist
utanför gemenskapen, och
3. är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 24.2,
utan valmöjlighet eller rätt till undantag.
25 kap. Kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget
näringsverksamhet
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget
näringsverksamhet i 3–5 §§,
– uppskov med beskattningen vid koncerninterna andelsavyttringar i
6–27 §§, och
– avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap med
säljaren i 28–32 §§.
Hänvisningar
2 § I 44 kap. finns grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och
kapitalförluster. I 45, 46, 48–50, 52 och 55 kap. finns särskilda
bestämmelser för vissa slag av tillgångar.
Särskilda bestämmelser om anskaffningsutgift finns i fråga om
– uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §,
– underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,
– ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,
– kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §,
– verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och
– förvärv av privata tillgångar till underpris i 53 kap. 10 och 11 §§.
Vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust
3 § Med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget
näringsverksamhet avses vinst och förlust vid avyttring av
kapitaltillgångar.
Med kapitaltillgångar avses andra tillgångar i näringsverksamheten än
– lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar och liknande
tillgångar,
– inventarier, och
– patent och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 §
andra stycket 1 även om de inte förvärvats från någon annan.
4 § Med kapitalvinst och kapitalförlust avses också vinst och förlust på
grund av förpliktelser enligt terminer, köp- eller säljoptioner och
liknande avtal, när det inte är fråga om förpliktelser som är jämförbara
med lagertillgångar.
5 § Som kapitalvinst behandlas också återfört avdrag för kapitalförlust
vid konkurs enligt 44 kap. 34 § tredje stycket.
Uppskov med beskattningen vid koncerninterna andelsavyttringar
Definitioner och tillämpningsområde
6 § Med koncernintern andelsavyttring avses avyttring av en andel (den
avyttrade andelen) i ett företag (det avyttrade företaget) som en juridisk
person eller ett svenskt handelsbolag (det säljande företaget) gör med
kapitalvinst till en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag inom
samma svenska koncern (det köpande företaget), om villkoren i
13–16 §§ är uppfyllda.
7 § Med svensk koncern avses vid tillämpning av bestämmelserna om
koncerninterna andelsavyttringar en koncern med ett sådant
moderföretag som anges i 14 §.
Om den skattskyldige har fått uppskov med beskattningen med
tillämpning av en bestämmelse om förbud mot diskriminering i ett
skatteavtal, avses med svensk koncern också utländska motsvarigheter.
8 § Vad som sägs om kapitalvinster i bestämmelserna om koncerninterna
andelsavyttringar skall tillämpas också i fråga om
1. ett belopp med vilket det säljande företagets resultat skall ökas på
grund av bestämmelserna om oriktig prissättning i 14 kap. 19 § vid en
koncernintern andelsavyttring av en andel som är kapitaltillgång, och
2. ett belopp som skall tas upp enligt bestämmelserna om uttags-
beskattning i 22 kap. vid en koncernintern andelsavyttring av en andel
som är kapitaltillgång.
9 § Vid en fusion eller fission skall vid tillämpning av bestämmelserna
om koncerninterna andelsavyttringar det övertagande företaget anses
köpa sådana andelar i det överlåtande företaget som inte redan tidigare
ägdes av det övertagande företaget.
10 § Bestämmelserna om uppskov skall inte tillämpas
– i fråga om andelar som innehas av ett överlåtande företag vid en
kvalificerad fusion eller fission, eller
– om bestämmelserna i 38 kap. om undantag från omedelbar
beskattning vid verksamhetsavyttringar skall tillämpas.
Begäran
11 § Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas bara om det säljande
företaget begär det.
Är säljaren är ett svenskt handelsbolag, skall begäran göras av varje
delägare för sig. Om uppskov beviljas, får delägaren uppskov med
beskattningen för den andel av vinsten som han är skattskyldig för.
Handelsbolag som ägs genom handelsbolag
12 § Det som sägs i 11 § andra stycket och i 18 § om delägare i ett
svenskt handelsbolag som är säljande företag gäller, om handelsbolaget
ägs direkt eller indirekt genom ett svenskt handelsbolag av ett annat
svenskt handelsbolag, delägare i detta handelsbolag.
Villkor för uppskov
13 § Den avyttrade andelen skall vara en andel i
– ett svenskt aktiebolag,
– en svensk ekonomisk förening,
– ett svenskt handelsbolag, eller
– en utländsk juridisk person.
14 § Moderföretaget i den svenska koncernen skall vara
– ett svenskt aktiebolag,
– en svensk ekonomisk förening,
– en svensk sparbank, eller
– ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag.
15 § Det säljande företaget får inte ingå i en annan koncern än
– en koncern som det köpande företaget ingår i, eller
– en underkoncern till en koncern som det köpande företaget ingår i.
Med koncern i första stycket avses svenska koncerner enligt 2 kap. 5 §
och motsvarande utländska företeelser.
16 § Det säljande företaget skall tillsammans med andra företag i den
svenska koncernen vid tidpunkten för avyttringen äga andelar i det
avyttrade företaget med minst 25 procent av röstetalet för samtliga
andelar i företaget. Alternativt skall det göras sannolikt att innehavet av
andelen betingas av rörelse som bedrivs av det säljande företaget eller av
ett annat företag i koncernen.
Den huvudsakliga innebörden av uppskov
17 § Kapitalvinsten skall tas upp som intäkt först när det inträffar en
omständighet som medför att den avyttrade andelen inte längre existerar
eller inte längre innehas av ett företag som tillhör samma svenska
koncern som det säljande företaget eller av det säljande företaget, om inte
annat följer av 18–24 §§.
18 § Om det säljande företaget är ett svenskt handelsbolag gäller
följande. Övergår äganderätten till en delägares andel i handelsbolaget –
eller en andel i något svenskt handelsbolag som direkt eller indirekt
genom ett annat svenskt handelsbolag äger en andel i handelsbolaget –
till någon som inte tillhör samma svenska koncern som detta, skall
delägarens kapitalvinst tas upp som intäkt det beskattningsår då
förändringen av äganderätten inträffar. Detsamma gäller om delägarens
andel upphör att existera.
Det säljande företaget får hemvist i ett annat land
19 § Om det säljande företaget enligt ett skatteavtal får hemvist i ett
annat land, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt. Detsamma gäller om
det säljande företaget är en utländsk juridisk person som bedriver
näringsverksamhet från ett fast driftställe i Sverige och upphör att
bedriva sådan verksamhet.
Det säljande företaget upphör att existera
20 § Om det inträffar en omständighet som medför att det säljande
företaget inte längre existerar, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt.
Detta gäller inte om det säljande företaget genom en fusion går upp i
ett företag som tillhör samma svenska koncern. I stället skall de
bestämmelser som gäller för det säljande företaget tillämpas på det
övertagande företaget.
Den avyttrade andelen avyttras genom ett andelsbyte
21 § Om det köpande företaget avyttrar den avyttrade andelen genom ett
andelsbyte till någon som inte ingår i den svenska koncernen och får
uppskov med beskattningen enligt 49 kap., skall kapitalvinsten inte tas
upp. I stället anses var och en av de vid andelsbytet mottagna andelarna
som en vid den koncerninterna andelsavyttringen avyttrad andel och
kapitalvinsten fördelas då på de mottagna andelarna. Om det köpande
företaget vid andelsbytet avyttrar också andra andelar i det överlåtna
företaget, gäller detta samtliga mottagna andelar.
Den avyttrade andelen delas ut
22 § Kapitalvinsten skall inte tas upp om det köpande företaget delar ut
den avyttrade andelen och utdelningen är skattefri hos någon mottagare
enligt 42 kap. 16 §. Detta gäller dock inte om det köpande företaget drar
av en kapitalförlust på grund av utdelningen.
Andelarna i det köpande företaget delas ut
23 § Om det köpande företaget är ett dotterföretag till ett svenskt
aktiebolag, om moderföretaget delar ut sina andelar i det köpande
företaget och om utdelningen är skattefri hos någon mottagare enligt 42
kap. 16 §, gäller följande.
Om det säljande företaget begär det och det köpande företaget
godkänner det, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt först när det
inträffar en omständighet som medför att den avyttrade andelen inte
längre innehas av det köpande företaget eller av ett företag som tillhör
samma svenska koncern som det företaget. Intäkten skall i detta fall tas
upp hos det köpande företaget.
Andra stycket skall inte tillämpas om det under beskattningsåret före
det beskattningsår då andelarna delas ut uppkom ett underskott i en
näringsverksamhet hos det köpande företaget eller hos ett företag till
vilket det köpande företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag
avseende det beskattningsår då avyttringen sker.
Det avyttrade företaget går upp i ett koncernföretag genom fusion
24 § Kapitalvinsten skall inte tas upp om det avyttrade företaget går upp i
ett annat företag genom en fusion och det övertagande företaget ingår i
samma svenska koncern som det säljande företaget. Var och en av de
andelar i det övertagande företaget som omedelbart efter fusionen
innehas av det säljande företaget och företag som ingår i samma svenska
koncern som det säljande företaget anses som en avyttrad andel. Summan
av kapitalvinsterna på de faktiskt avyttrade andelarna skall fördelas på
andelarna i det övertagande företaget.
Turordning
25 § Om det köpande företaget vid tidpunkten för den koncerninterna
andelsavyttringen äger andelar av samma slag och sort som den avyttrade
andelen (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya
andelar), skall senare avyttringar som företaget gör anses ske i följande
ordning:
1. gamla andelar,
2. avyttrade andelar,
3. nya andelar.
Bestämmelsen skall tillämpas på motsvarande sätt för andra företag
som tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget och som i
ett senare led förvärvar en avyttrad andel.
Motsvarande turordning tillämpas
1. om det köpande företaget vid tidpunkten för ett sådant andelsbyte
som avses i 21 § äger andelar av samma slag och sort som de mottagna
andelarna (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya
andelar), och
2. efter fusioner i sådana fall som avses i 24 § i fråga om andelar som
innehas i det övertagande företaget omedelbart efter fusionen (avyttrade
andelar) och andelar i detta företag som förvärvas senare (nya andelar).
Uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp
26 § Om anskaffningsutgiften för en avyttrad andel fördelats på flera
andelar på grund av fondemission, split eller liknande förfarande, skall
var och en av dessa nybildade andelar anses som en avyttrad andel. Den
kapitalvinst som avser den tidigare avyttrade andelen skall fördelas på
denna andel, om den finns kvar efter förfarandet, och de nybildade
andelarna.
27 § Om avyttrade andelar sammanläggs, skall den nybildade andelen
anses som en avyttrad andel. De kapitalvinster som avser de tidigare
avyttrade andelarna skall hänföras till den nybildade andelen.
Avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap
Tillämpningsområde
28 § Om det uppkommer en kapitalförlust när en juridisk person eller
ett svenskt handelsbolag (det säljande företaget) avyttrar en tillgång till
en annan juridisk person eller ett annat svenskt handelsbolag (det köp-
ande företaget) och de båda företagen är moderföretag och dotterföretag
eller står under i huvudsak gemensam ledning, skall bestämmelserna i
29–32 §§ tillämpas.
29 § Kapitalförlusten får inte dras av om
1. ersättningen understiger den avyttrade tillgångens marknadsvärde
utan att det är affärsmässigt motiverat, eller
2. bestämmelserna i 37 kap. om kvalificerade fusioner och fissioner
skall tillämpas.
Uppskjuten avdragsrätt
30 § Kapitalförlusten får dras av som kostnad först när det inträffar en
omständighet som medför att tillgången inte längre existerar eller inte
längre innehas av en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som
står i sådant förhållande till det säljande företaget som anges i 28 § eller
av det säljande företaget.
Efterföljande fusion eller fission
31 § Om den avyttrade tillgången är en andel i ett företag och detta
genom fusion eller fission helt eller delvis går upp i ett annat företag som
står i sådant förhållande till det säljande företaget som sägs i 28 §, får
kapitalförlusten inte dras av.
Turordning
32 § Om det är andelar i ett företag som avyttras (avyttrade andelar),
gäller följande. Om det köpande företaget vid tidpunkten för det förvärv
som avses i 28 § äger andelar av samma slag och sort som de avyttrade
andelarna (gamla andelar) eller om det köpande företaget därefter
förvärvar sådana andelar (nya andelar), skall senare avyttringar som det
köpande företaget gör anses ske i följande ordning:
1. gamla andelar,
2. avyttrade andelar,
3. nya andelar.
Bestämmelserna skall tillämpas också i fråga om andra tillgångar som
inte kan särskiljas från varandra.
26 kap. Återföring av värdeminskningsavdrag
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att gjorda värdeminsknings-
avdrag m.m. skall återföras om näringsfastigheter och
näringsbostadsrätter avyttras eller blir privatbostadsfastigheter respektive
privatbostadsrätter.
Bestämmelserna i 2–11 §§ gäller för fastigheter och bostadsrätter som
är kapitaltillgångar medan bestämmelserna i 12 och 13 §§ gäller för
fastigheter och bostadsrätter som är lagertillgångar.
I 14 § finns en bestämmelse om skattemässig kontinuitet när en
näringsbostadsrätt förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller
på liknande sätt och den behåller sin karaktär av näringsbostadsrätt.
Motsvarande bestämmelser samt bestämmelser om kontinuitet i fråga om
värdeminskningsavdrag finns för byggnader och fastigheter i 19 kap.
18 § respektive 20 kap. 12 §.
Kapitaltillgångar
Fastigheter
2 § Vid avyttring av en näringsfastighet skall följande avdrag återföras:
1. värdeminskningsavdrag på byggnader och markanläggningar,
2. skogsavdrag,
3. avdrag för substansminskning,
4. avdrag för sådana avskrivningar av byggnader och
markanläggningar som gjorts i samband med att en ersättningsfond eller
liknande fond har tagits i anspråk, och
5. avdrag som avser beskattningsåret och de fem föregående
beskattningsåren för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll
av byggnader och markanläggningar.
Reparationer och underhåll anses som förbättrande till den del
fastigheten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid
ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller, om
fastigheten förvärvats senare genom köp, byte eller på liknande sätt, vid
förvärvet.
3 § Avdragen som anges i 2 § skall inte återföras till den del de avser
tiden före år 1952.
4 § Om en byggnad eller en markanläggning på den avyttrade fastigheten
har skrivits av i samband med att en ersättningsfond har tagits i anspråk
och fonden var avsatt enligt 31 kap. 5 §, gäller följande vid tillämpning
av 2 § första stycket 4. Avdraget för avskrivning skall återföras bara till
den del det motsvarar det belopp som återfördes enligt detta kapitel vid
den avyttring som låg till grund för avsättningen till ersättningsfond.
5 § Om ersättningen för den avyttrade fastigheten understiger
omkostnadsbeloppet vid kapitalvinstberäkningen, skall det belopp som
skall återföras enligt 2 § första stycket 1–4 minskas med skillnaden
mellan omkostnadsbeloppet och ersättningen.
Avser en del av ersättningen mark- eller byggnadsinventarier, skall den
delen inte räknas med i ersättningen.
Vid tillämpning av denna paragraf skall omkostnadsbeloppet beräknas
utan att anskaffningsutgiften minskas enligt
– 45 kap. 16 § med värdeminskningsavdrag m.m. som inte återförs,
och
– 45 kap. 27 § och 47 kap. 11 § på grund av tidigare uppskov.
6 § Med avyttring likställs sådan överföring av mark m.m. som avses i
45 kap. 5 § samt sådan allframtidsupplåtelse som avses i 45 kap. 7 §, om
den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller markanläggning.
7 § Om bara en del av fastigheten avyttras, skall återföringsbeloppet
beräknas på grundval av förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen.
Vid tillämpning av 5 § skall i sådana fall omkostnadsbeloppet beräknas
enligt 45 kap. 19 §.
8 § Bestämmelserna i 2–5 och 7 §§ tillämpas också när en närings-
fastighet hos samma ägare blir privatbostadsfastighet.
Vid tillämpning av 5 § skall det belopp som motsvarar fastighetens
marknadsvärde vid beskattningsårets utgång anses som ersättning för
fastigheten. Om bara en del av fastigheten blir privatbostadsfastighet,
beräknas omkostnadsbeloppet enligt 45 kap. 20 §, om den skattskyldige
begär det.
9 § Bestämmelserna i 2–5 och 7 §§ tillämpas också när en
näringsfastighet övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva
eller bodelning om den blir eller kan antas komma att bli
privatbostadsfastighet i och med övergången.
Vid tillämpning av 5 § skall det belopp som motsvarar fastighetens
marknadsvärde vid övergången anses som ersättning för fastigheten.
Bostadsrätter
10 § Vid avyttring av en näringsbostadsrätt skall avdrag som avser
beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren för utgifter för
förbättrande reparationer och underhåll av bostadsrättslägenheten
återföras.
Reparationer och underhåll anses som förbättrande till den del
lägenheten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid
ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller, om
näringsbostadsrätten förvärvats senare genom köp, byte eller på liknande
sätt, vid förvärvet.
11 § Bestämmelserna i 10 § tillämpas också när en näringsbostadsrätt
– hos samma ägare blir privatbostadsrätt, eller
– övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva eller bodelning,
om den blir eller kan antas komma att bli privatbostadsrätt i och med
övergången.
Lagertillgångar
12 § Vid avyttring av en näringsfastighet skall värdeminskningsavdragen
återföras om de gjorts vid beskattningen men inte i räkenskaperna.
13 § Bestämmelserna i 2 och 7 §§ respektive 10 § tillämpas också när en
näringsfastighet eller näringsbostadsrätt övergår till en ny ägare genom
arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död, om den blir
privatbostadsfastighet respektive privatbostadsrätt i och med övergången.
Skattemässig kontinuitet vid arv, gåva m.m. av näringsbostadsrätter
14 § Om en näringsbostadsrätt förvärvas genom arv, testamente, gåva,
bodelning eller på liknande sätt och den behåller sin karaktär av
näringsbostadsrätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens
skattemässiga situation när det gäller utgifter för sådana förbättrande
reparationer och underhåll som avses i 10 § andra stycket.
Hänvisningar
15 § Bestämmelser om att värdeminskningsavdrag m.m. inte skall åter-
föras finns när det gäller
– skogsavdrag i 21 kap. 14 §,
– underprisöverlåtelser i 23 kap. 13 §,
– fusioner och fissioner i 37 kap. 17 §,
– verksamhetsavyttringar i 38 kap. 12 §, och
– förvärv av vissa tillgångar till underpris från delägare och närstående
i 53 kap. 4 §.
27 kap. Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och
tomtrörelse
Innehåll
1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om
– byggnadsrörelse och handel med fastigheter i 2–8 och 18 §§, och
– tomtrörelse i 3 och 9–18 §§.
Byggnadsrörelse och handel med fastigheter
Innehav av lagertillgång
2 § Den som innehar en tillgång som är en lagertillgång enligt
bestämmelserna i 4–7 §§ anses bedriva antingen byggnadsrörelse eller
handel med fastigheter.
Avyttring av byggnadstomt
3 § Om en byggnadstomt avyttras av någon som bedriver byggnads-
rörelse eller handel med fastigheter, anses avyttringen ingå i den
verksamheten. Om verksamheten huvudsakligen består av tomtrörelse,
anses avyttringen i stället ingå i tomtrörelsen.
Vad som avses med byggnadstomt framgår av 9 §.
Lagerfastigheter
4 § Om en fastighet förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt av
någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, blir
fastigheten en lagertillgång hos förvärvaren. Detsamma gäller om en
fastighet förvärvas på sådant sätt av maken till den som bedriver
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.
Första stycket gäller också om förvärvaren eller dennes make är
företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag och
fastigheten skulle ha varit en lagertillgång i byggnadsrörelse eller handel
med fastigheter om den hade förvärvats av företaget.
Att första och andra styckena inte gäller fastigheter som blir
privatbostadsfastigheter framgår av 13 kap. 1 § andra stycket.
5 § Bestämmelserna i 4 § gäller inte
1. om fastigheten uppenbarligen förvärvas för att till huvudsaklig del
användas stadigvarande i en annan näringsverksamhet än fastighets-
förvaltning som bedrivs av fastighetsägaren eller dennes make eller av ett
fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag där fastighetsägaren eller
maken är företagsledare, eller
2. när det gäller byggnadsrörelse, om förvärvet uppenbarligen helt
saknar samband med byggnadsrörelsen.
Lagerandelar i fastighetsförvaltande företag
6 § Andelar i fastighetsförvaltande företag anses som lagertillgångar,
om någon av företagets fastigheter skulle ha varit en lagertillgång i
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter för det fall att fastigheten
hade ägts direkt av den som innehar andelen. Detta gäller dock bara om
1. det fastighetsförvaltande företaget är ett fåmansföretag och
innehavaren är företagsledare i företaget eller make till företagsledaren,
2. det på annat sätt finns en intressegemenskap mellan innehavaren och
det fastighetsförvaltande företaget, eller
3. det fastighetsförvaltande företaget är ett svenskt handelsbolag.
7 § I sådana fall som avses i 6 § 3 skall inte bara andelen i
handelsbolaget utan också den del av handelsbolagets fastigheter som
motsvarar andelen anses som lagertillgång hos delägaren. Detta gäller
dock bara de av bolagets fastigheter som skulle ha varit lagertillgångar
om fastigheterna hade ägts direkt av delägaren.
Uttagsbeskattning vid byggnadsarbeten på fastigheter som inte är
lagertillgångar
8 § Om en fastighet som inte är lagertillgång har varit föremål för
byggnadsarbeten i en byggnadsrörelse som fastighetsägaren bedriver
direkt eller genom ett svenskt handelsbolag, skall värdet av arbetena tas
upp som intäkt i byggnadsrörelsen.
Bedrivs byggnadsrörelsen, direkt eller genom ett svenskt handelsbolag,
av en fysisk person, skall dock värdet av hans eget arbete tas upp bara
om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i samband
med arbetet.
Tomtrörelse
Vad som är tomtrörelse
9 § Med tomtrörelse avses näringsverksamhet som består i avyttring av
mark för bebyggelse (byggnadstomt). Tomtrörelse kan vara kvalificerad
eller enkel.
Vad som är kvalificerad tomtrörelse
10 § Med kvalificerad tomtrörelse avses näringsverksamhet som
huvudsakligen består i avyttring av byggnadstomter från fastigheter som
uppenbarligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig markavyttring.
Vad som är enkel tomtrörelse
11 § En enkel tomtrörelse uppkommer när en skattskyldig under tio
kalenderår har avyttrat minst femton byggnadstomter som kan räknas
samman till en tomtrörelse. Vid beräkningen skall avyttringar av
byggnadstomter på olika fastigheter eller på olika delar av en fastighet
räknas samman till en tomtrörelse bara om tomterna med hänsyn till
inbördes läge normalt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse.
12 § Vid beräkningen av antalet avyttrade byggnadstomter skall den
som är eller har varit gift räkna in också makens avyttringar under
äktenskapet under tioårsperioden.
Om en fastighet har förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt
eller genom gåva, skall förvärvaren och överlåtaren räkna in också
varandras avyttringar under tidsperioden, om förvärvaren är
1. överlåtarens förälder, far- eller morförälder, make, avkomling eller
avkomlings make,
2. ett dödsbo där överlåtaren eller någon person som nämns i 1 är
delägare, eller
3. ett aktiebolag, ett svenskt handelsbolag eller en ekonomisk förening
där överlåtaren ensam eller tillsammans med någon person som nämns i
1 på grund av det sammanlagda innehavet av andelar har ett
bestämmande inflytande.
13 § Vid beräkningen av antalet avyttrade byggnadstomter skall upp-
låtelser av mark för bebyggelse likställas med avyttring.
Avyttringar av det slag som berättigar till avdrag för avsättning till
ersättningsfond enligt 31 kap. 5 § skall inte räknas in.
14 § Avyttringar av byggnadstomter som huvudsakligen skall användas
av anställda för gemensamt ändamål och avyttringar av byggnadstomter
till anställda för bostadsändamål ingår inte i enkel tomtrörelse.
Detta gäller dock inte om den skattskyldige bedriver kvalificerad tomt-
rörelse, byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.
15 § En enkel tomtrörelse anses påbörjad i och med avyttringen av den
femtonde byggnadstomten.
Om flera byggnadstomter avyttras den dag då den femtonde
byggnadstomten avyttras, får den skattskyldige välja i vilken ordning
tomterna skall anses avyttrade.
Slutavyttring av lagret i en enkel tomtrörelse
16 § Om återstoden av lagret i en enkel tomtrörelse avyttras, anses
avyttringen inte ingå i tomtrörelsen. Avyttringen skall i stället
behandlas enligt bestämmelserna om kapitalvinster.
Om lagret vid utgången av beskattningsåret före det beskattningsår då
avyttringen skall tas upp som intäkt har tagits upp till ett lägre värde än
anskaffningsvärdet, skall mellanskillnaden tas upp som intäkt i tomt-
rörelsen.
Första och andra styckena gäller inte sådan del av vinsten som avser
mark inom detaljplan. De gäller inte heller om avyttringen kan antas ha
skett väsentligen i syfte att ge en obehörig skatteförmån till den
skattskyldige eller förvärvaren eller till någon som en av dem har
intressegemenskap med.
När enkel tomtrörelse avbryts
17 § Om en skattskyldig som bedriver enkel tomtrörelse eller dennes
make inte har avyttrat några byggnadstomter i tomtrörelsen under tio
kalenderår, anses avyttringar som sker därefter inte ingå i tomtrörelsen.
Avyttringarna skall i stället behandlas enligt bestämmelserna om
kapitalvinster.
Första stycket gäller dock inte avyttringar av byggnadstomter inom
detaljplan. De gäller inte heller om avyttringarna sker under sådana
förhållanden att en tomtrörelse på nytt skall anses påbörjad.
Avyttringar av det slag som ger rätt till avsättning till ersättningsfond
enligt 31 kap. 5 § avbryter inte tidsperioden i första stycket.
Gemensamma bestämmelser om arv m.m.
18 § Om någon genom arv, testamente eller genom bodelning på grund
av makes död förvärvar sådana fastigheter eller andelar som har varit
lagertillgångar i byggnadsrörelse, handel med fastigheter eller tomt-
rörelse hos den döde, behåller tillgångarna sin karaktär hos förvärvaren
bara om denne
1. vid förvärvet själv bedriver sådan byggnadsrörelse, handel med
fastigheter eller tomtrörelse där tillgångarna skulle ha varit
lagertillgångar om de hade förvärvats genom köp, eller
2. avser att fortsätta den dödes näringsverksamhet.
Om tillgångarna är lagertillgångar hos förvärvaren, anses denne be-
driva byggnadsrörelse, handel med fastigheter eller tomtrörelse.
28 kap. Arbetsgivares pensionskostnader
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– krav på pensionsutfästelser i 2 §,
– avdrag för tryggande av pensionsutfästelser i 3–19 §§,
– kostnadsutjämning mellan arbetsgivare i 20 §,
– ersättning från en pensionsstiftelse i 21 §,
– återföring av avdrag för avsättning i balansräkningen i 22–25 §§, och
– övertagande av pensionsutfästelser i 26 §.
Krav på pensionsutfästelser
2 § Vid bedömningen av avdrag enligt detta kapitel får en
pensionsutfästelse beaktas bara om en försäkring för utfästelsen skulle ha
varit en pensionsförsäkring.
Avdrag för tryggande av pensionsutfästelser
Tryggandeformer
3 § Arbetsgivares tryggande av utfästelse om pension till en arbetstagare
skall dras av som kostnad i den utsträckning som anges i 5–18 §§, om
utfästelsen tryggas genom
– överföring till pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
– avsättning i balansräkning i förening med kreditförsäkring eller i för-
ening med kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti, eller
– betalning av premie för pensionsförsäkring.
Avsättning i balansräkning
4 § Med avsättning i balansräkning avses en särskild redovisning av
pensionsutfästelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
– under rubriken Avsatt till pensioner, eller
– i delpost under rubriken Avsättningar för pensioner och liknande
förpliktelser.
I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns
bestämmelser om avkastningsskatt för arbetsgivare som tryggat
pensionsutfästelse genom avsättning i balansräkningen. I 16 kap. 17 §
finns bestämmelser om avdrag för avkastningsskatt.
Huvudregel
5 § Tryggande av sådana pensionsutfästelser som avses i 3 § skall dras av
som kostnad. Avdraget får dock inte för någon arbetstagare överstiga
35 procent av lönen och inte heller 10 prisbasbelopp.
6 § Som lön räknas vid tillämpning av detta kapitel sådan pensionsgrund-
ande ersättning enligt pensionsavtal som hänför sig till beskattningsåret
eller det föregående beskattningsåret.
Kompletteringsregel
7 § Tryggande av sådana pensionsutfästelser som avses i 3 § skall, trots
vad som sägs i 5 §, dras av som kostnad med ett belopp som motsvarar
kostnaden för avtalad pension, om tryggandet föranleds av
– att ett pensionsavtal ändras vid förtida avgång från anställning eller
att ett nytt pensionsavtal ingås i ett sådant fall, eller
– att pensionsutfästelserna är otillräckligt tryggade.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas bara till den del något
annat inte följer något av 8–12 §§. Bestämmelserna i första stycket skall
inte tillämpas i sådana fall som avses i 17 och 18 §§.
8 § I fråga om ålderspension som skall betalas ut före 65 års ålder, får
avdrag enligt 7 § inte överstiga kostnaden för en ålderspension som
under den avtalade tiden betalas ut med
– 80 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 prisbas-
belopp,
– 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte
20 prisbasbelopp, och
– 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30
prisbasbelopp.
I fråga om ålderspension som skall betalas ut tidigast från 65 års
ålder, får avdrag enligt 7 § inte överstiga kostnaden för en livsvarig
ålderspension som från den avtalade tidpunkten betalas ut med
– 20 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 prisbas-
belopp,
– 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte
20 prisbasbelopp, och
– 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30
prisbasbelopp.
9 § Om pensionsavtalet ger rätt till sådan ålderspension som avses i 8 §
andra stycket utöver 20 procent av den del av lönen som inte överstiger
7,5 prisbasbelopp, skall ett belopp som motsvarar kostnaden för att
uppnå avtalad pensionsnivå ändå dras av om den överskjutande
pensionen är avsedd att ersätta tilläggspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.
10 § I fråga om fondförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket 3
försäkringsrörelselagen (1982:713) och andra avgiftsbaserade utfästelser,
får avdrag som beräknas enligt 8 § göras med högst ett belopp som
motsvarar kostnaden för att uppnå de förmånsnivåer som anges där
genom annan pensionsförsäkring än sådan som avses i den lagen.
11 § Avdrag som beräknas enligt 8–10 §§ förutsätter full intjänandetid.
Om pensionsrätten inte är fullt intjänad, skall avdragen minskas i
motsvarande utsträckning.
Med full intjänandetid avses full intjänandetid enligt pensionsavtalet,
förutsatt att avtalet för full pension kräver dels intjänande under en
sammanlagd tid av minst 30 år, dels fortsatt intjänande under
anställningen fram till den avtalade pensionstidpunkten. Om
pensionsavtalet inte uppfyller dessa förutsättningar eller om
pensionsavtalet saknar bestämmelser om intjänandetid, avses med full
intjänandetid tiden fram till den avtalade pensionstidpunkten, dock minst
30 år. Vid beräkningen av intjänandetiden skall såväl arbetstagarens
sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren som anställningstid hos
andra arbetsgivare räknas med.
12 § När avdraget för kostnader för avtalad ålderspension beräknas, skall
värdet av sådan ålderspension för arbetstagaren räknas av som har
tryggats under beskattningsåret eller tidigare av arbetsgivaren eller av
någon annan arbetsgivare i de tryggandeformer som anges i 3 §. Värdet
av ålderspension för tid före 65 års ålder skall räknas av från avdrag som
beräknas enligt 8 § första stycket. Värdet av ålderspension från tidigast
65 års ålder skall räknas av från avdrag som beräknas enligt 8 § andra
stycket.
Begränsningar i avdragsrätten vid olika tryggandeformer
13 § Överföring till pensionsstiftelse för att trygga pensionsutfästelser
enligt 3 § får inte dras av med högre belopp för varje pensionsberättigad
än som motsvarar pensionsreserven för sådan pensionsutfästelse som är
tryggad med avdragsrätt. Pensionsreserven skall beräknas enligt de
grunder som anges i pensionsavtalet. Beräkningen skall dock inte göras
med lägre ränteantagande än som följer av 3 § lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Avdraget får inte överstiga vad som krävs för att stiftelsens
förmögenhet skall motsvara pensionsreserven för sådana utfästelser som
avses i första stycket. Stiftelsens förmögenhet skall beräknas till ett
belopp som motsvarar 80 procent av kapitalunderlaget vid ingången eller
utgången av beskattningsåret enligt lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel.
14 § Bestämmelserna i 13 § första stycket gäller också avsättning i
balansräkningen för att trygga pensionsutfästelser enligt 3 §.
Avdraget får inte överstiga ett belopp som motsvarar ökningen av
pensionsreserven för sådana utfästelser som avses i första stycket från det
föregående beskattningsårets utgång till beskattningsårets utgång.
15 § Arbetsgivarens utgifter för att trygga pensionsutfästelser enligt 3 §
genom köp av pensionsförsäkring får inte dras av med högre belopp än
premien.
Förräntning, indexering eller annan värdesäkring
16 § Höjning av en pensionsreserv som avser pensionsutfästelser som
tidigare tryggats med avdragsrätt skall dras av som kostnad i den
utsträckning som anges i 13 och 14 §§, om höjningen följer av tillämpade
försäkringstekniska beräkningsgrunder eller av indexering eller annan
värdesäkring av utfästelserna.
Byte av tryggandeform
17 § Om en arbetsgivare byter tryggandeform för en pensionsutfästelse
som tidigare har tryggats med avdragsrätt, skall arbetsgivarens kostnad
för det nya tryggandet dras av i den utsträckning som anges i 13–15 §§.
Har det tidigare tryggandet skett genom överföring till pensionsstiftelse,
får avdrag inte göras med högre belopp än som motsvarar den ersättning
för kostnaderna som arbetsgivaren får från stiftelsen.
Byte av arbetsgivare
18 § Om en arbetsgivare tar över ansvaret för en pensionsutfästelse som
tidigare har tryggats av en annan arbetsgivare med avdragsrätt, skall den
övertagande arbetsgivaren, i den utsträckning som anges i 13–15 §§, dra
av kostnaden för att trygga pensionsutfästelsen.
Pensionsförsäkring till efterlevande i särskilda fall
19 § Premie för en pensionsförsäkring som sedan den anställde dött
tecknats till förmån för den anställdes efterlevande och som
arbetsgivaren har åtagit sig att betala samtliga premier för skall dras av
som kostnad, dock högst med belopp som motsvarar de i 8 § angivna
förmånsnivåerna beräknade med hänsyn till den anställdes senaste lön.
Kostnadsutjämning mellan arbetsgivare
20 § Om en arbetsgivare tryggat pensionsutfästelser enligt en allmän
pensionsplan och planen innehåller bestämmelser om utjämning av
pensionskostnader mellan olika arbetsgivare, skall
– avgifter som arbetsgivaren betalar enligt dessa bestämmelser dras av,
och
– ersättningar som arbetsgivaren får enligt dessa bestämmelser tas upp.
Med allmän pensionsplan avses detsamma som i 58 kap. 20 §.
Ersättning från en pensionsstiftelse
21 § Ersättning som en arbetsgivare får från en pensionsstiftelse skall tas
upp. Detta gäller dock inte ersättning som hänför sig till en sådan
överföring till stiftelsen som arbetsgivaren inte har fått dra av.
Sådana överföringar som arbetsgivaren har gjort avdrag för och
avkastning som stiftelsen har fått skall i första hand anses använda när
stiftelsen lämnar ersättning.
Återföring av avdrag för avsättning i balansräkningen
Vad som skall tas upp
22 § Om den avsättning för att trygga pensionsutfästelser som med
avdragsrätt gjorts i balansräkningen uppgår till ett lägre belopp vid
beskattningsårets utgång än motsvarande avsättning vid det föregående
beskattningsårets utgång, skall mellanskillnaden tas upp som intäkt.
23 § Om det finns disponibla pensionsbelopp vid beskattningsårets
utgång, skall som intäkt enligt 22 § dock tas upp lägst summan av
– dels tio procent av de disponibla pensionsbeloppen vid det
föregående beskattningsårets utgång,
– dels de avdrag som gjorts under beskattningsåret för premier för
pensionsförsäkringar, lämnad ersättning för pensionsutfästelse som tagits
över av någon annan och överföring till pensionsstiftelse till den del
dessa avdrag avser samma pensionsutfästelser som omfattas av den
avsättning som med avdragsrätt gjorts i balansräkningen.
Om beskattning sker enligt första stycket, skall senare minskningar av
avsättningen i balansräkningen inte tas upp till den del minskningarna
motsvarar de belopp som redan tagits upp.
Disponibla pensionsbelopp
24 § Med disponibla pensionsbelopp avses skillnaden mellan
1. den avsättning för att trygga pensionsutfästelser som med
avdragsrätt gjorts i balansräkningen vid det föregående beskattningsårets
utgång ökad med förmögenheten vid beskattningsårets utgång i en sådan
pensionsstiftelse som tryggar samma pensionsutfästelser, och
2. pensionsreserven vid beskattningsårets utgång för sådana
pensionsutfästelser som avses i 1, till den del dessa inte är tryggade
genom pensionsförsäkring, ökad med medel som då står kvar i stiftelsen
och som inte har dragits av vid överföringen.
Disponibla pensionsbelopp skall dock aldrig anses uppgå till högre
belopp än vad som motsvarar den avsättning som med avdragsrätt gjorts i
balansräkningen vid det föregående beskattningsårets utgång.
Vid tillämpning av första stycket 1 skall förmögenheten i
pensionsstiftelsen beräknas till ett belopp som motsvarar 80 procent av
kapitalunderlaget enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel.
Upphörande av näringsverksamhet
25 § Om en arbetsgivare upphör med sin näringsverksamhet, skall
disponibla pensionsbelopp tas upp som intäkt det beskattningsår då
verksamheten upphör.
Om en arbetsgivare träder i likvidation eller om ett dödsbo efter en
arbetsgivare skiftas, skall disponibla pensionsbelopp tas upp som intäkt
det beskattningsår då beslutet om likvidation fattas eller boet skiftas.
Övertagande av pensionsutfästelser
26 § Ersättning som lämnas till den som tar över ansvaret för pensions-
utfästelser skall dras av.
Ersättning som en skattskyldig får för att ta över ansvaret för
pensionsutfästelser skall tas upp.
29 kap. Näringsbidrag
Innehåll
1 § Detta kapitel gäller näringsbidrag och vissa andra stöd till
näringsidkare.
Det finns bestämmelser om
– näringsbidrag i 2–8 §§,
– befrielse från villkorlig återbetalningsskyldighet i 9-13 §§,
– statligt räntebidrag för bostadsändamål i 14 §, och
– avgångsvederlag till jordbrukare i 15 §.
Näringsbidrag
2 § Med näringsbidrag avses stöd utan återbetalningsskyldighet som
lämnas till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten,
Europeiska gemenskaperna, landsting, kommuner, juridiska personer
som avses i 7 kap. 16, 17 och 20 §§ och allmänningsskogar enligt lagen
(1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.
3 § Med stöd utan återbetalningsskyldighet avses också stöd som skall
återbetalas bara om
1. näringsidkaren inte uppfyller villkoren för stödet,
2. näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats när
stödet beviljades,
3. Europeiska gemenskapernas kommission genom beslut som vunnit
laga kraft eller Europeiska gemenskapernas domstol har funnit att stödet
strider mot artikel 92 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen, eller
4. något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna
för stödet.
4 § Ett näringsbidrag skall inte tas upp om det används för en utgift som
inte får dras av vare sig omedelbart eller i form av värdeminsknings-
avdrag.
5 § Ett näringsbidrag skall tas upp om det används för en utgift som skall
dras av omedelbart. Om utgiften hänför sig till ett tidigare beskattningsår
än det år då bidraget skall tas upp, får avdraget göras det senare året.
Återbetalas bidraget, skall det återbetalade beloppet dras av.
6 § Om ett näringsbidrag används för en sådan utgift för att anskaffa en
tillgång som skall dras av genom värdeminskningsavdrag, skall
anskaffningsvärdet minskas med bidraget. Om bidraget är större än det
skattemässiga värde som återstår när minskningen skall göras, skall
mellanskillnaden tas upp.
Återbetalas bidraget, skall tillgångens avskrivningsunderlag ökas med
det återbetalade beloppet, dock med högst det belopp som har påverkat
anskaffningsvärdet. Till den del ett bidrag har tagits upp enligt första
stycket, skall det återbetalade beloppet dras av.
7 § Om ett näringsbidrag används för att anskaffa lagertillgångar, skall
den del av lagret för vilken utgiften har täckts av bidraget inte räknas
med när tillgångarna värderas.
Återbetalas bidraget, skall tillgångarnas anskaffningsvärde ökas med
det återbetalade beloppet.
8 § Om ett näringsbidrag skall användas ett senare beskattningsår än det
år bidraget lämnas, skall bestämmelserna i 5–7 §§ tillämpas först det
senare beskattningsåret, om den skattskyldige begär det.
Befrielse från villkorlig återbetalningsskyldighet
9 § Om ett stöd som skall återbetalas under andra villkor än som sägs i
3 §, har lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från staten
eller någon annan som avses i 2 § (stöd med villkorlig
återbetalningsskyldighet) och näringsidkaren helt eller delvis befrias från
återbetalningsskyldigheten, tillämpas bestämmelserna i 10–12 §§.
10 § Ett efterskänkt belopp skall inte tas upp, om stödet har använts för
en utgift som inte skall dras av vare sig omedelbart eller i form av
värdeminskningsavdrag.
11 § Ett efterskänkt belopp skall tas upp, om stödet har använts för en
utgift som skall dras av omedelbart eller i form av värdeminsknings-
avdrag.
12 § Om stödet har använts för en sådan utgift för att anskaffa en tillgång
som skall dras av genom värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige
det beskattningsår då det efterskänkta beloppet skall tas upp, utöver
ordinarie avskrivning, göra ett värdeminskningsavdrag som motsvarar
det efterskänkta beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga det
skattemässiga värdet på tillgången.
13 § Om det inte kan utredas vad stödet har använts till, skall det anses
ha använts till utgifter som skall dras av omedelbart, och det efterskänkta
beloppet skall tas upp.
Statligt räntebidrag för bostadsändamål
14 § Statligt räntebidrag för bostadsändamål skall tas upp. Återbetalas
bidraget skall det återbetalade beloppet dras av omedelbart.
Bestämmelser om byggnadsarbeten i samband med räntebidrag finns i
19 kap. 24 och 25 §§.
Avgångsvederlag till jordbrukare
15 § Statligt avgångsvederlag till jordbrukare som upphör med sitt
jordbruk skall tas upp utom när det betalas till en jordbrukare som har
fått särskilt övergångsbidrag av statsmedel till jordbruket eller hade varit
berättigad att få sådant bidrag, om han inte upphört med jordbruket.
Familjebidrag till totalförsvarspliktiga
16 § Särskilda bestämmelser om familjebidrag till totalförsvarspliktiga i
form av näringsbidrag finns i 11 kap. 25 §.
30 kap. Periodiseringsfonder
Avdrag för avsättningar
1 § Avdrag får göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som
sätts av till periodiseringsfond.
Avdrag får dock inte göras av privatbostadsföretag, investmentföretag,
förvaltningsföretag och svenska värdepappersfonder.
2 § När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för varje
delägare för sig och avsättningarna göras hos delägarna.
3 § Juridiska personer som är skyldiga att upprätta årsbokslut enligt
bokföringslagen (1999:000) får göra avdrag bara om motsvarande
avsättning görs i räkenskaperna.
När en juridisk person gör avsättning för en andel i ett svenskt
handelsbolag och den juridiska personen och handelsbolaget inte har
samma räkenskapsår, skall avsättningen göras i bokslutet för det
räkenskapsår då handelsbolagets räkenskapsår löper ut. Beloppet skall
dock alltid dras av vid taxeringen för det beskattningsår då
handelsbolagets överskott eller underskott tas upp till beskattning.
4 § Varje års avsättning i näringsverksamheten skall bilda en egen fond.
Beloppsgränser
5 § Juridiska personer får dra av högst ett belopp som motsvarar 25
procent av överskottet av näringsverksamheten före avdraget.
6 § Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i
svenska handelsbolag får dra av högst ett belopp som motsvarar 30
procent av ett för periodiseringsfond justerat positivt resultat.
Med det för periodiseringsfond justerade resultatet avses resultatet av
näringsverksamheten före avdrag för avsättning till periodiseringsfond
ökat med
– avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §,
– avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på
pensionssparkonto enligt 16 kap. 32 § samt särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader avseende dessa
poster, och
– avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.,
minskat med
– sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §,
– återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §, och
– återfört avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.
Återföring av avdragen
7 § Avdrag för avsättning till en periodiseringsfond skall återföras senast
det sjätte taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till.
Om taxering på grund av förlängning av räkenskapsår inte sker det sjätte
taxeringsåret, skall avdraget återföras senast det följande taxeringsåret.
I 8–10 §§ finns bestämmelser om att avdragen för avsättningarna i
vissa fall skall återföras tidigare och i 11–14 §§ om att
periodiseringsfonderna i vissa fall får föras över till annan
näringsverksamhet i stället för att avdragen återförs.
8 § En juridisk person skall återföra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte
har löpt ut, om
1. den upphör att bedriva näringsverksamhet,
2. den beskattas i Sverige bara såsom delägare i ett svenskt
handelsbolag och handelsbolaget upphör att bedriva
näringsverksamheten eller andelen avyttras eller övergår till en ny ägare
på något annat sätt,
3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,
4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,
5. den upplöses genom fusion eller fission och annat inte följer av
bestämmelserna i 37 kap. 17 §.
6. det beslutas att den skall träda i likvidation, eller
7. den försätts i konkurs.
9 § En enskild näringsidkare skall återföra sina avdrag, även om tiden i
7 § inte har löpt ut, om
1. han upphör att bedriva näringsverksamheten,
2. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,
3. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal, eller
4. han försätts i konkurs.
10 § En fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag skall
återföra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte har löpt ut, om
1. handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten,
2. andelen i handelsbolaget avyttras eller övergår till en ny ägare på
något annat sätt,
3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,
4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,
5. det beslutas att handelsbolaget skall träda i likvidation, eller
6. delägaren eller handelsbolaget försätts i konkurs.
I vilka fall fonderna får tas över
Från enskild näringsverksamhet till aktiebolag
11 § Om en enskild näringsidkare för över sin näringsverksamhet eller
driften av näringsverksamheten till ett aktiebolag får en
periodiseringsfond helt eller delvis tas över av aktiebolaget om
1. överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmel-
serna i 22 kap.,
2. den fysiska personen, såvida det inte är fråga om apportemission,
skjuter till ett belopp som motsvarar överförd periodiseringsfond till
aktiebolaget, och
3. aktiebolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, gör
avsättning i räkenskaperna för övertagen periodiseringsfond.
Om en fysisk person har flera periodiseringsfonder och
förutsättningarna enligt första stycket 2 och 3 inte är uppfyllda för
samtliga fonder, skall senare gjord avsättning till periodiseringsfond
anses överförd före tidigare gjord avsättning.
I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads-
beloppet för aktierna.
Från handelsbolag till aktiebolag
12 § Om näringsverksamheten i ett svenskt handelsbolag förs över till ett
aktiebolag får en periodiseringsfond som avser handelsbolaget hos
delägarna helt eller delvis tas över av aktiebolaget om
1. överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt
bestämmelserna i 22 kap.,
2. handelsbolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, skjuter
till ett belopp som motsvarar överförd periodiseringsfond till
aktiebolaget, och
3. aktiebolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, gör
avsättning i räkenskaperna för övertagen periodiseringsfond.
Om en delägare har flera periodiseringsfonder och förutsättningarna
enligt första stycket 2 och 3 inte är uppfyllda för samtliga fonder, skall
senare gjord avsättning till periodiseringsfond anses överförd före tidi-
gare gjord avsättning.
I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads-
beloppet för aktierna.
Från handelsbolag till enskild näringsverksamhet
13 § Om en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag
tillskiftas realtillgångar vid bolagets upplösning och överföringen inte
föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i 22 kap., får
avsättningarna till periodiseringsfonder och de motsvarande avdrag som
han gjort för andelen anses ha gjorts i enskild näringsverksamhet vid de
taxeringar som avdragen hänför sig till.
Vad som är realtillgångar framgår av 34 kap. 23 §.
Från juridisk person till annan juridisk person
14 § Om näringsverksamheten i en juridisk person tas över av en annan
juridisk person, får också periodiseringsfonderna tas över vid
ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) och vid
överlåtelse av ett ömsesidigt livförsäkringsföretags hela
försäkringsbestånd till ett försäkringsaktiebolag som bildats för
ändamålet.
Vid en sådan ombildning av ekonomisk förening till aktiebolag som
avses i 42 kap. 20 §, får aktiebolaget ta över den ekonomiska föreningens
periodiseringsfonder.
Bestämmelser om att periodiseringsfonder får tas över finns för
kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 § och för
verksamhetsavyttringar i 38 kap. 15 §.
Effekter hos den som tar över fonderna
15 § Om en periodiseringsfond tas över, anses den som tar över fonden
själv ha gjort avsättningen och avdraget för denna vid den taxering som
avdraget faktiskt hänför sig till.
31 kap. Ersättningsfonder
Avdrag för avsättningar
1 § Avdrag får göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som
sätts av till
– ersättningsfond för inventarier,
– ersättningsfond för byggnader och markanläggningar,
– ersättningsfond för mark, och
– ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel.
Med inventarier avses i detta kapitel inte sådana tillgångar som nämns
i 18 kap. 1 § andra stycket.
2 § När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för
bolaget.
3 § Den som är skyldig att upprätta årsredovisning eller årsbokslut enligt
bokföringslagen (1999:000) får göra avdrag bara om motsvarande
avsättning görs i räkenskaperna. Detta gäller dock inte för en
ersättningsfond för mark.
Ersättningar som ger rätt till avdrag
4 § Avdrag för avsättning till en ersättningsfond får göras om en närings-
idkare får ersättning för skada genom brand eller annan olyckshändelse
på inventarier, byggnader, markanläggningar, mark och på djurlager i
jordbruk eller i renskötsel.
5 § Avdrag för avsättning får också göras om en näringsidkare får
ersättning för inventarier, byggnader, markanläggningar eller mark i
samband med att
1. en fastighet tas i anspråk genom expropriation eller liknande för-
farande,
2. en fastighet annars avyttras under sådana förhållanden att det måste
anses som en tvångsavyttring och det inte skäligen kan antas att den
skulle ha avyttrats även om det inte hade funnits något tvång,
3. en fastighet avyttras som ett led i åtgärder för jordbrukets eller
skogsbrukets yttre rationalisering,
4. en fastighet avyttras till staten därför att det på grund av flygbuller
inte går att bo på den utan påtaglig olägenhet, eller
5. förfoganderätten till en fastighet inskränks för obegränsad tid med
stöd av miljöbalken eller på motsvarande sätt med stöd av andra
författningar, under förutsättning att ersättningen är en
engångsersättning.
6 § När det gäller byggnader, markanläggningar och mark får avdrag
göras bara om tillgångarna är kapitaltillgångar.
Avdragets storlek
7 § Avdraget får inte överstiga den ersättning som skall tas upp.
Om ersättningen avser en avyttrad fastighet, får avdraget inte överstiga
summan av de belopp som på grund av avyttringen tas upp i
inkomstslaget näringsverksamhet som kapitalvinst enligt 45 kap. och
som återförda värdeminskningsavdrag m.m. enligt 26 kap.
Att sådan kapitalvinst som avses i andra stycket för enskilda
näringsidkare kan räknas till inkomstslaget näringsverksamhet framgår
av 13 kap. 6 § andra stycket.
8 § Om den skattskyldige med anledning av skadan eller avyttringen gör
ett större avdrag för värdeminskning på inventarier, byggnader eller
markanläggningar än han annars skulle ha haft rätt till, skall avdraget för
avsättning till ersättningsfond för inventarier eller ersättningsfond för
byggnader och markanläggningar minskas i motsvarande mån.
9 § Avdraget för avsättning till ersättningsfond för djurlager i jordbruk
och i renskötsel får inte överstiga minskningen av lagerreserven under
beskattningsåret.
Om lagret har stigit i pris under beskattningsåret, får lagerreserven vid
beskattningsårets ingång beräknas på grundval av den procentsats med
vilken lagret vid denna tidpunkt faktiskt har skrivits ned och det åter-
anskaffningsvärde samma lager skulle ha haft vid beskattningsårets
utgång.
Ianspråktagande av fonderna
Vad fonderna får tas i anspråk för
10 § En ersättningsfond för inventarier får tas i anspråk för
– avskrivning av och utgifter för underhåll och reparation av
inventarier, och
– nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel, med de
begränsningar som framgår av 13 § andra stycket.
11 § En ersättningsfond för byggnader och markanläggningar får tas i
anspråk för
– avskrivning av och utgifter för underhåll och reparation av
byggnader och markanläggningar som är kapitaltillgångar,
– avskrivning av och utgifter för underhåll och reparation av
inventarier, och
– nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel med de
begränsningar som framgår av 13 § andra stycket.
12 § En ersättningsfond för mark får tas i anspråk för anskaffning av
mark som är kapitaltillgång.
13 § En ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel får tas i
anspråk för nedskrivning av ett sådant djurlager.
Fonden får tas i anspråk med högst ett belopp som motsvarar utgifterna
under beskattningsåret för att anskaffa djur till ett sådant lager.
Nedskrivningen får inte leda till ett lägre värde på lagret i dess helhet vid
beskattningsårets utgång än som annars skulle ha godtagits.
När fonderna får tas i anspråk
14 § En ersättningsfond får tas i anspråk för tillgångar som anskaffas och
arbeten som utförs efter utgången av det beskattningsår då avsättningen
gjordes.
Fonden får också tas i anspråk för byggnader, markanläggningar och
mark som anskaffas under samma beskattningsår som ersättningen skall
tas upp som intäkt. I sådant fall skall det anses att avsättning till fonden
görs och att fonden tas i anspråk omedelbart efteråt.
15 § Om arbete på byggnader eller markanläggningar sträcker sig över
flera beskattningsår, får fonden tas i anspråk under det sista
beskattningsåret för avskrivning av tillgångarna eller för utgifter för
underhåll och reparationer av dem under de aktuella åren, om avdrag för
utgifterna inte redan har gjorts de tidigare åren. Detta gäller också i fråga
om ny- eller ombyggnad av fartyg och luftfartyg och i fråga om
byggnadsinventarier och markinventarier.
Turordning
16 § En tidigare avsättning anses ha tagits i anspråk före en senare
avsättning till samma slags ersättningsfond.
Beskattningskonsekvenser när fonderna tas i anspråk
17 § Om en ersättningsfond tas i anspråk enligt bestämmelserna i detta
kapitel, skall det ianspråktagna beloppet inte tas upp som intäkt.
18 § En utgift som en ersättningsfond tas i anspråk för får inte dras av,
om utgiften annars skulle ha dragits av omedelbart.
Om fonden tas i anspråk för avskrivning av inventarier, byggnader
eller markanläggningar, räknas bara den del av utgifterna som inte täcks
av det ianspråktagna beloppet som anskaffningsvärde för tillgången.
Om fonden tas i anspråk för att anskaffa mark, skall anskaffnings-
utgiften för marken minskas med det ianspråktagna beloppet när
omkostnadsbeloppet beräknas.
Om fonden tas i anspråk för att anskaffa lager, anses lagret nedskrivet
med det ianspråktagna beloppet.
Återföring av avdragen
19 § Om en ersättningsfond inte tas i anspråk senast under det
beskattningsår för vilket taxering sker under det tredje taxeringsåret efter
det taxeringsår som avdraget hänför sig till, skall avdraget återföras det
tredje taxeringsåret. Om taxering på grund av förlängning av
räkenskapsår inte sker det tredje taxeringsåret, skall avdraget återföras
senast det fjärde taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför
sig till.
Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att fonden
behålls under en viss tid därefter. Som längst får den behållas till och
med det beskattningsår för vilket taxering sker under det sjätte
taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till.
20 § Avdraget skall återföras, även om tiden i 19 § inte har löpt ut, om
1. fonden tas i anspråk i strid med bestämmelserna i 10–15 §§,
2. den huvudsakliga delen av näringsverksamheten överlåts och inte
annat följer av 38 kap. 15 §,
3. den huvudsakliga delen av näringsverksamheten tillfaller en eller
flera nya ägare på grund av arv, testamente eller bodelning,
4. den som innehar fonden upphör att bedriva näringsverksamheten,
5. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,
6. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,
7. den som innehar fonden upplöses genom fusion eller fission och
annat inte följer av bestämmelserna i 37 kap. 17 §,
8. det beslutas att innehavaren av fonden skall träda i likvidation, eller
9. den som innehar fonden försätts i konkurs.
Vad som sägs i första stycket 2–4 gäller inte om avsättningen grundas
på en sådan avyttring som avses i 5 § 1–4.
I 23 och 24 §§ finns bestämmelser om att ersättningsfonder i vissa fall
får tas över av någon annan i stället för att avdragen återförs.
21 § Om en enskild näringsidkare har fått avdrag för avsättning till en
ersättningsfond för byggnader och markanläggningar i sådana fall som
avses i 5 §, skall återföringen göras i inkomstslaget näringsverksamhet
till den del fonden motsvarar belopp som har tagits upp i inkomstslaget
näringsverksamhet vid återföring av värdeminskningsavdrag m.m. enligt
26 kap. Avdraget i övrigt skall återföras i inkomstslaget kapital.
En enskild näringsidkare skall återföra avdrag för avsättning till en
ersättningsfond för mark i inkomstslaget kapital.
22 § När avdraget återförs skall ett särskilt tillägg om 30 procent av det
återförda beloppet tas upp som intäkt i de inkomstslag som återföringen
görs i.
Om det finns synnerliga skäl skall något tillägg inte göras.
I vilka fall fonderna får tas över
23 § Vid en sådan ombildning av ekonomisk förening till aktiebolag som
avses i 42 kap. 20 § får aktiebolaget ta över den ekonomiska föreningens
ersättningsfonder.
Bestämmelser om att ersättningsfonder får tas över finns för
kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 § och för
verksamhetsavyttringar i 38 kap. 15 §.
24 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att
ersättningsfonder i en näringsverksamhet tas över av den som blir ägare
till den huvudsakliga delen av näringsverksamheten på grund av arv,
testamente eller bodelning i stället för att avdragen återförs enligt 20 §
första stycket 3.
25 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att ett
företags ersättningsfonder helt eller delvis tas över av ett annat företag.
För ett sådant medgivande krävs
1. att det ena företaget är ett moderföretag och det andra företaget är
dess helägda dotterföretag,
2. att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag,
eller
3. att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening vars andelar till mer än 90 procent ägs av ett
moderföretag tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera
av dess helägda dotterföretag och det andra företaget är ett annat sådant
företag, moderföretaget eller moderföretagets helägda dotterföretag.
Med helägt dotterföretag avses i detta kapitel ett svenskt aktiebolag
eller en svensk ekonomisk förening vars andelar till mer än 90 procent
ägs av ett annat företag (moderföretaget). Bara svenska aktiebolag,
svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker, svenska ömsesidiga
försäkringsföretag och sådana svenska stiftelser eller svenska ideella
föreningar som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från
skattskyldighet i 7 kap. kan räknas som moderföretag.
Effekter hos den som tar över fonderna
26 § Om en ersättningsfond tas över, anses den som tar över fonden själv
ha gjort avsättningen och avdraget för denna vid den taxering som
avdraget faktiskt hänför sig till.
Överklagande
27 § Skattemyndighetens beslut enligt 19 § andra stycket, 24 eller 25 §
får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.
32 kap. Upphovsmannakonto
Huvudregler
1 § En enskild näringsidkare som har intäkt i egenskap av upphovsman
enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk (upphovsmannaintäkt) får enligt bestämmelserna i detta kapitel dra
av belopp som sätts in på ett särskilt bankkonto (upphovsmannakonto).
Avdrag får inte göras från en intäkt som avser fotografiska verk.
Avdrag får inte göras av dödsbo.
2 § Uttag från ett upphovsmannakonto anses inte som
upphovsmannaintäkt.
3 § Som förutsättning för avdrag gäller
1. att den skattskyldige är obegränsat skattskyldig vid beskatt-
ningsårets utgång, och
2. att den skattskyldiges upphovsmannaintäkter under beskattningsåret
överstiger hans upphovsmannaintäkter under något av de två föregående
beskattningsåren med minst 50 procent.
Avdragets storlek
4 § Avdrag får göras med högst ett belopp som motsvarar upphovs-
mannaintäkten.
Avdraget får inte överstiga ett belopp som motsvarar två tredjedelar av
överskottet av näringsverksamheten före avdraget och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §. Avdrag får dock inte
göras med högre belopp än att överskottet, efter avdraget men före
avdraget för avsättning för egenavgifter, uppgår till minst 30 000 kronor.
Avdraget skall avrundas nedåt till helt tusental kronor och får inte
understiga 10 000 kronor.
Insättning på kontot
5 § En skattskyldig får för ett visst beskattningsår inte göra insättning på
upphovsmannakonto i mer än en bank. Om så ändå sker får avdrag göras
bara för insättning hos den först anlitade banken.
6 § Avdrag får göras bara om medlen sätts in på ett upphovsmannakonto
senast den dag som den skattskyldige enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämna självdeklaration.
7 § Som upphovsmannakonto godtas bara sådant konto hos en svensk
bank eller en utländsk banks filial i Sverige för vilket ränta
tillgodoräknas minst en gång per år.
I lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. finns
bestämmelser om skatt på räntan.
Uttag från kontot
8 § Uttag från ett upphovsmannakonto får göras tidigast fyra månader
efter insättningsdagen. Ett uttag får avse hela det innestående beloppet
eller en del av det, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor.
Sedan sex år har gått från ingången av det år då insättning enligt 6 §
senast skulle göras, skall banken betala ut kvarstående medel.
9 § Uttag från ett upphovsmannakonto skall tas upp som intäkt i
inkomstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då uttaget görs.
Motsvarande gäller kvarstående medel som betalas ut eller skulle ha
betalats ut enligt 8 § andra stycket.
Byte av bank
10 § Medel på ett upphovsmannakonto får föras över till en annan bank
utan att beskattning sker enligt 9 § under förutsättning att hela det
innestående beloppet direkt förs över till ett motsvarande konto i den
mottagande banken.
När kontomedel förs över skall den överförande banken lämna den
mottagande banken de uppgifter som behövs för att den mottagande
banken skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta kapitel och
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Överlåtelse, pantsättning, utflyttning och dödsfall
11 § Medel på ett upphovsmannakonto skall tas upp som intäkt i
inkomstslaget näringsverksamhet om
1. avtal träffas om överlåtelse eller pantsättning av medlen,
2. medlen övergår till den skattskyldiges make genom bodelning, eller
3. den skattskyldige vid beskattningsårets utgång inte längre är
obegränsat skattskyldig.
Om den skattskyldige dör, skall medel på ett upphovsmannakonto tas
upp som intäkt senast det beskattningsår då dödsboet skiftas helt eller
delvis, dock inte i något fall senare än vid den taxering som sker det
tredje kalenderåret efter det år dödsfallet inträffade.
33 kap. Räntefördelning
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller enskilda näringsidkare och
fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag.
Bestämmelserna gäller inte näringsverksamhet som bedrivs av
europeiska ekonomiska intressegrupperingar eller av en utländska
juridiska personer.
Hur räntefördelning görs
Positiv och negativ räntefördelning
2 § Ett positivt fördelningsbelopp får dras av i inkomstslaget
näringsverksamhet (positiv räntefördelning). Av 42 kap. 9 § framgår att
samma belopp skall tas upp i inkomstslaget kapital.
Ett negativt fördelningsbelopp skall tas upp i inkomstslaget
näringsverksamhet (negativ räntefördelning). Av 42 kap. 9 § framgår att
samma belopp skall dras av i inkomstslaget kapital.
Positivt och negativt fördelningsbelopp
3 § Ett positivt fördelningsbelopp beräknas genom att ett positivt
kapitalunderlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan
vid utgången av november andra året före taxeringsåret ökad med fem
procentenheter.
Ett negativt fördelningsbelopp beräknas genom att ett negativt
kapitalunderlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan vid
samma tidpunkt ökad med en procentenhet.
Om beskattningsåret omfattar längre eller kortare tid än tolv månader,
skall fördelningsbeloppet justeras i motsvarande mån.
Hur kapitalunderlaget beräknas framgår av 8–20 §§.
Undantag från räntefördelning
4 § Räntefördelning skall inte göras om det positiva eller negativa
kapitalunderlaget är högst 50 000 kronor. Om den skattskyldige skall
beräkna mer än ett kapitalunderlag, gäller detta för summan av
kapitalunderlagen.
Särskilt om positiv räntefördelning
5 § Positiv räntefördelning får göras med högst ett belopp som motsvarar
ett för räntefördelning justerat resultat.
Med det för räntefördelning justerade resultatet avses resultatet av
näringsverksamheten före räntefördelning
ökat med
– avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §,
– avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på
pensionssparkonto enligt 16 kap. 32 § samt särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader för dessa poster,
– avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap., och
– avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.,
minskat med
– sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §,
– återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §,
– återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap.,
och
– återfört avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.
6 § Den skattskyldige får helt eller delvis avstå från att dra av ett positivt
fördelningsbelopp.
Sparat fördelningsbelopp
7 § Om inte hela det positiva fördelningsbeloppet dras av på grund av
5 eller 6 §, skall återstående belopp (sparat fördelningsbelopp) föras
vidare till följande beskattningsår. Om den skattskyldige då har ett
negativt fördelningsbelopp, skall det sparade fördelningsbeloppet kvittas
mot detta.
Kapitalunderlaget
Enskilda näringsidkare
8 § Med kapitalunderlaget för räntefördelning för en enskild närings-
idkare avses skillnaden mellan värdet på tillgångarna och värdet på
skulderna i näringsverksamheten vid det föregående beskattningsårets
utgång
ökad med
– underskott av näringsverksamheten under det föregående
beskattningsåret till den del avdrag för underskottet inte har gjorts enligt
någon av de bestämmelser som anges i 14 kap. 22 § första och andra
styckena,
– kvarstående sparat fördelningsbelopp,
– en sådan övergångspost som avses i 14 §, och
– en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 15–17 §§,
minskad med
– 72 procent av expansionsfonden enligt 34 kap. vid det föregående
beskattningsårets utgång, och
– sådana tillskott till näringsverksamheten under det föregående
beskattningsåret som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i
verksamheten.
9 § Andelar i svenska handelsbolag räknas inte som tillgångar i
näringsverksamheten.
10 § Som tillgångar eller skulder i näringsverksamheten räknas inte
fordringar eller skulder som avser
– statlig inkomstskatt,
– statlig förmögenhetsskatt,
– kommunal inkomstskatt,
– egenavgifter,
– avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel,
– särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
– statlig fastighetsskatt,
– mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration enligt 10 kap.
31 § skattebetalningslagen (1997:483),
– avgift enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och
– skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324).
11 § Till den del avdrag har gjorts vid beskattningen skall som skuld
räknas
– avsättningar till periodiseringsfonder,
– avsättningar till ersättningsfonder, och
– avsättningar för framtida utgifter.
12 § Vid beräkning av kapitalunderlaget skall tillgångarna tas upp till det
skattemässiga värdet. I fråga om fastigheter som är kapitaltillgångar finns
bestämmelser också i 13 §.
Medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto skall
tas upp till halva beloppet.
13 § Fastigheter i Sverige som är kapitaltillgångar och som har förvärvats
före den 1 januari 1991 får i stället anses förvärvade den 1 januari 1993. I
sådant fall skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag före år 1993,
utöver vad som anges i andra och fjärde styckena.
Vid tillämpning av första stycket skall anskaffningsutgiften anses
motsvara den i det följande angivna delen av fastighetens taxeringsvärde
för år 1993 minskad med värdeminskningsavdrag vid 1982–1993 års
taxeringar, om avdraget per år uppgått till minst 10 procent av denna del
av taxeringsvärdet. Den del av taxeringsvärdet som skall användas är för
– småhusenheter 54 procent,
– hyreshusenheter 48 procent,
– industrienheter 64 procent, och
– lantbruksenheter 39 procent till den del taxeringsvärdet inte avser
bostadsbyggnadsvärde eller tomtmarksvärde för privatbostadsfastighet.
Om marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar som
anses förvärvade den 1 januari 1993 vid det föregående beskattningsårets
utgång understeg 75 procent av anskaffningsutgiften enligt andra stycket,
skall denna utgift justeras i skälig mån.
Vad som sägs om värdeminskningsavdrag gäller också liknande
avdrag, såsom skogsavdrag och avdrag för substansminskning, samt
sådana belopp med vilka ersättningsfonder och liknande fonder har tagits
i anspråk.
14 § Med övergångspost avses ett negativt fördelningsunderlag vid
1995 års taxering enligt den upphävda lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning. Om den skattskyldige på grund av
förlängt räkenskapsår inte taxerades för näringsverksamheten vid 1995
års taxering, avses i stället ett negativt fördelningsunderlag vid 1996 års
taxering enligt samma lag.
Övergångsposten skall beräknas utan sådan jämkning av
fördelningsunderlaget som avsågs i 19 § lagen om räntefördelning vid
beskattning, om beskattningsåret omfattade annan tid än tolv månader.
Om en fastighet som inte var omsättningstillgång togs upp till ett lägre
belopp än det högsta av de värden som följer av 13 § 4 eller 14 § nämnda
lag, skall övergångsposten minskas med mellanskillnaden.
Om näringsverksamheten övergår till en fysisk person genom arv,
testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över
övergångsposten.
15 § En särskild post får beräknas om en fastighet förvärvas genom arv,
testamente eller gåva eller genom bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad eller makes död och det kapitalunderlag för
räntefördelning som hänför sig till förvärvet är negativt vid
förvärvstidpunkten. Detta gäller bara om fastigheten är kapitaltillgång
såväl hos den tidigare ägaren som hos förvärvaren.
16 § Den särskilda posten uppgår till ett belopp som motsvarar det
negativa kapitalunderlag för räntefördelning som hänför sig till förvärvet,
beräknat vid förvärvstidpunkten. Posten får dock inte överstiga ett belopp
som motsvarar den ersättning som lämnas för fastigheten minskad med
det högsta värdet för fastigheten vid förvärvstidpunkten enligt 12 § eller
13 § och ökad med 72 procent av en övertagen expansionsfond till den
del den avser fastigheten. Ett åtagande att ta över expansionsfonden
räknas inte som ersättning.
Om en del av fastigheten övergår till någon annan ägare, skall posten
minskas i motsvarande mån.
Om fastigheten och driften av den räknas till olika näringsverksam-
heter och förvärvaren eller hans närstående inom två år före förvärvet
eller efter förvärvet skjutit till kapital i mer än obetydlig omfattning till
den näringsverksamhet som driften räknas till, skall posten minskas i
motsvarande mån.
17 § Den särskilda posten får öka kapitalunderlaget för räntefördelning
med högst ett belopp som motsvarar det negativa kapitalunderlaget i
näringsverksamheten före ökningen med posten.
Kapitalunderlaget får ökas med posten bara så länge någon del av
fastigheten finns kvar i näringsverksamheten. Om kapitalunderlaget före
ökningen med posten ett visst år inte längre är negativt, upphör rätten att
öka kapitalunderlaget med posten.
18 § Bestämmelser om fördelning av kapitalunderlaget mellan makar
som tillsammans deltar i näringsverksamheten finns i 60 kap. 11 §.
Handelsbolagsdelägare
19 § Med kapitalunderlaget för räntefördelning i fråga om en andel i ett
svenskt handelsbolag avses den justerade anskaffningsutgiften för
andelen i bolaget beräknad enligt 50 kap. vid det föregående
beskattningsårets utgång
ökad med
– kvarstående sparat fördelningsbelopp, och
– en sådan övergångspost som avses i 20 §,
minskad med
– sådana tillskott under det föregående beskattningsåret som gjorts i
annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i bolaget, och
– lån från bolaget till delägaren eller någon närstående till delägaren
under det aktuella beskattningsåret, om räntan på lånet inte är
marknadsmässig.
Med kapitalunderlaget för räntefördelning avses när det gäller en andel
som är lagertillgång andelens skattemässiga värde vid det föregående
beskattningsårets utgång ökat och minskat med posterna i första stycket.
20 § Med övergångspost avses ett negativt fördelningsunderlag vid 1995
års taxering enligt den upphävda lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning. Om den skattskyldige på grund av förlängt räkenskapsår
inte taxerades för näringsverksamheten vid 1995 års taxering, avses i
stället ett negativt fördelningsunderlag vid 1996 års taxering enligt
samma lag.
Övergångsposten skall beräknas utan sådan jämkning av fördelnings-
underlaget som avsågs i 19 § lagen om räntefördelning vid beskattning,
om beskattningsåret omfattade annan tid än tolv månader. Om en
fastighet som inte var omsättningstillgång togs upp till ett lägre värde än
det högsta av de värden som följer av 13 § 4 och 14 § nämnda lag, skall
övergångsposten minskas med mellanskillnaden.
Om delägarens nettouttag (skillnaden mellan uttag och tillskott) från
bolaget under de beskattningsår som taxerats åren 1991–1994 översteg
såväl hans nettoinkomst från bolaget vid beskattningen (skillnaden
mellan de inkomster som togs upp och de underskott som drogs av) som
hans andel av bolagets resultat under motsvarande period, skall
övergångsposten minskas med mellanskillnaden.
Om andelen övergår till en fysisk person genom arv, testamente, gåva,
bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över övergångsposten.
34 kap. Expansionsfonder
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller enskilda näringsidkare och
fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag.
Bestämmelserna gäller inte näringsverksamhet som bedrivs av en
europeisk ekonomisk intressegruppering eller av en utländsk juridisk
person.
2 § Avdrag får göras för belopp som sätts av till expansionsfond.
När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för varje
delägare för sig och avsättningarna göras hos delägarna.
Expansionsfondsskatt
3 § Av 1 kap. 3 § och 65 kap. 8 § framgår det att expansionsfondsskatt
skall betalas vid avsättning till en expansionsfond och att ett motsvarande
belopp skall dras av från den slutliga skatten vid återföring.
Beloppsgränser
Huvudregel
4 § Avdrag får göras med högst ett belopp som motsvarar ett för
expansionsfond justerat positivt resultat. Avdraget begränsas också på så
sätt att expansionsfonden inte får överstiga det högsta belopp som anges i
bestämmelserna om kapitalunderlaget i 6-13 §§.
Justerat resultat
5 § Med det för expansionsfond justerade resultatet avses resultatet av
näringsverksamheten före avdrag för avsättning till expansionsfond
ökat med
– avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §, och
– avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på
pensionssparkonto enligt 16 kap. 32 § samt särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader avseende dessa
poster,
minskat med
– sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §, och
– återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §.
Kapitalunderlag för enskilda näringsidkare
6 § För enskilda näringsidkare får expansionsfonden uppgå till högst ett
belopp som motsvarar 138,89 procent av kapitalunderlaget för
expansionsfond.
7 § Med kapitalunderlaget för expansionsfond avses skillnaden mellan
värdet på tillgångarna och värdet på skulderna i näringsverksamheten vid
beskattningsårets utgång
ökad med
– underskott av näringsverksamheten till den del underskottet inte dras
av enligt någon av de bestämmelser som anges i 14 kap. 22 § första och
andra styckena,
– en sådan övergångspost som avses i 33 kap. 14 §, och
– en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 8–10 §§,
minskad med
– sådana tillskott till verksamheten under beskattningsåret som görs i
annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten.
Bestämmelserna i 33 kap. 9–14 §§ om vilka tillgångar och skulder som
räknas till näringsverksamheten, om hur tillgångarna värderas samt om
övergångsposten skall tillämpas också vid beräkning av kapitalunderlaget
för expansionsfond.
8 § En särskild post får beräknas om en fastighet förvärvas genom arv,
testamente eller gåva eller genom bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad eller makes död och summan av egen och övertagen
expansionsfond överstiger 138,89 procent av summan av förvärvarens
kapitalunderlag för expansionsfond och det kapitalunderlag som hänför
sig till förvärvet. Förvärvarens kapitalunderlag och expansionsfond skall
beräknas vid utgången av beskattningsåret före förvärvet medan det
kapitalunderlag som hänför sig till förvärvet och den övertagna
expansionsfonden beräknas vid förvärvstidpunkten.
Första stycket gäller bara under förutsättning att villkoren i 18 § är
uppfyllda och om fastigheten är kapitaltillgång såväl hos den tidigare
ägaren som hos förvärvaren.
9 § Den särskilda posten beräknas på det sätt som anges i 33 kap. 16 §.
10 § Den särskilda posten får öka kapitalunderlaget för expansionsfond
med ett så stort belopp att expansionsfonden motsvarar högst 138,89
procent av kapitalunderlaget som avses i 8 §.
Kapitalunderlaget får ökas med posten bara så länge någon del av
fastigheten finns kvar i näringsverksamheten. Om expansionsfonden ett
visst år uppgår till eller är lägre än 138,89 procent av kapitalunderlaget
före ökningen med posten, upphör rätten att öka kapitalunderlaget med
posten.
11 § Bestämmelser om fördelning av kapitalunderlaget mellan makar
som tillsammans deltar i näringsverksamheten finns i 60 kap. 11 §.
Kapitalunderlag för handelsbolagsdelägare
12 § För delägare i svenska handelsbolag får expansionsfonden inte
uppgå till ett så högt belopp att kapitalunderlaget för expansionsfond är
negativt.
13 § Med kapitalunderlaget för expansionsfond avses delägarens juste-
rade anskaffningsutgift för andelen i bolaget vid beskattningsårets
utgång,
ökad med
– en sådan övergångspost som avses i 33 kap. 20 §,
minskad med
– sådana tillskott under beskattningsåret som görs i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i bolaget, och
– lån från bolaget till delägaren eller till en närstående till delägaren,
om inte räntan på lånet är marknadsmässig.
Vid tillämpning av första stycket beräknas den justerade
anskaffningsutgiften enligt 50 kap., dock utan sådan ökning på grund av
beskattningsårets avsättning till expansionsfond som avses i 50 kap. 5 §.
Om andelen i handelsbolaget är lagertillgång, avses med
kapitalunderlaget för expansionsfond andelens skattemässiga värde vid
beskattningsårets utgång ökat och minskat med posterna i första stycket.
Bestämmelserna om övergångsposten i 33 kap. 20 § skall tillämpas
också vid beräkning av kapitalunderlaget för expansionsfond.
Återföring av avdragen
14 § Avdrag för avsättning till expansionsfond skall återföras senast när
förhållandena är sådana som anges i 15–17 §§.
I 18–22 §§ finns bestämmelser om att expansionsfonden i vissa fall får
föras över till annan näringsverksamhet i stället för att avdragen återförs.
15 § Om expansionsfonden överstiger vad som är tillåtet enligt 6 eller
12 §, skall motsvarande del av avdragen återföras.
16 § En enskild näringsidkares avdrag skall återföras om
1. han upphör att bedriva näringsverksamheten,
2. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,
3. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,
4. han är begränsat skattskyldig och dör under beskattningsåret, eller
5. han försätts i konkurs.
17 § Avdrag som en delägare i ett svenskt handelsbolag har gjort skall
återföras om
1. handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten,
2. andelen i handelsbolaget avyttras eller övergår till en ny ägare på
något annat sätt,
3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,
4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,
5. delägaren är begränsat skattskyldig och dör under beskattningsåret,
6. det beslutas att handelsbolaget skall träda i likvidation, eller
7. delägaren eller handelsbolaget försätts i konkurs.
I vilka fall fonderna får tas över
Från enskild näringsidkare till annan enskild näringsidkare
18 § Om samtliga realtillgångar i en enskild näringsverksamhet övergår
till en obegränsat skattskyldig fysisk person genom arv, testamente, gåva
eller bodelning får mottagaren ta över en expansionsfond om
– mottagaren vid arv eller testamente skriftligen förklarar att han tar
över expansionsfonden, eller
– parterna vid gåva eller bodelning träffar skriftligt avtal om över-
tagandet.
Expansionsfonden får dock inte tas över till den del den överstiger
185 procent av det värde som realtillgångarna i näringsverksamheten
uppgick till vid utgången av det tredje beskattningsåret före det aktuella
beskattningsåret. Värdet av realtillgångarna skall beräknas på det sätt
som anges i 33 kap. 12 § första stycket och 13 §.
Om expansionsfonden tas över, anses den som tar över fonden själv ha
gjort avsättningarna och avdragen för dem.
Från enskild näringsverksamhet till handelsbolag
19 § En expansionsfond får föras över om en enskild näringsidkare
– överlåter samtliga realtillgångar i näringsverksamheten till ett
svenskt handelsbolag som han har en andel i eller genom överlåtelsen får
en andel i, och
– begär att expansionsfonden inte skall återföras.
Om expansionsfonden förs över, anses delägaren ha gjort avsättning-
arna och avdragen för dem såsom delägare i handelsbolaget.
Från enskild näringsverksamhet till aktiebolag
20 § En expansionsfond upphör utan att bestämmelserna i 14–16 §§ blir
tillämpliga om en enskild näringsidkare
– överlåter samtliga realtillgångar i näringsverksamheten till ett
aktiebolag som han äger aktier i eller genom överlåtelsen kommer att äga
aktier i,
– begär att expansionsfonden inte skall återföras, och
– såvida det inte är fråga om apportemission, skjuter till kapital till bo-
laget och detta kapital motsvarar minst 72 procent av expansionsfonden.
I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads-
beloppet för aktierna.
Från handelsbolagsdelägare till annan handelsbolagsdelägare
21 § En expansionsfond får tas över om
– en delägares andel i ett svenskt handelsbolag övergår till en
obegränsat skattskyldig fysisk person genom arv, testamente, gåva eller
bodelning, och
– mottagaren vid arv eller testamente skriftligen förklarar att han tar
över expansionsfonden, eller
– parterna vid gåva eller bodelning träffar skriftligt avtal om över-
tagandet.
Expansionsfonden får dock inte tas över till den del den överstiger den
justerade anskaffningsutgiften enligt 50 kap. Den får inte heller tas över
till den del den överstiger den justerade anskaffningsutgiften vid
utgången av det tredje beskattningsåret före det aktuella ökad med en
tredjedel.
Om andelen i handelsbolaget är en lagertillgång, gäller i stället att
expansionsfonden inte får tas över till den del den överstiger andelens
skattemässiga värde. Den får inte heller tas över till den del den över-
stiger motsvarande värde vid utgången av det tredje beskattningsåret före
det aktuella året ökat med en tredjedel.
Om expansionsfonden tas över, anses den som tar över fonden själv ha
gjort avsättningarna och avdragen för dem såsom delägare i
handelsbolaget.
Från handelsbolag till enskild näringsverksamhet
22 § Om en delägare i ett svenskt handelsbolag tillskiftas realtillgångar
vid bolagets upplösning får en expansionsfond föras över om
– delägaren begär att expansionsfonden inte skall återföras, och
– överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmelserna
i 22 kap.
Om expansionsfonden förs över, anses delägaren ha gjort
avsättningarna och avdragen för dem i enskild näringsverksamhet.
Definition av realtillgångar
23 § Med realtillgångar avses alla sådana tillgångar som räknas in i
kapitalunderlaget för expansionsfond i enskild näringsverksamhet med
undantag av kontanter, banktillgodohavanden och liknande tillgångar.
35 kap. Koncernbidrag
Huvudregel
1 § Koncernbidrag skall dras av hos givaren och tas upp hos mottagaren,
om förutsättningarna för avdrag i detta kapitel är uppfyllda.
Med koncernbidrag avses inte en ersättning som är en utgift för
givaren för att förvärva eller bibehålla inkomster.
Definitioner
2 § Med moderföretag avses i detta kapitel ett företag som äger mer än
90 procent av andelarna i ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening och som är
– ett svenskt aktiebolag,
– en svensk ekonomisk förening,
– en svensk sparbank,
– ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,
– en svensk stiftelse som inte omfattas av bestämmelserna om
undantag från skattskyldighet i 7 kap., eller
– en svensk ideell förening som inte omfattas av bestämmelserna om
undantag från skattskyldighet i 7 kap.
Med helägt dotterföretag avses i detta kapitel det företag som ägs av
moderföretaget enligt första stycket.
Förutsättningar
Bidrag mellan moderföretag och helägt dotterföretag
3 § Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag
eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag skall dras av under
förutsättning att
1. varken givaren eller mottagaren är ett privatbostadsföretag,
investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. både givaren och mottagaren redovisar bidraget öppet i
självdeklarationen vid samma års taxering,
3. dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan dotterföretaget började bedriva
näringsverksamhet av något slag,
4. mottagaren inte enligt ett skatteavtal skall anses ha hemvist i en
utländsk stat, och
5. om bidraget lämnas från dotterföretaget till moderföretaget,
utdelning under beskattningsåret från dotterföretaget inte skall tas upp
hos moderföretaget.
Bidrag mellan helägda dotterföretag
4 § Ett koncernbidrag från ett helägt dotterföretag till ett annat helägt
dotterföretag till samma moderföretag skall dras av, om de förutsätt-
ningar som anges i 3 § 1–4 är uppfyllda och
1. moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,
2. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som ger
koncernbidraget inte skall tas upp av moderföretaget, eller
3. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som tar emot
koncernbidraget skall tas upp av moderföretaget.
Bidrag mellan företag som kan fusioneras
5 § Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett annat svenskt
aktiebolag än ett helägt dotterföretag skall dras av, om de förutsättningar
som anges i 3 § 1, 2 och 4 är uppfyllda och om ägarförhållandena under
givarens och mottagarens hela beskattningsår eller sedan mottagaren
började bedriva näringsverksamhet av något slag har varit sådana att
mottagaren genom fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har
kunnat gå upp i moderföretaget. Fusion skall anses kunna äga rum när ett
moderföretag äger mer än 90 procent av aktierna i ett dotterbolag, men
inte i andra fall.
Bidrag som kunnat förmedlas
6 § Ett koncernbidrag skall dras av om givaren hade kunnat lämna ett
koncernbidrag till ett annat företag med rätt till avdrag enligt 3, 4 eller
5 § och bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare
företag, hade kunnat vidarebefordras till mottagaren på ett sådant sätt att
varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag för det vidare-
befordrade bidraget.
Ändrade ägarförhållanden
7 § Ett företag som blir helägt dotterföretag till ett nytt moderföretag och
som fortsätter att vara det till utgången av givarens och mottagarens
beskattningsår anses trots ägarförändringen ha varit helägt av det nya
moderföretaget under hela beskattningsåret, om förhållandena mellan det
företaget och dotterföretaget under hela den del av bådas beskattningsår
som föregick ägarförändringen varit sådana att företagen skulle haft rätt
till avdrag för koncernbidrag till varandra om förhållandena hade bestått
under hela deras beskattningsår.
Dispens
8 § Regeringen får medge att ett bidrag dras av hos givaren och tas upp
hos mottagaren även om en eller flera av de förutsättningar som anges i
detta kapitel inte är uppfyllda. Det gäller dock bara om
– bidraget lämnas från ett svenskt företag till ett annat svenskt företag
som givaren har intressegemenskap med,
– bidraget lämnas för en näringsverksamhet som är av väsentlig
betydelse från samhällsekonomisk synpunkt, och
– bidraget redovisas öppet.
36 kap. Kommissionärsförhållanden
Huvudregel
1 § Om ett kommissionärsföretag bedriver en näringsverksamhet för ett
kommittentföretags räkning, får kommittentföretaget ta upp överskottet
av kommissionärsverksamheten eller, om det uppkommer ett underskott,
dra av detta, om förutsättningarna i detta kapitel är uppfyllda.
Resultatet av kommissionärsverksamheten skall hos kommittentföre-
taget behandlas som om företaget självt hade bedrivit
näringsverksamheten.
Definitioner
2 § Med kommissionärsföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en
svensk ekonomisk förening som bedriver näringsverksamhet i eget namn
för ett eller flera andra svenska aktiebolags eller svenska ekonomiska
föreningars räkning.
Med kommittentföretag avses det bolag eller den förening för vars
räkning näringsverksamheten bedrivs.
Förutsättningar
Verksamhet för ett kommittentföretags räkning
3 § Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för
ett enda kommittentföretags räkning, får överskottet eller underskottet av
kommissionärsverksamheten tas upp respektive dras av hos
kommittentföretaget under förutsättning att
1. kommissionärsförhållandet är grundat på ett skriftligt avtal,
2. kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamheten
uteslutande för kommittentföretagets räkning,
3. kommissionärsföretaget under beskattningsåret inte bedriver
näringsverksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av
kommissionärsverksamheten,
4. verksamheten har bedrivits på det sätt som anges i detta kapitel
under båda företagens hela beskattningsår eller sedan kommissionärs-
företaget började bedriva näringsverksamhet av något slag,
5. beskattningsåren för båda företagen slutar vid samma tidpunkt, och
6. båda företagen skulle haft rätt till avdrag för koncernbidrag enligt
35 kap. om de hade lämnat sådant till det andra företaget under
beskattningsåret.
Vid prövning av förutsättningen i första stycket 6 skall
kommissionärsverksamheten anses ingå i båda företagens verksamhet.
Verksamhet för flera kommittentföretags räkning
4 § Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för
två eller flera kommittentföretags räkning under samma beskattningsår,
får överskottet eller underskottet av kommissionärsverksamheten tas upp
respektive dras av hos dessa företag om de förutsättningar som anges i
3 § är uppfyllda i förhållande till varje kommittentföretag. När det gäller
förutsättningen i 3 § första stycket 2, skall kommissionärsföretaget
bedriva kommissionärsverksamheten uteslutande för
kommittentföretagens räkning.
5 § Skattemyndigheten får vid tillämpning av 4 § efter ansökan av
kommittentföretagen medge undantag från förutsättningen i 3 § första
stycket 6, om kommissionärsförhållandet har tillkommit av
organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller om det finns andra
synnerliga skäl.
Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
37 kap. Fusioner och fissioner
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beskattningen vid fusioner och
fissioner.
Beskattning av ägarna i det överlåtande företaget
2 § Bestämmelser om uppskov med beskattningen hos ägare till andelar i
det överlåtande företaget vid en fusion eller fission finns i fråga om
– koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap.,
– ekonomiska föreningar och medlemsbanker i 42 kap. 21 § jämförd
med 48 kap. 10 §, och
– andelsbyten i 49 kap.
Definitioner
3 § Med fusion avses en ombildning som uppfyller följande
förutsättningar:
1. Samtliga tillgångar samt skulder och andra förpliktelser hos ett
företag (det överlåtande företaget) skall tas över av ett annat företag (det
övertagande företaget).
2. Det överlåtande företaget skall upplösas utan likvidation.
4 § Med kvalificerad fusion avses en fusion som uppfyller villkoren i
11–15 §§.
5 § Med fission avses en ombildning som uppfyller följande
förutsättningar:
1. Samtliga tillgångar samt skulder och andra förpliktelser hos ett
företag (det överlåtande företaget) skall tas över av två eller flera andra
företag (de övertagande företagen).
2. Det överlåtande företaget skall upplösas utan likvidation.
6 § Med kvalificerad fission avses en fission som uppfyller villkoren i
11–15 §§.
7 § Vad som sägs om det överlåtande företaget gäller, om det vid en
fusion finns flera överlåtande företag, vart och ett av dessa. Vad som
sägs om det övertagande företaget gäller vid en fission de övertagande
företagen.
8 § En fusion eller fission skall anses genomförd när det överlåtande
företaget har upplösts.
9 § Med företag avses i detta kapitel
1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk
sparbank,
2. utländskt bolag, och
3. annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i
Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de associationsformer
som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som
anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.
Som företag räknas inte utländskt skadeförsäkringsföretag.
10 § Ett företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra hemma i en
viss stat som är medlem i Europeiska unionen, om företaget enligt
lagstiftningen i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte
anses ha hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget
enligt ett skatteavtal anses ha hemvist i en annan medlemsstat, skall det
anses höra hemma i denna andra medlemsstat.
Villkor för kvalificerade fusioner och fissioner
Skattskyldighet
11 § Det överlåtande företaget skall omedelbart före fusionen eller
fissionen vara skattskyldigt för inkomst av åtminstone en del av
näringsverksamheten. Inkomsten får inte ha varit helt undantagen från
beskattning på grund av ett skatteavtal.
12 § Det övertagande företaget skall omedelbart efter fusionen eller
fissionen vara skattskyldigt för inkomst av sådan näringsverksamhet som
det överlåtande företaget beskattats för. Inkomsten får inte helt eller
delvis vara undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal.
Fusions- och fissionsvederlag
13 § Om det övertagande företaget vid en fusion inte äger samtliga
andelar i det överlåtande företaget, får fusionsvederlag betalas bara till
andra andelsägare i detta företag än det övertagande företaget.
Om de övertagande företagen vid en fission inte äger samtliga andelar i
det överlåtande företaget, får fissionsvederlag betalas bara till andra
andelsägare i detta företag än de övertagande företagen.
Beskattningsårets längd
14 § Beskattningsåret enligt 19 § för den överlåtna näringsverksamheten
får inte komma att överstiga arton månader genom fusionen eller
fissionen.
Privatbostadsföretag
15 § Om det överlåtande företaget är ett privatbostadsföretag, skall det
övertagande företaget vara en bostadsrättsförening som är ett privat-
bostadsföretag.
Beskattningen vid kvalificerade fusioner och fissioner
Inledning
16 § Vid kvalificerade fusioner och fissioner skall bestämmelserna i
17–30 §§ tillämpas.
Huvudregler
17 § Det överlåtande företaget skall i fråga om sådan näringsverksamhet
som avses i 11 § inte ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på
grund av fusionen eller fissionen.
Företaget skall inte heller beskattas för resultatet för det beskattningsår
som avslutas genom att fusionen eller fissionen genomförs (det sista
beskattningsåret).
18 § Det övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets
skattemässiga situation i fråga om sådan näringsverksamhet som avses i
17 §, om det inte framgår något annat av 20–28 §§.
Företaget skall anses ha bedrivit det överlåtande företagets
näringsverksamhet från ingången av det överlåtande företagets sista
beskattningsår.
Beskattningsåret
19 § Det övertagande företagets beskattningsår för den övertagna
näringsverksamheten är tiden från ingången av det överlåtande företagets
sista beskattningsår till utgången av det räkenskapsår för det övertagande
företaget som avslutas närmast efter det att fusionen eller fissionen
genomförs.
Räkenskapsenlig avskrivning
20 § Om inventarier tas upp till ett högre värde i det övertagande
företagets räkenskaper än som följer av 18 §, får företaget tillämpa
räkenskapsenlig avskrivning bara om mellanskillnaden tas upp som
intäkt. Intäkten skall tas upp det beskattningsår då fusionen eller
fissionen genomförs eller fördelas med lika belopp på det
beskattningsåret och de två följande beskattningsåren.
