Post 5771 av 7178 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:28 ·
Hämta Doc ·
Studentinflytande och kvalitetsutveckling i högskolan
Ansvarig myndighet: Utbildningsdepartementet
Dokument: Prop. 28
Regeringens proposition
1999/2000:28
Studentinflytande och kvalitetsutveckling i
högskolan
Prop.
1999/2000:28
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 25 november 1999
Lena Hjelm-Wallén
Thomas Östros
(Utbildningsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslår regeringen att det av högskolelagen (1992:1434)
skall framgå att kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för
personalen och studenterna vid högskolorna. Det föreslås också att en
bestämmelse införs i högskolelagen som ytterligare markerar att
studenterna skall ges möjlighet att få det inflytande som behövs för att på
ett effektivt sätt kunna delta i och påverka arbetet i högskolan. Enligt
lagförslaget skall högskolorna verka för att studenterna tar aktiv del i
arbetet med att vidareutveckla utbildningen.
I propositionen redogör regeringen för hur systemet för att garantera
och utveckla kvaliteten i högskolans verksamhet bör utvecklas och
förstärkas ytterligare för att kunna motsvara de krav som ställs på dagens
och framtidens utbildning. Högskoleverkets kvalitetsgranskningar bör
vara periodiskt återkommande och heltäckande på såväl lärosätesnivå
som beträffande program och ämnen. Målen för den högre utbildningen
skall ses över.
Studenterna bör ses som medaktörer i skapandet av kunskap. En ökad
medverkan i arbetet både av enskilda studenter och studentorganisationer
eftersträvas. Regeringen avser att genom ändringar i
högskoleförordningen (1993:100) ge studenterna ökade möjligheter att
delta i och påverka arbetet.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i syfte att
tydliggöra hur omprövning av examenstillstånd kan ske.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
3 Ärendet och dess beredning 5
4 Kvaliteten – en gemensam angelägenhet 6
5 Kvalitetssystem i olika länder 8
5.1 Terminologi 8
5.2 Kvalitet i högskolan – en europeisk angelägenhet. 8
5.3 Nationella system för utvärdering och kvalitetsutveckling 9
5.4 Inriktning och metodik 11
6 Svenskt kvalitetssystem i utveckling 12
6.1 Den nuvarande ordningen 12
6.1.1 Bedömning av lärosätenas kvalitetsarbete 13
6.1.2 Nationella utvärderingar 14
6.1.3 Tillstånd att utfärda examina 14
6.2 Fortsatt utveckling 15
6.2.1 Lärosätesbedömningar 17
6.2.2 Ämnes- och programutvärdering 18
6.3 Översyn av målen för den högre utbildningen 20
6.4 Kvalitetssäkringen inom lärosätena 21
6.4.1 Lärosätenas interna kvalitetssäkring är
grundläggande för kvaliteten 21
6.4.2 Kriterier för kvalitetssäkring av de allmänna
målen 22
7 Förstärkt studentinflytande i högskolan 22
7.1 Deltagande och engagemang som förutsättningar för
studentinflytandet 22
7.2 Tidigare utveckling av studentinflytandet 24
7.3 Studenternas möjligheter till inflytande skall stärkas 25
7.3.1 Studentinflytande genom medverkan i
beslutande organ 27
7.3.2 Studentinflytande genom medverkan i
beredande organ 28
7.3.3 Studentinflytande genom kursvärderingar 29
7.3.4 Studentinflytande i anslutning till
årsredovisningarna 31
8 Författningskommentar 32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 november 1999 34
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i högskolelagen (1992:1434).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
Härigenom föreskrivs i fråga om högskolelagen (1992:1434)
dels att 1 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 4 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
Verksamheten skall avpassas så att en hög kvalitet nås, såväl i utbild-
ningen som i forskningen och det konstnärliga utvecklingsarbetet.
Det är en gemensam ange-
lägenhet för högskolornas perso-
nal och studenterna vid hög-
skolorna att de tillgängliga resur-
serna utnyttjas effektivt för att
hålla en hög kvalitet i
verksamheten.
De tillgängliga resurserna skall
utnyttjas effektivt för att hålla en
hög kvalitet i verksamheten.
Kvalitetsarbetet är en
gemensam angelägenhet för
högskolornas personal och
studenterna.
4 a §
Studenterna skall ha rätt att
utöva inflytande över utbildningen
vid högskolorna.
Högskolorna skall verka för att
studenterna tar en aktiv del i arbe-
tet med att vidareutveckla utbild-
ningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.
3 Ärendet och dess beredning
Studenternas engagemang i och inflytande över högskolans verksamhet
är av stor betydelse för kvaliteten i utbildningen. Propositionen innehåller
förslag om förstärkt studentinflytande, bl.a. för att uppnå en ökad kvalitet
i utbildningen. Genomgående i propositionen avses såväl studenter inom
den grundläggande högskoleutbildningen som inom forskarutbildningen
när termen student används. Propositionen innehåller vidare regeringens
syn på hur det kvalitetsarbete som bedrivs av högskolorna skall utvecklas
och hur Högskoleverket skall granska kvaliteten. Det läggs i den delen
fram förslag som tar sikte på vissa frågor av direkt betydelse för
studenternas inflytande över och delaktighet i kvalitetsarbetet.
Kvalitetsarbetet berör dock även flera andra frågeställningar. Regeringen
avser därför att ytterligare bereda bl.a. förslag som rör under vilka
förutsättningar ett examenstillstånd kan återkallas vid fall av otillräcklig
kvalitet. Det får därvid analyseras vilka konsekvenser ett sådant
återkallande får för studenterna. Regeringen avser därefter att återkomma
till riksdagen med förslag.
Riksdagen tillkännagav med anledning av propositionen Högskolans
ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3,
rskr. 1997/98:12) att det är viktigt att studenternas inflytande stärks och
att studenterna är delaktiga i hela verksamheten inom universitet och
högskolor. Enligt utskottets mening borde det göras en översyn av
studentinflytandet inom högskolan.
Dåvarande utbildningsministern beslutade den 11 december 1997 att
tillsätta en arbetsgrupp (U 1997:K) för att se över studenternas inflytande
i högskolan på alla nivåer. Arbetsgruppens uppdrag omfattade en översyn
av den nuvarande situationen vad gäller såväl studenternas formella
inflytande i beslutande och beredande organ som de enskilda
studenternas inflytande på undervisningens uppläggning och
genomförande. Arbetsgruppen skulle också analysera vilka åtgärder som
kan genomföras för att förstärka studentinflytandet. Det angavs särskilt
att gruppen skulle överväga om beslut av större betydelse för studenterna
endast kan fattas av organ där studenterna har rätt att vara representerade.
Arbetsgruppen fick i uppdrag att följa upp och utvärdera studenternas
inflytande i högskolan på alla nivåer i detta vidare perspektiv.
Arbetsgruppen redovisade sitt uppdrag den 25 augusti 1998 i en rapport,
Studentinflytande inom högskolan (Ds 1998:51). Rapporten har
remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga hos
Utbildningsdepartementet (Dnr U1998/3294/ST).
Den 19 maj 1999 anordnades en konferens i Rosenbad om
studentinflytande och kursvärderingar av Utbildningsdepartementet där
utbildningsministern, representanter för högskolorna, studenterna,
Högskoleverket, Regeringskansliet och andra intressenter redogjorde för
och diskuterade dessa frågor.
4 Kvaliteten – en gemensam angelägenhet
Regeringens förslag: Av 1 kap. högskolelagen (1992:1434) skall tydligt
framgå att kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för
högskolornas personal och studenterna.
Regeringens bedömning: Systemet för att garantera och utveckla
kvaliteten i högskolan är i dagens situation otillräckligt och bör därför
utvecklas och förstärkas ytterligare. Förändringarna berör universitet och
högskolor, med offentlig huvudman och enskilda utbildningsanordnare,
liksom Högskoleverket. Det är viktigt att öka såväl de enskilda
studenternas som studentorganisationernas medverkan i kvalitetsarbetet.
Detta förhållande, tillsammans med angelägenheten av ökad
studentmedverkan även i andra typer av frågor inom högskolan, gör det
nödvändigt att finna former för ett ökat studentinflytande.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den högre
utbildningens omfattning och kvalitet är en av de viktigaste faktorerna
för utvecklingen av sysselsättning och tillväxt, den sociala och kulturella
utvecklingen samt för att fördjupa vår demokrati. Den högre utbildningen
har under 1990-talet expanderat kraftigt och tillförs under perioden
1997 – 2002 sammanlagt 89 000 nya utbildningsplatser.
Utbildningsmetoderna förändras och en snabb internationalisering pågår.
De hittillsvarande insatserna i Sverige på kvalitetsområdet har varit
framgångsrika. Nu måste blicken riktas mot frågan om hur kvaliteten
skall utvecklas i dagens och framtidens utbildning. Kvalitetsarbetet
behöver förnyas, fördjupas och intensifieras i betydande grad på alla
nivåer och utifrån olika perspektiv för att möta nya krav. Som ett led i
detta arbete behöver de enskilda studenterna och studentorganisationerna
få bättre möjligheter att påverka utbildningen och därmed bidra till
kvalitetsutvecklingen. Samtidigt måste understrykas att kvalitet inte är ett
enhetligt begrepp, vilket också konstateras i bl.a. Högskoleverkets
rapport Kvalitetsarbete – ett sätt att förbättra verksamhetens kvalitet vid
universitet och högskolor? (1997:41). Olika uppfattningar om dess
innebörd måste ständigt vara föremål för diskussion. Utvecklingen av
verksamheten förutsätter därför inte att alla är överens, tvärtom kan
denna debatt främja en framtida utveckling.
Det intresse för den högre utbildningens kvalitet som i dag finns
världen över, återspeglar en växande medvetenhet om utbildningens
betydelse för social, ekonomisk och kulturell utveckling. Studenternas
ålder, sociala bakgrund och etnicitet har blivit mer varierad. En förändrad
arbetsmarknad ställer också på förändrad kompetens. Konkurrensen om
studenterna ökar också såväl nationellt som internationellt.
Kvalitetsfrågans betydelse accentueras av den ökande globaliseringen
som bl.a. medför att det internationella utbildningssamarbetet ökar i
omfattning och att fler personer kommer att arbeta eller studera i ett
annat land än hemlandet under kortare eller längre perioder. För att stärka
förmågan att samarbeta med omvärlden blir det t.ex. nödvändigt med
förbättrade kulturkunskaper och färdigheter i främmande språk. Med det
tilltagande intresset för att rekrytera studenter över gränserna och för att
utveckla samarbetet mellan lärosäten i olika länder ges möjlighet för
studenterna att delta i kurser där respektive högskola har särskilt hög
kompetens.
Informationsteknologin är på väg att spränga gränserna för den
traditionella utbildningsorganisationen. Det finns i dag internetbaserade
universitet och kurser som erbjuds över hela världen. Kvaliteten på dessa
kurser skiftar. Ibland ger de tillgång till spetskompetens, i andra fall
måste utbildningens kvalitet allvarligt ifrågasättas.
Den svenska högskolans kvalitet vilar ytterst på högskolornas
självständiga ansvar inom ramen för de principer och resurser som
beslutas av riksdag och regering. Högskoleverkets arbete med
uppföljning och utvärdering är också självklara inslag i arbetet för att
stärka kvaliteten. Arbetet måste utvecklas för att dagens och framtidens
studenter skall få en utbildning som möter högt ställda krav. Det finns
skäl att vidta åtgärder för att svensk högskoleutbildning skall kunna
bedömas och jämföras i internationella sammanhang. Samhället, alltifrån
den enskilda medborgaren till utbildningens finansiär, behöver en
granskning av utbildningens kvalitet för att kunna bedöma i vilken
utsträckning de stora resursinsatserna svarar mot goda resultat.
