Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1999/2000:2 Inkomstskattelagen Prop. 1999/2000:2 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 16 september 1999 Göran Persson Bosse Ringholm (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller ett förslag till en ny inkomstskattelag. Den ersätter trettiofem skattelagar, i första hand 1928 års kommunalskattelag och 1947 års lag om statlig inkomstskatt. I lagen har samlats i stort sett alla regler om hur man beräknar under- laget för statlig och kommunal inkomstskatt och om skatteberäkningen. Syftet med förslaget är att inkomstskattelagstiftningen skall bli överskådlig och språkligt moderniserad. Det är fråga om en omfattande lagteknisk bearbetning. Materialet har redigerats om och bearbetats språkligt. Lagen är indelad i 12 avdelningar med sammanlagt 66 kapitel. Målet med det språkliga arbetet har varit att förenkla meningsbyggnaden och modernisera uttryckssätten. Förslaget innehåller bara få materiella ändringar. Ändringarna syftar i huvudsak till att undanröja inkonsekvenser eller förbiseenden i tidigare lagstiftning. Propositionen innehåller också förslag till en ikraftträdandelag. Propositionen består av tre delar, Del 1 med lagtext och allmänmoti- vering, Del 2 med författningskommentar och Del 3 med bilagor. Innehållsförteckning Del 1 Förkortningar 9 1 Förslag till riksdagsbeslut 10 2 Lagtext 13 2.1 Förslag till inkomstskattelag 13 AVD. I INNEHÅLL OCH DEFINITIONER 13 1 kap. Grundläggande bestämmelser om kommunal och statlig inkomstskatt 13 2 kap. Definitioner och förklaringar 16 AVD. II SKATTSKYDLIGHET 24 3 kap. Fysiska personer 24 4 kap Dödsbon 29 5 kap. Svenska handelsbolag 30 6 kap. Juridiska personer 30 7 kap. Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska personer 35 AVD. III SKATTEFRIA INKOMSTER OCH INTE AVDRAGSGILLA UTGIFTER 40 8 kap. Inkomster som är skattefria 40 9 kap. Utgifter som inte får dras av 45 AVD. IV INKOMSTSLAGET TJÄNST 47 10 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget tjänst 47 11 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget tjänst 50 12 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget tjänst 60 AVD. V INKOMSTSLAGET NÄRINGSVERKSAMHET 69 13 kap. Avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet 69 14 kap. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet 71 15 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet 75 16 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget näringsverksamhet 77 17 kap. Lager och pågående arbeten 85 18 kap. Inventarier 90 19 kap. Byggnader 94 20 kap. Markanläggningar och substansminskning 99 21 kap. Skogsfrågor 104 22 kap. Uttag ur näringsverksamhet 110 23 kap. Underprisöverlåtelser 112 24 kap. Räntor och utdelningar i inkomstslaget näringsverksamhet 117 25 kap. Kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget näringsverksamhet 122 26 kap. Återföring av värdeminskningsavdrag 128 27 kap. Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och tomtrörelse 131 28 kap. Arbetsgivares pensionskostnader 134 29 kap. Näringsbidrag 140 30 kap. Periodiseringsfonder 142 31 kap. Ersättningsfonder 145 32 kap. Upphovsmannakonto 150 33 kap. Räntefördelning 152 34 kap. Expansionsfonder 157 35 kap. Koncernbidrag 162 36 kap. Kommissionärsförhållanden 164 37 kap. Fusioner och fissioner 165 38 kap. Verksamhetsavyttringar 171 39 kap. Särskilda bestämmelser för vissa juridiska personer 173 40 kap. Tidigare års underskott 180 AVD VI INKOMSTSLAGET KAPITAL 185 41 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget kapital 185 42 kap. Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget kapital 187 43 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i onoterade företag 194 AVD VII KAPITALVINSTER OCH KAPITALFÖRLUSTER 200 44 kap. Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster 200 45 kap. Avyttring av fastigheter 207 46 kap. Avyttring av bostadsrätter 214 47 kap. Uppskovsavdrag 218 48 kap. Avyttring av delägarrätter samt fordringsrätter 221 49 kap. Uppskov med beskattningen vid andelsbyten 226 50 kap. Avyttring av andelar i svenska handelsbolag 233 51 kap. Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag 235 52 kap. Avyttring av andra tillgångar 236 53 kap. Överlåtelse av tillgångar till underpris 237 54 kap. Betalning av skulder i utländsk valuta 240 55 kap. Ersättning på grund av insättningsgaranti och investerarskydd 241 AVD. VIII FÅMANSFÖRETAG OCH FÅMANHANDELSBOLAG 242 56 kap. Vissa förmåner och ersättningar från fåmans- företag och fåmanshandelsbolag 242 57 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmans- företag 244 AVD. IX PENSIONSSPARANDE 247 58 kap. Pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och pensionssparkonton 247 59 kap. Pensionssparavdrag 254 AVD. X VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER 258 60 kap. Familjebeskattning 258 61 kap. Värdering av inkomster i annat än pengar 260 AVD. XI ALLMÄNNA AVDRAG, GRUNDAVDRAG OCH SJÖINKOMSTAVDRAG 264 62 kap. Allmänna avdrag 264 63 kap. Grundavdrag 267 64 kap. Sjöinkomstavdrag 269 AVD. XII BERÄKNING AV SKATTEN 271 65 kap. Skatteberäkningen 271 66 kap. Skatt på ackumulerad inkomst 274 Bilaga 24.1 280 Bilaga 24.2 281 Bilaga 37.1 282 Bilaga 37.2 283 2.2 Förslag till lag om ikraftträdande av inkomstskattelagen 284 1 kap. Allmänna bestämmelser 284 2 kap. Övergångsbestämmelser om personförsäkringar 286 3 kap. Övriga övergångsbestämmelser som inte är samlade i kapitelordning 291 4 kap. Övergångsbestämmelser som är samlade i kapitelordning 293 2.3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken 318 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäk- ringsavtal 319 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 320 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:257) om inven- tering av varulager för inkomsttaxeringen 326 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 328 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring 332 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomst- beskattning av fideikommissbo, m.m. 333 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med sär- skilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 336 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 339 2.12 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 340 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam 343 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. 345 2.15 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:401) om exportkreditstöd 346 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betal- ningssäkring för skatter, tullar och avgifter 347 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om kom- munala indelningsdelegerade 348 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebi- tering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting 349 2.19 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 350 2.20 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 354 2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om social- avgifter 360 2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter 364 2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel 365 2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel 366 2.25 Förslag till lag om upphävande av lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige 367 2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 368 2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt 370 2.28 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 375 2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor 376 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank 378 2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg 379 2.32 Förslag till lag om upphävande av i lagen (1989:1035) om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl. 380 2.33 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) 381 2.34 Förslag till lag om upphävande av i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver 388 2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 389 2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 392 2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. 395 2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:692) om upphä- vande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer 396 2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om ned- sättning av socialavgifter 398 2.40 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) 400 2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkringar, m.m. 401 2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. 402 2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 403 2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 406 2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 408 2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa 409 2.47 Förslag till lag om upphävande (1992:1352) om återföring av allmän investeringsreserv 410 2.48 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar 411 2.49 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbeten på bostadshus 412 2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag 413 2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om indivi- duellt pensionssparande 416 2.52 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995–1997 års taxeringar 417 2.53 Förslag till lag om upphävande av i lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv 418 2.54 Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617) 419 2.55 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 420 2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer 425 2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 427 2.58 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:760) om inkomst skatteregler vid ombildning av landshypoteks- institutionen 428 2.59 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:774) om beskattning av vinstutdelning vid 1995 års taxering 429 2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekono- miska villkor för riksdagens ledamöter 430 2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift 431 2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi 432 2.63 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996–1999 års taxeringar 433 2.64 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift 434 2.65 Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar 435 2.66 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus 436 2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek 437 2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekono- miska intressen 440 2.69 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd 441 2.70 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar 443 2.71 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt 444 2.72 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om begränsning av skatt 452 2.73 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) 454 2.74 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension 466 2.75 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv 469 2.76 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:000) 471 2.77 Förslag till lag om Forskarskattenämnden 472 3 Ärendet och dess beredning 474 4 Lagförslagets allmänna inriktning 476 5 Omfattningen 481 6 Dispositionen 484 6.1 En eller flera lagar 484 6.2 Inkomstskattelagens indelning 486 7 Språkliga frågor 492 7.1 Allmänna språkfrågor 492 7.2 Vissa skatterättsliga uttryck 497 7.2.1 Inkomst–utgift, intäkt–kostnad eller intäktspost- kostnadspost 497 7.2.2 Resultat respektive överskott eller underskott 499 7.2.3 Skall eller får dras av 500 7.2.4 Kvantifierande uttryck 502 7.2.5 Realisationsvinst eller kapitalvinst 505 7.2.6 Egendom eller tillgång 506 7.2.7 Omsättningstillgångar eller lagertillgångar 507 7.2.8 Finansiella instrument – värdepapper 508 7.2.9 Aktier eller andelar 512 7.2.10 Enskild näringsidkare och enskild närings- verksamhet 513 7.2.11 Uttryck för skattemässig kontinuitet 514 7.2.12 Benefika förvärv 515 8 Utlandsfrågor 517 8.1 Nuvarande oklarheter 517 8.2 Överväganden 518 9 Ikraftträdande och övergångsfrågor 520 9.1 Ikraftträdande 520 9.2 Övergångsbestämmelser 521 10 Följdändringar 524 11 Offentligfinansiella konsekvenser 527 Del 2 Författningskommentar Del 3 Bilagor Förkortningar AvL Lagen (1996:761) om ändrade inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek ErFL Lagen (1990:663) om ersättningsfonder ExmL Lagen (1993:1537) om expansionsmedel FUL Lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser GBFL Bokföringslagen (1976:125) IL Inkomstskattelagen ILP Lagen (1999:000) om införande av inkomstskattelagen KapUL Lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag KL Kommunalskattelagen (1928:370) KÖL Lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom koncerner LAU Lagen (1993:1539) om avdrag för underskott i näringsverksamhet LSII Lagen (1999:199) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd LSK Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter NBFL Bokföringslagen (1999:000) OL Lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gräns- överskridande omstruktureringar inom EG PFL Lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder RFL Lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning SAIL Lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst SBL Skattebetalningslagen (1997:483) SHBL Lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall SIL Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt SkkL Skogskontolagen TL Taxeringslagen (1990:324) UAL Lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad UBA Lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten UBL Uppbördslagen (1953:272) UmkL Lagen (1979:611) om upphovsmannakonto UPL Lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554) 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. inkomstskattelag, 2. lag om ikraftträdande av inkomstskattelagen, 3. lag om ändring i miljöbalken, 4. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, 5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 6. lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen, 7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 8. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring, 9 lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m., 10. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, 11. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., 12. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624), 13. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, 14. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., 15. lag om upphävande lagen (1978:401) om exportkreditstöd, 16. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, 17. lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerad, 18. lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting, 19. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 20. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), 21. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 22. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 23. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel, 24. lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, 25. lag om upphävande av lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige, 26. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 27. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, 28. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), 29. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, 30. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, 31. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg, 32. lag om upphävande av lagen (1989:1035) om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl., 33. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324), 34. lag om upphävande av lagen (1990:655) om återföring av obeskat- tade reserver, 35. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 36. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, 37. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., 38. lag om ändring i lagen (1990:692) om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer, 39. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgif- ter, 40. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144), 41. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkringar, m.m., 42. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m., 43. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 44. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 45. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 46. lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, 47. lag om upphävande av lagen (1992:1352) om återföring av allmän investeringsreserv, 48. lag om upphävande av lagen (1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar, 49. lag om upphävande av lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbeten på bostadshus, 50. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 51. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionsspar- ande 52. lag om upphävande av lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995–1997 års taxeringar, 53. lag om upphävande av lagen (1993:1540) om återföring av skatte- utjämningsreserv, 54. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617), 55. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 56. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer, 57. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, 58. lag om upphävande av lagen (1994:760) om inkomstskatteregler vid ombildning av landshypoteksinstitutionen, 59. lag om upphävande av lagen (1994:774) om beskattning av vinst- utdelning vid 1995 års taxering, 60. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, 61. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 62. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 63. lag om upphävande av lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996–1999 års taxeringar, 64. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, 65. lag om upphävande av lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, 66. lag om upphävande av lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, 67. lag om ändring i lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek, 68. lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdags- ledamöters åtaganden och ekonomiska intressen, 69. lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 70. lag om upphävande av lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar, 71. lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, 72. lag om ändring i lagen (1997:324) om begränsning av skatt, 73. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 74. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 75. lag om ändring i lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv, 76. lag om ändring i bokföringslagen (1999:000), och 77. lag om forskarskattenämnden 2 Lagtext 2.1 Förslag till inkomstskattelag Härigenom föreskrivs följande. AVD. I INNEHÅLL OCH DEFINITIONER 1 kap. Grundläggande bestämmelser om kommunal och statlig inkomstskatt Innehåll 1 § I denna lag finns bestämmelser om kommunal och statlig inkomstskatt. I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser samt hänvisningar. I 2 kap. finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Skattskyldighet 2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns i 3–7 kap. Skatter 3 § Fysiska personer skall betala 1. kommunal inkomstskatt och statlig inkomstskatt på inkomster i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet (skatt på förvärvsinkomster), 2. statlig inkomstskatt på inkomster i inkomstslaget kapital (skatt på kapitalinkomster), och 3. statlig inkomstskatt på avsättning till expansionsfond (expan- sionsfondsskatt). Juridiska personer skall betala statlig inkomstskatt på inkomster i inkomstslaget näringsverksamhet. 4 § Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret skall betala kommunal inkomstskatt i form av kommunalskatt till hemortskommunen och, om hemortskommunen ingår i ett landsting, landstingsskatt till det landstinget. Vad som avses med hemortskommun framgår av 65 kap. 3 §. Fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret skall betala kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål. För sådana begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning till utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat som avses i 3 kap. 17 § 2–4 tillämpas dock bestämmelserna i första stycket. Underlaget för skatten Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster 5 § Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster skall beräknas på den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Denna skall beräknas på följande sätt. Summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet minskas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt hundratal kronor och är den taxerade förvärvsinkomsten. Från den taxerade förvärvsinkomsten dras 75 procent av sådana avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift som avser beskattningsåret, avrundat uppåt till helt hundratal kronor, samt grundavdrag eller särskilt grundavdrag och sjöinkomstavdrag. Avdragen skall göras i nu nämnd ordning. Det återstående beloppet är den beskatt- ningsbara förvärvsinkomsten. Fysiska personers skatt på kapitalinkomster 6 § Fysiska personers skatt på kapitalinkomster skall beräknas på överskottet i inkomstslaget kapital. Juridiska personers skatt 7 § Juridiska personers skatt skall beräknas på den beskattningsbara inkomsten. Denna skall beräknas på följande sätt. Överskottet i inkomstslaget näringsverksamhet minskas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt tiotal kronor och är den taxerade och den beskattningsbara inkomsten. För sådana ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket minskas den taxerade inkomsten med grundavdrag. Det belopp som återstår är den beskattningsbara inkomsten. Bestämmelser för olika inkomstslag 8 § Bestämmelser om beräkning av resultatet i de olika inkomstslagen finns för – inkomstslaget tjänst i 10–12 kap., – inkomstslaget näringsverksamhet i 13–40 kap., och – inkomstslaget kapital i 41–43 kap. Gemensamma bestämmelser 9 § Bestämmelser om allmänna avdrag finns i 62 kap., om grundavdrag och särskilt grundavdrag i 63 kap. och om sjöinkomstavdrag i 64 kap. 10 § Bestämmelser finns om – vissa inkomster som är skattefria i 8 kap., – vissa utgifter som inte skall dras av i 9 kap., – kapitalvinster och kapitalförluster i 44–54 kap., – insättningsgaranti och investerarskydd i 55 kap., – fåmansföretag och fåmanshandelsbolag i 56 och 57 kap., – pensionsförsäkringar och pensionssparkonton i 58 kap., – pensionssparavdrag i 59 kap., – familjebeskattning i 60 kap., och – värdering av inkomster i annat än pengar i 61 kap. Skattens beräkning 11 § Bestämmelser om hur skatten skall beräknas samt om skattereduktion för underskott av kapital, allmän pensionsavgift och sjöinkomst finns i 65 kap. Bestämmelser om beräkningen av skatt på ackumulerad inkomst finns i 66 kap. Taxeringsår 12 § Taxeringsåret är det kalenderår då taxeringsbeslut om den årliga taxeringen för ett beskattningsår skall meddelas enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324). Beskattningsår Fysiska personer 13 § Beskattningsåret är för fysiska personer kalenderåret före taxerings- året. Om en enskild näringsidkare som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:000) har ett räkenskapsår som inte sammanfaller med kalenderåret och har följt bestämmelserna i 3 kap. bokföringslagen, är beskattningsåret för näringsverksamheten i stället det räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret. Inkomster i handelsbolag 14 § Inkomster i ett svenskt handelsbolag skall tas upp vid den taxering då handelsbolaget skulle ha taxerats om det hade varit skattskyldigt. För delägare som är fysiska personer gäller detta dock bara sådana inkomster som inte skall tas upp i inkomstslaget kapital. Juridiska personer 15 § Beskattningsåret är för juridiska personer det räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret. För näringsverksamhet som bokfö- ringslagen (1999:000) inte tillämpas på är dock kalenderåret före taxeringsåret alltid beskattningsår. I 37 kap. 19 § finns bestämmelser om beskattningsåret vid kvalifice- rade fusioner och fissioner. Hänvisning till andra lagar 16 § Bestämmelser om – skyldighet att lämna uppgifter till skattemyndigheten till ledning för taxeringen finns i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, – förfarandet för att fastställa underlaget för skatten finns i taxeringslagen (1990:324), och – hur skatten bestäms, debiteras, redovisas och betalas finns i skattebetalningslagen (1997:483). 17 § Bestämmelser om inkomstskatt till staten finns också i – lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, – lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., – lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, och – kupongskattelagen (1970:624). 2 kap. Definitioner och förklaringar Var det finns definitioner och förklaringar 1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer: aktiebolag i 4 § andelsbyte i 49 kap. 2 § aktiv näringsverksamhet i 23 § andelshus i 16 § barn i 21 § begränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 17 § begränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 7 § beskattningsår i 1 kap. 13–15 §§ och 37 kap. 19 § byggnadsinventarier i 19 kap. 19–21 §§ delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag i 56 kap. 6 § delägarrätt i 48 kap. 2 § dödsbo i 4 kap., se också 3 § egenavgifter i 26 § europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) i 5 kap. 2 § fast driftställe i 29 § fastighet i 6 § fastighetsägare i 7 § fission i 37 kap. 5 § fordringsrätt i 48 kap. 3 och 4 §§ fusion i 37 kap. 3 § fysisk person i 4 kap. 1 och 2 §§ fåmansföretag i 56 kap. 2, 3 och 5 §§ fåmanshandelsbolag i 56 kap. 4 och 5 §§ företagsledare i 56 kap. 6 § försäkringsaktiebolag i 4 § förvaltningsföretag i 24 kap. 14 § förvärvsinkomst i 1 kap. 5 § handelsbolag i 5 kap., se också 3 § hyreshusenhet i 15 § industrienhet i 15 § inventarier i 18 kap. 1 § investmentföretag i 39 kap. 15 § juridisk person i 3 § kapitalförsäkring i 58 kap. 2 § kapitaltillgång i 25 kap. 3 § kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital i 41 kap. 2 § kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksamhet i 25 kap. 3–5 § koncern (svensk) i 5 § koncernintern andelsavyttring i 25 kap. 6 § kooperativ förening i 39 kap. 21 § kvalificerad andel i 57 kap. 4–6 §§ kvalificerad fission i 37 kap. 6 §, kvalificerad fusion i 37 kap. 4 § lagertillgång i 17 kap. 3 § lantbruksenhet i 15 § livförsäkringsföretag i 39 kap. 2 § makar i 20 § markanläggning i 20 kap. 2 § markinventarier i 20 kap. 15 och 16 §§ marknadsvärdet i 61 kap. 2 § marknadsnoterad delägarrätt eller fordringsrätt i 48 kap. 5 § näringsbidrag i 29 kap. 2 och 3 §§ näringsbostadsrätt i 19 § näringsfastighet i 14 § närstående i 22 § obegränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 3–5 § obegränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 3 § omkostnadsbelopp i 44 kap. 14 § option i 44 kap. 12 § passiv näringsverksamhet i 23 § pension i 10 kap. 5 § pensionsförsäkring i 58 kap. 2 § pensionssparkonto i 58 kap. 21 § prisbasbelopp i 27 § privatbostad i 8–12 §§ privatbostadsfastighet i 13 § privatbostadsföretag i 17 § privatbostadsrätt i 18 § rörelse i 24 § sambor i 20 § sjuk- eller olycksfallsförsäkring tecknad i samband med tjänst i 10 kap. 7 § sjöinkomst i 64 kap. 3 och 4 §§ skadeförsäkringsföretag i 39 kap. 2 § skattemässigt värde i 31–33 §§ småhus i 15 § småhusenhet i 15 § statslåneräntan i 28 § svensk fordringsrätt i 48 kap. 3 § svensk koncern i 5 § Sverige i 30 § taxeringsenhet i 15 § taxeringsvärde i 15 § taxeringsår i 1 kap. 12 § termin i 44 kap. 11 § underprisöverlåtelse i 23 kap. 3 § utländsk fordringsrätt i 48 kap. 4 § utländsk juridisk person i 6 kap. 8 § utländskt bolag i 6 kap. 9 och 10 §§ uttagsbeskattning i 22 kap. 7 § verksamhetsavyttring i 38 kap. 2 § verksamhetsgren i 25 § vinstandelslån i 24 kap. 5 § återföring av avdrag i 34 §. Utländska motsvarigheter 2 § De termer och uttryck som används omfattar också motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses. Första stycket gäller inte bestämmelser som avser staten, regeringen, landsting, kommuner och kommunalförbund. Juridisk person 3 § Bestämmelserna om juridiska personer skall inte tillämpas på – dödsbon, – svenska handelsbolag, eller – juridiska personer som förvaltar samfälligheter och som avses i 6 kap. 6 § andra stycket. Bestämmelserna om juridiska personer skall tillämpas också på svenska värdepappersfonder. Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §. Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för euro- peiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §. I vilka fall utländska associationer anses som juridiska personer framgår av 6 kap. 8 §. Aktiebolag 4 § Försäkringsaktiebolag räknas som aktiebolag. Svensk koncern 5 § Med svensk koncern avses en sådan grupp av företag eller andra näringsidkare som enligt någon svensk lag bildar en koncern. Fastighet 6 § Byggnad räknas som fastighet även om den är lös egendom. Detsamma gäller tillbehör till byggnad av det slag som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare. Vad som sägs om fastighet gäller också tomträtt. Fastighetsägare 7 § Den som innehar, förvaltar eller nyttjar en fastighet på det sätt som anges i 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) räknas som fastighetsägare. Privatbostad 8 § Med privatbostad avses ett småhus som till övervägande del används eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående till honom för permanent boende eller som fritidsbostad. Ett småhus som är inrättat till bostad åt två familjer räknas som privatbostad om det till väsentlig del används eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående till honom för permanent boende eller som fritidsbostad. Med privatbostad avses också en bostad som innehas av en delägare i ett privatbostadsföretag och som till övervägande del används eller är avsedd att användas av ägaren eller någon närstående till honom för permanent boende eller som fritidsbostad. Med privatbostadsföretag likställs vid tillämpning av detta stycke en motsvarande utländsk juridisk person. 9 § Ett sådant småhus i utlandet som motsvarar ett småhus på en lantbruksenhet räknas inte som privatbostad. Ett sådant småhus på en lantbruksenhet som är inrättat till bostad åt fler än två familjer räknas inte som privatbostad. Om ägaren begär det räknas ett småhus på en lantbruksenhet inte som privatbostad, om småhuset har en storlek om minst 400 kvadratmeter och nybyggnadsår före år 1930. Med storlek avses detsamma som i 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). 10 § Frågan om en bostad skall räknas som privatbostad under ett visst kalenderår skall bestämmas på grundval av förhållandena vid årets utgång. Om bostaden överlåts under året, skall i stället förhållandena på överlåtelsedagen vara avgörande. 11 § Om det inträffar något som gör att en bostad hos samma ägare inte längre skall räknas som privatbostad, skall den ändå räknas som privatbostad under det kalenderår då ändringen sker och det följande året, om inte ägaren begär annat. Om bostaden övergår till en ny ägare under kalenderåret därefter, skall den räknas som privatbostad för den gamle ägaren under det året också, om han inte begär annat. Första stycket tillämpas också om det, i samband med att en bostad övergår till en fysisk person genom arv, testamente, gåva eller bodelning, inträffar något som gör att bostaden inte längre skall räknas som privatbostad. 12 § Ingår en bostad i ett dödsbo och var den vid dödsfallet en privat- bostad, skall den räknas som privatbostad till och med det tredje kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade, om bostaden fortfarande är av sådant slag att den kan vara en privatbostad. Privatbostadsfastighet 13 § Med privatbostadsfastighet avses, under förutsättning att småhuset är en privatbostad, 1. småhus med mark som utgör småhusenhet, 2. småhus på annans mark, och 3. småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. Med privatbostadsfastighet avses också tomtmark, om avsikten är att bygga en privatbostad på den. I fråga om tomtmarken gäller vad som sägs om privatbostad i 10–12 §§. Näringsfastighet 14 § Med näringsfastighet avses en fastighet som inte är en privat- bostadsfastighet. Småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, lantbruksenhet, taxeringsenhet och taxeringsvärde 15 § Med småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, lantbruks- enhet och taxeringsenhet avses hus, fastigheter och enheter av de slag som avses i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Med taxeringsvärde avses det värde som fastställs enligt fastighets- taxeringslagen. Andelshus 16 § Med andelshus avses en fastighet som ägs av tre eller flera, antingen direkt eller genom ett svenskt handelsbolag, och som inrymmer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst tre delägare. Privatbostadsföretag 17 § Med privatbostadsföretag avses en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt aktiebolag vars verksamhet 1. till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar eller del- ägare tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen eller bolaget, eller 2. uteslutande eller så gott som uteslutande består i att åt sina medlemmar eller delägare tillhandahålla garage eller någon annan för deras personliga räkning avsedd anordning i byggnader som ägs av föreningen eller bolaget. Privatbostadsrätt 18 § Med privatbostadsrätt avses en andel i ett privatbostadsföretag, om den till andelen knutna bostaden är en privatbostad. Näringsbostadsrätt 19 § Med näringsbostadsrätt avses en sådan andel i ett privatbostads- företag som inte är en privatbostadsrätt. Makar och sambor 20 § Bestämmelser om makar skall tillämpas också på sambor som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft gemensamma barn. Barn 21 § Styvbarn och fosterbarn räknas som barn. Närstående 22 § Med närstående avses – make, – förälder, – mor- och farförälder, – avkomling och avkomlings make, – syskon, syskons make och avkomling, och – dödsbo som den skattskyldige eller någon av de tidigare nämnda personerna är delägare i. Styvbarn och fosterbarn räknas som avkomling. Aktiv och passiv näringsverksamhet 23 § Med aktiv näringsverksamhet avses en näringsverksamhet i vilken den som är skattskyldig för verksamheten har arbetat i inte oväsentlig omfattning. Annan näringsverksamhet anses som passiv näringsverksamhet. Självständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands anses alltid som passiv näringsverksamhet. Rörelse 24 § Med rörelse avses annan näringsverksamhet än innehav av kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar. Om kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar innehas som ett led i rörelsen, räknas innehavet dock till rörelsen. Verksamhetsgren 25 § Med verksamhetsgren avses sådan del av en rörelse som lämpar sig för att avskiljas till en självständig rörelse. Egenavgifter 26 § Bestämmelserna om egenavgifter skall tillämpas inte bara på egen- avgift enligt 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter utan också på – särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och – allmän löneavgift enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Prisbasbelopp 27 § Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde för året före taxeringsåret. Statslåneräntan 28 § Med statslåneräntan vid en viss tidpunkt avses den statslåneränta som Riksgäldskontoret fastställt att gälla för den period under vilken tidpunkten infaller. Fast driftställe 29 § Med fast driftställe för näringsverksamhet avses en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs. Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt – plats för företagsledning, – filial, – kontor, – fabrik, – verkstad, – gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar, – plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet, och – fastighet som är en lagertillgång i näringsverksamhet. Om någon är verksam för en näringsverksamhet här i Sverige och har fått och regelmässigt använder fullmakt att ingå avtal för verksamhetens innehavare, anses fast driftställe också finnas här. Fast driftställe anses däremot inte finnas i Sverige bara därför att någon bedriver affärsverksamhet här genom förmedling av mäklare, kommissionär eller någon annan oberoende representant, om detta ingår i representantens vanliga näringsverksamhet. Sverige 30 § Med Sverige avses Sveriges land- och sjöterritorium och varje annat område utanför Sveriges territorialvatten inom vilket Sverige, i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler och avtal med utländska stater, har rätt att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar. Skattemässigt värde 31 § Med skattemässigt värde på lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar och liknande tillgångar avses det värde som tillgången tas upp till vid beräkningen av resultatet av en näringsverksamhet. I fråga om fastigheter skall hänsyn tas till värdeminskningsavdrag som har gjorts vid beskattningen men inte i räkenskaperna. 32 § Med skattemässigt värde på kapitaltillgångar avses det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om tillgången hade avyttrats. I fråga om näringsfastigheter gäller följande avvikelser vid beräkning av omkostnadsbeloppet. Förbättrande reparationer och underhåll som avses i 45 kap. 13 § första stycket 1 skall inte räknas som förbättringsutgift. Sådana gjorda värdeminskningsavdrag m.m. som avses i 26 kap. 2 § första stycket 1–4 och som enligt bestämmelserna i 26 kap. skall återföras vid en avyttring av fastigheten skall minska anskaffningsutgiften. Bestämmelsen i 26 kap. 5 § och 45 kap. 16 § skall inte tillämpas. I fråga om näringsbostadsrätter gäller följande avvikelser vid beräkning av omkostnadsbeloppet. Förbättrande reparationer och underhåll som avses i 46 kap. 11 § första stycket 1 skall inte räknas som förbättringsutgift. 33 § Med skattemässigt värde på inventarier avses anskaffningsvärdet minskat med gjorda värdeminskningsavdrag och liknande avdrag. Första stycket skall tillämpas på patent och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 även om de inte förvärvats från någon annan. Återföring 34 § Med återföring av ett avdrag avses att ett belopp som motsvarar ett gjort avdrag tas upp som intäkt. AVD. II SKATTSKYLDIGHET 3 kap. Fysiska personer Innehåll 1 § Detta kapitel gäller för fysiska personer. Det finns bestämmelser om – obegränsat skattskyldiga i 3–16 §§, – begränsat skattskyldiga i 17–21 §§, och – skattskyldighet för överlåtna pensioner eller andra periodiska inkomster i 22 och 23 §§. För dödsbon finns särskilda bestämmelser i 4 kap. I 7 kap. 21 § finns bestämmelser om att ägare av vissa fastigheter inte är skattskyldiga för inkomst av fastigheten. 2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns för – delägare i svenska handelsbolag i 5 kap., – delägare i vissa samfälligheter i 6 kap. 6 § andra stycket, och – delägare i andra utländska juridiska personer än utländska bolag i 6 kap. 13–16 §§. Obegränsat skattskyldiga Vilka som är obegränsat skattskyldiga 3 § Följande personer är obegränsat skattskyldiga: 1. Den som är bosatt i Sverige. 2. Den som stadigvarande vistas i Sverige. 3. Den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här. Första stycket gäller inte sådana personer med anknytning till utländsk stats beskickning eller konsulat som enligt 17 § 2–4 är begränsat skattskyldiga. 4 § Svensk medborgare som tillhör svensk beskickning hos utländsk stat, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller svenskt karriärkonsulat eller i övrigt ingår i beskickningens, delegationens eller konsulatets personal och som på grund av sin tjänst vistas utomlands är obegränsat skattskyldig. Första stycket gäller på motsvarande sätt en sådan persons make och barn under 18 år, om maken eller barnet bor hos denne och är svensk medborgare. 5 § Rektorn, generalsekreteraren, medlem av lärarkåren eller någon annan som ingår i personalen vid Europeiska universitetsinstitutet är obegränsat skattskyldig om – artikel 12 i protokollet om Europeiska universitetsinstitutets immunitet och privilegier till konventionen den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut skall tillämpas på honom, – han vid tidpunkten för tjänstetillträdet var obegränsat skattskyldig, och – han bara på grund av sin verksamhet i institutets tjänst vistas i en annan stat inom Europeiska unionen. Första stycket gäller på motsvarande sätt en sådan persons make som inte utövar egen yrkesverksamhet och barn som personen har vårdnaden om och underhåller. En sådan person som avses i första eller andra stycket skall vid tillämpning av ett skatteavtal mellan den stat där personen vistas och Sverige anses ha hemvist i Sverige. 6 § I artikel 14 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier till fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna finns bestämmelser om var gemenskapernas tjänstemän och de andra personer som artikeln enligt protokollet skall tillämpas på, skall anses bosatta. 7 § För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit skall följande beaktas: – om han är svensk medborgare, – hur länge han var bosatt här, – om han inte varaktigt är bosatt på en viss utländsk ort, – om han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl, – om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, – om han har sin familj här, – om han bedriver näringsverksamhet här, – om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här, – om han har en fastighet här, och – liknande förhållanden. Under fem år från den dag då en person har rest från Sverige anses han ha väsentlig anknytning hit, om han inte visar att han inte har en sådan anknytning. Detta gäller dock bara den som är svensk medborgare eller som under minst tio år har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här. Innebörden av obegränsad skattskyldighet 8 § Den som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina inkomster i Sverige och från utlandet. Undantag från skattskyldighet vid vistelse utomlands 9 § En obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär att han vistas utomlands i minst sex månader, är inte skattskyldig för inkomst av sådan anställning till den del inkomsten beskattas i verksamhetslandet (sexmånadersregeln). Om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i samma land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även om denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal (ettårsregeln). Ettårsregeln gäller dock inte för anställningar hos staten, landsting, kommuner eller församlingar inom Svenska kyrkan annat än vid tjänsteexport. 10 § Kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande som inte infaller i början eller slutet av anställningen utomlands räknas in i den tid för vistelse som anges i 9 §. Uppehåll i Sverige för sådana ändamål får inte vara längre än att de motsvarar sex dagar för varje hel månad som anställningen varar eller 72 dagar under ett och samma anställningsår. 11 § Sexmånadersregeln och ettårsregeln gäller inte för anställning ombord på svenskt, danskt eller norskt luftfartyg. 12 § Sexmånadersregeln och ettårsregeln gäller inte heller för anställning ombord på fartyg. Den som har anställning ombord på ett utländskt fartyg som huvudsakligen går i oceanfart är inte skattskyldig för inkomst av anställningen om – vistelsen utomlands varar i minst 183 dagar sammanlagt under en tolvmånadersperiod, och – arbetsgivaren är obegränsat skattskyldig. Med oceanfart avses fart i utomeuropeiska farvatten med undantag för fart på orter vid Medelhavet och Svarta havet, på Nordafrikas västkust norr om 22 grader nordlig bredd, på Kanarieöarna och på ön Madeira. 13 § Om den skattskyldige när han började anställningen utomlands på goda grunder kunde anta att han på grund av bestämmelserna i 9 § eller 12 § andra stycket inte skulle vara skattskyldig för inkomsten av anställningen men det under anställningstiden inträffar sådana ändrade förhållanden som medför att förutsättningar för undantag från skattskyldighet inte finns, skall han ändå inte vara skattskyldig om de ändrade förhållandena beror på omständigheter som han inte kunnat råda över och en beskattning skulle framstå som uppenbart oskälig. Undantag från skattskyldighet för anställda vid utländsk stats beskickning eller konsulat 14 § En obegränsat skattskyldig person som tillhör en utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat i Sverige eller i övrigt ingår i beskickningens eller konsulatets personal, är inte skattskyldig för inkomst av sin tjänst hos den utländska staten. 15 § En utländsk honorärkonsul är inte skattskyldig för inkomst av sin tjänst hos den utländska staten. Detta gäller oavsett om han är svensk eller utländsk medborgare. Undantag från skattskyldighet för medlemmar av kungahuset 16 § Medlemmar av kungahuset är inte skattskyldiga för anslag som anvisas av staten. Begränsat skattskyldiga Vilka som är begränsat skattskyldiga 17 § Följande personer är begränsat skattskyldiga: 1. Den som inte är obegränsat skattskyldig. 2. Den som tillhör en utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat i Sverige eller i övrigt ingår i beskickningens eller konsulatets personal. Detta gäller dock bara den som inte är svensk medborgare och var begränsat skattskyldig när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller dess personal. 3. Make och barn under 18 år till en sådan person som avses i 2, om maken eller barnet bor hos denne och inte är svensk medborgare. 4. Den som är personlig tjänare hos en sådan person som avses i 2, om han bor hos denne och inte är svensk medborgare. Innebörden av begränsad skattskyldighet 18 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig i 1. inkomstslaget näringsverksamhet för inkomst från ett fast driftställe eller en fastighet i Sverige, 2. inkomstslaget näringsverksamhet för återförda avdrag på grund av att en näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en del av ett hus i Sverige avyttras eller blir privatbostadsrätt, 3. inkomstslaget näringsverksamhet för återförda avdrag för egen- avgifter, 4. inkomstslaget kapital för ett positivt räntefördelningsbelopp som avser ett fast driftställe eller en näringsfastighet i Sverige, 5. inkomstslaget kapital för löpande inkomster av en privatbostads- fastighet eller en privatbostadsrätt i Sverige, 6. inkomstslaget kapital för kapitalvinst på en fastighet i Sverige eller på en privat- eller näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en del av ett hus i Sverige, och 7. inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital för utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar. Ersättning i form av sådan royalty eller periodvis utgående avgift för att materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas som skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet skall anses som inkomst från ett fast driftställe i Sverige, om ersättningen kommer från en näringsverksamhet med ett fast driftställe här. Skattskyldighet för inkomster som avses i första stycket 7 gäller inte för sådana begränsat skattskyldiga personer som avses i 17 § 2–4. 19 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för kapitalvinst på sådana tillgångar och förpliktelser som avses i andra stycket, om han vid något tillfälle under det kalenderår då avyttringen sker eller under de föregående tio kalenderåren har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här. Skattskyldigheten gäller oavsett i vilket inkomstslag kapitalvinsten skall tas upp. Skattskyldigheten gäller också belopp som motsvarar en kapitalvinst och som enligt 51 kap. 3 och 4 §§ skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet. Skattskyldigheten enligt första stycket omfattar 1. andelar i svenska aktiebolag, svenska handelsbolag och svenska ekonomiska föreningar med undantag för andelar i privatbostadsföretag, 2. konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som getts ut av svenska aktiebolag, 3. köp- och teckningsoptioner som utfärdats i förening med skuldebrev av svenska aktiebolag, och 4. terminer och optioner som avser sådana tillgångar som anges i 1–3. 20 § En kapitalförlust och ett negativt räntefördelningsbelopp skall dras av, om den som är begränsat skattskyldig skulle ha varit skattskyldig för en motsvarande kapitalvinst respektive ett positivt räntefördelnings- belopp. Skattskyldighet enligt andra lagar 21 § Bestämmelser om ytterligare skattskyldighet finns i – lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, – lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., och – kupongskattelagen (1970:624). Skattskyldighet för överlåtna pensioner och periodiska inkomster 22 § Om en make överlåter en pensionsförsäkring eller en rätt enligt pensionssparavtal genom bodelning under äktenskapet utan att det pågår något mål om äktenskapsskillnad, är han – i stället för förvärvaren – skattskyldig under hela sin livstid för de pensionsbelopp som faller ut. Detta gäller dock inte om överlåtaren skulle ha haft rätt till avdrag för periodiskt understöd till förvärvaren om han hade lämnat sådant. 23 § Om någon överlåter sin rätt till periodiskt understöd eller liknande periodisk inkomst, är överlåtaren – i stället för förvärvaren – skattskyldig för utfallande belopp. Detta gäller dock inte till den del överlåtaren skulle ha haft rätt till avdrag för beloppet antingen såsom utgift för att förvärva och bibehålla inkomster eller såsom periodiskt understöd, om han hade betalat ut det. Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag gäller första stycket för delägarna i handelsbolaget. 4 kap. Dödsbon Dödsåret 1 § Ett dödsbo är skattskyldigt för den dödes och dödsboets inkomster. Det som skulle ha gällt för den döde enligt denna lag tillämpas under dödsåret för dödsboet, om det inte finns särskilda bestämmelser för dödsbon. Senare beskattningsår 2 § För ett dödsbo efter en person som vid sin död var obegränsat skattskyldig tillämpas för senare beskattningsår än dödsåret de bestämmelser som gäller för obegränsat skattskyldiga fysiska personer, om det inte finns särskilda bestämmelser för dödsbon. 3 § För ett dödsbo efter en person som vid sin död var begränsat skattskyldig tillämpas för senare beskattningsår än dödsåret de bestämmelser som gäller för utländska bolag. 5 kap. Svenska handelsbolag 1 § Svenska handelsbolag är inte själva skattskyldiga för sina inkomster. Inkomsterna skall i stället beskattas hos delägarna. 2 § Att det som sägs i 1 § gäller också i fråga om europeiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av artikel 40 i rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG). Vad som i övrigt sägs i denna lag om svenska handelsbolag samt om delägare och andelar i dem, gäller vid beskattningen också i fråga om europeiska ekonomiska intressegrupperingar samt för delägare respektive andelar i dem. 3 § Varje delägare skall beskattas för så stort belopp som motsvarar hans andel av handelsbolagets inkomst, oavsett om beloppet tas ut ur bolaget eller ej. När det gäller delägarnas skattskyldighet tillämpas – 3 kap. för fysiska personer, – 4 kap. för dödsbon, och – 6 kap. för juridiska personer. 6 kap. Juridiska personer Innehåll 1 § Detta kapitel gäller för juridiska personer. Bestämmelserna i 6 § andra stycket och 13–16 §§ gäller också för fysiska personer. Det finns bestämmelser om – obegränsat skattskyldiga i 3–6 §§, – begränsat skattskyldiga i 7–18 §§, och – skattskyldighet för överlåtna periodiska inkomster i 19 §. I 7 kap. finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet för vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska personer. 2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns för – delägare i svenska handelsbolag i 5 kap., – delägare i vissa samfälligheter i 6 § andra stycket, och – delägare i andra utländska juridiska personer än utländska bolag i 13–16 §§. Obegränsat skattskyldiga Vilka som är obegränsat skattskyldiga 3 § Juridiska personer är obegränsat skattskyldiga om de på grund av sin registrering eller, om registrering inte har skett, platsen för styrelsens säte eller någon annan sådan omständighet är att anse som svenska juridiska personer. Innebörden av obegränsad skattskyldighet 4 § Den som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina inkomster i Sverige och från utlandet. Svenska värdepappersfonder 5 § Svenska värdepappersfonder är skattskyldiga för inkomst av till- gångar som ingår i fonden. Samfälligheter 6 § Svenska juridiska personer som har bildats enligt en författning eller på liknande sätt för att förvalta en sådan marksamfällighet eller regleringssamfällighet som är en särskild taxeringsenhet, är skattskyldiga för samfällighetens inkomster enligt 4 §. Svenska juridiska personer som har bildats för att förvalta andra samfälligheter än sådana som avses i första stycket, är inte själva skatt- skyldiga. Intäktsposterna och kostnadsposterna fördelas i stället på delägarna i samfälligheten med belopp som för varje delägare motsvarar hans andel. Begränsat skattskyldiga Vilka som är begränsat skattskyldiga 7 § Utländska juridiska personer är begränsat skattskyldiga. 8 § Med utländsk juridisk person avses en utländsk association om, enligt lagstiftningen i den stat där associationen hör hemma, 1. den kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter, 2. den kan föra talan inför domstolar och andra myndigheter, och 3. de enskilda delägarna inte fritt kan förfoga över associationens förmögenhetsmassa. Utländska juridiska personer delas in i utländska bolag och andra utländska juridiska personer än utländska bolag. 9 § Med utländskt bolag avses en utländsk juridisk person som beskattas i den stat där den hör hemma, om beskattningen är likartad med den som gäller för svenska aktiebolag. Bestämmelserna om utländska bolag skall tillämpas också på utländska stater och utländska menigheter. I 4 kap. 3 § finns bestämmelser om att de bestämmelser som gäller för utländska bolag skall tillämpas på vissa dödsbon. 10 § Som utländskt bolag anses alltid en utländsk juridisk person som hör hemma och är skattskyldig till inkomstskatt i någon av följande stater med vilka Sverige har ingått skatteavtal, om personen omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt avtalet: – Albanien, – Amerikas förenta stater, – Argentina, – Bangladesh, – Barbados, – Belgien, – Bolivia, – Botswana, – Brasilien, – Bulgarien, – Danmark, – Egypten, – Estland, – Filippinerna, – Finland, – Frankrike, – Gambia, – Grekland, – Indien, – Indonesien, – Irland, – Island, – Israel, – Italien, – Jamaica, – Japan, – Kanada, – Kazakstan, – Kenya, – Folkrepubliken Kina, – Republiken Korea, – Kroatien, – Lettland, – Litauen, – Luxemburg, – Makedonien, – Malta, – Marocko, – Mauritius, – Mexiko, – Namibia, – Nederländerna, – Norge, – Nya Zeeland, – Pakistan, – Peru, – Polen, – Rumänien, – Ryska federationen, – Schweiz, – Singapore, – Slovakiska republiken, – Slovenien, – Sri Lanka, – Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, – Sydafrika, – Förenade republiken Tanzania, – Tjeckiska republiken, – Trinidad och Tobago, – Tunisien, – Turkiet, – Tyskland, – Ukraina, – Ungern, – Venezuela, – Vietnam, – Vitryssland, – Zambia, – Zimbabwe, och – Österrike. Innebörden av begränsad skattskyldighet 11 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för 1. inkomst från ett fast driftställe eller en fastighet i Sverige, 2. inkomst på grund av att en näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en del av ett hus i Sverige avyttras, och 3. inkomst i form av utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar. Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för att materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas skall anses som inkomst från ett fast driftställe i Sverige, om ersättningen kommer från en näringsverksamhet med ett fast driftställe här. En kapitalförlust skall dras av, om den som är begränsat skattskyldig skulle ha varit skattskyldig för en motsvarande kapitalvinst. Andra utländska juridiska personer än utländska bolag 12 § Andra utländska juridiska personer än utländska bolag skall från sina inkomster enligt 11 § dra av sådan del av inkomsterna som del- ägarna beskattas för enligt 13–16 §§. 13 § En obegränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person som är delägare i en annan utländsk juridisk person än ett utländskt bolag är skattskyldig i den utsträckning som framgår av 16 § för den utländska juridiska personens inkomster under de förutsättningar som anges i 14 eller 15 §. Innehav genom ett svenskt handelsbolag likställs med direkt innehav vid tillämpning av 14–16 §§. 14 § Delägaren är skattskyldig, om delägaren beskattas för sin del av inkomsterna i den stat där den juridiska personen hör hemma. 15 § Delägaren är skattskyldig, om vid utgången av året före taxeringsåret 1. minst 10 procent av den juridiska personens kapital eller av röste- talet för samtliga andelar i den juridiska personen innehades av delägaren själv eller av en krets av personer som förutom delägaren består av – närstående till delägaren om denne är en fysisk person, och – juridiska personer som, direkt eller indirekt, innehades av delägaren och av närstående till delägaren om denne är en fysisk person, samt 2. minst 50 procent av kapitalet eller röstetalet innehades eller kontrollerades, direkt eller indirekt, av obegränsat skattskyldiga personer. Om en delägare är skattskyldig enligt första stycket, är också övriga delägare som ingår i den krets som anges i första stycket 1 skattskyldiga. 16 § Varje delägare som är skattskyldig enligt 13–15 §§ beskattas för så stort belopp som motsvarar hans andel av den juridiska personens inkomst, oavsett om beloppet tas ut ur den juridiska personen eller ej. När det gäller delägarnas skattskyldighet tillämpas – 3 kap. för fysiska personer, – 4 kap. för dödsbon, och – 3–6 §§ för juridiska personer. Dispens för utländsk stats fastighetsinkomst 17 § Regeringen får befria en utländsk stat från skattskyldighet för inkomst av en fastighet som är avsedd för den utländska statens beskickning eller konsulat i Sverige. Detta gäller dock bara om den utländska staten åtar sig att medge motsvarande befrielse. Skattskyldighet enligt andra lagar 18 § Bestämmelser om ytterligare skattskyldighet finns i – lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., och – kupongskattelagen (1970:624). Skattskyldighet för överlåtna periodiska inkomster 19 § Bestämmelserna i 3 kap. 23 § om skattskyldighet vid överlåtelse av rätt till periodiskt understöd eller liknande periodisk inkomst gäller också för juridiska personer. 7 kap. Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska personer Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet för – staten, kommuner och pensionsstiftelser i 2 §, – stiftelser i 3–6 §§, – ideella föreningar i 7–13 §§, – registrerade trossamfund i 14 §, – vissa andra juridiska personer i 15–20 §§, och – ägare av vissa fastigheter i 21 §. I fråga om begränsat skattskyldiga gäller bestämmelserna de inkomster som de är skattskyldiga för enligt 3 eller 6 kap. Helt undantagna juridiska personer 2 § Helt undantagna från skattskyldighet är 1. staten, 2. landsting, kommuner och kommunalförbund, och 3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för pensionsstiftelser. Stiftelser Skattskyldighet 3 § En stiftelse är skattskyldig bara för inkomst av sådan närings- verksamhet som avses i 13 kap. 1 §, om stiftelsen uppfyller – ändamålskravet i 4 §, – verksamhetskravet i 5 §, och – fullföljdskravet i 6 §. En stiftelse som uppfyller kraven i första stycket är dock inte skattskyldig för kapitalvinster och kapitalförluster. Särskilda bestämmelser om pensionsstiftelser finns i 2 § och om vissa andra stiftelser i 15–18 §§. Ändamålskravet 4 § Stiftelsen skall ha till huvudsakligt ändamål att 1. främja vård och uppfostran av barn, 2. lämna bidrag för undervisning eller utbildning, 3. bedriva hjälpverksamhet bland behövande, 4. främja vetenskaplig forskning, 5. främja nordiskt samarbete, eller 6. stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan myndighet. Ändamålen får inte vara begränsade till vissa familjer eller bestämda personer. Verksamhetskravet 5 § Stiftelsen skall i den verksamhet som bedrivs uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodose sådant ändamål som anges i 4 §. Fullföljdskravet 6 § Stiftelsen skall, sett över en period av flera år, bedriva en verksamhet som skäligen motsvarar avkastningen av stiftelsens tillgångar. Ideella föreningar Skattskyldighet 7 § En ideell förening är skattskyldig bara för inkomst av sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §, om föreningen uppfyller – ändamålskravet i 8 §, – verksamhetskravet i 9 §, – fullföljdskravet i 10–12 §§, och – öppenhetskravet i 13 §. En förening som uppfyller kraven i första stycket är dock inte skattskyldig för 1. kapitalvinster och kapitalförluster, 2. sådan inkomst som kommer från en självständig näringsverksamhet eller en särskild förvaltningsenhet som avser fastighet, om inkomsten till huvudsaklig del kommer från – verksamhet som är ett direkt led i främjandet av sådana ändamål som avses i 8 § eller som har annan naturlig anknytning till sådana ändamål, eller – verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete, eller 3. inkomst från innehav av en fastighet som tillhör föreningen och som används i föreningens verksamhet på sådant sätt som anges i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Särskilda bestämmelser om vissa ideella föreningar finns i 15–17 §§. Ändamålskravet 8 § Föreningen skall ha till huvudsakligt syfte att främja sådana ändamål som anges i 4 § eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, idrottsliga, konstnärliga eller liknande kulturella ändamål. Ändamålen får inte vara begränsade till vissa familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen. Verksamhetskravet 9 § Föreningen skall i den verksamhet som bedrivs uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodose sådana ändamål som anges i 8 §. Fullföljdskravet 10 § Föreningen skall, sett över en period av flera år, bedriva en verksamhet som skäligen motsvarar avkastningen av föreningens tillgångar. 11 § Skattemyndigheten får medge undantag från fullföljdskravet i 10 § för en förening som avser att förvärva en fastighet eller annan anläggning som är avsedd för den ideella verksamheten. Detsamma gäller om en förening avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller anläggningsarbeten på en fastighet som används av föreningen. Beslutet får avse högst fem beskattningsår i följd. Det får förenas med villkor att föreningen skall ställa säkerhet eller liknande för den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som föreningen kan bli skyldig att betala på grund av omprövning av taxeringarna för de år som beslutet avser, om det upphör att gälla enligt 12 §. Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. 12 § Om föreningen inte inom föreskriven tid har genomfört den avsedda investeringen eller inte har iakttagit något annat villkor i beslutet, är föreningen skattskyldig som om undantaget inte hade medgetts. Öppenhetskravet 13 § Föreningen får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annat. Registrerade trossamfund 14 § Bestämmelserna om ideella föreningar i 7–13 §§ tillämpas också i fråga om registrerade trossamfund. Vissa andra juridiska personer 15 § Följande juridiska personer är skattskyldiga bara för inkomst av sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §: – sådana domkyrkor, lokalkyrkor eller dylikt som hör till Svenska kyrkan, i deras egenskap av ägare till vissa tillgångar som är avsedda för Svenska kyrkans verksamhet, – sjukvårdsinrättningar som inte bedrivs i vinstsyfte, – barmhärtighetsinrättningar, och – hushållningssällskap med stadgar som har fastställts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt. En juridisk person som uppfyller kraven i första stycket är dock inte skattskyldig för kapitalvinster och kapitalförluster. 16 § Följande juridiska personer är skattskyldiga bara för inkomst på grund av innehav av fastigheter: – akademier, – allmänna undervisningsverk, – sådana sammanslutningar av studerande vid svenska universitet och högskolor som de studerande enligt lag eller annan författning är skyl- diga att vara medlemmar i, samt samarbetsorgan för sådana samman- slutningar med ändamål att sköta de uppgifter som sammanslutningarna enligt författningen ansvarar för, – regionala utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådana utvecklingsbolag, – allmänna försäkringskassor, – arbetslöshetskassor, – personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och vars ändamål uteslutande är att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, – stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att lämna avgångsersättning till friställda arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagda eller löper risk att bli uppsagda till följd av drifts- inskränkning, företagsnedläggning eller rationalisering av företags verksamhet eller med ändamål att lämna permitteringslöneersättning, och – bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning. 17 § Följande juridiska personer är också skattskyldiga bara för inkomst på grund av innehav av fastigheter: – Aktiebolaget Svenska Spel, – Aktiebolaget Trav och Galopp, – Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, – Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., – Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, – Dag Hammarskjölds minnesfond, – Fonden för industriellt samarbete med u-länder, – Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete, – Handelsprocedurrådet, – Industri- och nyföretagarfonden, – Jernkontoret, så länge kontorets vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägarna, – Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö, – Nobelstiftelsen, – Norrlandsfonden, – Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, – SIS – Standardiseringen i Sverige, så länge dess vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till medlemmarna, – Stiftelsen Industricentra, – Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, – Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produkt- utveckling, – Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin – PROTEKO, – Stiftelsen Samverkan universitet/högskola och näringsliv i Stockholm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, Göteborg och Lund, – Stiftelsen Svenska Filminstitutet, – Stiftelsen Sveriges Nationaldag, – Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, – Stiftelsen UV-huset, – Stiftelsen ÖV-huset, – Svenska bibelsällskapets bibelfond, – Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, – Svenska skeppshypotekskassan, – Svenska UNICEF-kommittén, – Sveriges exportråd, och – TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne. 18 § Bestämmelserna om begränsning i skattskyldigheten i 15–17 §§ tillämpas för stiftelser bara om fullföljdskravet i 6 § är uppfyllt. Om det finns särskilda krav när det gäller verksamheten eller liknande, tillämpas bestämmelserna om begränsning i skattskyldigheten bara om stiftelserna i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande uppfyller dessa krav. När det anges att stiftelserna uteslutande skall bedriva viss verksamhet gäller dock det. 19 § Understödsföreningar är skattskyldiga bara för inkomst på grund av innehav av sådan fastighet som inte förvaltas i livförsäkringsverksamhet. I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för understödsföreningar. 20 § Producentorganisationer är undantagna från skattskyldighet för inkomst som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Ägare av vissa fastigheter 21 § Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastig- hetstaxeringslagen (1979:1152) är inte skattskyldig för inkomst från sådan användning av fastigheten som gör att byggnaden enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen skall anses som annan specialbyggnad än kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning. Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxe- ringslagen är inte skattskyldig för inkomst från sådan användning av fastigheten som avses i den paragrafen. Annan ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen än en sådan ideell förening eller ett sådant registrerat trossamfund som uppfyller kraven i 7 § första stycket är inte skattskyldig för inkomst av fastigheten i den utsträckning den används för ändamål som avses i den paragrafen. AVD. III SKATTEFRIA INKOMSTER OCH INTE AVDRAGSGILLA UTGIFTER 8 kap. Inkomster som är skattefria Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att vissa inkomster är skattefria vid inkomstbeskattningen. Arv, gåva m.m. 2 § Förvärv genom arv, testamente, gåva eller bodelning är skattefria. Lotterivinster och tävlingsvinster 3 § Vinster i svenska lotterier eller vid vinstdragning på svenska premie- obligationer är skattefria. 4 § Tävlingsvinster är skattefria om de – inte hänför sig till anställning eller uppdrag, – inte består av kontanter eller liknande, och – avser minnesföremål eller har ett värde som inte överstiger tre procent av prisbasbeloppet avrundat till närmaste hundratal kronor. Stipendier 5 § Stipendier som är avsedda för mottagarens utbildning är skattefria. Stipendier som är avsedda för andra ändamål är skattefria, om de – inte är ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utbetalarens räkning, och – inte betalas ut periodiskt. Av 11 kap. 46 § framgår att Marie Curie-stipendier inte är skattefria. Bestämmelser om vissa periodiska understöd som inte skall tas upp som inkomst finns i 11 kap. 47 §. Räntor 6 § Räntor enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag är skattefria. 7 § Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser är skattefria: – 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, – 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter, – 40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv- ningsmyndigheter, – 33 § tullagen (1994:1550), och – 19 kap. 2 och 12–14 §§ skattebetalningslagen (1997:483). 8 § Räntor som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgifter är skattefria om de för den skattskyldige under beskattningsåret sammanlagt inte uppgår till 500 kronor. Barnbidrag 9 § Följande bidrag är skattefria: – allmänt barnbidrag enligt lagen (1947:529) om allmänt barnbidrag, – förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag, – bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn, och – underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd. Bostadsbidrag 10 § Följande bidrag är skattefria: – bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag, – bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer, och – kommunalt bostadstillägg till handikappade. Bistånd 11 § Bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) och liknande ersättningar är skattefria. 12 § Bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. är skattefria. Introduktionsersättningar för flyktingar 13 § Introduktionsersättningar enligt lagen (1992:1068) om introduk- tionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar är skattefria. Ersättningar på grund av kapitalförsäkring 14 § Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring är skattefria. Ersättningar vid sjukdom och olycksfall m.m. Försäkringsersättningar 15 § Ersättningar vid sjukdom eller olycksfall som betalas ut på grund av en försäkring som inte tecknats i samband med tjänst är skattefria. Detta gäller dock inte ersättningar 1. i form av pension, 2. i form av livränta, om inte annat följer av 11 kap. 37 §, eller 3. på grund av trafikförsäkring, ansvarsförsäkring eller skadeståndsförsäkring om ersättningen avser förlorad inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt. Med skadeståndsförsäkring avses en försäkring som ersätter den försäkrade det skadestånd som han har rätt till för personskada vid överfall och liknande. Bestämmelser om sådana ersättningar i samband med sjukdom m.m. som grundar sig på förvärvsinkomst finns i 11 kap. 30 §. Bestämmelser om ersättningar som betalas ut på grund av avtalsgruppsjukförsäkring finns i 11 kap. 20 § och 15 kap. 9 §. Offentliga ersättningar 16 § Handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring och ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag är skattefria. 17 § Bidrag från en allmän försäkringskassa till handikappade eller till föräldrar till handikappade barn för att skaffa eller anpassa motorfordon är skattefria. Om bidraget betalas ut till en näringsidkare för närings- verksamheten, tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i 29 kap. 18 § Hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som betalas ut av kommunala eller landstingskommunala medel till en vårdbehövande är skattefria. 19 § Assistansersättningar enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och ekonomiskt stöd till utgifter för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade är skattefria. 20 § Ersättningar vid dödsfall eller invaliditet genom statens riskgarantier för anställda i utlandsstyrkan inom försvarsmakten är skattefria. Ersättningar till arbetsgivare 21 § Ersättningar från en allmän försäkringskassa till arbetsgivare som enligt 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring har rätt att få arbetstagares sjukpenning från försäkringskassan är skattefria, om lönen till arbetstagaren och andra utgifter för denne inte skall dras av. Ersättningar vid sakskador 22 § Försäkringsersättningar och andra ersättningar för skada eller liknande på tillgångar är skattefria. Detta gäller dock inte till den del – ersättningen avser tillgångar i näringsverksamhet eller på något annat sätt avser en inkomst eller en utgift i näringsverksamhet, eller – ersättningen betalas ut på grund av insättningsgaranti, investerarskydd eller försäkring enligt 55 kap. och avser ersättning för ränta eller för finansiella instrument. I 45 kap. 26 § finns bestämmelser om att sådana belopp som avses i första stycket i vissa fall beaktas vid beräkning av kapitalvinst på fastighet. 23 § Ersättningar för förlust av eller skada på tillgångar när ett fartyg förolyckats är skattefria, om ersättningarna lämnas från redare till arbetstagare som har sjöinkomst. Återbäring på grund av försäkring 24 § Återbäringar och andra utbetalningar av överskott på grund av en försäkring är skattefria, om premien för försäkringen inte får dras av. Detta gäller dock inte utbetalningar på grund av pensionsförsäkringar eller sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband med tjänst. Underhåll till patient eller till intagen 25 § Underhåll till patienter på sjukhus eller till intagna på kriminalvårdsanstalt och liknande ersättningar är skattefria. Begravningshjälp 26 § Begravningshjälp är skattefri. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension som avser tid efter den pensionsberättigades död. Ersättningar vid inställelse i domstol 27 § Ersättningar som fastställs av domstol eller betalas av allmänna medel till den som inställt sig inför domstol eller annan myndighet är skattefria till den del ersättningen utgör reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan. Detta gäller inte om inställelsen har skett yrkesmässigt. Bär-, svamp- och kottplockning 28 § Inkomster vid försäljning av vilt växande bär, svamp och kottar som den skattskyldige har plockat själv är skattefria till den del de under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor. Detta gäller inte om plockningsverksamheten i sig utgör näringsverksamhet eller ersättningen utgör lön eller liknande förmån i inkomstslaget tjänst. Blodgivning m.m. 29 § Sedvanliga ersättningar till den som lämnat blod, modersmjölk eller organ är skattefria. Hittelön m.m. 30 § Följande ersättningar är skattefria: – hittelön, – ersättning till den som har räddat personer eller tillgångar i fara, och – ersättning till den som har bidragit till att personer som har begått brott avslöjas eller grips. Ersättningar vid självförvaltning 31 § Ersättningar i form av avdrag på ordinarie hyra som en hyresgäst får för att utföra enklare förvaltningsuppgifter på en hyresfastighet inom ett öppet system för självförvaltning är skattefria, om de bestämts i en förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ett annat avtal mellan en hyresvärd och en eller flera hyresgäster. Detta gäller dock bara till den del avdraget inte överstiger den egna bostadens andel av den totala utgiften för dessa förvaltningsuppgifter och under förutsättning att samtliga hyresgäster som deltar i självförvaltningen får avdrag med samma belopp. Vad som sägs i första stycket gäller i motsvarande utsträckning för avdrag på avgifter i bostadsrättsföreningar, bostadsföreningar, bostads- aktiebolag och liknande sammanslutningar. 9 kap. Utgifter som inte får dras av Innehåll 1 ' I detta kapitel finns bestämmelser om vissa utgifter som inte får dras av. Levnadskostnader m.m. 2 ' Den skattskyldiges levnadskostnader och liknande utgifter får inte dras av. Utgifter för gåvor, premier för egna personliga försäkringar samt avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar som den skattskyldige är medlem i räknas som utgifter enligt första stycket. 3 ' Periodiska understöd och liknande periodiska utbetalningar till personer i den skattskyldiges hushåll får inte dras av. Svenska allmänna skatter 4 § Svenska allmänna skatter får inte dras av. Som sådana skatter räknas bland annat kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och kupongskatt. Utgifter för vissa skattefria inkomster 5 ' Om en inkomst inte skall beskattas i Sverige på grund av ett skatte- avtal eller sådan dispens som avses i 6 kap. 17 ', får inte heller utgifter för förvärv av inkomsten dras av. Första stycket gäller dock inte utgifter som avser utdelning från ut- ländska bolag till svenska juridiska personer, om utdelningen skulle ha varit skattefri om också det utdelande bolaget varit svenskt. Bär-, svamp- och kottplockning 6 ' Utgifter i samband med plockning av vilt växande bär, svamp och kottar får dras av bara till den del utgifterna överstiger sådana inkomster som inte är skattefria enligt 8 kap. 28 '. Räntor och avgifter 7 ' Följande räntor och avgifter får inte dras av: B räntor enligt 8 kap. 1 ' studiestödslagen (1973:349), B avgifter enligt 22 ' tredje stycket lagen (1993:737) om bostads- bidrag, och B räntor enligt 36 ' lagen (1996:1030) om underhållsstöd. 8 ' Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser får inte dras av: B 52, 52 a och 55 '' lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, B 5 kap. 12 ' lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter, B 60 ' fordonsskattelagen (1988:327), B 31 ' tullagen (1995:1550), och B 19 kap. 2 och 4B9 '' skattebetalningslagen (1997:483). Dröjsmålsavgifter beräknade enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls- avgift får inte dras av. Sanktionsavgifter 9 § Böter och offentligrättsliga sanktionsavgifter får inte dras av. Mutor 10 § Utgifter för mutor eller andra otillbörliga belöningar får inte dras av. Arbetsgivaransvar 11 ' Belopp som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 12 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) får inte dras av. AVD. IV INKOMSTSLAGET TJÄNST 10 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget tjänst Avgränsningen av inkomstslaget 1 § Till inkomstslaget tjänst räknas inkomster och utgifter på grund av tjänst till den del de inte skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital. Med tjänst avses 1. anställning, 2. uppdrag, och 3. annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur. Till inkomstslaget tjänst räknas alltid inkomster och utgifter vid avyttring av sådana tillgångar som avses i 52 kap. om de inte skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet och om – tillgången eller materialet till denna förvärvats i huvudsak för att bearbetas av den skattskyldige, eller – det uppkommit en vinst som till övervägande del beror på att den skattskyldige tillverkat eller bearbetat tillgången. 2 § Som tjänst behandlas rätt till 1. pension, 2. livränta, periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster som inte är ersättning för avyttrade tillgångar, 3. ersättning på grund av sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband med tjänst, 4. engångsbelopp på grund av personskada, 5. undantagsförmåner, och 6. sådana förmåner som avses i 11 kap. 31, 32, 34, 35 och 46 §§. 3 § Till inkomstslaget tjänst räknas 1. utdelningar och kapitalvinster på aktier m.m., i den utsträckning som anges i 57 kap., i företag som är eller har varit fåmansföretag, 2. kapitalvinster på andelar i ett svenskt handelsbolag i den utsträckning som anges i 50 kap. 7 §, 3. penninglån i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., 4. avskattning av pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 58 kap. 19 §, och 5. avskattning av pensionssparkonto enligt bestämmelserna i 59 kap. 33 §. 4 § Till inkomstslaget tjänst räknas inte 1. räntor på skulder för utbildning eller på andra skulder för tjänsten, och 2. vad delägare i ett svenskt handelsbolag fått i lön från detta. Till inkomstslaget tjänst räknas inte heller inkomster och utgifter på grund av sådant fastighetsinnehav som enligt 1 kap. 5 § fastighets- taxeringslagen (1979:1152) likställs med ägande vid beskattningen, även om fastigheten innehas som en löneförmån. Definitioner Pension 5 § Med pension avses ersättningar som betalas ut 1. som inkomstpension, tilläggspension, premiepension och premiepension till efterlevande enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 2. som garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension, 3. på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring, eller 4. på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan försäkring. Med pension avses också ersättningar som betalas ut från pensions- sparkonto 1. till pensionsspararen, 2. till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande, 3. till den som fått rätten till pension genom bodelning, 4. till make eller bröstarvinge på grund av att ett förmånstagar- förordnande jämkats, eller 5. vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken. I 58 kap. finns ytterligare bestämmelser om pensionsförsäkringar och pensionssparkonton. Periodiskt understöd 6 § Som periodiskt understöd behandlas varje utbetalning eller förmån från stiftelser vars stadgar föreskriver att stiftelsens inkomster för all framtid eller viss tid skall betalas ut till en viss familj, vissa familjer eller till bestämda personer. Försäkring tecknad i samband med tjänst 7 § En sjuk- eller olycksfallsförsäkring anses ha tecknats i samband med tjänst om arbetsgivaren skall betala premierna för försäkringen och anmälan görs till försäkringsbolaget om att försäkringen tecknats i samband med tjänst. Beskattningstidpunkten Intäkter 8 § Inkomster skall tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras eller på något annat sätt kommer den skattskyldige till del. 9 § Förmån av inrikes tågresor som värderas enligt 61 kap. 14 § skall tas upp som intäkt det beskattningsår då den skattskyldige disponerar över en handling eller dylikt som berättigar till resan. 10 § Förmån av drivmedel skall räknas till månaden efter den då förmånen kommit den skattskyldige till del. 11 § Om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor, skall förmånen tas upp som intäkt det beskattningsår då förvärvet sker. Om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor, tas förmånen upp som intäkt det beskattningsår då rätten utnyttjas eller överlåts. Upphör den skattskyldige att vara obegränsat skattskyldig skall förmånen tas upp det beskattningsår då detta sker och till den del förmånen då kunnat utnyttjas. Blir den skattskyldige åter obegränsat skattskyldig skall en förmån som beskattats inte tas upp i den delen om förmånen därefter utnyttjas eller överlåts. 12 § Ytterligare bestämmelser om beskattningstidpunkt finns för – avskattning av pensionsförsäkring i 58 kap. 19 §, och – avskattning av pensionssparkonto i 59 kap. 33 §. Kostnader 13 § Utgifter skall dras av som kostnad det beskattningsår då den skatt- skyldige betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna. Ytterligare bestämmelser om beskattningstidpunkten för verksamhet som bedrivs självständigt finns i 12 kap. 37 §. 14 § Sådan särskild skatt eller avgift som ingår i slutlig skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall dras av som kostnad det beskattningsår då skatten debiteras. 15 § Om en skattskyldig som på grund av sin tjänst fått en sådan rätt som avses i 11 § andra stycket, har betalat en ersättning för förmånen, skall utgiften dras av som kostnad det beskattningsår då förmånen skall tas upp som intäkt. Avdraget får dock inte överstiga förmånens värde. Om rätten inte utnyttjas, skall utgiften dras av som kostnad det första beskattningsår då rätten att förvärva värdepapper inte längre kan göras gällande. Resultatet 16 § Överskott eller underskott skall beräknas genom att intäktsposterna minskas med kostnadsposterna. Underskott som uppkommer vid beräkningen skall dras av som kostnad det följande beskattningsåret. 11 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget tjänst Huvudregel 1 § Löner, arvoden, kostnadsersättningar, pensioner, förmåner och alla andra inkomster som erhålls på grund av tjänst skall tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 8 kap. I inkomstslaget tjänst tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget näringsverksamhet om – mervärdesskatt i 15 kap. 6 §, och – återföring av avdrag för utländsk skatt i 16 kap. 18 §. Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i 61 kap. Förmåner vid tjänsteresa och vid representation 2 § Förmån av kost på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och frukost på hotell eller liknande i samband med övernattning där under tjänsteresa skall inte tas upp, om kosten obligatoriskt ingår i priset för transporten eller övernattningen. Förmån av kost vid representation skall inte heller tas upp. För intern representation gäller detta bara vid sammankomster som är tillfälliga och kortvariga. Förmån av försäkring som avser reseskydd under tjänsteresa skall inte tas upp. Förmåner i samband med fredsbevarande tjänst 3 § Förmån av kost och av hemresa för sådan personal som tjänstgör i väpnad tjänst för fredsbevarande verksamhet utomlands skall inte tas upp. Förmåner till skattskyldiga med sjöinkomst 4 § Förmån av resa till eller från fartyg eller kostnadsersättning för sådan resa skall inte tas upp hos skattskyldiga som har sjöinkomst och som har fartyget som tjänsteställe. Detta gäller inte om fartyget är ett passagerarfartyg som går i närfart med fastställd tidtabell. Vad som avses med närfart framgår av 64 kap. 6 §. 5 § Förmån av logi ombord på fartyg skall inte tas upp hos skattskyldiga som har sjöinkomst. Tryggande av tjänstepension 6 § Arbetsgivarens utgifter enligt 28 kap. 3 § för att trygga pension skall inte tas upp hos arbetstagaren. Dator 7 § Förmån av att för privat bruk använda en datorutrustning som arbetsgivaren tillhandahåller skall inte tas upp. Detta gäller dock bara om förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande perso- nalen på arbetsplatsen. Varor och tjänster av begränsat värde 8 § Förmån av en vara eller tjänst som en anställd får av arbetsgivaren skall inte tas upp om – varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige skall kunna utföra sina arbetsuppgifter, – förmånen är av begränsat värde för den anställde, och – förmånen för den anställde inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen. Kläder 9 § Förmån av uniform och andra arbetskläder skall inte tas upp, om förmånen avser kläder som är avpassade för tjänsten och inte lämpligen kan användas privat. Statsministerns tjänstebostad 10 § Statsministerns förmån av tjänstebostad skall inte tas upp, om statsministern till sin privata disposition har en annan bostad som är inrättad för permanentboende. Personalvårdsförmåner 11 § Personalvårdsförmåner skall inte tas upp. Med personalvårds- förmåner avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller lämnas på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Som personalvårdsförmåner räknas inte 1. rabatter, 2. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning, 3. förmåner som inte riktar sig till hela personalen, eller 4. andra förmåner som den anställde får utanför arbetsgivarens arbetsplatser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem. 12 § Som personalvårdsförmåner räknas bland annat sådana förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid. Hit räknas också möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård som – utövas inom en anläggning som regelbundet disponeras av arbets- givaren eller av en personalstiftelse som är knuten till arbetsgivaren, – utövas enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas direkt av denne till anläggningens innehavare, – är av kollektiv natur, eller – i andra fall i ringa omfattning utövas av den anställde. Rabatter 13 § Personalrabatt vid köp av en vara eller tjänst från arbetsgivaren eller något annat företag i samma koncern skall inte tas upp, om varan eller tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Detta gäller dock inte om rabatten – är en direkt ersättning för utfört arbete, – överstiger den största rabatt som en konsument kan få på affärs- mässiga grunder, – uppenbart överstiger den personalrabatt som är sedvanlig i branschen, eller – lämnas på sådant sätt som anges i 11 § 2–4. Gåvor till anställda 14 § Följande förmåner skall inte tas upp: 1. julgåvor av mindre värde till anställda, 2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda, eller 3. minnesgåvor till varaktigt anställda, om gåvans värde inte överstiger 6 000 kronor och den ges i samband med att den anställde uppnår en viss ålder eller efter viss anställningstid eller när en anställning upphör, dock vid högst ett tillfälle förutom när anställningen upphör. Första stycket gäller inte om en gåva lämnas i pengar. Förvärv av aktier 15 § Förmånen för en anställd i ett aktiebolag att till ett lägre pris än marknadsvärdet förvärva aktier i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern skall inte tas upp, om 1. aktier enligt ett samtidigt erbjudande förvärvas på samma villkor som för den anställde av andra än dels bolagets anställda och aktieägare, dels anställda och aktieägare i andra bolag i samma koncern, 2. bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i andra bolag i samma koncern inte sammanlagt förvärvar mer än 20 procent av det totala antalet utbjudna aktier, och 3. den anställde på grund av anställningen inte förvärvar aktier för ett belopp som överstiger 30 000 kronor. Beräkningen enligt första stycket 2 skall även omfatta sådana aktier för vilka en aktieägare avyttrar sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra än de anställda och aktieägarna. Vad som sägs om aktier gäller också konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis, skuldebrev förenade med option och liknande värdepapper som ger innehavaren en rätt att förvärva aktier. Med anställda likställs styrelseledamöter och styrelsesuppleanter. Rätt att förvärva värdepapper 16 § Har en sådan förmån i form av en rätt att i framtiden förvärva värde- papper som avses i 10 kap. 11 § andra stycket helt eller delvis tjänats in genom verksamhet utomlands, skall förmånen inte tas upp till den del som den hade kunnat utnyttjas innan den skattskyldige blev obegränsat skattskyldig. En förmån som utnyttjas här skall i första hand anses ha tjänats in genom verksamhet utomlands. Utbildning vid omstrukturering m.m. 17 § Förmån i form av utbildning eller annan åtgärd som är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta skall inte tas upp hos den som riskerar att bli arbetslös på grund av omstrukturering, personalavveckling eller liknande i arbetsgivarens verksamhet. Första stycket gäller inte förmån från fåmansföretag eller fåmans- handelsbolag, om den anställde är företagsledare eller delägare i företaget eller närstående till en sådan person. Om arbetsgivaren är en enskild näringsidkare, gäller första stycket inte förmån till sådana anställda som är närstående till arbetsgivaren. Hälso- och sjukvård 18 § Förmån av hälso- och sjukvård eller tandvård skall inte tas upp om förmånen avser – vård i Sverige som inte är offentligt finansierad, och – vård utomlands. Följande förmåner skall inte heller tas upp – läkemedel vid vård utomlands, – företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering, – vaccination som betingas av tjänsten, och – tandbehandling som har bedömts som nödvändig med hänsyn till tjänstens krav för försvarsmaktens submarina eller flygande personal och för andra med i huvudsak liknande arbetsförhållanden. Grupplivförsäkringar m.m. 19 § Förmån av grupplivförsäkring skall inte tas upp. Om en sådan förmån på grund av enskild tjänst är väsentligt förmån- ligare än vad som gäller för statligt anställda, skall den dock tas upp till den del den lämnas enligt förmånligare grunder än vad som gäller för statligt anställda. Ersättningar som en arbetsgivare betalar ut utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring skall bara tas upp till den del beloppet väsentligt överstiger vad som betalas ut för statligt anställda. Gruppsjukförsäkringar 20 § Förmån av gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer skall inte tas upp. Ersättning som betalas ut på grund av en sådan försäkring skall däremot tas upp. Ersättningar till UD- och SIPRI-anställda 21 § Utlandstillägg och liknande ersättningar och förmåner, såsom bostadskostnadsersättning och förmån av bostad, till sådan personal vid den svenska utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet som är stationerad utomlands skall inte tas upp. Ersättningar för ökade levnadskostnader eller för skolavgifter för barn och förmån av bostad från Styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) skall inte tas upp av sådana forskare vid SIPRI som – är utländska medborgare, – är kontraktsanställda på bestämd tid, och – vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatta i Sverige. Ersättningar till utländska forskare 22 § Sådana ersättningar och förmåner som avses i 23 § och som lämnas på grund av en tillfällig anställning eller ett tillfälligt uppdrag i Sverige till en forskare som inte är svensk medborgare skall inte tas upp, om – anställningen eller uppdraget avser kvalificerat forsknings- eller utvecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att det innebär betydande svårigheter att rekrytera inom landet, och – forskaren omedelbart innan han började arbeta i Sverige var bosatt och verksam utomlands eller vistades här en kortare tid för uppdrag inom sitt verksamhetsområde utan att vara att anse som bosatt här. Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara under en tid av högst två år eller, om det finns särskilda skäl, högst fyra år under en tioårs- period. Frågan om förutsättningarna enligt första stycket att inte ta upp sådana ersättningar och förmåner är uppfyllda prövas av Forskarskattenämnden enligt lagen (1999:000) om Forskarskattenämnden. 23 § Bestämmelserna i 22 § gäller 1. ersättning för utgifter som forskaren på grund av vistelsen i Sverige har haft – för bostad i Sverige, – för flyttning till eller från Sverige, – för egna och familjemedlemmars resor mellan Sverige och hem- landet, och – i form av avgifter för barns skolgång i Sverige, samt 2. förmån av bostad i Sverige. Ersättningar för tjänstgöring hos det svenska totalförsvaret 24 § Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom det svenska totalförsvaret skall tas upp. 25 § Totalförsvarspliktigas dagersättningar och tillägg till sådana ersättningar, naturaförmåner, fälttraktamenten, befattningspenningar, utbildningspremier, utryckningsbidrag samt avgångsvederlag skall inte tas upp. Familjebidrag till totalförsvarspliktiga skall tas upp bara om bidraget betalas ut i form av näringsbidrag. Familjebidrag anses tillfalla den totalförsvarspliktige, även om bidraget betalas ut till någon annan. Familjebidrag i form av näringsbidrag skall tas upp i inkomstslaget tjänst, om näringen bedrivs av en juridisk person eller av ett svenskt handelsbolag som den värnpliktige inte är delägare i, och i annat fall i inkomstslaget näringsverksamhet. Första och andra styckena tillämpas också för annan personal vid det svenska totalförsvaret som avlönas enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga. Resa vid anställningsintervju 26 § Förmån av resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna till eller från anställningsintervju skall inte tas upp. Detta gäller också ersättning för sådan resa till den del ersättningen inte överstiger utgifterna för resan och, när det gäller resa med egen bil, inte överstiger avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §. Flyttningsersättningar 27 § Ersättning för utgifter för flyttning när en skattskyldig på grund av byte av verksamhetsort flyttar till en ny bostadsort skall inte tas upp, om ersättningen betalas av allmänna medel eller av arbetsgivaren. Om ersättningen för utgifter för flyttning också omfattar ersättning för körning med egen bil, skall denna ersättning dock tas upp som intäkt till den del den överstiger avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §. Som utgift för flyttning räknas utgifter för emballering, packning, transport och uppackning av den skattskyldiges och hans familjs bohag och övriga lösa saker, transport av den skattskyldige och hans familj från den gamla till den nya bostadsorten samt liknande utgifter. Som utgift för flyttning räknas däremot inte andra utgifter i samband med flyttningen såsom utgifter för resor till och från arbetsplatsen, hemresor, dubbel bosättning och förlust vid försäljning av bostad eller andra tillgångar. Flyttningsbidrag som lämnas av arbetsmarknadsmyndigheter skall inte tas upp. Ersättningar till företrädare i Europaparlamentet 28 § De fasta resekostnads- och traktamentsersättningar som Europa- parlamentet betalar till sina företrädare där skall tas upp bara till den del ersättningen kan antas väsentligt överstiga de utgifter som den är avsedd att täcka. Ersättningar vid arbetskonflikt 29 § Ersättningar vid arbetskonflikt till en arbetstagare från den organisation som han tillhör skall inte tas upp. Sjukpenning 30 § Följande ersättningar i samband med sjukdom m.m. skall tas upp om de grundar sig på förvärvsinkomst på grund av tjänst: 1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän, 3. ersättning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön, 4. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt- bärare, och 5. ersättningar enligt andra lagar eller författningar vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller i samband med militärtjänstgöring. Föräldrapenning och vårdbidrag 31 § Följande ersättningar i samband med vård av närstående skall tas upp: 1. föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, och 2. ersättningar enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård. Vårdbidrag skall dock inte tas upp till den del det utgör ersättning för merutgifter. 32 § Särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt och handikappat barn skall inte tas upp. Ersättningar vid utbildning och arbetslöshet Utvecklingsersättningar till ungdomar 33 § Utvecklingsersättningar enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år skall inte tas upp. Studiestöd 34 § Följande ersättningar i samband med studier skall tas upp: 1. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), 2. sådant utbildningsbidrag för doktorander som avses i 4 kap. 3 § studiestödslagen, 3. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen- studiestöd för arbetslösa, 4. särskilt utbildningsbidrag och timersättning vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) enligt 1 kap. 3 a § vuxenutbildnings- lagen (1984:1118), och 5. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF). Studiestöd enligt 3, 4 och 6 kap. studiestödslagen samt studielån enligt 7 kap. samma lag skall inte tas upp. Bidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl. 35 § Särskilda bidrag till deltagare i yrkesinriktad rehabilitering och i arbetsmarknadsutbildning eller till andra som är likställda med dem när det gäller rätt till sådana bidrag skall inte tas upp, om bidragen avser ersättning för utgifter för nattlogi eller resor m.m. Statliga bidrag för resor, kost eller logi eller merutgifter på grund av funktionshinder som lämnas till elever i utbildning för döva eller hörselskadade eller i utbildning som är speciellt anpassad för svårt rörelsehindrade ungdomar (Rh-anpassad utbildning) skall inte tas upp. Ersättningar vid arbetslöshet 36 § Följande ersättningar i samband med arbetslöshet skall tas upp: 1. dagpenning från svensk arbetslöshetskassa, och 2. statsbidrag som motsvarar dagpenning vid arbetsmarknads- utbildning och som lämnas till den som startar egen näringsverksamhet för att han som startar verksamheten skall kunna försörja sig under inledningsskedet, 3. ersättning vid generationsväxling, och 4. dagpenning som betalas ut enligt bestämmelser som meddelats av regeringen eller av statlig myndighet till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och till andra som är likställda med dem när det gäller rätt till sådan dagpenning. Livräntor 37 § Följande gäller för livräntor vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkringar som inte har tecknats i samband med tjänst och inte heller är trafikförsäkring, ansvarsförsäkring, obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller försäkring enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Som intäkt skall den del av livräntans belopp tas upp som framgår av följande tabell, nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt: högst 35 år 80 % 36 till och med 47 år 70 % 48 ” ” ” 56 år 60 % 57 ” ” ” 63 år 50 % 64 ” ” ” 69 år 40 % 70 ” ” ” 76 år 30 % 77 ” ” ” 86 år 20 % minst 87 år 10 % Andra livräntor på grund av personskada än sådana som avses i första stycket skall tas upp till den del de avser ersättning för förlorad inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt eller för förlorat underhåll. Engångsbelopp 38 § Om engångsbelopp på grund av personskada avser ersättning för framtida förlust av inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt, skall 60 procent av beloppet tas upp. Om någon får två eller flera sådana belopp till följd av samma personskada, gäller detta för varje belopp. För samma personskada får dock den del som inte tas upp som intäkt inte överstiga 15 prisbasbelopp för det år som engångsbeloppet kunde disponeras. 39 § Om en livränta eller del av en livränta som betalas till följd av personskada och som skall tas upp som intäkt byts ut mot ett engångsbelopp, tillämpas bestämmelserna i 38 §. Vid utbyte av annan livränta eller del av en livränta som skall tas upp som intäkt skall hela engångsbeloppet tas upp. Engångsbelopp vid andra utbyten av en livränta eller del av en livränta än sådana som avses i första stycket skall inte tas upp. Detta gäller också engångsbelopp vid utbyte av sådan livränta som avses i 37 § första stycket. Barnpension 40 § Barnpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall bara tas upp till den del pensionen för varje månad överstiger en tolftedel av 40 procent av prisbasbeloppet eller, vid pension efter båda föräldrarna, 80 procent av prisbasbeloppet. Detta gäller också efterlevandelivränta enligt annan författning till den del livräntan enligt 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring medfört minskning av en sådan del av barnpensionen som inte skall tas upp. Ersättningar från arbetsgivare som står självrisk 41 § Ersättning som betalas ut på annat sätt än i form av pension eller livränta från arbetsgivare när denne står självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskade- försäkring behandlas på samma sätt som försäkringsersättningar enligt sistnämnda lag. Ersättningar för sjukvårdsutgifter 42 § Ersättning för utgifter för sjukvård utomlands eller inom den icke offentligt finansierade vården i Sverige skall tas upp bara om ersättningen betalas i form av livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband med tjänst. Utländska pensionsförsäkringar 43 § Pension från en sådan försäkring som enligt 58 kap. 5 § anses som pensionsförsäkring skall inte tas upp till den del den skattskyldige 1. inte fått göra avdrag för premier som han betalat för försäkringen, eller 2 förmånsbeskattats för försäkringen utan att ha fått göra ett motsvarande avdrag. Första stycket gäller inte till den del avdrag inte fått göras på grund av bestämmelserna i 59 kap. 3–11 och 17 §§. Vid tillämpning av denna paragraf beaktas avdrag och beskattning både i Sverige och utomlands. Med avdrag likställs skattereduktion eller liknande skattelättnad utomlands. Egenavgifter 44 § I 12 kap. 36 § och 62 kap. 5 § finns bestämmelser om ändrad debitering och återföring av avdrag för egenavgifter och i 62 kap. 6 § bestämmelser om ändrad debitering av utländska socialförsäkringsavgifter. Förbjudna lån 45 § Om penninglån har lämnats i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m., skall lånebeloppet tas upp som intäkt hos låntagaren eller hos en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag som är låntagare, om det inte finns synnerliga skäl mot detta. Marie Curie-stipendier 46 § Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som ges ut direkt eller indirekt av Europeiska gemenskaperna skall tas upp. Periodiska understöd 47 § Periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster skall inte tas upp till den del givaren enligt 9 kap. 3 § eller 62 kap. 7 § inte får dra av det utbetalade beloppet. Som inkomst skall inte heller tas upp sådana periodiska understöd som betalas ut från en stiftelse som är undantagen från skattskyldighet enligt 7 kap. 3–6 §§ eller från en ideell förening som har till uppgift att främja de ändamål som anges i 7 kap. 4 §, om föreningen uppfyller övriga villkor i 7 kap. 7–13 §§ för undantag helt eller delvis från skattskyldighet. Detta gäller dock bara om utbetalningen görs för att fullfölja något av de ändamål som anges i 7 kap. 4 §. 