Underskott
21 § Om det kvarstår underskott hos det överlåtande företaget från
beskattningsår före det sista beskattningsåret, tillämpas beloppsspärren i
40 kap. 15–17 §§.
Vid fusion avses med utgift i 40 kap. 15 och 16 §§ summan av
fusionsvederlaget och de utgifter som det övertagande företaget haft för
förvärv av andelar i det överlåtande företaget. Vid fission avses med
utgift i 40 kap. 15 och 16 §§ summan av fissionsvederlagen och de
utgifter som de övertagande företagen haft för förvärv av andelar i det
överlåtande företaget. Med ny ägare avses det övertagande företaget.
22 § Bestämmelserna i 21 § gäller inte om det övertagande företaget före
fusionen eller fissionen hade sådant bestämmande inflytande över det
överlåtande företaget som anges i 40 kap. 5 §.
23 § Bestämmelserna i 21 § gäller inte vid fusion enligt 12 kap. 1 och
3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 7 kap. 1 och 2 §§
sparbankslagen (1987:619) eller 10 kap. 1 och 2 §§ lagen (1995:1570)
om medlemsbanker.
24 § Det övertagande företaget skall först det sjätte beskattningsåret efter
det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomfördes dra av
1. underskott hos företaget som kvarstår från beskattningsår före det
beskattningsår då fusionen eller fissionen genomfördes, samt
2. underskott hos det överlåtande företaget som kvarstår från
beskattningsår före det sista beskattningsåret.
Om en del av underskotten hos det överlåtande företaget inte får dras
av på grund av beloppsspärren i 40 kap. 15–17 §§, gäller första stycket 2
för den återstående delen.
25 § Bestämmelsen i 24 § gäller inte om koncernbidrag hade kunnat
lämnas med avdragsrätt mellan det överlåtande och det övertagande
företaget under följande beskattningsår,
i fråga om det övertagande företaget: under beskattningsåret före det
beskattningsår för den sedan
tidigare bedrivna
näringsverksamheten då fusionen
eller fissionen genomförs, och
i fråga om det överlåtande företaget: under beskattningsåret före det sista
beskattningsåret.
Om det för något av företagen gällde en koncernbidragsspärr enligt
40 kap. 18 § och koncernbidrag från det andra företaget enligt 40 kap.
19 § inte undantagslöst fick räknas med i överskottet, skall dock det
övertagande företaget dra av sådant underskott som avses i 24 § först när
begränsningen skulle ha upphört om fusionen eller fissionen inte hade
genomförts.
26 § Bestämmelsen i 24 § gäller inte vid fusion mellan kooperativa
föreningar enligt 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar.
Kvarstående kapitalförlust på delägarrätter
27 § Om det övertagande företaget är ett fåmansföretag vid utgången av
det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomförs eller om det
överlåtande företaget var ett fåmansföretag vid ingången av
beskattningsåret före det sista beskattningsåret, gäller 18 § i fråga om rätt
till avdrag för kvarstående kapitalförlust på delägarrätter enligt 48 kap.
26 § första stycket bara om det övertagande företaget ägde mer än 90
procent av andelarna i det överlåtande företaget vid den sistnämnda
tidpunkten.
Särskilda regler vid fission om fonder, underskott och kvarstående
kapitalförlust
28 § Vid en fission skall periodiseringsfonder, ersättningsfonder, rätt till
avdrag för underskott enligt 40 kap. och rätt till avdrag för kvarstående
kapitalförlust enligt 48 kap. 26 § första stycket fördelas på de
övertagande företagen i förhållande till det nettovärde som förs över till
varje företag.
Med nettovärde avses här skillnaden mellan de skattemässiga värdena
på tillgångarna och de värden på skulder och andra förpliktelser som
gäller vid beskattningen.
Värdepapper som getts ut av det överlåtande företaget
29 § Om det övertagande företaget innehar värdepapper som har getts ut
av det överlåtande företaget och dessa är kapitaltillgångar, skall
värdepapperen inte anses avyttrade enligt 44 kap. 8 §.
Om det övertagande företaget innehar andelar i det överlåtande
företaget och dessa är lagertillgångar, skall andelarna anses ha avyttrats
vid fusionen eller fissionen mot en ersättning som motsvarar deras
skattemässiga värde.
Tillgångar knutna till ett fast driftställe i ett annat EU-land
30 § Om tillgångar samt skulder och andra förpliktelser förs över genom
en fusion eller fission från ett företag som hör hemma i Sverige till ett
företag som hör hemma i en annan stat som är medlem i Europeiska
unionen, gäller andra stycket till den del tillgångarna samt skulderna och
förpliktelserna är knutna till en sådan plats i en medlemsstat som är ett
fast driftställe enligt ett skatteavtal mellan Sverige och den staten eller –
om det inte finns något skatteavtal – som skulle ha varit ett fast driftställe
om 2 kap. 29 § hade tillämpats i den staten.
Det överlåtande företaget har vid tillämpning av 16 kap. 18 och 19 §§
och av lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt rätt till avdrag
respektive avräkning av utländsk skatt som om företaget faktiskt hade
betalat den skatt som skulle ha betalats i den stat där det fasta driftstället
är beläget om det inte hade funnits sådan lagstiftning där som avses i det
av Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna direktivet
om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av
tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika
medlemsstater (90/434/EEG).
Hänvisningar
31 § Bestämmelser om fusioner och fissioner finns också i fråga om
– utgifter i samband med fusion eller fission i 16 kap. 7 §,
– koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. 9, 20, 24 och 25 §§,
– avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap i
25 kap. 31 §,
– periodiseringsfonder i 30 kap. 8 §,
– ersättningsfonder i 31 kap. 20 §, och
– andelsbyten i 49 kap. 4 och 22 §§.
38 kap. Verksamhetsavyttringar
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om undantag från omedelbar
beskattning när ett företag avyttrar tillgångar till ett annat företag genom
en verksamhetsavyttring.
Definitioner
2 § Med verksamhetsavyttring avses en ombildning som uppfyller
villkoren i 6–8 §§ samt följande förutsättningar:
1. Ett företag (det säljande företaget) skall avyttra samtliga tillgångar i
sin näringsverksamhet eller i en verksamhetsgren (de avyttrade
tillgångarna) till ett annat företag (det köpande företaget).
2. Ersättningen skall vara marknadsmässig och lämnas i form av
andelar i det köpande företaget (mottagna andelar). Om det säljande
företaget har skulder eller andra förpliktelser som hänför sig till de
avyttrade tillgångarna, får ersättning lämnas också på det sättet att det
köpande företaget tar över ansvaret för förpliktelserna.
3 § Med företag avses i detta kapitel
1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk
sparbank,
2. utländskt bolag, och
3. annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i
Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de associationsformer
som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som
anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.
Som företag räknas inte privatbostadsföretag, investmentföretag eller
utländskt skadeförsäkringsföretag.
4 § Ett företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra hemma i en
viss stat som är medlem i Europeiska unionen, om företaget enligt
lagstiftningen i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte
anses ha hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget
enligt ett skatteavtal anses ha hemvist i en annan medlemsstat, skall det
anses höra hemma i denna andra medlemsstat.
Begäran
5 § Bestämmelserna om undantag från omedelbar beskattning skall
tillämpas bara om det säljande och det köpande företaget begär det.
Villkor
Skattskyldighet
6 § Det säljande företaget skall omedelbart före avyttringen ha varit
skattskyldigt för inkomst av åtminstone en del av den avyttrade
näringsverksamheten eller verksamhetsgrenen. Inkomsten får inte ha
varit helt undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal.
7 § Det köpande företaget skall omedelbart efter avyttringen vara
skattskyldigt för inkomst av sådan näringsverksamhet som det säljande
företaget beskattats för. Inkomsten får inte helt eller delvis vara
undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal.
Ersättningens storlek
8 § Ersättningen skall överstiga summan av de skattemässiga värdena för
de avyttrade tillgångarna.
Beskattningen
Hos det säljande företaget
9 § Det säljande företaget skall inte ta upp ersättningen på grund av
verksamhetsavyttringen.
10 § För andra tillgångar än kapitaltillgångar skall det säljande företaget
ta upp de skattemässiga värdena som intäkt.
Om inventarier som avyttras bara är en del av säljarens samtliga
inventarier, skall en skälig del av hela det skattemässiga värdet tas upp.
11 § Kapitalvinster och kapitalförluster som uppkommer hos det säljande
företaget vid avyttringen skall inte tas upp respektive får inte dras av.
12 § Värdeminskningsavdrag m.m. för avyttrad näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt skall inte återföras enligt 26 kap. hos det säljande
företaget.
13 § De mottagna andelarna skall anses anskaffade för nettovärdet av den
avyttrade näringsverksamheten eller verksamhetsgrenen.
Med nettovärde avses här skillnaden mellan de skattemässiga värdena
på tillgångarna och de värden på skulderna och förpliktelserna som gäller
vid beskattningen.
Hos det köpande företaget
14 § Det köpande företaget skall anses ha anskaffat andra förvärvade
tillgångar än kapitaltillgångar för ett belopp som motsvarar det belopp
som det säljande företaget skall ta upp enligt 10 §.
I fråga om kapitaltillgångar inträder det köpande företaget i det
säljande företagets skattemässiga situation.
Fonder, avsättningar och underskott
15 § Periodiseringsfonder och ersättningsfonder hos det säljande före-
taget skall tas över av det köpande företaget, om företagen begär det. Det
köpande företaget skall i så fall anses ha gjort avsättningarna till
fonderna och fått avdragen för avsättningarna vid de taxeringar avdragen
faktiskt hänför sig till.
Om avyttringen inte omfattar samtliga tillgångar i det säljande före-
taget, får högst en så stor andel av periodiseringsfonder och
ersättningsfonder tas över som motsvarar förhållandet mellan de
skattemässiga värdena på de avyttrade tillgångarna och motsvarande
värden på samtliga tillgångar i det säljande företaget vid tidpunkten för
verksamhetsavyttringen.
16 § Om det säljande företaget har gjort avdrag för framtida utgifter som
hänför sig till det som avyttras, skall avdragen inte återföras hos det
säljande företaget utan hos det köpande företaget.
17 § Det köpande företaget får inte ta över rätt till avdrag för underskott
enligt 40 kap. eller rätt till avdrag för kvarstående kapitalförluster på
delägarrätter enligt 48 kap. 26 § första stycket.
Räkenskapsenlig avskrivning
18 § Om inventarier tas upp till ett högre värde i det köpande företagets
räkenskaper än som följer av 14 §, får företaget tillämpa räkenskapsenlig
avskrivning bara om mellanskillnaden tas upp som intäkt. Intäkten skall
tas upp det beskattningsår då verksamhetsavyttringen sker eller fördelas
med lika belopp på det beskattningsåret och de två följande
beskattningsåren.
Tillgångar knutna till ett fast driftställe i ett annat EU-land
19 § Om tillgångar samt skulder och andra förpliktelser förs över genom
en verksamhetsavyttring från ett företag som hör hemma i Sverige till ett
företag som hör hemma i en annan stat som är medlem i Europeiska
unionen, tillämpas bestämmelserna i 37 kap. 30 §.
39 kap. Särskilda bestämmelser för vissa juridiska
personer
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– försäkringsföretag i 2–13 §§,
– investmentföretag och värdepappersfonder i 14–20 §§,
– kooperativa föreningar i 21–24 §§,
– privatbostadsföretag i 25–27 §§,
– sambruksföreningar i 28 §,
– samfälligheter i 29 §, och
– sparbanker och Sparbankernas säkerhetskassa i 30 och 31 §§.
Försäkringsföretag
Definitioner
2 § Med livförsäkringsföretag avses
1. livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), och
2. utländskt försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsrörelse i
Sverige med stöd av lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares
verksamhet i Sverige.
Med skadeförsäkringsföretag avses annat försäkringsföretag än
livförsäkringsföretag.
Utländska försäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse i Sverige
bedöms bara med hänsyn till den verksamhet som företaget bedriver från
fast driftställe här.
Livförsäkringsföretag
3 § Livförsäkringsföretag skall inte ta upp inkomster som hänför sig till
tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller
influtna premier. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och
premier får inte dras av.
4 § Bestämmelserna i 3 § gäller inte till den del inkomsterna, premierna
och utgifterna hänför sig till försäkringar som i redovisningshänseende
tas upp som grupplivförsäkringar eller sådana sjuk- och olycksfalls-
försäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b §
första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen (1982:713). För dessa
inkomster, premier och utgifter gäller i stället 6–9 §§.
5 § I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns
bestämmelser om avkastningsskatt för livförsäkringsföretag.
Skadeförsäkringsföretag
6 § För svenska skadeförsäkringsföretag gäller, utöver vad som följer av
övriga bestämmelser i denna lag, att
följande skall tas upp:
1. minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning,
2. minskning av säkerhetsreserv,
3. minskning av regleringsfond för trafikförsäkring, och
4. minskning av utjämningsfond,
följande skall dras av:
5. sådana avgifter och bidrag till kommuner, föreningar och
sammanslutningar som avser att stödja verksamhet med syfte att
förebygga skador som faller inom ramen för den försäkringsrörelse som
företaget bedriver,
6. ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning,
7. ökning av säkerhetsreserv,
8. utbetald återbäring, och
9. verkställd premieåterbetalning.
7 § Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses sådana
avsättningar enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen
(1982:713) (ej intjänade premier och kvardröjande risker,
livförsäkringsavsättning, oreglerade skador, garanterad och villkorad
återbäring, utjämningsavsättning för kreditförsäkring och
fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken)
minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.
8 § Med säkerhetsreserv avses en reserv för att täcka sådana förluster i
försäkringsrörelsen som beror på slumpmässiga eller i övrigt
svårbedömbara faktorer till den del reserven inte överstiger vad som
behövs för en tillfredsställande konsolidering.
9 § Med utjämningsfond avses en fond som enligt bolagsordningen får
användas bara till att täcka förluster i själva försäkringsrörelsen och –
efter det att sådan förlusttäckning har skett – förluster i
näringsverksamheten i dess helhet, till den del inte förlusterna enligt
bolagsordningen skall täckas av andra avsättningar. För sådana
ömsesidiga bolag som inte omfattas av försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall detta framgå av bolagets stadgar i stället för av
bolagsordningen.
Om bolagsordningen ändras så att företaget får rätt att använda en
utjämningsfond på annat sätt än enligt första stycket, skall fonden anses
ha minskat med hela det belopp som den uppgick till före ändringen. För
utjämningsfonder som fanns den 1 januari 1929 gäller detta bara om det
funnits bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt.
10 § Ett utländskt skadeförsäkringsföretag skall som överskott av
försäkringsverksamhet ta upp två procent av företagets premieinkomst av
den försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige.
Fördelning av intäktsposter och kostnadsposter
11 § Om ett försäkringsföretag skall dela upp en intäktspost eller en
kostnadspost mellan olika delar av sin verksamhet, skall fördelningen
göras på skäligt sätt.
Övertagande av hela försäkringsbeståndet
12 § Om ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd tas över av ett
annat försäkringsföretag, skall det överlåtande företaget inte ta upp någon
inkomst eller dra av någon utgift på grund av överlåtelsen. Det
övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets skattemässiga
situation.
Hänvisningar
13 § Bestämmelser om försäkringsföretagens placeringstillgångar finns i
17 kap. 17, 18, 20 och 21 §§.
Investmentföretag och värdepappersfonder
Huvudregler
14 § För investmentföretag och svenska värdepappersfonder gäller,
utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, följande:
1. Kapitalvinster på delägarrätter skall inte tas upp och kapitalförluster
på delägarrätter får inte dras av.
2. Ett belopp som för helt år motsvarar 2 procent för investmentföretag
och 1,5 procent för värdepappersfonder av värdet på deras delägarrätter
vid beskattningsårets ingång skall tas upp.
3. Utdelning som företaget eller fonden lämnar skall dras av, dock inte
med så högt belopp att det uppkommer ett underskott. Sådan utdelning av
andelar i ett dotterbolag som avses i 42 kap. 16 § skall dock inte dras av.
Svenska värdepappersfonder får dra av utdelning till annan än
andelsägare i fonden med högst ett belopp som motsvarar 2 procent av
fondens värde vid utgången av beskattningsåret.
Den utdelning som skall dras av enligt första stycket 3 skall dras av
som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser.
Definition
15 § Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening
– som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper
eller liknande tillgångar,
– vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappers-
innehav erbjuda andelsägarna riskfördelning, och
– som ett stort antal fysiska personer äger andelar i.
Avskattning av investmentföretag
16 § Om det inträffar en sådan förändring i ett investmentföretag eller i
ägandet av detta att företaget inte längre kan räknas som investment-
företag enligt 15 §, skall avskattning ske enligt 17 och 18 §§.
Avskattning skall dock inte ske om företaget upplöses genom likvidation.
17 § Investmentföretaget skall som avskattningsintäkt ta upp 16 procent
av marknadsvärdet på de delägarrätter som företaget innehar vid
ingången av beskattningsåret. Om marknadsvärdet på företagets
delägarrätter var högre vid ingången av något av de fem föregående
beskattningsåren och företaget var investmentföretag det året, skall
intäkten i stället beräknas på det högsta av dessa värden.
Om någon som äger andelar i investmentföretaget avyttrar andelar i
företaget under det beskattningsår för företaget då förändringen inträffar,
är avskattningsintäkten så stor andel av avskattningsintäkten enligt första
stycket som motsvarar förhållandet mellan icke avyttrade andelar och
samtliga andelar i företaget.
Andelar i investmentföretaget som ägs av ett investmentföretag vid
såväl ingången som utgången av det förstnämnda investmentföretagets
beskattningsår skall anses ha avyttrats under beskattningsåret.
Avskattning av andelar i investmentföretag
18 § Äger en fysisk person eller en annan juridisk person än ett
investmentföretag vid utgången av investmentföretagets beskattningsår
andelar i företaget med mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar
skall, om personen begär det, avskattning ske av de andelar i företaget
som personen ägde vid ingången av beskattningsåret. Avskattningen
medför att andelarna skall anses ha avyttrats under beskattningsåret för
ett pris som motsvarar marknadsvärdet vid ingången av beskattningsåret
och köpts tillbaka för samma pris.
Anskaffningsutgiften för delägarrätter
19 § De delägarrätter som investmentföretaget anskaffade innan det
inträffade en sådan förändring som anges i 16 §, skall anses ha anskaffats
för ett belopp som motsvarar marknadsvärdet vid tidpunkten för
förändringen.
Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder
20 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till
uttagsbeskattning enligt 22 kap.
Den eller de nya fonderna inträder i den eller de upphörda fondernas
skattemässiga situation när det gäller tillgångarnas anskaffningsutgift och
annat som påverkar en kapitalvinstberäkning.
Rätt att dra av och skyldighet att ta upp skatt som avser tiden före
ombildningen övergår till den eller de nybildade fonderna. Vid delning
fördelas rättigheterna och skyldigheterna mellan de nybildade fonderna i
förhållande till fondernas värde vid delningen.
Kooperativa föreningar
21 § Med kooperativ förening avses en ekonomisk förening som är
öppen på det sätt som anges i 3 kap. 1 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar och som tillämpar lika rösträtt. Om en ekonomisk
förening bedriver försäljning till personer som inte uppfyller kraven för
inträde i föreningen, skall föreningen för att anses som öppen ge dem
samma rätt till återbäring på köpta varor som medlemmarna får.
Kooperativa föreningars centralorganisationer anses som öppna även
om de beviljar inträde bara för sådana lokala föreningar som uppfyller
centralorganisationens krav på stadgar, skötsel och soliditet och även om
bara ett enda företag inom varje område antas som medlem. När det
gäller kravet på lika rösträtt anses centralorganisationer som kooperativa
även om rösträtten utövas i förhållande till föreningarnas medlemsantal.
22 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar av vinsten av den
kooperativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande
till gjorda köp eller försäljningar skall dras av.
Om föreningen har medlemmar som får sådan utdelning som enligt
42 kap. 14 § inte skall tas upp hos dem och det inte är fråga om bara
enstaka sådana medlemmar, får utdelningen dras av med högst ett belopp
som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november
andra året före taxeringsåret multiplicerat med summan av
medlemmarnas omsättning med föreningen.
23 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till
inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
skall dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta
dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 13–18 §§ inte skall tas
upp av mottagaren. Om den del som inte skall tas upp av mottagaren
uppgår till högst tio procent av utdelningen, skall dock hela utdelningen
dras av.
Om en ekonomisk förening är centralorganisation för kooperativa
föreningar, skall utdelningen på förlagsinsatser dras av även om
centralorganisationen inte är kooperativ enligt 21 §.
Är en ekonomisk förening ett förvaltningsföretag, får utdelning inte
dras av till den del den enligt 24 kap. 13 § föranlett att utdelning som
föreningen har tagit emot inte skall tas upp.
24 § Den utdelning som skall dras av enligt 22 eller 23 § skall dras av
som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser.
Privatbostadsföretag
25 § Ett privatbostadsföretag skall i fråga om en fastighet i Sverige,
utöver vad som sägs i 26 och 27 §§,
ta upp bara:
1. ett belopp som för helt år motsvarar tre procent av fastighetens
taxeringsvärde året före taxeringsåret, och
2. erhållna statliga räntebidrag för bostadsändamål,
dra av bara:
3. ränta på lånat kapital som har lagts ned i fastigheten,
4. återbetalning av statliga räntebidrag för bostadsändamål, och
5. tomträttsavgäld.
Om det inte fanns något taxeringsvärde fastställt för fastigheten, skall
inkomsten enligt första stycket 1 beräknas på ett värde som uppskattas
enligt de grunder som gällde för att fastställa ett taxeringsvärde för året
före taxeringsåret.
26 § Om privatbostadsföretagets fastighet har del i en annan samfällighet
än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, skall fastighetens andel av
inkomster och utgifter i samfällighetens verksamhet tas upp respektive
dras av hos privatbostadsföretaget. Dessa inkomster och utgifter skall
dock tas upp eller dras av bara om det är fråga om
1. sådana inkomster och utgifter som avses i 25 §,
2. avkastning av kapital och bara till den del avkastningen överstiger
300 kronor, eller
3. kapitalvinster och kapitalförluster.
Om samfälligheten är en särskild taxeringsenhet, skall fastighetens
andel av samfällighetens taxeringsvärde räknas in i underlaget för
inkomstberäkningen enligt 25 § första stycket 1.
27 § Om privatbostadsföretagets fastighet har del i en sådan samfällighet
som avses i 6 kap. 6 § första stycket, skall utdelning från samfälligheten
tas upp av privatbostadsföretaget.
Sambruksföreningar
28 § Lönetillägg och liknande ersättningar som en sambruksförening
lämnar till en medlem eller någon annan med hänsyn till resultatet av
verksamheten skall dras av.
Samfälligheter
29 § Juridiska personer som är skattskyldiga för inkomster i en
samfällighet enligt 6 kap. 6 § första stycket skall dra av utdelning som
lämnas till delägarna.
Utdelningen skall dras av som kostnad det beskattningsår som beslutet
om utdelning avser.
Sparbanker och Sparbankernas säkerhetskassa
30 § Bidrag som en sparbank lämnar till Sparbankernas säkerhetskassa
skall dras av.
Bidraget skall tas upp hos säkerhetskassan.
31 § Utdelning som Sparbankernas säkerhetskassa lämnar till spar-
bankerna skall dras av.
40 kap. Tidigare års underskott
Innehåll
1 § I detta kapitel finns
– en huvudregel i 2 §,
– definitioner i 3–8 §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott
hos företag efter ägarförändringar i 9–19 §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott vid
konkurs och ackord i 20 och 21 §§,
– bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott
efter överlåtelser av andelar i statliga kreditinstitut i 22 §,
– bestämmelser om avdrag efter ombildningar i 23 §, och
– hänvisningar i 24 §.
Huvudregel
2 § Ett underskott av näringsverksamheten som kvarstår från det före-
gående beskattningsåret skall dras av i den utsträckning det inte finns
några begränsningar i detta kapitel, i bestämmelserna om kvalificerade
fusioner och fissioner i 37 kap. 21–26 och 28 §§, i bestämmelserna om
verksamhetsavyttringar i 38 kap. 17 § eller i bestämmelserna om
underskott av andelshus i 42 kap. 33 §.
Definitioner
3 § Med företag avses i detta kapitel
– svenskt aktiebolag,
– svensk ekonomisk förening,
– svensk sparbank,
– svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,
– svensk stiftelse,
– svensk ideell förening, och
– utländskt bolag.
4 § Med underskottsföretag avses ett företag som hade ett underskott det
föregående beskattningsåret eller som har ett eget eller övertaget
underskott från tidigare år som inte har fått dras av än på grund av
koncernbidragsspärren i 18 § eller bestämmelserna i 37 kap. 24 och 25
§§ om rätt till avdrag för underskott efter kvalificerade fusioner eller
fissioner.
5 § Ett företag anses i detta kapitel ha bestämmande inflytande över ett
annat företag om detta är ett dotterföretag till det förra enligt
– 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385),
– 1 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
– 1 kap. 6 § bankaktiebolagslagen (1987:618),
– 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619),
– 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
– 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713), eller
– 1 kap. 5 § stiftelselagen (1994:1220).
En svensk ideell förening anses ha bestämmande inflytande över ett
annat företag om detta är ett dotterföretag till föreningen enligt 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:1554).
Ett utländskt bolag eller en sådan förvärvare som avses i 11 § anses ha
bestämmande inflytande över ett företag om detta skulle ha varit ett
dotterföretag till bolaget eller personen, om bolaget eller personen hade
varit ett svenskt aktiebolag.
6 § Med koncern avses i detta kapitel
– en koncern enligt någon av de bestämmelser som anges i 5 § första
stycket,
– när det gäller svenska ideella föreningar, en koncern enligt 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:1554), och
– en motsvarande utländsk företagsgrupp, om moderföretaget hör
hemma i en medlemsstat i Europeiska unionen eller är ett sådant
utländskt bolag som avses i 6 kap. 10 §.
7 § Med moderföretag avses i detta kapitel
– ett företag som är moderföretag enligt någon av de bestämmelser
som anges i 5 § första stycket,
– en svensk ideell förening som är moderföretag enligt 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:1554), och
– ett utländskt bolag som skulle ha varit moderbolag om det hade varit
ett svenskt aktiebolag.
8 § Med ägarförändring avses i detta kapitel sådana förändringar i det
bestämmande inflytandet eller ägandet som anges i 10–14 §§.
Begränsningar hos företag efter ägarförändringar
Innehåll
9 § I 10–14 §§ finns bestämmelser om att en beloppsspärr och en
koncernbidragsspärr inträder för underskottsföretaget vid vissa
ägarförändringar. Bestämmelser om innebörden av dessa spärrar finns i
15–19 §§.
Ägarförändringar
10 § Vid ägarförändringar som innebär att ett företag får det
bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag inträder en
beloppsspärr och en koncernbidragsspärr.
Beloppsspärren inträder dock inte om det företag som får det
bestämmande inflytandet ingick i samma koncern som
underskottsföretaget redan före ägarförändringen.
Koncernbidragsspärren inträder dock inte om ägarförändringen bara
berör företag som före ägarförändringen ingick i samma koncern som
underskottsföretaget.
11 § I andra fall än som avses i 10 § första stycket inträder en
beloppsspärr vid ägarförändringar som innebär att det bestämmande
inflytandet över ett underskottsföretag erhålls av
1. en fysisk person,
2. ett dödsbo,
3. en annan utländsk juridisk person än ett utländskt bolag, eller
4. ett svenskt handelsbolag i vilket en fysisk person eller en sådan
person som anges i 2 eller 3 är delägare direkt eller genom ett eller flera
svenska handelsbolag.
En fysisk person och närstående till honom räknas som en enda person.
Som närstående räknas här, utöver vad som anges i 2 kap. 22 §, ett
svenskt handelsbolag där den fysiska personen själv eller en närstående
fysisk person är delägare. Vad som sägs om fysisk person i denna
paragraf gäller inte dödsbo.
12 § I andra fall än som avses i 10 § första stycket eller 11 § inträder en
beloppsspärr vid ägarförändringar som innebär att, under en period av
fem beskattningsår för ett underskottsföretag, sådana förvärvare som
avses i 11 § dels var och en har förvärvat andelar med minst 5 procent av
samtliga röster i underskottsföretaget, dels tillsammans har förvärvat
andelar med mer än 50 procent av samtliga röster i underskottsföretaget.
Bestämmelserna i 11 § andra stycket gäller också vid tillämpning av
denna paragraf.
Som förvärv som gjorts av en sådan person som avses i första stycket
räknas också förvärv som gjorts av
1. ett företag i vilket personen – direkt eller genom förmedling av en
annan juridisk person eller av ett svenskt handelsbolag som personen har
ett bestämmande inflytande över – innehar andelar med minst 5 procent
av röstetalet, eller
2. en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som ett sådant
företag som avses i 1 har ett bestämmande inflytande över.
Vid tillämpning av denna paragraf gäller följande. Förvärv av andelar i
förhållande till tidigare andelsinnehav genom emission med lika rätt för
andelsägarna skall inte räknas in i antalet förvärvade andelar. Med
förvärv av andel likställs avtal om rätt att förvärva andelar i ett företag
och avtal om rätt att besluta i företagets angelägenheter.
13 § Bestämmelserna i 11 § gäller inte vid sådana förändringar i det
bestämmande inflytandet som uppkommer genom arv, testamente,
bodelning eller ändrade familjeförhållanden. De gäller inte heller om den
som fått det bestämmande inflytandet har haft ställning som
företagsledare i underskottsföretaget under de två föregående
beskattningsåren för detta företag.
Bestämmelserna i 12 § gäller inte vid sådana förändringar i ägandet
som sker på grund av arv, testamente eller bodelning.
14 § En koncernbidragsspärr inträder också vid ägarförändringar som
innebär att ett underskottsföretag eller ett moderföretag till ett
underskottsföretag får det bestämmande inflytandet över ett annat
företag.
Koncernbidragsspärren inträder dock inte om ägarförändringen bara
berör företag som före ägarförändringen ingick i samma koncern som
underskottsföretaget.
Beloppsspärren
15 § Beloppsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av
underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder till
den del underskotten överstiger 200 procent av utgiften för att förvärva
1. det bestämmande inflytandet över underskottsföretaget i sådana fall
som avses i 10 och 11 §§, eller
2. andelar med mer än 50 procent av rösterna i underskottsföretaget i
sådana fall som avses i 12 §.
Om förvärvet omfattar flera underskottsföretag i samma koncern, skall
avdragsutrymmet fördelas på dessa efter deras andel av koncernens
sammanlagda underskott.
16 § Utgiften enligt 15 § första stycket skall minskas med kapitaltillskott
som har lämnats till underskottsföretaget före ägarförändringen men
tidigast två beskattningsår före det beskattningsår då ägarförändringen
skedde. Utgiften skall också minskas med kapitaltillskott som under
samma tid har lämnats till en juridisk person eller ett svenskt
handelsbolag som både före och efter ägarförändringen ingick i samma
koncern som underskottsföretaget.
Första stycket gäller inte kapitaltillskott som har lämnats av en juridisk
person eller ett svenskt handelsbolag som både före och efter
ägarförändringen ingick i samma koncern som underskottsföretaget.
17 § Regeringen får medge undantag från beloppsspärren om det finns
anledning att anta att ägarförändringen har väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt och att ägarförändringen annars inte skulle
genomföras.
Koncernbidragsspärren
18 § Koncernbidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra
av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren
inträder, med högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat utan
hänsyn till avdragen för underskott och till sådana mottagna
koncernbidrag som skall tas upp enligt 35 kap.
Om en del av underskotten inte får dras av på grund av beloppsspärren,
gäller första stycket för den återstående delen.
Belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket inte har kunnat
dras av skall dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns
någon begränsning då. Koncernbidragsspärren gäller under de första fem
beskattningsåren efter det beskattningsår då spärren inträdde.
19 § Koncernbidrag från företag som ingick i samma koncern som
underskottsföretaget redan före ägarförändringen skall vid tillämpning av
18 § räknas med i överskottet. Koncernbidraget skall dock inte räknas
med i överskottet om ett företag som inte tillhörde samma koncern före
ägarförändringen genom fusion har gått upp i det företag som lämnar
bidraget. Koncernbidraget skall inte heller räknas med till den del det
motsvaras av koncernbidrag från något annat företag som inte ingick i
samma koncern före ägarförändringen.
Begränsningar vid konkurs och ackord
20 § Om den skattskyldige är eller har varit försatt i konkurs, får
underskott som uppkommit före konkursen inte dras av.
Om konkursen läggs ned på grund av att borgenärerna har fått full
betalning, skall avdrag göras för underskott som på grund av konkursen
inte har kunnat dras av tidigare.
21 § Om den skattskyldige eller ett svenskt handelsbolag som den
skattskyldige är delägare i får ackord utan konkurs eller skuldsanering
enligt skuldsaneringslagen (1994:334), skall avdrag för underskott
minskas med ett belopp som motsvarar summan av de skulder i
näringsverksamheten som fallit bort genom ackordet eller
skuldsaneringen.
Begränsningar efter överlåtelser av andelar i statliga kreditinstitut
22 § Om staten äger samtliga andelar i ett sådant kreditinstitut som
kunnat få stöd enligt 3 § den upphävda lagen (1993:765) om statligt stöd
till banker och andra kreditinstitut, och om staten överlåter sådana
andelar, får underskott som uppkommit hos kreditinstitutet före det
beskattningsår då överlåtelsen skedde inte dras av.
Avdrag efter ombildningar
23 § Vid ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) tar det
övertagande bankaktiebolaget över den överlåtande sparbankens rätt att
dra av underskott enligt detta kapitel.
Vid sådana ombildningar av svenska ekonomiska föreningar till
aktiebolag som avses i 42 kap. 20 § tar det aktiebolag vars aktier skiftas
ut över den ekonomiska föreningens rätt att dra av underskott enligt detta
kapitel.
Hänvisningar
24 § I 14 kap. 17 och 18 §§ finns bestämmelser om avdrag för underskott
om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter sin
näringsverksamhet eller sina tillgångar till staten, en kommun eller till ett
bolag som helt eller till övervägande del innehas direkt eller indirekt av
staten eller en kommun.
I 37 kap. 21–26 och 28 §§ och 38 kap. 17 § finns bestämmelser om
behandlingen av avdrag för underskott vid kvalificerade fusioner och
fissioner respektive vid verksamhetsavyttringar.
AVD. VI INKOMSTSLAGET KAPITAL
41 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget
kapital
Avgränsningen av inkomstslaget
1 § Till inkomstslaget kapital räknas inkomster och utgifter
– på grund av innehav av tillgångar och skulder, och
– i form av kapitalvinster och kapitalförluster.
Till inkomstslaget kapital räknas inte inkomster och utgifter som
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.
2 § Med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital avses
– vinst och förlust vid avyttring av tillgångar,
– kursvinst och kursförlust vid betalning av skulder i utländsk valuta,
och
– vinst och förlust på grund av förpliktelser enligt terminer, köp- eller
säljoptioner och liknande avtal.
Som kapitalvinst behandlas också återfört avdrag för kapitalförlust vid
konkurs enligt 44 kap. 34 § tredje stycket.
3 § Till inkomstslaget kapital räknas också
1. återfört avdrag för avsättning till ersättningsfond och särskilt tillägg
i den omfattning som anges i 31 kap. 21 och 22 §§,
2. fördelningsbelopp vid räntefördelning i enlighet med bestämmel-
serna i 42 kap. 9 §,
3. avdrag som motsvarar inkomst av ränteförmån i enlighet med
bestämmelserna i 42 kap. 11 §,
4. underskott av näringsverksamhet i den utsträckning som följer av
42 kap. 33 §, 45 kap. 32 § och 46 kap. 6 §,
5. underskott av avslutad näringsverksamhet i den utsträckning som
följer av 42 kap. 34 §,
6. uppskovsavdrag, återfört uppskovsavdrag och särskilt tillägg enligt
47 kap., och
7. premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på
pensionssparkonton i den utsträckning som följer av 59 kap. 15 §.
4 § Utdelningar och kapitalvinster på delägarrätter i företag som är eller
har varit fåmansföretag eller därmed likställt företag räknas enligt
57 kap. 2 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst.
Kapitalvinster på andelar i svenska handelsbolag räknas enligt 50 kap.
7 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst.
5 § Avyttring av sådana tillgångar som avses i 52 kap. räknas i de fall
som anges i 10 kap. 1 § inte till inkomstslaget kapital utan till
inkomstslaget tjänst.
Avskattning vid karaktärsbyte
6 § Om det inträffar något som gör att ägaren av en tillgång, för det fall
att han skulle avyttra den, inte längre skall beskattas för avyttringen i
inkomstslaget kapital utan i inkomstslaget näringsverksamhet, skall
tillgången anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar
marknadsvärdet (avskattning).
Om tillgångens marknadsvärde överstiger dess omkostnadsbelopp
skall den – om den skattskyldige begär det – inte avskattas.
I 14 kap. 16 § finns bestämmelser om vilket anskaffningsvärde
tillgången anses ha i inkomstslaget näringsverksamhet.
Privatbostadsfastighet som varit näringsfastighet
7 § Om en näringsfastighet blir privatbostadsfastighet, skall ränteutgifter
som avser fastigheten dras av i inkomstslaget kapital till den del de avser
tid efter övergången. Har räntor som avser tid efter övergången betalats
före övergången, behandlas de som om de betalats omedelbart efter
övergången. Motsvarande gäller för ränteinkomster och hyresinkomster.
Första stycket tillämpas också om en näringsbostadsrätt blir privat-
bostadsrätt.
Beskattningstidpunkten
Huvudregler
8 § Inkomster skall tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan
disponeras.
Sådana bankräntor som tillgodoräknas insättaren per den 31 december
anses disponibla den dagen.
9 § Utgifter skall dras av som kostnad det beskattningsår då den
skattskyldige betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna.
Förskottsräntor skall dras av som kostnad det beskattningsår då de
betalas bara till den del de avser tid intill utgången av januari månad året
efter beskattningsåret. Den återstående delen skall dras av som kostnad
med lika belopp varje beskattningsår under resten av den tid som
förskottsbetalningarna avser.
I 42 kap. 34 § finns bestämmelser om när sådana underskott som avses
i 3 § 5 skall dras av.
Kapitalvinster och kapitalförluster
10 § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ gäller inte kapitalvinster och
kapitalförluster. För sådana vinster och förluster finns bestämmelser om
beskattningstidpunkten i 44 kap. 26–32 §§ och 54 kap. 5 §.
Räntekompensation
11 § Räntekompensation som enligt 42 kap. 8 § behandlas som ränta
skall dras av som kostnad det beskattningsår då räntan enligt skulde-
brevet skall betalas. Om förvärvaren i sin tur avyttrar skuldebrevet innan
räntan skall betalas, skall räntekompensationen dock dras av som kostnad
redan det beskattningsår då denna avyttring skall tas upp som intäkt.
Resultatet
12 § Överskott eller underskott skall beräknas genom att intäktsposterna
minskas med kostnadsposterna.
För underskott som uppkommer vid beräkningen tillämpas
bestämmelserna om skattereduktion i 65 kap. 9 och 12 §§.
42 kap. Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget
kapital
Huvudregler
1 § Ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid uthyrning av privat-
bostäder och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar samt
kapitalvinster skall tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta
kapitel eller i 8 eller 43 kap.
Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som
kostnad, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap.
Ränteutgifter och kapitalförluster skall dras av även om de inte är sådana
utgifter. Begränsat skattskyldiga får dock inte dra av ränteutgifter som
inte är utgifter för att förvärva eller bibehålla inkomster.
Hänvisningar
2 § I inkomstslaget kapital tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget
näringsverksamhet om
– mervärdesskatt i 15 kap. 6 § och 16 kap. 16 §,
– utgifter för representation i 16 kap. 2 §,
– utländsk skatt i 16 kap. 18 och 19 §§, och
– återföring av avdrag för avsättning till ersättningsfond och särskilt
tillägg i 31 kap. 21 och 22 §§.
3 § Bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster finns i 43 kap.
8 §, 44–54 kap. och 57 kap. 12 §.
Bestämmelser om insättningsgaranti och investerarskydd finns i
55 kap.
Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i
61 kap.
Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton
4 § Utdelning, kapitalvinst och annan avkastning på tillgångar på sådant
pensionssparkonto som avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om indivi-
duellt pensionssparande skall inte tas upp. Utgifter och kapitalförluster
som avser tillgångarna får inte dras av. I lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om
avkastningsskatt på tillgångar på sådana konton.
Ränta på förfallna men inte utbetalda belopp från sådan pensions-
försäkring eller annan försäkring som avses i 9 § andra stycket lagen om
avkastningsskatt på pensionsmedel skall inte heller tas upp.
5 § Premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto
skall dras av i den omfattning som anges i 59 kap.
Förvaltningsutgifter
6 § Förvaltningsutgifter får dras av bara till den del kostnaderna under
beskattningsåret sammanlagt överstiger 1 000 kronor.
Belopp som behandlas som ränta
Ersättning när lån återbetalas i förtid
7 § Om en låntagare vid förtida inlösen av lån betalar ersättning till
långivaren för utebliven ränta, skall denna ersättning behandlas som
ränta.
Räntekompensation
8 § Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till
överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta.
Första stycket tillämpas också vid förvärv av marknadsnoterade
andelar i en svensk värdepappersfond som bara innehåller svenska
fordringsrätter.
Räntefördelningsbelopp
9 § Fördelningsbelopp som vid räntefördelning skall dras av i
inkomstslaget näringsverksamhet enligt 33 kap., skall tas upp i
inkomstslaget kapital. Fördelningsbelopp som skall tas upp i
inkomstslaget näringsverksamhet, skall dras av i inkomstslaget kapital.
Hänvisningar
10 § Att tomträttsavgäld behandlas som ränteutgift framgår av 27 §.
Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar i form av livränta
och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta finns
i 44 kap. 35 och 37–39 §§.
Ränteförmån
11 § Ett belopp som motsvarar värdet enligt 61 kap. 15–17 §§ av sådan
ränteförmån som skall tas upp i inkomstslaget tjänst skall dras av i
inkomstslaget kapital.
Skattskyldighet för utdelning
12 § Utdelning skall tas upp av den som har rätt till utdelningen när den
kan disponeras.
Förvärv av rätt till utdelning eller ränta
13 § Om rätt till enbart utdelning förvärvas genom köp, byte eller på
liknande sätt, skall utdelningen, minskad med vad förvärvaren betalat för
rätten, tas upp.
Om betalningen avser rätt till utdelning vid flera tillfällen, skall
minskningen på grund av betalningen fördelas på dessa tillfällen.
Fördelningen skall göras med hänsyn till den tid som rätten avser. Är ett
fördelat belopp vid något tillfälle större än utdelningsintäkten, skall den
överskjutande delen räknas av från närmast följande utdelning eller
utdelningar. Om förvärvet avser rätt till utdelning under obestämd tid,
skall minskningen fördelas på tio år, om det inte finns särskilda skäl till
en annan fördelning.
Om den förvärvade rätten överlåts vidare, skall ersättningen, minskad
med vad som betalats vid förvärvet, tas upp.
Denna paragraf tillämpas också vid förvärv av rätt till enbart ränta.
Vissa utdelningar och utskiftningar
Återbäring
14 § Utdelning från ett aktiebolag eller en ekonomisk förening i
förhållande till inköp eller försäljningar eller efter liknande grunder
(återbäring) skall inte tas upp till den del den innebär att den
skattskyldiges levnadskostnader minskar.
Vinstandelslån
15 § Utnyttjandet av en företrädesrätt att teckna ett vinstandelslån skall
inte medföra att värdet av rätten tas upp, om den som utnyttjar rätten fått
den på grund av sitt innehav av andelar i det låntagande företaget.
Utdelning av andelar i dotterbolag
16 § Utdelning från ett svenskt aktiebolag (moderbolaget) i form av
andelar i ett dotterbolag skall inte tas upp om
1. utdelningen lämnas i förhållande till innehavda aktier i
moderbolaget,
2. aktierna i moderbolaget är marknadsnoterade,
3. samtliga moderbolagets andelar i dotterbolaget delas ut,
4. andelar i dotterbolaget efter utdelningen inte innehas av något
företag som tillhör samma koncern som moderföretaget,
5. dotterbolaget är ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag, och
6. dotterbolagets näringsverksamhet till huvudsaklig del består av
rörelse eller, direkt eller indirekt, innehav av andelar i sådana företag
som till huvudsaklig del bedriver rörelse och i vilka dotterbolaget, direkt
eller indirekt, innehar andelar med ett sammanlagt röstetal som motsvarar
mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar i företaget.
Första stycket gäller även om mottagaren av utdelningen inte äger
aktierna i det utdelande bolaget.
I 48 kap. 8 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften på andelarna
i moderbolaget och dotterbolaget.
Nedsättning av aktiekapitalet m.m.
17 § Som utdelning behandlas utbetalningar till aktieägarna i samband
med att ett svenskt aktiebolag sätter ned
1. aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella belopp,
2. reservfonden, eller
3. överkursfonden.
Utbetalningar från en utländsk juridisk person vid ett förfarande som
motsvarar något av dem som nämns i första stycket skall också behandlas
som utdelning.
Utskiftning från ideella föreningar
18 § Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en ideell
förening i samband med att föreningen upplöses eller när medlemmen
utträder ur föreningen eller i liknande fall behandlas som utdelning.
Utskiftning från ekonomiska föreningar
19 § Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en
svensk ekonomisk förening i samband med att föreningen upplöses
behandlas som utdelning, om det inte framgår något annat av 20 eller
21 §.
20 § Vid ombildning av en svensk ekonomisk förening till ett svenskt
aktiebolag skall aktier i bolaget som skiftas ut till medlemmen inte
behandlas som utdelning, om
1. den utskiftande föreningen inte är ett sådant fåmansföretag som
avses i 56 kap. 2 § eller 57 kap. 3 §,
2. föreningen äger samtliga aktier i bolaget,
3. samtliga aktier i bolaget skiftas ut, och
4. värdet av vad medlemmarna får utöver aktierna inte överstiger fem
procent av aktiernas nominella värde.
Vad som utöver aktierna skiftas ut till medlemmen skall i sin helhet
behandlas som utdelning.
I 48 kap. 9 § finns bestämmelser om anskaffningsutgift för de
utskiftade aktierna.
21 § Vid sådana fusioner som avses i 12 kap. 1 och 3 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar och i 10 kap. 1 och 2 §§ lagen
(1995:1570) om medlemsbanker skall andelar i den övertagande
föreningen som skiftas ut till medlemmen inte behandlas som utdelning.
Vad som utöver andelarna skiftas ut till medlemmen skall i sin helhet
behandlas som utdelning.
I 48 kap. 10 § finns bestämmelser om anskaffningsutgift för de
utskiftade andelarna.
Utdelning från delägarbeskattade utländska juridiska personer
22 § Utdelning från andra utländska juridiska personer än utländska
bolag skall inte tas upp till den del delägaren har beskattats för sin del av
den utländska juridiska personens inkomst enligt 6 kap. 13–16 §§.
Utdelning och utskiftning från utländska dödsbon
23 § Vad som delas eller skiftas ut till obegränsat skattskyldiga skall tas
upp, om utdelningen eller utskiftningen avser inkomst i ett dödsbo efter
någon som var begränsat skattskyldig vid dödsfallet. Detta gäller dock
inte till den del dödsboet är skattskyldigt i Sverige för inkomsten.
Skattetillgodohavanden
24 § Utbetalning genom en utländsk stats försorg inom ramen för ett
system för nedsättning av skatten på utdelad bolagsvinst (skattetill-
godohavande) behandlas som utdelning.
Skattetillgodohavanden skall tas upp som intäkt samma beskattningsår
som den utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat.
Lotterier
25 § Vinst i ett utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska
premieobligationer skall tas upp om vinsten överstiger 100 kronor.
Utgifter för att delta i svenska och utländska lotterier får inte dras av.
Bostäder
Statliga räntebidrag
26 § Statligt räntebidrag för bostadsändamål skall tas upp. Återbetalas
bidraget, skall det återbetalade beloppet dras av.
Tomträttsavgälder
27 § Tomträttsavgälder behandlas som ränteutgifter.
Utdelning från privatbostadsföretag
28 § Sådan förmån av att få utnyttja en fastighet som den skattskyldige
har i egenskap av delägare i ett privatbostadsföretag skall inte tas upp.
Annan utdelning från ett sådant företag skall tas upp till den del den
överstiger andra avgifter och inbetalningar till företaget under
beskattningsåret än kapitaltillskott.
Första stycket gäller också förmåner från en motsvarande utländsk
juridisk person.
Inkomster i samfällighet
29 § Om en privatbostadsfastighet har del i en annan svensk samfällighet
än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, skall den del av fastig-
hetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital
och som överstiger 300 kronor tas upp.
För fastighetens andel av samfällighetens statliga räntebidrag och
tomträttsavgälder gäller bestämmelserna i 26 och 27 §§.
I fråga om fastighetens andel i samfällighetens kapitalvinster och
kapitalförluster tillämpas vad som skulle ha gällt för fastighetsägaren vid
en avyttring.
Uthyrning
30 § Ersättningar när en privatbostadsfastighet eller en privatbostad
upplåts samt ersättningar när produkter från sådana fastigheter eller
bostäder avyttras skall tas upp. Detsamma gäller ersättningar när en
bostad som innehas med hyresrätt upplåts.
Utgifterna för upplåtelsen eller produkterna får inte dras av. I stället
skall avdrag göras med 4 000 kronor per år för varje
privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Om ersättningen
avser upplåtelse, skall ytterligare avdrag göras hos upplåtaren enligt
bestämmelserna i 31 §. Avdraget får inte i något fall vara högre än
intäkten.
31 § När en privatbostadsfastighet upplåts, skall ett belopp som mot-
svarar 20 procent av intäkten av upplåtelsen dras av.
När en bostad som innehas med hyresrätt upplåts, skall den del av
upplåtarens hyra som avser den upplåtna delen dras av.
När en bostad som innehas med bostadsrätt eller liknande
besittningsrätt upplåts, skall den del av innehavarens avgift eller hyra
som avser den upplåtna delen dras av. I avgiften skall inte räknas in
kapitaltillskott som innehavaren gjort till företaget eller bolaget. Andra
inbetalningar skall räknas in i avgiften bara till den del de överstiger
sådan utdelning som innehavaren har fått på annat sätt än i förhållande
till sina andelar i företaget.
32 § Bestämmelserna i 30 § andra stycket och 31 § gäller inte i fråga om
upplåtelser som sker till
1. ett svenskt handelsbolag av en delägare i handelsbolaget eller av en
närstående till delägaren,
2. den skattskyldiges arbetsgivare eller en arbetsgivare till någon som
är närstående till den skattskyldige, eller
3. någon som kan anses ingå i samma intressegemenskap som en sådan
arbetsgivare som avses i 2.
Vid sådana upplåtelser som avses i första stycket skall skäligt avdrag
göras för den skattskyldiges utgifter för upplåtelsen.
Avdrag för underskott som uppkommit i en näringsverksamhet
Underskott av andelshus
33 § Underskott som uppkommit i en näringsverksamhet får dras av med
70 procent till den del
1. underskottet avser en sådan bostad i ett andelshus som skulle ha
varit den skattskyldiges privatbostad om han innehaft den med
bostadsrätt, och
2. underskottet inte dras av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller
62 kap. 2–4 §§.
I fråga om avdraget tillämpas också bestämmelserna om begränsningar
vid konkurs, ackord och skuldsanering i 40 kap. 20 och 21 §§.
Om ett underskott har dragits av enligt första stycket, får avdrag inte
göras enligt 40 kap. 2 §.
Underskott av avslutad näringsverksamhet
34 § Underskott av näringsverksamhet det beskattningsår då en enskild
näringsidkare upphör att bedriva näringsverksamheten skall dras av med
70 procent.
Underskottet skall dock inte dras av om det avser självständigt
bedriven näringsverksamhet utomlands. Det skall inte heller dras av till
den del underskottet
– dragits av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller 62 kap. 2–4 §§ eller
legat till grund för avdrag enligt 33 §, eller
– skulle ha fallit bort om tillgångar eller tjänster som har tagits ut ur
näringsverksamheten hade uttagsbeskattats.
Underskottet skall dras av det följande beskattningsåret eller, om den
skattskyldige begär det, fördelas på det året och de två därefter följande
beskattningsåren.
Bestämmelserna om begränsningar vid konkurs, ackord och
skuldsanering i 40 kap. 20 och 21 §§ tillämpas också på sådant
underskott.
43 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i onoterade
företag
Tillämpningsområde
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att utdelningar och
kapitalvinster på andelar i viss utsträckning inte skall tas upp.
Bestämmelserna gäller utdelningar och kapitalvinster på
– aktier i svenska aktiebolag,
– andelar i svenska ekonomiska föreningar som inte är kooperativa,
och
– andelar i utländska juridiska personer, om inkomstbeskattningen av
den utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen
enligt denna lag av ett svenskt företag med motsvarande inkomster.
2 § Bestämmelserna tillämpas inte på utdelning från ett företag, om
1. företaget är marknadsnoterat,
2. företaget under det räkenskapsår som beslutet om utdelning avser
eller under något av de fyra föregående räkenskapsåren, direkt eller
genom dotterföretag, ägt aktier med en röst- eller kapitalandel på 25
procent eller mer i ett svenskt marknadsnoterat aktiebolag eller en
marknadsnoterad utländsk juridisk person,
3. företaget, om det är ett förvaltningsföretag och under det
räkenskapsår som beslutet om utdelning avser, direkt eller genom ett
annat förvaltningsföretag, ägt någon andel i ett svenskt marknadsnoterat
aktiebolag eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, eller
4. företaget är ett privatbostadsföretag.
Ett företag anses marknadsnoterat om någon andel i företaget är
marknadsnoterad. I fråga om marknadsnoterade företag finns
bestämmelser i 9 och 10 §§.
Utdelning
3 § Utdelning skall tas upp bara till den del den överstiger ett
lättnadsbelopp. Detta är summan av
1. underlaget för lättnadsbelopp multiplicerat med 70 procent av
statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret, och
2. sparat lättnadsutrymme.
4 § Underlaget för lättnadsbelopp är summan av
1. det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen hade
avyttrats vid tidpunkten för utdelningen,
2. sparat lättnadsutrymme, och
3. löneunderlag enligt 12–16 §§.
I 17 och 18 §§ finns bestämmelser om att omkostnadsbeloppet för en
andel i vissa fall beräknas efter uppräkning eller på grundval av ett
kapitalunderlag.
När det gäller kvalificerade andelar tillämpas också de begränsningar
som följer av 15 och 16 §§.
5 § Det beskattningsår en andel förvärvas skall inte något lättnadsbelopp
beräknas för förvärvaren om företaget tidigare under året lämnat
utdelning.
Sparat lättnadsutrymme
6 § Om utdelningen understiger lättnadsbeloppet, skall skillnaden (sparat
lättnadsutrymme) föras vidare till nästa beskattningsår.
Lämnar företaget inte någon utdelning, skall hela lättnadsbeloppet,
beräknat vid beskattningsårets utgång, föras vidare till nästa
beskattningsår. Vid prövning av om förutsättningarna i 2 § första stycket
är uppfyllda skall, i stället för vad som sägs där om räkenskapsår som
beslutet om utdelningen avser, gälla det räkenskapsår som har avslutats
närmast före ingången av den skattskyldiges beskattningsår.
7 § Om en andel övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva,
bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över den tidigare ägarens
sparade lättnadsutrymme.
Kapitalvinst
8 § Av en kapitalvinst på en andel skall bara ett belopp som överstiger
det sparade lättnadsutrymmet tas upp som intäkt.
Verkan av en marknadsnotering
9 § Om ett företag marknadsnoteras tillämpas 1–8 §§, utom 2 § första
stycket 1, på utdelning och kapitalvinst på andelar i företaget till och med
det tionde kalenderåret efter det år företaget noterades. Sparat lättnads-
utrymme vid utgången av det tionde året skall läggas till anskaffnings-
utgiften för andelen.
Första stycket gäller bara
1. andelar som getts ut före tidpunkten för noteringen eller den tidigare
tidpunkt då företaget inför en marknadsintroduktion offentligt eller på
något annat sätt riktat en inbjudan till en vidare krets att förvärva andelar
i företaget och som inte därefter har övergått till en ny ägare genom köp,
byte eller på liknande sätt, och
2. andelar som förvärvats med stöd av andelar som avses i 1 och inte
efter förvärvet har övergått till en ny ägare genom köp, byte eller på
liknande sätt.
10 § Bestämmelserna i 9 § första stycket gäller inte i fråga om andelar i
1. investmentföretag,
2. företag som någon gång under de senaste fem åren före tidpunkten
för marknadsnoteringen tidigare varit marknadsnoterat, eller
3. företag som någon gång under de senaste fem åren före tidpunkten
för marknadsnoteringen varit dotterföretag till ett marknadsnoterat
företag.
Andelsbyten
11 § Bestämmelser om beräkningen av lättnadsbeloppet på mottagna
andelar vid andelsbyten finns i 49 kap. 32 §.
Löneunderlag
12 § Löneunderlaget skall beräknas på grundval av ersättning som ingår i
underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691)
om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och som under året före beskattningsåret har
lämnats till arbetstagarna i företaget och i dess dotterföretag.
Om ersättningen avser arbetstagare i ett dotterföretag som inte är hel-
ägt, skall så stor del av ersättningen räknas med som motsvarar
moderföretagets andel av antalet aktier i dotterföretaget.
13 § Vid beräkningen av löneunderlaget skall följande ersättningar inte
räknas med:
1. ersättningar som täcks av statliga bidrag för lönekostnader, och
2. ersättningar till arbetstagare som har kvalificerade andelar som getts
ut av företaget eller av ett annat företag inom samma koncern.
14 § Löneunderlaget är den del av den sammanlagda ersättningen som
överstiger ett belopp som motsvarar tio gånger det prisbasbelopp enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före
beskattningsåret. Löneunderlaget fördelas med lika belopp på andelar i
företaget.
15 § Om andelsägaren året före beskattningsåret varit verksam i
betydande omfattning i företaget eller i dess dotterföretag, skall
löneunderlag beräknas bara om andelsägaren för nämnda år har fått
ersättning från företagen som ingår i underlaget för beräkning av avgifter
enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter eller 1 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster med belopp
som sammanlagt inte understiger det lägsta av
– 120 procent av den högsta löneunderlagsgrundande ersättningen
samma år till en arbetstagare, och
– tio prisbasbelopp för året före beskattningsåret.
16 § För en andelsägare som avses i 15 § får löneunderlaget inte
överstiga ett belopp som motsvarar 50 gånger den ersättning som
andelsägaren för året före beskattningsåret fått från företaget eller dess
dotterföretag och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt
2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Begränsningen gäller
för andelsägarens sammanlagda innehav av andelar i företaget.
Andelar förvärvade före år 1990
17 § Anskaffningsutgiften för andelar som har förvärvats före år 1990
skall vid beräkning av omkostnadsbeloppet enligt 4 § räknas upp med
hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget från och med förvärvs-
året, dock tidigast från och med år 1970, till år 1990. Motsvarande gäller
för ovillkorliga kapitaltillskott som gjorts före år 1990.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om omkostnadsbeloppet
beräknas med tillämpning av 18 §.
Andelar förvärvade före år 1992
Beräkning av omkostnadsbeloppet
18 § Som anskaffningsutgift för andelar som har förvärvats före år 1992
får vid beräkning av omkostnadsbeloppet enligt 4 § första stycket 1 tas
upp det justerade kapitalunderlaget i företaget enligt 19–27 §§ fördelat
med lika belopp på andelarna i företaget. Hänsyn får inte tas till
ovillkorliga kapitaltillskott som gjorts före utgången av det
beskattningsår som avses i 19 §.
Som förutsättning för tillämpning av första stycket gäller att denna
beräkning används för samtliga andelar i företaget som andelsägaren
förvärvat före år 1992.
Vad som sägs i första stycket gäller inte i fråga om andelar i utländska
juridiska personer.
Beräkning av kapitalunderlaget
19 § Kapitalunderlaget är skillnaden mellan värdet på tillgångarna och
skulderna i företaget vid utgången av det beskattningsår för vilket
taxering skedde år 1993. Om företaget inte taxerades då, är
kapitalunderlaget motsvarande skillnad det beskattningsår för vilket
taxering skedde år 1992.
20 § Tillgångarna skall tas upp till det skattemässiga värdet, om inte
annat följer av andra stycket eller av 21 eller 22 §.
Andelar i svenska handelsbolag tas upp till den justerade
anskaffningsutgiften enligt 50 kap.
21 § Andelar i andra svenska dotterföretag än handelsbolag skall tas upp
till ett värde som motsvarar kapitalunderlaget i dotterföretaget. Om
dotterföretaget inte var helägt, skall så stor del av detta värde tas upp som
motsvarar moderföretagets andel av antalet andelar i dotterföretaget.
22 § Fastigheter i Sverige som var kapitaltillgångar och som har
förvärvats före utgången av år 1990 får i stället anses förvärvade den 1
januari 1991. I sådant fall skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag
före år 1991, utöver vad som anges i andra stycket.
Vid tillämpning av första stycket skall anskaffningsutgiften anses
motsvara den i det följande angivna delen av fastighetens taxeringsvärde
för år 1991 minskad med värdeminskningsavdrag vid 1982–1991 års
taxeringar, i den mån avdraget per år uppgått till minst 10 procent av
denna del av taxeringsvärdet. Den del av taxeringsvärdet som skall
användas är för
1. småhusenheter 70 procent,
2. hyreshusenheter 60 procent,
3. industrienheter 75 procent, och
4. lantbruksenheter 100 procent.
Om marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar som
anses förvärvade den 1 januari 1991 vid beskattningsårets utgång
understeg 75 procent av anskaffningsutgiften enligt andra stycket, skall
denna utgift justeras i skälig mån.
Vad som sägs om värdeminskningsavdrag gäller också liknande
avdrag såsom skogsavdrag och avdrag för substansminskning samt
sådana belopp med vilka ersättningsfonder och liknande fonder tagits i
anspråk.
23 § Som skuld räknas 28 procent av
1. en avsättning till skatteutjämningsreserv enligt den upphävda lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv,
2. sådant uppskovsbelopp som avses i den upphävda lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver till den del det vid
beskattningsårets utgång inte hade återförts, och
3. avsättningar till ersättningsfonder och liknande fonder.
Avsättningar för framtida utgifter räknas som skuld till den del avdrag
gjordes vid beskattningen.
Justering av kapitalunderlaget
24 § Om företaget gjorde avsättning till skatteutjämningsreserv vid 1994
års taxering, får 28 procent av det belopp som enligt lagen (1993:1540)
om återföring av skatteutjämningsreserv minst skall återföras vid
1995–2002 års taxeringar tas upp som skuld i stället för vad som anges i
23 § första stycket 1. Om avdraget för avsättning är lägre än det avdrag
som avses i nämnda bestämmelse, skall kapitalunderlaget minskas med
28 procent av skillnaden.
25 § Kapitalunderlaget skall minskas med vinstutdelning som lämnats för
det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1993 eller, om företaget
inte taxerades då, det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1992.
26 § Vinstutdelning som lämnas för senare räkenskapsår än som avses i
25 § skall minska kapitalunderlaget till den del utdelat belopp överstiger
nettovinsten enligt fastställd balansräkning eller, i förekommande fall,
fastställd koncernbalansräkning.
Kapitalunderlaget i ett aktiebolag skall minskas med belopp som
motsvarar utbetalningar från bolaget som gjorts i samband med
nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden, om utbetalningen skett
efter utgången av det räkenskapsår då underlaget beräknades.
Kapitalunderlaget i en ekonomisk förening skall minskas med belopp
som motsvarar utbetalningar enligt 10 kap. 1 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar vid nedsättning av medlemsinsatsernas belopp
eller enligt 4 kap. 3 § samma lag vid återbetalning av överskjutande
medlemsinsatser. Detta gäller bara om utbetalningen skett efter utgången
av det räkenskapsår då underlaget beräknades.
27 § När kapitalunderlaget justeras på grund av utdelningar och andra
utbetalningar som avses i 26 §, tillämpas det nya kapitalunderlaget för
utdelningar som görs och kapitalvinster som uppkommer efter den
utbetalning som medfört justeringen.
AVD. VII KAPITALVINSTER OCH
KAPITALFÖRLUSTER
44 kap. Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster
och kapitalförluster
Innehåll
1 § I detta kapitel finns de grundläggande bestämmelserna om
kapitalvinster och kapitalförluster. De gäller, om inte annat anges, alla
slag av tillgångar och förpliktelser.
Särskilda bestämmelser för olika slag av tillgångar och förpliktelser
finns i 45–52 kap.
I 53 kap. finns bestämmelser om överlåtelser till underpris från
delägare och närstående.
I 54 kap. finns bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster vid
betalning av skulder i utländsk valuta som gäller bara i inkomstslaget
kapital.
I 55 kap. finns bestämmelser om avyttringar av delägarrätter och
fordringsrätter i samband med insättningsgaranti och investerarskydd.
I 25 kap. finns bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster
som gäller bara i inkomstslaget näringsverksamhet.
Kapitalförluster
2 § Vad som sägs om kapitalvinster i detta kapitel samt i 45, 46, 48, 50,
52 och 54 kap. gäller på motsvarande sätt för kapitalförluster.
Vad som avses med avyttring
Huvudregel
3 § Med avyttring av tillgångar avses försäljning, byte och liknande
överlåtelse av tillgångar.
Fordringar, optioner och terminer
4 § Till avyttring räknas att
1. innehavaren av en fordran får betalt för denna,
2. innehavaren av en option får betalt för att motpartens förpliktelse
skall upphöra,
3. innehavaren av en option får betalt utan att de underliggande
tillgångarna överlåts när optionen löper ut,
4. tiden för utnyttjande av en option löper ut utan att optionen ut-
nyttjas,
5. ena parten i ett terminsavtal får betalt för att motpartens förpliktelse
skall upphöra, eller
6. ena parten i ett terminsavtal får betalt utan att de underliggande
tillgångarna överlåts vid sluttidpunkten.
De bestämmelser i första stycket som gäller optioner och terminsavtal
gäller också liknande avtal.
Utträde ur ekonomisk förening
5 § En medlem som avgår ur en ekonomisk förening anses ha avyttrat
andelen.
Upplösning av värdepappersfond
6 § Om en svensk värdepappersfond upplöses, anses varje andelsägare ha
avyttrat sin andel.
Likvidation
7 § Ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det träder i
likvidation.
Vid sådan ombildning av en svensk ekonomisk förening till aktiebolag
som avses i 42 kap. 20 § anses andelen i föreningen inte ha avyttrats på
grund av föreningens upplösning.
Konkurs, fusion och fission
8 § Ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det
1. försätts i konkurs och är ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening,
2. upplöses genom konkurs och är ett annat företag än ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, eller
3. upplöses genom fusion eller fission.
Vid sådana konkurser som avses i första stycket 1 skall en
kapitalförlust alltid anses definitiv när företaget försätts i konkurs.
Av 37 kap. 29 § första stycket framgår att bestämmelsen i första
stycket 3 inte gäller värdepapper som innehas av det övertagande
företaget vid en kvalificerad fusion eller fission. Bestämmelsen gäller
inte heller andelar i en överlåtande ekonomisk förening vid sådana
fusioner som avses i 42 kap. 21 §.
Utlåning för blankning
9 § Som avyttring anses inte att delägarrätter eller fordringsrätter lånas ut
för blankning.
Vad som avses med blankning framgår av 29 §.
Utnyttjande av rätt att förvärva tillgångar
10 § Om en teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinst-
andelslån, termin, option, ett konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt
vinstandelsbevis utnyttjas för att förvärva aktier eller andra tillgångar,
anses detta inte som avyttring av det utnyttjade värdepapperet.
I 20 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften för de förvärvade
tillgångarna.
Vad som avses med terminer och optioner
11 § Med termin avses ett avtal, lämpat för allmän omsättning, om
– förvärv av aktier, obligationer eller andra tillgångar vid en viss
framtida tidpunkt och till ett bestämt pris, eller
– en framtida betalning vars storlek beror på värdet av underliggande
tillgångar eller av kursindex eller liknande.
12 § Med option avses en rätt för innehavaren att
– förvärva eller avyttra aktier, obligationer eller andra tillgångar till ett
bestämt pris, eller
– få betalning vars storlek beror på värdet av underliggande tillgångar,
eller av kursindex eller liknande.
Beräkningen
Huvudregel
13 § Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan
– ersättningen för den avyttrade tillgången eller för den utfärdade
förpliktelsen minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet,
och
– omkostnadsbeloppet.
Omkostnadsbelopp
14 § Med omkostnadsbelopp avses, om inte annat föreskrivs, utgifter för
anskaffning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring
(förbättringsutgifter).
Förpliktelser
15 § I fråga om förpliktelser skall den betalning som utfärdaren får för att
han åtar sig förpliktelsen anses som ersättning. Vad utfärdaren ger ut för
att förpliktelsen skall upphöra anses som anskaffningsutgift.
Att betalningen i vissa fall i stället ingår i kapitalvinstberäkningen för
den underliggande tillgången framgår av 32 §.
Betalningar i utländsk valuta
16 § Om ersättning för avyttrade tillgångar erhålls i utländsk valuta som
växlas till svenska kronor inom trettio dagar från avyttringen, skall
kursen på växlingsdagen användas för beräkningen av värdet på
ersättningen.
Ersättningen överstiger marknadsvärdet
17 § Om en tillgång avyttras till ett pris som överstiger marknadsvärdet
och den överskjutande delen tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst,
skall ersättningen anses motsvara marknadsvärdet.
Utgifter som täckts genom bidrag från stat eller kommun
18 § I omkostnadsbeloppet skall inte sådana utgifter räknas in som täckts
genom näringsbidrag eller statligt eller kommunalt bidrag.
Tillgångar som avyttras på grund av att en säljoption utnyttjas
19 § Till anskaffningsutgiften för tillgångar som innehavaren av en sälj-
option avyttrar genom att utnyttja optionen skall läggas vad han betalat
för optionen.
Tillgångar som förvärvas genom att ett värdepapper utnyttjas
20 § I anskaffningsutgiften för en tillgång som den skattskyldige för-
värvar genom att utnyttja en teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till
teckning av vinstandelslån, termin, option, ett konvertibelt skuldebrev
eller konvertibelt vinstandelsbevis skall det omkostnadsbelopp räknas in
som skulle ha använts om det utnyttjade värdepapperet hade avyttrats vid
tidpunkten för utnyttjandet.
Tillgångar som förvärvas genom arv, gåva m.m.
21 § Om en tillgång förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens
skattemässiga situation.
I fråga om delägarrätter, fordringsrätter och sådana tillgångar som
avses i 52 kap. skall som anskaffningsutgift räknas ett belopp som
motsvarar det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om den tidigare
ägaren i stället hade avyttrat tillgångarna på dagen för äganderätts-
övergången.
22 § En tillgång som förvärvas genom arv, testamente eller bodelning på
grund av makes död och som varit lagertillgång hos den döde men inte
kommer att vara det hos förvärvaren anses, i stället för vad som anges i
21 §, förvärvad till det skattemässiga värdet.
Kapitalförluster
23 § Bara verkliga kapitalförluster skall anses som kapitalförluster.
24 § Kapitalförluster som beror på att tillgångar avyttras mot en
ersättning som understiger deras marknadsvärde, skall anses som
kapitalförluster bara om det framgår av omständigheterna att säljaren inte
har för avsikt att öka köparens förmögenhet.
25 § Om den skattskyldige eller någon närstående till honom på grund av
avyttringen, direkt eller indirekt, får en rättighet eller en förmån som –
trots att den inte skall räknas in i ersättningen vid
kapitalvinstberäkningen – får antas ha ett värde och det uppkommer en
kapitalförlust, skall den del av kapitalförlusten som motsvarar detta värde
inte anses som kapitalförlust.
Beskattningstidpunkten
Huvudregel
26 § Kapitalvinster skall tas upp som intäkt det beskattningsår då
tillgången avyttras.
Kapitalförluster skall dock inte dras av som kostnad förrän det
beskattningsår då förlusten är definitiv.
Hänvisningar
27 § Det finns bestämmelser om
– uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid koncerninterna
andelsavyttringar i 25 kap. 6–27 §§,
– att kapitalförluster skall dras av vid ett senare tillfälle vid avyttringar
till företag i intressegemenskap med säljaren i 25 kap. 28–32 §§,
– uppskovsavdrag vid avyttring av privatbostäder i 47 kap., och
– uppskov med beskattningen vid andelsbyten i 49 kap.
Tillkommande belopp
28 § Om kapitalvinstens storlek beror på någon händelse i framtiden och
därför inte kan fastställas det år tillgången avyttras, skall den kapitalvinst
som uppkommer på grund av tillkommande belopp tas upp som intäkt
det eller de beskattningsår då storleken av tillkommande belopp kan
beräknas. Kapitalvinstberäkningen skall då göras med utgångspunkt i
förhållandena vid avyttringen och med tillämpning av de
beräkningsregler som gällde vid denna tidpunkt.
Blankning
29 § Kapitalvinst på grund av att en lånad delägarrätt avyttras
(blankningsaffär) skall tas upp som intäkt det beskattningsår då en
delägarrätt återställs till långivaren, dock senast året efter det
beskattningsår då den lånade delägarrätten avyttrades. Om den
skattskyldige vid avyttringen ägde delägarrätter av samma slag som den
lånade, gäller dock inte första meningen.
Vad som sägs om delägarrätter gäller också fordringsrätter.
Terminer
30 § Kapitalvinster på grund av en termin skall tas upp som intäkt det år
då avtalet fullföljs eller upphör att gälla.
Optioner
31 § Utfärdarens kapitalvinst på grund av en köp- eller säljoption som är
lämpad för allmän omsättning och som löper på högst ett år skall tas upp
som intäkt det beskattningsår då han befrias från sina förpliktelser.
I fråga om andra köp- eller säljoptioner skall utfärdarens kapitalvinst
som avser utfärdandet tas upp som intäkt det beskattningsår den utfärdas
och utfärdarens kapitalförlust vid upphörandet dras av som kostnad det
beskattningsår den upphör. Om förpliktelsen upphör samma
beskattningsår som den utfärdas, skall det göras en gemensam
kapitalvinstberäkning.
32 § Om utfärdaren av en köpoption som är lämpad för allmän
omsättning och som löper på högst ett år avyttrar den underliggande
tillgången, skall ersättningen för denna ökas med premien.
Om utfärdaren av en säljoption som är lämpad för allmän omsättning
och som löper på högst ett år förvärvar den underliggande tillgången,
skall premien räknas av från anskaffningsutgiften för den förvärvade
tillgången, om denna i sin tur avyttras samma beskattningsår som
premien skall tas upp till beskattning.
Om utfärdaren av en köp- eller säljoption som är lämpad för allmän
omsättning och som löper på längre tid än ett år under samma
beskattningsår som optionen utfärdas avyttrar den underliggande
tillgången eller avyttrar en tillgång som han förvärvat på grund av
optionen, skall premien räknas av från anskaffningsutgiften för den
avyttrade tillgången.
Värdepapper som anses avyttrade på grund av likvidation eller
konkurs
Likvidation
33 § Om ett värdepapper enligt bestämmelserna i 7 § anses ha avyttrats
på grund av att det företag som gett ut det trätt i likvidation och
värdepapperet därefter faktiskt avyttras, är omkostnadsbeloppet vad som
återstår av omkostnadsbeloppet vid den faktiska avyttringen.
Upphör likvidationen, anses anskaffningsutgiften därefter uppgå till
vad som återstår av omkostnadsbeloppet när likvidationen upphör.
Konkurs
34 § Om ett värdepapper enligt bestämmelserna i 8 § första stycket 1
anses ha avyttrats på grund av att det svenska aktiebolag eller den
svenska ekonomiska förening som gett ut det försatts i konkurs och
värdepapperet därefter faktiskt avyttras, är omkostnadsbeloppet noll.
Om ackord träffas eller utdelning i konkursen erhålls, skall ersätt-
ningen tas upp som kapitalvinst till den del den inte överstiger avdraget
för kapitalförlust när värdepapperet ansågs avyttrat. Om avdrag gjordes
bara för viss del av kapitalförlusten, skall en motsvarande del av
ersättningen tas upp som kapitalvinst.
Om beslutet om konkurs upphävs eller om konkursen avslutas med
överskott, skall avdraget återföras. Anskaffningsutgiften anses därefter
vara omkostnadsbeloppet när värdepapperet ansågs avyttrat. Vad som
sagts nu gäller inte till den del avdraget räknats av mot erhållen
ersättning enligt andra stycket.
Ersättningar i form av livräntor och liknande periodiska
utbetalningar
Beskattning av livräntor som kapitalvinst och ränta
35 § När tillgångar avyttras mot ersättning i form av en livsvarig livränta
skall livräntan beskattas som kapitalvinst enligt 36 § och som ränta enligt
37 §.
Beräkning av kapitalvinst för livräntor
36 § Om en tillgång avyttras mot ersättning i form av en livsvarig
livränta, skall det kapitaliserade värde av livräntan som framkommer
med tillämpning av tabell III till lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt anses som ersättning vid beräkningen av kapitalvinsten. Är
livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den
först avlidnes död, bestäms kapitalvärdet med utgångspunkt i hur
gammal den äldste är. Om livräntan upphör vid den sist avlidnes död,
bestäms värdet efter den yngstes ålder.
Ersättningen beräknas med tillämpning av tabell II till lagen om
arvsskatt och gåvoskatt, om överlåtelseavtalet innebär att
1. livräntan skall betalas ut livsvarigt, dock högst ett visst antal år, och
en sådan beräkning resulterar i att ersättningen blir lägre än enligt första
stycket, eller
2. livräntan skall betalas ut livsvarigt, dock minst ett visst antal år, om
en sådan beräkning resulterar i att ersättningen blir högre än enligt första
stycket.
Om en livsvarig livränta upphör på grund av ett dödsfall inom fem år
från avyttringen skall, i stället för vad som sagts i första och andra
styckena, det sammanlagda livräntebelopp som betalats ut tas upp som
ersättning om denna därmed blir lägre.
Beräkning av ränta för livräntor
37 § Om en tillgång avyttras mot ersättning i form av en livsvarig
livränta, anses så stor del av den årliga ersättningen som ränta som
framkommer vid tillämpning av tabellen i 11 kap. 37 §. Är livräntan
beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först
avlidnes död, görs beräkningen med utgångspunkt i hur gammal den
äldste är. Om livräntan upphör vid den sist avlidnes död, görs
beräkningen efter den yngstes ålder. Om den person efter vars ålder
beräkningen skall göras dör och livräntan skall fortsätta att betalas ut
under viss tid, tillämpas tabellen med utgångspunkt i den ålder den
avlidne skulle ha uppnått om han hade levt under beskattningsåret.
Räntebeskattning av periodiska ersättningar
38 § Om en tillgång avyttras mot en periodisk ersättning som kan
likställas med livränta och som utöver ett fast årligt belopp dessutom
omfattar ett tillägg som till sin storlek är beroende av förändringar i det
allmänna prisläget eller liknande förhållande, anses tillägget som ränta.
Köparens ränteutgift
39 § Belopp som anses som ränteinkomst för säljaren enligt 37 eller 38 §
anses som ränteutgift för köparen.
45 kap. Avyttring av fastigheter
Innehåll
1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid
avyttring av fastigheter. De grundläggande bestämmelserna finns i 44
kap.
Bestämmelserna om kapitalvinst vid avyttring av näringsfastigheter
skall tillämpas också på strömfall och rättigheter till vattenkraft.
2 § I 47 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattning av
kapitalvinst för den som avyttrar en privatbostadsfastighet.
Beräkningsenhet
3 § Kapitalvinsten skall beräknas särskilt för varje avyttrad taxerings-
enhet eller del av taxeringsenhet.
Omfattar en taxeringsenhet både en privatbostadsfastighet och en
näringsfastighet, skall kapitalvinsten beräknas för dem var för sig.
För fastigheter utomlands skall beräkningen göras med utgångspunkt i
en motsvarande indelning av fastigheterna.
4 § Avyttras två eller flera taxeringsenheter och har dessa tidigare under
innehavet ingått i samma taxeringsenhet, skall beräkningen göras som
om de vid avyttringen fortfarande var en enda taxeringsenhet, om den
skattskyldige begär det. I fråga om en taxeringsenhet som delvis har
ingått i den tidigare taxeringsenheten, skall första meningen tillämpas om
mer än 50 procent av enhetens taxeringsvärde vid avyttringen avser den
del som har ingått i den tidigare taxeringsenheten.
Fastighetsreglering, klyvning och inlösen
5 § Överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreg-
lering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i
lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag anses som avyttring av
fastighet, om överföringen eller uppdelningen sker helt eller delvis mot
kontant ersättning. Är den kontanta ersättningen högst 5 000 kronor, skall
kapitalvinsten inte tas upp.
Av kapitalvinsten skall bara så stor del tas upp som den kontanta
ersättningen minskad med 5 000 kronor utgör av den totala ersättningen
för överföringen eller uppdelningen minskad med 5 000 kronor. Större
belopp än den kontanta ersättningen minskad med 5 000 kronor skall
dock inte tas upp.
Avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap.
fastighetsbildningslagen anses som avyttring.
Allframtidsupplåtelser
6 § Om en ägare till en fastighet får engångsersättning för
allframtidsupplåtelse, anses en så stor del av fastigheten avyttrad som
ersättningen motsvarar av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för
det beslut eller den upplåtelse som ersättningen grundar sig på.
7 § Med allframtidsupplåtelse avses
– att förfoganderätten till fastigheten inskränks för obegränsad tid med
stöd av miljöbalken eller på motsvarande sätt med stöd av andra
författningar, eller
– att nyttjanderätt till eller servitut i fastigheten upplåts för obegränsad
tid.
8 § Ersättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt i samband med
en allframtidsupplåtelse skall behandlas som engångsersättning på grund
av allframtidsupplåtelsen, om den skattskyldige begär det. Detsamma
gäller för 60 procent av ersättningen för avyttrade skogsprodukter.
Första stycket gäller dock bara om ersättningen för avverkningsrätten
eller skogsprodukterna skall tas upp till beskattning samma
beskattningsår som engångsersättningen på grund av
allframtidsupplåtelsen.
9 § Vid tillämpning av bestämmelserna om allframtidsupplåtelser i 6, 7,
24 och 25 §§ skall varje taxeringsenhet eller sådan större enhet som på
grund av bestämmelserna i 4 § behandlas som en enda taxeringsenhet
anses som en fastighet.
Ersättning för inventarier
10 § Om en del av ersättningen för en avyttrad fastighet avser mark- eller
byggnadsinventarier, skall den delen inte tas med vid
kapitalvinstberäkningen. Detsamma gäller utgifter för sådana tillgångar.
Omkostnadsbeloppet
Förbättringsutgifter
11 § Förbättringsutgifter som inte har förts upp på avskrivningsplan får
beaktas vid beräkning av omkostnadsbeloppet bara för de beskattningsår
då de sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kronor.
Förbättringsutgifter som har förts upp på avskrivningsplan hänförs
normalt till det år då de förts upp på planen. I andra fall hänförs utgifter
normalt till det år då räkning eller faktura på det utförda arbetet har
erhållits.
12 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll på
privatbostadsfastigheter och privatbostadsföretags fastigheter räknas som
förbättringsutgifter.
Med förbättrande reparationer och underhåll avses här reparationer
och underhåll som hänför sig till beskattningsåret eller något av de fem
föregående beskattningsåren till den del åtgärderna medfört att
fastigheten är i bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet.
13 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll på
näringsfastigheter räknas som förbättringsutgifter, om avdragen för
utgifterna
1. skall återföras i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap.
2–7 §§ på grund av avyttringen, eller
2. återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 8, 9
eller 13 § därför att en fastighet som tidigare varit näringsfastighet blivit
privatbostadsfastighet.
Bestämmelserna i 11 § gäller inte för sådana utgifter som avses i första
stycket.
14 § Utgifter för reparation och underhåll på näringsfastigheter i
samband med statligt räntebidrag räknas som förbättringsutgifter till den
del de inte kunnat dras av på grund av bestämmelserna i 19 kap. 24 §.
Utgifter för reparation och underhåll av andelshus räknas som
förbättringsutgifter till den del de inte kunnat dras av på grund av
bestämmelserna i 19 kap. 3 §.
15 § Om en fastighet har varit föremål för förbättringsarbeten eller för
förbättrande reparations- eller underhållsarbeten i ägarens
byggnadsrörelse, skall förbättringsutgifterna för dessa arbeten anses
uppgå till det belopp som enligt 27 kap. 8 § tagits upp som intäkt i
näringsverksamhet på grund av arbetena.
Värdeminskningsavdrag m.m.
16 § Avyttras en näringsfastighet, skall anskaffningsutgiften minskas
med sådana värdeminskningsavdrag m.m. eller del av dessa som på
grund av 26 kap. 5 § inte skall återföras i inkomstslaget
näringsverksamhet.
Avyttras en privatbostadsfastighet som tidigare har varit närings-
fastighet, skall anskaffningsutgiften minskas med sådana
värdeminskningsavdrag m.m. eller del av dessa som på grund av 26 kap.
5 och 8 eller 9 §§ inte återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet när
fastigheten blev privatbostadsfastighet.
Ersättningsfond
17 § Om en byggnad eller en markanläggning på den avyttrade
fastigheten har skrivits av i samband med att en ersättningsfond tagits i
anspråk, gäller följande.
För en näringsfastighet skall anskaffningsutgiften minskas med den del
av det ianspråktagna beloppet som på grund av 26 kap. 4 § medför att
avdraget för avskrivning inte skall återföras i inkomstslaget
näringsverksamhet.
För en privatbostadsfastighet som tidigare har varit näringsfastighet
skall anskaffningsutgiften minskas med den del av det ianspråktagna
beloppet som på grund av 26 kap. 4 och 8 eller 9 §§ medförde att
avdraget för avskrivning inte återfördes i inkomstslaget
näringsverksamhet när fastigheten blev privatbostadsfastighet.
18 § Av 31 kap. 18 § tredje stycket framgår att anskaffningsutgiften skall
minskas när en ersättningsfond tas i anspråk för förvärv av mark.
Omkostnadsbeloppet vid delavyttringar
19 § Avyttras en del av en fastighet, skall kapitalvinsten beräknas på
grundval av förhållandena på den avyttrade delen. Frågan om
beloppsgränsen för förbättringsutgifter i 11 § första stycket är uppnådd
skall dock avgöras med hänsyn till förhållandena på hela fastigheten.
20 § Om den skattskyldige begär det, skall omkostnadsbeloppet för den
avyttrade delen, i stället för att beräknas enligt 19 §, beräknas till ett
belopp som motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade
omkostnadsbeloppet som ersättningen utgör av hela fastighetens
marknadsvärde vid avyttringen.
21 § Om delavyttringen gäller en eller ett fåtal tomter som är avsedda att
bebyggas med bostadshus och försäljningspriset understiger tio procent
av fastighetens taxeringsvärde, får omkostnadsbeloppet för den avyttrade
fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till en krona per
kvadratmeter. Omkostnadsbeloppet får dock inte beräknas till högre
belopp än ersättningen.
22 § Vad som sägs i 19 och 20 §§ gäller också vid marköverföringar
enligt fastighetsbildningslagen (1970:988).
23 § Vid tillämpning av bestämmelserna om delavyttringar i 19–22 och
25 §§ skall varje taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av
bestämmelserna i 4 § behandlas som en enda taxeringsenhet anses som
en fastighet.
Omkostnadsbeloppet vid allframtidsupplåtelser
24 § Om fastighetsägaren får sådan engångsersättning för
allframtidsupplåtelse som avses i 6 §, gäller följande.
Så stor del av omkostnadsbeloppet för fastigheten anses avse den del
av fastigheten som anses avyttrad som ersättningen utgör av hela
fastighetens marknadsvärde vid tiden för inskränkningen eller
upplåtelsen.
Omkostnadsbeloppet för den eller de allframtidsupplåtelser som den
skattskyldige gör under beskattningsåret får i stället beräknas till
sammanlagt 5 000 kronor. Omkostnadsbeloppet får dock inte överstiga
de sammanlagda ersättningarna.
Omkostnadsbeloppet efter delavyttringar och allframtidsupplåtelser
25 § Om fastighetsägaren under innehavstiden avyttrat en del av en
fastighet, skall detta beaktas vid beräkningen av omkostnadsbeloppet för
resten av fastigheten. Går det inte att utreda hur stor andel av
omkostnadsbeloppet som avser den tidigare avyttrade fastighetsdelen,
anses denna andel av omkostnadsbeloppet ha motsvarat 50 procent av
ersättningen för fastighetsdelen. Den på detta sätt beräknade andelen av
omkostnadsbeloppet får dock inte överstiga omkostnadsbeloppet för hela
fastigheten omedelbart innan fastighetsdelen avyttrades.
Första stycket tillämpas också om fastighetsägaren under
innehavstiden har fått sådan engångsersättning för allframtidsupplåtelse
som avses i 6 §.
Om fastighetsägaren under innehavstiden har avstått från mark genom
marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anses
omkostnadsbeloppet för fastigheten ha minskat med så stor andel av
omkostnadsbeloppet för den mark som fastighetsägaren avstått från som
den kontanta ersättningen utgjort av den totala ersättningen för marken.
Skadeersättningar
26 § Om fastighetsägaren har fått skattefri försäkringsersättning eller
annan skattefri skadeersättning för förbättringsarbeten eller därmed
likställda reparations- och underhållsarbeten, skall utgifterna för arbetena
räknas med bara till den del de inte täcks av ersättningen. Har
ersättningen överstigit utgifterna, skall anskaffningsutgiften minskas med
det överskjutande beloppet.
Uppskov
27 § I 47 kap. 11 § finns bestämmelser om minskning av anskaffnings-
utgiften när uppskovsavdrag har gjorts.
Om uppskov har erhållits enligt den upphävda lagen (1968:276) om
uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst eller den
upphävda lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av
realisationsvinst, skall anskaffningsutgiften för ersättningsfastigheten
minskas med uppskovsbeloppet.
Fastigheter förvärvade före år 1952
28 § En fastighet som har förvärvats före år 1952 skall anses förvärvad
den 1 januari 1952.
Som anskaffningsutgift anses 150 procent av fastighetens
taxeringsvärde för år 1952. Ersättningen vid förvärvet får dock användas
som anskaffningsutgift om den överstiger 150 procent av taxeringsvärdet
för år 1952.
Fanns det inget taxeringsvärde fastställt för år 1952, skall ett mot-
svarande värde beräknas med ledning av taxeringsvärdet för den fastighet
som den avyttrade fastigheten ingick i, eller det närmast därefter
fastställda taxeringsvärdet.
Vid beräkningen av anskaffningsutgiften enligt denna paragraf skall
hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1952.
29 § Bestämmelserna i 28 § gäller inte fastigheter utomlands. Sådana
fastigheter anses i stället förvärvade den 1 januari 1952 för en ersättning
som motsvarar marknadsvärdet vid samma tidpunkt. Ersättningen vid
förvärvet får dock användas som anskaffningsutgift om den överstiger
detta marknadsvärde.
Vid beräkningen av anskaffningsutgiften enligt denna paragraf skall
hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1952.
Handelsbolags överlåtelse till underpris till delägare eller närstående
30 § Om ett svenskt handelsbolag överlåter en fastighet till en delägare i
handelsbolaget eller till någon närstående till en delägare till ett pris som
understiger marknadsvärdet och fastigheten blir eller kan antas komma
att bli privatbostad i och med överlåtelsen, skall det anses som om den
avyttrats till ett pris som motsvarar marknadsvärdet. Detsamma gäller för
sådana överlåtelser när det är fråga om tomtmark som avses bli bebyggd
med en privatbostad.
Första stycket gäller inte i inkomstslaget näringsverksamhet.
Handelsbolags avyttring med kapitalförlust till företag i
intressegemenskap
31 § Bestämmelserna i 25 kap. 28–30 §§ om att en kapitalförlust skall
dras av först vid ett senare tillfälle skall tillämpas också i inkomstslaget
kapital för en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag
om handelsbolaget avyttrar en näringsfastighet.
Underskott i näringsverksamhet
32 § I inkomstslaget kapital skall en enskild näringsidkare eller en fysisk
person som är delägare i ett svenskt handelsbolag vid avyttring av en
näringsfastighet göra avdrag från kapitalvinsten för underskott samma
beskattningsår i den näringsverksamhet dit fastigheten hörde. Avdraget
får inte överstiga kapitalvinsten, beräknad utan hänsyn till avdraget.
Kvotering i inkomstslaget kapital
33 § I inkomstslaget kapital skall 50 procent av kapitalvinsten på en
privatbostadsfastighet och 90 procent av kapitalvinsten på en närings-
fastighet tas upp.
Uppkommer det en kapitalförlust, skall i det förra fallet 50 procent av
förlusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av.
46 kap. Avyttring av bostadsrätter
Innehåll
1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid
avyttring av privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter. De
grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap.
2 § I 47 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattning av
kapitalvinst för den som avyttrar en privatbostadsrätt.
När andelar skall vara privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter
3 § Vid bedömningen av om en andel i ett företag vid tillämpning av
detta kapitel är en privatbostadsrätt respektive näringsbostadsrätt, skall
frågan om företaget är ett privatbostadsföretag avgöras med
utgångspunkt i förhållandena vid avyttringsårets ingång.
Ersättning för lägenhetsutrustning eller inre reparationsfond
4 § Om den skattskyldige får särskild ersättning för lägenhetsutrustning
som han äger men som skulle ha varit byggnadstillbehör enligt 2 kap. 2 §
jordabalken om den hade ägts av privatbostadsföretaget, skall den
särskilda ersättningen räknas in i ersättningen för bostadsrätten. Den
särskilda ersättningen skall dock inte räknas in om den avser tillgångar
som behandlats som inventarier i näringsverksamhet.
Sådan särskild ersättning som den skattskyldige får för andel i inre
reparationsfond eller för någon annan avsättning hos
privatbostadsföretaget som är avsedd för reparation och underhåll av
upplåtna lägenheter, räknas inte in i ersättningen för bostadsrätten. Om
någon sådan särskild ersättning inte avtalas, skall ersättningen för
bostadsrätten minskas med ett belopp som motsvarar den del av
avsättningen som vid avyttringen avser bostadsrätten.
Omkostnadsbeloppet
Anskaffningsutgiften
5 § Om bostadsrätten har förvärvats genom upplåtelse från
privatbostadsföretaget, anses den insats som angetts i upplåtelseavtalet
som anskaffningsutgift. Har insatsen för lägenheten sänkts efter det att
bostadsrätten förvärvades, skall anskaffningsutgiften minskas med
motsvarande belopp.
Med den insats som anges i upplåtelseavtalet likställs när det gäller
1. andra föreningar än bostadsrättsföreningar: den insats i föreningen
som var fastställd när andelen uppläts, och
2. aktiebolag: den betalning för aktien som gjordes i anslutning till att
aktien gavs ut.