Högskolesektorns expansion och det ständiga behovet av att förnya
verksamheten leder oundvikligen till att kvalitetsfrågorna måste hållas
aktuella.
Eleverna i gymnasieskolan har rätt att ställa frågan om kvaliteten i
olika utbildningar när de överväger att ägna flera år åt högskolestudier
och att ta studielån. Är studier vid högskolan värda att satsa på?
Möjligheter att ge bra svar på den frågan till alla grupper av potentiella
studerande bidrar till att motverka den sociala och etniska
snedrekryteringen. Även de som bryter upp från sitt arbete för att
utveckla sin kompetens måste, liksom deras kommande arbetsgivare,
kunna veta att högskolans utbildning håller erforderlig kvalitet.
Studenternas medverkan i kvalitetsarbetet är nödvändig. De skall vara
medaktörer i utbildningen. Studenternas lärande och utveckling skall stå i
centrum i undervisningen. Det är därför naturligt att deras erfarenheter av
utbildningen och uppfattningar om hur väl den svarar mot mål och
förväntningar tas till vara i utvecklingsarbetet. Studenterna kan påverka
högskolans verksamhet genom sitt direkta deltagande i utbildningen, via
sina representanter i olika organ och genom sina organisationer. Utöver
frågor som direkt kan hänföras till utvecklingen av kvaliteten, finns det
även många frågor av mer allmänt eller övergripande slag som berör de
studerande. Studenternas möjligheter att medverka och påverka behöver
ses i ett helhetsperspektiv. Det är nödvändigt att finna former för ett ökat
studentinflytande. Regeringen anser i detta sammanhang att det är viktigt
att öka så väl de enskilda studenternas som studentorganisationernas
medverkan i kvalitetsarbetet.
Förstärkningen av studenternas inflytande innebär en vidareutveckling
av deras roll i högskolan. Studenter som genomgår en grundutbildning
kommer att ha den som bas för yrkeslivet och för ett livslångt lärande.
Med dagens snabba kunskapsutveckling och dynamiska arbetsmarknad
måste alla räkna med att fortlöpande lära mer, lära om och lära nytt.
Grundutbildningen måste därför ge både stabila grundkunskaper och en
ram och struktur för att inhämta ny kunskap. Pedagogiskt forsknings- och
utvecklingsarbete har också på ett övertygande sätt visat att studenter
måste vara engagerade och delaktiga i studierna för att lärandet skall få
djup och för att kunskapen skall bli bestående. För att nå dit måste
studenterna i ökad grad vara medansvariga för sin utbildning. Detta
förutsätter ett ökat inflytande både för den enskilde studenten och genom
studenternas organisationer.
Mot den bakgrund som anförts ovan föreslår regeringen att det av 1
kap. 4 § högskolelagen (1992:1434) skall framgå att kvalitetsarbetet är en
gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenterna.
Eftersom de krav som uppställs i 1 kap. högskolelagen skall uppfyllas
av de enskilda utbildningsanordnarna kommer den föreslagna
lagändringen att gälla även för dessa (jämför 2 och 3 §§ lagen [1993:792]
om tillstånd att utfärda vissa examina).
5 Kvalitetssystem i olika länder
5.1 Terminologi
Den svenska terminologin på detta område är influerad av i första hand
anglosaxiskt språkbruk. Kvalitetssäkring (quality assurance) anger den
ordning som används inom ett lärosäte för att kontrollera och säkra
kvaliteten. Ibland används begreppet så att det också inbegriper lärosätets
system för kvalitetsutveckling. Bedömning av kvalitetsarbete (quality
audit, academic audit) innebär en utvärdering av ett lärosätes processer
för kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling.
Programutvärdering och ämnesutvärdering (quality assessment,
programme/subject evaluation) anger en systematisk granskning av
utbildningen inom ett program eller ämne. Den utgår från utbildningens
mål och hur dessa uppnås. Den innefattar en bedömning av såväl
utbildningens förutsättningar som dess genomförande och resultat. Detta
gäller också då granskningen avser en enskild kurs i en kursvärdering.
Ackreditering (accreditation, validation) innebär en prövning av att en
utbildning uppfyller uppställda minimikrav. Det kan vara en
branschorganisation som på detta sätt erkänner en viss utbildning. Det
kan också vara en offentlig myndighet som genom ett sådant förfarande
ger ett tillstånd att bedriva en viss utbildning eller ett helt lärosäte att
bedriva en viss verksamhet.
Rankning innebär en rangordning av utbildningar eller lärosäten utifrån
data om verksamheten. Det är ofta data hämtade från ovan nämnda typer
av utvärderingar som sammanställs i denna form. En internationell
överblick visar att det oftast är förlag och tidskrifter som är initiativtagare
till rankning.
5.2 Kvalitet i högskolan – en europeisk angelägenhet.
Kvalitetsfrågor har blivit en viktig fråga inom EU, inte minst för att
främja förståelsen för medlemsländernas olika utbildningssystem och
därmed också underlätta den fria rörligheten för studerande och
arbetstagare. EU:s rättsregler inom området fri rörlighet för personer och
särskilt de generella direktiven om ömsesidigt erkännande av
examensbevis, bygger på att det finns en ömsesidig respekt och ett
förtroende för kvaliteten i medlemsländernas utbildningssystem.
EU:s ministerråd har utfärdat en rekommendation (10212/98) om
europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen. En
god kvalitet i utbildningen är alla medlemsstaters mål. Gemenskapen
uppmanas att bidra till det ständigt pågående kvalitetsarbetet genom att
främja samarbete mellan medlemsstaterna och, om det är nödvändigt,
stödja och komplettera deras insatser, samtidigt som den fullt ut
respekterar medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll,
utbildningssystemets organisation samt den kulturella och språkliga
mångfalden.
De tekniska och ekonomiska förändringarna och deras konsekvenser
för arbetsmarknaden innebär nya utmaningar för lärosätena. Den globala
konkurrensen, såväl som den ständigt ökande tillströmningen av
studenter till lärosätena, ställer medlemsstaterna inför uppgiften att
organisera sina system för högre utbildning på ett sådant sätt, att man
bl.a. upprätthåller gällande akademiska normer, utbildningsmål och
kvalitetsnormer. Kvalitetssäkringssystemen kan bidra till det ömsesidiga
erkännandet av akademiska eller yrkesmässiga kvalifikationer. Enligt
rådsrekommendationen bör man beakta sambandet mellan
kvalitetssäkring och annan befintlig gemenskapsverksamhet, särskilt
inom Sokrates-programmet och Leonardo da Vinci-programmet samt
gemenskapens regelverk. Det gäller vid erkännande av yrkesutbildningar.
Av kommissionens vitbok "Tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning", vitboken "Lära och lära ut – på väg mot
kunskapssamhället" och grönboken "Grundutbildning –
Vidareutbildning – Forskning – Hinder för rörlighet över gränserna"
framgår det att en hög utbildningskvalitet är viktig för sysselsättningen
och tillväxten inom Europeiska gemenskapen och för dess
konkurrenskraft på internationell nivå. I dessa dokument framhålls
sambandet mellan, å ena sidan, utbildningens sociala och kulturella
funktion och, å andra sidan, dess ekonomiska funktion. Det framgår
tydligt av nämnda skrifter att rörlighet över gränserna kräver öppna
utbildningssystem. Ett av målen för EU – samarbetet inom utbildning är
att uppmuntra rörligheten. Det betonas att rörlighet är till nytta för en
utbildning av hög kvalitet. Erkännandet av examina spelar vidare en
viktig roll. De som har avlagt examen i en medlemsstat skall ha
möjlighet att komma in på hela den europeiska arbetsmarknaden.
Utbildningens omfattning, inriktning och kvalitet avgör
förutsättningarna för att lägga den grund på vilken Europa bygger sin
framtid. Det finns goda skäl att utveckla systemet för att säkra och
förbättra kvaliteten i svensk utbildning för att den lättare skall kunna
bedömas och erkännas i ett internationellt sammanhang.
5.3 Nationella system för utvärdering och
kvalitetsutveckling
Nationella system för utvärdering och kvalitetsutveckling av den högre
utbildningen finns i tio av EU-länderna: Belgien, Danmark, Finland,
Frankrike, Irland, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige och
Österrike. I de övriga länderna har uppbyggnaden av sådana system
påbörjats. Utbildningsansvaret i Tyskland är knutet till delstaterna. I
några av dessa har motsvarande ordning etablerats.
I Danmark, Finland, Frankrike, Storbritannien och Sverige har
regeringarna inrättat och finansierar särskilda organ med ansvar för den
nationella granskningen av den högre utbildningens kvalitet. Dessa har
en autonom ställning och en verksamhet som bedrivs under ledning av en
egen styrelse. Ett sådant organ, Kanslersämbetet, inrättades i Sverige i
samband med högskolereformen 1993 och inordnades år 1995 i
Högskoleverket. I Belgien, Nederländerna, Portugal och Spanien har
motsvarande funktioner inrättats av högskolornas
samarbetsorganisationer. I Nederländerna finns dessutom ett inspektorat
som på regeringens uppdrag granskar utvärderingsarbetet och hur
uppföljande åtgärder genomförs.
Nationella system för utvärdering och kvalitetssäkring är inte en unik
företeelse för EU-länderna. En motsvarande uppbyggnad pågår i de flesta
europeiska länder, men också i många andra länder världen över. I USA
finns en omfattande och långvarig tradition på detta område. Det
förekommer också internationella kvalitetsgranskningar som organiseras
genom nätverkssamarbeten mellan universitet och högskolor i olika
länder eller av internationella organisationer som CRE (numera
Association of European Universities) och IMHE (Institutional
Management in Higher Education) inom OECD.
De nationella granskningarna kan avse enskilda utbildningsprogram,
som exempelvis i Danmark och Nederländerna, eller ett helt lärosäte som
i Frankrike. I den förra typen av utvärdering granskas kvaliteten i
programmet i förhållande till dess specifika mål. Detta är inte möjligt då
en bedömning av en hel högskolas samlade verksamhet skall göras. I
stället fokuseras granskningen på förutsättningarna för att lärosätet skall
kunna erbjuda en verksamhet med god kvalitet och på de metoder som
används för kvalitetssäkring.
Flera nationella utvärderingar planeras vara återkommande. På detta
sätt kan resultaten och effekterna från den ena utvärderingen till den
andra följas upp. Cyklernas längd varierar i hög grad mellan länderna. I
Frankrike planeras återkommande utvärderingar till samma lärosäte efter
åtta till nio år. Det kortaste intervallet, tre år, gäller för granskningen av
kvalitetsarbetet vid svenska högskolor. I Nederländerna påbörjas nu en
tredje granskningsomgång efter två tidigare sexårsperioder.
Den svenska ordningen har stor bredd. Den innehåller både lärosätes-
och programutvärderingar. Den skiljer sig från övriga EU-länder genom
inslaget av prövningar av tillstånd att utfärda examen. Detta innebär en
bedömning av hur lärosätet uppfyller minimiförutsättningarna för att
bedriva en viss verksamhet. I USA används detta förfaringssätt i stor
skala.
Diskussionen om de nationella systemens utformning har varit livlig i
Europa. Det genomförs för närvarande förändringar i flera länder. I
exempelvis Storbritannien görs en genomgripande översyn av systemet.