12 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget tjänst Huvudregel 1 § Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som kostnad om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap. I detta kapitel finns bestämmelser om att också vissa andra utgifter som har samband med tjänsten skall dras av. I inkomstslaget tjänst tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget näringsverksamhet om – avdrag för utgifter för representation i 16 kap. 2 §, – mervärdesskatt i 16 kap. 16 §, och – avdrag för utländsk skatt i 16 kap. 18 och 19 §§. Inskränkningar i avdragsrätten Beloppsgränser 2 § Utgifter som avses i följande paragrafer skall dras av utan någon beloppsmässig begränsning, nämligen utgifter – vid tjänsteresor enligt 5–17 §§, – vid tillfälligt arbete på annan ort eller vid dubbel bosättning enligt 18–22 och 31 §§, – för hemresor enligt 24 och 31 §§, – för egenavgifter enligt 36 §, och – i hobbyverksamhet enligt 37 §. Första stycket gäller också i fråga om utgifter för resor i tjänsten som företas med annat transportmedel än egen bil eller förmånsbil. Utgifter för inställelseresor enligt 25 § och för resor mellan bostaden och arbets- och utbildningsplatsen enligt 26–31 §§ skall dras av bara till den del kostnaderna under beskattningsåret sammanlagt överstiger 7 000 kronor. Övriga utgifter skall dras av bara till den del kostnaderna under beskattningsåret sammanlagt överstiger 1 000 kronor. Utgifter för vissa skattefria ersättningar 3 § Om den skattskyldige får sådan ersättning som enligt 11 kap. 21 eller 28 § inte skall tas upp, får de utgifter som ersättningen är avsedd att täcka inte dras av. Om den skattskyldige får sådant skattefritt bidrag vid utbildning eller arbetslöshet som avses i 11 kap. 27 § tredje stycket, 34 § andra stycket och 35 §, får de utgifter som bidraget är avsett att täcka inte dras av. Utgifter som täcks av sådana ersättningar till utländska forskare som enligt 11 kap. 22 och 23 §§ inte skall tas upp, får inte heller dras av. Skattskyldiga med sjöinkomst 4 § Skattskyldiga som har sjöinkomst har inte rätt till avdrag som avses i 6–24 §§ vid tjänstgöring ombord. Sådana skattskyldiga anses ha sitt tjänsteställe på det fartyg där de arbetar. Tjänsteresor med egen bil eller förmånsbil 5 § Utgifter för tjänsteresor med egen bil skall dras av med 1 krona och 50 öre för varje kilometer. Om en skattskyldig använder sin förmånsbil för tjänsteresor och betalar samtliga utgifter för drivmedel som är förenade med resorna, skall utgifter för dieselolja dras av med 50 öre för varje kilometer och utgifter för annat drivmedel med 80 öre för varje kilometer. Ökade levnadskostnader vid tjänsteresor Övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten 6 § Ökade levnadskostnader som den skattskyldige har på grund av att han i tjänsten vistas utanför sin vanliga verksamhetsort, skall dras av i den utsträckning som följer av 7–17 §§. Avdrag skall göras bara vid resor som är förenade med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten. Som ökade levnadskostnader räknas utgifter för logi, ökade utgifter för måltider samt diverse småutgifter. När arbetet utanför den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till samma ort under mer än tre månader i en följd, gäller inte längre bestämmelserna i första stycket. I stället bedöms rätten till avdrag för ökade levnadskostnader enligt bestämmelserna om tillfälligt arbete i 18– 22 §§. En tjänsteresa anses pågå i en följd om den inte bryts av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till en annan ort under minst fyra veckor. Med arbetsgivare likställs annan som betalar ut traktamente, om den huvudsakliga delen av arbetet utförs för honom. Vanlig verksamhetsort och tjänsteställe 7 § Med vanlig verksamhetsort avses ett område inom 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Som vanlig verksamhetsort behandlas också ett område inom 50 kilometer från den skattskyldiges bostad. 8 § Tjänstestället är den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av sitt arbete. Utförs detta under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses i regel den plats där den skattskyldige hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe. Om arbetet pågår en begränsad tid på varje plats enligt vad som gäller för vissa arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen och lik- nande branscher, anses bostaden som tjänsteställe. För reservofficerare anses bostaden som tjänsteställe. Detsamma gäller för nämndemän, jurymän och andra liknande uppdragstagare i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, hyresnämnd, skattenämnd eller arrendenämnd. 9 § En skattskyldig som under en begränsad tid arbetar vid någon av Europeiska unionens institutioner eller organ eller vid Europaskolorna men som får den huvudsakliga lönen för arbetet från en annan arbets- givare anses – om han begär det – under längst tre år ha sitt tjänsteställe hos sistnämnda arbetsgivare. I fall som avses i första stycket tillämpas inte bestämmelsen i 7 § andra stycket för en bostad på arbetsorten om – denna bostad är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, och – den skattskyldige har en annan stadigvarande bostad. Maximibelopp och normalbelopp 10 § Vid beräkningen av avdraget används för tjänsteresa i Sverige ett maximibelopp och för tjänsteresa utomlands ett normalbelopp. Avdraget beräknas för hel eller halv dag. Som hel dag behandlas också avresedagen om resan påbörjas före klockan 12.00 och hemresedagen om resan avslutas efter kl. 19.00. Som halv dag behandlas avresedagen om resan påbörjas kl. 12.00 eller senare och hemkomstdagen om resan avslutas kl. 19.00 eller tidigare. 11 § Maximibeloppet är 0,5 procent av prisbasbeloppet, avrundat till närmaste tiotal kronor. Normalbeloppet för varje land motsvarar den normala ökningen av levnadskostnaderna under en hel dag för frukost, lunch och middag som består av en rätt på restaurang av normal standard samt för småutgifter. Om det finns särskilda skäl, får normalbeloppet avse ökade utgifter för måltider på en restaurang av bättre standard. Vistelse i mer än ett land 12 § Om den anställde under en tjänsteresa samma dag uppehåller sig i mer än ett land bestäms avdraget efter vad som gäller för vistelse i det land där han uppehållit sig den längsta delen av dagen (06.00–24.00). Avdrag för logi 13 § Utgift för logi skall dras av. Kan den skattskyldige inte visa vilken utgift han har haft, skall ett halvt maximibelopp per natt dras av vid tjänsteresa i Sverige och ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa utomlands. Avdrag för måltider och småutgifter 14 § Om den skattskyldige fått ersättning för ökade utgifter för måltider och småutgifter (dagtraktamente) för en tjänsteresa i Sverige, skall ett belopp som motsvarar ersättningen dras av. För varje hel dag som tagits i anspråk för resan skall avdraget dock uppgå till högst ett maximibelopp och för varje halv dag till högst ett halvt maximibelopp. Visar den skattskyldige att den sammanlagda utgiftsökningen under samtliga tjänsteresor under beskattningsåret i en och samma tjänst varit större än det sammanlagda avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i stället ett belopp som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av. 15 § Om den skattskyldige fått dagtraktamente för tjänsteresa utomlands, skall ett belopp som motsvarar ersättningen dras av. För varje hel dag som tagits i anspråk för resan får avdraget dock uppgå till högst ett normalbelopp och för varje halv dag till högst ett halvt normalbelopp. Visar den skattskyldige att utgiftsökningen under en tjänsteresa varit större än avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i stället ett belopp som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av. 16 § Om den skattskyldige inte fått dagtraktamente men gör sannolikt att han haft ökade utgifter för måltider och småutgifter, skall avdrag göras för varje hel dag med ett halvt maximibelopp vid tjänsteresa i Sverige och med ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa utomlands. Minskat avdrag på grund av kostförmåner 17 § Avdrag för ökade levnadskostnader enligt 6–16 §§ skall minskas med värdet av kostförmåner som den skattskyldige fått. Detta gäller dock inte sådana kostförmåner på allmänna transportmedel som enligt 11 kap. 2 § inte skall tas upp. Ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete på annan ort eller vid dubbel bosättning m.m. Tillfälligt arbete på annan ort 18 § Ökade levnadskostnader på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på en annan ort än den där han har sin bostad skall dras av bara om 1. arbetet avser en kortare tid, 2. arbetet inte är kortvarigt men ändå är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att det kräver en fast anknytning till bostadsorten, 3. arbetet skall bedrivas på flera olika platser, eller 4. det av någon annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att den skattskyldige bör flytta till arbetsorten. Dubbel bosättning 19 § Ökade levnadskostnader skall dras av om den skattskyldige på grund av sitt arbete flyttat till en ny bostadsort, om en bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund av 1. makens eller sambons förvärvsverksamhet, 2. svårigheter att skaffa en fast bostad på arbetsorten, eller 3. någon annan särskild omständighet. Ytterligare förutsättningar för avdrag 20 § Ökade levnadskostnader enligt 18 och 19 §§ skall dras av bara om den skattskyldige övernattar på arbetsorten och avståndet mellan bostadsorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Ökade levnadskostnader enligt 19 § får dras av under längst tre år för gifta och sambor och längst ett år för övriga skattskyldiga. Ökade levnadskostnader skall dock dras av för längre tid om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det. Beräkningen av avdragen 21 § Ökade utgifter för logi skall dras av med ett belopp som motsvarar den faktiska utgiften. För tjänsteresor som har pågått under längre tid än tre månader gäller dock bestämmelserna i 13 §, om logiutgiften inte kan visas. Ökade utgifter för måltider och småutgifter på arbetsorten skall dras av antingen med den faktiska utgiftsökningen eller med ett belopp som beräknas enligt schablon. Den schablonmässiga utgiftsökningen beräknas för 1. skattskyldiga som under de tre första månaderna av vistelsen gjort avdrag enligt 6–17 §§ och som fortfarande får ersättning från arbetsgivaren, till ett belopp som motsvarar denna ersättning, – för tiden fram till två års bortovaro, dock högst 70 procent av maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 70 procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands, och – för tiden därefter, dock högst 50 procent av helt maximibelopp per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och 50 procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands, 2. skattskyldiga med arbetsorten i Sverige som gör avdrag enligt 18 §, till 50 procent av maximibeloppet per hel dag under de tre första månaderna av vistelsen och till 30 procent av maximibeloppet per hel dag för tiden därefter, 3. skattskyldiga med arbetsorten utomlands som gör avdrag enligt 18 §, till 50 procent av normalbeloppet per hel dag under de tre första månaderna av vistelsen och till 30 procent av normalbeloppet per hel dag för tiden därefter, och 4. skattskyldiga som gör avdrag enligt 19 §, till 30 procent av maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och till 30 procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands. Vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket 1–3 skall i den angivna tiden räknas in sådan tid under vilken ökade levnadskostnader dragits av enligt bestämmelserna i 6–17 §§. Minskat avdrag på grund av kostförmåner 22 § Avdrag för ökade levnadskostnader enligt 18–21 §§ skall minskas med värdet av kostförmåner som den skattskyldige fått. Detta gäller dock inte sådana kostförmåner på allmänna transportmedel som enligt 11 kap. 2 § inte skall tas upp. Utgifter för barns skolgång 23 § Om en skattskyldig vid vistelse utomlands har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader under en viss tid enligt 6–17 §§, skall utgifter för medföljande barns grundläggande skolgång under samma tid dras av. Hemresor 24 § När en skattskyldig på grund av sitt arbete vistas på en annan ort än den där han eller hans familj bor, skall utgifter för hemresor dras av, om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdrag skall göras för högst en hemresa per vecka och bara för utgifter för resor inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna. Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste färdsättet. Skäliga utgifter för flygresa och utgifter för tågresa skall dock dras av. Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil dras av med det belopp som gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil som en närstående till honom eller hans sambo men inte han själv är skattskyldig för. Inställelseresor 25 § Utgifter för särskilda resor inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med att den skattskyldige börjar eller slutar en tjänst skall dras av. Bestämmelserna i 24 § andra och tredje styckena tillämpas också för sådana avdrag. Arbetsresor 26 § Skäliga utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen (arbetsresor) skall dras av, om arbetsplatsen ligger på ett sådant avstånd från den skattskyldiges bostad att han behöver använda något transportmedel. 27 § Utgifter för arbetsresor med egen bil skall dras av om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är minst fem kilometer och det klart framgår att den skattskyldige genom att använda egen bil i stället för allmänna transportmedel regelmässigt gör en tidsvinst på sammanlagt minst två timmar. Utgifter för arbetsresor med egen bil skall också dras av om bilen används i tjänsten minst 160 dagar under året. Om den används i tjänsten minst 60 dagar under året, skall utgifterna dras av för alla de dagar som bilen använts i tjänsten. Att bilen används i tjänsten beaktas dock bara om körsträckan är minst 300 mil per år. Avdrag skall göras med 1 krona och 50 öre för varje kilometer. Utgifter för väg-, bro- och färjeavgifter skall också dras av. 28 § Bestämmelserna i 27 § första stycket tillämpas inte om allmänna transportmedel saknas. 29 § För skattskyldiga som gör arbetsresor med sin förmånsbil skall utgifter för arbetsresor dras av enligt bestämmelserna i 26–28 §§. I stället för vad som sägs i 27 § tredje stycket skall utgifter för dieselolja dras av med 50 öre för varje kilometer och utgifter för annat drivmedel med 80 öre för varje kilometer. Detta gäller också den som gör resorna med en förmånsbil som en närstående till honom eller hans sambo men inte han själv är skattskyldig för. 30 § Bestämmelserna i 27 § första–tredje styckena tillämpas inte för skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas an- vända egen bil eller sin förmånsbil. De tillämpas inte heller för skattskyldiga som tvingas använda en större bil på grund av skrymmande last. Utgifter för utbildning vid omstrukturering m.m. 31 § Skattskyldiga som har skattefri förmån av utbildning eller annan åtgärd enligt 11 kap. 17 § skall göra avdrag enligt 26–30 §§ för utgifter för resor mellan bostaden och platsen för utbildningen eller åtgärden. Om skattskyldiga som avses i första stycket får ersättning för ökade levnadskostnader och för utgifter för hemresor, skall avdrag göras för ökade levnadskostnader enligt de regler som gäller för tillfälligt arbete på annan ort enligt 18 § och för utgifter för hemresor enligt 24 § Avdraget för ökade levnadskostnader får dock inte överstiga vare sig uppburen ersättning eller de schablonbelopp som anges i 21 §. Har den skattskyldiges anställning upphört på grund av uppsägning får avdrag inte göras för tid efter första året efter uppsägningstidens utgång. Skyddsutrustning och skyddskläder 32 § Utgifter för skyddsutrustning och skyddskläder som behövs för tjänsten skall dras av. Till skyddsutrustning hör hjälmar, skyddsglasögon, hörselskydd och skor med stålhätta. Med skyddskläder avses sådana kläder som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen eller mekaniska skador eller mot väta, värme eller kyla som huvudsakligen beror på annat än klimatförhållanden. Förluster på grund av redovisningsskyldighet 33 § Förluster på grund av ersättnings- eller återbetalningsskyldighet för medel som den skattskyldige är redovisningsskyldig för i sin tjänst skall dras av. Detta gäller dock inte om ersättnings- eller återbetalnings- skyldigheten beror på att den skattskyldige har förskingrat medel eller begått något annat brott. Pensionsutgifter 34 § Avgifter som den skattskyldige betalar i samband med tjänsten för sin egen eller efterlevandes pension på annat sätt än genom försäkring, skall dras av bara om pensionen är utformad så att den överensstämmer med villkoren i 58 kap. 4–16 §§ för en pensionsförsäkring. Avgifter till arbetslöshetskassa 35 § Avgifter till svensk arbetslöshetskassa skall dras av. Om avdrag kan komma i fråga i flera inkomstslag, skall de dras av i det inkomstslag där intäkterna är störst. Avdrag skall göras även för avgifter till en utländsk arbetslöshetskassa eller motsvarande avgifter enligt en utländsk stats system för förmåner vid arbetslöshet, om inkomst av arbete i det landet skall tas upp i inkomstslaget tjänst under beskattningsåret och utgiften inte skall dras av enligt 62 kap. 6 §. Avdrag skall göras bara av dem som är obegränsat skattskyldiga under beskattningsåret. Om de är obegränsat skattskyldiga bara under en del av beskattningsåret, skall avdrag göras för avgifter som avser den tiden. Egenavgifter 36 § Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser inkomster i inkomstslaget tjänst. Om avgifterna sätts ned, skall motsvarande belopp tas upp i inkomstslaget det beskattningsår då debiteringen ändras. Vidare skall ett avdrag göras för egenavgifterna för beskattningsåret med högst 25 procent av ett underlag som beräknas enligt tredje stycket. Avdraget skall dock vara högst 20 procent om den skattskyldige antingen vid beskattningsårets ingång fyllt 65 år eller då inte fyllt 65 år men under hela året fått hel ålderspension eller dött under året. Avdraget skall återföras till beskattning det följande beskattningsåret. Underlaget utgörs av sådana intäkter i inkomstslaget tjänst som enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension är inkomst av annat förvärvsarbete, minskade med andra kostnader som skall dras av från dessa intäkter än sådant avdrag som avses i andra stycket och med sjuk- och rehabiliteringspenning och liknade ersättningar som avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 i den nämnda lagen. Hobbyverksamhet 37 § I fråga om varje verksamhet som bedrivs självständigt men som inte skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet får avdrag för beskattningsårets kostnader inte göras med större belopp än som motsvarar beskattningsårets intäkter. I sådan verksamhet skall avdrag göras även för något av de fem föregående beskattningsårens kostnader till den del dessa överstigit det årets intäkter och inte kunnat dras av tidigare. Avdrag får dock inte göras med högre belopp än vad som återstår av intäkterna efter avdrag för beskattningsårets kostnader. AVD. V INKOMSTSLAGET NÄRINGSVERKSAMHET 13 kap. Avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet Huvudregler 1 § Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Innehav av näringsfastigheter och näringsbostadsrätter samt av avverk- ningsrätt till skog räknas alltid som näringsverksamhet. Privatbostadsfastigheter, privatbostadsrätter och andra privatbostäder kan inte ingå i en näringsverksamhet. I 27 kap. finns bestämmelser om att den som innehar vissa tillgångar anses bedriva näringsverksamhet i form av byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Där finns också bestämmelser om vad som räknas som tomtrörelse. Juridiska personer 2 § För juridiska personer räknas inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar och skulder eller i form av kapitalvinster och kapitalförluster till inkomstslaget näringsverksamhet, även om inkomsterna eller utgifterna inte ingår i en näringsverksamhet enligt 1 §. 3 § Penninglån som lämnas till en juridisk person i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. Handelsbolag 4 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller också inkomster och utgifter hos svenska handelsbolag. För delägare som är fysiska personer räknas handelsbolagets kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter inte till inkomstslaget näringsverksamhet utan till inkomstslaget kapital samt handelsbolagets penninglån som avses i 3 § till inkomstslaget tjänst. 5 § Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas också ett belopp som motsvarar kapitalvinsten när en fysisk person avyttrar en andel i ett svenskt handelsbolag i de särskilda fall som anges i 51 kap. Enskilda näringsidkare Kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter 6 § För enskilda näringsidkare räknas kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter inte till inkomstslaget näringsverksamhet utan till inkomstslaget kapital. Om näringsidkaren begär det, skall dock kapitalvinster på närings- fastigheter vid sådana avyttringar som enligt 31 kap. 5 § medför rätt till avdrag för avsättning till ersättningsfond räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. Vissa tillgångar och skulder 7 § Delägarrätter, fordringsrätter, andelar i svenska handelsbolag och sådana tillgångar som avses i 52 kap. räknas inte som tillgångar i näringsverksamheten för enskilda näringsidkare. De skall dock räknas som tillgångar i näringsverksamheten om de är – lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar eller liknande tillgångar, – inventarier eller fordringar på grund av avyttring av inventarier, – banktillgodohavanden som hör till näringsverksamheten, – fordringar på sådana försäkringsersättningar eller skadestånd som skall tas upp i näringsverksamheten, – andelar i kooperativa föreningar förutsatt att innehavet av andelarna betingas av näringsverksamheten eller fordringar på grund av avyttring av sådana andelar, eller – fordringar som medlemmar i kooperativa föreningar har på före- ningen förutsatt att medlemskapet i föreningen betingas av närings- verksamheten. Vid tillämpning av denna paragraf anses patent och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 som inventarier även om de inte förvärvats från någon annan. 8 § För enskilda näringsidkare skall en skuld inte räknas till närings- verksamheten, om skulden hänför sig till tillgångar som enligt 7 § inte skall räknas som tillgångar i näringsverksamheten. Rabatt och pristillägg 9 § Även om en andel i ett aktiebolag eller i en ekonomisk förening enligt 7 § inte räknas som en tillgång i näringsverksamheten, skall utdelning från aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen räknas till inkomstslaget näringsverksamhet, om utdelningen lämnas i förhållande till köp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg) som gjorts i näringsverksamheten. Samfälligheter 10 § Om en näringsfastighet har del i en sådan samfällighet som avses i 6 kap. 6 § första stycket, räknas utdelning från samfälligheten för enskilda näringsidkare till inkomstslaget näringsverksamhet. Om en näringsfastighet har del i en annan samfällighet än en sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, tillämpas för enskilda näringsidkare bestämmelserna i 4 § i stället för bestämmelserna i 6–8 §§. Samfällighetens kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter räknas dock till inkomstslaget näringsverksamhet, om den fastighet som har del i samfälligheten är en lagertillgång. Royalty m.m. 11 § Den som får ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för att materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas, anses bedriva näringsverksamhet. Om royaltyn eller avgiften grundar sig på anställning eller på uppdrag eller tillfällig verksamhet som inte ingår i en näringsverksamhet, räknas den dock inte till inkomstslaget näringsverksamhet utan till inkomstslaget tjänst. 14 kap. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – beskattningstidpunkten i 2–9 §§, – gemensam eller särskild beräkning i 10–15 §§, – anskaffningsvärde efter karaktärsbyte i 16 §, – överlåtelser av verksamhet till staten, kommuner m.fl. i 17 och 18 §§, – oriktig prissättning m.m. i 19 och 20 §§, och – hur man beräknar resultatet i 21 och 22 §§. Beskattningstidpunkten Bokföringsmässiga grunder 2 § Resultatet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Vid beräkningen av resultatet skall inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag. Detta gäller även skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga. Balansposter 3 § Värdet av utgående lager, pågående arbeten, fordringar, skulder och avsättningar skall bedömas med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång. Värdet av ingående lager och andra balansposter skall tas upp till samma belopp som värdet vid det föregående beskattningsårets utgång. Räkenskaperna 4 § Om räkenskaper förs för näringsverksamheten, skall dessa läggas till grund för beräkningen av resultatet när det gäller beskattningstidpunkten. Reserv i lager och liknande skall beaktas bara vid tillämpning av 17 kap. 4 och 5 §§ samt 27 § andra stycket. Justeringar 5 § Det redovisade resultatet skall justeras om en intäkts- eller kostnadspost hänförs till ett visst beskattningsår i strid med bestämmelserna i 2 §. Motsvarande justering skall göras ett tidigare eller senare beskattningsår, om det behövs för att undvika att någon intäkts- eller kostnadspost utelämnas eller räknas dubbelt. 6 § Även om lager, pågående arbeten, kundfordringar eller liknande tas upp till ett för lågt belopp eller avsättningar, leverantörsskulder eller liknande till ett för högt belopp, skall resultatet inte justeras till den del mellanskillnaden motsvaras av sådana ytterligare värdeminskningsavdrag på andra tillgångar än lagertillgångar som den skattskyldige skulle ha kunnat göra enligt denna lag. Detta gäller dock bara om den skattskyldige begär det. Karaktärsbyte 7 § Om en tillgång som innehas av den skattskyldige och som hör till inkomstslaget kapital blir tillgång i den skattskyldiges näringsverksamhet, skall de justeringar göras som behövs för att inte någon intäkt eller kostnad skall utelämnas eller dubbelräknas. Fordringar och skulder i utländsk valuta 8 § Fordringar, skulder, avsättningar och kontanter i utländsk valuta skall värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Om det finns ett terminskontrakt eller någon annan liknande valutasäkringsåtgärd för en sådan post, får posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen under förutsättning att – samma värde används i räkenskaperna, och – värderingen står i överensstämmelse med god redovisningssed. Kapitalvinster och kapitalförluster 9 § Bestämmelser om beskattningstidpunkten för kapitalvinster och kapitalförluster finns i 44 kap. 26–32 §§. Gemensam eller särskild beräkning Juridiska personer 10 § All näringsverksamhet som bedrivs av en juridisk person räknas som en enda näringsverksamhet. Om den juridiska personen är delägare i ett svenskt handelsbolag, skall även handelsbolagets verksamhet räknas in i den juridiska personens näringsverksamhet. I 12 § finns bestämmelser om underskott från vissa utländska juridiska personer. I 15 och 16 §§ finns bestämmelser om underskott från kommanditbolag och vissa andra handelsbolag. 11 § Underskott från en utländsk juridisk person vars inkomster enligt 6 kap. 15 § skall beskattas hos delägarna får inte dras av. Underskott som inte får dras av på grund av bestämmelsen i första stycket, skall dras av vid beräkning av den utländska juridiska personens resultat det följande beskattningsåret. Fysiska personer 12 § All näringsverksamhet som bedrivs av en enskild näringsidkare räknas som en enda näringsverksamhet. Om han bedriver självständig näringsverksamhet utomlands, räknas dock all sådan verksamhet som en egen näringsverksamhet. 13 § För en fysisk person som är delägare i ett eller flera svenska handelsbolag räknas verksamheten i varje handelsbolag som en egen näringsverksamhet. Om ett handelsbolag bedriver självständig näringsverksamhet utomlands, räknas dock all sådan verksamhet som en egen näringsverksamhet. Om ett svenskt handelsbolag är delägare i ett annat svenskt handelsbolag, skall verksamheten i det handelsbolaget räknas in i det ägande bolagets näringsverksamhet. I 15 och 16 §§ finns bestämmelser om underskott från kommanditbolag och vissa andra handelsbolag. Underskott för kommanditdelägare och vissa andra handelsbolagsdelägare 14 § En kommanditdelägare i ett svenskt kommanditbolag får inte dra av underskott från kommanditbolaget till den del summan av avdraget och de avdrag som gjorts tidigare beskattningsår skulle överstiga ett belopp som motsvarar vad delägaren satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget. En delägare i ett svenskt handelsbolag som i förhållande till övriga delägare har förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser skall dra av sammanlagt högst ett belopp som motsvarar hans ansvar. 15 § Underskott som inte skall dras av på grund av bestämmelserna i 15 §, skall dras av vid beräkning av resultatet från bolaget det följande beskattningsåret. Anskaffningsvärde efter karaktärsbyte 16 § Om en tillgång avskattats enligt bestämmelserna i 41 kap. 6 §, skall den anses ha återanskaffats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Vid karaktärsbyte i annat fall skall som anskaffningsvärde anses anskaffningsutgiften ökad med utgifter för förbättring och minskad med sådana avdrag som har gjorts för anskaffning, värdeminskning och liknande. I 18 kap. 10 §, 19 kap. 16 § och 20 kap. 14 § finns bestämmelser om värdeminskningsavdrag för byggnads- och markinventarier, byggnader och markanläggningar i sådana fall. Överlåtelser av verksamhet till staten, kommuner m.fl. 17 § Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter den huvudsakliga delen av sin näringsverksamhet eller sina tillgångar till staten, ett landsting eller en kommun, skall bestämmelserna i 19 § tillämpas. Detsamma gäller om överlåtelsen sker till ett bolag som till övervägande del innehas, direkt eller indirekt, av staten, ett landsting eller en kommun. Bestämmelserna i 19 § tillämpas dock inte vid överlåtelser inom en svensk koncern. De tillämpas inte heller om överlåtelsen framstår som ett normalt led i företagets verksamhet. Vid bedömningen av om det är en huvudsaklig del som överlåts, skall hänsyn tas till hela den näringsverksamhet som bolaget eller föreningen bedrivit vid beskattningsårets ingång, förhållandena efter överlåtelsen samt verksamhetens allmänna art och inriktning. 18 § En beräkning av resultatet görs som om ett beskattningsår hade avslutats i och med överlåtelsen. Vid beräkningen får de tillgångar som finns kvar efter överlåtelsen inte tas upp till ett högre värde än marknadsvärdet. Om denna beräkning resulterar i ett underskott, anses resultatet vara noll, och den återstående delen av beskattningsåret behandlas då som ett särskilt beskattningsår. I annat fall beräknas resultatet för hela beskattningsåret efter vanliga regler. Sådana underskott för ett tidigare beskattningsår än överlåtelseåret som inte har kunnat dras av det följande beskattningsåret på grund av bestämmelserna i 40 kap., får inte dras av ett senare beskattningsår än det då överlåtelsen sker. Oriktig prissättning m.m. 19 § Om resultatet av en näringsverksamhet blir lägre till följd av att villkor avtalats som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, skall resultatet beräknas till det belopp som det skulle ha uppgått till om sådana villkor inte funnits. Detta gäller dock bara om 1. den som på grund av avtalsvillkoren får ett högre resultat inte skall beskattas för detta i Sverige enligt bestämmelserna i denna lag eller på grund av ett skatteavtal, 2. det finns sannolika skäl att anta att det finns en ekonomisk intressegemenskap mellan parterna, och 3. det inte av omständigheterna framgår att villkoren kommit till av andra skäl än ekonomisk intressegemenskap. I 25 kap. 8 § finns bestämmelser om att det belopp som resultatet skall ökas med i vissa fall skall behandlas som en kapitalvinst. 20 § Ekonomisk intressegemenskap som avses i 20 § anses föreligga om – en näringsidkare, direkt eller indirekt, deltar i ledningen eller övervakningen av en annan näringsidkares företag eller äger del i detta företags kapital, eller – samma personer, direkt eller indirekt, deltar i ledningen eller övervakningen av de båda företagen eller äger del i dessa företags kapital. Resultatet 21 § Överskott och underskott i en näringsverksamhet skall beräknas genom att intäktsposterna minskas med kostnadsposterna. Särskilda bestämmelser om makar som tillsammans deltar i näringsverksamhet finns i 60 kap. 22 § Bestämmelser om att underskott skall dras av samma beskattningsår finns i fråga om – kapitalvinst vid försäljning av näringsfastighet i 45 kap. 32 §, och – kapitalvinst vid försäljning av näringsbostadsrätt i 46 kap. 17 §. Bestämmelser om att underskott får dras av samma beskattningsår finns i fråga om – delägare i andelshus i 42 kap. 33 §, – nystartad verksamhet i 62 kap. 3 §, och – litterär eller konstnärlig verksamhet m.m. i 62 kap. 4 §. Bestämmelser om att underskott skall dras av ett senare beskattningsår finns i fråga om – avdrag i näringsverksamheten följande år i 37 och 40 kap., och – avdrag för kvarstående underskott av avslutad näringsverksamhet i 42 kap. 34 §. 15 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet Huvudregel 1 § Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av tillgångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten skall tas upp som intäkt. Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om inkomster i 8, 17–39, 44–46, 48–52, 55 och 60 kap. Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i 61 kap. Medlemsavgifter 2 § Föreningar skall inte ta upp medlemsavgifter som intäkt. Förbjudna lån 3 § Om penninglån har lämnats i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m., skall lånebeloppet tas upp som intäkt hos låntagaren eller hos en juridisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag som är låntagare, om det inte finns synnerliga skäl mot detta. Förmåner för delägare i privatbostadsföretag 4 § Sådan förmån av att få utnyttja en fastighet som den skattskyldige har i egenskap av delägare i ett privatbostadsföretag skall inte tas upp. Utgifter i näringsverksamheten som hänför sig till utnyttjandet skall ändå dras av. Ersättningar från personalstiftelser 5 § Ersättning som en arbetsgivare får från en personalstiftelse skall tas upp. Detta gäller dock inte ersättning som hänför sig till en sådan överföring till stiftelsen som arbetsgivaren inte fått dra av. Om en sådan överföring gjorts, skall mottagen ersättning i första hand anses avse denna. Mervärdesskatt 6 § Vad som motsvarar utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) skall inte tas upp. I 16 kap. 16 § finns bestämmelser om avdrag för det fall att skatten ändå har tagits upp och om återföring av avdrag för mervärdesskatt. Återföring av vissa avdrag 7 § I 16 kap. 3 § finns bestämmelser om återföring av avdrag för framtida garantiutgifter. I 16 kap. 17, 18 och 29 §§ finns bestämmelser om återföring av avdrag för avsättning för egenavgifter och vid nedsättning av skatter och avgifter. Sjukpenning m.m. 8 § Följande ersättningar i samband med sjukdom m.m. skall tas upp, om de grundar sig på förvärvsinkomst på grund av näringsverksamhet: 1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän, och 3. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt- bärare. Grupplivförsäkringar m.m. 9 § Förmån av grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbetsskada skall inte tas upp, om försäkringen grundar sig på avtal som träffats mellan försäkringsföretag och Lantbrukarnas riksförbund åren 1978 och 1986, Sveriges skogsägare- föreningars riksförbund år 1986, Sveriges fiskares riksförbund år 1983 respektive Svenska samernas riksförbund år 1986. Ersättningar som betalas ut på grund av sådana avtalsgruppsjukförsäkringar och trygghetsförsäkringar skall däremot tas upp. Inkomster i samfällighet 10 § Har en näringsfastighet del i en annan svensk samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, behöver fastighetens andel av samfällighetens intäkter och kostnader inte tas upp, om intäkterna med mindre än 300 kronor överstiger de utgifter som omedelbart skall dras av som kostnad. Första stycket gäller inte kapitalvinster och kapitalförluster. 16 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget näringsverksamhet Huvudregel 1 § Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som kostnad. Ränteutgifter och kapitalförluster skall dras av även om de inte är sådana utgifter. Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om avdrag i 9, 17–25, 28–40, 44– 46, 48–52, 55 och 60 kap. Representation 2 § Utgifter för representation och liknande ändamål skall dras av bara om de har omedelbart samband med näringsverksamheten, såsom då det uteslutande är fråga om att inleda eller upprätthålla affärsförbindelser eller liknande eller då utgifterna avser jubileum eller personalvård. Avdraget får inte överstiga vad som kan anses skäligt. För utgifter för lunch, middag eller supé får avdraget inte överstiga 90 kronor per person och måltid med tillägg för mervärdesskatt till den del denna inte skall dras av enligt 8 kap. eller återbetalas enligt 10 kap. mervärdesskattelagen (1994:200). Framtida garantiutgifter Avdrag 3 § Framtida garantiutgifter skall dras av enligt bestämmelserna i 4 eller 5 § med belopp som sätts av i räkenskaperna för att täcka risker med anledning av garantiåtagandena vid beskattningsårets utgång. Avdraget skall återföras det följande beskattningsåret. Schablonregeln 4 § Avdraget för framtida garantiutgifter får inte överstiga kostnaderna under beskattningsåret på grund av garantiåtaganden bortsett från förändringen av avsättningen för framtida garantiutgifter. Om garantitiden är kortare än två år, får avdraget inte överstiga så många tjugofjärdedelar av det sammanlagda beloppet av kostnader som garantitiden utgör i månader. Brutet månadstal bortfaller. Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, skall avdraget justeras i motsvarande mån. Utredningsregeln 5 § Avdrag skall göras med ett högre belopp än som följer av 4 §, om ett betydligt större avdrag är motiverat med hänsyn till att – näringsverksamheten är nystartad, – garantiåtagandena avser ett eller ett fåtal mycket stora tillverknings- objekt eller arbeten, – en betydande ökning av garantiåtagandenas omfattning skett under beskattningsåret, – produktsammansättningen avsevärt ändrats under året, – en väsentlig del av garantiåtagandena avser en tid som betydligt överstiger två år, eller – någon annan liknande omständighet finns. Utbränt kärnbränsle 6 § Företag som driver en kärnkraftsanläggning skall dra av belopp som sätts av i räkenskaperna för att täcka sådana utgifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle, radioaktivt avfall och liknande som avser verksamheten före beskattningsårets utgång. Detsamma gäller företag som mot förskottsbetalning åtar sig att svara för framtida utgifter för sådan hantering. Avdraget skall återföras det följande beskattningsåret. Avdrag enligt första stycket får inte göras för hanteringsutgifter som företaget kan räkna med att få ersättning för enligt 8 § lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. Utgifter för fusion eller fission 7 § Utgifter som överlåtande och övertagande företag har i samband med fusion eller fission skall dras av. Organisationsutgifter 8 § Utgifter som ett aktiebolag har i samband med aktieutdelning och förändring av aktiekapitalet samt andra utgifter för bolagets förvaltning skall dras av. Utgifter som en ekonomisk förening har i samband med förändring av föreningens medlems- och förlagsinsatser samt andra utgifter för föreningens förvaltning skall dras av. Forskning och utveckling 9 § Utgifter för forskning och utveckling som har eller kan antas få betydelse för näringsverksamheten skall dras av. Detta gäller även utgifter för att få information om sådan forskning och utveckling. Bestämmelserna i denna lag om att utgifter för anskaffning av vissa tillgångar skall dras av genom årliga värdeminskningsavdrag tillämpas också på utgifter som avses i första stycket. Bidrag till Tekniska museet 10 § Bidrag till Stiftelsen Tekniska museet skall dras av. Avgifter och bidrag till Svenska Filminstitutet 11 § Avdrag skall göras för sådana avgifter och bidrag till Stiftelsen Svenska Filminstitutet som avses i ett avtal som träffats den 3 september 1992 mellan å ena sidan staten och å andra sidan Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a., Föreningen Sveriges Filmproducenter, Sveriges Videodistributörers Förening (VHF), VideoHandelns Samarbetsorganisation (VHS), VIDSAM–Videouthyrarnas Samarbetsorganisation (VIDSAM), Sveriges Television AB och Nordisk Television AB. Bidrag till utvecklingsbolag 12 § Bidrag som lämnas utan villkor till ett regionalt utvecklingsbolag eller dess moderbolag skall dras av, om utvecklingsbolaget med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare. Avgifter till arbetsgivarorganisationer 13 § Avgifter till arbetsgivarorganisationer skall dras av till den del de avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget, om inte särskilda skäl talar mot det. Vid denna bedömning skall avgifterna i första hand anses bli använda för annat än konfliktändamål. Avsättning till personalstiftelser 14 § Belopp som förs över till en personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall dras av. Arbetsrättsliga skadestånd 15 § Skadestånd får inte dras av, om de grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller någon annan lag som gäller för- hållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och avser annat än ekonomisk skada. Mervärdesskatt 16 § Sådan ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som medför rätt till avdrag enligt 8 kap. eller återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag får inte dras av. Mervärdesskatt skall dras av om skatten avser – utgående skatt som i strid med 15 kap. 6 § har tagits upp som intäkt och som har betalats in till staten, eller – skatt som återförs enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen och som betalas in till staten på det sätt som anges i 9 kap. 3 § första stycket 2 nämnda lag. Om mervärdesskatt som har dragits av enligt andra stycket sätts ned, skall motsvarande del av avdraget återföras. Särskilda skatter och avkastningsskatt på pensionsmedel 17 § Särskilda skatter och avgifter som avser näringsverksamheten skall dras av. Om skatten eller avgiften sätts ned, skall motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Avkastningsskatt som beräknas på kontoavsättning med tillämpning av 3 § femte stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions- medel skall dras av. Om skatten sätts ned, skall motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Om skatten sätts ned genom avräkning av utländsk skatt, hindrar detta inte att hela skattebeloppet dras av. I 30–32 §§ finns bestämmelser om egenavgifter. Utländska skatter 18 § Betald utländsk skatt skall dras av enligt bestämmelserna i 20 §. Skatt som avser inkomster som skall undantas från beskattning i Sverige på grund av skatteavtal skall dock inte dras av. Återbetalas skatten, skall motsvarande del av avdraget återföras. 19 § Utländsk särskild skatt som avser näringsverksamheten skall dras av. Allmän skatt till en utländsk stat skall dras av, om den har betalats av en obegränsat skattskyldig person på inkomster som anses ha sitt ursprung i den utländska staten. Med allmän skatt till en utländsk stat likställs skatt till en utländsk delstat, provins eller kommun. Med skatt på inkomster likställs skatt på sådan förmögenhet som de inkomster som avses i andra stycket kommer från. Detta gäller dock inte om skatten huvudsakligen har karaktären av engångsskatt. Förluster av kontanta medel 20 § Förluster av kontanta medel genom brott får dras av bara om det klart framgår att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda. Avdrag för förlust av kontanta medel genom stöld eller rån får inte göras med större belopp än vad som motsvarar normalt innehav av kontanter i näringsverksamheten, om det inte finns särskilda skäl. Brandförsäkringar för all framtid 21 § Om en brandförsäkring tas för all framtid och premien enligt försäkringsavtalet betalas på en gång, skall bara fem procent av premien dras av. Om premien enligt försäkringsavtalet i stället skall betalas under ett bestämt antal år med lika stort belopp varje år, skall avdrag göras vart och ett av dessa år enligt följande tabell: Det hela antal år från avtalets ingående Avdrag i procent av den för under vilka premien skall betalas året betalda premien högst 4 år 5 % 5 till och med 7 år 10 % 8 ” ” ” 10 år 15 % 11 ” ” ” 13 år 20 % 14 ” ” ” 16 år 25 % 17 ” ” ” 19 år 30 % 20 ” ” ” 23 år 35 % minst 24 år ................................................. 40 % Hälso- och sjukvård m.m. 22 § Utgifter för sådan hälso- och sjukvård eller tandvård i Sverige som inte är offentligt finansierad får inte dras av. Utgifterna skall dock dras av om de avser en anställd, en enskild näringsidkare eller en delägare i ett svenskt handelsbolag som inte omfattas av den offentligt finansierade vården enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller någon annan svensk författning. Utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands skall dras av om de uppkommit vid insjuknande i samband med tjänst- göring utomlands. 23 § Utgifter för företagshälsovård, för vaccinationer som betingas av näringsverksamheten och för sådan nödvändig tandbehandling som avses i 11 kap. 18 § skall dras av. 24 § Utgifter för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder skall dras av, om arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring eller rehabiliteringen syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Avdrag för sådana utgifter skall också göras av en enskild näringsidkare eller av en delägare i ett svenskt handelsbolag, om rehabiliteringen syftar till att han skall kunna fortsätta sitt förvärvsarbete. Även utgifter för förebyggande behandling skall dras av, om behandlingen har ett sådant syfte. Grupplivförsäkringar 25 § Premie för grupplivförsäkring som en näringsidkare tecknar för egen del skall dras av. Om försäkringsersättningen utfaller efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för statligt anställda, skall bara den del av premien dras av som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för statligt anställda. Reseskyddsförsäkringar 26 § Premie för reseskyddsförsäkring avseende resor som en näringsidkare gör i näringsverksamheten skall dras av. Utgifter för resor med egen bil 27 § Utgifter för resor som en näringsidkare gör med egen bil i näringsverksamheten skall dras av med 1 krona och 50 öre för varje kilometer. Detta gäller dock inte om bilen är en tillgång i näringsverksamheten. Om en sådan delägare i ett svenskt handelsbolag som skall uttagsbeskattas för bilförmån från bolaget använder bilen för resor i näringsverksamheten och betalar samtliga utgifter för drivmedel som är förenade med resorna, skall utgifter för dieselolja dras av med 50 öre för varje kilometer och utgifter för annat drivmedel med 80 öre för varje kilometer. Arbetsresor 28 § I fråga om utgifter för resor till och från arbetsplatsen och begränsning i avdragsrätten för sådana utgifter tillämpas bestämmelserna i 12 kap. 2 och 26–30 §§. Om den skattskyldige har utgifter för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet, skall begränsningen avse de sammanlagda utgifterna och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst. Egenavgifter 29 § Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser näringsverksamheten. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Avdrag skall dessutom göras för ett belopp som sätts av för att täcka egenavgifterna för beskattningsåret. Avdraget skall återföras det följande beskattningsåret. Den som är skyldig att upprätta årsbokslut eller årsredovisning enligt bokföringslagen (1999:000) får göra avdrag bara om en motsvarande avsättning görs i räkenskaperna. 30 § Avdrag enligt 30 § andra stycket skall beräknas på ett underlag som motsvarar överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med 1. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §, och 2. inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 3–5, 15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Avdraget får uppgå till högst 25 procent av underlaget. För sådana inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent. Avdrag skall göras bara för näringsverksamhet här i landet. 31 § När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget för egenavgifter beräknas för varje delägare för sig och avsättningarna göras hos delägarna. Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton 32 § Premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensions- sparkonton skall dras av i den omfattning som anges i 59 kap. Avgifter till arbetslöshetskassa 33 § I fråga om avgifter till arbetslöshetskassa och liknande avgifter tillämpas bestämmelserna i 12 kap. 35 §. Arbete i bostaden 34 § Om en enskild näringsidkare använder en särskilt inrättad del av sin bostad i näringsverksamheten, skall en skälig del av utgifterna för hyra, värme m.m. dras av. Även andra utgifter för denna del av bostaden skall dras av, om de direkt orsakas av näringsverksamheten. 35 § Om en enskild näringsidkare arbetar i sin bostad minst 800 timmar under beskattningsåret, får han dra av utgifter för bostaden, även om något särskilt utrymme inte har inrättats. Avdrag får göras med 2 000 kronor per år om arbetet utförs i en bostad på den skattskyldiges eller hans makes fastighet och med 4 000 kronor per år i annat fall. Är beskattningsåret längre eller kortare än tolv månader skall timantalet och beloppet justeras. I antalet arbetade timmar får bara sådant arbete räknas med som det med hänsyn till arbetets karaktär är motiverat att utföra i bostaden. Även tillfälligt arbete som räknas till inkomstslaget tjänst får räknas med om det har nära samband med näringsverksamheten. Arbete som utförs av den skattskyldiges barn får räknas med bara om barnet har fyllt 16 år. Arbete som utförs av den skattskyldiges make får räknas med bara om makarna driver verksamheten gemensamt. Ökade levnadskostnader för yrkesfiskare 36 § En yrkesfiskare som i näringsverksamheten gör fiskeresor som är förenade med övernattning utanför hemorten skall dra av sina ökade levnadskostnader på grund av vistelsen utanför hemorten. Utgifter innan en näringsverksamhet startar 37 § När en fysisk person startar enskild näringsverksamhet skall han det första beskattningsåret dra av även sådana utgifter i verksamheten som han haft före starten. Han skall dra av utgifter som han har haft under det kalenderår som näringsverksamheten påbörjas och det föregående kalenderåret om utgifterna är av det slaget att omedelbart avdrag för dem skall göras i en näringsverksamhet. Utgifterna får inte dras av till den del de 1. dragits av på annat sätt, 2. räknas in i anskaffningsvärdet eller anskaffningsutgiften för tillgångar som tillförs näringsverksamheten när denna påbörjas, eller 3. motsvarar inkomster som har uppkommit i verksamheten under den tid som avses i första stycket och som inte har tagits upp som intäkt. Avdraget får göras bara om det klart framgår att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda. 17 kap. Lager och pågående arbeten Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – anskaffningsvärde och verkligt värde i 2 §, – lager i 3–22 §§, och – pågående arbeten i 23–32 §§. Anskaffningsvärde och verkligt värde 2 § Med anskaffningsvärde och verkligt värde avses i detta kapitel detsamma som i 4 kap. 9 § andra–fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554) eller i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Lager Huvudregler 3 § En tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning (lagertillgång) får inte tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet, om inte annat följer av 4 §. Särskilda bestämmelser om djur i jordbruk och renskötsel finns i 5 §. Bestämmelser om nedskrivning på rätt till leverans finns i 22 §. När anskaffningsvärdet bestäms, skall de lagertillgångar som finns kvar i lagret vid beskattningsårets utgång anses vara de som anskaffats eller tillverkats senast. 4 § Lagret får tas upp till lägst 97 procent av lagertillgångarnas sammanlagda anskaffningsvärde. Detta gäller dock inte lager av fastigheter och liknande tillgångar och inte heller lager av aktier, obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar. Djur 5 § Djur i jordbruk och renskötsel anses alltid som lagertillgångar. Djurlager får inte tas upp till lägre värde än 85 procent av den genomsnittliga produktionsutgiften för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre värde än som motsvarar djurens sammanlagda verkliga värde. Om den genomsnittliga produktionsutgiften uppenbarligen inte motsvarar anskaffningsvärdet, t.ex. för särskilt dyrbara avelsdjur, skall djuret tas upp till lägst 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet. Andelar som förvärvas genom vissa utdelningar och utskiftningar 6 § För andelar som förvärvas genom sådan utdelning av andelar i dotter- bolag som avses i 42 kap. 16 § skall som anskaffningsvärde anses så stor del av anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som motsvarar den förändring i marknadsvärdet som utdelningen inneburit för dessa aktier. Anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget skall minskas i motsvarande mån. Om den som förvärvar aktier genom utdelning utan att äga aktier i det utdelande bolaget har lämnat ersättning för rätten till utdelning, anses ersättningen som anskaffningsvärde. Om någon ersättning inte har lämnats, är anskaffningsvärdet noll. 7 § För aktier som förvärvas genom sådan utskiftning från en ekonomisk förening som avses i 42 kap. 20 § skall som anskaffningsvärde anses anskaffningsvärdet för andelarna i den förening som skiftat ut aktierna. Vissa andra andelsförvärv 8 § Om någon förvärvar aktier i ett svenskt aktiebolag och det inte är uppenbart att han genom förvärvet får en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till hans näringsverksamhet, gäller bestämmelserna i 9 och 10 §§. 9 § Aktierna får inte på grund av en nedgång i deras värde tas upp till lägre värde än anskaffningsvärdet, om nedgången beror på utdelning till förvärvaren av medel som fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet och inte motsvarar tillskjutet belopp. Om aktierna, innan sådana medel delas ut, har tagits upp till ett lägre värde än anskaffningsvärdet, får de vid utgången av det beskattningsår då utdelningen sker inte tas upp till ett lägre värde än det skattemässiga värdet vid ingången av samma år, med tillägg av ett belopp som motsvarar skillnaden mellan anskaffningsvärdet och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. 10 § Om sådan utdelning som avses i 9 § sker utan att det skattemässiga värdet på aktierna påverkas och detta medför att den skattskyldige efter överlåtelse av aktierna eller upplösning av bolaget redovisar en förlust, skall förlusten minskas med ett belopp som motsvarar utdelningen. 11 § Vad som sägs om aktier i 8–10 §§ gäller även andelar i svenska ekonomiska föreningar. Med tillskjutet belopp avses då inbetald insats. Bestämmelserna gäller också vid förvärv av andelar i utländska juridiska personer och tillämpas i detta fall även om förvärvaren får en tillgång av verkligt och särskilt värde. 12 § Vid tillämpning av 9–11 §§ anses i första hand andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp ha delats ut. Fusioner och fissioner 13 § I 37 kap. 29 § finns bestämmelser om vad som gäller vid kvalificerade fusioner och fissioner, om andelarna i det överlåtande företaget är lagertillgångar hos det övertagande företaget. Delägarrätter i före detta investmentföretag 14 § I 39 kap. 18 § finns bestämmelser om anskaffningsvärdet för andelarna i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som tidigare har varit ett investmentföretag men som inte längre anses som ett sådant företag, i fall då avskattning sker hos delägaren. Sammanläggning och delning av värdepappersfonder 15 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till att del- ägarna skall ta upp en intäkt. Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsvärde för de nya andelarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre andelarna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, skall det anskaffningsvärde som gällde för de äldre andelarna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen. Bestämmelser om fonderna finns i 39 kap. 20 §. Andelsbyten 16 § I 49 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattningen vid andelsbyten. Försäkringsföretag, kreditinstitut och värdepappersbolag 17 § Ett försäkringsföretags placeringstillgångar enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag skall behandlas som lager- tillgångar. Placeringstillgångarna får vid beskattningen tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet även om de tagits upp till ett högre värde i räkenskaperna. 18 § Vad som sägs i 17 § gäller inte för kontorsfastigheter som huvudsakligen är avsedda för försäkringsrörelsen och inte heller för andelar i dotterföretag och intresseföretag. 19 § Kreditinstitut och värdepappersbolag får vid beskattningen ta upp lager av överlåtbara värdepapper till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet även om värdepapperen tagits upp till ett högre värde i räkenskaperna. 20 § Om ett företag övergår från en kollektiv värderingsmetod till en post-för-post-metod, skall det värde som tillgångarna tas upp till enligt 17 eller 19 § höjas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan kollektiv värdering och post-för-post-värdering av tillgångarna det före- gående beskattningsåret. 21 § Det värde som tillgångarna har tagits upp till enligt 17 och 19 §§ skall höjas i den mån företaget har delat ut medel eller på något annat sätt förfogat över vinst på ett sätt som inte lagligen hade kunnat ske om tillgångarna tagits upp till samma värde i räkenskaperna som vid beskattningen. Kontraktsnedskrivning 22 § Avdrag får göras för nedskrivning av värdet på rätten till leverans av lagertillgångar som köpts men ännu inte levererats (kontraktsned- skrivning). Avdrag får göras bara om inköpspriset för tillgångar av samma slag vid beskattningsårets utgång understiger det avtalade priset och högst med ett belopp som motsvarar skillnaden. Pågående arbeten Huvudregler 23 § Den redovisning som gjorts i räkenskaperna av pågående arbeten i byggnads-, anläggnings-, hantverks- eller konsultrörelse skall följas vid beskattningen om den inte strider mot bestämmelserna i 24–32 §§. 24 § Inkomsten av de pågående arbetena skall beräknas för – arbeten på löpande räkning enligt 26, 31 och 32 §§, och – arbeten till fast pris enligt 27–32 §§. En enskild näringsidkare får tillämpa bestämmelserna om arbeten som utförs på löpande räkning även på arbeten som utförs till fast pris, om den årliga bruttoomsättningen i näringsverksamheten normalt understiger 20 gånger det prisbasbelopp som gäller vid beskattningsårets utgång. Löpande räkning eller fast pris 25 § Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen uteslut- ande eller så gott som uteslutande grundar sig på ett på förhand bestämt arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och de eventuella faktiska utgifterna för arbetet. I annat fall anses arbetet utfört till fast pris. Löpande räkning 26 § Värdet av pågående arbeten som utförs på löpande räkning behöver inte tas upp som tillgång. I stället skall de belopp som den skattskyldige under beskattningsåret fakturerar för arbetena tas upp som intäkt. Fast pris 27 § Pågående arbeten som utförs till fast pris och som inte har slutredovisats får inte tas upp till ett lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet. För byggnads-, anläggnings- och hantverksrörelse får de pågående arbetena trots bestämmelserna i första stycket tas upp till lägst 97 procent av det sammanlagda anskaffningsvärdet. 28 § Om den skattskyldige får ersättning för arbeten som avses i 27 §, skall beloppet inte tas upp som intäkt utan som en skuld till den för vars räkning arbetet utförs. 29 § Vid beräkning av anskaffningsvärdet för pågående arbeten skall värdet av sådan arbetsinsats som utförts av den skattskyldige, dennes make eller barn under 16 år inte beaktas. Om uppdragstagaren är ett svenskt handelsbolag, skall värdet av den arbetsinsats som utförts av delägare i handelsbolaget inte beaktas. 30 § Om den skattskyldige utför ett arbete till fast pris för någon annans räkning, skall värdet av arbetet beräknas efter vad som är skäligt, om det finns intressegemenskap mellan den skattskyldige och uppdragsgivaren och det finns anledning att anta att bestämmelserna i 27–29 §§ utnyttjats för att den skattskyldige eller uppdragsgivaren skall få en obehörig skatteförmån. Underlåtenhet att slutredovisa eller fakturera 31 § Om den skattskyldige i betydande omfattning har låtit bli att slut- redovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat slutredovisas eller faktureras, skall de belopp som skäligen hade kunnat slutredovisas eller faktureras tas upp som intäkt. Justering 32 § Om den skattskyldige gör sannolikt att det belopp som enligt bestämmelserna i detta kapitel skall tas upp som intäkt av pågående arbeten överstiger vad som kan anses förenligt med god redovisningssed, skall intäkten i skälig utsträckning justeras nedåt. Hänvisningar 33 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde m.m. för lager och pågående arbeten finns när det gäller – uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §, – underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §, – näringsbidrag i 29 kap. 7 §, – ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §, – kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §. – verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och – förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i 53 kap. 10 och 11 §§. 18 kap. Inventarier Tillämpningsområde 1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller för maskiner och andra inven- tarier som är avsedda för stadigvarande bruk. Att byggnads- och mark- inventarier behandlas som inventarier framgår av 19 kap. 19 § och 20 kap. 15 §. Som inventarier behandlas också 1. koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter, goodwill och liknande rättigheter som förvärvats från någon annan, och 2. anslutningsavgift eller anläggningsbidrag som avser en nyttighet som är knuten till en fastighet och inte till ägaren personligen. Reparation och underhåll 2 § Utgifter för reparation och underhåll av inventarier får dras av omedelbart. Avdrag för anskaffning Värdeminskningsavdrag 3 § Utgifter för att anskaffa inventarier skall dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdragen beräknas enligt bestämmelserna i 13–22 §§ om räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning. Värdeminskningsavdrag skall inte göras för sådana konstverk och andra tillgångar som kan antas ha ett bestående värde. Omedelbart avdrag 4 § För inventarier som är av mindre värde eller kan antas ha en ekonomisk livslängd på högst tre år, får hela utgiften dras av omedelbart. Detta gäller dock inte sådana rättigheter m.m. som avses i 1 § andra stycket. 5 § Om inventarier avyttras, förloras, utrangeras eller tas ut ur näringsverksamheten samma beskattningsår som de anskaffas, skall hela utgiften dras av omedelbart. Nyttjanderättshavares avdragsrätt 6 § I 19 kap. 27 och 28 §§ finns bestämmelser om arrendators och annan nyttjanderättshavares anskaffning av inventarier. Anskaffningsvärde 7 § Anskaffningsvärdet för inventarier är utgiften för förvärvet om de förvärvas genom köp, byte, egen tillverkning eller på liknande sätt. Om inventarierna förvärvas på annat sätt, anses marknadsvärdet vid förvärvet som anskaffningsvärde. 8 § Om inventarierna ingår i en näringsverksamhet som den skattskyldige förvärvar genom bodelning med anledning av makes död eller genom arv eller testamente, anses det skattemässiga värde som gällde för den tidi- gare ägaren som anskaffningsvärde, om inte särskilda skäl talar emot det. 9 § Om avdrag för kontraktsnedskrivning har gjorts enligt 23 §, är anskaffningsvärdet utgiften för förvärvet minskad med avdraget. 10 § Av 14 kap. 16 § om avskattning vid karaktärsbyte framgår hur anskaffningsvärdet skall bestämmas för inventarier som förs över till en näringsverksamhet från ägarens privategendom. Om avskattning inte sker i fråga om byggnads- eller markinventarier som hör till en fastighet som var privatbostadsfastighet under det föregående beskattningsåret, är anskaffningsvärdet för dessa inventarier den ursprungliga anskaffningsutgiften minskad med 20 procent för varje beskattningsår som den skattskyldige innehaft inventarierna och fastigheten har varit en privatbostadsfastighet. 11 § Om en skattskyldig eller en sådan fysisk eller juridisk person eller ett sådant svenskt handelsbolag som står den skattskyldige nära har vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som framstår som rimligt och det kan antas att detta har gjorts för att någon av dem skall få en obehörig skatteförmån, skall anskaffningsvärdet justeras i skälig mån. Hänvisningar 12 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för inventarier finns när det gäller – uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §, – underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §, – näringsbidrag i 29 kap. 6 §, – ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §, – kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 och 20 §§, – verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och – förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i 53 kap. 10 och 11 §§. Räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning Huvudregel 13 § Värdeminskningsavdrag får för ett visst beskattningsår göras vid räkenskapsenlig avskrivning med högst 30 procent och vid restvärdes- avskrivning med högst 25 procent per år av avskrivningsunderlaget. Avskrivningsunderlaget består av följande: 1. värdet på inventarierna vid det föregående beskattningsårets utgång – vid räkenskapsenlig avskrivning värdet enligt balansräkningen, och – vid restvärdesavskrivning det skattemässiga värdet, 2. ökat med anskaffningsvärdet på sådana inventarier som anskaffats under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhör näringsverksamheten, 3. minskat med avdrag enligt 15 och 16 §§. Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, skall värdeminskningsavdraget justeras i motsvarande mån. Förutsättningar för räkenskapsenlig avskrivning 14 § Bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning får tillämpas om den skattskyldige haft ordnad bokföring som avslutats med årsbokslut och om avdraget motsvarar avskrivningen i bokslutet. Avyttringar 15 § Ett särskilt avdrag får göras om inventarier som anskaffats före beskattningsårets ingång avyttras under beskattningsåret eller den skattskyldige har rätt till försäkringsersättning för sådana inventarier på grund av att de gått förlorade under beskattningsåret. Avdraget motsvarar den intäkt som uppkommer med anledning av avyttringen eller försäkringsfallet. Avdraget får dock inte överstiga avskrivningsunderlaget enligt 13 § före avdraget. Särskilt hög utgift 16 § Om en särskilt hög utgift för inventarier beror på att de anskaffas för att utnyttjas under en tillfällig konjunktur eller liknande, får merutgiften dras av under anskaffningsåret. Kompletteringsregel 17 § Oavsett vad som föreskrivs i 13, 15 och 16 §§ får vid räkenskaps- enlig avskrivning dras av ett så högt belopp att det skattemässiga värdet inte överstiger anskaffningsvärdet av inventarierna minskat med en beräknad årlig avskrivning med 20 procent. Avdraget får göras särskilt för varje sådant slag av inventarier som avses i 1 § första stycket, andra stycket 1 respektive andra stycket 2. Lågt verkligt värde 18 § Om det skattemässiga värdet skulle komma att överstiga det verkliga värdet på inventarierna, får ytterligare avdrag göras med ett belopp som motsvarar skillnaden. Vid tillämpning av första stycket skall det bortses från värdet på sådana inventarier vars anskaffningsutgifter dragits av omedelbart med stöd av 4 § första meningen. För stora avskrivningar i räkenskaperna 19 § Vid räkenskapsenlig avskrivning gäller följande, om avskrivning har gjorts med högre belopp i räkenskaperna än vad som godtagits vid beskattningen. Värdet på inventarierna enligt balansräkningen vid beskattningsårets utgång skall ligga till grund för beräkning av avskrivningsunderlaget för nästa beskattningsår. Det överskjutande beloppet skall i stället dras av genom avskrivning med 20 procent per år, räknat från och med beskattningsåret efter det år avskrivning gjordes med ett för högt belopp. Övergång till räkenskapsenlig avskrivning 20 § Vid övergång till räkenskapsenlig avskrivning skall vid tillämpning av 13 § andra stycket 1 inventariernas skattemässiga värde vid det föregående beskattningsårets utgång anses som värdet enligt balansräk- ningen, om årsbokslut inte har upprättats. Om årsbokslut upprättats och värdet på inventarierna i detta inte stämmer överens med det skattemässiga värdet, tillämpas bestämmel- serna i 21 och 22 §§. 21 § Efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning skall särskilt avdrag göras för sådana avskrivningar som har gjorts i räkenskaperna före övergången men som inte har dragits av vid beskattningen. Ett sådant belopp dras av genom avskrivning med 20 procent per år räknat från och med det första beskattningsår då räkenskapsenlig avskrivning tillämpas. 22 § Om en skattskyldig före övergången till räkenskapsenlig avskrivning har gjort högre värdeminskningsavdrag vid beskattningen än i räkenskaperna, skall skillnaden mellan värdet enligt balansräkningen och inventariernas skattemässiga värde tas upp som intäkt. Intäkten skall tas upp det första beskattningsår då räkenskapsenlig avskrivning tillämpas eller, om den skattskyldige begär det, fördelas med lika belopp på det beskattningsåret och de två följande beskattningsåren. Kontraktsnedskrivning 23 § Avdrag får göras för nedskrivning av värdet på rätten till leverans av inventarier som köpts men ännu inte levererats (kontraktsnedskrivning). Avdrag får göras bara om inköpspriset för tillgångar av samma slag vid beskattningsårets utgång understiger det avtalade priset och högst med ett belopp som motsvarar mellanskillnaden. Första stycket gäller inte för sådana rättigheter m.m. som avses i 1 § andra stycket. 19 kap. Byggnader Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – byggnader i 2–25 §§, och – nyttjanderättshavares förbättringar och anskaffningar av byggnader, markanläggningar och inventarier i 26–29 §§. Reparation och underhåll samt vissa ändringsarbeten Huvudregel 2 § Utgifter för reparation och underhåll av en byggnad får dras av omedelbart. Utgifter för sådana ändringsarbeten på en byggnad som kan anses normala i den bedrivna verksamheten behandlas som utgifter för reparation och underhåll. Hit räknas inte åtgärder som innebär en väsentlig förändring av byggnaden. I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om reparation och underhåll i samband med statliga räntebidrag. Andelshus 3 § En delägare i ett andelshus får inte dra av utgifter för reparation och underhåll av andelshuset omedelbart till den del hans andel av utgifterna överstiger hans andel av tio procent av fastighetens taxeringsvärde året före taxeringsåret. Av 13 § framgår att utgifter som enligt första stycket inte får dras av omedelbart skall räknas in i anskaffningsvärdet. Avdrag för anskaffning Värdeminskningsavdrag 4 § Utgifter för att anskaffa en byggnad skall dras av genom årliga värde- minskningsavdrag. 5 § Värdeminskningsavdragen skall beräknas enligt avskrivningsplan efter en viss procentsats per år på byggnadens anskaffningsvärde. Procentsatsen skall bestämmas med hänsyn till byggnadens ekonomiska livslängd. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då byggnaden färdigställs eller förvärvas eller i fråga om en förbättring från den tidpunkt den färdigställs. Omedelbart avdrag 6 § Om en byggnad är avsedd att användas bara ett fåtal år, får hela utgiften dras av omedelbart. Utrangering 7 § Utrangeras en byggnad, skall avdrag göras för den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare. Anskaffningsvärde Huvudregler 8 § Om en byggnad uppförs av den skattskyldige, är anskaffningsvärdet utgiften för att uppföra den. 9 § Om en byggnad förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt, är anskaffningsvärdet utgiften för förvärvet. I 18 § finns bestämmelser om förvärv av byggnad genom arv, gåva m.m. Byggnadsinventarier och ledningar 10 § I anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för annat ändamål än bostadsändamål skall inte utgifter för byggnadsinventarier räknas in. Vad som menas med byggnadsinventarier framgår av 19– 21 §§. Av 20 kap. 16 § framgår att ledningar för vatten m.m. i vissa fall inte anses som markinventarier utan som byggnad. Förvärv av byggnad med mark 11 § Om en byggnad förvärvas tillsammans med den mark som den ligger på, anses så stor del av ersättningen för fastigheten avse byggnaden som det värde för byggnaden som faställts vid fastighetstaxeringen utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Har något taxeringsvärde inte fastställts, skall beräkningen göras med tillämpning av bestämmelserna för fastighetstaxering. Ingår sådana industritillbehör som avses i 2 kap. 3 § jordabalken i förvärvet, skall den del av ersättningen som avser dessa räknas bort före beräkningen enligt första stycket. Om det belopp som avser byggnaden enligt beräkningen i första stycket även omfattar byggnadsinventarier, utgörs anskaffningsvärdet för byggnaden av beloppet minskat med ersättningen för dessa inventarier. 12 § Anskaffningsvärdet för byggnaden skall justeras om den del av ersättningen för fastigheten som enligt beräkningen i 11 § avser annat än byggnaden och byggnadsinventarierna mera avsevärt över- eller understiger värdet av mark, skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m.m. som förvärvas. Har fastigheten del i en samfällighet som är en särskild taxeringsenhet, skall fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde beaktas vid beräkningen enligt 11 §, om inkomsterna i samfälligheten beskattas hos delägarna. Förbättringar m.m. 13 § I anskaffningsvärdet skall också räknas in 1. utgifter för till- eller ombyggnad, 2. sådant värde av en nyttjanderättshavares förbättringar som enligt 29 § skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet för fastighetsägaren, och 3. utgifter för reparation och underhåll som inte har kunnat dras av på grund av bestämmelserna i 3 § om andelshus eller i 24 och 25 §§ om statligt räntebidrag. Justering av anskaffningsvärdet 14 § Om den skattskyldige eller en sådan fysisk eller juridisk person eller ett sådant svenskt handelsbolag som står den skattskyldige nära har vidtagit åtgärder för att denne skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som framstår som rimligt och det kan antas att detta har gjorts för att någon av dem skall få en obehörig skatteförmån, skall anskaffningsvärdet justeras i skälig mån. Hänvisningar 15 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för byggnader finns när det gäller – uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §, – underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §, – näringsbidrag i 29 kap. 6 §, – ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §, – kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §, – verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och – förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i 53 kap. 10 och 11 §§. Karaktärsbyte 16 § Om en byggnad har varit privatbostad under tidigare beskattningsår och avskattning inte skett enligt 41 kap. 6 §, anses avdrag för värdeminskning ha gjorts med 1,5 procent av anskaffningsvärdet varje beskattningsår som byggnaden varit privatbostad. Arbeten i byggnadsrörelse 17 § Som utgifter för arbeten i byggnadsrörelse skall anses det belopp som tas upp som intäkt enligt 27 kap. 8 §. Arv, gåva m.m. 18 § Om en byggnad förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation när det gäller värdeminskningsavdrag samt utgifter för sådana förbättrande reparationer och underhåll som avses i 26 kap. 2 §. Byggnadsinventarier 19 § Som byggnadsinventarier räknas sådana delar och tillbehör i en byggnad som är avsedda att direkt tjäna den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden. Hit räknas inte sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning. För byggnadsinventarier gäller vad som sägs om inventarier. 20 § Om en ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller liknande är avsedd för både en byggnads användning i näringsverksamheten och byggnadens allmänna användning, skall anskaffningsvärdet fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnad i förhållande till den omfattning i vilken ledningen tillgodoser verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. En ledning hänförs i sin helhet till byggnadsinventarier, om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse näringsverksamheten. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse byggnadens allmänna användning, räknas ledningen i sin helhet till byggnaden. 21 § En konstruktion för vilken ett byggnadsvärde fastställts vid fastighetstaxeringen hänförs till byggnadsinventarier, om konstruktionen helt eller delvis utgör en maskin eller ett redskap. Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag 22 § Bestämmelser om anslutningsavgifter och anläggningsbidrag finns i 18 kap. Statliga räntebidrag 23 § Bestämmelser om statliga räntebidrag för bostadsändamål finns i 29 kap. 14 §. Byggnadsarbeten med statliga räntebidrag 24 § Utgifter för reparation och underhåll som utförs i samband med en ombyggnad för vilken statligt räntebidrag beviljats, skall dras av omedelbart bara till den del dessa utgifter tillsammans med utgifterna för ombyggnad överstiger den i bidragshänseende godkända eller beräknade utgiften (bidragsunderlaget). Av 13 § framgår att utgifter som enligt första stycket inte får dras av omedelbart skall räknas in i anskaffningsvärdet. 25 § Om bidragsunderlaget ändras genom ett senare beslut, skall rätten till omedelbart avdrag bedömas på grundval av det nya beslutet. Innebär beslutet att ytterligare belopp skall dras av omedelbart, skall underlaget för värdeminskningsavdrag minskas med detta belopp. Om värdeminskningsavdrag tidigare har gjorts på grundval av detta belopp, skall det omedelbara avdraget minskas med värdeminskningsavdragen. Innebär beslutet att omedelbart avdrag tidigare har gjorts med för högt belopp, skall underlaget för värdeminskningsavdrag ökas med det överskjutande beloppet. Samma belopp skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. De värdeminskningsavdrag som skulle ha gjorts tidigare år skall räknas av från intäkten. Rättelse skall ske det beskattningsår då det nya beslutet meddelas. Nyttjanderättshavarens förbättringar Nyttjanderättshavarens beskattning 26 § Om en nyttjanderättshavare har utgifter för ny-, till- eller om- byggnad eller annan liknande förbättring av en fastighet som han innehar med nyttjanderätt och fastighetsägaren omedelbart blir ägare till vad som utförs, skall nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan till högst fem procent per år. För täckdiken får dock avdraget beräknas till högst tio procent per år. Är byggnaden eller markanläggningen avsedd att användas bara ett fåtal år, får hela utgiften dras av omedelbart. 27 § Om en nyttjanderättshavare har utgifter för att anskaffa byggnads- inventarier, markinventarier eller andra inventarier som han innehar med nyttjanderätt och fastighetsägaren omedelbart blir ägare till vad som anskaffas, skall nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna i 18 kap. 28 § Om en nyttjanderättshavare får ersättning av fastighetsägaren för förbättringar eller anskaffningar som avses i 26 eller 27 §, skall ersättningen tas upp hos nyttjanderättshavaren. Denne skall samtidigt dra av den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare, dock inte med högre belopp än ersättningen. En nyttjanderättshavare skall det beskattningsår då nyttjanderätten upphör dra av den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare. Fastighetsägarens beskattning 29 § Värdet av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan liknande förbättring som avses i 26 § och som bekostats av en nyttjanderättshavare skall tas upp som intäkt för fastighetsägaren det beskattningsår då nyttjanderättshavarens rätt till fastigheten upphör, om förbättringen utförts under den tid som fastighetsägaren ägt fastigheten. Om fastigheten övergått till en ny ägare genom arv, gåva eller på liknande sätt skall intäkten i stället tas upp av den nya ägaren. Intäkten skall beräknas på grundval av förbättringens värde vid den tidpunkt då nyttjanderätten upphör. 20 kap. Markanläggningar och substansminskning Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – markanläggningar i 2–16 §§, – frukt- och bärodlingar i 17–19 §§, och – substansminskning i 20–28 §§. Bestämmelser om anslutningsavgifter och anläggningsbidrag finns i 18 kap. Definition 2 § Med markanläggningar avses anordningar eller anläggningar som inte är byggnader eller inventarier och som är avsedda att användas i fastighetsägarens näringsverksamhet, t.ex. vägar, kanaler, hamninlopp, parkeringsplatser, fotbollsplaner och planteringar. Brunnar, källare och tunnlar räknas som markanläggningar till den del de inte räknas som byggnad. Som markanläggningar räknas också sådana arbeten som behövs för att marken skall göras plan eller fast. Reparation och underhåll 3 § Utgifter för reparation och underhåll av en markanläggning får dras av omedelbart. Avdrag för anskaffning Värdeminskningsavdrag 4 § Utgifter för att anskaffa en markanläggning skall dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. 5 § Värdeminskningsavdragen skall beräknas enligt avskrivningsplan till högst tio procent per år av anskaffningsvärdet för täckdiken och skogsvägar och till högst fem procent per år av anskaffningsvärdet för andra markanläggningar. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då anläggningen färdigställs. 6 § Avdrag skall göras bara för utgifter för markanläggningar som anskaffas under tid då den skattskyldige är ägare till fastigheten, om inte annat följer av 12 § eller av någon av de bestämmelser som nämns i 13 §. Motsvarande gäller om ett svenskt handelsbolag är ägare till fastigheten. 7 § När en fastighet övergår till en ny ägare genom köp, byte eller på liknande sätt, skall överlåtaren dra av den del av anskaffningsvärdet för markanläggningen som inte har dragits av tidigare. Detta gäller också när den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten läggs ned och fastighetens markanläggningar därför saknar värde för fastighetens ägare. I 12 § finns bestämmelser om värdeminskningsavdrag vid arv, gåva m.m. Omedelbart avdrag 8 § Om en anläggning är avsedd att användas bara ett fåtal år, får hela utgiften dras av omedelbart. Nyttjanderättshavares avdragsrätt 9 § I 19 kap. 26–29 §§ finns bestämmelser om nyttjanderättshavares anskaffning av markanläggningar. Anskaffningsvärde Markinventarier 10 § I anskaffningsvärdet för en markanläggning skall inte utgifter för markinventarier räknas in. Vad som menas med markinventarier framgår av 15 och 16 §§. Markanläggning som anskaffas av den skattskyldige 11 § Anskaffningsvärdet för en markanläggning är den skattskyldiges utgifter för att anskaffa eller förbättra anläggningen. Som anskaffningsvärde räknas också sådant värde av nyttjanderätts- havares förbättringsutgifter som enligt 19 kap. 29 § skall tas upp som intäkt för fastighetsägaren. Arv, gåva m.m. 12 § Om en fastighet förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation när det gäller värdeminskningsavdrag samt utgifter för sådana förbättrande reparationer och underhåll som avses i 26 kap. 2 §. Hänvisningar 13 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för markanlägg- ningar finns när det gäller – näringsbidrag i 29 kap. 6 §, – ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §, – kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §, och – verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §. Karaktärsbyte 14 § Om den fastighet som markanläggningen hör till varit privatbostadsfastighet under tidigare beskattningsår och avskattning inte skett enligt 41 kap. 6 §, anses avdrag för värdeminskning ha gjorts varje beskattningsår som fastigheten varit privatbostadsfastighet. Markinventarier 15 § Som markinventarier räknas en markanläggning eller del av mark- anläggning som är avsedd att tillsammans med inventarier användas i den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten. Som markinventarier räknas också ledningar samt stängsel och liknande avspärrningsanordningar. För markinventarier gäller vad som sägs om inventarier. 16 § Om en ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller liknande är avsedd för både den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten och en byggnads allmänna användning, skall anskaffningsvärdet fördelas mellan markinventarier och byggnad i förhållande till den omfattning i vilken ledningen tillgodoser verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. En ledning hänförs i sin helhet till markinventarier, om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse näringsverksamheten. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse byggnadens allmänna användning, räknas ledningen i sin helhet till byggnaden. Frukt- och bärodlingar 17 § Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för frukt- eller bärodling får dras av antingen under anskaffningsåret eller genom årliga värdeminskningsavdrag. 18 § Värdeminskningsavdrag skall beräknas enligt avskrivningsplan efter en viss procentsats per år på frukt- eller bärodlingens anskaffningsvärde. Procentsatsen skall bestämmas med hänsyn till den tid odlingen anses kunna utnyttjas. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då odlingen färdigställs. 19 § Bestämmelserna i 7 och 12 §§ tillämpas också på frukt- och bär- odlingar. Avdrag för substansminskning Förutsättningar för avdrag 20 § Avdrag får göras för substansminskning vid utvinning av naturtillgångar på en fastighet som är kapitaltillgång. I fråga om rätten till avdrag för substansminskning anses, trots bestämmelsen i 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), en fastighetsägare som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot engångsersättning som ägare till täktmarken även efter upplåtelsen. Inträffad substansminskning 21 § Vid substansminskning på grund av utvinning av en naturtillgång får avdrag göras med högst ett belopp som, tillsammans med de avdrag som har gjorts tidigare beskattningsår, motsvarar den del av anskaffningsvärdet för hela tillgången som belöper sig på utvinningen före beskattningsårets utgång. Framtida substansminskning 22 § Om en fastighetsägare genom ett skriftligt avtal har upplåtit rätt till utvinning av naturtillgångar och har fått betalt för framtida utvinning, skall avdrag göras för belopp som sätts av i räkenskaperna för framtida substansminskning. Högst den del av anskaffningsvärdet för hela naturtillgången får dras av som kan anses avse den återstående utvinning som fastighetsägaren har fått betalt för. Avdraget skall återföras det följande beskattningsåret. 23 § Avdrag enligt 22 § skall inte göras, om upplåtelseavtalet har ingåtts mellan varandra närstående personer eller mellan näringsidkare i intressegemenskap (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning). Som närstående till en fysisk person räknas här, utöver vad som sägs i 2 kap. 22 §, sådana fåmansföretag och fåmanshandelsbolag där den fysiska personen eller någon närstående till honom är företagsledare eller, direkt eller indirekt, äger andelar. Vad som sägs om fysiska personer gäller inte dödsbon. Anskaffningsvärde m.m. 24 § Anskaffningsvärdet för en naturtillgång som har förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt skall beräknas med utgångspunkt i ut- giften för förvärvet. Om fastigheten har förvärvats genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, skall anskaffningsvärdet beräknas med utgångspunkt i utgiften vid närmast föregående köp, byte eller liknande förvärv. 25 § Om den skattskyldige begär det, skall som anskaffningsvärde anses det omkostnadsbelopp som han skulle ha kunnat använda, om han när utvinningen började hade avyttrat täktmarken mot en ersättning som motsvarade marknadsvärdet. Anskaffningsvärdet för naturtillgången får dock inte tas upp till högre belopp än 75 procent av täktmarkens marknadsvärde vid samma tidpunkt. 26 § Om tillstånd enligt lag eller annan författning har getts för utvinning av en naturtillgång, skall anskaffningsvärdet beräknas bara för det om- råde som omfattas av tillståndet och, vid tillämpning av 25 §, på grundval av förhållandena när utvinningen började på detta område. 27 § I anskaffningsvärdet skall, förutom belopp som har beräknats enligt 24–26 §§, räknas in utgifter för naturtillgångens exploatering till den del utgifterna inte har dragits av tidigare och inte heller ingår i det omkostnadsbelopp som avses i 25 §. 28 § Om en fastighet där en naturtillgång har börjat utvinnas övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation när det gäller avdrag för substansminskning. 21 kap. Skogsfrågor Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – ersättningar för avverkningsrätt i 2 §, – anläggning av skog och diken i 3 §, – skogsavdrag i 4–19 §§, och – skogskonto och skogsskadekonto i 21–40 §§. Vad som avses med skogsbruk framgår av 22 §. Ersättningar för avverkningsrätt under flera år 2 § Om ersättning för avverkningsrätt till skog skall betalas under flera år, får den som har rätt till ersättningen som intäkt varje år ta upp den del som betalas under året. Anläggning av skog och diken 3 § Utgifter för anläggning av ny skog och för dikning som främjar skogsbruk skall dras av omedelbart. Bestämmelser om skogsvägar och andra markanläggningar finns i 20 kap. Skogsavdrag Huvudregler 4 § Avdrag på grund av avyttring av skog (skogsavdrag) på en fastighet i Sverige som är taxerad som lantbruksenhet och är en kapitaltillgång får göras enligt bestämmelserna i 5–19 §§. Skogsavdrag får inte göras på grund av en intäkt som tas upp till beskattning efter det att all skogsmark som ingår i näringsverksamheten har förvärvats av en ny ägare. 5 § Skogsavdrag skall beräknas med utgångspunkt i skogens anskaffningsvärde, avdragsutrymmet och den avdragsgrundande skogs- intäkten. 6 § Anskaffningsvärdet är det värde som enligt 12–19 §§ avser skog och skogsmark vid förvärv av en fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Avdragsutrymmet är det högsta belopp som fastighetsägaren får dra av under innehavstiden. Avdragsgrundande skogsintäkt är summan av beskattningsårets intäkt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt och 60 procent av beskattningsårets intäkt på grund av avyttring eller uttag av skogsprodukter. Med skogsintäkt avses också försäkringsersättning för skog och skogsprodukter. Avdragsutrymmet och avdragets storlek för juridiska personer 7 § En juridisk person får under innehavstiden göra skogsavdrag med högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Avdrag för ett visst beskattningsår får göras med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den avdragsgrundande skogsintäkten. Avdragsutrymmet och avdragets storlek för handelsbolag 8 § För svenska handelsbolag tillämpas bestämmelserna i 7 §. Avdraget skall beräknas för bolaget. Avdragsutrymmet och avdragets storlek för fysiska personer 9 § En enskild näringsidkare får under innehavstiden göra skogsavdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Med undantag för rationaliseringsförvärv enligt 10 § får avdrag för ett visst beskattningsår göras med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den avdragsgrundande skogsintäkten. Om ett dödsbo förvärvar fastigheter efter dödsfallet, tillämpas bestämmelserna i 7 §. 10 § En enskild näringsidkare får göra skogsavdrag med högst ett belopp som motsvarar hela den avdragsgrundande skogsintäkten, om han förvärvat fastigheten genom köp, byte eller på liknande sätt eller genom fastighetsreglering eller klyvning och förvärvet är ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv). Det sammanlagda avdragsbeloppet får inte överstiga 50 procent av det anskaffningsvärde som avser rationaliseringsförvärvet. Avdrag enligt denna paragraf får göras bara det beskattningsår när fastigheten förvärvas och de följande fem beskattningsåren. Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvstidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller, om den skattskyldige begär det och fastighetsbildning sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller enligt skriftligt avtal. Beloppsgränser 11 § Skogsavdrag får inte göras med lägre belopp än 15 000 kronor och bara med helt hundratal kronor. Om skogsbruket bedrivs i form av ett enkelt bolag eller under samäganderätt får dock avdraget för varje delägare uppgå till lägst 3 000 kronor, om ett beräknat avdrag för hela den gemensamt bedrivna verksamheten skulle ha uppgått till minst 15 000 kronor. Beloppsgränserna i första stycket gäller inte avdrag som ett visst beskattningsår omfattar hela det återstående avdragsutrymmet. Anskaffningsvärde vid köp m.m. 12 § Om en fastighet förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt, anses som anskaffningsvärde så stor del av ersättningen för fastigheten som den del av fastighetens taxeringsvärde som avser skogsbruket utgör av hela taxeringsvärdet vid förvärvet. Till skogsbruket räknas skogsmark med växande skog och sådana markanläggningar som används eller behövs för skogsbruk. 13 § Om bestämmelsen i 12 § inte kan tillämpas eller det är uppenbart att en tillämpning skulle ge ett värde som avviker från den verkliga ersättningen för skog och skogsmark, är anskaffningsvärdet det belopp som kan anses motsvara den verkliga ersättningen. Har ersättning betalats vid fastighetsreglering eller klyvning på grund av att värdet av den skog och skogsmark som har lagts till den skatt- skyldiges fastighet överstiger värdet av den skog och skogsmark som har frångått denna, skall ett belopp motsvarande ersättningen anses som anskaffningsvärde. 14 § Om ett företag förvärvar en fastighet från ett annat företag inom samma svenska koncern, tillämpas bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena. 15 § Vid rationaliseringsförvärv skall i anskaffningsvärdet räknas in såväl ersättningen för skog och skogsmark som den del av övriga utgifter med anledning av förvärvet som belöper sig på den förvärvade skogen och skogsmarken. Anskaffningsvärde och avdragsutrymme vid arv, gåva m.m. 16 § Om en fastighet förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, gäller vid beräkning av förvärvarens avdrags- utrymme följande. Omfattar förvärvet all skogsmark i den tidigare ägarens näringsverksamhet, tar förvärvaren över den tidigare ägarens anskaffningsvärde. Förvärvaren anses ha gjort skogsavdrag med samma belopp som den tidigare ägaren. Omfattar förvärvet bara en del av skogsmarken, anses som anskaffningsvärde för förvärvaren så stor del av den tidigare ägarens anskaffningsvärde som värdet av den förvärvade skogen och skogsmarken utgör av värdet av all skog och skogsmark i dennes näringsverksamhet när förvärvet sker. Förvärvaren anses ha gjort skogsavdrag med samma belopp som den tidigare ägaren anses ha gjort på den förvärvade delen. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av all skog och skogsmark i näringsverksamheten och är det inte fråga om en ideell andel av en fastighet, anses den nye ägarens anskaffningsvärde och avdragsutrymme vara noll. Anskaffningsvärde och avdragsutrymme vid delavyttring, allframtidsupplåtelse m.m. 17 § Om en del av den skattskyldiges skogsmark förvärvas av en ny ägare, anses den skattskyldiges anskaffningsvärde och avdragsutrymme minska i samma proportion som minskningen av värdet av skogen och skogsmarken i näringsverksamheten. En proportionell minskning skall också göras om värdet av fastighetens skog och skogsmark minskar på grund av fastighetsreglering eller klyvning. Omfattar förvärvet eller minskningen mindre än 20 procent av värdet av skogen och skogsmarken, och är det inte fråga om en ideell andel av en fastighet, skall den skattskyldiges anskaffningsvärde och avdrags- utrymme dock inte minskas. Vad som sägs i detta stycke gäller inte sådana förvärv som avses i 14 §. 18 § Bestämmelserna i 17 § tillämpas också om 1. en fastighet enligt 27 kap. 11 § blir lagertillgång i en tomtrörelse som den skattskyldige bedriver, eller 2. den skattskyldige på grund av allframtidsupplåtelse får sådan engångsersättning som avses i 45 kap. 6 § för skog och skogsmark. Skogen och skogsmarken anses då ha förvärvats av en ny ägare. 19 § I 45 kap. 8 § finns bestämmelser om att ersättning för upplåtelse av avverkningsrätt och avyttrade skogsprodukter i samband med allframtidsupplåtelse kan behandlas som engångsersättning för denna. Hänvisningar 20 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde för skog finns när det gäller – uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §, – underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §, – kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §, – verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och – förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i 53 kap. 10 och 11 §§. Skogskonto och skogsskadekonto Huvudregel 21 § En enskild näringsidkare som har intäkt av skogsbruk (skogsintäkt) får göra avdrag enligt bestämmelserna i 23–40 §§ för belopp som sätts in på ett särskilt bankkonto (skogskonto eller skogsskadekonto). Skogsbruk 22 § Med skogsbruk avses att den skattskyldige utnyttjar skogen på sin egen eller en arrenderad lantbruksenhet i Sverige. Som skogsbruk räknas också avverkning av skog på en lantbruksenhet på grund av en avverkningsrätt som den skattskyldige har förbehållit sig vid överlåtelse av en fastighet eller vid fastighetsbildning och avyttring av sådan avverkningsrätt. Särskilda bestämmelser om skogsskadekonto 23 § Avdrag för insättning på skogsskadekonto får göras bara om stormfällning, brand, insektsangrepp eller någon liknande händelse har medfört att mer än en tredjedel av skogen i näringsverksamheten bör avverkas i förtid och den huvudsakliga delen av beskattningsårets skogsintäkter kommer från sådan avverkning. 24 § Avdrag för insättning på skogsskadekonto får inte göras om den skattskyldige samma beskattningsår gör avdrag för insättning på skogskonto. Om avdrag för insättning på skogsskadekonto har vägrats därför att förutsättningarna enligt 23 § inte varit uppfyllda, får den skattskyldige begära avdrag för insättning på skogskonto. En sådan begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten inom sex månader efter det att det beslut meddelades som innebär att den skattskyldige inte har rätt till avdrag för insättning på skogsskadekonto, om inte längre tid följer av bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324). Avdragets storlek 25 § Om inte annat följer av 26 och 27 §§, får avdrag för insättning på skogskonto eller skogsskadekonto ett visst beskattningsår motsvara högst summan av 1. 60 procent av skogsintäkten på grund av upplåtelse av avverkningsrätt, 2. 40 procent av skogsintäkten på grund av avyttring av skogspro- dukter, och 3. 40 procent av skogsintäkten på grund av uttag av skogsprodukter. 26 § Om stormfällning, brand, insektsangrepp eller någon liknande händelse medför att en betydande del av skogen bör avverkas i förtid, får den skattskyldige, till den del intäkten kommer från sådan avverkning, göra avdrag med högst ett belopp som motsvarar summan av 1. 80 procent av skogsintäkten på grund av upplåtelse av avverkningsrätt, 2. 50 procent av skogsintäkten på grund av avyttring av skogspro- dukter, och 3. 50 procent av skogsintäkten på grund av uttag av skogsprodukter. 27 § Belopp som anges i 26 § får dras av också från sådan ersättning för skog eller skogsprodukter i samband med allframtidsupplåtelser som avses i 45 kap. 8 § och som tas upp som intäkt av näringsverksamhet. 28 § Vad som sägs i 25–27 §§ tillämpas också på försäkringsersättning för skog och skogsprodukter. 29 § Om utdelning från en samfällighet som avses i 6 kap. 6 § första stycket tas upp som intäkt av näringsverksamheten, skall den del av utdelningen som kommer från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår som utdelningen hänför sig till likställas med intäkt av skogsbruk som den skattskyldige själv bedrivit. 30 § Avdrag får inte göras med så högt belopp att det uppkommer ett underskott. 31 § Avdrag får göras bara om avdragsbeloppet uppgår till minst 5 000 kronor för skogskonto eller 50 000 kronor för skogsskadekonto. Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Insättning på kontot 32 § En skattskyldig får för ett visst beskattningsår inte göra insättning på skogskonto eller skogsskadekonto i mer än en bank. Om så ändå sker får avdrag göras bara för insättning hos den först anlitade banken. 33 § Avdrag får göras bara om medlen sätts in på ett skogskonto eller skogsskadekonto senast den dag som den skattskyldige enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämna självdeklaration. 34 § Om den skattskyldige begär avdrag för insättning på skogskonto enligt 24 § andra stycket, anses de medel som satts in på skogsskadekontot vara insatta på skogskonto den dag då insättningen på skogsskadekontot gjordes. Detta gäller dock bara om medlen på skogsskadekontot, till den del de inte redan har tagits ut, har förts över till ett skogskonto när begäran om avdrag för insättning på skogskonto kommer in till skattemyndigheten. En överföring som har skett senare än tio år efter ingången av det år då medlen enligt 33 § senast skall ha satts in beaktas inte. 35 § Som skogskonto och skogsskadekonto godtas bara sådant konto hos en svensk bank eller en utländsk banks filial i Sverige för vilket ränta tillgodoräknas minst en gång per år. I lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. finns bestämmelser om skatt på räntan. Uttag från kontot 36 § Uttag från ett skogskonto eller skogsskadekonto får göras tidigast fyra månader efter insättningsdagen. Ett uttag får avse hela det inne- stående beloppet eller en del av det, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor. Sedan tio år eller, när det gäller skogsskadekonto, tjugo år har gått från ingången av det år då insättning enligt 33 § senast skulle göras, skall banken betala ut kvarstående medel. 37 § Uttag från ett skogskonto eller skogsskadekonto skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då uttaget görs. Motsvarande gäller kvarstående medel som betalas ut eller skulle ha betalats ut enligt 36 § andra stycket. Byte av bank 38 § Medel på ett skogskonto eller skogsskadekonto får föras över till en annan bank utan att beskattning sker enligt 37 § under förutsättning att hela det innestående beloppet direkt förs över till ett motsvarande konto i den mottagande banken. När kontomedel förs över skall den överförande banken lämna den mottagande banken de uppgifter som behövs för att den mottagande banken skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta kapitel och lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Arv, gåva m.m. 39 § Om den skattskyldiges lantbruksenhet övergår till en ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller på liknande sätt, skall medlen på kontona tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Detta gäller dock bara om fastigheten utgjorde den övervägande delen av näringsverksamheten. Vad som sägs i första stycket gäller inte om äganderätten övergår genom gåva. Överlåtelse och pantsättning 40 § Om avtal träffas om överlåtelse eller pantsättning av medel på skogskonto eller skogsskadekonto, skall medlen på kontona tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Det anses inte som överlåtelse eller pantsättning att en skattskyldig på begäran av en skogsvårdsstyrelse förbinder sig att inte förfoga över medlen utan styrelsens tillstånd. 22 kap. Uttag ur näringsverksamhet Innehåll 1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller vid uttag av en tillgång eller en tjänst ur näringsverksamheten. Det finns bestämmelser om – vad som avses med uttag i 2–6 §§, – innebörden av uttagsbeskattning i 7 och 8 §§, och – när uttagsbeskattning inte skall ske i 9–12 §§. Vad som avses med uttag 2 § Med uttag avses att den skattskyldige tillgodogör sig en tillgång från näringsverksamheten för privat bruk eller att han för över den till en annan näringsverksamhet. 3 § Med uttag avses också att den skattskyldige överlåter en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat. Motsvarande gäller om ett svenskt handelsbolag som den skattskyldige är delägare i överlåter en tillgång till den skattskyldige eller någon annan. 