Upplåtelseavgifter, överlåtelseavgifter och andra avgifter som
betalades till företaget i samband med förvärvet av bostadsrätten skall
också räknas in i anskaffningsutgiften.
6 § Särskild ersättning som den skattskyldige betalade för andel i inre
reparationsfond eller för någon annan avsättning hos
privatbostadsföretaget som är avsedd för reparation och underhåll av
upplåtna lägenheter, räknas inte in i anskaffningsutgiften för
bostadsrätten. Om någon sådan ersättning inte avtalades, skall den
ersättning som den skattskyldige vid förvärvet betalade för bostadsrätten
minskas med ett belopp som motsvarar den del av avsättningen som vid
förvärvet avsåg bostadsrätten.
Kapitaltillskott
7 § Andra kapitaltillskott som har lämnats till privatbostadsföretaget
under innehavstiden än insatser som anges i 5 § skall räknas in i
omkostnadsbeloppet bara om tillskotten har varit avsedda att användas av
företaget för amortering av lån eller för finansiering av ny-, till- eller
ombyggnad på fastigheten.
Tillskotten för amorteringar anses ha uppgått till ett belopp som
motsvarar bostadsrättens andel av de amorteringar som företaget har
gjort under innehavstiden. Om företaget har finansierat amorteringen av
ett lån genom att ta upp ett nytt lån, skall den amorteringen inte räknas
med vid beräkning av den del av kapitaltillskottet som skall räknas in i
omkostnadsbeloppet. Andelsförhållandena vid avyttringen avgör hur stor
del av tillskotten för amorteringar som avser bostadsrätten.
För att ett tillskott för ny-, till- eller ombyggnad skall beaktas krävs att
tillskottet har använts för ett bestämt byggnadsarbete och att de tillskott
som bostadsrättshavarna har lämnat för byggnadsarbetet i fråga
sammanlagt har uppgått till minst 3 000 kronor multiplicerat med antalet
deltagande bostadsrätter.
Förbättringsutgifter
8 § Förbättringsutgifter får beaktas vid beräkning av omkostnadsbeloppet
bara för de beskattningsår då de sammanlagt har uppgått till minst
5 000 kronor.
Förbättringsutgifter hänförs normalt till det år då räkning eller faktura
på det utförda arbetet har erhållits.
Sådana utgifter som vid beskattningen behandlats som utgifter i
näringsverksamhet räknas inte som förbättringsutgifter.
9 § Utgifter som den skattskyldige haft för förbättring av lägenheten
räknas som förbättringsutgifter.
10 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll av lägenheten
räknas i fråga om privatbostadsrätter som förbättringsutgifter.
Med förbättrande reparationer och underhåll avses här reparationer
och underhåll av lägenheten som hänför sig till beskattningsåret eller
något av de fem föregående beskattningsåren till den del lägenheten på
grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet.
11 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll räknas i fråga
om näringsbostadsrätter som förbättringsutgifter, om avdragen för
utgifterna
1. skall återföras i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 10 §
på grund av avyttringen, eller
2. återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 11 eller
13 § därför att en bostadsrätt som tidigare varit näringsbostadsrätt blivit
privatbostadsrätt.
Bestämmelserna i 8 § gäller inte för sådana utgifter som avses i första
stycket.
12 § Om särskild ersättning för lägenhetsutrustning skall räknas in i
ersättningen för en bostadsrätt enligt bestämmelserna i 4 § första stycket,
gäller följande.
Har utrustningen förvärvats tillsammans med bostadsrätten, skall
utgiften för utrustningen räknas in i anskaffningsutgiften för
bostadsrätten.
Har utrustningen i stället förvärvats under innehavstiden, anses
utgiften för utrustningen som en utgift för förbättring eller för reparation
eller underhåll av lägenheten. Om utgiften får räknas med i
omkostnadsbeloppet avgörs enligt bestämmelserna i 8–11 §§.
Uppskov
13 § I 47 kap. 11 § finns bestämmelser om minskning av anskaffnings-
utgiften när uppskovsavdrag har gjorts.
Bostadsrätter förvärvade före år 1974
14 § En bostadsrätt som har förvärvats före år 1974 skall anses förvärvad
den 1 januari 1974.
Som anskaffningsutgift anses 150 procent av bostadsrättens andel av
privatbostadsföretagets behållna förmögenhet nämnda dag.
Förmögenheten skall beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet på
företagets fastighet för år 1974 och med hänsyn till företagets övriga
tillgångar och skulder enligt bokslutet för det räkenskapsår som avslutats
närmast före ingången av år 1974. Fanns det inget taxeringsvärde
fastställt för år 1974, beräknas ett motsvarande värde med ledning av det
taxeringsvärde som fastställts närmast därefter.
Ersättningen vid förvärvet får dock användas som anskaffningsutgift,
om den överstiger 150 procent av andelen i företagets behållna
förmögenhet den 1 januari 1974. När ersättningen skall bestämmas
bortses i detta fall från om det vid förvärvet av lägenheten fanns en inre
reparationsfond eller en annan avsättning hos företaget som är avsedd för
reparation och underhåll av upplåtna lägenheter.
Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet enligt denna paragraf skall
hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1974.
Handelsbolags överlåtelse till underpris till delägare eller närstående
15 § Om ett svenskt handelsbolag överlåter en bostadsrätt till en delägare
i handelsbolaget eller till någon närstående till en delägare till ett pris
som understiger marknadsvärdet och bostadsrätten blir eller kan antas
komma att bli privatbostad i och med överlåtelsen, skall det anses som
om den avyttrats till ett pris som motsvarar marknadsvärdet.
Första stycket gäller inte i inkomstslaget näringsverksamhet.
Handelsbolags avyttring med kapitalförlust till företag i
intressegemenskap
16 § Bestämmelserna i 25 kap. 28–30 §§ om att en kapitalförlust skall
dras av först vid ett senare tillfälle skall tillämpas också i inkomstslaget
kapital för en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag
om handelsbolaget avyttrar en näringsbostadsrätt.
Underskott i näringsverksamhet
17 § I inkomstslaget kapital skall en enskild näringsidkare eller en fysisk
person som är delägare i ett svenskt handelsbolag vid avyttring av en
näringsbostadsrätt göra avdrag från kapitalvinsten för underskott samma
beskattningsår i den näringsverksamhet dit bostadsrätten hörde. Detta
gäller inte till den del underskottet skall dras av enligt 45 kap. 28 § från
kapitalvinst som avser en näringsfastighet. Avdraget får inte överstiga
kapitalvinsten, beräknad utan hänsyn till avdraget.
Kvotering i inkomstslaget kapital
18 § I inkomstslaget kapital skall 50 procent av kapitalvinsten på en
privatbostadsrätt och 90 procent av kapitalvinsten på en
näringsbostadsrätt tas upp.
Uppkommer det en kapitalförlust, skall i det förra fallet 50 procent av
förlusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av.
47 kap. Uppskovsavdrag
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppskovsavdrag vid avyttring
av en privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt och om hur
uppskovsavdraget beaktas vid en senare avyttring.
Förutsättningar för uppskovsavdrag
Villkor
2 § En skattskyldig får göra uppskovsavdrag om han
1. tar upp kapitalvinst på grund av avyttring som omfattar en
ursprungsbostad,
2. har förvärvat eller tänker förvärva en ersättningsbostad, och
3. har bosatt sig eller tänker bosätta sig i ersättningsbostaden.
I 14 och 15 §§ finns särskilda bestämmelser om dödsbos rätt till
uppskovsavdrag när den som avyttrat sin bostad dör innan
förutsättningarna för avdrag uppkommer.
Ursprungsbostad
3 § Med ursprungsbostad avses en sådan privatbostad i Sverige som vid
avyttringen är den skattskyldiges permanentbostad.
Med permanentbostad avses en bostad där den skattskyldige varit
bosatt
1. under minst ett år närmast före avyttringen, eller
2. under minst tre av de senaste fem åren.
Om den skattskyldige förvärvar en ny bostad innan han avyttrar den
tidigare bostaden, skall frågan om den tidigare bostaden är hans
permanentbostad avgöras med utgångspunkt i förhållandena när den nya
bostaden förvärvas, om han begär detta.
En bostad som vid avyttringen ägs av ett dödsbo kan inte vara
ursprungsbostad.
4 § En privatbostad i Sverige räknas som ursprungsbostad även om den
inte är permanentbostad, om den skattskyldige är bosatt i bostaden men
ännu inte har bott där ett år och
1. den tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande,
2. den annars avyttras under sådana förhållanden att det måste anses
som en tvångsavyttring och det inte skäligen kan antas att den skulle ha
avyttrats även om det inte hade funnits något tvång, eller
3. den avyttras till staten därför att det på grund av flygbuller inte går
att bo i den utan påtaglig olägenhet.
Ersättningsbostad
5 § Med ersättningsbostad avses en tillgång i Sverige som vid förvärvet
är
1. småhus med mark som är småhusenhet,
2. småhus på annans mark,
3. småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med till-
hörande tomtmark på lantbruksenhet, eller
4. tomt om där uppförs ett småhus som avses i 1 eller 3.
Som ersättningsbostad räknas också en bostad i ett
privatbostadsföretag.
Som ersättningsbostad räknas inte en bostad som förvärvas tidigare än
året före eller senare än året efter det år då ursprungsbostaden avyttras.
Beloppsgränser
6 § Uppskovsavdrag får göras bara om kapitalvinsten uppgår till minst
50 000 kronor. I fall som avses i 4 § får uppskovsavdrag dock göras om
vinsten uppgår till minst 10 000 kronor.
Uppskovsavdragets storlek
7 § Om den skattskyldige förvärvar en ersättningsbostad före utgången
av det år då han avyttrar ursprungsbostaden och bosätter sig där senast
den 15 februari året därefter, beräknas uppskovsavdraget på följande sätt.
Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som
ersättningen för ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsavdraget den del
av kapitalvinsten som tas upp.
Om ersättningen för ersättningsbostaden understiger ersättningen för
ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsavdraget så stor del av den del av
kapitalvinsten som tas upp som ersättningen för ersättningsbostaden
utgör av ersättningen för ursprungsbostaden. Avdraget skall alltså
beräknas enligt följande formel:
ersättningen för ersättningsbostaden
den del av kapitalvinsten som tas upp x
ersättningen för ursprungbostaden
Om den skattskyldige har haft eller avser att ha utgifter för ny-, till-
eller ombyggnad av ersättningsbostaden under tiden mellan den 15
februari året efter det år då han avyttrade ursprungsbostaden och den 15
februari andra året efter avyttringen, motsvarar uppskovsavdraget den del
av kapitalvinsten som tas upp, om den skattskyldige begär det.
8 § Om den skattskyldige inte förvärvar en ersättningsbostad före
utgången av det år då han avyttrar ursprungsbostaden eller inte bosätter
sig på en ersättningsbostad senast den 15 februari året därefter, motsvarar
uppskovsavdraget den del av kapitalvinsten som tas upp.
Återföring av uppskovsavdrag
9 § Om ett uppskovsavdrag har gjorts enligt 7 § fjärde stycket eller 8 §,
skall avdraget återföras nästa år.
Om den skattskyldige senast året efter det år då han avyttrade
ursprungsbostaden förvärvar en ersättningsbostad och bosätter sig där
senast den 15 februari andra året efter avyttringen, gäller dock följande.
Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som
ersättningen för ursprungsbostaden, skall ingen del av uppskovsavdraget
återföras.
Om ersättningen för ersättningsbostaden understiger ersättningen för
ursprungsbostaden, skall uppskovsavdraget återföras sedan det minskats
med så stor del av detta som ersättningen för ersättningsbostaden utgör
av ersättningen för ursprungsbostaden. Avdraget skall alltså återföras
med ett belopp som beräknas enligt följande formel:
ersättningen för ersättningsbostaden
uppskovsavdraget - uppskovsavdraget x
ersättningen för ursprungsbostaden
10 § När ett uppskovsavdrag helt eller delvis återförs enligt 9 §, skall
också ett särskilt tillägg som motsvarar tio procent av det återförda
beloppet tas upp.
Avyttring av ersättningsbostaden
11 § Om ett uppskovsavdrag har gjorts, skall anskaffningsutgiften vid
avyttring av ersättningsbostaden minskas med ett belopp som motsvarar
kapitalvinsten när ursprungsbostaden avyttrades, om ersättningen för
ersättningsbostaden var minst lika stor som ersättningen för
ursprungsbostaden.
Understeg ersättningen för ersättningsbostaden ersättningen för
ursprungsbostaden, skall anskaffningsutgiften minskas med så stor del av
kapitalvinsten för ursprungsbostaden som ersättningen för
ersättningsbostaden utgjorde av ersättningen för ursprungsbostaden.
Beräkning av ersättningarna
12 § Vid jämförelse mellan ersättningen för ursprungsbostaden och
ersättningen för ersättningsbostaden skall hänsyn tas till försäljnings- och
inköpsprovision, stämpelskatt och liknande utgifter.
13 § Är ersättningsbostaden en fastighet skall ersättningen för
ersättningsbostaden också ökas med utgifter för ny-, till- eller
ombyggnad under tiden mellan förvärvet av ersättningsbostaden och den
dag då bosättning senast skall ha skett enligt bestämmelserna i 7 eller 9 §.
Dödsfall efter avyttring av ursprungsbostaden
14 § Om en skattskyldig som har avyttrat en ursprungsbostad dör innan
han har förvärvat en ersättningsbostad, har dödsboet rätt till avdrag enligt
bestämmelserna i detta kapitel, om en efterlevande make eller sambo
uppfyller de villkor i fråga om förvärv av en ersättningsbostad och
bosättning där som skulle ha gällt för den döde.
Om en skattskyldig som har avyttrat en ursprungsbostad och förvärvat
en ersättningsbostad dör innan han har bosatt sig i ersättningsbostaden,
har dödsboet rätt till avdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel, om en
efterlevande make eller sambo bosätter sig i ersättningsbostaden och den
då ägs av dödsboet eller genom arv, testamente eller bodelning övergått
till den efterlevande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller bara om den
efterlevandes bosättning i ursprungsbostaden uppfyller bosättningskraven
i 3 eller 4 §.
15 § Om ett dödsbo begär uppskovsavdrag och en efterlevande make
eller sambo enligt 14 § förvärvat en ersättningsbostad, krävs den efter-
levandes samtycke för att bostaden skall anses som ersättningsbostad.
48 kap. Avyttring delägarrätter samt fordringsrätter
Innehåll
1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid
avyttring av delägarrätter och fordringsrätter. Vidare finns bestämmelser
om förpliktelser vars underliggande tillgångar består av delägarrätter
eller fordringsrätter. De grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap.
Definitioner
Delägarrätter
2 § Med delägarrätt avses
– aktie,
– rätt på grund av teckning av aktier,
– teckningsrätt,
– delrätt,
– andel i en svensk värdepappersfond,
– andel i en ekonomisk förening, och
– annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt.
Bestämmelserna om delägarrätter skall tillämpas också på
– vinstandelsbevis som avser lån i svenska kronor,
– konvertibelt skuldebrev i svenska kronor,
– termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller
termin och option som avser aktieindex, och
– annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt.
Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.
Fordringsrätter
3 § Med svensk fordringsrätt avses fordran i svenska kronor.
Bestämmelserna om svenska fordringsrätter skall tillämpas också på
termin, option och liknande avtal vars underliggande tillgångar kan
hänföras till fordran i svenska kronor eller termin, option och liknande
avtal som avser ränteindex.
Som fordringsrätt räknas inte en tillgång
– som enligt 2 § första stycket är en delägarrätt, eller
– på vilken bestämmelserna om delägarrätter enligt 2 § andra stycket
skall tillämpas.
4 § Med utländsk fordringsrätt avses fordran i utländsk valuta.
Bestämmelserna om utländska fordringsrätter skall tillämpas också på
– utländsk valuta, och
– termin, option och liknande avtal vars underliggande tillgångar kan
hänföras till utländsk valuta, fordran i utländsk valuta eller termin, option
och liknande avtal som avser index beroende av sådan valuta.
Marknadsnotering
5 § En delägarrätt eller fordringsrätt anses marknadsnoterad om den är
noterad på svensk eller utländsk börs eller, utan att vara noterad på börs,
är föremål för kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av
marknadsmässig omsättning.
Undantag från skatteplikt
6 § Kapitalvinster på sådan utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta
som är avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostnader under
en tillfällig vistelse utomlands skall inte tas upp.
Omkostnadsbeloppet
Genomsnittsmetoden
7 § Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet skall det genomsnittliga
omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av
samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga
omkostnadsbeloppet skall beräknas med hänsyn till inträffade
förändringar i innehavet.
I 49 kap. 26 § finns ett undantag från denna bestämmelse vid andels-
byten.
Andelar som erhålls genom utdelning i vissa fall
8 § För andelar som erhålls genom sådan utdelning av andelar i
dotterbolag som avses i 42 kap. 16 §, anses som anskaffningsutgift så
stor del av omkostnadsbeloppet för aktierna i moderbolaget – beräknat
vid tidpunkten för utdelningen – som motsvarar den förändring i
marknadsvärdet på dessa aktier som utdelningen medför.
När det senare skall beräknas ett omkostnadsbelopp för aktierna i
moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas i
motsvarande mån.
Om den som erhåller andelar i utdelning utan att äga aktier i
moderbolaget lämnar ersättning för rätten till utdelning, anses
ersättningen som anskaffningsutgift. Om någon ersättning inte lämnas, är
de utdelade andelarnas anskaffningsutgift noll.
Aktier som erhålls genom utskiftning i vissa fall
9 § För aktier som erhålls genom utskiftning från en ekonomisk förening
vid sådan ombildning av en svensk ekonomisk förening till aktiebolag
som avses i 42 kap. 20 §, anses som anskaffningsutgift det
omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelarna i föreningen hade
avyttrats vid tidpunkten för utskiftningen.
Andelar i ekonomiska föreningar som erhålls genom fusion
10 § Efter en sådan fusion som avses i 42 kap. 21 § anses som
anskaffningsutgift för andelen i den övertagande föreningen det
omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen i den överlåtande
föreningen hade avyttrats vid tidpunkten för utskiftningen.
Företag som tidigare har varit investmentföretag
11 § I 39 kap. 18 § finns bestämmelser om avskattning av andelar i ett
företag som tidigare har varit ett investmentföretag men som inte längre
kan räknas som investmentföretag samt om anskaffningsutgiften för
andelarna efter avskattningen.
I 39 kap. 19 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften för
delägarrätter som anskaffats av ett företag som tidigare har varit
investmentföretag men som inte längre kan räknas som
investmentföretag.
Periodiseringsfond förs över och expansionsfond upphör
12 § Om en periodiseringsfond förs över till ett aktiebolag enligt 30 kap.
11 eller 12 §, skall det tillskott som är en förutsättning för överföringen
inte räknas med vid beräkning av omkostnadsbeloppet för aktierna i
bolaget. Om en expansionsfond upphör i samband med att tillgångar
överlåts till ett aktiebolag och fonden enligt 34 kap. 20 § inte skall
återföras, skall det tillskott som är en förutsättning för tillämpningen av
bestämmelsen inte räknas med vid beräkning av omkostnadsbeloppet.
Vid apportemission skall anskaffningsutgiften för aktierna minskas
med överförd periodiseringsfond minskad med den avsättning som
bolaget gör i räkenskaperna för skatt som belöper sig på fonden. Vidare
skall anskaffningsutgiften för aktierna minskas med ett belopp som
motsvarar 72 procent av den expansionsfond som upphör.
Teckningsrätter och delrätter
13 § För teckningsrätter och delrätter som grundas på aktieinnehav i
bolaget är anskaffningsutgiften noll.
Detsamma gäller teckningsrätter och delrätter som grundas på innehav
av ett konvertibelt skuldebrev eller en liknande rätt till förvärv av aktier i
bolaget, om innehavaren vid tilldelningen av aktier likställs med en
aktieägare.
Skuldebrev med köp- eller teckningsoption
14 § Anskaffningsutgiften för ett skuldebrev förenat med en köp- eller
teckningsoption, skall beräknas till skuldebrevets marknadsvärde vid
förvärvet. Denna anskaffningsutgift får dock inte överstiga den
sammanlagda anskaffningsutgiften för skuldebrevet och optionen.
Anskaffningsutgiften för optionen skall beräknas till vad som återstår av
den sammanlagda anskaffningsutgiften.
Schablonmetoden
15 § För marknadsnoterade delägarrätter får omkostnadsbeloppet
bestämmas till 20 procent av ersättningen vid avyttringen sedan utgifter i
samband med denna dragits av. Detta gäller dock inte terminer och
optioner och inte heller sådana teckningsrätter och delrätter som avses i
13 §.
Äldre andelar i värdepappersfonder
16 § Har andelar i svenska värdepappersfonder förvärvats före år 1995,
får fysiska personer som anskaffningsutgift använda andelens
marknadsvärde den 31 december 1992 eller, om fonden bildades under
åren 1993 eller 1994, det först noterade marknadsvärdet. Motsvarande
gäller i fråga om fondandelsbevis vars innehavare registrerats efter
utgången av år 1994.
Första stycket gäller inte andelar i sådana värdepappersfonder som
tidigare var allemansfonder. Om sådana andelar förvärvats före år 1991,
får anskaffningsutgiften bestämmas till andelens marknadsvärde
den 31 december 1990.
Utländska fordringsrätter
17 § Om en utländsk fordringsrätt på grund av bestämmelsen i 14 kap.
8 § har värderats till ett annat värde än anskaffningsutgiften, gäller
följande.
Om fordringen har värderats till ett högre värde än
anskaffningsutgiften, skall denna ökas med mellanskillnaden. Om
fordringen har värderats till ett lägre värde än anskaffningsutgiften, skall
denna minskas med mellanskillnaden.
Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder
18 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till att
kapitalvinster tas upp hos delägarna.
Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsutgift för de nya
andelarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om
de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den skattskyl-
dige får andelar i mer än en nybildad fond, skall det sammanlagda
omkostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa
nybildade fonders värde vid delningen.
Avdrag för kapitalförluster
Inkomstslaget kapital
19 § Bestämmelserna i 20–24 §§ gäller för kapitalförluster i
inkomstslaget kapital. Vad som sägs om en tillgång i dessa bestämmelser
skall tillämpas också på en förpliktelse med sådan underliggande
tillgång.
Att kapitalförluster på utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta i
vissa fall inte skall dras av följer av 6 §.
20 § Kapitalförluster på andra marknadsnoterade delägarrätter än andelar
i svenska värdepappersfonder skall dras av i sin helhet mot kapitalvinster
på marknadsnoterade delägarrätter.
21 § Kapitalförluster på sådana andelar i svenska aktiebolag och
utländska juridiska personer som inte är marknadsnoterade, skall dras av
i sin helhet mot kapitalvinster på sådana tillgångar samt mot
kapitalvinster på sådana marknadsnoterade tillgångar som avses i 20 §
och 22 § första stycket.
22 § Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i svenska värde-
pappersfonder skall dras av i sin helhet mot kapitalvinster på
marknadsnoterade delägarrätter, om värdet av fondens innehav av
delägarrätter inte annat än tillfälligtvis understigit 75 procent av
fondförmögenheten.
Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i svenska
värdepappersfonder som innehåller bara svenska fordringsrätter skall
dras av i sin helhet.
23 § Kapitalförluster på andra marknadsnoterade svenska fordringsrätter
än premieobligationer skall dras av i sin helhet.
24 § Om inte hela kapitalförlusten skall dras av enligt bestämmelserna i
20–23 §§, skall 70 procent dras av.
Inkomstslaget näringsverksamhet
25 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall kapitalförluster dras av mot
alla intäkter och i sin helhet, om inte något annat anges i 26 eller 27 §.
Vad som sägs i första meningen skall tillämpas också på förpliktelser och
vad som sägs om en tillgång i 26 och 27 §§ skall tillämpas också på en
förpliktelse med sådan underliggande tillgång.
26 § Juridiska personers kapitalförluster på delägarrätter får dras av bara
mot kapitalvinster på delägarrätter. Om en del av en förlust inte kan dras
av mot sådana kapitalvinster, behandlas den som en ny kapitalförlust på
delägarrätter det följande beskattningsåret.
Begränsningen i första stycket gäller inte om innehavet av
delägarrätterna betingats av rörelse som bedrivs av den skattskyldige
eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller
organisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära.
Begränsningen i första stycket gäller inte heller i fråga om
kapitalförluster när sådana svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska
föreningar som inte är förvaltningsföretag avyttrar andelar eller när
svenska sparbanker eller svenska ömsesidiga skadeförsäkringsföretag
avyttrar andelar, om det sammanlagda röstetalet för deras innehav vid
avyttringen motsvarade 25 procent eller mer av röstetalet för samtliga
andelar i företaget.
27 § I fråga om kapitalförluster som uppkommer i svenska handelsbolag
tillämpas 19–24 §§.
Kapitalförluster på sådana delägarrätter och fordringsrätter vars
innehav betingats av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av
någon som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska
förhållanden kan anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i
sin helhet.
49 kap. Uppskov med beskattningen vid andelsbyten
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten.
I inkomstslaget näringsverksamhet gäller bestämmelserna inte bara för
andelar som är kapitaltillgångar utan också för andelar som är
lagertillgångar.
Definitioner
2 § Med andelsbyte avses ett förfarande som uppfyller villkoren i
8–13 §§ samt följande förutsättningar:
1. En säljare (säljaren) skall avyttra en andel (den avyttrade andelen) i
ett företag (det avyttrade företaget) till ett annat företag (det köpande
företaget).
2. Ersättningen skall vara marknadsmässig och lämnas i form av
andelar i det köpande företaget (mottagna andelar). Ersättningen får till
en del lämnas i pengar, dock högst med tio procent av de mottagna
andelarnas nominella värde. Om det saknas nominellt värde på de
mottagna andelarna, skall den högsta ersättningen i pengar i stället
beräknas på den del av det inbetalade kapitalet som belöper sig på
andelarna.
3 § Ett utländskt företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra
hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen, om företaget
enligt lagstiftningen i någon sådan stat hör hemma i staten i
skattehänseende och inte på grund av ett skatteavtal anses ha hemvist i en
stat som inte är medlem i unionen.
Tillämpningsområde
4 § Vid en fusion eller fission skall, vid tillämpning av detta kapitel, det
övertagande företaget anses köpa sådana andelar i det överlåtande
företaget som inte redan ägs av det övertagande företaget.
5 § Bestämmelserna i detta kapitel får inte tillämpas om
1. det finns förutsättningar – bortsett från förutsättningen i 25 kap.
11 och 12 §§ om begäran – att tillämpa bestämmelserna i 25 kap.
6–27 §§ om uppskov med beskattningen vid koncerninterna
andelsavyttringar, eller
2. bestämmelserna i 38 kap. om undantag från omedelbar beskattning
vid verksamhetsavyttringar skall tillämpas.
Begäran
6 § Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas bara om säljaren begär
det.
Är säljaren ett svenskt handelsbolag, skall begäran göras av varje
delägare för sig. Om uppskov beviljas, får delägaren uppskov med
beskattningen för den andel av vinsten som han är skattskyldig för.
Handelsbolag som ägs genom handelsbolag
7 § Det som sägs i 6 § andra stycket, 15 och 18 §§ samt 19 § andra
stycket om delägare i ett svenskt handelsbolag som är säljare gäller, om
handelsbolaget ägs direkt, eller indirekt genom ett svenskt handelsbolag,
av ett annat svenskt handelsbolag, delägare i detta handelsbolag.
Villkor för uppskov
Säljaren
8 § Om säljaren är en fysisk person, skall han vara obegränsat
skattskyldig på annan grund än sådan väsentlig anknytning som avses i 3
kap. 3 § första stycket 3.
Det köpande företaget
9 § Det köpande företaget skall vara en juridisk person av något av följ-
ande slag:
1. ett svenskt aktiebolag,
2. ett utländskt bolag, eller
3. ett annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i
Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de utländska
associationsformer som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala
någon av de skatter som anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt
till undantag.
Verksamhetskrav när den avyttrade andelen är kvalificerad
10 § Om det är en kvalificerad andel som avyttras och säljaren
omedelbart efter avyttringen ensam eller tillsammans med närstående,
direkt eller indirekt, äger andelar i det köpande företaget med minst 25
procent av röstetalet för samtliga andelar i företaget, skall det köpande
företagets näringsverksamhet till huvudsaklig del bestå av rörelse eller
direkt eller indirekt innehav av andelar i dotterföretag som till
huvudsaklig del bedriver rörelse.
Som rörelse anses i denna paragraf inte sådant innehav av kontanta
medel, värdepapper eller liknande som avses i 2 kap. 24 § andra
meningen. Med dotterföretag avses i denna paragraf ett företag i vilket
det köpande företaget, direkt eller indirekt, äger andelar med mer än 50
procent av röstetalet för samtliga andelar i företaget.
Det avyttrade företaget
11 § Det avyttrade företaget skall vara en sådan juridisk person som
anges i 9 § eller en svensk ekonomisk förening.
Röstetal
12 § Vid utgången av det kalenderår då avyttringen sker skall det köp-
ande företaget inneha andelar i det avyttrade företaget med ett
sammanlagt röstetal som överstiger 50 procent av röstetalet för samtliga
andelar i det avyttrade företaget. Om särskilda skäl medfört att det
köpande företaget avyttrat andelar i det avyttrade företaget efter
andelsbytet, är det tillräckligt att företaget haft ett sådant innehav vid
någon tidpunkt efter andelsbytet under det nämnda kalenderåret.
Första stycket gäller inte vid fusion eller fission.
Vinst
13 § Om den avyttrade andelen är en tillgång som kapitalvinstbeskattas
hos säljaren, skall det uppkomma en kapitalvinst. Om det lämnas
ersättning i pengar för andelen, skall kapitalvinsten överstiga denna del
av ersättningen.
Om den avyttrade andelen är en lagertillgång hos säljaren, skall
ersättningen överstiga andelens skattemässiga värde. Om det lämnas
ersättning i pengar för andelen, skall skillnaden mellan hela ersättningen
och det skattemässiga värdet av andelen överstiga ersättningen i pengar.
Beskattning av andelsbytet och uppskovsbeloppets storlek
Andel som kapitalvinstbeskattas
14 § Om vinsten på den avyttrade andelen skall kapitalvinstbeskattas hos
säljaren, skall så stor del av kapitalvinsten som motsvarar ersättningen i
pengar tas upp som intäkt det beskattningsår då andelsbytet sker.
Återstående del av kapitalvinsten skall fördelas på de mottagna
andelarna. Det belopp som fördelas på en andel benämns
uppskovsbelopp.
15 § Om säljaren är ett svenskt handelsbolag, skall den del av
kapitalvinsten som avses i 14 § första stycket fördelas på delägarna och
tas upp som intäkt hos dem.
Den återstående delen av kapitalvinsten skall fördelas på de mottagna
andelarna. Den del av kapitalvinsten som belöper sig på en mottagen
andel fördelas på delägarna. Det belopp som fördelas på en delägare
benämns uppskovsbelopp.
16 § Om den avyttrade andelen var en kvalificerad andel, skall det göras
en beräkning av de belopp som skulle ha tagits upp i inkomstslaget
kapital (kapitalbeloppet) och i inkomstslaget tjänst (tjänstebeloppet) om
hela ersättningen skulle ha tagits upp. Den del av kapitalvinsten som
enligt 14 § första stycket skall tas upp som intäkt det beskattningsår då
andelsbytet sker skall tas upp hos säljaren i inkomstslaget kapital i den
utsträckning delen ryms inom kapitalbeloppet. Överskjutande del skall
tas upp i inkomstslaget tjänst.
Återstående del av kapitalbeloppet respektive av tjänstebeloppet skall
fördelas på de mottagna andelarna. De belopp som fördelas på en andel
benämns uppskovsbelopp. Med uppskovsbelopp avses i följande
bestämmelser båda dessa uppskovsbelopp.
Andel som var lagertillgång
17 § Om den avyttrade andelen var en lagertillgång hos säljaren, skall
ersättningen i pengar tas upp som intäkt det beskattningsår då andelsbytet
sker. Samtidigt skall ett belopp som motsvarar det skattemässiga värdet
på den avyttrade andelen tas upp som intäkt.
Återstående del av ersättningen, minskad med ett belopp som
motsvarar det skattemässiga värdet på den avyttrade andelen, skall
fördelas på de mottagna andelarna. Det belopp som fördelas på en andel
benämns uppskovsbelopp.
18 § Om säljaren är ett svenskt handelsbolag, skall den ersättning och det
belopp som avses i 17 § första stycket fördelas på delägarna och tas upp
som intäkt hos dem.
Återstående del av ersättningen i pengar, minskad med ett belopp som
motsvarar det skattemässiga värdet på den avyttrade andelen, skall
fördelas på de mottagna andelarna. Den del som belöper sig på en
mottagen andel fördelas på delägarna. Det belopp som fördelas på en
delägare benämns uppskovsbelopp.
Beskattning av uppskovsbeloppet
Huvudregel
19 § Det uppskovsbelopp som enligt 14–18 §§ avser en mottagen andel
skall tas upp som intäkt senast det beskattningsår då äganderätten till
andelen övergår till någon annan eller andelen upphör att existera, om
inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.
Om säljaren är ett svenskt handelsbolag och om äganderätten till en
delägares andel i handelsbolaget – eller en delägares andel i något
svenskt handelsbolag som direkt eller indirekt genom ett svenskt
handelsbolag äger en andel i handelsbolaget – övergår till någon annan,
skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt det beskattningsår då detta
inträffar. Detsamma gäller om delägarens andel upphör att existera.
Uttagsbeskattning
20 § Om uttagsbeskattning skall ske enligt 22 kap. av en mottagen andel,
skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt även om det inte följer av
19 §.
Efterföljande underprisöverlåtelse
21 § Om säljaren överlåter en mottagen andel genom en
underprisöverlåtelse, skall uppskovsbeloppet inte tas upp. I stället
inträder köparen i säljarens skattemässiga situation när det gäller
uppskovsbeloppet.
Efterföljande koncernintern avyttring
22 § Om en mottagen andel avyttras genom en koncernintern
andelsavyttring, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när
kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall tas
upp som intäkt. Om det vid en avyttring av en mottagen andel inte
uppkommer vare sig en kapitalvinst eller en kapitalförlust men det skulle
ha funnits förutsättningar för uppskov med beskattningen av en
kapitalvinst enligt bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar i
25 kap. 6–27 §§ om det hade uppkommit en sådan vinst, skall
uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när en faktisk kapitalvinst på
grund av den avyttringen skulle ha tagits upp som intäkt.
Kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall
anses ha tagits upp som intäkt
– vid utdelning som avses i 25 kap. 22 eller 23 §, och
– vid fusion som avses i 25 kap. 24 § första stycket om det är
koncernmoderföretaget som är övertagande företag.
23 § Om en mottagen andel avyttras genom en sådan avyttring med
kapitalförlust till ett företag som medför att avdragsrätten för
kapitalförlusten skjuts upp enligt 25 kap. 28–32 §§, skall
uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när kapitalförlusten på grund
av den avyttringen skall dras av som kostnad.
Efterföljande andelsbyte
24 § Om en mottagen andel avyttras genom ett andelsbyte, skall
uppskovsbeloppet inte tas upp om den skattskyldige begär det. I stället
övergår uppskovsbeloppet på de nya mottagna andelarna. Avyttras vid
andelsbytet också andra andelar i det tidigare köpande företaget, övergår
uppskovsbeloppet på samtliga nya mottagna andelar.
Vid bedömningen av om det är ett andelsbyte behöver villkoren i 13 §
inte vara uppfyllda.
Efterföljande arv m.m.
25 § Om en mottagen andel övergår till en ny ägare genom arv,
testamente, gåva eller bodelning, inträder förvärvaren i överlåtarens
skattemässiga situation när det gäller uppskovsbeloppet.
Obegränsad skattskyldighet
26 § Om en fysisk person inte längre uppfyller villkoret i 8 § om
obegränsad skattskyldighet, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt.
Verksamhetsvillkoret
27 § Var den avyttrade andelen en kvalificerad andel och gällde villkoret
enligt 10 § för det köpande företagets näringsverksamhet, skall
uppskovsbeloppet tas upp som intäkt om villkoret inte längre är uppfyllt.
Detta gäller i fråga om förändringar i det köpande företagets
näringverksamhet till och med det tjugonde kalenderåret efter året för
andelsbytet.
Första stycket gäller dock bara om säljaren, ensam eller tillsammans
med närstående, också vid tidpunkten för förändringen av
näringsverksamheten, direkt eller indirekt, äger andelar i det köpande
företaget med minst 25 procent av röstetalet för samtliga andelar i
företaget.
Övriga bestämmelser
Turordning vid avyttring av andelar i det köpande företaget
28 § Om säljaren äger andelar av samma slag och sort som den mottagna
andelen vid tidpunkten för andelsbytet (gamla andelar) eller förvärvar
sådana andelar efter andelsbytet (nya andelar), skall avyttringar anses ske
i följande ordning:
1. gamla andelar,
2. mottagna andelar,
3. nya andelar.
Genomsnittsmetoden
29 § Vid tillämpning av genomsnittsmetoden i 48 kap. 7 § skall mottagna
andelar inte anses vara av samma slag och sort som andra andelar i det
köpande företaget som innehas av säljaren.
Uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp
30 § Om anskaffningsutgiften eller anskaffningsvärdet för en mottagen
andel fördelats på flera andelar på grund av fondemission, split eller
liknande förfarande, skall var och en av dessa nybildade andelar anses
som en mottagen andel. Uppskovsbeloppet för den tidigare mottagna
andelen skall fördelas på denna andel, om den finns kvar efter
förfarandet, och de nybildade andelarna.
31 § Om mottagna andelar sammanläggs, skall den nybildade andelen
anses som en mottagen andel. Uppskovsbeloppet för de tidigare mottagna
andelarna övergår på den nybildade andelen.
Lättnadsbelopp och gränsbelopp
32 § Vid beräkning av ett lättnadsbelopp enligt 43 kap. eller ett
gränsbelopp enligt 57 kap. för de mottagna andelarna, skall
anskaffningsutgiften minskas med ett belopp som motsvarar
uppskovsbeloppet.
50 kap. Avyttring av andelar i svenska handelsbolag
Innehåll
1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid
avyttring av andelar i svenska handelsbolag. De grundläggande
bestämmelserna finns i 44 kap.
Avyttring
2 § Om en andel i ett handelsbolag inlöses eller bolaget upplöses, anses
andelen avyttrad.
Som avyttring behandlas också att en andel övergår till en ny ägare
genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, om den
justerade anskaffningsutgiften hos den tidigare ägaren är negativ.
Omkostnadsbeloppet
3 § Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall anskaffningsutgiften
justeras enligt bestämmelserna i 5 och 6 §§.
Blir den justerade anskaffningsutgiften negativ, anses omkostnads-
beloppet vara noll. Ersättningen för andelen skall då ökas med den
negativa justerade anskaffningsutgiften.
4 § Om en äganderättsövergång har behandlats som en avyttring på
grund av bestämmelserna i 2 § andra stycket, anses den nya ägarens
anskaffningsutgift vara noll.
5 § Anskaffningsutgiften skall ökas med
– den skattskyldiges tillskott till bolaget,
– belopp som tagits upp som den skattskyldiges andel av bolagets
inkomster,
– 28 procent av avdrag för avsättning till expansionsfond enligt
34 kap., och
– 72 procent av expansionsfond som förs över från andel i handels-
bolag till enskild näringsverksamhet enligt 34 kap. 22 §.
– det belopp som framgår vid en tillämpning av bestämmelserna om
överlåtelse av privata tillgångar till underpris i 53 kap. 5 §.
Anskaffningsutgiften skall minskas med
– den skattskyldiges uttag ur bolaget,
– belopp som dragits av som den skattskyldiges andel av bolagets
underskott,
– negativt fördelningsbelopp till den del räntefördelningen minskat ett
underskott i inkomstslaget näringsverksamhet,
– 28 procent av återförda avdrag för avsättning till expansionsfond
enligt 34 kap., och
– 72 procent av expansionsfond som förs över från enskild
näringsverksamhet till andel i handelsbolag enligt 34 kap. 19 §.
6 § För en andel i ett handelsbolag som innehas av ett annat handelsbolag
skall anskaffningsutgiften justeras enligt bestämmelserna i 5 § som om
ägarbolaget var skattskyldigt för bolagens inkomster. För andelen i
ägarbolaget skall anskaffningsutgiften justeras med hänsyn till inkomster
och underskott i båda bolagen.
Vissa avyttringar
7 § Om en fysisk person avyttrar en andel i ett handelsbolag som, direkt
eller indirekt, äger en andel som skulle ha varit en kvalificerad andel om
den ägts direkt av den fysiska personen, gäller följande. Av den del av
vinsten som motsvarar den sistnämnda andelens marknadsvärde i
förhållande till ersättningen för andelen i handelsbolaget skall 50 procent
tas upp i inkomstslaget tjänst.
Första stycket tillämpas inte på sådana avyttringar som avses i 51 kap.
8 § I 51 kap. finns bestämmelser om att en fysisk person som avyttrar en
andel i ett handelsbolag till någon annan än en obegränsat skattskyldig
fysisk person i särskilda fall skall ta upp ett belopp som motsvarar
kapitalvinsten i inkomstslaget näringsverksamhet.
Kapitalförluster
Inkomstslaget kapital
9 § I inkomstslaget kapital skall 70 procent av en kapitalförlust dras av.
Inkomstslaget näringsverksamhet
10 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall en kapitalförlust dras av i
sin helhet, om inte något annat anges i 11 §.
11 § En kapitalförlust som uppkommer när ett svenskt handelsbolag
avyttrar en andel i ett annat svenskt handelsbolag skall dras av med
70 procent av förlusten.
En kapitalförlust på en andel vars innehav betingats av rörelse som
bedrivs av handelsbolaget eller av någon som med hänsyn till
äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå
handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i sin helhet.
51 kap. Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet vid
avyttring av andelar i svenska handelsbolag
Förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller om
1. en fysisk person avyttrar en andel i ett svenskt handelsbolag,
2. andelen är en kapitaltillgång hos överlåtaren,
3. förvärvaren inte är en obegränsat skattskyldig fysisk person, och
4. verksamheten i handelsbolaget varit sådan som anges i 2 §.
Vid inlösen gäller bestämmelserna, i stället för vad som anges i första
stycket 3, om någon av de kvarvarande delägarna i handelsbolaget inte är
en obegränsat skattskyldig fysisk person.
2 § Bestämmelserna gäller bara om
1. verksamheten i handelsbolaget under det räkenskapsår då
avyttringen sker är aktiv näringsverksamhet för överlåtaren,
2. någon närstående till överlåtaren varit delägare i handelsbolaget och
verksamheten under räkenskapsåret är aktiv näringsverksamhet för
denne,
3. någon närstående till överlåtaren varit anställd hos handelsbolaget
under räkenskapsåret, eller
4. överlåtaren eller någon närstående under räkenskapsåret på
motsvarande sätt bedrivit näringsverksamhet i en juridisk person genom
handelsbolaget.
Vid tillämpning av första stycket anses också tidigare innehavare av
andelen under samma räkenskapsår som överlåtare, om avyttringen
föregåtts av en eller flera överlåtelser från obegränsat skattskyldiga
fysiska personer. Frågan om verksamheten varit aktiv näringsverksamhet
skall bedömas med hänsyn till förhållandena före överlåtelsen.
Belopp som motsvarar kapitalvinsten tas upp i näringsverksamhet
3 § Ett belopp som motsvarar kapitalvinsten på grund av avyttringen
skall tas upp hos överlåtaren som överskott av aktiv näringsverksamhet
från handelsbolaget.
Om avyttringen har föregåtts av en eller flera avyttringar under samma
räkenskapsår från obegränsat skattskyldiga fysiska personer, skall
beloppet ökas med summan av kapitalvinsterna vid dessa avyttringar.
4 § Bestämmelsen i 3 § första stycket tillämpas också på kapitalvinst på
grund av tillkommande ersättning som erhålls efter det räkenskapsår för
handelsbolaget då avyttringen skedde. I andra fall än då tillkommande
ersättning beräknas på grundval av handelsbolagets resultat eller
omsättning eller liknande för det nämnda räkenskapsåret gäller detta
dock bara om överlåtaren eller någon närstående till honom, direkt eller
indirekt, varit verksam i handelsbolaget efter avyttringen och det inte är
uppenbart att verksamheten saknat betydelse för storleken av
ersättningen.
5 § Vid beräkningen av det belopp som enligt 3 och 4 §§ skall tas upp
som överskott av näringsverksamhet, skall andelens anskaffningsutgift
inte ökas med beloppet. En sådan ökning görs däremot vid beräkningen
av kapitalvinst eller kapitalförlust i inkomstslaget kapital.
Inkomsten tas upp av överlåtaren
6 § Bestämmelserna i 3–5 §§ skall inte tillämpas, om
1. överlåtaren enligt en överenskommelse med förvärvaren tar upp
överskott eller drar av underskott i handelsbolaget som avser tiden före
avyttringen eller tiden före tillträdesdagen samt tar upp kapitalvinster och
drar av kapitalförluster vid avyttringar av handelsbolagets
näringsfastigheter och näringsbostadsrätter före samma tidpunkt, och
2. ett särskilt bokslut ligger till grund för inkomstberäkningen enligt 1.
Bokslutet enligt första stycket 2 skall upprättas som om handelsbolaget
hade ett beskattningsår som avslutats vid den sluttidpunkt för
inkomstberäkningen som överlåtaren valt enligt första stycket 1.
Bokslutet och sådana uppgifter till ledning för taxering som avses i
2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
skall ha godkänts skriftligen av förvärvaren.
Med förvärvare avses vid inlösen de kvarvarande delägarna i
handelsbolaget.
7 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte, om
1. överlåtaren eller någon närstående till honom, direkt eller indirekt,
varit verksam i handelsbolaget efter den sluttidpunkt för
inkomstberäkningen som överlåtaren valt enligt 6 § första stycket 1, eller
2. handelsbolaget, direkt eller indirekt, äger andelar som, om de hade
ägts direkt av överlåtaren, skulle ha varit kvalificerade andelar.
Närståendebegreppet
8 § Om överlåtaren är ett dödsbo, anses vid tillämpning av detta kapitel
också delägare i dödsboet som närstående.
52 kap. Avyttring av andra tillgångar
Innehåll
1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid
avyttring av andra tillgångar och förpliktelser än sådana som avses i 45,
46, 48 och 50 kap. De grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap.
Beräkningen
2 § För tillgångar som den skattskyldige innehaft för personligt bruk
(personliga tillgångar) får som omkostnadsbelopp räknas 25 procent av
ersättningen minskad med försäljningsprovision och andra utgifter för
avyttringen.
Kapitalvinster vid avyttring av personliga tillgångar skall tas upp bara
till den del de för beskattningsåret sammanlagt överstiger 50 000 kronor.
En avlidens personliga tillgångar skall behandlas som personliga
tillgångar också hos hans dödsbo.
3 § För andra tillgångar än personliga tillgångar skall kapitalvinsten vid
en avyttring beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden i 48 kap.
7 §, om de är en del av ett samlat innehav av tillgångar med enhetligt
värde.
4 § Anskaffningsutgiften skall minskas med gjorda avdrag för
tillgångarnas anskaffning, värdeminskning eller liknande.
Kapitalförluster
Inkomstslaget kapital
5 § I inkomstslaget kapital skall 70 procent av en kapitalförlust dras av.
Förluster vid avyttring av personliga tillgångar får dock inte dras av.
Ett dödsbos förluster vid avyttring av sådana tillgångar som boet för-
värvat för en delägares privata bruk får inte heller dras av.
Inkomstslaget näringsverksamhet
6 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall en kapitalförlust dras av i sin
helhet, om inte något annat anges i 7 §.
7 § I fråga om kapitalförluster som uppkommer i svenska handelsbolag
tillämpas bestämmelserna i 5 §.
Kapitalförluster på sådana tillgångar eller förpliktelser vars innehav
betingats av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som
med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska
förhållanden kan anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i
sin helhet.
53 kap. Överlåtelse av tillgångar till underpris
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om överlåtelser av tillgångar till
underpris från en fysisk person eller ett svenskt handelsbolag till ett
företag som överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren är
delägare i.
Bestämmelserna 2–9 §§ gäller bara i inkomstslaget kapital.
Bestämmelsen i 4 § andra meningen gäller dock inte i inkomstslaget
kapital utan i inkomstslaget näringsverksamhet.
Bestämmelserna om förvärvarens anskaffningsutgift eller
anskaffningsvärde i 10 och 11 §§ gäller i inkomstslagen
näringsverksamhet och kapital. I inkomstslaget näringsverksamhet gäller
de inte bara för kapitaltillgångar utan också för lagertillgångar och
inventarier.
Inkomstslaget kapital
Överlåtelser till svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar eller
svenska handelsbolag
2 § Bestämmelserna i 3–5 §§ gäller om en fysisk person överlåter en
tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger såväl
tillgångens marknadsvärde som omkostnadsbelopp till ett sådant svenskt
aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening eller ett sådant svenskt
handelsbolag som överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren,
direkt eller indirekt, äger andelar i.
Bestämmelserna i 3–5 §§ gäller också om ett svenskt handelsbolag
som har en fysisk person som delägare överlåter en näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt utan ersättning eller mot ersättning som understiger
såväl tillgångens marknadsvärde som omkostnadsbelopp till ett sådant
svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening eller ett sådant
svenskt handelsbolag som den fysiska personen eller någon närstående
till honom, direkt eller indirekt, äger andelar i.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller dock inte överlåtelser som
omfattas av bestämmelserna i 6–8 §§.
3 § Den överlåtna tillgången skall anses ha avyttrats mot en ersättning
som motsvarar tillgångens omkostnadsbelopp eller marknadsvärde om
detta är lägre.
4 § Om det är en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt som överlåts,
skall den överlåtna tillgångens skattemässiga värde anses som
omkostnadsbelopp. Bestämmelserna om återföring av avdrag för utgifter
för förbättrande reparationer och underhåll i 26 kap. 2 och 10 §§ skall
inte tillämpas.
5 § När det skall beräknas ett omkostnadsbelopp för överlåtarens och
närståendes andelar i det förvärvande företaget skall, om ersättning inte
har lämnats, den sammanlagda anskaffningsutgiften för andelarna ökas
med ett belopp som motsvarar omkostnadsbeloppet för tillgången eller
marknadsvärdet om det är lägre. Om ersättning har lämnats, skall
anskaffningsutgiften i stället ökas med skillnaden mellan
omkostnadsbeloppet för tillgången respektive marknadsvärdet och
ersättningen.
Överlåtelser till utländska juridiska personer
6 § Bestämmelserna i 7 och 8 §§ gäller om en fysisk person överlåter en
tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger tillgångens
marknadsvärde till
1. en utländsk juridisk person som överlåtaren eller någon närstående
till överlåtaren, direkt eller indirekt, äger andelar i, eller
2. ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening
eller ett sådant svenskt handelsbolag som en utländsk juridisk person
som avses i 1, direkt eller indirekt, äger andelar i.
Bestämmelserna i 7 och 8 §§ gäller också om ett svenskt handelsbolag
som har en fysisk person som delägare överlåter en näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt utan ersättning eller mot ersättning som understiger
tillgångens marknadsvärde till
1. en utländsk juridisk person som den fysiska personen eller någon
närstående till honom, direkt eller indirekt, äger andelar i, eller
2. ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening
eller ett sådant svenskt handelsbolag som en utländsk juridisk person
som avses i 1, direkt eller indirekt, äger andelar i.
7 § Den överlåtna tillgången skall anses ha avyttrats mot en ersättning
som motsvarar tillgångens marknadsvärde.
8 § När det skall beräknas ett omkostnadsbelopp för överlåtarens och
närståendes andelar i den förvärvande juridiska personen skall, om
ersättning inte har lämnats, den sammanlagda anskaffningsutgiften för
andelarna ökas med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet på
tillgången. Om ersättning har lämnats, skall anskaffningsutgiften i stället
ökas med skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen.
Närstående
9 § Med närstående avses i detta kapitel inte syskon, syskons make eller
syskons avkomling.
Inkomstslagen näringsverksamhet och kapital
Förvärvarens anskaffningsutgift eller anskaffningsvärde
10 § Om bestämmelserna i 2–5 §§ är tillämpliga, skall förvärvaren anses
ha förvärvat tillgången för ett belopp som motsvarar den ersättning som
överlåtaren enligt 3 § skall anses ha fått.
11 § Om bestämmelserna i 6–8 §§ är tillämpliga, skall förvärvaren anses
ha förvärvat tillgången för ett belopp som motsvarar den ersättning som
överlåtaren enligt 7 § skall anses ha fått.
54 kap. Betalning av skulder i utländsk valuta
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om låntagares kapitalvinster på
grund av valutakursförändringar vid betalning av skulder i utländsk
valuta. Bestämmelserna gäller bara i inkomstslaget kapital.
Skulder tas över
2 § Att en skuld mot ersättning tas över av en annan låntagare anses som
betalning av skulden.
Om en skuld tas över i samband med ett förvärv som sker genom arv,
testamente, gåva eller på liknande sätt, inträder förvärvaren dock i den
tidigare låntagarens skattemässiga situation.
Beräkningen
3 § Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan det återbetalade
beloppets värde vid upplåningen och dess värde vid återbetalningen.
Värdet vid upplåningen skall beräknas som ett genomsnitt av värdena av
olika upplånade belopp i samma valuta och med beaktande av de åter-
betalningar som gjorts.
Undantag från skatteplikt
4 § Kapitalvinster på skulder i utländsk valuta som är avsedd för den
skattskyldiges personliga levnadskostnader under tillfällig vistelse
utomlands skall inte tas upp.
Beskattningstidpunkten
5 § Kapitalvinster vid betalning av skulder i utländsk valuta skall tas upp
som intäkt det beskattningsår då återbetalningen görs.
Kapitalförluster
6 § Kapitalförluster vid betalning av skulder i utländsk valuta skall dras
av med 70 procent av förlusten. Att kapitalförluster i vissa fall inte skall
dras av följer av 4 §.
55 kap. Ersättning på grund av insättningsgaranti och
investerarskydd
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– ersättning på grund av insättningsgaranti i 2–4 §§, och
– ersättning på grund av investerarskydd eller försäkring i 5–11 §§.
Ersättning på grund av insättningsgaranti
Ersättning
2 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti anses utbetald av det institut där
insättningen gjorts.
3 § Ersättningen skall i första hand anses som ersättning för insatt
kapitalbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen ränta skall den
behandlas som ränteinkomst.
Återbetalning av ersättning
4 § Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti skall den del av det återbetalda beloppet som inte avser
ersättning för det insatta kapitalbeloppet behandlas som ränteutgift.
Ersättning på grund av investerarskydd eller försäkring
Ersättning
5 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1999:158) om investerarskydd eller av en försäkringsgivare på grund av
en försäkring som ett värdepappersbolag tecknat i enlighet med
bestämmelsen i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall
anses utbetald av det institut där investeringen finns.
6 § Om ersättningen inte täcker allt, skall den i första hand anses som
ersättning för medel (kapitalbelopp och ränta). Kapitalbeloppet skall
anses ersatt före räntebeloppet. I andra hand skall ersättningen anses avse
finansiella instrument.
Ränta
7 § Ersättning för ränta enligt 8 § lagen (1999:158) om investerarskydd
eller ersättning för ränta från en försäkring som avses i 5 § skall
behandlas som ränteinkomst.
Finansiella instrument
8 § De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller en
sådan försäkring som avses i 5 § skall anses avyttrade vid den tidpunkt
då ersättningen fastställs. Om de finansiella instrumenten är
lagertillgångar skall de dock anses avyttrade när ersättningen enligt god
redovisningssed skall redovisas.
Ersättning som skall anses avse finansiella instrument, skall behandlas
som ersättning för de avyttrade instrumenten.
9 § Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller
en sådan försäkring som avses i 5 § avser såväl marknadsnoterade som
icke marknadsnoterade instrument, skall ersättningen i första hand anses
avse marknadsnoterade finansiella instrument, om inte den som har rätt
till ersättningen begär annat.
Återbetalning av ersättning
10 § Vid återbetalning av ersättning enligt 19 § lagen (1999:158) om
investerarskydd skall den del av det återbetalade beloppet som motsvarar
ränteinkomst enligt 6 och 7 §§ behandlas som ränteutgift.
Utländskt investerarskydd eller utländsk försäkring
11 § Om en obegränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person eller ett
svenskt handelsbolag får ersättning från ett utländskt investerarskydd
eller från en utländsk försäkringsgivare enligt en försäkring som
motsvarar sådan försäkring som avses i 5 §, skall bestämmelserna i 5–
10 §§ tillämpas.
AVD. VIII FÅMANSFÖRETAG OCH
FÅMANSHANDELSBOLAG
56 kap. Vissa förmåner och ersättningar från
fåmansföretag och fåmanshandelsbolag
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om vad som avses med
fåmansföretag och fåmanshandelsbolag samt ägare och företagsledare i
sådana företag.
Särskilda bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på aktier i
fåmansföretag och företag som har varit fåmansföretag finns i 57 kap. I
8 § finns hänvisningar till övriga bestämmelser som berör fåmansföretag,
fåmanshandelsbolag och deras delägare m.fl.
Definitioner
Fåmansföretag och fåmanshandelsbolag
2 § Med fåmansföretag avses aktiebolag och ekonomiska föreningar där
1. fyra eller färre fysiska personer äger andelar som motsvarar mer än
50 procent av rösterna för samtliga andelar i företaget, eller
2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är
oberoende av varandra och där en fysisk person genom innehav av
andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska
bestämmanderätten över en sådan verksamhet och självständigt kan
förfoga över dess resultat.
3 § Aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs
och privatbostadsföretag är inte fåmansföretag.
4 § Med fåmanshandelsbolag avses handelsbolag där
1. fyra eller färre fysiska personer genom innehav av andelar eller på
liknande sätt har ett bestämmande inflytande, eller
2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är
oberoende av varandra och där en fysisk person genom innehav av
andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska
bestämmanderätten över en sådan verksamhet.
5 § Vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag skall sådana
delägare som är fysiska personer och ingår i samma krets av närstående
räknas som en person. Detsamma gäller vid bedömningen av om ett
handelsbolag är ett fåmanshandelsbolag i fråga om fysiska personer som
genom innehav av andelar eller på liknande sätt har ett bestämmande
inflytande i handelsbolaget.
Delägare och företagsledare
6 § Med delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag avses den
som, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i
företaget.
Med företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag
avses den eller de fysiska personer som genom eget eller närståendes
innehav av andelar och sin ställning i företaget har ett väsentligt
inflytande i företaget. När det gäller företag som avses i 2 § första stycket
2 och 4 § första stycket 2 anses som företagsledare den som har den
faktiska bestämmanderätten över en viss verksamhet och självständigt
kan förfoga över dess resultat.
Dödsbon
7 § Vad som sägs om fysisk person i detta kapitel gäller inte dödsbon.
Hänvisningar
8 § När det gäller fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och deras delägare
m.fl. finns även särskilda bestämmelser om
– förmån av utbildning i 11 kap. 17 §,
– avdrag för framtida substansminskning i 20 kap. 23 §,
– underprisöverlåtelser i 23 kap. 18–23 §§,
– avdrag för ränta på vinstandelslån i 24 kap. 6, 7 och 10 §§,
– när en fastighet eller andel är lagertillgång i 27 kap. 4–6 §§,
– kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 27 §,
– utskiftning vid ombildning av en svensk ekonomisk förening till
aktiebolag i 42 kap. 20 §,
– uppskov med beskattningen vid andelsbyten 49 kap. 10, 16 och
32 §§,
– avyttring av andelar i svenska handelsbolag i 50 kap. 7 § och 51 kap.
7 §,
– pensionssparavdrag i 59 kap. 4, 10, och 15 §§,
– familjebeskattning i 60 kap. 12–14 §§,
– grundavdrag i 63 kap. 5 §, och
57 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i
fåmansföretag
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om utdelningar, räntor och
kapitalvinster på andelar och andra delägarrätter som getts ut av fåmans-
företag och tidigare fåmansföretag.
Huvudregler
2 § Utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar skall hos fysiska
personer i den omfattning som anges i 7 och 12 §§ tas upp i
inkomstslaget tjänst i stället för i inkomstslaget kapital. Som utdelning
behandlas även vinst vid nedsättning av aktiekapitalet genom inlösen av
aktier.
Vid tillämpning av detta kapitel likställs med andelar andra
delägarrätter som getts ut av företaget och med utdelning ränta på sådana
delägarrätter.
Definitioner
3 § Vid bedömningen av om ett företag är fåmansföretag gäller vid
tillämpning av detta kapitel, utöver vad som sägs i 56 kap. 2, 3 och 5 §§,
följande.
Om flera delägare själva eller genom någon närstående är eller under
något av de fem föregående beskattningsåren har varit verksamma i
företaget i betydande omfattning, skall de anses som en enda person.
4 § Med kvalificerad andel avses andel i ett fåmansföretag under för-
utsättning att
1. andelsägaren eller någon närstående till honom under
beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit
verksam i betydande omfattning i företaget eller i ett annat fåmansföretag
som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller
2. företaget, direkt eller indirekt, under beskattningsåret eller något av
de fem föregående beskattningsåren har ägt andelar i ett annat fåmans-
företag och andelsägaren eller någon närstående till honom under
beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit
verksam i betydande omfattning i detta företag.
Om en sådan andel i ett fåmansföretag som inte skall anses vara
kvalificerad enligt bestämmelserna i första stycket förvärvats under
beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren
genom sådan utdelning på kvalificerad andel i ett annat fåmansföretag
som på grund av bestämmelserna i 42 kap. 16 § inte har beskattats, skall
villkoren i första stycket tillämpas som om det företag som den utdelade
aktien avser vore det företag som delat ut aktien.
Dör ägaren till en kvalificerad andel, anses andelen kvalificerad även
hos dödsboet. Delägare i dödsboet likställs då med närstående.
5 § Om utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har
rätt till utdelning, skall en andel anses kvalificerad bara om det finns
särskilda skäl. Vid bedömningen skall förhållandena under
beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas.
Med företag avses här det företag i vilket delägaren eller någon
närstående till honom varit verksam i betydande omfattning under den tid
som anges i första stycket.
Ett företag anses ägt av utomstående till den del det varken direkt eller
indirekt ägs av fysiska personer som äger kvalificerade andelar i
företaget eller i ett annat fåmansföretag som avses i 4 §.
6 § Upphör ett företag att vara fåmansföretag, anses en andel ändå
kvalificerad under fem beskattningsår därefter eller den kortare tid som
följer av 4 §. Detta gäller dock bara om andelsägaren eller någon
närstående till honom
1. ägde andelen när företaget upphörde att vara fåmansföretag och
andelen då var kvalificerad, eller
2. har förvärvat andelen med stöd av en sådan andel som avses i 1.
Utdelning
7 § Utdelning på en kvalificerad andel skall tas upp i inkomstslaget tjänst
till den del den överstiger ett gränsbelopp. Gränsbeloppet är summan av
1. underlaget för gränsbelopp multiplicerat med statslåneräntan vid
utgången av november året före beskattningsåret ökad med fem procent-
enheter, och
2. sparat utdelningsutrymme.
För andra delägarrätter än aktier och andelar skall statslåneräntan ökas
bara med en procentenhet.
Om lättnadsbeloppet enligt 43 kap. 3 § överstiger gränsbeloppet,
tillämpas bestämmelserna i första stycket på utdelningen minskad med
skillnaden.
8 § Underlaget för gränsbelopp är summan av
1. det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen hade av-
yttrats vid tidpunkten för utdelningen,
2. sparat utdelningsutrymme, och
3. löneunderlag enligt 43 kap. 12–16 §§.
Vid beräkning av omkostnadsbeloppet tillämpas bestämmelserna om
uppräkning i 43 kap. 17 § och, för svenska andelar, bestämmelserna om
kapitalunderlaget i 43 kap. 18 §.
Bestämmelserna om löneunderlag i första stycket 3 och om
omkostnadsbeloppet i andra stycket gäller inte för andra delägarrätter än
aktier och andelar.
9 § Det beskattningsår en andel förvärvas från någon närstående skall
något gränsbelopp inte beräknas för förvärvaren om företaget tidigare
under året lämnat utdelning.
Sparat utdelningsutrymme
10 § Om utdelningen understiger gränsbeloppet, skall skillnaden (sparat
utdelningsutrymme) föras vidare till nästa beskattningsår. Lämnar
företaget inte någon utdelning, skall hela gränsbeloppet, beräknat vid
beskattningsårets utgång, föras vidare.
11 § Om en kvalificerad andel övergår till en ny ägare genom arv,
testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över
den tidigare ägarens sparade utdelningsutrymme.
Kapitalvinst
12 § Av en kapitalvinst på kvalificerade andelar skall 50 procent av den
del som överstiger det sparade utdelningsutrymmet tas upp i
inkomstslaget tjänst.
Den kapitalvinst som enligt första stycket skall fördelas får beräknas
med utgångspunkt i ett omkostnadsbelopp som bestäms med tillämpning
av bestämmelserna om uppräkning i 43 kap. 17 § och, för svenska
andelar, bestämmelserna om kapitalunderlaget i 43 kap. 18 §.
Bestämmelserna i detta stycke gäller inte för andra delägarrätter än aktier
och andelar.
En kapitalvinst skall inte tas upp i inkomstslaget tjänst till den del det
skulle medföra att den skattskyldige och närstående till honom under
avyttringsåret och de fem föregående beskattningsåren sammanlagt tagit
upp högre belopp än som motsvarar 100 gånger det prisbasbelopp enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde för av-
yttringsåret.
Om sparat lättnadsutrymme enligt 43 kap. 6 § överstiger sparat ut-
delningsutrymme, tillämpas bestämmelserna i första stycket på
kapitalvinsten minskad med mellanskillnaden.
Andelsbyten
13 § Bestämmelser om fördelning mellan inkomstslagen tjänst och
kapital av ersättning i pengar vid andelsbyten finns i 49 kap. 16 §.
Bestämmelser om beräkningen av gränsbeloppet vid andelsbyten finns
i 49 kap. 32 §.
Skatteberäkning inom familjen
14 § Om andelsägarens make i betydande omfattning är eller under
någon del av den senaste femårsperioden har varit verksam i ett fåmans-
företag som avses i 4 §, gäller följande. Understiger andelsägarens
beskattningsbara förvärvsinkomst, bortsett från vad som enligt detta
kapitel skall tas upp i inkomstslaget tjänst (tjänsteintäkten), makens
beskattningsbara förvärvsinkomst skall skatten på tjänsteintäkten
beräknas enligt 65 kap. 5 § som om andelsägarens beskattningsbara
förvärvsinkomst, bortsett från tjänsteintäkten, motsvarade makens
beskattningsbara förvärvsinkomst.
Vad som sägs om make i första stycket skall, om andelsägaren fyller
högst 18 år under beskattningsåret, i stället avse dennes föräldrar.
Som makar anses vid tillämpning av denna paragraf de som skall
behandlas som makar under större delen av beskattningsåret.
AVD. IX PENSIONSSPARANDE
58 kap. Pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och
pensionssparkonton
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar i 2–20 och 34 §§, och
– pensionssparkonton i 21–34 §§.
Pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar
Gränsdragningen
2 § En försäkring är en pensionsförsäkring om den uppfyller de villkor
som anges i 4–16 §§.
Med kapitalförsäkring avses en livförsäkring som inte är en
pensionsförsäkring. Också en försäkring som uppfyller villkoren för en
pensionsförsäkring anses som en kapitalförsäkring om så bestämts när
avtalet ingicks.
3 § En premiebefrielseförsäkring anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.
4 § En pensionsförsäkring skall ha meddelats i en försäkringsrörelse som
bedrivs i Sverige och som skall beskattas enligt denna lag eller enligt
lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
5 § En försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk-, eller efter-
levandepension och som har meddelats i en försäkringsrörelse som inte
bedrivs från ett fast driftställe i Sverige anses som en pensionsförsäkring,
om den försäkrade var bosatt utomlands när försäkringen tecknades och
fick avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för premierna
där.
Första stycket gäller också om arbetsgivaren betalat premier under den
försäkrades bosättning eller förvärvsarbete utomlands utan att
betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid beskattningen i
det landet. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades
huvudsakliga förvärvsverksamhet.
Om det i annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge
att en försäkring som har meddelats i en försäkringsrörelse som inte
bedrivs från ett fast driftställe i Sverige skall anses som en
pensionsförsäkring.
En försäkring som har ansetts vara en pensionsförsäkring enligt denna
paragraf, kan inte övergå till att vara en kapitalförsäkring.
6 § En pensionsförsäkring får inte medföra rätt till andra försäkrings-
belopp än sådana som betalas ut
1. till den försäkrade när denne uppnått en viss ålder (ålderspension),
2. till den försäkrade när dennes arbetsförmåga är nedsatt helt eller
delvis (sjukpension), eller
3. efter den försäkrades död till sådana efterlevande som avses i 13 §
(efterlevandepension).
Tjänstepensionsförsäkring
7 § Med tjänstepensionsförsäkring avses en pensionsförsäkring som har
samband med tjänst och som den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att
betala samtliga premier för.
Med tjänstepensionsförsäkring avses också en pensionsförsäkring som
– sedan en anställd dött – tecknats av arbetsgivaren till förmån för den
anställdes efterlevande och som arbetsgivaren har åtagit sig att betala
samtliga premier för.
Den försäkrade
8 § Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen har tecknats eller,
när det gäller sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen gäller.
9 § I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring
skall den försäkrade vara försäkringstagare.
Om försäkringstagaren eller hans make eller sambo har barn under
20 år, får försäkringstagaren dock teckna en försäkring som avser
efterlevandepension på makens eller sambons liv, om barnet sätts in som
förmånstagare.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att dödsboet
efter en skattskyldig som, direkt eller indirekt, bedrivit
näringsverksamhet i Sverige får teckna en försäkring som avser
efterlevandepension. Ett sådant medgivande får lämnas bara om den
efterlevande inte har något betryggande pensionsskydd och försäkringen
tecknas i samband med att boet upphör att bedriva näringsverksamheten.
Ålderspension
10 § Ålderspension får inte börja betalas ut innan den försäkrade fyller
55 år.
Utbetalning får dock göras tidigare om den försäkrade har fått rätt till
förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det i
annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att
pensionen får börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år.
Förmånstagare får inte sättas in till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara
den som var anställd när avtalet ingicks.
11 § Ålderspension får inte betalas ut under kortare tid än fem år. Om
utbetalningarna skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, får
pensionen dock inte betalas ut under kortare tid än tre år. Pensionen skall
under de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje
utbetalningstillfälle eller med stigande belopp. Pensionen skall upphöra
när den försäkrade dör, även om den bestämda utbetalningstiden inte har
löpt ut.
För sådan ålderspension enligt allmän pensionsplan som skall upphöra
under den försäkrades livstid gäller, i stället för vad som sägs i första
stycket, det som anges i planen. Vad som avses med allmän pensionsplan
framgår av 20 §.
Sjukpension
12 § Sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det att försäkrings-
avtalet ingicks. Pensionen får dock betalas ut bara så länge den försäk-
rade helt eller delvis saknar arbetsförmåga.
Förmånstagare får inte sättas in till annan sjukpensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara
den som var anställd när avtalet ingicks.
Efterlevandepension
13 § Efterlevandepension får betalas ut bara till
1. person som varit den försäkrades make eller sambo, och
2. barn till den försäkrade eller till en person som avses i 1.
Efterlevandepension på grund av försäkring som tecknats av arbets-
givare med stöd av 7 § andra stycket eller av dödsbo enligt medgivande
som avses i 9 § tredje stycket får betalas ut som om den döde hade varit
den försäkrade.
Förmånstagare till försäkring som avser efterlevandepension skall vara
en sådan person som avses i första stycket.
14 § Efterlevandepension får betalas ut bara så länge den efterlevande
lever. Pensionen skall under de första fem åren betalas ut med samma
belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp.
Efterlevandepensionen får under den efterlevandes livstid inte upphöra
förrän fem år förflutit från den försäkrades död med följande undantag:
1. Efterlevandepension till en person som avses i 13 § första stycket 1
får upphöra om denne gifter sig.
2. Om den försäkrade har dött mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen enligt avtalet annars skulle ha upphört att gälla, får efter-
levandepensionen upphöra vid sistnämnda tidpunkt.
3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år har
påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.
4. Efterlevandepension till barn på grund av försäkring som avses i 9 §
andra stycket, skall upphöra senast när barnet fyller 20 år.
Fondförsäkringar
15 § För fondförsäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket 3
försäkringsrörelselagen (1982:713) skall det vid bedömningen enligt
11 och 14 §§ av utbetalningarnas storlek under de första fem åren bortses
från sådana förändringar av beloppen som beror på fondandelarnas
kursutveckling.
Försäkringsavtalets utformning
16 § Pensionsförsäkringsavtalet skall innehålla villkor att försäkring inte
får
1. pantsättas eller belånas,
2. ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller villkoren för
pensionsförsäkring, eller
3. överlåtas eller återköpas i andra fall än som avses i 17 eller 18 §.
Försäkringsavtalet skall också innehålla de villkor i övrigt som avgör om
försäkringen är en pensionsförsäkring. Avtalet får inte innehålla villkor
som är oförenliga med bestämmelserna om pensionsförsäkring.
Överlåtelse
17 § Under den försäkrades livstid får en pensionsförsäkring överlåtas
bara
1. till följd av ändring av anställningsförhållanden, förutsatt att
försäkringen före eller efter överlåtelsen är en tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning, ackord eller konkurs, eller
3. genom bodelning.
Återköp
18 § En pensionsförsäkring får återköpas trots bestämmelserna i detta
kapitel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av
prisbasbeloppet. Återköp får också ske om
1. det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp,
2. försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagar-
förordnande, och
3. premier för försäkringen inte har betalats under de senaste tio åren.
Om det i andra fall finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske
enligt försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer, får återköp
medges av skattemyndigheten.
Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap.
4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande. De hindrar
inte heller en överföring av hela försäkringens värde direkt till en
pensionsförsäkring som försäkringstagaren tecknar hos samma eller
annan försäkringsgivare med samma person som försäkrad. Överföringen
skall i så fall inte anses som pension enligt 10 kap. 5 § första stycket 4
och inte heller som en betalning av premier för pensionsförsäkring.
Avskattning av pensionsförsäkring
19 § Det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring skall tas upp i
inkomstslaget tjänst (avskattning), om försäkringsgivaren
1. överlåter försäkringen till en försäkringsgivare som inte meddelar
pensionsförsäkring, eller
2. för över försäkringen till en sådan del av sin verksamhet som inte
avser pensionsförsäkring.
Avskattningen skall ske i fall som avses i första stycket 1 när ansvaret
för försäkringen övergår på den övertagande försäkringsgivaren och i fall
som avses i första stycket 2 när försäkringen förs över.
Allmän pensionsplan
20 § Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän
pensionsplan avses också
– pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän
pensionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med
motsvarande uppgifter, dock när det gäller utfästelser som tryggas genom
avsättning i balansräkningen bara i förening med kreditförsäkring,
– pensionsutfästelser för vilka det har tecknats kommunal eller statlig
borgen eller liknande garanti, och
– pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som har godkänts på
arbetstagarsidan av sådan organisation som enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagarorganisation.
Pensionssparkonto
Definitioner
21 § Ett pensionssparkonto är ett sådant konto som avses i 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande och som uppfyller de
villkor som anges i 22–31 §§.
Med pensionssparavtal, pensionssparinstitut och pensionssparare
avses detsamma som i lagen om individuellt pensionssparande.
Vem som för kontot
22 § Pensionssparkonto skall föras av ett svenskt pensionssparinstitut
eller av ett utländskt instituts filial i Sverige.
Utbetalning från pensionssparkonto
23 § Utbetalningar från ett pensionssparkonto får avse bara
1. belopp som betalas ut till en pensionssparare när denne uppnått viss
ålder (ålderspension),
2. belopp som betalas ut efter pensionsspararens död till sådana
efterlevande som avses i 27 § (efterlevandepension),
3. behållning som skall avskattas enligt 33 §,
4. utbetalning på grund av jämkning av ett förmånstagarförordnande,
5. återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken,
6. skatter och avgifter för kontot, och
7. ersättning för att förvärva tillgångar till kontot.
Ålderspension
24 § Ålderspension får inte börja betalas ut innan pensionsspararen fyller
55 år.
Utbetalning får dock göras tidigare om pensionsspararen har fått rätt
till förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det
i annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att
pensionen får börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år.
25 § Ålderspension får inte betalas ut under kortare tid än fem år. Om
pensionssparavtalet skall upphöra när pensionsspararen fyller 65 år, får
pensionen dock inte betalas ut under kortare tid än tre år. Pensionen skall
under de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje
utbetalningstillfälle eller med stigande belopp. Pensionen skall upphöra
när pensionsspararen dör, även om den bestämda utbetalningstiden inte
har löpt ut.
26 § Förmånstagare till ålderspension får inte sättas in.
Efterlevandepension
27 § Efterlevandepension får betalas ut bara till
1. person som varit pensionsspararens make eller sambo, och
2. barn till pensionsspararen eller till person som avses i 1.
Förmånstagare till efterlevandepension skall vara en sådan person som
avses i första stycket.
28 § Efterlevandepension får betalas ut bara så länge den efterlevande
lever. Pensionen skall under de första fem åren betalas ut med samma
belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp.
Efterlevandepensionen får under den efterlevandes livstid inte upphöra
förrän fem år förflutit från den försäkrades död med följande undantag:
1. Om pensionsspararen har dött mindre än fem år före den tidpunkt då
utbetalningarna annars skulle ha upphört, får efterlevandepensionen
upphöra vid sistnämnda tidpunkt.
2. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år har
påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.
Sparande i fondpapper m.m.
29 § För sparande i fondpapper och inlåning i utländsk valuta skall det
vid bedömningen enligt 25 och 28 §§ av utbetalningarnas storlek under
de första fem åren bortses från sådana förändringar av beloppen som
beror på fondpapperens eller den utländska valutans kursutveckling.
Pensionssparavtalets utformning
30 § Pensionssparavtalet skall innehålla villkor att rätten enligt avtalet
eller tillgångarna på pensionssparkontot inte får pantsättas eller belånas
samt de villkor i övrigt som avgör om ett avtal är ett pensionssparavtal.
Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenliga med bestämmelserna
om pensionssparavtal i detta kapitel.
Pensionssparavtalet får inte ändras på sådant sätt att det inte längre
uppfyller de föreskrifter som anges för ett sådant avtal i lag.
Överlåtelse av pensionssparkonto
31 § Rätt till behållning på pensionssparkonto får överlåtas bara
– på grund av utmätning, ackord eller konkurs, eller
– på det sätt som anges i 4 kap. 12 och 16 §§ lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande.
Avslutning av konto i förtid
32 § Ett pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid vid
den tidpunkt pensionen får börja betalas ut, om behållningen då uppgår
till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Utbetalning i förtid får också ske
om
1. behållningen på kontot uppgår till högst ett prisbasbelopp,
2. kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförord-
nande, och
3. inbetalning på kontot inte har gjorts under de senaste tio åren.
Om det i andra fall finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten medge
att kontot får avslutas genom utbetalning i förtid.
Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap.
4 § äktenskapsbalken av pensionsspararens tillgodohavande.
Avskattning av pensionssparkonto
33 § Behållning på pensionssparkonto skall tas upp i inkomstslaget tjänst
(avskattning) till den del pensionssparavtalet upphör att gälla enligt
4 kap. 6 eller 14 § eller 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande eller till den del behållningen tas i anspråk på grund av
utmätning, ackord eller konkurs.
Med behållning på pensionssparkonto avses marknadsvärdet på
tillgångarna på kontot efter avräkning för den skatt enligt lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som avser kontot.
Avskattningen skall ske när pensionssparavtalet upphör att gälla för
tillgångarna.
Överklagande
34 § Skattemyndighetens beslut enligt 5, 9, 10, 18, 24 eller 32 § får
överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.
59 kap. Pensionssparavdrag
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om avdrag för premier för
pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonton (pensions-
sparavdrag).
Villkor för avdragsrätt
2 § Pensionssparavdrag får göras bara för
– premier för pensionsförsäkring som den skattskyldige äger, och
– inbetalningar på pensionsspararens eget pensionssparkonto.
Avdrag får inte göras för pensionsförsäkring som förvärvats genom
bodelning under äktenskapet utan att det pågått något mål om
äktenskapsskillnad.
Pensionssparavdrag får inte göras för försäkring som ägs av
arbetsgivare. I fråga om avdrag för sådan försäkring gäller
bestämmelserna i 28 kap.
Beräkning av pensionssparavdrag
Avdragsgrundande inkomster
3 § Den skattskyldiges högsta pensionssparavdrag skall beräknas med
utgångspunkt i hans avdragsgrundande inkomster. Beräkningen skall
grundas på antingen beskattningsårets eller det föregående
beskattningsårets inkomster.
4 § Pensionssparavdraget får inte överstiga summan av de avdragsgrund-
ande inkomsterna. Med avdragsgrundande inkomst avses
1. överskott av aktiv näringsverksamhet beräknat före
– pensionssparavdraget,
– avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader som avser
pensionssparavdrag, och
– avdrag för avsättning för egenavgifter, och
2. överskott i inkomstslaget tjänst minskat med sådana lån, utdelningar
och kapitalvinster som enligt 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § eller 57 kap. skall
tas upp i inkomstslaget tjänst.
5 § Pensionssparavdraget får inte heller överstiga 0,5 prisbasbelopp med
tillägg enligt andra–fjärde styckena.
För annan avdragsgrundande inkomst i inkomstslaget tjänst än sådan
som avses i tredje stycket är tillägget 5 procent till den del inkomsten
överstiger 10 men inte 20 prisbasbelopp.
För avdragsgrundande inkomst av anställning är tillägget, om den
skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning, 35 procent av
inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp.
För avdragsgrundande inkomst av aktiv näringsverksamhet är tillägget
35 procent av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp.
Flera näringsverksamheter
6 § Om den skattskyldige har avdragsgrundande inkomst av aktiv
näringsverksamhet från flera näringsverksamheter, får pensionsspar-
avdraget inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten avsett
en enda näringsverksamhet.
Avdrag ett senare beskattningsår
7 § Om en premie eller en inbetalning helt eller delvis inte får dras av
enligt 3–6 §§, skall återstående belopp dras av nästa beskattningsår.
Avdrag skall då i första hand göras för de betalningar som görs det
beskattningsåret. Det sammanlagda avdraget får inte vara större än som
följer av 3–6 §§ för sistnämnda beskattningsår.
Dispens
Beslut om dispens
8 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att
pensionssparavdrag görs med ett högre belopp än som följer av 3–7 §§.
Bestämmelser om detta finns i 9–12 §§.
Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Tjänst
9 § För skattskyldiga som har avdragsgrundande inkomst i inkomstslaget
tjänst och i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får
skattemyndigheten medge pensionssparavdrag med högst samma belopp
som för sådana inkomster som avses i 5 § tredje stycket. För
skattskyldiga som fått särskild ersättning i samband med att en
anställning upphört och som inte har ett betryggande pensionsskydd, får
skattemyndigheten medge avdrag med ett högre belopp.
Näringsverksamhet som upphör
10 § För skattskyldiga som har bedrivit näringsverksamhet direkt eller
indirekt, som har upphört med driften av denna och som inte har skaffat
sig ett betryggande pensionsskydd under verksamhetstiden, får
skattemyndigheten medge att pensionssparavdrag beräknas också på
– inkomst i inkomstslaget kapital i form av kapitalvinster vid avyttring
av näringsverksamheten minskade med motsvarande kapitalförluster,
– överskott av passiv näringsverksamhet före pensionssparavdrag, och
– sådana utdelningar och kapitalvinster som enligt 50 kap. 7 § eller
57 kap. skall tas upp i inkomstslaget tjänst.
Avdraget skall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyl-
dige bedrivit näringsverksamheten, dock högst tio år. Vid beräkningen
skall hänsyn tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra
möjligheter till pensionssparavdrag.
11 § Pensionssparavdrag som avses i 10 § får inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger prisbasbeloppet
för det år då driften av näringsverksamheten upphörde. Det får inte heller
överstiga summan för beskattningsåret av sådan inkomst i inkomstslaget
kapital som avser vinst med anledning av avyttring av
näringsverksamheten och av överskottet av näringsverksamheten före
– pensionssparavdraget,
– avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader som avser
pensionssparavdrag, och
– avdrag för avsättning för egenavgifter.
Dödsbon
12 § Om skattemyndigheten enligt 58 kap. 9 § medger att ett dödsbo
tecknar pensionsförsäkring, skall skattemyndigheten också besluta med
vilket belopp pensionssparavdrag för försäkringen högst får göras. Detta
belopp skall beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 10 och
11 §§.
Avdrag i inkomstslag eller allmänt avdrag
13 § Pensionssparavdrag som grundar sig på överskott av en
näringsverksamhet eller inkomst i inkomstslaget kapital skall göras i
inkomstslaget näringsverksamhet och annat pensionssparavdrag skall
göras som allmänt avdrag, om inte annat sägs i 14 eller 15 §.
14 § Om den skattskyldige skall göra pensionssparavdrag både i
inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag, får han upp
till 0,5 prisbasbelopp fritt fördela avdraget mellan näringsverksamheten
och allmänna avdrag.
15 § Pensionssparavdrag som medges enligt 10 § på grund av att andelar
i ett fåmansföretag avyttrats, skall i första hand göras som allmänt
avdrag. Det allmänna avdraget får dock inte uppgå till högre belopp än
den del av kapitalvinsten som skall tas upp i inkomstslaget tjänst och får
inte heller överstiga överskottet i inkomstslaget tjänst. Om inte hela
pensionssparavdraget skall göras som allmänt avdrag, skall återstående
del dras av i inkomstslaget kapital.
Pensionssparavdrag som medges enligt 10 § på grund av att andelar i
ett fåmanshandelsbolag avyttrats, skall alltid göras i inkomstslaget
kapital.
Avdrag för begränsat skattskyldiga
16 § Pensionssparavdrag får göras bara av den som är obegränsat
skattskyldig. Den som är obegränsat skattskyldig bara under en del av
beskattningsåret skall göra de avdrag som avser den tiden.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte i inkomstslaget kapital.
Begränsning av pensionssparavdrag som allmänt avdrag
17 § När pensionssparavdrag görs som allmänt avdrag får det inte i något
fall överstiga skillnaden mellan
– summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet,
och
– andra allmänna avdrag än pensionssparavdrag.
Belopp som inte får dras av enligt första stycket skall dras av senare
beskattningsår, dock senast det sjätte beskattningsåret efter det då
betalningen gjordes.
Avdrag får inte något beskattningsår göras med högre belopp än som
anges i första stycket. Avdrag skall i första hand göras för det aktuella
beskattningsårets betalningar.
AVD. X VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER
60 kap. Familjebeskattning
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om ersättning till barn och make
för utfört arbete samt om uppdelning av inkomster i övrigt inom
familjen.
Bestämmelser om
– ersättning till barn och make i enskild näringsverksamhet samt i
inkomstslagen tjänst och kapital finns i 2 och 3 §§,
– makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet finns i
4–11 §§, och
– fåmansföretag och fåmanshandelsbolag finns i 12–14 §§.
Enskild näringsverksamhet samt inkomstslagen tjänst och kapital
Ersättning till barn
2 § Ersättning för arbete som utförs av den skattskyldiges barn under
16 år får inte dras av i enskild näringsverksamhet eller i inkomstslagen
tjänst och kapital. Avdrag för ersättning för arbete som utförs av barn
som har fyllt 16 år får inte överstiga marknadsmässig ersättning för
arbetsinsatsen.
Ersättning som enligt första stycket inte får dras av, skall inte tas upp
hos barnet.
Ersättning till make
3 § Ersättning för arbete som utförs av den skattskyldiges make får inte
dras av i enskild näringsverksamhet eller i inkomstslagen tjänst och
kapital.
Ersättning som enligt första stycket inte får dras av, skall inte tas upp
hos maken.
Makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet
Företagsledande och medhjälpande make
4 § Om makar tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet och den
ena är företagsledande make medan den andra är medhjälpande make,
tillämpas 6–9 och 11 §§. Om båda eller ingen av dem är företagsledande
make tillämpas 10 och 11 §§.
5 § En make anses som företagsledande make om denna make med
hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan
anses ha en ledande ställning i näringsverksamheten. En make som inte
har en sådan ledande ställning anses som medhjälpande make.
Verksamhet med en företagsledande och en medhjälpande make
6 § Om den ena maken är företagsledande make och den andra är
medhjälpande make, anses näringsverksamheten bedriven av den
företagsledande maken. Hela överskottet eller underskottet skall tas upp
hos den företagsledande maken, om annat inte framgår av 7–9 §§.
7 § Makarna får fördela inkomsten så, att en del av överskottet av
näringsverksamheten, beräknat utan avdrag för avsättning för
egenavgifter, tas upp hos den medhjälpande maken. Denna del får inte
överstiga vad som motsvarar marknadsmässig ersättning för den
medhjälpande makens arbete, ökad med den makens sjukpenning och
annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §.
8 § Om den medhjälpande maken äger del i näringsverksamheten eller i
det kapital som är nedlagt i näringsverksamheten, får den maken ta upp
ytterligare en del av överskottet. Denna del får inte överstiga vad som
motsvarar skälig avkastning på grund av äganderätten eller
kapitalinsatsen.
9 § Avdrag för avsättning för egenavgifter skall göras hos vardera maken
för sig.
Gemensamt bedriven verksamhet
10 § Om båda eller ingen av makarna är företagsledande makar anses de
bedriva näringsverksamheten gemensamt. Vardera maken skall ta upp
den del av intäkterna och kostnaderna i verksamheten som är skälig med
hänsyn till makens arbete och övriga insatser i verksamheten.
Expansionsfond och räntefördelning
11 § Deltar makar tillsammans i enskild näringsverksamhet, skall
kapitalunderlaget för expansionsfond och för räntefördelning delas upp
mellan dem på grundval av deras delar av kapitalet i verksamheten.
Fåmansföretag och fåmanshandelsbolag
12 § Om ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag betalar ersättning
för arbete som utförs av företagsledarens eller företagsledarens makes
barn under 16 år, skall ersättningen tas upp av den av makarna som har
den högsta inkomsten från företaget. Om makarna har lika stor inkomst
från företaget, skall den äldsta maken ta upp ersättningen.
Om barnet har fyllt 16 år, skall barnet ta upp ersättningen till den del
den är marknadsmässig. För överskjutande del tillämpas första stycket.
13 § Om den ena maken är företagsledare i ett fåmansföretag eller
fåmanshandelsbolag och den andra maken inte är företagsledare där,
skall den make som inte är företagsledare ta upp ersättning för arbete
som den maken utför i företaget till den del den är marknadsmässig.
Överskjutande del skall tas upp av företagsledaren.
14 § I fråga om ett barn som är delägare i ett fåmanshandelsbolag där
barnets förälder eller förälders make är företagsledare och i fråga om en
make som är delägare i ett fåmanshandelsbolag där den andra maken är
företagsledare, gäller följande för beräkningen av resultatet från
handelsbolaget.
Till den del inkomsten motsvarar ersättning för utfört arbete tillämpas
12 och 13 §§.
Till den del inkomsten motsvarar skälig avkastning på kapitalinsatsen i
bolaget skall den tas upp hos delägaren. Resterande del skall tas upp hos
företagsledaren. Om delägaren är ett barn och båda makarna har inkomst
från bolaget, tillämpas dock bestämmelserna i 12 §.
61 kap. Värdering av inkomster i annat än pengar
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– marknadsvärde i 2 §
– kostförmån i 3 och 4 §§,
– bilförmån i 5–11 §§,
– reseförmån med inskränkande villkor i 12–14 §§,
– ränteförmån i 15–17 §§, och
– justering av förmånsvärde i 18–21 §§.
Marknadsvärde
2 § Inkomster i annat än pengar skall värderas till marknadsvärdet om
inte annat följer av övriga bestämmelser i detta kapitel.
Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått
betala på orten om han själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller
förmåner mot kontant betalning.
I fråga om tillgångar eller tjänster från den egna näringsverksamheten
avses med marknadsvärde det pris som näringsidkaren skulle ha fått om
tillgången eller tjänsten bjudits ut på marknaden på villkor som med
hänsyn till den skattskyldiges affärsmässiga situation framstår som
naturliga.
Kostförmån
3 § Kostförmån skall för hel en dag beräknas till ett belopp – avrundat till
närmaste tiotal kronor – som motsvarar 250 procent av genomsnittspriset
i Sverige för en normal lunch. Förmånsvärdet för lunch eller middag är
40 procent av värdet för kostförmån för en hel dag. Förmånsvärdet för
frukost är 20 procent av värdet för kostförmån för en hel dag.
Om en anställds kostnader för en måltid är lägre än det belopp som
motsvarar förmånsvärdet enligt första stycket på grund av att
arbetsgivaren bidrar till kostnaderna för denna, skall förmånen behandlas
som en kostförmån med ett värde som motsvarar mellanskillnaden.
4 § Om den skattskyldige lämnar ersättning för kostförmånen, skall
förmånsvärdet beräknas till värdet för kosten enligt 3 § minskat med vad
han har betalat.
Bilförmån
5 § Värdet av bilförmån exklusive drivmedel skall för ett kalenderår
beräknas till summan av
– 0,3 prisbasbelopp,
– ett ränterelaterat belopp, och
– ett prisrelaterat belopp.
Det ränterelaterade beloppet skall beräknas till 75 procent av stats-
låneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret
multiplicerat med nybilspriset för årsmodellen.
Det prisrelaterade beloppet skall beräknas till 9 procent av nybilspriset
för årsmodellen, om detta uppgår till högst 7,5 prisbasbelopp. Om
nybilspriset för årsmodellen är högre, skall det prisrelaterade beloppet
beräknas till summan av 9 procent av 7,5 prisbasbelopp och 20 procent
av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp.
6 § Med nybilspris för årsmodellen avses det pris som bilen hade när den
introducerades på den svenska marknaden. Om ett sådant
introduktionspris ändras efter kort tid, avses med nybilspris det justerade
priset. Om det inte finns något nybilspris, anses som nybilspris för
årsmodellen det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den
introducerats på den svenska marknaden när den var ny.
7 § För en bil av en årsmodell som är sex år eller äldre, skall nybilspriset
anses vara det högsta av
– det verkliga nybilspriset och anskaffningsutgiften för extrautrustning
enligt 6 och 8 §§, och
– fyra prisbasbelopp.
8 § Vid beräkning av förmånsvärdet skall anskaffningsutgiften för
eventuell extrautrustning som ingår i förmånen läggas till nybilspriset.
Detta gäller dock inte om nybilspriset beräknats enligt 7 §.
9 § För den som kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under
ett kalenderår skall förmånsvärdet beräknas till 75 procent av det värde
som beräknats enligt 5–8 §§.