5.4 Inriktning och metodik
Formerna för utvärdering av den högre utbildningens kvalitet varierar
mellan länderna men hålls samman av två huvudsyften: att främja
kvalitetsutveckling respektive att kontrollera och redovisa utbildningens
kvalitet eller kvalitetsarbetet. Dessa båda funktioner finns företrädda i de
olika ländernas granskningsordning men med olika betoning. I
Storbritannien framhävs kontrollaspekten i de utvärderingar av olika
utbildningar som genomförts av det anslagsbeviljande organet. I
Nederländerna syftar utvärderingarna till att främja utvecklingen av
utbildningarna samtidigt som kravet på kvalitetsredovisning till
statsmakterna är uttalat. I Sverige har främjandesyftet varit mera
markerat än redovisningssyftet. Dessa skillnader i de nationella
kvalitetsgranskningarnas funktion visar inget entydigt samband med de
olika organisationsformerna, dvs. om regeringarna eller högskolornas
samarbetsorganisationer inrättat utvärderingsorganet. Detta konstateras i
en studie som nyligen genomförts på uppdrag av EU-kommissionen
(Evaluation of European Higher Education: A Status Report. 1998).
Det finns ett gemensamt ramverk för metodiken. Ramverket varierar
dock i sina tillämpningar beroende på skillnader i högskolans
organisation och utbildningstradition i de olika länderna.
Huvudpunkterna är följande:
Planering och genomförande av de nationella kvalitetsgranskningarna
sker oberoende av såväl statsmakten som högskolorna.
För det lärosäte, program eller ämne som utvärderas redovisar man en
självvärdering som också omfattar relevanta data om verksamheten.
En grupp sakkunniga granskar detta material och besöker berörda
lärosäten.
Gruppen skriver en granskningsrapport som vanligtvis offentliggörs.
En gemensam grundsyn är att utbildningen skall bygga på samma
kritiska förhållningssätt och strävan mot kvalitet som karaktäriserar all
professionell verksamhet. Självvärderingen ses därför som det bärande
elementet och grunden för kvalitetsarbetet. Den skall liksom inom
forskningen kunna utsättas för sakkunniga kollegers kritiska granskning.
Kolleger från andra högskolor dominerar granskningsgrupperna. I
Sverige liksom i flera andra länder ingår också någon student och
avnämare.
I vissa länder görs enkätundersökningar som komplement till
självvärderingarna. Det danska evalueringscentret gör regelbundet
brukarundersökningar bland studenter, utexaminerade och arbetsgivare.
I Danmark, Norge och Storbritannien finns rapporter från externa
examinatorer om studieresultatens kvalitet att tillgå som underlag för
utvärderingen.
Granskningen sker vanligen med utgångspunkt från lärosätets eller
programmets egna målangivelser. Bedömningen gäller då om
verksamheten kan anses ändamålsenlig för att förverkliga dessa mål.
Detta hindrar inte att det också finns utrymme att ta upp de sakkunnigas
uppfattning om vad som är god standard. Ibland ges explicita uttryck för
en standard som de sakkunniga skall utgå från vid sin bedömning. Detta
gäller vid granskningen av kvalitetsarbetet vid svenska högskolor i form
av Högskoleverkets beskrivning av "det goda lärosätet". Verkets kriterier
för examensrättsprövningar är ett annat exempel. I Storbritannien
etablerades redan under 1800-talet föreställningen att examinationen
skall pröva om studieresultaten svarar upp mot en nationell standard,
representerad av en extern examinator. På senare år har krav rests på
tydliga kriterier för utvärdering av utbildningarnas standard. Ett sådant
utvecklingsarbete pågår i Storbritannien. Information om utbildningarnas
kvalitet vid olika lärosäten kan på detta sätt bli mer konkret och även mer
användbar för studenterna vid deras studieval. Dessa utvärderingar är
också tänkta att förbättra redovisningen till allmänhet och politiker.
6 Svenskt kvalitetssystem i utveckling
6.1 Den nuvarande ordningen
Genom 1993 års universitets- och högskolereform befästes inriktningen
mot en ökad självständighet, decentralisering samt kvalitet och
effektivitet i den högre utbildningen (prop. 1992/93:1, bet.
1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103). Den svenska högskolan skall erbjuda
likvärdig utbildning av hög kvalitet i alla delar av landet (prop. 1994/95:
100, bil. 9 s. 79).
Av redovisningen i budgetpropositionen (prop.1999/2000:1
utgiftsområde 16 avsnitt 5.5) framgår att varje lärosäte och dess ledning
har det yttersta ansvaret för att säkra och utveckla kvaliteten i sina
utbildningar. Statsmakternas uppgift är att understödja och kontrollera att
kvaliteten upprätthålls inom olika områden av utbildning och forskning. I
Sverige är Högskoleverkets utvärderingar och tillsynsansvar ett led i
detta arbete. En viktig uppgift för Högskoleverket är att granska och
bedöma kvaliteten och kvalitetsarbetet vid lärosätena. Detta sker genom
olika typer av granskningar av lärosätenas kvalitetsarbete, nationella
utvärderingar samt prövning av förutsättningar att utfärda examina.
Verkets kvalitetsbedömningar avser såväl grundutbildning som forskning
och forskarutbildning samt även samverkan med det omgivande
samhället. För att öka erfarenhetsutbytet mellan universitet och
högskolor har Högskoleverket arrangerat seminarier och genomfört
analyser samt studieresor. De kvalitetskonferenser som ägde rum åren
1997 och 1998 samlade vardera 500 forskare, lärare, studenter och annan
personal vid lärosätena. Verksamheten har också varit ett sätt för verket
att utveckla metoder för kvalitetsbedömningar.
Avregleringen och decentraliseringen inom högskolan har sina rötter i
tidigare årtiondens reformarbete. Som en konsekvens av detta har
exempelvis kursvärderingar och utvärderingar av hela utbildningar växt
fram vid en rad lärosäten. De första erfarenheterna av metodiken med
självvärderingar gjordes redan för tjugo år sedan. Inom den tidigare
centrala högskolemyndigheten gjordes uppföljningar och utvärderingar
bl.a. i anslutning till UKAS-reformen och till 1977 års högskolereform.
Detta arbete har förts vidare under 1990-talet i en uppbyggnad av ett
samlat svenskt system för utvärdering och kvalitetsutveckling. Detta har
också influerats av förebilder i andra länder.
Som tidigare nämnts läser fler studenter än någonsin vid landets
universitet och högskolor. Samtidigt som antalet studenter ökar är det
viktigt att utbildningen håller hög kvalitet. Det nuvarande
kvalitetssystemet i högskolan bör därför utvecklas vidare. Utbildningens
kvalitet och kvalitetsarbetets resultat behöver komma i fokus för
utvärderingarna. Studenternas delaktighet i utvärdering och
kvalitetsutveckling måste stärkas. Studenternas inflytande över
högskolans verksamhet är en nödvändig del i den högre utbildningens
förnyelsearbete. Jämställdhet och mångfald medför att olika bakgrund,
synsätt, erfarenhet och kompetens tas till vara och kan bidra till ökad
kvalitet i verksamheten.
Den fortsatta utvecklingen av systemet kan således ske med bas i flera
årtiondens erfarenheter och i perspektiv av det europeiska och globala
sammanhang som beskrivits i föregående avsnitt. Samtidigt bör man
beakta att det svenska systemet innebär att principerna för
resurstilldelning är lika för alla lärosäten samt att det finns ett tak för
såväl resurser som antalet studerande. De krav på olika examina som
regeringen fastställt i högskoleförordningen (1993:100) och förordningen
(1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet, utgör också en ram för hur
en utbildning kvalitativt bör utvecklas. Därtill finns i
högskoleförordningen m.fl. författningar fastställt vilka behörighetskrav
som skall gälla för såväl lärare som studenter.
6.1.1 Bedömning av lärosätenas kvalitetsarbete
I regleringsbrev anges att universitet och högskolor skall ha ett program
för kvalitetsutveckling och årligen ge en resultatredovisning till
regeringen.
Högskoleverket har under perioden 1995 – 1998 granskat
kvalitetsarbetet vid samtliga högskolor med fokus på grundutbildningen.
Bedömningen gällde inte kvaliteten i sig utan var inriktad på
förutsättningar och processer för att skapa god kvalitet. Med hjälp av
externa granskare sökte man besvara frågan om lärosätet i fråga hade en
bra strategi för sin kvalitetsutveckling och fungerade som en
självreglerande och lärande organisation. Studenternas och personalens
delaktighet i kvalitetsarbetet studerades. Andra aspekter var ledarskap,
jämställdhet, samverkan med intressenter, professionell samverkan och
internationalisering.
Varje lärosätesbedömning har redovisats i en separat rapport. Några
överblickande rapporter har också publicerats utan att man gjort direkta
jämförelser mellan lärosätena. Den första granskningsomgången visade
att det systematiska kvalitetsarbetet ännu befinner sig i ett
uppbyggnadsskede vid de flesta lärosätena. Verkets styrelse har beslutat
om en andra granskningsomgång under perioden 1999 – 2002, då
uppföljningar av detta uppbyggnadsförlopp kan ske och då
kvalitetsarbetets effekter på kvaliteten kan utvärderas.
Högskoleverket har låtit göra en extern utvärdering av de bedömningar
som verket gör av universitetens och högskolornas kvalitetsarbete. Enligt
utvärderingen har bedömargruppernas arbete lett till många förändringar
på högskolorna. Det kan konstateras att granskningen kan beskrivas som
en dialog mellan bedömargruppen och lärosätet.
Högskoleverket genomför under hösten 1999 också en utvärdering av
lärosätenas arbete med jämställdhet, studentinflytande samt social och
etnisk mångfald. Syftet är att bedöma hur framgångsrikt arbetet har varit
och är vid lärosätena, lyfta fram de lärosäten som lyckats bäst i sitt arbete
inom vart och ett av områdena samt inhämta och beskriva goda exempel
på åtgärder. Med tanke på områdenas betydelse för kvaliteten i
högskoleutbildningen blir resultatet av utvärderingen särskilt intressant.
6.1.2 Nationella utvärderingar
Högskoleverket gör nationella utvärderingar av kvaliteten i utbildningen
inom ett visst program eller ett ämne. Granskningen kan också avse
speciella aspekter på utbildningen. Hittills har sådana nationella
utvärderingar slutrapporterats rörande arkitekt-, design-, grundskollärar-,
läkar- sjöbefäls- och vårdutbildningarna, vissa magisterutbildningar samt
forskarutbildning i språk och utlandsstudier. Verket har också redovisat
utvärderingar av examinationen i grundutbildningen och av
kvalitetsförändringar över tid. Ett antal utvärderingar pågår, vilka är
uttryck för en påtaglig ambitionshöjning. Verket har dock hittills inte haft
för avsikt att genomföra utvärderingar av denna typ för samtliga
utbildningsprogram inom högskolan.
De nationella utvärderingarna av program och ämnen utgår från
högskolelagen och högskoleförordningen samt de förutsättningar och mål
som högskolan själv arbetar utifrån. Självvärdering och bedömning av
externa ämnes- och andra experter genomförs normalt även i dessa
utvärderingar. En viss form av jämförelse mellan programmen vid olika
högskolor görs. Granskningen har som regel omfattat lärarkompetens och
andra förutsättningar för utbildningen, dess uppläggning och
genomförande samt genomströmningen. Kvalitetsbedömningar av
resultat ingår också.
Varje nationell utvärdering resulterar i en rapport. Det förutsätts att
resultaten följs upp på lärosätesnivå. Högskoleverket genomför
uppföljningsaktiviteter efter varje nationell utvärdering.