4 § Bestämmelserna om uttag av en tillgång i 2 och 3 §§ tillämpas också på uttag av en tjänst om värdet av tjänsten är mer än ringa. 5 § Som uttag räknas också att 1. en näringsverksamhet upphör, 2. skattskyldigheten för inkomsten från en näringsverksamhet helt eller delvis upphör, 3. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan del om skattskyldighet föreligger för inkomst från den förra delen men inte för inkomst från den senare delen, 4. inkomsten från en näringsverksamhet helt eller delvis inte längre skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, eller 5. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan del om den senare delen men inte den förra är undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett skatteavtal. 6 § I 27 kap. 8 § finns särskilda bestämmelser om uttagsbeskattning i byggnadsrörelse. Innebörden av uttagsbeskattning 7 § Uttag av en tillgång eller en tjänst skall behandlas som om den avyttras mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (uttagsbeskattning). Uttag i form av användande av bil skall värderas enligt bestämmel- serna om bilförmån i 61 kap. 5–11 §§. 8 § Om den skattskyldige tar ut en tillgång eller en tjänst ur en näringsverksamhet som han bedriver och för över den till en annan sådan näringsverksamhet skall, om uttagsbeskattning skett, tillgången eller tjänsten anses förvärvad i den senare näringsverksamheten mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet, om uttaget beskattas enligt bestämmelserna i 7 §. När uttagsbeskattning inte skall ske 9 § Uttag av bränsle från en fastighet i Sverige som är taxerad som lantbruksenhet skall inte uttagsbeskattas, om bränslet används för uppvärmning av den skattskyldiges privatbostad på fastigheten. Undantaget gäller också i fråga om sådan bostad som på grund av den skattskyldiges begäran enligt 2 kap. 9 § tredje stycket inte skall räknas som privatbostad. 10 § Vid sådan utdelning av andelar som avses i 42 kap. 16 § och vid sådan utskiftning av aktier som avses i 42 kap. 20 § skall uttagsbeskattning inte ske om marknadsvärdet på andelarna eller aktierna överstiger omkostnadsbeloppet. Första stycket gäller inte sådana andelar i fastighetsförvaltande företag som enligt 27 kap. 16 § är lagertillgångar. 11 § Bestämmelser om att uttagsbeskattning i vissa fall inte skall ske vid uttag av en tillgång finns i 23 kap. om underprisöverlåtelser. 12 § Om uttag av en tjänst har samband med uttag av en tillgång, skall uttaget av tjänsten inte beskattas om uttaget av tillgången på grund av bestämmelsen i 23 kap. 9 § inte skall uttagsbeskattas. 23 kap. Underprisöverlåtelser Tillämpningsområde 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beskattningen vid under- prisöverlåtelser. Det finns bestämmelser om – definitioner i 3–8 §§, – beskattningen vid en underprisöverlåtelse i 9–13§§, och – villkor för en underprisöverlåtelse i 14–29 §§. 2 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte om 1. bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. skall tillämpas på överlåtelsen, 2. överlåtelsen innebär att sådana andelar i fastighetsförvaltande företag som är lagertillgångar enligt 27 kap. 6 § delas ut enligt 42 kap. 16 § eller skiftas ut enligt 42 kap. 20 §, eller 3. marknadsvärdet på tillgången är lika med eller lägre än tillgångens skattemässiga värde. Definitioner 3 § Med underprisöverlåtelse avses överlåtelse av en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat, om villkoren i 14–29 §§ är uppfyllda. 4 § Med företag avses i detta kapitel 1. svenskt aktiebolag, 2. svensk ekonomisk förening, 3. svensk sparbank, 4. svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, 5. svensk stiftelse, 6. svensk ideell förening, och 7. utländskt bolag. Som företag räknas inte privatbostadsföretag, investmentföretag eller utländskt skadeförsäkringsföretag. 5 § Med svenskt handelsbolag avses i detta kapitel svenskt handelsbolag som bara har fysiska personer eller andra företag än svenska stiftelser och svenska ideella föreningar som delägare. 6 § Med andel avses i detta kapitel andel i sådant företag som anges i 4 § 1, 2 och 7. 7 § I detta kapitel anses innehav av andelar i ett företag som en näringsverksamhet eller som en verksamhetsgren om förvärvaren efter förvärvet under samma beskattningsår äger näringsbetingade andelar i företaget. Vad som avses med näringsbetingade andelar framgår av 24 kap. 16 §. 8 § Om inventarier som överlåts bara är en del av överlåtarens samtliga inventarier, skall som skattemässigt värde anses en skälig del av hela värdet. Beskattningen vid en underprisöverlåtelse 9 § En underprisöverlåtelse skall inte medföra uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i 22 kap. 10 § Om ersättning inte lämnas med ett belopp som motsvarar minst till- gångens skattemässiga värde, skall överlåtelsen behandlas som om tillgången avyttras mot en ersättning som motsvarar det skattemässiga värdet. Tillgången anses i sådant fall förvärvad för samma belopp. 11 § Om tillgången överlåts av ett företag, skall överlåtelsen inte medföra att någon som direkt eller indirekt äger andel i överlåtaren skall ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som utdelning. Om tillgången överlåts till en fysisk person och ersättning inte lämnas, gäller bestämmelserna i första stycket inte för det belopp som motsvarar det skattemässiga värdet av tillgången. Om ersättning lämnas med belopp som understiger det skattemässiga värdet, gäller bestämmelserna i första stycket inte det belopp som motsvarar skillnaden mellan det skattemässiga värdet och ersättningen. Om tillgången överlåts till ett svenskt handelsbolag med fysiska personer som delägare, tillämpas bestämmelserna i andra stycket på dessa personer. 12 § Om tillgången förvärvas av ett företag, skall skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen inte räknas som utgift för förbättring av en andel i företaget eller av en andel i företag som, direkt eller indirekt, äger andel i det förvärvande företaget. Om tillgången förvärvas från en andelsägare i företaget gäller följande. Lämnas inte ersättning för tillgången, gäller bestämmelserna i första stycket inte det belopp som motsvarar det skattemässiga värdet av tillgången. Lämnas ersättning med belopp som understiger det skattemässiga värdet, gäller bestämmelserna i första stycket inte det belopp som motsvarar skillnaden mellan det skattemässiga värdet och ersättningen. 13 § Avser underprisöverlåtelsen en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt, tillämpas inte bestämmelserna i 26 kap. om återföring av värdeminskningsavdrag m.m. Villkor för en underprisöverlåtelse Överlåtaren och förvärvaren 14 § Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, ett företag eller ett svenskt handelsbolag. En svensk stiftelse eller en svensk ideell förening får inte vara förvärvare. En svensk ideell förening som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. får dock förvärva en tillgång från en annan ideell förening. 15 § Om överlåtaren är en fysisk person, skall förvärvaren vara en fysisk person eller ett företag. Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med någon fysisk person som delägare, skall förvärvaren vara en fysisk person eller ett företag. Skattskyldighet 16 § Förvärvaren skall omedelbart efter förvärvet vara skattskyldig för inkomst av en näringsverksamhet i vilken tillgången ingår. Inkomsten av näringsverksamheten eller en del av näringsverksamheten där tillgången ingår får inte vara undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal. Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, gäller det som sägs i första stycket samtliga delägare i bolaget. När rätt till avdrag för koncernbidrag saknas 17 § Om överlåtaren inte med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till förvärvaren avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker, skall över- låtarens hela näringsverksamhet, en verksamhetsgren eller en ideell andel av en verksamhet eller en verksamhetsgren överlåtas. Bestämmelsen i första stycket gäller inte vid överlåtelse mellan ett svenskt handelsbolag och ett företag som är delägare i handelsbolaget. Kvalificerade andelar 18 § Om överlåtaren är en fysisk person och förvärvaren är ett företag, skall samtliga andelar i företaget vara kvalificerade. 19 § Om överlåtaren är ett företag och om någon andel i företaget är kvalificerad, skall förvärvaren vara en fysisk person, ett företag eller ett svenskt handelsbolag med enbart företag som delägare. Om förvärvaren är ett företag, skall minst samma andel av andelarna i det förvärvande företaget vara kvalificerade som andelen kvalificerade andelar i det överlåtande företaget. Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, skall minst samma andel av andelarna i vart och ett av de delägande företagen vara kvalificerade som andelen kvalificerade andelar i det överlåtande företaget. 20 § Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med någon fysisk person som delägare och förvärvaren är ett företag, skall samtliga andelar i företaget vara kvalificerade. 21 § Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med enbart företag som delägare och om någon andel i något av företagen är kvalificerad, skall förvärvaren vara en fysisk person eller ett företag. Är förvärvaren ett företag, skall minst samma andel av andelarna i det förvärvande företaget vara kvalificerade som den största andelen kvalificerade andelar i ett delägande företag i det överlåtande handelsbolaget. 22 § En andel i ett sådant överlåtande eller förvärvande företag som, direkt eller indirekt, innehas av ett annat företag, skall anses kvalificerad till den del som svarar mot förhållandet mellan kvalificerade andelar i det andra företaget och övriga andelar i det andra företaget. 23 § Villkoret i 18–21 §§ om att en andel i ett förvärvande företag skall vara kvalificerad skall anses uppfyllt även om andelen först efter förvärvet men under samma år hos samma ägare blir kvalificerad. Lämnas utdelning på andelen efter förvärvet men under samma år hos samma ägare, skall andelen vara kvalificerad vid tidpunkten för utdelningen. Underskott hos förvärvaren 24 § Om förvärvaren är en fysisk person, får det under beskattningsåret före det beskattningsår då överlåtelsen sker inte ha uppkommit underskott i den näringsverksamhet hos honom som förvärvet avser. Vidare gäller att personen inte får ha rätt till avdrag för underskott i annan näringsverksamhet enligt 62 kap. 2–4 §§. 25 § Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, gäller för varje delägare som är fysisk person att det under beskattningsåret före det beskattningsår då överlåtelsen sker inte får ha uppkommit underskott i den näringsverksamhet som förvärvet avser. Vidare gäller att delägaren inte får ha rätt till avdrag för underskott i någon annan näringsverksamhet enligt 62 kap. 2–4 §§. 26 § Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, gäller för varje delägare som är ett företag att det under beskattningsåret före det beskattningsår då överlåtelsen sker inte får ha uppkommit underskott hos delägaren eller hos ett företag till vilket delägaren kan med avdragsrätt lämna koncernbidrag avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker. Detta gäller dock inte om den som överlåtit tillgången också är delägare i det förvärvande bolaget. Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om överlåtaren under det beskattningsår då överlåtelsen sker kan lämna koncernbidrag med avdragsrätt till varje delägare i det förvärvande handelsbolaget. Som villkor gäller att sådan begränsning av rätt till avdrag för underskott (avdragsbegränsning) som anges i koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 § inte gäller för någon sådan delägare om delägaren får koncernbidrag från överlåtaren avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker. Avdragsbegränsning får inte heller gälla om ett företag, till vilket någon delägare kan med avdragsrätt lämna koncernbidrag utan att avdragsbegränsning gäller för företaget, indirekt via delägaren får koncernbidrag avseende samma beskattningsår från överlåtaren. 27 § Om förvärvaren är ett företag, får det under beskattningsåret före det beskattningsår då överlåtelsen sker inte ha uppkommit underskott hos förvärvaren eller hos ett företag till vilket förvärvaren kan med avdragsrätt lämna koncernbidrag avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker. 28 § Bestämmelserna i 27 § tillämpas inte om överlåtaren kan med avdragsrätt lämna koncernbidrag till förvärvaren under det beskattningsår då överlåtelsen sker. Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om en sådan begränsning av rätt till avdrag för underskott (avdragsbegränsning) som anges i koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 § gäller om förvärvaren respektive varje delägare får koncernbidrag från överlåtaren avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker. Avdragsbegränsning får inte heller gälla om ett företag, till vilket förvärvaren kan med avdragsrätt lämna koncernbidrag utan att avdragsbegränsning gäller för företaget, indirekt via förvärvaren får koncernbidrag avseende samma beskattningsår från överlåtaren. 29 § En fysisk person eller ett företag får avstå från att utnyttja underskott som avses i 24–27 §§. I sådant fall skall det bortses från underskottet vid tillämpning av dessa bestämmelser. 24 kap. Räntor och utdelningar i inkomstslaget näringsverksamhet Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – tillämpning i inkomstslaget näringsverksamhet av vissa bestämmelser i inkomstslaget kapital i 2 och 3 §§, – kapitalrabatt på optionslån i 4 §, – avdragsrätt för ränta på vinstandelslån i 5–10 §§, – avdrag för lämnad utdelning i 11 §, och – skattefria utdelningar i 12–22 §§. En bestämmelse om skattefrihet för utdelning från privatbostadsföretag finns i 15 kap. 4 §. Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar i form av livränta och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta finns i 44 kap. 35 och 37–39 §§. Tillämpning av vissa bestämmelser i inkomstslaget kapital Hänvisningar 2 § I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget kapital om – utnyttjande av företrädesrätt till teckning av vinstandelslån i 42 kap. 15 §, – utdelning av andelar i dotterbolag i 42 kap. 16 §, – utbetalningar vid nedsättning av aktiekapital eller reservfond och liknande förfaranden i 42 kap. 17 §, – utskiftning från ideella föreningar i 42 kap. 18 §, – utskiftning från ekonomiska föreningar i 42 kap. 19–21 §§, – utdelning från delägarbeskattade utländska juridiska personer i 42 kap. 22 §, – utdelning och utskiftning från dödsbon efter personer som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet i 42 kap. 23 §, – skattetillgodohavanden i 42 kap. 24 §, och – lotterier i 42 kap. 25 §. Utdelning av vissa andelar 3 § Om andelarna i det utdelade bolaget i de fall som avses i 42 kap. 16 eller 20 § blir lagertillgångar hos mottagaren, skall det lägsta av andelarnas anskaffningsvärde och deras verkliga värde tas upp som intäkt av mottagaren. I 17 kap. 6 och 7 §§ finns bestämmelser om hur anskaffningsvärdet skall bestämmas i sådana fall. Kapitalrabatt på optionslån 4 § Om ett svenskt aktiebolag ger ut skuldebrev som är förenade med köp- eller teckningsoption avseende aktier, får bolaget inte dra av en sådan skillnad mellan emissionspriset och skuldebrevets marknadsvärde som beror på optionen. Avdragsrätt för ränta på vinstandelslån Huvudregler 5 § Ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har tagit upp ett vinstandelslån, får dra av vinstandelsräntan bara i den utsträckning som följer av 6–10 §§. Med vinstandelsränta avses ränta vars storlek är beroende av det låntagande företagets utdelning eller vinst och med vinstandelslån avses ett lån med ränta som helt eller delvis är vinstandelsränta. För annan ränta på vinstandelslån gäller allmänna bestämmelser om avdrag i näringsverksamheten. Emissioner på den allmänna marknaden 6 § Vinstandelsräntan skall dras av om lånet har bjudits ut till teckning på den allmänna marknaden. Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, får vinstandelsräntan dock inte dras av till den del den betalas till någon som 1. är andelsägare i företaget, 2. är företagsledare i företaget, 3. är närstående till någon som avses i 1 eller 2, eller 4. på annan grund har sådan intressegemenskap med företaget som anges i 14 kap. 20 §. Riktade emissioner 7 § Om en eller flera personer har fått ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av lånet, skall vinstandelsräntan dras av om ensamrätten eller företrädesrätten inte har lämnats till någon som 1. är andelsägare i det låntagande företaget, 2. har sådan intressegemenskap med företaget som anges i 14 kap. 20 §, 3. är företagsledare i företaget om det är ett fåmansföretag, eller 4. är närstående till en företagsledare eller andelsägare i företaget om det är ett fåmansföretag. 8 § Är andelarna i det låntagande företaget noterade på en svensk börs eller auktoriserad marknadsplats, skall vinstandelsräntan dras av även om de som äger andelar i företaget har fått en sådan företrädesrätt till teckning av lånet som har lämnats i förhållande till deras innehav av andelar. Om räntan skall dras av, skall det sammanlagda värde som genom företrädesrätterna kan anses ha tillförts andelsägarna tas upp av företaget. Värdet skall tas upp som intäkt det beskattningsår då teckningen av lånet avslutas. 9 § Skattemyndigheten får medge att vinstandelsräntan dras av även om en eller flera som äger andelar i företaget har förbehållits rätt till teckning av lånet. En förutsättning för ett sådant beslut är att lånevillkoren kan antas ha bestämts på affärsmässig grund med hänsyn till omständigheterna när lånet togs upp. Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. 10 § Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, får vinstandelsräntan inte dras av – även om förutsättningarna för avdrag i 7, 8 eller 9 § är uppfyllda – till den del den betalas till någon som 1. är andelsägare i företaget, 2. är företagsledare i företaget, 3. är närstående till någon som avses i 1 eller 2, eller 4. på annan grund har sådan intressegemenskap med företaget som anges i 14 kap. 20 §. Avdrag för lämnad utdelning 11 § Bestämmelser om i vilka fall lämnad utdelning skall dras av finns för – investmentföretag och värdepappersfonder i 39 kap. 14 §, – kooperativa föreningar i 39 kap. 22–24 §§, – sambruksföreningar i 39 kap. 28 §, – samfälligheter i 39 kap. 29 §, och – Sparbankernas säkerhetskassa i 39 kap. 31 §. Skattefria utdelningar Definitioner 12 § Med utdelning avses i 13–22 §§ inte sådan utdelning på andelar i kooperativa föreningar i form av rabatt eller pristillägg som den utdelande föreningen skall dra av enligt 39 kap. 22 §. Om ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening enligt ett skatteavtal skall anses ha hemvist i en utländsk stat, skall företaget vid tillämpning av 13–22 §§ anses som en utländsk juridisk person som hör hemma i den utländska staten. Utdelning till förvaltningsföretag på svenska andelar 13 § Utdelning som ett förvaltningsföretag tar emot från ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening skall inte tas upp till den del den motsvaras av utdelning som förvaltningsföretaget beslutar för samma beskattningsår. Sådan utdelning av andelar i ett dotterbolag som avses i 42 kap. 16 § räknas inte in i utdelningen från förvaltningsföretaget. 14 § Med förvaltningsföretag avses ett sådant svenskt aktiebolag eller en sådan svensk ekonomisk förening som förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar och som i övrigt varken direkt eller indirekt bedriver näringsverksamhet i mer än obetydlig omfattning. Investmentföretag anses inte som förvaltningsföretag. Utdelning på svenska näringsbetingade andelar 15 § Utdelning på näringsbetingade andelar i svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar skall inte tas upp, om den tas emot av – ett sådant svenskt aktiebolag eller en sådan svensk ekonomisk förening som inte är investmentföretag eller förvaltningsföretag, – en sådan svensk stiftelse eller svensk ideell förening som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap., – en svensk sparbank, eller – ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag. 16 § Med näringsbetingad andel avses en andel som är kapitaltillgång hos ägarföretaget och som uppfyller förutsättningarna i 1 eller 2. 1. Det sammanlagda röstetalet för ägarföretagets andelar i det utdelande företaget vid beskattningsårets utgång skall motsvara 25 procent eller mer av röstetalet för samtliga andelar i det utdelande företaget. 2. Det görs sannolikt att innehavet av andelen betingas av rörelse som bedrivs av ägarföretaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära. 17 § Bestämmelserna i 15 § gäller inte för utdelning från ett förvaltningsföretag eller investmentföretag om det utdelande företaget, direkt eller indirekt genom ett eller flera andra förvaltningsföretag eller investmentföretag, äger mer än enstaka andelar i fråga om vilka utdelning skulle ha tagits upp om andelarna hade ägts direkt av det företag som äger andelarna i förvaltningsföretaget eller investmentföretaget. 18 § Om ett företag förvärvar andelar i ett annat företag och det inte är uppenbart att förvärvaren får en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till sin näringsverksamhet, gäller inte 15 § för utdelning av sådana medel som fanns hos det utdelande företaget vid förvärvet och som inte motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning anses i första hand ske av andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. 19 § Bestämmelsen i 15 § gäller inte för sådan utdelning på förlagsinsatser som den utdelande kooperativa föreningen skall dra av enligt 39 kap. 23 §. Utdelning på utländska andelar 20 § Utdelning på andelar i en utländsk juridisk person skall inte tas upp av ett svenskt företag om 1. utdelningen på grund av 12–19 §§ inte skulle ha tagits upp om den utdelande juridiska personen hade varit svensk, och 2. inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt företag med motsvarande inkomster. 21 § Förutsättningen i 20 § 2 skall alltid anses uppfylld om 1. den utländska juridiska personen hör hemma i ett av de länder med vilka Sverige har ingått ett skatteavtal som inte är begränsat till att omfatta vissa inkomster (avtalsländer), 2. den juridiska personens inkomster har uppkommit i näringsverksamhet i Sverige eller i något avtalsland, och 3. inkomsterna beskattas med en inkomstskatt som normalt tillämpas på juridiska personer i det land eller de länder där näringsverksamheten bedrivs. Om inkomsterna till obetydlig del har uppkommit i näringsverksamhet i andra länder än avtalsländer eller i någon särskilt skattemässigt gynnad verksamhet, skall det bortses från denna del av inkomsterna vid tillämpning av första stycket 2 och 3. 22 § Andelar i ett företag som hör hemma i en utländsk stat som är medlem i Europeiska unionen anses som näringsbetingade också om innehavet motsvarar 25 procent eller mer av andelskapitalet i företaget och även om andelarna är lagertillgångar. Med företag som hör hemma i en utländsk stat som är medlem i Europeiska unionen avses ett utländskt företag som 1. bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 24.1, 2. enligt skattelagstiftningen i en medlemsstat anses höra hemma i den staten och inte enligt ett skatteavtal med tredje land anses ha hemvist utanför gemenskapen, och 3. är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 24.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag. 25 kap. Kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget näringsverksamhet Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksamhet i 3–5 §§, – uppskov med beskattningen vid koncerninterna andelsavyttringar i 6–27 §§, och – avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap med säljaren i 28–32 §§. Hänvisningar 2 § I 44 kap. finns grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster. I 45, 46, 48–50, 52 och 55 kap. finns särskilda bestämmelser för vissa slag av tillgångar. Särskilda bestämmelser om anskaffningsutgift finns i fråga om – uttagsbeskattning i 22 kap. 8 §, – underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §, – ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §, – kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 §, – verksamhetsavyttringar i 38 kap. 14 §, och – förvärv av privata tillgångar till underpris i 53 kap. 10 och 11 §§. Vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust 3 § Med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksamhet avses vinst och förlust vid avyttring av kapitaltillgångar. Med kapitaltillgångar avses andra tillgångar i näringsverksamheten än – lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar och liknande tillgångar, – inventarier, och – patent och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 även om de inte förvärvats från någon annan. 4 § Med kapitalvinst och kapitalförlust avses också vinst och förlust på grund av förpliktelser enligt terminer, köp- eller säljoptioner och liknande avtal, när det inte är fråga om förpliktelser som är jämförbara med lagertillgångar. 5 § Som kapitalvinst behandlas också återfört avdrag för kapitalförlust vid konkurs enligt 44 kap. 34 § tredje stycket. Uppskov med beskattningen vid koncerninterna andelsavyttringar Definitioner och tillämpningsområde 6 § Med koncernintern andelsavyttring avses avyttring av en andel (den avyttrade andelen) i ett företag (det avyttrade företaget) som en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag (det säljande företaget) gör med kapitalvinst till en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag inom samma svenska koncern (det köpande företaget), om villkoren i 13–16 §§ är uppfyllda. 7 § Med svensk koncern avses vid tillämpning av bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar en koncern med ett sådant moderföretag som anges i 14 §. Om den skattskyldige har fått uppskov med beskattningen med tillämpning av en bestämmelse om förbud mot diskriminering i ett skatteavtal, avses med svensk koncern också utländska motsvarigheter. 8 § Vad som sägs om kapitalvinster i bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar skall tillämpas också i fråga om 1. ett belopp med vilket det säljande företagets resultat skall ökas på grund av bestämmelserna om oriktig prissättning i 14 kap. 19 § vid en koncernintern andelsavyttring av en andel som är kapitaltillgång, och 2. ett belopp som skall tas upp enligt bestämmelserna om uttags- beskattning i 22 kap. vid en koncernintern andelsavyttring av en andel som är kapitaltillgång. 9 § Vid en fusion eller fission skall vid tillämpning av bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar det övertagande företaget anses köpa sådana andelar i det överlåtande företaget som inte redan tidigare ägdes av det övertagande företaget. 10 § Bestämmelserna om uppskov skall inte tillämpas – i fråga om andelar som innehas av ett överlåtande företag vid en kvalificerad fusion eller fission, eller – om bestämmelserna i 38 kap. om undantag från omedelbar beskattning vid verksamhetsavyttringar skall tillämpas. Begäran 11 § Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas bara om det säljande företaget begär det. Är säljaren är ett svenskt handelsbolag, skall begäran göras av varje delägare för sig. Om uppskov beviljas, får delägaren uppskov med beskattningen för den andel av vinsten som han är skattskyldig för. Handelsbolag som ägs genom handelsbolag 12 § Det som sägs i 11 § andra stycket och i 18 § om delägare i ett svenskt handelsbolag som är säljande företag gäller, om handelsbolaget ägs direkt eller indirekt genom ett svenskt handelsbolag av ett annat svenskt handelsbolag, delägare i detta handelsbolag. Villkor för uppskov 13 § Den avyttrade andelen skall vara en andel i – ett svenskt aktiebolag, – en svensk ekonomisk förening, – ett svenskt handelsbolag, eller – en utländsk juridisk person. 14 § Moderföretaget i den svenska koncernen skall vara – ett svenskt aktiebolag, – en svensk ekonomisk förening, – en svensk sparbank, eller – ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag. 15 § Det säljande företaget får inte ingå i en annan koncern än – en koncern som det köpande företaget ingår i, eller – en underkoncern till en koncern som det köpande företaget ingår i. Med koncern i första stycket avses svenska koncerner enligt 2 kap. 5 § och motsvarande utländska företeelser. 16 § Det säljande företaget skall tillsammans med andra företag i den svenska koncernen vid tidpunkten för avyttringen äga andelar i det avyttrade företaget med minst 25 procent av röstetalet för samtliga andelar i företaget. Alternativt skall det göras sannolikt att innehavet av andelen betingas av rörelse som bedrivs av det säljande företaget eller av ett annat företag i koncernen. Den huvudsakliga innebörden av uppskov 17 § Kapitalvinsten skall tas upp som intäkt först när det inträffar en omständighet som medför att den avyttrade andelen inte längre existerar eller inte längre innehas av ett företag som tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget eller av det säljande företaget, om inte annat följer av 18–24 §§. 18 § Om det säljande företaget är ett svenskt handelsbolag gäller följande. Övergår äganderätten till en delägares andel i handelsbolaget – eller en andel i något svenskt handelsbolag som direkt eller indirekt genom ett annat svenskt handelsbolag äger en andel i handelsbolaget – till någon som inte tillhör samma svenska koncern som detta, skall delägarens kapitalvinst tas upp som intäkt det beskattningsår då förändringen av äganderätten inträffar. Detsamma gäller om delägarens andel upphör att existera. Det säljande företaget får hemvist i ett annat land 19 § Om det säljande företaget enligt ett skatteavtal får hemvist i ett annat land, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt. Detsamma gäller om det säljande företaget är en utländsk juridisk person som bedriver näringsverksamhet från ett fast driftställe i Sverige och upphör att bedriva sådan verksamhet. Det säljande företaget upphör att existera 20 § Om det inträffar en omständighet som medför att det säljande företaget inte längre existerar, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt. Detta gäller inte om det säljande företaget genom en fusion går upp i ett företag som tillhör samma svenska koncern. I stället skall de bestämmelser som gäller för det säljande företaget tillämpas på det övertagande företaget. Den avyttrade andelen avyttras genom ett andelsbyte 21 § Om det köpande företaget avyttrar den avyttrade andelen genom ett andelsbyte till någon som inte ingår i den svenska koncernen och får uppskov med beskattningen enligt 49 kap., skall kapitalvinsten inte tas upp. I stället anses var och en av de vid andelsbytet mottagna andelarna som en vid den koncerninterna andelsavyttringen avyttrad andel och kapitalvinsten fördelas då på de mottagna andelarna. Om det köpande företaget vid andelsbytet avyttrar också andra andelar i det överlåtna företaget, gäller detta samtliga mottagna andelar. Den avyttrade andelen delas ut 22 § Kapitalvinsten skall inte tas upp om det köpande företaget delar ut den avyttrade andelen och utdelningen är skattefri hos någon mottagare enligt 42 kap. 16 §. Detta gäller dock inte om det köpande företaget drar av en kapitalförlust på grund av utdelningen. Andelarna i det köpande företaget delas ut 23 § Om det köpande företaget är ett dotterföretag till ett svenskt aktiebolag, om moderföretaget delar ut sina andelar i det köpande företaget och om utdelningen är skattefri hos någon mottagare enligt 42 kap. 16 §, gäller följande. Om det säljande företaget begär det och det köpande företaget godkänner det, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt först när det inträffar en omständighet som medför att den avyttrade andelen inte längre innehas av det köpande företaget eller av ett företag som tillhör samma svenska koncern som det företaget. Intäkten skall i detta fall tas upp hos det köpande företaget. Andra stycket skall inte tillämpas om det under beskattningsåret före det beskattningsår då andelarna delas ut uppkom ett underskott i en näringsverksamhet hos det köpande företaget eller hos ett företag till vilket det köpande företaget med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag avseende det beskattningsår då avyttringen sker. Det avyttrade företaget går upp i ett koncernföretag genom fusion 24 § Kapitalvinsten skall inte tas upp om det avyttrade företaget går upp i ett annat företag genom en fusion och det övertagande företaget ingår i samma svenska koncern som det säljande företaget. Var och en av de andelar i det övertagande företaget som omedelbart efter fusionen innehas av det säljande företaget och företag som ingår i samma svenska koncern som det säljande företaget anses som en avyttrad andel. Summan av kapitalvinsterna på de faktiskt avyttrade andelarna skall fördelas på andelarna i det övertagande företaget. Turordning 25 § Om det köpande företaget vid tidpunkten för den koncerninterna andelsavyttringen äger andelar av samma slag och sort som den avyttrade andelen (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya andelar), skall senare avyttringar som företaget gör anses ske i följande ordning: 1. gamla andelar, 2. avyttrade andelar, 3. nya andelar. Bestämmelsen skall tillämpas på motsvarande sätt för andra företag som tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget och som i ett senare led förvärvar en avyttrad andel. Motsvarande turordning tillämpas 1. om det köpande företaget vid tidpunkten för ett sådant andelsbyte som avses i 21 § äger andelar av samma slag och sort som de mottagna andelarna (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya andelar), och 2. efter fusioner i sådana fall som avses i 24 § i fråga om andelar som innehas i det övertagande företaget omedelbart efter fusionen (avyttrade andelar) och andelar i detta företag som förvärvas senare (nya andelar). Uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp 26 § Om anskaffningsutgiften för en avyttrad andel fördelats på flera andelar på grund av fondemission, split eller liknande förfarande, skall var och en av dessa nybildade andelar anses som en avyttrad andel. Den kapitalvinst som avser den tidigare avyttrade andelen skall fördelas på denna andel, om den finns kvar efter förfarandet, och de nybildade andelarna. 27 § Om avyttrade andelar sammanläggs, skall den nybildade andelen anses som en avyttrad andel. De kapitalvinster som avser de tidigare avyttrade andelarna skall hänföras till den nybildade andelen. Avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap Tillämpningsområde 28 § Om det uppkommer en kapitalförlust när en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag (det säljande företaget) avyttrar en tillgång till en annan juridisk person eller ett annat svenskt handelsbolag (det köp- ande företaget) och de båda företagen är moderföretag och dotterföretag eller står under i huvudsak gemensam ledning, skall bestämmelserna i 29–32 §§ tillämpas. 29 § Kapitalförlusten får inte dras av om 1. ersättningen understiger den avyttrade tillgångens marknadsvärde utan att det är affärsmässigt motiverat, eller 2. bestämmelserna i 37 kap. om kvalificerade fusioner och fissioner skall tillämpas. Uppskjuten avdragsrätt 30 § Kapitalförlusten får dras av som kostnad först när det inträffar en omständighet som medför att tillgången inte längre existerar eller inte längre innehas av en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som står i sådant förhållande till det säljande företaget som anges i 28 § eller av det säljande företaget. Efterföljande fusion eller fission 31 § Om den avyttrade tillgången är en andel i ett företag och detta genom fusion eller fission helt eller delvis går upp i ett annat företag som står i sådant förhållande till det säljande företaget som sägs i 28 §, får kapitalförlusten inte dras av. Turordning 32 § Om det är andelar i ett företag som avyttras (avyttrade andelar), gäller följande. Om det köpande företaget vid tidpunkten för det förvärv som avses i 28 § äger andelar av samma slag och sort som de avyttrade andelarna (gamla andelar) eller om det köpande företaget därefter förvärvar sådana andelar (nya andelar), skall senare avyttringar som det köpande företaget gör anses ske i följande ordning: 1. gamla andelar, 2. avyttrade andelar, 3. nya andelar. Bestämmelserna skall tillämpas också i fråga om andra tillgångar som inte kan särskiljas från varandra. 26 kap. Återföring av värdeminskningsavdrag Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att gjorda värdeminsknings- avdrag m.m. skall återföras om näringsfastigheter och näringsbostadsrätter avyttras eller blir privatbostadsfastigheter respektive privatbostadsrätter. Bestämmelserna i 2–11 §§ gäller för fastigheter och bostadsrätter som är kapitaltillgångar medan bestämmelserna i 12 och 13 §§ gäller för fastigheter och bostadsrätter som är lagertillgångar. I 14 § finns en bestämmelse om skattemässig kontinuitet när en näringsbostadsrätt förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt och den behåller sin karaktär av näringsbostadsrätt. Motsvarande bestämmelser samt bestämmelser om kontinuitet i fråga om värdeminskningsavdrag finns för byggnader och fastigheter i 19 kap. 18 § respektive 20 kap. 12 §. Kapitaltillgångar Fastigheter 2 § Vid avyttring av en näringsfastighet skall följande avdrag återföras: 1. värdeminskningsavdrag på byggnader och markanläggningar, 2. skogsavdrag, 3. avdrag för substansminskning, 4. avdrag för sådana avskrivningar av byggnader och markanläggningar som gjorts i samband med att en ersättningsfond eller liknande fond har tagits i anspråk, och 5. avdrag som avser beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll av byggnader och markanläggningar. Reparationer och underhåll anses som förbättrande till den del fastigheten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller, om fastigheten förvärvats senare genom köp, byte eller på liknande sätt, vid förvärvet. 3 § Avdragen som anges i 2 § skall inte återföras till den del de avser tiden före år 1952. 4 § Om en byggnad eller en markanläggning på den avyttrade fastigheten har skrivits av i samband med att en ersättningsfond har tagits i anspråk och fonden var avsatt enligt 31 kap. 5 §, gäller följande vid tillämpning av 2 § första stycket 4. Avdraget för avskrivning skall återföras bara till den del det motsvarar det belopp som återfördes enligt detta kapitel vid den avyttring som låg till grund för avsättningen till ersättningsfond. 5 § Om ersättningen för den avyttrade fastigheten understiger omkostnadsbeloppet vid kapitalvinstberäkningen, skall det belopp som skall återföras enligt 2 § första stycket 1–4 minskas med skillnaden mellan omkostnadsbeloppet och ersättningen. Avser en del av ersättningen mark- eller byggnadsinventarier, skall den delen inte räknas med i ersättningen. Vid tillämpning av denna paragraf skall omkostnadsbeloppet beräknas utan att anskaffningsutgiften minskas enligt – 45 kap. 16 § med värdeminskningsavdrag m.m. som inte återförs, och – 45 kap. 27 § och 47 kap. 11 § på grund av tidigare uppskov. 6 § Med avyttring likställs sådan överföring av mark m.m. som avses i 45 kap. 5 § samt sådan allframtidsupplåtelse som avses i 45 kap. 7 §, om den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller markanläggning. 7 § Om bara en del av fastigheten avyttras, skall återföringsbeloppet beräknas på grundval av förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Vid tillämpning av 5 § skall i sådana fall omkostnadsbeloppet beräknas enligt 45 kap. 19 §. 8 § Bestämmelserna i 2–5 och 7 §§ tillämpas också när en närings- fastighet hos samma ägare blir privatbostadsfastighet. Vid tillämpning av 5 § skall det belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde vid beskattningsårets utgång anses som ersättning för fastigheten. Om bara en del av fastigheten blir privatbostadsfastighet, beräknas omkostnadsbeloppet enligt 45 kap. 20 §, om den skattskyldige begär det. 9 § Bestämmelserna i 2–5 och 7 §§ tillämpas också när en näringsfastighet övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva eller bodelning om den blir eller kan antas komma att bli privatbostadsfastighet i och med övergången. Vid tillämpning av 5 § skall det belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde vid övergången anses som ersättning för fastigheten. Bostadsrätter 10 § Vid avyttring av en näringsbostadsrätt skall avdrag som avser beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll av bostadsrättslägenheten återföras. Reparationer och underhåll anses som förbättrande till den del lägenheten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller, om näringsbostadsrätten förvärvats senare genom köp, byte eller på liknande sätt, vid förvärvet. 11 § Bestämmelserna i 10 § tillämpas också när en näringsbostadsrätt – hos samma ägare blir privatbostadsrätt, eller – övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva eller bodelning, om den blir eller kan antas komma att bli privatbostadsrätt i och med övergången. Lagertillgångar 12 § Vid avyttring av en näringsfastighet skall värdeminskningsavdragen återföras om de gjorts vid beskattningen men inte i räkenskaperna. 13 § Bestämmelserna i 2 och 7 §§ respektive 10 § tillämpas också när en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt övergår till en ny ägare genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död, om den blir privatbostadsfastighet respektive privatbostadsrätt i och med övergången. Skattemässig kontinuitet vid arv, gåva m.m. av näringsbostadsrätter 14 § Om en näringsbostadsrätt förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt och den behåller sin karaktär av näringsbostadsrätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation när det gäller utgifter för sådana förbättrande reparationer och underhåll som avses i 10 § andra stycket. Hänvisningar 15 § Bestämmelser om att värdeminskningsavdrag m.m. inte skall åter- föras finns när det gäller – skogsavdrag i 21 kap. 14 §, – underprisöverlåtelser i 23 kap. 13 §, – fusioner och fissioner i 37 kap. 17 §, – verksamhetsavyttringar i 38 kap. 12 §, och – förvärv av vissa tillgångar till underpris från delägare och närstående i 53 kap. 4 §. 27 kap. Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och tomtrörelse Innehåll 1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om – byggnadsrörelse och handel med fastigheter i 2–8 och 18 §§, och – tomtrörelse i 3 och 9–18 §§. Byggnadsrörelse och handel med fastigheter Innehav av lagertillgång 2 § Den som innehar en tillgång som är en lagertillgång enligt bestämmelserna i 4–7 §§ anses bedriva antingen byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Avyttring av byggnadstomt 3 § Om en byggnadstomt avyttras av någon som bedriver byggnads- rörelse eller handel med fastigheter, anses avyttringen ingå i den verksamheten. Om verksamheten huvudsakligen består av tomtrörelse, anses avyttringen i stället ingå i tomtrörelsen. Vad som avses med byggnadstomt framgår av 9 §. Lagerfastigheter 4 § Om en fastighet förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, blir fastigheten en lagertillgång hos förvärvaren. Detsamma gäller om en fastighet förvärvas på sådant sätt av maken till den som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Första stycket gäller också om förvärvaren eller dennes make är företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag och fastigheten skulle ha varit en lagertillgång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade förvärvats av företaget. Att första och andra styckena inte gäller fastigheter som blir privatbostadsfastigheter framgår av 13 kap. 1 § andra stycket. 5 § Bestämmelserna i 4 § gäller inte 1. om fastigheten uppenbarligen förvärvas för att till huvudsaklig del användas stadigvarande i en annan näringsverksamhet än fastighets- förvaltning som bedrivs av fastighetsägaren eller dennes make eller av ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag där fastighetsägaren eller maken är företagsledare, eller 2. när det gäller byggnadsrörelse, om förvärvet uppenbarligen helt saknar samband med byggnadsrörelsen. Lagerandelar i fastighetsförvaltande företag 6 § Andelar i fastighetsförvaltande företag anses som lagertillgångar, om någon av företagets fastigheter skulle ha varit en lagertillgång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter för det fall att fastigheten hade ägts direkt av den som innehar andelen. Detta gäller dock bara om 1. det fastighetsförvaltande företaget är ett fåmansföretag och innehavaren är företagsledare i företaget eller make till företagsledaren, 2. det på annat sätt finns en intressegemenskap mellan innehavaren och det fastighetsförvaltande företaget, eller 3. det fastighetsförvaltande företaget är ett svenskt handelsbolag. 7 § I sådana fall som avses i 6 § 3 skall inte bara andelen i handelsbolaget utan också den del av handelsbolagets fastigheter som motsvarar andelen anses som lagertillgång hos delägaren. Detta gäller dock bara de av bolagets fastigheter som skulle ha varit lagertillgångar om fastigheterna hade ägts direkt av delägaren. Uttagsbeskattning vid byggnadsarbeten på fastigheter som inte är lagertillgångar 8 § Om en fastighet som inte är lagertillgång har varit föremål för byggnadsarbeten i en byggnadsrörelse som fastighetsägaren bedriver direkt eller genom ett svenskt handelsbolag, skall värdet av arbetena tas upp som intäkt i byggnadsrörelsen. Bedrivs byggnadsrörelsen, direkt eller genom ett svenskt handelsbolag, av en fysisk person, skall dock värdet av hans eget arbete tas upp bara om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i samband med arbetet. Tomtrörelse Vad som är tomtrörelse 9 § Med tomtrörelse avses näringsverksamhet som består i avyttring av mark för bebyggelse (byggnadstomt). Tomtrörelse kan vara kvalificerad eller enkel. Vad som är kvalificerad tomtrörelse 10 § Med kvalificerad tomtrörelse avses näringsverksamhet som huvudsakligen består i avyttring av byggnadstomter från fastigheter som uppenbarligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig markavyttring. Vad som är enkel tomtrörelse 11 § En enkel tomtrörelse uppkommer när en skattskyldig under tio kalenderår har avyttrat minst femton byggnadstomter som kan räknas samman till en tomtrörelse. Vid beräkningen skall avyttringar av byggnadstomter på olika fastigheter eller på olika delar av en fastighet räknas samman till en tomtrörelse bara om tomterna med hänsyn till inbördes läge normalt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse. 12 § Vid beräkningen av antalet avyttrade byggnadstomter skall den som är eller har varit gift räkna in också makens avyttringar under äktenskapet under tioårsperioden. Om en fastighet har förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt eller genom gåva, skall förvärvaren och överlåtaren räkna in också varandras avyttringar under tidsperioden, om förvärvaren är 1. överlåtarens förälder, far- eller morförälder, make, avkomling eller avkomlings make, 2. ett dödsbo där överlåtaren eller någon person som nämns i 1 är delägare, eller 3. ett aktiebolag, ett svenskt handelsbolag eller en ekonomisk förening där överlåtaren ensam eller tillsammans med någon person som nämns i 1 på grund av det sammanlagda innehavet av andelar har ett bestämmande inflytande. 13 § Vid beräkningen av antalet avyttrade byggnadstomter skall upp- låtelser av mark för bebyggelse likställas med avyttring. Avyttringar av det slag som berättigar till avdrag för avsättning till ersättningsfond enligt 31 kap. 5 § skall inte räknas in. 14 § Avyttringar av byggnadstomter som huvudsakligen skall användas av anställda för gemensamt ändamål och avyttringar av byggnadstomter till anställda för bostadsändamål ingår inte i enkel tomtrörelse. Detta gäller dock inte om den skattskyldige bedriver kvalificerad tomt- rörelse, byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. 15 § En enkel tomtrörelse anses påbörjad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten. Om flera byggnadstomter avyttras den dag då den femtonde byggnadstomten avyttras, får den skattskyldige välja i vilken ordning tomterna skall anses avyttrade. Slutavyttring av lagret i en enkel tomtrörelse 16 § Om återstoden av lagret i en enkel tomtrörelse avyttras, anses avyttringen inte ingå i tomtrörelsen. Avyttringen skall i stället behandlas enligt bestämmelserna om kapitalvinster. Om lagret vid utgången av beskattningsåret före det beskattningsår då avyttringen skall tas upp som intäkt har tagits upp till ett lägre värde än anskaffningsvärdet, skall mellanskillnaden tas upp som intäkt i tomt- rörelsen. Första och andra styckena gäller inte sådan del av vinsten som avser mark inom detaljplan. De gäller inte heller om avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte att ge en obehörig skatteförmån till den skattskyldige eller förvärvaren eller till någon som en av dem har intressegemenskap med. När enkel tomtrörelse avbryts 17 § Om en skattskyldig som bedriver enkel tomtrörelse eller dennes make inte har avyttrat några byggnadstomter i tomtrörelsen under tio kalenderår, anses avyttringar som sker därefter inte ingå i tomtrörelsen. Avyttringarna skall i stället behandlas enligt bestämmelserna om kapitalvinster. Första stycket gäller dock inte avyttringar av byggnadstomter inom detaljplan. De gäller inte heller om avyttringarna sker under sådana förhållanden att en tomtrörelse på nytt skall anses påbörjad. Avyttringar av det slag som ger rätt till avsättning till ersättningsfond enligt 31 kap. 5 § avbryter inte tidsperioden i första stycket. Gemensamma bestämmelser om arv m.m. 18 § Om någon genom arv, testamente eller genom bodelning på grund av makes död förvärvar sådana fastigheter eller andelar som har varit lagertillgångar i byggnadsrörelse, handel med fastigheter eller tomt- rörelse hos den döde, behåller tillgångarna sin karaktär hos förvärvaren bara om denne 1. vid förvärvet själv bedriver sådan byggnadsrörelse, handel med fastigheter eller tomtrörelse där tillgångarna skulle ha varit lagertillgångar om de hade förvärvats genom köp, eller 2. avser att fortsätta den dödes näringsverksamhet. Om tillgångarna är lagertillgångar hos förvärvaren, anses denne be- driva byggnadsrörelse, handel med fastigheter eller tomtrörelse. 28 kap. Arbetsgivares pensionskostnader Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – krav på pensionsutfästelser i 2 §, – avdrag för tryggande av pensionsutfästelser i 3–19 §§, – kostnadsutjämning mellan arbetsgivare i 20 §, – ersättning från en pensionsstiftelse i 21 §, – återföring av avdrag för avsättning i balansräkningen i 22–25 §§, och – övertagande av pensionsutfästelser i 26 §. Krav på pensionsutfästelser 2 § Vid bedömningen av avdrag enligt detta kapitel får en pensionsutfästelse beaktas bara om en försäkring för utfästelsen skulle ha varit en pensionsförsäkring. Avdrag för tryggande av pensionsutfästelser Tryggandeformer 3 § Arbetsgivares tryggande av utfästelse om pension till en arbetstagare skall dras av som kostnad i den utsträckning som anges i 5–18 §§, om utfästelsen tryggas genom – överföring till pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., – avsättning i balansräkning i förening med kreditförsäkring eller i för- ening med kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti, eller – betalning av premie för pensionsförsäkring. Avsättning i balansräkning 4 § Med avsättning i balansräkning avses en särskild redovisning av pensionsutfästelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. – under rubriken Avsatt till pensioner, eller – i delpost under rubriken Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser. I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för arbetsgivare som tryggat pensionsutfästelse genom avsättning i balansräkningen. I 16 kap. 17 § finns bestämmelser om avdrag för avkastningsskatt. Huvudregel 5 § Tryggande av sådana pensionsutfästelser som avses i 3 § skall dras av som kostnad. Avdraget får dock inte för någon arbetstagare överstiga 35 procent av lönen och inte heller 10 prisbasbelopp. 6 § Som lön räknas vid tillämpning av detta kapitel sådan pensionsgrund- ande ersättning enligt pensionsavtal som hänför sig till beskattningsåret eller det föregående beskattningsåret. Kompletteringsregel 7 § Tryggande av sådana pensionsutfästelser som avses i 3 § skall, trots vad som sägs i 5 §, dras av som kostnad med ett belopp som motsvarar kostnaden för avtalad pension, om tryggandet föranleds av – att ett pensionsavtal ändras vid förtida avgång från anställning eller att ett nytt pensionsavtal ingås i ett sådant fall, eller – att pensionsutfästelserna är otillräckligt tryggade. Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas bara till den del något annat inte följer något av 8–12 §§. Bestämmelserna i första stycket skall inte tillämpas i sådana fall som avses i 17 och 18 §§. 8 § I fråga om ålderspension som skall betalas ut före 65 års ålder, får avdrag enligt 7 § inte överstiga kostnaden för en ålderspension som under den avtalade tiden betalas ut med – 80 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 prisbas- belopp, – 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte 20 prisbasbelopp, och – 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30 prisbasbelopp. I fråga om ålderspension som skall betalas ut tidigast från 65 års ålder, får avdrag enligt 7 § inte överstiga kostnaden för en livsvarig ålderspension som från den avtalade tidpunkten betalas ut med – 20 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 prisbas- belopp, – 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte 20 prisbasbelopp, och – 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30 prisbasbelopp. 9 § Om pensionsavtalet ger rätt till sådan ålderspension som avses i 8 § andra stycket utöver 20 procent av den del av lönen som inte överstiger 7,5 prisbasbelopp, skall ett belopp som motsvarar kostnaden för att uppnå avtalad pensionsnivå ändå dras av om den överskjutande pensionen är avsedd att ersätta tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. 10 § I fråga om fondförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) och andra avgiftsbaserade utfästelser, får avdrag som beräknas enligt 8 § göras med högst ett belopp som motsvarar kostnaden för att uppnå de förmånsnivåer som anges där genom annan pensionsförsäkring än sådan som avses i den lagen. 11 § Avdrag som beräknas enligt 8–10 §§ förutsätter full intjänandetid. Om pensionsrätten inte är fullt intjänad, skall avdragen minskas i motsvarande utsträckning. Med full intjänandetid avses full intjänandetid enligt pensionsavtalet, förutsatt att avtalet för full pension kräver dels intjänande under en sammanlagd tid av minst 30 år, dels fortsatt intjänande under anställningen fram till den avtalade pensionstidpunkten. Om pensionsavtalet inte uppfyller dessa förutsättningar eller om pensionsavtalet saknar bestämmelser om intjänandetid, avses med full intjänandetid tiden fram till den avtalade pensionstidpunkten, dock minst 30 år. Vid beräkningen av intjänandetiden skall såväl arbetstagarens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren som anställningstid hos andra arbetsgivare räknas med. 12 § När avdraget för kostnader för avtalad ålderspension beräknas, skall värdet av sådan ålderspension för arbetstagaren räknas av som har tryggats under beskattningsåret eller tidigare av arbetsgivaren eller av någon annan arbetsgivare i de tryggandeformer som anges i 3 §. Värdet av ålderspension för tid före 65 års ålder skall räknas av från avdrag som beräknas enligt 8 § första stycket. Värdet av ålderspension från tidigast 65 års ålder skall räknas av från avdrag som beräknas enligt 8 § andra stycket. Begränsningar i avdragsrätten vid olika tryggandeformer 13 § Överföring till pensionsstiftelse för att trygga pensionsutfästelser enligt 3 § får inte dras av med högre belopp för varje pensionsberättigad än som motsvarar pensionsreserven för sådan pensionsutfästelse som är tryggad med avdragsrätt. Pensionsreserven skall beräknas enligt de grunder som anges i pensionsavtalet. Beräkningen skall dock inte göras med lägre ränteantagande än som följer av 3 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Avdraget får inte överstiga vad som krävs för att stiftelsens förmögenhet skall motsvara pensionsreserven för sådana utfästelser som avses i första stycket. Stiftelsens förmögenhet skall beräknas till ett belopp som motsvarar 80 procent av kapitalunderlaget vid ingången eller utgången av beskattningsåret enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. 14 § Bestämmelserna i 13 § första stycket gäller också avsättning i balansräkningen för att trygga pensionsutfästelser enligt 3 §. Avdraget får inte överstiga ett belopp som motsvarar ökningen av pensionsreserven för sådana utfästelser som avses i första stycket från det föregående beskattningsårets utgång till beskattningsårets utgång. 15 § Arbetsgivarens utgifter för att trygga pensionsutfästelser enligt 3 § genom köp av pensionsförsäkring får inte dras av med högre belopp än premien. Förräntning, indexering eller annan värdesäkring 16 § Höjning av en pensionsreserv som avser pensionsutfästelser som tidigare tryggats med avdragsrätt skall dras av som kostnad i den utsträckning som anges i 13 och 14 §§, om höjningen följer av tillämpade försäkringstekniska beräkningsgrunder eller av indexering eller annan värdesäkring av utfästelserna. Byte av tryggandeform 17 § Om en arbetsgivare byter tryggandeform för en pensionsutfästelse som tidigare har tryggats med avdragsrätt, skall arbetsgivarens kostnad för det nya tryggandet dras av i den utsträckning som anges i 13–15 §§. Har det tidigare tryggandet skett genom överföring till pensionsstiftelse, får avdrag inte göras med högre belopp än som motsvarar den ersättning för kostnaderna som arbetsgivaren får från stiftelsen. Byte av arbetsgivare 18 § Om en arbetsgivare tar över ansvaret för en pensionsutfästelse som tidigare har tryggats av en annan arbetsgivare med avdragsrätt, skall den övertagande arbetsgivaren, i den utsträckning som anges i 13–15 §§, dra av kostnaden för att trygga pensionsutfästelsen. Pensionsförsäkring till efterlevande i särskilda fall 19 § Premie för en pensionsförsäkring som sedan den anställde dött tecknats till förmån för den anställdes efterlevande och som arbetsgivaren har åtagit sig att betala samtliga premier för skall dras av som kostnad, dock högst med belopp som motsvarar de i 8 § angivna förmånsnivåerna beräknade med hänsyn till den anställdes senaste lön. Kostnadsutjämning mellan arbetsgivare 20 § Om en arbetsgivare tryggat pensionsutfästelser enligt en allmän pensionsplan och planen innehåller bestämmelser om utjämning av pensionskostnader mellan olika arbetsgivare, skall – avgifter som arbetsgivaren betalar enligt dessa bestämmelser dras av, och – ersättningar som arbetsgivaren får enligt dessa bestämmelser tas upp. Med allmän pensionsplan avses detsamma som i 58 kap. 20 §. Ersättning från en pensionsstiftelse 21 § Ersättning som en arbetsgivare får från en pensionsstiftelse skall tas upp. Detta gäller dock inte ersättning som hänför sig till en sådan överföring till stiftelsen som arbetsgivaren inte har fått dra av. Sådana överföringar som arbetsgivaren har gjort avdrag för och avkastning som stiftelsen har fått skall i första hand anses använda när stiftelsen lämnar ersättning. Återföring av avdrag för avsättning i balansräkningen Vad som skall tas upp 22 § Om den avsättning för att trygga pensionsutfästelser som med avdragsrätt gjorts i balansräkningen uppgår till ett lägre belopp vid beskattningsårets utgång än motsvarande avsättning vid det föregående beskattningsårets utgång, skall mellanskillnaden tas upp som intäkt. 23 § Om det finns disponibla pensionsbelopp vid beskattningsårets utgång, skall som intäkt enligt 22 § dock tas upp lägst summan av – dels tio procent av de disponibla pensionsbeloppen vid det föregående beskattningsårets utgång, – dels de avdrag som gjorts under beskattningsåret för premier för pensionsförsäkringar, lämnad ersättning för pensionsutfästelse som tagits över av någon annan och överföring till pensionsstiftelse till den del dessa avdrag avser samma pensionsutfästelser som omfattas av den avsättning som med avdragsrätt gjorts i balansräkningen. Om beskattning sker enligt första stycket, skall senare minskningar av avsättningen i balansräkningen inte tas upp till den del minskningarna motsvarar de belopp som redan tagits upp. Disponibla pensionsbelopp 24 § Med disponibla pensionsbelopp avses skillnaden mellan 1. den avsättning för att trygga pensionsutfästelser som med avdragsrätt gjorts i balansräkningen vid det föregående beskattningsårets utgång ökad med förmögenheten vid beskattningsårets utgång i en sådan pensionsstiftelse som tryggar samma pensionsutfästelser, och 2. pensionsreserven vid beskattningsårets utgång för sådana pensionsutfästelser som avses i 1, till den del dessa inte är tryggade genom pensionsförsäkring, ökad med medel som då står kvar i stiftelsen och som inte har dragits av vid överföringen. Disponibla pensionsbelopp skall dock aldrig anses uppgå till högre belopp än vad som motsvarar den avsättning som med avdragsrätt gjorts i balansräkningen vid det föregående beskattningsårets utgång. Vid tillämpning av första stycket 1 skall förmögenheten i pensionsstiftelsen beräknas till ett belopp som motsvarar 80 procent av kapitalunderlaget enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Upphörande av näringsverksamhet 25 § Om en arbetsgivare upphör med sin näringsverksamhet, skall disponibla pensionsbelopp tas upp som intäkt det beskattningsår då verksamheten upphör. Om en arbetsgivare träder i likvidation eller om ett dödsbo efter en arbetsgivare skiftas, skall disponibla pensionsbelopp tas upp som intäkt det beskattningsår då beslutet om likvidation fattas eller boet skiftas. Övertagande av pensionsutfästelser 26 § Ersättning som lämnas till den som tar över ansvaret för pensions- utfästelser skall dras av. Ersättning som en skattskyldig får för att ta över ansvaret för pensionsutfästelser skall tas upp. 29 kap. Näringsbidrag Innehåll 1 § Detta kapitel gäller näringsbidrag och vissa andra stöd till näringsidkare. Det finns bestämmelser om – näringsbidrag i 2–8 §§, – befrielse från villkorlig återbetalningsskyldighet i 9-13 §§, – statligt räntebidrag för bostadsändamål i 14 §, och – avgångsvederlag till jordbrukare i 15 §. Näringsbidrag 2 § Med näringsbidrag avses stöd utan återbetalningsskyldighet som lämnas till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten, Europeiska gemenskaperna, landsting, kommuner, juridiska personer som avses i 7 kap. 16, 17 och 20 §§ och allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. 3 § Med stöd utan återbetalningsskyldighet avses också stöd som skall återbetalas bara om 1. näringsidkaren inte uppfyller villkoren för stödet, 2. näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats när stödet beviljades, 3. Europeiska gemenskapernas kommission genom beslut som vunnit laga kraft eller Europeiska gemenskapernas domstol har funnit att stödet strider mot artikel 92 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, eller 4. något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet. 4 § Ett näringsbidrag skall inte tas upp om det används för en utgift som inte får dras av vare sig omedelbart eller i form av värdeminsknings- avdrag. 5 § Ett näringsbidrag skall tas upp om det används för en utgift som skall dras av omedelbart. Om utgiften hänför sig till ett tidigare beskattningsår än det år då bidraget skall tas upp, får avdraget göras det senare året. Återbetalas bidraget, skall det återbetalade beloppet dras av. 6 § Om ett näringsbidrag används för en sådan utgift för att anskaffa en tillgång som skall dras av genom värdeminskningsavdrag, skall anskaffningsvärdet minskas med bidraget. Om bidraget är större än det skattemässiga värde som återstår när minskningen skall göras, skall mellanskillnaden tas upp. Återbetalas bidraget, skall tillgångens avskrivningsunderlag ökas med det återbetalade beloppet, dock med högst det belopp som har påverkat anskaffningsvärdet. Till den del ett bidrag har tagits upp enligt första stycket, skall det återbetalade beloppet dras av. 7 § Om ett näringsbidrag används för att anskaffa lagertillgångar, skall den del av lagret för vilken utgiften har täckts av bidraget inte räknas med när tillgångarna värderas. Återbetalas bidraget, skall tillgångarnas anskaffningsvärde ökas med det återbetalade beloppet. 8 § Om ett näringsbidrag skall användas ett senare beskattningsår än det år bidraget lämnas, skall bestämmelserna i 5–7 §§ tillämpas först det senare beskattningsåret, om den skattskyldige begär det. Befrielse från villkorlig återbetalningsskyldighet 9 § Om ett stöd som skall återbetalas under andra villkor än som sägs i 3 §, har lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från staten eller någon annan som avses i 2 § (stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet) och näringsidkaren helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldigheten, tillämpas bestämmelserna i 10–12 §§. 10 § Ett efterskänkt belopp skall inte tas upp, om stödet har använts för en utgift som inte skall dras av vare sig omedelbart eller i form av värdeminskningsavdrag. 11 § Ett efterskänkt belopp skall tas upp, om stödet har använts för en utgift som skall dras av omedelbart eller i form av värdeminsknings- avdrag. 12 § Om stödet har använts för en sådan utgift för att anskaffa en tillgång som skall dras av genom värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige det beskattningsår då det efterskänkta beloppet skall tas upp, utöver ordinarie avskrivning, göra ett värdeminskningsavdrag som motsvarar det efterskänkta beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga det skattemässiga värdet på tillgången. 13 § Om det inte kan utredas vad stödet har använts till, skall det anses ha använts till utgifter som skall dras av omedelbart, och det efterskänkta beloppet skall tas upp. Statligt räntebidrag för bostadsändamål 14 § Statligt räntebidrag för bostadsändamål skall tas upp. Återbetalas bidraget skall det återbetalade beloppet dras av omedelbart. Bestämmelser om byggnadsarbeten i samband med räntebidrag finns i 19 kap. 24 och 25 §§. Avgångsvederlag till jordbrukare 15 § Statligt avgångsvederlag till jordbrukare som upphör med sitt jordbruk skall tas upp utom när det betalas till en jordbrukare som har fått särskilt övergångsbidrag av statsmedel till jordbruket eller hade varit berättigad att få sådant bidrag, om han inte upphört med jordbruket. Familjebidrag till totalförsvarspliktiga 16 § Särskilda bestämmelser om familjebidrag till totalförsvarspliktiga i form av näringsbidrag finns i 11 kap. 25 §. 30 kap. Periodiseringsfonder Avdrag för avsättningar 1 § Avdrag får göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som sätts av till periodiseringsfond. Avdrag får dock inte göras av privatbostadsföretag, investmentföretag, förvaltningsföretag och svenska värdepappersfonder. 2 § När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för varje delägare för sig och avsättningarna göras hos delägarna. 3 § Juridiska personer som är skyldiga att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen (1999:000) får göra avdrag bara om motsvarande avsättning görs i räkenskaperna. När en juridisk person gör avsättning för en andel i ett svenskt handelsbolag och den juridiska personen och handelsbolaget inte har samma räkenskapsår, skall avsättningen göras i bokslutet för det räkenskapsår då handelsbolagets räkenskapsår löper ut. Beloppet skall dock alltid dras av vid taxeringen för det beskattningsår då handelsbolagets överskott eller underskott tas upp till beskattning. 4 § Varje års avsättning i näringsverksamheten skall bilda en egen fond. Beloppsgränser 5 § Juridiska personer får dra av högst ett belopp som motsvarar 25 procent av överskottet av näringsverksamheten före avdraget. 6 § Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag får dra av högst ett belopp som motsvarar 30 procent av ett för periodiseringsfond justerat positivt resultat. Med det för periodiseringsfond justerade resultatet avses resultatet av näringsverksamheten före avdrag för avsättning till periodiseringsfond ökat med – avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §, – avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto enligt 16 kap. 32 § samt särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader avseende dessa poster, och – avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap., minskat med – sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §, – återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §, och – återfört avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. Återföring av avdragen 7 § Avdrag för avsättning till en periodiseringsfond skall återföras senast det sjätte taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till. Om taxering på grund av förlängning av räkenskapsår inte sker det sjätte taxeringsåret, skall avdraget återföras senast det följande taxeringsåret. I 8–10 §§ finns bestämmelser om att avdragen för avsättningarna i vissa fall skall återföras tidigare och i 11–14 §§ om att periodiseringsfonderna i vissa fall får föras över till annan näringsverksamhet i stället för att avdragen återförs. 8 § En juridisk person skall återföra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte har löpt ut, om 1. den upphör att bedriva näringsverksamhet, 2. den beskattas i Sverige bara såsom delägare i ett svenskt handelsbolag och handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten eller andelen avyttras eller övergår till en ny ägare på något annat sätt, 3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör, 4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, 5. den upplöses genom fusion eller fission och annat inte följer av bestämmelserna i 37 kap. 17 §. 6. det beslutas att den skall träda i likvidation, eller 7. den försätts i konkurs. 9 § En enskild näringsidkare skall återföra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte har löpt ut, om 1. han upphör att bedriva näringsverksamheten, 2. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör, 3. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, eller 4. han försätts i konkurs. 10 § En fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag skall återföra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte har löpt ut, om 1. handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten, 2. andelen i handelsbolaget avyttras eller övergår till en ny ägare på något annat sätt, 3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör, 4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, 5. det beslutas att handelsbolaget skall träda i likvidation, eller 6. delägaren eller handelsbolaget försätts i konkurs. I vilka fall fonderna får tas över Från enskild näringsverksamhet till aktiebolag 11 § Om en enskild näringsidkare för över sin näringsverksamhet eller driften av näringsverksamheten till ett aktiebolag får en periodiseringsfond helt eller delvis tas över av aktiebolaget om 1. överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmel- serna i 22 kap., 2. den fysiska personen, såvida det inte är fråga om apportemission, skjuter till ett belopp som motsvarar överförd periodiseringsfond till aktiebolaget, och 3. aktiebolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, gör avsättning i räkenskaperna för övertagen periodiseringsfond. Om en fysisk person har flera periodiseringsfonder och förutsättningarna enligt första stycket 2 och 3 inte är uppfyllda för samtliga fonder, skall senare gjord avsättning till periodiseringsfond anses överförd före tidigare gjord avsättning. I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads- beloppet för aktierna. Från handelsbolag till aktiebolag 12 § Om näringsverksamheten i ett svenskt handelsbolag förs över till ett aktiebolag får en periodiseringsfond som avser handelsbolaget hos delägarna helt eller delvis tas över av aktiebolaget om 1. överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i 22 kap., 2. handelsbolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, skjuter till ett belopp som motsvarar överförd periodiseringsfond till aktiebolaget, och 3. aktiebolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, gör avsättning i räkenskaperna för övertagen periodiseringsfond. Om en delägare har flera periodiseringsfonder och förutsättningarna enligt första stycket 2 och 3 inte är uppfyllda för samtliga fonder, skall senare gjord avsättning till periodiseringsfond anses överförd före tidi- gare gjord avsättning. I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads- beloppet för aktierna. Från handelsbolag till enskild näringsverksamhet 13 § Om en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag tillskiftas realtillgångar vid bolagets upplösning och överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i 22 kap., får avsättningarna till periodiseringsfonder och de motsvarande avdrag som han gjort för andelen anses ha gjorts i enskild näringsverksamhet vid de taxeringar som avdragen hänför sig till. Vad som är realtillgångar framgår av 34 kap. 23 §. Från juridisk person till annan juridisk person 14 § Om näringsverksamheten i en juridisk person tas över av en annan juridisk person, får också periodiseringsfonderna tas över vid ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) och vid överlåtelse av ett ömsesidigt livförsäkringsföretags hela försäkringsbestånd till ett försäkringsaktiebolag som bildats för ändamålet. Vid en sådan ombildning av ekonomisk förening till aktiebolag som avses i 42 kap. 20 §, får aktiebolaget ta över den ekonomiska föreningens periodiseringsfonder. Bestämmelser om att periodiseringsfonder får tas över finns för kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 § och för verksamhetsavyttringar i 38 kap. 15 §. Effekter hos den som tar över fonderna 15 § Om en periodiseringsfond tas över, anses den som tar över fonden själv ha gjort avsättningen och avdraget för denna vid den taxering som avdraget faktiskt hänför sig till. 31 kap. Ersättningsfonder Avdrag för avsättningar 1 § Avdrag får göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som sätts av till – ersättningsfond för inventarier, – ersättningsfond för byggnader och markanläggningar, – ersättningsfond för mark, och – ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel. Med inventarier avses i detta kapitel inte sådana tillgångar som nämns i 18 kap. 1 § andra stycket. 2 § När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för bolaget. 3 § Den som är skyldig att upprätta årsredovisning eller årsbokslut enligt bokföringslagen (1999:000) får göra avdrag bara om motsvarande avsättning görs i räkenskaperna. Detta gäller dock inte för en ersättningsfond för mark. Ersättningar som ger rätt till avdrag 4 § Avdrag för avsättning till en ersättningsfond får göras om en närings- idkare får ersättning för skada genom brand eller annan olyckshändelse på inventarier, byggnader, markanläggningar, mark och på djurlager i jordbruk eller i renskötsel. 5 § Avdrag för avsättning får också göras om en näringsidkare får ersättning för inventarier, byggnader, markanläggningar eller mark i samband med att 1. en fastighet tas i anspråk genom expropriation eller liknande för- farande, 2. en fastighet annars avyttras under sådana förhållanden att det måste anses som en tvångsavyttring och det inte skäligen kan antas att den skulle ha avyttrats även om det inte hade funnits något tvång, 3. en fastighet avyttras som ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering, 4. en fastighet avyttras till staten därför att det på grund av flygbuller inte går att bo på den utan påtaglig olägenhet, eller 5. förfoganderätten till en fastighet inskränks för obegränsad tid med stöd av miljöbalken eller på motsvarande sätt med stöd av andra författningar, under förutsättning att ersättningen är en engångsersättning. 6 § När det gäller byggnader, markanläggningar och mark får avdrag göras bara om tillgångarna är kapitaltillgångar. Avdragets storlek 7 § Avdraget får inte överstiga den ersättning som skall tas upp. Om ersättningen avser en avyttrad fastighet, får avdraget inte överstiga summan av de belopp som på grund av avyttringen tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet som kapitalvinst enligt 45 kap. och som återförda värdeminskningsavdrag m.m. enligt 26 kap. Att sådan kapitalvinst som avses i andra stycket för enskilda näringsidkare kan räknas till inkomstslaget näringsverksamhet framgår av 13 kap. 6 § andra stycket. 8 § Om den skattskyldige med anledning av skadan eller avyttringen gör ett större avdrag för värdeminskning på inventarier, byggnader eller markanläggningar än han annars skulle ha haft rätt till, skall avdraget för avsättning till ersättningsfond för inventarier eller ersättningsfond för byggnader och markanläggningar minskas i motsvarande mån. 9 § Avdraget för avsättning till ersättningsfond för djurlager i jordbruk och i renskötsel får inte överstiga minskningen av lagerreserven under beskattningsåret. Om lagret har stigit i pris under beskattningsåret, får lagerreserven vid beskattningsårets ingång beräknas på grundval av den procentsats med vilken lagret vid denna tidpunkt faktiskt har skrivits ned och det åter- anskaffningsvärde samma lager skulle ha haft vid beskattningsårets utgång. Ianspråktagande av fonderna Vad fonderna får tas i anspråk för 10 § En ersättningsfond för inventarier får tas i anspråk för – avskrivning av och utgifter för underhåll och reparation av inventarier, och – nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel, med de begränsningar som framgår av 13 § andra stycket. 11 § En ersättningsfond för byggnader och markanläggningar får tas i anspråk för – avskrivning av och utgifter för underhåll och reparation av byggnader och markanläggningar som är kapitaltillgångar, – avskrivning av och utgifter för underhåll och reparation av inventarier, och – nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel med de begränsningar som framgår av 13 § andra stycket. 12 § En ersättningsfond för mark får tas i anspråk för anskaffning av mark som är kapitaltillgång. 13 § En ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel får tas i anspråk för nedskrivning av ett sådant djurlager. Fonden får tas i anspråk med högst ett belopp som motsvarar utgifterna under beskattningsåret för att anskaffa djur till ett sådant lager. Nedskrivningen får inte leda till ett lägre värde på lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång än som annars skulle ha godtagits. När fonderna får tas i anspråk 14 § En ersättningsfond får tas i anspråk för tillgångar som anskaffas och arbeten som utförs efter utgången av det beskattningsår då avsättningen gjordes. Fonden får också tas i anspråk för byggnader, markanläggningar och mark som anskaffas under samma beskattningsår som ersättningen skall tas upp som intäkt. I sådant fall skall det anses att avsättning till fonden görs och att fonden tas i anspråk omedelbart efteråt. 15 § Om arbete på byggnader eller markanläggningar sträcker sig över flera beskattningsår, får fonden tas i anspråk under det sista beskattningsåret för avskrivning av tillgångarna eller för utgifter för underhåll och reparationer av dem under de aktuella åren, om avdrag för utgifterna inte redan har gjorts de tidigare åren. Detta gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg och luftfartyg och i fråga om byggnadsinventarier och markinventarier. Turordning 16 § En tidigare avsättning anses ha tagits i anspråk före en senare avsättning till samma slags ersättningsfond. Beskattningskonsekvenser när fonderna tas i anspråk 17 § Om en ersättningsfond tas i anspråk enligt bestämmelserna i detta kapitel, skall det ianspråktagna beloppet inte tas upp som intäkt. 18 § En utgift som en ersättningsfond tas i anspråk för får inte dras av, om utgiften annars skulle ha dragits av omedelbart. Om fonden tas i anspråk för avskrivning av inventarier, byggnader eller markanläggningar, räknas bara den del av utgifterna som inte täcks av det ianspråktagna beloppet som anskaffningsvärde för tillgången. Om fonden tas i anspråk för att anskaffa mark, skall anskaffnings- utgiften för marken minskas med det ianspråktagna beloppet när omkostnadsbeloppet beräknas. Om fonden tas i anspråk för att anskaffa lager, anses lagret nedskrivet med det ianspråktagna beloppet. Återföring av avdragen 19 § Om en ersättningsfond inte tas i anspråk senast under det beskattningsår för vilket taxering sker under det tredje taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till, skall avdraget återföras det tredje taxeringsåret. Om taxering på grund av förlängning av räkenskapsår inte sker det tredje taxeringsåret, skall avdraget återföras senast det fjärde taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till. Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att fonden behålls under en viss tid därefter. Som längst får den behållas till och med det beskattningsår för vilket taxering sker under det sjätte taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till. 20 § Avdraget skall återföras, även om tiden i 19 § inte har löpt ut, om 1. fonden tas i anspråk i strid med bestämmelserna i 10–15 §§, 2. den huvudsakliga delen av näringsverksamheten överlåts och inte annat följer av 38 kap. 15 §, 3. den huvudsakliga delen av näringsverksamheten tillfaller en eller flera nya ägare på grund av arv, testamente eller bodelning, 4. den som innehar fonden upphör att bedriva näringsverksamheten, 5. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör, 6. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, 7. den som innehar fonden upplöses genom fusion eller fission och annat inte följer av bestämmelserna i 37 kap. 17 §, 8. det beslutas att innehavaren av fonden skall träda i likvidation, eller 9. den som innehar fonden försätts i konkurs. Vad som sägs i första stycket 2–4 gäller inte om avsättningen grundas på en sådan avyttring som avses i 5 § 1–4. I 23 och 24 §§ finns bestämmelser om att ersättningsfonder i vissa fall får tas över av någon annan i stället för att avdragen återförs. 21 § Om en enskild näringsidkare har fått avdrag för avsättning till en ersättningsfond för byggnader och markanläggningar i sådana fall som avses i 5 §, skall återföringen göras i inkomstslaget näringsverksamhet till den del fonden motsvarar belopp som har tagits upp i inkomstslaget näringsverksamhet vid återföring av värdeminskningsavdrag m.m. enligt 26 kap. Avdraget i övrigt skall återföras i inkomstslaget kapital. En enskild näringsidkare skall återföra avdrag för avsättning till en ersättningsfond för mark i inkomstslaget kapital. 22 § När avdraget återförs skall ett särskilt tillägg om 30 procent av det återförda beloppet tas upp som intäkt i de inkomstslag som återföringen görs i. Om det finns synnerliga skäl skall något tillägg inte göras. I vilka fall fonderna får tas över 23 § Vid en sådan ombildning av ekonomisk förening till aktiebolag som avses i 42 kap. 20 § får aktiebolaget ta över den ekonomiska föreningens ersättningsfonder. Bestämmelser om att ersättningsfonder får tas över finns för kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 18 § och för verksamhetsavyttringar i 38 kap. 15 §. 24 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att ersättningsfonder i en näringsverksamhet tas över av den som blir ägare till den huvudsakliga delen av näringsverksamheten på grund av arv, testamente eller bodelning i stället för att avdragen återförs enligt 20 § första stycket 3. 25 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att ett företags ersättningsfonder helt eller delvis tas över av ett annat företag. För ett sådant medgivande krävs 1. att det ena företaget är ett moderföretag och det andra företaget är dess helägda dotterföretag, 2. att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag, eller 3. att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening vars andelar till mer än 90 procent ägs av ett moderföretag tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget är ett annat sådant företag, moderföretaget eller moderföretagets helägda dotterföretag. Med helägt dotterföretag avses i detta kapitel ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening vars andelar till mer än 90 procent ägs av ett annat företag (moderföretaget). Bara svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker, svenska ömsesidiga försäkringsföretag och sådana svenska stiftelser eller svenska ideella föreningar som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. kan räknas som moderföretag. Effekter hos den som tar över fonderna 26 § Om en ersättningsfond tas över, anses den som tar över fonden själv ha gjort avsättningen och avdraget för denna vid den taxering som avdraget faktiskt hänför sig till. Överklagande 27 § Skattemyndighetens beslut enligt 19 § andra stycket, 24 eller 25 § får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. 32 kap. Upphovsmannakonto Huvudregler 1 § En enskild näringsidkare som har intäkt i egenskap av upphovsman enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsmannaintäkt) får enligt bestämmelserna i detta kapitel dra av belopp som sätts in på ett särskilt bankkonto (upphovsmannakonto). Avdrag får inte göras från en intäkt som avser fotografiska verk. Avdrag får inte göras av dödsbo. 2 § Uttag från ett upphovsmannakonto anses inte som upphovsmannaintäkt. 3 § Som förutsättning för avdrag gäller 1. att den skattskyldige är obegränsat skattskyldig vid beskatt- ningsårets utgång, och 2. att den skattskyldiges upphovsmannaintäkter under beskattningsåret överstiger hans upphovsmannaintäkter under något av de två föregående beskattningsåren med minst 50 procent. Avdragets storlek 4 § Avdrag får göras med högst ett belopp som motsvarar upphovs- mannaintäkten. Avdraget får inte överstiga ett belopp som motsvarar två tredjedelar av överskottet av näringsverksamheten före avdraget och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §. Avdrag får dock inte göras med högre belopp än att överskottet, efter avdraget men före avdraget för avsättning för egenavgifter, uppgår till minst 30 000 kronor. Avdraget skall avrundas nedåt till helt tusental kronor och får inte understiga 10 000 kronor. Insättning på kontot 5 § En skattskyldig får för ett visst beskattningsår inte göra insättning på upphovsmannakonto i mer än en bank. Om så ändå sker får avdrag göras bara för insättning hos den först anlitade banken. 6 § Avdrag får göras bara om medlen sätts in på ett upphovsmannakonto senast den dag som den skattskyldige enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämna självdeklaration. 7 § Som upphovsmannakonto godtas bara sådant konto hos en svensk bank eller en utländsk banks filial i Sverige för vilket ränta tillgodoräknas minst en gång per år. I lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. finns bestämmelser om skatt på räntan. Uttag från kontot 8 § Uttag från ett upphovsmannakonto får göras tidigast fyra månader efter insättningsdagen. Ett uttag får avse hela det innestående beloppet eller en del av det, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor. Sedan sex år har gått från ingången av det år då insättning enligt 6 § senast skulle göras, skall banken betala ut kvarstående medel. 9 § Uttag från ett upphovsmannakonto skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då uttaget görs. Motsvarande gäller kvarstående medel som betalas ut eller skulle ha betalats ut enligt 8 § andra stycket. Byte av bank 10 § Medel på ett upphovsmannakonto får föras över till en annan bank utan att beskattning sker enligt 9 § under förutsättning att hela det innestående beloppet direkt förs över till ett motsvarande konto i den mottagande banken. När kontomedel förs över skall den överförande banken lämna den mottagande banken de uppgifter som behövs för att den mottagande banken skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta kapitel och lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Överlåtelse, pantsättning, utflyttning och dödsfall 11 § Medel på ett upphovsmannakonto skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet om 1. avtal träffas om överlåtelse eller pantsättning av medlen, 2. medlen övergår till den skattskyldiges make genom bodelning, eller 3. den skattskyldige vid beskattningsårets utgång inte längre är obegränsat skattskyldig. Om den skattskyldige dör, skall medel på ett upphovsmannakonto tas upp som intäkt senast det beskattningsår då dödsboet skiftas helt eller delvis, dock inte i något fall senare än vid den taxering som sker det tredje kalenderåret efter det år dödsfallet inträffade. 33 kap. Räntefördelning Tillämpningsområde 1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag. Bestämmelserna gäller inte näringsverksamhet som bedrivs av europeiska ekonomiska intressegrupperingar eller av en utländska juridiska personer. Hur räntefördelning görs Positiv och negativ räntefördelning 2 § Ett positivt fördelningsbelopp får dras av i inkomstslaget näringsverksamhet (positiv räntefördelning). Av 42 kap. 9 § framgår att samma belopp skall tas upp i inkomstslaget kapital. Ett negativt fördelningsbelopp skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet (negativ räntefördelning). Av 42 kap. 9 § framgår att samma belopp skall dras av i inkomstslaget kapital. Positivt och negativt fördelningsbelopp 3 § Ett positivt fördelningsbelopp beräknas genom att ett positivt kapitalunderlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret ökad med fem procentenheter. Ett negativt fördelningsbelopp beräknas genom att ett negativt kapitalunderlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan vid samma tidpunkt ökad med en procentenhet. Om beskattningsåret omfattar längre eller kortare tid än tolv månader, skall fördelningsbeloppet justeras i motsvarande mån. Hur kapitalunderlaget beräknas framgår av 8–20 §§. Undantag från räntefördelning 4 § Räntefördelning skall inte göras om det positiva eller negativa kapitalunderlaget är högst 50 000 kronor. Om den skattskyldige skall beräkna mer än ett kapitalunderlag, gäller detta för summan av kapitalunderlagen. Särskilt om positiv räntefördelning 5 § Positiv räntefördelning får göras med högst ett belopp som motsvarar ett för räntefördelning justerat resultat. Med det för räntefördelning justerade resultatet avses resultatet av näringsverksamheten före räntefördelning ökat med – avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §, – avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto enligt 16 kap. 32 § samt särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader för dessa poster, – avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap., och – avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap., minskat med – sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §, – återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §, – återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap., och – återfört avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. 6 § Den skattskyldige får helt eller delvis avstå från att dra av ett positivt fördelningsbelopp. Sparat fördelningsbelopp 7 § Om inte hela det positiva fördelningsbeloppet dras av på grund av 5 eller 6 §, skall återstående belopp (sparat fördelningsbelopp) föras vidare till följande beskattningsår. Om den skattskyldige då har ett negativt fördelningsbelopp, skall det sparade fördelningsbeloppet kvittas mot detta. Kapitalunderlaget Enskilda näringsidkare 8 § Med kapitalunderlaget för räntefördelning för en enskild närings- idkare avses skillnaden mellan värdet på tillgångarna och värdet på skulderna i näringsverksamheten vid det föregående beskattningsårets utgång ökad med – underskott av näringsverksamheten under det föregående beskattningsåret till den del avdrag för underskottet inte har gjorts enligt någon av de bestämmelser som anges i 14 kap. 22 § första och andra styckena, – kvarstående sparat fördelningsbelopp, – en sådan övergångspost som avses i 14 §, och – en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 15–17 §§, minskad med – 72 procent av expansionsfonden enligt 34 kap. vid det föregående beskattningsårets utgång, och – sådana tillskott till näringsverksamheten under det föregående beskattningsåret som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. 9 § Andelar i svenska handelsbolag räknas inte som tillgångar i näringsverksamheten. 10 § Som tillgångar eller skulder i näringsverksamheten räknas inte fordringar eller skulder som avser – statlig inkomstskatt, – statlig förmögenhetsskatt, – kommunal inkomstskatt, – egenavgifter, – avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, – särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, – statlig fastighetsskatt, – mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration enligt 10 kap. 31 § skattebetalningslagen (1997:483), – avgift enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och – skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324). 11 § Till den del avdrag har gjorts vid beskattningen skall som skuld räknas – avsättningar till periodiseringsfonder, – avsättningar till ersättningsfonder, och – avsättningar för framtida utgifter. 12 § Vid beräkning av kapitalunderlaget skall tillgångarna tas upp till det skattemässiga värdet. I fråga om fastigheter som är kapitaltillgångar finns bestämmelser också i 13 §. Medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto skall tas upp till halva beloppet. 13 § Fastigheter i Sverige som är kapitaltillgångar och som har förvärvats före den 1 januari 1991 får i stället anses förvärvade den 1 januari 1993. I sådant fall skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag före år 1993, utöver vad som anges i andra och fjärde styckena. Vid tillämpning av första stycket skall anskaffningsutgiften anses motsvara den i det följande angivna delen av fastighetens taxeringsvärde för år 1993 minskad med värdeminskningsavdrag vid 1982–1993 års taxeringar, om avdraget per år uppgått till minst 10 procent av denna del av taxeringsvärdet. Den del av taxeringsvärdet som skall användas är för – småhusenheter 54 procent, – hyreshusenheter 48 procent, – industrienheter 64 procent, och – lantbruksenheter 39 procent till den del taxeringsvärdet inte avser bostadsbyggnadsvärde eller tomtmarksvärde för privatbostadsfastighet. Om marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar som anses förvärvade den 1 januari 1993 vid det föregående beskattningsårets utgång understeg 75 procent av anskaffningsutgiften enligt andra stycket, skall denna utgift justeras i skälig mån. Vad som sägs om värdeminskningsavdrag gäller också liknande avdrag, såsom skogsavdrag och avdrag för substansminskning, samt sådana belopp med vilka ersättningsfonder och liknande fonder har tagits i anspråk. 14 § Med övergångspost avses ett negativt fördelningsunderlag vid 1995 års taxering enligt den upphävda lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning. Om den skattskyldige på grund av förlängt räkenskapsår inte taxerades för näringsverksamheten vid 1995 års taxering, avses i stället ett negativt fördelningsunderlag vid 1996 års taxering enligt samma lag. Övergångsposten skall beräknas utan sådan jämkning av fördelningsunderlaget som avsågs i 19 § lagen om räntefördelning vid beskattning, om beskattningsåret omfattade annan tid än tolv månader. Om en fastighet som inte var omsättningstillgång togs upp till ett lägre belopp än det högsta av de värden som följer av 13 § 4 eller 14 § nämnda lag, skall övergångsposten minskas med mellanskillnaden. Om näringsverksamheten övergår till en fysisk person genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över övergångsposten. 15 § En särskild post får beräknas om en fastighet förvärvas genom arv, testamente eller gåva eller genom bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller makes död och det kapitalunderlag för räntefördelning som hänför sig till förvärvet är negativt vid förvärvstidpunkten. Detta gäller bara om fastigheten är kapitaltillgång såväl hos den tidigare ägaren som hos förvärvaren. 16 § Den särskilda posten uppgår till ett belopp som motsvarar det negativa kapitalunderlag för räntefördelning som hänför sig till förvärvet, beräknat vid förvärvstidpunkten. Posten får dock inte överstiga ett belopp som motsvarar den ersättning som lämnas för fastigheten minskad med det högsta värdet för fastigheten vid förvärvstidpunkten enligt 12 § eller 13 § och ökad med 72 procent av en övertagen expansionsfond till den del den avser fastigheten. Ett åtagande att ta över expansionsfonden räknas inte som ersättning. Om en del av fastigheten övergår till någon annan ägare, skall posten minskas i motsvarande mån. Om fastigheten och driften av den räknas till olika näringsverksam- heter och förvärvaren eller hans närstående inom två år före förvärvet eller efter förvärvet skjutit till kapital i mer än obetydlig omfattning till den näringsverksamhet som driften räknas till, skall posten minskas i motsvarande mån. 17 § Den särskilda posten får öka kapitalunderlaget för räntefördelning med högst ett belopp som motsvarar det negativa kapitalunderlaget i näringsverksamheten före ökningen med posten. Kapitalunderlaget får ökas med posten bara så länge någon del av fastigheten finns kvar i näringsverksamheten. Om kapitalunderlaget före ökningen med posten ett visst år inte längre är negativt, upphör rätten att öka kapitalunderlaget med posten. 18 § Bestämmelser om fördelning av kapitalunderlaget mellan makar som tillsammans deltar i näringsverksamheten finns i 60 kap. 11 §. Handelsbolagsdelägare 19 § Med kapitalunderlaget för räntefördelning i fråga om en andel i ett svenskt handelsbolag avses den justerade anskaffningsutgiften för andelen i bolaget beräknad enligt 50 kap. vid det föregående beskattningsårets utgång ökad med – kvarstående sparat fördelningsbelopp, och – en sådan övergångspost som avses i 20 §, minskad med – sådana tillskott under det föregående beskattningsåret som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i bolaget, och – lån från bolaget till delägaren eller någon närstående till delägaren under det aktuella beskattningsåret, om räntan på lånet inte är marknadsmässig. Med kapitalunderlaget för räntefördelning avses när det gäller en andel som är lagertillgång andelens skattemässiga värde vid det föregående beskattningsårets utgång ökat och minskat med posterna i första stycket. 20 § Med övergångspost avses ett negativt fördelningsunderlag vid 1995 års taxering enligt den upphävda lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning. Om den skattskyldige på grund av förlängt räkenskapsår inte taxerades för näringsverksamheten vid 1995 års taxering, avses i stället ett negativt fördelningsunderlag vid 1996 års taxering enligt samma lag. Övergångsposten skall beräknas utan sådan jämkning av fördelnings- underlaget som avsågs i 19 § lagen om räntefördelning vid beskattning, om beskattningsåret omfattade annan tid än tolv månader. Om en fastighet som inte var omsättningstillgång togs upp till ett lägre värde än det högsta av de värden som följer av 13 § 4 och 14 § nämnda lag, skall övergångsposten minskas med mellanskillnaden. Om delägarens nettouttag (skillnaden mellan uttag och tillskott) från bolaget under de beskattningsår som taxerats åren 1991–1994 översteg såväl hans nettoinkomst från bolaget vid beskattningen (skillnaden mellan de inkomster som togs upp och de underskott som drogs av) som hans andel av bolagets resultat under motsvarande period, skall övergångsposten minskas med mellanskillnaden. Om andelen övergår till en fysisk person genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över övergångsposten. 34 kap. Expansionsfonder Tillämpningsområde 1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag. Bestämmelserna gäller inte näringsverksamhet som bedrivs av en europeisk ekonomisk intressegruppering eller av en utländsk juridisk person. 2 § Avdrag får göras för belopp som sätts av till expansionsfond. När det gäller svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för varje delägare för sig och avsättningarna göras hos delägarna. Expansionsfondsskatt 3 § Av 1 kap. 3 § och 65 kap. 8 § framgår det att expansionsfondsskatt skall betalas vid avsättning till en expansionsfond och att ett motsvarande belopp skall dras av från den slutliga skatten vid återföring. Beloppsgränser Huvudregel 4 § Avdrag får göras med högst ett belopp som motsvarar ett för expansionsfond justerat positivt resultat. Avdraget begränsas också på så sätt att expansionsfonden inte får överstiga det högsta belopp som anges i bestämmelserna om kapitalunderlaget i 6-13 §§. Justerat resultat 5 § Med det för expansionsfond justerade resultatet avses resultatet av näringsverksamheten före avdrag för avsättning till expansionsfond ökat med – avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §, och – avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto enligt 16 kap. 32 § samt särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader avseende dessa poster, minskat med – sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §, och – återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29 §. Kapitalunderlag för enskilda näringsidkare 6 § För enskilda näringsidkare får expansionsfonden uppgå till högst ett belopp som motsvarar 138,89 procent av kapitalunderlaget för expansionsfond. 7 § Med kapitalunderlaget för expansionsfond avses skillnaden mellan värdet på tillgångarna och värdet på skulderna i näringsverksamheten vid beskattningsårets utgång ökad med – underskott av näringsverksamheten till den del underskottet inte dras av enligt någon av de bestämmelser som anges i 14 kap. 22 § första och andra styckena, – en sådan övergångspost som avses i 33 kap. 14 §, och – en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 8–10 §§, minskad med – sådana tillskott till verksamheten under beskattningsåret som görs i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. Bestämmelserna i 33 kap. 9–14 §§ om vilka tillgångar och skulder som räknas till näringsverksamheten, om hur tillgångarna värderas samt om övergångsposten skall tillämpas också vid beräkning av kapitalunderlaget för expansionsfond. 8 § En särskild post får beräknas om en fastighet förvärvas genom arv, testamente eller gåva eller genom bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller makes död och summan av egen och övertagen expansionsfond överstiger 138,89 procent av summan av förvärvarens kapitalunderlag för expansionsfond och det kapitalunderlag som hänför sig till förvärvet. Förvärvarens kapitalunderlag och expansionsfond skall beräknas vid utgången av beskattningsåret före förvärvet medan det kapitalunderlag som hänför sig till förvärvet och den övertagna expansionsfonden beräknas vid förvärvstidpunkten. Första stycket gäller bara under förutsättning att villkoren i 18 § är uppfyllda och om fastigheten är kapitaltillgång såväl hos den tidigare ägaren som hos förvärvaren. 9 § Den särskilda posten beräknas på det sätt som anges i 33 kap. 16 §. 10 § Den särskilda posten får öka kapitalunderlaget för expansionsfond med ett så stort belopp att expansionsfonden motsvarar högst 138,89 procent av kapitalunderlaget som avses i 8 §. Kapitalunderlaget får ökas med posten bara så länge någon del av fastigheten finns kvar i näringsverksamheten. Om expansionsfonden ett visst år uppgår till eller är lägre än 138,89 procent av kapitalunderlaget före ökningen med posten, upphör rätten att öka kapitalunderlaget med posten. 11 § Bestämmelser om fördelning av kapitalunderlaget mellan makar som tillsammans deltar i näringsverksamheten finns i 60 kap. 11 §. Kapitalunderlag för handelsbolagsdelägare 12 § För delägare i svenska handelsbolag får expansionsfonden inte uppgå till ett så högt belopp att kapitalunderlaget för expansionsfond är negativt. 13 § Med kapitalunderlaget för expansionsfond avses delägarens juste- rade anskaffningsutgift för andelen i bolaget vid beskattningsårets utgång, ökad med – en sådan övergångspost som avses i 33 kap. 20 §, minskad med – sådana tillskott under beskattningsåret som görs i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i bolaget, och – lån från bolaget till delägaren eller till en närstående till delägaren, om inte räntan på lånet är marknadsmässig. Vid tillämpning av första stycket beräknas den justerade anskaffningsutgiften enligt 50 kap., dock utan sådan ökning på grund av beskattningsårets avsättning till expansionsfond som avses i 50 kap. 5 §. Om andelen i handelsbolaget är lagertillgång, avses med kapitalunderlaget för expansionsfond andelens skattemässiga värde vid beskattningsårets utgång ökat och minskat med posterna i första stycket. Bestämmelserna om övergångsposten i 33 kap. 20 § skall tillämpas också vid beräkning av kapitalunderlaget för expansionsfond. Återföring av avdragen 14 § Avdrag för avsättning till expansionsfond skall återföras senast när förhållandena är sådana som anges i 15–17 §§. I 18–22 §§ finns bestämmelser om att expansionsfonden i vissa fall får föras över till annan näringsverksamhet i stället för att avdragen återförs. 15 § Om expansionsfonden överstiger vad som är tillåtet enligt 6 eller 12 §, skall motsvarande del av avdragen återföras. 16 § En enskild näringsidkares avdrag skall återföras om 1. han upphör att bedriva näringsverksamheten, 2. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör, 3. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, 4. han är begränsat skattskyldig och dör under beskattningsåret, eller 5. han försätts i konkurs. 