För en förmån som den skattskyldige haft under bara en del av året,
skall värdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som
han inte haft förmånen.
10 § Om det i bilförmånen ingår förmån av drivmedel för förmånsbilen,
skall denna förmån beräknas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av
den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för förmånsbilens
totala körsträcka under den tid den skattskyldige har varit skattskyldig
för bilförmånen. Om han gör sannolikt att den mängd drivmedel som han
har förbrukat vid privat körning är lägre, skall marknadsvärdet för driv-
medelsförmånen sättas ned i motsvarande mån.
11 § Om den skattskyldige lämnar ersättning för bilförmånen, skall
förmånsvärdet beräknas till värdet för förmånen enligt 5–10 §§ minskat
med vad han betalat.
Om den skattskyldige haft bilförmån bara i ringa omfattning skall
förmånen värderas till noll.
Reseförmån med inskränkande villkor
12 § Om den skattskyldige har reseförmåner på grund av anställning eller
särskilt uppdrag inom rese- eller trafikbranschen, skall om resorna är
förenade med inskränkande villkor, värdet av resorna beräknas enligt
bestämmelserna i 13 § när reseförmånen avser flyg och 14 § när
reseförmånen avser inrikes tåg.
Med inskränkande villkor avses villkor som
– innebär att resan får göras bara under vissa tider, på vissa avgångar
eller under förutsättning att det finns plats vid resans avgång, och
– är väsentligt sämre än för resor som säljs på den allmänna
marknaden.
13 § En flygresa med sådana inskränkande villkor att resan får göras bara
om det finns plats vid avgången skall värderas till 40 procent av det
lägsta normalt förekommande pris som en konsument har fått betala för
motsvarande resa utan inskränkande villkor under perioden från och med
oktober andra året före beskattningsåret till och med september året före
beskattningsåret. Flygresor med andra inskränkande villkor skall
värderas till 75 procent av nämnda pris.
När det lägsta normalt förekommande priset för en motsvarande resa
utan inskränkande villkor skall bestämmas, skall en jämförelse göras
med priser för flygresor med samma destinationsort eller, om en sådan
jämförelse är svår att göra, med en likartad resesträcka.
14 § Årskort som avser inrikes tågresor skall värderas till 5 procent av
det pris som en konsument får betala för ett årskort som ger rätt till
motsvarande resor utan inskränkande villkor under beskattningsåret. För
barn som under beskattningsåret fyller 16, 17 eller 18 år skall årskortet
värderas till 50 procent av detta värde. För barn som under
beskattningsåret fyller högst 15 år skall årskortet värderas till noll.
Ränteförmån
15 § Värdet av ränteförmån vid lån i svensk valuta med en fast räntesats
eller med en räntesats som står i fast förhållande till marknadsräntan för
motsvarande lån skall beräknas på grundval av skillnaden mellan stats-
låneräntan när lånet togs upp plus en procentenhet och den avtalade
räntesatsen.
16 § Värdet av ränteförmån vid annat lån i svensk valuta än lån som
avses i 15 § skall beräknas på grundval av skillnaden mellan
statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret plus
en procentenhet och den avtalade räntan för beskattningsåret.
Om statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret har
ändrats med minst två procentenheter sedan utgången av november året
före beskattningsåret, skall förmånens värde för tiden juli–december
under beskattningsåret beräknas på grundval av skillnaden mellan
statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret plus en
procentenhet och den avtalade räntan.
17 § För ränteförmåner vid lån i utländsk valuta skall 15 och 16 §§
tillämpas med den ändringen att i stället för statslåneräntan skall närmast
motsvarande ränta för lån i den aktuella valutan användas.
Justering av förmånsvärde
18 § Värdet av kostförmån enligt 3 § och bilförmån enligt 5–9 §§ skall
justeras uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl.
19 § Som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses
– att bilen använts som arbetsredskap,
– att bilen använts i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i
verksamheten under kalenderåret och att dispositionen för privat körning
varit begränsad i mer än ringa utsträckning, eller
– att det finns liknande omständigheter.
Värdet av bilförmån skall justeras nedåt också när bilen ingår i en
större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för att prova ut ny
eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det
utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom
Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna.
Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med
miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet
och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast
jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet justeras nedåt till
en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.
20 § Värdet av en tjänstebostad som är större än vad den skattskyldige
och hans familj behöver skall beräknas som värdet av en normal bostad
för dem. Detta gäller dock bara om bostadens storlek beror på den
skattskyldiges representationsskyldighet eller på annat sätt beror på
tjänsten.
21 § Om en praktikant eller motsvarande får kostförmån, bostadsförmån
eller liknande förmån och inte får någon annan ersättning eller bara
obetydlig annan ersättning, skall förmånens värde justeras till skäligt
belopp.
AVD. XI ALLMÄNNA AVDRAG, GRUNDAVDRAG OCH
SJÖINKOMSTAVDRAG
62 kap. Allmänna avdrag
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om allmänna avdrag för
– underskott i 2–4 §§,
– debiterade egenavgifter i 5 §,
– utländska socialförsäkringsavgifter i 6 §,
– periodiska understöd i 7 §, och
– pensionssparande i 8 §.
Bestämmelser om allmänna avdrag för begränsat skattskyldiga finns i
9 §.
Underskott
2 § Underskott av aktiv näringsverksamhet får dras av som allmänt
avdrag i den omfattning som anges i 3 och 4 §§.
Avdrag får inte göras till den del underskottet dras av enligt 42 kap.
34 §, 45 kap. 32 § eller 46 kap. 17 §.
Kommanditdelägare i ett svenskt kommanditbolag och sådan delägare i
ett svenskt handelsbolag som i förhållande till övriga delägare förbehållit
sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser får inte göra avdrag i
vidare utsträckning än som anges i 14 kap. 14 och 15 §§.
3 § Allmänt avdrag får göras för underskott det beskattningsår den
skattskyldige börjar bedriva näringsverksamheten (startåret) och de fyra
följande beskattningsåren. Avdrag får vart och ett av åren göras med
högst 100 000 kronor.
Avdrag får inte göras om
1. den skattskyldige någon gång under de fem beskattningsåren
närmast före startåret direkt eller indirekt bedrivit liknande
näringsverksamhet, eller
2. en fastighet på ägarens begäran enligt 2 kap. 9 § ingår i
näringsverksamheten i stället för att vara privatbostadsfastighet.
Den som förvärvar en näringsverksamhet från en närstående inträder i
den närståendes skattemässiga situation när det gäller rätten till avdrag.
Detta gäller dock inte om förvärvet sker genom köp, byte eller liknande
förvärv från den skattskyldiges förälder eller far- eller morförälder.
4 § För näringsverksamhet som uteslutande eller så gott som uteslutande
avser litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet får allmänt avdrag
för underskott göras utan de begränsningar som anges i 3 §. Avdrag får
göras bara till den del underskottet överstiger avdraget enligt 40 kap. för
föregående beskattningsårs underskott.
Avdrag enligt första stycket får göras bara om den skattskyldige under
den period som omfattar beskattningsåret och de tre föregående
beskattningsåren har haft inte obetydliga intäkter av verksamheten. Vid
bedömningen skall även intäkter som räknas till inkomstslaget tjänst
beaktas.
Debiterade egenavgifter
5 § Allmänt avdrag skall göras för debiterade egenavgifter som inte skall
dras av i något av inkomstslagen. Om avgifterna sätts ned, skall mot-
svarande belopp tas upp i inkomstslaget tjänst det beskattningsår då
debiteringen ändras.
Utländska socialförsäkringsavgifter
6 § Allmänt avdrag skall göras för obligatoriska utländska socialför-
säkringsavgifter under förutsättning att
1. den avgiftsgrundande intäkten skall tas upp som intäkt för
beskattningsåret i Sverige, och
2. den skattskyldige på grund av utfört arbete enligt slutligt fastställd
debitering eller liknande skall betala avgifterna
– i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen
(1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992
om social trygghet, eller
– till följd av att den skattskyldige enligt rådets förordning (EEG) nr
1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen skall omfattas av ett annat lands lagstiftning
om social trygghet.
Om avgifterna sätts ned, skall motsvarande belopp tas upp i
inkomstslaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras.
Periodiska understöd
7 § Allmänt avdrag skall göras för periodiska understöd och andra
periodiska utbetalningar under beskattningsåret som inte skall dras av i
något av inkomstslagen, om utbetalningen
1. avser skadestånd,
2. avser fastställt underhållsbidrag till make eller tidigare make,
3. görs till en tidigare anställd,
4. görs på grund av föreskrift i testamente, eller
5. görs från juridiska personer och dödsbon utan att vara ersättning för
avyttrade tillgångar.
Avdrag för skadestånd vid personskada skall göras bara med belopp
som avser ersättning för förlust av inkomst som skulle ha tagits upp som
intäkt eller för förlorat underhåll.
Vad som sägs i första stycket 2–5 gäller inte utbetalningar till motta-
gare som är under 18 år eller som inte avslutat sin utbildning.
Bestämmelser om att periodiska utbetalningar till hushållsmedlemmar
inte skall dras av finns i 9 kap. 3 §.
Pensionssparande
8 § Allmänt avdrag skall göras för beskattningsårets premier för
pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonton i den
utsträckning som anges i 59 kap.
Begränsat skattskyldiga
9 § Rätt till avdrag som avses i 5–7 §§ har bara de som är obegränsat
skattskyldiga. Om de är obegränsat skattskyldiga bara under en del av
beskattningsåret, har de rätt till de avdrag som avser den tiden. Att
detsamma gäller för avdrag enligt 8 § framgår av 59 kap. 16 §.
63 kap. Grundavdrag
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om grundavdrag och särskilt
grundavdrag.
Fysiska personer
Grundavdrag och särskilt grundavdrag
2 § Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av
beskattningsåret och haft förvärvsinkomst har rätt till grundavdrag
beräknat enligt 3–5 §§ eller särskilt grundavdrag beräknat enligt 6–10 §§.
Bestämmelserna om särskilt grundavdrag tillämpas bara om de leder till
ett högre avdrag.
Dödsbon har inte rätt till avdrag för senare år än det år då dödsfallet
inträffade.
Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
Grundavdrag
3 § För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret
uppgår grundavdraget till följande belopp.
Taxerad
förvärvsinkomst
Grundavdrag
överstiger inte
1,86 prisbasbelopp
0,24 prisbasbelopp
överstiger
1,86 men inte
2,89 prisbasbelopp
0,24 prisbasbelopp ökat med 25 procent av det
belopp med vilket den taxerade
förvärvsinkomsten överstiger 1,86
prisbasbelopp
överstiger
2,89 men inte
3,04 prisbasbelopp
0,4975 prisbasbelopp
överstiger
3,04 men inte
5,615 prisbasbe-
lopp
0,4975 prisbasbelopp minskat med 10 procent
av det belopp med vilket den taxerade
förvärvsinkomsten överstiger 3,04
prisbasbelopp
överstiger
5,615 prisbasbe-
lopp
0,24 prisbasbelopp
4 § För dem som är obegränsat skattskyldiga bara under en del av
beskattningsåret är grundavdraget en tolftedel av 0,24 prisbasbelopp för
varje kalendermånad eller del av kalendermånad som de är obegränsat
skattskyldiga.
5 § Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges sammanlagda
överskott av aktiv näringsverksamhet och av tjänst, minskat med hans
allmänna avdrag.
Vid denna beräkning skall överskottet av tjänst minskas med sådana
lån, kapitalvinster och utdelningar som enligt 11 kap. 45 § 50 kap. 7 §
eller 57 kap. skall tas upp i inkomstslaget tjänst.
Vidare skall vid beräkningen de allmänna avdragen minskas med
sådana avdrag som på grund av dispens enligt 59 kap. 8 och 10–12 §§
grundas på
– överskott av passiv näringsverksamhet, eller
– sådana kapitalvinster och utdelningar som enligt 50 eller 57 kap.
skall tas upp i inkomstslaget tjänst.
Särskilt grundavdrag
6 § Skattskyldiga har rätt till särskilt grundavdrag, om de har fått
folkpension som uppgår till minst 6 000 kronor eller minst 20 procent av
summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet.
Som folkpension räknas inte ålderspension, barnpension eller
vårdbidrag. Som folkpension räknas däremot
– tilläggspension till den del den enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott medfört avräkning av pensionstillskott, och
– förtids- eller efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning om
social trygghet, om pensionen betalas ut enligt grunder som är
jämförbara med vad som gäller för folkpension och mottagaren är
skattskyldig för pensionen i Sverige.
7 § Om folkpensionen enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring har samordnats med yrkesskadelivränta
eller annan livränta som anges där, skall vid tillämpning av 6 och 8 §§
samt 10 § andra stycket det särskilda grundavdraget beräknas med
utgångspunkt i den folkpension som skulle ha betalats ut om någon sådan
samordning inte gjorts.
8 § För skattskyldiga som fått folkpension som gifta är det särskilda
grundavdraget 134 procent av prisbasbeloppet.
För övriga skattskyldiga är det särskilda grundavdraget 151,5 procent
av prisbasbeloppet. Detta gäller också gifta skattskyldiga som under
någon del av beskattningsåret har fått folkpension som ogifta.
9 § Det särskilda grundavdraget skall minskas med 65 procent av den del
av den skattskyldiges pension som överstiger avdraget enligt 10 §. Har
skattskyldig som fått folkpension i form av förtidspension också fått
livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall
livräntan likställas med pension. Det särskilda grundavdraget skall dock
inte minskas med pension på grund av annan pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring eller med pension från pensionssparkonto. Vad
som avses med tjänstepensionsförsäkring framgår av 58 kap. 7 §.
För den som inte hade folkpension vid utgången av året före
beskattningsåret skall det särskilda grundavdraget i stället minskas med
65 procent av den del av den taxerade förvärvsinkomsten som överstiger
avdraget enligt 8 §.
10 § Det särskilda grundavdraget får inte överstiga sådan pension som
skall ligga till grund för minskning enligt 9 § första stycket, om den
skattskyldige
– hade folkpension vid utgången av både beskattningsåret och det
föregående beskattningsåret,
– inte under beskattningsåret hade folkpension i form av förtidspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
– var obegränsat skattskyldig under hela beskattningsåret, och
– inte dött under året.
I annat fall än som avses i första stycket får det särskilda grund-
avdraget inte överstiga den skattskyldiges folkpension och
pensionstillskott enligt 2 eller 2 a § lagen (1969:205) om
pensionstillskott.
Om den skattskyldige får sådan livränta som avses i 9 §, tillämpas
andra stycket i stället för första stycket om detta leder till ett högre
avdrag.
Ideella föreningar
11 § Ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller
kraven i 7 kap. 7 § första stycket har rätt till grundavdrag med 15 000
kronor.
64 kap. Sjöinkomstavdrag
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
– sjöinkomstavdragets storlek i 2 §,
– sjöinkomst i 3 och 4 §§,
– anställning på svenskt handelsfartyg i 5 §, och
– fartområden i 6 §.
Sjöinkomstavdragets storlek
2 § Skattskyldiga som har sjöinkomst under hela beskattningsåret har rätt
till sjöinkomstavdrag med
– 36 000 kronor vid anställning på fartyg som huvudsakligen går i
fjärrfart, och
– 35 000 kronor vid anställning på annat fartyg.
Skattskyldiga som har sjöinkomst bara under en del av
beskattningsåret har rätt till sjöinkomstavdrag för varje dag som de haft
sjöinkomst med en trehundrasextiofemtedel av beloppen enligt första
stycket.
Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
Sjöinkomst
3 § Med sjöinkomst avses lön, förmåner, drickspengar och annan
ersättning till den som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman
och som är anställd i redarens tjänst på ett svenskt handelsfartyg. Med
anställning hos redare likställs anställning hos en annan arbetsgivare som
redaren anlitar som entreprenör.
Med sjöinkomst avses också inkomster som uppbärs av
1. den som för redarens räkning tjänstgör som kontrollant när ett fartyg
byggs eller biträder när fartyget utrustas och som senare skall tillträda en
befattning på fartyget, och
2. den som före leveransen av ett fartyg som är under byggnad och
innan han börjar tjänstgöra ombord, inställer sig på fartyget för att lära
känna det och dess tekniska utrustning m.m.
Första och andra styckena gäller bara om fartyget har en
bruttodräktighet på minst 100 och huvudsakligen används i fjärrfart eller
närfart.
4 § Lön eller annan ersättning under en kortare väntetid till en sjöman
som anställs för att tillträda en befattning på ett visst fartyg, anses som
sjöinkomst av anställningen på fartyget.
Ersättning under en kortare väntetid till en sjöman som mönstrar av ett
visst fartyg för att tillträda en befattning på ett annat fartyg som tillhör
samma redare, anses som sjöinkomst av anställningen på det förra
fartyget.
Anställning på ett svenskt handelsfartyg
5 § Med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett
fartyg som skall anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009) och som
används till handelssjöfart eller befordran av passagerare eller till något
annat ändamål som har samband med handelssjöfarten. Om fartyget hyrs
ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare, anses sjömannen
anställd på ett svenskt handelsfartyg bara om han är anställd hos fartygets
ägare eller hos en arbetsgivare som ägaren anlitar.
Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett
utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat,
om anställningen sker hos redaren eller hos en arbetsgivare som redaren
anlitar.
Fartområden
6 § Med fjärrfart avses annan fart än inre fart och närfart.
Med inre fart avses fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på
floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund.
Med närfart avses
– linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs
vid kusterna, och
– linjefart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska
hamnar, dock inte linjefart bortom linjen Hanstholm–Lindesnäs eller
bortom Cuxhaven.
AVD. XII BERÄKNING AV SKATTEN
65 kap. Skatteberäkningen
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beräkning av statlig och
kommunal inkomstskatt. Bestämmelser om avrundning av skatten finns i
23 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483).
Gränsbelopp
2 § Statlig inkomstskatt beräknas bara om underlaget för skatten är minst
100 kronor.
Fysiska personer
Kommunal inkomstskatt
3 § För fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del
av beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten summan av de
skattesatser för kommunalskatt och landstingsskatt som gäller i
hemortskommunen för året före taxeringsåret multiplicerad med den
beskattningsbara förvärvsinkomsten.
Med hemortskommun avses hemortskommunen enligt 2 kap. 1 §
skattebetalningslagen (1997:483) för året före taxeringsåret. Med
hemortskommun för ett dödsbo avses den dödes hemortskommun för
dödsåret. Om den döde hade bytt folkbokföringsort efter den 1 november
året före dödsåret, skall dock hemortskommunen för dödsboet från och
med andra taxeringsåret efter dödsåret anses vara den kommun där den
döde hade sin senaste rätta folkbokföringsort.
4 § För fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela
beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten 25 procent av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten.
För begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning till
utländsk stats beskickning som avses i 3 kap. 17 § 2–4 tillämpas dock
3 §.
Statlig inkomstskatt
5 § För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på
beskattningsbara förvärvsinkomster
– 200 kronor,
– 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten
som överstiger en nedre skiktgräns, och
– 5 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en övre skiktgräns.
Skiktgränserna bestäms med utgångspunkt i en nedre skiktgräns på
232 600 kronor vid 2001 års taxering och en övre skiktgräns på
374 000 kronor vid 2001 års taxering.
Vid de därpå följande taxeringarna uppgår skiktgränserna till
skiktgränserna för det föregående taxeringsåret multiplicerade med det
jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni
tredje året före taxeringsåret plus två procentenheter. Skiktgränserna
fastställs av regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och
avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
6 § För dödsbon skall den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
beräknas enligt 5 § med följande ändringar.
Från och med beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet
inträffade skall beloppet 200 kronor betalas bara om den
beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar
ett grundavdrag beräknat enligt 63 kap. 3 och 4 §§. Från och med det
fjärde beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade är
skatten på förvärvsinkomsten, utöver vad som sägs i 5 § och i detta
stycke, 20 procent av hela den beskattningsbara förvärvsinkomsten upp
till ett belopp som motsvarar den nedre skiktgränsen i 5 §.
7 § För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på kapital-
inkomster 30 procent av överskottet i inkomstslaget kapital.
8 § Expansionsfondsskatten är 28 procent av det belopp som dras av vid
avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. När avdraget återförs, skall
ett belopp som motsvarar 28 procent av minskningen av expansions-
fonden tillgodoräknas vid debiteringen av slutlig skatt.
Skattereduktion
9 § Om det uppkommer ett underskott av kapital, skall skatten minskas
med 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger
100 000 kronor och med 21 procent av det återstående underskottet
(skattereduktion).
10 § Skattereduktion skall göras med 75 procent av allmän
pensionsavgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift som
avser beskattningsåret. Skattereduktionen skall avrundas nedåt till helt
hundratal kronor.
11 § För skattskyldiga som har sjöinkomst under hela beskattningsåret,
skall skattereduktion göras med 14 000 kronor vid anställning på fartyg
som huvudsakligen går i fjärrfart och med 9 000 kronor vid anställning
på annat fartyg. För skattskyldiga som har sjöinkomst bara under en del
av beskattningsåret är skattereduktionen för varje dag som sjöinkomsten
uppbärs en trehundrasextiofemtedel av dessa belopp. Vad som avses med
närfart och fjärrfart framgår av 64 kap. 6 §.
12 § Skattereduktion skall räknas av mot kommunal och statlig
inkomstskatt samt mot statlig fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt.
Skattereduktion skall göras för sjöinkomst, allmän pensionsavgift och
underskott av kapital i nu nämnd ordning.
Hänvisningar
13 § Bestämmelser om skatteberäkning inom familjen i
fåmansföretagsförhållanden finns i 57 kap. 14 §.
Bestämmelser om särskild skatteberäkning i vissa fall för inkomst som
hänför sig till minst två beskattningsår finns i 66 kap.
Bestämmelser om begränsning av skatten finns i lagen (1997:324) om
begränsning av skatt.
Juridiska personer
14 § För juridiska personer är den statliga inkomstskatten 28 procent av
den beskattningsbara inkomsten.
För värdepappersfonder är skatten i stället 30 procent.
Gemensamma bestämmelser
15 § Om en skattskyldig beskattats för samma inkomst både i Sverige
och utomlands, får regeringen, för att undanröja eller lindra dubbel-
beskattningen, helt eller delvis medge befrielse från statlig inkomstskatt,
om det finns ömmande omständigheter eller annars synnerliga skäl.
16 § I lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt finns
bestämmelser om avräkning av utländsk skatt för obegränsat
skattskyldiga.
66 kap. Skatt på ackumulerad inkomst
Förutsättningar för särskild skatteberäkning
Huvudregler
1 § Om en fysisk person ett visst beskattningsår får en förvärvsinkomst
som tjänats in under minst två beskattningsår eller på något annat sätt
hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst), får en
särskild beräkning av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
göras enligt bestämmelserna i detta kapitel. Bestämmelserna gäller inte
för dödsbon efter det tredje beskattningsåret efter det kalenderår då
dödsfallet inträffade.
2 § Särskild skatteberäkning skall göras bara om den skattskyldige begär
det. Skatteberäkningen skall omfatta all ackumulerad inkomst i ett
inkomstslag. Ackumulerad inkomst som uppkommit i ett annat
inkomstslag får däremot undantas vid skatteberäkningen. Om den
ackumulerade inkomsten hänför sig till inkomst av näringsverksamhet
gäller vad som sagts om inkomstslag för varje näringsverksamhet.
Om förutsättningarna är uppfyllda både för skatteberäkning enligt detta
kapitel och för nedsättning av skatten enligt lagen (1997:324) om
begränsning av skatt, tillämpas de bestämmelser som leder till lägst skatt.
3 § I inkomstslaget tjänst får särskild skatteberäkning göras för all
ackumulerad inkomst med undantag av sådant engångsbelopp till följd av
personskada som avses i 11 kap. 37 § eller 38 § första stycket första
meningen.
I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning göras
bara för inkomster som avses i 18–21 §§.
Spärregler
4 § Särskild skatteberäkning får göras bara om nettobeloppet av den
ackumulerade inkomsten enligt 6 och 7 §§ uppgår till minst 50 000
kronor och den beskattningsbara förvärvsinkomsten, inklusive
nettobeloppet, överstiger den nedre skiktgränsen enligt 65 kap. 5 § med
minst 50 000 kronor.
Omfattar den särskilda skatteberäkningen flera nettobelopp, skall deras
sammanlagda nettobelopp vara minst 50 000 kronor.
Den särskilda beräkningen
Underlagen för beräkningen
5 § Vid den särskilda skatteberäkningen skall skatten beräknas dels på
nettobeloppet av varje ackumulerad inkomst, dels på den
beskattningsbara förvärvsinkomsten för beskattningsåret minskad med
nettobeloppen. Summan av skattebeloppen utgör beskattningsårets
statliga inkomstskatt på förvärvsinkomster.
Vid beräkningen av skatten på nettobeloppet av en ackumulerad
inkomst skall nettobeloppet delas upp i så många lika stora belopp som
motsvarar det antal år som inkomsten hänför sig till (årsbelopp), dock
högst tio. Skatten på ett årsbelopp utgörs av den skatteökning som
uppkommer om beloppet läggs till en genomsnittlig beskattningsbar
förvärvsinkomst beräknad enligt 11–15 §§. Det på så sätt framräknade
skattebeloppet multipliceras med antalet årsbelopp och utgör skatten på
nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten.
Nettobeloppet av en ackumulerad inkomst
6 § Nettobeloppet av en ackumulerad inkomst är
– den ackumulerade inkomsten minskad med sådana utgifter för dess
förvärvande som skall dras av samma beskattningsår, eller
– den till statlig inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomsten, om
denna är lägre.
När nettobeloppet av en ackumulerad inkomst beräknas av skogsbruk
skall intäkt av skogsbruk minskas med skogsavdrag som görs samma
beskattningsår.
7 § När en inkomst avser avyttring av en tillgång som kan vara föremål
för värdeminskningsavdrag, anses som nettobelopp skillnaden mellan
ersättningen och tillgångens skattemässiga värde.
För inkomst genom avyttring av djur i jordbruk och renskötsel anses
som nettobelopp skillnaden mellan djurens marknadspris vid
beskattningsårets ingång och deras skattemässiga värde vid det
föregående beskattningsårets utgång.
Fördelningstiden i vissa fall
8 § Engångsbelopp som ersättning för årlig pension skall i allmänhet
anses hänföra sig till tio år.
Intäkt av skogsbruk skall anses hänföra sig till det antal år som
motsvarar förhållandet mellan nettobeloppet av den ackumulerade
inkomsten och värdet av ett års skogstillväxt på fastigheten.
Inkomst i ett svenskt handelsbolag skall inte anses hänföra sig till tid
innan den skattskyldige förvärvade andelen utom i sådana fall som avses
i 9 §.
9 § Har en efterlevande make som ensam dödsbodelägare tagit över en
näringsverksamhet eller en andel i ett svenskt handelsbolag vid den andra
makens död, anses han, om han begär det, ha bedrivit
näringsverksamheten eller innehaft andelen även under den tid som den
andra maken innehade den. Detta gäller dock bara för sådana
beskattningsår då makarna varit gifta hela eller en del av året.
10 § Om det det antal år som den ackumulerade inkomsten hänför sig till
inte kan utredas, skall inkomsten anses hänföra sig till tre år, om inte
särskilda omständigheter föranleder något annat.
Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten
11 § Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten räknas
fram med utgångspunkt i summan av den beskattningsbara
förvärvsinkomsten för taxeringsåret, minskad med nettobeloppen av de
ackumulerade inkomsterna och de beskattningsbara förvärvsinkomsterna
för så många av de närmast föregående taxeringsåren att det
sammanlagda antalet år motsvarar antalet årsbelopp.
12 § I fråga om taxeringsår då den skattskyldige inte taxerats på grund av
att han ändrat räkenskapsår eller varit begränsat skattskyldig, skall den
beskattningsbara förvärvsinkomsten tas upp till noll.
Om det för ett taxeringsår fattats beslut om två taxeringar för den
skattskyldige på grund av att han ändrat räkenskapsår, skall dessa
taxeringar behandlas som två skilda taxeringsår.
Justering av den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten
13 § Om en ackumulerad inkomst helt eller delvis hänför sig till tid före
beskattningsåret, skall den genomsnittliga beskattningsbara
förvärvsinkomsten justeras enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§.
Justering skall dock inte göras om den ackumulerade inkomsten hänför
sig till bara två år.
14 § Om en ackumulerad inkomst hänför sig enbart till beskattningsåret
och tid dessförinnan, skall den genomsnittliga beskattningsbara
förvärvsinkomsten ökas med ett belopp som motsvarar den nedre
skiktgränsens förändring mellan
1. det närmast föregående taxeringsåret och det aktuella taxeringsåret,
om den ackumulerade inkomsten hänför sig till tre eller fyra
beskattningsår,
2. det andra taxeringsåret före taxeringsåret och det aktuella
taxeringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till fem eller
sex beskattningsår,
3. det tredje taxeringsåret före taxeringsåret och det aktuella
taxeringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till sju eller
åtta beskattningsår, eller
4. det fjärde taxeringsåret före taxeringsåret och det aktuella
taxeringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till nio eller tio
beskattningsår.
15 § Hänför sig en ackumulerad inkomst till tid både före och efter
beskattningsåret, men till sammanlagt högst tio år, skall justering göras
bara om antalet år till och med beskattningsåret överstiger antalet år efter
beskattningsåret med minst tre. Justering skall göras enligt 14 § som om
inkomsten fördelade sig på så många förflutna år som överstiger antalet
kommande år.
Hänför sig en ackumulerad inkomst till tid både före och efter
beskattningsåret, men till sammanlagt mer än tio år, skall först antalet år
före och efter minskas proportionellt så att summan blir tio och skill-
naden avrundas till helt tal. Därefter skall justeringen för skiktgränsens
förändring göras på det sätt som sägs i första stycket.
Beräkning av skatten
16 § Skatten på den ackumulerade inkomsten skall beräknas enligt den
skatteskala som gäller det beskattningsår då den skall tas upp till
beskattning.
17 § Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår får flera
olika ackumulerade inkomster som hänför sig till olika antal år, skall
inkomsterna fördelas, oberoende av varandra, på de år som de hänför sig
till. Skatten skall beräknas i sådan ordning att den först beräknas på den
ackumulerade inkomst som hänför sig till tio eller flera år och sist på den
som hänför sig till minst antal år. Vid beräkning av skatten på varje
ackumulerad inkomst skall till den genomsnittliga beskattningsbara
förvärvsinkomsten läggas ett årsbelopp av de tidigare fördelade
ackumulerade inkomsterna. Detta gäller även beträffande ackumulerade
inkomster som hänför sig till tid efter beskattningsåret.
Inkomstslaget näringsverksamhet
18 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning
göras för ackumulerad inkomst i form av
1. sådana inkomster genom vetenskaplig, litterär eller konstnärlig
verksamhet eller annan personlig, självständig näringsutövning som inte
medför avdrag på grund av insättning på upphovsmannakonto,
2. inkomster vid överlåtelse av hyresrätt samt av varumärke,
firmanamn och andra liknande rättigheter av goodwills natur,
3. ersättning som den skattskyldige får för att flytta från en lokal som
används i näringsverksamheten,
4. återföring av värdeminskningsavdrag m.m. avseende
näringsfastigheter enligt 26 kap. 2, 8, 9 eller 13 §,
5. återföring av avdrag för utgifter för förbättrande reparationer och
underhåll avseende näringsbostadsrätter enligt 26 kap. 10, 11 eller 13 §,
6. engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt,
dock inte upplåtelse av rätt att avverka skog, eller servitutsrätt och vid
överlåtelse av nyttjanderätt, och
7. ersättning vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken och
inkomster för en fastighetsägare som avser värdet av sådan förbättring
som en nyttjanderättshavare bekostat.
19 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning
göras för ackumulerad inkomst i form av
1. försäkringsersättning, skadestånd eller liknande ersättning för
inkomstbortfall,
2. ersättning för tillgångar som tas i anspråk genom expropriation eller
annars under sådana förhållanden att ianspråktagandet måste anses som
en tvångsavyttring,
3. försäkringsersättning eller annan ersättning för skada genom brand
eller annan olyckshändelse på byggnader, markanläggningar eller
växande skog, och
4. inkomster genom avyttring av skog och skogsprodukter, om
avverkningen var nödvändig på grund av brand, stormfällning, torka,
insektsskador eller liknande eller på grund av vattenuppdämning eller
framdragande av kraftledning.
Särskild skatteberäkning får inte göras om inkomsten medför avdrag
för avsättning till ersättningsfond eller avdrag på grund av insättning på
skogskonto.
20 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning
göras för ackumulerad inkomst i form av
1. engångsersättning vid avyttring av patenträtt eller liknande rättighet
samt vid avyttring eller avlösning av rätt till royalty, allt under
förutsättning att avyttringen eller avlösningen skett i samband med att
näringsverksamhet överlåts, läggs ned eller upplåts som ett led i
verksamhetens avveckling,
2. inkomster vid avyttring av maskiner och andra inventarier i samband
med att näringsverksamhet överlåts, läggs ned eller upplåts som ett led i
verksamhetens avveckling, och
3. inkomster vid avyttring av djur i jordbruk och renskötsel i samband
med att djurskötseln upphör.
Vad som sägs i första stycket 1 och 2 om att näringsverksamhet
överlåts, läggs ned eller upplåts som ett led i verksamhetens avveckling
skall gälla även för en av flera verksamheter i en näringsverksamhet.
Med inkomst vid avyttring likställs i fall som avses i första stycket 2
och 3 försäkringsersättning och annan skadeersättning vid förlust av
sådana tillgångar, om ersättningen inte föranleder avdrag för avsättning
till ersättningsfond.
För inkomst som avses i första stycket 1 och 2 får särskild
skatteberäkning för ackumulerad inkomst göras endast under
förutsättning att det vid beskattningsårets utgång finns kvar inventarier
av bara obetydlig omfattning som inte har avyttrats eller arrenderats ut.
Vidare krävs att avdrag som har gjorts för avsättning till ersättningsfond
har återförts eller att fonden tagits i anspråk vid nämnda tidpunkt.
21 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning
göras för ackumulerad inkomst i form av
1. avdrag för avsättning till periodiseringsfond som återförs enligt
30 kap. 9 § 1 eller 10 § 1,
2. avdrag för avsättning till ersättningsfond som återförs på grund av
att näringsverksamheten överlåtits eller lagts ned, och
3. avdrag för avsättning till expansionsfond som återförs enligt 34 kap.
16 eller 17 §.
22 § Om ackumulerad inkomst uppkommer i näringsverksamhet som
enligt 60 kap. 6 § bedrivs av den ena maken med den andra som
medhjälpande, anses den ackumulerade inkomsten ingå i den inkomst
som skall beskattas hos den make som bedriver näringsverksamheten.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(1999:000) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:000).
Bilaga 24.1
Associationsformer som avses i 24 kap. 22 ' andra stycket 1:
B bolag som enligt belgisk rättsordning kallas ”société ano-
nyme”/”naamloze vennootschap”, ”société en commandite par
actions”/”commanditaire vennootschap op aandelen” eller ”société privée
à responsabilité limitée”/”besloten vennootschap met beperkte
aansprakelijkheid” och sådana offentligrättsliga organ som fungerar
enligt civilrättsliga regler,
B bolag som enligt dansk rättsordning kallas ”aktieselskab” eller
”anpartsselskab”,
B bolag som enligt tysk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”,
”Kommanditgesellschaft auf Aktien”, ”Gesellschaft mit beschränkter
Haftung” eller ”Bergrechtliche gewerkschaft”,
B bolag som enligt grekisk rättsordning kallas ”"<é<L:0
,J"4DÆ"",”
B bolag som enligt spansk rättsordning kallas ”sociedad anónima”,
”sociedad comanditaria por acciones” eller ”sociedad de responsabilidad
limitada” och de offentligrättsliga organ som fungerar enligt civilrättsliga
regler,
B bolag som enligt fransk rättsordning kallas ”société anonyme”,
”société en commandite par actions” eller ”société à responsabilité
limitée” och industriella och affärsdrivande offentliga organ och företag,
B bolag som enligt irländsk rättsordning kallas ”public companies
limited by shares or by guarantee”, ”private companies limited by shares
or by guarantee”, organ registrerade enligt ”the Industrial and Provident
Societies Acts” eller byggnadsföretag registrerade enligt ”the Building
Societies Acts”,
B bolag som enligt italiensk rättsordning kallas ”società per azioni”,
”società in accomandita per azioni” eller ”società a responsabilità
limitata” och offentliga och privata organ som bedriver industriell och
kommersiell verksamhet,
B bolag som enligt luxemburgsk rättsordning kallas ”société
anonyme”, ”société en commandite par actions” eller ”société à
responsabilité limitée”,
B bolag som enligt nederländsk rättsordning kallas ”naamloze
vennootschap” eller ”besloten vennootschap met beperkte aanspra-
kelijkheid”,
B handelsföretag eller bolag som är bildade enligt civillagstiftning och
som har handelsföretagsform, kooperativ och offentliga företag, bildade i
enlighet med portugisisk rätt,
B bolag som bildats enligt lagstiftningen i Förenade konungariket
Storbritannien och Nordirland,
B bolag som enligt österrikisk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”
eller ”Gesellschaft mit beschränkter Haftung”, och
B bolag som enligt finsk rättsordning kallas ”osakeyhtiö/aktiebolag”,
”osuuskunta/andelslag”, ”säästöpankki/sparbank” eller ”vakuutusyhtiö-
/försäkringsbolag”.
Bilaga 24.2
Skatter som avses i 24 kap. 22 ' andra stycket 3:
B impôt des sociétés/vennootschapsbelasting i Belgien,
B selskabsskat i Danmark,
B Körperschaftsteuer i Tyskland,
– n`D@H ,4`F@*º:"J@H <@:46f<
BD@FfBT< 6,D*@F6@B46@b
P"D"6JZD" i Grekland,
B impuesto sobre sociedades i Spanien,
B impôt sur les sociétés i Frankrike,
B corporation tax i Irland,
B imposta sul reddito delle persone giuridiche i Italien,
B impôt sur le revenu des collectivités i Luxemburg,
B vennootschapsbelasting i Nederländerna,
B imposto sobre o rendimento das pessoas colectivas i Portugal,
B corporation tax i Förenade konungariket Storbritannien och
Nordirland,
B Körperschaftsteuer i Österrike,
B yhteisöjen tulovero/inkomstskatten för samfund i Finland, och
B statlig inkomstskatt i Sverige.
Bilaga 37.1
Associationsformer som avses i 37 kap. 9 § 3 och 49 kap. 9 § 3:
B bolag som enligt belgisk rättsordning kallas ”société anony-
me”/”naamloze vennootschap”, ”société en commandite par
actions”/”commanditaire vennootschap op aandelen” eller ”société privée
à responsabilité limitée”/”besloten vennootschap met beperkte
aansprakelijkheid” och sådana offentligrättsliga organ som fungerar
enligt civilrättsliga regler,
B bolag som enligt dansk rättsordning kallas ”aktieselskab” eller
”anpartsselskab”,
B bolag som enligt tysk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”,
”Kommanditgesellschaft auf Aktien”, ”Gesellschaft mit beschränkter
Haftung” eller ”Bergrechtliche gewerkschaft”,
B bolag som enligt grekisk rättsordning kallas ”"<é<L:0
,J"4DÆ"”,
B bolag som enligt spansk rättsordning kallas ”sociedad anónima”,
”sociedad comanditaria por acciones” eller ”sociedad de responsabilidad
limitada” och de offentligrättsliga organ som fungerar enligt civilrättsliga
regler,
B bolag som enligt fransk rättsordning kallas ”société anonyme”,
”société en commandite par actions” eller ”société à responsabilité
limitée” och industriella och affärsdrivande offentliga organ och företag,
B bolag som enligt irländsk rättsordning kallas ”public companies
limited by shares or by guarantee”, ”private companies limited by shares
or by guarantee”, organ registrerade enligt ”the Industrial and Provident
Societies Acts” eller byggnadsföretag registrerade enligt ”the Building
Societies Acts”,
B bolag som enligt italiensk rättsordning kallas ”societá per azioni”,
”società in accomandita per azioni” eller ”società a responsabilità
limitata” och offentliga och privata organ som bedriver industriell och
kommersiell verksamhet,
B bolag som enligt luxemburgsk rättsordning kallas ”société
anonyme”, ”société en commandite par actions” eller ”société à
responsabilité limitée”
B bolag som enligt nederländsk rättsordning kallas ”naamloze
vennootschap” eller ”besloten vennootschap met beperkte aanspra-
kelijkheid”,
B handelsföretag eller bolag som är bildade enligt civillagstiftning och
som har handelsföretagsform liksom också andra juridiska personer som
bedriver handel eller industriell verksamhet, bildade i enlighet med
portugisisk rätt,
B bolag som bildats enligt lagstiftningen i Förenade konungariket
Storbritannien och Nordirland,
B bolag som enligt österrikisk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”
eller ”Gesellschaft mit beschränkter Haftung”, och
B bolag som enligt finsk rättsordning kallas ”osakeyhtiö/aktiebolag”,
”osuuskunta/andelslag”, ”säästöpankki/sparbank” eller ”vakuutusyhtiö-
/försäkringsbolag”.
Bilaga 37.2
Skatter som avses i 37 kap. 9 § 3 och 49 kap. 9 § 3:
B impôt des sociétés/vennootschapsbelasting i Belgien,
B selskabsskat i Danmark,
B Körperschaftsteuer i Tyskland,
B n`D@H ,4`F@*º:"J@H <@:46f<
BD@FfBT< 6,D*@F6@B46@b
P"D"6JZD" i Grekland,
B impuesto sobre sociedades i Spanien,
B impôt sur les sociétés i Frankrike,
B corporation tax i Irland,
B imposta sul reddito delle persone giuridiche i Italien,
B impôt sur le revenu des collectivités i Luxemburg,
B vennootschapsbelasting i Nederländerna,
B imposto sobre o rendimento das pessoas colectivas i Portugal,
B corporation tax i Förenade konungariket Storbritannien och
Nordirland,
B Körperschaftsteuer i Österrike,
B yhteisöjen tulovero/inkomstskatten för samfund i Finland, och
B statlig inkomstskatt i Sverige.
2.2 Förslag till lag om ikraftträdande av
inkomstskattelagen
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Inkomstskattelagen (1999:000) och denna lag träder i kraft den 1
januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.
2 § Genom denna lag upphävs
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. kungörelsen (1950:674) angående grunder för sådan uppdelning av
pensionsstyrelsens frivilliga försäkring, som avses i punkt 1 tionde
stycket anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen,
4. kungörelsen (1951:723) angående grunder för uppdelning av vissa
försäkringar på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring,
5. lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst,
6. skogskontolagen (1954:142),
7. förordningen (1962:42) om skattefrihet för belopp, som utgår på
grund av vissa riskgarantier,
8. lagen (1963:173) om avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m.,
9. lagen (1969:739) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till
Oljeprospektering Aktiebolag, m.m.,
10. lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt ändamål,
11. lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen med
anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m.m.,
12. lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,
13. lagen (1982:60) om beräkning av avdrag på grund av avyttring av
skog i vissa fall,
14. lagen (1990:663) om ersättningsfonder,
15. lagen (1990:696) om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges
Tekniska Museum,
16. lagen (1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.,
17. lagen (1992:1061) om inkomstskatteregler vid ombildning av
föreningsbank till bankaktiebolag,
18. lagen (1992:1091) om inkomstskatteregler vid utskiftning av aktier
i vissa fall,
19. lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst
från handelsbolag i vissa fall,
20. lagen (1993:5) om inkomstskatteregler vid statligt stöd till vissa
kreditinstitut,
21. lagen (1993:541) om inkomstbeskattning vid ombildning av
värdepappersfond,
22. lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad,
23. lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
24. lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
25. lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,
26. lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet,
27. lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid
beskattning av ägare i fåmansföretag,
28. lagen (1994:1850) om direktavdrag för byggnader m.m.,
29. lagen (1994:1853) om beskattning av europeiska ekonomiska
intressegrupperingar,
30. lagen (1996:161) med vissa bestämmelser om tillämpningen av
dubbelbeskattningsavtal,
31. lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris,
32. lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten,
33. lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom koncerner,
34. lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och
verksamhetsöverlåtelser, och
35. lagen (1998:199) om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerarskydd.
3 § De upphävda lagarna tillämpas alltjämt såvitt avser 2001 och tidigare
års taxeringar samt vid senare taxeringar i fråga om skattskyldiga som
taxeras för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet till den del
detta leder till lägre skatt.
Ytterligare bestämmelser om att äldre bestämmelser skall tillämpas
finns i 2–4 kap.
4 § Om någon bestämmelse i de upphävda lagarna har tillämpats och den
motsvaras av en bestämmelse i inkomstskattelagen (1999:000), skall
bestämmelsen i inkomstskattelagen anses ha tillämpats.
5 § Om det i lag eller annan författning finns en hänvisning till en
bestämmelse i någon av de upphävda lagarna som motsvaras av en
bestämmelse i inkomstskattelagen (1999:000) eller denna lag, skall
hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
6 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:000).
2 kap. Övergångsbestämmelser om personförsäkringar
Personförsäkringar meddelade före år 1951
1 § I fråga om personförsäkringar meddelade före år 1951 tillämpas de
bestämmelser om försäkringstagares beskattning som gällde före
ikraftträdandet den 1 januari 1951 av lagen (1950:308) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) med följande undantag:
1. Avdrag skall inte göras för premier för sådana försäkringar som
avses i punkt 5 av anvisningarna till 28 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet (s.k.
ledareförsäkringar). Belopp som utfaller på grund av sådan försäkring
skall tas upp som intäkt bara till den del det enligt en försäkringsteknisk
beräkning motsvarar de premier som betalats före år 1951.
2. Sådant avdrag från livränta på grund av pupillförsäkring som avses i
32 § 2 mom. första stycket a i den upphävda kommunalskattelagen i dess
lydelse före år 1951 skall inte göras, om livräntan utbetalas på grund av
dödsfall som inträffat efter år 1950.
3. Avdrag skall inte göras enligt 46 § 2 mom. första stycket 3 i den
upphävda kommunalskattelagen i dess lydelse före ikraftträdandet.
Förmånstagarförordnanden före år 1959
2 § I fråga om belopp som uppburits på grund av ett
förmånstagarförordnande som gjorts före år 1959 tillämpas de
bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 27 maj 1959 av lagen
(1959:171) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1959:172) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, om
det visas att förordnandet inte kunnat återkallas efter år 1958.
Personförsäkringar meddelade före år 1960
3 § Om en försäkring som meddelats före den 1 juli 1960 var att anse
som en pensionsförsäkring enligt de bestämmelser som gällde före den
31 mars 1960 av lagen (1960:43) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370), skall den anses som en sådan försäkring även efter den
30 mars 1960. Om en försäkring som meddelats före den 31 mars 1960
var att anse som en kapitalförsäkring enligt dessa bestämmelser, skall
den anses som en sådan försäkring även efter den 30 mars 1960.
Försäkringsfall före år 1962
4 § I fråga om livräntebelopp på grund av försäkringsfall som inträffat
före år 1962 tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet
den 1 januari 1962 av lagen (1961:42) om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370).
Försäkringsfall före år 1963
5 § I fråga om försäkringsfall som inträffat före år 1963 tillämpas de
bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) som gällde före ikraftträdandet den 9
april 1963 av lagen (1963:50) om ändring i nämnda lag.
Försäkringar meddelade utomlands före år 1969
6 § Försäkring som meddelats före år 1969 i en försäkringsrörelse som
bedrevs utomlands och som enligt de bestämmelser som gällde före
ikraftträdandet den 1 januari 1970 av lagen (1969:754) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) var att anse som en pensionsförsäkring
skall även efter ikraftträdandet anses som en pensionsförsäkring om hela
premien för försäkringen i enlighet med försäkringsavtalet i dess lydelse
den 31 december 1968 betalats senast den dagen.
Skulle premie enligt avtalets lydelse den 31 december 1968 betalas
även efter utgången av år 1968 anses försäkringen den 1 januari 1969 ha
delats upp på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring. Som
pensionsförsäkring anses sådan del av försäkringen som motsvarar
premie som i enlighet med försäkringsavtalet i dess lydelse den 31
december 1968 hade betalats eller skulle ha betalats före år 1969.
Överlåtelser av pensionsförsäkringar före år 1973
7 § I fråga om överlåtelser av pensionsförsäkringar före år 1973 tillämpas
de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 16 juni 1973 av
lagen (1973:374) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och
lagen (1973:375) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden före den 9 november 1973
8 § I fråga om belopp som uppburits på grund av ett oåterkalleligt
förmånstagarförordnande som gjorts före den 9 november 1973 tillämpas
de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1974 av
lagen (1973:1113) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och
lagen (1973:1114) om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.
Överlåtelser av pensionsförsäkring mellan makar före år 1974
9 § Den som genom överlåtelse från sin make förvärvat äganderätten till
en pensionsförsäkring före år 1974 och vid taxering åren 1971–1973
gjort avdrag helt eller till övervägande del för de premier som betalats
under åren 1970–1972 anses som ägare till försäkringen utan hinder av
bestämmelserna i 53 § 4 mom. andra stycket i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) och 6 § 4 mom. andra stycket i den
upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i de båda
lagrummens lydelse enligt lagen (1973:374) om ändring i
kommunalskattelagen och lagen (1973:375) om ändring i lagen om
statlig inkomstskatt.
Om den som förvärvat en försäkring enligt första stycket återförde
denna till den tidigare innehavaren under år 1976, skall detta ha
skatterättslig verkan.
Pensionsförsäkringar på ansökan före den 21 januari 1975
10 § I fråga om pensionsförsäkringar som meddelats på grund av
ansökan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 21
januari 1975 skall det högsta belopp för avdrag som gäller enligt 59 kap.
5 och 6 §§ inkomstskattelagen (1999:000) anses uppgå till minst 25 000
kronor.
Pensionsförsäkringar på ansökan före år 1976
11 § I fråga om pensionsförsäkringar som meddelats i överensstämmelse
med ansökan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före år
1976 tillämpas punkt 1 av anvisningarna till 31 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1976 av lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag.
Överenskommelse som medför ökad premieförpliktelse totalt sett eller
tidigareläggning av premiebetalning, skall vid tillämpning av denna
paragraf anses som ett nytt försäkringsavtal.
12 § Om försäkringsavtalet för pensionsförsäkring som avses i 11 §
ändras eller förmånstagare sätts in efter år 1976 i strid mot punkt 1 av
anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)
i dess lydelse enligt lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag, skall
den mot försäkringen svarande premiereserven och övriga tillgodo-
havanden vid tidpunkten för ändringen anses som belopp som på grund
av försäkringen utbetalats under det beskattningsår då ändringen sker.
Vad som sägs i första stycket tillämpas inte om försäkringstagaren utan
kännedom om bestämmelserna satt in förmånstagare men återkallar
förmånstagarförordnandet utan dröjsmål sedan han underrättats om på-
följden av förordnandet.
13 § Överlåts pensionsförsäkring som avses i 11 § efter den 31 december
1976 i strid mot bestämmelserna i punkt 1 femtonde stycket av
anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)
i dess lydelse enligt lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag, skall
den mot försäkringen svarande premiereserven och övriga
tillgodohavanden vid tidpunkten för överlåtelsen anses som belopp som
på grund av försäkringen utbetalats under det beskattningsår då
överlåtelsen sker. Återbetalning av försäkringstagarens tillgodohavande
enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken skall inte anses strida mot de angivna
bestämmelserna.
14 § I fråga om pensionsförsäkringar som avses i 11 § tillämpas 53 §
4 mom. i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och 6 §
4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i de
båda lagrummens lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen
(1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1975:1350)
om ändring i lagen om statlig inkomstskatt.
15 § Vid uppdelning av försäkring som avses i 11 § enligt punkt 1 tionde
stycket av anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen
(1975:1347) om ändring i nämnda lag gäller andra stycket i fråga om
1. försäkringar som avses i 1 § första stycket c i den upphävda kun-
görelsen (1947:981) angående anordnandet av den frivilliga statliga
pensionsförsäkringen (pensionsstyrelsens frivilliga försäkring), dock ej
försäkringar på grund av avgift som betalats före år 1951, och
2. livränteförsäkringar som meddelats av Ränte- och
kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm, Ränte- och
kapitalförsäkringsanstalten i Göteborg, Skånska livränte- och
kapitalförsäkringsanstalten samt Skaraborgs läns ränte- och
kapitalförsäkringsanstalt, för vilka utfästelse om försäkringsbeloppets
storlek inte har lämnats och som dessutom är förenade med villkoret att
betalda premier – utan ränta – skall betalas tillbaka om den försäkrade
dör innan livräntan börjat utbetalas, dock ej försäkringar på grund av
premie som betalats före år 1952.
Försäkringen skall anses som en kapitalförsäkring till den del den
avser återbetalning av premier eller avgifter vid dödsfall och i övrigt som
en pensionsförsäkring. Inbetalade premier eller avgifter skall anses
betalda till 10 procent för kapitalförsäkringen och till 90 procent för
pensionsförsäkringen.
Utländska försäkringar som meddelats före år 1976
16 § Om Riksskatteverket enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1969:754) om ändring i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) har förklarat att en försäkring som meddelats i en
försäkringsrörelse som bedrevs utomlands skall anses som en
pensionsförsäkring, tillämpas 10–14 §§ i fråga om försäkringen.
Livräntor fastställda före år 1976
17 § I fråga om livräntor som betalas ut på grund av personskada och inte
avser ersättning för förlorat underhåll och som fastställts före år 1976
finns bestämmelser i 4 kap. 13 §.
Sjuk- eller olycksfallsförsäkringar tagna i samband med tjänst före
år 1988
18 § Avdrag medges i inkomstslaget tjänst för avgifter som en arbets-
tagare betalat för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband
med tjänst före år 1988. En sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits
före år 1988 anses tagen i samband med tjänst under förutsättning att det
enligt anställningsavtalet fanns en skyldighet för arbetstagaren att ha en
sådan försäkring eller – om sådan skyldighet inte fanns – att premierna
för försäkringen skulle betalas av arbetsgivaren eller av denne och arbets-
tagaren samt att anmälan gjordes till försäkringsanstalten om att
försäkringen hade tagits i samband med tjänst.
Gruppsjukförsäkringsfall före år 1991
19 § I fråga om ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas, om
försäkringsfallet inträffade före år 1991, den upphävda kommunalskatte-
lagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av
lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag.
Överlåtelser av pensionsförsäkringar genom bodelning före år 1994
20 § I fråga om pensionsförsäkring som överlåtits före år 1994 genom
bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått
tillämpas punkt 6 första stycket av anvisningarna till 46 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1994 av lagen (1993:938) om ändring i nämnda lag i dess
lydelse enligt lagen (1993:1542) om ändring i sistnämnda lag.
Utländska försäkringar som tecknats före år 1997
21 § En försäkring som tecknats före år 1997 i en försäkringsrörelse som
bedrevs utomlands anses som en pensionsförsäkring, om den på den
skattskyldiges begäran med stöd av ikraftträdandebestämmelserna till
lagen (1996:1240) om ändring i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) ansetts som pensionsförsäkring. En försäkring anses också
som pensionsförsäkring, om en skattemyndighet eller Riksskatteverket
enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1997 av lagen (1996:1240) om ändring i nämnda lag har lämnat
en förklaring om detta. I fråga om andra personförsäkringar som tecknats
före år 1997 i en försäkringsrörelse som bedrevs utomlands tillämpas vad
som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen i den nyss angivna
lydelsen, om inte den skattskyldige begär att nya bestämmelser skall
tillämpas.
3 kap. Övriga övergångsbestämmelser som inte är samlade
i kapitelordning
Förvärv från vissa upplösta aktiebolag
1 § Om ett aktiebolag, vars aktiekapital inte uppgick till 50 000 kronor,
upplöstes genom likvidation under åren 1975–1981 eller genom
avregistrering enligt punkt 4 eller 5 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag och om
den upphävda lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen med
anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m.m. har
tillämpats på upplösningen, skall den som övertog tillgångar vid
upplösningen anses ha inträtt i aktiebolagets skattemässiga situation i
fråga om tillgångarna.
2 § Om ett aktiebolag, vars aktiekapital inte uppgick till 100 000 kronor,
upplöstes genom avregistrering enligt punkt 5 eller 6 av övergångs-
bestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) och om verksamheten togs över på ett sådant sätt att lagen
(1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade
bestämmelser om aktiekapitalets storlek är tillämplig, gäller följande.
Övertagaren skall ta upp de inkomster och göra de avdrag som
aktiebolaget skulle ha tagit upp eller dragit av.
Om byggnader, markanläggningar eller inventarier togs över, skall
övertagaren anses ha inträtt i aktiebolagets skattemässiga situation i fråga
om värdeminskningsavdrag och liknande avdrag. Detsamma gäller patent
och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1
inkomstskattelagen (1999:000) även om de inte förvärvats från någon
annan.
Det finns ytterligare bestämmelser som gäller efter sådana
övertaganden för tillgångar som är kapitaltillgångar hos övertagaren
– i fråga om skattemässig kontinuitet i 4 kap. 71§,
– i fråga om anskaffningsutgiften på fastigheter och bostadsrätter i
4 kap. 74 §, och
– i fråga om den justerade anskaffningsutgiften på andelar i
handelsbolag i 4 kap. 91 §.
Övertagande av bankrörelse före den 1 juli 1987
3 § I fråga om övertagande av bankrörelse före den 1 juli 1987 finns
bestämmelser i 4 kap. 57 §.
Likvidationer och fusioner före år 1991
4 § Har likvidation eller fusion föranlett utskiftning före år 1991
tillämpas i fråga om aktieägarna vad som gällde enligt den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) och den upphävda lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt före ikraftträdandet den 1 januari 1991 av lagen
(1990:1421) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1990:1422)
om ändring i lagen om statlig inkomstskatt.
Utländskt övertagande av bankrörelse
5 § Om ett utländskt bankföretag enligt 5 § i den upphävda lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa omstruktu-
reringar inom den finansiella sektorn, m.m. har övertagit hela den rörelse
som bedrevs av ett svenskt bankaktiebolag som hade bildats före den
1 augusti 1990 och som ägdes direkt eller genom förmedling av ett helägt
dotterbolag, tillämpas 2 § 4 mom. andra–fjärde, sjunde, åttonde och elfte
styckena i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om
ändring i nämnda lag och 12 § i den upphävda lagen (1993:1539) om
avdrag för underskott av näringsverksamhet.
Mervärdesskatt
6 § I fråga om skatt och ränta enligt den upphävda lagen (1968:430) om
mervärdeskatt tillämpas de bestämmelser i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) som gällde före ikraftträdandet den 1
juli 1994 av lagen (1994:201) om ändring i nämnda lag.
Direktavdrag för byggnader och markanläggningar
7 § Har direktavdrag gjorts för utgifter för anskaffning eller förbättring
av byggnader eller markanläggningar enligt den upphävda lagen
(1994:1850) om direktavdrag för byggnader m.m. skall de utgifter som
direktavdraget avser räknas in i anskaffningsutgiften utom vid beräkning
av värdeminskningsavdrag. Direktavdraget skall anses som
värdeminskningsavdrag.
Vinstdelningsskatt
8 § Debiterad skatt enligt den upphävda lagen (1983:1086) om vinst-
delningsskatt skall dras av. Om skatten sätts ned, skall motsvarande del
av avdraget återföras. Efter fusion och då ett försäkringsbolag övertar ett
annat försäkringsbolags hela försäkringsbestånd tillämpas 2 § 4 mom.
åttonde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:651) om
ändring i nämnda lag.
En begränsat skattskyldig juridisk person är skattskyldig för återfört
avdrag för vinstdelningsskatt.
Tillgångar förvärvade genom skattefri utdelning
Utdelning före år 1986
9 § I fråga om tillgångar som förvärvats genom skattefri utdelning
beslutad före år 1986 gäller att tillgångarna anses anskaffade mot en
ersättning motsvarande marknadsvärdet då utdelningen kunde
disponeras.
Utdelning före år 1999
10 § Om bestämmelsen om skattefri utdelning i 2 § 4 mom. sista stycket i
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse
innan momentet ändrades genom lagen (1998:1606) om ändring i
nämnda lag eller i tidigare lydelser har tillämpats på tillgångar som har
förvärvats genom skattefri utdelning, tillämpas de bestämmelser som
gällde före ändringen alltjämt i fråga om anskaffningsutgift m.m.
Redovisningslagstiftning för räkenskapsår som har påbörjats före år
2001
11 § Hänvisningarna till bokföringslagen (1999:000) i inkomstskatte-
lagen (1999:000) skall i fråga om den som är skyldig att föra räkenskaper
enligt den upphävda bokföringslagen (1975:125) eller den upphävda
jordbruksbokföringslagen (1979:141) i stället avse motsvarande
bestämmelser i de nämnda upphävda lagarna.
4 kap. Övergångsbestämmelser som är samlade i
kapitelordning
Till 6 kap.
Utländska bolag
1 § Bestämmelserna i 6 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas
när det gäller Albanien från och med den 1 januari året efter det att
skatteavtalet mellan Sverige och Albanien träder i kraft.
Till 7 kap.
Förening som fått bestå som registrerad
2 § Det förhållandet att en ekonomisk förening med stöd av 14 § lagen
(1987:668) om införande av lagen (1987:669) om ekonomiska föreningar
fått bestå som registrerad förening hindrar inte att föreningen vid
tillämpning av inkomstskattelagen (1999:000) behandlas som en
ideell förening.
Till 8 kap.
Ränta på skatter, tullar och avgifter
3 § Räntor på återbetalade skatter, tullar och avgifter enligt den upphävda
uppbördslagen (1953:272), den upphävda lagen (1958:295) om
sjömansskatt, den upphävda lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, den upphävda
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, den
upphävda tullagen (1987:1065) samt mervärdesskattelagen (1994:200) är
skattefria.
4 § I fråga om ersättning som betalas ut på grund av försäkring som
avses i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och som
avser skada som inträffat före den 1 maj 1999 tillämpas 19 § i den
upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 maj
1999.
Till 9 kap.
Ränta som är undantagen från beskattning
5 § I fråga om inkomst som utgörs av ränta på utlånade medel och som är
undantagen från beskattning på grund av skatteavtal tillämpas – om lånet
har beviljats före den 1 juli 1986 – 74 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) och 22 § i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse före ikraftträdandet
den 1 juli 1986 av lagen (1986:465) om ändring i kommunalskattelagen
och lagen (1986:466) om ändring i lagen om statlig inkomstskatt.
Avgifter avseende studiemedel
6 § Avgifter enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före
den 1 januari 1989 får inte dras av.
Ränta på skatt m.m. för tid före år 1993
7 § Bestämmelserna i 9 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:000) om
avdragsförbud för ränta på skatter, tullar och avgifter tillämpas inte på
ränta som belöper sig på tid före år 1993.
Ränta på skatter, tullar och avgifter
8 § Räntor på skatter, tullar och avgifter enligt den upphävda
uppbördslagen (1953:272), den upphävda lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare, den upphävda tullagen (1987:1065)
eller mervärdesskattelagen (1994:200) får inte dras av till den del de
belöper sig på tid efter år 1992.
Arbetsgivaransvar
9 § Avdrag får inte göras för belopp som en arbetsgivare är skyldig att
betala enligt 75 § i den upphävda uppbördslagen (1953:272).
Till 10 kap.
Rätt att förvärva värdepapper i framtiden på förmånliga villkor
10 § I fråga om en sådan rätt att i framtiden få förvärva värdepapper som
avses i 10 kap. 11 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) och
som hade kunnat utnyttjas före den 1 juli 1998 tillämpas bestämmelserna
i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före
ikraftträdandet den 1 juli 1998 av lagen (1998:337) om ändring i nämnda
lag.
Till 11 kap.
Ersättningar på grund av arbetsgivares självrisk enligt 1916 års lag om
olycksfall i arbete
11 § I fråga om ersättning vid sjukdom eller olycksfall i arbete från
arbetsgivare på grund av att denne stått självrisk enligt den upphävda
lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete tillämpas de
bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1955 av lagen
(1954:204) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Ersättningar vid sjukdom och olycksfall enligt lagstiftningen före år 1955
12 § I fråga om sådana livräntor enligt lag eller annan författning på
grund av sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring
som fastställts enligt de bestämmelser som gällde före den 1 januari 1955
tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 juni
1955 av lagen (1955:245) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).
Livräntor fastställda före år 1976 eller på grund av skada före juli 1977
13 § I fråga om livräntor som utbetalas på grund av personskada och inte
avser ersättning för förlorat underhåll och som fastställts före år 1976
gäller vad som sägs i andra och tredje styckena. I fråga om livräntor
enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utbetalas enligt annan författning eller på
grund av regeringens förordnande och som bestäms av eller utbetalas
från Riksförsäkringsverket gäller vad som sägs i andra och tredje
styckena även beträffande livränta som har fastställts senare på grund av
skadefall som har inträffat före den 1 juli 1977.
Vid tillämpning av 11 kap. 37 § inkomstskattelagen (1999:000) skall
hälften av det livräntebelopp som hänför sig till ett beskattningsår, till
den del detta inte överstiger ett basbelopp, anses avse ersättning för annat
än förlorad inkomst av skattepliktig natur (skattefri del av livräntan). Om
den skattskyldige under beskattningsåret fått flera sådana livräntor, skall
för totalbeloppet på motsvarande sätt beräknas en skattefri del som skall
hänföras till de olika livräntorna i förhållande till deras storlek.
Om en sådan livränta helt eller delvis byts ut mot ett engångsbelopp,
skall vid tillämpningen av 11 kap. 39 § inkomstskattelagen så stor del av
engångsbeloppet anses utgöra ersättning för annat än förlorad inkomst av
skattepliktig natur som motsvarar förhållandet mellan den skattefria
delen av det livräntebelopp som hänför sig till året för utbytet och hela
detta livräntebelopp, beräknat som om livräntan utbetalats hela året på
oförändrade villkor.
Skadestånd fastställda före år 1977
14 § I fråga om periodisk utbetalning av skadestånd som har fastställts
före år 1977 tillämpas punkt 5 av anvisningarna till 46 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
2 mars 1977 av lagen (1977:41) om ändring i nämnda lag.
Avgångsbidrag när anställningen upphört före år 1991
15 § I fråga om avgångsbidrag tillämpas, om anställningen upphörde före
år 1991, 32 § 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till
32 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse
före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i
nämnda lag.
Marie Curie-stipendier beviljade före år 1998
16 § Bestämmelsen i 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:000)
tillämpas inte i fråga om stipendier som har beviljats före år 1998 och
vars storlek bestämts med utgångspunkt i att de inte skall tas upp.
Till 12 kap.
Egenavgifter
17 § I fråga om personer födda 1937 eller tidigare skall hänvisningarna i
12 kap. 36 § inkomstskattelagen (1999:000) till 2 kap. 6 § respektive
2 kap. 6 § första stycket 4 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders-
pension i stället avse 11 kap. 3 § respektive 11 kap. 3 § första stycket d
lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före
ikraftträdandet av lagen (1998:677) om ändring i nämnda lag.
Till 14 kap.
Juridisk persons underskott i kommanditbolag
18 § Vid tillämpning av 14 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:000)
skall för juridiska personer inte beaktas underskott som har dragits av ett
beskattningsår som påbörjats före år 1989.
Lån med uppskjuten ränta
19 § Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten
ränta skall göras det beskattningsår då räntan betalas.
Till 16 kap.
Egenavgifter
20 § I fråga om personer födda 1937 eller tidigare skall hänvisningen i
16 kap. 30 § inkomstskattelagen (1999:000) till 2 kap. 3–5, 15 och 16 §§
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension i stället avse 11 kap.
2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse
före ikraftträdandet av lagen (1998:677) om ändring i nämnda lag.
Allmännyttiga bostadsföretag
21 § I fråga om ett sådant bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. fjärde
stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:670) om
ändring i nämnda lag gäller följande. Om ett sådant företag i sin
balansräkning för det sista beskattningsår för vilket taxering skedde
enligt de äldre bestämmelserna redovisade en särskild tillgångspost enligt
lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån
m.m., skall företaget göra avdrag med tre procent om året av
tillgångspostens belopp.
Till 17 kap.
Aktier som förvärvats genom vissa utdelningar före år 1999
22 § Bestämmelserna i 17 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:000) skall
också tillämpas när aktier har delats ut före år 1999 genom sådan
utdelning som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1999 av lagen (1998:1671) om ändring i nämnda lag.
Vissa aktier och andelar
23 § Det finns särskilda bestämmelser om
– aktier som erhållits genom skifte av föreningsbank i 81 §,
– aktier som skiftats ut från löntagarfond i 82 §, och
– andelar som har erhållits vid ombildning av
landshypoteksorganisationen i 84 §.
Vad som sägs om anskaffningsutgift i dessa bestämmelser, skall när
det gäller lagertillgångar i stället avse anskaffningsvärde.
Till 18 kap.
Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag före mars 1991
24 § I fråga om utgifter för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag
som avses i 18 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:000) och som
uppkommit före den 1 juli 1990 men under ett beskattningsår för vilket
taxering skedde år 1991 tillämpas bestämmelserna i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den
1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag.
För stora avskrivningar före taxeringsåret 1991
25 § I fråga om sådan avskrivning för överskjutande belopp som avses i
18 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:000) gäller att avdrag medges
först sedan taxeringen i fråga blivit slutligt avgjord, om det överskjutande
beloppet hänför sig till 1990 eller tidigare års taxering.
Till 19 kap.
Värmepannor, hissmaskineri o.d. anskaffade före mars 1991
26 § I fråga om värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell
utrustning som har anskaffats före den 1 juli 1990 men under ett
beskattningsår för vilket taxering skedde år 1991 tillämpas
bestämmelserna om avdrag för värdeminskning i punkt 2 b av
anvisningarna till 25 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)
i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om
ändring i nämnda lag. Om utrustningen byts ut och den skattskyldige på
grund av detta har rätt till avdrag för reparation av byggnad, medges
dock inte avdrag för utrangering. I sådant fall skall ett belopp
motsvarande vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet för
utrustningen läggas till anskaffningsvärdet för byggnaden till den del
beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av material eller
dylikt i samband med utbytet.
Nyttjanderättshavares förbättringar före mars 1991
27§ I fråga om utgifter som avses i 19 kap. 26 eller 27 §
inkomstskattelagen (1999:000) och som en arrendator eller annan
nyttjanderättshavare haft före den 1 juli 1990 men under ett
beskattningsår för vilket taxering skedde år 1991 tillämpas
bestämmelserna i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras
lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om
ändring i nämnda lag.
Reparation och underhåll med statligt stöd beslutat före år 1992
28 § I fråga om avdrag för reparation och underhåll i samband med
statliga lån och bidrag tillämpas punkt 4 andra–fjärde styckena av
anvisningarna till 23 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)
i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1992 av lagen
(1991:1832) om ändring i nämnda lag, om det ursprungliga beslutet
fattats före år 1992.
Till 20 kap.
Utvinning av naturtillgång påbörjad före april 1981
29 § Har utvinning av naturtillgång påbörjats före den 1 april 1981
tillämpas i stället för bestämmelserna i 20 kap. 20–28 §§ inkomstskatte-
lagen (1999:000) vad som gällde enligt den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 april 1981 av
lagen (1981:256) om ändring i nämnda lag. Detta gäller dock inte om den
skattskyldige vid 1982 års taxering eller – om han då inte gjorde avdrag
för substansminskning avseende fyndigheten – vid den första taxering
därefter då han gjorde sådant avdrag begärde att bestämmelserna i sin
lydelse efter ikraftträdandet skulle tillämpas. I sådana fall skall
beräkningen göras som om en ny utvinning hade påbörjats vid ingången
av det beskattningsår då avdrag första gången gjordes enligt de nya
bestämmelserna. Om tillstånd enligt lag har getts för utvinning vid skilda
tillfällen och för skilda områden, skall tidpunkten för utvinningens början
bestämmas särskilt för varje område.
Diken och skogsvägar färdiga före mars 1983
30 § I fråga om avdrag för diken och skogsvägar som har färdigställts
under ett beskattningsår för vilket taxering har skett senast år 1983
tillämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) före ikraftträdandet den 1 juli 1982 av lagen (1982:323) om
ändring i nämnda lag.
Markanläggningar anskaffade före mars 1991
31 § I fråga om markanläggning som har anskaffats före den 1 juli 1990
men under ett beskattningsår för vilket taxering skedde år 1991 tillämpas
bestämmelserna i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras
lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om
ändring i nämnda lag.
Till 21 kap.
Äldre skogsinnehav
32 § I fråga om skog som fanns på fastigheten vid ingången av det
beskattningsår för vilket taxering skedde år 1981 eller, om taxering inte
skedde då, år 1982, (övergångstillfället) skall anskaffningsvärdet och
avdragsutrymmet bestämmas med utgångspunkt i skogens ingångsvärde
enligt vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen
(1979:500) om ändring i nämnda lag.
Som anskaffningsvärde anses ingångsvärdet vid övergångstillfället till
den del sistnämnda värde grundade sig på ersättning vid köp, byte eller
liknande förvärv efter år 1951 och i fråga om annat förvärv på
taxeringsvärdet för år 1952 eller senare år. Anskaffningsvärdet eller del
av detta får inte beräknas med stöd av bestämmelserna i punkt 7 andra
stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § i den upphävda
kommunalskattelagen i dess lydelse före ikraftträdandet den 23 juli 1979
av lagen (1979:500) om ändring i nämnda lag (20-årsregeln).
Vid beräkning av det återstående avdragsutrymmet beaktas avdrag som
den skattskyldige vid 1952 eller senare års taxering har gjort för
minskning av skogens ingångsvärde o.d. Är enligt punkt 7 andra stycket
av anvisningarna till 22 § i den upphävda kommunalskattelagen i dess
lydelse före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen (1979:500) om
ändring i nämnda lag makes eller skyldemans förvärv avgörande för
beräkningen av ingångsvärdet, skall avdrag som förvärvaren, eller i
förekommande fall senare ägare, har gjort anses som avdrag som den
skattskyldige själv har gjort. Avdragsutrymmet skall dock inte tas upp till
lägre belopp än 50 procent av anskaffningsvärdet eller, i fråga om
juridisk person som avses i punkt 7 femte stycket av anvisningarna till
22 § i den upphävda kommunalskattelagen i dess lydelse efter
ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen (1979:500) om ändring i
nämnda lag, 25 procent av anskaffningsvärdet. Kan den skattskyldige
göra sannolikt att belopp, varmed avdrag har gjorts, hänför sig till en
fastighet för vilken något anskaffningsvärde inte skall beräknas enligt
denna paragraf, skall hänsyn inte tas till beloppet vid tillämpning av detta
stycke.
Förvärv av skogsfastighet under år 1981
33 § Vid tillämpning av bestämmelserna om skogsavdrag i 21 kap.
4–19 §§ inkomstskattelagen (1999:000) skall en skattskyldig, om han
begär det, anses ha förvärvat en fastighet genom köp, byte eller på
liknande sätt om
1. fastigheten förvärvades under år 1981,
2. fastigheten då var taxerad som jordbruksfastighet,
3. överlåtelsen var betecknad som köp, byte eller liknande, och
4. den avtalade ersättningen inte understeg fastighetens taxeringsvärde
för år 1980.
Om den överlåtna fastigheten utgjorde en del av en taxeringsenhet vid
1980 års fastighetstaxering, skall den del av taxeringsvärdet som belöpte
sig på fastigheten anses som dess taxeringsvärde vid tillämpning av
första stycket 4.
Till 25 kap.
Koncerninterna andelsavyttringar före år 1999
34 § Om andelar har avyttrats till ett företag inom samma koncern före
den 21 januari 1998 och bestämmelserna i 2 § 4 mom. i den upphävda
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller i motsvarande äldre
bestämmelser i 35 § 3 mom. i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) innan lagen ändrades genom lag (1984:1060) om ändring i
nämnda lag har tillämpats på avyttringen, skall bestämmelserna i deras
lydelse vid avyttringen tillämpas i fråga om det övertagande företaget,
om det inte framgår något annat av 35 §.
35 § Om andelar har avyttrats till ett svenskt aktiebolag inom samma
koncern under tiden den 1 januari 1997–den 20 januari 1998 mot
ersättning i form av nyemitterade aktier i det köpande företaget och
bestämmelserna i 2 § 4 mom. tionde stycket i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
30 december 1998 av lagen (1998:1605) om ändring i nämnda lag har
tillämpats på avyttringen, gäller följande. Vid avyttring av en aktie som
erhållits i ersättning skall kapitalvinsten eller kapitalförlusten beräknas
med utgångspunkt i det säljande företagets anskaffningsutgift för de
avyttrade andelarna. En förutsättning är dock att det köpande företaget
vid tidpunkten för denna avyttring fortfarande äger de avyttrade
andelarna. Det köpande företagets anskaffningsutgift för de avyttrade
andelarna skall justeras till marknadsvärdet vid tidpunkten för förvärvet.
Vad som sägs i första stycket om beräkning av kapitalvinst när det
säljande företaget avyttrar en aktie som erhållits som ersättning gäller
också om det köpande företaget överlåtit de avyttrade andelarna vidare
mot en ersättning som understiger marknadsvärdet för andelarna vid
tidpunkten för vidareöverlåtelsen. I sådant fall skall anskaffningsutgiften
för de avyttrade andelarna hos det företag som då innehar dessa justeras
till marknadsvärdet vid tidpunkten för det ursprungligen köpande
företagets förvärv, om detta värde är högre än anskaffningsutgiften för
andelarna hos det företag som då innehar dessa.
36 § Om andelar har avyttrats till ett företag inom samma koncern under
tiden den 21 januari–den 31 december 1998 och uppskov har medgetts
med beskattningen av vinsten enligt 2 § 4 mom. tionde stycket första
meningen i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om
ändring i nämnda lag, skall vinsten tas upp enligt bestämmelserna i
25 kap. 17–27 §§ inkomstskattelagen (1999:000).
Det avyttrade företaget går upp i ett koncernföretag genom fusion under
tiden 1 januari–19 mars 1999
37 § Om det avyttrade företaget gått upp i ett annat företag genom fusion
som genomförts under tiden den 1 januari–den 19 mars 1999 tillämpas –
i stället för bestämmelserna i 25 kap. 24 och 25 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) – bestämmelserna i 14 och 15 §§ i den upphävda lagen
(1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom
koncerner i lagrummens lydelse före ikraftträdandet den 5 juli 1999 av
lagen (1999:646) om ändring i nämnda lag.
Avyttringar med kapitalförlust till närstående företag före år 1999
38 § Om tillgångar har avyttrats med kapitalförlust till ett närstående
företag före år 1999 och bestämmelserna som fanns om sådana
avyttringar i 2 § 4 mom. nionde stycket i den upphävda lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt innan momentet ändrades genom lag (1998:1606)
om ändring i nämnda lag har tillämpats på avyttringen, skall
bestämmelserna i deras lydelse vid avyttringen tillämpas i fråga om det
övertagande företaget.
Till 27 kap.
Fastigheter förvärvade före mars 1983
39 § I fråga om fastigheter som förvärvats före det beskattningsår för
vilket taxering skedde år 1984 och som inte är privatbostadsfastigheter
gäller – om inte annat följer av 40 § – i stället för bestämmelserna i
27 kap. 4, 5 och 18 §§ inkomstskattelagen (1999:000) att de är
lagertillgångar om de var att anse som sådana vid 1983 års taxering eller,
om taxering inte skedde då, vid 1982 års taxering, enligt vad som gällde
enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före
ikraftträdandet den 1 juli 1981 av lagen (1981:295) om ändring i nämnda
lag.
En- och tvåfamiljsfastigheter förvärvade före år 1983
40 § En en- eller tvåfamiljsfastighet som en fysisk person innehade den
1 januari 1983, som var lagertillgång i rörelse och som den fysiska
personen var bosatt på under hela åren 1981 och 1982 är inte
lagertillgång om
1. fastigheten inte var nedskriven vid utgången av år 1982, eller
2. den fysiska personen tog upp det belopp varmed fastigheten var
nedskriven vid utgången av år 1982 som intäkt vid 1984 års taxering.
Första stycket gäller inte om fastigheten under år 1981 eller 1982 var
föremål för annat byggnadsarbete än normalt underhåll i byggnadsrörelse
som bedrevs av den skattskyldige, dennes make eller av ett
fåmansföretag där den skattskyldige eller dennes make var
företagsledare. Med fåmansföretag avses här fåmansföretag enligt punkt
14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess
lydelse före ikraftträdandet av lagen (1999:000) om ändring i nämnda lag
Andelar i fastighetsförvaltande företag förvärvade före år 1983
41 § I fråga om sådana andelar i fastighetsförvaltande företag som
förvärvats före år 1983 tillämpas i stället för bestämmelserna i 27 kap.
6, 7 och 18 §§ inkomstskattelagen (1999:000) vad som gällde enligt den
upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den
1 juli 1981 av lagen (1981:295) om ändring i nämnda lag.
Lagerfastigheter förvärvade före år 1991
42 § Om en fastighet är lagertillgång i en sådan tomtrörelse,
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter som har påbörjats före år
1991 och fastigheten har förvärvats innan verksamheten påbörjades, skall
fastighetens värde vid tiden för verksamhetens början beräknas enligt
bestämmelserna om beräkning av kapitalvinst i punkterna 1 och 2 a av
anvisningarna till 36 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)
i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650)
om ändring i nämnda lag. Detta värde utgör därefter fastighetens
anskaffningsvärde.
Till 28 kap.
Pensionsutfästelser före år 1967
43 § Vid beräkning enligt 44 § av avdrag för avsättning till
pensionsstiftelse och för ökning av posten Avsatt till pensioner enligt
punkt 2 av anvisningarna till 29 § i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) och av disponibla pensionsmedel som skall tas upp som
intäkt enligt 28 § 1 mom. samma lag, i de båda lagrummens lydelse
enligt lagen (1967:546) om ändring i nämnda lag, skall utöver vad som
sägs i de nämnda lagrummen följande gälla.
Har utfästelse om pension som inte är förenad med fribrev lämnats
före år 1967, skall – vid beräkning av arbetsgivares pensionsreserv enligt
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och vid
beräkning av upplupen del av utfäst pension som tryggas av
pensionsstiftelse – hänsyn tas även till sådant utfäst tillägg som föranleds
av levnadskostnadernas ökning fram till den tidpunkt beräkningen avser.
Vid beräkningen anses pension som börjat utbetalas före den 5 juni 1955
utbetalad på grund av utfästelse.
Pensionsutfästelser före år 1976
44 § I fråga om utfästelse om pension som lämnats skriftligen före år
1976 av arbetsgivaren eller den anställdes tidigare arbetsgivare får
arbetsgivaren tillämpa 19 §, 28 § 1 mom., punkt 1 av anvisningarna till
22 §, punkt 6 av anvisningarna till 25 § och punkt 2 av anvisningarna till
29 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i bestämmelsernas
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen (1975:1347) om
ändring i nämnda lag i den omfattning som anges i 8 § lagen (1976:1100)
om ändring i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347)
om ändring i kommunalskattelagen.
Till 29 kap.
Näringsbidrag m.m. före mars 1984
45 § I fråga om stöd till näringsidkare för deras näringsverksamhet som
lämnats före den 1 juli 1983 men under ett beskattningsår för vilket
taxering har skett år 1984, tillämpas vad som gällde enligt den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet av
lagen (1983:311) om ändring i nämnda lag.
Räntebidrag före år 1992
46 § Vid återbetalning av sådant statligt räntebidrag för bostadsändamål
som uppburits före år 1992 tillämpas punkt 4 första stycket av
anvisningarna till 23 § den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)
och 3 § 4 mom. första stycket den upphävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (1991:1832) om
ändring i kommunalskattelagen och lagen (1991:1833) om ändring i
lagen om statlig inkomstskatt.
Stöd till kreditinstitut
47 § Återbetalas stöd som avses i den upphävda lagen (1993:765) om
statligt stöd till banker och andra kreditinstitut skall det återbetalade
beloppet dras av.
Bidrag från Stiftelsen Svenska Filminstitutet före år 1994
48 § I fråga om bidrag som betalats ut från Stiftelsen Svenska Film-
institutet före år 1994 tillämpas 3 § i den upphävda lagen (1963:173) om
avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m. i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:1552) om
ändring i nämnda lag.
Näringsbidrag m.m. från Europeiska gemenskaperna före år 1997
49 § I fråga om stöd från Europeiska gemenskaperna som en närings-
idkare mottagit för sin näringsverksamhet före år 1997 tillämpas vad som
gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före
ikraftträdandet den 1 januari 1997 av lagen (1996:1399) om ändring i
nämnda lag.
Till 30 kap.
Periodiseringsfonder som övertagits av ett aktiebolag
50 § I fråga om periodiseringsfonder som har övertagits av ett aktiebolag
före den 17 mars 1998 gäller 6 § den upphävda lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen
(1998:643) om ändring i nämnda lag.
Reservfond hos landshypoteksinstitutionen
51 § Vid beräkning enligt 30 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:000) av
högsta avdrag för avsättning till periodiseringsfond skall överskottet av
näringsverksamheten minskas med belopp som återförs enligt 2 § i den
upphävda lagen (1994:760) om inkomstskatteregler vid ombildning av
landshypoteksinstitutionen.
Äldre övertaganden av periodiseringsfond
52 § Har periodiseringsfonder övertagits enligt 5 § i den upphävda lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m. anses den som
övertar fonden själv ha gjort avsättningarna och avdragen för
avsättningarna vid de taxeringar som avdragen faktiskt hänför sig till.
Till 33 kap.
Återfört avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv
53 § Vid beräkning av det för räntefördelning justerade resultatet enligt
33 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:000) skall resultatet minskas med
avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv som återförs enligt den
upphävda lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv.
Till 33 och 34 kap.
Fastighetsförvärv före år 1996
54 § Bestämmelserna i 33 kap. 15–17 §§ och 34 kap. 8–10 §§
inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas inte, om fastigheten förvärvats
före år 1996.
Till 37 kap.
Fusioner mellan ekonomiska föreningar före mars 1956
55 § I fråga om fusioner mellan ekonomiska föreningar som genomförts
före den 1 mars 1956 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 5 april 1957 av
lagen (1957:72) om ändring i nämnda lag.
Fusioner mellan jordbrukskassor enligt äldre lag
56 § I fråga om fusioner enligt 87 § 1 mom. i den upphävda lagen
(1956:216) om jordbrukskasserörelsen tillämpas 2 § 4 mom. i den
upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse efter
ikraftträdandet den 1 juli 1987 av lagen (1987:657) om ändring i nämnda
lag.
Fusioner mellan sparbanker enligt äldre lag och övertagande av
bankrörelse före juli 1987
57 § I fråga om fusioner enligt 78 § i den upphävda lagen (1955:416) om
sparbanker och i de fall då ett bankaktiebolag före den 1 juli 1987
övertagit ett annat bankaktiebolags hela bankrörelse, tillämpas 2 § 4
mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1987 av lagen (1987:657) om
ändring i nämnda lag.
Fusioner mellan ekonomiska föreningar enligt äldre lag
58 § I fråga om fusioner enligt 96 § i den upphävda lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas vad som gällde enligt 2 § 4 mom. i den
upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före ikraftträdandet
den 1 januari 1988 av lagen (1987:1149) om ändring i nämnda lag.
Internationella fusioner och fissioner under åren 1995–1998
59 § I fråga om sådana internationella fusioner och fissioner som avses i
den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid
gränsöverskridande omstruktureringar inom EG och som har genomförts
under åren 1995–1998, tillämpas den upphävda lagen.
Fusioner före år 1999
60 § I fråga om fusioner som har genomförts före år 1999 – i andra fall
än sådana som avses i 55–59 §§ – tillämpas de bestämmelser som gällde
före ikraftträdandet av den upphävda lagen (1998:1603) om
beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser.
Till 38 kap.
Internationella verksamhetsöverlåtelser under åren 1995–1998
61 § I fråga om sådana internationella verksamhetsöverlåtelser som avses
i den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid
gränsöverskridande omstruktureringar inom EG och som har genomförts
under åren 1995–1998, tillämpas den upphävda lagen.
Till 39 kap.
Reserv hos skadeförsäkringsföretag före år 1983
62 § I fråga om sådan reserv hos skadeförsäkringsföretag som avses i
17 § lagen (1982:728) om införande av försäkringsrörelselagen
(1982:713) tillämpas bestämmelserna om säkerhetsfond i punkt 2 av
anvisningarna till 30 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)
i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1983 av lagen
(1982:1087) om ändring i sistnämnda lag.
Försäkringstekniska avsättningar för egen räkning före år 2002
63 § För att avgöra vad som avses med försäkringstekniska avsättningar
för egen räkning tillämpas för försäkringsbolag som tillämpar punkten 2
av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713) bestämmelserna i 2 § 6 mom. sjunde
stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 2000 av lagen (1999:000) om
ändring i nämnda lag.
Anskaffningsutgift för delägarrätter som innehas av investmentföretag
64 § Bestämmelsen i 39 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:000) om
anskaffningsutgift för delägarrätter som innehas av investmentföretag vid
karaktärsbyte gäller inte om karaktärsbytet skedde före år 1999.
Till 41 och 42 kap.
Räntekompensation åren 1991–1993
65 § Har förvärvare av skuldebrev eller av andel i värdepappersfond som
avses i 48 kap. 22 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) under
åren 1991–1993 lämnat överlåtaren kompensation för upplupen men inte
förfallen avkastning, tillämpas 3 § 6 mom. i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1994 av lagen (1993:1543) om ändring i nämnda lag.
Till 42 kap.
Räntebidrag före år 1992
66 § Bestämmelser om återbetalning av räntebidrag som uppburits före år
1992 finns i 46 §.
Till 43 kap.
Marknadsnotering före år 1997
67 § Bestämmelserna i 43 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:000) gäller
inte, om ett företag har marknadsnoterats före år 1997. I stället gäller att
43 kap. 1–8 §§ inkomstskattelagen, utom 2 § första stycket 1, tillämpas
på utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar, dock längst till
och med år 2006.
Till 44 kap.
Periodisk ersättning på grund av avyttring före den 1 juli 1984
68 § I fråga om periodisk ersättning på grund av avyttringar före den
1 juli 1984 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 juli 1984 av
lagen (1984:498) om ändring i nämnda lag.
Avyttringar före år 1991 som ej beskattats senast år 1991
69 § Om en tillgång har avyttrats före år 1991 och vinst på grund av
avyttringen skulle tas upp som intäkt enligt 35 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1
juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag men beskattning
på grund av bestämmelserna i 41 § den förstnämnda lagen i den angivna
lydelsen inte skedde senast vid 1991 års taxering, gäller följande. Vinsten
på grund av avyttringen skall tas upp som intäkt det första beskattningsår
då någon del av ersättningen kan disponeras. Om ersättningens storlek är
beroende av viss framtida händelse och intäktens totala belopp därför inte
kan fastställas då, skall tillkommande belopp beaktas det beskattningsår
då beloppet kan disponeras.
Tillkommande ersättningar vid avyttringar före år 1991
70 § Om beskattning på grund av en avyttring skedde vid 1991 eller
tidigare års taxering men en viss del av ersättningen inte kunde beaktas
då, skall tillkommande ersättning beaktas när den kan disponeras.
Beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust skall då göras enligt de
regler som tillämpades när den första delen av ersättningen togs upp till
beskattning med undantag av 35 § 3 mom. andra stycket i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag.
Bestämmelserna i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas inte i
de fall som avses i denna paragraf.
Förvärv från vissa upplösta aktiebolag
71 § Om kapitaltillgångar togs över i samband med ett sådant
övertagande av verksamheten i ett bolag som avses i 3 kap. 2 § och
uttagsbeskattning inte skedde vid övertagandet, skall övertagaren anses
ha inträtt i aktiebolagets skattemässiga situation i fråga om
anskaffningsutgift och annat som påverkar kapitalvinstberäkningen.
Till 45 kap.
Fastighetsförvärv från närstående m.fl. före år 1968
72 § Har en fastighet förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt
före år 1968 och har lagfart på förvärvet sökts efter den 8 november
1967, skall fastigheten vid beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust
anses förvärvad genom det köp, byte eller liknande förvärv som skett
närmast innan dess från någon annan än en sådan person som nämns
nedan om
– den skattskyldige förvärvade fastigheten från föräldrar, far- eller
morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make eller från
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, som den
skattskyldige ensam eller tillsammans med sådana personer, direkt eller
indirekt, på grund av det samlade innehavet av andelar hade ett
bestämmande inflytande i, eller
– fastigheten genom förvärvet övergick på aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening, som säljaren ensam eller tillsammans med
nämnda personer, direkt eller indirekt, hade ett sådant inflytande i, eller
på dödsbo, som säljaren eller sådan person var delägare i.
Med lagfartsansökan likställs annan ansökan hos en myndighet om en
viss åtgärd med åberopande av fångeshandlingen.
Reparation och underhåll vid statligt stöd
73 § Bestämmelserna i 45 kap. 14 § första stycket inkomstskattelagen
(1999:000) om utgifter för reparation och underhåll i samband med
statligt räntebidrag tillämpas också i fråga om utgifter för reparation och
underhåll med statligt stöd som inte kunnat dras av på grund av
motsvarande äldre bestämmelser.
Till 45 och 46 kap.
Förvärv från vissa upplösta aktiebolag
74 § Om en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt togs över i samband
med ett sådant övertagande av verksamheten i ett bolag som avses i
3 kap. 2 § och ändrade karaktär till privatbostadsfastighet respektive
privatbostadsrätt vid övertagandet, skall bestämmelserna i andra–fjärde
styckena tillämpas för att bestämma anskaffningsutgiften hos
övertagaren. De skall dock tillämpas bara om marknadsvärdet vid
övertagandet översteg bolagets omkostnadsbelopp i fråga om
kapitaltillgångar eller bokförda värde i fråga om lagertillgångar.
Var fastigheten eller bostadsrätten en kapitaltillgång hos aktiebolaget,
skall anskaffningsutgiften minskas med 0,8 gånger skillnaden mellan
marknadsvärdet och omkostnadsbeloppet.
Var fastigheten eller bostadsrätten en lagertillgång hos aktiebolaget, är
anskaffningsutgiften det bokförda värdet i aktiebolaget minskat med
2,307 gånger skillnaden mellan marknadsvärdet och det bokförda värdet.
Om annat inte visas, skall marknadsvärdet vid övergången i fråga om
fastigheter anses ha varit 133 procent av taxeringsvärdet och i fråga om
bostadsrätter 150 procent av bostadsrättens andel av
privatbostadsföretagets behållna förmögenhet, beräknad med
utgångspunkt i taxeringsvärdet för år 1994 och med hänsyn till
privatbostadsföretagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslut för
det räkenskapsår som avslutades närmast före ingången av år 1994.
Till 46 kap.
Bostadsrätter förvärvade från närstående år 1983
75 § Avyttras en bostadsrätt som den skattskyldige har förvärvat under år
1983 från en närstående person genom köp, byte eller på liknande sätt,
skall kapitalvinst eller kapitalförlust beräknas som om han hade förvärvat
bostadsrätten genom närmast föregående förvärv av nämnda slag som har
skett från någon annan än en närstående person under år 1983 eller som
har skett före år 1983.