6.1.3 Tillstånd att utfärda examina
Tillstånd att utfärda examen är en annan form av utvärdering av ämnen
och program. Statliga universitet och högskolor som önskar utvidga sin
examensrätt ansöker om detta hos Högskoleverket. Verket prövar
därefter och beslutar om lärosätens rätt att utfärda examen. Enskilda
utbildningsanordnare ansöker om examensrätt hos regeringen, som
beslutar efter yttrande av verket. För Sveriges lantbruksuniversitet gäller
särskilda bestämmelser.
Tillstånd att utfärda examen prövas med utgångspunkt från kriterier
som successivt utarbetats och preciserats. Dessa innebär i jämförelse med
de nationella utvärderingarna en noggrannare genomgång av
förutsättningarna för att genomföra utbildningen. Verket granskar
styrningsfunktioner och ekonomi liksom lärarkompetens och
kompetensutveckling. Uppmärksamhet riktas mot lokaler och utrustning
samt bibliotek och övrig informationsförsörjning. Behörighet och
antagning, utbildningens organisation och omfattning samt ämnesdjup
och ämnesbredd är andra aspekter som bedöms. Slutligen tar verket
också upp forskningsanknytning och möjligheter att gå vidare till
forskarutbildning, internationalisering samt kvalitetssäkring och
utvärdering.
Granskningen fokuseras på om den utbildning som är föremål för
prövning uppfyller minimikrav för ifrågavarande examen. En kritisk och
kreativ miljö är ett samlingsbegrepp. Förhållanden vid motsvarande
utbildning vid universiteten har därvid utgjort en normbild. Frågan har
dock väckts om hur de etablerade utbildningarna vid universitet och
högskolor uppfyller kriterierna. Högskoleverket har i vissa utvärderingar
gjort jämförelser av samma utbildning vid olika typer av lärosäten.
Med dessa utvärderingsfunktioner har grunden lagts för ett svenskt
kvalitetssystem. På samma sätt som systemet i sig syftar till att skapa
kontinuerliga förbättringar av högskolans utbildning, måste även
kvalitetssystemet ständigt granskas och utvecklas. Det är angeläget att
utveckla och framhäva vissa inslag i systemet och också dra
konsekvenserna av en ökad interaktivitet mellan olika länders
högskolesystem.
6.2 Fortsatt utveckling
Regeringens bedömning: Det nuvarande kvalitetssystemet i högskolan
bör utvecklas vidare utifrån erfarenheter i Sverige och i andra länder.
Kvalitetssäkringssystemet i högskolan bör utvecklas så att
- utbildningens kvalitet och kvalitetsarbetets resultat sätts i fokus för
utvärderingsarbetet,
- ett granskningssystem skapas som är heltäckande både för lärosäten
och utbildningar samt är periodiskt återkommande,
- studenterna ges bättre möjligheter till medverkan och inflytande samt
- universitetens och högskolornas självständiga ansvar för
kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling samt Högskoleverkets oberoende
granskningsfunktion värnas.
Skälen för regeringens bedömning: Utifrån erfarenheter i Sverige
och i andra länder bör det nuvarande kvalitetssystemet i högskolan
utvecklas. I rapporten Studentinflytande inom högskolan (Ds 1998:51)
aktualiseras även frågan om inte kvaliteten inom grundutbildning och
forskarutbildning borde granskas i större omfattning än vad som hittills
varit fallet. Regeringen delar denna bedömning och anser att
utbildningens kvalitet skall sättas i fokus i det fortsatta
utvärderingsarbetet. Tidpunkten för införandet av en utvecklad
granskning är lämplig då såväl lärosätena som Högskoleverket erhållit
vana att arbeta med kvalitetsfrågor genom arbetet med
kvalitetsarbetesbedömningarna. Genom att sätta fokus på
kvalitetsfrågorna ges bl.a. lärare och studenter möjligheter att diskutera
vilka resultat avseende kvaliteten i grund- och forskarutbildningen
kvalitetsarbetet lett till. En utökning av kvalitetssäkringssystemet i denna
riktning skulle också ge ett bättre underlag avseende t.ex. kvaliteten i
undervisningen, utbildningens effektivitet, genomströmning, lärarnas och
studenternas åsikter, eventuella kvalitetsproblem med den snabba
expansionen av högskolan samt studenternas möjligheter att få ett arbete
efter utbildningen.
Kvaliteten i utbildningen skapas i högskolans vardagliga arbete. Den är
beroende av lärare som är förtrogna med forsknings- och
utvecklingsfronten inom sitt kunskapsområde och av studenternas
delaktighet i t.ex. utbildningens genomförande och utvärdering av den.
Kvaliteten är likaledes beroende av en väl fungerande arbetsmiljö för
lärandet. Studenter och högskolans personal är de inre krafter som i
samverkan kan åstadkomma en meningsfull och varaktig utveckling av
kvaliteten inom de resursramar som står till förfogande. Genom att
uppmuntra nya perspektiv och kritisk analys kan högskolan uppnå
högskolelagens mål att ge studenterna förmåga till självständig och
kritisk bedömning och förmåga att följa kunskapsutvecklingen inom det
område som utbildningen avser, samtidigt som högskolans utbildningar
får ett inflöde av nya idéer. Det nationella systemet för utvärdering är
således en yttre kraft vars främsta syfte är att mobilisera de inre krafterna
i högskolans kvalitetsarbete.
Studenternas medverkan i kvalitetsarbetet kommer traditionellt till
uttryck genom representation eller genom kursvärderingar. Andra former
av kvalitetsarbete handlar om systematiska enkäter till större grupper av
studenter. Generellt förefaller studenterna ha ett relativt gott inflytande
på centrala beslutsnivåer inom lärosätet. Däremot finns det brister i första
hand i studenternas delaktighet på institutionsnivå. Eftersom
kvalitetsarbetet är en väsentlig angelägenhet för respektive institution är
det viktigt att studenterna finns med i de diskussionsfora och eventuella
arbetsgrupper som finns för utvecklingsarbetet på institutionsnivå. Här
har också studentkåren en viktig uppgift att med sin samlade kunskap
stödja studentrepresentanters arbete på institutionerna. Det är också
viktigt med en snabb återkoppling av utvärderingar och resultat av olika
åtgärder.
Mer otraditionella former avseende studentinflytande i kvalitetsarbetet
är t.ex. studentinitierade kurser. De nya kurser som kommit in i
utbildningsutbudet under senare år har ofta föregåtts av ett
efterfrågetryck från studenterna. Utvecklingen inom data och IT-området
är väl känd. Liknande exempel finns från miljö- och utvecklingsstudier,
finansiell ekonomi, vårdutbildningar och andra ämnesområden inklusive
flera tvärvetenskapliga ämnen. Ett i flera bemärkelser positivt exempel
på studentinflytande är Centrum för miljö- och utvecklingsstudier
(Cemus), en institutionsliknande inrättning som drivs gemensamt av
Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet. Cemus skapades
på initiativ av studenter inom universiteten och mellan studenter inom
och utom landet. En förklaring till projektets framgång är det lyckade
samarbetet mellan studenter, erfarna forskare, lärare och administratörer
som etablerades från kursens start och som fortfarande pågår.
I takt med att ett systematiskt kvalitetsarbete byggs upp vid lärosätena,
där självvärderingen är ett grundläggande element, blir Högskoleverkets
roll att, som oberoende granskningsfunktion, granska att högskolornas
kvalitetssäkring sker på ett tillförlitligt sätt och att åtgärder genomförs.
Det nationella systemet har till uppgift att främja kvalitetsutveckling och
att för det omgivande samhällets räkning granska och redovisa kvaliteten.
Det är en uppgift för lärosätena och Högskoleverket att vidareutveckla
systemet inom de ramar riksdagen och regeringen anger.
Högskoleverkets granskningar bör som hittills även omfatta de enskilda
utbildningsanordnarna.
6.2.1 Lärosätesbedömningar
Regeringens bedömning: Högskoleverket bör återkommande granska
samtliga lärosätens kvalitetssäkring utifrån olika aspekter och till
regeringen årligen ge en samlad redovisning av genomförda
granskningar.
Skälen för regeringens bedömning: Lärosätenas självvärdering av
kvalitetsarbetet är ett bärande element i utvärderingsprocessen. I denna
redovisas såväl framsteg som begränsningar i lärosätets
kvalitetssträvanden. Den kritiska öppenhet som hittills dominerat
självvärderingarna är en förutsättning för en konstruktiv dialog med de
sakkunniga som av Högskoleverket utses att vara granskare.
Högskoleverkets granskningar av lärosätenas kvalitetsarbete har
fungerat väl och skall genomföras även fortsättningsvis. I en första
granskningsomgång har en bedömning gjorts av hur långt lärosätena
kommit i uppbyggnaden av ett systematiskt kvalitetsarbete. Starka och
svaga sidor har identifierats och lett till en rad rekommendationer.
Högskolornas autonoma ställning innebär att de fritt kan ta ställning till
dessa bedömningar och besluta om åtgärder. Sedan denna grund lagts
kan utvärderingen av kvalitetsarbetet framgent förenklas. Olika centrala
aspekter på kvalitetssäkringen bör därvid stå i fokus för granskningen.
Hit hör t.ex. lärosätets internationalisering, studentinflytande, social och
etnisk mångfald, jämställdhet, samverkan med det omgivande samhället,
kriterier för fördelning av forskningsresurser och uppbyggnad av
funktioner för kvalitetssäkring. Högskoleverket har som tidigare nämnts
inlett en nationell kvalitetsbedömning av lärosätenas arbete med
studentinflytande, social och etnisk mångfald samt jämställdhet. Detta
granskningsarbete bör ge vissa erfarenheter och indikationer för det
fortsatta arbetet.
Det bör ankomma på Högskoleverket att besluta om den närmare
inriktningen och periodiciteten av lärosätesbedömningarna. Regeringen
avser att förtydliga Högskoleverkets redovisningsuppdrag. Verket bör till
regeringen årligen ge en samlad redovisning av genomförda
lärosätesbedömningar tillsammans med en konsekvensbeskrivning.
Denna bör innehålla en förteckning över de rekommendationer som
lämnats till respektive universitet och högskola. Lärosätena bör därefter
till regeringen rapportera sina ställningstaganden till dessa
rekommendationer och sina beslut om uppföljande åtgärder. En sådan
systematik i redovisningen är en förutsättning för att regeringen skall
kunna följa effektiviteten i lärosätenas kvalitetsarbete. Granskningen kan
vidare komma att visa på behov av att speciella kvalitetsfrågor behöver
studeras vidare. Sådana bör anges i konsekvensbeskrivningen och följas
upp.
6.2.2 Ämnes- och programutvärdering
Regeringens bedömning: Ambitionsnivån på ämnes- och
programutvärderingar bör höjas avsevärt. Högskoleverket bör tilldelas
uppgiften att fr.o.m. år 2001 och med en periodicitet om sex år
genomföra ämnes- och programutvärderingar av samtliga utbildningar
för generella examina och yrkesexamina, inklusive forskarutbildningen.