17 § Avdrag som en delägare i ett svenskt handelsbolag har gjort skall återföras om 1. handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten, 2. andelen i handelsbolaget avyttras eller övergår till en ny ägare på något annat sätt, 3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör, 4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, 5. delägaren är begränsat skattskyldig och dör under beskattningsåret, 6. det beslutas att handelsbolaget skall träda i likvidation, eller 7. delägaren eller handelsbolaget försätts i konkurs. I vilka fall fonderna får tas över Från enskild näringsidkare till annan enskild näringsidkare 18 § Om samtliga realtillgångar i en enskild näringsverksamhet övergår till en obegränsat skattskyldig fysisk person genom arv, testamente, gåva eller bodelning får mottagaren ta över en expansionsfond om – mottagaren vid arv eller testamente skriftligen förklarar att han tar över expansionsfonden, eller – parterna vid gåva eller bodelning träffar skriftligt avtal om över- tagandet. Expansionsfonden får dock inte tas över till den del den överstiger 185 procent av det värde som realtillgångarna i näringsverksamheten uppgick till vid utgången av det tredje beskattningsåret före det aktuella beskattningsåret. Värdet av realtillgångarna skall beräknas på det sätt som anges i 33 kap. 12 § första stycket och 13 §. Om expansionsfonden tas över, anses den som tar över fonden själv ha gjort avsättningarna och avdragen för dem. Från enskild näringsverksamhet till handelsbolag 19 § En expansionsfond får föras över om en enskild näringsidkare – överlåter samtliga realtillgångar i näringsverksamheten till ett svenskt handelsbolag som han har en andel i eller genom överlåtelsen får en andel i, och – begär att expansionsfonden inte skall återföras. Om expansionsfonden förs över, anses delägaren ha gjort avsättning- arna och avdragen för dem såsom delägare i handelsbolaget. Från enskild näringsverksamhet till aktiebolag 20 § En expansionsfond upphör utan att bestämmelserna i 14–16 §§ blir tillämpliga om en enskild näringsidkare – överlåter samtliga realtillgångar i näringsverksamheten till ett aktiebolag som han äger aktier i eller genom överlåtelsen kommer att äga aktier i, – begär att expansionsfonden inte skall återföras, och – såvida det inte är fråga om apportemission, skjuter till kapital till bo- laget och detta kapital motsvarar minst 72 procent av expansionsfonden. I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads- beloppet för aktierna. Från handelsbolagsdelägare till annan handelsbolagsdelägare 21 § En expansionsfond får tas över om – en delägares andel i ett svenskt handelsbolag övergår till en obegränsat skattskyldig fysisk person genom arv, testamente, gåva eller bodelning, och – mottagaren vid arv eller testamente skriftligen förklarar att han tar över expansionsfonden, eller – parterna vid gåva eller bodelning träffar skriftligt avtal om över- tagandet. Expansionsfonden får dock inte tas över till den del den överstiger den justerade anskaffningsutgiften enligt 50 kap. Den får inte heller tas över till den del den överstiger den justerade anskaffningsutgiften vid utgången av det tredje beskattningsåret före det aktuella ökad med en tredjedel. Om andelen i handelsbolaget är en lagertillgång, gäller i stället att expansionsfonden inte får tas över till den del den överstiger andelens skattemässiga värde. Den får inte heller tas över till den del den över- stiger motsvarande värde vid utgången av det tredje beskattningsåret före det aktuella året ökat med en tredjedel. Om expansionsfonden tas över, anses den som tar över fonden själv ha gjort avsättningarna och avdragen för dem såsom delägare i handelsbolaget. Från handelsbolag till enskild näringsverksamhet 22 § Om en delägare i ett svenskt handelsbolag tillskiftas realtillgångar vid bolagets upplösning får en expansionsfond föras över om – delägaren begär att expansionsfonden inte skall återföras, och – överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i 22 kap. Om expansionsfonden förs över, anses delägaren ha gjort avsättningarna och avdragen för dem i enskild näringsverksamhet. Definition av realtillgångar 23 § Med realtillgångar avses alla sådana tillgångar som räknas in i kapitalunderlaget för expansionsfond i enskild näringsverksamhet med undantag av kontanter, banktillgodohavanden och liknande tillgångar. 35 kap. Koncernbidrag Huvudregel 1 § Koncernbidrag skall dras av hos givaren och tas upp hos mottagaren, om förutsättningarna för avdrag i detta kapitel är uppfyllda. Med koncernbidrag avses inte en ersättning som är en utgift för givaren för att förvärva eller bibehålla inkomster. Definitioner 2 § Med moderföretag avses i detta kapitel ett företag som äger mer än 90 procent av andelarna i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening och som är – ett svenskt aktiebolag, – en svensk ekonomisk förening, – en svensk sparbank, – ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, – en svensk stiftelse som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap., eller – en svensk ideell förening som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. Med helägt dotterföretag avses i detta kapitel det företag som ägs av moderföretaget enligt första stycket. Förutsättningar Bidrag mellan moderföretag och helägt dotterföretag 3 § Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag skall dras av under förutsättning att 1. varken givaren eller mottagaren är ett privatbostadsföretag, investmentföretag eller förvaltningsföretag, 2. både givaren och mottagaren redovisar bidraget öppet i självdeklarationen vid samma års taxering, 3. dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela beskattningsår eller sedan dotterföretaget började bedriva näringsverksamhet av något slag, 4. mottagaren inte enligt ett skatteavtal skall anses ha hemvist i en utländsk stat, och 5. om bidraget lämnas från dotterföretaget till moderföretaget, utdelning under beskattningsåret från dotterföretaget inte skall tas upp hos moderföretaget. Bidrag mellan helägda dotterföretag 4 § Ett koncernbidrag från ett helägt dotterföretag till ett annat helägt dotterföretag till samma moderföretag skall dras av, om de förutsätt- ningar som anges i 3 § 1–4 är uppfyllda och 1. moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag, 2. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som ger koncernbidraget inte skall tas upp av moderföretaget, eller 3. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som tar emot koncernbidraget skall tas upp av moderföretaget. Bidrag mellan företag som kan fusioneras 5 § Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett annat svenskt aktiebolag än ett helägt dotterföretag skall dras av, om de förutsättningar som anges i 3 § 1, 2 och 4 är uppfyllda och om ägarförhållandena under givarens och mottagarens hela beskattningsår eller sedan mottagaren började bedriva näringsverksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren genom fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har kunnat gå upp i moderföretaget. Fusion skall anses kunna äga rum när ett moderföretag äger mer än 90 procent av aktierna i ett dotterbolag, men inte i andra fall. Bidrag som kunnat förmedlas 6 § Ett koncernbidrag skall dras av om givaren hade kunnat lämna ett koncernbidrag till ett annat företag med rätt till avdrag enligt 3, 4 eller 5 § och bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare företag, hade kunnat vidarebefordras till mottagaren på ett sådant sätt att varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag för det vidare- befordrade bidraget. Ändrade ägarförhållanden 7 § Ett företag som blir helägt dotterföretag till ett nytt moderföretag och som fortsätter att vara det till utgången av givarens och mottagarens beskattningsår anses trots ägarförändringen ha varit helägt av det nya moderföretaget under hela beskattningsåret, om förhållandena mellan det företaget och dotterföretaget under hela den del av bådas beskattningsår som föregick ägarförändringen varit sådana att företagen skulle haft rätt till avdrag för koncernbidrag till varandra om förhållandena hade bestått under hela deras beskattningsår. Dispens 8 § Regeringen får medge att ett bidrag dras av hos givaren och tas upp hos mottagaren även om en eller flera av de förutsättningar som anges i detta kapitel inte är uppfyllda. Det gäller dock bara om – bidraget lämnas från ett svenskt företag till ett annat svenskt företag som givaren har intressegemenskap med, – bidraget lämnas för en näringsverksamhet som är av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt, och – bidraget redovisas öppet. 36 kap. Kommissionärsförhållanden Huvudregel 1 § Om ett kommissionärsföretag bedriver en näringsverksamhet för ett kommittentföretags räkning, får kommittentföretaget ta upp överskottet av kommissionärsverksamheten eller, om det uppkommer ett underskott, dra av detta, om förutsättningarna i detta kapitel är uppfyllda. Resultatet av kommissionärsverksamheten skall hos kommittentföre- taget behandlas som om företaget självt hade bedrivit näringsverksamheten. Definitioner 2 § Med kommissionärsföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som bedriver näringsverksamhet i eget namn för ett eller flera andra svenska aktiebolags eller svenska ekonomiska föreningars räkning. Med kommittentföretag avses det bolag eller den förening för vars räkning näringsverksamheten bedrivs. Förutsättningar Verksamhet för ett kommittentföretags räkning 3 § Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för ett enda kommittentföretags räkning, får överskottet eller underskottet av kommissionärsverksamheten tas upp respektive dras av hos kommittentföretaget under förutsättning att 1. kommissionärsförhållandet är grundat på ett skriftligt avtal, 2. kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamheten uteslutande för kommittentföretagets räkning, 3. kommissionärsföretaget under beskattningsåret inte bedriver näringsverksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av kommissionärsverksamheten, 4. verksamheten har bedrivits på det sätt som anges i detta kapitel under båda företagens hela beskattningsår eller sedan kommissionärs- företaget började bedriva näringsverksamhet av något slag, 5. beskattningsåren för båda företagen slutar vid samma tidpunkt, och 6. båda företagen skulle haft rätt till avdrag för koncernbidrag enligt 35 kap. om de hade lämnat sådant till det andra företaget under beskattningsåret. Vid prövning av förutsättningen i första stycket 6 skall kommissionärsverksamheten anses ingå i båda företagens verksamhet. Verksamhet för flera kommittentföretags räkning 4 § Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för två eller flera kommittentföretags räkning under samma beskattningsår, får överskottet eller underskottet av kommissionärsverksamheten tas upp respektive dras av hos dessa företag om de förutsättningar som anges i 3 § är uppfyllda i förhållande till varje kommittentföretag. När det gäller förutsättningen i 3 § första stycket 2, skall kommissionärsföretaget bedriva kommissionärsverksamheten uteslutande för kommittentföretagens räkning. 5 § Skattemyndigheten får vid tillämpning av 4 § efter ansökan av kommittentföretagen medge undantag från förutsättningen i 3 § första stycket 6, om kommissionärsförhållandet har tillkommit av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller om det finns andra synnerliga skäl. Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. 37 kap. Fusioner och fissioner Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beskattningen vid fusioner och fissioner. Beskattning av ägarna i det överlåtande företaget 2 § Bestämmelser om uppskov med beskattningen hos ägare till andelar i det överlåtande företaget vid en fusion eller fission finns i fråga om – koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap., – ekonomiska föreningar och medlemsbanker i 42 kap. 21 § jämförd med 48 kap. 10 §, och – andelsbyten i 49 kap. Definitioner 3 § Med fusion avses en ombildning som uppfyller följande förutsättningar: 1. Samtliga tillgångar samt skulder och andra förpliktelser hos ett företag (det överlåtande företaget) skall tas över av ett annat företag (det övertagande företaget). 2. Det överlåtande företaget skall upplösas utan likvidation. 4 § Med kvalificerad fusion avses en fusion som uppfyller villkoren i 11–15 §§. 5 § Med fission avses en ombildning som uppfyller följande förutsättningar: 1. Samtliga tillgångar samt skulder och andra förpliktelser hos ett företag (det överlåtande företaget) skall tas över av två eller flera andra företag (de övertagande företagen). 2. Det överlåtande företaget skall upplösas utan likvidation. 6 § Med kvalificerad fission avses en fission som uppfyller villkoren i 11–15 §§. 7 § Vad som sägs om det överlåtande företaget gäller, om det vid en fusion finns flera överlåtande företag, vart och ett av dessa. Vad som sägs om det övertagande företaget gäller vid en fission de övertagande företagen. 8 § En fusion eller fission skall anses genomförd när det överlåtande företaget har upplösts. 9 § Med företag avses i detta kapitel 1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank, 2. utländskt bolag, och 3. annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag. Som företag räknas inte utländskt skadeförsäkringsföretag. 10 § Ett företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra hemma i en viss stat som är medlem i Europeiska unionen, om företaget enligt lagstiftningen i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte anses ha hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget enligt ett skatteavtal anses ha hemvist i en annan medlemsstat, skall det anses höra hemma i denna andra medlemsstat. Villkor för kvalificerade fusioner och fissioner Skattskyldighet 11 § Det överlåtande företaget skall omedelbart före fusionen eller fissionen vara skattskyldigt för inkomst av åtminstone en del av näringsverksamheten. Inkomsten får inte ha varit helt undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal. 12 § Det övertagande företaget skall omedelbart efter fusionen eller fissionen vara skattskyldigt för inkomst av sådan näringsverksamhet som det överlåtande företaget beskattats för. Inkomsten får inte helt eller delvis vara undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal. Fusions- och fissionsvederlag 13 § Om det övertagande företaget vid en fusion inte äger samtliga andelar i det överlåtande företaget, får fusionsvederlag betalas bara till andra andelsägare i detta företag än det övertagande företaget. Om de övertagande företagen vid en fission inte äger samtliga andelar i det överlåtande företaget, får fissionsvederlag betalas bara till andra andelsägare i detta företag än de övertagande företagen. Beskattningsårets längd 14 § Beskattningsåret enligt 19 § för den överlåtna näringsverksamheten får inte komma att överstiga arton månader genom fusionen eller fissionen. Privatbostadsföretag 15 § Om det överlåtande företaget är ett privatbostadsföretag, skall det övertagande företaget vara en bostadsrättsförening som är ett privat- bostadsföretag. Beskattningen vid kvalificerade fusioner och fissioner Inledning 16 § Vid kvalificerade fusioner och fissioner skall bestämmelserna i 17–30 §§ tillämpas. Huvudregler 17 § Det överlåtande företaget skall i fråga om sådan näringsverksamhet som avses i 11 § inte ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på grund av fusionen eller fissionen. Företaget skall inte heller beskattas för resultatet för det beskattningsår som avslutas genom att fusionen eller fissionen genomförs (det sista beskattningsåret). 18 § Det övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets skattemässiga situation i fråga om sådan näringsverksamhet som avses i 17 §, om det inte framgår något annat av 20–28 §§. Företaget skall anses ha bedrivit det överlåtande företagets näringsverksamhet från ingången av det överlåtande företagets sista beskattningsår. Beskattningsåret 19 § Det övertagande företagets beskattningsår för den övertagna näringsverksamheten är tiden från ingången av det överlåtande företagets sista beskattningsår till utgången av det räkenskapsår för det övertagande företaget som avslutas närmast efter det att fusionen eller fissionen genomförs. Räkenskapsenlig avskrivning 20 § Om inventarier tas upp till ett högre värde i det övertagande företagets räkenskaper än som följer av 18 §, får företaget tillämpa räkenskapsenlig avskrivning bara om mellanskillnaden tas upp som intäkt. Intäkten skall tas upp det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomförs eller fördelas med lika belopp på det beskattningsåret och de två följande beskattningsåren. Underskott 21 § Om det kvarstår underskott hos det överlåtande företaget från beskattningsår före det sista beskattningsåret, tillämpas beloppsspärren i 40 kap. 15–17 §§. Vid fusion avses med utgift i 40 kap. 15 och 16 §§ summan av fusionsvederlaget och de utgifter som det övertagande företaget haft för förvärv av andelar i det överlåtande företaget. Vid fission avses med utgift i 40 kap. 15 och 16 §§ summan av fissionsvederlagen och de utgifter som de övertagande företagen haft för förvärv av andelar i det överlåtande företaget. Med ny ägare avses det övertagande företaget. 22 § Bestämmelserna i 21 § gäller inte om det övertagande företaget före fusionen eller fissionen hade sådant bestämmande inflytande över det överlåtande företaget som anges i 40 kap. 5 §. 23 § Bestämmelserna i 21 § gäller inte vid fusion enligt 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 7 kap. 1 och 2 §§ sparbankslagen (1987:619) eller 10 kap. 1 och 2 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker. 24 § Det övertagande företaget skall först det sjätte beskattningsåret efter det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomfördes dra av 1. underskott hos företaget som kvarstår från beskattningsår före det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomfördes, samt 2. underskott hos det överlåtande företaget som kvarstår från beskattningsår före det sista beskattningsåret. Om en del av underskotten hos det överlåtande företaget inte får dras av på grund av beloppsspärren i 40 kap. 15–17 §§, gäller första stycket 2 för den återstående delen. 25 § Bestämmelsen i 24 § gäller inte om koncernbidrag hade kunnat lämnas med avdragsrätt mellan det överlåtande och det övertagande företaget under följande beskattningsår, i fråga om det övertagande företaget: under beskattningsåret före det beskattningsår för den sedan tidigare bedrivna näringsverksamheten då fusionen eller fissionen genomförs, och i fråga om det överlåtande företaget: under beskattningsåret före det sista beskattningsåret. Om det för något av företagen gällde en koncernbidragsspärr enligt 40 kap. 18 § och koncernbidrag från det andra företaget enligt 40 kap. 19 § inte undantagslöst fick räknas med i överskottet, skall dock det övertagande företaget dra av sådant underskott som avses i 24 § först när begränsningen skulle ha upphört om fusionen eller fissionen inte hade genomförts. 26 § Bestämmelsen i 24 § gäller inte vid fusion mellan kooperativa föreningar enligt 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Kvarstående kapitalförlust på delägarrätter 27 § Om det övertagande företaget är ett fåmansföretag vid utgången av det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomförs eller om det överlåtande företaget var ett fåmansföretag vid ingången av beskattningsåret före det sista beskattningsåret, gäller 18 § i fråga om rätt till avdrag för kvarstående kapitalförlust på delägarrätter enligt 48 kap. 26 § första stycket bara om det övertagande företaget ägde mer än 90 procent av andelarna i det överlåtande företaget vid den sistnämnda tidpunkten. Särskilda regler vid fission om fonder, underskott och kvarstående kapitalförlust 28 § Vid en fission skall periodiseringsfonder, ersättningsfonder, rätt till avdrag för underskott enligt 40 kap. och rätt till avdrag för kvarstående kapitalförlust enligt 48 kap. 26 § första stycket fördelas på de övertagande företagen i förhållande till det nettovärde som förs över till varje företag. Med nettovärde avses här skillnaden mellan de skattemässiga värdena på tillgångarna och de värden på skulder och andra förpliktelser som gäller vid beskattningen. Värdepapper som getts ut av det överlåtande företaget 29 § Om det övertagande företaget innehar värdepapper som har getts ut av det överlåtande företaget och dessa är kapitaltillgångar, skall värdepapperen inte anses avyttrade enligt 44 kap. 8 §. Om det övertagande företaget innehar andelar i det överlåtande företaget och dessa är lagertillgångar, skall andelarna anses ha avyttrats vid fusionen eller fissionen mot en ersättning som motsvarar deras skattemässiga värde. Tillgångar knutna till ett fast driftställe i ett annat EU-land 30 § Om tillgångar samt skulder och andra förpliktelser förs över genom en fusion eller fission från ett företag som hör hemma i Sverige till ett företag som hör hemma i en annan stat som är medlem i Europeiska unionen, gäller andra stycket till den del tillgångarna samt skulderna och förpliktelserna är knutna till en sådan plats i en medlemsstat som är ett fast driftställe enligt ett skatteavtal mellan Sverige och den staten eller – om det inte finns något skatteavtal – som skulle ha varit ett fast driftställe om 2 kap. 29 § hade tillämpats i den staten. Det överlåtande företaget har vid tillämpning av 16 kap. 18 och 19 §§ och av lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt rätt till avdrag respektive avräkning av utländsk skatt som om företaget faktiskt hade betalat den skatt som skulle ha betalats i den stat där det fasta driftstället är beläget om det inte hade funnits sådan lagstiftning där som avses i det av Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna direktivet om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater (90/434/EEG). Hänvisningar 31 § Bestämmelser om fusioner och fissioner finns också i fråga om – utgifter i samband med fusion eller fission i 16 kap. 7 §, – koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. 9, 20, 24 och 25 §§, – avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap i 25 kap. 31 §, – periodiseringsfonder i 30 kap. 8 §, – ersättningsfonder i 31 kap. 20 §, och – andelsbyten i 49 kap. 4 och 22 §§. 38 kap. Verksamhetsavyttringar Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om undantag från omedelbar beskattning när ett företag avyttrar tillgångar till ett annat företag genom en verksamhetsavyttring. Definitioner 2 § Med verksamhetsavyttring avses en ombildning som uppfyller villkoren i 6–8 §§ samt följande förutsättningar: 1. Ett företag (det säljande företaget) skall avyttra samtliga tillgångar i sin näringsverksamhet eller i en verksamhetsgren (de avyttrade tillgångarna) till ett annat företag (det köpande företaget). 2. Ersättningen skall vara marknadsmässig och lämnas i form av andelar i det köpande företaget (mottagna andelar). Om det säljande företaget har skulder eller andra förpliktelser som hänför sig till de avyttrade tillgångarna, får ersättning lämnas också på det sättet att det köpande företaget tar över ansvaret för förpliktelserna. 3 § Med företag avses i detta kapitel 1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank, 2. utländskt bolag, och 3. annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag. Som företag räknas inte privatbostadsföretag, investmentföretag eller utländskt skadeförsäkringsföretag. 4 § Ett företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra hemma i en viss stat som är medlem i Europeiska unionen, om företaget enligt lagstiftningen i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte anses ha hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget enligt ett skatteavtal anses ha hemvist i en annan medlemsstat, skall det anses höra hemma i denna andra medlemsstat. Begäran 5 § Bestämmelserna om undantag från omedelbar beskattning skall tillämpas bara om det säljande och det köpande företaget begär det. Villkor Skattskyldighet 6 § Det säljande företaget skall omedelbart före avyttringen ha varit skattskyldigt för inkomst av åtminstone en del av den avyttrade näringsverksamheten eller verksamhetsgrenen. Inkomsten får inte ha varit helt undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal. 7 § Det köpande företaget skall omedelbart efter avyttringen vara skattskyldigt för inkomst av sådan näringsverksamhet som det säljande företaget beskattats för. Inkomsten får inte helt eller delvis vara undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal. Ersättningens storlek 8 § Ersättningen skall överstiga summan av de skattemässiga värdena för de avyttrade tillgångarna. Beskattningen Hos det säljande företaget 9 § Det säljande företaget skall inte ta upp ersättningen på grund av verksamhetsavyttringen. 10 § För andra tillgångar än kapitaltillgångar skall det säljande företaget ta upp de skattemässiga värdena som intäkt. Om inventarier som avyttras bara är en del av säljarens samtliga inventarier, skall en skälig del av hela det skattemässiga värdet tas upp. 11 § Kapitalvinster och kapitalförluster som uppkommer hos det säljande företaget vid avyttringen skall inte tas upp respektive får inte dras av. 12 § Värdeminskningsavdrag m.m. för avyttrad näringsfastighet eller näringsbostadsrätt skall inte återföras enligt 26 kap. hos det säljande företaget. 13 § De mottagna andelarna skall anses anskaffade för nettovärdet av den avyttrade näringsverksamheten eller verksamhetsgrenen. Med nettovärde avses här skillnaden mellan de skattemässiga värdena på tillgångarna och de värden på skulderna och förpliktelserna som gäller vid beskattningen. Hos det köpande företaget 14 § Det köpande företaget skall anses ha anskaffat andra förvärvade tillgångar än kapitaltillgångar för ett belopp som motsvarar det belopp som det säljande företaget skall ta upp enligt 10 §. I fråga om kapitaltillgångar inträder det köpande företaget i det säljande företagets skattemässiga situation. Fonder, avsättningar och underskott 15 § Periodiseringsfonder och ersättningsfonder hos det säljande före- taget skall tas över av det köpande företaget, om företagen begär det. Det köpande företaget skall i så fall anses ha gjort avsättningarna till fonderna och fått avdragen för avsättningarna vid de taxeringar avdragen faktiskt hänför sig till. Om avyttringen inte omfattar samtliga tillgångar i det säljande före- taget, får högst en så stor andel av periodiseringsfonder och ersättningsfonder tas över som motsvarar förhållandet mellan de skattemässiga värdena på de avyttrade tillgångarna och motsvarande värden på samtliga tillgångar i det säljande företaget vid tidpunkten för verksamhetsavyttringen. 16 § Om det säljande företaget har gjort avdrag för framtida utgifter som hänför sig till det som avyttras, skall avdragen inte återföras hos det säljande företaget utan hos det köpande företaget. 17 § Det köpande företaget får inte ta över rätt till avdrag för underskott enligt 40 kap. eller rätt till avdrag för kvarstående kapitalförluster på delägarrätter enligt 48 kap. 26 § första stycket. Räkenskapsenlig avskrivning 18 § Om inventarier tas upp till ett högre värde i det köpande företagets räkenskaper än som följer av 14 §, får företaget tillämpa räkenskapsenlig avskrivning bara om mellanskillnaden tas upp som intäkt. Intäkten skall tas upp det beskattningsår då verksamhetsavyttringen sker eller fördelas med lika belopp på det beskattningsåret och de två följande beskattningsåren. Tillgångar knutna till ett fast driftställe i ett annat EU-land 19 § Om tillgångar samt skulder och andra förpliktelser förs över genom en verksamhetsavyttring från ett företag som hör hemma i Sverige till ett företag som hör hemma i en annan stat som är medlem i Europeiska unionen, tillämpas bestämmelserna i 37 kap. 30 §. 39 kap. Särskilda bestämmelser för vissa juridiska personer Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – försäkringsföretag i 2–13 §§, – investmentföretag och värdepappersfonder i 14–20 §§, – kooperativa föreningar i 21–24 §§, – privatbostadsföretag i 25–27 §§, – sambruksföreningar i 28 §, – samfälligheter i 29 §, och – sparbanker och Sparbankernas säkerhetskassa i 30 och 31 §§. Försäkringsföretag Definitioner 2 § Med livförsäkringsföretag avses 1. livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (1982:713), och 2. utländskt försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsrörelse i Sverige med stöd av lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Med skadeförsäkringsföretag avses annat försäkringsföretag än livförsäkringsföretag. Utländska försäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse i Sverige bedöms bara med hänsyn till den verksamhet som företaget bedriver från fast driftställe här. Livförsäkringsföretag 3 § Livförsäkringsföretag skall inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller influtna premier. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och premier får inte dras av. 4 § Bestämmelserna i 3 § gäller inte till den del inkomsterna, premierna och utgifterna hänför sig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sådana sjuk- och olycksfalls- försäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen (1982:713). För dessa inkomster, premier och utgifter gäller i stället 6–9 §§. 5 § I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för livförsäkringsföretag. Skadeförsäkringsföretag 6 § För svenska skadeförsäkringsföretag gäller, utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, att följande skall tas upp: 1. minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, 2. minskning av säkerhetsreserv, 3. minskning av regleringsfond för trafikförsäkring, och 4. minskning av utjämningsfond, följande skall dras av: 5. sådana avgifter och bidrag till kommuner, föreningar och sammanslutningar som avser att stödja verksamhet med syfte att förebygga skador som faller inom ramen för den försäkringsrörelse som företaget bedriver, 6. ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, 7. ökning av säkerhetsreserv, 8. utbetald återbäring, och 9. verkställd premieåterbetalning. 7 § Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses sådana avsättningar enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (ej intjänade premier och kvardröjande risker, livförsäkringsavsättning, oreglerade skador, garanterad och villkorad återbäring, utjämningsavsättning för kreditförsäkring och fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken) minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet. 8 § Med säkerhetsreserv avses en reserv för att täcka sådana förluster i försäkringsrörelsen som beror på slumpmässiga eller i övrigt svårbedömbara faktorer till den del reserven inte överstiger vad som behövs för en tillfredsställande konsolidering. 9 § Med utjämningsfond avses en fond som enligt bolagsordningen får användas bara till att täcka förluster i själva försäkringsrörelsen och – efter det att sådan förlusttäckning har skett – förluster i näringsverksamheten i dess helhet, till den del inte förlusterna enligt bolagsordningen skall täckas av andra avsättningar. För sådana ömsesidiga bolag som inte omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713) skall detta framgå av bolagets stadgar i stället för av bolagsordningen. Om bolagsordningen ändras så att företaget får rätt att använda en utjämningsfond på annat sätt än enligt första stycket, skall fonden anses ha minskat med hela det belopp som den uppgick till före ändringen. För utjämningsfonder som fanns den 1 januari 1929 gäller detta bara om det funnits bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt. 10 § Ett utländskt skadeförsäkringsföretag skall som överskott av försäkringsverksamhet ta upp två procent av företagets premieinkomst av den försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige. Fördelning av intäktsposter och kostnadsposter 11 § Om ett försäkringsföretag skall dela upp en intäktspost eller en kostnadspost mellan olika delar av sin verksamhet, skall fördelningen göras på skäligt sätt. Övertagande av hela försäkringsbeståndet 12 § Om ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd tas över av ett annat försäkringsföretag, skall det överlåtande företaget inte ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på grund av överlåtelsen. Det övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets skattemässiga situation. Hänvisningar 13 § Bestämmelser om försäkringsföretagens placeringstillgångar finns i 17 kap. 17, 18, 20 och 21 §§. Investmentföretag och värdepappersfonder Huvudregler 14 § För investmentföretag och svenska värdepappersfonder gäller, utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, följande: 1. Kapitalvinster på delägarrätter skall inte tas upp och kapitalförluster på delägarrätter får inte dras av. 2. Ett belopp som för helt år motsvarar 2 procent för investmentföretag och 1,5 procent för värdepappersfonder av värdet på deras delägarrätter vid beskattningsårets ingång skall tas upp. 3. Utdelning som företaget eller fonden lämnar skall dras av, dock inte med så högt belopp att det uppkommer ett underskott. Sådan utdelning av andelar i ett dotterbolag som avses i 42 kap. 16 § skall dock inte dras av. Svenska värdepappersfonder får dra av utdelning till annan än andelsägare i fonden med högst ett belopp som motsvarar 2 procent av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. Den utdelning som skall dras av enligt första stycket 3 skall dras av som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser. Definition 15 § Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening – som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar, – vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappers- innehav erbjuda andelsägarna riskfördelning, och – som ett stort antal fysiska personer äger andelar i. Avskattning av investmentföretag 16 § Om det inträffar en sådan förändring i ett investmentföretag eller i ägandet av detta att företaget inte längre kan räknas som investment- företag enligt 15 §, skall avskattning ske enligt 17 och 18 §§. Avskattning skall dock inte ske om företaget upplöses genom likvidation. 17 § Investmentföretaget skall som avskattningsintäkt ta upp 16 procent av marknadsvärdet på de delägarrätter som företaget innehar vid ingången av beskattningsåret. Om marknadsvärdet på företagets delägarrätter var högre vid ingången av något av de fem föregående beskattningsåren och företaget var investmentföretag det året, skall intäkten i stället beräknas på det högsta av dessa värden. Om någon som äger andelar i investmentföretaget avyttrar andelar i företaget under det beskattningsår för företaget då förändringen inträffar, är avskattningsintäkten så stor andel av avskattningsintäkten enligt första stycket som motsvarar förhållandet mellan icke avyttrade andelar och samtliga andelar i företaget. Andelar i investmentföretaget som ägs av ett investmentföretag vid såväl ingången som utgången av det förstnämnda investmentföretagets beskattningsår skall anses ha avyttrats under beskattningsåret. Avskattning av andelar i investmentföretag 18 § Äger en fysisk person eller en annan juridisk person än ett investmentföretag vid utgången av investmentföretagets beskattningsår andelar i företaget med mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar skall, om personen begär det, avskattning ske av de andelar i företaget som personen ägde vid ingången av beskattningsåret. Avskattningen medför att andelarna skall anses ha avyttrats under beskattningsåret för ett pris som motsvarar marknadsvärdet vid ingången av beskattningsåret och köpts tillbaka för samma pris. Anskaffningsutgiften för delägarrätter 19 § De delägarrätter som investmentföretaget anskaffade innan det inträffade en sådan förändring som anges i 16 §, skall anses ha anskaffats för ett belopp som motsvarar marknadsvärdet vid tidpunkten för förändringen. Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder 20 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till uttagsbeskattning enligt 22 kap. Den eller de nya fonderna inträder i den eller de upphörda fondernas skattemässiga situation när det gäller tillgångarnas anskaffningsutgift och annat som påverkar en kapitalvinstberäkning. Rätt att dra av och skyldighet att ta upp skatt som avser tiden före ombildningen övergår till den eller de nybildade fonderna. Vid delning fördelas rättigheterna och skyldigheterna mellan de nybildade fonderna i förhållande till fondernas värde vid delningen. Kooperativa föreningar 21 § Med kooperativ förening avses en ekonomisk förening som är öppen på det sätt som anges i 3 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och som tillämpar lika rösträtt. Om en ekonomisk förening bedriver försäljning till personer som inte uppfyller kraven för inträde i föreningen, skall föreningen för att anses som öppen ge dem samma rätt till återbäring på köpta varor som medlemmarna får. Kooperativa föreningars centralorganisationer anses som öppna även om de beviljar inträde bara för sådana lokala föreningar som uppfyller centralorganisationens krav på stadgar, skötsel och soliditet och även om bara ett enda företag inom varje område antas som medlem. När det gäller kravet på lika rösträtt anses centralorganisationer som kooperativa även om rösträtten utövas i förhållande till föreningarnas medlemsantal. 22 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar av vinsten av den kooperativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar skall dras av. Om föreningen har medlemmar som får sådan utdelning som enligt 42 kap. 14 § inte skall tas upp hos dem och det inte är fråga om bara enstaka sådana medlemmar, får utdelningen dras av med högst ett belopp som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret multiplicerat med summan av medlemmarnas omsättning med föreningen. 23 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 13–18 §§ inte skall tas upp av mottagaren. Om den del som inte skall tas upp av mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, skall dock hela utdelningen dras av. Om en ekonomisk förening är centralorganisation för kooperativa föreningar, skall utdelningen på förlagsinsatser dras av även om centralorganisationen inte är kooperativ enligt 21 §. Är en ekonomisk förening ett förvaltningsföretag, får utdelning inte dras av till den del den enligt 24 kap. 13 § föranlett att utdelning som föreningen har tagit emot inte skall tas upp. 24 § Den utdelning som skall dras av enligt 22 eller 23 § skall dras av som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser. Privatbostadsföretag 25 § Ett privatbostadsföretag skall i fråga om en fastighet i Sverige, utöver vad som sägs i 26 och 27 §§, ta upp bara: 1. ett belopp som för helt år motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde året före taxeringsåret, och 2. erhållna statliga räntebidrag för bostadsändamål, dra av bara: 3. ränta på lånat kapital som har lagts ned i fastigheten, 4. återbetalning av statliga räntebidrag för bostadsändamål, och 5. tomträttsavgäld. Om det inte fanns något taxeringsvärde fastställt för fastigheten, skall inkomsten enligt första stycket 1 beräknas på ett värde som uppskattas enligt de grunder som gällde för att fastställa ett taxeringsvärde för året före taxeringsåret. 26 § Om privatbostadsföretagets fastighet har del i en annan samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, skall fastighetens andel av inkomster och utgifter i samfällighetens verksamhet tas upp respektive dras av hos privatbostadsföretaget. Dessa inkomster och utgifter skall dock tas upp eller dras av bara om det är fråga om 1. sådana inkomster och utgifter som avses i 25 §, 2. avkastning av kapital och bara till den del avkastningen överstiger 300 kronor, eller 3. kapitalvinster och kapitalförluster. Om samfälligheten är en särskild taxeringsenhet, skall fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde räknas in i underlaget för inkomstberäkningen enligt 25 § första stycket 1. 27 § Om privatbostadsföretagets fastighet har del i en sådan samfällighet som avses i 6 kap. 6 § första stycket, skall utdelning från samfälligheten tas upp av privatbostadsföretaget. Sambruksföreningar 28 § Lönetillägg och liknande ersättningar som en sambruksförening lämnar till en medlem eller någon annan med hänsyn till resultatet av verksamheten skall dras av. Samfälligheter 29 § Juridiska personer som är skattskyldiga för inkomster i en samfällighet enligt 6 kap. 6 § första stycket skall dra av utdelning som lämnas till delägarna. Utdelningen skall dras av som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser. Sparbanker och Sparbankernas säkerhetskassa 30 § Bidrag som en sparbank lämnar till Sparbankernas säkerhetskassa skall dras av. Bidraget skall tas upp hos säkerhetskassan. 31 § Utdelning som Sparbankernas säkerhetskassa lämnar till spar- bankerna skall dras av. 40 kap. Tidigare års underskott Innehåll 1 § I detta kapitel finns – en huvudregel i 2 §, – definitioner i 3–8 §§, – bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott hos företag efter ägarförändringar i 9–19 §§, – bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott vid konkurs och ackord i 20 och 21 §§, – bestämmelser om begränsningar i rätten till avdrag för underskott efter överlåtelser av andelar i statliga kreditinstitut i 22 §, – bestämmelser om avdrag efter ombildningar i 23 §, och – hänvisningar i 24 §. Huvudregel 2 § Ett underskott av näringsverksamheten som kvarstår från det före- gående beskattningsåret skall dras av i den utsträckning det inte finns några begränsningar i detta kapitel, i bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 21–26 och 28 §§, i bestämmelserna om verksamhetsavyttringar i 38 kap. 17 § eller i bestämmelserna om underskott av andelshus i 42 kap. 33 §. Definitioner 3 § Med företag avses i detta kapitel – svenskt aktiebolag, – svensk ekonomisk förening, – svensk sparbank, – svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, – svensk stiftelse, – svensk ideell förening, och – utländskt bolag. 4 § Med underskottsföretag avses ett företag som hade ett underskott det föregående beskattningsåret eller som har ett eget eller övertaget underskott från tidigare år som inte har fått dras av än på grund av koncernbidragsspärren i 18 § eller bestämmelserna i 37 kap. 24 och 25 §§ om rätt till avdrag för underskott efter kvalificerade fusioner eller fissioner. 5 § Ett företag anses i detta kapitel ha bestämmande inflytande över ett annat företag om detta är ett dotterföretag till det förra enligt – 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385), – 1 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, – 1 kap. 6 § bankaktiebolagslagen (1987:618), – 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), – 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker, – 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713), eller – 1 kap. 5 § stiftelselagen (1994:1220). En svensk ideell förening anses ha bestämmande inflytande över ett annat företag om detta är ett dotterföretag till föreningen enligt 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554). Ett utländskt bolag eller en sådan förvärvare som avses i 11 § anses ha bestämmande inflytande över ett företag om detta skulle ha varit ett dotterföretag till bolaget eller personen, om bolaget eller personen hade varit ett svenskt aktiebolag. 6 § Med koncern avses i detta kapitel – en koncern enligt någon av de bestämmelser som anges i 5 § första stycket, – när det gäller svenska ideella föreningar, en koncern enligt 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), och – en motsvarande utländsk företagsgrupp, om moderföretaget hör hemma i en medlemsstat i Europeiska unionen eller är ett sådant utländskt bolag som avses i 6 kap. 10 §. 7 § Med moderföretag avses i detta kapitel – ett företag som är moderföretag enligt någon av de bestämmelser som anges i 5 § första stycket, – en svensk ideell förening som är moderföretag enligt 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), och – ett utländskt bolag som skulle ha varit moderbolag om det hade varit ett svenskt aktiebolag. 8 § Med ägarförändring avses i detta kapitel sådana förändringar i det bestämmande inflytandet eller ägandet som anges i 10–14 §§. Begränsningar hos företag efter ägarförändringar Innehåll 9 § I 10–14 §§ finns bestämmelser om att en beloppsspärr och en koncernbidragsspärr inträder för underskottsföretaget vid vissa ägarförändringar. Bestämmelser om innebörden av dessa spärrar finns i 15–19 §§. Ägarförändringar 10 § Vid ägarförändringar som innebär att ett företag får det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag inträder en beloppsspärr och en koncernbidragsspärr. Beloppsspärren inträder dock inte om det företag som får det bestämmande inflytandet ingick i samma koncern som underskottsföretaget redan före ägarförändringen. Koncernbidragsspärren inträder dock inte om ägarförändringen bara berör företag som före ägarförändringen ingick i samma koncern som underskottsföretaget. 11 § I andra fall än som avses i 10 § första stycket inträder en beloppsspärr vid ägarförändringar som innebär att det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag erhålls av 1. en fysisk person, 2. ett dödsbo, 3. en annan utländsk juridisk person än ett utländskt bolag, eller 4. ett svenskt handelsbolag i vilket en fysisk person eller en sådan person som anges i 2 eller 3 är delägare direkt eller genom ett eller flera svenska handelsbolag. En fysisk person och närstående till honom räknas som en enda person. Som närstående räknas här, utöver vad som anges i 2 kap. 22 §, ett svenskt handelsbolag där den fysiska personen själv eller en närstående fysisk person är delägare. Vad som sägs om fysisk person i denna paragraf gäller inte dödsbo. 12 § I andra fall än som avses i 10 § första stycket eller 11 § inträder en beloppsspärr vid ägarförändringar som innebär att, under en period av fem beskattningsår för ett underskottsföretag, sådana förvärvare som avses i 11 § dels var och en har förvärvat andelar med minst 5 procent av samtliga röster i underskottsföretaget, dels tillsammans har förvärvat andelar med mer än 50 procent av samtliga röster i underskottsföretaget. Bestämmelserna i 11 § andra stycket gäller också vid tillämpning av denna paragraf. Som förvärv som gjorts av en sådan person som avses i första stycket räknas också förvärv som gjorts av 1. ett företag i vilket personen – direkt eller genom förmedling av en annan juridisk person eller av ett svenskt handelsbolag som personen har ett bestämmande inflytande över – innehar andelar med minst 5 procent av röstetalet, eller 2. en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som ett sådant företag som avses i 1 har ett bestämmande inflytande över. Vid tillämpning av denna paragraf gäller följande. Förvärv av andelar i förhållande till tidigare andelsinnehav genom emission med lika rätt för andelsägarna skall inte räknas in i antalet förvärvade andelar. Med förvärv av andel likställs avtal om rätt att förvärva andelar i ett företag och avtal om rätt att besluta i företagets angelägenheter. 13 § Bestämmelserna i 11 § gäller inte vid sådana förändringar i det bestämmande inflytandet som uppkommer genom arv, testamente, bodelning eller ändrade familjeförhållanden. De gäller inte heller om den som fått det bestämmande inflytandet har haft ställning som företagsledare i underskottsföretaget under de två föregående beskattningsåren för detta företag. Bestämmelserna i 12 § gäller inte vid sådana förändringar i ägandet som sker på grund av arv, testamente eller bodelning. 14 § En koncernbidragsspärr inträder också vid ägarförändringar som innebär att ett underskottsföretag eller ett moderföretag till ett underskottsföretag får det bestämmande inflytandet över ett annat företag. Koncernbidragsspärren inträder dock inte om ägarförändringen bara berör företag som före ägarförändringen ingick i samma koncern som underskottsföretaget. Beloppsspärren 15 § Beloppsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder till den del underskotten överstiger 200 procent av utgiften för att förvärva 1. det bestämmande inflytandet över underskottsföretaget i sådana fall som avses i 10 och 11 §§, eller 2. andelar med mer än 50 procent av rösterna i underskottsföretaget i sådana fall som avses i 12 §. Om förvärvet omfattar flera underskottsföretag i samma koncern, skall avdragsutrymmet fördelas på dessa efter deras andel av koncernens sammanlagda underskott. 16 § Utgiften enligt 15 § första stycket skall minskas med kapitaltillskott som har lämnats till underskottsföretaget före ägarförändringen men tidigast två beskattningsår före det beskattningsår då ägarförändringen skedde. Utgiften skall också minskas med kapitaltillskott som under samma tid har lämnats till en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som både före och efter ägarförändringen ingick i samma koncern som underskottsföretaget. Första stycket gäller inte kapitaltillskott som har lämnats av en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som både före och efter ägarförändringen ingick i samma koncern som underskottsföretaget. 17 § Regeringen får medge undantag från beloppsspärren om det finns anledning att anta att ägarförändringen har väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och att ägarförändringen annars inte skulle genomföras. Koncernbidragsspärren 18 § Koncernbidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder, med högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat utan hänsyn till avdragen för underskott och till sådana mottagna koncernbidrag som skall tas upp enligt 35 kap. Om en del av underskotten inte får dras av på grund av beloppsspärren, gäller första stycket för den återstående delen. Belopp som på grund av bestämmelsen i första stycket inte har kunnat dras av skall dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns någon begränsning då. Koncernbidragsspärren gäller under de första fem beskattningsåren efter det beskattningsår då spärren inträdde. 19 § Koncernbidrag från företag som ingick i samma koncern som underskottsföretaget redan före ägarförändringen skall vid tillämpning av 18 § räknas med i överskottet. Koncernbidraget skall dock inte räknas med i överskottet om ett företag som inte tillhörde samma koncern före ägarförändringen genom fusion har gått upp i det företag som lämnar bidraget. Koncernbidraget skall inte heller räknas med till den del det motsvaras av koncernbidrag från något annat företag som inte ingick i samma koncern före ägarförändringen. Begränsningar vid konkurs och ackord 20 § Om den skattskyldige är eller har varit försatt i konkurs, får underskott som uppkommit före konkursen inte dras av. Om konkursen läggs ned på grund av att borgenärerna har fått full betalning, skall avdrag göras för underskott som på grund av konkursen inte har kunnat dras av tidigare. 21 § Om den skattskyldige eller ett svenskt handelsbolag som den skattskyldige är delägare i får ackord utan konkurs eller skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334), skall avdrag för underskott minskas med ett belopp som motsvarar summan av de skulder i näringsverksamheten som fallit bort genom ackordet eller skuldsaneringen. Begränsningar efter överlåtelser av andelar i statliga kreditinstitut 22 § Om staten äger samtliga andelar i ett sådant kreditinstitut som kunnat få stöd enligt 3 § den upphävda lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut, och om staten överlåter sådana andelar, får underskott som uppkommit hos kreditinstitutet före det beskattningsår då överlåtelsen skedde inte dras av. Avdrag efter ombildningar 23 § Vid ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) tar det övertagande bankaktiebolaget över den överlåtande sparbankens rätt att dra av underskott enligt detta kapitel. Vid sådana ombildningar av svenska ekonomiska föreningar till aktiebolag som avses i 42 kap. 20 § tar det aktiebolag vars aktier skiftas ut över den ekonomiska föreningens rätt att dra av underskott enligt detta kapitel. Hänvisningar 24 § I 14 kap. 17 och 18 §§ finns bestämmelser om avdrag för underskott om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter sin näringsverksamhet eller sina tillgångar till staten, en kommun eller till ett bolag som helt eller till övervägande del innehas direkt eller indirekt av staten eller en kommun. I 37 kap. 21–26 och 28 §§ och 38 kap. 17 § finns bestämmelser om behandlingen av avdrag för underskott vid kvalificerade fusioner och fissioner respektive vid verksamhetsavyttringar. AVD. VI INKOMSTSLAGET KAPITAL 41 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget kapital Avgränsningen av inkomstslaget 1 § Till inkomstslaget kapital räknas inkomster och utgifter – på grund av innehav av tillgångar och skulder, och – i form av kapitalvinster och kapitalförluster. Till inkomstslaget kapital räknas inte inkomster och utgifter som räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. 2 § Med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital avses – vinst och förlust vid avyttring av tillgångar, – kursvinst och kursförlust vid betalning av skulder i utländsk valuta, och – vinst och förlust på grund av förpliktelser enligt terminer, köp- eller säljoptioner och liknande avtal. Som kapitalvinst behandlas också återfört avdrag för kapitalförlust vid konkurs enligt 44 kap. 34 § tredje stycket. 3 § Till inkomstslaget kapital räknas också 1. återfört avdrag för avsättning till ersättningsfond och särskilt tillägg i den omfattning som anges i 31 kap. 21 och 22 §§, 2. fördelningsbelopp vid räntefördelning i enlighet med bestämmel- serna i 42 kap. 9 §, 3. avdrag som motsvarar inkomst av ränteförmån i enlighet med bestämmelserna i 42 kap. 11 §, 4. underskott av näringsverksamhet i den utsträckning som följer av 42 kap. 33 §, 45 kap. 32 § och 46 kap. 6 §, 5. underskott av avslutad näringsverksamhet i den utsträckning som följer av 42 kap. 34 §, 6. uppskovsavdrag, återfört uppskovsavdrag och särskilt tillägg enligt 47 kap., och 7. premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonton i den utsträckning som följer av 59 kap. 15 §. 4 § Utdelningar och kapitalvinster på delägarrätter i företag som är eller har varit fåmansföretag eller därmed likställt företag räknas enligt 57 kap. 2 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst. Kapitalvinster på andelar i svenska handelsbolag räknas enligt 50 kap. 7 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst. 5 § Avyttring av sådana tillgångar som avses i 52 kap. räknas i de fall som anges i 10 kap. 1 § inte till inkomstslaget kapital utan till inkomstslaget tjänst. Avskattning vid karaktärsbyte 6 § Om det inträffar något som gör att ägaren av en tillgång, för det fall att han skulle avyttra den, inte längre skall beskattas för avyttringen i inkomstslaget kapital utan i inkomstslaget näringsverksamhet, skall tillgången anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (avskattning). Om tillgångens marknadsvärde överstiger dess omkostnadsbelopp skall den – om den skattskyldige begär det – inte avskattas. I 14 kap. 16 § finns bestämmelser om vilket anskaffningsvärde tillgången anses ha i inkomstslaget näringsverksamhet. Privatbostadsfastighet som varit näringsfastighet 7 § Om en näringsfastighet blir privatbostadsfastighet, skall ränteutgifter som avser fastigheten dras av i inkomstslaget kapital till den del de avser tid efter övergången. Har räntor som avser tid efter övergången betalats före övergången, behandlas de som om de betalats omedelbart efter övergången. Motsvarande gäller för ränteinkomster och hyresinkomster. Första stycket tillämpas också om en näringsbostadsrätt blir privat- bostadsrätt. Beskattningstidpunkten Huvudregler 8 § Inkomster skall tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras. Sådana bankräntor som tillgodoräknas insättaren per den 31 december anses disponibla den dagen. 9 § Utgifter skall dras av som kostnad det beskattningsår då den skattskyldige betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna. Förskottsräntor skall dras av som kostnad det beskattningsår då de betalas bara till den del de avser tid intill utgången av januari månad året efter beskattningsåret. Den återstående delen skall dras av som kostnad med lika belopp varje beskattningsår under resten av den tid som förskottsbetalningarna avser. I 42 kap. 34 § finns bestämmelser om när sådana underskott som avses i 3 § 5 skall dras av. Kapitalvinster och kapitalförluster 10 § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ gäller inte kapitalvinster och kapitalförluster. För sådana vinster och förluster finns bestämmelser om beskattningstidpunkten i 44 kap. 26–32 §§ och 54 kap. 5 §. Räntekompensation 11 § Räntekompensation som enligt 42 kap. 8 § behandlas som ränta skall dras av som kostnad det beskattningsår då räntan enligt skulde- brevet skall betalas. Om förvärvaren i sin tur avyttrar skuldebrevet innan räntan skall betalas, skall räntekompensationen dock dras av som kostnad redan det beskattningsår då denna avyttring skall tas upp som intäkt. Resultatet 12 § Överskott eller underskott skall beräknas genom att intäktsposterna minskas med kostnadsposterna. För underskott som uppkommer vid beräkningen tillämpas bestämmelserna om skattereduktion i 65 kap. 9 och 12 §§. 42 kap. Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget kapital Huvudregler 1 § Ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid uthyrning av privat- bostäder och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar samt kapitalvinster skall tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 8 eller 43 kap. Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som kostnad, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap. Ränteutgifter och kapitalförluster skall dras av även om de inte är sådana utgifter. Begränsat skattskyldiga får dock inte dra av ränteutgifter som inte är utgifter för att förvärva eller bibehålla inkomster. Hänvisningar 2 § I inkomstslaget kapital tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget näringsverksamhet om – mervärdesskatt i 15 kap. 6 § och 16 kap. 16 §, – utgifter för representation i 16 kap. 2 §, – utländsk skatt i 16 kap. 18 och 19 §§, och – återföring av avdrag för avsättning till ersättningsfond och särskilt tillägg i 31 kap. 21 och 22 §§. 3 § Bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster finns i 43 kap. 8 §, 44–54 kap. och 57 kap. 12 §. Bestämmelser om insättningsgaranti och investerarskydd finns i 55 kap. Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i 61 kap. Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton 4 § Utdelning, kapitalvinst och annan avkastning på tillgångar på sådant pensionssparkonto som avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om indivi- duellt pensionssparande skall inte tas upp. Utgifter och kapitalförluster som avser tillgångarna får inte dras av. I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt på tillgångar på sådana konton. Ränta på förfallna men inte utbetalda belopp från sådan pensions- försäkring eller annan försäkring som avses i 9 § andra stycket lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel skall inte heller tas upp. 5 § Premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto skall dras av i den omfattning som anges i 59 kap. Förvaltningsutgifter 6 § Förvaltningsutgifter får dras av bara till den del kostnaderna under beskattningsåret sammanlagt överstiger 1 000 kronor. Belopp som behandlas som ränta Ersättning när lån återbetalas i förtid 7 § Om en låntagare vid förtida inlösen av lån betalar ersättning till långivaren för utebliven ränta, skall denna ersättning behandlas som ränta. Räntekompensation 8 § Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta. Första stycket tillämpas också vid förvärv av marknadsnoterade andelar i en svensk värdepappersfond som bara innehåller svenska fordringsrätter. Räntefördelningsbelopp 9 § Fördelningsbelopp som vid räntefördelning skall dras av i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 33 kap., skall tas upp i inkomstslaget kapital. Fördelningsbelopp som skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet, skall dras av i inkomstslaget kapital. Hänvisningar 10 § Att tomträttsavgäld behandlas som ränteutgift framgår av 27 §. Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar i form av livränta och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta finns i 44 kap. 35 och 37–39 §§. Ränteförmån 11 § Ett belopp som motsvarar värdet enligt 61 kap. 15–17 §§ av sådan ränteförmån som skall tas upp i inkomstslaget tjänst skall dras av i inkomstslaget kapital. Skattskyldighet för utdelning 12 § Utdelning skall tas upp av den som har rätt till utdelningen när den kan disponeras. Förvärv av rätt till utdelning eller ränta 13 § Om rätt till enbart utdelning förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt, skall utdelningen, minskad med vad förvärvaren betalat för rätten, tas upp. Om betalningen avser rätt till utdelning vid flera tillfällen, skall minskningen på grund av betalningen fördelas på dessa tillfällen. Fördelningen skall göras med hänsyn till den tid som rätten avser. Är ett fördelat belopp vid något tillfälle större än utdelningsintäkten, skall den överskjutande delen räknas av från närmast följande utdelning eller utdelningar. Om förvärvet avser rätt till utdelning under obestämd tid, skall minskningen fördelas på tio år, om det inte finns särskilda skäl till en annan fördelning. Om den förvärvade rätten överlåts vidare, skall ersättningen, minskad med vad som betalats vid förvärvet, tas upp. Denna paragraf tillämpas också vid förvärv av rätt till enbart ränta. Vissa utdelningar och utskiftningar Återbäring 14 § Utdelning från ett aktiebolag eller en ekonomisk förening i förhållande till inköp eller försäljningar eller efter liknande grunder (återbäring) skall inte tas upp till den del den innebär att den skattskyldiges levnadskostnader minskar. Vinstandelslån 15 § Utnyttjandet av en företrädesrätt att teckna ett vinstandelslån skall inte medföra att värdet av rätten tas upp, om den som utnyttjar rätten fått den på grund av sitt innehav av andelar i det låntagande företaget. Utdelning av andelar i dotterbolag 16 § Utdelning från ett svenskt aktiebolag (moderbolaget) i form av andelar i ett dotterbolag skall inte tas upp om 1. utdelningen lämnas i förhållande till innehavda aktier i moderbolaget, 2. aktierna i moderbolaget är marknadsnoterade, 3. samtliga moderbolagets andelar i dotterbolaget delas ut, 4. andelar i dotterbolaget efter utdelningen inte innehas av något företag som tillhör samma koncern som moderföretaget, 5. dotterbolaget är ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag, och 6. dotterbolagets näringsverksamhet till huvudsaklig del består av rörelse eller, direkt eller indirekt, innehav av andelar i sådana företag som till huvudsaklig del bedriver rörelse och i vilka dotterbolaget, direkt eller indirekt, innehar andelar med ett sammanlagt röstetal som motsvarar mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar i företaget. Första stycket gäller även om mottagaren av utdelningen inte äger aktierna i det utdelande bolaget. I 48 kap. 8 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften på andelarna i moderbolaget och dotterbolaget. Nedsättning av aktiekapitalet m.m. 17 § Som utdelning behandlas utbetalningar till aktieägarna i samband med att ett svenskt aktiebolag sätter ned 1. aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella belopp, 2. reservfonden, eller 3. överkursfonden. Utbetalningar från en utländsk juridisk person vid ett förfarande som motsvarar något av dem som nämns i första stycket skall också behandlas som utdelning. Utskiftning från ideella föreningar 18 § Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en ideell förening i samband med att föreningen upplöses eller när medlemmen utträder ur föreningen eller i liknande fall behandlas som utdelning. Utskiftning från ekonomiska föreningar 19 § Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en svensk ekonomisk förening i samband med att föreningen upplöses behandlas som utdelning, om det inte framgår något annat av 20 eller 21 §. 20 § Vid ombildning av en svensk ekonomisk förening till ett svenskt aktiebolag skall aktier i bolaget som skiftas ut till medlemmen inte behandlas som utdelning, om 1. den utskiftande föreningen inte är ett sådant fåmansföretag som avses i 56 kap. 2 § eller 57 kap. 3 §, 2. föreningen äger samtliga aktier i bolaget, 3. samtliga aktier i bolaget skiftas ut, och 4. värdet av vad medlemmarna får utöver aktierna inte överstiger fem procent av aktiernas nominella värde. Vad som utöver aktierna skiftas ut till medlemmen skall i sin helhet behandlas som utdelning. I 48 kap. 9 § finns bestämmelser om anskaffningsutgift för de utskiftade aktierna. 21 § Vid sådana fusioner som avses i 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och i 10 kap. 1 och 2 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker skall andelar i den övertagande föreningen som skiftas ut till medlemmen inte behandlas som utdelning. Vad som utöver andelarna skiftas ut till medlemmen skall i sin helhet behandlas som utdelning. I 48 kap. 10 § finns bestämmelser om anskaffningsutgift för de utskiftade andelarna. Utdelning från delägarbeskattade utländska juridiska personer 22 § Utdelning från andra utländska juridiska personer än utländska bolag skall inte tas upp till den del delägaren har beskattats för sin del av den utländska juridiska personens inkomst enligt 6 kap. 13–16 §§. Utdelning och utskiftning från utländska dödsbon 23 § Vad som delas eller skiftas ut till obegränsat skattskyldiga skall tas upp, om utdelningen eller utskiftningen avser inkomst i ett dödsbo efter någon som var begränsat skattskyldig vid dödsfallet. Detta gäller dock inte till den del dödsboet är skattskyldigt i Sverige för inkomsten. Skattetillgodohavanden 24 § Utbetalning genom en utländsk stats försorg inom ramen för ett system för nedsättning av skatten på utdelad bolagsvinst (skattetill- godohavande) behandlas som utdelning. Skattetillgodohavanden skall tas upp som intäkt samma beskattningsår som den utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat. Lotterier 25 § Vinst i ett utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer skall tas upp om vinsten överstiger 100 kronor. Utgifter för att delta i svenska och utländska lotterier får inte dras av. Bostäder Statliga räntebidrag 26 § Statligt räntebidrag för bostadsändamål skall tas upp. Återbetalas bidraget, skall det återbetalade beloppet dras av. Tomträttsavgälder 27 § Tomträttsavgälder behandlas som ränteutgifter. Utdelning från privatbostadsföretag 28 § Sådan förmån av att få utnyttja en fastighet som den skattskyldige har i egenskap av delägare i ett privatbostadsföretag skall inte tas upp. Annan utdelning från ett sådant företag skall tas upp till den del den överstiger andra avgifter och inbetalningar till företaget under beskattningsåret än kapitaltillskott. Första stycket gäller också förmåner från en motsvarande utländsk juridisk person. Inkomster i samfällighet 29 § Om en privatbostadsfastighet har del i en annan svensk samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, skall den del av fastig- hetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital och som överstiger 300 kronor tas upp. För fastighetens andel av samfällighetens statliga räntebidrag och tomträttsavgälder gäller bestämmelserna i 26 och 27 §§. I fråga om fastighetens andel i samfällighetens kapitalvinster och kapitalförluster tillämpas vad som skulle ha gällt för fastighetsägaren vid en avyttring. Uthyrning 30 § Ersättningar när en privatbostadsfastighet eller en privatbostad upplåts samt ersättningar när produkter från sådana fastigheter eller bostäder avyttras skall tas upp. Detsamma gäller ersättningar när en bostad som innehas med hyresrätt upplåts. Utgifterna för upplåtelsen eller produkterna får inte dras av. I stället skall avdrag göras med 4 000 kronor per år för varje privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Om ersättningen avser upplåtelse, skall ytterligare avdrag göras hos upplåtaren enligt bestämmelserna i 31 §. Avdraget får inte i något fall vara högre än intäkten. 31 § När en privatbostadsfastighet upplåts, skall ett belopp som mot- svarar 20 procent av intäkten av upplåtelsen dras av. När en bostad som innehas med hyresrätt upplåts, skall den del av upplåtarens hyra som avser den upplåtna delen dras av. När en bostad som innehas med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåts, skall den del av innehavarens avgift eller hyra som avser den upplåtna delen dras av. I avgiften skall inte räknas in kapitaltillskott som innehavaren gjort till företaget eller bolaget. Andra inbetalningar skall räknas in i avgiften bara till den del de överstiger sådan utdelning som innehavaren har fått på annat sätt än i förhållande till sina andelar i företaget. 32 § Bestämmelserna i 30 § andra stycket och 31 § gäller inte i fråga om upplåtelser som sker till 1. ett svenskt handelsbolag av en delägare i handelsbolaget eller av en närstående till delägaren, 2. den skattskyldiges arbetsgivare eller en arbetsgivare till någon som är närstående till den skattskyldige, eller 3. någon som kan anses ingå i samma intressegemenskap som en sådan arbetsgivare som avses i 2. Vid sådana upplåtelser som avses i första stycket skall skäligt avdrag göras för den skattskyldiges utgifter för upplåtelsen. Avdrag för underskott som uppkommit i en näringsverksamhet Underskott av andelshus 33 § Underskott som uppkommit i en näringsverksamhet får dras av med 70 procent till den del 1. underskottet avser en sådan bostad i ett andelshus som skulle ha varit den skattskyldiges privatbostad om han innehaft den med bostadsrätt, och 2. underskottet inte dras av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller 62 kap. 2–4 §§. I fråga om avdraget tillämpas också bestämmelserna om begränsningar vid konkurs, ackord och skuldsanering i 40 kap. 20 och 21 §§. Om ett underskott har dragits av enligt första stycket, får avdrag inte göras enligt 40 kap. 2 §. Underskott av avslutad näringsverksamhet 34 § Underskott av näringsverksamhet det beskattningsår då en enskild näringsidkare upphör att bedriva näringsverksamheten skall dras av med 70 procent. Underskottet skall dock inte dras av om det avser självständigt bedriven näringsverksamhet utomlands. Det skall inte heller dras av till den del underskottet – dragits av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller 62 kap. 2–4 §§ eller legat till grund för avdrag enligt 33 §, eller – skulle ha fallit bort om tillgångar eller tjänster som har tagits ut ur näringsverksamheten hade uttagsbeskattats. Underskottet skall dras av det följande beskattningsåret eller, om den skattskyldige begär det, fördelas på det året och de två därefter följande beskattningsåren. Bestämmelserna om begränsningar vid konkurs, ackord och skuldsanering i 40 kap. 20 och 21 §§ tillämpas också på sådant underskott. 43 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i onoterade företag Tillämpningsområde 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att utdelningar och kapitalvinster på andelar i viss utsträckning inte skall tas upp. Bestämmelserna gäller utdelningar och kapitalvinster på – aktier i svenska aktiebolag, – andelar i svenska ekonomiska föreningar som inte är kooperativa, och – andelar i utländska juridiska personer, om inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt företag med motsvarande inkomster. 2 § Bestämmelserna tillämpas inte på utdelning från ett företag, om 1. företaget är marknadsnoterat, 2. företaget under det räkenskapsår som beslutet om utdelning avser eller under något av de fyra föregående räkenskapsåren, direkt eller genom dotterföretag, ägt aktier med en röst- eller kapitalandel på 25 procent eller mer i ett svenskt marknadsnoterat aktiebolag eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, 3. företaget, om det är ett förvaltningsföretag och under det räkenskapsår som beslutet om utdelning avser, direkt eller genom ett annat förvaltningsföretag, ägt någon andel i ett svenskt marknadsnoterat aktiebolag eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, eller 4. företaget är ett privatbostadsföretag. Ett företag anses marknadsnoterat om någon andel i företaget är marknadsnoterad. I fråga om marknadsnoterade företag finns bestämmelser i 9 och 10 §§. Utdelning 3 § Utdelning skall tas upp bara till den del den överstiger ett lättnadsbelopp. Detta är summan av 1. underlaget för lättnadsbelopp multiplicerat med 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret, och 2. sparat lättnadsutrymme. 4 § Underlaget för lättnadsbelopp är summan av 1. det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen hade avyttrats vid tidpunkten för utdelningen, 2. sparat lättnadsutrymme, och 3. löneunderlag enligt 12–16 §§. I 17 och 18 §§ finns bestämmelser om att omkostnadsbeloppet för en andel i vissa fall beräknas efter uppräkning eller på grundval av ett kapitalunderlag. När det gäller kvalificerade andelar tillämpas också de begränsningar som följer av 15 och 16 §§. 5 § Det beskattningsår en andel förvärvas skall inte något lättnadsbelopp beräknas för förvärvaren om företaget tidigare under året lämnat utdelning. Sparat lättnadsutrymme 6 § Om utdelningen understiger lättnadsbeloppet, skall skillnaden (sparat lättnadsutrymme) föras vidare till nästa beskattningsår. Lämnar företaget inte någon utdelning, skall hela lättnadsbeloppet, beräknat vid beskattningsårets utgång, föras vidare till nästa beskattningsår. Vid prövning av om förutsättningarna i 2 § första stycket är uppfyllda skall, i stället för vad som sägs där om räkenskapsår som beslutet om utdelningen avser, gälla det räkenskapsår som har avslutats närmast före ingången av den skattskyldiges beskattningsår. 7 § Om en andel övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över den tidigare ägarens sparade lättnadsutrymme. Kapitalvinst 8 § Av en kapitalvinst på en andel skall bara ett belopp som överstiger det sparade lättnadsutrymmet tas upp som intäkt. Verkan av en marknadsnotering 9 § Om ett företag marknadsnoteras tillämpas 1–8 §§, utom 2 § första stycket 1, på utdelning och kapitalvinst på andelar i företaget till och med det tionde kalenderåret efter det år företaget noterades. Sparat lättnads- utrymme vid utgången av det tionde året skall läggas till anskaffnings- utgiften för andelen. Första stycket gäller bara 1. andelar som getts ut före tidpunkten för noteringen eller den tidigare tidpunkt då företaget inför en marknadsintroduktion offentligt eller på något annat sätt riktat en inbjudan till en vidare krets att förvärva andelar i företaget och som inte därefter har övergått till en ny ägare genom köp, byte eller på liknande sätt, och 2. andelar som förvärvats med stöd av andelar som avses i 1 och inte efter förvärvet har övergått till en ny ägare genom köp, byte eller på liknande sätt. 10 § Bestämmelserna i 9 § första stycket gäller inte i fråga om andelar i 1. investmentföretag, 2. företag som någon gång under de senaste fem åren före tidpunkten för marknadsnoteringen tidigare varit marknadsnoterat, eller 3. företag som någon gång under de senaste fem åren före tidpunkten för marknadsnoteringen varit dotterföretag till ett marknadsnoterat företag. Andelsbyten 11 § Bestämmelser om beräkningen av lättnadsbeloppet på mottagna andelar vid andelsbyten finns i 49 kap. 32 §. Löneunderlag 12 § Löneunderlaget skall beräknas på grundval av ersättning som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och som under året före beskattningsåret har lämnats till arbetstagarna i företaget och i dess dotterföretag. Om ersättningen avser arbetstagare i ett dotterföretag som inte är hel- ägt, skall så stor del av ersättningen räknas med som motsvarar moderföretagets andel av antalet aktier i dotterföretaget. 13 § Vid beräkningen av löneunderlaget skall följande ersättningar inte räknas med: 1. ersättningar som täcks av statliga bidrag för lönekostnader, och 2. ersättningar till arbetstagare som har kvalificerade andelar som getts ut av företaget eller av ett annat företag inom samma koncern. 14 § Löneunderlaget är den del av den sammanlagda ersättningen som överstiger ett belopp som motsvarar tio gånger det prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före beskattningsåret. Löneunderlaget fördelas med lika belopp på andelar i företaget. 15 § Om andelsägaren året före beskattningsåret varit verksam i betydande omfattning i företaget eller i dess dotterföretag, skall löneunderlag beräknas bara om andelsägaren för nämnda år har fått ersättning från företagen som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster med belopp som sammanlagt inte understiger det lägsta av – 120 procent av den högsta löneunderlagsgrundande ersättningen samma år till en arbetstagare, och – tio prisbasbelopp för året före beskattningsåret. 16 § För en andelsägare som avses i 15 § får löneunderlaget inte överstiga ett belopp som motsvarar 50 gånger den ersättning som andelsägaren för året före beskattningsåret fått från företaget eller dess dotterföretag och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Begränsningen gäller för andelsägarens sammanlagda innehav av andelar i företaget. Andelar förvärvade före år 1990 17 § Anskaffningsutgiften för andelar som har förvärvats före år 1990 skall vid beräkning av omkostnadsbeloppet enligt 4 § räknas upp med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget från och med förvärvs- året, dock tidigast från och med år 1970, till år 1990. Motsvarande gäller för ovillkorliga kapitaltillskott som gjorts före år 1990. Bestämmelserna i första stycket gäller inte om omkostnadsbeloppet beräknas med tillämpning av 18 §. Andelar förvärvade före år 1992 Beräkning av omkostnadsbeloppet 18 § Som anskaffningsutgift för andelar som har förvärvats före år 1992 får vid beräkning av omkostnadsbeloppet enligt 4 § första stycket 1 tas upp det justerade kapitalunderlaget i företaget enligt 19–27 §§ fördelat med lika belopp på andelarna i företaget. Hänsyn får inte tas till ovillkorliga kapitaltillskott som gjorts före utgången av det beskattningsår som avses i 19 §. Som förutsättning för tillämpning av första stycket gäller att denna beräkning används för samtliga andelar i företaget som andelsägaren förvärvat före år 1992. Vad som sägs i första stycket gäller inte i fråga om andelar i utländska juridiska personer. Beräkning av kapitalunderlaget 19 § Kapitalunderlaget är skillnaden mellan värdet på tillgångarna och skulderna i företaget vid utgången av det beskattningsår för vilket taxering skedde år 1993. Om företaget inte taxerades då, är kapitalunderlaget motsvarande skillnad det beskattningsår för vilket taxering skedde år 1992. 20 § Tillgångarna skall tas upp till det skattemässiga värdet, om inte annat följer av andra stycket eller av 21 eller 22 §. Andelar i svenska handelsbolag tas upp till den justerade anskaffningsutgiften enligt 50 kap. 21 § Andelar i andra svenska dotterföretag än handelsbolag skall tas upp till ett värde som motsvarar kapitalunderlaget i dotterföretaget. Om dotterföretaget inte var helägt, skall så stor del av detta värde tas upp som motsvarar moderföretagets andel av antalet andelar i dotterföretaget. 22 § Fastigheter i Sverige som var kapitaltillgångar och som har förvärvats före utgången av år 1990 får i stället anses förvärvade den 1 januari 1991. I sådant fall skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag före år 1991, utöver vad som anges i andra stycket. Vid tillämpning av första stycket skall anskaffningsutgiften anses motsvara den i det följande angivna delen av fastighetens taxeringsvärde för år 1991 minskad med värdeminskningsavdrag vid 1982–1991 års taxeringar, i den mån avdraget per år uppgått till minst 10 procent av denna del av taxeringsvärdet. Den del av taxeringsvärdet som skall användas är för 1. småhusenheter 70 procent, 2. hyreshusenheter 60 procent, 3. industrienheter 75 procent, och 4. lantbruksenheter 100 procent. Om marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar som anses förvärvade den 1 januari 1991 vid beskattningsårets utgång understeg 75 procent av anskaffningsutgiften enligt andra stycket, skall denna utgift justeras i skälig mån. Vad som sägs om värdeminskningsavdrag gäller också liknande avdrag såsom skogsavdrag och avdrag för substansminskning samt sådana belopp med vilka ersättningsfonder och liknande fonder tagits i anspråk. 23 § Som skuld räknas 28 procent av 1. en avsättning till skatteutjämningsreserv enligt den upphävda lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv, 2. sådant uppskovsbelopp som avses i den upphävda lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver till den del det vid beskattningsårets utgång inte hade återförts, och 3. avsättningar till ersättningsfonder och liknande fonder. Avsättningar för framtida utgifter räknas som skuld till den del avdrag gjordes vid beskattningen. Justering av kapitalunderlaget 24 § Om företaget gjorde avsättning till skatteutjämningsreserv vid 1994 års taxering, får 28 procent av det belopp som enligt lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv minst skall återföras vid 1995–2002 års taxeringar tas upp som skuld i stället för vad som anges i 23 § första stycket 1. Om avdraget för avsättning är lägre än det avdrag som avses i nämnda bestämmelse, skall kapitalunderlaget minskas med 28 procent av skillnaden. 25 § Kapitalunderlaget skall minskas med vinstutdelning som lämnats för det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1993 eller, om företaget inte taxerades då, det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1992. 26 § Vinstutdelning som lämnas för senare räkenskapsår än som avses i 25 § skall minska kapitalunderlaget till den del utdelat belopp överstiger nettovinsten enligt fastställd balansräkning eller, i förekommande fall, fastställd koncernbalansräkning. Kapitalunderlaget i ett aktiebolag skall minskas med belopp som motsvarar utbetalningar från bolaget som gjorts i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden, om utbetalningen skett efter utgången av det räkenskapsår då underlaget beräknades. Kapitalunderlaget i en ekonomisk förening skall minskas med belopp som motsvarar utbetalningar enligt 10 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar vid nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller enligt 4 kap. 3 § samma lag vid återbetalning av överskjutande medlemsinsatser. Detta gäller bara om utbetalningen skett efter utgången av det räkenskapsår då underlaget beräknades. 27 § När kapitalunderlaget justeras på grund av utdelningar och andra utbetalningar som avses i 26 §, tillämpas det nya kapitalunderlaget för utdelningar som görs och kapitalvinster som uppkommer efter den utbetalning som medfört justeringen. AVD. VII KAPITALVINSTER OCH KAPITALFÖRLUSTER 44 kap. Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster Innehåll 1 § I detta kapitel finns de grundläggande bestämmelserna om kapitalvinster och kapitalförluster. De gäller, om inte annat anges, alla slag av tillgångar och förpliktelser. Särskilda bestämmelser för olika slag av tillgångar och förpliktelser finns i 45–52 kap. I 53 kap. finns bestämmelser om överlåtelser till underpris från delägare och närstående. I 54 kap. finns bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster vid betalning av skulder i utländsk valuta som gäller bara i inkomstslaget kapital. I 55 kap. finns bestämmelser om avyttringar av delägarrätter och fordringsrätter i samband med insättningsgaranti och investerarskydd. I 25 kap. finns bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster som gäller bara i inkomstslaget näringsverksamhet. Kapitalförluster 2 § Vad som sägs om kapitalvinster i detta kapitel samt i 45, 46, 48, 50, 52 och 54 kap. gäller på motsvarande sätt för kapitalförluster. Vad som avses med avyttring Huvudregel 3 § Med avyttring av tillgångar avses försäljning, byte och liknande överlåtelse av tillgångar. Fordringar, optioner och terminer 4 § Till avyttring räknas att 1. innehavaren av en fordran får betalt för denna, 2. innehavaren av en option får betalt för att motpartens förpliktelse skall upphöra, 3. innehavaren av en option får betalt utan att de underliggande tillgångarna överlåts när optionen löper ut, 4. tiden för utnyttjande av en option löper ut utan att optionen ut- nyttjas, 5. ena parten i ett terminsavtal får betalt för att motpartens förpliktelse skall upphöra, eller 6. ena parten i ett terminsavtal får betalt utan att de underliggande tillgångarna överlåts vid sluttidpunkten. De bestämmelser i första stycket som gäller optioner och terminsavtal gäller också liknande avtal. Utträde ur ekonomisk förening 5 § En medlem som avgår ur en ekonomisk förening anses ha avyttrat andelen. Upplösning av värdepappersfond 6 § Om en svensk värdepappersfond upplöses, anses varje andelsägare ha avyttrat sin andel. Likvidation 7 § Ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det träder i likvidation. Vid sådan ombildning av en svensk ekonomisk förening till aktiebolag som avses i 42 kap. 20 § anses andelen i föreningen inte ha avyttrats på grund av föreningens upplösning. Konkurs, fusion och fission 8 § Ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det 1. försätts i konkurs och är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, 2. upplöses genom konkurs och är ett annat företag än ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, eller 3. upplöses genom fusion eller fission. Vid sådana konkurser som avses i första stycket 1 skall en kapitalförlust alltid anses definitiv när företaget försätts i konkurs. Av 37 kap. 29 § första stycket framgår att bestämmelsen i första stycket 3 inte gäller värdepapper som innehas av det övertagande företaget vid en kvalificerad fusion eller fission. Bestämmelsen gäller inte heller andelar i en överlåtande ekonomisk förening vid sådana fusioner som avses i 42 kap. 21 §. Utlåning för blankning 9 § Som avyttring anses inte att delägarrätter eller fordringsrätter lånas ut för blankning. Vad som avses med blankning framgår av 29 §. Utnyttjande av rätt att förvärva tillgångar 10 § Om en teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinst- andelslån, termin, option, ett konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis utnyttjas för att förvärva aktier eller andra tillgångar, anses detta inte som avyttring av det utnyttjade värdepapperet. I 20 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften för de förvärvade tillgångarna. Vad som avses med terminer och optioner 11 § Med termin avses ett avtal, lämpat för allmän omsättning, om – förvärv av aktier, obligationer eller andra tillgångar vid en viss framtida tidpunkt och till ett bestämt pris, eller – en framtida betalning vars storlek beror på värdet av underliggande tillgångar eller av kursindex eller liknande. 12 § Med option avses en rätt för innehavaren att – förvärva eller avyttra aktier, obligationer eller andra tillgångar till ett bestämt pris, eller – få betalning vars storlek beror på värdet av underliggande tillgångar, eller av kursindex eller liknande. Beräkningen Huvudregel 13 § Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan – ersättningen för den avyttrade tillgången eller för den utfärdade förpliktelsen minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och – omkostnadsbeloppet. Omkostnadsbelopp 14 § Med omkostnadsbelopp avses, om inte annat föreskrivs, utgifter för anskaffning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring (förbättringsutgifter). Förpliktelser 15 § I fråga om förpliktelser skall den betalning som utfärdaren får för att han åtar sig förpliktelsen anses som ersättning. Vad utfärdaren ger ut för att förpliktelsen skall upphöra anses som anskaffningsutgift. Att betalningen i vissa fall i stället ingår i kapitalvinstberäkningen för den underliggande tillgången framgår av 32 §. Betalningar i utländsk valuta 16 § Om ersättning för avyttrade tillgångar erhålls i utländsk valuta som växlas till svenska kronor inom trettio dagar från avyttringen, skall kursen på växlingsdagen användas för beräkningen av värdet på ersättningen. Ersättningen överstiger marknadsvärdet 17 § Om en tillgång avyttras till ett pris som överstiger marknadsvärdet och den överskjutande delen tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst, skall ersättningen anses motsvara marknadsvärdet. Utgifter som täckts genom bidrag från stat eller kommun 18 § I omkostnadsbeloppet skall inte sådana utgifter räknas in som täckts genom näringsbidrag eller statligt eller kommunalt bidrag. Tillgångar som avyttras på grund av att en säljoption utnyttjas 19 § Till anskaffningsutgiften för tillgångar som innehavaren av en sälj- option avyttrar genom att utnyttja optionen skall läggas vad han betalat för optionen. Tillgångar som förvärvas genom att ett värdepapper utnyttjas 20 § I anskaffningsutgiften för en tillgång som den skattskyldige för- värvar genom att utnyttja en teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, termin, option, ett konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis skall det omkostnadsbelopp räknas in som skulle ha använts om det utnyttjade värdepapperet hade avyttrats vid tidpunkten för utnyttjandet. Tillgångar som förvärvas genom arv, gåva m.m. 21 § Om en tillgång förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation. I fråga om delägarrätter, fordringsrätter och sådana tillgångar som avses i 52 kap. skall som anskaffningsutgift räknas ett belopp som motsvarar det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om den tidigare ägaren i stället hade avyttrat tillgångarna på dagen för äganderätts- övergången. 22 § En tillgång som förvärvas genom arv, testamente eller bodelning på grund av makes död och som varit lagertillgång hos den döde men inte kommer att vara det hos förvärvaren anses, i stället för vad som anges i 21 §, förvärvad till det skattemässiga värdet. Kapitalförluster 23 § Bara verkliga kapitalförluster skall anses som kapitalförluster. 24 § Kapitalförluster som beror på att tillgångar avyttras mot en ersättning som understiger deras marknadsvärde, skall anses som kapitalförluster bara om det framgår av omständigheterna att säljaren inte har för avsikt att öka köparens förmögenhet. 25 § Om den skattskyldige eller någon närstående till honom på grund av avyttringen, direkt eller indirekt, får en rättighet eller en förmån som – trots att den inte skall räknas in i ersättningen vid kapitalvinstberäkningen – får antas ha ett värde och det uppkommer en kapitalförlust, skall den del av kapitalförlusten som motsvarar detta värde inte anses som kapitalförlust. Beskattningstidpunkten Huvudregel 26 § Kapitalvinster skall tas upp som intäkt det beskattningsår då tillgången avyttras. Kapitalförluster skall dock inte dras av som kostnad förrän det beskattningsår då förlusten är definitiv. Hänvisningar 27 § Det finns bestämmelser om – uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. 6–27 §§, – att kapitalförluster skall dras av vid ett senare tillfälle vid avyttringar till företag i intressegemenskap med säljaren i 25 kap. 28–32 §§, – uppskovsavdrag vid avyttring av privatbostäder i 47 kap., och – uppskov med beskattningen vid andelsbyten i 49 kap. Tillkommande belopp 28 § Om kapitalvinstens storlek beror på någon händelse i framtiden och därför inte kan fastställas det år tillgången avyttras, skall den kapitalvinst som uppkommer på grund av tillkommande belopp tas upp som intäkt det eller de beskattningsår då storleken av tillkommande belopp kan beräknas. Kapitalvinstberäkningen skall då göras med utgångspunkt i förhållandena vid avyttringen och med tillämpning av de beräkningsregler som gällde vid denna tidpunkt. Blankning 29 § Kapitalvinst på grund av att en lånad delägarrätt avyttras (blankningsaffär) skall tas upp som intäkt det beskattningsår då en delägarrätt återställs till långivaren, dock senast året efter det beskattningsår då den lånade delägarrätten avyttrades. Om den skattskyldige vid avyttringen ägde delägarrätter av samma slag som den lånade, gäller dock inte första meningen. Vad som sägs om delägarrätter gäller också fordringsrätter. Terminer 30 § Kapitalvinster på grund av en termin skall tas upp som intäkt det år då avtalet fullföljs eller upphör att gälla. Optioner 31 § Utfärdarens kapitalvinst på grund av en köp- eller säljoption som är lämpad för allmän omsättning och som löper på högst ett år skall tas upp som intäkt det beskattningsår då han befrias från sina förpliktelser. I fråga om andra köp- eller säljoptioner skall utfärdarens kapitalvinst som avser utfärdandet tas upp som intäkt det beskattningsår den utfärdas och utfärdarens kapitalförlust vid upphörandet dras av som kostnad det beskattningsår den upphör. Om förpliktelsen upphör samma beskattningsår som den utfärdas, skall det göras en gemensam kapitalvinstberäkning. 32 § Om utfärdaren av en köpoption som är lämpad för allmän omsättning och som löper på högst ett år avyttrar den underliggande tillgången, skall ersättningen för denna ökas med premien. Om utfärdaren av en säljoption som är lämpad för allmän omsättning och som löper på högst ett år förvärvar den underliggande tillgången, skall premien räknas av från anskaffningsutgiften för den förvärvade tillgången, om denna i sin tur avyttras samma beskattningsår som premien skall tas upp till beskattning. Om utfärdaren av en köp- eller säljoption som är lämpad för allmän omsättning och som löper på längre tid än ett år under samma beskattningsår som optionen utfärdas avyttrar den underliggande tillgången eller avyttrar en tillgång som han förvärvat på grund av optionen, skall premien räknas av från anskaffningsutgiften för den avyttrade tillgången. Värdepapper som anses avyttrade på grund av likvidation eller konkurs Likvidation 33 § Om ett värdepapper enligt bestämmelserna i 7 § anses ha avyttrats på grund av att det företag som gett ut det trätt i likvidation och värdepapperet därefter faktiskt avyttras, är omkostnadsbeloppet vad som återstår av omkostnadsbeloppet vid den faktiska avyttringen. Upphör likvidationen, anses anskaffningsutgiften därefter uppgå till vad som återstår av omkostnadsbeloppet när likvidationen upphör. Konkurs 34 § Om ett värdepapper enligt bestämmelserna i 8 § första stycket 1 anses ha avyttrats på grund av att det svenska aktiebolag eller den svenska ekonomiska förening som gett ut det försatts i konkurs och värdepapperet därefter faktiskt avyttras, är omkostnadsbeloppet noll. Om ackord träffas eller utdelning i konkursen erhålls, skall ersätt- ningen tas upp som kapitalvinst till den del den inte överstiger avdraget för kapitalförlust när värdepapperet ansågs avyttrat. Om avdrag gjordes bara för viss del av kapitalförlusten, skall en motsvarande del av ersättningen tas upp som kapitalvinst. Om beslutet om konkurs upphävs eller om konkursen avslutas med överskott, skall avdraget återföras. Anskaffningsutgiften anses därefter vara omkostnadsbeloppet när värdepapperet ansågs avyttrat. Vad som sagts nu gäller inte till den del avdraget räknats av mot erhållen ersättning enligt andra stycket. Ersättningar i form av livräntor och liknande periodiska utbetalningar Beskattning av livräntor som kapitalvinst och ränta 35 § När tillgångar avyttras mot ersättning i form av en livsvarig livränta skall livräntan beskattas som kapitalvinst enligt 36 § och som ränta enligt 37 §. Beräkning av kapitalvinst för livräntor 36 § Om en tillgång avyttras mot ersättning i form av en livsvarig livränta, skall det kapitaliserade värde av livräntan som framkommer med tillämpning av tabell III till lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt anses som ersättning vid beräkningen av kapitalvinsten. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död, bestäms kapitalvärdet med utgångspunkt i hur gammal den äldste är. Om livräntan upphör vid den sist avlidnes död, bestäms värdet efter den yngstes ålder. Ersättningen beräknas med tillämpning av tabell II till lagen om arvsskatt och gåvoskatt, om överlåtelseavtalet innebär att 1. livräntan skall betalas ut livsvarigt, dock högst ett visst antal år, och en sådan beräkning resulterar i att ersättningen blir lägre än enligt första stycket, eller 2. livräntan skall betalas ut livsvarigt, dock minst ett visst antal år, om en sådan beräkning resulterar i att ersättningen blir högre än enligt första stycket. Om en livsvarig livränta upphör på grund av ett dödsfall inom fem år från avyttringen skall, i stället för vad som sagts i första och andra styckena, det sammanlagda livräntebelopp som betalats ut tas upp som ersättning om denna därmed blir lägre. Beräkning av ränta för livräntor 37 § Om en tillgång avyttras mot ersättning i form av en livsvarig livränta, anses så stor del av den årliga ersättningen som ränta som framkommer vid tillämpning av tabellen i 11 kap. 37 §. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död, görs beräkningen med utgångspunkt i hur gammal den äldste är. Om livräntan upphör vid den sist avlidnes död, görs beräkningen efter den yngstes ålder. Om den person efter vars ålder beräkningen skall göras dör och livräntan skall fortsätta att betalas ut under viss tid, tillämpas tabellen med utgångspunkt i den ålder den avlidne skulle ha uppnått om han hade levt under beskattningsåret. Räntebeskattning av periodiska ersättningar 38 § Om en tillgång avyttras mot en periodisk ersättning som kan likställas med livränta och som utöver ett fast årligt belopp dessutom omfattar ett tillägg som till sin storlek är beroende av förändringar i det allmänna prisläget eller liknande förhållande, anses tillägget som ränta. Köparens ränteutgift 39 § Belopp som anses som ränteinkomst för säljaren enligt 37 eller 38 § anses som ränteutgift för köparen. 45 kap. Avyttring av fastigheter Innehåll 1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av fastigheter. De grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap. Bestämmelserna om kapitalvinst vid avyttring av näringsfastigheter skall tillämpas också på strömfall och rättigheter till vattenkraft. 2 § I 47 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattning av kapitalvinst för den som avyttrar en privatbostadsfastighet. Beräkningsenhet 3 § Kapitalvinsten skall beräknas särskilt för varje avyttrad taxerings- enhet eller del av taxeringsenhet. Omfattar en taxeringsenhet både en privatbostadsfastighet och en näringsfastighet, skall kapitalvinsten beräknas för dem var för sig. För fastigheter utomlands skall beräkningen göras med utgångspunkt i en motsvarande indelning av fastigheterna. 4 § Avyttras två eller flera taxeringsenheter och har dessa tidigare under innehavet ingått i samma taxeringsenhet, skall beräkningen göras som om de vid avyttringen fortfarande var en enda taxeringsenhet, om den skattskyldige begär det. I fråga om en taxeringsenhet som delvis har ingått i den tidigare taxeringsenheten, skall första meningen tillämpas om mer än 50 procent av enhetens taxeringsvärde vid avyttringen avser den del som har ingått i den tidigare taxeringsenheten. Fastighetsreglering, klyvning och inlösen 5 § Överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreg- lering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag anses som avyttring av fastighet, om överföringen eller uppdelningen sker helt eller delvis mot kontant ersättning. Är den kontanta ersättningen högst 5 000 kronor, skall kapitalvinsten inte tas upp. Av kapitalvinsten skall bara så stor del tas upp som den kontanta ersättningen minskad med 5 000 kronor utgör av den totala ersättningen för överföringen eller uppdelningen minskad med 5 000 kronor. Större belopp än den kontanta ersättningen minskad med 5 000 kronor skall dock inte tas upp. Avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. fastighetsbildningslagen anses som avyttring. Allframtidsupplåtelser 6 § Om en ägare till en fastighet får engångsersättning för allframtidsupplåtelse, anses en så stor del av fastigheten avyttrad som ersättningen motsvarar av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för det beslut eller den upplåtelse som ersättningen grundar sig på. 7 § Med allframtidsupplåtelse avses – att förfoganderätten till fastigheten inskränks för obegränsad tid med stöd av miljöbalken eller på motsvarande sätt med stöd av andra författningar, eller – att nyttjanderätt till eller servitut i fastigheten upplåts för obegränsad tid. 8 § Ersättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt i samband med en allframtidsupplåtelse skall behandlas som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelsen, om den skattskyldige begär det. Detsamma gäller för 60 procent av ersättningen för avyttrade skogsprodukter. Första stycket gäller dock bara om ersättningen för avverkningsrätten eller skogsprodukterna skall tas upp till beskattning samma beskattningsår som engångsersättningen på grund av allframtidsupplåtelsen. 9 § Vid tillämpning av bestämmelserna om allframtidsupplåtelser i 6, 7, 24 och 25 §§ skall varje taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av bestämmelserna i 4 § behandlas som en enda taxeringsenhet anses som en fastighet. Ersättning för inventarier 10 § Om en del av ersättningen för en avyttrad fastighet avser mark- eller byggnadsinventarier, skall den delen inte tas med vid kapitalvinstberäkningen. Detsamma gäller utgifter för sådana tillgångar. Omkostnadsbeloppet Förbättringsutgifter 11 § Förbättringsutgifter som inte har förts upp på avskrivningsplan får beaktas vid beräkning av omkostnadsbeloppet bara för de beskattningsår då de sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kronor. Förbättringsutgifter som har förts upp på avskrivningsplan hänförs normalt till det år då de förts upp på planen. I andra fall hänförs utgifter normalt till det år då räkning eller faktura på det utförda arbetet har erhållits. 12 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll på privatbostadsfastigheter och privatbostadsföretags fastigheter räknas som förbättringsutgifter. Med förbättrande reparationer och underhåll avses här reparationer och underhåll som hänför sig till beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren till den del åtgärderna medfört att fastigheten är i bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet. 13 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll på näringsfastigheter räknas som förbättringsutgifter, om avdragen för utgifterna 1. skall återföras i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 2–7 §§ på grund av avyttringen, eller 2. återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 8, 9 eller 13 § därför att en fastighet som tidigare varit näringsfastighet blivit privatbostadsfastighet. Bestämmelserna i 11 § gäller inte för sådana utgifter som avses i första stycket. 14 § Utgifter för reparation och underhåll på näringsfastigheter i samband med statligt räntebidrag räknas som förbättringsutgifter till den del de inte kunnat dras av på grund av bestämmelserna i 19 kap. 24 §. Utgifter för reparation och underhåll av andelshus räknas som förbättringsutgifter till den del de inte kunnat dras av på grund av bestämmelserna i 19 kap. 3 §. 15 § Om en fastighet har varit föremål för förbättringsarbeten eller för förbättrande reparations- eller underhållsarbeten i ägarens byggnadsrörelse, skall förbättringsutgifterna för dessa arbeten anses uppgå till det belopp som enligt 27 kap. 8 § tagits upp som intäkt i näringsverksamhet på grund av arbetena. Värdeminskningsavdrag m.m. 16 § Avyttras en näringsfastighet, skall anskaffningsutgiften minskas med sådana värdeminskningsavdrag m.m. eller del av dessa som på grund av 26 kap. 5 § inte skall återföras i inkomstslaget näringsverksamhet. Avyttras en privatbostadsfastighet som tidigare har varit närings- fastighet, skall anskaffningsutgiften minskas med sådana värdeminskningsavdrag m.m. eller del av dessa som på grund av 26 kap. 5 och 8 eller 9 §§ inte återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet när fastigheten blev privatbostadsfastighet. Ersättningsfond 17 § Om en byggnad eller en markanläggning på den avyttrade fastigheten har skrivits av i samband med att en ersättningsfond tagits i anspråk, gäller följande. För en näringsfastighet skall anskaffningsutgiften minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som på grund av 26 kap. 4 § medför att avdraget för avskrivning inte skall återföras i inkomstslaget näringsverksamhet. För en privatbostadsfastighet som tidigare har varit näringsfastighet skall anskaffningsutgiften minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som på grund av 26 kap. 4 och 8 eller 9 §§ medförde att avdraget för avskrivning inte återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet när fastigheten blev privatbostadsfastighet. 18 § Av 31 kap. 18 § tredje stycket framgår att anskaffningsutgiften skall minskas när en ersättningsfond tas i anspråk för förvärv av mark. Omkostnadsbeloppet vid delavyttringar 19 § Avyttras en del av en fastighet, skall kapitalvinsten beräknas på grundval av förhållandena på den avyttrade delen. Frågan om beloppsgränsen för förbättringsutgifter i 11 § första stycket är uppnådd skall dock avgöras med hänsyn till förhållandena på hela fastigheten. 20 § Om den skattskyldige begär det, skall omkostnadsbeloppet för den avyttrade delen, i stället för att beräknas enligt 19 §, beräknas till ett belopp som motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet som ersättningen utgör av hela fastighetens marknadsvärde vid avyttringen. 21 § Om delavyttringen gäller en eller ett fåtal tomter som är avsedda att bebyggas med bostadshus och försäljningspriset understiger tio procent av fastighetens taxeringsvärde, får omkostnadsbeloppet för den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till en krona per kvadratmeter. Omkostnadsbeloppet får dock inte beräknas till högre belopp än ersättningen. 22 § Vad som sägs i 19 och 20 §§ gäller också vid marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen (1970:988). 