Första stycket tillämpas inte om det visas
1. att det uppkom en skattepliktig kapitalvinst för den närstående
personen på grund av överlåtelsen till den skattskyldige, eller
2. att den närstående personens bosättning i lägenheten upphörde eller
den skattskyldige bosatte sig i lägenheten i nära anslutning till nämnda
överlåtelse.
Som närstående personer räknas vid tillämpning av denna paragraf den
skattskyldiges make, barn och föräldrar.
Till 48 kap.
Ej marknadsnoterade värdepapper förvärvade före den 2 april 1971
76 § För sådana andelar i aktiebolag, ekonomiska föreningar och svenska
värdepappersfonder som förvärvats före den 2 april 1971 och som inte är
marknadsnoterade får anskaffningsutgiften vid beräkningen av
kapitalvinst eller kapitalförlust bestämmas till tre fjärdedelar av det värde
till vilket andelen skulle tas upp vid taxeringen till statlig
förmögenhetsskatt år 1976 eller, i fråga om aktie som var noterad på börs
eller föremål för liknande notering den 31 december 1975 och andelar i
värdepappersfonder, till två tredjedelar av detta värde.
Vissa andelsförsäljningar och återköp under åren 1973 och 1974
77 § Om skattepliktig kapitalvinst uppkom vid avyttring av andelar under
år 1973 enligt 35 § 3 mom. nionde stycket i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse efter ikraftträdandet den
26 december 1973 av lagen (1973:1057) om ändring i nämnda lag men
vinsten enligt övergångsbestämmelserna till den sistnämnda lagen
undantogs från skatteplikt på grund av att återköp skedde senast den 30
september 1974 till samma köpeskilling och på i övrigt oförändrade
villkor, skall beskattningen vid senare avyttring av andelarna ske som om
den tidigare avyttringen och återköpet inte hade ägt rum.
Konvertibla skuldebrev förvärvade före den 2 juli 1980
78 § För konvertibla skuldebrev som förvärvats före den 2 juli 1980 får
anskaffningsutgiften vid beräkningen av kapitalvinst och kapitalförlust
bestämmas till marknadsvärdet den 1 juli 1985.
Andelar i aktiesparfonder förvärvade före april 1984
79 § Om en andel i en sådan aktiesparfond som avses i den upphävda
lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer har förvärvats
genom insättningar före år 1984, skall, om den skattskyldige begär det,
som anskaffningsutgift vid beräkningen av kapitalvinst eller
kapitalförlust anses
– andelens marknadsvärde vid utgången av det femte kalenderåret efter
det år för vilket sparskattereduktion medgavs, eller
– värdet på andelen vid utgången av det år för vilket
sparskattereduktion medgavs ökat med avkastningen under de därpå
följande fem åren.
Om andelen förvärvades under första kvartalet 1984, skall, om den
skattskyldige begär det, som anskaffningsutgift vid beräkningen av
kapitalvinst eller kapitalförlust anses
– andelens marknadsvärde vid utgången av år 1988, eller
– värdet på andelen vid utgången av mars 1984 ökat med avkastningen
till och med år 1988.
Optionsskuldebrev förvärvade före den 1 juli 1985
80 § I fråga om kapitalförlust vid avyttring av ett skuldebrev utgivet i
förening med optionsrätt utan att optionsrätten avyttras tillämpas – om
beslut om utgivning av skuldebrevet fattats av bolagsstämma eller
bolagets styrelse efter den 5 december 1984 och skuldebrevet förvärvats
före den 1 juli 1985 – punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 36 § i
den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraft-
trädandet den 1 juli 1985 av lagen (1985:307) om ändring i nämnda lag.
Aktier förvärvade år 1993 genom skifte av föreningsbank
81 § För aktier som erhållits genom skifte av den centrala
föreningsbankens tillgångar enligt 11 kap. 10 § i den upphävda
föreningsbankslagen (1987:620) skall som anskaffningsutgift anses
anskaffningsutgiften för andelarna i den centrala föreningsbanken.
Aktier som skiftats ut från löntagarfond
82 § För aktier som erhållits från Delegationen för utskiftning av vissa
medel ur förutvarande löntagarfonderna skall anskaffningsutgiften anses
vara noll. Detsamma gäller aktier som erhållits genom sådan överföring
som avses i den upphävda lagen (1992:1091) om inkomstskatteregler vid
utskiftning av aktier i vissa fall.
Fusioner mellan ekonomiska föreningar före år 1993
83 § I fråga om fusioner mellan ekonomiska föreningar som skett före år
1993 tillämpas i stället för bestämmelserna i 48 kap. 10 §
inkomstskattelagen (1999:000) vad som gällde om anskaffningsutgift för
andelar i den övertagande föreningen före ikraftträdandet den 1 januari
1993 av lagen (1992:1344) om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.
Andelar förvärvade vid landshypoteksinstitutionens ombildning
1994/1995
84 § För andelar som låntagare erhållit till följd av ombildning enligt den
upphävda lagen (1994:758) om ombildning av
landshypoteksinstitutionen i den ekonomiska förening som avses i 2 §
samma lag, skall anskaffningsutgiften anses vara noll.
Aktier som erhållits genom utdelning i vissa fall före år 1999
85 § Bestämmelserna i 48 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:000) skall
tillämpas också när aktier har delats ut före år 1999 genom sådan
utdelning som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om ändring i nämnda lag.
Till 49 kap.
Internationella andelsbyten under åren 1995–1998
86 § I fråga om sådana internationella andelsbyten som avses i den
upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid
gränsöverskridande omstruktureringar inom EG och som har skett under
åren 1995–1998, tillämpas den upphävda lagen och bestämmelsen i 6 §
1 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om
ändring i sistnämnda lag.
Aktier förvärvade enligt strukturregeln och koncernregeln eller
förlustregeln före år 1997
87 § Om nyemitterade aktier har förvärvats före år 1997 vid ett byte av
aktier och både 2 § 4 mom. nionde eller tionde stycket och 27 § 4 mom. i
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse
före ikraftträdandet den 1 januari 1997 av lagen (1996:1227) om ändring
i nämnda lag var tillämpliga på avyttringen, gäller följande. Som
anskaffningsutgift för aktierna anses marknadsvärdet på de avyttrade
aktierna vid nyemissionen ökat med eventuell kontant ersättning vid
avyttringen som har tagits upp som intäkt.
Aktier förvärvade enligt strukturregeln före år 1999
88 § Om nyemitterade aktier har förvärvats före år 1999 vid ett sådant
byte av aktier på vilket bestämmelserna i 27 § 4 mom. i den upphävda
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har tillämpats, skall, om inte
87 § är tillämplig, bestämmelserna i deras lydelse vid bytet tillämpas i
fråga om anskaffningsutgift för aktierna.
Efterföljande koncernintern andelsavyttring genom fusion under tiden
1 januari–19 mars 1999
89 § I fråga om mottagna andelar som avyttrats genom en koncernintern
andelsavyttring vid en fusion som genomförts under tiden den 1 januari–
den 19 mars 1999 tillämpas – i stället för bestämmelserna i 49 kap. 22 §
inkomstskattelagen (1999:000) – bestämmelsen i 19 § i den upphävda
lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten i dess
lydelse före ikraftträdandet den 5 juli 1999 av lagen (1999:645) om
ändring i nämnda lag.
Till 50 kap.
Skatteutjämningsreserv i handelsbolag
90 § Vid justering av anskaffningsutgiften för andel i handelsbolag enligt
50 kap. 5 och 6 §§ inkomstskattelagen (1999:000) samt enligt 92 och
93 §§, skall anskaffningsutgiften ökas med ett belopp motsvarande den
del av en avsättning till skatteutjämningsreserv som enligt den upphävda
lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv inte skall
återföras till beskattning.
Förvärv från vissa upplösta aktiebolag
91 § Om ett handelsbolag har tagit över verksamheten i ett aktiebolag på
ett sådant sätt som anges i 3 kap. 2 § och aktierna i aktiebolaget har
tillskjutits till handelsbolaget från delägarna, skall vid beräkning av en
delägares justerade anskaffningsutgift för andelen i handelsbolaget enligt
50 kap. inkomstskattelagen (1999:000) tillskottet bestämmas med
utgångspunkt i delägarens omkostnadsbelopp för de tillskjutna aktierna.
Vissa äldre förvärv
92 § Om en andel i ett handelsbolag har förvärvats före utgången av det
räkenskapsår för handelsbolaget som avslutades närmast före den 1 mars
år 1988, skall den justerade anskaffningsutgiften beräknas vid utgången
av det räkenskapsåret (bokslutsdagen). Beräkningen skall göras med
utgångspunkt i andelens anskaffningsutgift och den ökning eller
minskning i den skattskyldiges kapitalbehållning i bolaget som hade
inträffat fram till bokslutsdagen. Om saldot blir negativt, skall den
justerade anskaffningsutgiften på bokslutsdagen anses vara noll. Den
justerade anskaffningsutgiften på bokslutsdagen skall sedan läggas till
grund för justeringar enligt 50 kap. 5 och 6 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) för tiden därefter.
När kapitalbehållningen på bokslutsdagen bestäms skall lager,
pågående arbeten, fordringar och skulder tas upp till de skattemässiga
värdena. Om inkomstberäkningen vid beskattningen inte skedde enligt
bokföringsmässiga grunder, skall förutbetalda kostnader och intäkter
samt upplupna intäkter och kostnader inte räknas med.
Avyttrade handelsbolaget före utgången av år 1989 sådana tillgångar
som avses i 93 §, gäller dessutom vad som sägs där.
93 § Om handelsbolaget före utgången av år 1989 har avyttrat tillgångar
som har anskaffats före den 19 augusti 1988, om bestämmelserna i 35 §
2–4 mom. i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras
lydelse före den 1 juli 1990 var tillämpliga på avyttringen och om
beskattning på grund av avyttringen av tillgångarna har skett senast vid
1990 års taxering, skall andelens anskaffningsutgift justeras på grundval
av det bokföringsmässiga resultatet av avyttringen, även om detta inte
följer av 92 §. Från resultatet skall ett belopp som motsvarar den
avskrivning eller nedskrivning av tillgången som gjorts i räkenskaperna
efter bokslutsdagen dras av.
94 § Om den skattskyldige begär det, skall 92 och 93 §§ inte tillämpas.
Till 51 kap.
Avyttringar av andelar i svenska handelsbolag före den 21 september
1999
95 § I fråga om avyttringar av andelar i svenska handelsbolag före den 21
september 1999 tillämpas vad som gällde enligt 2 § den upphävda lagen
(1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från
handelsbolag i vissa fall.
Till 53 kap.
Överlåtelser av tillgångar före år 1999
96 § Bestämmelserna i 53 kap. inkomstskattelagen (1999:000) gäller inte
för överlåtelser av tillgångar före år 1999.
Överlåtelser av tillgångar under tiden 1 januari–19 mars 1999
97 § I fråga om överlåtelser av tillgångar under tiden den 1 januari–den
19 mars 1999 till ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk
ekonomisk förening eller ett sådant svenskt handelsbolag som en
utländsk juridisk person, direkt eller indirekt, äger andelar i gäller
bestämmelserna i 53 kap. 3–5 och 10 §§ inkomstskattelagen (1999:000) i
stället för bestämmelserna i 53 kap. 8 och 11 §§ inkomstskattelagen, om
överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren, direkt eller indirekt,
äger andelar i den utländska juridiska personen.
Till 55 kap.
Ersättning för skada som inträffat före maj 1999
98 § I fråga om ersättning från försäkring som ett värdepappersbolag
tecknat i enlighet med bestämmelsen i 55 kap. 5 § inkomstskattelagen
(1999:000) tillämpas inte bestämmelserna i 55 kap. 5–10 §§
inkomstskattelagen på sådan ersättning som avser skada som inträffat
före maj 1999. Detsamma gäller ersättning som avses i 55 kap. 11 §
inkomstskattelagen.
Till 57 kap.
Aktier som förvärvats genom skattefri utdelning före år 1999
99 § Bestämmelsen i 57 kap. 4 § andra stycket inkomstskattelagen
(1999:000) tillämpas inte på aktier som har förvärvats genom utdelning
före år 1999.
Sparat utdelningsutrymme till och med år 1993
100 § Vid beräkning av sparat utdelningsutrymme enligt 57 kap. 10 §
inkomstskattelagen (1999:000) för tiden till och med år 1993 får den
skattskyldige tillämpa 3 § 12 mom. fjärde stycket 1 i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 juli 1994 av lagen (1994:778) om ändring i nämnda lag.
Sparat utdelningsutrymme till och med år 1994
101 § Vid beräkning av sparat utdelningsutrymme enligt 57 kap. 10 §
inkomstskattelagen (1999:000) för tiden till och med år 1994 får den
skattskyldige tillämpa bestämmelserna i 9 § i den upphävda lagen
(1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i
fåmansföretag i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1995 av
lagen (1994:1859) om ändring i nämnda lag.
Delavyttring före år 1997
102 § Om den skattskyldige eller någon närstående till honom har
avyttrat en del av andelarna ett företag under något av beskattningsåren
1991–1996 och någon del av en kapitalvinst togs upp som intäkt av tjänst
på grund av bestämmelserna i 3 § 12 mom. i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vid avyttring av återstående
andelar i stället för perioden på fem år i 57 kap. 12 § tredje stycket
inkomstskattelagen (1999:000) gälla en period på tio år.
Första stycket tillämpas under tio beskattningsår efter det senaste år då
en kapitalvinst på grund av en avyttring under något av beskattningsåren
1991–1996 togs upp som intäkt av tjänst.
Till 58 kap.
Försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer
103 § Vad som sägs i 58 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:000) om
försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer gäller under åren
2000 och 2001 i stället försäkringstekniska grunder, när
försäkringsgivaren tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1999:000) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).
Till 61 kap.
Äldre ränteförmånliga lån
104 § Vid värdering av ränteförmån som avses i 61 kap. 15 §
inkomstskattelagen (1999:000) skall i fråga om lån som tagits upp före
den 5 december 1986 i stället för statslåneräntan vid lånetillfället
användas närmast motsvarande ränta.
Förmånsbil av 1996 års modell
105 § Vid värdering av bilförmån skall nybilspriset för bilar av 1996 års
modell justeras med hänsyn till de förändringar av försäljningsskatten
som skedde genom lagen (1996:833) om ändring i lagen (1996:537) om
ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.
Till 62 kap.
Periodiska understöd utfästa före den 9 november 1973
106 § I fråga om periodiska utbetalningar på grund av bindande
förpliktelse som uppkommit före den 9 november 1973 tillämpas vad
som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse
före ikraftträdandet av lagen (1973:1113) om ändring i
kommunalskattelagen och lagen (1973:1114) om ändring i lagen om
statlig inkomstskatt.
Till 63 kap.
Särskilt grundavdrag
107 § I fråga om personer födda 1937 eller tidigare tillämpas i stället för
63 kap. 6–10 §§ inkomstskattelagen (1999:000) bestämmelserna i punkt
1 av anvisningarna till 48 § den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (1998:682) om
ändring i nämnda lag.
2.3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 3 § miljöbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 kap.
3 §
Kan inte någon
verksamhetsutövare utföra eller
bekosta efterbehandling av en
förorenad fastighet är var och en
efterbehand-lingsansvarig som
förvärvat fastigheten och vid
förvärvet känt till föroreningarna
eller då borde ha upptäckt dem.
Avser förvärvet en
privatbostadsfastighet enligt 1 kap.
5 § kommunalskattelagen
(1928:370) ansvarar endast en
förvärvare som känt till
föroreningen. I fråga om förorenad
byggnad eller anläggning gäller
detsamma den som förvärvat den
fastighet där byggnaden eller
anläggningen är belägen. Med
förvärv av fastighet likställs
förvärv av tomträtt.
Kan inte någon
verksamhetsutövare utföra eller
bekosta efterbehandling av en
förorenad fastighet är var och en
efterbehand-lingsansvarig som
förvärvat fastigheten och vid
förvärvet känt till föroreningarna
eller då borde ha upptäckt dem.
Avser förvärvet en
privatbostadsfastighet enligt 2 kap.
13 § inkomstskattelagen
(1999:000) ansvarar endast en
förvärvare som känt till
föroreningen. I fråga om förorenad
byggnad eller anläggning gäller
detsamma den som förvärvat den
fastighet där byggnaden eller
anläggningen är belägen. Med
förvärv av fastighet likställs
förvärv av tomträtt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förvärv som gjorts före ikraftträdandet.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §1
Avviker försäkringsvillkor från bestämmelse i denna lag, vare det ej
hinder för villkorets tillämpning, med mindre sådant i lagen angives.
Överlåtelse, pantsättning, för-
månstagarförordnande eller annat
förfogande över försäkring är utan
verkan om förfogandet skett i strid
mot försäkringsvillkor, som enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
skall intagas i försäkringsavtalet.
Förbud mot överlåtelse skall dock
ej utgöra hinder mot utmätning
eller överlåtelse vid ackord eller
konkurs i vidare mån än sådant
hinder föreligger på grund av vad
eljest föreskrivits i lag eller annan
författning.
Överlåtelse, pantsättning, för-
månstagarförordnande eller annat
förfogande över en försäkring är
utan verkan om förfogandet skett i
strid mot försäkringsvillkor, som
enligt 58 kap. 16 § inkomstskatte-
lagen (1999:000) skall tas in i
försäkringsavtalet. Förbud mot
överlåtelse skall dock ej utgöra
hinder mot utmätning eller
överlåtelse vid ackord eller
konkurs i vidare mån än sådant
hinder föreligger på grund av vad
som i övrigt föreskrivits i lag eller
annan författning.
Denna lag träder i kraft den i januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förfoganden som skett före ikraftträdandet.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 12 §, 22 § 3 mom., 23 § B och F samt 43 §
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §2
Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts
såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död
förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas,
utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda
bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom.
Vad nu sagts skall gälla jämväl vad som tillfaller någon enligt bestäm-
melserna i 104 § andra stycket nämnda lag. Hälften av vad som tillfaller
försäkringstagarens make i egenskap av förmånstagare är fritt från skatt.
Vidare skall
a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränte-
försäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt,
som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt
116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för
någonderas gäld, eller
b) där försäkring tagits för
olycksfall eller sjukdom, vid
skattens beräknande från värdet av
vad som tillfallit någon i egenskap
av förmånstagare såsom skattefritt
avräknas ett belopp som motsvarar
sex gånger basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring för det år under vilket
skattskyldigheten inträdde. Har på
grund av förordnande av samma
person förmånstagaren tidigare
erhållit sådant förvärv, som
jämlikt 37 § 2 mom. är i
beskattningshänseende likställt
med gåva, får likväl från värdet av
vad som inom loppet av tio år
tillfallit förmånstagaren ej
avräknas mer än ett belopp som
motsvarar sex gånger basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring
för det år under vilket
skattskyldighet inträdde för det
senaste förvärvet.
b) där försäkring tagits för
olycksfall eller sjukdom, vid
skattens beräknande från värdet av
vad som tillfallit någon i egenskap
av förmånstagare såsom skattefritt
avräknas ett belopp som motsvarar
sex gånger prisbasbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring för det år under vilket
skattskyldigheten inträdde. Har på
grund av förordnande av samma
person förmånstagaren tidigare
erhållit sådant förvärv, som
jämlikt 37 § 2 mom. är i
beskattningshänseende likställt
med gåva, får likväl från värdet av
vad som inom loppet av tio år
tillfallit förmånstagaren ej
avräknas mer än ett belopp som
motsvarar sex gånger
prisbasbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring för det år under
vilket skattskyldighet inträdde för
det senaste förvärvet.
Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och
kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare
skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall
så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen
och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari
insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och
försäkringstagaren skolat äga rum.
Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension
som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte
heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än
pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av
samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per
år.
Angående vad som förstås med
kapitalförsäkring och pensions-
försäkring stadgas i anvisning-
arna till 31 § kommunalskatte-
lagen (1928:370).
Vad i första och andra styckena
här ovan sägs skall, även om
förmånstagarförordnande i enlig-
het med lagen om försäkringsavtal
icke föreligger, äga tillämpning
jämväl i fråga om vad som tillfallit
någon på grund av statens
grupplivförsäkring eller jämförbar
av kommunal eller enskild arbets-
givare avtalad grupplivförsäkring
eller på grund av sådan förmån
från kommun, som avses i punkt 1
adertonde stycket av anvisningar-
na till 31 § kommunalskattelagen.
Angående vad som förstås med
kapitalförsäkring och pensions-
försäkring stadgas i 58 kap. 2 §
inkomstskattelagen (1999:000).
Vad i första och andra styckena
här ovan sägs skall, även om
förmånstagarförordnande i enlig-
het med lagen om försäkringsavtal
icke föreligger, äga tillämpning
jämväl i fråga om vad som tillfallit
någon på grund av statens
grupplivförsäkring eller jämförbar
av kommunal eller enskild arbets-
givare avtalad grupplivförsäkring
eller på grund av sådan förmån
från kommun, som motsvarar
statens grupplivförsäkring, även
om förmånen inte utgår på grund
av försäkring.
Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av
förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av
arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts
förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall
eller sjukdom eller är fråga om en sådan försäkring som – om den inte
hade varit utländsk – skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i
andra stycket a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till
pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som
pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet.
Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas
bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen.
Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en
utomlands bedriven försäkringsrörelse.
Skattskyldighet föreligger inte
för rätt till pension på grund av
pensionssparavtal enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande. När behållning
på pensionssparkonto skall tas upp
som en tillgång i dödsboet och
avskattning skall ske enligt 32 §
1 mom. första stycket j
kommunalskattelagen skall
behållningen tas upp till halva
värdet.
Skattskyldighet föreligger inte
för rätt till pension på grund av
pensionssparavtal enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande. När behållning
på pensionssparkonto skall tas upp
som en tillgång i dödsboet och
avskattning skall ske enligt 58 kap.
33 § inkomstskattelagen skall
behållningen tas upp till halva
värdet.
22 §
3 mom.3 Ingår fast egendom
enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i en förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet
tillämpas bestämmelserna i 4 §
och, med undantag av femte
stycket sista meningen, punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt i dess lydelse
intill utgången av år 1991. Vad nu
har sagts gäller även sådan
egendom som enligt punkt 2
sjunde och åttonde styckena av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
om statlig förmögenhetsskatt i
dess lydelse intill utgången av år
1991 skall anses som en särskild
förvärvskälla inom inkomstslaget
näringsverksamhet.
3 mom. Ingår fast egendom
enligt inkomstskattelagen
(1999:000) i en näringsverksamhet
tillämpas bestämmelserna i 4 §
och, med undantag av femte
stycket sista meningen, punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ den
upphävda lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt. Vad nu
har sagts gäller även sådan
egendom som enligt punkt 2
sjunde och åttonde styckena av
anvisningarna till 3 och 4 §§ den
upphävda lagen om statlig
förmögenhetsskatt skulle anses
som en särskild förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet.
Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall
som taxeringsvärde anses det värde som enligt 1 eller 2 mom. skall ligga
till grund för beräkning av arvsskatt.
23 §
B.4 Aktier som är inregistrerade
vid inländsk börs eller noteras på
utländsk börs, andelar i värde-
pappersfonder samt andra värde-
papper än aktier som omsätts
marknadsmässigt och är av det
slag som anges i 27 § 1 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt tas upp till 75 procent
av det noterade värdet.
B. Aktier som är inregistrerade
vid inländsk börs eller noteras på
utländsk börs, andelar i värde-
pappersfonder samt andra värde-
papper än aktier som omsätts
marknadsmässigt och är av det
slag som anges i 48 kap. 2 § in-
komstskattelagen (1999:000) tas
upp till 75 procent av det noterade
värdet.
Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket men som är
föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om
avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet.
Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade
eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier
i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade
aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas
upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.
Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det
noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en
försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan
försäljning läggas till grund för värderingen.
Aktier som inte omfattas av
bestämmelserna i första–tredje
styckena samt andelar i ekono-
miska föreningar och handelsbolag
tas upp till det pris som kan
påräknas vid en försäljning under
normala förhållanden, varvid dock
följande skall iakttas. I den mån
uppskattningen grundas på värdet
av tillgångar som ingår i förvärvs-
källa i inkomstslaget
näringsverksamhet beräknas –
under förutsättning att egendomen
är sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till 3
och 4 §§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt i dess
lydelse intill utgången av år 1991
– tillgångarnas värde med
tillämpning av reglerna i F tredje
stycket; vid gåva dock under den
ytterligare förutsättningen att de i
43 § andra stycket angivna kraven
iakttagits. I den mån
uppskattningen grundas på värdet
av tillgångar som avses i första–
tredje styckena, skall värdet av
dessa tillgångar anses motsvara
vad som skulle tas upp vid en
tillämpning av bestämmelserna i
första–fjärde styckena.
Aktier som inte omfattas av
bestämmelserna i första–tredje
styckena samt andelar i ekono-
miska föreningar och handelsbolag
tas upp till det pris som kan på-
räknas vid en försäljning under
normala förhållanden, varvid dock
följande skall iakttas. I den mån
uppskattningen grundas på värdet
av tillgångar som ingår i en
näringsverksamhet beräknas –
under förutsättning att egendomen
är sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till 3
och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt – tillgångarnas
värde med tillämpning av reglerna
i F tredje stycket; vid gåva dock
under den ytterligare
förutsättningen att de i 43 § andra
stycket angivna kraven iakttagits. I
den mån uppskattningen grundas
på värdet av tillgångar som avses i
första–tredje styckena, skall värdet
av dessa tillgångar anses motsvara
vad som skulle tas upp vid en
tillämpning av bestämmelserna i
första–fjärde styckena.
Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första–tredje och
femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning
under normala förhållanden.
F.5 Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett
värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens
eller bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det
värde som föreningens eller bolagets fastighet skall tas upp till enligt
22 § och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och
skulder enligt senaste bokslut.
Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antas
ha betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd försäljning, som föranletts
av boets avveckling.
Vid värderingen av förvärvs-
källa eller del av förvärvskälla
som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ingår i inkomstslaget
näringsverksamhet tillämpas – un-
der förutsättning att egendomen är
sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till
3 och 4 §§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt i dess
lydelse intill utgången av år 1991
– bestämmelserna i 4 § och, med
undantag av femte stycket sista
meningen, punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
om statlig förmögenhetsskatt i
dess lydelse intill utgången av år
1991.
Vid värderingen av en
näringsverksamhet eller en del av
en näringsverksamhet tillämpas –
under förutsättning att egendomen
är sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till
3 och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt –
bestämmelserna i 4 § och, med
undantag av femte stycket sista
meningen, punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ den
upphävda lagen om statlig för-
mögenhetsskatt.
43 §6
Vid beskattning av gåva gäller i tillämpliga delar, förutom ovan
särskilt angivna bestämmelser i 6–9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad i fråga om
arvsskatt vidare är stadgat i 4 § tredje stycket, 13 § 2 mom., 14 och
20 §§, 22 § med undantag av 3 mom., 23 § med undantag av F tredje
stycket, 24–27 §§, 28 § med undantag av andra och fjärde styckena samt
32 §. Därvid skall hänvisningen i 32 § f) till 19 § i stället gälla 41 § samt
28 § första och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter
givaren.
Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt
till förvärvskälla eller del av
förvärvskälla inom inkomstslaget
näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
som han äger direkt eller genom
juridisk person, skall, utöver
bestämmelserna i första stycket –
under förutsättning att egendomen
är sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till 3
och 4 §§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt i dess
lydelse intill utgången av år 1991
– även 22 § 3 mom. och 23 § F
tredje stycket tillämpas när
gåvoskatten bestäms. Har
gåvotagaren inom fem år efter det
att skattskyldighet för gåvan inträtt
genom köp, byte eller något
därmed jämförligt fång eller
genom gåva eller bodelning av
annan anledning än makes död
avhänt sig egendomen eller
väsentlig del därav, skall ny gåva
anses föreligga med det värde
varmed den ursprungliga gåvan
nedsatts.
Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt
till en näringsverksamhet eller en
del av en näringsverksamhet som
han äger direkt eller genom
juridisk person, skall, utöver
bestämmelserna i första stycket –
under förutsättning att egendomen
är sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till
3 och 4 §§ den upphävda lagen
(1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt – även 22 § 3
mom. och 23 § F tredje stycket
tillämpas när gåvoskatten bestäms.
Har gåvotagaren inom fem år efter
det att skattskyldighet för gåvan
inträtt genom köp, byte eller något
därmed jämförligt fång eller
genom gåva eller bodelning av
annan anledning än makes död
avhänt sig egendomen eller
väsentlig del därav, skall ny gåva
anses föreligga med det värde
varmed den ursprungliga gåvan
nedsatts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas i de fall
skattskyldighet inträder efter utgången av år 1999.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:257) om
inventering av varulager för inkomsttaxeringen
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1955:257) om inventering av
varulager för inkomsttaxeringen1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Skattskyldig som är
bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:000) skall
inventera varje i lagret ingående
post av tillgångar avsedda för
omsättning eller förbrukning. Vid
inventeringen skall upprättas en
förteckning som för varje post
anger det lägsta av
anskaffningsvärdet och verkliga
värdet. Begreppen
anskaffningsvärde och verkligt
värde har den innebörd som anges
i 4 kap. 9 § andra–fjärde styckena
årsredovisningslagen (1995:1554),
4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller 4 kap. 4 §
lagen (1995:1560) om årsredo-
visning i försäkringsföretag. Vid
bestämmande av lagrets
anskaffningsvärde skall de lager-
tillgångar, som ligger kvar i den
skattskyldiges lager vid beskatt-
ningsårets utgång, anses som de av
honom senast anskaffade eller
tillverkade. Om den skattskyldige
yrkar att lagret skall värderas i
enlighet med punkt 2 tredje stycket
av anvisningarna till 24 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall
anskaffningsvärdet på varje post
anges i förteckningen.
Skattskyldig som är
bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:000) skall
inventera varje i lagret ingående
post av tillgångar avsedda för
omsättning eller förbrukning. Vid
inventeringen skall upprättas en
förteckning som för varje post
anger det lägsta av
anskaffningsvärdet och verkliga
värdet. Begreppen
anskaffningsvärde och verkligt
värde har den innebörd som anges
i 4 kap. 9 § andra–fjärde styckena
årsredovisningslagen (1995:1554),
4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller 4 kap. 4 §
lagen (1995:1560) om årsredo-
visning i försäkringsföretag. Vid
bestämmande av lagrets
anskaffningsvärde skall de lager-
tillgångar, som ligger kvar i den
skattskyldiges lager vid beskatt-
ningsårets utgång, anses som de av
honom senast anskaffade eller
tillverkade. Om den skattskyldige
yrkar att lagret skall värderas i
enlighet med 17 kap. 4 §
inkomstskattelagen (1999:000),
skall anskaffningsvärdet på varje
post anges i förteckningen.
Första stycket gäller inte tillgångar som värderats med tillämpning av
4 kap. 12 § årsredovisningslagen.
Om inventeringen sker före balansdagen skall värdet på lagertill-
gångarna vid inventeringstillfället kunna korrigeras på ett tillfreds-
ställande sätt med hänsyn till lagerutvecklingen fram till och med
balansdagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §2
Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete,
antingen såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst
(inkomst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst av
anställning räknas dock inte
ersättning från en arbetsgivare som
är bosatt utomlands eller en
utländsk juridisk person, om
arbetet har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I fråga om
arbete som utförs utomlands av
den som av en statlig arbetsgivare
sänts till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning bortses
vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst
från sådana lönetillägg som
betingas av ökade
levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som
inkomst av anställning eller
inkomst av annat förvärvsarbete
räknas inte heller intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i
1 § första stycket 1–5 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. Som inkomst
av annat förvärvsarbete räknas inte
sådan ersättning enligt
gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan.
Inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
bortses från sådan inkomst av
anställning och annat
förvärvsarbete som överstiger sju
och en halv gånger
prisbasbeloppet. Det belopp som
sålunda skall undantas skall i
första hand räknas av från inkomst
av annat förvärvsarbete. Ersättning
för utfört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst 1 000
kronor, även om mottagaren inte
är anställd hos den som utger
ersättningen. I nu angivna fall
skall den som utför arbetet anses
såsom arbetstagare och den som
utger ersättningen såsom
arbetsgivare. Kan ersättning för
arbete för någon annans räkning
under året inte antas uppgå till
minst 1 000 kronor, skall
ersättningen från denne inte tas
med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid
beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall bortses från
ersättning som enligt 2 a § skall
anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under
året inte kan antas uppgå till minst
ett halvt prisbasbelopp. Vid
beräkning av sjukpenninggrund-
ande inkomst av anställning
bortses även från ersättning från
en stiftelse som har till väsentligt
ändamål att tillgodose ekonomiska
intressen hos dem som är eller har
varit anställda hos en arbetsgivare
som lämnat bidrag till stiftelsen
(vinstandelsstiftelse) eller från en
annan juridisk person med
motsvarande ändamål, om
ersättningen avser en sådan
anställd och inte utgör ersättning
för arbete för den juridiska
personens räkning. Detta gäller
dock endast om de bidrag
arbetsgivaren lämnat till den
juridiska personen varit avsedda
att vara bundna under minst tre
kalenderår och att på likartade
villkor tillkomma en betydande del
av de anställda. Om arbetsgivaren
är ett fåmansföretag eller ett
fåmansägt handelsbolag skall vid
beräkningen inte bortses från
ersättning som den juridiska
personen lämnar till sådan
företagsledare eller delägare i
företaget eller denne närstående
person som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen. Vid
beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall alltid bortses från
ersättning från en
vinstandelsstiftelse som härrör
från bidrag som arbetsgivaren
lämnat under åren 1988–1991.
Sjukpenninggrundande inkomst
är den årliga inkomst i pengar som
en försäkrad kan antas komma att
tills vidare få för eget arbete,
antingen såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst
(inkomst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst av
anställning räknas dock inte
ersättning från en arbetsgivare som
är bosatt utomlands eller en
utländsk juridisk person, om
arbetet har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I fråga om
arbete som utförs utomlands av
den som av en statlig arbetsgivare
sänts till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning bortses
vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst
från sådana lönetillägg som
betingas av ökade
levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som
inkomst av anställning eller
inkomst av annat förvärvsarbete
räknas inte heller inkomst som
avses i 10 kap. 3 § 1–3
inkomstskattelagen (1999:000)
eller sådan ersättning som anges i
1 § första stycket 1–5 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. Som inkomst
av annat förvärvsarbete räknas inte
sådan ersättning enligt
gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan.
Inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst
bortses från sådan inkomst av
anställning och annat
förvärvsarbete som överstiger sju
och en halv gånger
prisbasbeloppet. Det belopp som
sålunda skall undantas skall i
första hand räknas av från inkomst
av annat förvärvsarbete. Ersättning
för utfört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst 1 000
kronor, även om mottagaren inte
är anställd hos den som utger
ersättningen. I nu angivna fall
skall den som utför arbetet anses
såsom arbetstagare och den som
utger ersättningen såsom
arbetsgivare. Kan ersättning för
arbete för någon annans räkning
under året inte antas uppgå till
minst 1 000 kronor, skall
ersättningen från denne inte tas
med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid
beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall bortses från
ersättning som enligt 2 a § skall
anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan ideell
förening som avses i 7 kap. 7 §
första stycket inkomstskattelagen
(1999:000) och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under
året inte kan antas uppgå till minst
ett halvt prisbasbelopp. Vid
beräkning av sjukpenninggrund-
ande inkomst av anställning
bortses även från ersättning från
en stiftelse som har till väsentligt
ändamål att tillgodose ekonomiska
intressen hos dem som är eller har
varit anställda hos en arbetsgivare
som lämnat bidrag till stiftelsen
(vinstandelsstiftelse) eller från en
annan juridisk person med
motsvarande ändamål, om
ersättningen avser en sådan
anställd och inte utgör ersättning
för arbete för den juridiska
personens räkning. Detta gäller
dock endast om de bidrag
arbetsgivaren lämnat till den
juridiska personen varit avsedda
att vara bundna under minst tre
kalenderår och att på likartade
villkor tillkomma en betydande del
av de anställda. Om arbetsgivaren
är ett fåmansföretag eller ett
fåmanshandelsbolag skall vid
beräkningen inte bortses från
ersättning som den juridiska
personen lämnar till sådan
företagsledare eller delägare i
företaget eller en person som är
närstående till någon av dem. Med
fåmansföretag,
fåmanshandelsbolag,
företagsledare och närstående
person avses detsamma som i
inkomstskattelagen. Vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst
av anställning skall alltid bortses
från ersättning från en
vinstandelsstiftelse som härrör
från bidrag som arbetsgivaren
lämnat under åren 1988–1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där
förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de
upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes
arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den
sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha
utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande
begränsning skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen
räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för
liknande arbete för annans räkning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före ikraftträdandet.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1962:382) angående införande av
lagen om allmän försäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 §
Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1–4
övergångsbestämmelserna till
lagen (1960:99) angående ändring
i lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering skall
fortfarande tillämpas. Beträffande
änkepension efter man, som avlidit
före den 1 juli 1960, skall dock i
stället för 8 § första stycket lagen
om folkpensionering i lagrummets
lydelse före nämnda tidpunkt
gälla, att sådan pension minskas
med 35 procent av den
pensionsberättigades årsinkomst.
Vid tillämpning i fall som nu sagts
av 13 § 2 mom. sistnämnda lag
skall även procenttalet 20 utbytas
mot 10 samt beloppet 20 000
kronor utbytas mot 75 000 kronor.
Vid inkomstberäkningen bortses
från inkomst av
privatbostadsfastighet eller
privatbostad som avses i 5 § kom-
munalskattelagen (1928:370) och
som utgör pensionärens
permanentbostad. Vid beräkning
av förmögenhet skall värdet av
sådan privatbostadsfastighet eller
privatbostad inte beaktas.
Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1–4
övergångsbestämmelserna till
lagen (1960:99) angående ändring
i lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering skall
fortfarande tillämpas. Beträffande
änkepension efter man, som avlidit
före den 1 juli 1960, skall dock i
stället för 8 § första stycket lagen
om folkpensionering i lagrummets
lydelse före nämnda tidpunkt
gälla, att sådan pension minskas
med 35 procent av den
pensionsberättigades årsinkomst.
Vid tillämpning i fall som nu sagts
av 13 § 2 mom. sistnämnda lag
skall även procenttalet 20 utbytas
mot 10 samt beloppet 20 000
kronor utbytas mot 75 000 kronor.
Vid inkomstberäkningen bortses
från inkomst av sådan
privatbostadsfastighet eller
privatbostadsrätt som avses i 2
kap. 13 respektive 18 §
inkomstskattelagen (1999:000)
och som utgör pensionärens
permanentbostad. Vid beräkning
av förmögenhet skall värdet av
sådan privatbostadsfastighet eller
privatbostadsrätt inte beaktas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid beräkning av inkomst eller förmögenhet som avser tid
före ikraftträdandet.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:587) om
inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:587) om
inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.1
dels att 2 e § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 2 f och 2 g §§ skall betecknas 2 e och f §§,
dels att 2, 2a, 2c och 2 d §§ samt de nya 2 e och f §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §2
Om en fideikommissfastighet
överförs till ett aktiebolag genom
tillskott i samband med aktie-
teckning, skall skattepliktig
realisationsvinst eller avdragsgill
realisationsförlust inte anses
uppkomma genom överföringen.
Om en fideikommissfastighet
överförs till ett aktiebolag genom
tillskott i samband med aktie-
teckning, skall skattepliktig
kapitalvinst eller avdragsgill
kapitalförlust inte anses
uppkomma genom överföringen.
2 a §3
I fall som avses i 2 § har en
fideikommissinnehavare eller ett
fideikommissbo rätt att efter
anmälan undantas från beskattning
för sådan intäkt av
näringsverksamhet som hänför sig
till skogsbruk eller tomtrörelse och
som föranleds av överföringen.
Därvid gäller i fråga om skogsbruk
att aktiebolaget skall överta det
ingångsvärde som gäller för
fideikommisset eller
fideikommissboet. I fråga om
tomtrörelse gäller att bolagets
anskaffningsvärde för en fastighet
eller en del av fastighet som vid
överföringen ingår i tomtrörelsen
anses motsvara det skattemässiga
värdet av en sådan fastighet eller
fastighetsdel hos fideikommisset
eller fideikommissboet.
I fall som avses i 2 § har en
fideikommissinnehavare eller ett
fideikommissbo rätt att efter
anmälan undantas från beskattning
för sådan intäkt av
näringsverksamhet som hänför sig
till skogsbruk eller tomtrörelse och
som föranleds av överföringen.
Därvid gäller i fråga om skogsbruk
att aktiebolaget skall överta det
återstående anskaffningsvärde
som gäller för fideikommisset eller
fideikommissboet. I fråga om
tomtrörelse gäller att bolagets
anskaffningsvärde för en fastighet
eller en del av fastighet som vid
överföringen ingår i tomtrörelsen
anses motsvara det skattemässiga
värdet av en sådan fastighet eller
fastighetsdel hos fideikommisset
eller fideikommissboet.
2 c §4
Om en samling som avses i 17 §
lagen (1963:583) om avveckling
av fideikommiss överförs till ett
aktiebolag genom tillskott i
samband med aktieteckning, skall
skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust inte
anses uppkomma genom
överföringen.
Om en samling som avses i 17 §
lagen (1963:583) om avveckling
av fideikommiss överförs till ett
aktiebolag genom tillskott i
samband med aktieteckning, skall
skattepliktig kapitalvinst eller
avdragsgill kapitalförlust inte
anses uppkomma genom
överföringen.
2 d §5
Om en fastighet eller en tillgång
som ingår i en samling som avses i
17 § lagen (1963:583) om
avveckling av fideikommiss efter
utgången av år 1999 har överförts
till ett aktiebolag genom tillskott i
samband med aktieteckning, skall
bolagets anskaffningsvärde för
egendomen anses motsvara
tillgångens skattemässiga värde
vid tidpunkten för överföringen.
Om en fastighet eller en tillgång
som ingår i en samling som avses i
17 § lagen (1963:583) om
avveckling av fideikommiss efter
utgången av år 1999 har överförts
till ett aktiebolag genom tillskott i
samband med aktieteckning, skall
bolagets anskaffningsvärde eller
anskaffningsutgift för egendomen
anses motsvara tillgångens
skattemässiga värde vid
tidpunkten för överföringen.
.
(2 f §)
Vid överföring av en
näringsfastighet enligt 2 §
tillämpas inte bestämmelserna om
återföring av
värdeminskningsavdrag m.m. i
punkt 4 andra stycket och punkt 5
av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370).
2 e §6
Vid överföring av en
näringsfastighet enligt 2 §
tillämpas inte bestämmelserna om
återföring av
värdeminskningsavdrag m.m. i 26
kap. inkomstskattelagen
(1999:000).
(2 g §)
Om i fall som avses i 2 eller
2 c § en överföring av en
fideikommissfastighet eller en
samling som avses i 17 § lagen
(1963:583) om avveckling av
fideikommiss gjorts efter utgången
av år 1999 skall
anskaffningsvärdet för aktie som
förvärvas i samband med
överföringen anses motsvara den
överförda fastighetens respektive
samlingens marknadsvärde vid
den tidpunkten, fördelat på de
aktier som då förvärvas.
2 f §7
Om i fall som avses i 2 eller
2 c § en överföring av en
fideikommissfastighet eller en
samling som avses i 17 § lagen
(1963:583) om avveckling av
fideikommiss gjorts efter utgången
av år 1999 skall
anskaffningsvärdet eller
anskaffningsutgiften för aktie som
förvärvas i samband med
överföringen anses motsvara den
överförda fastighetens respektive
samlingens marknadsvärde vid
den tidpunkten, fördelat på de
aktier som då förvärvas.
3 §8
Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:000).
Denna lag träder i den kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första
gången vid 2002 års taxering.
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 a §§ lagen (1965:269) med sär-
skilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Skattesatsen för kommuns uttag
av kommunal inkomstskatt och
landstings uttag av landstingsskatt
samt avgiftssatsen för uttag av
begravningsavgift enligt 9 kap.
begravningslagen (1990:1144)
skall bestämmas i förhållande till
det antal skattekronor, som enligt
skattemyndighetens beräkning
kommer att påföras de
skattskyldiga vid taxeringen det år
skatte- och avgiftssatserna skall
fastställas. Motsvarande gäller vid
bestämmande av avgiftssatsen för
ett trossamfunds uttag av avgift
som avses i lagen (1999:291) om
avgift till registrerat trossamfund.
Om enligt 8 kap. 9 § andra
stycket kommunallagen
(1991:900) någon annan skatte-
eller avgiftssats slutligt fastställts
än den som har bestämts tidigare,
skall den nya skatte- eller
avgiftssatsen om möjligt
bestämmas med hänsyn till det
antal skattekronor som har påförts
de skattskyldiga vid taxeringen det
år skatte- eller avgiftssatsen skall
fastställas.
Skattesatsen för kommuns uttag
av kommunal inkomstskatt och
landstings uttag av landstingsskatt
samt avgiftssatsen för uttag av
begravningsavgift enligt 9 kap.
begravningslagen (1990:1144)
skall bestämmas i förhållande till
de av skattemyndigheten
beräknade sammanlagda
beskattningsbara
förvärvsinkomsterna vid
taxeringen det år skatte- och
avgiftssatserna skall fastställas.
Motsvarande gäller vid
bestämmande av avgiftssatsen för
ett trossamfunds uttag av avgift
som avses i lagen (1999:291) om
avgift till registrerat trossamfund.
Om enligt 8 kap. 9 § andra
stycket kommunallagen
(1991:900) någon annan skatte-
eller avgiftssats slutligt fastställts
än den som har bestämts tidigare,
skall den nya skatte- eller
avgiftssatsen om möjligt
bestämmas med hänsyn till de
sammanlagda beskattningbara
förvärvsinkomsterna vid
taxeringen det år skatte- eller
avgiftssatsen skall fastställas.
3 §3
Skattemyndigheten skall senast den 8 mars till kommuner och
landsting redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer
kommunen eller landstinget. Regeringen meddelar närmare föreskrifter
om sådan redovisning.
Skattemyndigheten skall senast
den 10 september varje år lämna
kommuner och landsting uppgift
om det beräknade antal
skattekronor som avses i 1 § första
stycket.
Skattemyndigheten skall senast
den 10 september varje år lämna
kommuner och landsting uppgift
om den beräknade sammanlagda
beskattningsbara
förvärvsinkomsten som avses i 1 §
första stycket.
Riksskatteverket skall i fråga om avgifter till trossamfund lämna
redovisning och uppgifter motsvarande dem som anges i första och andra
styckena till Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund, som
enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund har
beviljats statlig hjälp med att ta in avgifterna. Riksskatteverket skall
lämna motsvarande redovisning och uppgifter i fråga om
begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144) till den
församling, kyrkliga samfällighet eller kommun som är huvudman för
begravningsverksamheten.
4 a §4
Ett registrerat trossamfund som
avses i lagen (1999:291) om avgift
till registrerat trossamfund är
berättigat att under visst år av
staten uppbära avgift som avses i
den lagen med belopp som
motsvarar vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor
och skatteören för de
avgiftsskyldiga i trossamfundet
enligt skattemyndighetens beslut
enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering,
beräknat efter den eller de
avgiftssatser som har bestämts för
året före taxeringsåret.
Trossamfund som avses i första
stycket är berättigat att under ett
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den eller de
avgiftssatser som har beslutats för
året och det antal skattekronor och
skatteören, som enligt
skattemyndighetens beslut enligt 4
kap. 2 § taxeringslagen rörande det
föregående årets taxering till
kommunal inkomstskatt har
påförts de avgiftsskyldiga.
Förskottet avräknas mot de
avgifter, som trossamfundet har
rätt att uppbära av staten på
grundval av taxeringen under året
efter det, då förskottet enligt
bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.
Ett registrerat trossamfund som
avses i lagen (1999:291) om avgift
till registrerat trossamfund är
berättigat att under visst år av
staten uppbära avgift som avses i
den lagen med belopp som
motsvarar vad som skulle utgå på
grundval av de sammanlagda
beskattningsbara
förvärvsinkomsterna för de
avgiftsskyldiga i trossamfundet
enligt skattemyndighetens beslut
enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering,
beräknat efter den eller de
avgiftssatser som har bestämts för
året före taxeringsåret.
Trossamfund som avses i första
stycket är berättigat att under ett
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den eller de
avgiftssatser som har beslutats för
året och de sammanlagda
beskattningsbara
förvärvsinkomster, som enligt
skattemyndighetens beslut enligt 4
kap. 2 § taxeringslagen rörande det
föregående årets taxering till
kommunal inkomstskatt har
påförts de avgiftsskyldiga.
Förskottet avräknas mot de
avgifter, som trossamfundet har
rätt att uppbära av staten på
grundval av taxeringen under året
efter det, då förskottet enligt
bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.
Belopp, som vid ingången av ett år utgör trossamfundets fordran hos
staten enligt denna paragraf skall Riksskatteverket under samma år
utanordna till trossamfundet med en tolftedel per månad den tredje
vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid vardag som enligt 2 §
lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän
helgdag inte skall medräknas. Är trossamfundets fordran inte uträknad
vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall vid
dessa tillfällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i december
månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får
Riksskatteverket dock förordna att utbetalning skall ske med annat
belopp. Om något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och
februari inte motsvarar en tolftedel av trossamfundets fordran, skall den
jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i
mars månad.
Vad som har sagts om avgift till registrerat trossamfund tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen
(1990:1144), om den inte enligt 3 § lagen om avgift till registrerat
trossamfund skall räknas in i kyrkoavgiften. Det som sägs om
Riksskatteverket och trossamfund skall dock i stället gälla
skattemyndigheten respektive den församling eller kyrkliga samfällighet
som är huvudman för begravningsverksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 §1
Pensionsstiftelse får icke mot-
taga fordran mot arbetsgivaren.
Avtal i strid härmed är ogiltigt.
Stiftelsen äger dock utlåna medel
till arbetsgivaren, om betryggande
säkerhet ställes för lånet eller
tillsynsmyndigheten medger det.
En pensionsstiftelse får inte ta
emot en fordran mot arbetsgivaren.
Avtal som strider mot detta är
ogiltigt. Stiftelsen får dock låna ut
medel till arbetsgivaren, om det
ställs betryggande säkerhet för
lånet eller tillsynsmyndigheten
medger det.
En stiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som
väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte
heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att
tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag
vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385).
Om en pensionsstiftelse har till
ändamål att trygga utfästelse om
pension till arbetstagare eller
arbetstagares efterlevande i
aktiebolag som avses i punkten 14
av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370)
skall, i fråga om stiftelsens rätt att
lämna lån och ställa säkerhet,
bestämmelserna i 12 kap. 7 och
8 §§ samt 19 kap. 1 §
aktiebolagslagen (1975:1385)
tillämpas.
Om en pensionsstiftelse har till
ändamål att trygga utfästelse om
pension till arbetstagare eller
arbetstagares efterlevande i
aktiebolag som är fåmansföretag
enligt 56 kap. 2 och 3 §§
inkomstskattelagen (1999:000)
skall, i fråga om stiftelsens rätt att
lämna lån och ställa säkerhet,
bestämmelserna i 12 kap. 7 och
8 §§ samt 19 kap. 1 § aktie-
bolagslagen tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om lån och ställande av säkerhet som avser tid före
ikraftträdandet.
2.12 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)
Härigenom föreskrivs att 1, 4, 17 och 27 §§ kupongskattelagen
(1970:624)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Kupongskatt erläggs enligt
denna lag till staten för utdelning
av annat slag än som avses i 3 §
7 a mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomtskatt på aktie i
svenskt aktiebolag.
Kupongskatt skall betalas enligt
denna lag till staten för utdelning
av annat slag än som avses i
42 kap. 16 § inkomstskattelagen
(1999:000) på aktie i svenskt
aktiebolag.
Vad i denna lag sägs om aktie i svenskt aktiebolag gäller även andel i
svensk värdepappersfond.
4 §3
Skattskyldighet föreligger för
utdelningsberättigad, om denne är
fysisk person, som ej är bosatt
eller stadigvarande vistas här i
riket, dödsbo efter sådan person
eller utländsk juridisk person, och
utdelningen ej är hänförlig till
inkomst av näringsverksamhet
som bedrivits från fast driftställe
här i riket. Skattskyldighet
föreligger dock inte för
utdelningsberättigad utländsk
juridisk person för den del av
utdelningen som enligt punkt 10
andra stycket av anvisningarna till
53 § kommunalskattelagen
(1928:370) har beskattats hos
delägaren.
För handelsbolag, europeisk
ekonomisk intressegruppering,
kommanditbolag och rederi
föreligger skattskyldighet för den
del av utdelningen som ej är
hänförlig till inkomst av
näringsverksamhet som bedrivits
från fast driftställe här i riket och
som belöper på delägare eller
medlem som ej är bosatt eller
stadigvarande vistas här.
Skattskyldighet föreligger för
utdelningsberättigad om denne är
fysisk person, som är begränsat
skattskyldig, dödsbo efter sådan
person eller utländsk juridisk
person, och utdelningen ej är
hänförlig till inkomst av
näringsverksamhet som bedrivits
från fast driftställe här i riket.
Skattskyldighet föreligger dock
inte för utdelningsberättigad
utländsk juridisk person för den
del av utdelningen som enligt 6
kap. 13–15 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) har beskattats hos
delägaren.
För handelsbolag, europeisk
ekonomisk intressegruppering,
kommanditbolag och rederi
föreligger skattskyldighet för den
del av utdelningen som ej är
hänförlig till inkomst av
näringsverksamhet som bedrivits
från fast driftställe här i riket och
som belöper på delägare eller
medlem som är begränsat
skattskyldig.
Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som
innehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen
beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från
kupongskatt.
Skattskyldighet föreligger icke
för person, som avses i 17 § eller
18 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.
Skattskyldighet föreligger inte
för person som avses i 3 kap. 17 §
2–4 inkomstskattelagen.
Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en
främmande stat som är medlem i Europeiska gemenskapen, om den
innehar 25 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget
och uppfyller villkoren i artikel 2 i det av Europeiska gemenskapernas
råd den 23 juli 1990 antagna direktivet om en gemensam ordning för
beskattning avseende moder- och dotterbolag i olika medlemsstater i
direktivets lydelse den 1 januari 1995 (90/435/EEG).
Skattskyldighet föreligger inte
heller för utländskt bolag som
avses i 16 § 2 mom. andra eller
tredje stycket lagen om statlig in-
komstskatt för utdelning på aktier
och andelar, om det utländska
bolaget innehar 25 procent eller
mer av andelskapitalet i det
utdelande bolaget.
Skattskyldighet föreligger inte
heller för utländskt bolag som
avses i 6 kap. 9 § första stycket
och 10 § inkomstskattelagen för
utdelning på aktier och andelar,
om det utländska bolaget innehar
25 procent eller mer av
andelskapitalet i det utdelande
bolaget.
17 §4
Blanketter med uppgift om utdelning, som lämnas enligt 15 §, skall
vara ordnade enligt 3 kap. 58 § tredje stycket lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter. Blanketter, vid vilkas avgivande
kupongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanketter, och
sammanlagda beloppet av den utdelning uppgifterna i dessa blanketter
avser skall anges särskilt.
Senast den 31 januari varje år
skall de blanketter som nämns i
första stycket och som gäller det
årets taxering av beskattnings-
myndigheten tillställas skattemyn-
digheten i den region, där den som
avses med uppgiften enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
har sin hemortskommun.
Senast den 31 januari varje år
skall de blanketter som nämns i
första stycket och som gäller det
årets taxering av beskattnings-
myndigheten tillställas den
skattemyndighet som enligt 2 kap.
skattebetalningslagen (1997:483)
är behörig att fatta beslut som rör
den utdelningsberättigade.
27 §5
Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med
högre belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av
dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av
vad som innehållits för mycket.
Rätt till återbetalning föreligger även om aktie förlorat sitt värde till
följd av att bolaget upplösts genom likvidation eller genom fusion enligt
14 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 §
bankaktiebolagslagen (1987:618) och upplösning skett inom ett år efter
det att sådan utbetalning som avses i 2 § andra stycket blivit tillgänglig
för lyftning. Underlaget för kupongskatt skall i sådant fall beräknas på ett
belopp som svarar mot skillnaden mellan utbetalningen till aktieägaren
och dennes anskaffningskostnad för aktierna.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av femte kalenderåret efter
utdelningstillfället.
Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om
att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande
av att skattskyldighet ej föreligger för honom.
Beslut rörande återbetalning får
anstå intill dess fråga om
skattskyldighet för utdelningen
enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt slutligen prövats.
Beslut rörande återbetalning får
anstå intill dess fråga om
skattskyldighet för utdelningen
enligt inkomstskattelagen
(1999:000) slutligen prövats.
Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första
stycket först sedan länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten meddelat
beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att
utdelningsberättigad åsatts eftertaxering för detsamma, kan ansökan om
återbetalning göras hos beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter
det beslutet meddelades eller eftertaxeringen skedde.
Är den som har rätt till återbetalning av kupongskatt skyldig att betala
skatt enligt denna lag eller skattebetalningslagen (1997:483), gäller 18
kap. skattebetalningslagen i tillämpliga delar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
i fråga om utdelning som skett före ikraftträdandet.
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam
Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 9 och 13 §§ lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 9 §2
Verksamhet anses som
yrkesmässig när inkomsten utgör
inkomst av näringsverksamhet
enligt kommunalskattelagen
(1928:370) eller lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt.
Verksamhet som ej utgör
näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen eller lagen
om statlig inkomstskatt anses som
yrkesmässig, när den innefattar ej
enbart enstaka tillhandahållande av
skattepliktig annons eller
skattepliktig reklam.
En verksamhet anses som
yrkesmässig om den utgör
näringsverksamhet enligt 13 kap.
inkomstskattelagen (1999:000).
Verksamhet som inte utgör
näringsverksamhet enligt
inkomstskattelagen anses som
yrkesmässig, när den innefattar ej
enbart enstaka tillhandahållande av
skattepliktig annons eller
skattepliktig reklam.
Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för
denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära
vederlaget härför, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande
gäller i fråga om reklam enligt 5 §.
till 13 §3
Med vederlag avses det avtalade priset, däri inräknat avtalade
pristillägg enligt faktura eller annan handling.
Från vederlag får ej avräknas s.k. villkorlig rabatt som utgår vid
betalning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev
för betalningen, utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sådan
handling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den
skattskyldige till godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering
av sådant skuldebrev.
Utgår gemensamt vederlag för prestationer som skall inräknas i
beskattningsvärdet och för andra prestationer, bestäms
beskattningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund.
Skäligt värde enligt 13 § tredje
stycket bestämmes enligt ortens
pris enligt samma grunder som
föreskrives för saluvärde i
kommunalskattelagen (1928:370).
Skäligt värde enligt 13 § tredje
stycket bestämmes enligt ortens
pris enligt samma grunder som
föreskrives för marknadsvärde i
61 kap. inkomstskattelagen
(1999:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m.m.
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §
Bestämmelserna i 9–11 §§ gäller i fråga om
1. aktiebolag vari minst 75 procent av aktierna äges eller på därmed
jämförligt sätt innehas, direkt eller genom förmedling av juridisk person,
av högst tio fysiska personer,
2. handelsbolag.
Innehas aktier av varandra närstående personer, skall vid tillämpningen
av första stycket 1 aktierna anses tillhöra en fysisk person. Som
närstående person räknas därvid föräldrar, far- eller morföräldrar, make,
avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller
avkomling. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn.
Första stycket 1 gäller inte
bostadsaktiebolag som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 24 §
kommunalskattelagen (1928:370).
Första stycket 1 gäller inte
privatbostadsaktiebolag som avses
i 2 kap. 17 § inkomstskattelagen
(1999:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.15 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:401)
om exportkreditstöd
Härigenom föreskrivs att lagen (1978:401) om exportkreditstöd skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller
dock fortfarande i fråga om exportkreditavtal som har ingåtts under tiden
den 13 april 1978–den 31 december 1981.
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 §1
Mål om betalningssäkring
prövas av den länsrätt inom vars
domkrets gäldenären hade sin
hemortskommun den 1 november
året före det kalenderår då
framställning om
betalningssäkring görs. Vid
bestämmande av hemortskommun
gäller bestäm-melserna i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
i tillämpliga delar. Finns inte
behörig domstol enligt vad som nu
har sagts, prövas målet av den
länsrätt inom vars domkrets
verkställigheten kan äga rum.
Mål om betalningssäkring
prövas av den länsrätt inom vars
domkrets beslut om skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:483)
skall fattas då framställningen om
betalningssäkring görs.
Om beslut om skatten skall
meddelas av Skattemyndigheten i
Stockholm enligt bestämmelsen i
2 kap. 1 § tredje stycket sista
meningen eller 2 § femte stycket
sista meningen
skattebetalningslagen, skall mål
om betalningssäkring prövas av
den länsrätt inom vars domkrets
verkställigheten kan äga rum.
Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i den region
där behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§
taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om
betalningssäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter skall
fortfarande gälla i fråga om framställningar som gjorts före ikraft-
trädandet.
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om
kommunala indelningsdelegerade
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1979:412) om kommunala
indelningsdelegerade skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 §
En kommun som har valt de-
legerade skall tillhandahålla medel
för delegerades verksamhet. Om
mer än en kommun skall tillhanda-
hålla medel, skall skyldigheten
fördelas mellan kommunerna i
förhållande till det antal
skattekronor och skatteören som
enligt lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kom-
muns och annan menighets utdebi-
tering av skatt, m.m. skall ligga till
grund för kommunernas bestäm-
mande av skattesatsen för uttag av
skatt för det år då beslutet om
indelningsändringen meddelas.
Om endast en del av en kommun
ingår i kommunen enligt den nya
indelningen, skall fördelningen ske
i förhållande till antalet
skattekronor och skatteören för
den kommundelen.
En kommun som har valt de-
legerade skall tillhandahålla medel
för delegerades verksamhet. Om
mer än en kommun skall tillhanda-
hålla medel, skall skyldigheten
fördelas mellan kommunerna i för-
hållande till de sammanlagda
beskattningsbara
förvärvsinkomster som enligt la-
gen (1965:269) med särskilda be-
stämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m.m. skall ligga till grund
för kommunernas bestämmande av
skattesatsen för uttag av skatt för
det år då beslutet om indelnings-
ändringen meddelas. Om endast en
del av en kommun ingår i kom-
munen enligt den nya indelningen,
skall fördelningen ske i för-
hållande till de sammanlagda
beskattningsbara förvärvsinkoms-
terna för den kommundelen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i
rikets indelning i kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1979:417) om utdebitering och
utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och
landsting1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Om en kommuns område ändras
vid ingången av ett år, skall vid
bestämmande av skattesatsen för
kommunens uttag av skatt för
detta år enligt 1 § lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m.m. antalet skattekronor
beräknas med hänsyn tagen till
indelningsändringen. Motsvarande
skall gälla när en ny kommun
bildas.
Om en kommuns område ändras
vid ingången av ett år, skall vid
bestämmande av skattesatsen för
kommunens uttag av skatt för
detta år enligt 1 § lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m.m. de sammanlagda
beskattningsbara
förvärvsinkomsterna beräknas med
hänsyn tagen till
indelningsändringen. Motsvarande
skall gälla när en ny kommun
bildas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.
2.19 Förslag till lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 3 kap. 4 §, 24 kap. 1 §, 32 kap. 1 §
och 38 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §1
Som ägare av fastighet skall i fall som avses nedan anses
a) den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller i annat fall
utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande;
b) den som innehar fastighet med åborätt, tomträtt eller vattenfallsrätt
samt den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig
besittningsrätt;
c) innehavare av skogsområde som blivit av staten upplåtet till
kanalbolag eller till kommun eller annan menighet;
d) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord;
e) juridisk person, som förvaltar
samfällighet och som enligt 6 §
1 mom. första stycket b lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
är skattskyldig för inkomst; samt
e) juridisk person, som förvaltar
samfällighet och som enligt 6 kap.
6 § första stycket inkomstskatte-
lagen (1999:000) är skattskyldig
för samfällighetens inkomster;
samt
f) nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 4 §, om
nyttjanderätten har förvärvats mot engångsvederlag.
Såsom innehavare av publikt
boställe eller på lön anslagen jord
skall anses den tjänsteinnehavare
eller annan som författningsenligt
äger nyttja fastigheten eller
tillgodonjuta dess avkastning.
Beträffande sådant löneboställe
som avses i 41 kap. kyrkolagen
(1992:300) är vederbörande
pastorat att anse såsom
innehavare.
Såsom innehavare av publikt
boställe eller på lön anslagen jord
skall anses den tjänsteinnehavare
eller annan som författningsenligt
äger nyttja fastigheten eller
tillgodonjuta dess avkastning.
Skall avkastning utöver husbehovet av skog på fastighet, som avses
under b eller d, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond
eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt
angår fastighetens värde av skogsmark med växande skog och
markanläggningar som används eller behövs för skogsbruk.
3 kap.
4 §2
Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt
markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt
om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till
övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana
1. kyrkor,
barmhärtighetsinrättningar,
stiftelser, ideella föreningar och
registrerade trossamfund som
avses i 7 § 5 och 6 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
samt sådana särskilda rättssubjekt
som avses i 10 § första stycket
lagen (1998:1592) om införande
av lagen (1998:1591) om Svenska
kyrkan
2. akademier, Nobelstiftelsen,
stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, Apotekarsocietetens
stiftelse för främjande av farma-
cins utveckling m.m., stiftelsen
Sveriges sjömanshus
3. sådana sammanslutningar av
studerande vid universitet och
högskolor, i vilka de studerande är
skyldiga att vara medlemmar, samt
samarbetsorgan för sådana
sammanslutningar med ändamål
att fullgöra uppgifter som
ankommer på sammanslutningarna
och
4. främmande makts
beskickningar.
1. kyrkor samt
barmhärtighetsinrättningar som
avses i 7 kap. 15 §
inkomstskattelagen (1999:000)
samt sådana särskilda rättssubjekt
som avses i 10 § första stycket
lagen (1998:1592) om införande
av lagen (1998:1591) om Svenska
kyrkan
2. stiftelser, ideella föreningar
och registrerade trossamfund som
uppfyller kraven i 7 kap. 3 §
första stycket respektive i 7 kap.
7 § första stycket
inkomstskattelagen.
3. akademier, Nobelstiftelsen,
stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, Apotekarsocietetens
stiftelse för främjande av farma-
cins utveckling m.m., stiftelsen
Sveriges sjömanshus
4. sådana sammanslutningar av
studerande vid svenska universitet
och högskolor som de studerande
enligt lag eller annan författning
är skyldiga att vara medlemmar i
samt samarbetsorgan för sådana
sammanslutningar med ändamål
att sköta de uppgifter som
sammanslutningarna enligt
författningen ansvarar för och
5. utländska staters
beskickningar.
Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 5 § utgör
annan typ av taxeringsenhet än lantbruksenhet.
24 kap.
1 §3
Rätt att begära omprövning eller
att överklaga som enligt 20–
22 kap. gäller för ägare av
fastighet, tillkommer den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som
därefter, dock senast före ingången
av femte året efter taxeringsåret,
har blivit ägare av fastigheten. Vad
nu sagts gäller även en arrendator,
som enligt avtal, ingånget efter
kommunalskattelagens (1928:370)
ikraftträdande, gentemot ägare har
att ansvara för skatt för
fastigheten.
Rätt att begära omprövning eller
att överklaga som enligt 20–
22 kap. gäller för ägare av
fastighet, tillkommer den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som
därefter, dock senast före ingången
av femte året efter taxeringsåret,
har blivit ägare av fastigheten. Vad
nu sagts gäller även en arrendator,
som enligt avtal, ingånget efter år
1928, gentemot ägare har att
ansvara för skatt för fastigheten.
En ny ägare har rätt att begära omprövning eller att överklaga endast
när ärende avser senaste allmänna fastighetstaxering eller ny taxering
avseende taxeringsenheten som därefter skett genom särskild
fastighetstaxering.
32 kap.
1 §4
Rätt att begära omprövning och
att överklaga, som enligt 28–
30 kap. gäller för ägare av
fastighet, tillkommer den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som där-
efter, dock senast före ingången av
det taxeringsår då allmän fas-
tighetstaxering sker nästa gång,
har blivit ägare av fastigheten. Vad
nu sagts gäller även arrendator,
som enligt avtal, ingånget efter
kommunalskattelagens (1928:370)
ikraftträdande, gentemot ägare har
att ansvara för skatt för
fastigheten.
Rätt att begära omprövning och
att överklaga, som enligt 28–
30 kap. gäller för ägare av
fastighet, tillkommer den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som där-
efter, dock senast före ingången av
det taxeringsår då allmän fas-
tighetstaxering sker nästa gång,
har blivit ägare av fastigheten. Vad
nu sagts gäller även arrendator,
som enligt avtal, ingånget efter år
1928, gentemot ägare har att
ansvara för skatt för fastigheten.
38 kap.
1 §5
Rätt att begära omprövning och
att överklaga, som enligt 35–
37 kap. gäller för ägare av
fastighet, tillkommer den som
någon gång under taxeringsåret är
ägare av fastigheten. Vad nu sagts
gäller även arrendator, som enligt
avtal, ingånget efter kommu-
nalskattelagens (1928:370)
ikraftträdande, gentemot ägare har
att ansvara för skatt för fastig-
heten.
Rätt att begära omprövning och
att överklaga, som enligt 35–
37 kap. gäller för ägare av
fastighet, tillkommer den som
någon gång under taxeringsåret är
ägare av fastigheten. Vad nu sagts
gäller även arrendator, som enligt
avtal, ingånget efter år 1928, gent-
emot ägare har att ansvara för skatt
för fastigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års fastighetstaxering.
2.20 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)
Härigenom föreskrivs att 1, 6, 7 och 19 §§ skatteregisterlagen
(1980:343)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket
och ett regionalt skatteregister för varje region.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande
fysiska och juridiska personer,
2. revisions- och annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av
pensionsgrundande inkomst,
4. redovisning, bestämmande
och betalning av skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:483),
mervärdesskattelagen (1994:200),
lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands
bosatta, lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter samt
lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad
inkomst.
4. redovisning, bestämmande
och betalning av skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:483),
mervärdesskattelagen (1994:200),
lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
och lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter.
Registren skall dessutom användas för
1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter,
2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen
(1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen
(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus och lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt
i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar,
3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar
i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje
stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
6 §
För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt
företags filial i Sverige skall i det centrala skatteregistret anges
1. organisationsnummer med
tidpunkt för registrering och
avregistrering i registret, namn,
firma, adress, hemortskommun,
säte och juridisk form,
1. organisationsnummer med
tidpunkt för registrering och
avregistrering i registret, namn,
firma, adress och juridisk form
samt i fråga om handelsbolag och
andra juridiska personer sådana
uppgifter om huvudkontor och säte
som avses i 2 kap. 2 §
skattebetalningslagen (1997:483),
2. registrering enligt skattebetalningslagen (1997:483), särskilt
registrerings- och redovisningsnummer.
För dödsbo skall även den
avlidnes personnummer och dagen
för dödsfallet anges.
För dödsbo skall även hem-
ortskommun, den avlidnes per-
sonnummer och dagen för döds-
fallet anges.
7 §4
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5
och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om
ägarförhållandena i fåmansföretag,
företag som enligt 3 § 12 a mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall
behandlas som fåmansföretag,
fåmansägt handelsbolag och
dotterföretag som avses i 2 kap. 16
§ lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter, uppgift om
företagsledare i dessa företag samt
uppgift om delägare i enkelt bolag
och partrederi.
1. Sådana uppgifter om
ägarförhållandena i fåmansföretag,
företag som enligt 57 kap. 3 §
inkomstskattelagen (1999:000)
skall behandlas som
fåmansföretag,
fåmanshandelsbolag och
dotterföretag som avses i 2 kap. 16
§ lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter, uppgift om
företagsledare i dessa företag samt
uppgift om delägare i enkelt bolag
och partrederi.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller
14 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får
anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om
beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning
av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgift
om innehav av skattsedel på
preliminär skatt, uppgifter om
beslut om återkallelse av F-
skattsedel med angivande av
skälen för beslutet, uppgifter som
behövs för att bestämma skatt
enligt skattebetalningslagen, lagen
(1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands
bosatta, lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter,
mervärdesskattelagen (1994:200)
och lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst samt
uppgifter om redovisning,
inbetalning och återbetalning av
sådana skatter eller avgifter.
3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgift
om innehav av skattsedel på
preliminär skatt, uppgifter om
beslut om återkallelse av F-
skattsedel med angivande av
skälen för beslutet, uppgifter som
behövs för att bestämma skatt
enligt skattebetalningslagen, lagen
(1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands
bosatta, lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter och
mervärdesskattelagen (1994:200)
samt uppgifter om redovisning,
inbetalning och återbetalning av
sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt,
dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för
beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2–4 och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter
som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och
uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos
kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en
person ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller
företrädare för en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering,
ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för
skattsedelsförsändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande
samt från sådan särskild uppgift som avses i 2 kap. 19 § lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde,
taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och
tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen,
andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som
behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs
för värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid
för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxe-
ringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är
näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots
nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar för
vilka den skattskyldige uppburit
sjöinkomst enligt punkt 1 av
anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370).
16. Uppgift om antal dagar för
vilka den skattskyldige uppburit
sjöinkomst som avses i 64 kap.
3 och 4 §§ inkomstskattelagen.
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräk-
ning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd
enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,
uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter
enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena
lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt
uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande
av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar samt uppgift om
beslut om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av
bosättningsland.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
totalt respektive i Sverige, koncernomsättning och
koncernbalansomslutning för koncernmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på
ersättningsbostad som avses i 11 §
lagen (1993:1469) om uppskovs-
avdrag vid byte av bostad,
uppskovsavdragets storlek, belopp
som enligt 10 § nämnda lag skall
reducera omkostnadsbeloppet
samt, om ersättningsbostaden
utgörs av bostad som avses i 11 §
andra meningen nämnda lag,
föreningens eller bolagets
organisationsnummer och namn.
23. Uppgift om beteckning på
ersättningsbostad som avses i
47 kap. 5 § inkomstskattelagen,
uppskovsavdragets storlek, belopp
som enligt 47 kap. 11 § nämnda
lag skall minska
anskaffningsutgiften samt, om
ersättningsbostaden utgörs av
bostad som avses i 47 kap. 5 §
andra stycket nämnda lag,
föreningens eller bolagets
organisationsnummer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och
andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen.
25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter,
verkställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om
företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och
föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt
alkohollagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt utbetalat belopp och datum för
utbetalningen.
28. Uppgifter från Tullverket om debiterad mervärdesskatt vid import,
exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tidsperioder som
uppgifterna avser samt uppgifter från verket som behövs för
tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader
för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller
personnummer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla
och datum för förändring av lönesumma, om sjukpenninggrundande
inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades
personnummer och datum för inkomstanmälan samt om utsänd person
såvitt avser uppgifter från intyg om tillämplig lagstiftning och intyg om
utsändning.
30. Uppgift om att en näringsidkare ingår i en sådan mervärdesskatte-
grupp som avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen.
31. Uppgift om uppskovsbelopp
vid andelsbyte enligt lagen
(1998:1601) om uppskov med
beskattningen vid andelsbyten,
namn och organisationsnummer på
det överlåtna företaget, antal
andelar som lämnats som
ersättning vid andelsbytet samt
namn och organisationsnummer på
det köpande företaget samt de
övriga uppgifter som behövs för
beskattning av uppskovsbelopp.
32. Uppgift om uppskovsbelopp
vid andelsöverlåtelse inom
koncerner enligt lagen
(1998:1602) om uppskov med
beskattningen vid
andelsöverlåtelser inom
koncerner, namn och
organisationsnummer på det
överlåtna företaget, antalet
överlåtna andelar samt de övriga
uppgifter som behövs för
beskattning av vinsten.
31. Uppgift om uppskovsbelopp
vid andelsbyte enligt 49 kap.
inkomstskattelagen, namn och
organisationsnummer på det
överlåtna företaget, antal andelar
som lämnats som ersättning vid
andelsbytet samt namn och
organisationsnummer på det
köpande företaget samt de övriga
uppgifter som behövs för
beskattning av uppskovsbelopp.
32. Uppgift om uppskovsbelopp
vid koncerninterna andelsav-
yttringar enligt 25 kap. 6–27 §§
inkomstskattelagen, namn och
organisationsnummer på det
överlåtna företaget, antalet
överlåtna andelar samt de övriga
uppgifter som behövs för
beskattning av vinsten.
33. Uppgift om avgiftsskyldighet till annat registrerat trossamfund än
Svenska kyrkan och uppgift om tillhörighet till icke-territoriell
församling inom Svenska kyrkan.
19 §5
Om inte annat sägs i andra–fjärde styckena skall sådana uppgifter i det
centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras
sju år efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut.
Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5, i
6 §, i 7 § 3, med undantag av
uppgifter om beslut om
återkallelse av F-skattsedel, i 7 §
23, med undantag av uppgift om
uppskovsavdrag enligt lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad, samt i 7 § 31
och 32, får bevaras även efter
utgången av den tid som anges i
första stycket. Detsamma gäller
uppgifter om
Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5, i
6 §, i 7 § 3, med undantag av
uppgifter om beslut om
återkallelse av F-skattsedel, i 7 §
23, med undantag av uppgift om
uppskovsavdrag enligt 47 kap. in-
komstskattelagen (1999:000), samt
i 7 § 31 och 32, får bevaras även
efter utgången av den tid som
anges i första stycket. Detsamma
gäller uppgifter om
1. personnummer för make och person som likställs med make vid
beskattningen,
2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart
på kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal dagar för vilka den
skattskyldige uppburit sjöinkomst
enligt punkt 1 av anvisningarna
till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370),
4. antal dagar för vilka den
skattskyldige uppburit sjöinkomst
som avses i 64 kap. 3 och 4 §§
inkomstskattelagen,
5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investerings-
avdrag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av
mervärdesskatt.
Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen
(1998:492) om biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26–29, med
undantag av uppgifter som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra
stycket mervärdesskattelagen (1994:200), skall gallras två år efter
utgången av det år då uppgifterna registrerades.
Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av
det år under vilket revisionen avslutades.
Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för
uppgifter som avses i första eller fjärde stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § samt 2 kap. 2 och 4 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §2
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare.
Egenavgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension och som har inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen om allmän
försäkring eller 2 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension. Med
inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ lagen om
allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av
andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den
som har utgett sådan ersättning
som enligt bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring eller enligt
bestämmelserna i 2 kap. 11 eller
12 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension är att hänföra till
inkomst av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:483)
undantas vid beräkning av
skatteavdrag. I fråga om
skattepliktig intäkt enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall
den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen.
I fråga om skattepliktig intäkt
enligt kommunalskattelagen i form
av en förmån eller ersättning, som
getts ut eller anses utgiven av en
fysisk person som är bosatt
utomlands eller en utländsk
juridisk person, skall den hos
vilken den skattskyldige är
anställd i Sverige anses som
arbetsgivare, om förmånen eller
ersättningen har sin grund i
anställningen i Sverige och det inte
finns något anställningsförhållande
mellan utgivaren av förmånen eller
ersättningen och den skattskyldige.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den
som har utgett sådan ersättning
som enligt bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring eller enligt
bestämmelserna i 2 kap. 11 eller
12 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension är att hänföra till
inkomst av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning
som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:483)
undantas vid beräkning av
skatteavdrag. I fråga om
skattepliktig inkomst enligt
inkomstskattelagen (1999:000) i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall
den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen.
I fråga om skattepliktig inkomst
enligt inkomstskattelagen i form
av en förmån eller ersättning, som
getts ut eller anses utgiven av en
fysisk person som är bosatt
utomlands eller en utländsk
juridisk person, skall den hos
vilken den skattskyldige är
anställd i Sverige anses som
arbetsgivare, om förmånen eller
ersättningen har sin grund i
anställningen i Sverige och det inte
finns något anställningsförhållande
mellan utgivaren av förmånen eller
ersättningen och den skattskyldige.
2 kap.
2 §3
En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som
utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med
1,20 procent.
I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och
arbetsmarknadsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen
fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första
stycket 1 och 6 angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet
mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska
handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som närmast
föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas
till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna
beräknas med två decimaler.
Med sjöman avses i denna lag
arbetstagare som avses i punkt 1
av anvisningarna till 49 § kom-
munalskattelagen (1928:370).
Med sjöman avses i denna lag
arbetstagare som har sådan
sjöinkomst som avses i 64 kap. 3
och 4 §§ inkomstskattelagen
(1999:000).
4 §4
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av
barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen
motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras
vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna
inte räknas som pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 16 § andra
stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeför-
farandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av
bestämmelserna i 5 § lagen
(1984:947) om beskattning av
utländska forskare vid tillfälligt
arbete i Sverige inte utgör skatte-
pliktig intäkt,
10. ersättning som på grund av
bestämmelserna i 11 kap. 22 och
23 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) inte skall tas upp som
intäkt,
11. ersättning som enligt 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring skall
anses som inkomst av annat förvärvsarbete,
12. intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i kom-
munalskattelagen (1928:370),
12. inkomst som avses i 10 kap.
3 § 1–3 inkomstskattelagen,
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 1–5 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under
året inte uppgått till ett halvt
prisbasbelopp enligt lagen om
allmän försäkring,
14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 kap. 7 §
första stycket inkomstskattelagen
och som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet,
om ersättningen från föreningen
under året inte uppgått till ett halvt
prisbasbelopp enligt lagen om
allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992
utbetalade ersättningar från en
vinstandelsstiftelse, som avses i
3 kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring, till den del de
inte utgör ersättning för arbete för
stiftelsens räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista
meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall
bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av
ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring
som anges i 17,
19. ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av
arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse
bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna
inom respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som
inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och
samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en
halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från
fåmansföretag och fåmansägt
handelsbolag skall föreskrifterna i
punkt 13 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370)
tillämpas vid bestämmande av
avgiftsunderlaget.
I fråga om inkomst från
fåmansföretag och
fåmanshandelsbolag skall
föreskrifterna i 60 kap. 12–14 §§
inkomstskattelagen tillämpas vid
bestämmande av
avgiftsunderlaget.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 9 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
9 §1
Beskattningsår enligt denna lag
utgörs av beskattningsåret enligt
kommunalskattelagen (1928:370).
Om den verksamhet som
redovisningen avser inte medför
skattskyldighet enligt den lagen
utgörs beskattningsåret av
kalenderåret. Förs i verksamheten
räkenskaper som avslutas med
årsbokslut eller årsredovisning, får
dock räkenskapsåret utgöra
beskattningsår om det
sammanfaller med räkenskapsår
som är tillåtet enligt
bokföringslagen (1999:000).
Beskattningsår enligt denna lag
utgörs av beskattningsåret enligt
inkomstskattelagen (1999:000).
Om den verksamhet som
redovisningen avser inte medför
skattskyldighet enligt den lagen
utgörs beskattningsåret av
kalenderåret. Förs i verksamheten
räkenskaper som avslutas med
årsbokslut eller årsredovisning, får
dock räkenskapsåret utgöra
beskattningsår om det
sammanfaller med räkenskapsår
som är tillåtet enligt
bokföringslagen (1999:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §2
Med skattskyldig avses i det följande
1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar gödselmedel,
2. den som inför gödselmedel till landet för yrkesmässig återför-
säljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet,
3. den som har registrerats som återförsäljare enligt 6 § andra stycket.
En verksamhet är yrkesmässig,
om den utgör näringsverksamhet
enligt 21 § kommunalskattelagen
(1928:370), eller om den bedrivs i
former som är jämförliga med en
till sådan näringsverksamhet
hänförlig rörelse och ersättningen
för omsättningen i verksamheten
under ett kalenderår överstiger
30 000 kr.
En verksamhet är yrkesmässig,
om den utgör näringsverksamhet
enligt 13 kap. inkomstskattelagen
(1999:000), eller om den bedrivs i
former som är jämförliga med en
till sådan näringsverksamhet
hänförlig rörelse och ersättningen
för omsättningen i verksamheten
under ett kalenderår överstiger
30 000 kr.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om
skatt på bekämpningsmedel
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1984:410) om skatt på
bekämpningsmedel1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Med skattskyldig avses i det följande
1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar bekämpningsmedel,
2. den som inför bekämpningsmedel till landet för yrkesmässig återför-
säljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet.
Som tillverkning enligt första stycket 1 anses även blandning av olika
bekämpningsmedel och sådan märkning eller dylikt av en vara som anges
i 1 § andra stycket 2 som medför att varan anses utgöra bekämp-
ningsmedel.
En verksamhet är yrkesmässig,
om den utgör näringsverksamhet
enligt 21 § kommunalskattelagen
(1928:370), eller om den bedrivs i
former som är jämförliga med en
till sådan näringsverksamhet
hänförlig rörelse och ersättningen
för omsättningen i verksamheten
under ett kalenderår överstiger
30 000 kronor.
En verksamhet är yrkesmässig,
om den utgör näringsverksamhet
enligt 13 kap. inkomstskattelagen
(1999:000), eller om den bedrivs i
former som är jämförliga med en
till sådan näringsverksamhet
hänförlig rörelse och ersättningen
för omsättningen i verksamheten
under ett kalenderår överstiger
30 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.
2.25 Förslag till lag om upphävande av lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt
arbete i Sverige
Härigenom föreskrivs att lagen (1984:947) om beskattning av
utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige skall upphöra att gälla
vid utgången av år 2000. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid
2001 och tidigare års taxeringar.
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 9 §§ lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §1
Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sådana som vid
fastighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet,
industrienhet, elproduktionsenhet eller lantbruksenhet om på
lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som
småhus eller tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet
som året före taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt
fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Utöver vad som sägs i första
stycket är sådan privatbostad, som
avses i 5 § kommunalskattelagen
(1928:370) och som är belägen i
utlandet, skattepliktig till
fastighetsskatt.
Utöver vad som sägs i första
stycket är sådan bostad som enligt
2 kap. 8–12 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) är privatbostad och
som är belägen utomlands,
skattepliktig till fastighetsskatt.
3 §2
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenhet,
det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade
tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser
värderingsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under
uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa
bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är
obebyggd,
c) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser
värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande
och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende industrienhet och elproduktionsenhet.
Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige,
bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det
fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen
fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra
följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem
kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket.
Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken
värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts
ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått
inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.
För fastighet, som avses i 5 §
kommunalskattelagen (1928:370),
skall fastighetens andel av
taxeringsvärdet på sådan
samfällighet som avses i 41 a §
nämnda lag inräknas i underlaget
för fastighetsskatten om
samfälligheten utgör en särskild
taxeringsenhet.
För fastighet, som avses i 2 kap.
13 § inkomstskattelagen
(1999:000), skall fastighetens
andel av taxeringsvärdet på annan
samfällighet än sådan som avses i
6 kap. 6 § första stycket nämnda
lag inräknas i underlaget för
fastighetsskatten om samfällig-
heten utgör en särskild taxerings-
enhet.
Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund
av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under
viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte
kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den
omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så
varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon
nedsättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar
av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för
dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive
fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra
stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av
taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med
tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som
småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen
på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser
bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken
ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.
9 §3
Beteckningar i denna lag som
används även i fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152) eller kom-
munalskattelagen (1928:370) har
samma betydelse som i dessa
lagar.
Termer och uttryck i denna lag
som används även i fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152) eller in-
komstskattelagen (1999:000) har
samma betydelse och
tillämpningsområden som i dessa
lagar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 7 och 14 §§ lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §1
Om fysisk person, under tid då
han varit bosatt här i riket, eller
inländsk juridisk person har haft
intäkt
a) som medtagits vid taxering
enligt kommunalskattelagen
(1928:370) eller lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,
b) för vilken han beskattats i ut-
ländsk stat och
c) som enligt skattelagstift-
ningen i den utländska staten anses
härröra därifrån,
har han – med den inskränkning
som följer av 2 § – genom
avräkning av den del av den
utländska skatten som belöper på
intäkten rätt att erhålla nedsättning
av statlig inkomstskatt,
expansionsmedelsskatt och
kommunal inkomstskatt i enlighet
med vad som framgår av 4–13 §§.
Motsvarande gäller i tillämpliga
delar i fall fysisk person enligt
lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt har att erlägga
fastighetsskatt för en i utlandet
belägen privatbostad.
Kan ett svenskt företag vid
prövning enligt 7 § 8 mom. lagen
om statlig inkomstskatt inte visa
att den inkomstbeskattning som
den utländska juridiska personen
är underkastad är jämförlig med
den inkomstbeskattning som skulle
ha skett enligt lagen om statlig
inkomstskatt om inkomsten hade
förvärvats av svenskt företag, och
skall mottagen utdelning därför
beskattas i Sverige, men är övriga
förutsättningar för att erhålla
skattefrihet för utdelningen i
nämnda moment uppfyllda har
företaget, utöver den avräkning
som medges enligt första stycket
och enligt
dubbelbeskattningsavtal, genom
avräkning rätt att erhålla
nedsättning av statlig inkomstskatt
med ett belopp motsvarande
tretton procent av denna ut-
delnings bruttobelopp. Vid sådan
avräkning gäller i tillämpliga delar
vad som föreskrivs i 4–13 §§.
Om en obegränsat skattskyldig
har haft intäkt
a) som medtagits vid taxering
enligt inkomstskattelagen
(1999:000),
b) för vilken han beskattats i ut-
ländsk stat, och
c) som enligt skattelagstift-
ningen i den utländska staten anses
härröra därifrån,
har han – med den inskränkning
som följer av 2 § – genom
avräkning av den del av den
utländska skatten som belöper sig
på intäkten rätt att erhålla
nedsättning av statlig inkomstskatt
och kommunal inkomstskatt enligt
4–13 §§.
Motsvarande gäller i tillämpliga
delar i fall en fysisk person enligt
lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall betala
fastighetsskatt för en privatbostad
som är belägen utomlands.
Om ett svenskt företag vid en
prövning enligt 24 kap. 20 § in-
komstskattelagen inte kan visa att
inkomstbeskattningen av den
utländska juridiska personen är
jämförlig med inkomst-
beskattningen enligt nämnda lag
av ett svenskt företag med
motsvarande inkomster men
övriga förutsättningar för
skattefrihet för utdelningen är
uppfyllda, gäller följande. Utöver
den avräkning som medges enligt
första stycket och enligt dubbel-
beskattningsavtal, har företaget
rätt att genom avräkning erhålla
nedsättning av statlig inkomstskatt
med ett belopp som motsvarar
tretton procent av utdelningens
bruttobelopp. Vid en sådan av-
räkning gäller 4–13 §§ i tillämp-
liga delar.
2 §2
Rätt till avräkning enligt 1 §
första stycket föreligger inte om
statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, den utländska skat-
ten samt den utländska intäkten
omfattas av dubbelbeskattnings-
avtal. Med att den utländska in-
täkten omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal avses även fall då
någon intäkt av i utlandet belägen
privatbostad inte uppburits men,
om sådan intäkt hade uppburits,
denna omfattats av dubbel-
beskattningsavtal. Rätt till
avräkning genom nedsättning av
expansionsmedelsskatt enligt 1 §
första stycket föreligger inte om
expansionsmedelsskatten omfattas
av dubbelbeskattningsavtal. Rätt
till avräkning enligt 1 § andra
stycket föreligger inte om statlig
fastighetsskatt omfattas av
dubbelbeskattningsavtal. Vid
avräkning med stöd av
dubbelbeskattningsavtal tillämpas
dock bestämmelserna i 4–13 §§.
Rätt till avräkning enligt 1 §
första stycket föreligger inte om
statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, den utländska skat-
ten samt den utländska intäkten
omfattas av dubbelbeskattnings-
avtal. Med att den utländska in-
täkten omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal avses även fall då
någon intäkt av en privatbostad
som är belägen utomlands inte
uppburits men, om sådan intäkt
hade uppburits, denna omfattats av
dubbelbeskattningsavtal. Rätt till
avräkning enligt 1 § andra stycket
föreligger inte om statlig
fastighetsskatt omfattas av
dubbelbeskattningsavtal. Vid
avräkning med stöd av
dubbelbeskattningsavtal tillämpas
dock 4–13 §§.
4 §3
Avräkning skall i första hand
ske från statlig inkomstskatt. I den
mån den statliga inkomstskatten
understiger vad som enligt 1–
13 §§ får avräknas, skall avräkning
i andra hand ske från statlig
fastighetsskatt och i tredje hand
från expansionsmedelsskatt. I den
mån den statliga inkomstskatten,
den statliga fastighetsskatten och
expansionsmedelsskatten
sammanlagt understiger vad som
enligt 1–13 §§ får avräknas, skall
avräkning ske från kommunal
inkomstskatt.
Avräkning skall i första hand
ske från statlig inkomstskatt. Till
den del den statliga inkomstskatten
understiger vad som enligt 1–
13 §§ får avräknas, skall avräkning
i andra hand ske från statlig
fastighetsskatt Till den del den
statliga inkomstskatten och den
statliga fastighetsskatten
sammanlagt understiger vad som
enligt 1–13 §§ får avräknas, skall
avräkning ske från kommunal
inkomstskatt.
Avräkning skall ske från svensk skatt som tas ut på grund av taxering
det år då den intäkt som beskattats i utländsk stat medtagits vid taxering
här. När fråga är om avräkning av en utländsk skatt som är jämförlig med
den statliga fastighetsskatten eller som beräknats på schablonintäkt eller
liknande skall avräkning ske från svensk skatt som tas ut på grund av
taxering samma år som den utländska skatten fastställts.
7 §4
Vid beräkning av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna skall den
del av den statliga inkomstskatten
som hänför sig till de utländska
förvärvsinkomsterna (inkomst av
tjänst och näringsverksamhet)
respektive den del som hänför sig
till de utländska
kapitalinkomsterna (inkomst av
kapital) beräknas var för sig. Den
statliga respektive kommunala
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska förvärvsinkomsterna
(intäkterna efter avdrag för
kostnader) skall anses utgöra så
stor del av den skattskyldiges hela
statliga respektive kommunala
inkomstskatt på förvärvsinkomst,
beräknad utan avräkning, som
dessa inkomster utgör av den
skattskyldiges sammanlagda
förvärvsinkomst av olika
förvärvskällor före allmänna
avdrag (sammanräknad förvärvs-
inkomst). Motsvarande gäller i
tillämpliga delar vid beräkning av
den del av den statliga in-
komstskatten som hänför sig till de
utländska kapitalinkomsterna.
Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 11 kap. 11 § skatte-
betalningslagen (1997:483), sådan
reduktion anses ha skett från
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt respektive statlig
fastighetsskatt med så stor del av
reduktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda
beloppet av nämnda skatter före
sådan reduktion. Om skattskyldig
har att erlägga fastighetsskatt
såväl för fastighet i Sverige som
för privatbostad i utlandet skall
reduktionen av statlig
fastighetsskatt enligt första me-
ningen anses ha skett från statlig
fastighetsskatt som hänför sig till
privatbostad i utlandet med så stor
del som den statliga fastig-
hetsskatten på privatbostad i ut-
landet utgör av det sammanlagda
beloppet av statlig fastighetsskatt
före sådan reduktion.