Dessa utvärderingar bör omfatta prövningar av examenstillstånd. Skulle
Högskoleverket finna att det är aktuellt med en återkallelse av
examenstillstånd inom forskarutbildningen, bör ärendet underställas
regeringen för beslut. Så bör ske också när tillståndet innehas av Sveriges
lantbruksuniversitet eller en enskild utbildningsanordnare. Studenterna
bör informeras om resultaten av utvärderingarna och av andra
uppföljningsstudier.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är
angeläget att förtroendet för utbildningen vid de svenska universiteten
och högskolorna upprätthålls. För att bidra till detta anser regeringen att
samtliga utbildningar bör granskas vad avser den kvalitativa nivån. Som
ett led i de förtroendeskapande åtgärderna anser regeringen att
granskningarna i Sverige, såsom är fallet i flera andra länder, skall vara
periodiskt återkommande. Utvärderingarna skall pröva utbildningarnas
kvalitet utifrån de fastställda målen, bl.a. de allmänna mål som anges i
1 kap. 9 § högskolelagen och de mål som anger kraven för generella
examina och yrkesexamina (bilaga 2 till högskoleförordningen och
bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet).
En samlad bild av utbildningens kvalitet i förhållande till målen kräver
att såväl förutsättningar som genomförande och resultat granskas ur ett
brett perspektiv. Värdefulla erfarenheter av hur förutsättningarna
utvärderas har vunnits från examensrättsprövningarna liksom av
utbildningens genomförande i de nationella utvärderingarna av ämnen
och program. Regeringen avser att uppdra åt Högskoleverket att fr.o.m.
år 2001 och under den följande sexårsperioden genomföra utvärderingar
utifrån ett sådant helhetsperspektiv. Dessa skall omfatta samtliga
grundläggande utbildningar för generella examina och yrkesexamina.
Därmed införs i vårt land en ordning för periodiskt återkommande
utvärdering av all grundläggande utbildning. Därutöver bör en
utvärdering av forskarutbildningen ingå i Högskoleverkets program. En
sådan uppläggning svarar mot vad som i internationellt språkbruk
benämns programutvärdering. Med hänsyn till den svenska
studieordningen används här beteckningen ämnes- och
programutvärdering.
I dessa utvärderingar bör Högskoleverket granska hur samtliga
utbildningar uppfyller kvalitetskriterierna vad avser förutsättningarna för
utbildningen, dess genomförande och resultat. Bedömningen bör också
inkludera underlag från lärosätena avseende t.ex. genomströmning,
varför studenter avbryter sin utbildning och studenternas möjlighet till
arbete efter examen. Kriterier fastställs, såsom hittills, av verket utifrån
de mål som fastställts av riksdag och regering. Syftet med dessa
utvärderingar är att medverka till att studenterna oberoende av var i
landet de studerar skall kunna garanteras en likvärdig utbildning av god
kvalitet.
Högskolor vars utbildningar uppvisar bristfällig kvalitet i dessa
utvärderingar riskerar att förlora sitt tillstånd att utfärda examen i sådana
utbildningar. Högskoleverket har rätt att ompröva eller begränsa sådant
tillstånd för offentliga utbildningsanordnare när det är fråga om
grundläggande högskoleutbildning. Regeringen har motsvarande
uppgifter beträffande examina inom forskarutbildning samt för enskilda
utbildningsanordnare och Sveriges lantbruksuniversitet. Om
Högskoleverket finner att examenstillståndet bör återkallas i ett fall där
beslutanderätten ligger hos regeringen, skall ärendet underställas
regeringen.
För att tydliggöra hur denna omprövning av examensrätt kan ske avser
regeringen att återkomma till riksdagen. Som riktlinje bör därvidlag gälla
att ett lärosäte alltid skall ges möjlighet till rättelse innan en indragning
av examensrätt äger rum. För enskilda utbildningsanordnare finns
bestämmelser om återkallelse av examenstillstånd och om tillfälle till
rättelse i 7 § lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina
(jämför även vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § regeringsformen).
Högskoleverket bör redovisa en samlad rapport för varje nationell
ämnes- och programutvärdering. Denna skall innehålla en beskrivning av
utbildningens kvalitet på varje berörd högskoleort. I syfte att främja
kvalitetsutveckling skall sådant genomförande som leder till
utbildningsresultat av hög nationell och internationell kvalitet framhållas.
Redovisningen skall också innehålla en förteckning över de
rekommendationer som lämnats till respektive utbildning. Lärosätenas
ställningstagande till dessa och deras uppföljande åtgärder skall
rapporteras till Högskoleverket. Verket skall därefter ta ställning till
utvärderingens eventuella konsekvenser i övrigt. Om allvarliga
kvalitetsbrister konstateras vilka kan leda till att examensrätten
ifrågasätts, bör den berörda högskolans styrelse redovisa en plan för hur
dessa brister kan undanröjas. Verket bör därefter genomföra en förnyad
granskning. Regeringen avser att ge Högskoleverket i uppdrag att
redovisa och följa upp ämnes- och programutvärderingarna.
Till redovisningsuppdraget hör att finna lämpliga former för att föra
informationen om kvalitetsbedömningarna vidare till de blivande
studenterna och övriga intressenter. Högskoleverket utger nu en årligen
utkommande studenthandbok. Denna är till skillnad från tidigare
informationsmaterial utformad efter målgruppens behov. Den riktar sig
direkt till presumtiva studenter. En utvärdering har bekräftat
studenthandbokens användbarhet. I den nu aktuella upplagan kan
studenterna jämföra förhållanden på olika studieorter med stöd av både
nyckeltal och mer kvalitativ information. Det är angeläget att detta
utvecklingsarbete förs vidare så att resultaten av jämförande uppgifter
om utbildningens kvalitet, tillgänglighet och genomströmning samt
studenternas möjligheter att få ett arbete efter utbildningen blir åtkomliga
för studenterna. Det är angeläget att studenternas totala studiestituation
beskrivs såsom t.ex. tillgång på bostäder, läsplatser, studenthälsovård och
möjligheter till aktiviteter vid sidan om studierna. Ett sådant material kan
få en betydelsefull roll särskilt för elever från studieovana miljöer för att
överbrygga informationsbrister vid val av utbildning. En god
kvalitetsinformation inför studierna skall ses som en inledning till
studenternas medverkan och delaktighet i kvalitetsarbetet inom
utbildningen.
Den ökade verksamheten med utvärdering medför en kraftigt höjd
ambitionsnivå och även ökade kostnader för Högskoleverket.
Regeringen återkommer i denna fråga i det kommande budgetarbetet.
6.3 Översyn av målen för den högre utbildningen
Regeringens bedömning: Målen för den högre utbildningen bör ses
över.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i
budgetpropositionen för 1998 aviserat en översyn av examensordningen
(prop. 1997/98:1 utgiftsområde 16, s. 55). Det är nu angeläget att de mål
som formuleras för högskoleutbildningen, såväl i högskolelagen som i
högskoleförordningen och förordningen för Sveriges
lantbruksuniversitet, ses över.
Högskolelagen beskriver de mål som skall gälla för all grundläggande
högskoleutbildning. Här anges bl.a. att utbildningen skall ge förmåga till
självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa
problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen, allt inom det
område utbildningen avser.
Traditionella yrkeskarriärer för studenter kan inte längre tas för givna.
Tidigare kunde studenterna förlita sig på att en utbildning inom ett
avgränsat kunskapsområde var en tillräcklig grund för en livslång
yrkeskarriär. Uppföljningsstudier av dem som utexaminerades för några
år sedan visar emellertid att kraven på färdigheter utöver det ämnes- och
yrkesspecifika kunnandet ökar i flera hänseenden. Hit hör även
kunskaper för att delta i utvecklingen av ett hållbart samhälle i
begreppets vidaste bemärkelse. Kommunikationsfärdigheter i vidaste
mening får allt större betydelse. I arbetslivsundersökningar framhävs
betydelsen av att kunna göra intresseväckande presentationer, kunna
förklara för andra, argumentera, övertyga, delta i debatten men också att
kunna lyssna. Informationsutbytet inom kunskaps- och yrkesområdet
både nationellt och internationellt måste fungera. Den personliga
kommunikationen mellan olika grupper av anställda och den sociala
kompetensen har fått en mer avgörande roll.
Studier även i andra länder med jämförbara ekonomier bekräftar den
ökande betydelsen av dessa färdigheter, men markerar också vikten av
den förändringsberedskap som utbildningen kan bidra till. Skälet för att
anställa personer med högskoleutbildning ligger i att hon eller han skaffat
sig kompetens inom ett kunskapsområde. I många expansiva och
förnyelseinriktade miljöer söker man personer som kan förutse behov av
förändringar och leda förändringsarbetet i företag och organisationer.
Dessa skärpta krav i ett modernt arbetsliv bör återspeglas i utbildningens
allmänna mål.
Det tillhör de allmänna målen för grundutbildningen att den hos de
studerande skall kunna skapa en förmåga att följa kunskapsutvecklingen.
Vid sidan av de traditionella vägarna för fortbildning har
informationsteknologin öppnat helt nya möjligheter till förkovran. Det är
en gemensam uppgift för hela utbildningssystemet att göra
informationsteknologin till ett centralt verktyg i ett livslångt lärande.
Mot bakgrund av att de färdigheter som här berörs inte är tydligt
angivna i högskoleförfattningarna avser regeringen att se över målen för
utbildningarna i dessa hänseenden.
6.4 Kvalitetssäkringen inom lärosätena
6.4.1 Lärosätenas interna kvalitetssäkring är grundläggande
för kvaliteten
Regeringens bedömning: Lärosätena bör vidareutveckla sitt
kvalitetssäkringsarbete utifrån de mål som riksdag och regering har
formulerat, de kriterier för kvalitetssäkring av de allmänna målen som
Högskoleverket kommer att utarbeta samt det interna arbetet med
självvärdering.
Skälen för regeringens bedömning: Högskolans ledning har ett
övergripande ansvar för att utbildning och forskning håller hög kvalitet
och att ett aktivt kvalitetsarbete bedrivs. Inom högskolan finns en lång
tradition av olika former av kvalitetskontroller. Regeringen understryker
i denna proposition betydelsen av lärosätenas kvalitetsutvecklingsarbete.
De externa kvalitetsgranskningar som sker utgår också från de
självvärderingar som görs inom lärosätena. Detta interna arbete är
grunden för all kvalitetsgranskning. Det är således angeläget att
lärosätena vidareutvecklar sina interna kvalitetssäkringssystem.
Utgångspunkten är de mål och andra riktlinjer som riksdag och regering
har fastställt. Ett hjälpmedel bör också vara de kriterier för
kvalitetssäkring av de allmänna mål som Högskoleverket kommer att
utarbeta.
Ämnes- och programutvärderingarna bör utgå från den kvalitetssäkring
som sker inom lärosätena. Denna kvalitetssäkring sker utifrån de mål
som riksdag och regering formulerat. Den bör alltid redovisas i
lärosätenas självvärdering.
Lärosätenas kvalitetssäkring kan ske på olika sätt med tanke på
verksamhetens innehåll och förutsättningar i övrigt. Kursvärderingar bör
dock vara ett normalt inslag. Denna fråga behandlas närmare i avsnittet
om studentinflytande (7.4.3). Också utvärderingar där lärare och
studenter inte bara redovisar sina erfarenheter av den enskilda kursen
utan även överblickar större delar av eller hela utbildningen ingår. Det är
också betydelsefullt att följa upp de studerande som avbryter sin
utbildning.
Även tidigare studenter har efter några års yrkesverksamhet viktiga
erfarenheter att återrapportera om utbildningens relevans liksom om
behov av fortbildning och vidare utbildning. Flera lärosäten har gjort
kartläggningar på dessa områden. Dessa och andra former av
återkoppling från arbetslivet är värdefulla inslag i kvalitetssäkringen.
Statistiska Centralbyråns nationella uppföljningar av utexaminerade
utgör en annan bas för att inhämta erfarenheter om utbildningen från
arbetslivet.