23 § Vid tillämpning av bestämmelserna om delavyttringar i 19–22 och 25 §§ skall varje taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av bestämmelserna i 4 § behandlas som en enda taxeringsenhet anses som en fastighet. Omkostnadsbeloppet vid allframtidsupplåtelser 24 § Om fastighetsägaren får sådan engångsersättning för allframtidsupplåtelse som avses i 6 §, gäller följande. Så stor del av omkostnadsbeloppet för fastigheten anses avse den del av fastigheten som anses avyttrad som ersättningen utgör av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för inskränkningen eller upplåtelsen. Omkostnadsbeloppet för den eller de allframtidsupplåtelser som den skattskyldige gör under beskattningsåret får i stället beräknas till sammanlagt 5 000 kronor. Omkostnadsbeloppet får dock inte överstiga de sammanlagda ersättningarna. Omkostnadsbeloppet efter delavyttringar och allframtidsupplåtelser 25 § Om fastighetsägaren under innehavstiden avyttrat en del av en fastighet, skall detta beaktas vid beräkningen av omkostnadsbeloppet för resten av fastigheten. Går det inte att utreda hur stor andel av omkostnadsbeloppet som avser den tidigare avyttrade fastighetsdelen, anses denna andel av omkostnadsbeloppet ha motsvarat 50 procent av ersättningen för fastighetsdelen. Den på detta sätt beräknade andelen av omkostnadsbeloppet får dock inte överstiga omkostnadsbeloppet för hela fastigheten omedelbart innan fastighetsdelen avyttrades. Första stycket tillämpas också om fastighetsägaren under innehavstiden har fått sådan engångsersättning för allframtidsupplåtelse som avses i 6 §. Om fastighetsägaren under innehavstiden har avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anses omkostnadsbeloppet för fastigheten ha minskat med så stor andel av omkostnadsbeloppet för den mark som fastighetsägaren avstått från som den kontanta ersättningen utgjort av den totala ersättningen för marken. Skadeersättningar 26 § Om fastighetsägaren har fått skattefri försäkringsersättning eller annan skattefri skadeersättning för förbättringsarbeten eller därmed likställda reparations- och underhållsarbeten, skall utgifterna för arbetena räknas med bara till den del de inte täcks av ersättningen. Har ersättningen överstigit utgifterna, skall anskaffningsutgiften minskas med det överskjutande beloppet. Uppskov 27 § I 47 kap. 11 § finns bestämmelser om minskning av anskaffnings- utgiften när uppskovsavdrag har gjorts. Om uppskov har erhållits enligt den upphävda lagen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst eller den upphävda lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, skall anskaffningsutgiften för ersättningsfastigheten minskas med uppskovsbeloppet. Fastigheter förvärvade före år 1952 28 § En fastighet som har förvärvats före år 1952 skall anses förvärvad den 1 januari 1952. Som anskaffningsutgift anses 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952. Ersättningen vid förvärvet får dock användas som anskaffningsutgift om den överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952. Fanns det inget taxeringsvärde fastställt för år 1952, skall ett mot- svarande värde beräknas med ledning av taxeringsvärdet för den fastighet som den avyttrade fastigheten ingick i, eller det närmast därefter fastställda taxeringsvärdet. Vid beräkningen av anskaffningsutgiften enligt denna paragraf skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1952. 29 § Bestämmelserna i 28 § gäller inte fastigheter utomlands. Sådana fastigheter anses i stället förvärvade den 1 januari 1952 för en ersättning som motsvarar marknadsvärdet vid samma tidpunkt. Ersättningen vid förvärvet får dock användas som anskaffningsutgift om den överstiger detta marknadsvärde. Vid beräkningen av anskaffningsutgiften enligt denna paragraf skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1952. Handelsbolags överlåtelse till underpris till delägare eller närstående 30 § Om ett svenskt handelsbolag överlåter en fastighet till en delägare i handelsbolaget eller till någon närstående till en delägare till ett pris som understiger marknadsvärdet och fastigheten blir eller kan antas komma att bli privatbostad i och med överlåtelsen, skall det anses som om den avyttrats till ett pris som motsvarar marknadsvärdet. Detsamma gäller för sådana överlåtelser när det är fråga om tomtmark som avses bli bebyggd med en privatbostad. Första stycket gäller inte i inkomstslaget näringsverksamhet. Handelsbolags avyttring med kapitalförlust till företag i intressegemenskap 31 § Bestämmelserna i 25 kap. 28–30 §§ om att en kapitalförlust skall dras av först vid ett senare tillfälle skall tillämpas också i inkomstslaget kapital för en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag om handelsbolaget avyttrar en näringsfastighet. Underskott i näringsverksamhet 32 § I inkomstslaget kapital skall en enskild näringsidkare eller en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag vid avyttring av en näringsfastighet göra avdrag från kapitalvinsten för underskott samma beskattningsår i den näringsverksamhet dit fastigheten hörde. Avdraget får inte överstiga kapitalvinsten, beräknad utan hänsyn till avdraget. Kvotering i inkomstslaget kapital 33 § I inkomstslaget kapital skall 50 procent av kapitalvinsten på en privatbostadsfastighet och 90 procent av kapitalvinsten på en närings- fastighet tas upp. Uppkommer det en kapitalförlust, skall i det förra fallet 50 procent av förlusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av. 46 kap. Avyttring av bostadsrätter Innehåll 1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter. De grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap. 2 § I 47 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattning av kapitalvinst för den som avyttrar en privatbostadsrätt. När andelar skall vara privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter 3 § Vid bedömningen av om en andel i ett företag vid tillämpning av detta kapitel är en privatbostadsrätt respektive näringsbostadsrätt, skall frågan om företaget är ett privatbostadsföretag avgöras med utgångspunkt i förhållandena vid avyttringsårets ingång. Ersättning för lägenhetsutrustning eller inre reparationsfond 4 § Om den skattskyldige får särskild ersättning för lägenhetsutrustning som han äger men som skulle ha varit byggnadstillbehör enligt 2 kap. 2 § jordabalken om den hade ägts av privatbostadsföretaget, skall den särskilda ersättningen räknas in i ersättningen för bostadsrätten. Den särskilda ersättningen skall dock inte räknas in om den avser tillgångar som behandlats som inventarier i näringsverksamhet. Sådan särskild ersättning som den skattskyldige får för andel i inre reparationsfond eller för någon annan avsättning hos privatbostadsföretaget som är avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter, räknas inte in i ersättningen för bostadsrätten. Om någon sådan särskild ersättning inte avtalas, skall ersättningen för bostadsrätten minskas med ett belopp som motsvarar den del av avsättningen som vid avyttringen avser bostadsrätten. Omkostnadsbeloppet Anskaffningsutgiften 5 § Om bostadsrätten har förvärvats genom upplåtelse från privatbostadsföretaget, anses den insats som angetts i upplåtelseavtalet som anskaffningsutgift. Har insatsen för lägenheten sänkts efter det att bostadsrätten förvärvades, skall anskaffningsutgiften minskas med motsvarande belopp. Med den insats som anges i upplåtelseavtalet likställs när det gäller 1. andra föreningar än bostadsrättsföreningar: den insats i föreningen som var fastställd när andelen uppläts, och 2. aktiebolag: den betalning för aktien som gjordes i anslutning till att aktien gavs ut. Upplåtelseavgifter, överlåtelseavgifter och andra avgifter som betalades till företaget i samband med förvärvet av bostadsrätten skall också räknas in i anskaffningsutgiften. 6 § Särskild ersättning som den skattskyldige betalade för andel i inre reparationsfond eller för någon annan avsättning hos privatbostadsföretaget som är avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter, räknas inte in i anskaffningsutgiften för bostadsrätten. Om någon sådan ersättning inte avtalades, skall den ersättning som den skattskyldige vid förvärvet betalade för bostadsrätten minskas med ett belopp som motsvarar den del av avsättningen som vid förvärvet avsåg bostadsrätten. Kapitaltillskott 7 § Andra kapitaltillskott som har lämnats till privatbostadsföretaget under innehavstiden än insatser som anges i 5 § skall räknas in i omkostnadsbeloppet bara om tillskotten har varit avsedda att användas av företaget för amortering av lån eller för finansiering av ny-, till- eller ombyggnad på fastigheten. Tillskotten för amorteringar anses ha uppgått till ett belopp som motsvarar bostadsrättens andel av de amorteringar som företaget har gjort under innehavstiden. Om företaget har finansierat amorteringen av ett lån genom att ta upp ett nytt lån, skall den amorteringen inte räknas med vid beräkning av den del av kapitaltillskottet som skall räknas in i omkostnadsbeloppet. Andelsförhållandena vid avyttringen avgör hur stor del av tillskotten för amorteringar som avser bostadsrätten. För att ett tillskott för ny-, till- eller ombyggnad skall beaktas krävs att tillskottet har använts för ett bestämt byggnadsarbete och att de tillskott som bostadsrättshavarna har lämnat för byggnadsarbetet i fråga sammanlagt har uppgått till minst 3 000 kronor multiplicerat med antalet deltagande bostadsrätter. Förbättringsutgifter 8 § Förbättringsutgifter får beaktas vid beräkning av omkostnadsbeloppet bara för de beskattningsår då de sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kronor. Förbättringsutgifter hänförs normalt till det år då räkning eller faktura på det utförda arbetet har erhållits. Sådana utgifter som vid beskattningen behandlats som utgifter i näringsverksamhet räknas inte som förbättringsutgifter. 9 § Utgifter som den skattskyldige haft för förbättring av lägenheten räknas som förbättringsutgifter. 10 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll av lägenheten räknas i fråga om privatbostadsrätter som förbättringsutgifter. Med förbättrande reparationer och underhåll avses här reparationer och underhåll av lägenheten som hänför sig till beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren till den del lägenheten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet. 11 § Utgifter för förbättrande reparationer och underhåll räknas i fråga om näringsbostadsrätter som förbättringsutgifter, om avdragen för utgifterna 1. skall återföras i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 10 § på grund av avyttringen, eller 2. återfördes i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 11 eller 13 § därför att en bostadsrätt som tidigare varit näringsbostadsrätt blivit privatbostadsrätt. Bestämmelserna i 8 § gäller inte för sådana utgifter som avses i första stycket. 12 § Om särskild ersättning för lägenhetsutrustning skall räknas in i ersättningen för en bostadsrätt enligt bestämmelserna i 4 § första stycket, gäller följande. Har utrustningen förvärvats tillsammans med bostadsrätten, skall utgiften för utrustningen räknas in i anskaffningsutgiften för bostadsrätten. Har utrustningen i stället förvärvats under innehavstiden, anses utgiften för utrustningen som en utgift för förbättring eller för reparation eller underhåll av lägenheten. Om utgiften får räknas med i omkostnadsbeloppet avgörs enligt bestämmelserna i 8–11 §§. Uppskov 13 § I 47 kap. 11 § finns bestämmelser om minskning av anskaffnings- utgiften när uppskovsavdrag har gjorts. Bostadsrätter förvärvade före år 1974 14 § En bostadsrätt som har förvärvats före år 1974 skall anses förvärvad den 1 januari 1974. Som anskaffningsutgift anses 150 procent av bostadsrättens andel av privatbostadsföretagets behållna förmögenhet nämnda dag. Förmögenheten skall beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet på företagets fastighet för år 1974 och med hänsyn till företagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det räkenskapsår som avslutats närmast före ingången av år 1974. Fanns det inget taxeringsvärde fastställt för år 1974, beräknas ett motsvarande värde med ledning av det taxeringsvärde som fastställts närmast därefter. Ersättningen vid förvärvet får dock användas som anskaffningsutgift, om den överstiger 150 procent av andelen i företagets behållna förmögenhet den 1 januari 1974. När ersättningen skall bestämmas bortses i detta fall från om det vid förvärvet av lägenheten fanns en inre reparationsfond eller en annan avsättning hos företaget som är avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter. Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet enligt denna paragraf skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1974. Handelsbolags överlåtelse till underpris till delägare eller närstående 15 § Om ett svenskt handelsbolag överlåter en bostadsrätt till en delägare i handelsbolaget eller till någon närstående till en delägare till ett pris som understiger marknadsvärdet och bostadsrätten blir eller kan antas komma att bli privatbostad i och med överlåtelsen, skall det anses som om den avyttrats till ett pris som motsvarar marknadsvärdet. Första stycket gäller inte i inkomstslaget näringsverksamhet. Handelsbolags avyttring med kapitalförlust till företag i intressegemenskap 16 § Bestämmelserna i 25 kap. 28–30 §§ om att en kapitalförlust skall dras av först vid ett senare tillfälle skall tillämpas också i inkomstslaget kapital för en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag om handelsbolaget avyttrar en näringsbostadsrätt. Underskott i näringsverksamhet 17 § I inkomstslaget kapital skall en enskild näringsidkare eller en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag vid avyttring av en näringsbostadsrätt göra avdrag från kapitalvinsten för underskott samma beskattningsår i den näringsverksamhet dit bostadsrätten hörde. Detta gäller inte till den del underskottet skall dras av enligt 45 kap. 28 § från kapitalvinst som avser en näringsfastighet. Avdraget får inte överstiga kapitalvinsten, beräknad utan hänsyn till avdraget. Kvotering i inkomstslaget kapital 18 § I inkomstslaget kapital skall 50 procent av kapitalvinsten på en privatbostadsrätt och 90 procent av kapitalvinsten på en näringsbostadsrätt tas upp. Uppkommer det en kapitalförlust, skall i det förra fallet 50 procent av förlusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av. 47 kap. Uppskovsavdrag Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppskovsavdrag vid avyttring av en privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt och om hur uppskovsavdraget beaktas vid en senare avyttring. Förutsättningar för uppskovsavdrag Villkor 2 § En skattskyldig får göra uppskovsavdrag om han 1. tar upp kapitalvinst på grund av avyttring som omfattar en ursprungsbostad, 2. har förvärvat eller tänker förvärva en ersättningsbostad, och 3. har bosatt sig eller tänker bosätta sig i ersättningsbostaden. I 14 och 15 §§ finns särskilda bestämmelser om dödsbos rätt till uppskovsavdrag när den som avyttrat sin bostad dör innan förutsättningarna för avdrag uppkommer. Ursprungsbostad 3 § Med ursprungsbostad avses en sådan privatbostad i Sverige som vid avyttringen är den skattskyldiges permanentbostad. Med permanentbostad avses en bostad där den skattskyldige varit bosatt 1. under minst ett år närmast före avyttringen, eller 2. under minst tre av de senaste fem åren. Om den skattskyldige förvärvar en ny bostad innan han avyttrar den tidigare bostaden, skall frågan om den tidigare bostaden är hans permanentbostad avgöras med utgångspunkt i förhållandena när den nya bostaden förvärvas, om han begär detta. En bostad som vid avyttringen ägs av ett dödsbo kan inte vara ursprungsbostad. 4 § En privatbostad i Sverige räknas som ursprungsbostad även om den inte är permanentbostad, om den skattskyldige är bosatt i bostaden men ännu inte har bott där ett år och 1. den tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande, 2. den annars avyttras under sådana förhållanden att det måste anses som en tvångsavyttring och det inte skäligen kan antas att den skulle ha avyttrats även om det inte hade funnits något tvång, eller 3. den avyttras till staten därför att det på grund av flygbuller inte går att bo i den utan påtaglig olägenhet. Ersättningsbostad 5 § Med ersättningsbostad avses en tillgång i Sverige som vid förvärvet är 1. småhus med mark som är småhusenhet, 2. småhus på annans mark, 3. småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med till- hörande tomtmark på lantbruksenhet, eller 4. tomt om där uppförs ett småhus som avses i 1 eller 3. Som ersättningsbostad räknas också en bostad i ett privatbostadsföretag. Som ersättningsbostad räknas inte en bostad som förvärvas tidigare än året före eller senare än året efter det år då ursprungsbostaden avyttras. Beloppsgränser 6 § Uppskovsavdrag får göras bara om kapitalvinsten uppgår till minst 50 000 kronor. I fall som avses i 4 § får uppskovsavdrag dock göras om vinsten uppgår till minst 10 000 kronor. Uppskovsavdragets storlek 7 § Om den skattskyldige förvärvar en ersättningsbostad före utgången av det år då han avyttrar ursprungsbostaden och bosätter sig där senast den 15 februari året därefter, beräknas uppskovsavdraget på följande sätt. Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som ersättningen för ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsavdraget den del av kapitalvinsten som tas upp. Om ersättningen för ersättningsbostaden understiger ersättningen för ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsavdraget så stor del av den del av kapitalvinsten som tas upp som ersättningen för ersättningsbostaden utgör av ersättningen för ursprungsbostaden. Avdraget skall alltså beräknas enligt följande formel: ersättningen för ersättningsbostaden den del av kapitalvinsten som tas upp x ersättningen för ursprungbostaden Om den skattskyldige har haft eller avser att ha utgifter för ny-, till- eller ombyggnad av ersättningsbostaden under tiden mellan den 15 februari året efter det år då han avyttrade ursprungsbostaden och den 15 februari andra året efter avyttringen, motsvarar uppskovsavdraget den del av kapitalvinsten som tas upp, om den skattskyldige begär det. 8 § Om den skattskyldige inte förvärvar en ersättningsbostad före utgången av det år då han avyttrar ursprungsbostaden eller inte bosätter sig på en ersättningsbostad senast den 15 februari året därefter, motsvarar uppskovsavdraget den del av kapitalvinsten som tas upp. Återföring av uppskovsavdrag 9 § Om ett uppskovsavdrag har gjorts enligt 7 § fjärde stycket eller 8 §, skall avdraget återföras nästa år. Om den skattskyldige senast året efter det år då han avyttrade ursprungsbostaden förvärvar en ersättningsbostad och bosätter sig där senast den 15 februari andra året efter avyttringen, gäller dock följande. Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som ersättningen för ursprungsbostaden, skall ingen del av uppskovsavdraget återföras. Om ersättningen för ersättningsbostaden understiger ersättningen för ursprungsbostaden, skall uppskovsavdraget återföras sedan det minskats med så stor del av detta som ersättningen för ersättningsbostaden utgör av ersättningen för ursprungsbostaden. Avdraget skall alltså återföras med ett belopp som beräknas enligt följande formel: ersättningen för ersättningsbostaden uppskovsavdraget - uppskovsavdraget x ersättningen för ursprungsbostaden 10 § När ett uppskovsavdrag helt eller delvis återförs enligt 9 §, skall också ett särskilt tillägg som motsvarar tio procent av det återförda beloppet tas upp. Avyttring av ersättningsbostaden 11 § Om ett uppskovsavdrag har gjorts, skall anskaffningsutgiften vid avyttring av ersättningsbostaden minskas med ett belopp som motsvarar kapitalvinsten när ursprungsbostaden avyttrades, om ersättningen för ersättningsbostaden var minst lika stor som ersättningen för ursprungsbostaden. Understeg ersättningen för ersättningsbostaden ersättningen för ursprungsbostaden, skall anskaffningsutgiften minskas med så stor del av kapitalvinsten för ursprungsbostaden som ersättningen för ersättningsbostaden utgjorde av ersättningen för ursprungsbostaden. Beräkning av ersättningarna 12 § Vid jämförelse mellan ersättningen för ursprungsbostaden och ersättningen för ersättningsbostaden skall hänsyn tas till försäljnings- och inköpsprovision, stämpelskatt och liknande utgifter. 13 § Är ersättningsbostaden en fastighet skall ersättningen för ersättningsbostaden också ökas med utgifter för ny-, till- eller ombyggnad under tiden mellan förvärvet av ersättningsbostaden och den dag då bosättning senast skall ha skett enligt bestämmelserna i 7 eller 9 §. Dödsfall efter avyttring av ursprungsbostaden 14 § Om en skattskyldig som har avyttrat en ursprungsbostad dör innan han har förvärvat en ersättningsbostad, har dödsboet rätt till avdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel, om en efterlevande make eller sambo uppfyller de villkor i fråga om förvärv av en ersättningsbostad och bosättning där som skulle ha gällt för den döde. Om en skattskyldig som har avyttrat en ursprungsbostad och förvärvat en ersättningsbostad dör innan han har bosatt sig i ersättningsbostaden, har dödsboet rätt till avdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel, om en efterlevande make eller sambo bosätter sig i ersättningsbostaden och den då ägs av dödsboet eller genom arv, testamente eller bodelning övergått till den efterlevande. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller bara om den efterlevandes bosättning i ursprungsbostaden uppfyller bosättningskraven i 3 eller 4 §. 15 § Om ett dödsbo begär uppskovsavdrag och en efterlevande make eller sambo enligt 14 § förvärvat en ersättningsbostad, krävs den efter- levandes samtycke för att bostaden skall anses som ersättningsbostad. 48 kap. Avyttring delägarrätter samt fordringsrätter Innehåll 1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av delägarrätter och fordringsrätter. Vidare finns bestämmelser om förpliktelser vars underliggande tillgångar består av delägarrätter eller fordringsrätter. De grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap. Definitioner Delägarrätter 2 § Med delägarrätt avses – aktie, – rätt på grund av teckning av aktier, – teckningsrätt, – delrätt, – andel i en svensk värdepappersfond, – andel i en ekonomisk förening, och – annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt. Bestämmelserna om delägarrätter skall tillämpas också på – vinstandelsbevis som avser lån i svenska kronor, – konvertibelt skuldebrev i svenska kronor, – termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller termin och option som avser aktieindex, och – annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt. Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt. Fordringsrätter 3 § Med svensk fordringsrätt avses fordran i svenska kronor. Bestämmelserna om svenska fordringsrätter skall tillämpas också på termin, option och liknande avtal vars underliggande tillgångar kan hänföras till fordran i svenska kronor eller termin, option och liknande avtal som avser ränteindex. Som fordringsrätt räknas inte en tillgång – som enligt 2 § första stycket är en delägarrätt, eller – på vilken bestämmelserna om delägarrätter enligt 2 § andra stycket skall tillämpas. 4 § Med utländsk fordringsrätt avses fordran i utländsk valuta. Bestämmelserna om utländska fordringsrätter skall tillämpas också på – utländsk valuta, och – termin, option och liknande avtal vars underliggande tillgångar kan hänföras till utländsk valuta, fordran i utländsk valuta eller termin, option och liknande avtal som avser index beroende av sådan valuta. Marknadsnotering 5 § En delägarrätt eller fordringsrätt anses marknadsnoterad om den är noterad på svensk eller utländsk börs eller, utan att vara noterad på börs, är föremål för kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig omsättning. Undantag från skatteplikt 6 § Kapitalvinster på sådan utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta som är avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostnader under en tillfällig vistelse utomlands skall inte tas upp. Omkostnadsbeloppet Genomsnittsmetoden 7 § Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet skall det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga omkostnadsbeloppet skall beräknas med hänsyn till inträffade förändringar i innehavet. I 49 kap. 26 § finns ett undantag från denna bestämmelse vid andels- byten. Andelar som erhålls genom utdelning i vissa fall 8 § För andelar som erhålls genom sådan utdelning av andelar i dotterbolag som avses i 42 kap. 16 §, anses som anskaffningsutgift så stor del av omkostnadsbeloppet för aktierna i moderbolaget – beräknat vid tidpunkten för utdelningen – som motsvarar den förändring i marknadsvärdet på dessa aktier som utdelningen medför. När det senare skall beräknas ett omkostnadsbelopp för aktierna i moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas i motsvarande mån. Om den som erhåller andelar i utdelning utan att äga aktier i moderbolaget lämnar ersättning för rätten till utdelning, anses ersättningen som anskaffningsutgift. Om någon ersättning inte lämnas, är de utdelade andelarnas anskaffningsutgift noll. Aktier som erhålls genom utskiftning i vissa fall 9 § För aktier som erhålls genom utskiftning från en ekonomisk förening vid sådan ombildning av en svensk ekonomisk förening till aktiebolag som avses i 42 kap. 20 §, anses som anskaffningsutgift det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelarna i föreningen hade avyttrats vid tidpunkten för utskiftningen. Andelar i ekonomiska föreningar som erhålls genom fusion 10 § Efter en sådan fusion som avses i 42 kap. 21 § anses som anskaffningsutgift för andelen i den övertagande föreningen det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen i den överlåtande föreningen hade avyttrats vid tidpunkten för utskiftningen. Företag som tidigare har varit investmentföretag 11 § I 39 kap. 18 § finns bestämmelser om avskattning av andelar i ett företag som tidigare har varit ett investmentföretag men som inte längre kan räknas som investmentföretag samt om anskaffningsutgiften för andelarna efter avskattningen. I 39 kap. 19 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften för delägarrätter som anskaffats av ett företag som tidigare har varit investmentföretag men som inte längre kan räknas som investmentföretag. Periodiseringsfond förs över och expansionsfond upphör 12 § Om en periodiseringsfond förs över till ett aktiebolag enligt 30 kap. 11 eller 12 §, skall det tillskott som är en förutsättning för överföringen inte räknas med vid beräkning av omkostnadsbeloppet för aktierna i bolaget. Om en expansionsfond upphör i samband med att tillgångar överlåts till ett aktiebolag och fonden enligt 34 kap. 20 § inte skall återföras, skall det tillskott som är en förutsättning för tillämpningen av bestämmelsen inte räknas med vid beräkning av omkostnadsbeloppet. Vid apportemission skall anskaffningsutgiften för aktierna minskas med överförd periodiseringsfond minskad med den avsättning som bolaget gör i räkenskaperna för skatt som belöper sig på fonden. Vidare skall anskaffningsutgiften för aktierna minskas med ett belopp som motsvarar 72 procent av den expansionsfond som upphör. Teckningsrätter och delrätter 13 § För teckningsrätter och delrätter som grundas på aktieinnehav i bolaget är anskaffningsutgiften noll. Detsamma gäller teckningsrätter och delrätter som grundas på innehav av ett konvertibelt skuldebrev eller en liknande rätt till förvärv av aktier i bolaget, om innehavaren vid tilldelningen av aktier likställs med en aktieägare. Skuldebrev med köp- eller teckningsoption 14 § Anskaffningsutgiften för ett skuldebrev förenat med en köp- eller teckningsoption, skall beräknas till skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet. Denna anskaffningsutgift får dock inte överstiga den sammanlagda anskaffningsutgiften för skuldebrevet och optionen. Anskaffningsutgiften för optionen skall beräknas till vad som återstår av den sammanlagda anskaffningsutgiften. Schablonmetoden 15 § För marknadsnoterade delägarrätter får omkostnadsbeloppet bestämmas till 20 procent av ersättningen vid avyttringen sedan utgifter i samband med denna dragits av. Detta gäller dock inte terminer och optioner och inte heller sådana teckningsrätter och delrätter som avses i 13 §. Äldre andelar i värdepappersfonder 16 § Har andelar i svenska värdepappersfonder förvärvats före år 1995, får fysiska personer som anskaffningsutgift använda andelens marknadsvärde den 31 december 1992 eller, om fonden bildades under åren 1993 eller 1994, det först noterade marknadsvärdet. Motsvarande gäller i fråga om fondandelsbevis vars innehavare registrerats efter utgången av år 1994. Första stycket gäller inte andelar i sådana värdepappersfonder som tidigare var allemansfonder. Om sådana andelar förvärvats före år 1991, får anskaffningsutgiften bestämmas till andelens marknadsvärde den 31 december 1990. Utländska fordringsrätter 17 § Om en utländsk fordringsrätt på grund av bestämmelsen i 14 kap. 8 § har värderats till ett annat värde än anskaffningsutgiften, gäller följande. Om fordringen har värderats till ett högre värde än anskaffningsutgiften, skall denna ökas med mellanskillnaden. Om fordringen har värderats till ett lägre värde än anskaffningsutgiften, skall denna minskas med mellanskillnaden. Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder 18 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till att kapitalvinster tas upp hos delägarna. Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsutgift för de nya andelarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den skattskyl- dige får andelar i mer än en nybildad fond, skall det sammanlagda omkostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen. Avdrag för kapitalförluster Inkomstslaget kapital 19 § Bestämmelserna i 20–24 §§ gäller för kapitalförluster i inkomstslaget kapital. Vad som sägs om en tillgång i dessa bestämmelser skall tillämpas också på en förpliktelse med sådan underliggande tillgång. Att kapitalförluster på utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta i vissa fall inte skall dras av följer av 6 §. 20 § Kapitalförluster på andra marknadsnoterade delägarrätter än andelar i svenska värdepappersfonder skall dras av i sin helhet mot kapitalvinster på marknadsnoterade delägarrätter. 21 § Kapitalförluster på sådana andelar i svenska aktiebolag och utländska juridiska personer som inte är marknadsnoterade, skall dras av i sin helhet mot kapitalvinster på sådana tillgångar samt mot kapitalvinster på sådana marknadsnoterade tillgångar som avses i 20 § och 22 § första stycket. 22 § Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i svenska värde- pappersfonder skall dras av i sin helhet mot kapitalvinster på marknadsnoterade delägarrätter, om värdet av fondens innehav av delägarrätter inte annat än tillfälligtvis understigit 75 procent av fondförmögenheten. Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i svenska värdepappersfonder som innehåller bara svenska fordringsrätter skall dras av i sin helhet. 23 § Kapitalförluster på andra marknadsnoterade svenska fordringsrätter än premieobligationer skall dras av i sin helhet. 24 § Om inte hela kapitalförlusten skall dras av enligt bestämmelserna i 20–23 §§, skall 70 procent dras av. Inkomstslaget näringsverksamhet 25 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall kapitalförluster dras av mot alla intäkter och i sin helhet, om inte något annat anges i 26 eller 27 §. Vad som sägs i första meningen skall tillämpas också på förpliktelser och vad som sägs om en tillgång i 26 och 27 §§ skall tillämpas också på en förpliktelse med sådan underliggande tillgång. 26 § Juridiska personers kapitalförluster på delägarrätter får dras av bara mot kapitalvinster på delägarrätter. Om en del av en förlust inte kan dras av mot sådana kapitalvinster, behandlas den som en ny kapitalförlust på delägarrätter det följande beskattningsåret. Begränsningen i första stycket gäller inte om innehavet av delägarrätterna betingats av rörelse som bedrivs av den skattskyldige eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. Begränsningen i första stycket gäller inte heller i fråga om kapitalförluster när sådana svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar som inte är förvaltningsföretag avyttrar andelar eller när svenska sparbanker eller svenska ömsesidiga skadeförsäkringsföretag avyttrar andelar, om det sammanlagda röstetalet för deras innehav vid avyttringen motsvarade 25 procent eller mer av röstetalet för samtliga andelar i företaget. 27 § I fråga om kapitalförluster som uppkommer i svenska handelsbolag tillämpas 19–24 §§. Kapitalförluster på sådana delägarrätter och fordringsrätter vars innehav betingats av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i sin helhet. 49 kap. Uppskov med beskattningen vid andelsbyten Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppskov med beskattningen vid andelsbyten. I inkomstslaget näringsverksamhet gäller bestämmelserna inte bara för andelar som är kapitaltillgångar utan också för andelar som är lagertillgångar. Definitioner 2 § Med andelsbyte avses ett förfarande som uppfyller villkoren i 8–13 §§ samt följande förutsättningar: 1. En säljare (säljaren) skall avyttra en andel (den avyttrade andelen) i ett företag (det avyttrade företaget) till ett annat företag (det köpande företaget). 2. Ersättningen skall vara marknadsmässig och lämnas i form av andelar i det köpande företaget (mottagna andelar). Ersättningen får till en del lämnas i pengar, dock högst med tio procent av de mottagna andelarnas nominella värde. Om det saknas nominellt värde på de mottagna andelarna, skall den högsta ersättningen i pengar i stället beräknas på den del av det inbetalade kapitalet som belöper sig på andelarna. 3 § Ett utländskt företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen, om företaget enligt lagstiftningen i någon sådan stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte på grund av ett skatteavtal anses ha hemvist i en stat som inte är medlem i unionen. Tillämpningsområde 4 § Vid en fusion eller fission skall, vid tillämpning av detta kapitel, det övertagande företaget anses köpa sådana andelar i det överlåtande företaget som inte redan ägs av det övertagande företaget. 5 § Bestämmelserna i detta kapitel får inte tillämpas om 1. det finns förutsättningar – bortsett från förutsättningen i 25 kap. 11 och 12 §§ om begäran – att tillämpa bestämmelserna i 25 kap. 6–27 §§ om uppskov med beskattningen vid koncerninterna andelsavyttringar, eller 2. bestämmelserna i 38 kap. om undantag från omedelbar beskattning vid verksamhetsavyttringar skall tillämpas. Begäran 6 § Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas bara om säljaren begär det. Är säljaren ett svenskt handelsbolag, skall begäran göras av varje delägare för sig. Om uppskov beviljas, får delägaren uppskov med beskattningen för den andel av vinsten som han är skattskyldig för. Handelsbolag som ägs genom handelsbolag 7 § Det som sägs i 6 § andra stycket, 15 och 18 §§ samt 19 § andra stycket om delägare i ett svenskt handelsbolag som är säljare gäller, om handelsbolaget ägs direkt, eller indirekt genom ett svenskt handelsbolag, av ett annat svenskt handelsbolag, delägare i detta handelsbolag. Villkor för uppskov Säljaren 8 § Om säljaren är en fysisk person, skall han vara obegränsat skattskyldig på annan grund än sådan väsentlig anknytning som avses i 3 kap. 3 § första stycket 3. Det köpande företaget 9 § Det köpande företaget skall vara en juridisk person av något av följ- ande slag: 1. ett svenskt aktiebolag, 2. ett utländskt bolag, eller 3. ett annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de utländska associationsformer som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag. Verksamhetskrav när den avyttrade andelen är kvalificerad 10 § Om det är en kvalificerad andel som avyttras och säljaren omedelbart efter avyttringen ensam eller tillsammans med närstående, direkt eller indirekt, äger andelar i det köpande företaget med minst 25 procent av röstetalet för samtliga andelar i företaget, skall det köpande företagets näringsverksamhet till huvudsaklig del bestå av rörelse eller direkt eller indirekt innehav av andelar i dotterföretag som till huvudsaklig del bedriver rörelse. Som rörelse anses i denna paragraf inte sådant innehav av kontanta medel, värdepapper eller liknande som avses i 2 kap. 24 § andra meningen. Med dotterföretag avses i denna paragraf ett företag i vilket det köpande företaget, direkt eller indirekt, äger andelar med mer än 50 procent av röstetalet för samtliga andelar i företaget. Det avyttrade företaget 11 § Det avyttrade företaget skall vara en sådan juridisk person som anges i 9 § eller en svensk ekonomisk förening. Röstetal 12 § Vid utgången av det kalenderår då avyttringen sker skall det köp- ande företaget inneha andelar i det avyttrade företaget med ett sammanlagt röstetal som överstiger 50 procent av röstetalet för samtliga andelar i det avyttrade företaget. Om särskilda skäl medfört att det köpande företaget avyttrat andelar i det avyttrade företaget efter andelsbytet, är det tillräckligt att företaget haft ett sådant innehav vid någon tidpunkt efter andelsbytet under det nämnda kalenderåret. Första stycket gäller inte vid fusion eller fission. Vinst 13 § Om den avyttrade andelen är en tillgång som kapitalvinstbeskattas hos säljaren, skall det uppkomma en kapitalvinst. Om det lämnas ersättning i pengar för andelen, skall kapitalvinsten överstiga denna del av ersättningen. Om den avyttrade andelen är en lagertillgång hos säljaren, skall ersättningen överstiga andelens skattemässiga värde. Om det lämnas ersättning i pengar för andelen, skall skillnaden mellan hela ersättningen och det skattemässiga värdet av andelen överstiga ersättningen i pengar. Beskattning av andelsbytet och uppskovsbeloppets storlek Andel som kapitalvinstbeskattas 14 § Om vinsten på den avyttrade andelen skall kapitalvinstbeskattas hos säljaren, skall så stor del av kapitalvinsten som motsvarar ersättningen i pengar tas upp som intäkt det beskattningsår då andelsbytet sker. Återstående del av kapitalvinsten skall fördelas på de mottagna andelarna. Det belopp som fördelas på en andel benämns uppskovsbelopp. 15 § Om säljaren är ett svenskt handelsbolag, skall den del av kapitalvinsten som avses i 14 § första stycket fördelas på delägarna och tas upp som intäkt hos dem. Den återstående delen av kapitalvinsten skall fördelas på de mottagna andelarna. Den del av kapitalvinsten som belöper sig på en mottagen andel fördelas på delägarna. Det belopp som fördelas på en delägare benämns uppskovsbelopp. 16 § Om den avyttrade andelen var en kvalificerad andel, skall det göras en beräkning av de belopp som skulle ha tagits upp i inkomstslaget kapital (kapitalbeloppet) och i inkomstslaget tjänst (tjänstebeloppet) om hela ersättningen skulle ha tagits upp. Den del av kapitalvinsten som enligt 14 § första stycket skall tas upp som intäkt det beskattningsår då andelsbytet sker skall tas upp hos säljaren i inkomstslaget kapital i den utsträckning delen ryms inom kapitalbeloppet. Överskjutande del skall tas upp i inkomstslaget tjänst. Återstående del av kapitalbeloppet respektive av tjänstebeloppet skall fördelas på de mottagna andelarna. De belopp som fördelas på en andel benämns uppskovsbelopp. Med uppskovsbelopp avses i följande bestämmelser båda dessa uppskovsbelopp. Andel som var lagertillgång 17 § Om den avyttrade andelen var en lagertillgång hos säljaren, skall ersättningen i pengar tas upp som intäkt det beskattningsår då andelsbytet sker. Samtidigt skall ett belopp som motsvarar det skattemässiga värdet på den avyttrade andelen tas upp som intäkt. Återstående del av ersättningen, minskad med ett belopp som motsvarar det skattemässiga värdet på den avyttrade andelen, skall fördelas på de mottagna andelarna. Det belopp som fördelas på en andel benämns uppskovsbelopp. 18 § Om säljaren är ett svenskt handelsbolag, skall den ersättning och det belopp som avses i 17 § första stycket fördelas på delägarna och tas upp som intäkt hos dem. Återstående del av ersättningen i pengar, minskad med ett belopp som motsvarar det skattemässiga värdet på den avyttrade andelen, skall fördelas på de mottagna andelarna. Den del som belöper sig på en mottagen andel fördelas på delägarna. Det belopp som fördelas på en delägare benämns uppskovsbelopp. Beskattning av uppskovsbeloppet Huvudregel 19 § Det uppskovsbelopp som enligt 14–18 §§ avser en mottagen andel skall tas upp som intäkt senast det beskattningsår då äganderätten till andelen övergår till någon annan eller andelen upphör att existera, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Om säljaren är ett svenskt handelsbolag och om äganderätten till en delägares andel i handelsbolaget – eller en delägares andel i något svenskt handelsbolag som direkt eller indirekt genom ett svenskt handelsbolag äger en andel i handelsbolaget – övergår till någon annan, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt det beskattningsår då detta inträffar. Detsamma gäller om delägarens andel upphör att existera. Uttagsbeskattning 20 § Om uttagsbeskattning skall ske enligt 22 kap. av en mottagen andel, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt även om det inte följer av 19 §. Efterföljande underprisöverlåtelse 21 § Om säljaren överlåter en mottagen andel genom en underprisöverlåtelse, skall uppskovsbeloppet inte tas upp. I stället inträder köparen i säljarens skattemässiga situation när det gäller uppskovsbeloppet. Efterföljande koncernintern avyttring 22 § Om en mottagen andel avyttras genom en koncernintern andelsavyttring, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall tas upp som intäkt. Om det vid en avyttring av en mottagen andel inte uppkommer vare sig en kapitalvinst eller en kapitalförlust men det skulle ha funnits förutsättningar för uppskov med beskattningen av en kapitalvinst enligt bestämmelserna om koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. 6–27 §§ om det hade uppkommit en sådan vinst, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när en faktisk kapitalvinst på grund av den avyttringen skulle ha tagits upp som intäkt. Kapitalvinsten på grund av den koncerninterna andelsavyttringen skall anses ha tagits upp som intäkt – vid utdelning som avses i 25 kap. 22 eller 23 §, och – vid fusion som avses i 25 kap. 24 § första stycket om det är koncernmoderföretaget som är övertagande företag. 23 § Om en mottagen andel avyttras genom en sådan avyttring med kapitalförlust till ett företag som medför att avdragsrätten för kapitalförlusten skjuts upp enligt 25 kap. 28–32 §§, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när kapitalförlusten på grund av den avyttringen skall dras av som kostnad. Efterföljande andelsbyte 24 § Om en mottagen andel avyttras genom ett andelsbyte, skall uppskovsbeloppet inte tas upp om den skattskyldige begär det. I stället övergår uppskovsbeloppet på de nya mottagna andelarna. Avyttras vid andelsbytet också andra andelar i det tidigare köpande företaget, övergår uppskovsbeloppet på samtliga nya mottagna andelar. Vid bedömningen av om det är ett andelsbyte behöver villkoren i 13 § inte vara uppfyllda. Efterföljande arv m.m. 25 § Om en mottagen andel övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva eller bodelning, inträder förvärvaren i överlåtarens skattemässiga situation när det gäller uppskovsbeloppet. Obegränsad skattskyldighet 26 § Om en fysisk person inte längre uppfyller villkoret i 8 § om obegränsad skattskyldighet, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt. Verksamhetsvillkoret 27 § Var den avyttrade andelen en kvalificerad andel och gällde villkoret enligt 10 § för det köpande företagets näringsverksamhet, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt om villkoret inte längre är uppfyllt. Detta gäller i fråga om förändringar i det köpande företagets näringverksamhet till och med det tjugonde kalenderåret efter året för andelsbytet. Första stycket gäller dock bara om säljaren, ensam eller tillsammans med närstående, också vid tidpunkten för förändringen av näringsverksamheten, direkt eller indirekt, äger andelar i det köpande företaget med minst 25 procent av röstetalet för samtliga andelar i företaget. Övriga bestämmelser Turordning vid avyttring av andelar i det köpande företaget 28 § Om säljaren äger andelar av samma slag och sort som den mottagna andelen vid tidpunkten för andelsbytet (gamla andelar) eller förvärvar sådana andelar efter andelsbytet (nya andelar), skall avyttringar anses ske i följande ordning: 1. gamla andelar, 2. mottagna andelar, 3. nya andelar. Genomsnittsmetoden 29 § Vid tillämpning av genomsnittsmetoden i 48 kap. 7 § skall mottagna andelar inte anses vara av samma slag och sort som andra andelar i det köpande företaget som innehas av säljaren. Uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp 30 § Om anskaffningsutgiften eller anskaffningsvärdet för en mottagen andel fördelats på flera andelar på grund av fondemission, split eller liknande förfarande, skall var och en av dessa nybildade andelar anses som en mottagen andel. Uppskovsbeloppet för den tidigare mottagna andelen skall fördelas på denna andel, om den finns kvar efter förfarandet, och de nybildade andelarna. 31 § Om mottagna andelar sammanläggs, skall den nybildade andelen anses som en mottagen andel. Uppskovsbeloppet för de tidigare mottagna andelarna övergår på den nybildade andelen. Lättnadsbelopp och gränsbelopp 32 § Vid beräkning av ett lättnadsbelopp enligt 43 kap. eller ett gränsbelopp enligt 57 kap. för de mottagna andelarna, skall anskaffningsutgiften minskas med ett belopp som motsvarar uppskovsbeloppet. 50 kap. Avyttring av andelar i svenska handelsbolag Innehåll 1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag. De grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap. Avyttring 2 § Om en andel i ett handelsbolag inlöses eller bolaget upplöses, anses andelen avyttrad. Som avyttring behandlas också att en andel övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, om den justerade anskaffningsutgiften hos den tidigare ägaren är negativ. Omkostnadsbeloppet 3 § Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall anskaffningsutgiften justeras enligt bestämmelserna i 5 och 6 §§. Blir den justerade anskaffningsutgiften negativ, anses omkostnads- beloppet vara noll. Ersättningen för andelen skall då ökas med den negativa justerade anskaffningsutgiften. 4 § Om en äganderättsövergång har behandlats som en avyttring på grund av bestämmelserna i 2 § andra stycket, anses den nya ägarens anskaffningsutgift vara noll. 5 § Anskaffningsutgiften skall ökas med – den skattskyldiges tillskott till bolaget, – belopp som tagits upp som den skattskyldiges andel av bolagets inkomster, – 28 procent av avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap., och – 72 procent av expansionsfond som förs över från andel i handels- bolag till enskild näringsverksamhet enligt 34 kap. 22 §. – det belopp som framgår vid en tillämpning av bestämmelserna om överlåtelse av privata tillgångar till underpris i 53 kap. 5 §. Anskaffningsutgiften skall minskas med – den skattskyldiges uttag ur bolaget, – belopp som dragits av som den skattskyldiges andel av bolagets underskott, – negativt fördelningsbelopp till den del räntefördelningen minskat ett underskott i inkomstslaget näringsverksamhet, – 28 procent av återförda avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap., och – 72 procent av expansionsfond som förs över från enskild näringsverksamhet till andel i handelsbolag enligt 34 kap. 19 §. 6 § För en andel i ett handelsbolag som innehas av ett annat handelsbolag skall anskaffningsutgiften justeras enligt bestämmelserna i 5 § som om ägarbolaget var skattskyldigt för bolagens inkomster. För andelen i ägarbolaget skall anskaffningsutgiften justeras med hänsyn till inkomster och underskott i båda bolagen. Vissa avyttringar 7 § Om en fysisk person avyttrar en andel i ett handelsbolag som, direkt eller indirekt, äger en andel som skulle ha varit en kvalificerad andel om den ägts direkt av den fysiska personen, gäller följande. Av den del av vinsten som motsvarar den sistnämnda andelens marknadsvärde i förhållande till ersättningen för andelen i handelsbolaget skall 50 procent tas upp i inkomstslaget tjänst. Första stycket tillämpas inte på sådana avyttringar som avses i 51 kap. 8 § I 51 kap. finns bestämmelser om att en fysisk person som avyttrar en andel i ett handelsbolag till någon annan än en obegränsat skattskyldig fysisk person i särskilda fall skall ta upp ett belopp som motsvarar kapitalvinsten i inkomstslaget näringsverksamhet. Kapitalförluster Inkomstslaget kapital 9 § I inkomstslaget kapital skall 70 procent av en kapitalförlust dras av. Inkomstslaget näringsverksamhet 10 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall en kapitalförlust dras av i sin helhet, om inte något annat anges i 11 §. 11 § En kapitalförlust som uppkommer när ett svenskt handelsbolag avyttrar en andel i ett annat svenskt handelsbolag skall dras av med 70 procent av förlusten. En kapitalförlust på en andel vars innehav betingats av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i sin helhet. 51 kap. Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag Förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna 1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller om 1. en fysisk person avyttrar en andel i ett svenskt handelsbolag, 2. andelen är en kapitaltillgång hos överlåtaren, 3. förvärvaren inte är en obegränsat skattskyldig fysisk person, och 4. verksamheten i handelsbolaget varit sådan som anges i 2 §. Vid inlösen gäller bestämmelserna, i stället för vad som anges i första stycket 3, om någon av de kvarvarande delägarna i handelsbolaget inte är en obegränsat skattskyldig fysisk person. 2 § Bestämmelserna gäller bara om 1. verksamheten i handelsbolaget under det räkenskapsår då avyttringen sker är aktiv näringsverksamhet för överlåtaren, 2. någon närstående till överlåtaren varit delägare i handelsbolaget och verksamheten under räkenskapsåret är aktiv näringsverksamhet för denne, 3. någon närstående till överlåtaren varit anställd hos handelsbolaget under räkenskapsåret, eller 4. överlåtaren eller någon närstående under räkenskapsåret på motsvarande sätt bedrivit näringsverksamhet i en juridisk person genom handelsbolaget. Vid tillämpning av första stycket anses också tidigare innehavare av andelen under samma räkenskapsår som överlåtare, om avyttringen föregåtts av en eller flera överlåtelser från obegränsat skattskyldiga fysiska personer. Frågan om verksamheten varit aktiv näringsverksamhet skall bedömas med hänsyn till förhållandena före överlåtelsen. Belopp som motsvarar kapitalvinsten tas upp i näringsverksamhet 3 § Ett belopp som motsvarar kapitalvinsten på grund av avyttringen skall tas upp hos överlåtaren som överskott av aktiv näringsverksamhet från handelsbolaget. Om avyttringen har föregåtts av en eller flera avyttringar under samma räkenskapsår från obegränsat skattskyldiga fysiska personer, skall beloppet ökas med summan av kapitalvinsterna vid dessa avyttringar. 4 § Bestämmelsen i 3 § första stycket tillämpas också på kapitalvinst på grund av tillkommande ersättning som erhålls efter det räkenskapsår för handelsbolaget då avyttringen skedde. I andra fall än då tillkommande ersättning beräknas på grundval av handelsbolagets resultat eller omsättning eller liknande för det nämnda räkenskapsåret gäller detta dock bara om överlåtaren eller någon närstående till honom, direkt eller indirekt, varit verksam i handelsbolaget efter avyttringen och det inte är uppenbart att verksamheten saknat betydelse för storleken av ersättningen. 5 § Vid beräkningen av det belopp som enligt 3 och 4 §§ skall tas upp som överskott av näringsverksamhet, skall andelens anskaffningsutgift inte ökas med beloppet. En sådan ökning görs däremot vid beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust i inkomstslaget kapital. Inkomsten tas upp av överlåtaren 6 § Bestämmelserna i 3–5 §§ skall inte tillämpas, om 1. överlåtaren enligt en överenskommelse med förvärvaren tar upp överskott eller drar av underskott i handelsbolaget som avser tiden före avyttringen eller tiden före tillträdesdagen samt tar upp kapitalvinster och drar av kapitalförluster vid avyttringar av handelsbolagets näringsfastigheter och näringsbostadsrätter före samma tidpunkt, och 2. ett särskilt bokslut ligger till grund för inkomstberäkningen enligt 1. Bokslutet enligt första stycket 2 skall upprättas som om handelsbolaget hade ett beskattningsår som avslutats vid den sluttidpunkt för inkomstberäkningen som överlåtaren valt enligt första stycket 1. Bokslutet och sådana uppgifter till ledning för taxering som avses i 2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha godkänts skriftligen av förvärvaren. Med förvärvare avses vid inlösen de kvarvarande delägarna i handelsbolaget. 7 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte, om 1. överlåtaren eller någon närstående till honom, direkt eller indirekt, varit verksam i handelsbolaget efter den sluttidpunkt för inkomstberäkningen som överlåtaren valt enligt 6 § första stycket 1, eller 2. handelsbolaget, direkt eller indirekt, äger andelar som, om de hade ägts direkt av överlåtaren, skulle ha varit kvalificerade andelar. Närståendebegreppet 8 § Om överlåtaren är ett dödsbo, anses vid tillämpning av detta kapitel också delägare i dödsboet som närstående. 52 kap. Avyttring av andra tillgångar Innehåll 1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av andra tillgångar och förpliktelser än sådana som avses i 45, 46, 48 och 50 kap. De grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap. Beräkningen 2 § För tillgångar som den skattskyldige innehaft för personligt bruk (personliga tillgångar) får som omkostnadsbelopp räknas 25 procent av ersättningen minskad med försäljningsprovision och andra utgifter för avyttringen. Kapitalvinster vid avyttring av personliga tillgångar skall tas upp bara till den del de för beskattningsåret sammanlagt överstiger 50 000 kronor. En avlidens personliga tillgångar skall behandlas som personliga tillgångar också hos hans dödsbo. 3 § För andra tillgångar än personliga tillgångar skall kapitalvinsten vid en avyttring beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden i 48 kap. 7 §, om de är en del av ett samlat innehav av tillgångar med enhetligt värde. 4 § Anskaffningsutgiften skall minskas med gjorda avdrag för tillgångarnas anskaffning, värdeminskning eller liknande. Kapitalförluster Inkomstslaget kapital 5 § I inkomstslaget kapital skall 70 procent av en kapitalförlust dras av. Förluster vid avyttring av personliga tillgångar får dock inte dras av. Ett dödsbos förluster vid avyttring av sådana tillgångar som boet för- värvat för en delägares privata bruk får inte heller dras av. Inkomstslaget näringsverksamhet 6 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall en kapitalförlust dras av i sin helhet, om inte något annat anges i 7 §. 7 § I fråga om kapitalförluster som uppkommer i svenska handelsbolag tillämpas bestämmelserna i 5 §. Kapitalförluster på sådana tillgångar eller förpliktelser vars innehav betingats av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i sin helhet. 53 kap. Överlåtelse av tillgångar till underpris Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om överlåtelser av tillgångar till underpris från en fysisk person eller ett svenskt handelsbolag till ett företag som överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren är delägare i. Bestämmelserna 2–9 §§ gäller bara i inkomstslaget kapital. Bestämmelsen i 4 § andra meningen gäller dock inte i inkomstslaget kapital utan i inkomstslaget näringsverksamhet. Bestämmelserna om förvärvarens anskaffningsutgift eller anskaffningsvärde i 10 och 11 §§ gäller i inkomstslagen näringsverksamhet och kapital. I inkomstslaget näringsverksamhet gäller de inte bara för kapitaltillgångar utan också för lagertillgångar och inventarier. Inkomstslaget kapital Överlåtelser till svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar eller svenska handelsbolag 2 § Bestämmelserna i 3–5 §§ gäller om en fysisk person överlåter en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger såväl tillgångens marknadsvärde som omkostnadsbelopp till ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening eller ett sådant svenskt handelsbolag som överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren, direkt eller indirekt, äger andelar i. Bestämmelserna i 3–5 §§ gäller också om ett svenskt handelsbolag som har en fysisk person som delägare överlåter en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt utan ersättning eller mot ersättning som understiger såväl tillgångens marknadsvärde som omkostnadsbelopp till ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening eller ett sådant svenskt handelsbolag som den fysiska personen eller någon närstående till honom, direkt eller indirekt, äger andelar i. Bestämmelserna i denna paragraf gäller dock inte överlåtelser som omfattas av bestämmelserna i 6–8 §§. 3 § Den överlåtna tillgången skall anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar tillgångens omkostnadsbelopp eller marknadsvärde om detta är lägre. 4 § Om det är en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt som överlåts, skall den överlåtna tillgångens skattemässiga värde anses som omkostnadsbelopp. Bestämmelserna om återföring av avdrag för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll i 26 kap. 2 och 10 §§ skall inte tillämpas. 5 § När det skall beräknas ett omkostnadsbelopp för överlåtarens och närståendes andelar i det förvärvande företaget skall, om ersättning inte har lämnats, den sammanlagda anskaffningsutgiften för andelarna ökas med ett belopp som motsvarar omkostnadsbeloppet för tillgången eller marknadsvärdet om det är lägre. Om ersättning har lämnats, skall anskaffningsutgiften i stället ökas med skillnaden mellan omkostnadsbeloppet för tillgången respektive marknadsvärdet och ersättningen. Överlåtelser till utländska juridiska personer 6 § Bestämmelserna i 7 och 8 §§ gäller om en fysisk person överlåter en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger tillgångens marknadsvärde till 1. en utländsk juridisk person som överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren, direkt eller indirekt, äger andelar i, eller 2. ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening eller ett sådant svenskt handelsbolag som en utländsk juridisk person som avses i 1, direkt eller indirekt, äger andelar i. Bestämmelserna i 7 och 8 §§ gäller också om ett svenskt handelsbolag som har en fysisk person som delägare överlåter en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt utan ersättning eller mot ersättning som understiger tillgångens marknadsvärde till 1. en utländsk juridisk person som den fysiska personen eller någon närstående till honom, direkt eller indirekt, äger andelar i, eller 2. ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening eller ett sådant svenskt handelsbolag som en utländsk juridisk person som avses i 1, direkt eller indirekt, äger andelar i. 7 § Den överlåtna tillgången skall anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar tillgångens marknadsvärde. 8 § När det skall beräknas ett omkostnadsbelopp för överlåtarens och närståendes andelar i den förvärvande juridiska personen skall, om ersättning inte har lämnats, den sammanlagda anskaffningsutgiften för andelarna ökas med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet på tillgången. Om ersättning har lämnats, skall anskaffningsutgiften i stället ökas med skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen. Närstående 9 § Med närstående avses i detta kapitel inte syskon, syskons make eller syskons avkomling. Inkomstslagen näringsverksamhet och kapital Förvärvarens anskaffningsutgift eller anskaffningsvärde 10 § Om bestämmelserna i 2–5 §§ är tillämpliga, skall förvärvaren anses ha förvärvat tillgången för ett belopp som motsvarar den ersättning som överlåtaren enligt 3 § skall anses ha fått. 11 § Om bestämmelserna i 6–8 §§ är tillämpliga, skall förvärvaren anses ha förvärvat tillgången för ett belopp som motsvarar den ersättning som överlåtaren enligt 7 § skall anses ha fått. 54 kap. Betalning av skulder i utländsk valuta Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om låntagares kapitalvinster på grund av valutakursförändringar vid betalning av skulder i utländsk valuta. Bestämmelserna gäller bara i inkomstslaget kapital. Skulder tas över 2 § Att en skuld mot ersättning tas över av en annan låntagare anses som betalning av skulden. Om en skuld tas över i samband med ett förvärv som sker genom arv, testamente, gåva eller på liknande sätt, inträder förvärvaren dock i den tidigare låntagarens skattemässiga situation. Beräkningen 3 § Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan det återbetalade beloppets värde vid upplåningen och dess värde vid återbetalningen. Värdet vid upplåningen skall beräknas som ett genomsnitt av värdena av olika upplånade belopp i samma valuta och med beaktande av de åter- betalningar som gjorts. Undantag från skatteplikt 4 § Kapitalvinster på skulder i utländsk valuta som är avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostnader under tillfällig vistelse utomlands skall inte tas upp. Beskattningstidpunkten 5 § Kapitalvinster vid betalning av skulder i utländsk valuta skall tas upp som intäkt det beskattningsår då återbetalningen görs. Kapitalförluster 6 § Kapitalförluster vid betalning av skulder i utländsk valuta skall dras av med 70 procent av förlusten. Att kapitalförluster i vissa fall inte skall dras av följer av 4 §. 55 kap. Ersättning på grund av insättningsgaranti och investerarskydd Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – ersättning på grund av insättningsgaranti i 2–4 §§, och – ersättning på grund av investerarskydd eller försäkring i 5–11 §§. Ersättning på grund av insättningsgaranti Ersättning 2 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti anses utbetald av det institut där insättningen gjorts. 3 § Ersättningen skall i första hand anses som ersättning för insatt kapitalbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen ränta skall den behandlas som ränteinkomst. Återbetalning av ersättning 4 § Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skall den del av det återbetalda beloppet som inte avser ersättning för det insatta kapitalbeloppet behandlas som ränteutgift. Ersättning på grund av investerarskydd eller försäkring Ersättning 5 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen (1999:158) om investerarskydd eller av en försäkringsgivare på grund av en försäkring som ett värdepappersbolag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall anses utbetald av det institut där investeringen finns. 6 § Om ersättningen inte täcker allt, skall den i första hand anses som ersättning för medel (kapitalbelopp och ränta). Kapitalbeloppet skall anses ersatt före räntebeloppet. I andra hand skall ersättningen anses avse finansiella instrument. Ränta 7 § Ersättning för ränta enligt 8 § lagen (1999:158) om investerarskydd eller ersättning för ränta från en försäkring som avses i 5 § skall behandlas som ränteinkomst. Finansiella instrument 8 § De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller en sådan försäkring som avses i 5 § skall anses avyttrade vid den tidpunkt då ersättningen fastställs. Om de finansiella instrumenten är lagertillgångar skall de dock anses avyttrade när ersättningen enligt god redovisningssed skall redovisas. Ersättning som skall anses avse finansiella instrument, skall behandlas som ersättning för de avyttrade instrumenten. 9 § Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller en sådan försäkring som avses i 5 § avser såväl marknadsnoterade som icke marknadsnoterade instrument, skall ersättningen i första hand anses avse marknadsnoterade finansiella instrument, om inte den som har rätt till ersättningen begär annat. Återbetalning av ersättning 10 § Vid återbetalning av ersättning enligt 19 § lagen (1999:158) om investerarskydd skall den del av det återbetalade beloppet som motsvarar ränteinkomst enligt 6 och 7 §§ behandlas som ränteutgift. Utländskt investerarskydd eller utländsk försäkring 11 § Om en obegränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person eller ett svenskt handelsbolag får ersättning från ett utländskt investerarskydd eller från en utländsk försäkringsgivare enligt en försäkring som motsvarar sådan försäkring som avses i 5 §, skall bestämmelserna i 5– 10 §§ tillämpas. AVD. VIII FÅMANSFÖRETAG OCH FÅMANSHANDELSBOLAG 56 kap. Vissa förmåner och ersättningar från fåmansföretag och fåmanshandelsbolag Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om vad som avses med fåmansföretag och fåmanshandelsbolag samt ägare och företagsledare i sådana företag. Särskilda bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på aktier i fåmansföretag och företag som har varit fåmansföretag finns i 57 kap. I 8 § finns hänvisningar till övriga bestämmelser som berör fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och deras delägare m.fl. Definitioner Fåmansföretag och fåmanshandelsbolag 2 § Med fåmansföretag avses aktiebolag och ekonomiska föreningar där 1. fyra eller färre fysiska personer äger andelar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna för samtliga andelar i företaget, eller 2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoende av varandra och där en fysisk person genom innehav av andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska bestämmanderätten över en sådan verksamhet och självständigt kan förfoga över dess resultat. 3 § Aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs och privatbostadsföretag är inte fåmansföretag. 4 § Med fåmanshandelsbolag avses handelsbolag där 1. fyra eller färre fysiska personer genom innehav av andelar eller på liknande sätt har ett bestämmande inflytande, eller 2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoende av varandra och där en fysisk person genom innehav av andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska bestämmanderätten över en sådan verksamhet. 5 § Vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag skall sådana delägare som är fysiska personer och ingår i samma krets av närstående räknas som en person. Detsamma gäller vid bedömningen av om ett handelsbolag är ett fåmanshandelsbolag i fråga om fysiska personer som genom innehav av andelar eller på liknande sätt har ett bestämmande inflytande i handelsbolaget. Delägare och företagsledare 6 § Med delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag avses den som, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i företaget. Med företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag avses den eller de fysiska personer som genom eget eller närståendes innehav av andelar och sin ställning i företaget har ett väsentligt inflytande i företaget. När det gäller företag som avses i 2 § första stycket 2 och 4 § första stycket 2 anses som företagsledare den som har den faktiska bestämmanderätten över en viss verksamhet och självständigt kan förfoga över dess resultat. Dödsbon 7 § Vad som sägs om fysisk person i detta kapitel gäller inte dödsbon. Hänvisningar 8 § När det gäller fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och deras delägare m.fl. finns även särskilda bestämmelser om – förmån av utbildning i 11 kap. 17 §, – avdrag för framtida substansminskning i 20 kap. 23 §, – underprisöverlåtelser i 23 kap. 18–23 §§, – avdrag för ränta på vinstandelslån i 24 kap. 6, 7 och 10 §§, – när en fastighet eller andel är lagertillgång i 27 kap. 4–6 §§, – kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 27 §, – utskiftning vid ombildning av en svensk ekonomisk förening till aktiebolag i 42 kap. 20 §, – uppskov med beskattningen vid andelsbyten 49 kap. 10, 16 och 32 §§, – avyttring av andelar i svenska handelsbolag i 50 kap. 7 § och 51 kap. 7 §, – pensionssparavdrag i 59 kap. 4, 10, och 15 §§, – familjebeskattning i 60 kap. 12–14 §§, – grundavdrag i 63 kap. 5 §, och 57 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om utdelningar, räntor och kapitalvinster på andelar och andra delägarrätter som getts ut av fåmans- företag och tidigare fåmansföretag. Huvudregler 2 § Utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar skall hos fysiska personer i den omfattning som anges i 7 och 12 §§ tas upp i inkomstslaget tjänst i stället för i inkomstslaget kapital. Som utdelning behandlas även vinst vid nedsättning av aktiekapitalet genom inlösen av aktier. Vid tillämpning av detta kapitel likställs med andelar andra delägarrätter som getts ut av företaget och med utdelning ränta på sådana delägarrätter. Definitioner 3 § Vid bedömningen av om ett företag är fåmansföretag gäller vid tillämpning av detta kapitel, utöver vad som sägs i 56 kap. 2, 3 och 5 §§, följande. Om flera delägare själva eller genom någon närstående är eller under något av de fem föregående beskattningsåren har varit verksamma i företaget i betydande omfattning, skall de anses som en enda person. 4 § Med kvalificerad andel avses andel i ett fåmansföretag under för- utsättning att 1. andelsägaren eller någon närstående till honom under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit verksam i betydande omfattning i företaget eller i ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller 2. företaget, direkt eller indirekt, under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren har ägt andelar i ett annat fåmans- företag och andelsägaren eller någon närstående till honom under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit verksam i betydande omfattning i detta företag. Om en sådan andel i ett fåmansföretag som inte skall anses vara kvalificerad enligt bestämmelserna i första stycket förvärvats under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren genom sådan utdelning på kvalificerad andel i ett annat fåmansföretag som på grund av bestämmelserna i 42 kap. 16 § inte har beskattats, skall villkoren i första stycket tillämpas som om det företag som den utdelade aktien avser vore det företag som delat ut aktien. Dör ägaren till en kvalificerad andel, anses andelen kvalificerad även hos dödsboet. Delägare i dödsboet likställs då med närstående. 5 § Om utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning, skall en andel anses kvalificerad bara om det finns särskilda skäl. Vid bedömningen skall förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas. Med företag avses här det företag i vilket delägaren eller någon närstående till honom varit verksam i betydande omfattning under den tid som anges i första stycket. Ett företag anses ägt av utomstående till den del det varken direkt eller indirekt ägs av fysiska personer som äger kvalificerade andelar i företaget eller i ett annat fåmansföretag som avses i 4 §. 6 § Upphör ett företag att vara fåmansföretag, anses en andel ändå kvalificerad under fem beskattningsår därefter eller den kortare tid som följer av 4 §. Detta gäller dock bara om andelsägaren eller någon närstående till honom 1. ägde andelen när företaget upphörde att vara fåmansföretag och andelen då var kvalificerad, eller 2. har förvärvat andelen med stöd av en sådan andel som avses i 1. Utdelning 7 § Utdelning på en kvalificerad andel skall tas upp i inkomstslaget tjänst till den del den överstiger ett gränsbelopp. Gränsbeloppet är summan av 1. underlaget för gränsbelopp multiplicerat med statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret ökad med fem procent- enheter, och 2. sparat utdelningsutrymme. För andra delägarrätter än aktier och andelar skall statslåneräntan ökas bara med en procentenhet. Om lättnadsbeloppet enligt 43 kap. 3 § överstiger gränsbeloppet, tillämpas bestämmelserna i första stycket på utdelningen minskad med skillnaden. 8 § Underlaget för gränsbelopp är summan av 1. det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen hade av- yttrats vid tidpunkten för utdelningen, 2. sparat utdelningsutrymme, och 3. löneunderlag enligt 43 kap. 12–16 §§. Vid beräkning av omkostnadsbeloppet tillämpas bestämmelserna om uppräkning i 43 kap. 17 § och, för svenska andelar, bestämmelserna om kapitalunderlaget i 43 kap. 18 §. Bestämmelserna om löneunderlag i första stycket 3 och om omkostnadsbeloppet i andra stycket gäller inte för andra delägarrätter än aktier och andelar. 9 § Det beskattningsår en andel förvärvas från någon närstående skall något gränsbelopp inte beräknas för förvärvaren om företaget tidigare under året lämnat utdelning. Sparat utdelningsutrymme 10 § Om utdelningen understiger gränsbeloppet, skall skillnaden (sparat utdelningsutrymme) föras vidare till nästa beskattningsår. Lämnar företaget inte någon utdelning, skall hela gränsbeloppet, beräknat vid beskattningsårets utgång, föras vidare. 11 § Om en kvalificerad andel övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över den tidigare ägarens sparade utdelningsutrymme. Kapitalvinst 12 § Av en kapitalvinst på kvalificerade andelar skall 50 procent av den del som överstiger det sparade utdelningsutrymmet tas upp i inkomstslaget tjänst. Den kapitalvinst som enligt första stycket skall fördelas får beräknas med utgångspunkt i ett omkostnadsbelopp som bestäms med tillämpning av bestämmelserna om uppräkning i 43 kap. 17 § och, för svenska andelar, bestämmelserna om kapitalunderlaget i 43 kap. 18 §. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte för andra delägarrätter än aktier och andelar. En kapitalvinst skall inte tas upp i inkomstslaget tjänst till den del det skulle medföra att den skattskyldige och närstående till honom under avyttringsåret och de fem föregående beskattningsåren sammanlagt tagit upp högre belopp än som motsvarar 100 gånger det prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde för av- yttringsåret. Om sparat lättnadsutrymme enligt 43 kap. 6 § överstiger sparat ut- delningsutrymme, tillämpas bestämmelserna i första stycket på kapitalvinsten minskad med mellanskillnaden. Andelsbyten 13 § Bestämmelser om fördelning mellan inkomstslagen tjänst och kapital av ersättning i pengar vid andelsbyten finns i 49 kap. 16 §. Bestämmelser om beräkningen av gränsbeloppet vid andelsbyten finns i 49 kap. 32 §. Skatteberäkning inom familjen 14 § Om andelsägarens make i betydande omfattning är eller under någon del av den senaste femårsperioden har varit verksam i ett fåmans- företag som avses i 4 §, gäller följande. Understiger andelsägarens beskattningsbara förvärvsinkomst, bortsett från vad som enligt detta kapitel skall tas upp i inkomstslaget tjänst (tjänsteintäkten), makens beskattningsbara förvärvsinkomst skall skatten på tjänsteintäkten beräknas enligt 65 kap. 5 § som om andelsägarens beskattningsbara förvärvsinkomst, bortsett från tjänsteintäkten, motsvarade makens beskattningsbara förvärvsinkomst. Vad som sägs om make i första stycket skall, om andelsägaren fyller högst 18 år under beskattningsåret, i stället avse dennes föräldrar. Som makar anses vid tillämpning av denna paragraf de som skall behandlas som makar under större delen av beskattningsåret. AVD. IX PENSIONSSPARANDE 58 kap. Pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och pensionssparkonton Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar i 2–20 och 34 §§, och – pensionssparkonton i 21–34 §§. Pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar Gränsdragningen 2 § En försäkring är en pensionsförsäkring om den uppfyller de villkor som anges i 4–16 §§. Med kapitalförsäkring avses en livförsäkring som inte är en pensionsförsäkring. Också en försäkring som uppfyller villkoren för en pensionsförsäkring anses som en kapitalförsäkring om så bestämts när avtalet ingicks. 3 § En premiebefrielseförsäkring anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen. 4 § En pensionsförsäkring skall ha meddelats i en försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige och som skall beskattas enligt denna lag eller enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. 5 § En försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk-, eller efter- levandepension och som har meddelats i en försäkringsrörelse som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige anses som en pensionsförsäkring, om den försäkrade var bosatt utomlands när försäkringen tecknades och fick avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för premierna där. Första stycket gäller också om arbetsgivaren betalat premier under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete utomlands utan att betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid beskattningen i det landet. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades huvudsakliga förvärvsverksamhet. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att en försäkring som har meddelats i en försäkringsrörelse som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige skall anses som en pensionsförsäkring. En försäkring som har ansetts vara en pensionsförsäkring enligt denna paragraf, kan inte övergå till att vara en kapitalförsäkring. 6 § En pensionsförsäkring får inte medföra rätt till andra försäkrings- belopp än sådana som betalas ut 1. till den försäkrade när denne uppnått en viss ålder (ålderspension), 2. till den försäkrade när dennes arbetsförmåga är nedsatt helt eller delvis (sjukpension), eller 3. efter den försäkrades död till sådana efterlevande som avses i 13 § (efterlevandepension). Tjänstepensionsförsäkring 7 § Med tjänstepensionsförsäkring avses en pensionsförsäkring som har samband med tjänst och som den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att betala samtliga premier för. Med tjänstepensionsförsäkring avses också en pensionsförsäkring som – sedan en anställd dött – tecknats av arbetsgivaren till förmån för den anställdes efterlevande och som arbetsgivaren har åtagit sig att betala samtliga premier för. Den försäkrade 8 § Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen har tecknats eller, när det gäller sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen gäller. 9 § I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall den försäkrade vara försäkringstagare. Om försäkringstagaren eller hans make eller sambo har barn under 20 år, får försäkringstagaren dock teckna en försäkring som avser efterlevandepension på makens eller sambons liv, om barnet sätts in som förmånstagare. Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att dödsboet efter en skattskyldig som, direkt eller indirekt, bedrivit näringsverksamhet i Sverige får teckna en försäkring som avser efterlevandepension. Ett sådant medgivande får lämnas bara om den efterlevande inte har något betryggande pensionsskydd och försäkringen tecknas i samband med att boet upphör att bedriva näringsverksamheten. Ålderspension 10 § Ålderspension får inte börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år. Utbetalning får dock göras tidigare om den försäkrade har fått rätt till förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att pensionen får börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år. Förmånstagare får inte sättas in till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara den som var anställd när avtalet ingicks. 11 § Ålderspension får inte betalas ut under kortare tid än fem år. Om utbetalningarna skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, får pensionen dock inte betalas ut under kortare tid än tre år. Pensionen skall under de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp. Pensionen skall upphöra när den försäkrade dör, även om den bestämda utbetalningstiden inte har löpt ut. För sådan ålderspension enligt allmän pensionsplan som skall upphöra under den försäkrades livstid gäller, i stället för vad som sägs i första stycket, det som anges i planen. Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 20 §. Sjukpension 12 § Sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det att försäkrings- avtalet ingicks. Pensionen får dock betalas ut bara så länge den försäk- rade helt eller delvis saknar arbetsförmåga. Förmånstagare får inte sättas in till annan sjukpensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara den som var anställd när avtalet ingicks. Efterlevandepension 13 § Efterlevandepension får betalas ut bara till 1. person som varit den försäkrades make eller sambo, och 2. barn till den försäkrade eller till en person som avses i 1. Efterlevandepension på grund av försäkring som tecknats av arbets- givare med stöd av 7 § andra stycket eller av dödsbo enligt medgivande som avses i 9 § tredje stycket får betalas ut som om den döde hade varit den försäkrade. Förmånstagare till försäkring som avser efterlevandepension skall vara en sådan person som avses i första stycket. 14 § Efterlevandepension får betalas ut bara så länge den efterlevande lever. Pensionen skall under de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp. Efterlevandepensionen får under den efterlevandes livstid inte upphöra förrän fem år förflutit från den försäkrades död med följande undantag: 1. Efterlevandepension till en person som avses i 13 § första stycket 1 får upphöra om denne gifter sig. 2. Om den försäkrade har dött mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen enligt avtalet annars skulle ha upphört att gälla, får efter- levandepensionen upphöra vid sistnämnda tidpunkt. 3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år har påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år. 4. Efterlevandepension till barn på grund av försäkring som avses i 9 § andra stycket, skall upphöra senast när barnet fyller 20 år. Fondförsäkringar 15 § För fondförsäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) skall det vid bedömningen enligt 11 och 14 §§ av utbetalningarnas storlek under de första fem åren bortses från sådana förändringar av beloppen som beror på fondandelarnas kursutveckling. Försäkringsavtalets utformning 16 § Pensionsförsäkringsavtalet skall innehålla villkor att försäkring inte får 1. pantsättas eller belånas, 2. ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller villkoren för pensionsförsäkring, eller 3. överlåtas eller återköpas i andra fall än som avses i 17 eller 18 §. Försäkringsavtalet skall också innehålla de villkor i övrigt som avgör om försäkringen är en pensionsförsäkring. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenliga med bestämmelserna om pensionsförsäkring. Överlåtelse 17 § Under den försäkrades livstid får en pensionsförsäkring överlåtas bara 1. till följd av ändring av anställningsförhållanden, förutsatt att försäkringen före eller efter överlåtelsen är en tjänstepensionsförsäkring, 2. på grund av utmätning, ackord eller konkurs, eller 3. genom bodelning. Återköp 18 § En pensionsförsäkring får återköpas trots bestämmelserna i detta kapitel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Återköp får också ske om 1. det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp, 2. försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagar- förordnande, och 3. premier för försäkringen inte har betalats under de senaste tio åren. Om det i andra fall finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer, får återköp medges av skattemyndigheten. Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande. De hindrar inte heller en överföring av hela försäkringens värde direkt till en pensionsförsäkring som försäkringstagaren tecknar hos samma eller annan försäkringsgivare med samma person som försäkrad. Överföringen skall i så fall inte anses som pension enligt 10 kap. 5 § första stycket 4 och inte heller som en betalning av premier för pensionsförsäkring. Avskattning av pensionsförsäkring 19 § Det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring skall tas upp i inkomstslaget tjänst (avskattning), om försäkringsgivaren 1. överlåter försäkringen till en försäkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring, eller 2. för över försäkringen till en sådan del av sin verksamhet som inte avser pensionsförsäkring. Avskattningen skall ske i fall som avses i första stycket 1 när ansvaret för försäkringen övergår på den övertagande försäkringsgivaren och i fall som avses i första stycket 2 när försäkringen förs över. Allmän pensionsplan 20 § Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pensionsplan avses också – pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pensionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med motsvarande uppgifter, dock när det gäller utfästelser som tryggas genom avsättning i balansräkningen bara i förening med kreditförsäkring, – pensionsutfästelser för vilka det har tecknats kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti, och – pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som har godkänts på arbetstagarsidan av sådan organisation som enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagarorganisation. Pensionssparkonto Definitioner 21 § Ett pensionssparkonto är ett sådant konto som avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande och som uppfyller de villkor som anges i 22–31 §§. Med pensionssparavtal, pensionssparinstitut och pensionssparare avses detsamma som i lagen om individuellt pensionssparande. Vem som för kontot 22 § Pensionssparkonto skall föras av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige. Utbetalning från pensionssparkonto 23 § Utbetalningar från ett pensionssparkonto får avse bara 1. belopp som betalas ut till en pensionssparare när denne uppnått viss ålder (ålderspension), 2. belopp som betalas ut efter pensionsspararens död till sådana efterlevande som avses i 27 § (efterlevandepension), 3. behållning som skall avskattas enligt 33 §, 4. utbetalning på grund av jämkning av ett förmånstagarförordnande, 5. återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken, 6. skatter och avgifter för kontot, och 7. ersättning för att förvärva tillgångar till kontot. Ålderspension 24 § Ålderspension får inte börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år. Utbetalning får dock göras tidigare om pensionsspararen har fått rätt till förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att pensionen får börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år. 25 § Ålderspension får inte betalas ut under kortare tid än fem år. Om pensionssparavtalet skall upphöra när pensionsspararen fyller 65 år, får pensionen dock inte betalas ut under kortare tid än tre år. Pensionen skall under de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp. Pensionen skall upphöra när pensionsspararen dör, även om den bestämda utbetalningstiden inte har löpt ut. 26 § Förmånstagare till ålderspension får inte sättas in. Efterlevandepension 27 § Efterlevandepension får betalas ut bara till 1. person som varit pensionsspararens make eller sambo, och 2. barn till pensionsspararen eller till person som avses i 1. Förmånstagare till efterlevandepension skall vara en sådan person som avses i första stycket. 28 § Efterlevandepension får betalas ut bara så länge den efterlevande lever. Pensionen skall under de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp. Efterlevandepensionen får under den efterlevandes livstid inte upphöra förrän fem år förflutit från den försäkrades död med följande undantag: 1. Om pensionsspararen har dött mindre än fem år före den tidpunkt då utbetalningarna annars skulle ha upphört, får efterlevandepensionen upphöra vid sistnämnda tidpunkt. 2. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år har påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år. Sparande i fondpapper m.m. 29 § För sparande i fondpapper och inlåning i utländsk valuta skall det vid bedömningen enligt 25 och 28 §§ av utbetalningarnas storlek under de första fem åren bortses från sådana förändringar av beloppen som beror på fondpapperens eller den utländska valutans kursutveckling. Pensionssparavtalets utformning 30 § Pensionssparavtalet skall innehålla villkor att rätten enligt avtalet eller tillgångarna på pensionssparkontot inte får pantsättas eller belånas samt de villkor i övrigt som avgör om ett avtal är ett pensionssparavtal. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenliga med bestämmelserna om pensionssparavtal i detta kapitel. Pensionssparavtalet får inte ändras på sådant sätt att det inte längre uppfyller de föreskrifter som anges för ett sådant avtal i lag. Överlåtelse av pensionssparkonto 31 § Rätt till behållning på pensionssparkonto får överlåtas bara – på grund av utmätning, ackord eller konkurs, eller – på det sätt som anges i 4 kap. 12 och 16 §§ lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Avslutning av konto i förtid 32 § Ett pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid vid den tidpunkt pensionen får börja betalas ut, om behållningen då uppgår till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Utbetalning i förtid får också ske om 1. behållningen på kontot uppgår till högst ett prisbasbelopp, 2. kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförord- nande, och 3. inbetalning på kontot inte har gjorts under de senaste tio åren. Om det i andra fall finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten medge att kontot får avslutas genom utbetalning i förtid. Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av pensionsspararens tillgodohavande. Avskattning av pensionssparkonto 33 § Behållning på pensionssparkonto skall tas upp i inkomstslaget tjänst (avskattning) till den del pensionssparavtalet upphör att gälla enligt 4 kap. 6 eller 14 § eller 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller till den del behållningen tas i anspråk på grund av utmätning, ackord eller konkurs. Med behållning på pensionssparkonto avses marknadsvärdet på tillgångarna på kontot efter avräkning för den skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som avser kontot. Avskattningen skall ske när pensionssparavtalet upphör att gälla för tillgångarna. Överklagande 34 § Skattemyndighetens beslut enligt 5, 9, 10, 18, 24 eller 32 § får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. 59 kap. Pensionssparavdrag Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om avdrag för premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonton (pensions- sparavdrag). Villkor för avdragsrätt 2 § Pensionssparavdrag får göras bara för – premier för pensionsförsäkring som den skattskyldige äger, och – inbetalningar på pensionsspararens eget pensionssparkonto. Avdrag får inte göras för pensionsförsäkring som förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att det pågått något mål om äktenskapsskillnad. Pensionssparavdrag får inte göras för försäkring som ägs av arbetsgivare. I fråga om avdrag för sådan försäkring gäller bestämmelserna i 28 kap. Beräkning av pensionssparavdrag Avdragsgrundande inkomster 3 § Den skattskyldiges högsta pensionssparavdrag skall beräknas med utgångspunkt i hans avdragsgrundande inkomster. Beräkningen skall grundas på antingen beskattningsårets eller det föregående beskattningsårets inkomster. 4 § Pensionssparavdraget får inte överstiga summan av de avdragsgrund- ande inkomsterna. Med avdragsgrundande inkomst avses 1. överskott av aktiv näringsverksamhet beräknat före – pensionssparavdraget, – avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader som avser pensionssparavdrag, och – avdrag för avsättning för egenavgifter, och 2. överskott i inkomstslaget tjänst minskat med sådana lån, utdelningar och kapitalvinster som enligt 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § eller 57 kap. skall tas upp i inkomstslaget tjänst. 5 § Pensionssparavdraget får inte heller överstiga 0,5 prisbasbelopp med tillägg enligt andra–fjärde styckena. För annan avdragsgrundande inkomst i inkomstslaget tjänst än sådan som avses i tredje stycket är tillägget 5 procent till den del inkomsten överstiger 10 men inte 20 prisbasbelopp. För avdragsgrundande inkomst av anställning är tillägget, om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning, 35 procent av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp. För avdragsgrundande inkomst av aktiv näringsverksamhet är tillägget 35 procent av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp. Flera näringsverksamheter 6 § Om den skattskyldige har avdragsgrundande inkomst av aktiv näringsverksamhet från flera näringsverksamheter, får pensionsspar- avdraget inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten avsett en enda näringsverksamhet. Avdrag ett senare beskattningsår 7 § Om en premie eller en inbetalning helt eller delvis inte får dras av enligt 3–6 §§, skall återstående belopp dras av nästa beskattningsår. Avdrag skall då i första hand göras för de betalningar som görs det beskattningsåret. Det sammanlagda avdraget får inte vara större än som följer av 3–6 §§ för sistnämnda beskattningsår. Dispens Beslut om dispens 8 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att pensionssparavdrag görs med ett högre belopp än som följer av 3–7 §§. Bestämmelser om detta finns i 9–12 §§. Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Tjänst 9 § För skattskyldiga som har avdragsgrundande inkomst i inkomstslaget tjänst och i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får skattemyndigheten medge pensionssparavdrag med högst samma belopp som för sådana inkomster som avses i 5 § tredje stycket. För skattskyldiga som fått särskild ersättning i samband med att en anställning upphört och som inte har ett betryggande pensionsskydd, får skattemyndigheten medge avdrag med ett högre belopp. Näringsverksamhet som upphör 10 § För skattskyldiga som har bedrivit näringsverksamhet direkt eller indirekt, som har upphört med driften av denna och som inte har skaffat sig ett betryggande pensionsskydd under verksamhetstiden, får skattemyndigheten medge att pensionssparavdrag beräknas också på – inkomst i inkomstslaget kapital i form av kapitalvinster vid avyttring av näringsverksamheten minskade med motsvarande kapitalförluster, – överskott av passiv näringsverksamhet före pensionssparavdrag, och – sådana utdelningar och kapitalvinster som enligt 50 kap. 7 § eller 57 kap. skall tas upp i inkomstslaget tjänst. Avdraget skall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyl- dige bedrivit näringsverksamheten, dock högst tio år. Vid beräkningen skall hänsyn tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till pensionssparavdrag. 11 § Pensionssparavdrag som avses i 10 § får inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger prisbasbeloppet för det år då driften av näringsverksamheten upphörde. Det får inte heller överstiga summan för beskattningsåret av sådan inkomst i inkomstslaget kapital som avser vinst med anledning av avyttring av näringsverksamheten och av överskottet av näringsverksamheten före – pensionssparavdraget, – avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader som avser pensionssparavdrag, och – avdrag för avsättning för egenavgifter. Dödsbon 12 § Om skattemyndigheten enligt 58 kap. 9 § medger att ett dödsbo tecknar pensionsförsäkring, skall skattemyndigheten också besluta med vilket belopp pensionssparavdrag för försäkringen högst får göras. Detta belopp skall beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 10 och 11 §§. Avdrag i inkomstslag eller allmänt avdrag 13 § Pensionssparavdrag som grundar sig på överskott av en näringsverksamhet eller inkomst i inkomstslaget kapital skall göras i inkomstslaget näringsverksamhet och annat pensionssparavdrag skall göras som allmänt avdrag, om inte annat sägs i 14 eller 15 §. 14 § Om den skattskyldige skall göra pensionssparavdrag både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag, får han upp till 0,5 prisbasbelopp fritt fördela avdraget mellan näringsverksamheten och allmänna avdrag. 15 § Pensionssparavdrag som medges enligt 10 § på grund av att andelar i ett fåmansföretag avyttrats, skall i första hand göras som allmänt avdrag. Det allmänna avdraget får dock inte uppgå till högre belopp än den del av kapitalvinsten som skall tas upp i inkomstslaget tjänst och får inte heller överstiga överskottet i inkomstslaget tjänst. Om inte hela pensionssparavdraget skall göras som allmänt avdrag, skall återstående del dras av i inkomstslaget kapital. Pensionssparavdrag som medges enligt 10 § på grund av att andelar i ett fåmanshandelsbolag avyttrats, skall alltid göras i inkomstslaget kapital. Avdrag för begränsat skattskyldiga 16 § Pensionssparavdrag får göras bara av den som är obegränsat skattskyldig. Den som är obegränsat skattskyldig bara under en del av beskattningsåret skall göra de avdrag som avser den tiden. Bestämmelserna i första stycket gäller inte i inkomstslaget kapital. Begränsning av pensionssparavdrag som allmänt avdrag 17 § När pensionssparavdrag görs som allmänt avdrag får det inte i något fall överstiga skillnaden mellan – summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet, och – andra allmänna avdrag än pensionssparavdrag. Belopp som inte får dras av enligt första stycket skall dras av senare beskattningsår, dock senast det sjätte beskattningsåret efter det då betalningen gjordes. Avdrag får inte något beskattningsår göras med högre belopp än som anges i första stycket. Avdrag skall i första hand göras för det aktuella beskattningsårets betalningar. AVD. X VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER 60 kap. Familjebeskattning Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om ersättning till barn och make för utfört arbete samt om uppdelning av inkomster i övrigt inom familjen. Bestämmelser om – ersättning till barn och make i enskild näringsverksamhet samt i inkomstslagen tjänst och kapital finns i 2 och 3 §§, – makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet finns i 4–11 §§, och – fåmansföretag och fåmanshandelsbolag finns i 12–14 §§. Enskild näringsverksamhet samt inkomstslagen tjänst och kapital Ersättning till barn 2 § Ersättning för arbete som utförs av den skattskyldiges barn under 16 år får inte dras av i enskild näringsverksamhet eller i inkomstslagen tjänst och kapital. Avdrag för ersättning för arbete som utförs av barn som har fyllt 16 år får inte överstiga marknadsmässig ersättning för arbetsinsatsen. Ersättning som enligt första stycket inte får dras av, skall inte tas upp hos barnet. Ersättning till make 3 § Ersättning för arbete som utförs av den skattskyldiges make får inte dras av i enskild näringsverksamhet eller i inkomstslagen tjänst och kapital. Ersättning som enligt första stycket inte får dras av, skall inte tas upp hos maken. Makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet Företagsledande och medhjälpande make 4 § Om makar tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet och den ena är företagsledande make medan den andra är medhjälpande make, tillämpas 6–9 och 11 §§. Om båda eller ingen av dem är företagsledande make tillämpas 10 och 11 §§. 5 § En make anses som företagsledande make om denna make med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i näringsverksamheten. En make som inte har en sådan ledande ställning anses som medhjälpande make. Verksamhet med en företagsledande och en medhjälpande make 6 § Om den ena maken är företagsledande make och den andra är medhjälpande make, anses näringsverksamheten bedriven av den företagsledande maken. Hela överskottet eller underskottet skall tas upp hos den företagsledande maken, om annat inte framgår av 7–9 §§. 7 § Makarna får fördela inkomsten så, att en del av överskottet av näringsverksamheten, beräknat utan avdrag för avsättning för egenavgifter, tas upp hos den medhjälpande maken. Denna del får inte överstiga vad som motsvarar marknadsmässig ersättning för den medhjälpande makens arbete, ökad med den makens sjukpenning och annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §. 8 § Om den medhjälpande maken äger del i näringsverksamheten eller i det kapital som är nedlagt i näringsverksamheten, får den maken ta upp ytterligare en del av överskottet. Denna del får inte överstiga vad som motsvarar skälig avkastning på grund av äganderätten eller kapitalinsatsen. 9 § Avdrag för avsättning för egenavgifter skall göras hos vardera maken för sig. Gemensamt bedriven verksamhet 10 § Om båda eller ingen av makarna är företagsledande makar anses de bedriva näringsverksamheten gemensamt. Vardera maken skall ta upp den del av intäkterna och kostnaderna i verksamheten som är skälig med hänsyn till makens arbete och övriga insatser i verksamheten. Expansionsfond och räntefördelning 11 § Deltar makar tillsammans i enskild näringsverksamhet, skall kapitalunderlaget för expansionsfond och för räntefördelning delas upp mellan dem på grundval av deras delar av kapitalet i verksamheten. Fåmansföretag och fåmanshandelsbolag 12 § Om ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag betalar ersättning för arbete som utförs av företagsledarens eller företagsledarens makes barn under 16 år, skall ersättningen tas upp av den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget. Om makarna har lika stor inkomst från företaget, skall den äldsta maken ta upp ersättningen. Om barnet har fyllt 16 år, skall barnet ta upp ersättningen till den del den är marknadsmässig. För överskjutande del tillämpas första stycket. 13 § Om den ena maken är företagsledare i ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag och den andra maken inte är företagsledare där, skall den make som inte är företagsledare ta upp ersättning för arbete som den maken utför i företaget till den del den är marknadsmässig. Överskjutande del skall tas upp av företagsledaren. 14 § I fråga om ett barn som är delägare i ett fåmanshandelsbolag där barnets förälder eller förälders make är företagsledare och i fråga om en make som är delägare i ett fåmanshandelsbolag där den andra maken är företagsledare, gäller följande för beräkningen av resultatet från handelsbolaget. Till den del inkomsten motsvarar ersättning för utfört arbete tillämpas 12 och 13 §§. Till den del inkomsten motsvarar skälig avkastning på kapitalinsatsen i bolaget skall den tas upp hos delägaren. Resterande del skall tas upp hos företagsledaren. Om delägaren är ett barn och båda makarna har inkomst från bolaget, tillämpas dock bestämmelserna i 12 §. 61 kap. Värdering av inkomster i annat än pengar Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – marknadsvärde i 2 § – kostförmån i 3 och 4 §§, – bilförmån i 5–11 §§, – reseförmån med inskränkande villkor i 12–14 §§, – ränteförmån i 15–17 §§, och – justering av förmånsvärde i 18–21 §§. Marknadsvärde 2 § Inkomster i annat än pengar skall värderas till marknadsvärdet om inte annat följer av övriga bestämmelser i detta kapitel. Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning. I fråga om tillgångar eller tjänster från den egna näringsverksamheten avses med marknadsvärde det pris som näringsidkaren skulle ha fått om tillgången eller tjänsten bjudits ut på marknaden på villkor som med hänsyn till den skattskyldiges affärsmässiga situation framstår som naturliga. Kostförmån 3 § Kostförmån skall för hel en dag beräknas till ett belopp – avrundat till närmaste tiotal kronor – som motsvarar 250 procent av genomsnittspriset i Sverige för en normal lunch. Förmånsvärdet för lunch eller middag är 40 procent av värdet för kostförmån för en hel dag. Förmånsvärdet för frukost är 20 procent av värdet för kostförmån för en hel dag. Om en anställds kostnader för en måltid är lägre än det belopp som motsvarar förmånsvärdet enligt första stycket på grund av att arbetsgivaren bidrar till kostnaderna för denna, skall förmånen behandlas som en kostförmån med ett värde som motsvarar mellanskillnaden. 4 § Om den skattskyldige lämnar ersättning för kostförmånen, skall förmånsvärdet beräknas till värdet för kosten enligt 3 § minskat med vad han har betalat. Bilförmån 5 § Värdet av bilförmån exklusive drivmedel skall för ett kalenderår beräknas till summan av – 0,3 prisbasbelopp, – ett ränterelaterat belopp, och – ett prisrelaterat belopp. Det ränterelaterade beloppet skall beräknas till 75 procent av stats- låneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset för årsmodellen. Det prisrelaterade beloppet skall beräknas till 9 procent av nybilspriset för årsmodellen, om detta uppgår till högst 7,5 prisbasbelopp. Om nybilspriset för årsmodellen är högre, skall det prisrelaterade beloppet beräknas till summan av 9 procent av 7,5 prisbasbelopp och 20 procent av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp. 6 § Med nybilspris för årsmodellen avses det pris som bilen hade när den introducerades på den svenska marknaden. Om ett sådant introduktionspris ändras efter kort tid, avses med nybilspris det justerade priset. Om det inte finns något nybilspris, anses som nybilspris för årsmodellen det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på den svenska marknaden när den var ny. 7 § För en bil av en årsmodell som är sex år eller äldre, skall nybilspriset anses vara det högsta av – det verkliga nybilspriset och anskaffningsutgiften för extrautrustning enligt 6 och 8 §§, och – fyra prisbasbelopp. 8 § Vid beräkning av förmånsvärdet skall anskaffningsutgiften för eventuell extrautrustning som ingår i förmånen läggas till nybilspriset. Detta gäller dock inte om nybilspriset beräknats enligt 7 §. 9 § För den som kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under ett kalenderår skall förmånsvärdet beräknas till 75 procent av det värde som beräknats enligt 5–8 §§. För en förmån som den skattskyldige haft under bara en del av året, skall värdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte haft förmånen. 