I de fall då skattskyldig enligt
2 § 5 lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel
har att betala avkastningsskatt som
tas ut på skatteunderlag som
beräknas enligt bestämmelserna i
3 § första och femte styckena
samma lag eller skattskyldig enligt
3 § lagen (1993:1537) om expan-
sionsmedel har att betala
expansionsmedelsskatt skall föl-
jande gälla. Vid beräkningen av
spärrbeloppet skall, vid bestäm-
mande enligt första stycket av den
statliga inkomstskatt som hänför
sig till de utländska inkomsterna,
sådan avkastningsskatt respektive
expansionsmedelsskatt jämställas
med statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomst. Om skattskyldig
enligt 2 § lagen om
expansionsmedel erhållit avdrag
med en ökning av
expansionsmedel eller tagit upp
som intäkt en minskning av
expansionsmedel skall, vid be-
stämmande enligt första stycket av
den statliga inkomstskatt som
hänför sig till de utländska
inkomsterna, spärrbeloppet
beräknas som om ett sådant
avdrag inte erhållits respektive
intäkt inte medtagits vid
taxeringen.
Vid beräkning av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna skall den
del av den statliga inkomstskatten
som hänför sig till de utländska
förvärvsinkomsterna (inkomst-
slagen tjänst och näringsverksam-
het) respektive den del som hänför
sig till de utländska
kapitalinkomsterna (inkomstslaget
kapital) beräknas var för sig. Den
statliga inkomstskatt och den
kommunala inkomstskatt som
hänför sig till de utländska
förvärvsinkomsterna (intäkterna
efter avdrag för kostnader) skall
anses utgöra så stor del av den
skattskyldiges hela statliga
respektive kommunala inkomst-
skatt på förvärvsinkomst, beräknad
utan avräkning, som dessa
inkomster utgör av den
skattskyldiges sammanlagda för-
värvsinkomst före allmänna av-
drag. Motsvarande gäller i tillämp-
liga delar vid beräkning av den del
av den statliga inkomstskatten som
hänför sig till de utländska kapital-
inkomsterna.
Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 64 kap. 9–12 §§ inkomst-
skattelagen (1999:000), sådan
reduktion anses ha skett från kom-
munal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt respektive statlig
fastighetsskatt med så stor del av
reduktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda
beloppet av nämnda skatter före
sådan reduktion. Om skattskyldig
skall betala fastighetsskatt såväl
för fastighet i Sverige som för
privatbostad utomlands skall
reduktionen av statlig fastig-
hetsskatt enligt första meningen
anses ha skett från statlig
fastighetsskatt som hänför sig till
privatbostad utomlands med så
stor del som den statliga fastig-
hetsskatten på privatbostad i ut-
landet utgör av det sammanlagda
beloppet av statlig fastighetsskatt
före sådan reduktion.
I de fall en skattskyldig enligt
2 § 5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel skall
betala avkastningsskatt gäller
följande. Vid beräkningen av
spärrbeloppet skall, vid bestäm-
mande enligt första stycket av den
statliga inkomstskatt som hänför
sig till de utländska inkomsterna,
sådan avkastningsskatt likställas
med statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster. Om en skatt-
skyldig enligt 34 kap. inkomst-
skattelagen har gjort avdrag för
avsättning till expansionsfond
eller har återfört sådant avdrag
skall, vid bestämmande enligt
första stycket av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna,
spärrbeloppet beräknas som om
den skattskyldige inte gjort
respektive inte återfört ett sådant
avdrag.
Spärrbeloppet skall alltid anses uppgå till minst 100 kronor.
14 §5
Skattskyldig enligt 2 § 1–4 och 6 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt
att erhålla nedsättning av sådan avkastningsskatt. Avräkning skall därvid
ske för utländsk skatt som erlagts under kalenderåret närmast före
beskattningsåret och som belöper på avkastning – på den skattskyldiges
utländska tillgångar – som vid beräkning av avkastningsskatt på
pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för ifrågavarande beskattningsår.
Skattskyldig enligt 2 § 5 lagen
om avkastningsskatt på
pensionsmedel har, till den del den
statliga inkomstskatten, den
statliga fastighetsskatten,
expansionsmedelsskatten och den
kommunala inkomstskatten
sammanlagt understiger vad som
enligt 1–13 §§ får avräknas,
genom avräkning av utländsk skatt
rätt att till denna del erhålla
nedsättning av sådan av-
kastningsskatt.
Skattskyldig enligt 2 § 5 lagen
om avkastningsskatt på
pensionsmedel har, till den del den
statliga inkomstskatten, den
statliga fastighetsskatten och den
kommunala inkomstskatten
sammanlagt understiger vad som
enligt 1–13 §§ får avräknas,
genom avräkning av utländsk skatt
rätt att till denna del erhålla
nedsättning av sådan avkast-
ningsskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.28 Förslag till lag om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617)
Härigenom föreskrivs att 7 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §1
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får för de ändamål
som anges i 1 § ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret.
Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast
uppgifter om
1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om
exekutiva åtgärder,
2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande
i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,
3. make till person som avses under 1,
4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses
under 1,
5. fåmansföretag och fåmansägt
handelsbolag som avses i punkt 14
av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) och
delägare i sådant företag, om
företaget eller delägare i detta är
gäldenär som avses under 1,
5. fåmansföretag och fåmans-
handelsbolag som avses i 56 kap.
2–4 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) och delägare i sådant
företag, om företaget eller delägare
i detta är gäldenär som avses under
1,
6. skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och näringsförbud.
I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller
dennes ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala ut-
sökningsregistret om de mål eller ärenden som sökanden gett in.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före
ikraftträdandet.
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella samborna:
1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
2. ärvdabalken,
3. jordabalken,
4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,
5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,
6. 19 § första stycket, punkt 1
nionde stycket och punkt 3 sjunde
stycket av anvisningarna till 31 §
samt punkterna 3 a, 3 b och 4 av
anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370),
6. inkomstskattelagen
(1999:000),
7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
8. bostadsrättslagen (1991:614),
9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,
10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),
11. 10 § insiderlagen (1990:1342),
12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen
(1997:157),
13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval,
m.m.,
14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,
15. lagen (1993:1469) om
uppskovsavdrag vid byte av bo-
stad,
16. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15
och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt
16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,
17. säkerhetsskyddslagen
(1996:627),
18. lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt
i vissa fall vid 1997–2001 års
taxeringar,
19. lagen (1993:737) om
bostadsbidrag,
20. 35 § andra stycket
socialtjänstlagen (1980:620), samt
21. 26 § tredje stycket hälso-
och sjukvårdslagen (1982:762).
15. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15
och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt
16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,
16. säkerhetsskyddslagen
(1996:627),
17. lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt
i vissa fall vid 1997–2001 års
taxeringar,
18. lagen (1993:737) om
bostadsbidrag,
19. 35 § andra stycket
socialtjänstlagen (1980:620), samt
20. 26 § tredje stycket hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763).
Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara
ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 § lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
4 §
Ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige samt ledamöterna i
direktionen skall till riksdagen skriftligen anmäla
1. innehav av finansiella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument,
2. innehav av andel i ett handelsbolag eller en ekonomisk förening
utom bostadsrättsförening samt andel i en motsvarande utländsk juridisk
person,
3. ägande, helt eller delvis, av
näringsfastighet enligt 1 kap. 5 §
kommunalskattelagen (1928:370),
3. ägande, helt eller delvis, av
näringsfastighet enligt 2 kap. 14 §
inkomstskattelagen (1999:000),
4. avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal
om löne- eller pensionsförmån som lämnas under den tid som omfattas
av uppdraget i fullmäktige eller anställningen i direktionen, och
5. krediter eller andra skulder samt villkoren för dessa.
Anmälan av tillgångar och avtal enligt första stycket 2–4 behöver inte
göras om dessa tillsammans understiger ett marknadsvärde på 500 000
kronor. Detsamma gäller krediter och andra skulder enligt första stycket
5 om dessa tillsammans understiger 500 000 kronor.
Anmälan enligt första stycket skall göras när uppdraget eller
anställningen påbörjas. Behöver enligt andra stycket tillgångar och avtal
eller krediter och andra skulder inte anmälas vid denna tidpunkt skall
anmälan ske senast inom fyra veckor från det att den i andra stycket
angivna gränsen uppnåtts.
Anmälan skall därefter göras av förändring som innebär att
1. tillgång som avses i första stycket 1 förvärvas,
2. det sammanlagda värdet av tillgångar och avtal enligt första stycket
2–4 eller det sammanlagda beloppet av krediter och andra skulder enligt
första stycket 5 förändrats med mer än 100 000 kronor sedan anmälan
senast gjordes, under förutsättning att det sammanlagda värdet eller
beloppet efter förändringen inte understiger 500 000 kronor eller
3. villkorsändring sker beträffande krediter och andra skulder som har
anmälts.
Anmälan av sådana förändringar som avses i fjärde stycket skall göras
senast fyra veckor från det att förändringen inträffade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om
tillstånd för anställning på fartyg
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 § 1
En utlänning skall ha tillstånd för att ha anställning som avser
befattning på svenskt fartyg i utrikes trafik (anställningstillstånd) om inte
utlänningen har permanent uppehållstillstånd i Sverige eller är
medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.
Kravet på anställningstillstånd gäller inte för annan utlänning som är
medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES).
Kravet på anställningstillstånd
omfattar inte heller annan
utlänning än som avses i första och
andra styckena, om fartyget
huvudsakligen används i sådan
fjärrfart som avses i punkt 3 av
anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370).
Kravet på anställningstillstånd
omfattar inte heller annan
utlänning än som avses i första och
andra styckena, om fartyget
huvudsakligen används i sådan
fjärrfart som avses i 64 kap. 6 §
inkomstskattelagen (1999:000).
Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på
anställningstillstånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.
2.32 Förslag till lag om upphävande av lagen
(1989:1035) om särskild insamling av uppgifter
från bostadsrättsföreningar m.fl.
Härigenom föreskrivs att lagen (1989:1035) om särskild insamling av
uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl. skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1999.
2.33 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)
dels att 1 kap. 1 och 3 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 5, 13, 17, 18, 20 och 23 §§
samt 5 kap. 1, 2 och 13 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 11 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §1
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen
(1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
3. lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
5. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1–5
och 7 nämnda lag,
6. lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader,
7. lagen (1994:1744) om all-
män pensionsavgift,
8. lagen (1993:1537) om expan-
sionsmedel.
1. inkomstskattelagen
(1999:000),
2. lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt,
3. lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
4. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1–5
och 7 nämnda lag,
5. lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader,
6. lagen (1994:1744) om all-
män pensionsavgift.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 §
skattebetalningslagen (1997:483).
3 §2
Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt.
Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområden som i
inkomstskattelagen (1999:000)
och lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt.
Bestämmelserna om juridiska
personer skall dock tillämpas
också på handelsbolag och
dödsbon.
Med kommun likställs i denna lag landsting och annan menighet som
har beskattningsrätt.
3 kap.
3 §3
Kan det antas att den skatt-
skyldige inte är deklarationsskyl-
dig enligt bestämmelserna i lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter får beslut om
taxering fattas på grundval av
kontrolluppgift om inkomst av
kapital utan att den skattskyldige
underrättats om och fått tillfälle att
yttra sig över kontrolluppgiften.
Kan det antas att den skatt-
skyldige inte är deklarationsskyl-
dig enligt bestämmelserna i lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter får beslut om
taxering fattas på grundval av
kontrolluppgift om intäkter i
inkomstslaget kapital utan att den
skattskyldige underrättats om och
fått tillfälle att yttra sig över
kontrolluppgiften.
4 kap.
5 §
Skattemyndigheten skall inte ta
upp en inkomst till beskattning hos
en skattskyldig för vilken
grundläggande beslut om årlig
taxering fattas senast den 15 au-
gusti taxeringsåret om den skatt-
skyldige gör sannolikt att det efter
denna tidpunkt kommer att finnas
förutsättningar för att han skall
frikallas från skattskyldighet för
inkomsten på grund av bestäm-
melserna i 54 § första stycket f
kommunalskattelagen (1928:370).
I det fall grundläggande beslut
fattas efter den 15 augusti gäller
motsvarande om den skattskyldige
gör sannolikt att nämnda
förutsättningar kommer att finnas
efter utgången av november
taxeringsåret.
Skattemyndigheten skall inte ta
upp en inkomst till beskattning hos
en skattskyldig för vilken
grundläggande beslut om årlig
taxering fattas senast den 15 au-
gusti taxeringsåret om den skatt-
skyldige gör sannolikt att det efter
denna tidpunkt kommer att finnas
förutsättningar för att han inte
skall vara skattskyldig för in-
komsten på grund av bestäm-
melserna i 3 kap. 9–13 §§
inkomstskattelagen (1999:000). I
det fall grundläggande beslut fattas
efter den 15 augusti gäller
motsvarande om den skattskyldige
gör sannolikt att nämnda förutsätt-
ningar kommer att finnas efter
utgången av november taxerings-
året.
11 a §
En begäran om omprövning som
avser särskild skatteberäkning för
ackumulerad inkomst får göras
efter utgången av den tid som
anges i 9 §, om denna begäran
föranleds av en skattemyndighets
taxeringsbeslut eller av en allmän
förvaltningsdomstols beslut i mål
om taxering. En sådan begäran
skall ha kommit in till
skattemyndigheten inom ett år från
det att beslutet meddelades.
13 §
Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas före
utgången av det femte året efter taxeringsåret.
Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det
femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av
1. skattemyndighets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols
beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan
skattskyldig,
2. allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i
fastighetstaxering,
3. skattemyndighets beslut om fastighetstaxering enligt fastighets-
taxeringslagen (1979:1152),
4. beslut om utländsk skatt eller
om obligatoriska avgifter som
avses i 46 § 2 mom. första stycket
3 kommunalskattelagen
(1928:370).
4. beslut om utländsk skatt eller
om obligatoriska avgifter som
avses i 62 kap. 6 § inkomst-
skattelagen (1999:000).
Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får
skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett
beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som
föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.
17 §
Eftertaxering får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,
2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit
felaktig,
3. när en ändring i ett taxerings-
beslut föranleds av beslut som
anges i 13 § andra stycket 1–4.
3. när en ändring i ett taxerings-
beslut föranleds av beslut som
anges i 13 § andra stycket 1–4,
4. när en förening eller ett
registrerat trossamfund inte har
genomfört en investering inom den
tid som har föreskrivits i ett sådant
beslut som avses i 7 kap. 12 §
inkomstskattelagen (1999:000)
eller inte har iakttagit ett annat
villkor i beslutet.
18 §7
Eftertaxering enligt 16 § samt
17 § första stycket 1 och 2 får ske
endast om den avser belopp av
någon betydelse.
Eftertaxering enligt 16 § samt
17 § 1 och 2 får ske endast om den
avser belopp av någon betydelse.
Eftertaxering får inte ske om beslutet med hänsyn till
omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om
skattemyndigheten tidigare fattat beslut om eftertaxering avseende
samma fråga.
20 §
Beslut om eftertaxering enligt
17 § första stycket 3 får meddelas
även efter den tid som anges i 19 §
men senast sex månader efter det
beslut som föranleder ändringen.
Beslut om eftertaxering enligt
17 § 3 får meddelas även efter den
tid som anges i 19 § men senast
sex månader efter det beslut som
föranleder ändringen.
Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövnings-
ärende eller mål om taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 §
men senast inom ett år från utgången av den månad då
skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit
laga kraft.
Om den skattskyldige har avlidit, får beslut om eftertaxering inte
meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då
bouppteckningen efter honom gavs in för registrering.
23 §8
Skattemyndigheten skall snarast
efter det att en domstol meddelat
beslut i ett mål om taxering fast-
ställa den skattskyldiges beskatt-
ningsbara förvärvsinkomst och
inkomst av kapital och vidta de
taxeringsåtgärder i övrigt som
föranleds av domstolens beslut.
Skattemyndigheten skall snarast
efter det att en domstol meddelat
beslut i ett mål om taxering fast-
ställa den skattskyldiges beskatt-
ningsbara inkomst eller beskatt-
ningsbara förvärvsinkomst och
överskott eller underskott i
inkomstslaget kapital och vidta de
taxeringsåtgärder i övrigt som
föranleds av domstolens beslut.
5 kap.
1 §9
Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet
har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns
oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller,
om en sådan uppgift har lämnats i ett mål om taxering och uppgiften inte
har godtagits efter prövning i sak.
Skattetillägg enligt första
stycket tas ut med tjugo procent av
den mervärdesskatt och med fyrtio
procent av sådan skatt som avses i
1 kap. 1 § första stycket 1–6 och 8
som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha
påförts den skattskyldige eller
hans make eller, i fråga om
förmögenhetsskatt, person som
sambeskattas med honom, eller,
vad gäller mervärdesskatt,
felaktigt skulle ha tillgodoräknats
honom. Skulle den oriktiga
uppgiften, om den hade godtagits,
ha medfört sådant underskott i
förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet eller tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret, skall
skattetillägg i stället beräknas på
ett underlag som utgör en fjärdedel
av den minskning av underskottet
som rättelsen av den oriktiga
uppgiften medfört.
Skattetillägg enligt första
stycket tas ut med tjugo procent av
den mervärdesskatt och med fyrtio
procent av sådan skatt som avses i
1 kap. 1 § första stycket 1–5 som,
om den oriktiga uppgiften hade
godtagits, inte skulle ha påförts
den skattskyldige eller hans make
eller, i fråga om
förmögenhetsskatt, person som
sambeskattas med honom, eller,
vad gäller mervärdesskatt,
felaktigt skulle ha tillgodoräknats
honom. Skulle den oriktiga
uppgiften, om den hade godtagits,
ha medfört sådant underskott av en
näringsverksamhet eller i
inkomstslaget tjänst som inte
utnyttjas taxeringsåret, skall
skattetillägg i stället beräknas på
ett underlag som utgör en fjärdedel
av den minskning av underskottet
som rättelsen av den oriktiga
uppgiften medfört.
Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller,
vad gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när den oriktiga
uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av
kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och
som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av november
taxeringsåret.
Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tio procent eller, vad
gäller mervärdesskatt, fem procent av underlaget, när den oriktiga
uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.
2 §10
Om avvikelse har skett från en
självdeklaration genom skönstaxe-
ring, påförs den skattskyldige
skattetillägg. Tillägget beräknas på
den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den skatt-
skyldige utöver den skatt som
annars skulle ha påförts honom.
Medför skönstaxeringen att sådant
underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst som inte utnyttjas
taxeringsåret minskar, skall skatte-
tillägget i stället beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet
som skönstaxeringen medfört. Vid
beräkningen skall dessutom
bestämmelserna i 1 § andra stycket
tillämpas. Till den del skönstaxe-
ringen innefattar rättelse av oriktig
uppgift från den skattskyldige
skall skattetillägg tas ut enligt
bestämmelserna i 1 §.
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på
grund av utebliven självdeklara-
tion och självdeklaration inte kom-
mit in trots att föreläggande sänts
ut till den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt
som skulle ha påförts enligt de
uppgifter som den skattskyldige på
annat sätt än muntligen kan ha
lämnat till ledning för taxeringen.
Innefattar skönstaxeringen att ett
vid tidigare taxering fastställt
underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst utnyttjas helt eller
delvis, skall skattetillägg beräknas
på ett underlag som utgör en
fjärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen
medfört. Har den skattskyldige på
annat sätt än muntligen till ledning
för taxeringen redovisat underskott
i förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet eller tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret och
medför skönstaxeringen att sådant
underskott minskar, skall skatte-
tillägget beräknas på ett underlag
som utgör en fjärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.
Om avvikelse har skett från en
självdeklaration genom skönstaxe-
ring, påförs den skattskyldige
skattetillägg. Tillägget beräknas på
den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den skatt-
skyldige utöver den skatt som
annars skulle ha påförts honom.
Medför skönstaxeringen att sådant
underskott av en näringsverksam-
het eller i inkomstslaget tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret mins-
kar, skall skattetillägget i stället
beräknas på ett underlag som utgör
en fjärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen
medfört. Vid beräkningen skall
dessutom bestämmelserna i 1 §
andra stycket tillämpas. Till den
del skönstaxeringen innefattar
rättelse av oriktig uppgift från den
skattskyldige skall skattetillägg tas
ut enligt bestämmelserna i 1 §.
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på
grund av utebliven självdeklara-
tion och självdeklaration inte kom-
mit in trots att föreläggande sänts
ut till den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt
som skulle ha påförts enligt de
uppgifter som den skattskyldige på
annat sätt än muntligen kan ha
lämnat till ledning för taxeringen.
Innefattar skönstaxeringen att ett
vid tidigare taxering fastställt
underskott av en näringsverksam-
het eller i inkomstslaget tjänst ut-
nyttjas helt eller delvis, skall
skattetillägg beräknas på ett under-
lag som utgör en fjärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört. Har den
skattskyldige på annat sätt än
muntligen till ledning för taxering-
en redovisat underskott av en
näringsverksamhet eller i
inkomstslaget tjänst som inte ut-
nyttjas taxeringsåret och medför
skönstaxeringen att sådant under-
skott minskar, skall skattetillägget
beräknas på ett underlag som utgör
en fjärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen
medfört.
13 §11
Särskild avgift påförs enligt skattebetalningslagen (1997:483).
Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift
tillfaller staten.
Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser
uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten
fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den
kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de
sammanlagda undanhållna beloppen.
Bestämmelserna i andra stycket
tillämpas också när någon skall
påföras skattetillägg efter skilda
procentsatser på undandragen skatt
i annat fall än som avses i andra
stycket. Vid beräkning av
skattetillägg på minskning av
underskott i förvärvskälla skall
underlaget vid tillämpning av de
skilda procentsatserna fördelas
efter den kvotdel som vart och ett
av de undanhållna beloppen utgör
av de sammanlagda undanhållna
beloppen.
Skall skattetillägg påföras efter
skilda procentsatser och beräknas
på såväl undandragen skatt som
minskning av underskott i för-
värvskälla görs beräkningen med
tillämpning av andra och tredje
styckena på de båda underlagen
var för sig.
Bestämmelserna i andra stycket
tillämpas också när någon skall
påföras skattetillägg efter skilda
procentsatser på undandragen skatt
i annat fall än som avses i andra
stycket. Vid beräkning av
skattetillägg på minskning av
underskott av en
näringsverksamhet eller i
inkomstslaget tjänst skall
underlaget vid tillämpning av de
skilda procentsatserna fördelas
efter den kvotdel som vart och ett
av de undanhållna beloppen utgör
av de sammanlagda undanhållna
beloppen.
Skall skattetillägg påföras efter
skilda procentsatser och beräknas
på såväl undandragen skatt som
minskning av underskott av en
näringsverksamhet eller i
inkomstslaget tjänst görs
beräkningen med tillämpning av
andra och tredje styckena på de
båda underlagen var för sig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.34 Förslag till lag om upphävande av lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver
Härigenom föreskrivs att lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den
upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 1992–1996 års taxeringar.
2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1–3 §§ lagen (1990:659) om särskild löne-
skatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 16,16
procent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets
ingång är 65 år eller äldre och i övrigt med 24,26 procent på
1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbets-
tagare,
2. avgångsersättning som annorledes än på grund av
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten,
kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet för administration av personalpension
eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning
att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen eller
liknande garanti tecknats av kommun, kommunalförbund, Svenska
Kommunförbundet eller Landstingsförbundet,
3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag,
5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av
engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,
6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med
undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett
sådan ersättning eller sådant
bidrag som avses i första stycket. I
fråga om sådan för mottagaren
skattepliktig intäkt i form av
rabatt, bonus eller annan förmån,
som ges ut på grund av kundtrohet
eller liknande, skall den som
slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen
anses som skattskyldig enligt
denna lag, om inte denne är den
som är skattskyldig till
inkomstskatt för förmånen. I fråga
om sådan för mottagaren
skattepliktig intäkt av tjänst i form
av en förmån eller ersättning som
getts ut eller anses utgiven av
fysisk person som är bosatt
utomlands eller av utländsk
juridisk person, skall den hos
vilken mottagaren är anställd i
Sverige anses som skattskyldig
enligt denna lag, om förmånen
eller ersättningen kan anses ha sin
grund i anställningen i Sverige och
det inte finns något
anställningsförhållande mellan
utgivaren av förmånen eller
ersättningen och mottagaren.
Skattskyldig är den som utgett
sådan ersättning eller sådant
bidrag som avses i första stycket. I
fråga om sådan för mottagaren
skattepliktig intäkt i form av
rabatt, bonus eller annan förmån
som ges ut på grund av kundtrohet
eller liknande, skall den som
slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen
anses som skattskyldig enligt
denna lag, om inte denne är den
som är skattskyldig till
inkomstskatt för förmånen. I fråga
om sådan för mottagaren
skattepliktig intäkt i inkomstslaget
tjänst i form av en förmån eller
ersättning som getts ut eller anses
utgiven av fysisk person som är
bosatt utomlands eller av utländsk
juridisk person, skall den hos
vilken mottagaren är anställd i
Sverige anses som skattskyldig
enligt denna lag, om förmånen
eller ersättningen kan anses ha sin
grund i anställningen i Sverige och
det inte finns något
anställningsförhållande mellan
utgivaren av förmånen eller
ersättningen och mottagaren.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i
2 kap. 3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 13 och 5 § andra stycket första meningen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall
bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för
arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts
till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller
dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på
lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
2 §3
En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med
24,26 procent på inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
av annan näringsverksamhet här i
landet än sådan aktiv näringsverk-
samhet som avses i 2 kap. 6 §
lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension (passiv
näringsverksamhet) samt på er-
sättning som utges enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som av-
ses i punkt 12 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen eller
enligt sådan trygghetsförsäkring
som avses i nämnda anvisnings-
punkt till den del ersättningen
utges i form av engångsbelopp
som inte utgör kompensation för
mistad inkomst. Om en skatt-
skyldig före årets början har fyllt
65 år eller inte har fyllt 65 år men
under hela året uppburit hel
ålderspension skall särskild löne-
skatt betalas med 16,16 procent
eller, om en skattskyldig avlidit
under året, med 24,26 procent på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter. Bedömningen om
näringsverksamhet är aktiv eller
passiv görs för en förvärvskälla
enligt kommunalskattelagen.
En enskild person eller ett
dödsbo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med
24,26 procent på överskott av
passiv näringsverksamhet enligt
inkomstskattelagen (1999:000) här
i landet samt på ersättning som
utges enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som
avses i 15 kap. 9 §
inkomstskattelagen eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som
avses i nämnda lagrum till den del
ersättningen utges i form av
engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Om en skattskyldig före årets
början har fyllt 65 år eller inte har
fyllt 65 år men under hela året
uppburit hel ålderspension skall
särskild löneskatt betalas med
16,16 procent eller, om en
skattskyldig avlidit under året,
med 24,26 procent på inkomst som
avses i 3 kap. 4 § andra stycket
lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.
3 §4
I fråga om särskild löneskatt
gäller bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1981:691) om socialav-
gifter samt vad som i nedan an-
givna författningar är föreskrivet i
fråga om avgifter enligt nämnda
lag:
1. kommunalskattelagen
(1928:370),
2. lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter,
3. lagen (1979:611) om upp-
hovsmannakonto.
I fråga om särskild löneskatt
gäller bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1981:691) om socialav-
gifter och vad som i fråga om
avgifter enligt den lagen är
föreskrivet i lagen (1990:325) om
själv-deklaration och kontrollupp-
gifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas på lön eller
annan sådan ersättning enligt 1 § som betalas ut efter utgången av år
2000 och på sådan inkomst enligt 2 § som tas upp till beskattning vid
2002 års taxering eller senare.
2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel
dels att 11 §1 skall upphöra att gälla,
dels att 2, 9 och 12 §§ samt övergångsbestämmelserna till lagen skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §2
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från
fast driftställe i Sverige,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig
verksamhet,
4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar pensionsutfästelse
under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma
lag,
6. i Sverige bosatt innehavare av
pensionssparkonto enligt 1 kap.
2 § lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande,
7. svensk juridisk person och i
Sverige bosatt fysisk person som
innehar
a) kapitalförsäkring som avses i
punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370)
och är meddelad i
försäkringsrörelse som inte be-
drivs från fast driftställe i Sverige,
eller
b) försäkring som anses som
pensionsförsäkring enligt sjuttonde
stycket av samma anvisningspunkt.
6. obegränsat skattskyldiga som
innehar pensionssparkonto,
7. obegränsat skattskyldiga som
innehar
a) kapitalförsäkring som är
meddelad i försäkringsrörelse som
inte bedrivs från fast driftställe i
Sverige, eller
b) försäkring som anses som
pensionsförsäkring enligt 58 kap.
5 § inkomstskattelagen
(1999:000).
Bestämmelserna i första stycket 7 omfattar inte försäkring som enbart
avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och
som inte är återköpsbar.
9 §4
Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 § om inte
annat följer av andra och tredje styckena.
För den del av skatteunderlaget som hos sådan skattskyldig som avses
i 2 § första stycket 1–3 och 7 är hänförligt till annan personförsäkring än
pensionsförsäkring uppgår skatten till 30 procent av nio tiondelar av
skatteunderlaget.
I det fall beskattningsåret är
längre eller kortare än 12 månader
skall skattesatsen jämkas i
motsvarande mån. Sådan jämkning
skall också göras om hela
behållningen på ett
pensionssparkonto avskattas enligt
32 § 1 mom. första stycket j
kommunalskattelagen (1928:370)
eller avsättning som avses i 3 §
fjärde stycket helt upplöses under
beskattningsåret. Överlåts ett helt
försäkringsbestånd från ett
livförsäkringsföretag till ett annat
sådant företag eller sker fusion
enligt 15 a kap. 1 eller 18 §
försäkringsrörelselagen
(1982:713) anses som om
överlåtande företag och
övertagande företag utgjort en
skattskyldig.
I det fall beskattningsåret är
längre eller kortare än 12 månader
skall skattesatsen jämkas i
motsvarande mån. Sådan jämkning
skall också göras om hela
behållningen på ett
pensionssparkonto avskattas enligt
58 kap. 33 § inkomstskattelagen
(1999:000) eller avsättning som
avses i 3 § fjärde stycket helt
upplöses under beskattningsåret.
Överlåts ett helt
försäkringsbestånd från ett
livförsäkringsföretag till ett annat
sådant företag eller sker fusion
enligt 15 a kap. 1 eller 18 §
försäkringsrörelselagen
(1982:713) inträder det
övertagande företaget i det
överlåtande företagets
skattemässiga situation.
12 §5
Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i
kommunalskattelagen (1928:370)
och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Beskattningsåret för
skattskyldiga som avses i 2 §
första stycket 7 skall dock alltid
vara kalenderåret.
Termer och uttryck i denna lag
har samma betydelse och
tillämpningsområde som i in-
komstskattelagen (1999:000).
Beskattningsåret för skattskyldiga
som avses i 2 § första stycket 7
skall dock alltid vara kalenderåret.
Denna lag6 träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering. Lagen tillämpas dock inte om beskattningsåret har
påbörjats före ikraftträdandet. Omfattar beskattningsåret vid 1992 års
taxering del av kalenderåret 1990 nedsätts skatten med belopp
motsvarande den andel av beskattningsåret som infallit under
kalenderåret 1990.
För skattskyldiga som bedriver försäkringsrörelse och för pen-
sionsstiftelser skall innehavet av värdepapper värderas till det högsta av
anskaffningsvärdet och marknadsvärdet vid övergångstillfället. Innehavet
av andra fastigheter än anläggningsfastigheter skall värderas till det
högsta av anskaffningsvärdet och det uppskattade värdet vid övergångs-
tillfället.
Om ett ömsesidigt livförsäk-
ringsföretag överlåter hela sitt
försäkringsbestånd till ett för
ändamålet bildat försäkrings-
aktiebolag, inträder det överta-
gande företaget i det överlåtande
företagets skattemässiga situation
vid tillämpning av andra stycket.
Denna lag7 träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första
gången vid 2002 års taxering.
2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Skatt enligt denna lag betalas till staten för ränta på
1. skogskonto och skogsskade-
konto enligt skogskontolagen
(1954:142),
2. upphovsmannakonto enligt
lagen (1979:611) om upphovs-
mannakonto.
1. skogskonto och skogsskade-
konto som avses i 21 kap. 21 §
inkomstskattelagen (1999:000),
och
2. upphovsmannakonto som
avses i 32 kap. 1 § inkomstskatte-
lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om ränta som gottskrivits före ikraftträdandet.
2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:692) om
upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer
Härigenom föreskrivs att lagen (1990:692) om upphävande av lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Enligt riksdagens beslut före-
skrivs att lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa
sparformer skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1990. Den
upphävda lagen tillämpas dock
alltjämt vid 1991 och tidigare års
taxeringar. Vid senare års
taxeringar gäller följande.
Vid beräkning av realisations-
vinst på grund av avyttring av
andel i aktiesparfond som förvär-
vats genom insättningar före den 1
januari 1984 får, efter den skatt-
skyldiges val, anskaffningsvärdet
bestämmas till antingen
1. andelens marknadsvärde vid
utgången av det femte kalen-
deråret efter det år för vilket spar-
skattereduktion har medgivits,
eller
2. värdet på andelen vid ut-
gången av det år för vilket spar-
skattereduktion har medgivits ökat
med avkastningen under de därpå
följande fem åren.
Om andelen förvärvats under
första kvartalet 1984 beräknas
anskaffningskostnaden antingen
till andelens marknadsvärde vid
utgången av år 1988 eller, efter
den skattskyldiges val, till värdet
vid utgången av mars 1984 ökat
med avkastningen till och med år
1988.
Enligt riksdagens beslut före-
skrivs att lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa
sparformer skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1990. Den
upphävda lagen tillämpas dock
fortfarande vid 1991 och tidigare
års taxeringar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 8 och 13 §§ lagen (1990:912) om nedsättning
av socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §2
För en arbetsgivare eller en försäkrad som är berättigad till stöd för
verksamhet som avses i 6 § eller för arbete som avses i 7 § skall den
procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter
sammanlagt skall tas ut sättas ned med
1. i fråga om en arbetsgivare: åtta procentenheter till och med
utgiftsåret 2000, eller
2. i fråga om en försäkrad: åtta
procentenheter till och med
inkomståret 2000, om den försäk-
rades hemortskommun enligt 66 §
kommunalskattelagen (1928:370)
för inkomståret är belägen inom
stödområdet.
2. i fråga om en försäkrad: åtta
procentenheter till och med
inkomståret 2000, om den för-
säkrades hemortskommun enligt 2
kap. 1 § andra stycket skattebe-
talningslagen (1997:483) för in-
komståret är belägen inom stöd-
området.
Nedsättningen enligt första stycket kan kombineras med nedsättning
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
13 §3
För en arbetsgivare eller en försäkrad som är berättigad till stöd för
verksamhet som avses i 11 § eller för arbete som avses i 12 § skall den
procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter
sammanlagt skall tas ut sättas ned med
1. i fråga om en arbetsgivare: åtta procentenheter till och med
utgiftsåret 2000, eller
2. i fråga om en försäkrad: åtta
procentenheter till och med
inkomståret 2000, om den för-
säkrades hemortskommun enligt
66 § kommunalskattelagen
(1928:370) för inkomståret är
belägen inom stödområdet.
2. i fråga om en försäkrad: åtta
procentenheter till och med
inkomståret 2000, om den för-
säkrades hemortskommun enligt 2
kap. 1 § andra stycket skatte-
betalningslagen (1997:483) för
inkomståret är belägen inom
stödområdet.
Nedsättningen enligt första stycket kan kombineras med nedsättning
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
2.40 Förslag till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § begravningslagen (1990:1144)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
4 §1
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver
på förslag av huvudmannen den avgiftssats enligt vilken de som inte
tillhör Svenska kyrkan skall betala begravningsavgift. Huvudmannen
fastställer avgiftssats för dem som tillhör Svenska kyrkan. I de fall en
kommun är huvudman fastställer kommunen dock alltid avgiftssatsen.
Avgiftssatsen skall grundas på en särredovisning av verksamhetens
intäkter och kostnader.
Avgiftssatsen skall bestämmas
på grundval av antalet
skattekronor och skatteören för de
avgiftsskyldiga på det sätt som
anges i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m. I den
lagen finns också bestämmelser
om beräkning och utbetalning av
begravningsavgiften till
huvudmännen.
Avgiftssatsen skall bestämmas
på grundval av de sammanlagda
beskattningsbara
förvärvsinkomsterna för de
avgiftsskyldiga på det sätt som
anges i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m. I den
lagen finns också bestämmelser
om beräkning och utbetalning av
begravningsavgiften till
huvudmännen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.
2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
För försäkringsföretag före-
ligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring i den mån
enligt punkt 12 av anvisningarna
till 22 § eller enligt 32 § 3 a mom.
kommunalskattelagen (1928:370)
förmånen av försäkringen inte
utgör skattepliktig intäkt eller i
den mån enligt punkt 23 andra
stycket av anvisningarna till 23 §
samma lag försäkringstagaren
medges avdrag för premien.
För försäkringsföretag före-
ligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring i den mån
förmånen av försäkringen enligt
11 kap. 19 § eller 15 kap. 9 §
inkomstskattelagen (1999:000)
inte skall tas upp som intäkt eller
premien enligt 16 kap. 25 § samma
lag skall dras av.
För staten föreligger skatteplikt för belopp som utan att försäkring
tecknats betalas ut i ersättning enligt avtal som motsvarar försäk-
ringsavtal som avses i första stycket.
För annan arbetsgivare föreligger skatteplikt för belopp som utan att
försäkring tecknats betalas ut i ersättning, i den mån ersättningen utgår
enligt villkor och med belopp som i huvudsak motsvarar utbetalning av
staten enligt andra stycket.
För arbetsgivare och näringsidkare föreligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring som meddelats i en utomlands bedriven
försäkringsrörelse i den mån betalning av premie på motsvarande
försäkring till svenskt försäkringsföretag hade föranlett skatteplikt för det
svenska försäkringsföretaget enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.
2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:359) om
arvoden till statsråden m.m.
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1991:359) om arvoden till
statsråden m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
Ett statsråd som har längre
färdväg än 70 km från bostaden på
hemorten till regeringskansliet
har, om förutsättningarna för
avdrag i anvisningarna till 33 §
punkt 3 a i kommunalskattelagen
(1928:370) är uppfyllda, rätt till
avlöningsförstärkning och tillägg
för logikostnad med de belopp
som gäller för tjänstemän med
tidsbegränsad anställning i rege-
ringskansliet. För resor mellan
Stockholm och hemorten betalas
dessutom resekostnadsersättning.
Ett statsråd som har längre
färdväg än 70 km från bostaden på
hemorten till Regeringskansliet
har, om förutsättningarna för
avdrag i 12 kap. 18–20 §§
inkomstskattelagen (1999:000) är
uppfyllda, rätt till
avlöningsförstärkning och tillägg
för logikostnad med de belopp
som gäller för tjänstemän med
tidsbegränsad anställning i rege-
ringskansliet. För resor mellan
Stockholm och hemorten betalas
dessutom resekostnadsersättning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande för tid före ikraftträdandet.
2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §1
Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och skattebetalnings-
lagen (1997:483) har samma
betydelse i denna lag, om inte
annat anges eller framgår av
sammanhanget. I denna lag avses
med bosatt utomlands: om fysisk
person att denne inte är bosatt här
i riket eller stadigvarande vistas
här, samt med hemmahörande i
utlandet: om fysisk person att
denne är bosatt utomlands och om
juridisk person att denne inte är
registrerad här i riket och inte
heller har fast driftställe här.
Termer och uttryck som används
i inkomstskattelagen (1999:000)
och skattebetalningslagen
(1997:483) har samma betydelse
och tillämpningsområden i denna
lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget. I denna
lag avses med bosatt utomlands:
om fysisk person att denne är
begränsat skattskyldig, samt med
hemmahörande i utlandet: om
fysisk person att denne är bosatt
utomlands och om juridisk person
att denne inte är registrerad här i
riket och inte heller har fast drift-
ställe här.
3 §2
Skattskyldiga är fysiska personer som är bosatta utomlands och uppbär
inkomst som är skattepliktig enligt 5 § och som inte undantagits från
skatteplikt enligt 6 § 1 eller 4.
Sådana personer som avses i
69 § kommunalskattelagen
(1928:370) är inte skattskyldiga
enligt denna lag.
5 §3
Skattepliktig inkomst enligt denna lag är:
1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning
eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
2. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av annan an-
ställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kommun,
i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
3. arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egenskap
av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt
aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten
utövats;
4. pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del
beloppet överstiger uppburen folkpension och pensionstillskott som
uppburits enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller, för den
som uppburit folkpension i form av förtidspension, till den del beloppet
överstiger uppburen folkpension och 52 procent av pensionstillskott som
uppburits enligt 2 a § sistnämnda lag, eller, om folkpension enligt
bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring samordnats
med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta, till
den del beloppet överstiger den pension som skulle ha utgått om sådan
samordning inte skett, och för annan ersättning enligt lagen om allmän
försäkring;
5. pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten
eller svensk kommun;
6. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket
bedriven försäkringsrörelse samt belopp som utbetalas från pen-
sionssparkonto fört av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett
utländskt instituts filial i Sverige enligt lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande;
7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring samt annan pension
eller förmån, om förmån utgår från Sverige på grund av förutvarande
tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här;
8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som
utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till
sjömän;
9. dagpenning från arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring;
10. korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349);
11. annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad
inkomst av tjänst;
12. återfört avdrag för egen-
avgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter, egenavgifter
som fallit bort, i den mån avdrag
har medgetts för avgifterna samt
avgifter som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 3 kommunalskatte-
lagen (1928:370) och som satts
ned genom ändrad debitering i den
mån avdrag har medgetts för
avgifterna och dessa inte hänför
sig till näringsverksamhet;
13. sjöinkomst som avses i
punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen.
12. återfört avdrag för egen-
avgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter, egenavgifter
som satts ned genom ändrad
debitering, i den mån avdrag har
medgetts för avgifterna samt
avgifter som avses i 62 kap. 6 §
inkomstskattelagen (1999:000)
och som satts ned genom ändrad
debitering i den mån avdrag har
medgetts för avgifterna och dessa
inte hänför sig till näringsverk-
samhet;
13. sjöinkomst som avses i 64
kap. 3 och 4 §§ inkomstskatte-
lagen.
Som inkomst enligt första stycket 1–3 anses också förskott på sådan
inkomst. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den
enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
Däremot räknas inte barnpension eller vårdbidrag som folkpension.
Verksamhet på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här
i riket även om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra
tillfälliga besök utomlands eller under längre tid uppehålla sig där under
kringresande (t.ex. handelsresande).
Skattepliktig inkomst enligt
denna lag är dock endast sådan
inkomst som är skattepliktig
inkomst enligt kommunalskatte-
lagen.
Skattepliktig inkomst enligt
denna lag är dock endast sådan
inkomst som skulle ha beskattats
hos en obegränsat skattskyldig
enligt inkomstskattelagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på inkomst
som uppbärs efter ikraftträdandet.
2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.
Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §1
Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och skattebetalnings-
lagen (1997:483) har samma
betydelse i denna lag, om inte
annat anges eller framgår av
sammanhanget.
Termer och uttryck som används
i inkomstskattelagen (1999:000)
och skattebetalningslagen
(1997:483) har samma betydelse
och tillämpningsområden i denna
lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.
3 §2
I denna lag avses med
bosatt utomlands: om fysisk per-
son att denne inte är bosatt här i
riket eller stadigvarande vistas
här,
bosatt utomlands: om fysisk
person att denne är begränsat
skattskyldig,
hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt
utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket
och inte heller har fast driftställe här,
artistisk verksamhet: personligt framträdande inför publik eller vid
ljud- eller bildupptagning med sång, musik, dans, teater, cirkus eller
liknande,
artist: den som utövar artistisk verksamhet,
idrottslig verksamhet: personligt framträdande inför publik direkt eller
genom ljud- eller bildupptagningar,
idrottsman: den som utövar idrottslig verksamhet,
artistföretag: fysisk eller juridisk person som utan att vara arrangör
mot ersättning tillhandahåller artist eller idrottsman,
arrangör: fysisk eller juridisk person som anordnar tillställning med
artistisk eller idrottslig verksamhet,
svenskt fartyg: sådant svenskt
eller utländskt handelsfartyg som
avses i punkt 2 av anvisningarna
till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370).
svenskt fartyg: sådant svenskt
eller utländskt handelsfartyg som
avses i 64 kap. 5 § inkomstskat-
telagen (1999:000).
5 §
Skattskyldighet föreligger inte för en artist eller idrottsman, om han
uppbär inkomsten från ett artistföretag som är hemmahörande i utlandet.
Sådana personer som avses i
69 § kommunalskattelagen
(1928:370) är inte skattskyldiga
enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på inkomst
som uppbärs efter ikraftträdandet.
2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §1
En enskild person eller ett
dödsbo som medges avdrag för
avgift för pensionsförsäkring en-
ligt punkt 21 av anvisningarna till
23 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall för det beskatt-
ningsåret till staten betala särskild
löneskatt med 24,26 procent på
avgiften.
Detsamma gäller för enskild
person som medges avdrag för
inbetalning på pensionssparkonto
enligt nämnda anvisningspunkt.
En enskild person eller ett
dödsbo som drar av utgifter för
premier för pensionsförsäkring
enligt 16 kap. 32 § inkomst-
skattelagen (1999:000) skall för
det beskattningsåret till staten
betala särskild löneskatt med
24,26 procent på avgiften.
Detsamma gäller för enskild
person som drar av utgifter för
inbetalning på pensionssparkonto
enligt nämnda paragraf.
Särskild löneskatt skall dock inte betalas till den del avdraget måste
göras från sådan ersättning som utgjort underlag för uttag av
arbetsgivaravgifter enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter
eller, vad avser arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre,
särskild löneskatt enligt 1 § första stycket lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
4 §
Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370)
och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Med beskattningsår
för staten, landstingskommuner,
kommuner och andra menigheter
förstås dock i denna lag kalen-
derår.
Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:000).
Med beskattningsår för staten,
landstingskommuner, kommuner
och kommunalförbund förstås
dock i denna lag kalenderår.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
Härigenom föreskrivs att 1 a § lagen (1992:701) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa1 skall upphöra att gälla vid utgången av år
1999. Bestämmelserna gäller dock fortfarande vid 1997 års taxering.
2.47 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1352)
om återföring av allmän investeringsreserv
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1352) om återföring av allmän
investeringsreserv skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den
upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 1993–2001 års taxeringar.
2.48 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1485)
om beräkning av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1485) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller
dock fortfarande i fråga om 1994 och 1995 års taxeringar.
2.49 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:672)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus
Härigenom föreskrivs att lagen (1993:672) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga
om byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 februari 1993–den
31 december 1994 och betalats senast den 15 februari 1995.
2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:737) om bostadsbidrag
dels att 4 och 7 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 a och 4 b §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §1
Bidragsgrundande inkomst
utgörs av summan av inkomst av
näringsverksamhet och inkomst av
tjänst enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och inkomst av kapital
enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, med de tillägg och
avdrag som anges i andra och
tredje styckena samt 5 och 7 §§.
Bidragsgrundande inkomst
beräknas med utgångspunkt i
1. överskott i inkomstslaget
tjänst enligt 10 kap. 16 §
inkomstskattelagen (1999:000),
2. överskott i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet beräknat enligt
4 a §, och
3. överskott i inkomstslaget ka-
pital beräknat enligt 4 b §.
Till de sammanlagda överskott-
en skall läggas belopp enligt tredje
stycket samt 5 och 7 §§. Det på så
sätt framräknade beloppet är den
bidragsgrundande inkomsten.
Beloppet enligt första stycket
skall ökas med
Överskottet enligt första stycket
skall ökas med
1. inkomst som på grund av
bestämmelserna i 54 § första
stycket f) kommunalskattelagen
eller avtal om undvikande av
dubbelbeskattning inte ingår i
inkomst av näringsverksamhet,
tjänst eller kapital,
2. studiemedel i form av studie-
bidrag,
3. icke skattepliktiga stipendier
över 3 000 kronor per månad,
6. skattepliktiga inkomster
enligt 5 § lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta.
1. inkomst som på grund av 3
kap. 9–13 §§ inkomstskattelagen
eller skatteavtal inte skall tas upp
som intäkt i inkomstslaget
näringsverksamhet, tjänst eller
kapital,
2. studiemedel i form av studie-
bidrag,
3. skattefria stipendier över
3 000 kronor per månad, och
4. skattepliktiga inkomster
enligt 5 § lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta.
4 a §
(4 § andra stycket)
4. belopp varmed inkomst av
näringsverksamhet har minskats
genom avdrag för
– avsättning till periodiserings-
fond
– ökning av expansionsmedel
– utgift för egen pension intill
ett belopp motsvarande ett halvt
prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän
försäkring
– underskott från tidigare be-
skattningsår,
(4 § tredje stycket )
2. Belopp varmed inkomst av
näringsverksamhet har ökats
genom
– återföring till beskattning av
avdrag för avsättning till periodi-
seringsfond
– minskning av expansionsme-
del.
Överskottet eller underskottet av
en näringsverksamhet enligt 14
kap. 21 § inkomstskattelagen
(1999:000) skall
ökas med
– avdrag enligt 16 kap. 32 §
inkomstskattelagen för utgift för
egen pension intill ett belopp
motsvarande ett halvt prisbas-
belopp enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
– avdrag för avsättning till peri-
odiseringsfond enligt 30 kap.
inkomstskattelagen,
– avdrag för avsättning till
expansionsfond enligt 34 kap. in-
komstskattelagen, och
– avdrag för underskott från
tidigare beskattningsår enligt
40 kap. inkomstskattelagen,
minskas med
– återfört avdrag för avsättning
till periodiseringsfond, och
– återfört avdrag för avsättning
till expansionsfond.
4 b §
(4 § andra stycket)
5. belopp varmed inkomst av
kapital har minskats genom av-
drag, utom där
– realisationsvinst har minskats
med realisationsförlust upp-
kommen under beskattningsåret,
– avdrag har gjorts enligt lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad, eller
– avdrag har gjorts för negativ
räntefördelning, och
( 4 § tredje stycket)
Belopp enligt första stycket skall
minskas med
1. Belopp varmed inkomst av
kapital har ökats på grund av
statligt räntebidrag för den bostad
för vilken bostadsbidrag söks, och
Överskottet eller underskottet i
inkomstslaget kapital enligt
41 kap. 12 § inkomstskattelagen
(1999:000) skall ökas med andra
gjorda avdrag i inkomstslaget än
– avdrag för kapitalförluster till
den del de motsvarar kapital-
vinster som tagits upp som intäkt
enligt 42 kap. 1 § inkomstskatte-
lagen,
– uppskovsavdrag enligt 47 kap.
inkomstskattelagen vid byte av
bostad, och
– avdrag för negativ ränteför-
delning enligt 33 kap. inkomst-
skattelagen.
Överskottet eller underskottet
enligt första stycket skall minskas
med
– statligt räntebidrag för den
bostad för vilken bostadsbidrag
söks, om bidraget tagits upp som
intäkt.
7 §2
Om ett eller flera barn som
avses i 10 § med undantag av
första stycket 2 och 3 samt tredje
stycket har inkomst av kapital,
skall till sökandens bidragsgrund-
ande inkomst läggas varje barns
inkomst av kapital till den del
inkomsten överstiger 1 000 kronor.
Vid beräkning av inkomst av
kapital tillämpas 4 § andra stycket
5.
Om ett eller flera barn som
avses i 10 § första stycket 1, andra
och fjärde styckena har överskott i
inkomstslaget kapital, skall till
sökandens bidragsgrundande in-
komst läggas varje barns överskott
i inkomstslaget kapital till den del
överskottet överstiger 1 000
kronor.
Vid beräkning av överskott i
inkomstslaget kapital tillämpas
4 b § första stycket.
Tillägg enligt denna paragraf skall fördelas lika mellan makar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.
2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § samt 4 kap. 1 och 4 §§ lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
Ytterligare bestämmelser om
villkor som skall tas in i ett pen-
sionssparavtal finns i kommunal-
skattelagen (1928:370).
Ytterligare bestämmelser om
villkor som skall tas in i ett pen-
sionssparavtal finns i 58 kap. 30 §
inkomstskattelagen (1999:000).
4 kap.
1 §
Överlåtelse eller annat förfo-
gande över tillgångar på ett pen-
sionssparkonto eller över rätten
enligt ett pensionssparavtal får inte
ske på ett sätt som strider mot
denna lag eller mot villkor som
enligt kommunalskattelagen
(1928:370) skall tas in i avtalet.
Sådana förfoganden är ogiltiga.
Överlåtelse eller annat förfo-
gande över tillgångar på ett pen-
sionssparkonto eller över rätten
enligt ett pensionssparavtal får inte
ske på ett sätt som strider mot
denna lag eller mot villkor som
enligt 58 kap. 30 § inkomstskatte-
lagen (1999:000) skall tas in i
avtalet. Sådana förfoganden är
ogiltiga.
Bestämmelsen i första stycket hindrar dock inte utmätning eller
överlåtelse vid ackord eller konkurs.
4 §
En pensionssparare får förordna
sådana närstående som avses i
punkt 3 sjunde stycket av anvis-
ningarna till 31 § kommunalskat-
telagen (1928:370) som förmåns-
tagare till rätten enligt pen-
sionssparavtalet. Ett sådant för-
månstagarförordnande kan åter-
kallas av pensionsspararen, om
han inte gentemot förmånstagaren
åtagit sig att inte återkalla det.
En pensionssparare får förordna
sådana närstående som avses i
58 kap. 27 § inkomstskattelagen
(1999:000) som förmånstagare till
rätten enligt pensionssparavtalet.
Ett sådant
förmånstagarförordnande kan
återkallas av pensionsspararen, om
han inte gentemot förmånstagaren
åtagit sig att inte återkalla det.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser
tillämpas fortfarande på förhållanden som hänför sig till tid före
ikraftträdandet.
2.52 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1519)
om avdrag för kostnader för bilresor till och från
arbetsplatsen vid 1995–1997 års taxeringar
Härigenom föreskrivs att lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader
för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995–1997 års taxeringar skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller
dock fortfarande i fråga om 1995–1997 års taxeringar.
2.53 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1540)
om återföring av skatteutjämningsreserv
Härigenom föreskrivs att lagen (1993:1540) om återföring av
skatteutjämningsreserv skall upphöra att gälla vid utgången av år 2001.
Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om 2002 och tidigare
års taxeringar.
2.54 Förslag till lag om ändring i ordningslagen
(1993:1617)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 § ordningslagen (1993:1617) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
26 §
Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning skall ersätta
polismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen. Om
det finns särskilda skäl får också den som i vinstsyfte anordnar en allmän
sammankomst åläggas en motsvarande ersättningsskyldighet.
Ersättningsskyldigheten gäller
inte sådana ideella föreningar som
anges i 7 § 5 mom. fjärde stycket
a)–d) lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.
Ersättningsskyldigheten gäller
inte sådana ideella föreningar som
anges i 7 kap. 7 § första stycket
inkomstskattelagen (1999:000).
Ersättningsskyldigheten enligt första stycket får sättas ned eller
efterges, om det finns särskilda skäl.
Polismyndigheten beslutar om ersättningsskyldighet. Därvid får det
högsta belopp som har bestämts enligt 11 § inte överskridas.
Regeringen får meddela föreskrifter om hur polismyndighetens
kostnader för ordningshållning skall beräknas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.
2.55 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 och 14 §§, 2 kap. 7 §, 3 kap. 11 a
och 27 §§, 4 kap. 1, 3 och 8 §§, 6 a kap. 2 §, 8 kap. 9 § samt 13 kap. 13 §
mervärdesskattelagen (1994:200) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
I stället för vad som föreskrivs i
3 § gäller i fråga om upplåtelse av
avverkningsrätt till skog i de fall
som avses i punkt 1 femte stycket
av anvisningarna till 24 §
kommunalskattelagen (1928:370)
att skattskyldigheten inträder
allteftersom betalningen tas emot
av upplåtaren.
I stället för vad som föreskrivs i
3 § gäller i fråga om upplåtelse av
avverkningsrätt till skog i de fall
som avses i 21 kap. 2 §
inkomstskattelagen (1999:000) att
skattskyldigheten inträder
allteftersom betalningen tas emot
av upplåtaren.
14 §1
Med beskattningsår förstås
beskattningsår enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) eller lagen
(1947:576) om statlig in-
komstskatt.
Om skatt enligt denna lag hänför
sig till en verksamhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger
enligt någon av de nämnda
lagarna, förstås med beskatt-
ningsår:
Med beskattningsår förstås
beskattningsår enligt inkomst-
skattelagen (1999:000).
Om skatt enligt denna lag hänför
sig till en verksamhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger
enligt inkomstskattelagen, förstås
med beskattningsår:
1. kalenderåret, eller
2. räkenskapsåret, om detta är brutet och överensstämmer med vad
som anges i 3 kap. bokföringslagen (1999:000).
2 kap.
7 §
Med uttag av tjänst förstås även
att den skattskyldige utför eller
förvärvar sådana tjänster som
anges i andra stycket och tillför
dem en egen fastighet som enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
utgör omsättningstillgång i
byggnadsrörelse, om han i
byggnadsrörelsen både till-
handahåller tjänster åt andra
(byggnadsentreprenader) och utför
tjänster på sådana egna fastigheter.
Med uttag av tjänst förstås även
att den skattskyldige utför eller
förvärvar sådana tjänster som
anges i andra stycket och tillför
dem en egen fastighet som enligt
inkomstskattelagen (1999:000)
utgör lagertillgång i
byggnadsrörelse, om han i bygg-
nadsrörelsen både tillhandahåller
tjänster åt andra (byggnadsentre-
prenader) och utför tjänster på
sådana egna fastigheter.
Första stycket gäller
1. byggnads- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och
underhåll, och
2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster.
Första stycket gäller också om
tjänsterna utförs av den skatt-
skyldige på en egen fastighet som
utgör tillgång i rörelsen men inte
är en sådan omsättningstillgång
som avses i första stycket.
Första stycket gäller också om
tjänsterna utförs av den skatt-
skyldige på en egen fastighet som
utgör tillgång i rörelsen men inte
är en sådan lagertillgång som
avses i första stycket.
3 kap.
11 a §2
Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster varigenom någon
bereds tillträde till idrottsligt evenemang eller tillfälle att utöva idrottslig
verksamhet. Från skatteplikt undantas vidare omsättning av tjänster som
har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten
om dessa tjänster omsätts av den som tillhandahåller den idrottsliga
verksamheten.
Undantaget gäller endast om
tjänsterna omsätts av staten eller
en kommun eller av en ideell
förening när inkomsten av
verksamheten utgör en sådan
inkomst av näringsverksamhet för
vilken föreningen är frikallad från
skattskyldighet enligt 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt.
Undantaget gäller endast om
tjänsterna omsätts av staten eller
en kommun eller av en förening i
de fall verksamheten inte anses
som yrkesmässig enligt 4 kap. 8 §.
27 §3
Från skatteplikt undantas uttag
enligt 2 kap. 2 § då den skatt-
skyldige tar i anspråk en vara för
representation eller liknande än-
damål, under förutsättning att den
skattskyldige har rätt till avdrag
för utgifterna för ändamålet enligt
punkt 1 tredje stycket av anvis-
ningarna till 20 § kommu-
nalskattelagen (1928:370).
Från skatteplikt undantas uttag
enligt 2 kap. 2 § då den skatt-
skyldige tar i anspråk en vara för
representation eller liknande än-
damål, under förutsättning att den
skattskyldige har rätt till avdrag
för utgifterna för ändamålet enligt
16 kap. 2 § inkomstskattelagen
(1999:000).
4 kap.
1 §
En verksamhet är yrkesmässig, om den
1. utgör näringsverksamhet
enligt 21 § kommunalskattelagen
(1928:370), eller
1. utgör näringsverksamhet
enligt 13 kap. inkomstskattelagen
(1999:000), eller
2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan närings-
verksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i
verksamheten under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor.
3 §
En verksamhet är yrkesmässig även till den del den innefattar
1. en sådan upplåtelse av av-
verkningsrätt eller avyttring av
skogsprodukter för vilken ersätt-
ningen på grund av 25 § 2 mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt utgör
skattepliktig intäkt av kapital,
2. försäljning av en vara från en
fastighet som är privatbostads-
fastighet enligt 5 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) eller för
vilken inkomsten beskattas enligt
2 § 7 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller
upplåtelse av en avverkningsrätt
eller rätt att ta jord, sten eller
annan naturprodukt från sådana
fastigheter, eller
1. en sådan upplåtelse av av-
verkningsrätt eller avyttring av
skogsprodukter för vilken ersätt-
ningen på grund av 45 kap. 8 §
inkomstskattelagen (1999:000)
behandlas som engångsersättning
för allframtidsupplåtelse,
2. försäljning av en vara från en
fastighet som är privatbostads-
fastighet enligt 2 kap. 13 §
inkomstskattelagen eller från en
fastighet som tillhör ett
privatbostadsföretag enligt 2 kap.
17 § samma lag eller upplåtelse av
en avverkningsrätt eller rätt att ta
jord, sten eller annan naturprodukt
från sådana fastigheter, eller
3. uthyrning i fall som avses i 9 kap. 1 § av en sådan fastighet som
anges i 2.
I de fall som avses i första stycket 2 och 3 anses den där nämnda
verksamheten som yrkesmässig endast om ersättningen för omsättningen
under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor.
8 §4
Som yrkesmässig verksamhet
räknas inte en verksamhet som
bedrivs av en ideell förening eller
ett registrerat trossamfund, när
inkomsten av verksamheten utgör
sådan inkomst av
näringsverksamhet för vilken
föreningen eller trossamfundet
frikallas från skattskyldighet
enligt 7 § 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig
inkomstskatt.
Som yrkesmässig verksamhet
räknas inte en verksamhet som
bedrivs av en ideell förening eller
ett registrerat trossamfund, när
inkomsten av verksamheten utgör
sådan inkomst av
näringsverksamhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger för
föreningen enligt 7 kap. 7 § första
och andra stycket
eller för trossamfundet enligt 14 §
inkomstskattelagen (1999:000).
Vad som sägs i första stycket om
ideella föreningar gäller också för
sådan förening som omfattas av
4 kap. 2 § lagen (1999:000) om
ikraftträdande av
inkomstskattelagen.
6 a kap.
2 §5
I en mervärdesskattegrupp får endast ingå
1. näringsidkare som står under Finansinspektionens tillsyn och som
bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att
omsättningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3
kap. 9 eller 10 §, och
2. näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla
näringsidkare som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller
3. näringsidkare som är
kommissionärsföretag och
kommittentföretag i ett sådant
kommissionärsförhållande som
avses i 2 § 2 mom. lagen
(1947:576) om statlig
inkomstskatt.
3. näringsidkare som är
kommissionärsföretag och
kommittentföretag i ett sådant
kommissionärsförhållande som
avses i 36 kap. inkomstskattelagen
(1999:000).
I en mervärdesskattegrupp får endast ingå en näringsidkares fasta
driftställe i Sverige.
Näringsidkare som avses i första stycket 1 och 2 får inte ingå i fler än
en mervärdesskattegrupp.
8 kap.
9 §6
Avdrag får inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till
1. stadigvarande bostad om inte annat följer av 10 §,
2. utgifter för representation och
liknande ändamål för vilka den
skattskyldige inte har rätt att göra
avdrag vid inkomsttaxeringen
enligt punkt 1 tredje stycket av
anvisningarna till 20 § kommu-
nalskattelagen (1928:370),
2. utgifter för representation och
liknande ändamål för vilka den
skattskyldige inte har rätt att göra
avdrag vid inkomsttaxeringen
enligt 16 kap. 2 § inkomst-
skattelagen (1999:000),
3. förvärv av varor för försäljning från fartyg i de fall som avses
i 5 kap. 9 § tredje stycket, eller
4. kostnader vid uttag av tjänst där beskattningsunderlaget beräknats
enligt 7 kap. 5 § andra stycket.
I 9 a kap. 13 § och 9 b kap. 3 § finns ytterligare begränsningar av
rätten till avdrag för ingående skatt.
13 kap.
13 §
Om den som bedriver bygg-
nadsrörelse som avses i kommu-
nalskattelagen (1928:370) genom
uttag tar i anspråk en tjänst som
till större delen avser ny-, till- eller
ombyggnad av en egen fastighet,
skall han redovisa sådan utgående
skatt som hänför sig till uttaget
senast för den redovisningsperiod
som infaller två månader efter det
att fastigheten eller den del av
fastigheten som uttaget avser har
kunnat tas i bruk.
Om den som bedriver bygg-
nadsrörelse som avses i inkomst-
skattelagen (1999:000) genom
uttag tar i anspråk en tjänst som
till större delen avser ny-, till- eller
ombyggnad av en egen fastighet,
skall han redovisa sådan utgående
skatt som hänför sig till uttaget
senast för den redovisningsperiod
som infaller två månader efter det
att fastigheten eller den del av
fastigheten som uttaget avser har
kunnat tas i bruk.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före
ikraftträdandet.
2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §1
Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av
pensionärens årsinkomst. Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst,
för år räknat, som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste
tiden.
Som årsinkomst räknas inte
1. allmänt barnbidrag,
2. folkpension,
3. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till
den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 §
lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap.
1 § sista stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid
utgången av år 1989,
4. livränta som avses i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i vad
den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som
någon på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge,
5. vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
6. studiehjälp och studiemedel enligt studiestödslagen,
8. socialbidrag,
9. bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
10. familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1492),
12. ersättning som avses i lagen (1971:118) om skattefrihet för
ersättning till neurosedynskadade.
Som årsinkomst skall inte heller räknas inkomst som är avsedd att vara
en kostnadsersättning.
Avdrag från årsinkomsten får
göras på sådant sätt som anges i
33 § 1 mom. kommunalskattelagen
för kostnader som hänför sig till
intäkt av tjänst i den mån sådan
inkomst ingår i årsinkomsten samt
för underhållsbidrag till före detta
make i den utsträckning som anges
i 46 § samma lag.
Avdrag från årsinkomsten får
göras på sådant sätt som anges i
12 kap. inkomstskattelagen
(1999:000) för kostnader som hän-
för sig till inkomstslaget tjänst i
den mån sådan intäkt ingår i årsin-
komsten samt för underhållsbidrag
till före detta make i den utsträck-
ning som anges i 62 kap. 7 och
9 §§ samma lag.
För den som uppbär partiell förtidspension skall vid inkomst-
beräkningen bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte
däremot svarande pensionstillskott, beloppet i förekommande fall
beräknat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring och
b) den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott.
Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler som fastställs av
regeringen.
Avkastning av förmögenhet
skall anses utgöra fem procent av
förmögenhetsvärdet för år räknat.
Vid beräkning av förmögenhets
avkastning skall dock denna höjas
med tio procent av det belopp,
varmed förmögenheten överstiger
för den som är gift sextiotusen
kronor, och för annan
sjuttiofemtusen kronor. Vid be-
räkning av förmögenhet skall
värdet av sådan privatbostadsfas-
tighet eller privatbostad som avses
i 5 § kommunalskattelagen och
som utgör pensionärens per-
manentbostad inte beaktas. För
pensionär som har sin bostad i
särskild boendeform skall
detsamma gälla i fråga om värdet
av privatbostadsfastighet eller
privatbostad som utgör
permanentbostad för pensionärens
make.
Avkastning av förmögenhet
skall anses utgöra fem procent av
förmögenhetsvärdet för år räknat.
Vid beräkning av förmögenhets
avkastning skall dock denna höjas
med tio procent av det belopp,
varmed förmögenheten överstiger
för den som är gift sextiotusen
kronor, och för annan
sjuttiofemtusen kronor. Vid be-
räkning av förmögenhet skall
värdet av sådan privatbostadsfas-
tighet eller privatbostadsrätt som
avses i 2 kap. 13 respektive 18 §
inkomstskattelagen och som utgör
pensionärens permanentbostad inte
beaktas. För pensionär som har sin
bostad i särskild boendeform skall
detsamma gälla i fråga om värdet
av privatbostadsfastighet eller
privatbostad som utgör
permanentbostad för pensionärens
make.
I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra
hälften av deras sammanlagda årsinkomst. Vid tillämpning av sjunde
stycket skall i sådant fall värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften
av deras sammanlagda förmögenhet.
Årsinkomsten avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela
tiotal kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.
2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
28 §1
Ansökan om åtgärd,
granskningsledarens beslut enligt
15 § och begäran om
undantagande enligt denna lag
prövas av den länsrätt inom vars
domkrets den som åtgärden avser
hade sin hemortskommun den 1
november året före det kalenderår
då framställningen görs. Vid
bestämmande av hemortskommun
gäller bestämmelserna i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
i tillämpliga delar. Om det inte
finns någon sådan länsrätt är den
länsrätt behörig inom vars
domkrets beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.
Ansökan om åtgärd,
granskningsledarens beslut enligt
15 § och begäran om
undantagande enligt denna lag
prövas av den länsrätt inom vars
domkrets beslut om skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:483)
skall fattas då framställningen
görs.
Om beslut om skatten skall
meddelas av Skattemyndigheten i
Stockholm enligt bestämmelsen i 2
kap. 1 § tredje stycket sista
meningen eller 2 § femte stycket
sista meningen
skattebetalningslagen, är den
länsrätt behörig inom vars
domkrets beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser skall
fortfarande tillämpas i fråga om ansökan om åtgärd och begäran om
undantagande som har gjorts och beslut som har meddelats före ikraft-
trädandet.
2.58 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:760)
om inkomstskatteregler vid ombildning av
landshypoteksinstitutionen
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:760) om inkomstskatteregler vid
ombildning av landshypoteksinstitutionen skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1999. I fråga om 2002 och tidigare års taxeringar gäller
dock fortfarande 2 § i den upphävda lagen.
2.59 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:774)
om beskattning av vinstutdelning vid 1995 års
taxering
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:774) om beskattning av
vinstutdelning vid 1995 års taxering skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 1995 års
taxering.
2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
1 §1
En ledamot har rätt till trakta-
mente enligt andra–fjärde styckena
om förutsättningarna för avdrag
för ökade levnadskostnader är
uppfyllda enligt punkt 3 av
anvisningarna till 33 § kommu-
nalskattelagen (1928:370).
En ledamot har rätt till trakta-
mente enligt andra–fjärde styckena
om förutsättningarna för avdrag
för ökade levnadskostnader är
uppfyllda enligt 12 kap. 6 §
inkomstskattelagen (1999:000).
Dagtraktamente vid flerdygnsförrättning i Sverige betalas för varje hel
dag som tagits i anspråk för förrättningen med ett belopp som motsvarar
en etthundratjugondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor. Har förrättningen
påbörjats efter kl. 12.00 avresedagen eller avslutats före kl. 19.00
hemresedagen skall traktamente betalas med halva det nämnda beloppet.
Har ledamot som har rätt till dagtraktamente tillhandahållits
kostförmån skall traktamentet reduceras med hänsyn härtill, såvida inte
förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel
vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt. Ersättning för
logikostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med belopp motsvarande
visad kostnad upp till ett högsta belopp per månad som riksdagens
förvaltningskontor bestämmer. Vid särskild tjänsteförrättning i Sverige
mer än fem mil från bostaden och Riksdagshuset betalas dock ersättning
för faktisk logikostnad som föranleds av förrättningen.
Vid flerdygnsförrättning utomlands betalas ersättning för ökade
levnadskostnader enligt de villkor och med de belopp som gäller för
tjänstemän inom den inre riksdagsförvaltningen och fastställs av
riksdagens förvaltningskontor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande för tid före ikraftträdandet.
2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsvgift
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §2
Avgiften beräknas dels på sådan
inkomst av anställning som avses i
2 kap. lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
dels på sådan inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 2 kap.
nämnda lag om den enskilde är
skattskyldig för inkomsten enligt
kommunalskattelagen (1928:370).
Inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Avgiften beräknas dels på sådan
inkomst av anställning som avses i
2 kap. lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
dels på sådan inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 2 kap.
nämnda lag om den enskilde är
skattskyldig för inkomsten enligt
inkomstskattelagen (1999:000).
Inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren har haft i arbetet i den utsträckning
kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger
ettusen kronor.
Vid beräkning av avgiften bortses från inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna
överstiger 8,07 gånger det förhöjda prisbasbeloppet som anges i 1 kap.
6 § (1962:381) lagen om allmän försäkring. Därvid skall i första hand
bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.
Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar
på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
En verksamhet är yrkesmässig, om den
1. utgör näringsverksamhet
enligt 21 § kommunalskattelagen
(1928:370), eller
1. utgör näringsverksamhet
enligt 13 kap. inkomstskattelagen
(1999:000), eller
2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan närings-
verksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i
verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.63 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1852)
om beräkning av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 1996–1999 års taxeringar
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1852) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996–1999 års taxeringar skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller
dock fortfarande vid 1996–1999 års taxeringar.
2.64 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §1
I fråga om allmän löneavgift
gäller bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1981:691) om socialavgif-
ter samt vad som i nedan angivna
författningar är föreskrivet i fråga
om avgifter enligt nämnda lag:
1. kommunalskattelagen
(1928:370),
2. lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter,
3. lagen (1979:611) om upp-
hovsmannakonto.
I fråga om allmän löneavgift
gäller bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1981:691) om socialavgif-
ter och vad som är föreskrivet i
fråga om avgifter enligt den lagen
i lagen (1990:325) om självdek-
laration och kontrolluppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2.65 Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1623)
om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar
Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999.
Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om förvärv av aktier
mot betalning i pengar under år 1996.
2.66 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:725)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:725) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga
om byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 april 1996–den 31
mars 1999 och betalats senast den 1 mars 2000.
2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:761) om
inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade
bestämmelser om aktiekapitalets storlek
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:761) om in-
komstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om
aktiekapitalets storlek1
dels att 3–5, 7, 12–14 och 16 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 2, 11 och 18 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller regler för
beräkning av inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, avkastningsskatt
enligt lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel,
särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader samt
mervärdesskatt enligt
mervärdesskattelagen (1994:200) i
fall då aktiebolag upplösts genom
avregistrering enligt punkt 5 eller
6 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1994:802) om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385).
Denna lag innehåller regler för
beräkning av inkomst enligt
inkomstskattelagen (1999:000),
avkastningsskatt enligt lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt
enligt lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensions-
kostnader samt mervärdesskatt
enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) i fall då aktiebolag
upplösts genom avregistrering
enligt punkt 5 eller 6 av över-
gångsbestämmelserna till lagen
(1994:802) om ändring i aktiebo-
lagslagen (1975:1385).
2 §
Lagen tillämpas om verksamheten i ett sådant aktiebolag som avses i
1 § tas över av en fysisk person, delägare i ett enkelt bolag, ett dödsbo,
ett handelsbolag, en ekonomisk förening eller ett aktiebolag
(övertagaren) under förutsättning att
1. aktiebolaget sedan ingången
av år 1995 i mer än obetydlig
omfattning har bedrivit närings-
verksamhet som avses i 21 § kom-
munalskattelagen (1928:370),
1. aktiebolaget sedan ingången
av år 1995 i mer än obetydlig
omfattning har bedrivit närings-
verksamhet som avsågs i 21 § den
upphävda kommunalskattelagen
(1928:370),
2. övertagaren har tagit över aktiebolagets hela verksamhet och
fortfarande bedriver denna vid utgången av det beskattningsår då den
övertagna verksamheten skall redovisas första gången, och
3. aktiebolaget har upprättat en balansräkning med anledning av
övertagandet.
Som förutsättning för att lagen skall tillämpas gäller vidare att den eller
de personer som har tagit över aktiebolagets verksamhet ägde aktierna i
bolaget, direkt eller indirekt, vid utgången av år 1995. Är det fråga om
flera personer, krävs dessutom att de skall ha ägt lika stora andelar vid
utgången av år 1995 som vid övertagandet. Skillnader som beror på arv,
testamente eller bodelning med anledning av en makes död utgör dock
inte hinder för lagens tillämpning.
11 §
Övertagaren övertar aktiebolagets rätt till avdrag enligt lagen
(1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet med de
begränsningar som följer av andra stycket.
Har aktiebolaget genomgått en ägarförändring inom fem år före det
beskattningsår då övertagandet sker har övertagaren rätt till avdrag för
gammalt underskott först vid taxeringen för det sjätte beskattningsåret
efter ägarförändringen. Detta gäller om
1. övertagaren är ett annat aktiebolag eller en ekonomisk förening,
2. övertagaren vid tiden för övertagandet även bedriver annan
verksamhet eller
3. övertagaren är ett handelsbolag som helt eller delvis ägs av ett
företag som avses i 3 § första stycket lagen om avdrag för underskott av
näringsverksamhet.
I fråga om fysisk person medges
inte avdrag för underskott enligt
bestämmelserna i 46 § 1 mom.
första stycket kommunal-
skattelagen (1928:370).
Underskott som avses i 2 § 14
mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
får tas över av aktiebolag,
ekonomisk förening eller handels-
bolag. Avdragsrätten för sådant
underskott är för handelsbolag
begränsad till 70 procent av
underskottet.
Fysiska personer får inte dra av
underskott enligt 62 kap. 2 och
3 §§ inkomstskattelagen
(1999:000).
18 §
Beteckningar i denna lag som
förekommer i kommunalskattela-
gen (1928:370) och i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
har samma betydelse som i de
lagarna.
Termer och uttryck som används
i denna lag och i
inkomstskattelagen (1999:000) har
samma betydelse och
tillämpningsområde som i den
lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om
registrering av riksdagsledamöters åtaganden och
ekonomiska intressen
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1996:810) om registrering av
riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
10 §
Registret skall innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och
valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot skall följande uppgifter registreras:
Art av åtagande eller
ekonomiskt intresse
Uppgifter som skall
registreras
— — — — — — — — — — — — —
2. Ägande, helt eller delvis, av
näringsfastighet enligt 1 kap. 5 §
kommunalskattelagen (1928:370).
Fastighetens beteckning.
— — — — — — — — — — — — —
Föreslagen lydelse
10 §
Registret skall innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och
valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot skall följande uppgifter registreras:
Art av åtagande eller
ekonomiskt intresse
Uppgifter som skall
registreras
— — — — — — — — — — — —
2. Ägande, helt eller delvis, av
näringsfastighet enligt 2 kap. 14 §
inkomstskattelagen (1999:000).
Fastighetens beteckning.
— — — — — — — — — — — — — — —
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före
ikraftträdandet.
2.69 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd
Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
25 §1
Den bidragsskyldiges inkomst enligt 24 § beräknas i enlighet med det
senast fattade taxeringsbeslutet enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) och med utgångspunkt i
1. inkomst av tjänst enligt 34 §
kommunalskattelagen (1928:370),
2. inkomst av kapital enligt 3 §
14 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstsskatt, och
3. inkomst av näringsverksamhet
enligt 25 § kommunalskattelagen
justerad enligt tredje stycket.
Inkomsten av kapital enligt
första stycket skall ökas med det
belopp som den bidragsskyldiges
inkomst av kapital har minskats
genom avdrag, utom där
1. realisationsvinst har minskats
med realisationsförlust som
uppkommit under
beskattningsåret, eller
2. avdrag har gjorts enligt lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad.
Inkomsten av
näringsverksamhet skall
ökas med belopp med vilket
inkomst av näringsverksamhet har
minskats genom avdrag för
a) underskott från tidigare
beskattningsår,
b) utgift för egen pension intill
ett halvt basbelopp enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
c) avsättning till
periodiseringsfond,
d) ökning av expansionsmedel,
och
minskas med belopp med vilket
inkomst av näringsverksamhet har
ökats genom
a) återföring till beskattning av
avdrag för avsättning till
periodiseringsfond, och
b) minskning av expansions-
medel.
1. överskott i inkomstslaget
tjänst enligt 10 kap. 16 §
inkomstskattelagen (1999:000),
2. överskott i inkomstslaget
kapital beräknat enligt andra
stycket, och
3. överskott av en näringsverk-
samhet beräknat enligt tredje
stycket.
Överskottet eller underskottet i
inkomstslaget kapital enligt 41
kap. 12 § inkomstskattelagen skall
ökas med andra gjorda avdrag i
inkomstslaget än
1. avdrag för kapitalförluster
till den del de motsvarar
kapitalvinster som tagits upp som
intäkt enligt 42 kap. 1 §
inkomstskattelagen,
2. uppskovsavdrag enligt 47
kap. inkomstskattelagen vid byte
av bostad.
Överskottet eller underskottet
av en näringsverksamhet enligt 14
kap. 21 § inkomstskattelagen skall
ökas med
a) avdrag för underskott för
tidigare beskattningsår enligt
40 kap. inkomstskattelagen,
b) avdrag enligt 16 kap. 32 §
inkomstskattelagen för utgift för
egen pension intill ett halvt
prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
c) avdrag för avsättning till
periodiseringsfond enligt 30 kap.
inkomstskattelagen, och
d) avdrag för avsättning till
expansionsfond enligt 34 kap.
inkomstskattelagen,
minskas med
a) återfört avdrag för avsättning
till periodiseringsfond, och
b) återfört avdrag för avsätt-
ning till expansionsfond.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.
2.70 Förslag till lag om upphävande av lagen
(1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års
taxeringar
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock
fortfarande i fråga om 1997–2001 års taxeringar.
2.71 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt
dels att nuvarande 22 § skall betecknas 23 §,
dels att 1, 3, 4, 6, 7, 11, 12, 14 och 21 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 22 § skall sättas närmast före 23 §,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 22 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Förmögenhetsskatt skall betalas till staten enligt bestämmelserna i
denna lag.
Bestämmelser om skattemyndigheter och förfarandet vid taxering till
statlig förmögenhetsskatt finns i taxeringslagen (1990:324).
Begrepp som används i denna
lag har samma betydelse som i
kommunalskattelagen (1928:370)
och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt samt omfattar också
motsvarande utländska företeelser
om inte annat anges eller framgår
av sammanhanget.
Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:000)
och omfattar också motsvarande
utländska företeelser om inte annat
anges eller framgår av samman-
hanget.
3 §1
Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång
tas upp
1. privatbostadsfastighet och
privatbostad som avses i 5 § kom-
munalskattelagen (1928:370),
2. privatbostadsfastighet på
lantbruksenhet som på ägarens
begäran räknas som näringsfas-
tighet enligt 5 § sjunde stycket
kommunalskattelagen,
1. privatbostadsfastighet och
privatbostadsrätt,
2. småhus med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet som
på grund av ägarens begäran enligt
2 kap. 9 § första stycket in-
komstskattelagen (1999:000) är
näringsfastighet,
3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet
som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget
eller närståendes boende,
4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs i det land där aktie-
bolaget är hemmahörande samt marknadsnoterad aktie i ett aktiebolag
som är hemmahörande i Sverige om ett aktieslag i bolaget den 29 maj
1997 var eller senare har varit inregistrerad vid svensk börs med
undantag för huvuddelägares aktie,
5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där aktie-
bolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie i ett
aktiebolag i vilket finns ett aktieslag som är marknadsnoterat,
6. annan inte marknadsnoterad
delägarrätt som avses i 27 §
1 mom. lagen (1947:576) om stat-
lig inkomstskatt än aktie samt
andel i handelsbolag och europeisk
ekonomisk intressegruppering med
undantag för andel i juridisk
person till den del den juridiska
personen är skattskyldig,
7. annan marknadsnoterad
tillgång som avses i 27 § 1 mom.
lagen om statlig inkomstskatt än
aktie samt marknadsnoterad till-
gång som avses i 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § samma lag,
6. annan delägarrätt än aktie om
den inte är marknadsnoterad samt
andel i handelsbolag och europeisk
ekonomisk intressegruppering med
undantag för andel i juridisk per-
son till den del den juridiska per-
sonen är skattskyldig,
7. annan marknadsnoterad del-
ägarrätt än aktie, marknadsno-
terad fordringsrätt och mark-
nadsnoterad tillgång som avses i
52 kap. inkomstskattelagen,
8. livförsäkring med undantag för
a) pensionsförsäkring som avses
i punkt 1 av anvisningarna till
31 § kommunalskattelagen samt
a) pensionsförsäkring samt
b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller döds-
fall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,
9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag för
rätt till
a) utbetalning på grund av försäkring,
b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt
c) underhållsbidrag,
10. kontobehållning med
undantag för behållning på
pensionssparkonto enligt 1 kap.
2 § lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande,
10. kontobehållning med
undantag för behållning på
pensionssparkonto,
11. fordran i pengar och liknade betalningsmedel samt fordran
avseende marknadsnoterad tillgång som anges i 4, 5, eller 7,
12. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt
överstiger 25 000 kronor,
13. lösöre med undantag för
a) inre lösöre för personligt bruk,
b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets
värde understiger 10 000 kronor,
c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen (1988:327)
samt
d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning,
om tillgången inte ingår i sådan
näringsverksamhet som avses i
21 § kommunalskattelagen i annat
fall än enligt 2 och 3.
om tillgången inte ingår i sådan
näringsverksamhet som avses i
13 kap. 1 och 11 §§
inkomstskattelagen i annat fall än
enligt 2 och 3.
Undantaget i första stycket 4 och 5 för huvuddelägares aktie tillämpas
på
1. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid börs vid
utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en
huvuddelägare sedan denna tidpunkt,
2. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har inregistrerats vid börs första
gången efter utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller
indirekt av en huvuddelägare sedan inregistreringen,
3. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har marknadsnoterats första
gången efter utgången av år 1996, om aktien har innehafts direkt eller
indirekt av en huvuddelägare sedan marknadsnoteringen,
4. aktie som har förvärvats med stöd av aktie som avses i 1–3, om
aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan detta
förvärv,
5. aktie som avses i 1–4 och som har förvärvats av ett barn eller
barnbarn till huvuddelägaren och i förekommande fall därefter åter
förvärvats av huvuddelägaren och som har innehafts direkt eller indirekt
av ett barn, barnbarn eller av huvuddelägaren sedan först nämnda
förvärv.
Med huvuddelägare avses sådan aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, innehade aktier direkt eller indirekt
motsvarande minst 25 procent för röstvärdet av aktierna i bolaget vid
utgången av år 1991 i fråga om aktier i ett aktiebolag i vilket aktier var
inregistrerade vid den tidpunkten och i övriga fall vid tidpunkten för
inregistrering eller marknadsnotering som avses i andra stycket. Som
huvuddelägare anses även dödsboet efter sådan aktieägare.
Som närstående räknas sådana
personer som anges i punkt 14
sista stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen.
4 §2
Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder
dras av från värdet av tillgångarna.
Som avdragsgill skuld räknas dock inte
1. skuld i sådan näringsverk-
samhet som avses i 21 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) med
undantag för skuld hänförlig till
tillgång som anges i 3 § första
stycket 2 och 3,
1. skuld i sådan näringsverk-
samhet som avses i 13 kap. 1och
11 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) med undantag för
skuld hänförlig till tillgång som
anges i 3 § första stycket 2 och 3,
2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt,
3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första
stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den juridiska
personen inte beaktas vid värdering enligt 14 §,
4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet
avseende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på
rättigheter på grund av sådana avtal,
5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag
att den är undantagen från skatteplikt,
6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undantaget
från skatteplikt,
7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är
hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen,
8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till
följd av dubbelbeskattningsavtal,
9. skatt som avses i 1 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) som
ännu inte debiterats.
6 §
Förmögenhetsskatt för skattepliktig förmögenhet skall betalas av
1. fysisk person som är bosatt i
Sverige vid beskattningsårets ut-
gång,
2. dödsbo efter den som vid sin
död var bosatt i Sverige,
3. fysisk person som enligt 69 §
kommunalskattelagen (1928:370)
behandlas som en i Sverige bosatt
person,
4. svensk förening eller svenskt
samfund utom till den del en
medlem genom sin andel har del i
dess förmögenhet,
5. svensk stiftelse.
Som bosatt i Sverige anses i
denna lag även fysisk person som
stadigvarande vistas här. Fysisk
person som inte är svensk med-
borgare och som vistas i Sverige
under en begränsad tid av högst tre
år anses inte bosatt i Sverige.
Juridisk person som avses i 7 §
3–6 eller 10 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
är inte skattskyldig.
1. fysisk person som är obe-
gränsat skattskyldig vid beskatt-
ningsårets utgång,
2. dödsbo efter den som vid sin
död var obegränsat skattskyldig,
3. svensk förening eller svenskt
samfund utom till den del en
medlem genom sin andel har del i
dess förmögenhet,
4. svensk stiftelse.
En fysisk person som inte är
svensk medborgare och som vistas
i Sverige under en begränsad tid
av högst tre år behandlas som
begränsat skattskyldig.
Juridisk person som avses i 7
kap. 2 §, 3 § första stycket, 7 §
första stycket, 15–17, 19 eller 20 §
inkomstskattelagen (1999:000) är
inte skattskyldig. Detta gäller
också registrerat trossamfund som
uppfyller kraven i 7 kap. 7 § första
stycket nämnda lag.
7 §
Fysisk person som inte är bosatt
i Sverige vid beskattningsårets
utgång skall betala förmögen-
hetsskatt för skattepliktig för-
mögenhet avseende i Sverige
belägen tillgång som anges i 3 §
första stycket 1 och 2.
En fysisk person som är
begränsat skattskyldig vid
beskattningsårets utgång skall
betala förmögenhetsskatt för
skattepliktig förmögenhet avseen-
de sådan i Sverige belägen tillgång
som anges i 3 § första stycket 1
och 2.
11 §
Privatbostad som innehas av
medlem i en bostadsrättsförening
eller i en bostadsförening eller av
delägare i ett bostadsaktiebolag
tas upp till ett värde som
motsvarar medlemmens eller del-
ägarens andel i föreningens eller
bolagets behållna förmögenhet.
Denna förmögenhet bestäms med
utgångspunkt i ett värde på före-
ningens eller bolagets fastighet
beräknat enligt 10 § och med
hänsyn till föreningens eller bo-
lagets övriga tillgångar och skul-
der enligt bokslutet för det räken-
skapsår som avslutats närmast före
den 1 juli under beskattningsåret.
Privatbostadsrätt tas upp till ett
värde som motsvarar medlemmens
eller delägarens andel i förening-
ens eller bolagets behållna för-
mögenhet. Denna förmögenhet
bestäms med utgångspunkt i ett
värde på föreningens eller bolagets
fastighet beräknat enligt 10 § och
med hänsyn till föreningens eller
bolagets övriga tillgångar och
skulder enligt bokslutet för det
räkenskapsår som avslutats
närmast före den 1 juli under be-
skattningsåret.
12 §3
Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
med undantag för andel i sådan
värdepappersfond som avses i 27 §
6 mom. nämnda lag tas upp till 80
procent av det vid
beskattningsårets utgång senast
noterade värdet om inte annat
följer av 13 §. Marknadsnoterad
tillgång som avses i 27 § 6 mom.,
29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 §
lagen om statlig inkomstskatt tas
upp till det vid beskattningsårets
utgång senast noterade värdet. Om
det noterade värdet inte omfattar
upplupen
avkastning skall värdet ökas med
sådan avkastning.
Marknadsnoterad delägarrätt
med undantag för andel i sådan
värdepappersfond som avses i
48 kap. 22 § andra stycket
inkomstskattelagen (1999:000) tas
upp till 80 procent av det vid
beskattningsårets utgång senast
noterade värdet om inte annat
följer av 13 §. Marknadsnoterad
fordringsrätt, andel i sådan
värdepappersfond som avses i 48
kap. 22 § andra stycket samt
marknadsnoterad tillgång som
avses i 52 kap. nämnda lag, tas
upp till det vid beskattningsårets
utgång senast noterade värdet.
Om det noterade
värdet inte omfattar upplupen
avkastning skall värdet ökas med
sådan avkastning.
14 §4
Vid värdering av aktie och
annan delägarrätt som avses i 27 §
1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och som inte
är marknadsnoterad samt andel i
handelsbolag och europeisk eko-
nomisk intressegruppering beaktas
tillgångar och skulder i den
juridiska personen i den omfatt-
ning som skulle ha gällt om de
innehafts direkt av delägaren och
inte annat följer av andra stycket
eller 13 §. Om tillgången eller
skulden ingår i sådan
näringsverksamhet som avses i
21 § kommunalskattelagen
(1928:370) hos den juridiska
personen anses detsamma gälla för
delägaren, dock inte i fråga om
tillgång som för delägaren vid
direkt innehav omfattas av 3 §
första stycket 1 och därtill hän-
förlig skuld.
Vid värdering av aktie och
därmed jämförlig delägarrätt som
inte är marknadsnoterad samt an-
del i handelsbolag och europeisk
ekonomisk intressegruppering be-
aktas tillgångar och skulder i den
juridiska personen i den omfatt-
ning som skulle ha gällt om de
innehafts direkt av delägaren och
inte annat följer av andra stycket
eller 13 §. Om tillgången eller
skulden ingår i sådan närings-
verksamhet som avses i 13 kap. 1,
eller 11 § inkomstskattelagen
(1999:000) hos den juridiska
personen anses detsamma gälla för
delägaren, dock inte i fråga om
tillgång som för delägaren vid
direkt innehav omfattas av 3 §
första stycket 1 och därtill hän-
förlig skuld.
Aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige och som inte är
marknadsnoterad tas upp till 80 procent av marknadsvärdet om ett
aktieslag i bolaget har varit inregistrerat vid svensk börs under
beskattningsåret.
Har en andel i ett handelsbolag eller i en europeisk ekonomisk intresse-
gruppering ett negativt värde, får detta beaktas av delägare eller medlem
som inte har förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets eller
grupperingens förbindelser.
21 §
(Första och fjärde styckena)
Sambeskattning skall ske av
makar som levt tillsammans under
beskattningsåret samt av föräldrar
och deras hemmavarande under-
åriga barn.
Vid sambeskattning tillämpas
bestämmelserna i 65 § kommunal-
skattelagen (1928:370) och punkt
2 av anvisningarna till den
paragrafen. Fosterbarn anses dock
inte som hemmavarande barn.
Sambeskattning skall ske av
1. makar som levt tillsammans
under beskattningsåret,
2. sambor som tidigare har varit
gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans,
och
3. föräldrar och deras
hemmavarande barn under 18 år.
Makar sambeskattas inte det
beskattningsår då de ingår
äktenskap, om de inte skall
sambeskattas enligt första stycket
2. Sambor sambeskattas inte det
beskattningsår då den
omständighet som medför att de
skall sambeskattas inträffar. Vid
ena makens eller sambons död
sambeskattas makarna respektive
samborna det beskattningsår då
dödsfallet inträffade. Om det i
annat fall inträffar ändring i något
förhållande som har betydelse för
frågan om makar eller sambor
skall sambeskattas ett visst
beskattningsår, bedöms frågan
efter förhållandena under den
större delen av beskattningsåret.