I rapporten Studentinflytande inom högskolan (Ds 1998:51) som
författats av en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet, framhävs
det pedagogiska utvecklingsarbetets betydelse för att säkra kvaliteten i
utbildningen. Regeringen delar denna bedömning och avser därför att
återkomma i denna fråga. Arbetsgruppens förslag behandlas närmare i
avsnitt 7.
6.4.2 Kriterier för kvalitetssäkring av de allmänna målen
Regeringens bedömning: Högskoleverket bör ges i uppdrag att utarbeta
kriterier för bedömning av utbildningens kvalitet i förhållande till de
allmänna målen för den högre utbildningen.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i avsnitt 6.3
angett sin avsikt att se över högskolelagens allmänna mål. Detta
motiveras inte minst av skärpta krav i ett modernt arbetsliv vad gäller
kommunikationsfärdigheter i vid mening liksom förmåga till
självständiga och kritiska bedömningar.
Dessa färdigheter är inte resultatet av en enskild kurs utan av
utbildningen som en helhet. Examinationen på enskilda kurser ger därför
ingen överblick över det samlade utbildningsresultatet. Strävan måste
vara att i ämnes- och programutvärderingarna även ge en tydlig bild av
de färdigheter som är knutna till de allmänna målen.
Regeringen avser att ge Högskoleverket ett särskilt uppdrag att
utarbeta kvalitetskriterier för bedömning av de färdigheter som svarar
mot de allmänna målen för den grundläggande utbildningen. Sådana
kriterier måste formuleras med stor öppenhet för att dessa mål kan
realiseras på olika sätt. Utbildningarnas olika profil skall präglas av
mångfald. Kriterierna skall således inte vara likriktande och normerande
utan ett hjälpmedel för att bestämma och utvärdera färdigheterna inom
skilda utbildningar. Lärosätena avgör själva vilka kriterier som skall
tillämpas för en enskild utbildning. Lärosätena bör kunna ge sina
studenter information om vilka av dessa kriterier som utbildningen skall
svara upp mot. På detta sätt kan de olika utbildningarnas profil avseende
de övergripande färdigheterna jämföras. Samtidigt innebär detta en
deklaration från lärosätena efter vilka kriterier kvaliteten i
självvärderingen utvärderas. Detta gör också en kritisk extern granskning
möjlig.
7 Förstärkt studentinflytande i högskolan
7.1 Deltagande och engagemang som förutsättningar för
studentinflytandet
Regeringens förslag: Det skall införas en bestämmelse i högskolelagen
om att högskolorna skall verka för att studenterna tar en aktiv del i
arbetet med att vidareutveckla utbildningen.
Regeringens bedömning: Regeringen anser att ett aktivt engagemang
från studenternas och studentkårernas sida är en förutsättning för ett
verkligt studentinflytande. Studenterna måste ges sådana möjligheter till
inflytande att ett aktivt engagemang stimuleras.
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen anser att den klart största
utmaningen för studentkårerna är att engagera studenterna i sin
verksamhet. Studentkårerna bör själva definiera sin roll att företräda
studenterna tydligare. Regeringen bör ge ett engångsbidrag för att alla
studentkårer skall kunna få en utbildning i syfte att höja medvetenhet och
kompetens i relevanta frågor. Det ligger i högskolans intresse att
studenterna deltar i kårvalen som ett sätt att medverka och ta ansvar i
högskolans beslutsprocess och som en del i den demokratiska
skolningen.
Remissinstanserna: Få remissinstanser kommenterar förslagen.
Sveriges Förenade Studentkårer m.fl. tillstyrker i princip förslaget om en
utbildning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Studentinflytande
inom såväl själva utbildningen som i högskolan i stort kan förverkligas
endast om studenterna påtar sig en aktiv och engagerad roll som
individer och som kollektiv. Det kan gälla utbildnings- och
undervisningsfrågor, högskolans budget, organisation och andra större
principiella frågor. Inflytandet varken kan eller bör utövas endast genom
representanter i olika organ. Alla studenter har ett medansvar att påverka
utbildningen genom förslag och konstruktiv kritik. Pedagogiskt
forsknings- och utvecklingsarbete har också som tidigare nämnts på ett
övertygande sätt visat att studenter måste vara engagerade och delaktiga i
studierna för att lärandet skall få djup och för att kunskapen skall bli
bestående. Det är viktigt att universitet och högskolor uppmuntrar
studenterna att engagera sig aktivt i undervisningen och i högskolans
arbete i allmänhet. Det är högskolans ansvar att på ett tidigt stadium
påtala för studenterna att högskoleutbildning kräver studenternas aktiva
medverkan för att bli framgångsrik. Arbetsgruppen menar att det största
hindret för ett ökat studentinflytande är högskolans förhållningssätt till
studenterna – den syn man har på studentens roll och ställning inom
högskolan. Studenterna känner att de inte tas på allvar, att de inte
respekteras och många studenter framför att de känner en frustration över
att deras åsikter, synpunkter och förslag inte efterfrågas eller när de ändå
framförs inte bemöts med intresse och respekt. En viktig utgångspunkt
inför ställningstaganden till studentinflytandets former är enligt
regeringens mening att studenterna måste ges sådana faktiska möjligheter
till inflytande att engagemang och intresse för att påverka och ta del i
beslut om verksamheten stimuleras.
Regeringen anser att det är otillfredsställande att valdeltagandet i
kårvalen är lågt vilket påpekas i utredningen. Det är en viktig fråga för
berörda studentkårer och lärosäten att analysera orsakerna till det låga
deltagandet.
Som ovan nämnts skapas kvaliteten i utbildningen i högskolans
vardagliga arbete. Den är beroende av lärare som är förtrogna med
forsknings- och utvecklingsfronten inom sitt kunskapsområde och
studenternas delaktighet och intresse. Studenter och högskolans personal
är de inre drivkrafter som i samverkan kan åstadkomma en meningsfull
och varaktig utveckling av kvaliteten i utbildningen inom de resursramar
som står till förfogande. Studenterna har en särskild roll när det gäller att
tillföra utbildningen nya intryck och erfarenheter. De har en dubbel roll
som deltagare i de kurser och program som högskolan erbjuder och som
kritiker och pådrivare av utvecklingen inom utbildningen. Utan
studenternas aktiva och ibland ifrågasättande förhållningssätt i ämnesråd,
i högskolestyrelsen och i andra organ, men också som individer, skulle
kvalitetsutvecklingen inom högskolan hämmas. Studenterna är en viktig
resurs i detta sammanhang, och deras synpunkter måste tas på allvar. Det
är sålunda av såväl kvalitetsmässiga som demokratiska skäl som
studentinflytandet måste uppmuntras och underlättas samt ges en starkare
ställning inom högskolan.
Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att det skall föras in en
bestämmelse i högskolelagen om att högskolorna skall verka för att
studenterna tar en aktiv del i utvecklingsarbetet.
7.2 Tidigare utveckling av studentinflytandet
Studentinflytandet i modern mening växte fram under 1960-talet och
reglerades i samband med 1977 års högskolereform. Genom 1993 års
universitets- och högskolereform skedde vissa förändringar. Det nya
resurstilldelningssystemet innebar att lärosätenas resurstilldelning
gjordes beroende av antalet registrerade studenter och deras studieresultat
Systemet var bl.a. tänkt att göra studenternas studieval till en viktig
faktor i högskolornas ekonomi och därmed ett instrument för
studentinflytande. Vidare innebar den decentralisering som infördes i
samband med reformen att högskolorna själva preciserade graden av
studentrepresentation.
Utredningen om uppföljningen av högskolereformen (RUT-93)
konstaterade i sitt slutbetänkande Reform och förändring (SOU 1996:21),
att högskolan efter reformen blivit mindre enhetlig och att lärosätena
uppvisade ganska stora skillnader i organisation, antagningsprinciper och
studieorganisation m.m. Ett av reformens syften, att anpassa
utbildningsutbudet till studenternas efterfrågan, hade enligt RUT-93 varit
svårt att infria eftersom sökandetrycket till högskolan varit så stort.
Studenterna hade enligt högskoleförordningen rätt att vara representerade
i de organ som behandlar utbildningsfrågor men regleringen av hur
många studentrepresentanterna skulle vara hade avskaffats. Några
lärosäten hade minskat antalet studentrepresentanter till så få som
möjligt. RUT-93 beskrev vidare att ett stort antal beredande organ, där
studenterna inte alltid fanns representerade, hade inrättats. Utvecklingen
mot decentralisering av beslut från nationell till lokal nivå hade inneburit
att flera frågor som direkt berörde studenterna inte längre reglerades.
Praxis har därefter kommit att variera starkt inom högskolesystemet.
Hösten 1994 biföll riksdagen förslagen i propositionen Garanterat
studentinflytande genom bibehållet kårobligatorium (prop. 1994/95:96,
bet. 1994/95:UbU5, rskr. 1994/95:135) som syftade till att garantera
kontinuiteten i studenternas utbildningsbevakning och i deras arbete för
den studiesociala miljön.
Regeringen beslutade år 1995 att studenterna skulle garanteras minst
två representanter i högskolornas styrelser och i alla övriga beslutande
organ som behandlar utbildningsfrågor. I samband med riksdagens
behandling av propositionen Högskolans ledning, lärare och organisation
(prop. 1996/97:141) framhöll utskottet att antalet studentrepresentanter i
högskolestyrelsen borde utökas till minst tre (bet. 1997/98:UbU3, rskr.
1997/98:12 ). Regeringen beslutade därför i december 1997 om en
ändring i högskoleförordningen med innebörden att studenter har rätt att
vara representerade i högskolestyrelsen med tre ledamöter (2 kap. 7 §).
Samtidigt beslutade regeringen att styrelsen för en högskola skall bestå
av ordföranden, rektor samt högst 13 andra ledamöter, sålunda
sammanlagt högst 15 ledamöter. En majoritet av styrelseledamöterna
skall utses av regeringen enligt 2 kap. 4 § högskolelagen. Enligt
ändringar av högskoleförordningen som trädde i kraft den 1 januari 1999
gäller dessutom att studenterna vid en högskola har rätt att vara
representerade med tre personer i fakultetsnämnden, nämnden för
konstnärligt utvecklingsarbete resp. de särskilda organen för utbildning
och forskning (3 kap. 3, 6 och 7 §§). Studenterna har i övrigt ingen
reglerad rätt att delta i beslutande eller beredande organ eller att bli
informerade om utbildningsärenden som har delegerats till tjänsteman
inom högskolan.
Högskolestyrelsen kan själv bestämma vilka ärenden som skall
avgöras av styrelsen. De uppgifter som alltid skall ankomma på styrelsen
att besluta om beskrivs i 2 kap. 2 § högskoleförordningen. Dessa
uppgifter rör bl.a. budget och organisation samt andra principiella frågor.
I övrigt skall andra frågor än de som avses i 2 § avgöras av rektor, om
inte annat är föreskrivet i lag eller förordning, eller styrelsen har beslutat
något annat. Rektor får delegera sina uppgifter, om inte annat är
föreskrivet (2 kap. 13 §).
Motsvarande bestämmelser avseende representation och organisation
finns i förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet (1993:221).
7.3 Studenternas möjligheter till inflytande skall stärkas
Regeringens förslag: Studenternas ställning i högskolan skall stärkas
genom att det i högskolelagen införs en bestämmelse som ytterligare
markerar att studenterna skall ha rätt att utöva det inflytande som behövs
för att på ett effektivt sätt kunna delta i och påverka arbetet i högskolan.