10 § Om det i bilförmånen ingår förmån av drivmedel för förmånsbilen, skall denna förmån beräknas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för förmånsbilens totala körsträcka under den tid den skattskyldige har varit skattskyldig för bilförmånen. Om han gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har förbrukat vid privat körning är lägre, skall marknadsvärdet för driv- medelsförmånen sättas ned i motsvarande mån. 11 § Om den skattskyldige lämnar ersättning för bilförmånen, skall förmånsvärdet beräknas till värdet för förmånen enligt 5–10 §§ minskat med vad han betalat. Om den skattskyldige haft bilförmån bara i ringa omfattning skall förmånen värderas till noll. Reseförmån med inskränkande villkor 12 § Om den skattskyldige har reseförmåner på grund av anställning eller särskilt uppdrag inom rese- eller trafikbranschen, skall om resorna är förenade med inskränkande villkor, värdet av resorna beräknas enligt bestämmelserna i 13 § när reseförmånen avser flyg och 14 § när reseförmånen avser inrikes tåg. Med inskränkande villkor avses villkor som – innebär att resan får göras bara under vissa tider, på vissa avgångar eller under förutsättning att det finns plats vid resans avgång, och – är väsentligt sämre än för resor som säljs på den allmänna marknaden. 13 § En flygresa med sådana inskränkande villkor att resan får göras bara om det finns plats vid avgången skall värderas till 40 procent av det lägsta normalt förekommande pris som en konsument har fått betala för motsvarande resa utan inskränkande villkor under perioden från och med oktober andra året före beskattningsåret till och med september året före beskattningsåret. Flygresor med andra inskränkande villkor skall värderas till 75 procent av nämnda pris. När det lägsta normalt förekommande priset för en motsvarande resa utan inskränkande villkor skall bestämmas, skall en jämförelse göras med priser för flygresor med samma destinationsort eller, om en sådan jämförelse är svår att göra, med en likartad resesträcka. 14 § Årskort som avser inrikes tågresor skall värderas till 5 procent av det pris som en konsument får betala för ett årskort som ger rätt till motsvarande resor utan inskränkande villkor under beskattningsåret. För barn som under beskattningsåret fyller 16, 17 eller 18 år skall årskortet värderas till 50 procent av detta värde. För barn som under beskattningsåret fyller högst 15 år skall årskortet värderas till noll. Ränteförmån 15 § Värdet av ränteförmån vid lån i svensk valuta med en fast räntesats eller med en räntesats som står i fast förhållande till marknadsräntan för motsvarande lån skall beräknas på grundval av skillnaden mellan stats- låneräntan när lånet togs upp plus en procentenhet och den avtalade räntesatsen. 16 § Värdet av ränteförmån vid annat lån i svensk valuta än lån som avses i 15 § skall beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret plus en procentenhet och den avtalade räntan för beskattningsåret. Om statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret har ändrats med minst två procentenheter sedan utgången av november året före beskattningsåret, skall förmånens värde för tiden juli–december under beskattningsåret beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret plus en procentenhet och den avtalade räntan. 17 § För ränteförmåner vid lån i utländsk valuta skall 15 och 16 §§ tillämpas med den ändringen att i stället för statslåneräntan skall närmast motsvarande ränta för lån i den aktuella valutan användas. Justering av förmånsvärde 18 § Värdet av kostförmån enligt 3 § och bilförmån enligt 5–9 §§ skall justeras uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl. 19 § Som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses – att bilen använts som arbetsredskap, – att bilen använts i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i verksamheten under kalenderåret och att dispositionen för privat körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning, eller – att det finns liknande omständigheter. Värdet av bilförmån skall justeras nedåt också när bilen ingår i en större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för att prova ut ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna. Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, skall förmånsvärdet justeras nedåt till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen. 20 § Värdet av en tjänstebostad som är större än vad den skattskyldige och hans familj behöver skall beräknas som värdet av en normal bostad för dem. Detta gäller dock bara om bostadens storlek beror på den skattskyldiges representationsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten. 21 § Om en praktikant eller motsvarande får kostförmån, bostadsförmån eller liknande förmån och inte får någon annan ersättning eller bara obetydlig annan ersättning, skall förmånens värde justeras till skäligt belopp. AVD. XI ALLMÄNNA AVDRAG, GRUNDAVDRAG OCH SJÖINKOMSTAVDRAG 62 kap. Allmänna avdrag Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om allmänna avdrag för – underskott i 2–4 §§, – debiterade egenavgifter i 5 §, – utländska socialförsäkringsavgifter i 6 §, – periodiska understöd i 7 §, och – pensionssparande i 8 §. Bestämmelser om allmänna avdrag för begränsat skattskyldiga finns i 9 §. Underskott 2 § Underskott av aktiv näringsverksamhet får dras av som allmänt avdrag i den omfattning som anges i 3 och 4 §§. Avdrag får inte göras till den del underskottet dras av enligt 42 kap. 34 §, 45 kap. 32 § eller 46 kap. 17 §. Kommanditdelägare i ett svenskt kommanditbolag och sådan delägare i ett svenskt handelsbolag som i förhållande till övriga delägare förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser får inte göra avdrag i vidare utsträckning än som anges i 14 kap. 14 och 15 §§. 3 § Allmänt avdrag får göras för underskott det beskattningsår den skattskyldige börjar bedriva näringsverksamheten (startåret) och de fyra följande beskattningsåren. Avdrag får vart och ett av åren göras med högst 100 000 kronor. Avdrag får inte göras om 1. den skattskyldige någon gång under de fem beskattningsåren närmast före startåret direkt eller indirekt bedrivit liknande näringsverksamhet, eller 2. en fastighet på ägarens begäran enligt 2 kap. 9 § ingår i näringsverksamheten i stället för att vara privatbostadsfastighet. Den som förvärvar en näringsverksamhet från en närstående inträder i den närståendes skattemässiga situation när det gäller rätten till avdrag. Detta gäller dock inte om förvärvet sker genom köp, byte eller liknande förvärv från den skattskyldiges förälder eller far- eller morförälder. 4 § För näringsverksamhet som uteslutande eller så gott som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet får allmänt avdrag för underskott göras utan de begränsningar som anges i 3 §. Avdrag får göras bara till den del underskottet överstiger avdraget enligt 40 kap. för föregående beskattningsårs underskott. Avdrag enligt första stycket får göras bara om den skattskyldige under den period som omfattar beskattningsåret och de tre föregående beskattningsåren har haft inte obetydliga intäkter av verksamheten. Vid bedömningen skall även intäkter som räknas till inkomstslaget tjänst beaktas. Debiterade egenavgifter 5 § Allmänt avdrag skall göras för debiterade egenavgifter som inte skall dras av i något av inkomstslagen. Om avgifterna sätts ned, skall mot- svarande belopp tas upp i inkomstslaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras. Utländska socialförsäkringsavgifter 6 § Allmänt avdrag skall göras för obligatoriska utländska socialför- säkringsavgifter under förutsättning att 1. den avgiftsgrundande intäkten skall tas upp som intäkt för beskattningsåret i Sverige, och 2. den skattskyldige på grund av utfört arbete enligt slutligt fastställd debitering eller liknande skall betala avgifterna – i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet, eller – till följd av att den skattskyldige enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet. Om avgifterna sätts ned, skall motsvarande belopp tas upp i inkomstslaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras. Periodiska understöd 7 § Allmänt avdrag skall göras för periodiska understöd och andra periodiska utbetalningar under beskattningsåret som inte skall dras av i något av inkomstslagen, om utbetalningen 1. avser skadestånd, 2. avser fastställt underhållsbidrag till make eller tidigare make, 3. görs till en tidigare anställd, 4. görs på grund av föreskrift i testamente, eller 5. görs från juridiska personer och dödsbon utan att vara ersättning för avyttrade tillgångar. Avdrag för skadestånd vid personskada skall göras bara med belopp som avser ersättning för förlust av inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt eller för förlorat underhåll. Vad som sägs i första stycket 2–5 gäller inte utbetalningar till motta- gare som är under 18 år eller som inte avslutat sin utbildning. Bestämmelser om att periodiska utbetalningar till hushållsmedlemmar inte skall dras av finns i 9 kap. 3 §. Pensionssparande 8 § Allmänt avdrag skall göras för beskattningsårets premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonton i den utsträckning som anges i 59 kap. Begränsat skattskyldiga 9 § Rätt till avdrag som avses i 5–7 §§ har bara de som är obegränsat skattskyldiga. Om de är obegränsat skattskyldiga bara under en del av beskattningsåret, har de rätt till de avdrag som avser den tiden. Att detsamma gäller för avdrag enligt 8 § framgår av 59 kap. 16 §. 63 kap. Grundavdrag Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om grundavdrag och särskilt grundavdrag. Fysiska personer Grundavdrag och särskilt grundavdrag 2 § Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret och haft förvärvsinkomst har rätt till grundavdrag beräknat enligt 3–5 §§ eller särskilt grundavdrag beräknat enligt 6–10 §§. Bestämmelserna om särskilt grundavdrag tillämpas bara om de leder till ett högre avdrag. Dödsbon har inte rätt till avdrag för senare år än det år då dödsfallet inträffade. Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Grundavdrag 3 § För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret uppgår grundavdraget till följande belopp. Taxerad förvärvsinkomst Grundavdrag överstiger inte 1,86 prisbasbelopp 0,24 prisbasbelopp överstiger 1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp 0,24 prisbasbelopp ökat med 25 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 1,86 prisbasbelopp överstiger 2,89 men inte 3,04 prisbasbelopp 0,4975 prisbasbelopp överstiger 3,04 men inte 5,615 prisbasbe- lopp 0,4975 prisbasbelopp minskat med 10 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp överstiger 5,615 prisbasbe- lopp 0,24 prisbasbelopp 4 § För dem som är obegränsat skattskyldiga bara under en del av beskattningsåret är grundavdraget en tolftedel av 0,24 prisbasbelopp för varje kalendermånad eller del av kalendermånad som de är obegränsat skattskyldiga. 5 § Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges sammanlagda överskott av aktiv näringsverksamhet och av tjänst, minskat med hans allmänna avdrag. Vid denna beräkning skall överskottet av tjänst minskas med sådana lån, kapitalvinster och utdelningar som enligt 11 kap. 45 § 50 kap. 7 § eller 57 kap. skall tas upp i inkomstslaget tjänst. Vidare skall vid beräkningen de allmänna avdragen minskas med sådana avdrag som på grund av dispens enligt 59 kap. 8 och 10–12 §§ grundas på – överskott av passiv näringsverksamhet, eller – sådana kapitalvinster och utdelningar som enligt 50 eller 57 kap. skall tas upp i inkomstslaget tjänst. Särskilt grundavdrag 6 § Skattskyldiga har rätt till särskilt grundavdrag, om de har fått folkpension som uppgår till minst 6 000 kronor eller minst 20 procent av summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet. Som folkpension räknas inte ålderspension, barnpension eller vårdbidrag. Som folkpension räknas däremot – tilläggspension till den del den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott medfört avräkning av pensionstillskott, och – förtids- eller efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning om social trygghet, om pensionen betalas ut enligt grunder som är jämförbara med vad som gäller för folkpension och mottagaren är skattskyldig för pensionen i Sverige. 7 § Om folkpensionen enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring har samordnats med yrkesskadelivränta eller annan livränta som anges där, skall vid tillämpning av 6 och 8 §§ samt 10 § andra stycket det särskilda grundavdraget beräknas med utgångspunkt i den folkpension som skulle ha betalats ut om någon sådan samordning inte gjorts. 8 § För skattskyldiga som fått folkpension som gifta är det särskilda grundavdraget 134 procent av prisbasbeloppet. För övriga skattskyldiga är det särskilda grundavdraget 151,5 procent av prisbasbeloppet. Detta gäller också gifta skattskyldiga som under någon del av beskattningsåret har fått folkpension som ogifta. 9 § Det särskilda grundavdraget skall minskas med 65 procent av den del av den skattskyldiges pension som överstiger avdraget enligt 10 §. Har skattskyldig som fått folkpension i form av förtidspension också fått livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall livräntan likställas med pension. Det särskilda grundavdraget skall dock inte minskas med pension på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring eller med pension från pensionssparkonto. Vad som avses med tjänstepensionsförsäkring framgår av 58 kap. 7 §. För den som inte hade folkpension vid utgången av året före beskattningsåret skall det särskilda grundavdraget i stället minskas med 65 procent av den del av den taxerade förvärvsinkomsten som överstiger avdraget enligt 8 §. 10 § Det särskilda grundavdraget får inte överstiga sådan pension som skall ligga till grund för minskning enligt 9 § första stycket, om den skattskyldige – hade folkpension vid utgången av både beskattningsåret och det föregående beskattningsåret, – inte under beskattningsåret hade folkpension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, – var obegränsat skattskyldig under hela beskattningsåret, och – inte dött under året. I annat fall än som avses i första stycket får det särskilda grund- avdraget inte överstiga den skattskyldiges folkpension och pensionstillskott enligt 2 eller 2 a § lagen (1969:205) om pensionstillskott. Om den skattskyldige får sådan livränta som avses i 9 §, tillämpas andra stycket i stället för första stycket om detta leder till ett högre avdrag. Ideella föreningar 11 § Ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket har rätt till grundavdrag med 15 000 kronor. 64 kap. Sjöinkomstavdrag Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – sjöinkomstavdragets storlek i 2 §, – sjöinkomst i 3 och 4 §§, – anställning på svenskt handelsfartyg i 5 §, och – fartområden i 6 §. Sjöinkomstavdragets storlek 2 § Skattskyldiga som har sjöinkomst under hela beskattningsåret har rätt till sjöinkomstavdrag med – 36 000 kronor vid anställning på fartyg som huvudsakligen går i fjärrfart, och – 35 000 kronor vid anställning på annat fartyg. Skattskyldiga som har sjöinkomst bara under en del av beskattningsåret har rätt till sjöinkomstavdrag för varje dag som de haft sjöinkomst med en trehundrasextiofemtedel av beloppen enligt första stycket. Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Sjöinkomst 3 § Med sjöinkomst avses lön, förmåner, drickspengar och annan ersättning till den som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman och som är anställd i redarens tjänst på ett svenskt handelsfartyg. Med anställning hos redare likställs anställning hos en annan arbetsgivare som redaren anlitar som entreprenör. Med sjöinkomst avses också inkomster som uppbärs av 1. den som för redarens räkning tjänstgör som kontrollant när ett fartyg byggs eller biträder när fartyget utrustas och som senare skall tillträda en befattning på fartyget, och 2. den som före leveransen av ett fartyg som är under byggnad och innan han börjar tjänstgöra ombord, inställer sig på fartyget för att lära känna det och dess tekniska utrustning m.m. Första och andra styckena gäller bara om fartyget har en bruttodräktighet på minst 100 och huvudsakligen används i fjärrfart eller närfart. 4 § Lön eller annan ersättning under en kortare väntetid till en sjöman som anställs för att tillträda en befattning på ett visst fartyg, anses som sjöinkomst av anställningen på fartyget. Ersättning under en kortare väntetid till en sjöman som mönstrar av ett visst fartyg för att tillträda en befattning på ett annat fartyg som tillhör samma redare, anses som sjöinkomst av anställningen på det förra fartyget. Anställning på ett svenskt handelsfartyg 5 § Med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett fartyg som skall anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009) och som används till handelssjöfart eller befordran av passagerare eller till något annat ändamål som har samband med handelssjöfarten. Om fartyget hyrs ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare, anses sjömannen anställd på ett svenskt handelsfartyg bara om han är anställd hos fartygets ägare eller hos en arbetsgivare som ägaren anlitar. Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos en arbetsgivare som redaren anlitar. Fartområden 6 § Med fjärrfart avses annan fart än inre fart och närfart. Med inre fart avses fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund. Med närfart avses – linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna, och – linjefart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska hamnar, dock inte linjefart bortom linjen Hanstholm–Lindesnäs eller bortom Cuxhaven. AVD. XII BERÄKNING AV SKATTEN 65 kap. Skatteberäkningen Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beräkning av statlig och kommunal inkomstskatt. Bestämmelser om avrundning av skatten finns i 23 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483). Gränsbelopp 2 § Statlig inkomstskatt beräknas bara om underlaget för skatten är minst 100 kronor. Fysiska personer Kommunal inkomstskatt 3 § För fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten summan av de skattesatser för kommunalskatt och landstingsskatt som gäller i hemortskommunen för året före taxeringsåret multiplicerad med den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Med hemortskommun avses hemortskommunen enligt 2 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) för året före taxeringsåret. Med hemortskommun för ett dödsbo avses den dödes hemortskommun för dödsåret. Om den döde hade bytt folkbokföringsort efter den 1 november året före dödsåret, skall dock hemortskommunen för dödsboet från och med andra taxeringsåret efter dödsåret anses vara den kommun där den döde hade sin senaste rätta folkbokföringsort. 4 § För fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten 25 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. För begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning till utländsk stats beskickning som avses i 3 kap. 17 § 2–4 tillämpas dock 3 §. Statlig inkomstskatt 5 § För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på beskattningsbara förvärvsinkomster – 200 kronor, – 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en nedre skiktgräns, och – 5 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en övre skiktgräns. Skiktgränserna bestäms med utgångspunkt i en nedre skiktgräns på 232 600 kronor vid 2001 års taxering och en övre skiktgräns på 374 000 kronor vid 2001 års taxering. Vid de därpå följande taxeringarna uppgår skiktgränserna till skiktgränserna för det föregående taxeringsåret multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret plus två procentenheter. Skiktgränserna fastställs av regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor. 6 § För dödsbon skall den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster beräknas enligt 5 § med följande ändringar. Från och med beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade skall beloppet 200 kronor betalas bara om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar ett grundavdrag beräknat enligt 63 kap. 3 och 4 §§. Från och med det fjärde beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade är skatten på förvärvsinkomsten, utöver vad som sägs i 5 § och i detta stycke, 20 procent av hela den beskattningsbara förvärvsinkomsten upp till ett belopp som motsvarar den nedre skiktgränsen i 5 §. 7 § För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på kapital- inkomster 30 procent av överskottet i inkomstslaget kapital. 8 § Expansionsfondsskatten är 28 procent av det belopp som dras av vid avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. När avdraget återförs, skall ett belopp som motsvarar 28 procent av minskningen av expansions- fonden tillgodoräknas vid debiteringen av slutlig skatt. Skattereduktion 9 § Om det uppkommer ett underskott av kapital, skall skatten minskas med 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och med 21 procent av det återstående underskottet (skattereduktion). 10 § Skattereduktion skall göras med 75 procent av allmän pensionsavgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift som avser beskattningsåret. Skattereduktionen skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor. 11 § För skattskyldiga som har sjöinkomst under hela beskattningsåret, skall skattereduktion göras med 14 000 kronor vid anställning på fartyg som huvudsakligen går i fjärrfart och med 9 000 kronor vid anställning på annat fartyg. För skattskyldiga som har sjöinkomst bara under en del av beskattningsåret är skattereduktionen för varje dag som sjöinkomsten uppbärs en trehundrasextiofemtedel av dessa belopp. Vad som avses med närfart och fjärrfart framgår av 64 kap. 6 §. 12 § Skattereduktion skall räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt samt mot statlig fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Skattereduktion skall göras för sjöinkomst, allmän pensionsavgift och underskott av kapital i nu nämnd ordning. Hänvisningar 13 § Bestämmelser om skatteberäkning inom familjen i fåmansföretagsförhållanden finns i 57 kap. 14 §. Bestämmelser om särskild skatteberäkning i vissa fall för inkomst som hänför sig till minst två beskattningsår finns i 66 kap. Bestämmelser om begränsning av skatten finns i lagen (1997:324) om begränsning av skatt. Juridiska personer 14 § För juridiska personer är den statliga inkomstskatten 28 procent av den beskattningsbara inkomsten. För värdepappersfonder är skatten i stället 30 procent. Gemensamma bestämmelser 15 § Om en skattskyldig beskattats för samma inkomst både i Sverige och utomlands, får regeringen, för att undanröja eller lindra dubbel- beskattningen, helt eller delvis medge befrielse från statlig inkomstskatt, om det finns ömmande omständigheter eller annars synnerliga skäl. 16 § I lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt finns bestämmelser om avräkning av utländsk skatt för obegränsat skattskyldiga. 66 kap. Skatt på ackumulerad inkomst Förutsättningar för särskild skatteberäkning Huvudregler 1 § Om en fysisk person ett visst beskattningsår får en förvärvsinkomst som tjänats in under minst två beskattningsår eller på något annat sätt hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst), får en särskild beräkning av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster göras enligt bestämmelserna i detta kapitel. Bestämmelserna gäller inte för dödsbon efter det tredje beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade. 2 § Särskild skatteberäkning skall göras bara om den skattskyldige begär det. Skatteberäkningen skall omfatta all ackumulerad inkomst i ett inkomstslag. Ackumulerad inkomst som uppkommit i ett annat inkomstslag får däremot undantas vid skatteberäkningen. Om den ackumulerade inkomsten hänför sig till inkomst av näringsverksamhet gäller vad som sagts om inkomstslag för varje näringsverksamhet. Om förutsättningarna är uppfyllda både för skatteberäkning enligt detta kapitel och för nedsättning av skatten enligt lagen (1997:324) om begränsning av skatt, tillämpas de bestämmelser som leder till lägst skatt. 3 § I inkomstslaget tjänst får särskild skatteberäkning göras för all ackumulerad inkomst med undantag av sådant engångsbelopp till följd av personskada som avses i 11 kap. 37 § eller 38 § första stycket första meningen. I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning göras bara för inkomster som avses i 18–21 §§. Spärregler 4 § Särskild skatteberäkning får göras bara om nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten enligt 6 och 7 §§ uppgår till minst 50 000 kronor och den beskattningsbara förvärvsinkomsten, inklusive nettobeloppet, överstiger den nedre skiktgränsen enligt 65 kap. 5 § med minst 50 000 kronor. Omfattar den särskilda skatteberäkningen flera nettobelopp, skall deras sammanlagda nettobelopp vara minst 50 000 kronor. Den särskilda beräkningen Underlagen för beräkningen 5 § Vid den särskilda skatteberäkningen skall skatten beräknas dels på nettobeloppet av varje ackumulerad inkomst, dels på den beskattningsbara förvärvsinkomsten för beskattningsåret minskad med nettobeloppen. Summan av skattebeloppen utgör beskattningsårets statliga inkomstskatt på förvärvsinkomster. Vid beräkningen av skatten på nettobeloppet av en ackumulerad inkomst skall nettobeloppet delas upp i så många lika stora belopp som motsvarar det antal år som inkomsten hänför sig till (årsbelopp), dock högst tio. Skatten på ett årsbelopp utgörs av den skatteökning som uppkommer om beloppet läggs till en genomsnittlig beskattningsbar förvärvsinkomst beräknad enligt 11–15 §§. Det på så sätt framräknade skattebeloppet multipliceras med antalet årsbelopp och utgör skatten på nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten. Nettobeloppet av en ackumulerad inkomst 6 § Nettobeloppet av en ackumulerad inkomst är – den ackumulerade inkomsten minskad med sådana utgifter för dess förvärvande som skall dras av samma beskattningsår, eller – den till statlig inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomsten, om denna är lägre. När nettobeloppet av en ackumulerad inkomst beräknas av skogsbruk skall intäkt av skogsbruk minskas med skogsavdrag som görs samma beskattningsår. 7 § När en inkomst avser avyttring av en tillgång som kan vara föremål för värdeminskningsavdrag, anses som nettobelopp skillnaden mellan ersättningen och tillgångens skattemässiga värde. För inkomst genom avyttring av djur i jordbruk och renskötsel anses som nettobelopp skillnaden mellan djurens marknadspris vid beskattningsårets ingång och deras skattemässiga värde vid det föregående beskattningsårets utgång. Fördelningstiden i vissa fall 8 § Engångsbelopp som ersättning för årlig pension skall i allmänhet anses hänföra sig till tio år. Intäkt av skogsbruk skall anses hänföra sig till det antal år som motsvarar förhållandet mellan nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten och värdet av ett års skogstillväxt på fastigheten. Inkomst i ett svenskt handelsbolag skall inte anses hänföra sig till tid innan den skattskyldige förvärvade andelen utom i sådana fall som avses i 9 §. 9 § Har en efterlevande make som ensam dödsbodelägare tagit över en näringsverksamhet eller en andel i ett svenskt handelsbolag vid den andra makens död, anses han, om han begär det, ha bedrivit näringsverksamheten eller innehaft andelen även under den tid som den andra maken innehade den. Detta gäller dock bara för sådana beskattningsår då makarna varit gifta hela eller en del av året. 10 § Om det det antal år som den ackumulerade inkomsten hänför sig till inte kan utredas, skall inkomsten anses hänföra sig till tre år, om inte särskilda omständigheter föranleder något annat. Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten 11 § Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten räknas fram med utgångspunkt i summan av den beskattningsbara förvärvsinkomsten för taxeringsåret, minskad med nettobeloppen av de ackumulerade inkomsterna och de beskattningsbara förvärvsinkomsterna för så många av de närmast föregående taxeringsåren att det sammanlagda antalet år motsvarar antalet årsbelopp. 12 § I fråga om taxeringsår då den skattskyldige inte taxerats på grund av att han ändrat räkenskapsår eller varit begränsat skattskyldig, skall den beskattningsbara förvärvsinkomsten tas upp till noll. Om det för ett taxeringsår fattats beslut om två taxeringar för den skattskyldige på grund av att han ändrat räkenskapsår, skall dessa taxeringar behandlas som två skilda taxeringsår. Justering av den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten 13 § Om en ackumulerad inkomst helt eller delvis hänför sig till tid före beskattningsåret, skall den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten justeras enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§. Justering skall dock inte göras om den ackumulerade inkomsten hänför sig till bara två år. 14 § Om en ackumulerad inkomst hänför sig enbart till beskattningsåret och tid dessförinnan, skall den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten ökas med ett belopp som motsvarar den nedre skiktgränsens förändring mellan 1. det närmast föregående taxeringsåret och det aktuella taxeringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till tre eller fyra beskattningsår, 2. det andra taxeringsåret före taxeringsåret och det aktuella taxeringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till fem eller sex beskattningsår, 3. det tredje taxeringsåret före taxeringsåret och det aktuella taxeringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till sju eller åtta beskattningsår, eller 4. det fjärde taxeringsåret före taxeringsåret och det aktuella taxeringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till nio eller tio beskattningsår. 15 § Hänför sig en ackumulerad inkomst till tid både före och efter beskattningsåret, men till sammanlagt högst tio år, skall justering göras bara om antalet år till och med beskattningsåret överstiger antalet år efter beskattningsåret med minst tre. Justering skall göras enligt 14 § som om inkomsten fördelade sig på så många förflutna år som överstiger antalet kommande år. Hänför sig en ackumulerad inkomst till tid både före och efter beskattningsåret, men till sammanlagt mer än tio år, skall först antalet år före och efter minskas proportionellt så att summan blir tio och skill- naden avrundas till helt tal. Därefter skall justeringen för skiktgränsens förändring göras på det sätt som sägs i första stycket. Beräkning av skatten 16 § Skatten på den ackumulerade inkomsten skall beräknas enligt den skatteskala som gäller det beskattningsår då den skall tas upp till beskattning. 17 § Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår får flera olika ackumulerade inkomster som hänför sig till olika antal år, skall inkomsterna fördelas, oberoende av varandra, på de år som de hänför sig till. Skatten skall beräknas i sådan ordning att den först beräknas på den ackumulerade inkomst som hänför sig till tio eller flera år och sist på den som hänför sig till minst antal år. Vid beräkning av skatten på varje ackumulerad inkomst skall till den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten läggas ett årsbelopp av de tidigare fördelade ackumulerade inkomsterna. Detta gäller även beträffande ackumulerade inkomster som hänför sig till tid efter beskattningsåret. Inkomstslaget näringsverksamhet 18 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning göras för ackumulerad inkomst i form av 1. sådana inkomster genom vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet eller annan personlig, självständig näringsutövning som inte medför avdrag på grund av insättning på upphovsmannakonto, 2. inkomster vid överlåtelse av hyresrätt samt av varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter av goodwills natur, 3. ersättning som den skattskyldige får för att flytta från en lokal som används i näringsverksamheten, 4. återföring av värdeminskningsavdrag m.m. avseende näringsfastigheter enligt 26 kap. 2, 8, 9 eller 13 §, 5. återföring av avdrag för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll avseende näringsbostadsrätter enligt 26 kap. 10, 11 eller 13 §, 6. engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt, dock inte upplåtelse av rätt att avverka skog, eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt, och 7. ersättning vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken och inkomster för en fastighetsägare som avser värdet av sådan förbättring som en nyttjanderättshavare bekostat. 19 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning göras för ackumulerad inkomst i form av 1. försäkringsersättning, skadestånd eller liknande ersättning för inkomstbortfall, 2. ersättning för tillgångar som tas i anspråk genom expropriation eller annars under sådana förhållanden att ianspråktagandet måste anses som en tvångsavyttring, 3. försäkringsersättning eller annan ersättning för skada genom brand eller annan olyckshändelse på byggnader, markanläggningar eller växande skog, och 4. inkomster genom avyttring av skog och skogsprodukter, om avverkningen var nödvändig på grund av brand, stormfällning, torka, insektsskador eller liknande eller på grund av vattenuppdämning eller framdragande av kraftledning. Särskild skatteberäkning får inte göras om inkomsten medför avdrag för avsättning till ersättningsfond eller avdrag på grund av insättning på skogskonto. 20 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning göras för ackumulerad inkomst i form av 1. engångsersättning vid avyttring av patenträtt eller liknande rättighet samt vid avyttring eller avlösning av rätt till royalty, allt under förutsättning att avyttringen eller avlösningen skett i samband med att näringsverksamhet överlåts, läggs ned eller upplåts som ett led i verksamhetens avveckling, 2. inkomster vid avyttring av maskiner och andra inventarier i samband med att näringsverksamhet överlåts, läggs ned eller upplåts som ett led i verksamhetens avveckling, och 3. inkomster vid avyttring av djur i jordbruk och renskötsel i samband med att djurskötseln upphör. Vad som sägs i första stycket 1 och 2 om att näringsverksamhet överlåts, läggs ned eller upplåts som ett led i verksamhetens avveckling skall gälla även för en av flera verksamheter i en näringsverksamhet. Med inkomst vid avyttring likställs i fall som avses i första stycket 2 och 3 försäkringsersättning och annan skadeersättning vid förlust av sådana tillgångar, om ersättningen inte föranleder avdrag för avsättning till ersättningsfond. För inkomst som avses i första stycket 1 och 2 får särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst göras endast under förutsättning att det vid beskattningsårets utgång finns kvar inventarier av bara obetydlig omfattning som inte har avyttrats eller arrenderats ut. Vidare krävs att avdrag som har gjorts för avsättning till ersättningsfond har återförts eller att fonden tagits i anspråk vid nämnda tidpunkt. 21 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning göras för ackumulerad inkomst i form av 1. avdrag för avsättning till periodiseringsfond som återförs enligt 30 kap. 9 § 1 eller 10 § 1, 2. avdrag för avsättning till ersättningsfond som återförs på grund av att näringsverksamheten överlåtits eller lagts ned, och 3. avdrag för avsättning till expansionsfond som återförs enligt 34 kap. 16 eller 17 §. 22 § Om ackumulerad inkomst uppkommer i näringsverksamhet som enligt 60 kap. 6 § bedrivs av den ena maken med den andra som medhjälpande, anses den ackumulerade inkomsten ingå i den inkomst som skall beskattas hos den make som bedriver näringsverksamheten. Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1999:000) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:000). Bilaga 24.1 Associationsformer som avses i 24 kap. 22 ' andra stycket 1: B bolag som enligt belgisk rättsordning kallas ”société ano- nyme”/”naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions”/”commanditaire vennootschap op aandelen” eller ”société privée à responsabilité limitée”/”besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid” och sådana offentligrättsliga organ som fungerar enligt civilrättsliga regler, B bolag som enligt dansk rättsordning kallas ”aktieselskab” eller ”anpartsselskab”, B bolag som enligt tysk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”, ”Kommanditgesellschaft auf Aktien”, ”Gesellschaft mit beschränkter Haftung” eller ”Bergrechtliche gewerkschaft”, B bolag som enligt grekisk rättsordning kallas ”"<é<L:0 ,J"4DÆ"",” B bolag som enligt spansk rättsordning kallas ”sociedad anónima”, ”sociedad comanditaria por acciones” eller ”sociedad de responsabilidad limitada” och de offentligrättsliga organ som fungerar enligt civilrättsliga regler, B bolag som enligt fransk rättsordning kallas ”société anonyme”, ”société en commandite par actions” eller ”société à responsabilité limitée” och industriella och affärsdrivande offentliga organ och företag, B bolag som enligt irländsk rättsordning kallas ”public companies limited by shares or by guarantee”, ”private companies limited by shares or by guarantee”, organ registrerade enligt ”the Industrial and Provident Societies Acts” eller byggnadsföretag registrerade enligt ”the Building Societies Acts”, B bolag som enligt italiensk rättsordning kallas ”società per azioni”, ”società in accomandita per azioni” eller ”società a responsabilità limitata” och offentliga och privata organ som bedriver industriell och kommersiell verksamhet, B bolag som enligt luxemburgsk rättsordning kallas ”société anonyme”, ”société en commandite par actions” eller ”société à responsabilité limitée”, B bolag som enligt nederländsk rättsordning kallas ”naamloze vennootschap” eller ”besloten vennootschap met beperkte aanspra- kelijkheid”, B handelsföretag eller bolag som är bildade enligt civillagstiftning och som har handelsföretagsform, kooperativ och offentliga företag, bildade i enlighet med portugisisk rätt, B bolag som bildats enligt lagstiftningen i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, B bolag som enligt österrikisk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft” eller ”Gesellschaft mit beschränkter Haftung”, och B bolag som enligt finsk rättsordning kallas ”osakeyhtiö/aktiebolag”, ”osuuskunta/andelslag”, ”säästöpankki/sparbank” eller ”vakuutusyhtiö- /försäkringsbolag”. Bilaga 24.2 Skatter som avses i 24 kap. 22 ' andra stycket 3: B impôt des sociétés/vennootschapsbelasting i Belgien, B selskabsskat i Danmark, B Körperschaftsteuer i Tyskland, – n`D@H ,4`F@*º:"J@H <@:46f< BD@FfBT< 6,D*@F6@B46@b P"D"6JZD" i Grekland, B impuesto sobre sociedades i Spanien, B impôt sur les sociétés i Frankrike, B corporation tax i Irland, B imposta sul reddito delle persone giuridiche i Italien, B impôt sur le revenu des collectivités i Luxemburg, B vennootschapsbelasting i Nederländerna, B imposto sobre o rendimento das pessoas colectivas i Portugal, B corporation tax i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, B Körperschaftsteuer i Österrike, B yhteisöjen tulovero/inkomstskatten för samfund i Finland, och B statlig inkomstskatt i Sverige. Bilaga 37.1 Associationsformer som avses i 37 kap. 9 § 3 och 49 kap. 9 § 3: B bolag som enligt belgisk rättsordning kallas ”société anony- me”/”naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions”/”commanditaire vennootschap op aandelen” eller ”société privée à responsabilité limitée”/”besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid” och sådana offentligrättsliga organ som fungerar enligt civilrättsliga regler, B bolag som enligt dansk rättsordning kallas ”aktieselskab” eller ”anpartsselskab”, B bolag som enligt tysk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”, ”Kommanditgesellschaft auf Aktien”, ”Gesellschaft mit beschränkter Haftung” eller ”Bergrechtliche gewerkschaft”, B bolag som enligt grekisk rättsordning kallas ”"<é<L:0 ,J"4DÆ"”, B bolag som enligt spansk rättsordning kallas ”sociedad anónima”, ”sociedad comanditaria por acciones” eller ”sociedad de responsabilidad limitada” och de offentligrättsliga organ som fungerar enligt civilrättsliga regler, B bolag som enligt fransk rättsordning kallas ”société anonyme”, ”société en commandite par actions” eller ”société à responsabilité limitée” och industriella och affärsdrivande offentliga organ och företag, B bolag som enligt irländsk rättsordning kallas ”public companies limited by shares or by guarantee”, ”private companies limited by shares or by guarantee”, organ registrerade enligt ”the Industrial and Provident Societies Acts” eller byggnadsföretag registrerade enligt ”the Building Societies Acts”, B bolag som enligt italiensk rättsordning kallas ”societá per azioni”, ”società in accomandita per azioni” eller ”società a responsabilità limitata” och offentliga och privata organ som bedriver industriell och kommersiell verksamhet, B bolag som enligt luxemburgsk rättsordning kallas ”société anonyme”, ”société en commandite par actions” eller ”société à responsabilité limitée” B bolag som enligt nederländsk rättsordning kallas ”naamloze vennootschap” eller ”besloten vennootschap met beperkte aanspra- kelijkheid”, B handelsföretag eller bolag som är bildade enligt civillagstiftning och som har handelsföretagsform liksom också andra juridiska personer som bedriver handel eller industriell verksamhet, bildade i enlighet med portugisisk rätt, B bolag som bildats enligt lagstiftningen i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, B bolag som enligt österrikisk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft” eller ”Gesellschaft mit beschränkter Haftung”, och B bolag som enligt finsk rättsordning kallas ”osakeyhtiö/aktiebolag”, ”osuuskunta/andelslag”, ”säästöpankki/sparbank” eller ”vakuutusyhtiö- /försäkringsbolag”. Bilaga 37.2 Skatter som avses i 37 kap. 9 § 3 och 49 kap. 9 § 3: B impôt des sociétés/vennootschapsbelasting i Belgien, B selskabsskat i Danmark, B Körperschaftsteuer i Tyskland, B n`D@H ,4`F@*º:"J@H <@:46f< BD@FfBT< 6,D*@F6@B46@b P"D"6JZD" i Grekland, B impuesto sobre sociedades i Spanien, B impôt sur les sociétés i Frankrike, B corporation tax i Irland, B imposta sul reddito delle persone giuridiche i Italien, B impôt sur le revenu des collectivités i Luxemburg, B vennootschapsbelasting i Nederländerna, B imposto sobre o rendimento das pessoas colectivas i Portugal, B corporation tax i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, B Körperschaftsteuer i Österrike, B yhteisöjen tulovero/inkomstskatten för samfund i Finland, och B statlig inkomstskatt i Sverige. 2.2 Förslag till lag om ikraftträdande av inkomstskattelagen Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Allmänna bestämmelser 1 § Inkomstskattelagen (1999:000) och denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2 § Genom denna lag upphävs 1. kommunalskattelagen (1928:370), 2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 3. kungörelsen (1950:674) angående grunder för sådan uppdelning av pensionsstyrelsens frivilliga försäkring, som avses i punkt 1 tionde stycket anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, 4. kungörelsen (1951:723) angående grunder för uppdelning av vissa försäkringar på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring, 5. lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst, 6. skogskontolagen (1954:142), 7. förordningen (1962:42) om skattefrihet för belopp, som utgår på grund av vissa riskgarantier, 8. lagen (1963:173) om avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m., 9. lagen (1969:739) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till Oljeprospektering Aktiebolag, m.m., 10. lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt ändamål, 11. lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m.m., 12. lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, 13. lagen (1982:60) om beräkning av avdrag på grund av avyttring av skog i vissa fall, 14. lagen (1990:663) om ersättningsfonder, 15. lagen (1990:696) om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum, 16. lagen (1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m., 17. lagen (1992:1061) om inkomstskatteregler vid ombildning av föreningsbank till bankaktiebolag, 18. lagen (1992:1091) om inkomstskatteregler vid utskiftning av aktier i vissa fall, 19. lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall, 20. lagen (1993:5) om inkomstskatteregler vid statligt stöd till vissa kreditinstitut, 21. lagen (1993:541) om inkomstbeskattning vid ombildning av värdepappersfond, 22. lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, 23. lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, 24. lagen (1993:1537) om expansionsmedel, 25. lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder, 26. lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet, 27. lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag, 28. lagen (1994:1850) om direktavdrag för byggnader m.m., 29. lagen (1994:1853) om beskattning av europeiska ekonomiska intressegrupperingar, 30. lagen (1996:161) med vissa bestämmelser om tillämpningen av dubbelbeskattningsavtal, 31. lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris, 32. lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten, 33. lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom koncerner, 34. lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser, och 35. lagen (1998:199) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd. 3 § De upphävda lagarna tillämpas alltjämt såvitt avser 2001 och tidigare års taxeringar samt vid senare taxeringar i fråga om skattskyldiga som taxeras för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet till den del detta leder till lägre skatt. Ytterligare bestämmelser om att äldre bestämmelser skall tillämpas finns i 2–4 kap. 4 § Om någon bestämmelse i de upphävda lagarna har tillämpats och den motsvaras av en bestämmelse i inkomstskattelagen (1999:000), skall bestämmelsen i inkomstskattelagen anses ha tillämpats. 5 § Om det i lag eller annan författning finns en hänvisning till en bestämmelse i någon av de upphävda lagarna som motsvaras av en bestämmelse i inkomstskattelagen (1999:000) eller denna lag, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen. 6 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:000). 2 kap. Övergångsbestämmelser om personförsäkringar Personförsäkringar meddelade före år 1951 1 § I fråga om personförsäkringar meddelade före år 1951 tillämpas de bestämmelser om försäkringstagares beskattning som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1951 av lagen (1950:308) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med följande undantag: 1. Avdrag skall inte göras för premier för sådana försäkringar som avses i punkt 5 av anvisningarna till 28 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet (s.k. ledareförsäkringar). Belopp som utfaller på grund av sådan försäkring skall tas upp som intäkt bara till den del det enligt en försäkringsteknisk beräkning motsvarar de premier som betalats före år 1951. 2. Sådant avdrag från livränta på grund av pupillförsäkring som avses i 32 § 2 mom. första stycket a i den upphävda kommunalskattelagen i dess lydelse före år 1951 skall inte göras, om livräntan utbetalas på grund av dödsfall som inträffat efter år 1950. 3. Avdrag skall inte göras enligt 46 § 2 mom. första stycket 3 i den upphävda kommunalskattelagen i dess lydelse före ikraftträdandet. Förmånstagarförordnanden före år 1959 2 § I fråga om belopp som uppburits på grund av ett förmånstagarförordnande som gjorts före år 1959 tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 27 maj 1959 av lagen (1959:171) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1959:172) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, om det visas att förordnandet inte kunnat återkallas efter år 1958. Personförsäkringar meddelade före år 1960 3 § Om en försäkring som meddelats före den 1 juli 1960 var att anse som en pensionsförsäkring enligt de bestämmelser som gällde före den 31 mars 1960 av lagen (1960:43) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), skall den anses som en sådan försäkring även efter den 30 mars 1960. Om en försäkring som meddelats före den 31 mars 1960 var att anse som en kapitalförsäkring enligt dessa bestämmelser, skall den anses som en sådan försäkring även efter den 30 mars 1960. Försäkringsfall före år 1962 4 § I fråga om livräntebelopp på grund av försäkringsfall som inträffat före år 1962 tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1962 av lagen (1961:42) om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370). Försäkringsfall före år 1963 5 § I fråga om försäkringsfall som inträffat före år 1963 tillämpas de bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) som gällde före ikraftträdandet den 9 april 1963 av lagen (1963:50) om ändring i nämnda lag. Försäkringar meddelade utomlands före år 1969 6 § Försäkring som meddelats före år 1969 i en försäkringsrörelse som bedrevs utomlands och som enligt de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1970 av lagen (1969:754) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) var att anse som en pensionsförsäkring skall även efter ikraftträdandet anses som en pensionsförsäkring om hela premien för försäkringen i enlighet med försäkringsavtalet i dess lydelse den 31 december 1968 betalats senast den dagen. Skulle premie enligt avtalets lydelse den 31 december 1968 betalas även efter utgången av år 1968 anses försäkringen den 1 januari 1969 ha delats upp på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring. Som pensionsförsäkring anses sådan del av försäkringen som motsvarar premie som i enlighet med försäkringsavtalet i dess lydelse den 31 december 1968 hade betalats eller skulle ha betalats före år 1969. Överlåtelser av pensionsförsäkringar före år 1973 7 § I fråga om överlåtelser av pensionsförsäkringar före år 1973 tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 16 juni 1973 av lagen (1973:374) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1973:375) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden före den 9 november 1973 8 § I fråga om belopp som uppburits på grund av ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande som gjorts före den 9 november 1973 tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1974 av lagen (1973:1113) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1973:1114) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överlåtelser av pensionsförsäkring mellan makar före år 1974 9 § Den som genom överlåtelse från sin make förvärvat äganderätten till en pensionsförsäkring före år 1974 och vid taxering åren 1971–1973 gjort avdrag helt eller till övervägande del för de premier som betalats under åren 1970–1972 anses som ägare till försäkringen utan hinder av bestämmelserna i 53 § 4 mom. andra stycket i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och 6 § 4 mom. andra stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i de båda lagrummens lydelse enligt lagen (1973:374) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1973:375) om ändring i lagen om statlig inkomstskatt. Om den som förvärvat en försäkring enligt första stycket återförde denna till den tidigare innehavaren under år 1976, skall detta ha skatterättslig verkan. Pensionsförsäkringar på ansökan före den 21 januari 1975 10 § I fråga om pensionsförsäkringar som meddelats på grund av ansökan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 21 januari 1975 skall det högsta belopp för avdrag som gäller enligt 59 kap. 5 och 6 §§ inkomstskattelagen (1999:000) anses uppgå till minst 25 000 kronor. Pensionsförsäkringar på ansökan före år 1976 11 § I fråga om pensionsförsäkringar som meddelats i överensstämmelse med ansökan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före år 1976 tillämpas punkt 1 av anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag. Överenskommelse som medför ökad premieförpliktelse totalt sett eller tidigareläggning av premiebetalning, skall vid tillämpning av denna paragraf anses som ett nytt försäkringsavtal. 12 § Om försäkringsavtalet för pensionsförsäkring som avses i 11 § ändras eller förmånstagare sätts in efter år 1976 i strid mot punkt 1 av anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse enligt lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag, skall den mot försäkringen svarande premiereserven och övriga tillgodo- havanden vid tidpunkten för ändringen anses som belopp som på grund av försäkringen utbetalats under det beskattningsår då ändringen sker. Vad som sägs i första stycket tillämpas inte om försäkringstagaren utan kännedom om bestämmelserna satt in förmånstagare men återkallar förmånstagarförordnandet utan dröjsmål sedan han underrättats om på- följden av förordnandet. 13 § Överlåts pensionsförsäkring som avses i 11 § efter den 31 december 1976 i strid mot bestämmelserna i punkt 1 femtonde stycket av anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse enligt lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag, skall den mot försäkringen svarande premiereserven och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för överlåtelsen anses som belopp som på grund av försäkringen utbetalats under det beskattningsår då överlåtelsen sker. Återbetalning av försäkringstagarens tillgodohavande enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken skall inte anses strida mot de angivna bestämmelserna. 14 § I fråga om pensionsförsäkringar som avses i 11 § tillämpas 53 § 4 mom. i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och 6 § 4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i de båda lagrummens lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1975:1350) om ändring i lagen om statlig inkomstskatt. 15 § Vid uppdelning av försäkring som avses i 11 § enligt punkt 1 tionde stycket av anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag gäller andra stycket i fråga om 1. försäkringar som avses i 1 § första stycket c i den upphävda kun- görelsen (1947:981) angående anordnandet av den frivilliga statliga pensionsförsäkringen (pensionsstyrelsens frivilliga försäkring), dock ej försäkringar på grund av avgift som betalats före år 1951, och 2. livränteförsäkringar som meddelats av Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm, Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Göteborg, Skånska livränte- och kapitalförsäkringsanstalten samt Skaraborgs läns ränte- och kapitalförsäkringsanstalt, för vilka utfästelse om försäkringsbeloppets storlek inte har lämnats och som dessutom är förenade med villkoret att betalda premier – utan ränta – skall betalas tillbaka om den försäkrade dör innan livräntan börjat utbetalas, dock ej försäkringar på grund av premie som betalats före år 1952. Försäkringen skall anses som en kapitalförsäkring till den del den avser återbetalning av premier eller avgifter vid dödsfall och i övrigt som en pensionsförsäkring. Inbetalade premier eller avgifter skall anses betalda till 10 procent för kapitalförsäkringen och till 90 procent för pensionsförsäkringen. Utländska försäkringar som meddelats före år 1976 16 § Om Riksskatteverket enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1969:754) om ändring i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) har förklarat att en försäkring som meddelats i en försäkringsrörelse som bedrevs utomlands skall anses som en pensionsförsäkring, tillämpas 10–14 §§ i fråga om försäkringen. Livräntor fastställda före år 1976 17 § I fråga om livräntor som betalas ut på grund av personskada och inte avser ersättning för förlorat underhåll och som fastställts före år 1976 finns bestämmelser i 4 kap. 13 §. Sjuk- eller olycksfallsförsäkringar tagna i samband med tjänst före år 1988 18 § Avdrag medges i inkomstslaget tjänst för avgifter som en arbets- tagare betalat för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst före år 1988. En sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits före år 1988 anses tagen i samband med tjänst under förutsättning att det enligt anställningsavtalet fanns en skyldighet för arbetstagaren att ha en sådan försäkring eller – om sådan skyldighet inte fanns – att premierna för försäkringen skulle betalas av arbetsgivaren eller av denne och arbets- tagaren samt att anmälan gjordes till försäkringsanstalten om att försäkringen hade tagits i samband med tjänst. Gruppsjukförsäkringsfall före år 1991 19 § I fråga om ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas, om försäkringsfallet inträffade före år 1991, den upphävda kommunalskatte- lagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. Överlåtelser av pensionsförsäkringar genom bodelning före år 1994 20 § I fråga om pensionsförsäkring som överlåtits före år 1994 genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått tillämpas punkt 6 första stycket av anvisningarna till 46 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:938) om ändring i nämnda lag i dess lydelse enligt lagen (1993:1542) om ändring i sistnämnda lag. Utländska försäkringar som tecknats före år 1997 21 § En försäkring som tecknats före år 1997 i en försäkringsrörelse som bedrevs utomlands anses som en pensionsförsäkring, om den på den skattskyldiges begäran med stöd av ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1996:1240) om ändring i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) ansetts som pensionsförsäkring. En försäkring anses också som pensionsförsäkring, om en skattemyndighet eller Riksskatteverket enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1997 av lagen (1996:1240) om ändring i nämnda lag har lämnat en förklaring om detta. I fråga om andra personförsäkringar som tecknats före år 1997 i en försäkringsrörelse som bedrevs utomlands tillämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen i den nyss angivna lydelsen, om inte den skattskyldige begär att nya bestämmelser skall tillämpas. 3 kap. Övriga övergångsbestämmelser som inte är samlade i kapitelordning Förvärv från vissa upplösta aktiebolag 1 § Om ett aktiebolag, vars aktiekapital inte uppgick till 50 000 kronor, upplöstes genom likvidation under åren 1975–1981 eller genom avregistrering enligt punkt 4 eller 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag och om den upphävda lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m.m. har tillämpats på upplösningen, skall den som övertog tillgångar vid upplösningen anses ha inträtt i aktiebolagets skattemässiga situation i fråga om tillgångarna. 2 § Om ett aktiebolag, vars aktiekapital inte uppgick till 100 000 kronor, upplöstes genom avregistrering enligt punkt 5 eller 6 av övergångs- bestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) och om verksamheten togs över på ett sådant sätt att lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek är tillämplig, gäller följande. Övertagaren skall ta upp de inkomster och göra de avdrag som aktiebolaget skulle ha tagit upp eller dragit av. Om byggnader, markanläggningar eller inventarier togs över, skall övertagaren anses ha inträtt i aktiebolagets skattemässiga situation i fråga om värdeminskningsavdrag och liknande avdrag. Detsamma gäller patent och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 inkomstskattelagen (1999:000) även om de inte förvärvats från någon annan. Det finns ytterligare bestämmelser som gäller efter sådana övertaganden för tillgångar som är kapitaltillgångar hos övertagaren – i fråga om skattemässig kontinuitet i 4 kap. 71§, – i fråga om anskaffningsutgiften på fastigheter och bostadsrätter i 4 kap. 74 §, och – i fråga om den justerade anskaffningsutgiften på andelar i handelsbolag i 4 kap. 91 §. Övertagande av bankrörelse före den 1 juli 1987 3 § I fråga om övertagande av bankrörelse före den 1 juli 1987 finns bestämmelser i 4 kap. 57 §. Likvidationer och fusioner före år 1991 4 § Har likvidation eller fusion föranlett utskiftning före år 1991 tillämpas i fråga om aktieägarna vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före ikraftträdandet den 1 januari 1991 av lagen (1990:1421) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1990:1422) om ändring i lagen om statlig inkomstskatt. Utländskt övertagande av bankrörelse 5 § Om ett utländskt bankföretag enligt 5 § i den upphävda lagen (1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa omstruktu- reringar inom den finansiella sektorn, m.m. har övertagit hela den rörelse som bedrevs av ett svenskt bankaktiebolag som hade bildats före den 1 augusti 1990 och som ägdes direkt eller genom förmedling av ett helägt dotterbolag, tillämpas 2 § 4 mom. andra–fjärde, sjunde, åttonde och elfte styckena i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om ändring i nämnda lag och 12 § i den upphävda lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet. Mervärdesskatt 6 § I fråga om skatt och ränta enligt den upphävda lagen (1968:430) om mervärdeskatt tillämpas de bestämmelser i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) som gällde före ikraftträdandet den 1 juli 1994 av lagen (1994:201) om ändring i nämnda lag. Direktavdrag för byggnader och markanläggningar 7 § Har direktavdrag gjorts för utgifter för anskaffning eller förbättring av byggnader eller markanläggningar enligt den upphävda lagen (1994:1850) om direktavdrag för byggnader m.m. skall de utgifter som direktavdraget avser räknas in i anskaffningsutgiften utom vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Direktavdraget skall anses som värdeminskningsavdrag. Vinstdelningsskatt 8 § Debiterad skatt enligt den upphävda lagen (1983:1086) om vinst- delningsskatt skall dras av. Om skatten sätts ned, skall motsvarande del av avdraget återföras. Efter fusion och då ett försäkringsbolag övertar ett annat försäkringsbolags hela försäkringsbestånd tillämpas 2 § 4 mom. åttonde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:651) om ändring i nämnda lag. En begränsat skattskyldig juridisk person är skattskyldig för återfört avdrag för vinstdelningsskatt. Tillgångar förvärvade genom skattefri utdelning Utdelning före år 1986 9 § I fråga om tillgångar som förvärvats genom skattefri utdelning beslutad före år 1986 gäller att tillgångarna anses anskaffade mot en ersättning motsvarande marknadsvärdet då utdelningen kunde disponeras. Utdelning före år 1999 10 § Om bestämmelsen om skattefri utdelning i 2 § 4 mom. sista stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse innan momentet ändrades genom lagen (1998:1606) om ändring i nämnda lag eller i tidigare lydelser har tillämpats på tillgångar som har förvärvats genom skattefri utdelning, tillämpas de bestämmelser som gällde före ändringen alltjämt i fråga om anskaffningsutgift m.m. Redovisningslagstiftning för räkenskapsår som har påbörjats före år 2001 11 § Hänvisningarna till bokföringslagen (1999:000) i inkomstskatte- lagen (1999:000) skall i fråga om den som är skyldig att föra räkenskaper enligt den upphävda bokföringslagen (1975:125) eller den upphävda jordbruksbokföringslagen (1979:141) i stället avse motsvarande bestämmelser i de nämnda upphävda lagarna. 4 kap. Övergångsbestämmelser som är samlade i kapitelordning Till 6 kap. Utländska bolag 1 § Bestämmelserna i 6 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas när det gäller Albanien från och med den 1 januari året efter det att skatteavtalet mellan Sverige och Albanien träder i kraft. Till 7 kap. Förening som fått bestå som registrerad 2 § Det förhållandet att en ekonomisk förening med stöd av 14 § lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:669) om ekonomiska föreningar fått bestå som registrerad förening hindrar inte att föreningen vid tillämpning av inkomstskattelagen (1999:000) behandlas som en ideell förening. Till 8 kap. Ränta på skatter, tullar och avgifter 3 § Räntor på återbetalade skatter, tullar och avgifter enligt den upphävda uppbördslagen (1953:272), den upphävda lagen (1958:295) om sjömansskatt, den upphävda lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, den upphävda lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, den upphävda tullagen (1987:1065) samt mervärdesskattelagen (1994:200) är skattefria. 4 § I fråga om ersättning som betalas ut på grund av försäkring som avses i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och som avser skada som inträffat före den 1 maj 1999 tillämpas 19 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 maj 1999. Till 9 kap. Ränta som är undantagen från beskattning 5 § I fråga om inkomst som utgörs av ränta på utlånade medel och som är undantagen från beskattning på grund av skatteavtal tillämpas – om lånet har beviljats före den 1 juli 1986 – 74 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och 22 § i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1986 av lagen (1986:465) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1986:466) om ändring i lagen om statlig inkomstskatt. Avgifter avseende studiemedel 6 § Avgifter enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före den 1 januari 1989 får inte dras av. Ränta på skatt m.m. för tid före år 1993 7 § Bestämmelserna i 9 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:000) om avdragsförbud för ränta på skatter, tullar och avgifter tillämpas inte på ränta som belöper sig på tid före år 1993. Ränta på skatter, tullar och avgifter 8 § Räntor på skatter, tullar och avgifter enligt den upphävda uppbördslagen (1953:272), den upphävda lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, den upphävda tullagen (1987:1065) eller mervärdesskattelagen (1994:200) får inte dras av till den del de belöper sig på tid efter år 1992. Arbetsgivaransvar 9 § Avdrag får inte göras för belopp som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 75 § i den upphävda uppbördslagen (1953:272). Till 10 kap. Rätt att förvärva värdepapper i framtiden på förmånliga villkor 10 § I fråga om en sådan rätt att i framtiden få förvärva värdepapper som avses i 10 kap. 11 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) och som hade kunnat utnyttjas före den 1 juli 1998 tillämpas bestämmelserna i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1998 av lagen (1998:337) om ändring i nämnda lag. Till 11 kap. Ersättningar på grund av arbetsgivares självrisk enligt 1916 års lag om olycksfall i arbete 11 § I fråga om ersättning vid sjukdom eller olycksfall i arbete från arbetsgivare på grund av att denne stått självrisk enligt den upphävda lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1955 av lagen (1954:204) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Ersättningar vid sjukdom och olycksfall enligt lagstiftningen före år 1955 12 § I fråga om sådana livräntor enligt lag eller annan författning på grund av sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring som fastställts enligt de bestämmelser som gällde före den 1 januari 1955 tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 juni 1955 av lagen (1955:245) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Livräntor fastställda före år 1976 eller på grund av skada före juli 1977 13 § I fråga om livräntor som utbetalas på grund av personskada och inte avser ersättning för förlorat underhåll och som fastställts före år 1976 gäller vad som sägs i andra och tredje styckena. I fråga om livräntor enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utbetalas enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande och som bestäms av eller utbetalas från Riksförsäkringsverket gäller vad som sägs i andra och tredje styckena även beträffande livränta som har fastställts senare på grund av skadefall som har inträffat före den 1 juli 1977. Vid tillämpning av 11 kap. 37 § inkomstskattelagen (1999:000) skall hälften av det livräntebelopp som hänför sig till ett beskattningsår, till den del detta inte överstiger ett basbelopp, anses avse ersättning för annat än förlorad inkomst av skattepliktig natur (skattefri del av livräntan). Om den skattskyldige under beskattningsåret fått flera sådana livräntor, skall för totalbeloppet på motsvarande sätt beräknas en skattefri del som skall hänföras till de olika livräntorna i förhållande till deras storlek. Om en sådan livränta helt eller delvis byts ut mot ett engångsbelopp, skall vid tillämpningen av 11 kap. 39 § inkomstskattelagen så stor del av engångsbeloppet anses utgöra ersättning för annat än förlorad inkomst av skattepliktig natur som motsvarar förhållandet mellan den skattefria delen av det livräntebelopp som hänför sig till året för utbytet och hela detta livräntebelopp, beräknat som om livräntan utbetalats hela året på oförändrade villkor. Skadestånd fastställda före år 1977 14 § I fråga om periodisk utbetalning av skadestånd som har fastställts före år 1977 tillämpas punkt 5 av anvisningarna till 46 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 2 mars 1977 av lagen (1977:41) om ändring i nämnda lag. Avgångsbidrag när anställningen upphört före år 1991 15 § I fråga om avgångsbidrag tillämpas, om anställningen upphörde före år 1991, 32 § 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till 32 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. Marie Curie-stipendier beviljade före år 1998 16 § Bestämmelsen i 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas inte i fråga om stipendier som har beviljats före år 1998 och vars storlek bestämts med utgångspunkt i att de inte skall tas upp. Till 12 kap. Egenavgifter 17 § I fråga om personer födda 1937 eller tidigare skall hänvisningarna i 12 kap. 36 § inkomstskattelagen (1999:000) till 2 kap. 6 § respektive 2 kap. 6 § första stycket 4 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders- pension i stället avse 11 kap. 3 § respektive 11 kap. 3 § första stycket d lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (1998:677) om ändring i nämnda lag. Till 14 kap. Juridisk persons underskott i kommanditbolag 18 § Vid tillämpning av 14 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:000) skall för juridiska personer inte beaktas underskott som har dragits av ett beskattningsår som påbörjats före år 1989. Lån med uppskjuten ränta 19 § Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta skall göras det beskattningsår då räntan betalas. Till 16 kap. Egenavgifter 20 § I fråga om personer födda 1937 eller tidigare skall hänvisningen i 16 kap. 30 § inkomstskattelagen (1999:000) till 2 kap. 3–5, 15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension i stället avse 11 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen (1998:677) om ändring i nämnda lag. Allmännyttiga bostadsföretag 21 § I fråga om ett sådant bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:670) om ändring i nämnda lag gäller följande. Om ett sådant företag i sin balansräkning för det sista beskattningsår för vilket taxering skedde enligt de äldre bestämmelserna redovisade en särskild tillgångspost enligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m., skall företaget göra avdrag med tre procent om året av tillgångspostens belopp. Till 17 kap. Aktier som förvärvats genom vissa utdelningar före år 1999 22 § Bestämmelserna i 17 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:000) skall också tillämpas när aktier har delats ut före år 1999 genom sådan utdelning som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1671) om ändring i nämnda lag. Vissa aktier och andelar 23 § Det finns särskilda bestämmelser om – aktier som erhållits genom skifte av föreningsbank i 81 §, – aktier som skiftats ut från löntagarfond i 82 §, och – andelar som har erhållits vid ombildning av landshypoteksorganisationen i 84 §. Vad som sägs om anskaffningsutgift i dessa bestämmelser, skall när det gäller lagertillgångar i stället avse anskaffningsvärde. Till 18 kap. Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag före mars 1991 24 § I fråga om utgifter för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag som avses i 18 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:000) och som uppkommit före den 1 juli 1990 men under ett beskattningsår för vilket taxering skedde år 1991 tillämpas bestämmelserna i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. För stora avskrivningar före taxeringsåret 1991 25 § I fråga om sådan avskrivning för överskjutande belopp som avses i 18 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:000) gäller att avdrag medges först sedan taxeringen i fråga blivit slutligt avgjord, om det överskjutande beloppet hänför sig till 1990 eller tidigare års taxering. Till 19 kap. Värmepannor, hissmaskineri o.d. anskaffade före mars 1991 26 § I fråga om värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning som har anskaffats före den 1 juli 1990 men under ett beskattningsår för vilket taxering skedde år 1991 tillämpas bestämmelserna om avdrag för värdeminskning i punkt 2 b av anvisningarna till 25 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. Om utrustningen byts ut och den skattskyldige på grund av detta har rätt till avdrag för reparation av byggnad, medges dock inte avdrag för utrangering. I sådant fall skall ett belopp motsvarande vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet för utrustningen läggas till anskaffningsvärdet för byggnaden till den del beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av material eller dylikt i samband med utbytet. Nyttjanderättshavares förbättringar före mars 1991 27§ I fråga om utgifter som avses i 19 kap. 26 eller 27 § inkomstskattelagen (1999:000) och som en arrendator eller annan nyttjanderättshavare haft före den 1 juli 1990 men under ett beskattningsår för vilket taxering skedde år 1991 tillämpas bestämmelserna i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. Reparation och underhåll med statligt stöd beslutat före år 1992 28 § I fråga om avdrag för reparation och underhåll i samband med statliga lån och bidrag tillämpas punkt 4 andra–fjärde styckena av anvisningarna till 23 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1992 av lagen (1991:1832) om ändring i nämnda lag, om det ursprungliga beslutet fattats före år 1992. Till 20 kap. Utvinning av naturtillgång påbörjad före april 1981 29 § Har utvinning av naturtillgång påbörjats före den 1 april 1981 tillämpas i stället för bestämmelserna i 20 kap. 20–28 §§ inkomstskatte- lagen (1999:000) vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 april 1981 av lagen (1981:256) om ändring i nämnda lag. Detta gäller dock inte om den skattskyldige vid 1982 års taxering eller – om han då inte gjorde avdrag för substansminskning avseende fyndigheten – vid den första taxering därefter då han gjorde sådant avdrag begärde att bestämmelserna i sin lydelse efter ikraftträdandet skulle tillämpas. I sådana fall skall beräkningen göras som om en ny utvinning hade påbörjats vid ingången av det beskattningsår då avdrag första gången gjordes enligt de nya bestämmelserna. Om tillstånd enligt lag har getts för utvinning vid skilda tillfällen och för skilda områden, skall tidpunkten för utvinningens början bestämmas särskilt för varje område. Diken och skogsvägar färdiga före mars 1983 30 § I fråga om avdrag för diken och skogsvägar som har färdigställts under ett beskattningsår för vilket taxering har skett senast år 1983 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 juli 1982 av lagen (1982:323) om ändring i nämnda lag. Markanläggningar anskaffade före mars 1991 31 § I fråga om markanläggning som har anskaffats före den 1 juli 1990 men under ett beskattningsår för vilket taxering skedde år 1991 tillämpas bestämmelserna i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. Till 21 kap. Äldre skogsinnehav 32 § I fråga om skog som fanns på fastigheten vid ingången av det beskattningsår för vilket taxering skedde år 1981 eller, om taxering inte skedde då, år 1982, (övergångstillfället) skall anskaffningsvärdet och avdragsutrymmet bestämmas med utgångspunkt i skogens ingångsvärde enligt vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen (1979:500) om ändring i nämnda lag. Som anskaffningsvärde anses ingångsvärdet vid övergångstillfället till den del sistnämnda värde grundade sig på ersättning vid köp, byte eller liknande förvärv efter år 1951 och i fråga om annat förvärv på taxeringsvärdet för år 1952 eller senare år. Anskaffningsvärdet eller del av detta får inte beräknas med stöd av bestämmelserna i punkt 7 andra stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § i den upphävda kommunalskattelagen i dess lydelse före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen (1979:500) om ändring i nämnda lag (20-årsregeln). Vid beräkning av det återstående avdragsutrymmet beaktas avdrag som den skattskyldige vid 1952 eller senare års taxering har gjort för minskning av skogens ingångsvärde o.d. Är enligt punkt 7 andra stycket av anvisningarna till 22 § i den upphävda kommunalskattelagen i dess lydelse före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen (1979:500) om ändring i nämnda lag makes eller skyldemans förvärv avgörande för beräkningen av ingångsvärdet, skall avdrag som förvärvaren, eller i förekommande fall senare ägare, har gjort anses som avdrag som den skattskyldige själv har gjort. Avdragsutrymmet skall dock inte tas upp till lägre belopp än 50 procent av anskaffningsvärdet eller, i fråga om juridisk person som avses i punkt 7 femte stycket av anvisningarna till 22 § i den upphävda kommunalskattelagen i dess lydelse efter ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen (1979:500) om ändring i nämnda lag, 25 procent av anskaffningsvärdet. Kan den skattskyldige göra sannolikt att belopp, varmed avdrag har gjorts, hänför sig till en fastighet för vilken något anskaffningsvärde inte skall beräknas enligt denna paragraf, skall hänsyn inte tas till beloppet vid tillämpning av detta stycke. Förvärv av skogsfastighet under år 1981 33 § Vid tillämpning av bestämmelserna om skogsavdrag i 21 kap. 4–19 §§ inkomstskattelagen (1999:000) skall en skattskyldig, om han begär det, anses ha förvärvat en fastighet genom köp, byte eller på liknande sätt om 1. fastigheten förvärvades under år 1981, 2. fastigheten då var taxerad som jordbruksfastighet, 3. överlåtelsen var betecknad som köp, byte eller liknande, och 4. den avtalade ersättningen inte understeg fastighetens taxeringsvärde för år 1980. Om den överlåtna fastigheten utgjorde en del av en taxeringsenhet vid 1980 års fastighetstaxering, skall den del av taxeringsvärdet som belöpte sig på fastigheten anses som dess taxeringsvärde vid tillämpning av första stycket 4. Till 25 kap. Koncerninterna andelsavyttringar före år 1999 34 § Om andelar har avyttrats till ett företag inom samma koncern före den 21 januari 1998 och bestämmelserna i 2 § 4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller i motsvarande äldre bestämmelser i 35 § 3 mom. i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) innan lagen ändrades genom lag (1984:1060) om ändring i nämnda lag har tillämpats på avyttringen, skall bestämmelserna i deras lydelse vid avyttringen tillämpas i fråga om det övertagande företaget, om det inte framgår något annat av 35 §. 35 § Om andelar har avyttrats till ett svenskt aktiebolag inom samma koncern under tiden den 1 januari 1997–den 20 januari 1998 mot ersättning i form av nyemitterade aktier i det köpande företaget och bestämmelserna i 2 § 4 mom. tionde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 30 december 1998 av lagen (1998:1605) om ändring i nämnda lag har tillämpats på avyttringen, gäller följande. Vid avyttring av en aktie som erhållits i ersättning skall kapitalvinsten eller kapitalförlusten beräknas med utgångspunkt i det säljande företagets anskaffningsutgift för de avyttrade andelarna. En förutsättning är dock att det köpande företaget vid tidpunkten för denna avyttring fortfarande äger de avyttrade andelarna. Det köpande företagets anskaffningsutgift för de avyttrade andelarna skall justeras till marknadsvärdet vid tidpunkten för förvärvet. Vad som sägs i första stycket om beräkning av kapitalvinst när det säljande företaget avyttrar en aktie som erhållits som ersättning gäller också om det köpande företaget överlåtit de avyttrade andelarna vidare mot en ersättning som understiger marknadsvärdet för andelarna vid tidpunkten för vidareöverlåtelsen. I sådant fall skall anskaffningsutgiften för de avyttrade andelarna hos det företag som då innehar dessa justeras till marknadsvärdet vid tidpunkten för det ursprungligen köpande företagets förvärv, om detta värde är högre än anskaffningsutgiften för andelarna hos det företag som då innehar dessa. 36 § Om andelar har avyttrats till ett företag inom samma koncern under tiden den 21 januari–den 31 december 1998 och uppskov har medgetts med beskattningen av vinsten enligt 2 § 4 mom. tionde stycket första meningen i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om ändring i nämnda lag, skall vinsten tas upp enligt bestämmelserna i 25 kap. 17–27 §§ inkomstskattelagen (1999:000). Det avyttrade företaget går upp i ett koncernföretag genom fusion under tiden 1 januari–19 mars 1999 37 § Om det avyttrade företaget gått upp i ett annat företag genom fusion som genomförts under tiden den 1 januari–den 19 mars 1999 tillämpas – i stället för bestämmelserna i 25 kap. 24 och 25 §§ inkomstskattelagen (1999:000) – bestämmelserna i 14 och 15 §§ i den upphävda lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom koncerner i lagrummens lydelse före ikraftträdandet den 5 juli 1999 av lagen (1999:646) om ändring i nämnda lag. Avyttringar med kapitalförlust till närstående företag före år 1999 38 § Om tillgångar har avyttrats med kapitalförlust till ett närstående företag före år 1999 och bestämmelserna som fanns om sådana avyttringar i 2 § 4 mom. nionde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt innan momentet ändrades genom lag (1998:1606) om ändring i nämnda lag har tillämpats på avyttringen, skall bestämmelserna i deras lydelse vid avyttringen tillämpas i fråga om det övertagande företaget. Till 27 kap. Fastigheter förvärvade före mars 1983 39 § I fråga om fastigheter som förvärvats före det beskattningsår för vilket taxering skedde år 1984 och som inte är privatbostadsfastigheter gäller – om inte annat följer av 40 § – i stället för bestämmelserna i 27 kap. 4, 5 och 18 §§ inkomstskattelagen (1999:000) att de är lagertillgångar om de var att anse som sådana vid 1983 års taxering eller, om taxering inte skedde då, vid 1982 års taxering, enligt vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 juli 1981 av lagen (1981:295) om ändring i nämnda lag. En- och tvåfamiljsfastigheter förvärvade före år 1983 40 § En en- eller tvåfamiljsfastighet som en fysisk person innehade den 1 januari 1983, som var lagertillgång i rörelse och som den fysiska personen var bosatt på under hela åren 1981 och 1982 är inte lagertillgång om 1. fastigheten inte var nedskriven vid utgången av år 1982, eller 2. den fysiska personen tog upp det belopp varmed fastigheten var nedskriven vid utgången av år 1982 som intäkt vid 1984 års taxering. Första stycket gäller inte om fastigheten under år 1981 eller 1982 var föremål för annat byggnadsarbete än normalt underhåll i byggnadsrörelse som bedrevs av den skattskyldige, dennes make eller av ett fåmansföretag där den skattskyldige eller dennes make var företagsledare. Med fåmansföretag avses här fåmansföretag enligt punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen (1999:000) om ändring i nämnda lag Andelar i fastighetsförvaltande företag förvärvade före år 1983 41 § I fråga om sådana andelar i fastighetsförvaltande företag som förvärvats före år 1983 tillämpas i stället för bestämmelserna i 27 kap. 6, 7 och 18 §§ inkomstskattelagen (1999:000) vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 juli 1981 av lagen (1981:295) om ändring i nämnda lag. Lagerfastigheter förvärvade före år 1991 42 § Om en fastighet är lagertillgång i en sådan tomtrörelse, byggnadsrörelse eller handel med fastigheter som har påbörjats före år 1991 och fastigheten har förvärvats innan verksamheten påbörjades, skall fastighetens värde vid tiden för verksamhetens början beräknas enligt bestämmelserna om beräkning av kapitalvinst i punkterna 1 och 2 a av anvisningarna till 36 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. Detta värde utgör därefter fastighetens anskaffningsvärde. Till 28 kap. Pensionsutfästelser före år 1967 43 § Vid beräkning enligt 44 § av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse och för ökning av posten Avsatt till pensioner enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och av disponibla pensionsmedel som skall tas upp som intäkt enligt 28 § 1 mom. samma lag, i de båda lagrummens lydelse enligt lagen (1967:546) om ändring i nämnda lag, skall utöver vad som sägs i de nämnda lagrummen följande gälla. Har utfästelse om pension som inte är förenad med fribrev lämnats före år 1967, skall – vid beräkning av arbetsgivares pensionsreserv enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och vid beräkning av upplupen del av utfäst pension som tryggas av pensionsstiftelse – hänsyn tas även till sådant utfäst tillägg som föranleds av levnadskostnadernas ökning fram till den tidpunkt beräkningen avser. Vid beräkningen anses pension som börjat utbetalas före den 5 juni 1955 utbetalad på grund av utfästelse. Pensionsutfästelser före år 1976 44 § I fråga om utfästelse om pension som lämnats skriftligen före år 1976 av arbetsgivaren eller den anställdes tidigare arbetsgivare får arbetsgivaren tillämpa 19 §, 28 § 1 mom., punkt 1 av anvisningarna till 22 §, punkt 6 av anvisningarna till 25 § och punkt 2 av anvisningarna till 29 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i bestämmelsernas lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag i den omfattning som anges i 8 § lagen (1976:1100) om ändring i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen. Till 29 kap. Näringsbidrag m.m. före mars 1984 45 § I fråga om stöd till näringsidkare för deras näringsverksamhet som lämnats före den 1 juli 1983 men under ett beskattningsår för vilket taxering har skett år 1984, tillämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen (1983:311) om ändring i nämnda lag. Räntebidrag före år 1992 46 § Vid återbetalning av sådant statligt räntebidrag för bostadsändamål som uppburits före år 1992 tillämpas punkt 4 första stycket av anvisningarna till 23 § den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och 3 § 4 mom. första stycket den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (1991:1832) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1991:1833) om ändring i lagen om statlig inkomstskatt. Stöd till kreditinstitut 47 § Återbetalas stöd som avses i den upphävda lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut skall det återbetalade beloppet dras av. Bidrag från Stiftelsen Svenska Filminstitutet före år 1994 48 § I fråga om bidrag som betalats ut från Stiftelsen Svenska Film- institutet före år 1994 tillämpas 3 § i den upphävda lagen (1963:173) om avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m. i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:1552) om ändring i nämnda lag. Näringsbidrag m.m. från Europeiska gemenskaperna före år 1997 49 § I fråga om stöd från Europeiska gemenskaperna som en närings- idkare mottagit för sin näringsverksamhet före år 1997 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 januari 1997 av lagen (1996:1399) om ändring i nämnda lag. Till 30 kap. Periodiseringsfonder som övertagits av ett aktiebolag 50 § I fråga om periodiseringsfonder som har övertagits av ett aktiebolag före den 17 mars 1998 gäller 6 § den upphävda lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen (1998:643) om ändring i nämnda lag. Reservfond hos landshypoteksinstitutionen 51 § Vid beräkning enligt 30 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:000) av högsta avdrag för avsättning till periodiseringsfond skall överskottet av näringsverksamheten minskas med belopp som återförs enligt 2 § i den upphävda lagen (1994:760) om inkomstskatteregler vid ombildning av landshypoteksinstitutionen. Äldre övertaganden av periodiseringsfond 52 § Har periodiseringsfonder övertagits enligt 5 § i den upphävda lagen (1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m. anses den som övertar fonden själv ha gjort avsättningarna och avdragen för avsättningarna vid de taxeringar som avdragen faktiskt hänför sig till. Till 33 kap. Återfört avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv 53 § Vid beräkning av det för räntefördelning justerade resultatet enligt 33 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:000) skall resultatet minskas med avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv som återförs enligt den upphävda lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv. Till 33 och 34 kap. Fastighetsförvärv före år 1996 54 § Bestämmelserna i 33 kap. 15–17 §§ och 34 kap. 8–10 §§ inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas inte, om fastigheten förvärvats före år 1996. Till 37 kap. Fusioner mellan ekonomiska föreningar före mars 1956 55 § I fråga om fusioner mellan ekonomiska föreningar som genomförts före den 1 mars 1956 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 5 april 1957 av lagen (1957:72) om ändring i nämnda lag. Fusioner mellan jordbrukskassor enligt äldre lag 56 § I fråga om fusioner enligt 87 § 1 mom. i den upphävda lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen tillämpas 2 § 4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse efter ikraftträdandet den 1 juli 1987 av lagen (1987:657) om ändring i nämnda lag. Fusioner mellan sparbanker enligt äldre lag och övertagande av bankrörelse före juli 1987 57 § I fråga om fusioner enligt 78 § i den upphävda lagen (1955:416) om sparbanker och i de fall då ett bankaktiebolag före den 1 juli 1987 övertagit ett annat bankaktiebolags hela bankrörelse, tillämpas 2 § 4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1987 av lagen (1987:657) om ändring i nämnda lag. Fusioner mellan ekonomiska föreningar enligt äldre lag 58 § I fråga om fusioner enligt 96 § i den upphävda lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar tillämpas vad som gällde enligt 2 § 4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före ikraftträdandet den 1 januari 1988 av lagen (1987:1149) om ändring i nämnda lag. Internationella fusioner och fissioner under åren 1995–1998 59 § I fråga om sådana internationella fusioner och fissioner som avses i den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG och som har genomförts under åren 1995–1998, tillämpas den upphävda lagen. Fusioner före år 1999 60 § I fråga om fusioner som har genomförts före år 1999 – i andra fall än sådana som avses i 55–59 §§ – tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet av den upphävda lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser. Till 38 kap. Internationella verksamhetsöverlåtelser under åren 1995–1998 61 § I fråga om sådana internationella verksamhetsöverlåtelser som avses i den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG och som har genomförts under åren 1995–1998, tillämpas den upphävda lagen. Till 39 kap. Reserv hos skadeförsäkringsföretag före år 1983 62 § I fråga om sådan reserv hos skadeförsäkringsföretag som avses i 17 § lagen (1982:728) om införande av försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas bestämmelserna om säkerhetsfond i punkt 2 av anvisningarna till 30 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1983 av lagen (1982:1087) om ändring i sistnämnda lag. Försäkringstekniska avsättningar för egen räkning före år 2002 63 § För att avgöra vad som avses med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning tillämpas för försäkringsbolag som tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) bestämmelserna i 2 § 6 mom. sjunde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 2000 av lagen (1999:000) om ändring i nämnda lag. Anskaffningsutgift för delägarrätter som innehas av investmentföretag 64 § Bestämmelsen i 39 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:000) om anskaffningsutgift för delägarrätter som innehas av investmentföretag vid karaktärsbyte gäller inte om karaktärsbytet skedde före år 1999. Till 41 och 42 kap. Räntekompensation åren 1991–1993 65 § Har förvärvare av skuldebrev eller av andel i värdepappersfond som avses i 48 kap. 22 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) under åren 1991–1993 lämnat överlåtaren kompensation för upplupen men inte förfallen avkastning, tillämpas 3 § 6 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:1543) om ändring i nämnda lag. Till 42 kap. Räntebidrag före år 1992 66 § Bestämmelser om återbetalning av räntebidrag som uppburits före år 1992 finns i 46 §. Till 43 kap. Marknadsnotering före år 1997 67 § Bestämmelserna i 43 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:000) gäller inte, om ett företag har marknadsnoterats före år 1997. I stället gäller att 43 kap. 1–8 §§ inkomstskattelagen, utom 2 § första stycket 1, tillämpas på utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar, dock längst till och med år 2006. Till 44 kap. Periodisk ersättning på grund av avyttring före den 1 juli 1984 68 § I fråga om periodisk ersättning på grund av avyttringar före den 1 juli 1984 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 juli 1984 av lagen (1984:498) om ändring i nämnda lag. Avyttringar före år 1991 som ej beskattats senast år 1991 69 § Om en tillgång har avyttrats före år 1991 och vinst på grund av avyttringen skulle tas upp som intäkt enligt 35 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag men beskattning på grund av bestämmelserna i 41 § den förstnämnda lagen i den angivna lydelsen inte skedde senast vid 1991 års taxering, gäller följande. Vinsten på grund av avyttringen skall tas upp som intäkt det första beskattningsår då någon del av ersättningen kan disponeras. Om ersättningens storlek är beroende av viss framtida händelse och intäktens totala belopp därför inte kan fastställas då, skall tillkommande belopp beaktas det beskattningsår då beloppet kan disponeras. Tillkommande ersättningar vid avyttringar före år 1991 70 § Om beskattning på grund av en avyttring skedde vid 1991 eller tidigare års taxering men en viss del av ersättningen inte kunde beaktas då, skall tillkommande ersättning beaktas när den kan disponeras. Beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust skall då göras enligt de regler som tillämpades när den första delen av ersättningen togs upp till beskattning med undantag av 35 § 3 mom. andra stycket i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. Bestämmelserna i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas inte i de fall som avses i denna paragraf. Förvärv från vissa upplösta aktiebolag 71 § Om kapitaltillgångar togs över i samband med ett sådant övertagande av verksamheten i ett bolag som avses i 3 kap. 2 § och uttagsbeskattning inte skedde vid övertagandet, skall övertagaren anses ha inträtt i aktiebolagets skattemässiga situation i fråga om anskaffningsutgift och annat som påverkar kapitalvinstberäkningen. Till 45 kap. Fastighetsförvärv från närstående m.fl. före år 1968 72 § Har en fastighet förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt före år 1968 och har lagfart på förvärvet sökts efter den 8 november 1967, skall fastigheten vid beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust anses förvärvad genom det köp, byte eller liknande förvärv som skett närmast innan dess från någon annan än en sådan person som nämns nedan om – den skattskyldige förvärvade fastigheten från föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make eller från aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, som den skattskyldige ensam eller tillsammans med sådana personer, direkt eller indirekt, på grund av det samlade innehavet av andelar hade ett bestämmande inflytande i, eller – fastigheten genom förvärvet övergick på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, som säljaren ensam eller tillsammans med nämnda personer, direkt eller indirekt, hade ett sådant inflytande i, eller på dödsbo, som säljaren eller sådan person var delägare i. Med lagfartsansökan likställs annan ansökan hos en myndighet om en viss åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Reparation och underhåll vid statligt stöd 73 § Bestämmelserna i 45 kap. 14 § första stycket inkomstskattelagen (1999:000) om utgifter för reparation och underhåll i samband med statligt räntebidrag tillämpas också i fråga om utgifter för reparation och underhåll med statligt stöd som inte kunnat dras av på grund av motsvarande äldre bestämmelser. Till 45 och 46 kap. Förvärv från vissa upplösta aktiebolag 74 § Om en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt togs över i samband med ett sådant övertagande av verksamheten i ett bolag som avses i 3 kap. 2 § och ändrade karaktär till privatbostadsfastighet respektive privatbostadsrätt vid övertagandet, skall bestämmelserna i andra–fjärde styckena tillämpas för att bestämma anskaffningsutgiften hos övertagaren. De skall dock tillämpas bara om marknadsvärdet vid övertagandet översteg bolagets omkostnadsbelopp i fråga om kapitaltillgångar eller bokförda värde i fråga om lagertillgångar. Var fastigheten eller bostadsrätten en kapitaltillgång hos aktiebolaget, skall anskaffningsutgiften minskas med 0,8 gånger skillnaden mellan marknadsvärdet och omkostnadsbeloppet. Var fastigheten eller bostadsrätten en lagertillgång hos aktiebolaget, är anskaffningsutgiften det bokförda värdet i aktiebolaget minskat med 2,307 gånger skillnaden mellan marknadsvärdet och det bokförda värdet. Om annat inte visas, skall marknadsvärdet vid övergången i fråga om fastigheter anses ha varit 133 procent av taxeringsvärdet och i fråga om bostadsrätter 150 procent av bostadsrättens andel av privatbostadsföretagets behållna förmögenhet, beräknad med utgångspunkt i taxeringsvärdet för år 1994 och med hänsyn till privatbostadsföretagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslut för det räkenskapsår som avslutades närmast före ingången av år 1994. Till 46 kap. Bostadsrätter förvärvade från närstående år 1983 75 § Avyttras en bostadsrätt som den skattskyldige har förvärvat under år 1983 från en närstående person genom köp, byte eller på liknande sätt, skall kapitalvinst eller kapitalförlust beräknas som om han hade förvärvat bostadsrätten genom närmast föregående förvärv av nämnda slag som har skett från någon annan än en närstående person under år 1983 eller som har skett före år 1983. Första stycket tillämpas inte om det visas 1. att det uppkom en skattepliktig kapitalvinst för den närstående personen på grund av överlåtelsen till den skattskyldige, eller 2. att den närstående personens bosättning i lägenheten upphörde eller den skattskyldige bosatte sig i lägenheten i nära anslutning till nämnda överlåtelse. Som närstående personer räknas vid tillämpning av denna paragraf den skattskyldiges make, barn och föräldrar. Till 48 kap. Ej marknadsnoterade värdepapper förvärvade före den 2 april 1971 76 § För sådana andelar i aktiebolag, ekonomiska föreningar och svenska värdepappersfonder som förvärvats före den 2 april 1971 och som inte är marknadsnoterade får anskaffningsutgiften vid beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust bestämmas till tre fjärdedelar av det värde till vilket andelen skulle tas upp vid taxeringen till statlig förmögenhetsskatt år 1976 eller, i fråga om aktie som var noterad på börs eller föremål för liknande notering den 31 december 1975 och andelar i värdepappersfonder, till två tredjedelar av detta värde. Vissa andelsförsäljningar och återköp under åren 1973 och 1974 77 § Om skattepliktig kapitalvinst uppkom vid avyttring av andelar under år 1973 enligt 35 § 3 mom. nionde stycket i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse efter ikraftträdandet den 26 december 1973 av lagen (1973:1057) om ändring i nämnda lag men vinsten enligt övergångsbestämmelserna till den sistnämnda lagen undantogs från skatteplikt på grund av att återköp skedde senast den 30 september 1974 till samma köpeskilling och på i övrigt oförändrade villkor, skall beskattningen vid senare avyttring av andelarna ske som om den tidigare avyttringen och återköpet inte hade ägt rum. Konvertibla skuldebrev förvärvade före den 2 juli 1980 78 § För konvertibla skuldebrev som förvärvats före den 2 juli 1980 får anskaffningsutgiften vid beräkningen av kapitalvinst och kapitalförlust bestämmas till marknadsvärdet den 1 juli 1985. Andelar i aktiesparfonder förvärvade före april 1984 79 § Om en andel i en sådan aktiesparfond som avses i den upphävda lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer har förvärvats genom insättningar före år 1984, skall, om den skattskyldige begär det, som anskaffningsutgift vid beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust anses – andelens marknadsvärde vid utgången av det femte kalenderåret efter det år för vilket sparskattereduktion medgavs, eller – värdet på andelen vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion medgavs ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren. Om andelen förvärvades under första kvartalet 1984, skall, om den skattskyldige begär det, som anskaffningsutgift vid beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust anses – andelens marknadsvärde vid utgången av år 1988, eller – värdet på andelen vid utgången av mars 1984 ökat med avkastningen till och med år 1988. Optionsskuldebrev förvärvade före den 1 juli 1985 80 § I fråga om kapitalförlust vid avyttring av ett skuldebrev utgivet i förening med optionsrätt utan att optionsrätten avyttras tillämpas – om beslut om utgivning av skuldebrevet fattats av bolagsstämma eller bolagets styrelse efter den 5 december 1984 och skuldebrevet förvärvats före den 1 juli 1985 – punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 36 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraft- trädandet den 1 juli 1985 av lagen (1985:307) om ändring i nämnda lag. Aktier förvärvade år 1993 genom skifte av föreningsbank 81 § För aktier som erhållits genom skifte av den centrala föreningsbankens tillgångar enligt 11 kap. 10 § i den upphävda föreningsbankslagen (1987:620) skall som anskaffningsutgift anses anskaffningsutgiften för andelarna i den centrala föreningsbanken. Aktier som skiftats ut från löntagarfond 82 § För aktier som erhållits från Delegationen för utskiftning av vissa medel ur förutvarande löntagarfonderna skall anskaffningsutgiften anses vara noll. Detsamma gäller aktier som erhållits genom sådan överföring som avses i den upphävda lagen (1992:1091) om inkomstskatteregler vid utskiftning av aktier i vissa fall. Fusioner mellan ekonomiska föreningar före år 1993 83 § I fråga om fusioner mellan ekonomiska föreningar som skett före år 1993 tillämpas i stället för bestämmelserna i 48 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:000) vad som gällde om anskaffningsutgift för andelar i den övertagande föreningen före ikraftträdandet den 1 januari 1993 av lagen (1992:1344) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Andelar förvärvade vid landshypoteksinstitutionens ombildning 1994/1995 84 § För andelar som låntagare erhållit till följd av ombildning enligt den upphävda lagen (1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutionen i den ekonomiska förening som avses i 2 § samma lag, skall anskaffningsutgiften anses vara noll. Aktier som erhållits genom utdelning i vissa fall före år 1999 85 § Bestämmelserna i 48 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:000) skall tillämpas också när aktier har delats ut före år 1999 genom sådan utdelning som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om ändring i nämnda lag. Till 49 kap. Internationella andelsbyten under åren 1995–1998 86 § I fråga om sådana internationella andelsbyten som avses i den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG och som har skett under åren 1995–1998, tillämpas den upphävda lagen och bestämmelsen i 6 § 1 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:1606) om ändring i sistnämnda lag. Aktier förvärvade enligt strukturregeln och koncernregeln eller förlustregeln före år 1997 87 § Om nyemitterade aktier har förvärvats före år 1997 vid ett byte av aktier och både 2 § 4 mom. nionde eller tionde stycket och 27 § 4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1997 av lagen (1996:1227) om ändring i nämnda lag var tillämpliga på avyttringen, gäller följande. Som anskaffningsutgift för aktierna anses marknadsvärdet på de avyttrade aktierna vid nyemissionen ökat med eventuell kontant ersättning vid avyttringen som har tagits upp som intäkt. Aktier förvärvade enligt strukturregeln före år 1999 88 § Om nyemitterade aktier har förvärvats före år 1999 vid ett sådant byte av aktier på vilket bestämmelserna i 27 § 4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har tillämpats, skall, om inte 87 § är tillämplig, bestämmelserna i deras lydelse vid bytet tillämpas i fråga om anskaffningsutgift för aktierna. Efterföljande koncernintern andelsavyttring genom fusion under tiden 1 januari–19 mars 1999 89 § I fråga om mottagna andelar som avyttrats genom en koncernintern andelsavyttring vid en fusion som genomförts under tiden den 1 januari– den 19 mars 1999 tillämpas – i stället för bestämmelserna i 49 kap. 22 § inkomstskattelagen (1999:000) – bestämmelsen i 19 § i den upphävda lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten i dess lydelse före ikraftträdandet den 5 juli 1999 av lagen (1999:645) om ändring i nämnda lag. Till 50 kap. Skatteutjämningsreserv i handelsbolag 90 § Vid justering av anskaffningsutgiften för andel i handelsbolag enligt 50 kap. 5 och 6 §§ inkomstskattelagen (1999:000) samt enligt 92 och 93 §§, skall anskaffningsutgiften ökas med ett belopp motsvarande den del av en avsättning till skatteutjämningsreserv som enligt den upphävda lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv inte skall återföras till beskattning. Förvärv från vissa upplösta aktiebolag 91 § Om ett handelsbolag har tagit över verksamheten i ett aktiebolag på ett sådant sätt som anges i 3 kap. 2 § och aktierna i aktiebolaget har tillskjutits till handelsbolaget från delägarna, skall vid beräkning av en delägares justerade anskaffningsutgift för andelen i handelsbolaget enligt 50 kap. inkomstskattelagen (1999:000) tillskottet bestämmas med utgångspunkt i delägarens omkostnadsbelopp för de tillskjutna aktierna. Vissa äldre förvärv 92 § Om en andel i ett handelsbolag har förvärvats före utgången av det räkenskapsår för handelsbolaget som avslutades närmast före den 1 mars år 1988, skall den justerade anskaffningsutgiften beräknas vid utgången av det räkenskapsåret (bokslutsdagen). Beräkningen skall göras med utgångspunkt i andelens anskaffningsutgift och den ökning eller minskning i den skattskyldiges kapitalbehållning i bolaget som hade inträffat fram till bokslutsdagen. Om saldot blir negativt, skall den justerade anskaffningsutgiften på bokslutsdagen anses vara noll. Den justerade anskaffningsutgiften på bokslutsdagen skall sedan läggas till grund för justeringar enligt 50 kap. 5 och 6 §§ inkomstskattelagen (1999:000) för tiden därefter. När kapitalbehållningen på bokslutsdagen bestäms skall lager, pågående arbeten, fordringar och skulder tas upp till de skattemässiga värdena. Om inkomstberäkningen vid beskattningen inte skedde enligt bokföringsmässiga grunder, skall förutbetalda kostnader och intäkter samt upplupna intäkter och kostnader inte räknas med. Avyttrade handelsbolaget före utgången av år 1989 sådana tillgångar som avses i 93 §, gäller dessutom vad som sägs där. 93 § Om handelsbolaget före utgången av år 1989 har avyttrat tillgångar som har anskaffats före den 19 augusti 1988, om bestämmelserna i 35 § 2–4 mom. i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före den 1 juli 1990 var tillämpliga på avyttringen och om beskattning på grund av avyttringen av tillgångarna har skett senast vid 1990 års taxering, skall andelens anskaffningsutgift justeras på grundval av det bokföringsmässiga resultatet av avyttringen, även om detta inte följer av 92 §. Från resultatet skall ett belopp som motsvarar den avskrivning eller nedskrivning av tillgången som gjorts i räkenskaperna efter bokslutsdagen dras av. 94 § Om den skattskyldige begär det, skall 92 och 93 §§ inte tillämpas. Till 51 kap. Avyttringar av andelar i svenska handelsbolag före den 21 september 1999 95 § I fråga om avyttringar av andelar i svenska handelsbolag före den 21 september 1999 tillämpas vad som gällde enligt 2 § den upphävda lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall. Till 53 kap. Överlåtelser av tillgångar före år 1999 96 § Bestämmelserna i 53 kap. inkomstskattelagen (1999:000) gäller inte för överlåtelser av tillgångar före år 1999. Överlåtelser av tillgångar under tiden 1 januari–19 mars 1999 97 § I fråga om överlåtelser av tillgångar under tiden den 1 januari–den 19 mars 1999 till ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening eller ett sådant svenskt handelsbolag som en utländsk juridisk person, direkt eller indirekt, äger andelar i gäller bestämmelserna i 53 kap. 3–5 och 10 §§ inkomstskattelagen (1999:000) i stället för bestämmelserna i 53 kap. 8 och 11 §§ inkomstskattelagen, om överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren, direkt eller indirekt, äger andelar i den utländska juridiska personen. Till 55 kap. Ersättning för skada som inträffat före maj 1999 98 § I fråga om ersättning från försäkring som ett värdepappersbolag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 55 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas inte bestämmelserna i 55 kap. 5–10 §§ inkomstskattelagen på sådan ersättning som avser skada som inträffat före maj 1999. Detsamma gäller ersättning som avses i 55 kap. 11 § inkomstskattelagen. Till 57 kap. Aktier som förvärvats genom skattefri utdelning före år 1999 99 § Bestämmelsen i 57 kap. 4 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas inte på aktier som har förvärvats genom utdelning före år 1999. Sparat utdelningsutrymme till och med år 1993 100 § Vid beräkning av sparat utdelningsutrymme enligt 57 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:000) för tiden till och med år 1993 får den skattskyldige tillämpa 3 § 12 mom. fjärde stycket 1 i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1994 av lagen (1994:778) om ändring i nämnda lag. Sparat utdelningsutrymme till och med år 1994 101 § Vid beräkning av sparat utdelningsutrymme enligt 57 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:000) för tiden till och med år 1994 får den skattskyldige tillämpa bestämmelserna i 9 § i den upphävda lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1995 av lagen (1994:1859) om ändring i nämnda lag. Delavyttring före år 1997 102 § Om den skattskyldige eller någon närstående till honom har avyttrat en del av andelarna ett företag under något av beskattningsåren 1991–1996 och någon del av en kapitalvinst togs upp som intäkt av tjänst på grund av bestämmelserna i 3 § 12 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vid avyttring av återstående andelar i stället för perioden på fem år i 57 kap. 12 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:000) gälla en period på tio år. Första stycket tillämpas under tio beskattningsår efter det senaste år då en kapitalvinst på grund av en avyttring under något av beskattningsåren 1991–1996 togs upp som intäkt av tjänst. Till 58 kap. Försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer 103 § Vad som sägs i 58 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:000) om försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer gäller under åren 2000 och 2001 i stället försäkringstekniska grunder, när försäkringsgivaren tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:000) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713). Till 61 kap. Äldre ränteförmånliga lån 104 § Vid värdering av ränteförmån som avses i 61 kap. 15 § inkomstskattelagen (1999:000) skall i fråga om lån som tagits upp före den 5 december 1986 i stället för statslåneräntan vid lånetillfället användas närmast motsvarande ränta. Förmånsbil av 1996 års modell 105 § Vid värdering av bilförmån skall nybilspriset för bilar av 1996 års modell justeras med hänsyn till de förändringar av försäljningsskatten som skedde genom lagen (1996:833) om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Till 62 kap. Periodiska understöd utfästa före den 9 november 1973 106 § I fråga om periodiska utbetalningar på grund av bindande förpliktelse som uppkommit före den 9 november 1973 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (1973:1113) om ändring i kommunalskattelagen och lagen (1973:1114) om ändring i lagen om statlig inkomstskatt. Till 63 kap. Särskilt grundavdrag 107 § I fråga om personer födda 1937 eller tidigare tillämpas i stället för 63 kap. 6–10 §§ inkomstskattelagen (1999:000) bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 48 § den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen (1998:682) om ändring i nämnda lag. 2.3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs att 10 kap. 3 § miljöbalken skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 3 § Kan inte någon verksamhetsutövare utföra eller bekosta efterbehandling av en förorenad fastighet är var och en efterbehand-lingsansvarig som förvärvat fastigheten och vid förvärvet känt till föroreningarna eller då borde ha upptäckt dem. Avser förvärvet en privatbostadsfastighet enligt 1 kap. 5 § kommunalskattelagen (1928:370) ansvarar endast en förvärvare som känt till föroreningen. I fråga om förorenad byggnad eller anläggning gäller detsamma den som förvärvat den fastighet där byggnaden eller anläggningen är belägen. Med förvärv av fastighet likställs förvärv av tomträtt. Kan inte någon verksamhetsutövare utföra eller bekosta efterbehandling av en förorenad fastighet är var och en efterbehand-lingsansvarig som förvärvat fastigheten och vid förvärvet känt till föroreningarna eller då borde ha upptäckt dem. Avser förvärvet en privatbostadsfastighet enligt 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:000) ansvarar endast en förvärvare som känt till föroreningen. I fråga om förorenad byggnad eller anläggning gäller detsamma den som förvärvat den fastighet där byggnaden eller anläggningen är belägen. Med förvärv av fastighet likställs förvärv av tomträtt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förvärv som gjorts före ikraftträdandet. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 Avviker försäkringsvillkor från bestämmelse i denna lag, vare det ej hinder för villkorets tillämpning, med mindre sådant i lagen angives. Överlåtelse, pantsättning, för- månstagarförordnande eller annat förfogande över försäkring är utan verkan om förfogandet skett i strid mot försäkringsvillkor, som enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall intagas i försäkringsavtalet. Förbud mot överlåtelse skall dock ej utgöra hinder mot utmätning eller överlåtelse vid ackord eller konkurs i vidare mån än sådant hinder föreligger på grund av vad eljest föreskrivits i lag eller annan författning. Överlåtelse, pantsättning, för- månstagarförordnande eller annat förfogande över en försäkring är utan verkan om förfogandet skett i strid mot försäkringsvillkor, som enligt 58 kap. 16 § inkomstskatte- lagen (1999:000) skall tas in i försäkringsavtalet. Förbud mot överlåtelse skall dock ej utgöra hinder mot utmätning eller överlåtelse vid ackord eller konkurs i vidare mån än sådant hinder föreligger på grund av vad som i övrigt föreskrivits i lag eller annan författning. Denna lag träder i kraft den i januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förfoganden som skett före ikraftträdandet. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs att 12 §, 22 § 3 mom., 23 § B och F samt 43 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 §2 Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl vad som tillfaller någon enligt bestäm- melserna i 104 § andra stycket nämnda lag. Hälften av vad som tillfaller försäkringstagarens make i egenskap av förmånstagare är fritt från skatt. Vidare skall a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränte- försäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, får likväl från värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet. b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, får likväl från värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet. Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum. Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år. Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensions- försäkring stadgas i anvisning- arna till 31 § kommunalskatte- lagen (1928:370). Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagarförordnande i enlig- het med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbets- givare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningar- na till 31 § kommunalskattelagen. Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensions- försäkring stadgas i 58 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:000). Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagarförordnande i enlig- het med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbets- givare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som motsvarar statens grupplivförsäkring, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring. Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om en sådan försäkring som – om den inte hade varit utländsk – skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen. Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse. Skattskyldighet föreligger inte för rätt till pension på grund av pensionssparavtal enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. När behållning på pensionssparkonto skall tas upp som en tillgång i dödsboet och avskattning skall ske enligt 32 § 1 mom. första stycket j kommunalskattelagen skall behållningen tas upp till halva värdet. Skattskyldighet föreligger inte för rätt till pension på grund av pensionssparavtal enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. När behållning på pensionssparkonto skall tas upp som en tillgång i dödsboet och avskattning skall ske enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen skall behållningen tas upp till halva värdet. 22 § 3 mom.3 Ingår fast egendom enligt kommunalskattelagen (1928:370) i en förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i dess lydelse intill utgången av år 1991. Vad nu har sagts gäller även sådan egendom som enligt punkt 2 sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen om statlig förmögenhetsskatt i dess lydelse intill utgången av år 1991 skall anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet. 3 mom. Ingår fast egendom enligt inkomstskattelagen (1999:000) i en näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Vad nu har sagts gäller även sådan egendom som enligt punkt 2 sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen om statlig förmögenhetsskatt skulle anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet. Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall som taxeringsvärde anses det värde som enligt 1 eller 2 mom. skall ligga till grund för beräkning av arvsskatt. 23 § B.4 Aktier som är inregistrerade vid inländsk börs eller noteras på utländsk börs, andelar i värde- pappersfonder samt andra värde- papper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är av det slag som anges i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt tas upp till 75 procent av det noterade värdet. B. Aktier som är inregistrerade vid inländsk börs eller noteras på utländsk börs, andelar i värde- pappersfonder samt andra värde- papper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är av det slag som anges i 48 kap. 2 § in- komstskattelagen (1999:000) tas upp till 75 procent av det noterade värdet. Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket men som är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet. Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen. Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen. Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i första–tredje styckena samt andelar i ekono- miska föreningar och handelsbolag tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som ingår i förvärvs- källa i inkomstslaget näringsverksamhet beräknas – under förutsättning att egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i dess lydelse intill utgången av år 1991 – tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i F tredje stycket; vid gåva dock under den ytterligare förutsättningen att de i 43 § andra stycket angivna kraven iakttagits. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i första– tredje styckena, skall värdet av dessa tillgångar anses motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i första–fjärde styckena. Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i första–tredje styckena samt andelar i ekono- miska föreningar och handelsbolag tas upp till det pris som kan på- räknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som ingår i en näringsverksamhet beräknas – under förutsättning att egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt – tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i F tredje stycket; vid gåva dock under den ytterligare förutsättningen att de i 43 § andra stycket angivna kraven iakttagits. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i första–tredje styckena, skall värdet av dessa tillgångar anses motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i första–fjärde styckena. Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första–tredje och femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. F.5 Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det värde som föreningens eller bolagets fastighet skall tas upp till enligt 22 § och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt senaste bokslut. Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antas ha betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd försäljning, som föranletts av boets avveckling. Vid värderingen av förvärvs- källa eller del av förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen (1928:370) ingår i inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas – un- der förutsättning att egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i dess lydelse intill utgången av år 1991 – bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen om statlig förmögenhetsskatt i dess lydelse intill utgången av år 1991. Vid värderingen av en näringsverksamhet eller en del av en näringsverksamhet tillämpas – under förutsättning att egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt – bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen om statlig för- mögenhetsskatt. 43 §6 Vid beskattning av gåva gäller i tillämpliga delar, förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6–9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 § tredje stycket, 13 § 2 mom., 14 och 20 §§, 22 § med undantag av 3 mom., 23 § med undantag av F tredje stycket, 24–27 §§, 28 § med undantag av andra och fjärde styckena samt 32 §. Därvid skall hänvisningen i 32 § f) till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 § första och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren. Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan all givarens rätt till förvärvskälla eller del av förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) som han äger direkt eller genom juridisk person, skall, utöver bestämmelserna i första stycket – under förutsättning att egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i dess lydelse intill utgången av år 1991 – även 22 § 3 mom. och 23 § F tredje stycket tillämpas när gåvoskatten bestäms. Har gåvotagaren inom fem år efter det att skattskyldighet för gåvan inträtt genom köp, byte eller något därmed jämförligt fång eller genom gåva eller bodelning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller väsentlig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den ursprungliga gåvan nedsatts. Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan all givarens rätt till en näringsverksamhet eller en del av en näringsverksamhet som han äger direkt eller genom juridisk person, skall, utöver bestämmelserna i första stycket – under förutsättning att egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt – även 22 § 3 mom. och 23 § F tredje stycket tillämpas när gåvoskatten bestäms. Har gåvotagaren inom fem år efter det att skattskyldighet för gåvan inträtt genom köp, byte eller något därmed jämförligt fång eller genom gåva eller bodelning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller väsentlig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den ursprungliga gåvan nedsatts. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1999. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 Skattskyldig som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:000) skall inventera varje i lagret ingående post av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning. Vid inventeringen skall upprättas en förteckning som för varje post anger det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet. Begreppen anskaffningsvärde och verkligt värde har den innebörd som anges i 4 kap. 9 § andra–fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554), 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredo- visning i försäkringsföretag. Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lager- tillgångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskatt- ningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade. Om den skattskyldige yrkar att lagret skall värderas i enlighet med punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 24 § kommu- nalskattelagen (1928:370) skall anskaffningsvärdet på varje post anges i förteckningen. Skattskyldig som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:000) skall inventera varje i lagret ingående post av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning. Vid inventeringen skall upprättas en förteckning som för varje post anger det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet. Begreppen anskaffningsvärde och verkligt värde har den innebörd som anges i 4 kap. 9 § andra–fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554), 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredo- visning i försäkringsföretag. Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lager- tillgångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskatt- ningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade. Om den skattskyldige yrkar att lagret skall värderas i enlighet med 17 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:000), skall anskaffningsvärdet på varje post anges i förteckningen. Första stycket gäller inte tillgångar som värderats med tillämpning av 4 kap. 12 § årsredovisningslagen. Om inventeringen sker före balansdagen skall värdet på lagertill- gångarna vid inventeringstillfället kunna korrigeras på ett tillfreds- ställande sätt med hänsyn till lagerutvecklingen fram till och med balansdagen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 2 §2 Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt prisbasbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrund- ande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991. Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1–3 inkomstskattelagen (1999:000) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:000) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt prisbasbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrund- ande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller en person som är närstående till någon av dem. Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående person avses detsamma som i inkomstskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991. Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före ikraftträdandet. 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 § Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1–4 övergångsbestämmelserna till lagen (1960:99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering skall fortfarande tillämpas. Beträffande änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, skall dock i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas med 35 procent av den pensionsberättigades årsinkomst. Vid tillämpning i fall som nu sagts av 13 § 2 mom. sistnämnda lag skall även procenttalet 20 utbytas mot 10 samt beloppet 20 000 kronor utbytas mot 75 000 kronor. Vid inkomstberäkningen bortses från inkomst av privatbostadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 § kom- munalskattelagen (1928:370) och som utgör pensionärens permanentbostad. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostad inte beaktas. Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1–4 övergångsbestämmelserna till lagen (1960:99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering skall fortfarande tillämpas. Beträffande änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, skall dock i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas med 35 procent av den pensionsberättigades årsinkomst. Vid tillämpning i fall som nu sagts av 13 § 2 mom. sistnämnda lag skall även procenttalet 20 utbytas mot 10 samt beloppet 20 000 kronor utbytas mot 75 000 kronor. Vid inkomstberäkningen bortses från inkomst av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som avses i 2 kap. 13 respektive 18 § inkomstskattelagen (1999:000) och som utgör pensionärens permanentbostad. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt inte beaktas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av inkomst eller förmögenhet som avser tid före ikraftträdandet. 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.1 dels att 2 e § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 2 f och 2 g §§ skall betecknas 2 e och f §§, dels att 2, 2a, 2c och 2 d §§ samt de nya 2 e och f §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §2 Om en fideikommissfastighet överförs till ett aktiebolag genom tillskott i samband med aktie- teckning, skall skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust inte anses uppkomma genom överföringen. Om en fideikommissfastighet överförs till ett aktiebolag genom tillskott i samband med aktie- teckning, skall skattepliktig kapitalvinst eller avdragsgill kapitalförlust inte anses uppkomma genom överföringen. 2 a §3 I fall som avses i 2 § har en fideikommissinnehavare eller ett fideikommissbo rätt att efter anmälan undantas från beskattning för sådan intäkt av näringsverksamhet som hänför sig till skogsbruk eller tomtrörelse och som föranleds av överföringen. Därvid gäller i fråga om skogsbruk att aktiebolaget skall överta det ingångsvärde som gäller för fideikommisset eller fideikommissboet. I fråga om tomtrörelse gäller att bolagets anskaffningsvärde för en fastighet eller en del av fastighet som vid överföringen ingår i tomtrörelsen anses motsvara det skattemässiga värdet av en sådan fastighet eller fastighetsdel hos fideikommisset eller fideikommissboet. I fall som avses i 2 § har en fideikommissinnehavare eller ett fideikommissbo rätt att efter anmälan undantas från beskattning för sådan intäkt av näringsverksamhet som hänför sig till skogsbruk eller tomtrörelse och som föranleds av överföringen. Därvid gäller i fråga om skogsbruk att aktiebolaget skall överta det återstående anskaffningsvärde som gäller för fideikommisset eller fideikommissboet. I fråga om tomtrörelse gäller att bolagets anskaffningsvärde för en fastighet eller en del av fastighet som vid överföringen ingår i tomtrörelsen anses motsvara det skattemässiga värdet av en sådan fastighet eller fastighetsdel hos fideikommisset eller fideikommissboet. 2 c §4 Om en samling som avses i 17 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss överförs till ett aktiebolag genom tillskott i samband med aktieteckning, skall skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust inte anses uppkomma genom överföringen. Om en samling som avses i 17 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss överförs till ett aktiebolag genom tillskott i samband med aktieteckning, skall skattepliktig kapitalvinst eller avdragsgill kapitalförlust inte anses uppkomma genom överföringen. 2 d §5 Om en fastighet eller en tillgång som ingår i en samling som avses i 17 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss efter utgången av år 1999 har överförts till ett aktiebolag genom tillskott i samband med aktieteckning, skall bolagets anskaffningsvärde för egendomen anses motsvara tillgångens skattemässiga värde vid tidpunkten för överföringen. Om en fastighet eller en tillgång som ingår i en samling som avses i 17 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss efter utgången av år 1999 har överförts till ett aktiebolag genom tillskott i samband med aktieteckning, skall bolagets anskaffningsvärde eller anskaffningsutgift för egendomen anses motsvara tillgångens skattemässiga värde vid tidpunkten för överföringen. . (2 f §) Vid överföring av en näringsfastighet enligt 2 § tillämpas inte bestämmelserna om återföring av värdeminskningsavdrag m.m. i punkt 4 andra stycket och punkt 5 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370). 2 e §6 Vid överföring av en näringsfastighet enligt 2 § tillämpas inte bestämmelserna om återföring av värdeminskningsavdrag m.m. i 26 kap. inkomstskattelagen (1999:000). (2 g §) Om i fall som avses i 2 eller 2 c § en överföring av en fideikommissfastighet eller en samling som avses i 17 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss gjorts efter utgången av år 1999 skall anskaffningsvärdet för aktie som förvärvas i samband med överföringen anses motsvara den överförda fastighetens respektive samlingens marknadsvärde vid den tidpunkten, fördelat på de aktier som då förvärvas. 2 f §7 Om i fall som avses i 2 eller 2 c § en överföring av en fideikommissfastighet eller en samling som avses i 17 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss gjorts efter utgången av år 1999 skall anskaffningsvärdet eller anskaffningsutgiften för aktie som förvärvas i samband med överföringen anses motsvara den överförda fastighetens respektive samlingens marknadsvärde vid den tidpunkten, fördelat på de aktier som då förvärvas. 3 §8 Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:000). Denna lag träder i den kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 a §§ lagen (1965:269) med sär- skilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 Skattesatsen för kommuns uttag av kommunal inkomstskatt och landstings uttag av landstingsskatt samt avgiftssatsen för uttag av begravningsavgift enligt 9 kap. begravningslagen (1990:1144) skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor, som enligt skattemyndighetens beräkning kommer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skatte- och avgiftssatserna skall fastställas. Motsvarande gäller vid bestämmande av avgiftssatsen för ett trossamfunds uttag av avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund. Om enligt 8 kap. 9 § andra stycket kommunallagen (1991:900) någon annan skatte- eller avgiftssats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall den nya skatte- eller avgiftssatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till det antal skattekronor som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det år skatte- eller avgiftssatsen skall fastställas. Skattesatsen för kommuns uttag av kommunal inkomstskatt och landstings uttag av landstingsskatt samt avgiftssatsen för uttag av begravningsavgift enligt 9 kap. begravningslagen (1990:1144) skall bestämmas i förhållande till de av skattemyndigheten beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna vid taxeringen det år skatte- och avgiftssatserna skall fastställas. Motsvarande gäller vid bestämmande av avgiftssatsen för ett trossamfunds uttag av avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund. Om enligt 8 kap. 9 § andra stycket kommunallagen (1991:900) någon annan skatte- eller avgiftssats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall den nya skatte- eller avgiftssatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till de sammanlagda beskattningbara förvärvsinkomsterna vid taxeringen det år skatte- eller avgiftssatsen skall fastställas. 3 §3 Skattemyndigheten skall senast den 8 mars till kommuner och landsting redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer kommunen eller landstinget. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om sådan redovisning. Skattemyndigheten skall senast den 10 september varje år lämna kommuner och landsting uppgift om det beräknade antal skattekronor som avses i 1 § första stycket. Skattemyndigheten skall senast den 10 september varje år lämna kommuner och landsting uppgift om den beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsten som avses i 1 § första stycket. Riksskatteverket skall i fråga om avgifter till trossamfund lämna redovisning och uppgifter motsvarande dem som anges i första och andra styckena till Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund, som enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund har beviljats statlig hjälp med att ta in avgifterna. Riksskatteverket skall lämna motsvarande redovisning och uppgifter i fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144) till den församling, kyrkliga samfällighet eller kommun som är huvudman för begravningsverksamheten. 4 a §4 Ett registrerat trossamfund som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund är berättigat att under visst år av staten uppbära avgift som avses i den lagen med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören för de avgiftsskyldiga i trossamfundet enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den eller de avgiftssatser som har bestämts för året före taxeringsåret. Trossamfund som avses i första stycket är berättigat att under ett visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den eller de avgiftssatser som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen rörande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har påförts de avgiftsskyldiga. Förskottet avräknas mot de avgifter, som trossamfundet har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas. Ett registrerat trossamfund som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund är berättigat att under visst år av staten uppbära avgift som avses i den lagen med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna för de avgiftsskyldiga i trossamfundet enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den eller de avgiftssatser som har bestämts för året före taxeringsåret. Trossamfund som avses i första stycket är berättigat att under ett visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den eller de avgiftssatser som har beslutats för året och de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomster, som enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen rörande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har påförts de avgiftsskyldiga. Förskottet avräknas mot de avgifter, som trossamfundet har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas. Belopp, som vid ingången av ett år utgör trossamfundets fordran hos staten enligt denna paragraf skall Riksskatteverket under samma år utanordna till trossamfundet med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid vardag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte skall medräknas. Är trossamfundets fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall vid dessa tillfällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får Riksskatteverket dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel av trossamfundets fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad. Vad som har sagts om avgift till registrerat trossamfund tillämpas på motsvarande sätt i fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144), om den inte enligt 3 § lagen om avgift till registrerat trossamfund skall räknas in i kyrkoavgiften. Det som sägs om Riksskatteverket och trossamfund skall dock i stället gälla skattemyndigheten respektive den församling eller kyrkliga samfällighet som är huvudman för begravningsverksamheten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 §1 Pensionsstiftelse får icke mot- taga fordran mot arbetsgivaren. Avtal i strid härmed är ogiltigt. Stiftelsen äger dock utlåna medel till arbetsgivaren, om betryggande säkerhet ställes för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det. En pensionsstiftelse får inte ta emot en fordran mot arbetsgivaren. Avtal som strider mot detta är ogiltigt. Stiftelsen får dock låna ut medel till arbetsgivaren, om det ställs betryggande säkerhet för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det. En stiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385). Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som avses i punkten 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, bestämmelserna i 12 kap. 7 och 8 §§ samt 19 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) tillämpas. Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag enligt 56 kap. 2 och 3 §§ inkomstskattelagen (1999:000) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, bestämmelserna i 12 kap. 7 och 8 §§ samt 19 kap. 1 § aktie- bolagslagen tillämpas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om lån och ställande av säkerhet som avser tid före ikraftträdandet. 2.12 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) Härigenom föreskrivs att 1, 4, 17 och 27 §§ kupongskattelagen (1970:624)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 Kupongskatt erläggs enligt denna lag till staten för utdelning av annat slag än som avses i 3 § 7 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomtskatt på aktie i svenskt aktiebolag. Kupongskatt skall betalas enligt denna lag till staten för utdelning av annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:000) på aktie i svenskt aktiebolag. Vad i denna lag sägs om aktie i svenskt aktiebolag gäller även andel i svensk värdepappersfond. 4 §3 Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad, om denne är fysisk person, som ej är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket, dödsbo efter sådan person eller utländsk juridisk person, och utdelningen ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket. Skattskyldighet föreligger dock inte för utdelningsberättigad utländsk juridisk person för den del av utdelningen som enligt punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) har beskattats hos delägaren. För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av utdelningen som ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket och som belöper på delägare eller medlem som ej är bosatt eller stadigvarande vistas här. Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad om denne är fysisk person, som är begränsat skattskyldig, dödsbo efter sådan person eller utländsk juridisk person, och utdelningen ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket. Skattskyldighet föreligger dock inte för utdelningsberättigad utländsk juridisk person för den del av utdelningen som enligt 6 kap. 13–15 §§ inkomstskattelagen (1999:000) har beskattats hos delägaren. För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av utdelningen som ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket och som belöper på delägare eller medlem som är begränsat skattskyldig. Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som innehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från kupongskatt. Skattskyldighet föreligger icke för person, som avses i 17 § eller 18 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skattskyldighet föreligger inte för person som avses i 3 kap. 17 § 2–4 inkomstskattelagen. Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en främmande stat som är medlem i Europeiska gemenskapen, om den innehar 25 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget och uppfyller villkoren i artikel 2 i det av Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna direktivet om en gemensam ordning för beskattning avseende moder- och dotterbolag i olika medlemsstater i direktivets lydelse den 1 januari 1995 (90/435/EEG). Skattskyldighet föreligger inte heller för utländskt bolag som avses i 16 § 2 mom. andra eller tredje stycket lagen om statlig in- komstskatt för utdelning på aktier och andelar, om det utländska bolaget innehar 25 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget. Skattskyldighet föreligger inte heller för utländskt bolag som avses i 6 kap. 9 § första stycket och 10 § inkomstskattelagen för utdelning på aktier och andelar, om det utländska bolaget innehar 25 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget. 17 §4 Blanketter med uppgift om utdelning, som lämnas enligt 15 §, skall vara ordnade enligt 3 kap. 58 § tredje stycket lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Blanketter, vid vilkas avgivande kupongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanketter, och sammanlagda beloppet av den utdelning uppgifterna i dessa blanketter avser skall anges särskilt. Senast den 31 januari varje år skall de blanketter som nämns i första stycket och som gäller det årets taxering av beskattnings- myndigheten tillställas skattemyn- digheten i den region, där den som avses med uppgiften enligt kommunalskattelagen (1928:370) har sin hemortskommun. Senast den 31 januari varje år skall de blanketter som nämns i första stycket och som gäller det årets taxering av beskattnings- myndigheten tillställas den skattemyndighet som enligt 2 kap. skattebetalningslagen (1997:483) är behörig att fatta beslut som rör den utdelningsberättigade. 27 §5 Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits fastän skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med högre belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av vad som innehållits för mycket. Rätt till återbetalning föreligger även om aktie förlorat sitt värde till följd av att bolaget upplösts genom likvidation eller genom fusion enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen (1987:618) och upplösning skett inom ett år efter det att sådan utbetalning som avses i 2 § andra stycket blivit tillgänglig för lyftning. Underlaget för kupongskatt skall i sådant fall beräknas på ett belopp som svarar mot skillnaden mellan utbetalningen till aktieägaren och dennes anskaffningskostnad för aktierna. Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings- myndigheten senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande av att skattskyldighet ej föreligger för honom. Beslut rörande återbetalning får anstå intill dess fråga om skattskyldighet för utdelningen enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt slutligen prövats. Beslut rörande återbetalning får anstå intill dess fråga om skattskyldighet för utdelningen enligt inkomstskattelagen (1999:000) slutligen prövats. Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första stycket först sedan länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten meddelat beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad åsatts eftertaxering för detsamma, kan ansökan om återbetalning göras hos beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter det beslutet meddelades eller eftertaxeringen skedde. Är den som har rätt till återbetalning av kupongskatt skyldig att betala skatt enligt denna lag eller skattebetalningslagen (1997:483), gäller 18 kap. skattebetalningslagen i tillämpliga delar. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller i fråga om utdelning som skett före ikraftträdandet. 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 9 och 13 §§ lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anvisningar till 9 §2 Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten utgör inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Verksamhet som ej utgör näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen eller lagen om statlig inkomstskatt anses som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam. En verksamhet anses som yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:000). Verksamhet som inte utgör näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen anses som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam. Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlaget härför, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande gäller i fråga om reklam enligt 5 §. till 13 §3 Med vederlag avses det avtalade priset, däri inräknat avtalade pristillägg enligt faktura eller annan handling. Från vederlag får ej avräknas s.k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev för betalningen, utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sådan handling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skuldebrev. Utgår gemensamt vederlag för prestationer som skall inräknas i beskattningsvärdet och för andra prestationer, bestäms beskattningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund. Skäligt värde enligt 13 § tredje stycket bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrives för saluvärde i kommunalskattelagen (1928:370). Skäligt värde enligt 13 § tredje stycket bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrives för marknadsvärde i 61 kap. inkomstskattelagen (1999:000). Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § Bestämmelserna i 9–11 §§ gäller i fråga om 1. aktiebolag vari minst 75 procent av aktierna äges eller på därmed jämförligt sätt innehas, direkt eller genom förmedling av juridisk person, av högst tio fysiska personer, 2. handelsbolag. Innehas aktier av varandra närstående personer, skall vid tillämpningen av första stycket 1 aktierna anses tillhöra en fysisk person. Som närstående person räknas därvid föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn. Första stycket 1 gäller inte bostadsaktiebolag som avses i punkt 3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370). Första stycket 1 gäller inte privatbostadsaktiebolag som avses i 2 kap. 17 § inkomstskattelagen (1999:000). Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 2.15 Förslag till lag om upphävande av lagen (1978:401) om exportkreditstöd Härigenom föreskrivs att lagen (1978:401) om exportkreditstöd skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om exportkreditavtal som har ingåtts under tiden den 13 april 1978–den 31 december 1981. 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 §1 Mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt inom vars domkrets gäldenären hade sin hemortskommun den 1 november året före det kalenderår då framställning om betalningssäkring görs. Vid bestämmande av hemortskommun gäller bestäm-melserna i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i tillämpliga delar. Finns inte behörig domstol enligt vad som nu har sagts, prövas målet av den länsrätt inom vars domkrets verkställigheten kan äga rum. Mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt inom vars domkrets beslut om skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall fattas då framställningen om betalningssäkring görs. Om beslut om skatten skall meddelas av Skattemyndigheten i Stockholm enligt bestämmelsen i 2 kap. 1 § tredje stycket sista meningen eller 2 § femte stycket sista meningen skattebetalningslagen, skall mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt inom vars domkrets verkställigheten kan äga rum. Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i den region där behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om betalningssäkring. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om framställningar som gjorts före ikraft- trädandet. 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 § En kommun som har valt de- legerade skall tillhandahålla medel för delegerades verksamhet. Om mer än en kommun skall tillhanda- hålla medel, skall skyldigheten fördelas mellan kommunerna i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kom- muns och annan menighets utdebi- tering av skatt, m.m. skall ligga till grund för kommunernas bestäm- mande av skattesatsen för uttag av skatt för det år då beslutet om indelningsändringen meddelas. Om endast en del av en kommun ingår i kommunen enligt den nya indelningen, skall fördelningen ske i förhållande till antalet skattekronor och skatteören för den kommundelen. En kommun som har valt de- legerade skall tillhandahålla medel för delegerades verksamhet. Om mer än en kommun skall tillhanda- hålla medel, skall skyldigheten fördelas mellan kommunerna i för- hållande till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomster som enligt la- gen (1965:269) med särskilda be- stämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall ligga till grund för kommunernas bestämmande av skattesatsen för uttag av skatt för det år då beslutet om indelnings- ändringen meddelas. Om endast en del av en kommun ingår i kom- munen enligt den nya indelningen, skall fördelningen ske i för- hållande till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms- terna för den kommundelen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 Om en kommuns område ändras vid ingången av ett år, skall vid bestämmande av skattesatsen för kommunens uttag av skatt för detta år enligt 1 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm- melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. antalet skattekronor beräknas med hänsyn tagen till indelningsändringen. Motsvarande skall gälla när en ny kommun bildas. Om en kommuns område ändras vid ingången av ett år, skall vid bestämmande av skattesatsen för kommunens uttag av skatt för detta år enligt 1 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm- melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna beräknas med hänsyn tagen till indelningsändringen. Motsvarande skall gälla när en ny kommun bildas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2.19 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 3 kap. 4 §, 24 kap. 1 §, 32 kap. 1 § och 38 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 §1 Som ägare av fastighet skall i fall som avses nedan anses a) den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller i annat fall utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande; b) den som innehar fastighet med åborätt, tomträtt eller vattenfallsrätt samt den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; c) innehavare av skogsområde som blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller till kommun eller annan menighet; d) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord; e) juridisk person, som förvaltar samfällighet och som enligt 6 § 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är skattskyldig för inkomst; samt e) juridisk person, som förvaltar samfällighet och som enligt 6 kap. 6 § första stycket inkomstskatte- lagen (1999:000) är skattskyldig för samfällighetens inkomster; samt f) nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 4 §, om nyttjanderätten har förvärvats mot engångsvederlag. Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löneboställe som avses i 41 kap. kyrkolagen (1992:300) är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare. Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Skall avkastning utöver husbehovet av skog på fastighet, som avses under b eller d, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens värde av skogsmark med växande skog och markanläggningar som används eller behövs för skogsbruk. 3 kap. 4 §2 Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana 1. kyrkor, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som avses i 7 § 5 och 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt sådana särskilda rättssubjekt som avses i 10 § första stycket lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan 2. akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farma- cins utveckling m.m., stiftelsen Sveriges sjömanshus 3. sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor, i vilka de studerande är skyldiga att vara medlemmar, samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som ankommer på sammanslutningarna och 4. främmande makts beskickningar. 1. kyrkor samt barmhärtighetsinrättningar som avses i 7 kap. 15 § inkomstskattelagen (1999:000) samt sådana särskilda rättssubjekt som avses i 10 § första stycket lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan 2. stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller kraven i 7 kap. 3 § första stycket respektive i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen. 3. akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farma- cins utveckling m.m., stiftelsen Sveriges sjömanshus 4. sådana sammanslutningar av studerande vid svenska universitet och högskolor som de studerande enligt lag eller annan författning är skyldiga att vara medlemmar i samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att sköta de uppgifter som sammanslutningarna enligt författningen ansvarar för och 5. utländska staters beskickningar. Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 5 § utgör annan typ av taxeringsenhet än lantbruksenhet. 24 kap. 1 §3 Rätt att begära omprövning eller att överklaga som enligt 20– 22 kap. gäller för ägare av fastighet, tillkommer den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, har blivit ägare av fastigheten. Vad nu sagts gäller även en arrendator, som enligt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens (1928:370) ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastigheten. Rätt att begära omprövning eller att överklaga som enligt 20– 22 kap. gäller för ägare av fastighet, tillkommer den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, har blivit ägare av fastigheten. Vad nu sagts gäller även en arrendator, som enligt avtal, ingånget efter år 1928, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastigheten. En ny ägare har rätt att begära omprövning eller att överklaga endast när ärende avser senaste allmänna fastighetstaxering eller ny taxering avseende taxeringsenheten som därefter skett genom särskild fastighetstaxering. 32 kap. 1 §4 Rätt att begära omprövning och att överklaga, som enligt 28– 30 kap. gäller för ägare av fastighet, tillkommer den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som där- efter, dock senast före ingången av det taxeringsår då allmän fas- tighetstaxering sker nästa gång, har blivit ägare av fastigheten. Vad nu sagts gäller även arrendator, som enligt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens (1928:370) ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastigheten. Rätt att begära omprövning och att överklaga, som enligt 28– 30 kap. gäller för ägare av fastighet, tillkommer den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som där- efter, dock senast före ingången av det taxeringsår då allmän fas- tighetstaxering sker nästa gång, har blivit ägare av fastigheten. Vad nu sagts gäller även arrendator, som enligt avtal, ingånget efter år 1928, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastigheten. 38 kap. 1 §5 Rätt att begära omprövning och att överklaga, som enligt 35– 37 kap. gäller för ägare av fastighet, tillkommer den som någon gång under taxeringsåret är ägare av fastigheten. Vad nu sagts gäller även arrendator, som enligt avtal, ingånget efter kommu- nalskattelagens (1928:370) ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastig- heten. Rätt att begära omprövning och att överklaga, som enligt 35– 37 kap. gäller för ägare av fastighet, tillkommer den som någon gång under taxeringsåret är ägare av fastigheten. Vad nu sagts gäller även arrendator, som enligt avtal, ingånget efter år 1928, gent- emot ägare har att ansvara för skatt för fastigheten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års fastighetstaxering. 2.20 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) Härigenom föreskrivs att 1, 6, 7 och 19 §§ skatteregisterlagen (1980:343)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje region. Registren skall användas vid beskattning för 1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysiska och juridiska personer, 2. revisions- och annan kontrollverksamhet, 3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av pensionsgrundande inkomst, 4. redovisning, bestämmande och betalning av skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter samt lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst. 4. redovisning, bestämmande och betalning av skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter. Registren skall dessutom användas för 1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus och lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar, 3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. 6 § För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt företags filial i Sverige skall i det centrala skatteregistret anges 1. organisationsnummer med tidpunkt för registrering och avregistrering i registret, namn, firma, adress, hemortskommun, säte och juridisk form, 1. organisationsnummer med tidpunkt för registrering och avregistrering i registret, namn, firma, adress och juridisk form samt i fråga om handelsbolag och andra juridiska personer sådana uppgifter om huvudkontor och säte som avses i 2 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483), 2. registrering enligt skattebetalningslagen (1997:483), särskilt registrerings- och redovisningsnummer. För dödsbo skall även den avlidnes personnummer och dagen för dödsfallet anges. För dödsbo skall även hem- ortskommun, den avlidnes per- sonnummer och dagen för döds- fallet anges. 7 §4 För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter. 1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, uppgift om företagsledare i dessa företag samt uppgift om delägare i enkelt bolag och partrederi. 1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som enligt 57 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:000) skall behandlas som fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, uppgift om företagsledare i dessa företag samt uppgift om delägare i enkelt bolag och partrederi. 2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts. 3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av F- skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen (1994:200) och lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter. 3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av F- skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och mervärdesskattelagen (1994:200) samt uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter. 4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning. 5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt, dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet. 6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen. 7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2–4 och andra stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. 8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet och uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen. 9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse. 10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer. 11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsförsändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud. 12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan särskild uppgift som avses i 2 kap. 19 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. 13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad på fastighet. 14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxe- ringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen. 15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer och typ. 16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). 16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen. 17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet. 18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräk- ning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader. 19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om biluthyrning. 20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion. 21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättningsland. 22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt respektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslutning för koncernmoderföretag. 23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen (1993:1469) om uppskovs- avdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnadsbeloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 § andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnummer och namn. 23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 47 kap. 5 § inkomstskattelagen, uppskovsavdragets storlek, belopp som enligt 47 kap. 11 § nämnda lag skall minska anskaffningsutgiften samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 47 kap. 5 § andra stycket nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnummer och namn. 24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen. 25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verkställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion. 26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohollagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport. 27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt utbetalat belopp och datum för utbetalningen. 28. Uppgifter från Tullverket om debiterad mervärdesskatt vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tidsperioder som uppgifterna avser samt uppgifter från verket som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen. 29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnummer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum för förändring av lönesumma, om sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och datum för inkomstanmälan samt om utsänd person såvitt avser uppgifter från intyg om tillämplig lagstiftning och intyg om utsändning. 30. Uppgift om att en näringsidkare ingår i en sådan mervärdesskatte- grupp som avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen. 31. Uppgift om uppskovsbelopp vid andelsbyte enligt lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten, namn och organisationsnummer på det överlåtna företaget, antal andelar som lämnats som ersättning vid andelsbytet samt namn och organisationsnummer på det köpande företaget samt de övriga uppgifter som behövs för beskattning av uppskovsbelopp. 32. Uppgift om uppskovsbelopp vid andelsöverlåtelse inom koncerner enligt lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom koncerner, namn och organisationsnummer på det överlåtna företaget, antalet överlåtna andelar samt de övriga uppgifter som behövs för beskattning av vinsten. 31. Uppgift om uppskovsbelopp vid andelsbyte enligt 49 kap. inkomstskattelagen, namn och organisationsnummer på det överlåtna företaget, antal andelar som lämnats som ersättning vid andelsbytet samt namn och organisationsnummer på det köpande företaget samt de övriga uppgifter som behövs för beskattning av uppskovsbelopp. 32. Uppgift om uppskovsbelopp vid koncerninterna andelsav- yttringar enligt 25 kap. 6–27 §§ inkomstskattelagen, namn och organisationsnummer på det överlåtna företaget, antalet överlåtna andelar samt de övriga uppgifter som behövs för beskattning av vinsten. 33. Uppgift om avgiftsskyldighet till annat registrerat trossamfund än Svenska kyrkan och uppgift om tillhörighet till icke-territoriell församling inom Svenska kyrkan. 19 §5 Om inte annat sägs i andra–fjärde styckena skall sådana uppgifter i det centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut. Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, i 6 §, i 7 § 3, med undantag av uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel, i 7 § 23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, samt i 7 § 31 och 32, får bevaras även efter utgången av den tid som anges i första stycket. Detsamma gäller uppgifter om Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, i 6 §, i 7 § 3, med undantag av uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel, i 7 § 23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt 47 kap. in- komstskattelagen (1999:000), samt i 7 § 31 och 32, får bevaras även efter utgången av den tid som anges i första stycket. Detsamma gäller uppgifter om 1. personnummer för make och person som likställs med make vid beskattningen, 2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet, 3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart på kontrolluppgift om inkomst av kapital, 4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370), 4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen, 5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investerings- avdrag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt. Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26–29, med undantag av uppgifter som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200), skall gallras två år efter utgången av det år då uppgifterna registrerades. Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det år under vilket revisionen avslutades. Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för uppgifter som avses i första eller fjärde stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § samt 2 kap. 2 och 4 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 §2 Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare. Egenavgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och som har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen om allmän försäkring eller 2 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar. Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställnings- förhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring eller enligt bestämmelserna i 2 kap. 11 eller 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. I fråga om skattepliktig intäkt enligt kommunalskattelagen i form av en förmån eller ersättning, som getts ut eller anses utgiven av en fysisk person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, skall den hos vilken den skattskyldige är anställd i Sverige anses som arbetsgivare, om förmånen eller ersättningen har sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen och den skattskyldige. Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställnings- förhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring eller enligt bestämmelserna i 2 kap. 11 eller 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig inkomst enligt inkomstskattelagen (1999:000) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. I fråga om skattepliktig inkomst enligt inkomstskattelagen i form av en förmån eller ersättning, som getts ut eller anses utgiven av en fysisk person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, skall den hos vilken den skattskyldige är anställd i Sverige anses som arbetsgivare, om förmånen eller ersättningen har sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen och den skattskyldige. 2 kap. 2 §3 En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent. I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och arbetsmarknadsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 6 angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler. Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kom- munalskattelagen (1928:370). Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som har sådan sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen (1999:000). 4 §4 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från 1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor, 3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen, 6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen, 8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 16 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeför- farandet är av utländsk nationalitet, 10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skatte- pliktig intäkt, 10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 11 kap. 22 och 23 §§ inkomstskattelagen (1999:000) inte skall tas upp som intäkt, 11. ersättning som enligt 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete, 12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kom- munalskattelagen (1928:370), 12. inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1–3 inkomstskattelagen, 13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 1–5 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt, 14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning, 16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, 17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, 18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17, 19. ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmanshandelsbolag skall föreskrifterna i 60 kap. 12–14 §§ inkomstskattelagen tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter Härigenom föreskrivs att 1 kap. 9 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 9 §1 Beskattningsår enligt denna lag utgörs av beskattningsåret enligt kommunalskattelagen (1928:370). Om den verksamhet som redovisningen avser inte medför skattskyldighet enligt den lagen utgörs beskattningsåret av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med årsbokslut eller årsredovisning, får dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det sammanfaller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokföringslagen (1999:000). Beskattningsår enligt denna lag utgörs av beskattningsåret enligt inkomstskattelagen (1999:000). Om den verksamhet som redovisningen avser inte medför skattskyldighet enligt den lagen utgörs beskattningsåret av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med årsbokslut eller årsredovisning, får dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det sammanfaller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokföringslagen (1999:000). Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §2 Med skattskyldig avses i det följande 1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar gödselmedel, 2. den som inför gödselmedel till landet för yrkesmässig återför- säljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet, 3. den som har registrerats som återförsäljare enligt 6 § andra stycket. En verksamhet är yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen (1928:370), eller om den bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kr. En verksamhet är yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:000), eller om den bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kr. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Med skattskyldig avses i det följande 1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar bekämpningsmedel, 2. den som inför bekämpningsmedel till landet för yrkesmässig återför- säljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet. Som tillverkning enligt första stycket 1 anses även blandning av olika bekämpningsmedel och sådan märkning eller dylikt av en vara som anges i 1 § andra stycket 2 som medför att varan anses utgöra bekämp- ningsmedel. En verksamhet är yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen (1928:370), eller om den bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kronor. En verksamhet är yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:000), eller om den bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kronor. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 2.25 Förslag till lag om upphävande av lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige Härigenom föreskrivs att lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 2001 och tidigare års taxeringar. 2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 9 §§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fastighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, elproduktionsenhet eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Utöver vad som sägs i första stycket är sådan privatbostad, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370) och som är belägen i utlandet, skattepliktig till fastighetsskatt. Utöver vad som sägs i första stycket är sådan bostad som enligt 2 kap. 8–12 §§ inkomstskattelagen (1999:000) är privatbostad och som är belägen utomlands, skattepliktig till fastighetsskatt. 3 §2 Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår a) 1,5 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet, 75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet, b) 1,5 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd, c) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler, d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende industrienhet och elproduktionsenhet. Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits. För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. För fastighet, som avses i 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:000), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på annan samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfällig- heten utgör en särskild taxerings- enhet. Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset. 9 §3 Beteckningar i denna lag som används även i fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152) eller kom- munalskattelagen (1928:370) har samma betydelse som i dessa lagar. Termer och uttryck i denna lag som används även i fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152) eller in- komstskattelagen (1999:000) har samma betydelse och tillämpningsområden som i dessa lagar. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 7 och 14 §§ lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Om fysisk person, under tid då han varit bosatt här i riket, eller inländsk juridisk person har haft intäkt a) som medtagits vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, b) för vilken han beskattats i ut- ländsk stat och c) som enligt skattelagstift- ningen i den utländska staten anses härröra därifrån, har han – med den inskränkning som följer av 2 § – genom avräkning av den del av den utländska skatten som belöper på intäkten rätt att erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt, expansionsmedelsskatt och kommunal inkomstskatt i enlighet med vad som framgår av 4–13 §§. Motsvarande gäller i tillämpliga delar i fall fysisk person enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt har att erlägga fastighetsskatt för en i utlandet belägen privatbostad. Kan ett svenskt företag vid prövning enligt 7 § 8 mom. lagen om statlig inkomstskatt inte visa att den inkomstbeskattning som den utländska juridiska personen är underkastad är jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt lagen om statlig inkomstskatt om inkomsten hade förvärvats av svenskt företag, och skall mottagen utdelning därför beskattas i Sverige, men är övriga förutsättningar för att erhålla skattefrihet för utdelningen i nämnda moment uppfyllda har företaget, utöver den avräkning som medges enligt första stycket och enligt dubbelbeskattningsavtal, genom avräkning rätt att erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt med ett belopp motsvarande tretton procent av denna ut- delnings bruttobelopp. Vid sådan avräkning gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 4–13 §§. Om en obegränsat skattskyldig har haft intäkt a) som medtagits vid taxering enligt inkomstskattelagen (1999:000), b) för vilken han beskattats i ut- ländsk stat, och c) som enligt skattelagstift- ningen i den utländska staten anses härröra därifrån, har han – med den inskränkning som följer av 2 § – genom avräkning av den del av den utländska skatten som belöper sig på intäkten rätt att erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt enligt 4–13 §§. Motsvarande gäller i tillämpliga delar i fall en fysisk person enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall betala fastighetsskatt för en privatbostad som är belägen utomlands. Om ett svenskt företag vid en prövning enligt 24 kap. 20 § in- komstskattelagen inte kan visa att inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är jämförlig med inkomst- beskattningen enligt nämnda lag av ett svenskt företag med motsvarande inkomster men övriga förutsättningar för skattefrihet för utdelningen är uppfyllda, gäller följande. Utöver den avräkning som medges enligt första stycket och enligt dubbel- beskattningsavtal, har företaget rätt att genom avräkning erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt med ett belopp som motsvarar tretton procent av utdelningens bruttobelopp. Vid en sådan av- räkning gäller 4–13 §§ i tillämp- liga delar. 2 §2 Rätt till avräkning enligt 1 § första stycket föreligger inte om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, den utländska skat- ten samt den utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattnings- avtal. Med att den utländska in- täkten omfattas av dubbelbe- skattningsavtal avses även fall då någon intäkt av i utlandet belägen privatbostad inte uppburits men, om sådan intäkt hade uppburits, denna omfattats av dubbel- beskattningsavtal. Rätt till avräkning genom nedsättning av expansionsmedelsskatt enligt 1 § första stycket föreligger inte om expansionsmedelsskatten omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Rätt till avräkning enligt 1 § andra stycket föreligger inte om statlig fastighetsskatt omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Vid avräkning med stöd av dubbelbeskattningsavtal tillämpas dock bestämmelserna i 4–13 §§. Rätt till avräkning enligt 1 § första stycket föreligger inte om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, den utländska skat- ten samt den utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattnings- avtal. Med att den utländska in- täkten omfattas av dubbelbe- skattningsavtal avses även fall då någon intäkt av en privatbostad som är belägen utomlands inte uppburits men, om sådan intäkt hade uppburits, denna omfattats av dubbelbeskattningsavtal. Rätt till avräkning enligt 1 § andra stycket föreligger inte om statlig fastighetsskatt omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Vid avräkning med stöd av dubbelbeskattningsavtal tillämpas dock 4–13 §§. 4 §3 Avräkning skall i första hand ske från statlig inkomstskatt. I den mån den statliga inkomstskatten understiger vad som enligt 1– 13 §§ får avräknas, skall avräkning i andra hand ske från statlig fastighetsskatt och i tredje hand från expansionsmedelsskatt. I den mån den statliga inkomstskatten, den statliga fastighetsskatten och expansionsmedelsskatten sammanlagt understiger vad som enligt 1–13 §§ får avräknas, skall avräkning ske från kommunal inkomstskatt. Avräkning skall i första hand ske från statlig inkomstskatt. Till den del den statliga inkomstskatten understiger vad som enligt 1– 13 §§ får avräknas, skall avräkning i andra hand ske från statlig fastighetsskatt Till den del den statliga inkomstskatten och den statliga fastighetsskatten sammanlagt understiger vad som enligt 1–13 §§ får avräknas, skall avräkning ske från kommunal inkomstskatt. Avräkning skall ske från svensk skatt som tas ut på grund av taxering det år då den intäkt som beskattats i utländsk stat medtagits vid taxering här. När fråga är om avräkning av en utländsk skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten eller som beräknats på schablonintäkt eller liknande skall avräkning ske från svensk skatt som tas ut på grund av taxering samma år som den utländska skatten fastställts. 7 §4 Vid beräkning av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna skall den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (inkomst av tjänst och näringsverksamhet) respektive den del som hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna (inkomst av kapital) beräknas var för sig. Den statliga respektive kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (intäkterna efter avdrag för kostnader) skall anses utgöra så stor del av den skattskyldiges hela statliga respektive kommunala inkomstskatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning, som dessa inkomster utgör av den skattskyldiges sammanlagda förvärvsinkomst av olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sammanräknad förvärvs- inkomst). Motsvarande gäller i tillämpliga delar vid beräkning av den del av den statliga in- komstskatten som hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna. Vid tillämpningen av första stycket skall, i de fall då skatt- skyldig erhållit skattereduktion enligt 11 kap. 11 § skatte- betalningslagen (1997:483), sådan reduktion anses ha skett från kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt respektive statlig fastighetsskatt med så stor del av reduktionen som respektive skatt utgör av det sammanlagda beloppet av nämnda skatter före sådan reduktion. Om skattskyldig har att erlägga fastighetsskatt såväl för fastighet i Sverige som för privatbostad i utlandet skall reduktionen av statlig fastighetsskatt enligt första me- ningen anses ha skett från statlig fastighetsskatt som hänför sig till privatbostad i utlandet med så stor del som den statliga fastig- hetsskatten på privatbostad i ut- landet utgör av det sammanlagda beloppet av statlig fastighetsskatt före sådan reduktion. I de fall då skattskyldig enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om av- kastningsskatt på pensionsmedel har att betala avkastningsskatt som tas ut på skatteunderlag som beräknas enligt bestämmelserna i 3 § första och femte styckena samma lag eller skattskyldig enligt 3 § lagen (1993:1537) om expan- sionsmedel har att betala expansionsmedelsskatt skall föl- jande gälla. Vid beräkningen av spärrbeloppet skall, vid bestäm- mande enligt första stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, sådan avkastningsskatt respektive expansionsmedelsskatt jämställas med statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst. Om skattskyldig enligt 2 § lagen om expansionsmedel erhållit avdrag med en ökning av expansionsmedel eller tagit upp som intäkt en minskning av expansionsmedel skall, vid be- stämmande enligt första stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, spärrbeloppet beräknas som om ett sådant avdrag inte erhållits respektive intäkt inte medtagits vid taxeringen. Vid beräkning av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna skall den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (inkomst- slagen tjänst och näringsverksam- het) respektive den del som hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna (inkomstslaget kapital) beräknas var för sig. Den statliga inkomstskatt och den kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (intäkterna efter avdrag för kostnader) skall anses utgöra så stor del av den skattskyldiges hela statliga respektive kommunala inkomst- skatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning, som dessa inkomster utgör av den skattskyldiges sammanlagda för- värvsinkomst före allmänna av- drag. Motsvarande gäller i tillämp- liga delar vid beräkning av den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska kapital- inkomsterna. Vid tillämpningen av första stycket skall, i de fall då skatt- skyldig erhållit skattereduktion enligt 64 kap. 9–12 §§ inkomst- skattelagen (1999:000), sådan reduktion anses ha skett från kom- munal inkomstskatt, statlig inkomstskatt respektive statlig fastighetsskatt med så stor del av reduktionen som respektive skatt utgör av det sammanlagda beloppet av nämnda skatter före sådan reduktion. Om skattskyldig skall betala fastighetsskatt såväl för fastighet i Sverige som för privatbostad utomlands skall reduktionen av statlig fastig- hetsskatt enligt första meningen anses ha skett från statlig fastighetsskatt som hänför sig till privatbostad utomlands med så stor del som den statliga fastig- hetsskatten på privatbostad i ut- landet utgör av det sammanlagda beloppet av statlig fastighetsskatt före sådan reduktion. I de fall en skattskyldig enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel skall betala avkastningsskatt gäller följande. Vid beräkningen av spärrbeloppet skall, vid bestäm- mande enligt första stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, sådan avkastningsskatt likställas med statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster. Om en skatt- skyldig enligt 34 kap. inkomst- skattelagen har gjort avdrag för avsättning till expansionsfond eller har återfört sådant avdrag skall, vid bestämmande enligt första stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, spärrbeloppet beräknas som om den skattskyldige inte gjort respektive inte återfört ett sådant avdrag. Spärrbeloppet skall alltid anses uppgå till minst 100 kronor. 14 §5 Skattskyldig enligt 2 § 1–4 och 6 lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt att erhålla nedsättning av sådan avkastningsskatt. Avräkning skall därvid ske för utländsk skatt som erlagts under kalenderåret närmast före beskattningsåret och som belöper på avkastning – på den skattskyldiges utländska tillgångar – som vid beräkning av avkastningsskatt på pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för ifrågavarande beskattningsår. Skattskyldig enligt 2 § 5 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel har, till den del den statliga inkomstskatten, den statliga fastighetsskatten, expansionsmedelsskatten och den kommunala inkomstskatten sammanlagt understiger vad som enligt 1–13 §§ får avräknas, genom avräkning av utländsk skatt rätt att till denna del erhålla nedsättning av sådan av- kastningsskatt. Skattskyldig enligt 2 § 5 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel har, till den del den statliga inkomstskatten, den statliga fastighetsskatten och den kommunala inkomstskatten sammanlagt understiger vad som enligt 1–13 §§ får avräknas, genom avräkning av utländsk skatt rätt att till denna del erhålla nedsättning av sådan avkast- ningsskatt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.28 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) Härigenom föreskrivs att 7 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 §1 Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får för de ändamål som anges i 1 § ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret. Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om 1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva åtgärder, 2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten, 3. make till person som avses under 1, 4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1, 5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommu- nalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1, 5. fåmansföretag och fåmans- handelsbolag som avses i 56 kap. 2–4 §§ inkomstskattelagen (1999:000) och delägare i sådant företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1, 6. skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och näringsförbud. I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala ut- sökningsregistret om de mål eller ärenden som sökanden gett in. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före ikraftträdandet. 2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna: 1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 2. ärvdabalken, 3. jordabalken, 4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken, 5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken, 6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 31 § samt punkterna 3 a, 3 b och 4 av anvisningarna till 33 § kommunal- skattelagen (1928:370), 6. inkomstskattelagen (1999:000), 7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 8. bostadsrättslagen (1991:614), 9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, 10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), 11. 10 § insiderlagen (1990:1342), 12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen (1997:157), 13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval, m.m., 14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall, 15. lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bo- stad, 16. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt 16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken, 17. säkerhetsskyddslagen (1996:627), 18. lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar, 19. lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 20. 35 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620), samt 21. 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:762). 15. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt 16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken, 16. säkerhetsskyddslagen (1996:627), 17. lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar, 18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 19. 35 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620), samt 20. 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 4 § Ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige samt ledamöterna i direktionen skall till riksdagen skriftligen anmäla 1. innehav av finansiella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 2. innehav av andel i ett handelsbolag eller en ekonomisk förening utom bostadsrättsförening samt andel i en motsvarande utländsk juridisk person, 3. ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 1 kap. 5 § kommunalskattelagen (1928:370), 3. ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:000), 4. avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal om löne- eller pensionsförmån som lämnas under den tid som omfattas av uppdraget i fullmäktige eller anställningen i direktionen, och 5. krediter eller andra skulder samt villkoren för dessa. Anmälan av tillgångar och avtal enligt första stycket 2–4 behöver inte göras om dessa tillsammans understiger ett marknadsvärde på 500 000 kronor. Detsamma gäller krediter och andra skulder enligt första stycket 5 om dessa tillsammans understiger 500 000 kronor. Anmälan enligt första stycket skall göras när uppdraget eller anställningen påbörjas. Behöver enligt andra stycket tillgångar och avtal eller krediter och andra skulder inte anmälas vid denna tidpunkt skall anmälan ske senast inom fyra veckor från det att den i andra stycket angivna gränsen uppnåtts. Anmälan skall därefter göras av förändring som innebär att 1. tillgång som avses i första stycket 1 förvärvas, 2. det sammanlagda värdet av tillgångar och avtal enligt första stycket 2–4 eller det sammanlagda beloppet av krediter och andra skulder enligt första stycket 5 förändrats med mer än 100 000 kronor sedan anmälan senast gjordes, under förutsättning att det sammanlagda värdet eller beloppet efter förändringen inte understiger 500 000 kronor eller 3. villkorsändring sker beträffande krediter och andra skulder som har anmälts. Anmälan av sådana förändringar som avses i fjärde stycket skall göras senast fyra veckor från det att förändringen inträffade. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § 1 En utlänning skall ha tillstånd för att ha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes trafik (anställningstillstånd) om inte utlänningen har permanent uppehållstillstånd i Sverige eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Kravet på anställningstillstånd gäller inte för annan utlänning som är medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Kravet på anställningstillstånd omfattar inte heller annan utlänning än som avses i första och andra styckena, om fartyget huvudsakligen används i sådan fjärrfart som avses i punkt 3 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). Kravet på anställningstillstånd omfattar inte heller annan utlänning än som avses i första och andra styckena, om fartyget huvudsakligen används i sådan fjärrfart som avses i 64 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:000). Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på anställningstillstånd. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 2.32 Förslag till lag om upphävande av lagen (1989:1035) om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl. Härigenom föreskrivs att lagen (1989:1035) om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. 2.33 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324) dels att 1 kap. 1 och 3 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 5, 13, 17, 18, 20 och 23 §§ samt 5 kap. 1, 2 och 13 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 11 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 §1 Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt 1. kommunalskattelagen (1928:370), 2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 3. lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, 4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 5. lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–5 och 7 nämnda lag, 6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 7. lagen (1994:1744) om all- män pensionsavgift, 8. lagen (1993:1537) om expan- sionsmedel. 1. inkomstskattelagen (1999:000), 2. lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, 3. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 4. lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–5 och 7 nämnda lag, 5. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 6. lagen (1994:1744) om all- män pensionsavgift. Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap. Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol. Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skattebetalningslagen (1997:483). 3 §2 Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt och lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområden som i inkomstskattelagen (1999:000) och lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. Bestämmelserna om juridiska personer skall dock tillämpas också på handelsbolag och dödsbon. Med kommun likställs i denna lag landsting och annan menighet som har beskattningsrätt. 3 kap. 3 §3 Kan det antas att den skatt- skyldige inte är deklarationsskyl- dig enligt bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter får beslut om taxering fattas på grundval av kontrolluppgift om inkomst av kapital utan att den skattskyldige underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över kontrolluppgiften. Kan det antas att den skatt- skyldige inte är deklarationsskyl- dig enligt bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter får beslut om taxering fattas på grundval av kontrolluppgift om intäkter i inkomstslaget kapital utan att den skattskyldige underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över kontrolluppgiften. 4 kap. 5 § Skattemyndigheten skall inte ta upp en inkomst till beskattning hos en skattskyldig för vilken grundläggande beslut om årlig taxering fattas senast den 15 au- gusti taxeringsåret om den skatt- skyldige gör sannolikt att det efter denna tidpunkt kommer att finnas förutsättningar för att han skall frikallas från skattskyldighet för inkomsten på grund av bestäm- melserna i 54 § första stycket f kommunalskattelagen (1928:370). I det fall grundläggande beslut fattas efter den 15 augusti gäller motsvarande om den skattskyldige gör sannolikt att nämnda förutsättningar kommer att finnas efter utgången av november taxeringsåret. Skattemyndigheten skall inte ta upp en inkomst till beskattning hos en skattskyldig för vilken grundläggande beslut om årlig taxering fattas senast den 15 au- gusti taxeringsåret om den skatt- skyldige gör sannolikt att det efter denna tidpunkt kommer att finnas förutsättningar för att han inte skall vara skattskyldig för in- komsten på grund av bestäm- melserna i 3 kap. 9–13 §§ inkomstskattelagen (1999:000). I det fall grundläggande beslut fattas efter den 15 augusti gäller motsvarande om den skattskyldige gör sannolikt att nämnda förutsätt- ningar kommer att finnas efter utgången av november taxerings- året. 11 a § En begäran om omprövning som avser särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst får göras efter utgången av den tid som anges i 9 §, om denna begäran föranleds av en skattemyndighets taxeringsbeslut eller av en allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om taxering. En sådan begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten inom ett år från det att beslutet meddelades. 13 § Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av 1. skattemyndighets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skattskyldig, 2. allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i fastighetstaxering, 3. skattemyndighets beslut om fastighetstaxering enligt fastighets- taxeringslagen (1979:1152), 4. beslut om utländsk skatt eller om obligatoriska avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen (1928:370). 4. beslut om utländsk skatt eller om obligatoriska avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomst- skattelagen (1999:000). Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft. 17 § Eftertaxering får också ske 1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit felaktig, 3. när en ändring i ett taxerings- beslut föranleds av beslut som anges i 13 § andra stycket 1–4. 3. när en ändring i ett taxerings- beslut föranleds av beslut som anges i 13 § andra stycket 1–4, 4. när en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som har föreskrivits i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:000) eller inte har iakttagit ett annat villkor i beslutet. 18 §7 Eftertaxering enligt 16 § samt 17 § första stycket 1 och 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Eftertaxering enligt 16 § samt 17 § 1 och 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Eftertaxering får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om eftertaxering avseende samma fråga. 20 § Beslut om eftertaxering enligt 17 § första stycket 3 får meddelas även efter den tid som anges i 19 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen. Beslut om eftertaxering enligt 17 § 3 får meddelas även efter den tid som anges i 19 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen. Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövnings- ärende eller mål om taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 § men senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft. Om den skattskyldige har avlidit, får beslut om eftertaxering inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter honom gavs in för registrering. 23 §8 Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om taxering fast- ställa den skattskyldiges beskatt- ningsbara förvärvsinkomst och inkomst av kapital och vidta de taxeringsåtgärder i övrigt som föranleds av domstolens beslut. Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om taxering fast- ställa den skattskyldiges beskatt- ningsbara inkomst eller beskatt- ningsbara förvärvsinkomst och överskott eller underskott i inkomstslaget kapital och vidta de taxeringsåtgärder i övrigt som föranleds av domstolens beslut. 5 kap. 1 §9 Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller, om en sådan uppgift har lämnats i ett mål om taxering och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med honom, eller, vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom. Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört. Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med honom, eller, vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom. Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört. Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av november taxeringsåret. Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tio procent eller, vad gäller mervärdesskatt, fem procent av underlaget, när den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga. 2 §10 Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxe- ring, påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skatt- skyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Medför skönstaxeringen att sådant underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret minskar, skall skatte- tillägget i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Vid beräkningen skall dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del skönstaxe- ringen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 §. Första stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklara- tion och självdeklaration inte kom- mit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de uppgifter som den skattskyldige på annat sätt än muntligen kan ha lämnat till ledning för taxeringen. Innefattar skönstaxeringen att ett vid tidigare taxering fastställt underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst utnyttjas helt eller delvis, skall skattetillägg beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Har den skattskyldige på annat sätt än muntligen till ledning för taxeringen redovisat underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret och medför skönstaxeringen att sådant underskott minskar, skall skatte- tillägget beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxe- ring, påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skatt- skyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Medför skönstaxeringen att sådant underskott av en näringsverksam- het eller i inkomstslaget tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret mins- kar, skall skattetillägget i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Vid beräkningen skall dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del skönstaxeringen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 §. Första stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklara- tion och självdeklaration inte kom- mit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de uppgifter som den skattskyldige på annat sätt än muntligen kan ha lämnat till ledning för taxeringen. Innefattar skönstaxeringen att ett vid tidigare taxering fastställt underskott av en näringsverksam- het eller i inkomstslaget tjänst ut- nyttjas helt eller delvis, skall skattetillägg beräknas på ett under- lag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Har den skattskyldige på annat sätt än muntligen till ledning för taxering- en redovisat underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst som inte ut- nyttjas taxeringsåret och medför skönstaxeringen att sådant under- skott minskar, skall skattetillägget beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. 13 §11 Särskild avgift påförs enligt skattebetalningslagen (1997:483). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten. Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än som avses i andra stycket. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av underskott i förvärvskälla skall underlaget vid tillämpning av de skilda procentsatserna fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Skall skattetillägg påföras efter skilda procentsatser och beräknas på såväl undandragen skatt som minskning av underskott i för- värvskälla görs beräkningen med tillämpning av andra och tredje styckena på de båda underlagen var för sig. Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än som avses i andra stycket. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst skall underlaget vid tillämpning av de skilda procentsatserna fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Skall skattetillägg påföras efter skilda procentsatser och beräknas på såväl undandragen skatt som minskning av underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst görs beräkningen med tillämpning av andra och tredje styckena på de båda underlagen var för sig. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.34 Förslag till lag om upphävande av lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver Härigenom föreskrivs att lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 1992–1996 års taxeringar. 2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster Härigenom föreskrivs att 1–3 §§ lagen (1990:659) om särskild löne- skatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 16,16 procent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre och i övrigt med 24,26 procent på 1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs- bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbets- tagare, 2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen eller liknande garanti tecknats av kommun, kommunalförbund, Svenska Kommunförbundet eller Landstingsförbundet, 3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal, 4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag, 5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst, 6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i form av en förmån eller ersättning som getts ut eller anses utgiven av fysisk person som är bosatt utomlands eller av utländsk juridisk person, skall den hos vilken mottagaren är anställd i Sverige anses som skattskyldig enligt denna lag, om förmånen eller ersättningen kan anses ha sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen och mottagaren. Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt i inkomstslaget tjänst i form av en förmån eller ersättning som getts ut eller anses utgiven av fysisk person som är bosatt utomlands eller av utländsk juridisk person, skall den hos vilken mottagaren är anställd i Sverige anses som skattskyldig enligt denna lag, om förmånen eller ersättningen kan anses ha sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen och mottagaren. Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3–5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 13 och 5 § andra stycket första meningen. Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. 2 §3 En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) av annan näringsverksamhet här i landet än sådan aktiv näringsverk- samhet som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomst- grundad ålderspension (passiv näringsverksamhet) samt på er- sättning som utges enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som av- ses i punkt 12 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisnings- punkt till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst. Om en skatt- skyldig före årets början har fyllt 65 år eller inte har fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension skall särskild löne- skatt betalas med 16,16 procent eller, om en skattskyldig avlidit under året, med 24,26 procent på inkomst som avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter. Bedömningen om näringsverksamhet är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt kommunalskattelagen. En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på överskott av passiv näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen (1999:000) här i landet samt på ersättning som utges enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som avses i 15 kap. 9 § inkomstskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda lagrum till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst. Om en skattskyldig före årets början har fyllt 65 år eller inte har fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension skall särskild löneskatt betalas med 16,16 procent eller, om en skattskyldig avlidit under året, med 24,26 procent på inkomst som avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter. Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter. Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor. 3 §4 I fråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (1981:691) om socialav- gifter samt vad som i nedan an- givna författningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag: 1. kommunalskattelagen (1928:370), 2. lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter, 3. lagen (1979:611) om upp- hovsmannakonto. I fråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (1981:691) om socialav- gifter och vad som i fråga om avgifter enligt den lagen är föreskrivet i lagen (1990:325) om själv-deklaration och kontrollupp- gifter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas på lön eller annan sådan ersättning enligt 1 § som betalas ut efter utgången av år 2000 och på sådan inkomst enligt 2 § som tas upp till beskattning vid 2002 års taxering eller senare. 