Frågan om barn är
hemmavarande eller under 18 år
bedöms efter förhållandena den 1
november beskattningsåret.
Fosterbarn anses inte som hem-
mavarande barn.
(21 § andra och tredje styckena)
Den skattepliktiga
förmögenheten beräknas för var
och en för sig. Om ett barn inte
skall lämna självdeklaration för
beskattningsåret enligt 2 kap. 4 §
lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter, räknas dock barnets
tillgångar och skulder in i
föräldrarnas skattepliktiga
förmögenheter.
Den beskattningsbara
förmögenheten beräknas
gemensamt för de personer som
skall sambeskattas. Om skulderna
överstiger värdet av tillgångarna
vid beräkning av en persons
skattepliktiga förmögenhet
avräknas underskottet vid
beräkning av den beskattningsbara
förmögenheten. Skatten beräknas
och fördelas på dessa per-
soner efter förhållandet mellan
deras skattepliktiga
förmögenheter.
22 §
Den skattepliktiga
förmögenheten beräknas för var
och en för sig. Om ett barn inte
skall lämna självdeklaration för
beskattningsåret enligt 2 kap. 4 §
lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter, räknas dock barnets
tillgångar och skulder in i
föräldrarnas skattepliktiga
förmögenheter.
Den beskattningsbara
förmögenheten beräknas
gemensamt för de personer som
skall sambeskattas. Om skulderna
överstiger värdet av tillgångarna
vid beräkning av en persons
skattepliktiga förmögenhet
avräknas underskottet vid
beräkning av den beskattningsbara
förmögenheten. Skatten beräknas
och fördelas på dessa per-
soner efter förhållandet mellan
deras skattepliktiga
förmögenheter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.72 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om
begränsning av skatt
Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 4 §§ lagen (1997:324) om
begränsning av skatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig
inkomstskatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i
denna lag.
Begrepp som används i denna
lag har samma betydelse som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt om
inte annat anges eller framgår av
sammanhanget.
Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
och tillämpningsområde som i
inkomstskattelagen (1999:000)
och lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt om inte annat
anges eller framgår av samman-
hanget.
2 §
Begränsning av skatt skall ske
endast för fysisk person som är
bosatt i Sverige under någon del
av beskattningsåret eller för döds-
bo efter den som vid sin död var
bosatt i Sverige.
Begränsning av skatt skall ske
endast för fysisk person som är
obegränsat skattskyldig under nå-
gon del av beskattningsåret eller
för dödsbo efter den som vid sin
död var obegränsat skattskyldig.
4 §1
Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt som beräk-
nats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). För
personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt beräknas skattebeloppet som summan av deras
sammanlagda skatter om beskattningsbar förmögenhet uppkommer vid
sambeskattningen.
Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomst-
skatt, kommunal inkomstskatt eller
förmögenhetsskatt genom skatte-
reduktion som avses i 11 kap. 11 §
skattebetalningslagen (1997:483)
eller genom avräkning av utländsk
skatt enligt särskilda föreskrifter,
beräknas skattebeloppet som om
skattereduktion eller avräkning av
skatt inte hade skett.
Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomst-
skatt, kommunal inkomstskatt eller
förmögenhetsskatt genom skatte-
reduktion som avses i 64 kap.
9–10 §§ inkomstskattelagen
(1999:000) eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda
föreskrifter, beräknas skattebe-
loppet som om skattereduktion
eller avräkning av skatt inte hade
skett.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.73 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)1
dels att 2 kap. 3 § och 11 kap. 11 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 11 kap. 11 § skall utgå,
dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 1 §, 4 kap. 13 §, 5
kap. 2–4, 9 och 11 §§, 8 kap. 4, 5, 17, 19 och 23 §§, 9 kap. 2 § samt 11
kap. 9, 12 och 14 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 kap. 9 a §, samt
närmast före 12 kap. 9 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Termer och uttryck som
används i denna lag har samma
innebörd som i de lagar som anges
i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 §
taxeringslagen (1990:324), om inte
annat anges i detta kapitel eller
framgår av sammanhanget. Med
arbetsgivaravgift avses dock även
sådan särskild löneskatt och
allmän löneavgift som en
arbetsgivare är skyldig att betala
enligt 1 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och 1 § lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift.
Termer och uttryck som
används i denna lag har samma
betydelse och
tillämpningsområden som i de
lagar som anges i 1 och 2 §§ samt
i 1 kap. 1 § taxeringslagen
(1990:324), om inte annat anges i
detta kapitel eller framgår av
sammanhanget. Med
arbetsgivaravgift avses dock även
sådan särskild löneskatt och
allmän löneavgift som en
arbetsgivare är skyldig att betala
enligt 1 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och 1 § lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift.
Vidare avses med juridisk person
också dödsbon och handelsbolag.
6 §2
I denna lag avses med
arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,
beskattningsår: beskattningsår
enligt kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller
mervärdesskattelagen (1994:200)
eller, i fråga om skatt som inte
avses i någon av de nämnda
lagarna, kalenderåret för vilket
skatten skall betalas,
beskattningsår: beskattningsår
enligt inkomstskattelagen
(1999:000) eller mervärdes-
skattelagen (1994:200) eller, i
fråga om skatt som inte avses i
någon av de nämnda lagarna,
kalenderåret för vilket skatten
skall betalas,
grupphuvudman: den som enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen
(1994:200) utsetts som huvudman för en mervärdesskattegrupp,
inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,
näringsverksamhet: verksamhet
av sådant slag att intäkt i
verksamheten, om den är
skattepliktig här i landet, enligt
bestämmelserna i 22 §
kommunalskattelagen eller 2 § 1
mom. lagen om statlig
inkomstskatt räknas till
inkomstslaget näringsverksamhet
för den som bedriver
verksamheten eller, när
verksamheten bedrivs av ett
handelsbolag, för någon delägare i
bolaget,
näringsverksamhet: verksamhet
av sådant slag att intäkter i
verksamheten enligt
bestämmelserna i 13 kap.
inkomstskattelagen (1999:000)
räknas till inkomstslaget
näringsverksamhet för den som
bedriver verksamheten eller, när
verksamheten bedrivs av ett
handelsbolag, för någon delägare i
bolaget,
överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående
mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.
2 kap.
1 §3
Beslut enligt denna lag som rör
en fysisk person fattas av
skattemyndigheten i den region
där den fysiska personen
författningsenligt skall vara
folkbokförd den 1 november året
före det år då beslutet skall fattas.
För den som har varit bosatt
eller stadigvarande vistats här i
landet under någon del av det år då
beslut skall fattas men som inte
skall ha varit folkbokförd här den
1 november året före fattas beslut
av skattemyndigheten i den region
där den fysiska personen först
varit bosatt eller stadigvarande
vistats.
För den som skall anses bosatt
här i landet på grund av sådan
väsentlig anknytning som avses i
punkt 1 andra stycket av
anvisningarna till 53 §
kommunalskattelagen (1928:370),
fattas beslut av skattemyndigheten
i den region där den kommun
ligger till vilken anknytningen var
starkast under året före det år då
beslutet skall fattas.
Första–tredje styckena gäller
inte om annat följer av 3–5 §§. Om
behörig myndighet inte finns,
fattas beslut av Skattemyndigheten
i Stockholm.
Beslut enligt denna lag som rör
en fysisk person fattas av
skattemyndigheten i den region
där den fysiska personen har sin
hemortskommun det år då beslutet
skall fattas.
Med hemortskommun avses den
kommun där den fysiska personen
författningsenligt skall vara
folkbokförd den 1 november året
före det år då beslutet skall fattas.
För den som har varit bosatt eller
stadigvarande vistats här i landet
under någon del av det år då beslut
skall fattas men som inte skall ha
varit folkbokförd här den 1
november året före avses med
hemortskommun den kommun där
den fysiska personen först varit
bosatt eller stadigvarande vistats.
För den som på grund av väsentlig
anknytning till Sverige är
obegränsat skattskyldig enligt 3
kap. 3 § första stycket 3
inkomstskattelagen (1999:000),
avses med hemortskommun den
kommun till vilken anknytningen
var starkast under året före det år
då beslutet skall fattas.
Första och andra styckena gäller
inte om annat följer av 4–5 §§. Om
behörig myndighet inte finns,
fattas beslut av Skattemyndigheten
i Stockholm.
2 §4
Beslut som rör ett handelsbolag
fattas av skattemyndigheten i den
region där bolaget enligt uppgift i
handelsregistret har sitt huvud-
kontor.
Beslut som rör en europeisk
ekonomisk intressegruppering fat-
tas av skattemyndigheten i den
region där intressegrupperingen
har sitt säte.
Beslut som rör någon annan
juridisk person än som avses i
första eller andra stycket fattas av
skattemyndigheten i den region
inom vilket styrelsen eller
förvaltningen har sitt säte. Beslut
som rör en skattskyldigs dödsbo
fattas dock av den myndighet som
senast var behörig att fatta beslut
som rörde den skattskyldige.
Första-tredje styckena gäller
inte om annat följer av 3–5 §§. Om
en juridisk person har upplösts
fattas beslut av den senast behö-
riga myndigheten. Om behörig
myndighet inte finns fattas beslut
av Skattemyndigheten i Stock-
holm.
Beslut som rör ett handelsbolag
fattas av skattemyndigheten i den
region där bolaget enligt uppgift i
handelsregistret hade sitt huvud-
kontor den 1 november året före
det år då beslutet skall fattas.
Beslut som rör en europeisk
ekonomisk intressegruppering fat-
tas av skattemyndigheten i den
region där intressegrupperingen
hade sitt säte den 1 november året
före det år då beslutet skall fattas.
Beslut som rör någon annan
juridisk person än som avses i
första eller andra stycket fattas av
skattemyndigheten i den region
inom vilket styrelsen eller
förvaltningen hade sitt säte den 1
november året före det år då
beslutet skall fattas. Beslut som
rör en skattskyldigs dödsbo fattas
dock av den myndighet som senast
var behörig att fatta beslut som
rörde den skattskyldige.
Om en juridisk person har
bildats efter den 1 november året
före det år då beslutet skall fattas
skall beslutet fattas av skatte-
myndigheten i den region där
huvudkontoret eller sätet var
beläget då den juridiska personen
bildades. Om beslutet rör ett
dödsbo och den avlidne hade bytt
folkbokföringsort efter den 1
november året före dödsfallsåret
skall beslut efter utgången av
döds- fallsåret fattas av
skattemyndigheten i den region
där den avlidnes senaste rätta
folkbokföringsort var belägen.
Första-fjärde styckena gäller
inte om annat följer av 4–5 §§. Om
en juridisk person har upplösts
fattas beslut av den senast behö-
riga myndigheten. Om behörig
myndighet inte finns fattas beslut
av Skattemyndigheten i Stock-
holm.
3 kap.
1 §5
Skattemyndigheten skall registrera
1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala
arbetsgivaravgifter,
2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §
mervärdesskattelagen och av den som är skattskyldig endast på grund av
förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2
nämnda lag, och
3. den som är grupphuvudman.
En fysisk person skall för visst
år vara registrerad hos den
skattemyndighet som enligt 2 kap.
1 § första–tredje styckena är
behörig att fatta beslut som rör den
personen.
En fysisk person skall för visst
år vara registrerad hos den
skattemyndighet som enligt 2 kap.
1 § första stycket är behörig att
fatta beslut som rör den personen.
En juridisk person skall för visst
år vara registrerad hos den
skattemyndighet som den 1
november året före enligt 2 kap.
2 § första–tredje styckena var
behörig att fatta beslut som rör den
personen. Om inte någon
skattemyndighet var behörig att
fatta beslut som rör den juridiska
personen vid nämnda tidpunkt,
skall registreringen ske hos den
skattemyndighet som därefter först
fick sådan behörighet.
En juridisk person skall för visst
år vara registrerad hos den
skattemyndighet som enligt 2 kap.
2 § första–fjärde styckena var
behörig att fatta beslut som rör den
personen.
I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att
registreringen skall ske hos den skattemyndighet som tar över
behörigheten att fatta beslut.
4 kap.
13 §
Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren
1. begär att skattsedeln skall återkallas,
2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,
3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt
missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,
4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i
fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar
en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan
ligga till grund för taxering,
5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en
utsträckning som inte är obetydlig,
6. har meddelats näringsförbud,
7. är i konkurs,
8. är eller har varit företags-
ledare i ett fåmansföretag eller i ett
fåmansägt handelsbolag och det
finns eller fanns förutsättningar att
återkalla företagets eller bolagets
F-skattsedel på grund av ett
förhållande som kan hänföras till
företagsledaren, eller
9. är ett fåmansföretag eller ett
fåmansägt handelsbolag och en
företagsledare i företaget eller
bolaget har handlat på ett sådant
sätt att en F-skattsedel inte får
utfärdas för företagsledaren på
grund av ett förhållande som avses
i 3–8.
8. är eller har varit företags-
ledare i ett fåmansföretag eller i ett
fåmanshandelsbolag och det finns
eller fanns förutsättningar att
återkalla företagets eller bolagets
F-skattsedel på grund av ett
förhållande som kan hänföras till
företagsledaren, eller
9. är ett fåmansföretag eller ett
fåmanshandelsbolag och en
företagsledare i företaget eller
bolaget har handlat på ett sådant
sätt att en F-skattsedel inte får
utfärdas för företagsledaren på
grund av ett förhållande som avses
i 3–8.
5 kap.
2 §6
Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3–5 §§, göras från kontant
ersättning för arbete.
Med ersättning för arbete likställs i denna lag
1. pension,
2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,
3. sådan ersättning vid sjukdom
eller olycksfall som avses i 32 §
1 mom. första stycket e och g
kommunalskattelagen (1928:370)
samt ersättning som avses i tredje
stycket samma moment,
4. sjukpenning och annan er-
sättning som avses i punkt 11 av
anvisningarna till 22 § och punkt
12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen,
5. ersättning för förlorad ar-
betsförtjänst och för intrång i
näringsverksamhet,
6. undantagsförmåner och
sådant periodiskt understöd eller
sådan liknande periodisk utbetal-
ning för vilken givaren enligt 23 §
kommunalskattelagen är berät-
tigad till avdrag,
7. behållning på
pensionssparkonto som skall
avskattas enligt 32 § 1 mom. första
stycket j kommunalskattelagen på
grund av att pensionssparavtalet
har upphört att gälla eller att
behållningen tagits i anspråk vid
utmätning, konkurs eller ackord,
och
8. annan kontant ersättning som
utgår med anledning av tjänsten.
3.ersättning på grund av sjuk-
eller olycksfallsförsäkring som
tecknats i samband med tjänst om
ersättningen inte utgör livränta,
4. engångsbelopp på grund av
personskada,
5. sjukpenning och annan er-
sättning som avses i 11 kap. 24,
30, 31, 34 och 36 §§ samt 15 kap.
8 § inkomstskattelagen
(1999:000),
6. ersättning för förlorad ar-
betsförtjänst och för intrång i
näringsverksamhet,
7. undantagsförmåner och
sådant periodiskt understöd eller
sådan liknande periodisk utbetal-
ning som givaren enligt
inkomstskattelagen skall dra av i
inkomstslaget näringsverksamhet,
8. behållning på
pensionssparkonto som skall
avskattas enligt 58 kap. 33 §
inkomstskattelagen på grund av att
pensionssparavtalet har upphört att
gälla eller att behållningen tagits i
anspråk vid utmätning, konkurs
eller ackord, och
9. annan kontant ersättning som
utgår med anledning av tjänsten.
3 §7
Skatteavdrag skall inte göras, om
1. ersättningen är mindre än 100 kronor,
2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till
mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,
3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren
understiger 10 000 kronor under inkomståret och
a) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,
b) ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet,
c) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en sådan
överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a § andra stycket 2 d lagen
(1962:381) om allmän försäkring, samt
d) det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap.
16 § föräldrabalken,
4. ersättningen betalas ut till en
idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet och ersätt-
ningen under inkomståret under-
stiger ett halvt basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring,
4. ersättningen betalas ut till en
idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 kap. 7 §
första stycket inkomstskattelagen
(1999:000) och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet och ersätt-
ningen under inkomståret under-
stiger ett halvt prisbasbelopp
enligt lagen om allmän försäkring,
5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,
6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom
totalförsvaret, eller
7. ersättningen är sjukpenning
eller annan ersättning som avses i
punkt 11 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370)
till mottagare som debiterats
preliminär skatt för inkomståret.
7. ersättningen är sjukpenning
eller annan ersättning som avses i
15 kap. 8 § inkomstskattelagen till
mottagare som debiterats
preliminär skatt för inkomståret.
4 §8
Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till
1. staten, landsting, kommuner eller kommunalförbund,
2. fysiska personer som inte är
bosatta i Sverige,
2. fysiska personer som är
begränsat skattskyldiga i Sverige,
3. utländska juridiska personer, eller
4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från
skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §.
Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för
näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i
landet.
9 §9
Skatteavdrag skall inte göras från
1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,
2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för
svenska dödsbon,
3. ränta eller utdelning till
fysiska personer som inte är bo-
satta i Sverige,
3. ränta eller utdelning till
fysiska personer som är begränsat
skattskyldiga i Sverige,
4. ränta eller utdelning som
enligt dubbelbeskattningsavtal är
helt undantagen från beskattning i
Sverige,
4. ränta eller utdelning som
enligt skatteavtal är helt
undantagen från beskattning i
Sverige,
5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än
1 000 kronor,
6. ränta på ett konto för klientmedel,
7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är
okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och
utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt
3 kap. 22 § sjätte stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
eller
8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontroll-
uppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
11 §
Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i tredje stycket,
besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för
1. en arbetstagare som är bosatt
här i landet men utför arbete i en
annan stat som Sverige har träffat
överenskommelse med för
undvikande av att preliminär skatt
tas ut i mer än en av staterna, eller
1. en arbetstagare som är obe-
gränsat skattskyldig här i landet
men utför arbete i en annan stat
som Sverige har träffat överens-
kommelse med för undvikande av
att preliminär skatt tas ut i mer än
en av staterna, eller
2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men
utför arbete här i landet.
En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för preli-
minär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.
Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut
och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig
myndighet i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får
Riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.
8 kap.
4 §
Skatteavdrag skall, om inte
annat följer av 9 §, göras enligt
särskilda skattetabeller från sjuk-
penning och annan ersättning som
avses i punkt 11 av anvisningarna
till 22 § samt punkt 12 första,
andra och femte styckena av
anvisningarna till 32 § kom-
munalskattelagen (1928:370), med
undantag för vårdbidrag enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Skatteavdrag skall, om inte
annat följer av 9 §, göras enligt
särskilda skattetabeller från sjuk-
penning och annan ersättning som
avses i 11 kap. 24, 30 och 31 §§
samt 15 kap. 8 § inkomst-
skattelagen (1999:000), med un-
dantag för vårdbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande
inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag
som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §.
5 §
I fråga om sjöinkomst som
avses i första stycket punkt 1 av
anvisningarna till 49 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall
skatteavdrag beräknas enligt
särskilda skattetabeller för sjömän.
Tabellerna skall grundas på att den
skattskyldige har rätt till
sjöinkomstavdrag enligt 49 §
kommunalskattelagen och skatte-
reduktion enligt 11 kap. 11 §
andra stycket. I övrigt gäller be-
stämmelserna i 3 §.
I fråga om sjöinkomst skall
skatteavdrag beräknas enligt sär-
skilda skattetabeller för sjömän.
Tabellerna skall grundas på att den
skattskyldige har rätt till sjö-
inkomstavdrag enligt 64 kap.
inkomstskattelagen (1999:000)
och skattereduktion enligt 65
kap. 11 § samma lag. I övrigt
gäller bestämmelserna i 3 §.
17 §
Värdet av en förmån i andra fall
skall beräknas enligt bestämmel-
serna i kommunalskattelagen
(1928:370).
Bestämmelserna om jämkning i
punkt 4 andra stycket av anvis-
ningarna till 42 § kommunal-
skattelagen får dock tillämpas
endast i fråga om förmån av fri
kost och efter beslut av skatte-
myndigheten.
Värdet av en förmån i andra fall
skall beräknas enligt bestämmel-
serna i inkomstskattelagen
(1999:000).
Bestämmelserna om jämkning i
61 kap. 18 § inkomstskattelagen
får dock tillämpas endast i fråga
om förmån av fri kost och efter be-
slut av skattemyndigheten.
19 §10
Från ersättning för ökade
levnadskostnader som lämnas vid
sådan tjänsteresa som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370)
skall skatteavdrag göras endast till
den del ersättningen överstiger de
schablonbelopp som anges i punkt
3 respektive 3 a eller, när det
gäller kostnad för logi, den
faktiska utgiften.
Från ersättning för ökade
levnadskostnader som lämnas vid
sådan tjänsteresa som avses i 12
kap. 6 § inkomstskattelagen
(1999:000) skall skatteavdrag
göras endast till den del ersätt-
ningen överstiger de schablon-
belopp som anges i 12 kap. 10–15,
17 och 21 §§ inkomstskattelagen
eller, när det gäller kostnad för
logi, den faktiska utgiften.
23 §
På begäran av en utbetalare får
skattemyndigheten besluta att
skatteavdrag skall göras utan
hänsyn till förmån av fri hemresa
eller ersättning för kostnad för
hemresa med allmänna
kommunikationer. Detta gäller
dock endast till den del förmånen
eller ersättningen inte överstiger
det belopp som får
dras av enligt punkt 3 b av
anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370).
På begäran av en utbetalare får
skattemyndigheten besluta att
skatteavdrag skall göras utan
hänsyn till förmån av fri hemresa
eller ersättning för kostnad för
hemresa med allmänna
kommunikationer. Detta gäller
dock endast till den del förmånen
eller ersättningen inte överstiger
det belopp som får
dras av enligt 12 kap. 24 §
inkomstskattelagen (1999:000).
9 kap.
2 §11
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14, 15 och
17 §§. Sådan drivmedelsförmån
som avses i punkt 2 sjunde stycket
av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370)
skall dock värderas till
marknadsvärdet.
På begäran av arbetsgivaren får
skattemyndigheten bestämma
värdet av förmånen om
1. det finns grund för jämkning
av värdet av bilförmån eller
kostförmån enligt punkt 4 andra–
fjärde styckena av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen,
eller
2. bostadsförmånsvärde som
bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker
med mer än 10 % från det värde
som följer av 42 § första stycket
kommunalskattelagen och punkt 1
andra stycket av anvisningarna till
den paragrafen.
Förmåner skall tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan
drivmedelsförmån som avses i
61 kap. 10 § inkomstskattelagen
(1999:000) skall dock värderas till
marknadsvärdet.
På begäran av arbetsgivaren får
skattemyndigheten bestämma
värdet av förmånen om
1. värdet av bilförmån eller
kostförmån skall justeras enligt
61 kap. 18 eller 19 §
inkomstskattelagen, eller
2. bostadsförmånsvärde som
bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker
med mer än 10 % från det värde
som följer av 61 kap. 2 eller 20 §
inkomstskattelagen.
Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens
beslut.
11 kap.
9 §
Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt
kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut
av domstol.
Med slutlig skatt avses summan
av skatter och avgifter enligt 10 §
minskad med skattereduktion
enligt 11 §.
Med slutlig skatt avses summan
av skatter och avgifter enligt 10 §
minskad med skattereduktion
enligt 65 kap. 9–12 §§
inkomstskattelagen (1999:000).
12 §12
När den slutliga skatten bestäms
gäller att
1. kommunal inkomstskatt räk-
nas ut i en post med ledning av
den skattesats som för inkomståret
gäller för den skattskyldige i hem-
ortskommunen,
2. egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter debi-
teras på grundval av uppgifter om
försäkringsförhållanden som
lämnas av den allmänna försäk-
ringskassan,
När den slutliga skatten bestäms
gäller att
1. egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter debi-
teras på grundval av uppgifter om
försäkringsförhållanden som
lämnas av den allmänna försäk-
ringskassan,
3. begravningsavgift enligt
begravningslagen (1990:1144),
som inte ingår i avgift enligt 4,
räknas ut med ledning av den
avgiftssats som för inkomståret
gäller för den skattskyldige enligt
de uppgifter som lämnats för den
församling eller kommun som
avgiften skall betalas till, och att
4. avgift som avses i lagen
(1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund räknas ut
med ledning av den avgiftssats
som för inkomståret gäller för den
skattskyldige enligt de uppgifter
som lämnats av trossamfundet.
2. begravningsavgift enligt
begravningslagen (1990:1144),
som inte ingår i avgift enligt 3,
räknas ut med ledning av den
avgiftssats som för inkomståret
gäller för den skattskyldige enligt
de uppgifter som lämnats för den
församling eller kommun som
avgiften skall betalas till, och att
3. avgift som avses i lagen
(1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund räknas ut
med ledning av den avgiftssats
som för inkomståret gäller för den
skattskyldige enligt de uppgifter
som lämnats av trossamfundet.
14 §
Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra
en avstämning av skattekontot.
Innan avstämning görs skall skattemyndigheten
1. från den slutliga skatten göra avdrag för
a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,
b) avdragen A-skatt,
c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 §
andra stycket,
d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått
överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,
e) skatt som betalats enligt
lagen (1991:586) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta
eller enligt lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl. för
den tid under beskattningsåret då
den skattskyldige varit bosatt i
Sverige eller stadigvarande vistats
här,
e) skatt som betalats enligt
lagen (1991:586) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta
eller enligt lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl. för
den tid under beskattningsåret då
den skattskyldige varit obegränsat
skattskyldig i Sverige,
2. till den slutliga skatten lägga
a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket,
b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första
stycket, och
c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324).
12 kap.
Ansvar vid sammanläggning
eller delning av värdepappers-
fonder
9 a §
Om en värdepappersfond har
sammanlagts eller delats enligt 33
a § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder, övergår
rättigheter och skyldigheter när det
gäller skatt som avser tiden före
ombildningen till den eller de
nybildade fonderna. Vid delning
fördelas rättigheterna och
skyldigheterna mellan de
nybildade fonderna i förhållande
till fondernas värde vid delningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas från och med
den 1 januari 2001. De nya bestämmelserna i 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 § och
12 kap. 9 a § samt upphävandet av 2 kap. 3 § tillämpas dock från och
med ikraftträdandet.
2.74 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4, 6, 13, 14, 16 och 19 §§ lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Som pensionsgrundande
inkomst av anställning räknas även
stipendium som enligt punkt 12
sjunde stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall tas upp som
intäkt av tjänst, om stipendiet har
betalats ut av en fysisk person
bosatt i Sverige eller av en svensk
juridisk person. Den som har
betalat ut ett sådant stipendium
anses som arbetsgivare.
Som pensionsgrundande
inkomst av anställning räknas även
stipendium som enligt 11 kap.
46 § inkomstskattelagen
(1999:000) skall tas upp som
intäkt i inkomstslaget tjänst, om
stipendiet har betalats ut av en
fysisk person bosatt i Sverige eller
av en svensk juridisk person. Den
som har betalat ut ett sådant
stipendium anses som
arbetsgivare.
6 §
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är
1. inkomst av
näringsverksamhet här i landet i
vilken den försäkrade har arbetat i
inte oväsentlig omfattning (aktiv
näringsverksamhet),
1. inkomst av en sådan
näringsverksamhet här i landet
som enligt 2 kap. 23 §
inkomstskattelagen (1999:000)
utgör aktiv näringsverksamhet,
2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,
3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner,
4. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt
annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den
utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1–3,
5. stipendium som enligt punkt
12 sjunde stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall tas upp som
intäkt av tjänst.
5. stipendium som enligt 11 kap.
46 § inkomstskattelagen skall tas
upp som intäkt i inkomstslaget
tjänst.
Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall
räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör
ersättning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk
ekonomisk intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive
en medlem i intressegrupperingen.
Bedömningen i första stycket 1
skall göras för varje förvärvskälla
enligt kommunalskattelagen för
sig.
13 §
Ersättning som en idrottsutövare
har fått från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, är inte
pensionsgrundande som inkomst
av anställning om ersättningen
från föreningen under ett år har
understigit hälften av det för det
året gällande prisbasbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Ersättning som en idrottsutövare
har fått från en sådan ideell
förening som avses i 7 kap. 7 §
första stycket inkomstskattelagen
(1999:000) och som har till
huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, är inte
pensionsgrundande som inkomst
av anställning om ersättningen
från föreningen under ett år har
understigit hälften av det för det
året gällande prisbasbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
14 §
Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en
arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse)
eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte
pensionsgrundande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har
utgjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta
gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till den
juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre
kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de
anställda.
Om arbetsgivaren är ett
fåmansföretag eller ett fåmansägt
handelsbolag gäller första stycket
inte ersättning som den juridiska
personen har lämnat till sådan
företagsledare eller delägare i
företaget eller denne närstående
person som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370).
Om arbetsgivaren är ett
fåmansföretag eller ett
fåmanshandelsbolag gäller första
stycket inte ersättning som den
juridiska personen har lämnat till
sådan företagsledare eller delägare
i företaget eller en person som är
närstående till någon av dem. Med
fåmansföretag,
fåmanshandelsbolag,
företagsledare och närstående
avses detsamma som i
inkomstskattelagen (1999:000).
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från
sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som
arbetsgivaren har lämnat under åren 1988–1991.
16 §
Intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
är inte pensionsgrundande
inkomst.
Intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1–
4 inkomstskattelagen (1999:000)
är inte pensionsgrundande
inkomst.
Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid
arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade
levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet.
19 §
Pensionsgrundande inkomst av
anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
skall bestämmas med ledning av
en särskild kontrolluppgift från
arbetsgivaren.
Pensionsgrundande inkomst av
anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt
inkomstskattelagen (1999:000)
skall bestämmas med ledning av
en särskild kontrolluppgift från
arbetsgivaren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid fastställande av pensionsgrundande inkomst för år 2001.
2.75 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1620) om
beskattning av valutakursreserv
Härigenom föreskrivs att 1 och 7 §§ lagen (1998:1620) om beskattning
av valutakursreserv skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Ett företag som vid utgången av det beskattningsår som avslutas
närmast före den 31 december 1999 har valutakursreserv får återföra
denna till beskattning i den omfattning som anges i denna lag. Detsamma
gäller avsättning till valutakursreserv som har gjorts i bokslut per den 31
december 1999 eller under år 2000 under förutsättning att det
räkenskapsår som ligger till grund för bokslutet har påbörjats före den 1
januari 1999.
Valutakursreserv anses föreligga
om tillgångarna vid
inkomsttaxeringen har tagits upp
till ett lägre värde än som skulle ha
följt vid en tillämpning av punkt 4
av anvisningarna till 24 §
kommunalskattelagen (1928:370) i
dess lydelse den 1 januari 1999.
Valutakursreserv anses föreligga
om tillgångarna vid
inkomsttaxeringen har tagits upp
till ett lägre värde än som skulle ha
följt vid en tillämpning av punkt 4
av anvisningarna till 24 § den
upphävda kommunalskattelagen
(1928:370).
Som förutsättning för att lagen skall tillämpas gäller att den
kvarvarande valutakursreserven finns avsatt i räkenskaperna.
Med företag avses i denna lag fysiska och juridiska personer.
7 §
Överför en fysisk person sin näringsverksamhet eller driften av denna
till ett aktiebolag eller överförs näringsverksamheten i ett handelsbolag
till ett aktiebolag får kvarvarande valutakursreserv övertas av och
återföras hos aktiebolaget under förutsättning
1. att överföringen inte
föranleder uttagsbeskattning enligt
punkt 1 a av anvisningarna till 22
§ kommunalskattelagen
(1928:370) och
1. att överföringen inte
föranleder uttagsbeskattning enligt
22 kap. inkomstskattelagen
(1999:000), och
2. att den fysiska personen eller handelsbolaget, såvida det inte är fråga
om apportemission, skjuter till ett belopp motsvarande överförd
valutakursreserv till aktiebolaget.
Tillskott som avses i första
stycket 2 beaktas inte vid
beräkning av anskaffningsvärdet
för aktierna. Vid apportemission
skall anskaffningsvärdet för
aktierna minskas med ett belopp
motsvarande överförd
valutakursreserv minskad med den
avsättning som bolaget gör i
räkenskaperna för skatt som
belöper på valutakursreserven.
Tillskott som avses i första
stycket 2 beaktas inte vid
beräkning av omkostnadsbeloppet
för aktierna. Vid apportemission
skall anskaffningsutgiften för
aktierna minskas med ett belopp
motsvarande överförd
valutakursreserv minskad med den
avsättning som bolaget gör i
räkenskaperna för skatt som
belöper sig på valutakursreserven.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
2.76 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen
(1999:000)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § och 3 kap. 1 § bokföringslagen
(1999:000) skall ha följande lydelse.
2 kap.
6 §
En fysisk person som bedriver näringsverksamhet är bokföringsskyldig
för denna.
Vid tillämpningen av första
stycket skall uthyrning av en
fastighet som enligt 5 §
kommunalskattelagen (1928:370)
räknas som privatbostadsfastighet
inte anses som näringsverksamhet.
Ägande eller brukande av en
fastighet som enligt 5 §
kommunalskattelagen räknas som
näringsfastighet skall alltid anses
som näringsverksamhet.
Vid tillämpningen av första
stycket skall uthyrning av en
sådan privatbostadsfastighet som
avses i 2 kap. 13 §
inkomstskattelagen (1999:000)
inte anses som näringsverksamhet.
Ägande eller brukande av en
sådan näringsfastighet som avses
i 2 kap. 14 § nämnda lag skall
alltid anses som
näringsverksamhet.
3 kap.
1 §
Ett räkenskapsår skall omfatta tolv månader.
Fysiska personer, handelsbolag
där en fysisk person skall
beskattas för hela eller en del av
bolagets inkomst och sådana
samfällighetsförvaltande juridiska
personer som avses i 53 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha kalenderåret som
räkenskapsår.
Fysiska personer, handelsbolag
där en fysisk person skall
beskattas för hela eller en del av
bolagets inkomst och sådana
samfällighetsförvaltande juridiska
personer som avses i 6 kap. 6 §
andra stycket inkomstskattelagen
(1999:000) skall ha kalenderåret
som räkenskapsår.
Andra företag får tillämpa annat räkenskapsår än kalenderår (brutet
räkenskapsår). Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj–den
30 april, den 1 juli–den 30 juni eller den 1 september–den 31 augusti.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på
räkenskapsår som avslutas efter utgången av år 2000.
2.77 Förslag till lag om Forskarskattenämnden
Härigenom föreskrivs följande.
Uppgifter
1 § Forskarskattenämnden prövar frågan om de förutsättningar för
skattelättnader som anges i 11 kap. 22 § inkomstskattelagen (1999:000)
är uppfyllda.
Sammansättning
2 § Forskarskattenämnden är knuten till Riksskatteverket.
Ordförande i nämnden är Riksskatteverkets generaldirektör med över-
direktören i verket som personlig suppleant.
Nämnden skall i övrigt bestå av tre ledamöter, var och en med en
personlig suppleant. Av ledamöterna skall en ha särskild insikt i
beskattningsfrågor och två särskild insikt i forskningsfrågor. Mot-
svarande gäller deras suppleanter.
3 § Ledamöterna och deras suppleanter förordnas av regeringen för tre år.
Ordförandena i Naturvetenskapliga forskningsrådet och Medicinska
forskningsrådet skall gemensamt ge förslag till en ledamot och suppleant.
Ordföranden i Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet skall
ge förslag till en ledamot. Generaldirektören för Närings- och
teknikutvecklingsverket skall ge förslag till en suppleant.
4 § En suppleant får kallas att delta i behandlingen av ett ärende i stället
för ledamoten, om han har särskild sakkunskap inom det område som
ärendet avser.
Handläggning
5 § En ansökan till Forskarskattenämnden skall vara skriftlig och avse en
viss forskare. Ansökan får göras, förutom av forskaren, av den som
anlitar eller avser att anlita forskaren och av arbetsgivaren i utlandet om
forskaren kvarstår i dennes tjänst.
6 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning,
tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i
tvistemål.
Forskarskattenämnden är beslutför med ordföranden och två
ledamöter, om de är ense om beslutet.
7 § Om Forskarskattenämnden finner att förutsättningarna för skattelätt-
nader är uppfyllda, skall det anges i beslutet vilken tid beslutet avser.
8 § Forskaren och den som anlitar eller avser att anlita forskaren skall
underrättas om nämndens beslut, även om han inte är sökande.
Överklagande
9 § Forskarskattenämndens beslut får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.
3 Ärendet och dess beredning
Den dåvarande regeringen tillsatte den 2 maj 1991 en utredning för att
göra en teknisk översyn av inkomstskattelagstiftningen och utforma ett
skattesystem som är överskådligt och språkligt moderniserat (dir.
1991:39). Utredningen antog namnet Skattelagskommittén, SLK.
SLK avlämnade i januari 1997 sitt huvudbetänkande Inkomstskattelag
(SOU 1997:2). Betänkandet innehåller förslag till en ny
inkomstskattelag, IL. Vidare innehåller det ett förslag till en
ikraftträdandelag, ILP, som förutom ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser innehåller bestämmelser om upphävande av
kommunalskattelagen (1928:370), KL, lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL, och 29 andra lagar. Utredningens sammanfattning av
betänkandet finns i Del 3 bilaga 1.
I juni 1997 avlämnade kommittén sitt slutbetänkande Uppföljning av
inkomstskattelagen (SOU 1997:77). Slutbetänkandet innehåller dels en
uppdatering av de lämnade lagförslagen i huvudbetänkandet med
anledning av lagändringar under hösten 1996 och våren 1997, dels följd-
ändringar i annan lagstiftning med anledning av förslagen till IL och ILP.
Båda betänkandena har remissbehandlats. I Del 3 bilaga 2 finns en
förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig. Det har gjorts
sammanställningar av remissyttranden över de båda betänkandena. Dessa
finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi97/79 och Fi97/2015).
Regeringens förslag i denna proposition bygger på dessa två
betänkanden. Under arbetet med utarbetandet av propositionen har det
emellertid skett en hel del ändringar i lagstiftningen. En av de större
ändringarna är de nya reglerna om omstrukturering och beskattning som
riksdagen antog år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS
1998:1600 f.). De ändringar som har beslutats av riksdagen har inarbetats
i förslaget till IL. Vidare har inarbetats de förslag till lagändringar som
har tagits in i propositioner som har avlämnats till riksdagen samt förslag
till lagändringar i en lagrådsremiss om de s.k. stoppreglerna som har
beslutats i dag.
Lagrådet
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns
i Del 3 bilaga 3–5. Dessa förslag är uppdelade i fyra olika
lagrådsremisser. Den 3 september 1998 beslutade regeringen att inhämta
Lagrådets yttrande över ett förslag till ny inkomstskattelag. Den 17
september 1998 beslutades att inhämta yttrande över ett förslag till lag
om ikraftträdande av inkomstskattelagen. Den 4 mars 1999 beslutades att
inhämta yttrande över dels ett förslag till ändringar i den föreslagna
inkomstskattelagen och ikraftträdandelagen, dels ett förslag till
följdändringar i 16 lagar med anledning av den föreslagna
inkomstskattelagen samt förslag till en ny lag om forskarskattenämnden.
I förslaget till ändringar i IL återkallades de delar som ersattes av nya
bestämmelser. I bilaga 3 har förslagen redigerats samman så att det är
den version som remitterats till Lagrådet som finns med.
I propositionen finns förslag till upphävanden av ytterligare 15 lagar
som har eller inom kort kommer att förlora sin aktualitet samt
följdändringar i ytterligare 43 lagar. Ändringarna i dessa lagar är av
samma karaktär som ändringarna i de till Lagrådet remitterade förslagen.
Något yttrande har därför inte inhämtats.
Lagrådets yttranden finns i Del 3 bilaga 6–8.
Regeringen har i de flesta fall följt Lagrådets förslag till ändringar i
utformningen av lagtexten. Däremot har regeringen mer sällan följt Lag-
rådets förslag till materiella ändringar. Lagrådets förslag samt hur de har
beaktats av regeringen behandlas i författningskommentarerna till de
lagrum som Lagrådet lämnar synpunkter på. Lagrådet har vidare under
lagrådsföredragningen kommit med förslag till justeringar i lagtexten.
Dessa har i allmänhet följts utan att det kommenteras särskilt i
författningskommentarerna. Vidare har vissa justeringar, huvudsakligen
av redaktionell karaktär, gjorts efter lagrådsbehandlingen. Dessa har ofta
gjorts för att lagtexten skall få en enhetlig uppbyggnad. När det är frågan
om rent redaktionella ändringar i linje med vad Lagrådet föreslagit i
andra lagrum nämns inte detta. I andra fall finns det upplysningar om att
ändringarna har gjorts efter lagrådsgranskningen.
De ändringar i IL som har gjorts med anledning av ändringar i
lagstiftningen i år eller av ändringsförslag som lämnats i propositioner
till riksdagen har inte granskats av Lagrådet.
Regeringen återkommer till Lagrådets yttranden i den allmänna
motiveringen och i aktuella författningskommentarer.
4 Lagförslagets allmänna inriktning
Regeringens förslag: Lagförslaget utformas i huvudsak i
överensstämmelse med SLK:s förslag. Det innebär att
inkomstskattelagstiftningen genomgår en omfattande lagteknisk och
språklig bearbetning. Däremot innehåller förslaget få materiella
ändringar. Praxis kodifieras i några fall.
SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanser som har yttrat sig
över SLK:s förslag till en ny inkomstskattelag är i huvudsak positiva och
tillstyrker att det läggs till grund för lagstiftning. Några remissinstanser
är emellertid negativa. Näringslivets nämnd för regelgranskning anser att
förslaget, innan det genomförs, skall bearbetas med syfte att ta bort
onödiga regler och förenkla de som måste vara kvar så mycket som
möjligt. Också Företagarnas Riksorganisation och Sveriges
Köpmannaförbund anser att förslaget inte skall genomföras innan det
företagits en översyn från ett förenklingsperspektiv. Lantbrukarnas
Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund befarar att förslaget medför
risk för lagtolkningssvårigheter och försvårar tillämpningen för andra än
de renodlade skatteexperterna. Yngre generationer får mycket svårt att
konkurrera med dem som tillämpat reglerna i dess äldre lydelse. En
fullständig omarbetning av lagarna kan praktiskt omöjliggöra för flertalet
att finna äldre rättsfall och förarbeten.
Ett antal remissinstanser tar upp frågan om materiella ändringar.
Många vill att reglerna skall förenklas materiellt, men accepterar att det
får anstå till ett annat sammanhang. Flera remissinstanser menar att
ytterligare materiella ändringar bör göras i vissa speciella frågor. Vissa
instanser är kritiska till de materiella ställningstaganden som görs.
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anser att
förslagen innehåller fler materiella ändringar än vad SLK påpekar samt
att SLK på åtskilliga områden gjort sådana tolkningar eller
förtydliganden att det lett till väsentliga materiella förändringar, oftast i
en riktning som organisationerna inte finner önskvärd. Dessa frågor tas
upp i kommentarerna till de olika paragraferna. Sveriges Advokatsamfund
framhåller risken för oavsiktliga materiella ändringar. När det gäller
avsiktliga ändringar menar samfundet att det, bl.a. på grund av
materialets omfattning, finns en risk för godtycklighet och
slumpmässighet. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR framhåller
vikten av att tydligt ange om en materiell ändring kan tänkas förekomma
och Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund efterlyser en
sammanställning av de materiella ändringar som föreslås.
Skälen för regeringens förslag
Allmänt om förslaget
Förslaget till en ny inkomstskattelag har mottagits väl.
Tre av de remissinstanser som är negativa anser att reglerna skall
förenklas innan inkomstskattelagarna arbetas om.
Förenklingsutredningen (dir. 1996:78) arbetar för närvarande med
förenklingar i reglerna för enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag. Utredningen avlämnade i mars ett betänkande,
Kontantmetod för småföretagare (SOU 1999:28), som just
remissbehandlats. Utredningen arbetar vidare med bl.a. beskattningen av
handelsbolag. Vidare har regeringen i vårpropositionen (1998/99:100)
aviserat att de s.k. 3:12-reglerna skall ses över. Med hänsyn till den nya
dispositionen bör det bli betydligt enklare att ändra i IL än i dagens
lagstiftning när det kommer förslag om förenklingar, se avsnitt 6.2 under
rubriken Kommande ändringar. IL bör därför antas nu.
Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund befarar att
ett sådant omfattande redigeringsarbete som det föreslagna kommer att
leda till att det blir svårare att tolka lagarna och att finna äldre rättsfall
och förarbeten. Vidare befarar de att det skapas större klyftor mellan
renodlade skatteexperter och andra samt att det blir svårare för yngre
generationer att förstå skattereglerna. Regeringen delar inte dessa
farhågor utan anser tvärtom att det kommer att bli enklare för andra än
experter att hitta i den föreslagna inkomstskattelagstiftningen och att
förstå reglerna. Viktigare förarbeten finns samlade i denna proposition.
Visserligen kan det bli svårare att leta efter rättsfall och i äldre litteratur.
Dessa svårigheter kan dock inte vara så stora att de överväger fördelarna
med en lag som det är enklare att hitta i och att förstå.
Lagrådet anser att målet att åstadkomma ett klarare och mer
lättillgängligt regelsystem på inkomstbeskattningens område på det hela
taget uppfyllts på ett utmärkt sätt och anför. I formellt hänseende är IL
överlägsen den nuvarande lagstiftningen på inkomstbeskattningens
område. Den föreslagna strukturen och terminologin i förening med den
språkliga bearbetningen innebär en avsevärd förbättring jämfört med
dagens splittrade och oenhetliga regelverk. Ett införande av IL måste
betecknas som en odiskutabel förbättring av skattelagstiftningen.
Lagrådet tillstyrker att förslaget läggs till grund för lagstiftning.
SLK:s lagförslag kan därför, efter en bearbetning, enligt regeringens
bedömning ligga till grund för lagstiftning. Förslaget innebär en
lagteknisk och språklig bearbetning av bestämmelserna. Hur denna har
gått till redogörs närmare för i avsnitten 6 och 7.
Materiella frågor
Kommittén har i enlighet med sina direktiv varit restriktiv med att föreslå
materiella ändringar. Denna restriktivitet har i stort accepterats av
remissinstanserna.
Lagrådet har haft en annan utgångspunkt och anför i huvudsak
följande. Vid Lagrådets granskning är det likgiltigt om de föreslagna
reglerna överensstämmer med eller om de skiljer sig från dittills gällande
regler. Lagrådet kan inte avstå från att kritisera oklara eller motstridiga
regler endast av den anledningen att motsvarande brister finns i dagens
system. Lagrådet har därför behandlat frågor som regeringen medvetet
avstått från att ta ställning till. En konsekvens av detta är att det ofta
saknas tillräckligt underlag för att lägga fram förslag om en alternativ
lydelse. Lagrådet har emellertid förståelse för att det i ett
lagstiftningsprojekt av aktuellt slag inte varit möjligt att annat än
punktvis ta ställning i materiella frågor och att en allmän översyn hade
försenat projektet. Bristen på materiella analyser kan mot denna
bakgrund inte utgöra något hinder mot ett genomförande av IL.
Lagrådet menar att den kritik som kan riktas mot förslaget beror i
huvudsak på befintliga materiella brister. Lagrådet utvecklar detta och
kommer fram till att IL – liksom dagens regler – är av sådan komplex
natur att det är en illusion att tro att de materiella reglerna får avsett
genomslag i praktiken. Lagstiftningen på inkomstbeskattningens område
bör därför i högre grad än vad som hittills skett inriktas på förenklingar
av de materiella reglerna. Lagrådet konstaterar emellertid att det pågår ett
arbete att förenkla reglerna och att regeringen således är medveten om att
regelsystemet måste förenklas. Lagrådets slutsats är att förekommande
brister inte utgör något hinder mot att IL läggs till grund för lagstiftning.
Regeringen gör följande bedömning. Lagrådet har dels allmänt
kritiserat lagstiftningens komplexitet, dels i ett antal bestämmelser
föreslagit förtydliganden av oklara eller motstridiga regler eller föreslagit
ändringar i de utarbetade reglerna. Dessa regler överensstämmer oftast i
sak med gällande rätt. Regeringens avsikt med detta lagstiftningsärende
har aldrig varit att alla oklara frågor skulle klaras ut eller att det skulle
företas egentliga materiella ändringar. Som framgår av de direktiv som
regeringen gav till SLK var avsikten att göra en teknisk bearbetning för
att få en bättre struktur på reglerna. Det skulle utformas ett regelsystem
som är överskådligt och språkligt moderniserat. Det arbete som har
utförts är också i första hand ett omredigeringsarbete. 35 lagar har förts
samman till en stor lag med 66 kapitel. Av direktiven framgår också att
målet har varit att hålla borta materiella frågor. Om de frågor som
Lagrådet tagit upp skulle lösas, skulle det ta alltför lång tid innan detta
förslag skulle kunna läggas fram för riksdagen. Många frågor kräver
beredning, inte bara inom Regeringskansliet, utan också ytterligare
remissbehandling. Om det föreslogs materiella ändringar skulle det
kunna leda till att projektet försenades eller i värsta fall omintetgjordes.
Slutsatsen av detta är att regeringen i de flesta fall inte har gjort de
förtydliganden eller lagändringar som Lagrådet föreslår. Det innebär inte
att frågorna läggs helt åt sidan. Många frågor är stora och viktiga. Vissa
frågor är redan föremål för prövning i olika utredningar, andra frågor
kommer att lämnas över till nya utredningar.
För att det skall vara möjligt att genomföra detta omfattande
lagstiftningsprojekt utan att det skall ta alltför lång tid är det således en
nödvändighet att fullfölja den restriktiva linje som SLK hållit. De
ändringar som trots allt finns med är ofta förorsakade av en bristande
samordning mellan olika regler. I vissa fall har oklara frågor reglerats.
Det har huvudsakligen skett när det är nödvändigt för att kunna redigera
om lagtexten. Materiella ställningstaganden har t.ex. gjorts när det gäller
reglernas tillämplighet på utländska förhållanden. Detta behandlas i
avsnitt 8.
Remissinstansernas inställning till de föreslagna materiella ändringarna
tas upp i kommentarerna till de aktuella paragraferna. Remissinstanserna
har kommit med en hel del egna förslag till materiella ändringar. Om
regeringen inte finner skäl att överväga ett sådant förslag redovisas det i
allmänhet inte i kommentaren.
Vissa remissinstanser påpekar att omarbetningen sannolikt kommer att
medföra materiella ändringar som inte är avsedda. Det hävdas att
ändringarna ibland kan leda till rättsförluster för enskilda eller till
minskade skatteintäkter för det allmänna. Regeringen menar emellertid
att detta är en risk man måste ta när en omarbetning av denna omfattning
skall göras. Det är viktigt att noga följa upp och ändra lagen om det visar
sig att det har blivit några misstag. Lagrådet uttalar att till förslagets
förtjänster hör att överföringen av bestämmelserna synes ha skett med
stor noggrannhet och på ett sådant sätt att risken för icke avsedda
förändringar i rättsläget framstår som liten.
Någon remissinstans framhåller vikten av att ange om en materiell
ändring av en bestämmelse kan tänkas förekomma. Detta är självfallet
viktigt. Regeringens inställning är att om det finns en avsikt att ändra en
bestämmelse materiellt, skall det anges. Om det inte står att en ändring är
avsedd, kan läsaren således utgå ifrån att avsikten är att bestämmelsen
inte skall ändras. Den omständigheten att det inte står att regeln skall
ändras behöver emellertid inte innebära att den faktiskt inte har ändrats.
Så är ju fallet om det av misstag har blivit en ändring.
I många paragrafer kan det dessutom finnas ett utrymme för tvekan om
vad som avses. Denna osäkerhet anges ibland i författningskommentaren
– se t.ex. inledningen till 27 kap. IL om behovet av en översyn av
bestämmelserna i kapitlet eller kommentaren till 24 kap. 20 § IL när det
gäller om utdelning till förvaltningsföretag omfattas av bestämmelserna –
men oftast nämns den inte. Om en tolkning är den naturligaste och om
regeln i IL utformas i enlighet med den tolkningen, nämns oftast inte en
eventuell tveksamhet. Som exempel kan nämnas sista meningen i punkt 1
av anvisningarna till 24 § KL, där det står ”Vid beräkning av
realisationsvinst eller realisationsförlust som är hänförlig till
näringsverksamhet tillämpas 24 § 1–5 mom. SIL ...”. Här kan man tveka
om bestämmelserna gäller bara vid beräkning av realisationsvinst och
realisationsförlust eller om de bestämmelser som finns i 24 § 4 mom. SIL
om beskattningstidpunkten också skall tillämpas. Eftersom det verkar
meningslöst att hänvisa till 4 mom. om de bestämmelser som finns där
angående beskattningstidpunkten inte skall tillämpas, så har slutsatsen
dragits att de skall tillämpas i inkomstslaget näringsverksamhet. Denna
osäkerhet nämns varken i kommentaren till 25 kap. 2 § eller till 44 kap.
26–32 §§ IL. En redogörelse för alla eventuella tveksamheter skulle
tynga kommentaren utan att några större fördelar var vunna.
Om en oklarhet får bestå, finns det oftast inte heller någon anledning
att påpeka den. Som exempel kan nämnas att Kammarrätten i Stockholm
anser att det av 3 kap. 4 § andra stycket IL (som motsvarar 69 § första
stycket KL och 17 § första stycket SIL) bör framgå om det med uttrycket
bor hos avses make och barn som faktisk bor hos de nämnda personerna
eller om här även avses make och barn som visserligen inte bor hos
denne men tillhör dennes hushåll.
Kodifiering av praxis
SLK har kodifierat praxis i enstaka fall. Det har inte kommenterats av
remissinstanserna, med undantag för att Juridiska fakulteten vid Lunds
universitet vill se vissa ytterligare kodifieringar. Regeringen följer SLK:s
förslag till kodifiering (se t.ex. 18 kap. 3 § andra stycket och 4 § samt
35 kap. 7 § IL) men har kodifierat praxis i ytterligare några fall (se t.ex.
12 kap. 28 § IL).
5 Omfattningen
Regeringens förslag: Lagförslaget innehåller, med enstaka undantag,
samtliga regler om beräkning av underlaget för kommunal och statlig
inkomstskatt samt om beräkning av skatten och skattereduktion.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket, Kammarrätten i Stockholm och
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet tillstyrker att IL omfattar de
regler som SLK har placerat där. Handelshögskolan i Stockholm anser att
övervägande skäl talar för att även lagarna om särskilda
inkomstskatteformer för utomlands bosatta systematiskt hör hemma i en
inkomstskattelag. Skogsstyrelsen och Svenska Revisorsamfundet SRS
anser att lagen om skatt på ränta på skogskontomedel borde tas med.
Svenska Revisorsamfundet SRS vill vidare ta med lagen om
fastighetsskatt. Kammarrätten i Jönköping vill gå något steg längre än
vad SLK föreslår och ta in i vart fall vissa av lagarna av speciell karaktär
(se nedan under rubriken Undantag). Hovrätten över Skåne och Blekinge
anser att kyrkoavgiften, begravningsavgiften och den kyrkoantikvariska
skatten, som har föreslagits i SOU 1997:42, SOU 1997:43 och SOU
1997:46, bör inarbetas i IL eller i vart fall bli föremål för överväganden
under lagstiftningsarbetet.
Skälen för regeringens förslag
Reglerna om kommunal och statlig inkomstskatt
En första fråga är vilka regler som skall tas in i den nya inkomstskatte-
lagen. Att innehållet i de två grundläggande lagarna, KL och SIL, samt
ett antal kompletterande lagar till dessa i allt väsentligt hör dit är
självklart. Vid sidan av dessa finns emellertid ytterligare lagar som kan
sägas avse inkomstskatt. Dessa är av tre slag. Den första kategorin är
lagarna om särskilda inkomstskatteformer för utomlands bosatta
(kupongskatt samt särskilda inkomstskatter för artister och andra
utomlands bosatta). Den andra kategorin är lagarna om särskilda skatter
som på olika sätt kompletterar inkomstskatten (statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel samt skatt på ränta på skogskonto och
upphovsmannakonto). Slutligen finns lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt och lagen (1997:324) om begränsning av skatt. Lagrådet
har inga invändningar mot det urval av författningar som tagits med i IL.
Att ta med lagarna i den första kategorin om särskilda
inkomstskatteformer för utomlands bosatta, som Handelshögskolan i
Stockholm vill, är kanske teoretiskt riktigt eftersom de ersätter den
kommunala och den statliga inkomstskatten. Det blir också lättare att
hitta bestämmelserna. Mot detta talar emellertid att skattebasen är olika
och att skatterna räknas ut på olika sätt. Man har således inte någon större
fördel av att skatterna behandlas i samma lag och IL blir i så fall mer
omfattande och svårhanterlig. Också lagarna i den andra kategorin
(kompletterande lagar) blir lättare att hitta, men även dessa lagar har en
annorlunda skattebas och skatteuträkning. För att IL inte skall bli alltför
omfattande bör den begränsas till reglerna om kommunal och statlig
inkomstskatt, inklusive expansionsmedelsskatt (i IL benämnd
expansionsfondsskatt). Att expansionsfondsskatten tas med trots att
skattebasen är annorlunda beror på att avdrag görs vid inkomsttaxeringen
för belopp som sätts av till fonden och att motsvarande avdrag i vissa fall
skall återföras. Vidare är bestämmelserna om beräkning av underlaget för
avdrag för avsättning till expansionsfond till stora delar desamma som
bestämmelserna om beräkning av underlaget för räntefördelning.
Bestämmelserna om avräkning av utländsk skatt omfattar inte bara
inkomstskatt utan även fastighetsskatt och avkastningsskatt på
pensionsmedel och kan därför inte sägas naturligt ansluta sig till
inkomstskatten. Lagen om begränsning av skatt har närmare anknytning
till förmögenhetsskatten än till inkomstskatten. Inte heller denna kategori
tas därför in i IL.
Bestämmelserna om skattereduktion, som i dag finns i skattebetal-
ningslagen (1997:483), hör mer ihop med de materiella reglerna om
skattens storlek än med reglerna om hur man fastställer och tar in skatten.
Bestämmelserna har därför tagits med i IL.
I den utsträckning de lagar som arbetet omfattar innehåller
bestämmelser om förfarandet eller uppgiftsskyldigheten flyttas dessa till
taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter.
När det gäller avgifter till Svenska kyrkan och andra registrerade
trossamfund föreskrivs det i 4 § i den numera antagna lagen (1999:291)
om avgift till registrerat trossamfund att avgifter som tas in med statlig
hjälp beräknas på grundval av den till kommunal inkomstskatt
beskattningsbara inkomsten. För begravningsavgifter finns numera
bestämmelser i 9 kap. begravningslagen (1990:1144). Enligt 9 kap. 3 §
begravningslagen beräknas också begravningsavgift på grundval av den
skattskyldiges till kommunal inkomstskatt beskattningsbara
förvärvsinkomst. Någon kyrkoantikvarisk avgift har inte införts. Det
behövs därför inga särskilda bestämmelser om avgifter i IL.
Undantag
Det har gjorts vissa undantag från principen att lagförslaget skall
innehålla samtliga materiella regler om kommunal och statlig
inkomstskatt. För det första har lagar som det finns förslag om att
upphäva utelämnats. För det andra har vissa lagar av speciell karaktär
inte tagits med. Slutligen har sådana lagar inte tagits med som har
förlorat sin aktualitet när den nya inkomstskattelagstiftningen träder i
kraft eller som då kommer att förlora den inom kort. (Här används
beteckningen lagar på alla författningar med sådant innehåll att
lagformen numera skall användas.) Kammarrätten i Jönköping vill ta
med i vart fall vissa av bestämmelserna i lagarna av mera speciell
karaktär. Kammarrätten har emellertid inte angett vilka bestämmelser
den avser eller varför de skall tas med. Regeringen finner inte skäl att
avvika från SLK:s förslag.
De lagar som har utelämnats på grund av förslag om upphävande är:
1. förordningen (1947:339) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m.,
2. förordningen (1948:497) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m.,
3. förordningen (1950:25) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till Stiftelsen Trävaruindustriens
konjunkturutjämningsfond, m.m.,
4. förordningen (1951:148) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m.,
5. förordningen (1951:149) om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till viss av Aktiebolaget Tegefors verk grundad
stiftelse, m.m., och
6. kungörelsen (1959:82) om skattefrihet för vissa anslag från
lågkonjunkturfond m.m.
Dessa lagar har föreslagits upphävda av Stiftelse- och
föreningsskattekommittén, som anser att frågan om stiftelsernas
skattskyldighet i stället bör bedömas enligt de allmänna reglerna (SOU
1995:63 s. 243). Regeringen tar inte upp den frågan här, utan återkommer
till den i samband med behandlingen av Stiftelse- och
föreningsskattekommitténs förslag.
De lagar som har lämnas utanför på grund av deras speciella karaktär
är:
1. förordningen (1965:29) om skattefrihet för ersättning till offer för
nationalsocialistisk förföljelse,
2. lagen (1971:118) om skattefrihet för ersättning till
neurosedynskadade,
3. lagen (1988:177) om skattefrihet för viss ersättning från Tyska
Demokratiska Republiken,
4. lagen (1988:1461) om skattefrihet för vissa ersättningar från
Österrike,
5. lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv, och
6. lagen (1999:290) om skattefrihet för prästlönetillgångar vid 2001–
2010 års taxeringar.
Lagen under 5 är tillämplig bara t.o.m. 2005 års taxering, varför den
har lämnats utanför. Lagen under 6 gäller både inkomstskatt och
förmögenhetsskatt. För att slippa splittra upp lagen, som för övrigt är
tidsbegränsad t.o.m. 2010 års taxering, har den lämnats utanför.
6 Dispositionen
6.1 En eller flera lagar
Regeringens förslag: Samtliga bestämmelser samlas i en enda lag,
inkomstskattelagen.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelserna är svåra att hitta
Ett av problemen med dagens lagstiftning är svårigheten att hitta den
bestämmelse man söker.
En orsak till denna svårighet är den oklara fördelningen av bestäm-
melserna mellan KL och SIL. Detta är särskilt påtagligt i inkomstslaget
näringsverksamhet. Bestämmelserna för de tre inkomstslag som numera
slagits samman till inkomstslaget näringsverksamhet fanns ursprungligen
i KL. I samband med att den kommunala beskattningen av juridiska
personer slopades fördelades dessa bestämmelser mellan KL och SIL.
Sådana regler som uteslutande gällde juridiska personer flyttades över till
SIL. I vissa fall där en överflyttning till SIL skulle ha krävt en mera
omständlig reglering fick dock bestämmelserna stå kvar i KL.
Bestämmelser som gällde enbart fysiska personer eller såväl fysiska som
juridiska personer fick stå kvar i KL.
Ytterligare en orsak till svårigheten att hitta är att många regler står i
kompletterande lagstiftning, dvs. i andra lagar än KL och SIL, och därför
är mer eller mindre okända.
Olika alternativ
SLK övervägde följande alternativ för att komma till rätta med
problemen:
1. En kommunal inkomstskattelag och en statlig inkomstskattelag.
2. Tre separata lagar för inkomstslagen tjänst, näringsverksamhet och
kapital samt en gemensam lag med allmänna bestämmelser och
bestämmelser för beräkning av skatten.
3. Två lagar, en för fysiska personer och en för juridiska personer.
4. En heltäckande inkomstskattelag.
SLK stannade för alternativ 4 med följande motivering.
”Alternativen 1, 2 och 3 leder antingen till att många regler med
identiskt eller likartat innehåll måste tas in i de olika lagarna eller till
att den materiella regleringen i många fall måste göras genom
hänvisningar mellan lagarna.
Att ta in bestämmelser med samma, eller så gott som samma,
innehåll i de olika lagarna är inte invändningsfritt. Det kan medföra
problem vid ändringar i bestämmelserna. Om tillägg och justeringar
sker så att det blir skillnader i formuleringarna, kan praxis lätt gå i
olika riktningar. Det kan också skapa osäkerhet om vilka likheterna
och skillnaderna är.
Man kan i stället bygga upp ett system med hänvisningar mellan
lagarna. Men också ett sådant system har nackdelar. Ett skäl att ha
separata lagar för olika inkomstslag eller för olika skattskyldiga är att
det kan bli lättare att hitta just de bestämmelser som man söker i den
aktuella lagen. Om man blir hänvisad till en annan lag, har fördelen
med separata lagar gått förlorad. Då kan det vara bättre att hänvisa
inom en lag.
Att separera reglerna enligt alternativ 1, som motsvarar dagens
uppdelning, har vi avfärdat. Uppdelningen känns inte aktuell.
Visserligen innebär det för juridiska personer att de bara behöver
tillämpa en lag. Men för fysiska personer är bestämmelserna om
beräkningen av överskott eller underskott i inkomstslagen tjänst och
näringsverksamhet desamma.
När det gäller alternativ 2 kan tilläggas att det i dag sällan är något
problem att avgöra var reglerna för ett visst inkomstslag är placerade.
Problemet är i stället att hitta bestämmelserna inom ett inkomstslag.
Det som talar mot alternativet är framför allt att det finns en hel del
bestämmelser som är gemensamma för de olika inkomstslagen.
Alternativ 3 har visserligen en hel del förtjänster men nackdelarna
överväger. Det är ofta svårt att avgöra vilka bestämmelser som gäller
för en viss typ av skattesubjekt. Behovet av en uppdelning finns
huvudsakligen i inkomstslaget näringsverksamhet. Samtidigt
uppkommer det problem i detta inkomstslag. Där krävs en omfattande
dubbelreglering eller hänvisningsapparat. Detsamma gäller i fråga om
beräkning av kapitalvinster och kapitalförluster.
När det gäller alternativ 4 krävs också vissa hänvisningar. En fördel
är dock att hänvisningarna håller sig inom samma lag. Man kan ha en
enhetlig begreppsapparat. En nackdel är att en stor lag kan bli
oöverskådlig. Tillämparen kan emellertid ledas rätt genom en logisk
uppbyggnad med kapitel och mellanrubriker.”
SLK har också övervägt att ha en särskild lag för utlandsfrågor, men
förkastat detta alternativ. Den enda remissinstans som berört frågan är
Handelshögskolan i Stockholm, som delar SLK:s uppfattning. Det finns
mycket få regler som gäller enbart för utländska förhållanden och de
regler som finns avser mycket disparata företeelser. Det är därför inte
meningsfullt att ha en sådan lag. En annan möjlighet vore att utforma en
lag för dem som är begränsat skattskyldiga i Sverige. Ett stort antal
bestämmelser, däribland de flesta i inkomstslaget näringsverksamhet, kan
emellertid bli tillämpliga även för begränsat skattskyldiga, varför inte
heller det alternativet är lämpligt.
SLK:s slutsats var att bestämmelserna skall samlas i en enda lag.
Remissinstanserna är positiva till förslaget. Regeringen delar också
denna uppfattning.
6.2 Inkomstskattelagens indelning
Regeringens förslag: Inkomstskattelagen delas in i 66 kapitel, som
bildar tolv avdelningar. De första tre avdelningarna innehåller
grundläggande bestämmelser och definitioner, skattskyldighetsregler
samt gemensamma bestämmelser om skattefria inkomster och om
utgifter som inte skall dras av. Följande tre avdelningar innehåller
bestämmelser för de tre inkomstslagen. Därefter följer avdelningar om
kapitalvinster och kapitalförluster, fåmansföretag och
fåmanshandelsbolag, pensionssparande samt familjebeskattning och
värdering av inkomster i annat än pengar. Slutligen finns det en
avdelning om allmänna avdrag, grundavdrag och sjöinkomstavdrag
samt en om skatteberäkning.
Paragraferna delas inte in i moment och det finns inte några
anvisningspunkter.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Också när det gäller inkomstskattelagens
indelning är remissinstanserna överlag positiva. I olika detaljfrågor har
remissinstanserna dock åtskilliga invändningar. Dessa redovisas i
kommentarerna till de aktuella bestämmelserna. I två allmänna frågor
finns avvikande meningar.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter omfattningen
av antalet underrubriker, särskilt de kursiverade. Övriga remissinstanser
som yttrat sig i frågan är emellertid positiva, t.ex. Kammarrätten i
Stockholm, Kammarrätten i Jönköping och Juridiska fakulteten vid
Lunds universitet.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet uppskattar försöket att
genom hänvisningar underlätta sökandet i lagförslaget, men vill samtidigt
varna för risken att dessa hänvisningar kan ge intryck av att vara del i ett
heltäckande system. Det gäller såväl hänvisningar till andra
bestämmelser i IL som hänvisningar till andra lagar. Fakulteten anser att
det bör utredas om fördelarna överväger nackdelarna. Näringslivets
Skattedelegation ser också en fara i att hänvisa till andra lagar. Risken är
att läsaren förleds att tro att uppräkningen i hänvisningsparagrafen är
fullständig. Kammarrätten i Stockholm anser att systemet med
hänvisningar är strukturerat och lättillgängligt. Juridiska fakulteten vid
Lunds universitet anser att tillgängligheten underlättas genom
hänvisningar till andra lagrum som behandlar samma fråga.
När det gäller inkomstslaget näringsverksamhet har flera
remissinstanser haft synpunkter på ordningsföljden på kapitlen. Dessa
synpunkter redovisas i inledningen till kommentaren till avdelning V
Inkomstslaget näringsverksamhet. Vissa remissinstanser vill flytta
bestämmelser mellan eller inom kapitel. Dessa synpunkter redovisas i de
aktuella kapitlen.
Skälen för regeringens förslag
Indelning efter inkomstslag
SLK har fört samma resonemang om hur en gemensam lag skall delas in
som man gjorde när det gäller om bestämmelserna skall finnas i en eller
flera lagar, se avsnitt 6.1. En sådan indelning som motsvarar alternativ 1
(kommunal – statlig skatt) har därför förkastats. Alternativ 3 (fysiska –
juridiska personer) har ansetts ha samma negativa effekter som att dela in
bestämmelserna i två lagar. Kommittén har kommit fram till att det är
bättre att tydligare markera – ofta genom mellanrubriker – om
bestämmelserna gäller för fysiska personer/enskilda näringsidkare,
juridiska personer eller delägare i handelsbolag.
Det alternativ som SLK har utformat IL efter motsvarar alternativ 2,
nämligen att lagen delas in efter inkomstslagen. Det är en indelning som
vi har haft i Sverige sedan KL tillkom. Någon kritik har inte riktats mot
en sådan indelning. Regeringen instämmer i att denna indelning är den
bästa.
Indelningen kan vara mer eller mindre konsekvent genomförd. Det
finns ganska många regler som inte alls är kopplade till ett visst
inkomstslag, t.ex. vissa skattskyldighetsbestämmelser, och regler som är
gemensamma för alla eller två inkomstslag, t.ex. bestämmelserna i 19
och 20 §§ KL. SLK har i vissa fall flyttat regler som är gemensamma för
inkomstslagen till något av dem. Bestämmelserna i 19 och 20 §§ KL om
mervärdesskatt och representation har t.ex. flyttats till inkomstslaget
näringsverksamhet med hänvisningar från övriga inkomstslag. I andra
fall har ett antal grupper av regler som kommer från flera inkomstslag
samlats ihop och lagts i avdelningar efter inkomstslagen, t.ex. en
avdelning om fåmansföretag och fåmanshandelsbolag och en avdelning
om pensionssparande. Även denna indelning är enligt regeringens
mening motiverad.
Att tillskapa en avdelning med utlandsfrågor har förkastats av
kommittén av samma skäl som idén att ha en särskild lag för sådana
frågor, se avsnitt 6.1. Regeringen delar även denna uppfattning.
Avdelningarnas innehåll
Kommittén har delat in IL i avdelningar. I avdelning I finns vissa
inledande bestämmelser samt definitioner av begrepp och förklaringar till
hur vissa termer och uttryck används i IL. Därefter har
skattskyldighetsbestämmelserna placerats i avdelning II. Avdelning III är
gemensam för alla inkomstslag och innehåller bestämmelser om
inkomster och utgifter som inte skall påverka inkomstskatten. Sedan
kommer tre avdelningar IV–VI med de olika inkomstslagen tjänst,
näringsverksamhet och kapital. Därefter följer fyra ”gemensamma
avdelningar”. Avdelning VII innehåller bestämmelser om kapitalvinster
och kapitalförluster och är gemensam för inkomstslagen kapital och
näringsverksamhet. Avdelning VIII om fåmansföretag och
fåmanshandelsbolag är gemensam för samtliga inkomstslag. Avdelning
IX om pensionssparande gäller i alla tre inkomstslagen och innehåller
även bestämmelser om vissa allmänna avdrag. Avdelning X innehåller
bestämmelser om familjebeskattning och värdering av inkomster i annat
än pengar. Allmänna avdrag, grundavdrag samt sjöinkomstavdrag finns i
avdelning XI. I avdelning XII finns bestämmelser om beräkning av
skatten.
Indelningen har inte kommenterats av remissinstanserna. Lagrådet
uttalar att den i lagrådsremissen föreslagna indelningen i avdelningar
(vilken motsvarar kommitténs förslag) framstår i allt väsentligt som
ändamålsenlig. Regeringen anser att kommitténs förslag är lämpligt.
Kapitlens uppbyggnad
De olika avdelningarna har i sin tur delats in i sammanlagt 62 kapitel.
Kommittén diskuterade först möjligheten att dela in de tre inkomstslagen
i bestämmelser som avgränsar inkomstslaget, inkomst- och
utgiftsbestämmelser, samt bestämmelser som reglerar
beskattningstidpunkten och hur resultatet räknas fram. Kommittén
resonerade på följande sätt.
”När det gäller inkomstslaget tjänst passar en sådan indelning bra. Den
finns redan i KL. När det gäller näringsverksamhet skulle det gå att
göra en sådan indelning, med undantag för bestämmelser om hur
kapitalvinster och kapitalförluster beräknas. Men det krävs också ett
antal särbestämmelser beroende på skattesubjektets karaktär. Det som
framför allt talar mot att ha ett kapitel för intäkter och ett för kostnader
är dels att dessa kapitel skulle bli alltför omfattande, dels att vissa
intäkts- och kostnadsbestämmelser är så förknippade med varandra att
en uppdelning minskar förståelsen för reglerna. I inkomstslaget kapital
skulle det fungera med en sådan uppställning när det gäller vissa delar
men inte i fråga om t.ex. kapitalvinstberäkning och uthyrning av
bostäder.”
SLK kom fram till att i stället för att ha en sådan indelning är det bättre
att varje inkomstslag struktureras så att den mest ändamålsenliga
indelningen skall uppnås.
Dessa frågor har inte kommenterats särskilt av remissinstanserna.
Lagrådet uttalar att den i lagrådsremissen föreslagna indelningen i kapitel
(vilken bygger på SLK:s förslag) framstår i allt väsentligt som
ändamålsenlig och detsamma gäller dispositionen av de enskilda
kapitlen. Regeringen följer SLK:s förslag. Hur indelningen har gjorts
finns redovisat i inledningen till varje inkomstslag.
Lagrådet tar dock upp frågan hur reglerna om en avgränsning av
inkomstslagen och bestämmelserna om vilka inkomster som skall tas upp
skall förhålla sig till varandra och anför bl.a. följande. Det kan
ifrågasättas om det är en lämplig ordning att det finns ett inledande
kapitel med avgränsningsregler medan bestämmelserna om vilka
inkomster som skall tas upp respektive inte tas upp finns i ett följande
kapitel. En naturlig utgångspunkt är att de inkomster som avgränsas till
ett visst inkomstslag också tas upp till beskattning. Det kan tyckas vara
en onödig omgång att i ett särskilt kapitel på nytt ange inkomster och
föreskriva att de skall tas upp. Det finns emellertid ett behov av en
omfattande reglering som anger vilka av de inkomster som hör till ett
visst inkomstslag som inte skall tas upp eller som skall tas upp med vissa
begränsningar. En sådan reglering passar mindre väl i ett
avgränsningskapitel. Det kan då vara lämpligt att inleda det följande
kapitlet med en allmän bestämmelse om att de inkomster som hör till
inkomstslaget skall tas upp om inte annat anges. Om man väljer en sådan
ordning måste man givetvis se till att den allmänna bestämmelsen
omfattar alla inkomster som avgränsas till inkomstslaget. Vidare bör man
i övrigt i detta kapitel undvika att räkna upp inkomster som skall tas upp,
eftersom det innebär en dubbelreglering och skapar osäkerhet om hur
bestämmelserna förhåller sig till varandra. Lagrådet återkommer till
denna fråga i anslutning till varje inkomstslag.
Regeringen vill först klargöra att inkomstkapitlen inte inleds med en
sådan allmän bestämmelse om att de inkomster som hör till
inkomstslaget skall tas upp. Det SLK gjort är i stället att inleda kapitlen
med en huvudregel som täcker de vanligaste inkomsterna i
inkomstslaget. Sedan följer kompletterande bestämmelser i övriga kapitel
i inkomstslaget. Detsamma gäller i fråga om utgifter. Regeringen menar
att Lagrådets förslag leder till ett cirkelresonemang och att det skulle leda
till att ett antal bestämmelser behöver tas bort. Det skulle i sin tur leda till
att lagen gav en sämre information till läsarna än vad de får i det av SLK
framlagda förslaget. Regeringen ser det i stället så att
avgränsningskapitlen ger information om till vilket inkomstslag olika
inkomster och utgifter skall hänföras. När man sedan läser de kommande
kapitlen får man information om i vilken utsträckning inkomster och
utgifter i inkomstslaget skall tas upp respektive dras av. Regeringen
återkommer till denna fråga bl.a. i kommentaren till 42 kap. 1 § IL.
Regeringen följer SLK:s förslag, med undantag för att det efter
inarbetandet av nytillkomna bestämmelser finns 66 kapitel.
Mellanrubriker och inledande paragrafer
För att underlätta läsningen inom ett kapitel finns det många mellan-
rubriker och de flesta kapitel inleds med en paragraf som upplyser om
kapitlets innehåll. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att
antalet mellanrubriker är för stort. Övriga remissinstanser är emellertid
positiva. Regeringen följer SLK:s förslag, men lägger till ytterligare
rubriker efter förslag av Lagrådet.
Lagrådet anför att till skillnad från vad som varit vanligt i svensk
lagstiftning inleds de flesta kapitel i IL med en eller ett par paragrafer
som anger vad kapitlet innehåller. Lagrådet har ingen erinran mot en
sådan teknik utan föreslår att fler kapitel skall inledas med sådana
paragrafer.
Lagrådet konstaterar emellertid att de inledande avsnitten mera sällan
har underrubriker trots att flertalet andra avsnitt inom kapitlen har egna
underrubriker, vilket kan ge intrycket att bestämmelserna i dessa avsnitt
är av en annan karaktär än övriga bestämmelser. Lagrådet föreslår att
sådana bestämmelser förses med avsnittsrubriken ”Innehåll” för att
läsaren snabbt skall kunna se att det rör sig om vad man kan kalla en
innehållsförteckning och inte en materiell reglering. Lagrådet konstaterar
att vissa paragrafer som saknar rubrik innehåller regler av materiell
karaktär. Dessa bestämmelser bör förses med en rubrik som upplyser vad
reglerna handlar om. Lagrådet återkommer till dessa frågor i sitt yttrande
över 46 kap. 1 § IL och Lagrådet noterar att paragrafen, efter en
omredigering, utgör en ren upplysning om innehållet i 46 kap. och bör
bilda en egen paragraf med rubriken ”Innehåll”.
Regeringen följer Lagrådets förslag att föra in fler paragrafer som
anger kapitlets innehåll, se t.ex. 40 kap. 1 § och 57 kap. 1 § IL. Likaså
följer regeringen Lagrådets förslag att ta in underrubriker framför alla
avsnitt, dvs. även de inledande avsnitten. Rubriken Innehåll är då en
lämplig rubrik.
Regeringen vill dock framhålla att många av de inledande
bestämmelserna också innehåller materiella regler. I många fall bildar
den inledande paragrafen en ram för vad kapitlet skall tillämpas på. Ett
exempel är just 46 kap. 1 § IL, där det står. ”I detta kapitel finns särskilda
bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av privatbostadsrätter och
näringsbostadsrätter. ...” Genom att denna bestämmelse finns behöver
man inte inleda alla paragrafer med att de gäller vid avyttring av
privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter. Det finns remissinstanser
som har påpekat att vissa regler fått en för vid utformning. Ett exempel
på en sådan synpunkt är att bestämmelsen i 50 kap. 9 § IL gör att alla
kapitalförluster får dras av med 70 %. Där står ”I inkomstslaget kapital
skall 70 procent av en kapitalförlust dras av.”. Här menar regeringen att
denna paragraf inte kan läsas helt isolerat. Genom att det i 50 kap. 1 § IL
står ”I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid
avyttring av andelar i svenska handelsbolag.” så gäller bestämmelsen i 50
kap. 9 § bara kapitalförluster vid avyttring av andelar i svenska
handelsbolag. Trots detta påpekande anser regeringen att rubrikerna kan
ha lydelsen Innehåll. Rubrikerna i svenska lagar anses ju inte ha någon
självständig materiell innebörd utan är till för att hjälpa läsaren att hitta
rätt.
Hänvisningar
På många ställen finns det upplysningar om att det finns särskilda
bestämmelser och var de är placerade, se t.ex. 14 kap. 22 §, 18 kap. 12 §
och 56 kap. 8 § IL. Dessa upplysningar har tagits med av pedagogiska
skäl för att läsaren skall hitta andra bestämmelser som har samband med
den aktuella frågan. Det finns också bestämmelser med hänvisningar till
andra lagar, se t.ex. 3 kap. 21 §, 6 kap. 18 § och 39 kap. 5 § IL.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter båda dessa
typer av hänvisningar och Näringslivets Skattedelegation ifrågasätter den
sistnämnda typen av hänvisningar. Övriga remissinstanser som har yttrat
sig är positiva till hänvisningar. Dessa hänvisningar underlättar för
läsarna att hitta relevanta lagrum i IL eller andra aktuella lagar. Det är
inte fråga om några dubbelregleringar. Hänvisningarna är inte
nödvändiga men den pedagogiska vinsten är stor. Risken att en läsare kan
bli missledd så att han inte hittar en relevant bestämmelse eller lag
förefaller mindre än att en läsare inte hittar en sådan bestämmelse eller
lag på grund av att en hänvisning saknas. De av SLK intagna
hänvisningarna bör därför finnas med. Vidare har ytterligare några
hänvisningar lagts till i regeringens förslag.
Det kan nämnas att det finns ytterligare typer av hänvisningar, t.ex. att
vissa bestämmelser i andra lagrum skall tillämpas, se bl.a. 24 kap. 2 § IL.
När det gäller samtliga dessa typer av hänvisningar lämnas i allmänhet
uppgifter om vad eller vilka fall den särskilda bestämmelsen avser, se
t.ex. 2 kap. 3 § tredje–femte styckena IL. Detta görs för att underlätta för
läsaren att bedöma om han har anledning att ta del av den särskilda
bestämmelsen.
Inga moment eller anvisningspunkter
Ett problem med KL och SIL är att paragraferna är långa, i vissa fall
indelade i moment och i KL ofta kompletterade med anvisningspunkter.
Från början gav paragraferna i KL en ram för bestämmelserna medan
anvisningarna innehöll en förklaring och exemplifiering av lagtexten.
Enligt förarbetena var avsikten med anvisningar att underlätta
taxeringsarbetet. Man ville inte lämna för många frågor oreglerade
eftersom man befarade att det skulle leda till för mycket slitningar mellan
de skattskyldiga och skattemyndigheterna.
KL:s ursprungliga ordning hade fördelar. Man kunde snabbt hitta den
grupp av bestämmelser som man sökte. Själva paragraferna kunde
användas som en utförlig innehållsförteckning till anvisningarna. Av KL
kan man emellertid se att det har varit svårt att behålla denna
uppbyggnad. Det har skett en mängd ändringar i lagtexten. Det är många
gånger en slump om en bestämmelse står i en paragraf eller i en
anvisningspunkt. Det finns inte några nya lagar som är uppbyggda på
detta sätt. Termen anvisningar används inte längre för att meddela
bindande föreskrifter. Därför används den gängse metoden att skriva
lagtext, dvs. lagen delas in i kapitel och paragrafer.
Kommande ändringar
Att lagen delas in i 66 kapitel, varav många är relativt korta, underlättar
ändringar. Naturligtvis kommer det även med ett sådant system att finnas
behov av att införa paragrafer med bokstavsbeteckning (t.ex. 1 a §) för att
nya bestämmelser skall kunna få den mest logiska placeringen. Om det
med tiden blir för många sådana paragrafer i ett kapitel, kan kapitlet
omarbetas. Detsamma gäller vid större regeländringar inom ett kapitel.
Införs det helt nya regelkomplex är det ofrånkomligt att införa kapitel
med bokstavsbeteckning. Samtidigt kan det naturligtvis bli så att hela
kapitel försvinner när bestämmelserna ändras. Ibland kan en sådan lucka
fyllas ut av nya regelkomplex.
7 Språkliga frågor
7.1 Allmänna språkfrågor
Regeringens förslag: Meningsbyggnaden förenklas så långt som
möjligt. Moderna och allmänspråkliga ord och uttryck används.
Reglerna byggs i allmänhet upp med utgångspunkt i vad som skall
göras med inkomster och utgifter (objektsperspektiv) inte vem som
skall göra det (subjektsperspektiv). Presens används vanligen för att
beskriva de händelser som inträffar under beskattningsåret.
Maskulina former (han, honom, den skattskyldige) används som
gemensam beteckning för fysiska personer av båda könen och
juridiska personer.
Skall används normalt i stället för enbart presens (s.k. bjudande
presens) för att tala om vad som skall göras (skall tas upp som intäkt i
stället för tas upp som intäkt).
Ordet visa används för att markera vem som har bevisbördan.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. När det
gäller ordet visa fanns inte någon uttalad princip.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är i allmänhet positiva när det
gäller de språkliga och redaktionella förändringarna.
De negativa synpunkter som har kommit fram berör i allt väsentligt
bytet av uttryckssätt. Landsorganisationen i Sverige framhåller att det är
viktigt att följa upp tolkningen av ändringarna i språkbruket så att det inte
leder till större materiella ändringar än som är avsett. Lantbrukarnas
Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund är negativa till bytet av
terminologi. Näringslivets Skattedelegation är positiv till den
redaktionella och språkliga förnyelsen, men reagerar mot att ordet bara
skjuts in utan att något är vunnet med det. Delegationen uttrycker också
tveksamhet när det gäller utbyte av uttryck och menar att ett sådant
utbyte kan innebära en ändring av sakinnehållet. Detta måste vägas mot
fördelarna med förnyelsen. I beredningsarbetet bör de nya uttrycken
prövas noga och om det finns en risk för ändrad innebörd bör de gamla
uttrycken väljas eller så skall det klart markeras att någon ändrad
innebörd inte är avsedd. Sveriges Advokatsamfund uttrycker samma
restriktivitet när det gäller utbyte av uttryck. Byggentreprenörerna menar
att utbytet av vederlag mot ersättning kan leda till materiellt felaktiga
resultat. Sveriges Aktieägares Riksförbund menar att bytet från vederlag
till ersättning orsakar onödig förvirring.
Riksrevisionsverket tar upp frågan om en könsneutral utformning av
lagtexten och kommer fram till att en oberoende utredning bör pröva
frågan om en könsneutral utformning av svensk lagtext i allmänhet.
Skälen för regeringens förslag
Allmän förenkling av språk och meningsbyggnad
Målet är att göra de ofta komplicerade bestämmelserna så lättlästa som
möjligt. Därför har SLK försökt att undvika såväl krånglig
meningsbyggnad som ålderdomliga och svårbegripliga ord och uttryck.
Remissinstanserna har varit positiva och regeringen anser att kommitténs
förslag i allmänhet är bra.
Långa meningar har ofta brutits upp i punktuppställningar, antingen
som numrerade led eller som strecksatser. I valet mellan dessa har SLK
tagit hänsyn till om det finns eller kan antas uppkomma ett behov av att
hänvisa till de olika leden. Då har kommittén beaktat inte bara ett behov
av hänvisningar i lagtexten utan även mellan lagar och i t.ex.
lagkommentarer. När det behövs hänvisningar numreras leden. I rena
definitioner används som regel strecksatser, liksom i hänvisningar.
Många ålderdomliga eller svårbegripliga ord har bytts ut och moderna
former har använts, t.ex. gett i stället för givit.
Som exempel på ålderdomliga eller svårbegripliga ord har kommittén
nämnt vederlag och köpeskilling, som omväxlande används i
skattelagstiftningen för att beteckna vad som betalas som ersättning vid
ett köp. I IL används uttrycket ersättning. Det kan nämnas att vederlag
redan bytts mot ersättning i flera nya lagar, bl.a. när 1968 års
mervärdeskattelag ersattes av mervärdesskattelagen (1994:200). Några
remissinstanser är negativa till detta byte. Regeringen delar kommitténs
uppfattning att ordet vederlag är så ålderdomligt att det inte längre passar
i modern lagtext.
Flera remissinstanser vill att det tydligare skall markeras att någon
ändring inte är avsedd när termer och uttryck byts ut. I vissa fall har SLK
nämnt i författningskommentaren att ett uttryck har bytts ut utan att
någon materiell ändring är avsedd. Ofta kommenteras dock inte bytet,
men även i dessa fall är naturligtvis avsikten att innebörden skall vara
densamma som i dagens lagtext. Annars skulle det finnas sådana
kommentarer i så gott som samtliga paragrafer och det skulle bara tynga
texten. Regeringen kommer därför att tillämpa samma princip i
författningskommentaren, nämligen att i de fall en materiell ändring är
avsedd så påpekas det medan det normalt inte kommenteras att en
ändring inte är avsedd när termer och uttryck ändras. (Se också i avsnitt 4
under rubriken Materiella frågor.)
Lagrådet uttalar att förslaget språkligt sett innebär en påtaglig
förbättring i förhållande till dagens regler. I författningskommentaren
återkommer vi till Lagrådets synpunkter i olika lagrum.
Objektsperspektiv
Skatteregler kan utformas med utgångspunkt i inkomster och utgifter
(objektsperspektiv), de skattskyldiga (subjektsperspektiv) eller
myndigheterna (myndighetsperspektiv). I dagens lagtext används
samtliga alternativ och det är svårt att se någon systematik i
användningen. Eftersom lagreglerna i de flesta fall riktar sig till både
skattskyldiga och myndigheter är det som regel lämpligast med ett
objektsperspektiv och flertalet bestämmelser har utformats på det sättet.
I vissa fall är det dock naturligare med ett subjektsperspektiv, se t.ex.
bestämmelserna om skattskyldighet för fysiska personer i 3 kap. 8 § IL
och om återföring av avdrag för avsättning till periodiseringsfond i
30 kap. 8–10 §§ IL. Myndighetsperspektivet används i sådana
bestämmelser som ger myndigheter rätt att ge dispens, se t.ex. 58 kap.
9 § IL.
Tidsperspektivet
Den nuvarande skattelagstiftningen har sedan länge tidsmässigt haft sin
utgångspunkt i taxeringen. Reglerna anger vad som skall tas upp som
intäkt och vad som skall dras av som kostnad när olika händelser har
inträffat under beskattningsåret. De händelser som ligger till grund för
beskattningen beskrivs därför ofta i förfluten tid, och det tempus som
används är vanligen perfektum. Som exempel kan nämnas reglerna om
avdrag för ökade levnadskostnader vid resor i tjänsten i punkt 3 av
anvisningarna till 33 § KL. Det finns emellertid också bestämmelser som
tar sin utgångspunkt i de inträffade händelserna och därför är uttryckta i
presens. Som exempel på detta kan nämnas reglerna om koncernbidrag i
2 § 3 mom. SIL.
I IL används vanligen presens för att beskriva de händelser som
inträffar under beskattningsåret. Däremot används tempus för förfluten
tid i vissa fall när regleringen tar sikte på vad som sammanlagt inträffat
under beskattningsåret eller på sådant som bildar bakgrund till en
händelse under beskattningsåret. Dessutom används sådant tempus för
händelser under tidigare beskattningsår.
Genom att presens oftast används när det gäller händelser under
beskattningsåret blir uttrycket under beskattningsåret i de flesta fall
onödigt (se t.ex. i kommentaren till 39 kap. 26 § IL). I några få
bestämmelser behålls uttrycket som ett förtydligande (se kommentaren
till 42 kap. 6 § IL).
Könsneutral utformning
I skattelagstiftningen används – i enlighet med traditionellt språkbruk –
maskulinum när den person som avses inte är närmare definierad.
Eftersom det i skattelagstiftningen inte i något avseende finns olika
regler för män och kvinnor används inte någonstans femininum. Ord i
maskulinum som ofta förekommer i lagtexten är den skattskyldige, den
anställde, make, han, honom och denne.
SLK har tagit upp frågan om IL skall få en könsneutral utformning och
resonerat på följande sätt.
En könsneutral utformning kan uppnås på flera sätt. Ett är att
genomgående använda dubbla former, den skattskyldige eller den
skattskyldiga, han eller hon, honom eller henne osv. Ett annat är att finna
andra uttryckssätt, t.ex. att använda en opersonligare, vanligen passiv,
konstruktion, att använda pluralform eller att genomgående skriva t.ex.
den skattskyldiga personen i stället för den skattskyldige.
En nackdel är att sådana omformuleringar vanligen tynger texten i
betydande omfattning. Detta är särskilt olyckligt i skattelagstiftningen,
eftersom den redan i sak är så komplicerad. Trots kommitténs
ansträngningar att uppnå en lättläst och klar text har det inte kunnat
undvikas att den delvis är tung och invecklad. Att då ytterligare tynga
texten med upprepningar enligt den förstnämnda metoden är inte
lämpligt. Det är inte heller en godtagbar metod att göra omskrivningar
för att uppnå en opersonligare text, om detta gör texten mindre lättläst.
Ett annat problem är att uttrycken, med undantag för den anställde och
make, ofta syftar inte bara på såväl män som kvinnor utan också på
aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra juridiska personer som
skall beskattas. Uttryckssättet den skattskyldige eller den skattskyldiga,
han eller hon osv. ger läsaren intrycket av att bara fysiska personer
avses. Ett alternativ skulle då vara att använda dubbelformerna när bara
fysiska personer avses och använda maskulinum eller omskrivningar när
både fysiska och juridiska personer avses. Risken är dock att ett sådant
skrivsätt skulle verka förvirrande.
SLK kom fram till att de nackdelar som inte kan undvikas vid en
könsneutral utformning klart överväger fördelarna. Därför behölls
maskulinum som gemensam beteckning för fysiska personer av båda
könen och juridiska personer. Regeringen delar SLK:s bedömning.
Bjudande presens
I lagspråket har s.k. bjudande presens traditionellt använts för att
uttrycka vad som skall göras när vissa förutsättningar föreligger. Som
exempel kan straffbestämmelserna användas. I brottsbalken används
vanligen uttryckssättet: ”Den som ... dömes för ...” (i paragrafer som
ändrats på senare tid används formen döms) trots att det rör sig om ett
påbud och inte om en definition eller annan beskrivning. Uttrycket skall
dömas förekommer också, särskilt i paragrafer som ändrats efter
brottsbalkens tillkomst. Även i straffbestämmelser utanför brottsbalken
är det vanligt med bjudande presens men formen skall dömas
förekommer i många lagar.