Regeringens bedömning: Lärosätena bör i årsredovisningen redovisa
hur studentinflytandet utvecklas. Redovisningen bör inkludera
studentinflytandet ur ett jämställdhetsperspektiv.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till
utredningens grundsyn att studenterna bör ges större reella möjligheter
till inflytande inom högskolan. Synen på studenten som medaktör och
medansvarig i högskolans arbete framhålls också av remissinstanserna.
Däremot har remissinstanserna olika syn på hur detta medinflytande skall
regleras och om det över huvud taget skall regleras. Högskoleverket och
högskolorna anser att många av de förslag som förs fram av utredningen
bäst kan åtgärdas av lärosätena själva.
Lunds universitet hänvisar till en egen skrift "Kvalitetsarbete för bättre
utbildning". En av de centrala frågorna för kvalitetsarbetet är just hur
universitetet kan öka studentinflytandet. Denna syn delas av Umeå
universitet. För Stockholms universitet är det viktigt att fortsatta studier
görs på vetenskaplig nivå när det gäller studentinflytande och de
kvalitetsfrågor som hör samman därmed och nämner särskilt det
samordningsprojekt med universiteten i Linköping och Uppsala om
"Studerandemedverkan i universitetets utbildning. En fråga om
demokrati, forskningsanknytning, samhällsrelatering och
institutionsutveckling". LO ser studentinflytandet som ytterst en
demokratifråga och inte en intern fråga för högskolan. Sveriges Förenade
Studentkårer och enskilda studentkårer anser att en lagändring behövs för
att garantera studenterna inflytande i beslutande organ. Flera högskolor
pekar också på den stora utbyggnaden av högskolan under 1990-talet
med ett mycket större studentantal samtidigt med besparingar som en
faktor som kan försvåra studentinflytandet. De konstnärliga högskolorna
menar att många av de problem som utredningen pekar på inte är giltiga
för de konstnärliga högskolornas situation där kontakten mellan studenter
och skolledning/lärare är nära och personliga och undervisningen bedrivs
i små grupper eller individuellt. Uppsala universitet hävdar att
arbetsgruppens skrift inte utgör tillräckligt underlag för att nu genomföra
arbetsgruppens förslag, men anser dock att studenternas aktiva
deltagande i universitetets kvalitetsarbete är ett måste.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att de nuvarande
författningsmässiga utgångspunkterna för studentinflytandet behöver
kompletteras med en övergripande bestämmelse i högskolelagen som kan
bilda utgångspunkt både för en viss ytterligare reglering av inflytandet
genom olika formella organ m.m. och för en utveckling av det synsätt
som innebär att studenten skall vara en medaktör i verksamheten. De
erfarenheter och kunskaper som studenterna får genom sitt arbete som
medaktörer i högskolan bidrar också till att ge studenterna en bra grund
för kommande aktiviteter i arbetslivet m.m. och stärker därigenom den
demokratiska processen i samhället.
Ett synsätt skall således förverkligas som innebär att studenten skall
vara en medaktör i verksamheten. Stärkt studentinflytande och en
utveckling av synen på studenten som medaktör stämmer med samhällets
demokratiska ideal. En sådan förändring ger också studenten bättre
förberedelse för det arbetsliv där det ställs stora krav på individen att
kunna ta ansvar för det egna arbetet. Detta synsätt överensstämmer med
samhällets demokratiska ideal för vars vård och utveckling högskolan har
en avgörande roll. Studenterna behöver få erfarenheter av
medbestämmandefrågor inför sin aktiva yrkesroll. Studenten skall inte
vara en passiv mottagare av information och kunskap inom högskolan,
utan skall fungera som en dynamisk kraft i kunskapsvärlden, både inom
undervisningen och sedan i arbetslivet.
Studenternas företrädare har en viktig funktion i olika organ inom
respektive högskola. Med anledning av propositionen Högskolans
ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3,
rskr. 1997/98:12) uttalade utskottet att det formella inflytandet genom
beslutsorganen dock inte är det viktigaste. Studenternas intresse och
kompetens bör tas till vara i högskolans vardagsarbete, inte minst när det
gäller kvalitetssäkring och utvärdering av utbildningen.
Ett förstärkt studentinflytande är ett effektivt sätt att stärka
kvalitetsarbetet i högskolan. En förutsättning för att ett reellt
studentinflytande skall påverka kvaliteten positivt är att den enskilde
studenten – och inte bara studentkårerna – engagerar sig i arbetet med att
utveckla den utbildning han eller hon tar del i. Studentinflytande blir i
hög grad en process som sker i samverkan med lärarna under informella
former i det dagliga arbetet. Ett aktivt deltagande och ett utvärderande
och interaktivt arbetssätt under studietiden är också av största betydelse
för hur studenterna kommer att fungera i sitt framtida arbetsliv.
Arbetsgruppen tar i sin rapport också upp studentinflytandet ur ett
jämställdhetsperspektiv och konstaterar att den översyn av
studentinflytande som arbetsgruppen har gjort tydligt visar att det finns
en könsaspekt på frågor som rör studentinflytande. I den av
arbetsgruppen genomförda SCB-studien framgår att de kvinnliga
studenterna genomgående är mer missnöjda med sitt inflytande men
tycker samtidigt att det är viktigare än de manliga studenterna att kunna
påverka. Det framkommer också att det är fler män än kvinnor som är
engagerade i studentkårerna trots att majoriteten av studenterna är
kvinnor.
Lärosätena bör i årsredovisningen beskriva de åtgärder som vidtagits
för att utveckla studentinflytandet och hur studentinflytandet fördelas ur
ett jämställdhetsperspektiv.
I det följande redogör regeringen för de enskilda områden där åtgärder
enligt regeringens mening är motiverade för att stärka studentinflytandet.
7.3.1 Studentinflytande genom medverkan i beslutande organ
Regeringens bedömning: Studenterna bör ha rätt att ingå i alla
beslutande organ inom högskolan vars verksamhet har betydelse för
utbildningen och studenternas situation. Om beslutsfunktioner delegeras
till en tjänsteman, bör en samrådsskyldighet föreligga. Regeringen avser
att göra en ändring i högskoleförordningen och i förordningen för
Sveriges lantbruksuniversitet för att tillgodose de nämnda syftena.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker den
föreslagna ändringen i högskoleförordningarna. De allra flesta universitet
och högskolor har redan infört bestämmelser som garanterar studenterna
representation i de beslutande organen, framförallt de som direkt rör
utbildningen. Flera lärosäten understryker vikten av lokala initiativ och
attitydförändringar. De konstnärliga högskolorna anser att det är framför
allt genom de informella vägarna som studenterna har en reell chans till
påverkan.
Sveriges Förenade Studentkårer och studentkårerna i övrigt stödjer
förslaget.
Stockholms universitets studentkår anser att det är bra att studenterna
själva i samråd med lärosätet kan avgöra var de skall vara representerade.
Växjö universitet tillstyrker förslaget men understryker att det yttersta
ansvaret för verksamheten måste vara det enskilda lärosätets och de
ansvariga lärarnas. Det är universitetet som har det akademiska,
budgetmässiga och personalmässiga ansvaret för verksamheten.
Uppsala universitet avstyrker förslaget. I stället föreslås att
högskolorna åläggs att verka för en utveckling mot ökat
studentinflytande.
Örebro universitet och Idrottshögskolan i Stockholm ser inte att det
finns skäl till att införa ytterligare föreskrifter utöver gällande
bestämmelser.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt högskoleförordningen och
förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet har studenterna rätt att
vara representerade med tre ledamöter i högskolestyrelsen,
fakultetsnämnden, nämnden för konstnärligt utvecklingsarbete och
särskilda organ för utbildning och forskning. Regeringen anser att
studenterna skall ha rätt att ingå i alla beslutande organ inom högskolan
som på något sätt har betydelse för utbildningen. I högskolestyrelsen,
som består av 15 personer, har i dag studenterna rätt att vara
representerade med tre ledamöter. En liknande representation kan vara
lämplig att ha som riktmärke i andra beslutande organ. Även frågor om
t.ex. budget, resurser och administration är av stor betydelse för
utbildningen och studenternas situation. Vissa frågor kan dock ur
studentsynpunkt vara mindre viktiga. Högskolan och studentkåren bör
tillsammans komma överens om vilka organ som studenterna skall vara
representerade i. Ett undantag är personalansvarsnämnden vars
sammansättning är särskilt reglerad för hela den statliga verksamheten.
Det är vidare väsentligt att studenternas möjligheter till medverkan och
inflytande inte upphör genom att beslut inte fattas i organ med ledamöter
utan av prefekt eller annan enskild tjänsteman. Högskolans
beslutsfattande tjänstemän bör därför ha en skyldighet och ett ansvar att i
god tid före beslut informera och samråda med studenterna i för dem
viktiga frågor.
7.3.2 Studentinflytande genom medverkan i beredande organ
Regeringens bedömning: Studenterna bör ha möjlighet att redan på ett
tidigt stadium kunna delta i beslutsprocessen. Studenterna bör ha rätt att
vara representerade i beredande organ av stadigvarande natur och alltid i
beredande organ och utredande organ av större betydelse för studenterna
som t.ex. ledningsgrupper, översynsgrupper och utredningar. Regeringen
avser att göra ett tillägg till högskoleförordningen och i förordningen för
Sveriges lantbruksuniversitet för att tillgodose de nämnda syftena.
Arbetsgruppens förslag: Stämmer i allt väsentligt överens med
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till att
studenterna skall vara representerade i beredande organ, om än med vissa
förbehåll.
Lunds universitet tillstyrker förslaget och har redan fastställt riktlinjer
avseende relationen mellan institution och studenter. Där slås fast att
studenterna skall vara representerade i beredande och rådgivande organ,
vilka påverkar studenterna och deras studier. Detsamma gäller
Stockholms universitet, Umeå universitet, Luleå tekniska universitet,
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla och Högskolan i Jönköping samt
Kungl. Konsthögskolan. Även Högskoleverket, Högskolan i Gävle,
Högskolan i Jönköping, Mitthögskolan och Sveriges Förenade
Studentkårer liksom alla studentkårer och Centerpartiets
högskoleförbund tillstyrker förslaget. Vid Högskolan i Borås deltar
studenterna redan i dag i många beredande organ. Det skulle enligt
högskolan föra alltför långt att införa ett krav på att studenterna skall
medverka i allt beredningsarbete. Denna tvekan delas av Konstfack
liksom Danshögskolan. Göteborgs universitet och Högskolan
Kristianstad anser att det kommer att finnas tillfällen när de exekutivt
ansvariga behöver rådgöra med andra befattningshavare utan att
studenterna är med. Uppsala universitet och Växjö universitet avstyrker
förslaget då man anser att organisationen av universitetens inre arbete är
en lokal fråga. Örebro universitet anser inte att det finns skäl till att
införa ytterligare föreskrifter. Karolinska institutet har avskaffat
institutionsstyrelser och är i dag prefektstyrt.
Skälen för regeringens bedömning: Det saknas idag rätt för studenter
att delta i högskolans och institutionens beredande organ. Många
universitet och högskolor ger dock möjlighet till reellt inflytande utöver
det som regleras i högskolelagen och högskoleförordningen. Vid vissa
högskolor kommer studenterna först på ett sent stadium in i processer
som kan ha pågått mycket länge. När ett ärende kommer upp i ett
beslutande organ där studenterna är representerade kan möjligheterna till
påverkan i praktiken vara små. En förutsättning för ett reellt
studentinflytande är därför att studenterna får ingå i beredande organ och
att samråd sker i lämpliga former på ett tidigt stadium och under
processens olika steg.