I den ursprungliga lydelsen av KL görs skillnad mellan påbud och
definitioner. Det föreskrivs alltså att något skall eller inte skall tas upp
som intäkt. Däremot används ”med ... förstås”, ”såsom ... betraktas”, ”till
... räknas” och ”till ... hänföres” genomgående utan skall.
Utvecklingen därefter har inneburit att bjudande presens börjat
användas i KL, sannolikt på grund av påverkan från språkbruket i andra
lagar. Inte minst gäller detta i nekande satser (”som intäkt tas inte upp”).
Även i SIL och övriga skattelagar finns bjudande presens och detta gäller
även lagar som tillkommit under de senaste åren. Det är svårt att urskilja
några principer för när bjudande presens eller former med skall används.
SLK anser att det är angeläget att ett konsekvent uttryckssätt används
och presenterar två alternativ. Det ena alternativet bygger på att det
inledande kapitlet innehåller påbudet om att beräkningen skall göras
enligt bestämmelserna i de följande kapitlen och att dessa innehåller en
närmare beskrivning av hur beräkningen sker. Fördelarna med detta
alternativ är att man slipper den ibland inte helt enkla gränsdragningen
mellan påbud och definitioner och att texten blir kortare. Det andra
alternativet är att återgå till det ursprungliga uttryckssättet i KL, vilket
innebär att skall genomgående används i bestämmelser som har karaktär
av påbud, medan presens används i definitioner och andra beskrivningar.
SLK kom fram till att det sistnämnda alternativet överensstämmer bättre
med riktlinjerna för det nutida författningsspråket och att det ligger
närmare det allmänna språkbruket. SLK har utformat reglerna i enlighet
med detta alternativ.
Inga remissinstanser har berört frågan om bjudande presens.
Regeringen följer kommitténs förslag att inte använda bjudande presens.
När det gäller uttrycket skall dras av återkommer vi emellertid i avsnitt
7.2.3.
Visa
Lagrådet påpekar att ordet visa används i olika betydelser i
lagrådsremissen. Ofta avses med detta ord att markera vem som har
bevisbördan men någon gång är avsikten att understryka att
skattemyndigheten inte har någon skyldighet att efterforska ett visst
förhållande. På en del ställen avser ordet emellertid att det skall gälla ett
strängare beviskrav än normalt. Lagrådet förordar att ordet visa
reserveras för de båda förstnämnda fallen. I det sistnämnda fallet kan
t.ex. uttrycket klart framgå användas.
Regeringen har med anledning av Lagrådets yttrande omprövat
användningen av termen visa i IL. Regeringen föreslår att termen bara
används när avsikten är att markera vem som har bevisbördan. I det
remitterade lagförslaget användes ordet visa oftast för att markera
bevisbördan trots att det inte innebär något annat än vad som följer av
allmänna regler om bevisbördans placering. Det är enligt regeringens
mening onödigt att belasta IL med sådana regler. Ordet visa har därför i
propositionen strukits i 11 paragrafer nämligen 11 kap. 43 §, 16 kap. 5
och 24 §§, 17 kap. 22 §, 18 kap. 18 och 23 §§, 19 kap. 12 §, 29 kap. 13 §,
35 kap. 1 §, 39 kap. 24 § och 57 kap. 5 § IL. Ordet visa har också strukits
i 21 kap. 10, 23 och 26 §§ IL. I motsvarande paragrafer anges i dag hur
den skattskyldige skall visa något, t.ex. med intyg från länsstyrelsen i
fråga om rationaliseringsförvärv. I IL har inte tagits med bestämmelser
som innehåller vägledning om på vilket sätt den skattskyldige skall visa
något. Eftersom reglerna som anger hur bevisningen skall gå till har
tagits bort blir ordet visa onödigt i dessa paragrafer.
I de fall då ordet visa använts i lagrådsremissen för att ange att ett
strängare beviskrav ställs än normalt ersätts det, i enlighet med Lagrådets
förslag, med uttrycket klart framgår Som exempel på när visa ersätts
med klart framgår kan nämnas 16 kap. 20 § IL, som gäller förlust av
kontanter.
I bestämmelserna i 12 kap. står ordet visa kvar. Bestämmelserna om
ökade levnadskostnader är föremål för översyn av utredningen om ökade
levnadskostnader (dir. 1997:128). Utredningen förväntas komma med sitt
slutbetänkande under hösten. Det finns därför inte nu anledning att ändra
dessa bestämmelser. Också i ILP behålls ordet visa eftersom lagen
innehåller fortsatt giltighet av upphävda regler.
7.2 Vissa skatterättsliga uttryck
7.2.1 Inkomst–utgift, intäkt–kostnad eller intäktspost–
kostnadspost
Regeringens förslag: Uttrycken inkomster och utgifter används när det
saknas periodanknytning. Inkomster används ibland också i en mer
allmän bemärkelse i olika uttryck för att tala om resultatet av vissa
intäkter och kostnader, bl.a. i skattskyldighetsbestämmelserna. Det
används dock inte för slutresultatet i ett inkomstslag.
Uttrycken intäkter och kostnader används för periodiserade inkomster
och utgifter.
Uttrycken intäktsposter och kostnadsposter används som en
samlingsbeteckning för intäkter, balansposter och vissa poster som skall
tas upp bara vid taxeringen respektive kostnader, balansposter och vissa
poster som skall dras av bara vid taxeringen.
SLK:s förslag: I SLK:s förslag till IL används uttrycken inkomst,
intäkt och intäktspost samt utgift, kostnad och avdragspost. Någon
redogörelse för principerna för när de olika uttrycken används lämnas
inte.
Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet tar
upp frågan hur orden inkomster och utgifter samt intäkter och kostnader
används. Fakulteten anser att det vore värdefullt med en genomgång av
principerna för hur dessa uttryck används. Näringslivets Skattedelegation
anser att SLK har blandat samman uttrycken intäkt–inkomst och
kostnad–utgift–avdrag. Som exempel nämner delegationen 16 kap. 1 § IL
där det står ”Kostnader för att förvärva ... samt andra ränteutgifter ...”.
Delegationen påpekar att motsvarande bekymmer är minst lika stora i KL
och SIL och efterlyser en genomgång av uttrycken. Delegationen anser
att det är olämpligt att, vid sidan av de redan etablerade uttrycken, införa
de nya uttrycken intäktspost och avdragspost utan att klargöra den
närmare innebörden. Svenska Revisorsamfundet SRS efterlyser en
översyn av terminologin intäkt–kostnad, inkomst–utgift samt
inbetalning–utbetalning. Samfundet framhåller betydelsen av att
termerna stämmer med gängse företagsekonomiska definitioner och med
kontantprincipen respektive bokföringsmässiga grunder.
Skälen för regeringens förslag: Intäkter och kostnader används
normalt som ett uttryck för periodiserade inkomster och utgifter. SLK
använder oftast uttrycken intäkter och kostnader i de bestämmelser som
reglerar hur man beräknar skatteunderlaget. Men det finns också ett antal
bestämmelser i dessa kapitel som innehåller uttrycken inkomst och utgift.
I vissa fall beror det på att det är operiodiserade poster som avses, t.ex. i
SLK:s förslag till 18 kap. 3 § IL där det står att utgifter för att anskaffa
inventarier skall dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. I andra
fall är det inte så att man behandlar just operiodiserade poster, se t.ex.
SLK:s förslag till 16 kap. 3 § IL (16 kap. 2 § i regeringens förslag), som
reglerar utgifter för representation. Denna användning stämmer inte
överens med t.ex. SLK:s förslag till 16 kap. 26 § IL (16 kap. 27 § i
regeringens förslag), som reglerar kostnader för resor med egen bil.
Det är naturligtvis viktigt att ha en konsekvent användning av
uttrycken. Regeringen har, till skillnad från kommittén, stannat för att i
bestämmelserna om beräkning av skatteunderlaget normalt använda
uttrycken inkomster och utgifter när en viss typ av inkomst eller utgift
behandlas. När man skall avgöra om en inkomst eller utgift skall tas upp
respektive dras av behöver man vanligen inte ta ställning till när detta
skall ske. Det innebär således att i 16 kap. 2 § IL behålls uttrycket
utgifter för representation och i 16 kap. 27 § IL ändras uttrycket till
utgifter för resor med egen bil.
Eftersom det normalt är de periodiserade inkomsterna som tas upp till
beskattning liksom de periodiserade utgifterna som dras av står det i
huvudbestämmelserna för de olika inkomstslagen att inkomsterna skall
tas upp som intäkt (se 11 kap. 1 §, 15 kap. 1 § och 42 kap. 1 § IL) och att
utgifterna skall dras av som kostnad (se 12 kap. 1 §, 16 kap. 1 § och
42 kap. 1 § IL). I förhållande till kommitténs förslag har alltså orden som
kostnad lagts till i de sistnämnda lagrummen.
I de olika bestämmelserna om vad som skall tas upp eller dras av har
SLK skrivit att intäkterna/inkomsterna skall tas upp som intäkt medan
kostnaderna/utgifterna skall dras av. Det är ologiskt att på inkomstsidan
säga att något skall tas upp som en periodiserad inkomst, medan det på
utgiftssidan inte sägs något om periodiserade utgifter. Regeringen anser
att uttryckssätten bör vara enhetliga för inkomst- och utgiftssidorna och
har stannat för att använda uttrycken att inkomsterna tas upp (dvs. som
intäkt utelämnas) och att utgifterna dras av. I vissa bestämmelser behövs
det en betoning att något skall tas upp som intäkt och inte som lagervärde
eller något annat, se t.ex. 17 kap. 28 § och 27 kap. 16 § andra stycket IL.
Där har som intäkt behållits.
I bestämmelserna om beskattningstidpunkten används uttryckssättet att
inkomsterna skall tas upp som intäkt och utgifterna skall dras av som
kostnad vid en viss tidpunkt. Där är det ju frågan om de periodiserade
inkomsterna och utgifterna. Dessa finns som huvudregler i inkomstslaget
tjänst i 10 kap. 8 och 13 §§ IL, i inkomstslaget näringsverksamhet i
14 kap. 2 § IL och i inkomstslaget kapital i 41 kap. 8 och 9 §§ IL. Men
det finns också ett antal andra bestämmelser i inkomstslagen om när
inkomster skall tas upp till beskattning och när utgifter skall dras av.
Det finns emellertid andra poster än sådana som normalt benämns
intäkter och kostnader som skall påverka resultatet. Exempel på sådana
poster är balansposter som in- och utgående lager, pågående arbeten,
fordrings- och skuldposter. För att få med sådana poster vid beräkningen
av resultatet introducerade SLK uttrycken intäktspost och avdragspost,
som en samlingsbeteckning för alla poster som skall tas upp respektive
skall dras av i näringsverksamheten. Regeringen följer detta förslag med
den ändringen att avdragspost benämns kostnadspost. SLK använde
uttrycken bara i inkomstslaget näringsverksamhet. Eftersom det kan
förekomma sådana poster också i de andra inkomstslagen (t.ex. i 12 kap.
36 § och 47 kap. 9 och 10 §§ IL) används uttrycken i samtliga
inkomstslag.
Den ändrade användningen av uttrycken har lett till att vissa av SLK
använda uttryck ändras. T.ex. kan nämnas att i
kapitalvinstbestämmelserna används uttrycken anskaffningsutgift och
förbättringsutgift i stället för anskaffningskostnad och
förbättringskostnad. I andra fall behålls vissa uttryck eftersom de är så
inarbetade eller svåra att ändra (t.ex. omkostnadsbeloppet).
SLK har i ett antal lagrum bytt uttrycket inkomster mot överskott eller
underskott när det handlar om resultatet i ett inkomstslag. Regeringen
anser att det är bra att ordet inkomster inte används i dessa bestämmelser,
se vidare i avsnitt 7.2.2.
Uttrycket inkomster har behållits som ett allmänt uttryck för intäkter,
kostnader och balansposter i en verksamhet. Ordet finns i t.ex.
inkomstskatt, förvärvsinkomster, ackumulerad inkomst och
inkomstberäkning. Detta är sedan gammalt använda uttryck, som det inte
finns någon anledning att ändra på. Kommittén har också använt
inkomster i skattskyldighetsbestämmelserna (3–7 kap. IL).
Skattskyldighetsbestämmelserna reglerar om ett subjekt skall beskattas i
Sverige och i så fall för vilka typer av inkomster. De innehåller inga
regler om att inkomsterna skall hänföras till vissa perioder. Även i dessa
bestämmelser kan inkomst behållas som ett allmänt uttryck.
Svenska Revisorsamfundet SRS tar upp termerna inbetalningar och
utbetalningar. Dessa har av SLK använts för att uttrycka själva
betalningsflödet. Som exempel kan nämnas att ett belopp har betalats in
på ett pensionssparkonto (16 kap. 32 § IL) respektive har betalats ut till
aktieägare (42 kap. 17 § IL). Det finns inte anledning att kommentera
dessa uttryck vidare.
7.2.2 Resultat respektive överskott eller underskott
Regeringens förslag: Uttrycken överskottet eller underskottet eller
resultatet används för att uttrycka slutsumman i ett inkomstslag.
SLK:s förslag: Kommittén använder uttrycket överskottet eller
underskottet för att uttrycka slutsumman i ett inkomstslag.
Remissinstanserna: Några remissinstanser – bl.a. Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet – påpekar att det i vissa bestämmelser saknas
regler för om resultatet blir noll kronor.
Skälen för regeringens förslag: I KL används ofta uttrycket inkomst
för resultatet i t.ex. ett inkomstslag. SLK har ändrat det till överskott eller
underskott och har motiverat det med att uttrycket inkomst ibland kan
föranleda tveksamhet om endast överskott avses eller om det avser såväl
överskott som underskott (se t.ex. kommentaren till 14 kap. 22 § IL i
SOU 1997:2).
Regeringen delar kommitténs uppfattning att uttrycket inkomst bör
bytas ut när det handlar om slutsumman i ett inkomstslag. Uttrycken
överskott och underskott används när det är just överskottet eller
underskottet som avses, se t.ex. 1 kap. 5 § och 1 kap. 11 § IL. Uttrycket
överskottet eller underskottet behålls också i vissa paragrafer där det står
att överskottet tas upp respektive att underskottet dras av, t.ex. i 36 kap.
1 § IL. Uttrycket överskottet eller underskottet är emellertid långt och
tynger ibland lagtexten. Regeringen använder därför i stället uttrycket
resultatet i vissa bestämmelser. Det uttrycket kan stå för såväl ett positivt
som ett negativt resultat. Det kan också stå för resultatet noll.
7.2.3 Skall eller får dras av
Regeringens förslag: Uttryckssättet får dras av används
huvudsakligen när det är fråga om en valfrihet för den skattskyldige.
När något inte får dras av används uttrycket får inte dras av. I andra
fall används skall dras av.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
att kommittén använder uttrycket skall inte dras av i stället för det av
regeringen använda uttrycket får inte dras av.
Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm anser att den
diskussion som förts i kommittén kring användningen av uttrycken skall
eller får sannolikt är korrekt, men att man inte kan utesluta att dessa
språkliga förändringar kan leda till en materiellt förändrad lagstiftning.
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR instämmer i tanken att ordet
får bör ersättas av skall när det inte finns någon valmöjlighet, men menar
att det är fel att det saknas valmöjlighet när det gäller omedelbart avdrag
för reparationer av inventarier, byggnader och markanläggningar. Se
vidare i kommentarerna till 18 kap. 2 §, 19 kap. 2 § och 20 kap. 3 § IL.
Näringslivets Skattedelegation anser att uttryckssätten får dras av eller
avdrag medges för skall användas i stället för skall. Delegationen anser
inte som SLK att ordvalet i 20 § KL innebär att det inte finns en valfrihet
när det gäller avdrag och resonerar på följande sätt. I andra regler, t.ex.
3 § 2 mom. SIL sägs att avdrag får göras för omkostnader. I praxis har
valfrihet alltid förelegat beträffande avdrag. Om en skattskyldig har velat
avstå från ett avdrag, t.ex. en reaförlust, har han kunnat det. Den
ordningen bör bestå. Enligt delegationen tillkommer på
företagsbeskattningens område komplikationen att beskattningen normalt
skall grunda sig på den skattskyldiges räkenskaper. I räkenskaperna har
den skattskyldige många gånger möjlighet att välja att dra av en utgift
antingen omedelbart eller i form av avskrivningar. Att ändra till skall
innebär att denna valfrihet försvinner. Ett exempel på detta är
bestämmelserna i 18 kap. 2 § IL om omedelbart avdrag för utgifter för
reparation och underhåll. Också Sveriges Fastighetsägareförbund tar upp
bestämmelserna om reparation och underhåll i 19 kap. 2 § och 20 kap.
3 § IL och anser att här passar det med uttrycket har rätt till avdrag eller
något liknande. Svenska Revisorsamfundet SRS anser att uttryckssättet
skall dras av är mindre lyckat, särskilt för de fall där den skattskyldige
har en reell valmöjlighet genom att t.ex. inte yrka avdrag för en i sig
avdragsgill post. Uttryckssättet blir märkligt när själva avdragsrätten är
begränsad, t.ex. i 16 kap. 3 § IL (16 kap. 2 § i regeringens förslag).
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om avdrag är i
nuvarande lagstiftning i stor utsträckning formulerade så att avdrag får
göras för en viss utgift eller dylikt. Vidare förekommer uttryckssätten att
avdrag medges och att den skattskyldige har rätt till avdrag. Så har det
varit sedan KL:s tillkomst. Ett undantag är dock den grundläggande
avdragsregeln i 20 § KL, som alltid har haft lydelsen att alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande skall avräknas från
intäkterna.
Ordet får ger – liksom uttrycket har rätt till – intryck av att den
skattskyldige har möjlighet att göra avdraget men också möjlighet att
avstå. Även om det oftast förhåller sig så att det är till fördel för den
skattskyldige att ett avdrag görs, är detta inte alltid fallet. Särskilt gäller
detta när alternativen är att göra avdraget ett visst år eller ett senare år.
Det kan då vara en nackdel att göra avdraget omedelbart, om inkomsten
är lägre än nästa år eller avdraget helt eller delvis blir verkningslöst. I
rättsfallet RÅ 1968 ref. 66 fann Regeringsrätten att bestämmelsen i 52 §
KL i den då gällande lydelsen att underskottsavdrag som ena maken inte
kunnat utnyttja ”må avräknas från andra makens inkomst” inte innebar
att makarna hade rätt att avstå från en sådan avräkning.
Genom denna användning av ordet får har det uppkommit behov av att
på annat sätt markera när det finns en valfrihet. Som exempel kan
nämnas att det i reglerna om underskott av nystartad verksamhet i 46 §
1 mom. första stycket KL anges att avdrag får göras efter yrkande av den
skattskyldige. I bestämmelserna om underskott av andelshus i 3 §
13 mom. andra stycket SIL anges att delägare i andelshus efter yrkande
har rätt till avdrag.
SLK använder i enlighet med den grundläggande bestämmelsen i 20 §
KL ordet skall när det gäller regleringen av avdrag för utgifter. Ordet får
används för att markera att den skattskyldige har en valfrihet. Får
används också i vissa andra fall där ordet skall inte passar t.ex.”avdraget
får inte överstiga ...”.
SLK påpekar att användningen av ordet skall inte påverkar
skattemyndigheternas utredningsskyldighet när det gäller avdrag. Redan i
dag skall givetvis skattemyndigheterna räkna av de avdrag som de har
kännedom om vid beräkningen av skatteunderlaget oavsett om den
skattskyldige särskilt begär avdraget.
Näringslivets Skattedelegation är avvisande till SLK:s resonemang och
menar att det finns en valfrihet när det gäller avdragen. Flera andra
remissinstanser instämmer däremot i kommitténs uppfattning. Lagrådet
utgår från att användningen av uttrycket skall dras av inte inverkar på
omfattningen av skattemyndigheternas utredningsskyldighet och
förklarar sig med hänsyn härtill godta att uttrycket används. Lagrådet
förordar emellertid att skall byts ut mot får i uttrycket skall inte dras av
och motiverar det med att det är ett naturligare språkbruk samt att det i
sådana bestämmelser inte finns någon valfrihet för den skattskyldige
varför det saknas anledning att markera att sådan valfrihet saknas.
Regeringen anser att det är lämpligt att avdragsreglerna som huvud-
regel utformas som ”skall-regler”. Från denna huvudprincip görs
undantag i de fall då det finns en valrätt eller då skall inte passar (se
SLK:s förslag ovan). När det gäller Lagrådets kritik mot uttrycket skall
inte dras av vill regeringen påminna om att, som nämnts i avsnitt 7.1
under rubriken Objektsperspektiv, ambitionen är att reglerna skall rikta
sig till både skattskyldiga och myndigheter och därför har de i allmänhet
utformats ur ett objektsperspektiv. Orsaken är att reglerna bör rikta sig
till såväl de skattskyldiga som till myndigheterna. Ur
myndighetsperspektivet passar ordet skall bättre. Regeringen anser
emellertid inte att detta är en så angelägen fråga och kan dela Lagrådets
uppfattning att det blir ett naturligare språkbruk i vissa situationer att
skriva får inte dras av. Regeringen följer därför Lagrådets förslag.
Vidare ändras de regler som är utformades som skall dras av bara till får
dras av bara eftersom de skattskyldiga också i dessa situationer saknar
en valfrihet. Dessa byten görs utan att det nämns i
författningskommentarerna till de enskilda paragraferna.
Flera remissinstanser har haft synpunkter på enskilda paragrafer och
menar att det där bör finnas en valrätt. Dessa synpunkter redovisas i
kommentarerna till de aktuella paragraferna.
Som exempel på användningen av orden skall och får i IL kan nämnas
regleringen av avdrag för underskott av näringsverksamhet. I 14 kap.
22 § IL finns en sammanställning av de olika reglerna.
7.2.4 Kvantifierande uttryck
Regeringens förslag: Uttryck som anger en viss andel (s.k.
kvantifierande uttryck) skall användas på ett konsekvent sätt.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. SLK
kallade dem för kvantifierande begrepp i stället för kvantifierande
uttryck.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm är positiv till att
uttrycken används på ett konsekvent sätt. Sveriges
Fastighetsägareförbund är också positivt. Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet håller med om att det är viktigt att uttrycken
samordnas. Fakulteten efterlyser dock tydligare förklaringar till gjorda
ändringar och hur dessa står i överensstämmelse med avgöranden från
Regeringsrätten samt efterlyser också en diskussion om innebörden av de
olika uttrycken. Handelshögskolan i Stockholm anser att kommitténs
försök att använda dagens uttryck på ett konsekvent sätt inger farhågor
och är negativ till utbytet av huvudsakligen till uteslutande eller så gott
som uteslutande i 7 kap. 5 § IL. Handelshögskolan menar att det bör
diskuteras vad uttrycken skall relateras till. Handelshögskolan vid
Göteborgs universitet anser att man bör avstå från att införa nya uttryck –
som till klart övervägande del – och i stället överväga att begränsa
antalet uttryck. Närings- och teknikutvecklingsverket förordar att man
ersätter de kvantifierande uttrycken med procentsatser eller andelstal, i
förekommande fall kompletterade med cirka, när detta är möjligt och
lämpligt. Även Näringslivets Skattedelegation tar upp frågan om man
kan gå ett steg längre än SLK och ersätta uttrycken med exakta procenttal
i de fall det är möjligt med hänsyn till förekomsten av en beräkningsbas.
Sveriges Advokatsamfund har samma utgångspunkter men ifrågasätter
om syftet med kvantifieringen av uttrycken är att förstärka och låsa fast
bedömningarna. Samfundet menar att det är en avvägning mellan
praktisk tillämpning och flexibilitet. Hur denna fråga behandlas kan få
betydelse vid den praktiska tillämpningen och även för framtida
lagstiftning. Det är därför av vikt att lagstiftaren beaktar riskerna och
betonar rättssäkerheten. Ett mål bör vara att begränsa utrymmet för
skälighetsbedömningar och att i största möjliga utsträckning uttryckligen
ange ramarna för tillämpningen.
Skälen för regeringens förslag: Med kvantifierande uttryck avses
uttryck som innebär en andel som inte är exakt bestämd, t.ex.
huvudsaklig, övervägande och väsentlig. SLK har övervägt möjligheten
att redogöra för vad som avses med uttrycken t.ex. genom att i stället
uttrycka dem i en procentsats eller att använda ett uttryck i stället för
flera med samma eller liknande betydelse.
Som remissinstanserna har påpekat är detta en viktig fråga som inte är
helt lätt att hantera. Ett problem är att det ofta saknas en beräkningsbas.
Det kan illustreras med ett exempel. Om man tar betydande/betydligt
som exempel kan först nämnas bestämmelsen i 11 kap. 22 § IL, som
behandlar frågan om skattefria inkomster hos utländska forskare. Ett
rekvisit för skattefrihet är att anställningen eller uppdraget avser
kvalificerat forsknings- eller utvecklingsarbete med sådan inriktning eller
på sådan kompetensnivå att det innebär betydande svårigheter att
rekrytera inom landet. Här saknas beräkningsbas.
I andra fall är det oklart vad som är beräkningsbasen. I 16 kap. 5 § IL,
som innehåller utredningsregeln när det gäller garantiåtaganden, står det i
första stycket ”Avdrag skall göras med ett högre belopp än som följer av
4 §, om den skattskyldige visar att ett betydligt större avdrag är
motiverat...”. Här går det bra att i första stycket avgöra vad som är
beräkningsbasen, nämligen det avdrag som skulle följa av 4 §.
Kvantifieringen skulle således kunna uttryckas i en procentsats. I
paragrafens tredje strecksats finns villkoret att ”en betydande ökning av
garantiåtagandenas omfattning skett under året”. Där skulle man
visserligen kunna skriva in att omfattningen har ökat med en viss
procentsats, men vad menas med omfattning? Kan det vara antal
garantiåtaganden, de belopp som garanteras eller skall man även se på
riskstorleken? Sedan kommer den femte strecksatsen där det står att ”en
väsentlig del av garantiåtagandena avser en tid som betydligt överstiger
två år”. Där är beräkningsbasen år. Om betydligt innebär 30 % skall den
sistnämnda satsen innebära att tiden kan räknas ut till 2 år och drygt 7
månader?
Ett annat exempel är 17 kap. 31 § IL om underlåtenhet att slutredovisa
eller fakturera. Om den skattskyldige i betydande omfattning har låtit bli
att slutredovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed
hade kunnat slutredovisas eller faktureras, skall de belopp som skäligen
hade kunnat slutredovisas eller faktureras tas upp som intäkt. Anta
fortfarande att betydande står för 30 %. Är det något som skall ställas i
relation till den skattskyldiges totala slutredovisade eller fakturerade
belopp eller menar man att beloppen tillsammans skall anses vara
betydande oavsett vilka förhållanden som råder hos den skattskyldige
(jämför en enskild byggmästare och ett börsnoterat företag)?
Det skulle naturligtvis vara värdefullt att gå igenom samtliga
bestämmelser med kvantifierande uttryck, penetrera dem när det gäller
förarbeten, litteratur och praxis samt översätta dem till procentsatser i de
fall det går. Som några remissinstanser har påpekat är det emellertid ett
svårt arbete om det inte skall leda till materiella förändringar. Det finns
ett antal uttalanden i förarbetena om vad uttrycken avser, men det är inte
säkert att dessa har följts i praxis. I vissa fall finns det kanske en
rättstillämpning även om den inte har manifesterats i avgöranden från
högsta instans. Eftersom syftet är att arbetet inte skall leda till materiella
förändringar skulle en genomgång innebära ett så omfattande arbete att
detta lagstiftningsärende skulle fördröjas. Man skulle emellertid kunna
föra in procentsatser i de bestämmelser där man utan vidare
efterforskningar säkert kan säga vad som gäller. Mot det talar att det
skulle kunna uppfattas som slumpartat om vissa bestämmelser ändrades
medan andra, som för några kan kännas lika självklara, inte ändrades
därför att det tar för lång tid att utreda vad som gäller enligt förarbeten,
praxis och litteratur. Det kan också vara olämpligt att lägga fram förslag
utan en ytterligare remissbehandling. Slutligen kan det konstateras att
inkomstskattelagstiftningen sedan länge har haft dessa kvantifierande
uttryck utan att det har riktats några allvarligare invändningar mot dem.
Man kan därför ifrågasätta behovet av ett sådant omfattande arbete. I vart
fall är det inte nödvändigt att företa denna genomgång i detta
lagstiftningsärende. Det är inte heller lämpligt att här göra uttalanden om
ytterligare uttryck och låsa fast betydelsen av dem.
Det innebär att de kvantifierande uttrycken kommer att behållas. Då
uppkommer frågan om det finns några uttryck som har så likartad
betydelse att det är lämpligt att slå samman dem utan att det innebär
några materiella förändringar. SLK har inte funnit några sådana och
remissinstanserna har inte tagit upp frågan. Regeringen anser inte att det
finns något skäl att utreda frågan vidare.
Arbetet får i stället begränsas till att använda dagens uttryck på ett
konsekvent sätt. I det sammanhanget har SLK gjort vissa mindre
ändringar. Regeringen anser att dessa ändringar är lämpliga.
För det första har uttrycket huvudsakligen i 7 § 6 mom. fjärde stycket
SIL (7 kap. 5 § IL) bytts mot uteslutande eller så gott som uteslutande
när det gäller verksamhetskravet för stiftelser. Med huvudsakligen avses
cirka 75 % och med uteslutande eller så gott som uteslutande avses 90–
95 % upp till 100 %. Handelshögskolan i Stockholm är negativ till detta
byte och anser att frågan i stället bör tas upp inom ramen för
behandlingen av Stiftelse- och föreningsskattekommitténs betänkande,
SOU 1995:63. I författningskommentaren till 7 kap. 5 § IL finns en
redogörelse för skälen till bytet. Bytet hindrar givetvis inte att frågan tas
upp på nytt i samband med behandlingen av Stiftelse- och
föreningsskattekommitténs betänkande. I sammanhanget kan nämnas att
uttrycket ringa också finns i stycket. Med ringa avses ca 5–10 %.
I den bestämmelse som motsvarar 2 § 7 mom. första stycket SIL
(2 kap. 17 § IL), som innehåller en definition av s.k. äkta bostadsföretag
(privatbostadsföretag), har uttrycket huvudsakligen bytts mot till klart
övervägande del. Enligt rekommendationer från Riksskatteverket, som
tillämpas sedan lång tid tillbaka, bör huvudsaklig del i det sammanhanget
innebära minst 60 %. Eftersom huvudsaklig normalt avser ca 75 % har
uttrycket bytts ut. I definitionen av privatbostad i 5 § andra stycket KL
används uttrycket övervägande. Enligt förarbetena avses med detta
uttryck mer än hälften (prop. 1990/91:54 s. 191). Med det uttrycket som
utgångspunkt har det nya uttrycket till klart övervägande del fått
representera ca 60 % och uppåt.
I de bestämmelser som motsvarar 9 § skogskontolagen (1954:142)
(21 kap. 39 § IL) om skogskonto och skogsskadekonto har väsentlig
bytts mot övervägande eftersom mer än hälften avses. I detta
sammanhang kan nämnas att uttrycket väsentlig del används också i
definitionen av privatbostad i 5 § andra stycket KL (2 kap. 8 § IL). Enligt
uttalanden i förarbetena menas där 40 % (prop. 1990/91:54 s. 192).
Lagrådet påpekar att uttrycken ringa, oväsentlig och nämnvärd i
allmänt språkbruk ligger mycket nära varandra betydelsemässigt.
Lagrådet anser att frågan om en eventuell samordning av dessa och
liknande uttryck bör övervägas i lämpligt sammanhang. Vidare föreslår
Lagrådet att ordet huvudsaklig skall bytas ut mot helt övervägande del.
Som antytts ovan är det en svår gränsdragning när man ändrar använda
uttryck utan att det skall få någon ändrad betydelse. Den ändring som
Lagrådet föreslår skulle kanhända inte leda till några sådana problem.
Regeringen anser dock inte att uttrycket helt övervägande del ger en
bättre indikation på vad som avses – cirka 75 % – än uttrycket
huvudsaklig. Dessutom finns det en risk för sammanblandning av
uttrycken helt övervägande del och klart övervägande del. Sammantaget
finner regeringen inte att det av Lagrådet föreslagna uttrycket har sådana
fördelar framför dagens uttryck att man bör ta de nackdelar som det kan
medföra att ändra dagens uttryckssätt.
7.2.5 Realisationsvinst eller kapitalvinst
Regeringens förslag: Uttrycken realisationsvinst och realisationsförlust
byts ut mot kapitalvinst och kapitalförlust.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm är positiv till ett byte
och menar att det stämmer bättre överens med motsvarande
internationella terminologi. Också Handelshögskolan i Stockholm och
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet stöder förslaget.
Kammarrätten i Jönköping anser att uttrycken realisationsvinst och
realisationsförlust är väl inarbetade och inte uppfattas som
svårförståeliga från allmänspråklig synpunkt. Uttrycket kapitalvinst kan
däremot hos den mindre insatte leda tanken till något annat och mer
omfattande som vinst på kapital, dvs. även t.ex. ränteinkomster. En
annan nackdel är att uttrycket kapitalförlust får en annan innebörd än den
nuvarande. Grossistförbundet Svensk Handel, Lantbrukarnas
Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund och Sveriges
Fastighetsägareförbund är också negativa till ett byte.
Fastighetsägareförbundet anser dock att dagens uttryck kan förenklas till
reavinst och reaförlust.
Skälen för regeringens förslag: Sedan gammalt används i
skattelagstiftningen realisationsvinst som beteckning på vissa vinster vid
försäljning av tillgångar. Avgränsningen av vad som varit att anse som
realisationsvinst har ändrats under åren och beskattningen av sådana
vinster har utökats men beteckningen har kvarstått oförändrad.
Beteckningen kan sägas ge uttryck både för att det är en extraordinär
inkomst (till skillnad mot inkomst från löpande varuförsäljning) och för
att den värdeökning som har skett sedan tillgången förvärvades realiseras
genom försäljningen.
Utom i lagtext används uttrycket realisationsvinst sällan. I stället
används kortformen reavinst. SLK har övervägt att införa detta uttryck i
lagtexten, eftersom det är inarbetat och känt även hos allmänheten, men
har stannat för att inte göra det. Kommittén menar att den bakomliggande
innebörden i uttrycket realisationsvinst ofta inte är känd och att ett utbyte
skulle leda till att ordet blir ännu mer frikopplat från sin egentliga
innebörd.
SLK har i stället valt att använda uttrycket kapitalvinst. Detta används
redan nu för att mer allmänt beteckna vinster av det slag som i dag
beskattas som realisationsvinst. Det anknyter också till motsvarande
beteckning i andra språk.
I det föregående nämns bara vinster, men det som sagts gäller också
förluster. Här tillkommer den komplikationen att kapitalförlust tidigare
har använts för att beteckna vissa förluster som i princip inte skall dras av
(20 § andra stycket tjugofjärde ledet och punkt 5 av anvisningarna till
20 § KL). Avdragsförbudet har emellertid tagits bort genom en ändring
år 1997 (SOU 1995:137, prop. 1996/97:154, bet. 1997/98:SkU2, SFS
1997:851).
Enligt regeringens mening finns det skäl som talar för och emot båda
alternativen. En ytterligare aspekt att beakta är att det i inkomstslaget
näringsverksamhet är värdefullt att ha ett uttryck för de tillgångar som
vid en avyttring beskattas enligt reglerna för
realisationsvinster/kapitalvinster. Då är det av kommittén föreslagna
uttrycket kapitaltillgångar att föredra framför uttrycken
realisationstillgångar eller reatillgångar. Regeringen stannar för att följa
SLK:s förslag.
7.2.6 Egendom eller tillgång
Regeringens förslag: Ordet tillgång används i stället för egendom.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm anser att bytet är
befogat med hänsyn till syftet att språkligt förenkla lagtexten, men
framhåller att det inte kan uteslutas att ändringen leder till materiella
förändringar. Sveriges Fastighetsägareförbund har inget att invända mot
bytet.
Skälen för regeringens förslag: I stället för ordet egendom används
tillgång. Ordet egendom finns på många ställen i både KL och SIL men i
nyare lagstiftning, t.ex. lagen (1990:663) om ersättningsfonder och
förmögenhetsskattelagen (1997:323), används i stället genomgående
tillgång. Det kan påpekas att egendom i första hand för tanken till
tillgångar av materiell natur medan tillgång på ett mer naturligt sätt
täcker också t.ex. immateriella rättigheter.
I civilrätten fyller uttrycket egendom en funktion genom distinktionen
mellan fast och lös egendom. I KL och SIL används uttrycket fast
egendom däremot inte alls utan i stället talar man om fastighet och låter
bestämmelserna om dessa omfatta även byggnader som är lös egendom
(4 § KL, 2 kap. 6 § IL). Uttrycket lös egendom förekommer därutöver
inte i KL men väl i definitionerna av investmentföretag och
förvaltningsföretag i 2 § 10 mom. respektive 7 § 8 mom. SIL (39 kap.
15 § respektive 24 kap. 14 § IL). I definitionen av fastighet i 2 kap. 6 §
IL behövs uttrycket lös egendom. I 24 kap. 14 § och 39 kap. 15 § IL i
regeringens förslag har uttrycket bytts mot tillgång. I
redovisningslagstiftningen används genomgående tillgång.
7.2.7 Omsättningstillgångar eller lagertillgångar
Regeringens förslag: Ordet omsättningstillgångar används inte. I stället
används lagertillgångar och i vissa fall görs en utförligare uppräkning av
de tillgångar som avses.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksskatteverket och Näringslivets
Skattedelegation tillstyrker ändringen. Sveriges Fastighetsägareförbund
har inget att invända mot bytet. Handelshögskolan i Stockholm anser att
bytet är befogat med hänsyn till syftet att språkligt förenkla lagtexten,
men framhåller att det inte kan uteslutas att ändringen leder till materiella
förändringar.
Skälen för regeringens förslag: I KL och SIL används uttrycken
lager, lagertillgångar och omsättningstillgångar. I punkt 9 av
anvisningarna till 22 § och i punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL
definieras lager som ”tillgångar avsedda för omsättning eller
förbrukning”, men uttrycket omsättningstillgångar definieras inte.
Enligt 4 kap. 1 § årsredovisningslagen (1995:1554) är
anläggningstillgång en tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas
eller innehas i rörelsen och omsättningstillgång är annan tillgång.
Detsamma gäller enligt 13 § bokföringslagen (1976:125) liksom enligt
förslaget till ny bokföringslag (prop. 1998/99:130, 6 kap. 4 §, som
hänvisar till årsredovisningslagen). Enligt dessa lagar skall
omsättningstillgångarna delas upp i ett antal olika poster, bl.a. varulager,
fordringar och kortfristiga placeringar. Det kan noteras att bl.a. aktier
som innehas under en kortare tid anses som omsättningstillgångar även
om de inte ingår i varulagret.
När det gäller aktier finns det inte någon konsekvens i användningen
av uttrycken i KL och SIL. Det finns inte någon bestämmelse som
motsvarar den i redovisningsslagstiftningen om att det finns
korttidsinnehavda aktier som är omsättningstillgångar men inte
lagertillgångar. Det verkar snarast som om det är lagertillgångar som
avses även när det står omsättningstillgångar.
I skattelagstiftningen används normalt uttrycket omsättningstillgång i
fråga om sådana fastigheter som utgör lager (t.ex. i punkt 4 av
anvisningarna till 21 § och punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 22 §
KL). I de bestämmelser som reglerar lager används dock uttrycket lager
av fastigheter (punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL). Det skulle kunna
tolkas så att det finns fastigheter som enligt KL är omsättningstillgångar
men inte lagertillgångar och för dem skall bestämmelserna i 24 § KL, om
bl.a. värdering av lager, inte tillämpas. Så är emellertid inte fallet.
Uttrycken lagertillgång respektive omsättningstillgång bör användas
konsekvent i IL. Eftersom det är en skillnad mellan hur uttrycken
används i bokföringslagstiftningen och i inkomstskattelagstiftningen –
inte minst när det gäller fastigheter – är det lämpligt att uttrycket
omsättningstillgång får vara en bokföringsterm. I IL används därför bara
uttrycken lager eller lagertillgång. I vissa fall omfattar bestämmelserna
även andra omsättningstillgångar, som pågående arbeten, kundfordringar
eller liknande tillgångar. Då räknas dessa upp, se t.ex. 25 kap. 3 § IL.
7.2.8 Finansiella instrument – värdepapper
Regeringens förslag: Uttrycket finansiella instrument utmönstras. Det
ersätts av olika uttryck; delägarrätter, fordringsrätter, värdepapper eller
tillgångar.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Lunds universitet
välkomnar att uttrycket finansiella instrument föreslås avskaffat.
Kammarrätten i Stockholm tillstyrker förslaget, men framhåller att man
inte kan ta ställning till om de av kommittén föreslagna uttrycken
omfattar samtliga nu förekommande instrument samt om nya finansiella
instrument kan inordnas under de föreslagna uttrycken. Näringslivets
Skattedelegation tillstyrker att uttrycket finansiella instrument tas bort,
men anser att de föreslagna uttrycken är mindre väl valda och hänvisar
till Svenska Bankföreningens yttrande (se vidare i
författningskommentarerna till 48 kap. 2 och 3 §§ IL).
Finansinspektionen anser att det bör övervägas om den gjorda
indelningen i delägarrätter, fordringsrätter, terminer och optioner är
lämplig och om de olika termernas innebörd bör förtydligas.
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet framhåller att användningen
av uttrycket värdepapper i stället för finansiellt instrument inte på något
mer klargörande sätt avgränsar vilket eller vilka begrepp som avses.
Handelshögskolan föreslår att terminologin skall övervägas ytterligare.
Svenska Revisorsamfundet SRS framhåller att eftersom uttrycket
värdepapper i 44 kap. 8 § IL (42 kap. 6 § i SLK:s förslag, där finansiellt
instrument ersätts med värdepapper) är odefinierat medför det osäkerhet
om tillämpningsområdet. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
menar att eftersom det är angeläget att samma uttryck kommer till
användning i civilrättsliga och skatterättsliga lagar bör den av kommittén
valda metoden övervägas än en gång. Fakulteten påpekar också att det
kan ge felaktiga associationer att tala om värdepapper i ett alltmer
papperslöst samhälle.
Skälen för regeringens förslag
Uttrycket finansiella instrument infördes i skattelagstiftningen genom
1990 års skattereform. Någon definition finns inte i skattelagstiftningen
men av förarbetena till 27 § 1 mom. SIL framgår att uttrycket hämtades
från värdepappersmarknadskommitténs betänkande (SOU 1989:72) och
att avsikten var att det skulle omfatta ”alla typer av fondpapper och andra
rättigheter eller förpliktelser avsedda för handel på
värdepappersmarknaden” (prop. 1989/90:110 s. 722). Detta betänkande
ligger till grund för lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument. Där definieras i 1 § finansiella instrument som ”fondpapper
och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på
värdepappersmarknaden”.
I flera fall stämmer användningen i KL och SIL inte överens med
denna definition, vilket påpekats i bet. 1990/91:NU37 s. 5. Som exempel
kan nämnas att aktier i fåmansföretag oftast inte är avsedda för handel på
värdepappersmarknaden men ändå skall omfattas av uttrycket finansiella
instrument i bestämmelsen om genomsnittsmetoden i 27 kap. 2 mom.
första stycket SIL (48 kap. 7 § IL). I inkomstskattelagstiftningen måste
avgränsningen i stället göras efter tillgångens karaktär, inte efter om den i
det enskilda fallet är avsedd för handel på värdepappersmarknaden. För
att åstadkomma detta används ordet lämpade i stället för avsedda.
Uttrycket finansiella instrument används i vissa fall bara som en
samlingsbeteckning vid hänvisningar. I andra fall är det tveksamt om
uttrycket har en viss avgränsningsfunktion men i något fall är det klart att
det är så. I det följande anges de lagrum i vilka finansiella instrument nu
används och deras närmaste motsvarigheter i IL.
Utan materiellt innehåll
Rena hänvisningar finns i 53 § 1 mom. KL (3 kap. 19 § IL), 3 § 12 mom.
SIL (57 kap. 2 § andra stycket IL), 3 § 12 b mom. SIL (57 kap. 7 § andra
stycket IL), 3 § 12 d mom. SIL (43 kap. 13 § IL), 6 § 1 mom. SIL (3 kap.
19 § IL), 24 § 1 mom. SIL (44 kap. 21 § andra stycket IL), 24 § 7 mom.
SIL (50 kap. 7 § IL) samt 27 § 2 mom. första stycket SIL (48 kap. 7 §
IL).
I punkt 3 a av anvisningarna till 32 § KL (11 kap. 15 § IL) torde det
sakna betydelse om det är en hänvisning eller en avgränsning, eftersom
det är en förutsättning enligt bestämmelserna i övrigt att minst 80 % av
de aktuella tillgångarna förvärvas av andra än aktieägare och anställda.
Detsamma gäller 27 § 2 mom. tredje stycket SIL (48 kap. 15 § IL),
eftersom regeln bara gäller marknadsnoterade tillgångar. I dessa fall har
SLK bytt ut uttrycket finansiella instrument mot andra uttryck och i
något fall utformat bestämmelsen så att någon direkt motsvarighet inte
behövs. Ibland har kommittén använt delägarrätter, som har förts in som
ny beteckning på de tillgångar som avses i 27 § 1 mom. SIL (t.ex. i 48
kap. 15 § IL). I andra fall används termen tillgångar och några gånger
har kommittén ändrat till värdepapper.
Med materiellt innehåll?
SLK har övervägt om finansiella instrument har en avgränsningsfunktion
i vissa fall. I 24 § 2 mom. första stycket tredje meningen SIL (44 kap.
7 och 8 §§ IL) och 24 § 4 mom. sjätte stycket SIL (44 kap. 33 och 34 §§
IL), där finansiella instrument måste ha samma innebörd, drar SLK
slutsatsen att avsikten kan ha varit att uppnå en avgränsning. SLK anser
det sannolikt att tankarna främst har varit inriktade på aktier och annan
allmän kapitalanskaffning i form av obligationer, konvertibla skuldebrev
och dylikt, alltså tillgångar som är lämpade för allmän omsättning. Olika
skäl, bl.a. att andelar i ekonomiska föreningar omfattas och att 29 §
1 mom. SIL kan ge anledning att anta att alla fordringar skall anses som
finansiella instrument, har emellertid lett till uppfattningen att så gott
som alla fordringar faller under bestämmelsen. Frågan har emellertid
aldrig prövats i högsta instans. SLK föreslog att finansiellt instrument
skulle bytas ut mot värdepapper, men uttalade att avsikten inte är att göra
en materiell ändring.
Bestämmelserna i 24 § 2 mom. sjätte stycket SIL (44 kap. 10 och
20 §§ IL) är begränsade till vissa uppräknade tillgångar. Det är nästan
uteslutande fråga om tillgångar som är lämpade för allmän omsättning.
När det gäller optioner kan det emellertid inte uteslutas att
bestämmelserna skall vara tillämpliga även för optioner som inte är
lämpade för omsättning. Termen optioner står därför även för sådana
optioner (se vidare i kommentaren till 44 kap. IL).
I 24 § 4 mom. tredje och fjärde styckena SIL (44 kap. 11, 12 och 30–
32 §§ IL) regleras beskattningstidpunkten för terminer och optioner och
där finns också förklaringar till hur termerna används. I definitionen på
optioner ingick redan från början uttrycket finansiellt instrument och
uttalandena i förarbetena ger inte intrycket av att en avgränsning avsågs
(prop. 1989/90:110 s. 442 och 713). Senare samma år infördes uttrycket
finansiellt instrument även i definitionen på terminer. I förarbetena
uttalades klart att syftet var att uppnå en avgränsning till terminer som
var avsedda att omsättas på kapitalmarknaden och att denna ordning
redan gällde för optioner (prop. 1990/91:54 s. 312). SLK har, bl.a. mot
bakgrund av att vissa avtal om en rätt att senare förvärva aktier endast
med svårighet kan beskattas efter de aktuella reglerna, följt uttalandena i
den senare propositionen och infört avgränsningen som är lämpade för
allmän omsättning. För terminer finns avgränsningen i själva
definitionen (44 kap. 11 § IL), medan den för optioner finns i
bestämmelserna om beskattningstidpunkt (44 kap. 31 och 32 §§ IL). I
fråga om skälet till dessa olikheter, se i författningskommentaren till 44
kap. under rubriken Större ändringar.
Det är tveksamt om orden ”andra finansiella instrument” i 27 § 1 mom.
SIL (48 kap. 2 § IL) skall anses ge uttryck för uppfattningen att alla de i
momentet tidigare angivna tillgångarna är sådana, eftersom inget hindrar
att de läses som ”andra finansiella instrument än sådana finansiella
instrument som redan har nämnts”. Vissa av de uppräknade tillgångarna
är otvivelaktigt finansiella instrument, medan tvekan kan råda i fråga om
andra (t.ex. aktier i fåmansföretag och andelar i ekonomiska föreningar).
Frågan är om man kan anta att uttrycket är avsett att markera att vad som
kommer att fångas upp av uttryckssättet måste vara lämpat för allmän
omsättning. Enligt SLK:s uppfattning har avsikten varit att alla de
tillgångar skall omfattas som till konstruktion och verkningssätt liknar de
tidigare nämnda, oavsett om de är lämpade för allmän omsättning.
Bestämmelserna i 29 § 1 mom. och 30 § 1 mom. SIL (48 kap. 3 och
4 §§ IL) gäller, förutom fordringar i svensk respektive utländsk valuta,
finansiella instrument (i 29 § 1 mom. SIL andra finansiella instrument)
som avser vissa fordringar eller index. Klart är att vissa fordringar är
finansiella instrument medan andra inte uppfyller kravet på att vara
lämpade för allmän omsättning. SLK har utformat bestämmelserna så att
de – förutom fordringar och valuta – omfattar terminer samt alla optioner
oavsett om optionerna är lämpade för allmän omsättning eller ej.
Värdepapper
Uttrycket värdepapper förekommer redan i dag i KL och SIL. SLK har
behållit uttrycket i de bestämmelser som motsvarar punkt 4 av
anvisningarna till 41 § KL (10 kap. 11 § IL i regeringens förslag) samt
2 § 6 a mom. (här 17 kap. 19 § IL), 2 § 10 mom. tredje stycket (här
39 kap. 15 § IL) och 7 § 8 mom. andra stycket SIL (här 24 kap. 14 § IL).
I dessa fall har uttrycket en materiell innebörd utom i 2 § 6 a mom. SIL,
där det bygger på redovisningslagstiftningen.
I den bestämmelse som motsvarar 2 § 10 mom. första stycket 1 SIL
(39 kap. 14 § IL i regeringens förslag) har SLK bytt ut aktier och andra
värdepapper som avses i 27 § 1 mom. mot delägarrätter och i den
bestämmelse som motsvarar 27 § 6 mom. SIL (här 48 kap. 22 § andra
stycket IL) har sådana värdepapper som avses i 29 § ändrats till svenska
fordringsrätter. I dessa fall är det fråga om rena hänvisningar. Dessutom
finns termen värdepapper i punkt 5 av anvisningarna till 21 § KL, där
SLK har inskränkt regleringen till andelar (här 27 kap. 18 § IL), och i
punkt 5 av anvisningarna till 42 § KL, som saknar motsvarighet i IL.
SLK har infört termen värdepapper i 11 kap. 12 § IL (11 kap. 15 § i
regeringens förslag) 42 kap. 5, 6, 8, 16, 26 och 27 §§ IL (44 kap. 7, 8, 10,
20, 33 och 34 §§ i regeringens förslag).
Slutsatser
Det är olämpligt att behålla dagens terminologi, där uttrycket finansiella
instrument ibland har en inskränkande funktion och ibland bara en
hänvisningsfunktion. Oavsett vilken funktion uttrycket har är uttrycken
inte identiska i inkomstskattelagstiftningen och i lagen om handel med
finansiella instrument. Det är därför bäst att inte använda uttrycket i IL.
Frågan är då vad det skall ersättas med.
I vissa fall har SLK gjort omskrivningar så att uttrycket inte behövs. I
andra fall har det ersatts med uttrycken tillgångar, delägarrätter,
fordringsrätter eller värdepapper.
Omskrivningarna och utbytet till tillgångar har inte kommenterats av
remissinstanserna.
Termen delägarrätter har mött motstånd. Motståndet avser i första
hand själva termen och inte utbytet av uttrycket finansiella instrument
mot delägarrätter. Kritiken behandlas i författningskommentaren till
48 kap. 2 § IL.
När det gäller värdepapper har några remissinstanser påpekat att
utbytet av uttrycket finansiellt instrument mot värdepapper inte alltid
medför att osäkerheten om vad som avses minskar. I 44 kap. 7 och 8 §§
IL är det, som SLK påpekat, oklart om uttrycket finansiellt instrument
har en inskränkande funktion. En nackdel med att använda uttrycket
värdepapper är att vad som avses inte bara är skriftliga dokument, dvs.
papper. Samma invändning kan riktas mot ordet instrument och något
annat samlande uttryck som kan användas i dessa sammanhang är svårt
att finna. Man skulle kunna räkna upp vilken sorts tillgångar som avses. I
44 kap. 7 och 8 §§ IL skulle man kunna använda sig av uttrycken
delägarrätter och fordringsrätter. Men då måste man lägga till olika
tillgångar som är bärare av rättigheter, t.ex. råvaruterminer och
råvaruoptioner. Det kan emellertid vara svårt att fånga upp dessa
tillgångar i ett uttryck.
Uttrycket värdepapper har använts sedan länge, både i
inkomstskattelagstiftningen och i civilrättslig lagstiftning. Det används
också på tillgångar som inte materialiseras i form av ”papper”, t.ex.
aktier som finns i ett värdepapperslöst system. När uttrycket används i IL
har det olika innebörd i olika paragrafer. Så är fallet även i andra lagar.
Oftast kan man av sammanhanget läsa ut vilka typer av värdepapper som
omfattas. I avsaknad av ett uttryck som passar bättre kan det användas i
IL på det sätt SLK har föreslagit. Om det går att använda några andra
uttryck som är definierade är det emellertid bättre. I regeringens förslag
har därför värdepapper bytts ut mot delägarrätter eller fordringsrätter i
44 kap. 29 §, 48 kap. 5 och 7 §§ IL.
7.2.9 Aktier eller andelar
Regeringens förslag: Ordet andel används som en samlingsbeteckning
för aktier och andra andelar.
SLK:s förslag: Ordet aktie används för andelar i aktiebolag. Om en
bestämmelse gäller andelar också i andra juridiska personer, föreskrivs
att bestämmelserna om aktier gäller också i fråga om andra andelar.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.
Kommentar och skälen för regeringens förslag: I årsredovisnings-
lagen (1995:1554) används ordet andel för att beteckna aktier och andra
andelar, se 1 kap. 3 §. Det kan vara praktiskt att ha samma uttryckssätt i
IL som i årsredovisningslagen varför uttryckssättet i IL bör ändras. Det
medför att ordet aktie stryks eller byts ut mot andel i de flesta
bestämmelserna. Det kommenteras inte särskilt i de enskilda
paragraferna. I de fall en bestämmelse gäller bara för andelar i aktiebolag
behålls emellertid ordet aktie, se t.ex. 42 kap. 16 § IL där andelarna i
moderbolaget benämns aktier eftersom moderbolaget måste vara ett
aktiebolag.
I 1 kap. 3 § andra stycket årsredovisningslagen föreskrivs att med
andelar avses aktier och andra andelar i juridiska personer. En likadan
bestämmelse kan inte tas in i IL, eftersom ordet juridiska personer har en
annan innebörd här (se 2 kap. 3 § IL). Eftersom aktier är andelar är det
emellertid inte nödvändigt att ta med en sådan bestämmelse.
7.2.10 Enskild näringsidkare och enskild näringsverksamhet
Regeringens förslag: Uttrycken enskild näringsidkare och enskild
näringsverksamhet används i stor utsträckning i bestämmelser som avser
skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet direkt och inte genom ett
handelsbolag.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Den enda som kommenterar förslaget är Sveriges
Fastighetsägareförbund, som inte har någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Uttrycket enskild näringsidkare
används för fysiska personer och dödsbon som själva bedriver
näringsverksamhet och uttrycket enskild näringsverksamhet för den
bedrivna verksamheten.
Det är en strävan att markera om bestämmelserna gäller för fysiska
personer, juridiska personer eller delägare i handelsbolag. När uttrycket
fysisk person används i en bestämmelse i inkomstslaget
näringsverksamhet kan bestämmelsen gälla antingen för den fysiska
personens egen näringsverksamhet eller för verksamheten i ett
handelsbolag som den fysiska personen är delägare i. När det skall
markeras om det är den ena eller andra egenskapen som avses är det en
fördel att ha ett uttryck för den fysiska personens egen verksamhet. Då
faller det sig naturligt att använda uttrycket enskild näringsverksamhet
och att benämna den fysiska personen enskild näringsidkare.
Uttrycken enskild näringsverksamhet och enskild näringsidkare
används ofta i lagstiftningen, t.ex. i bokföringslagen (1976:125) och i
lagen (1980:1103) om årsredovisning i vissa företag. Uttrycken finns
också i skattelagstiftningen, t.ex. i punkt 34 av anvisningarna till 23 §
och punkt 3 av anvisningarna till 24 § KL, i 3 § 13 mom. SIL och i 6 §
lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder. De används också ofta i
annan text än lagtext, t.ex. i propositioner och kommentarer.
SLK tog upp problemet att uttrycket enskild näringsidkare inte helt
överensstämmer i KL och bokföringslagen (1976:125). I förslaget till den
nya bokföringslagen (prop. 1998/99:130) finns emellertid inte uttrycket
enskild näringsidkare med. Problemet försvinner därmed med den nya
bokföringslagen.
Det kan dock påpekas att i skattelagstiftningen omfattas fysiska
personer och dödsbon av uttrycket enskild näringsidkare om de bedriver
näringsverksamhet enligt KL. Användningen av uttrycket i IL bygger på
avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet i 13 kap. IL.
Exempel på hur uttrycken används i IL är dels 33 kap. 1 §
(räntefördelning), dels 32 kap. 1 § IL (upphovsmannakonto). Enligt 1 §
lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning skall
räntefördelning ske för fysiska personer. I 33 kap. 1 § IL står det att
enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska
handelsbolag skall göra räntefördelning. Enligt 1 § första stycket lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto kan fysiska personer få uppskov
med beskattning av upphovsmannaintäkt, men enligt paragrafens andra
stycke har delägare i handelsbolag inte rätt till sådant uppskov. I 32 kap.
1 § IL står det att enskilda näringsidkare får göra avdrag för insättningar
på upphovsmannakonto. Då behövs inte något undantag som anger att
fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag inte får göra
sådana avdrag.
Det kan påpekas att när uttrycket näringsidkare används så omfattas
naturligtvis även juridiska personer och handelsbolag eftersom även de
bedriver näringsverksamhet.
7.2.11 Uttryck för skattemässig kontinuitet
Regeringens förslag: För att ange kontinuitet vid beskattningen används
genomgående uttryckssättet att en förvärvare inträder i den förre ägarens
skattemässiga situation.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm anser att uttrycket
är bättre än dagens.
Skälen för regeringens förslag: I IL finns ett antal bestämmelser som
reglerar skattemässig kontinuitet. Det finns för det första bestämmelser
om kontinuitet vid arv, testamente, gåva, bodelning och liknande förvärv
(19 kap. 18 §, 20 kap. 12 och 28 §§, 21 kap. 16 §, 44 kap. 21 och 22 §§
och 54 kap. 2 § IL). Vidare finns bestämmelser om kontinuitet vid
fusioner, fissioner och verksamhetsavyttringar (37 och 38 kap. IL). Det
finns också bestämmelser om rätt att ta över olika typer av fonder (30
kap. 11–15 §§, 31 kap. 23–26 §§ och 34 kap. 18–22 §§ IL) samt rätt att ta
över avdrag för underskott vid vissa ombildningar (40 kap. 23 § IL).
I dagens inkomstskattelagstiftning finns olika sätt att uttrycka
kontinuitet. Det vanligaste uttrycket är det som finns i bl.a. 7 § lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder, där det står ”anses överlåtande och
övertagande företag som en skattskyldig”. När lagen infördes kritiserade
Lagrådet detta uttryckssätt (prop. 1993/94:50 s. 431) och framförde att
det hade varit att föredra om konsekvenserna av en tillämpning av
bestämmelserna hade framgått tydligare. Lagrådet konstaterade också att
uttrycket finns på flera ställen i skattelagstiftningen och förordade att en
samordning mellan dessa skall ske.
I den lagstiftning som kommit med anledning av
Företagsskatteutredningens förslag används i stället uttrycket ”inträder
det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga
situation” (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, SFS 1998:1600 f.). Det är
samma uttryck som SLK använder i IL. SLK har motiverat bytet med att
det är mindre lämpligt att föreskriva att de två skall anses som en
skattskyldig. Kommittén tar som exempel upp frågan om vad som menas
med att de skall anses som en skattskyldig när det gäller delägarrätter,
där beräkning av en kapitalvinst skall ske enligt genomsnittsmetoden.
Regeringen följer SLK:s förslag.
Det kan påpekas att bestämmelserna utformats så att förvärvaren
inträder i den förre ägarens situation, dvs. det sker redan vid den aktuella
omständigheten, t.ex. vid en fusion, och inte senare, t.ex. när en tillgång
avyttras. Det kan vara betydelsefullt att fastställa, bl.a. för tillämpningen
av genomsnittsmetoden för vissa kapitaltillgångar.
I IL skrivs det ut vad uttrycket innebär om det är möjligt, se t.ex.
bestämmelserna om periodiseringsfonder i 30 kap. 11–15 §§. I de fall det
inte är rimligt används i stället uttrycket ”inträder förvärvaren i den förre
ägarens skattemässiga situation”.
När det gäller värdeminskningsavdrag och vad som återstår oavskrivet
av tillgångarnas anskaffningsvärden används uttrycket ”när det gäller
värdeminskningsavdrag”. Uttrycket får täcka allt som rör
värdeminskningsavdrag, t.ex. vilka anskaffningsvärden som tillgångarna
har och hur stora värdeminskningsavdrag som har gjorts. Det innebär
också att förvärvaren själv skall anses ha gjort de värdeminskningsavdrag
som den förre ägaren har gjort. Det kan ha betydelse bl.a. när förvärvaren
avyttrar en fastighet och skall tillämpa bestämmelserna i 26 kap. om
återföring av värdeminskningsavdrag. Då skall förvärvaren återföra
också de värdeminskningsavdrag som den förre ägaren har gjort på
fastigheten. När det gäller inventarier innebär uttrycket att förvärvaren
kan fortsätta att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning på det värde som
återstår oavskrivet hos den förre ägaren och att kompletteringsregeln om
20 procents årlig avskrivning och andra kompletterande regler skall
kunna tillämpas.
I fråga om skattemässig kontinuitet för dödsbon, se inledningen av
författningskommentaren till 4 kap.
7.2.12 Benefika förvärv
Regeringens förslag: Dagens regler om benefika förvärv tas in utan
materiella ändringar.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.
Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagrådet
konstaterar att onerösa förvärv i IL genomgående uttrycks som ”förvärv
genom köp, byte, eller på liknande sätt” medan terminologin i fråga om
benefika förvärv är mer splittrad. Som sådana förvärv betecknas vanligen
”arv, testamente, gåva eller bodelning, ibland avslutas denna uppräkning
med ”eller på liknande sätt” eller ”eller liknande förvärv”. I en del fall
nämns inte gåva, i andra har bodelning utelämnats. Lagrådet ifrågasätter
om det genomgående är sakligt motiverat att de benefika förvärven
regleras på olika sätt. Enligt Lagrådets mening bör en enhetligare
terminologi eftersträvas.
När det gäller regleringen av vilka benefika förvärv som omfattas av
olika regler så har regeringen behållit dagens reglering, bortsett från att
det tagits in några nya bestämmelser (19 kap. 18 och 29 §§ samt 26 kap.
14 § IL). Regeringen finner inte anledning att ändra de befintliga
bestämmelserna materiellt. Det kan finnas sakliga skäl för dessa
olikheter. När det gäller avslutningen av uppräkningarna användes i
lagrådsremissen uttrycket ”eller på liknande sätt” i cirka femton
paragrafer och uttrycket ”eller liknande förvärv” i två paragrafer. Den
ena bestämmelsen med den sistnämnda lydelsen har strukits. I den
kvarvarande, 44 kap. 21 § IL, ändras lydelsen till ”eller på liknande sätt”.
8 Utlandsfrågor
8.1 Nuvarande oklarheter
I skattelagarna används ett stort antal rättsliga termer och uttryck som
bygger på annan, oftast civilrättslig, lagstiftning. I många fall är det
tveksamt om motsvarande utländska företeelser över huvud taget
omfattas. Om de skall omfattas är det tveksamt om man skall godta den
närmaste motsvarigheten eller bara företeelser som har ett visst mått av
överensstämmelse med den svenska företeelsen. Bristen på konsekventa
uttryckssätt är tydlig.
Bristen på konsekvens kan exemplifieras med frågan om termerna
aktiebolag och aktier bara avser svenska aktiebolag och aktier i dessa.
SLK har som exempel nämnt två lagrum. Bestämmelserna har avskaffats
efter förslag i prop. 1998/99:15, men de kan ändå nämnas. I 2 § 4 mom.
tionde stycket SIL talades om ”aktie i aktiebolag eller andel i ... utländsk
juridisk person”, vilket närmast talar för att ledet ”aktie i aktiebolag”
skulle avse endast aktie i ett svenskt aktiebolag. I 27 § 4 mom. SIL sades:
”Har en ... person avyttrat aktier till ett svenskt aktiebolag eller ett
motsvarande utländskt bolag och utgörs vederlaget för de avyttrade
aktierna av nyemitterade aktier i det köpande bolaget ...”. Här är det klart
att med aktier förstås också aktier i ett utländskt bolag.
På åtskilliga ställen i skattelagstiftningen står det bara aktiebolag
medan det på andra ställen står svenskt aktiebolag. Det kunde då ligga
nära till hands att anta att där det står bara aktiebolag avses också
utländska motsvarigheter. Detta torde dock inte genomgående vara fallet.
Ett annat exempel som SLK nämner är 24 § 2 mom. SIL. Där finns det
regler om att finansiella instrument anses avyttrade om det företag som
gett ut dem upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i
konkurs. Här förefaller det klart att med konkurs avses även utländska
motsvarigheter. Detta kan jämföras med den särskilda reglering av
utländska förhållanden som finns i 3 § 7 mom. fjärde stycket SIL. Där
anges först att utbetalning från ett svenskt aktiebolag vid nedsättning av
aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella värde eller vid
nedsättning av reservfonden eller överkursfonden skall anses som
utdelning och därefter att detsamma gäller utbetalning från en utländsk
juridisk person genom ett motsvarande förfarande.
Det finns också regler där en tillämpning på utländska förhållanden
inte är möjlig att genomföra. Som exempel på detta kan nämnas regeln i
25 § 9 mom. SIL, där anskaffningsutgiften för en fastighet som
förvärvats före år 1952 obligatoriskt skall grundas på taxeringsvärdet
(undantagsregeln om faktisk köpeskilling förutsätter att den skattskyldige
visar att denna överstiger 150 % av taxeringsvärdet). Det torde inte vara
avsett att utländska motsvarigheter till taxeringsvärde skall användas och
det är inte heller säkert att det alls finns något sådant värde. Att märka är
att det i 24 § 1 mom. SIL särskilt anges att bestämmelserna om beräkning
av reavinst på fastighet skall tillämpas oavsett om fastigheten ligger i
Sverige eller utomlands.
Ett fall där betydande tillämpningsproblem uppkommer är vid
beskattning av en begränsat skattskyldig delägare i ett svenskt
handelsbolag med verksamhet såväl i Sverige som i utlandet.
8.2 Överväganden
Regeringens förslag: De använda termerna och uttrycken skall som
huvudregel omfatta även motsvarande utländska företeelser.
Tillämpningsproblemen skall lösas när det är möjligt.
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inga invändningar mot den
av kommittén föreslagna huvudregeln, men några instanser har framhållit
vikten av en fortsatt genomgång av i vilka fall det skall finnas undantag
från denna.
Skälen för regeringens förslag
Normalt omfattas utländska motsvarigheter
Som berörts i föregående avsnitt är det ofta svårt att avgöra om ett visst
uttryck omfattar också utländska företeelser och det finns ofta en
bristande konsekvens i uttryckssätten.
SLK har presenterat två vägar som man kan följa för att få ett konse-
kvent uttryckssätt. Den ena är att bara svenska företeelser skall avses och
det måste då särskilt anges när även utländska motsvarigheter skall
omfattas. Den andra är att även utländska motsvarigheter skall omfattas
och det måste då i stället särskilt anges när bara svenska företeelser
omfattas. SLK kom fram till att i praktiken torde skälen mot den förra
lösningen vara så starka att bara den senare återstår.
Kommittén framhöll att gränsen mellan uttryck som grundar sig på
ordens betydelse i vanligt språkbruk och rättsliga uttryck inte är
knivskarp eller lätt att fastställa, jämför t.ex. köp, byte och arv med
bodelning, expropriation och utskiftning. Ju närmare man kommer att
orden används i en allmänspråklig och inte i en juridisk-teknisk
betydelse, desto naturligare blir det att utländska motsvarigheter
omfattas, om man i den situationen över huvud taget kan tala om svenska
företeelser respektive utländska motsvarigheter. I mycket stor
utsträckning förhåller det sig också så att de termer och uttryck som kan
ses som rättsliga får antas avse även utländska motsvarigheter.
Utgångspunkten för kommittén har varit att termer och uttryck – eller
begrepp som SLK uttrycker det – i lagen skall omfatta inte bara vad som
faller under svensk lag utan också utländska motsvarigheter. Om så inte
skall vara fallet skall detta klart framgå. Regeringen instämmer i att detta
är den bästa lösningen och följer kommitténs förslag.
Markeringen av att det bara är svenska företeelser som avses kan ske
på olika sätt. När det gäller juridiska personer, t.ex. aktiebolag, sker det
naturligen genom att svenska aktiebolag skrivs ut. För exempelvis vissa
bidrag sker det i stället genom att det anges att reglerna avser bidrag
enligt vissa lagrum i den svenska lagstiftningen, se t.ex. 8 kap. 9 § IL.
När det å andra sidan hänvisas till ett lagrum och avsikten är att en
bestämmelse skall gälla också för utländska företeelser används i stället
uttrycket ”... av det slag som avses i”, se t.ex. 2 kap. 6 och 15 §§ IL, eller
att något sker ”på det sätt som anges i”, se t.ex. 2 kap. 7 § IL.
Det är inte möjligt att ange hur nära den utländska företeelsen skall
överensstämma med den svenska för att anses motsvara denna. Detta
måste bli beroende av vilket slags företeelse och vilken regel det är fråga
om.
Regler om staten, landsting, kommuner och kommunalförbund bygger
genomgående på deras offentligrättsliga ställning i Sverige. De bör därför
bara omfatta svenska företeelser.
Både huvudprincipen och undantaget för staten och kommunerna
regleras i 2 kap. 2 § IL. Frågorna utvecklas vidare i kommentaren till
lagrummet. Där redovisas också remissinstansernas inställning närmare
samt Lagrådets synpunkter i denna fråga.
Tillämpningsproblemen
När det gäller de fall där reglerna är omöjliga eller svåra att tillämpa på
utländska företeelser har SLK försökt att finna en lösning där det har
varit möjligt inom ramen för kommitténs arbete. Exempel på detta är det
nyss nämnda fallet om anskaffningsutgift för fastigheter utomlands
(45 kap. 29 § IL). I andra fall har kommittén kommit fram till att det
utredningsarbete som skulle krävas för att lösa problemen varit alltför
omfattande för att det skulle utföras av kommittén. Som exempel på detta
tas det ovan nämnda handelsbolagsfallet. Det är än mindre lämpligt att nu
företa ett sådant arbete, som bör föregås av bl.a. en ytterligare
remissomgång. Detta är en sådan fråga som får avvakta.
Kompletterande synpunkter
Åtskilliga regler är anpassade efter svenska förhållanden men inte
formellt begränsade till dessa. När det gäller regler som genom sin
utformning är begränsade till svenska förhållanden är det ibland tveksamt
om detta skett medvetet. SLK har i SOU 1997:2 på s. 369 f. tagit upp
några sådana frågor som inte behandlas i författningskommentaren.
Remissinstanserna har inte kommenterat dessa. Regeringen finner inte
anledning att nu ta upp dem ytterligare.
9 Ikraftträdande och övergångsfrågor
9.1 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Den nya inkomstskattelagen skall träda i kraft
den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.
SLK:s förslag: Utgår ifrån att förslaget skall tillämpas vid 2001 års
taxering.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig är positiva
till SLK:s förslag. Flera remissinstanser har framhållit att det är viktigt
att lagkomplexet behandlas utan tidspress. Riksskatteverket framhåller att
verket behöver tid för att anpassa blanketter, broschyrer och datasystem
samt för informations- och utbildningsinsatser. Handelshögskolan i
Stockholm anser att det är viktigt att det finns ett stort utrymme för en
fortlöpande översyn under lagstiftningsprocessen. Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet menar att det behövs tid för praktiker att förstå
det nya systemet och att det är viktigt att man hinner få fram nya
läroböcker och liknande.
Skälen för regeringens förslag: SLK har utarbetat ett konsekvent
förslag om ikraftträdandetidpunkt och har lämnat ett förslag till en
ikraftträdandelag, ILP. SLK föreslår att lagen tillämpas från och med
2001 års taxering. Regeringen anser att det är angeläget att den nya
inkomstskattelagen blir tillämplig så snart som möjligt. Mot bakgrund av
den tid det tagit att utarbeta en lagrådsremiss i ärendet inom
Finansdepartementet och föredra ärendet för Lagrådet är det inte möjligt
att föreslå ett tidigare ikraftträdande än den 1 januari 2000.
Eftersom IL med enstaka undantag inte medför några materiella
ändringar, skulle det i princip vara möjligt att tillämpa lagen redan vid
2000 års taxering. Detta är emellertid uteslutet redan av praktiska skäl,
eftersom det behövs mycket längre tid för att anpassa blanketter och
broschyrer m.m. Dessutom behövs det en arbetskrävande bevakning av
att det inte uppkommer några retroaktiva skattehöjningar på grund av de
mindre materiella ändringar som föreslås. Detta innebär att den första
taxeringen då de nya reglerna kan tillämpas är 2001 års taxering.
Vid 2001 års taxering har emellertid åtskilliga skattskyldiga ett
beskattningsår som har börjat före den 1 januari 2000. Alternativen blir
då att antingen tillämpa de äldre reglerna när det gäller dessa eller att
bevaka att det inte uppkommer otillåten retroaktivitet. Det blir emellertid
svårhanterligt om två lagkomplex skall tillämpas parallellt.
De nämnda problemen kan i huvudsak undvikas om inkomstskatte-
lagen tillämpas första gången vid 2002 års taxering. Visserligen kan det
ändå inte helt undvikas att det kan förekomma beskattningsår som har
börjat innan lagen trädde i kraft men det rör sig då om undantagsfall.
En nackdel med att låta en betydande tid förflyta mellan ikraftträdandet
och den första tillämpningen är att ändringar kommer att behöva göras
parallellt i gammal och ny lagstiftning.
Sammantaget anser regeringen att fördelarna med att tillämpa den nya
lagen första gången vid 2002 års taxering överväger. Regeringen föreslår
därför att inkomstskattelagen skall träda i kraft den 1 januari 2000 och
tillämpas första gången vid 2002 års taxering.
9.2 Övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Ikraftträdandelagen skall innehålla alla de
övergångsbestämmelser till tidigare ändringar i de upphävda lagarna
som skall fortsätta att tillämpas. Vissa andra bestämmelser från
dessa lagar och andra lagar flyttas också över till
ikraftträdandelagen.
SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framfört några
synpunkter på övergångsbestämmelsernas allmänna uppläggning.
Synpunkter på enskilda bestämmelser finns redovisade i
författningskommentaren till respektive paragraf.
Skälen för regeringens förslag: KL har ändrats mer än 600 gånger
och SIL över 200 gånger. Även flertalet övriga lagar som föreslås
upphävda har ändrats, några av dem vid åtskilliga tillfällen. Till många
av dessa ändringar finns övergångsbestämmelser som innebär att äldre
bestämmelser i viss utsträckning skall tillämpas även efter ändringen.
Omtryck har praktiskt taget aldrig skett, och det finns därför inte någon
sammanställning av alla övergångsbestämmelser som ännu har betydelse.
När en lag upphävs, förlorar också de övergångsbestämmelser som är
knutna till ändringar i lagen sin verkan. Det behövs alltså särskilda regler
om de fortfarande skall tillämpas. Vid ett par tidigare ändringar har det
föreskrivits att äldre övergångsbestämmelser skall gälla utan att de
återgetts eller räknats upp (punkt 9 av övergångsbestämmelserna till SFS
1984:1061, punkt 30 av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:650 och
punkt 18 av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:651).
SLK anser att det är angeläget att återge de bestämmelser som skall
ges fortsatt giltighet. Regeringen delar denna uppfattning. De föreskrifter
om tillämpning av äldre bestämmelser som skall gälla även i framtiden
har tagits in i ILP. Föreskrifter som har en uttrycklig tidsbegränsning för
tillämpningen till visst eller vissa taxeringsår har tagits med om de skall
tillämpas vid 2002 eller senare års taxeringar, bortsett från några
undantag (se avsnitt 5). När det gäller föreskrifter som saknar en sådan
begränsning har SLK gjort en bedömning om de kan antas ha fortsatt
praktisk betydelse. I annat fall har de utelämnats. Som exempel kan
nämnas bestämmelserna om värdering av pågående arbeten. I samband
med 1990 års skattereform infördes en övergångsbestämmelse (punkt 18
av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:650) som innebär att bara
direkta kostnader skall räknas in i anskaffningsvärdet för pågående
arbeten som har utförts senast under det räkenskapsår som taxerades år
1992. Denna bestämmelse kommer att ha ringa eller ingen praktisk
betydelse vid 2002 och senare års taxeringar och den har därför
utelämnats.
Vad gäller bestämmelser om beräkning av underlag för
värdeminskningsavdrag utgår regeringen liksom SLK gjort från att nya
bestämmelser om beräkningen inte påverkar underlaget för tillgångar, där
avskrivningen redan påbörjats. Några särskilda övergångsbestämmelser
behövs alltså inte för att äldre regler skall tillämpas i dessa fall. Denna
princip framgår av lagen (1973:1099) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370), där det i övergångsbestämmelserna särskilt angavs att de
skattskyldiga i vissa fall hade möjlighet att övergå till ett
avskrivningsunderlag enligt de nya bestämmelserna.
Dessutom har till ikraftträdandelagen förts över vissa bestämmelser av
övergångskaraktär i de lagar som upphävs.
Slutligen har i något fall bestämmelser av övergångskaraktär flyttats
över från andra lagar eftersom de har bedömts bli lättare att finna i ILP.
Lagrådet tar i anslutning till 4 kap. 22 § ILP (4 kap. 19 § i det till
Lagrådet remitterade förslaget) upp frågan om att införa en allmän regel
av innebörd att de värden på olika slag av tillgångar som föreskrivits med
stöd av tidigare gällande regler skall – om inte annat sägs – gälla vid
tillämpning av IL. Regeringen återkommer till denna fråga i
kommentaren till 4 kap. 22 § ILP.
Övergångsbestämmelserna har i förslaget normalt utformats så att det
anges vilka äldre bestämmelser i de upphävda lagarna som skall
tillämpas även efter ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna har då
formulerats så att en viss äldre bestämmelse i dess lydelse vid en angiven
tidpunkt skall tillämpas. Som exempel kan nämnas 2 kap. 11 § ILP som
gäller pensionsförsäkringar på ansökan före år 1976. När uppräkningen
av tidigare bestämmelser som fortfarande skall tillämpas blir omfattande
anges bara att äldre bestämmelser före ett angivet datum skall tillämpas.
Genom detta uttryckssätt har i förslaget markerats att även tidigare
lydelser av de äldre bestämmelserna skall tillämpas efter ikraftträdandet.
Som exempel på detta kan nämnas övergångsbestämmelserna om
pensionsförsäkringar i 2 kap. 1 § och om fusioner i 4 kap. 60 § ILP.
SLK har placerat bestämmelserna i tre kapitel. Kap. 1 behandlar
allmänna bestämmelser. I kap. 2 finns övergångsbestämmelser om
personförsäkringar. I kap. 3 finns övriga bestämmelser. I regeringens
förslag har bestämmelserna i 3 kap. i SLK:s förslag placerats i två
kapitel. Kapitel 3 i regeringens förslag innehåller övriga
övergångsbestämmelser som inte är placerade i kapitelordning medan 4
kap. innehåller de övergångsbestämmelser som är placerade i samma
kapitelordning som bestämmelserna i IL.
Regeringen har utelämnat ett antal av de bestämmelser som finns med i
SLK:s förslag utan att anmärka detta. Så är fallet när bestämmelserna inte
behövs på grund av att ikraftträdandet har skjutits fram ett år i
förhållande till SLK:s förslag. Det gäller t.ex. bestämmelserna om
kapitalvinster på fastigheter som avyttrats före år 2000 (3 kap. 40, 41 och
73–75 §§ ILP i SLK:s förslag). När bestämmelserna i IL har formulerats
om på sådant sätt att en övergångsbestämmelse inte behövs anmärks inte
det heller. Det gäller t.ex. den bestämmelse som SLK placerat i 3 kap. 14
§ ILP om att avgifter för olovligt byggande inte får dras av, som inte
behövs på grund av att bestämmelsen i 9 kap. 9 § IL (9 kap. 12 § i SLK:s
förslag) har formulerats så att offentliga sanktionsavgifter inte får dras
av.
Regeringen har också utelämnat en bestämmelse som fanns med i det
till Lagrådet remitterade förslaget. I 4 kap. 60 § ILP (3 kap. 66 § i SLK:s
förslag) fanns en bestämmelse om att reglerna i 40 kap. 22 § IL inte
tillämpas i fråga om överlåtelser före den 1 juli 1996. I 40 kap. 22 § IL
föreskrivs att om staten säljer samtliga andelar i vissa kreditinstitut, får
underskott som uppkommit hos kreditinstitutet före det beskattningsår då
överlåtelsen skedde inte dras av. Det finns inte behov av någon sådan
övergångsbestämmelse varför den inte tas med här.
10 Följdändringar
Regeringens förslag: Tre olika typer av följdändringar görs. Den
första typen omfattar de fall där det föreslås att bestämmelser som
tidigare funnits i inkomstskattelagstiftningen skall flyttas till någon
annan lag eller omvänt. Den andra avser hänvisningar till KL eller
SIL eller någon av de andra lagar som föreslås upphävas. Den tredje
är ändringar på grund av förändringar i systematik och terminologi.
SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
SLK föreslår följdändringar i cirka 40 författningar om skatteavtal.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några allmänna
synpunkter på följdändringarna. Synpunkter på enskilda bestämmelser
finns redovisade i författningskommentaren till respektive paragraf.
Skälen för regeringens förslag: Förslagen till följdändringar kan
delas in i tre kategorier. Den första omfattar de fall där det föreslås att
bestämmelser som tidigare funnits i inkomstskattelagstiftningen skall
flyttas till någon annan lag eller omvänt. Exempel på detta är
bestämmelserna om hemortskommun och om skattereduktion. Den andra
avser hänvisningar till KL eller SIL eller någon av de andra lagar som
föreslås upphävas. Den tredje är ändringar på grund av förändringar i
systematik och terminologi. Exempel på detta är slopandet av termerna
förvärvskälla, skattekronor och skatteören och utbytet av
realisationsvinst mot kapitalvinst.
SLK har – med vissa undantag – inte utarbetat ändringar i sådana lagar
som det finns förslag om att upphäva. Detta gäller de lagar som finns
redovisade i avsnitt 5 under rubriken Undantag. Detta gäller vidare
bokföringslagen (1976:125) och jordbruksbokföringslagen (1979:141)
som föreslås bli upphävda i (prop. 1998/99:130) och lagen (1972:266)
om skatt på annonser och reklam som föreslås bli upphävd i SOU
1997:53.
Regeringen har lämnat en proposition med förslag till ny bokföringslag
till riksdagen i år (prop. 1998/99:130). I denna proposition föreslås följd-
ändringar i den nya bokföringslagen. När det gäller lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam föreslår regeringen rena följdändringar.
SLK föreslår följdändringar i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
trots att denna föreslås bli upphävd i SOU 1995:148. Det har emellertid
tillsatts en ny utredning om fastighetstaxeringen (Fi 1997:06, dir.
1997:36) och det är därför osäkert om lagstiftningen på detta område
kommer att ändras innan IL träder i kraft. Motsvarande gäller lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, som föreslås bli upphävd i SOU
1987:62 och som för närvarande är föremål för översyn inom
Finansdepartementet.
Vissa andra lagar har av SLK utelämnats på grund av pågående
utredningsarbete.
Kupongskattelagen (1970:624) har varit föremål för en översyn av
Kupongskattelagsutredningen (Fi 1996:12, dir. 1996:76) som avslutade
arbetet i juni i år. Betänkandet Källskatt på utdelning och royalty till
begränsat skattskyldiga (SOU 1999:79) har remissbehandlats och ärendet
bereds för närvarande inom Finansdepartementet. SLK har inte funnit
anledning att föreslå ändringar vare sig i den lagen eller i därtill knutna
författningar avseende skatteavtal. Regeringen föreslår därför att rena
följdändringar görs i kupongskattelagen i avvaktan på att en ny lag kan
träda i kraft.
Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter har setts
över av Skattekontrollutredningen (Fi 1995:05, dir. 1995:12) som har
lämnat sitt slutbetänkande Självdeklaration och kontrolluppgifter –
förenklade förfaranden (SOU 1998:12). Betänkandet har
remissbehandlats och en lagrådsremiss avses lämnas under nästa år. Det
har därför inte utarbetats några förslag till ändringar i den lagen.
Ett par lagar har utelämnats av mer speciella skäl.
I 17 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10) finns övergångs-
bestämmelser som hänvisar till vissa bestämmelser i KL i deras lydelse
före 1990 års skattereform. Någon anledning att ändra dessa bara för att
markera att KL upphävs kan inte anses föreligga. Det är också tveksamt i
vilken utsträckning bestämmelserna kan bli tillämpliga i framtiden.
Slutligen kan nämnas att SLK föreslog följdändringar i cirka 40
författningar om skatteavtal.
Regeringens följer i allt väsentligt SLK:s förslag.
När det gäller de lagar som det finns förslag om att upphäva och som
redovisas i avsnitt 5 under rubriken Undantag skulle det behövas följd-
ändringar för att lagarna skall passa ihop med IL. Eftersom de sannolikt
kommer att upphävas i samband med lagstiftning med anledning av
Stiftelse- och föreningsskattekommitténs förslag är det emellertid
onödigt att göra några sådana ändringar nu. I likhet med SLK utelämnar
därför regeringen dessa lagar.
När det gäller författningarna om skatteavtal har regeringen valt att
vänta med följdändringar. Att utarbeta sådana följdändringar är så
arbetskrävande att det skulle försena införandet av IL.
I regeringens förslag finns några ytterligare lagar som innehåller
bestämmelser som kommit till efter det att SLK avlämnat sitt
betänkande. I regeringens förslag har bestämmelserna också uppdaterats
om de har ändrats. När så har skett nämns inte detta särskilt i
författningskommentaren. Några författningar har också fått utgå
eftersom de upphävts eller ändrats efter betänkandet så att ingen
följdändring behöver göras.
I SLK:s förslag finns inte övergångsbestämmelser till ett stort antal
förslag till följdändringar. SLK ansåg att det inte behövdes. Lagrådet har
dock beträffande lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster (förslag 32 i lagrådsremissen) och lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension (förslag 71 i lagrådsremissen) förordat
att det läggs till övergångsbestämmelser. Lagrådet anför att inom
förvaltningsrätten gäller som huvudprincip att till grund för prövning av
ett mål eller ärende skall ligga de föreskrifter som är i kraft vid
tidpunkten för prövningen (se RÅ 1996 ref. 57). Vid prövning av
exempelvis den i 2 § lagen om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster föreskrivna skyldigheten att betala särskild löneskatt
kommer således – i avsaknad av övergångsbestämmelser – enligt nämnda
huvudprincip lagen i dess nya lydelse att tillämpas om prövningen sker
efter utgången av år 2000. Detta gäller även om den inkomst som är
föremål för prövning hänför sig till år 2000 eller tidigare. Regeringen har
i förhållande till SLK:s förslag kompletterat de föreslagna
följdändringarna med övergångsbestämmelser. Detta nämns inte särskilt
vid varje lag.
SLK:s förslag har slutligen anpassats till den terminologi som används
i regeringens förslag till IL. När sådana anpassningar har gjorts nämns
inte detta.
11 Offentligfinansiella konsekvenser
Syftet med förslaget är att vår inkomstskattelagstiftning skall bli mer
lättillgänglig och lättare att tillämpa än den är i dag. På sikt kommer den
nya lagstiftningen på så sätt att leda till en viss minskning av
kostnaderna. Övergångsvis medför den dock ett ökat behov av utbildning
och information. Regeringen gör bedömningen att kostnaderna för de
insatser av detta slag som behövs inte är större än att de ryms inom
befintliga resursramar för skatteförvaltningen och andra myndigheter.
Förslaget innehåller bara få materiella ändringar eller förtydliganden,
se avsnitt 4. De offentligfinansiella effekterna av dessa regeländringar är
inte beräkningsbara, men bedöms vara mycket begränsade.
1 Senaste lydelse 1975:1353.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
2 Senaste lydelse 1993:940.
3 Senaste lydelse 1991:1836.
4 Senaste lydelse 1992:1093.
5 Senaste lydelse 1991:1836.
6 Senaste lydelse 1991:1836.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1979:144.
2 Lydelse enligt prop. 1998/99:130.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1998:677.
Senaste lydelse 1996:1588.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1986:1294.
2 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.
3 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.
4 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.
5 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.
6 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.
7 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.
8 Tidigare 3 § upphävd genom (1990:352).
1 Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.
2 Senaste lydelse 1999:298.
3 Senaste lydelse 1999:298.
4 Senaste lydelse 1999:298.
1 Senaste lydelse 1994:805.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
2 Senaste lydelse 1998:1607.
3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1.
4 Senaste lydelse 1998:242.
5 Senaste lydelse 1997:515.
1 Lagen omtryckt 1984:156.
2 Senaste lydelse 1998:597.
3 Senaste lydelse 1998:597.
1 Lagen omtryckt 1983:438.
1Senaste lydelse 1998:240.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1999:299.
2 Senaste lydelse 1992:1588.
1 Senaste lydelse 1994:1909.
2 Senaste lydelse 1999:300.
3Senaste lydelse 1993:1193.
4Senaste lydelse 1993:1193.
5Senaste lydelse 1994:1909.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
Senaste lydelse 1998:348.
Senaste lydelse 1997:523.
4 Senaste lydelse 1999:410.
5 Senaste lydelse 1998:1608.
1Lagen omtryckt 1989:633.
2 Senaste lydelse 1999:597.
3 Senaste lydelse 1998:679.
4 Lydelse enligt prop. 1999/2000:6.
1 Lydelse enligt prop. 1998/99:130.
1 Lagen omtryckt 1995:616. Senaste lydelse av lagens rubrik 1995:616.
2 Senaste lydelse 1995:1527.
1 Lagen omtryckt 1995:617.
1 Senaste lydelse 1999:632.
2 Senaste lydelse 1999:632.
3 Senaste lydelse 1984:1078.
1 Senaste lydelse 1995:1341.
2 Senaste lydelse 1995:1341.
3 Senaste lydelse 1995:1341.
4 Senaste lydelse 1997:530.
5 Senaste lydelse 1996:739.
1 Senaste lydelse 1996:1439.
1 Senaste lydelse 1998:1665.
1 Lagen omtryckt 1999:19
1 Senaste lydelse 1996:1343.
1 Senaste lydelse 1997:947.
2 Senaste lydelse 1997:328.
3 Senaste lydelse 1992:1660.
Senaste lydelse 1994:486.
Senaste lydelse 1996:1333.
Senaste lydelse 1996:1333.
7 Senaste lydelse 1991:1902.
8 Senaste lydelse 1990:1138.
9 Senaste lydelse 1997:1028.
10 Senaste lydelse 1997:494.
11 Senaste lydelse 1997:494.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1.
3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1.
4 Senaste lydelse 1996:676.
1 Senaste lydelse av 11 § 1998:332.
2 Senaste lydelse 1998:332.
4 Senaste lydelse 1998:332.
5 Senaste lydelse 1996:1236.
6 1990:661.
7 1999:000.
1 Lagen omtryckt 1994:548. Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1843.
2 Senaste lydelse 1996:1489.
3 Senaste lydelse 1996:1489.
1 Senaste lydelse 1999:306.
1 Lagen omtryckt 1991:832. Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:832.
1 Senaste lydelse 1997:496.
2 Senaste lydelse 1991:1871.
3 Senaste lydelse 1997:251.
1 Senaste lydelse 1997:498.
2 Senaste lydelse 1996:1341.
1 Senaste lydelse 1999:634.
1 Senaste lydelse av 1 a § 1996:1115.
1 Senaste lydelse 1998:1621.
2 Senaste lydelse 1998:1621.
1 Lydelse enligt prop. 1998/99:130.
2 Senaste lydelse 1996:1327.
3 Senaste lydelse 1994:1798.
4 Senaste lydelse 1999:310.
5 Senaste lydelse 1998:346.
6 Senaste lydelse 1995:700.
1 Senaste lydelse 1997:1313.
1 Senaste lydelse 1997:1104.
1 Senaste lydelse 1996:296.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936.
2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1.
1 Senaste lydelse 1996:683.
1 Senaste lydelse av
4 § 1997:854
7 § 1997:854
14 §1997:854.
1 Senaste lydelse 1999:396.
1 Senaste lydelse 1997:954.
2 Senaste lydelse 1997:954.
3 Senaste lydelse 1997:954.
4 Senaste lydelse 1997:954.
1 Senaste lydelse 1997:955.
1 Senaste lydelse av
2 kap. 3 § 1998:232
11 kap. 11 § 1997:1145.
2 Senaste lydelse 1998:347.
3 Senaste lydelse 1998:232.
4 Senaste lydelse 1998:232.
5 Senaste lydelse 1998:347.
6 Senaste lydelse 1997:1032.
7 Lydelse enligt prop. 1999/2000:6.
8 Lydelse enligt prop. 1998/99:124.
9 Senaste lydelse 1997:1032.
10 Senaste lydelse 1999:316.
11 Lydelse enligt prop. 1999/2000:6.
12 Senaste lydelse 1999:315.
Prop. 1999/2000:2
17
282
1