7.3.3 Studentinflytande genom kursvärderingar
Regeringens bedömning: Kursvärderingar bör vara obligatoriska inom
högskolan. Genom kursvärderingarna bör berörda studenter alltid ges
tillfälle att framföra sina erfarenheter och synpunkter. Högskolan bör
hålla sammanställningar av resultaten av kursvärderingar och besluten
om åtgärder tillgängliga för studenterna. Regeringen avser att införa
bestämmelser härom i högskoleförordningen och i förordningen för
Sveriges lantbruksuniversitet.
Arbetsgruppens förslag: Stämmer i allt väsentligt överens med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget gör Lunds universitet,
Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Linköpings universitet,
Umeå universitet, Högskolan i Trollhättan/Uddevalla, Mitthögskolan,
Högskolan Dalarna, Internationella Handelshögskolan i Jönköping, Luleå
tekniska universitet, Sveriges Förenade Studentkårer, Stockholms
universitets Studentkår, Uppsala Studentkår Umeå Studentkår, Karlstads
Studentkår, Mälardalens Studentkår, Sveriges lantbruksuniversitets
Samlade Studentkårer, Lunds Humanistkår, Centerpartiets
Högskoleförbund, Sveriges Psykologförbund, SACO Studentråd och
TCO.
Sveriges Förenade Studentkårer och Lunds Studentkår anser att all
verksamhet i högskolan kontinuerligt skall utvärderas – också
institutioner och fakulteter. Sveriges Förenade Studentkårer och Umeå
Studentkår understryker att kurskvalitet är något som måste följas upp
med början vid kursstarten och under genomförandefasen. Flera
högskolor uttalar sig positivt för utredningens förslag om kursvärderingar
allmänt utan att nämna om högskoleförordningen bör ändras. Det gäller
Högskolan i Halmstad, Högskolan i Kalmar, Karlstads universitet,
Högskolan Kristianstad, Malmö högskola, Lärarhögskolan i Stockholm,
LO, Ultuna Studentkår och SACO.
Högskolan i Skövde anser att om förslaget skall genomföras bör den
inte gälla kurs utan utbildning. Avstyrker gör Högskoleverket som
betonar att det är viktigt att kursvärderingar används som ett instrument
för utveckling. Verket menar att studenternas missnöje över att de inte får
någon återkoppling, bör åtgärdas genom att skapa rutiner för att bättre ta
till vara utvärderingarna. En liknande bedömning gör Växjö universitet.
Karolinska institutet motsätter sig förslaget men påpekar liksom
Karlstads universitet att det viktigaste med kursvärderingar är
återkopplingen till studenterna. Örebro universitet tycker att det är att gå
för långt att just denna arbetsform skall vara obligatorisk. Sveriges
Universitetslärarförbund, Högskolan i Borås, Högskolan i Gävle och
Kungl. Konsthögskolan delar detta synsätt.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar den åsikt som
Högskoleutredningen förde fram i sitt betänkande (SOU 1992:1) om hur
den goda pedagogiken fungerar: "I en positiv undervisningsmiljö pågår
en ständig och förtroendefull dialog mellan lärare och studenter. En
undervisningsmiljö av god kvalitet karaktäriseras också av en
kontinuerlig granskning av det egna arbetet. Att studera och kritiskt
värdera det man gör är naturligt i all professionell verksamhet och själva
grunden i ett vetenskapligt förhållningssätt." Beskrivningen pekar på
vikten av att såväl lärarnas som studenternas erfarenheter av lärandet
kommer till uttryck och möts i en dialog. Utvärdering av kurser och
utbildning är inte bara en fråga om studentinflytande i formell mening,
något som kan hänskjutas till studentrepresentanter. En bra utbildning
skall resultera i att studenterna lärt sig kritiskt granska sitt eget lärande
och sin arbetsmiljö. Därigenom skapas förutsättningar för deras
medverkan i kvalitetsarbetet både i utbildningen och senare i arbetslivet.
Alla studenter skall därför vara delaktiga i utvärderingen och informeras
om uppföljningen av dess resultat.
Den SCB-undersökning som initierats och redovisats i rapporten
Studentinflytande inom högskolan (Ds 1998:51) ger dock en annan bild
av den verklighet de flesta studenter möter. Kursvärderingar i slutet av
kursen är etablerade i svensk högskola, oftast i form av ett frågeformulär.
I SCB-studien angav 77% av studenterna att de under terminen deltagit i
någon form av kursvärdering. Andra undersökningar har visat på lika
höga eller högre värden. De studenter som deltar i en kursvärdering i
slutet av kursen kan emellertid inte själva tillgodogöra sig resultatet.
Förbättringar kommer i bästa fall den följande studentkullen på den
aktuella kursen till del. Enkäter av detta slag har ofta låga
svarsfrekvenser och riskerar att reduceras till en ritual, om studenterna
inte involveras i uppföljningen av resultaten. En förändring av praxis
tycks vara nödvändig på denna punkt. I SCB-undersökningen hade
endast 19% av studenterna fått ta del av den föregående kursgruppens
erfarenheter. Få studenter visade tilltro till att kursvärderingar leder till
reella förbättringar. Högskoleverket har granskat lärosätenas
kvalitetsarbete. I de flesta av dessa granskningar behandlas
kursvärderingarnas roll. De ger i stort samma bild som SCB-
undersökningen. I flertalet fall konstateras brister i informationen till
studenterna om resultaten och om åtgärder.
Kursvärderingar utgår från utbildningens mål och hur dessa
förverkligas. De innefattar liksom annan utvärdering en bedömning av
såväl utbildningens förutsättning som dess genomförande och resultat.
Examinatorns bedömningar av studieresultaten är ett led i
kursvärderingen. Såväl lärarnas som studenternas erfarenheter av kursen
måste komma till uttryck för att man skall kunna förklara de resultat som
uppnåtts och skapa en grund för förbättringar.
Regeringen anser att kursvärderingar är en utgångspunkt för studenters
och lärares delaktighet i och inflytande på kvalitetsarbetet. De bör vara
obligatoriska inom högskolan. Utvärdering på kursnivå är ett nödvändigt
inslag i uppbyggnaden av ett systematiskt kvalitetsarbete.
Kursvärderingar kan genomföras på olika sätt. Studenterna skall alltid
ges tillfälle att framföra sina erfarenheter och synpunkter.
Studenternas ansvar att medverka i kursvärderingen måste förenas med
en rättighet att få information om resultaten och att få delta i
diskussionen om förbättringar. Alla studenter skall ha rätt att dra fördelar
av kursvärderingen för sina studier och sin utveckling.
Det är viktigt att erfarenheter från kursvärderingarna verkligen tas till
vara och vid behov leder till förändringar. Genom möjligheten att ta del
av sammanställningarna blir kursvärderingarna ett mer effektivt
instrument. Om studenterna ser att kursvärderingarna kommer till
användning kommer engagemanget för att aktivt delta i dem öka, vilket
ytterligare stärker deras funktion.
7.3.4 Studentinflytande i anslutning till årsredovisningarna
Regeringens bedömning: Genom ett tillägg i högskoleförordningen och
i förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet bör studentkårerna ges
rätt att framföra erfarenheter och synpunkter i direkt anslutning till
högskolornas årsredovisningar.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har behandlat
frågan är positiva till förslaget. Högskoleverket tillstyrker att högskolans
årsredovisning innehåller studentkårens synpunkter, men avstyrker att
det sker i bilaga. Högskolan i Borås anser att förslaget är utmärkt. Växjö
universitet, Ungdomsstyrelsen, Lunds universitets Studentkår och TCO
tillstyrker liksom Mitthögskolan, som tillägger att Studentkåren vid
Mitthögskolan har ombetts att göra detta redan i högskolans
årsredovisning för 1998. Sveriges Förenade Studentkårer uttrycker sitt
stora gillande av arbetsgruppens förslag men vill betona att
Högskoleverket eller Utbildningsdepartementet måste göra en
sammanställning och utvärdering av studenternas åsikter samt sörja för
att dessa leder till åtgärder för att stärka inflytandet där det är bristfälligt.
Uppsala universitet avstyrker förfarandet. Högskolan i Gävle avstyrker
med motiveringen att studentkåren redan genom sin formella ställning i
högskolestyrelsen deltar i beslutet att fastställa och avge årsredovisning.
KTH anser att en årsredovisning framför allt bör vara tydlig och ha ett
relevant sakinnehåll. Det är fullt möjligt att studentkåren ibland skulle
kunna bidra med stoff till årsredovisningen men det är inte givet att så är
fallet.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att
studentkårens erfarenheter och synpunkter som framförs i direkt
anslutning till högskolans årsredovisning, blir ett starkt instrument för att
uttrycka studentkårens samlade syn på högskolans utveckling och resultat
i de avseenden som är relevanta med avseende på årsredovisningen. Det
finns ett värde i att studentkåren som organisation har denna möjlighet.
Det skall ankomma på högskolestyrelsen att sända in studentkårens eller
studentkårernas synpunkter till regeringen samtidigt med
årsredovisningen.
8 Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
1 kap.
4 §
Tredje stycket är nytt. Det innebär att kvalitetsarbetet vid högskolorna är
en gemensam angelägenhet för personalen och studenterna. Tidigare har
detta – enligt andra stycket – uttryckligen framgått bara i fråga om
resursutnyttjandet. Genom tredje stycket görs det tydligt att såväl
personalen som studenterna har en central roll att spela i arbetet med att
utveckla kvaliteten i högskolans verksamhet. Till personalen räknas såväl
lärare som övriga anställda. Självfallet är kvalitetsarbetet en
angelägenhet också för högskolan som myndighet och dess organ. Det
har inte ansetts behövligt att säga det uttryckligen i lagtexten. Andra
stycket har ändrats redaktionellt.
Av 1 kap. 1 § andra stycket framgår det att 4 § gäller såväl universitet
som högskolor. Paragrafen gäller också enskilda utbildningsanordnare
som har tillstånd att utfärda högskoleexamen (se 2 och 3 §§ lagen
[1993:792] om tillstånd att utfärda vissa examina).
Bakgrunden till ändringarna har behandlats i avsnitt 4.
4 a §
Paragrafen är ny. I första stycket anges det som en grundläggande princip
att studenterna skall ha rätt att utöva inflytande över utbildningen vid
högskolorna. Med utbildning avses såväl grundutbildning som
forskarutbildning. Första stycket skall ses i samband med de andra
författningsbestämmelser som är avsedda att ge studenterna inflytande,
t.ex. 2 kap. 4 och 6 §§, där det sägs att studenterna har rätt att vara
representerade i högskolans styrelse samt i fakultetsnämnderna och i de
särskilda organen för utbildning och forskning. Ytterligare
författningsbestämmelser om studentinflytande finns i bl.a.
högskoleförordningen (1993:100). Enligt andra stycket skall högskolorna
verka för att studenterna tar en aktiv del i högskolans arbete med att
vidareutveckla utbildningen. Det ligger på högskolorna att praktiskt
underlätta och på andra sätt uppmuntra och medverka till att studenterna
aktivt engagerar sig i utvecklingsarbetet.
Liksom när det gäller 4 § avser 4 a § såväl universitet som högskolor
och den får betydelse också för enskilda utbildningsanordnare med
examenstillstånd enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa
examina.
Bakgrunden till förslaget har behandlats i avsnitten 7.1 och 7.3.
Utbildningsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 november 1999
Närvarande: vice statsminister Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Freivalds, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Östros, Messing,
Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Östros
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:28 Studentinflytande och
kvalitetsutveckling i högskolan.
Prop. 1999/2000:28
4
1
33
Prop. 1999/2000:28
5