2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel dels att 11 §1 skall upphöra att gälla, dels att 2, 9 och 12 §§ samt övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §2 Skattskyldiga till avkastningsskatt är 1. svenska livförsäkringsföretag, 2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast driftställe i Sverige, 3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet, 4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., 5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar pensionsutfästelse under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag, 6. i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, 7. svensk juridisk person och i Sverige bosatt fysisk person som innehar a) kapitalförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) och är meddelad i försäkringsrörelse som inte be- drivs från fast driftställe i Sverige, eller b) försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt sjuttonde stycket av samma anvisningspunkt. 6. obegränsat skattskyldiga som innehar pensionssparkonto, 7. obegränsat skattskyldiga som innehar a) kapitalförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller b) försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt 58 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:000). Bestämmelserna i första stycket 7 omfattar inte försäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar. 9 §4 Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 § om inte annat följer av andra och tredje styckena. För den del av skatteunderlaget som hos sådan skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1–3 och 7 är hänförligt till annan personförsäkring än pensionsförsäkring uppgår skatten till 30 procent av nio tiondelar av skatteunderlaget. I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning skall också göras om hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j kommunalskattelagen (1928:370) eller avsättning som avses i 3 § fjärde stycket helt upplöses under beskattningsåret. Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag till ett annat sådant företag eller sker fusion enligt 15 a kap. 1 eller 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713) anses som om överlåtande företag och övertagande företag utgjort en skattskyldig. I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning skall också göras om hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen (1999:000) eller avsättning som avses i 3 § fjärde stycket helt upplöses under beskattningsåret. Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag till ett annat sådant företag eller sker fusion enligt 15 a kap. 1 eller 18 § försäkringsrörelselagen (1982:713) inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation. 12 §5 Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Beskattningsåret för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 7 skall dock alltid vara kalenderåret. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i in- komstskattelagen (1999:000). Beskattningsåret för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 7 skall dock alltid vara kalenderåret. Denna lag6 träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Lagen tillämpas dock inte om beskattningsåret har påbörjats före ikraftträdandet. Omfattar beskattningsåret vid 1992 års taxering del av kalenderåret 1990 nedsätts skatten med belopp motsvarande den andel av beskattningsåret som infallit under kalenderåret 1990. För skattskyldiga som bedriver försäkringsrörelse och för pen- sionsstiftelser skall innehavet av värdepapper värderas till det högsta av anskaffningsvärdet och marknadsvärdet vid övergångstillfället. Innehavet av andra fastigheter än anläggningsfastigheter skall värderas till det högsta av anskaffningsvärdet och det uppskattade värdet vid övergångs- tillfället. Om ett ömsesidigt livförsäk- ringsföretag överlåter hela sitt försäkringsbestånd till ett för ändamålet bildat försäkrings- aktiebolag, inträder det överta- gande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation vid tillämpning av andra stycket. Denna lag7 träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Skatt enligt denna lag betalas till staten för ränta på 1. skogskonto och skogsskade- konto enligt skogskontolagen (1954:142), 2. upphovsmannakonto enligt lagen (1979:611) om upphovs- mannakonto. 1. skogskonto och skogsskade- konto som avses i 21 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:000), och 2. upphovsmannakonto som avses i 32 kap. 1 § inkomstskatte- lagen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ränta som gottskrivits före ikraftträdandet. 2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:692) om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer Härigenom föreskrivs att lagen (1990:692) om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Enligt riksdagens beslut före- skrivs att lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar. Vid senare års taxeringar gäller följande. Vid beräkning av realisations- vinst på grund av avyttring av andel i aktiesparfond som förvär- vats genom insättningar före den 1 januari 1984 får, efter den skatt- skyldiges val, anskaffningsvärdet bestämmas till antingen 1. andelens marknadsvärde vid utgången av det femte kalen- deråret efter det år för vilket spar- skattereduktion har medgivits, eller 2. värdet på andelen vid ut- gången av det år för vilket spar- skattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren. Om andelen förvärvats under första kvartalet 1984 beräknas anskaffningskostnaden antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av år 1988 eller, efter den skattskyldiges val, till värdet vid utgången av mars 1984 ökat med avkastningen till och med år 1988. Enligt riksdagens beslut före- skrivs att lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock fortfarande vid 1991 och tidigare års taxeringar. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter Härigenom föreskrivs att 8 och 13 §§ lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 §2 För en arbetsgivare eller en försäkrad som är berättigad till stöd för verksamhet som avses i 6 § eller för arbete som avses i 7 § skall den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter sammanlagt skall tas ut sättas ned med 1. i fråga om en arbetsgivare: åtta procentenheter till och med utgiftsåret 2000, eller 2. i fråga om en försäkrad: åtta procentenheter till och med inkomståret 2000, om den försäk- rades hemortskommun enligt 66 § kommunalskattelagen (1928:370) för inkomståret är belägen inom stödområdet. 2. i fråga om en försäkrad: åtta procentenheter till och med inkomståret 2000, om den för- säkrades hemortskommun enligt 2 kap. 1 § andra stycket skattebe- talningslagen (1997:483) för in- komståret är belägen inom stöd- området. Nedsättningen enligt första stycket kan kombineras med nedsättning enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. 13 §3 För en arbetsgivare eller en försäkrad som är berättigad till stöd för verksamhet som avses i 11 § eller för arbete som avses i 12 § skall den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter sammanlagt skall tas ut sättas ned med 1. i fråga om en arbetsgivare: åtta procentenheter till och med utgiftsåret 2000, eller 2. i fråga om en försäkrad: åtta procentenheter till och med inkomståret 2000, om den för- säkrades hemortskommun enligt 66 § kommunalskattelagen (1928:370) för inkomståret är belägen inom stödområdet. 2. i fråga om en försäkrad: åtta procentenheter till och med inkomståret 2000, om den för- säkrades hemortskommun enligt 2 kap. 1 § andra stycket skatte- betalningslagen (1997:483) för inkomståret är belägen inom stödområdet. Nedsättningen enligt första stycket kan kombineras med nedsättning enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 2.40 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § begravningslagen (1990:1144) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 4 §1 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver på förslag av huvudmannen den avgiftssats enligt vilken de som inte tillhör Svenska kyrkan skall betala begravningsavgift. Huvudmannen fastställer avgiftssats för dem som tillhör Svenska kyrkan. I de fall en kommun är huvudman fastställer kommunen dock alltid avgiftssatsen. Avgiftssatsen skall grundas på en särredovisning av verksamhetens intäkter och kostnader. Avgiftssatsen skall bestämmas på grundval av antalet skattekronor och skatteören för de avgiftsskyldiga på det sätt som anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. I den lagen finns också bestämmelser om beräkning och utbetalning av begravningsavgiften till huvudmännen. Avgiftssatsen skall bestämmas på grundval av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna för de avgiftsskyldiga på det sätt som anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. I den lagen finns också bestämmelser om beräkning och utbetalning av begravningsavgiften till huvudmännen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § För försäkringsföretag före- ligger skatteplikt för premie för grupplivförsäkring i den mån enligt punkt 12 av anvisningarna till 22 § eller enligt 32 § 3 a mom. kommunalskattelagen (1928:370) förmånen av försäkringen inte utgör skattepliktig intäkt eller i den mån enligt punkt 23 andra stycket av anvisningarna till 23 § samma lag försäkringstagaren medges avdrag för premien. För försäkringsföretag före- ligger skatteplikt för premie för grupplivförsäkring i den mån förmånen av försäkringen enligt 11 kap. 19 § eller 15 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:000) inte skall tas upp som intäkt eller premien enligt 16 kap. 25 § samma lag skall dras av. För staten föreligger skatteplikt för belopp som utan att försäkring tecknats betalas ut i ersättning enligt avtal som motsvarar försäk- ringsavtal som avses i första stycket. För annan arbetsgivare föreligger skatteplikt för belopp som utan att försäkring tecknats betalas ut i ersättning, i den mån ersättningen utgår enligt villkor och med belopp som i huvudsak motsvarar utbetalning av staten enligt andra stycket. För arbetsgivare och näringsidkare föreligger skatteplikt för premie för grupplivförsäkring som meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse i den mån betalning av premie på motsvarande försäkring till svenskt försäkringsföretag hade föranlett skatteplikt för det svenska försäkringsföretaget enligt första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 § Ett statsråd som har längre färdväg än 70 km från bostaden på hemorten till regeringskansliet har, om förutsättningarna för avdrag i anvisningarna till 33 § punkt 3 a i kommunalskattelagen (1928:370) är uppfyllda, rätt till avlöningsförstärkning och tillägg för logikostnad med de belopp som gäller för tjänstemän med tidsbegränsad anställning i rege- ringskansliet. För resor mellan Stockholm och hemorten betalas dessutom resekostnadsersättning. Ett statsråd som har längre färdväg än 70 km från bostaden på hemorten till Regeringskansliet har, om förutsättningarna för avdrag i 12 kap. 18–20 §§ inkomstskattelagen (1999:000) är uppfyllda, rätt till avlöningsförstärkning och tillägg för logikostnad med de belopp som gäller för tjänstemän med tidsbegränsad anställning i rege- ringskansliet. För resor mellan Stockholm och hemorten betalas dessutom resekostnadsersättning. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för tid före ikraftträdandet. 2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och skattebetalnings- lagen (1997:483) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. I denna lag avses med bosatt utomlands: om fysisk person att denne inte är bosatt här i riket eller stadigvarande vistas här, samt med hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller har fast driftställe här. Termer och uttryck som används i inkomstskattelagen (1999:000) och skattebetalningslagen (1997:483) har samma betydelse och tillämpningsområden i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. I denna lag avses med bosatt utomlands: om fysisk person att denne är begränsat skattskyldig, samt med hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller har fast drift- ställe här. 3 §2 Skattskyldiga är fysiska personer som är bosatta utomlands och uppbär inkomst som är skattepliktig enligt 5 § och som inte undantagits från skatteplikt enligt 6 § 1 eller 4. Sådana personer som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370) är inte skattskyldiga enligt denna lag. 5 §3 Skattepliktig inkomst enligt denna lag är: 1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun; 2. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av annan an- ställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kommun, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket; 3. arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats; 4. pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller, för den som uppburit folkpension i form av förtidspension, till den del beloppet överstiger uppburen folkpension och 52 procent av pensionstillskott som uppburits enligt 2 a § sistnämnda lag, eller, om folkpension enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring samordnats med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta, till den del beloppet överstiger den pension som skulle ha utgått om sådan samordning inte skett, och för annan ersättning enligt lagen om allmän försäkring; 5. pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun; 6. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse samt belopp som utbetalas från pen- sionssparkonto fört av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande; 7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring samt annan pension eller förmån, om förmån utgår från Sverige på grund av förutvarande tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här; 8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän; 9. dagpenning från arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring; 10. korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349); 11. annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst; 12. återfört avdrag för egen- avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, egenavgifter som fallit bort, i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskatte- lagen (1928:370) och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och dessa inte hänför sig till näringsverksamhet; 13. sjöinkomst som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen. 12. återfört avdrag för egen- avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, egenavgifter som satts ned genom ändrad debitering, i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:000) och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och dessa inte hänför sig till näringsverk- samhet; 13. sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskatte- lagen. Som inkomst enligt första stycket 1–3 anses också förskott på sådan inkomst. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Däremot räknas inte barnpension eller vårdbidrag som folkpension. Verksamhet på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här i riket även om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utomlands eller under längre tid uppehålla sig där under kringresande (t.ex. handelsresande). Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst som är skattepliktig inkomst enligt kommunalskatte- lagen. Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst som skulle ha beskattats hos en obegränsat skattskyldig enligt inkomstskattelagen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter ikraftträdandet. 2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och skattebetalnings- lagen (1997:483) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Termer och uttryck som används i inkomstskattelagen (1999:000) och skattebetalningslagen (1997:483) har samma betydelse och tillämpningsområden i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. 3 §2 I denna lag avses med bosatt utomlands: om fysisk per- son att denne inte är bosatt här i riket eller stadigvarande vistas här, bosatt utomlands: om fysisk person att denne är begränsat skattskyldig, hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller har fast driftställe här, artistisk verksamhet: personligt framträdande inför publik eller vid ljud- eller bildupptagning med sång, musik, dans, teater, cirkus eller liknande, artist: den som utövar artistisk verksamhet, idrottslig verksamhet: personligt framträdande inför publik direkt eller genom ljud- eller bildupptagningar, idrottsman: den som utövar idrottslig verksamhet, artistföretag: fysisk eller juridisk person som utan att vara arrangör mot ersättning tillhandahåller artist eller idrottsman, arrangör: fysisk eller juridisk person som anordnar tillställning med artistisk eller idrottslig verksamhet, svenskt fartyg: sådant svenskt eller utländskt handelsfartyg som avses i punkt 2 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). svenskt fartyg: sådant svenskt eller utländskt handelsfartyg som avses i 64 kap. 5 § inkomstskat- telagen (1999:000). 5 § Skattskyldighet föreligger inte för en artist eller idrottsman, om han uppbär inkomsten från ett artistföretag som är hemmahörande i utlandet. Sådana personer som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370) är inte skattskyldiga enligt denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter ikraftträdandet. 2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 En enskild person eller ett dödsbo som medges avdrag för avgift för pensionsförsäkring en- ligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) skall för det beskatt- ningsåret till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på avgiften. Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetalning på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt. En enskild person eller ett dödsbo som drar av utgifter för premier för pensionsförsäkring enligt 16 kap. 32 § inkomst- skattelagen (1999:000) skall för det beskattningsåret till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på avgiften. Detsamma gäller för enskild person som drar av utgifter för inbetalning på pensionssparkonto enligt nämnda paragraf. Särskild löneskatt skall dock inte betalas till den del avdraget måste göras från sådan ersättning som utgjort underlag för uttag av arbetsgivaravgifter enligt 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter eller, vad avser arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, särskild löneskatt enligt 1 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. 4 § Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med beskattningsår för staten, landstingskommuner, kommuner och andra menigheter förstås dock i denna lag kalen- derår. Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:000). Med beskattningsår för staten, landstingskommuner, kommuner och kommunalförbund förstås dock i denna lag kalenderår. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa Härigenom föreskrivs att 1 a § lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa1 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Bestämmelserna gäller dock fortfarande vid 1997 års taxering. 2.47 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1352) om återföring av allmän investeringsreserv Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1352) om återföring av allmän investeringsreserv skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 1993–2001 års taxeringar. 2.48 Förslag till lag om upphävande av lagen (1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om 1994 och 1995 års taxeringar. 2.49 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus Härigenom föreskrivs att lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 februari 1993–den 31 december 1994 och betalats senast den 15 februari 1995. 2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:737) om bostadsbidrag dels att 4 och 7 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 a och 4 b §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §1 Bidragsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, med de tillägg och avdrag som anges i andra och tredje styckena samt 5 och 7 §§. Bidragsgrundande inkomst beräknas med utgångspunkt i 1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:000), 2. överskott i inkomstslaget nä- ringsverksamhet beräknat enligt 4 a §, och 3. överskott i inkomstslaget ka- pital beräknat enligt 4 b §. Till de sammanlagda överskott- en skall läggas belopp enligt tredje stycket samt 5 och 7 §§. Det på så sätt framräknade beloppet är den bidragsgrundande inkomsten. Beloppet enligt första stycket skall ökas med Överskottet enligt första stycket skall ökas med 1. inkomst som på grund av bestämmelserna i 54 § första stycket f) kommunalskattelagen eller avtal om undvikande av dubbelbeskattning inte ingår i inkomst av näringsverksamhet, tjänst eller kapital, 2. studiemedel i form av studie- bidrag, 3. icke skattepliktiga stipendier över 3 000 kronor per månad, 6. skattepliktiga inkomster enligt 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. 1. inkomst som på grund av 3 kap. 9–13 §§ inkomstskattelagen eller skatteavtal inte skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet, tjänst eller kapital, 2. studiemedel i form av studie- bidrag, 3. skattefria stipendier över 3 000 kronor per månad, och 4. skattepliktiga inkomster enligt 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. 4 a § (4 § andra stycket) 4. belopp varmed inkomst av näringsverksamhet har minskats genom avdrag för – avsättning till periodiserings- fond – ökning av expansionsmedel – utgift för egen pension intill ett belopp motsvarande ett halvt prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring – underskott från tidigare be- skattningsår, (4 § tredje stycket ) 2. Belopp varmed inkomst av näringsverksamhet har ökats genom – återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodi- seringsfond – minskning av expansionsme- del. Överskottet eller underskottet av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:000) skall ökas med – avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift för egen pension intill ett belopp motsvarande ett halvt prisbas- belopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, – avdrag för avsättning till peri- odiseringsfond enligt 30 kap. inkomstskattelagen, – avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. in- komstskattelagen, och – avdrag för underskott från tidigare beskattningsår enligt 40 kap. inkomstskattelagen, minskas med – återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond, och – återfört avdrag för avsättning till expansionsfond. 4 b § (4 § andra stycket) 5. belopp varmed inkomst av kapital har minskats genom av- drag, utom där – realisationsvinst har minskats med realisationsförlust upp- kommen under beskattningsåret, – avdrag har gjorts enligt lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, eller – avdrag har gjorts för negativ räntefördelning, och ( 4 § tredje stycket) Belopp enligt första stycket skall minskas med 1. Belopp varmed inkomst av kapital har ökats på grund av statligt räntebidrag för den bostad för vilken bostadsbidrag söks, och Överskottet eller underskottet i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:000) skall ökas med andra gjorda avdrag i inkomstslaget än – avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar kapital- vinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomstskatte- lagen, – uppskovsavdrag enligt 47 kap. inkomstskattelagen vid byte av bostad, och – avdrag för negativ ränteför- delning enligt 33 kap. inkomst- skattelagen. Överskottet eller underskottet enligt första stycket skall minskas med – statligt räntebidrag för den bostad för vilken bostadsbidrag söks, om bidraget tagits upp som intäkt. 7 §2 Om ett eller flera barn som avses i 10 § med undantag av första stycket 2 och 3 samt tredje stycket har inkomst av kapital, skall till sökandens bidragsgrund- ande inkomst läggas varje barns inkomst av kapital till den del inkomsten överstiger 1 000 kronor. Vid beräkning av inkomst av kapital tillämpas 4 § andra stycket 5. Om ett eller flera barn som avses i 10 § första stycket 1, andra och fjärde styckena har överskott i inkomstslaget kapital, skall till sökandens bidragsgrundande in- komst läggas varje barns överskott i inkomstslaget kapital till den del överskottet överstiger 1 000 kronor. Vid beräkning av överskott i inkomstslaget kapital tillämpas 4 b § första stycket. Tillägg enligt denna paragraf skall fördelas lika mellan makar. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § samt 4 kap. 1 och 4 §§ lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 2 § Ytterligare bestämmelser om villkor som skall tas in i ett pen- sionssparavtal finns i kommunal- skattelagen (1928:370). Ytterligare bestämmelser om villkor som skall tas in i ett pen- sionssparavtal finns i 58 kap. 30 § inkomstskattelagen (1999:000). 4 kap. 1 § Överlåtelse eller annat förfo- gande över tillgångar på ett pen- sionssparkonto eller över rätten enligt ett pensionssparavtal får inte ske på ett sätt som strider mot denna lag eller mot villkor som enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall tas in i avtalet. Sådana förfoganden är ogiltiga. Överlåtelse eller annat förfo- gande över tillgångar på ett pen- sionssparkonto eller över rätten enligt ett pensionssparavtal får inte ske på ett sätt som strider mot denna lag eller mot villkor som enligt 58 kap. 30 § inkomstskatte- lagen (1999:000) skall tas in i avtalet. Sådana förfoganden är ogiltiga. Bestämmelsen i första stycket hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller konkurs. 4 § En pensionssparare får förordna sådana närstående som avses i punkt 3 sjunde stycket av anvis- ningarna till 31 § kommunalskat- telagen (1928:370) som förmåns- tagare till rätten enligt pen- sionssparavtalet. Ett sådant för- månstagarförordnande kan åter- kallas av pensionsspararen, om han inte gentemot förmånstagaren åtagit sig att inte återkalla det. En pensionssparare får förordna sådana närstående som avses i 58 kap. 27 § inkomstskattelagen (1999:000) som förmånstagare till rätten enligt pensionssparavtalet. Ett sådant förmånstagarförordnande kan återkallas av pensionsspararen, om han inte gentemot förmånstagaren åtagit sig att inte återkalla det. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på förhållanden som hänför sig till tid före ikraftträdandet. 2.52 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995–1997 års taxeringar Härigenom föreskrivs att lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995–1997 års taxeringar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om 1995–1997 års taxeringar. 2.53 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv Härigenom föreskrivs att lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv skall upphöra att gälla vid utgången av år 2001. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om 2002 och tidigare års taxeringar. 2.54 Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 § ordningslagen (1993:1617) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 26 § Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning skall ersätta polismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen. Om det finns särskilda skäl får också den som i vinstsyfte anordnar en allmän sammankomst åläggas en motsvarande ersättningsskyldighet. Ersättningsskyldigheten gäller inte sådana ideella föreningar som anges i 7 § 5 mom. fjärde stycket a)–d) lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Ersättningsskyldigheten gäller inte sådana ideella föreningar som anges i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:000). Ersättningsskyldigheten enligt första stycket får sättas ned eller efterges, om det finns särskilda skäl. Polismyndigheten beslutar om ersättningsskyldighet. Därvid får det högsta belopp som har bestämts enligt 11 § inte överskridas. Regeringen får meddela föreskrifter om hur polismyndighetens kostnader för ordningshållning skall beräknas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 2.55 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 och 14 §§, 2 kap. 7 §, 3 kap. 11 a och 27 §§, 4 kap. 1, 3 och 8 §§, 6 a kap. 2 §, 8 kap. 9 § samt 13 kap. 13 § mervärdesskattelagen (1994:200) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § I stället för vad som föreskrivs i 3 § gäller i fråga om upplåtelse av avverkningsrätt till skog i de fall som avses i punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370) att skattskyldigheten inträder allteftersom betalningen tas emot av upplåtaren. I stället för vad som föreskrivs i 3 § gäller i fråga om upplåtelse av avverkningsrätt till skog i de fall som avses i 21 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:000) att skattskyldigheten inträder allteftersom betalningen tas emot av upplåtaren. 14 §1 Med beskattningsår förstås beskattningsår enligt kommunal- skattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt. Om skatt enligt denna lag hänför sig till en verksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt någon av de nämnda lagarna, förstås med beskatt- ningsår: Med beskattningsår förstås beskattningsår enligt inkomst- skattelagen (1999:000). Om skatt enligt denna lag hänför sig till en verksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt inkomstskattelagen, förstås med beskattningsår: 1. kalenderåret, eller 2. räkenskapsåret, om detta är brutet och överensstämmer med vad som anges i 3 kap. bokföringslagen (1999:000). 2 kap. 7 § Med uttag av tjänst förstås även att den skattskyldige utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en egen fastighet som enligt kommunalskattelagen (1928:370) utgör omsättningstillgång i byggnadsrörelse, om han i byggnadsrörelsen både till- handahåller tjänster åt andra (byggnadsentreprenader) och utför tjänster på sådana egna fastigheter. Med uttag av tjänst förstås även att den skattskyldige utför eller förvärvar sådana tjänster som anges i andra stycket och tillför dem en egen fastighet som enligt inkomstskattelagen (1999:000) utgör lagertillgång i byggnadsrörelse, om han i bygg- nadsrörelsen både tillhandahåller tjänster åt andra (byggnadsentre- prenader) och utför tjänster på sådana egna fastigheter. Första stycket gäller 1. byggnads- och anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll, och 2. ritning, projektering, konstruktion eller andra jämförliga tjänster. Första stycket gäller också om tjänsterna utförs av den skatt- skyldige på en egen fastighet som utgör tillgång i rörelsen men inte är en sådan omsättningstillgång som avses i första stycket. Första stycket gäller också om tjänsterna utförs av den skatt- skyldige på en egen fastighet som utgör tillgång i rörelsen men inte är en sådan lagertillgång som avses i första stycket. 3 kap. 11 a §2 Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillträde till idrottsligt evenemang eller tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Från skatteplikt undantas vidare omsättning av tjänster som har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten om dessa tjänster omsätts av den som tillhandahåller den idrottsliga verksamheten. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en ideell förening när inkomsten av verksamheten utgör en sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken föreningen är frikallad från skattskyldighet enligt 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt. Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en förening i de fall verksamheten inte anses som yrkesmässig enligt 4 kap. 8 §. 27 §3 Från skatteplikt undantas uttag enligt 2 kap. 2 § då den skatt- skyldige tar i anspråk en vara för representation eller liknande än- damål, under förutsättning att den skattskyldige har rätt till avdrag för utgifterna för ändamålet enligt punkt 1 tredje stycket av anvis- ningarna till 20 § kommu- nalskattelagen (1928:370). Från skatteplikt undantas uttag enligt 2 kap. 2 § då den skatt- skyldige tar i anspråk en vara för representation eller liknande än- damål, under förutsättning att den skattskyldige har rätt till avdrag för utgifterna för ändamålet enligt 16 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:000). 4 kap. 1 § En verksamhet är yrkesmässig, om den 1. utgör näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen (1928:370), eller 1. utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:000), eller 2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan närings- verksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor. 3 § En verksamhet är yrkesmässig även till den del den innefattar 1. en sådan upplåtelse av av- verkningsrätt eller avyttring av skogsprodukter för vilken ersätt- ningen på grund av 25 § 2 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt utgör skattepliktig intäkt av kapital, 2. försäljning av en vara från en fastighet som är privatbostads- fastighet enligt 5 § kommu- nalskattelagen (1928:370) eller för vilken inkomsten beskattas enligt 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller upplåtelse av en avverkningsrätt eller rätt att ta jord, sten eller annan naturprodukt från sådana fastigheter, eller 1. en sådan upplåtelse av av- verkningsrätt eller avyttring av skogsprodukter för vilken ersätt- ningen på grund av 45 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:000) behandlas som engångsersättning för allframtidsupplåtelse, 2. försäljning av en vara från en fastighet som är privatbostads- fastighet enligt 2 kap. 13 § inkomstskattelagen eller från en fastighet som tillhör ett privatbostadsföretag enligt 2 kap. 17 § samma lag eller upplåtelse av en avverkningsrätt eller rätt att ta jord, sten eller annan naturprodukt från sådana fastigheter, eller 3. uthyrning i fall som avses i 9 kap. 1 § av en sådan fastighet som anges i 2. I de fall som avses i första stycket 2 och 3 anses den där nämnda verksamheten som yrkesmässig endast om ersättningen för omsättningen under beskattningsåret överstiger 30 000 kronor. 8 §4 Som yrkesmässig verksamhet räknas inte en verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund, när inkomsten av verksamheten utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken föreningen eller trossamfundet frikallas från skattskyldighet enligt 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig verksamhet räknas inte en verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund, när inkomsten av verksamheten utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger för föreningen enligt 7 kap. 7 § första och andra stycket eller för trossamfundet enligt 14 § inkomstskattelagen (1999:000). Vad som sägs i första stycket om ideella föreningar gäller också för sådan förening som omfattas av 4 kap. 2 § lagen (1999:000) om ikraftträdande av inkomstskattelagen. 6 a kap. 2 §5 I en mervärdesskattegrupp får endast ingå 1. näringsidkare som står under Finansinspektionens tillsyn och som bedriver verksamhet som inte medför skattskyldighet därför att omsättningen av tjänster är undantagen från skatteplikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och 2. näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla näringsidkare som avses i punkt 1 varor eller tjänster, eller 3. näringsidkare som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 2 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 3. näringsidkare som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 36 kap. inkomstskattelagen (1999:000). I en mervärdesskattegrupp får endast ingå en näringsidkares fasta driftställe i Sverige. Näringsidkare som avses i första stycket 1 och 2 får inte ingå i fler än en mervärdesskattegrupp. 8 kap. 9 §6 Avdrag får inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till 1. stadigvarande bostad om inte annat följer av 10 §, 2. utgifter för representation och liknande ändamål för vilka den skattskyldige inte har rätt att göra avdrag vid inkomsttaxeringen enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 20 § kommu- nalskattelagen (1928:370), 2. utgifter för representation och liknande ändamål för vilka den skattskyldige inte har rätt att göra avdrag vid inkomsttaxeringen enligt 16 kap. 2 § inkomst- skattelagen (1999:000), 3. förvärv av varor för försäljning från fartyg i de fall som avses i 5 kap. 9 § tredje stycket, eller 4. kostnader vid uttag av tjänst där beskattningsunderlaget beräknats enligt 7 kap. 5 § andra stycket. I 9 a kap. 13 § och 9 b kap. 3 § finns ytterligare begränsningar av rätten till avdrag för ingående skatt. 13 kap. 13 § Om den som bedriver bygg- nadsrörelse som avses i kommu- nalskattelagen (1928:370) genom uttag tar i anspråk en tjänst som till större delen avser ny-, till- eller ombyggnad av en egen fastighet, skall han redovisa sådan utgående skatt som hänför sig till uttaget senast för den redovisningsperiod som infaller två månader efter det att fastigheten eller den del av fastigheten som uttaget avser har kunnat tas i bruk. Om den som bedriver bygg- nadsrörelse som avses i inkomst- skattelagen (1999:000) genom uttag tar i anspråk en tjänst som till större delen avser ny-, till- eller ombyggnad av en egen fastighet, skall han redovisa sådan utgående skatt som hänför sig till uttaget senast för den redovisningsperiod som infaller två månader efter det att fastigheten eller den del av fastigheten som uttaget avser har kunnat tas i bruk. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före ikraftträdandet. 2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §1 Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av pensionärens årsinkomst. Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden. Som årsinkomst räknas inte 1. allmänt barnbidrag, 2. folkpension, 3. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989, 4. livränta som avses i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i vad den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge, 5. vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, 6. studiehjälp och studiemedel enligt studiestödslagen, 8. socialbidrag, 9. bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 10. familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1492), 12. ersättning som avses i lagen (1971:118) om skattefrihet för ersättning till neurosedynskadade. Som årsinkomst skall inte heller räknas inkomst som är avsedd att vara en kostnadsersättning. Avdrag från årsinkomsten får göras på sådant sätt som anges i 33 § 1 mom. kommunalskattelagen för kostnader som hänför sig till intäkt av tjänst i den mån sådan inkomst ingår i årsinkomsten samt för underhållsbidrag till före detta make i den utsträckning som anges i 46 § samma lag. Avdrag från årsinkomsten får göras på sådant sätt som anges i 12 kap. inkomstskattelagen (1999:000) för kostnader som hän- för sig till inkomstslaget tjänst i den mån sådan intäkt ingår i årsin- komsten samt för underhållsbidrag till före detta make i den utsträck- ning som anges i 62 kap. 7 och 9 §§ samma lag. För den som uppbär partiell förtidspension skall vid inkomst- beräkningen bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte däremot svarande pensionstillskott, beloppet i förekommande fall beräknat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring och b) den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott. Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler som fastställs av regeringen. Avkastning av förmögenhet skall anses utgöra fem procent av förmögenhetsvärdet för år räknat. Vid beräkning av förmögenhets avkastning skall dock denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor. Vid be- räkning av förmögenhet skall värdet av sådan privatbostadsfas- tighet eller privatbostad som avses i 5 § kommunalskattelagen och som utgör pensionärens per- manentbostad inte beaktas. För pensionär som har sin bostad i särskild boendeform skall detsamma gälla i fråga om värdet av privatbostadsfastighet eller privatbostad som utgör permanentbostad för pensionärens make. Avkastning av förmögenhet skall anses utgöra fem procent av förmögenhetsvärdet för år räknat. Vid beräkning av förmögenhets avkastning skall dock denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor. Vid be- räkning av förmögenhet skall värdet av sådan privatbostadsfas- tighet eller privatbostadsrätt som avses i 2 kap. 13 respektive 18 § inkomstskattelagen och som utgör pensionärens permanentbostad inte beaktas. För pensionär som har sin bostad i särskild boendeform skall detsamma gälla i fråga om värdet av privatbostadsfastighet eller privatbostad som utgör permanentbostad för pensionärens make. I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst. Vid tillämpning av sjunde stycket skall i sådant fall värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet. Årsinkomsten avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela tiotal kronor. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 28 §1 Ansökan om åtgärd, granskningsledarens beslut enligt 15 § och begäran om undantagande enligt denna lag prövas av den länsrätt inom vars domkrets den som åtgärden avser hade sin hemortskommun den 1 november året före det kalenderår då framställningen görs. Vid bestämmande av hemortskommun gäller bestämmelserna i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i tillämpliga delar. Om det inte finns någon sådan länsrätt är den länsrätt behörig inom vars domkrets beslut om åtgärd skall verkställas eller har verkställts. Ansökan om åtgärd, granskningsledarens beslut enligt 15 § och begäran om undantagande enligt denna lag prövas av den länsrätt inom vars domkrets beslut om skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall fattas då framställningen görs. Om beslut om skatten skall meddelas av Skattemyndigheten i Stockholm enligt bestämmelsen i 2 kap. 1 § tredje stycket sista meningen eller 2 § femte stycket sista meningen skattebetalningslagen, är den länsrätt behörig inom vars domkrets beslut om åtgärd skall verkställas eller har verkställts. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om ansökan om åtgärd och begäran om undantagande som har gjorts och beslut som har meddelats före ikraft- trädandet. 2.58 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:760) om inkomstskatteregler vid ombildning av landshypoteksinstitutionen Härigenom föreskrivs att lagen (1994:760) om inkomstskatteregler vid ombildning av landshypoteksinstitutionen skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. I fråga om 2002 och tidigare års taxeringar gäller dock fortfarande 2 § i den upphävda lagen. 2.59 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:774) om beskattning av vinstutdelning vid 1995 års taxering Härigenom föreskrivs att lagen (1994:774) om beskattning av vinstutdelning vid 1995 års taxering skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 1995 års taxering. 2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 1 §1 En ledamot har rätt till trakta- mente enligt andra–fjärde styckena om förutsättningarna för avdrag för ökade levnadskostnader är uppfyllda enligt punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommu- nalskattelagen (1928:370). En ledamot har rätt till trakta- mente enligt andra–fjärde styckena om förutsättningarna för avdrag för ökade levnadskostnader är uppfyllda enligt 12 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:000). Dagtraktamente vid flerdygnsförrättning i Sverige betalas för varje hel dag som tagits i anspråk för förrättningen med ett belopp som motsvarar en etthundratjugondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor. Har förrättningen påbörjats efter kl. 12.00 avresedagen eller avslutats före kl. 19.00 hemresedagen skall traktamente betalas med halva det nämnda beloppet. Har ledamot som har rätt till dagtraktamente tillhandahållits kostförmån skall traktamentet reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt. Ersättning för logikostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med belopp motsvarande visad kostnad upp till ett högsta belopp per månad som riksdagens förvaltningskontor bestämmer. Vid särskild tjänsteförrättning i Sverige mer än fem mil från bostaden och Riksdagshuset betalas dock ersättning för faktisk logikostnad som föranleds av förrättningen. Vid flerdygnsförrättning utomlands betalas ersättning för ökade levnadskostnader enligt de villkor och med de belopp som gäller för tjänstemän inom den inre riksdagsförvaltningen och fastställs av riksdagens förvaltningskontor. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för tid före ikraftträdandet. 2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsvgift Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §2 Avgiften beräknas dels på sådan inkomst av anställning som avses i 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, dels på sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Avgiften beräknas dels på sådan inkomst av anställning som avses i 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, dels på sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt inkomstskattelagen (1999:000). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren har haft i arbetet i den utsträckning kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor. Vid beräkning av avgiften bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna överstiger 8,07 gånger det förhöjda prisbasbeloppet som anges i 1 kap. 6 § (1962:381) lagen om allmän försäkring. Därvid skall i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete. Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § En verksamhet är yrkesmässig, om den 1. utgör näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen (1928:370), eller 1. utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:000), eller 2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan närings- verksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kronor. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 2.63 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996–1999 års taxeringar Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996–1999 års taxeringar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 1996–1999 års taxeringar. 2.64 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §1 I fråga om allmän löneavgift gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (1981:691) om socialavgif- ter samt vad som i nedan angivna författningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag: 1. kommunalskattelagen (1928:370), 2. lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter, 3. lagen (1979:611) om upp- hovsmannakonto. I fråga om allmän löneavgift gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (1981:691) om socialavgif- ter och vad som är föreskrivet i fråga om avgifter enligt den lagen i lagen (1990:325) om självdek- laration och kontrolluppgifter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 2.65 Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om förvärv av aktier mot betalning i pengar under år 1996. 2.66 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus Härigenom föreskrivs att lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 april 1996–den 31 mars 1999 och betalats senast den 1 mars 2000. 2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:761) om in- komstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek1 dels att 3–5, 7, 12–14 och 16 §§ skall upphöra att gälla, dels att 1, 2, 11 och 18 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller regler för beräkning av inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader samt mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) i fall då aktiebolag upplösts genom avregistrering enligt punkt 5 eller 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385). Denna lag innehåller regler för beräkning av inkomst enligt inkomstskattelagen (1999:000), avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensions- kostnader samt mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) i fall då aktiebolag upplösts genom avregistrering enligt punkt 5 eller 6 av över- gångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebo- lagslagen (1975:1385). 2 § Lagen tillämpas om verksamheten i ett sådant aktiebolag som avses i 1 § tas över av en fysisk person, delägare i ett enkelt bolag, ett dödsbo, ett handelsbolag, en ekonomisk förening eller ett aktiebolag (övertagaren) under förutsättning att 1. aktiebolaget sedan ingången av år 1995 i mer än obetydlig omfattning har bedrivit närings- verksamhet som avses i 21 § kom- munalskattelagen (1928:370), 1. aktiebolaget sedan ingången av år 1995 i mer än obetydlig omfattning har bedrivit närings- verksamhet som avsågs i 21 § den upphävda kommunalskattelagen (1928:370), 2. övertagaren har tagit över aktiebolagets hela verksamhet och fortfarande bedriver denna vid utgången av det beskattningsår då den övertagna verksamheten skall redovisas första gången, och 3. aktiebolaget har upprättat en balansräkning med anledning av övertagandet. Som förutsättning för att lagen skall tillämpas gäller vidare att den eller de personer som har tagit över aktiebolagets verksamhet ägde aktierna i bolaget, direkt eller indirekt, vid utgången av år 1995. Är det fråga om flera personer, krävs dessutom att de skall ha ägt lika stora andelar vid utgången av år 1995 som vid övertagandet. Skillnader som beror på arv, testamente eller bodelning med anledning av en makes död utgör dock inte hinder för lagens tillämpning. 11 § Övertagaren övertar aktiebolagets rätt till avdrag enligt lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet med de begränsningar som följer av andra stycket. Har aktiebolaget genomgått en ägarförändring inom fem år före det beskattningsår då övertagandet sker har övertagaren rätt till avdrag för gammalt underskott först vid taxeringen för det sjätte beskattningsåret efter ägarförändringen. Detta gäller om 1. övertagaren är ett annat aktiebolag eller en ekonomisk förening, 2. övertagaren vid tiden för övertagandet även bedriver annan verksamhet eller 3. övertagaren är ett handelsbolag som helt eller delvis ägs av ett företag som avses i 3 § första stycket lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet. I fråga om fysisk person medges inte avdrag för underskott enligt bestämmelserna i 46 § 1 mom. första stycket kommunal- skattelagen (1928:370). Underskott som avses i 2 § 14 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får tas över av aktiebolag, ekonomisk förening eller handels- bolag. Avdragsrätten för sådant underskott är för handelsbolag begränsad till 70 procent av underskottet. Fysiska personer får inte dra av underskott enligt 62 kap. 2 och 3 §§ inkomstskattelagen (1999:000). 18 § Beteckningar i denna lag som förekommer i kommunalskattela- gen (1928:370) och i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har samma betydelse som i de lagarna. Termer och uttryck som används i denna lag och i inkomstskattelagen (1999:000) har samma betydelse och tillämpningsområde som i den lagen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse 10 § Registret skall innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering. För varje ledamot skall följande uppgifter registreras: Art av åtagande eller ekonomiskt intresse Uppgifter som skall registreras — — — — — — — — — — — — — 2. Ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 1 kap. 5 § kommunalskattelagen (1928:370). Fastighetens beteckning. — — — — — — — — — — — — — Föreslagen lydelse 10 § Registret skall innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering. För varje ledamot skall följande uppgifter registreras: Art av åtagande eller ekonomiskt intresse Uppgifter som skall registreras — — — — — — — — — — — — 2. Ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:000). Fastighetens beteckning. — — — — — — — — — — — — — — — Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 2.69 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 §1 Den bidragsskyldiges inkomst enligt 24 § beräknas i enlighet med det senast fattade taxeringsbeslutet enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) och med utgångspunkt i 1. inkomst av tjänst enligt 34 § kommunalskattelagen (1928:370), 2. inkomst av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstsskatt, och 3. inkomst av näringsverksamhet enligt 25 § kommunalskattelagen justerad enligt tredje stycket. Inkomsten av kapital enligt första stycket skall ökas med det belopp som den bidragsskyldiges inkomst av kapital har minskats genom avdrag, utom där 1. realisationsvinst har minskats med realisationsförlust som uppkommit under beskattningsåret, eller 2. avdrag har gjorts enligt lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad. Inkomsten av näringsverksamhet skall ökas med belopp med vilket inkomst av näringsverksamhet har minskats genom avdrag för a) underskott från tidigare beskattningsår, b) utgift för egen pension intill ett halvt basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, c) avsättning till periodiseringsfond, d) ökning av expansionsmedel, och minskas med belopp med vilket inkomst av näringsverksamhet har ökats genom a) återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodiseringsfond, och b) minskning av expansions- medel. 1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:000), 2. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt andra stycket, och 3. överskott av en näringsverk- samhet beräknat enligt tredje stycket. Överskottet eller underskottet i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomstskattelagen skall ökas med andra gjorda avdrag i inkomstslaget än 1. avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar kapitalvinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomstskattelagen, 2. uppskovsavdrag enligt 47 kap. inkomstskattelagen vid byte av bostad. Överskottet eller underskottet av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 § inkomstskattelagen skall ökas med a) avdrag för underskott för tidigare beskattningsår enligt 40 kap. inkomstskattelagen, b) avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift för egen pension intill ett halvt prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, c) avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. inkomstskattelagen, och d) avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. inkomstskattelagen, minskas med a) återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond, och b) återfört avdrag för avsätt- ning till expansionsfond. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2.70 Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar Härigenom föreskrivs att lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om 1997–2001 års taxeringar. 2.71 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt dels att nuvarande 22 § skall betecknas 23 §, dels att 1, 3, 4, 6, 7, 11, 12, 14 och 21 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 22 § skall sättas närmast före 23 §, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 22 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Förmögenhetsskatt skall betalas till staten enligt bestämmelserna i denna lag. Bestämmelser om skattemyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt finns i taxeringslagen (1990:324). Begrepp som används i denna lag har samma betydelse som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt omfattar också motsvarande utländska företeelser om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:000) och omfattar också motsvarande utländska företeelser om inte annat anges eller framgår av samman- hanget. 3 §1 Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång tas upp 1. privatbostadsfastighet och privatbostad som avses i 5 § kom- munalskattelagen (1928:370), 2. privatbostadsfastighet på lantbruksenhet som på ägarens begäran räknas som näringsfas- tighet enligt 5 § sjunde stycket kommunalskattelagen, 1. privatbostadsfastighet och privatbostadsrätt, 2. småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet som på grund av ägarens begäran enligt 2 kap. 9 § första stycket in- komstskattelagen (1999:000) är näringsfastighet, 3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget eller närståendes boende, 4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs i det land där aktie- bolaget är hemmahörande samt marknadsnoterad aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige om ett aktieslag i bolaget den 29 maj 1997 var eller senare har varit inregistrerad vid svensk börs med undantag för huvuddelägares aktie, 5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där aktie- bolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie i ett aktiebolag i vilket finns ett aktieslag som är marknadsnoterat, 6. annan inte marknadsnoterad delägarrätt som avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om stat- lig inkomstskatt än aktie samt andel i handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering med undantag för andel i juridisk person till den del den juridiska personen är skattskyldig, 7. annan marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt än aktie samt marknadsnoterad till- gång som avses i 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § samma lag, 6. annan delägarrätt än aktie om den inte är marknadsnoterad samt andel i handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering med undantag för andel i juridisk per- son till den del den juridiska per- sonen är skattskyldig, 7. annan marknadsnoterad del- ägarrätt än aktie, marknadsno- terad fordringsrätt och mark- nadsnoterad tillgång som avses i 52 kap. inkomstskattelagen, 8. livförsäkring med undantag för a) pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen samt a) pensionsförsäkring samt b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller döds- fall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar, 9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag för rätt till a) utbetalning på grund av försäkring, b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt c) underhållsbidrag, 10. kontobehållning med undantag för behållning på pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, 10. kontobehållning med undantag för behållning på pensionssparkonto, 11. fordran i pengar och liknade betalningsmedel samt fordran avseende marknadsnoterad tillgång som anges i 4, 5, eller 7, 12. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt överstiger 25 000 kronor, 13. lösöre med undantag för a) inre lösöre för personligt bruk, b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets värde understiger 10 000 kronor, c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen (1988:327) samt d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning, om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 21 § kommunalskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3. om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 och 11 §§ inkomstskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3. Undantaget i första stycket 4 och 5 för huvuddelägares aktie tillämpas på 1. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid börs vid utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan denna tidpunkt, 2. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har inregistrerats vid börs första gången efter utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan inregistreringen, 3. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har marknadsnoterats första gången efter utgången av år 1996, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan marknadsnoteringen, 4. aktie som har förvärvats med stöd av aktie som avses i 1–3, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan detta förvärv, 5. aktie som avses i 1–4 och som har förvärvats av ett barn eller barnbarn till huvuddelägaren och i förekommande fall därefter åter förvärvats av huvuddelägaren och som har innehafts direkt eller indirekt av ett barn, barnbarn eller av huvuddelägaren sedan först nämnda förvärv. Med huvuddelägare avses sådan aktieägare som, ensam eller tillsammans med närstående, innehade aktier direkt eller indirekt motsvarande minst 25 procent för röstvärdet av aktierna i bolaget vid utgången av år 1991 i fråga om aktier i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid den tidpunkten och i övriga fall vid tidpunkten för inregistrering eller marknadsnotering som avses i andra stycket. Som huvuddelägare anses även dödsboet efter sådan aktieägare. Som närstående räknas sådana personer som anges i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. 4 §2 Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder dras av från värdet av tillgångarna. Som avdragsgill skuld räknas dock inte 1. skuld i sådan näringsverk- samhet som avses i 21 § kommu- nalskattelagen (1928:370) med undantag för skuld hänförlig till tillgång som anges i 3 § första stycket 2 och 3, 1. skuld i sådan näringsverk- samhet som avses i 13 kap. 1och 11 §§ inkomstskattelagen (1999:000) med undantag för skuld hänförlig till tillgång som anges i 3 § första stycket 2 och 3, 2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt, 3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den juridiska personen inte beaktas vid värdering enligt 14 §, 4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet avseende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på rättigheter på grund av sådana avtal, 5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag att den är undantagen från skatteplikt, 6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undantaget från skatteplikt, 7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen, 8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till följd av dubbelbeskattningsavtal, 9. skatt som avses i 1 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) som ännu inte debiterats. 6 § Förmögenhetsskatt för skattepliktig förmögenhet skall betalas av 1. fysisk person som är bosatt i Sverige vid beskattningsårets ut- gång, 2. dödsbo efter den som vid sin död var bosatt i Sverige, 3. fysisk person som enligt 69 § kommunalskattelagen (1928:370) behandlas som en i Sverige bosatt person, 4. svensk förening eller svenskt samfund utom till den del en medlem genom sin andel har del i dess förmögenhet, 5. svensk stiftelse. Som bosatt i Sverige anses i denna lag även fysisk person som stadigvarande vistas här. Fysisk person som inte är svensk med- borgare och som vistas i Sverige under en begränsad tid av högst tre år anses inte bosatt i Sverige. Juridisk person som avses i 7 § 3–6 eller 10 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är inte skattskyldig. 1. fysisk person som är obe- gränsat skattskyldig vid beskatt- ningsårets utgång, 2. dödsbo efter den som vid sin död var obegränsat skattskyldig, 3. svensk förening eller svenskt samfund utom till den del en medlem genom sin andel har del i dess förmögenhet, 4. svensk stiftelse. En fysisk person som inte är svensk medborgare och som vistas i Sverige under en begränsad tid av högst tre år behandlas som begränsat skattskyldig. Juridisk person som avses i 7 kap. 2 §, 3 § första stycket, 7 § första stycket, 15–17, 19 eller 20 § inkomstskattelagen (1999:000) är inte skattskyldig. Detta gäller också registrerat trossamfund som uppfyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket nämnda lag. 7 § Fysisk person som inte är bosatt i Sverige vid beskattningsårets utgång skall betala förmögen- hetsskatt för skattepliktig för- mögenhet avseende i Sverige belägen tillgång som anges i 3 § första stycket 1 och 2. En fysisk person som är begränsat skattskyldig vid beskattningsårets utgång skall betala förmögenhetsskatt för skattepliktig förmögenhet avseen- de sådan i Sverige belägen tillgång som anges i 3 § första stycket 1 och 2. 11 § Privatbostad som innehas av medlem i en bostadsrättsförening eller i en bostadsförening eller av delägare i ett bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens eller del- ägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet. Denna förmögenhet bestäms med utgångspunkt i ett värde på före- ningens eller bolagets fastighet beräknat enligt 10 § och med hänsyn till föreningens eller bo- lagets övriga tillgångar och skul- der enligt bokslutet för det räken- skapsår som avslutats närmast före den 1 juli under beskattningsåret. Privatbostadsrätt tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i förening- ens eller bolagets behållna för- mögenhet. Denna förmögenhet bestäms med utgångspunkt i ett värde på föreningens eller bolagets fastighet beräknat enligt 10 § och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det räkenskapsår som avslutats närmast före den 1 juli under be- skattningsåret. 12 §3 Marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med undantag för andel i sådan värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. nämnda lag tas upp till 80 procent av det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet om inte annat följer av 13 §. Marknadsnoterad tillgång som avses i 27 § 6 mom., 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § lagen om statlig inkomstskatt tas upp till det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet. Om det noterade värdet inte omfattar upplupen avkastning skall värdet ökas med sådan avkastning. Marknadsnoterad delägarrätt med undantag för andel i sådan värdepappersfond som avses i 48 kap. 22 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) tas upp till 80 procent av det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet om inte annat följer av 13 §. Marknadsnoterad fordringsrätt, andel i sådan värdepappersfond som avses i 48 kap. 22 § andra stycket samt marknadsnoterad tillgång som avses i 52 kap. nämnda lag, tas upp till det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet. Om det noterade värdet inte omfattar upplupen avkastning skall värdet ökas med sådan avkastning. 14 §4 Vid värdering av aktie och annan delägarrätt som avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som inte är marknadsnoterad samt andel i handelsbolag och europeisk eko- nomisk intressegruppering beaktas tillgångar och skulder i den juridiska personen i den omfatt- ning som skulle ha gällt om de innehafts direkt av delägaren och inte annat följer av andra stycket eller 13 §. Om tillgången eller skulden ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 21 § kommunalskattelagen (1928:370) hos den juridiska personen anses detsamma gälla för delägaren, dock inte i fråga om tillgång som för delägaren vid direkt innehav omfattas av 3 § första stycket 1 och därtill hän- förlig skuld. Vid värdering av aktie och därmed jämförlig delägarrätt som inte är marknadsnoterad samt an- del i handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering be- aktas tillgångar och skulder i den juridiska personen i den omfatt- ning som skulle ha gällt om de innehafts direkt av delägaren och inte annat följer av andra stycket eller 13 §. Om tillgången eller skulden ingår i sådan närings- verksamhet som avses i 13 kap. 1, eller 11 § inkomstskattelagen (1999:000) hos den juridiska personen anses detsamma gälla för delägaren, dock inte i fråga om tillgång som för delägaren vid direkt innehav omfattas av 3 § första stycket 1 och därtill hän- förlig skuld. Aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige och som inte är marknadsnoterad tas upp till 80 procent av marknadsvärdet om ett aktieslag i bolaget har varit inregistrerat vid svensk börs under beskattningsåret. Har en andel i ett handelsbolag eller i en europeisk ekonomisk intresse- gruppering ett negativt värde, får detta beaktas av delägare eller medlem som inte har förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets eller grupperingens förbindelser. 21 § (Första och fjärde styckena) Sambeskattning skall ske av makar som levt tillsammans under beskattningsåret samt av föräldrar och deras hemmavarande under- åriga barn. Vid sambeskattning tillämpas bestämmelserna i 65 § kommunal- skattelagen (1928:370) och punkt 2 av anvisningarna till den paragrafen. Fosterbarn anses dock inte som hemmavarande barn. Sambeskattning skall ske av 1. makar som levt tillsammans under beskattningsåret, 2. sambor som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft barn tillsammans, och 3. föräldrar och deras hemmavarande barn under 18 år. Makar sambeskattas inte det beskattningsår då de ingår äktenskap, om de inte skall sambeskattas enligt första stycket 2. Sambor sambeskattas inte det beskattningsår då den omständighet som medför att de skall sambeskattas inträffar. Vid ena makens eller sambons död sambeskattas makarna respektive samborna det beskattningsår då dödsfallet inträffade. Om det i annat fall inträffar ändring i något förhållande som har betydelse för frågan om makar eller sambor skall sambeskattas ett visst beskattningsår, bedöms frågan efter förhållandena under den större delen av beskattningsåret. Frågan om barn är hemmavarande eller under 18 år bedöms efter förhållandena den 1 november beskattningsåret. Fosterbarn anses inte som hem- mavarande barn. (21 § andra och tredje styckena) Den skattepliktiga förmögenheten beräknas för var och en för sig. Om ett barn inte skall lämna självdeklaration för beskattningsåret enligt 2 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter, räknas dock barnets tillgångar och skulder in i föräldrarnas skattepliktiga förmögenheter. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för de personer som skall sambeskattas. Om skulderna överstiger värdet av tillgångarna vid beräkning av en persons skattepliktiga förmögenhet avräknas underskottet vid beräkning av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten beräknas och fördelas på dessa per- soner efter förhållandet mellan deras skattepliktiga förmögenheter. 22 § Den skattepliktiga förmögenheten beräknas för var och en för sig. Om ett barn inte skall lämna självdeklaration för beskattningsåret enligt 2 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter, räknas dock barnets tillgångar och skulder in i föräldrarnas skattepliktiga förmögenheter. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för de personer som skall sambeskattas. Om skulderna överstiger värdet av tillgångarna vid beräkning av en persons skattepliktiga förmögenhet avräknas underskottet vid beräkning av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten beräknas och fördelas på dessa per- soner efter förhållandet mellan deras skattepliktiga förmögenheter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.72 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:324) om begränsning av skatt Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 4 §§ lagen (1997:324) om begränsning av skatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i denna lag. Begrepp som används i denna lag har samma betydelse som i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:000) och lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt om inte annat anges eller framgår av samman- hanget. 2 § Begränsning av skatt skall ske endast för fysisk person som är bosatt i Sverige under någon del av beskattningsåret eller för döds- bo efter den som vid sin död var bosatt i Sverige. Begränsning av skatt skall ske endast för fysisk person som är obegränsat skattskyldig under nå- gon del av beskattningsåret eller för dödsbo efter den som vid sin död var obegränsat skattskyldig. 4 §1 Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt som beräk- nats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). För personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt beräknas skattebeloppet som summan av deras sammanlagda skatter om beskattningsbar förmögenhet uppkommer vid sambeskattningen. Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomst- skatt, kommunal inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skatte- reduktion som avses i 11 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:483) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, beräknas skattebeloppet som om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett. Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomst- skatt, kommunal inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skatte- reduktion som avses i 64 kap. 9–10 §§ inkomstskattelagen (1999:000) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, beräknas skattebe- loppet som om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.73 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)1 dels att 2 kap. 3 § och 11 kap. 11 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 11 kap. 11 § skall utgå, dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 1 §, 4 kap. 13 §, 5 kap. 2–4, 9 och 11 §§, 8 kap. 4, 5, 17, 19 och 23 §§, 9 kap. 2 § samt 11 kap. 9, 12 och 14 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 kap. 9 a §, samt närmast före 12 kap. 9 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområden som i de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Vidare avses med juridisk person också dödsbon och handelsbolag. 6 §2 I denna lag avses med arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete, arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete, beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdesskattelagen (1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas, beskattningsår: beskattningsår enligt inkomstskattelagen (1999:000) eller mervärdes- skattelagen (1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas, grupphuvudman: den som enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) utsetts som huvudman för en mervärdesskattegrupp, inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret, näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten, om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 § kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget, näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkter i verksamheten enligt bestämmelserna i 13 kap. inkomstskattelagen (1999:000) räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget, överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt. 2 kap. 1 §3 Beslut enligt denna lag som rör en fysisk person fattas av skattemyndigheten i den region där den fysiska personen författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas. För den som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i landet under någon del av det år då beslut skall fattas men som inte skall ha varit folkbokförd här den 1 november året före fattas beslut av skattemyndigheten i den region där den fysiska personen först varit bosatt eller stadigvarande vistats. För den som skall anses bosatt här i landet på grund av sådan väsentlig anknytning som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370), fattas beslut av skattemyndigheten i den region där den kommun ligger till vilken anknytningen var starkast under året före det år då beslutet skall fattas. Första–tredje styckena gäller inte om annat följer av 3–5 §§. Om behörig myndighet inte finns, fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholm. Beslut enligt denna lag som rör en fysisk person fattas av skattemyndigheten i den region där den fysiska personen har sin hemortskommun det år då beslutet skall fattas. Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas. För den som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i landet under någon del av det år då beslut skall fattas men som inte skall ha varit folkbokförd här den 1 november året före avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först varit bosatt eller stadigvarande vistats. För den som på grund av väsentlig anknytning till Sverige är obegränsat skattskyldig enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:000), avses med hemortskommun den kommun till vilken anknytningen var starkast under året före det år då beslutet skall fattas. Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 4–5 §§. Om behörig myndighet inte finns, fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholm. 2 §4 Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i den region där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvud- kontor. Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fat- tas av skattemyndigheten i den region där intressegrupperingen har sitt säte. Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller andra stycket fattas av skattemyndigheten i den region inom vilket styrelsen eller förvaltningen har sitt säte. Beslut som rör en skattskyldigs dödsbo fattas dock av den myndighet som senast var behörig att fatta beslut som rörde den skattskyldige. Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3–5 §§. Om en juridisk person har upplösts fattas beslut av den senast behö- riga myndigheten. Om behörig myndighet inte finns fattas beslut av Skattemyndigheten i Stock- holm. Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i den region där bolaget enligt uppgift i handelsregistret hade sitt huvud- kontor den 1 november året före det år då beslutet skall fattas. Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fat- tas av skattemyndigheten i den region där intressegrupperingen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet skall fattas. Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller andra stycket fattas av skattemyndigheten i den region inom vilket styrelsen eller förvaltningen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet skall fattas. Beslut som rör en skattskyldigs dödsbo fattas dock av den myndighet som senast var behörig att fatta beslut som rörde den skattskyldige. Om en juridisk person har bildats efter den 1 november året före det år då beslutet skall fattas skall beslutet fattas av skatte- myndigheten i den region där huvudkontoret eller sätet var beläget då den juridiska personen bildades. Om beslutet rör ett dödsbo och den avlidne hade bytt folkbokföringsort efter den 1 november året före dödsfallsåret skall beslut efter utgången av döds- fallsåret fattas av skattemyndigheten i den region där den avlidnes senaste rätta folkbokföringsort var belägen. Första-fjärde styckena gäller inte om annat följer av 4–5 §§. Om en juridisk person har upplösts fattas beslut av den senast behö- riga myndigheten. Om behörig myndighet inte finns fattas beslut av Skattemyndigheten i Stock- holm. 3 kap. 1 §5 Skattemyndigheten skall registrera 1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala arbetsgivaravgifter, 2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen och av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 nämnda lag, och 3. den som är grupphuvudman. En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyndighet som enligt 2 kap. 1 § första–tredje styckena är behörig att fatta beslut som rör den personen. En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyndighet som enligt 2 kap. 1 § första stycket är behörig att fatta beslut som rör den personen. En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyndighet som den 1 november året före enligt 2 kap. 2 § första–tredje styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen. Om inte någon skattemyndighet var behörig att fatta beslut som rör den juridiska personen vid nämnda tidpunkt, skall registreringen ske hos den skattemyndighet som därefter först fick sådan behörighet. En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyndighet som enligt 2 kap. 2 § första–fjärde styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen. I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registreringen skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta beslut. 4 kap. 13 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren 1. begär att skattsedeln skall återkallas, 2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet, 3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt, 4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering, 5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en utsträckning som inte är obetydlig, 6. har meddelats näringsförbud, 7. är i konkurs, 8. är eller har varit företags- ledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren, eller 9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande som avses i 3–8. 8. är eller har varit företags- ledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmanshandelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren, eller 9. är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag och en företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande som avses i 3–8. 5 kap. 2 §6 Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3–5 §§, göras från kontant ersättning för arbete. Med ersättning för arbete likställs i denna lag 1. pension, 2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar, 3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 § 1 mom. första stycket e och g kommunalskattelagen (1928:370) samt ersättning som avses i tredje stycket samma moment, 4. sjukpenning och annan er- sättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen, 5. ersättning för förlorad ar- betsförtjänst och för intrång i näringsverksamhet, 6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan liknande periodisk utbetal- ning för vilken givaren enligt 23 § kommunalskattelagen är berät- tigad till avdrag, 7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensionssparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid utmätning, konkurs eller ackord, och 8. annan kontant ersättning som utgår med anledning av tjänsten. 3.ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tecknats i samband med tjänst om ersättningen inte utgör livränta, 4. engångsbelopp på grund av personskada, 5. sjukpenning och annan er- sättning som avses i 11 kap. 24, 30, 31, 34 och 36 §§ samt 15 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:000), 6. ersättning för förlorad ar- betsförtjänst och för intrång i näringsverksamhet, 7. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan liknande periodisk utbetal- ning som givaren enligt inkomstskattelagen skall dra av i inkomstslaget näringsverksamhet, 8. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen på grund av att pensionssparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid utmätning, konkurs eller ackord, och 9. annan kontant ersättning som utgår med anledning av tjänsten. 3 §7 Skatteavdrag skall inte göras, om 1. ersättningen är mindre än 100 kronor, 2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor, 3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren understiger 10 000 kronor under inkomståret och a) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo, b) ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet, c) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en sådan överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a § andra stycket 2 d lagen (1962:381) om allmän försäkring, samt d) det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken, 4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersätt- ningen under inkomståret under- stiger ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:000) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersätt- ningen under inkomståret under- stiger ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget, 6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom totalförsvaret, eller 7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret. 7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 § inkomstskattelagen till mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret. 4 §8 Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till 1. staten, landsting, kommuner eller kommunalförbund, 2. fysiska personer som inte är bosatta i Sverige, 2. fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige, 3. utländska juridiska personer, eller 4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §. Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i landet. 9 §9 Skatteavdrag skall inte göras från 1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor, 2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för svenska dödsbon, 3. ränta eller utdelning till fysiska personer som inte är bo- satta i Sverige, 3. ränta eller utdelning till fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige, 4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige, 4. ränta eller utdelning som enligt skatteavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige, 5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor, 6. ränta på ett konto för klientmedel, 7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 § sjätte stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller 8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontroll- uppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontroll- uppgifter. 11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i tredje stycket, besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för 1. en arbetstagare som är bosatt här i landet men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller 1. en arbetstagare som är obe- gränsat skattskyldig här i landet men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat överens- kommelse med för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller 2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men utför arbete här i landet. En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för preli- minär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten. Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras. 8 kap. 4 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda skattetabeller från sjuk- penning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § samt punkt 12 första, andra och femte styckena av anvisningarna till 32 § kom- munalskattelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda skattetabeller från sjuk- penning och annan ersättning som avses i 11 kap. 24, 30 och 31 §§ samt 15 kap. 8 § inkomst- skattelagen (1999:000), med un- dantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §. 5 § I fråga om sjöinkomst som avses i första stycket punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommu- nalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag beräknas enligt särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas på att den skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen och skatte- reduktion enligt 11 kap. 11 § andra stycket. I övrigt gäller be- stämmelserna i 3 §. I fråga om sjöinkomst skall skatteavdrag beräknas enligt sär- skilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas på att den skattskyldige har rätt till sjö- inkomstavdrag enligt 64 kap. inkomstskattelagen (1999:000) och skattereduktion enligt 65 kap. 11 § samma lag. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §. 17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmel- serna i kommunalskattelagen (1928:370). Bestämmelserna om jämkning i punkt 4 andra stycket av anvis- ningarna till 42 § kommunal- skattelagen får dock tillämpas endast i fråga om förmån av fri kost och efter beslut av skatte- myndigheten. Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmel- serna i inkomstskattelagen (1999:000). Bestämmelserna om jämkning i 61 kap. 18 § inkomstskattelagen får dock tillämpas endast i fråga om förmån av fri kost och efter be- slut av skattemyndigheten. 19 §10 Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive 3 a eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften. Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i 12 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:000) skall skatteavdrag göras endast till den del ersätt- ningen överstiger de schablon- belopp som anges i 12 kap. 10–15, 17 och 21 §§ inkomstskattelagen eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften. 23 § På begäran av en utbetalare får skattemyndigheten besluta att skatteavdrag skall göras utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer. Detta gäller dock endast till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger det belopp som får dras av enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370). På begäran av en utbetalare får skattemyndigheten besluta att skatteavdrag skall göras utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer. Detta gäller dock endast till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger det belopp som får dras av enligt 12 kap. 24 § inkomstskattelagen (1999:000). 9 kap. 2 §11 Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet. På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen om 1. det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån enligt punkt 4 andra– fjärde styckena av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen, eller 2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket kommunalskattelagen och punkt 1 andra stycket av anvisningarna till den paragrafen. Förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i 61 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:000) skall dock värderas till marknadsvärdet. På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen om 1. värdet av bilförmån eller kostförmån skall justeras enligt 61 kap. 18 eller 19 § inkomstskattelagen, eller 2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med mer än 10 % från det värde som följer av 61 kap. 2 eller 20 § inkomstskattelagen. Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens beslut. 11 kap. 9 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av domstol. Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § minskad med skattereduktion enligt 11 §. Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § minskad med skattereduktion enligt 65 kap. 9–12 §§ inkomstskattelagen (1999:000). 12 §12 När den slutliga skatten bestäms gäller att 1. kommunal inkomstskatt räk- nas ut i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller för den skattskyldige i hem- ortskommunen, 2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debi- teras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäk- ringskassan, När den slutliga skatten bestäms gäller att 1. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debi- teras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäk- ringskassan, 3. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144), som inte ingår i avgift enligt 4, räknas ut med ledning av den avgiftssats som för inkomståret gäller för den skattskyldige enligt de uppgifter som lämnats för den församling eller kommun som avgiften skall betalas till, och att 4. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund räknas ut med ledning av den avgiftssats som för inkomståret gäller för den skattskyldige enligt de uppgifter som lämnats av trossamfundet. 2. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144), som inte ingår i avgift enligt 3, räknas ut med ledning av den avgiftssats som för inkomståret gäller för den skattskyldige enligt de uppgifter som lämnats för den församling eller kommun som avgiften skall betalas till, och att 3. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund räknas ut med ledning av den avgiftssats som för inkomståret gäller för den skattskyldige enligt de uppgifter som lämnats av trossamfundet. 14 § Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra en avstämning av skattekontot. Innan avstämning görs skall skattemyndigheten 1. från den slutliga skatten göra avdrag för a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt, b) avdragen A-skatt, c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 § andra stycket, d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild in- komstskatt för utomlands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här, e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild in- komstskatt för utomlands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit obegränsat skattskyldig i Sverige, 2. till den slutliga skatten lägga a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket, b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första stycket, och c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324). 12 kap. Ansvar vid sammanläggning eller delning av värdepappers- fonder 9 a § Om en värdepappersfond har sammanlagts eller delats enligt 33 a § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, övergår rättigheter och skyldigheter när det gäller skatt som avser tiden före ombildningen till den eller de nybildade fonderna. Vid delning fördelas rättigheterna och skyldigheterna mellan de nybildade fonderna i förhållande till fondernas värde vid delningen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas från och med den 1 januari 2001. De nya bestämmelserna i 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 § och 12 kap. 9 a § samt upphävandet av 2 kap. 3 § tillämpas dock från och med ikraftträdandet. 2.74 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4, 6, 13, 14, 16 och 19 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 4 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst, om stipendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som arbetsgivare. Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas även stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:000) skall tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst, om stipendiet har betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som arbetsgivare. 6 § Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är 1. inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade har arbetat i inte oväsentlig omfattning (aktiv näringsverksamhet), 1. inkomst av en sådan näringsverksamhet här i landet som enligt 2 kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:000) utgör aktiv näringsverksamhet, 2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet, 3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, 4. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1–3, 5. stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av tjänst. 5. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen skall tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersättning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem i intressegrupperingen. Bedömningen i första stycket 1 skall göras för varje förvärvskälla enligt kommunalskattelagen för sig. 13 § Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättning som en idrottsutövare har fått från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:000) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, är inte pensionsgrundande som inkomst av anställning om ersättningen från föreningen under ett år har understigit hälften av det för det året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 14 § Ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte pensionsgrundande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har utgjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag gäller första stycket inte ersättning som den juridiska personen har lämnat till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller första stycket inte ersättning som den juridiska personen har lämnat till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller en person som är närstående till någon av dem. Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:000). Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988–1991. 16 § Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) är inte pensionsgrundande inkomst. Intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1– 4 inkomstskattelagen (1999:000) är inte pensionsgrundande inkomst. Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. 19 § Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad inte är skattskyldig i Sverige enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren. Pensionsgrundande inkomst av anställning för vilken en försäkrad inte är skattskyldig i Sverige enligt inkomstskattelagen (1999:000) skall bestämmas med ledning av en särskild kontrolluppgift från arbetsgivaren. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid fastställande av pensionsgrundande inkomst för år 2001. 2.75 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv Härigenom föreskrivs att 1 och 7 §§ lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Ett företag som vid utgången av det beskattningsår som avslutas närmast före den 31 december 1999 har valutakursreserv får återföra denna till beskattning i den omfattning som anges i denna lag. Detsamma gäller avsättning till valutakursreserv som har gjorts i bokslut per den 31 december 1999 eller under år 2000 under förutsättning att det räkenskapsår som ligger till grund för bokslutet har påbörjats före den 1 januari 1999. Valutakursreserv anses föreligga om tillgångarna vid inkomsttaxeringen har tagits upp till ett lägre värde än som skulle ha följt vid en tillämpning av punkt 4 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse den 1 januari 1999. Valutakursreserv anses föreligga om tillgångarna vid inkomsttaxeringen har tagits upp till ett lägre värde än som skulle ha följt vid en tillämpning av punkt 4 av anvisningarna till 24 § den upphävda kommunalskattelagen (1928:370). Som förutsättning för att lagen skall tillämpas gäller att den kvarvarande valutakursreserven finns avsatt i räkenskaperna. Med företag avses i denna lag fysiska och juridiska personer. 7 § Överför en fysisk person sin näringsverksamhet eller driften av denna till ett aktiebolag eller överförs näringsverksamheten i ett handelsbolag till ett aktiebolag får kvarvarande valutakursreserv övertas av och återföras hos aktiebolaget under förutsättning 1. att överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt punkt 1 a av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) och 1. att överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt 22 kap. inkomstskattelagen (1999:000), och 2. att den fysiska personen eller handelsbolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, skjuter till ett belopp motsvarande överförd valutakursreserv till aktiebolaget. Tillskott som avses i första stycket 2 beaktas inte vid beräkning av anskaffningsvärdet för aktierna. Vid apportemission skall anskaffningsvärdet för aktierna minskas med ett belopp motsvarande överförd valutakursreserv minskad med den avsättning som bolaget gör i räkenskaperna för skatt som belöper på valutakursreserven. Tillskott som avses i första stycket 2 beaktas inte vid beräkning av omkostnadsbeloppet för aktierna. Vid apportemission skall anskaffningsutgiften för aktierna minskas med ett belopp motsvarande överförd valutakursreserv minskad med den avsättning som bolaget gör i räkenskaperna för skatt som belöper sig på valutakursreserven. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2.76 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:000) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § och 3 kap. 1 § bokföringslagen (1999:000) skall ha följande lydelse. 2 kap. 6 § En fysisk person som bedriver näringsverksamhet är bokföringsskyldig för denna. Vid tillämpningen av första stycket skall uthyrning av en fastighet som enligt 5 § kommunalskattelagen (1928:370) räknas som privatbostadsfastighet inte anses som näringsverksamhet. Ägande eller brukande av en fastighet som enligt 5 § kommunalskattelagen räknas som näringsfastighet skall alltid anses som näringsverksamhet. Vid tillämpningen av första stycket skall uthyrning av en sådan privatbostadsfastighet som avses i 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:000) inte anses som näringsverksamhet. Ägande eller brukande av en sådan näringsfastighet som avses i 2 kap. 14 § nämnda lag skall alltid anses som näringsverksamhet. 3 kap. 1 § Ett räkenskapsår skall omfatta tolv månader. Fysiska personer, handelsbolag där en fysisk person skall beskattas för hela eller en del av bolagets inkomst och sådana samfällighetsförvaltande juridiska personer som avses i 53 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha kalenderåret som räkenskapsår. Fysiska personer, handelsbolag där en fysisk person skall beskattas för hela eller en del av bolagets inkomst och sådana samfällighetsförvaltande juridiska personer som avses i 6 kap. 6 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) skall ha kalenderåret som räkenskapsår. Andra företag får tillämpa annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår). Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj–den 30 april, den 1 juli–den 30 juni eller den 1 september–den 31 augusti. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på räkenskapsår som avslutas efter utgången av år 2000. 2.77 Förslag till lag om Forskarskattenämnden Härigenom föreskrivs följande. Uppgifter 1 § Forskarskattenämnden prövar frågan om de förutsättningar för skattelättnader som anges i 11 kap. 22 § inkomstskattelagen (1999:000) är uppfyllda. Sammansättning 2 § Forskarskattenämnden är knuten till Riksskatteverket. Ordförande i nämnden är Riksskatteverkets generaldirektör med över- direktören i verket som personlig suppleant. Nämnden skall i övrigt bestå av tre ledamöter, var och en med en personlig suppleant. Av ledamöterna skall en ha särskild insikt i beskattningsfrågor och två särskild insikt i forskningsfrågor. Mot- svarande gäller deras suppleanter. 3 § Ledamöterna och deras suppleanter förordnas av regeringen för tre år. Ordförandena i Naturvetenskapliga forskningsrådet och Medicinska forskningsrådet skall gemensamt ge förslag till en ledamot och suppleant. Ordföranden i Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet skall ge förslag till en ledamot. Generaldirektören för Närings- och teknikutvecklingsverket skall ge förslag till en suppleant. 4 § En suppleant får kallas att delta i behandlingen av ett ärende i stället för ledamoten, om han har särskild sakkunskap inom det område som ärendet avser. Handläggning 5 § En ansökan till Forskarskattenämnden skall vara skriftlig och avse en viss forskare. Ansökan får göras, förutom av forskaren, av den som anlitar eller avser att anlita forskaren och av arbetsgivaren i utlandet om forskaren kvarstår i dennes tjänst. 6 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Forskarskattenämnden är beslutför med ordföranden och två ledamöter, om de är ense om beslutet. 7 § Om Forskarskattenämnden finner att förutsättningarna för skattelätt- nader är uppfyllda, skall det anges i beslutet vilken tid beslutet avser. 8 § Forskaren och den som anlitar eller avser att anlita forskaren skall underrättas om nämndens beslut, även om han inte är sökande. Överklagande 9 § Forskarskattenämndens beslut får inte överklagas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 3 Ärendet och dess beredning Den dåvarande regeringen tillsatte den 2 maj 1991 en utredning för att göra en teknisk översyn av inkomstskattelagstiftningen och utforma ett skattesystem som är överskådligt och språkligt moderniserat (dir. 1991:39). Utredningen antog namnet Skattelagskommittén, SLK. SLK avlämnade i januari 1997 sitt huvudbetänkande Inkomstskattelag (SOU 1997:2). Betänkandet innehåller förslag till en ny inkomstskattelag, IL. Vidare innehåller det ett förslag till en ikraftträdandelag, ILP, som förutom ikraftträdande- och övergångsbestämmelser innehåller bestämmelser om upphävande av kommunalskattelagen (1928:370), KL, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, och 29 andra lagar. Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i Del 3 bilaga 1. I juni 1997 avlämnade kommittén sitt slutbetänkande Uppföljning av inkomstskattelagen (SOU 1997:77). Slutbetänkandet innehåller dels en uppdatering av de lämnade lagförslagen i huvudbetänkandet med anledning av lagändringar under hösten 1996 och våren 1997, dels följd- ändringar i annan lagstiftning med anledning av förslagen till IL och ILP. Båda betänkandena har remissbehandlats. I Del 3 bilaga 2 finns en förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig. Det har gjorts sammanställningar av remissyttranden över de båda betänkandena. Dessa finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi97/79 och Fi97/2015). Regeringens förslag i denna proposition bygger på dessa två betänkanden. Under arbetet med utarbetandet av propositionen har det emellertid skett en hel del ändringar i lagstiftningen. En av de större ändringarna är de nya reglerna om omstrukturering och beskattning som riksdagen antog år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1600 f.). De ändringar som har beslutats av riksdagen har inarbetats i förslaget till IL. Vidare har inarbetats de förslag till lagändringar som har tagits in i propositioner som har avlämnats till riksdagen samt förslag till lagändringar i en lagrådsremiss om de s.k. stoppreglerna som har beslutats i dag. Lagrådet Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i Del 3 bilaga 3–5. Dessa förslag är uppdelade i fyra olika lagrådsremisser. Den 3 september 1998 beslutade regeringen att inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till ny inkomstskattelag. Den 17 september 1998 beslutades att inhämta yttrande över ett förslag till lag om ikraftträdande av inkomstskattelagen. Den 4 mars 1999 beslutades att inhämta yttrande över dels ett förslag till ändringar i den föreslagna inkomstskattelagen och ikraftträdandelagen, dels ett förslag till följdändringar i 16 lagar med anledning av den föreslagna inkomstskattelagen samt förslag till en ny lag om forskarskattenämnden. I förslaget till ändringar i IL återkallades de delar som ersattes av nya bestämmelser. I bilaga 3 har förslagen redigerats samman så att det är den version som remitterats till Lagrådet som finns med. I propositionen finns förslag till upphävanden av ytterligare 15 lagar som har eller inom kort kommer att förlora sin aktualitet samt följdändringar i ytterligare 43 lagar. Ändringarna i dessa lagar är av samma karaktär som ändringarna i de till Lagrådet remitterade förslagen. Något yttrande har därför inte inhämtats. Lagrådets yttranden finns i Del 3 bilaga 6–8. Regeringen har i de flesta fall följt Lagrådets förslag till ändringar i utformningen av lagtexten. Däremot har regeringen mer sällan följt Lag- rådets förslag till materiella ändringar. Lagrådets förslag samt hur de har beaktats av regeringen behandlas i författningskommentarerna till de lagrum som Lagrådet lämnar synpunkter på. Lagrådet har vidare under lagrådsföredragningen kommit med förslag till justeringar i lagtexten. Dessa har i allmänhet följts utan att det kommenteras särskilt i författningskommentarerna. Vidare har vissa justeringar, huvudsakligen av redaktionell karaktär, gjorts efter lagrådsbehandlingen. Dessa har ofta gjorts för att lagtexten skall få en enhetlig uppbyggnad. När det är frågan om rent redaktionella ändringar i linje med vad Lagrådet föreslagit i andra lagrum nämns inte detta. I andra fall finns det upplysningar om att ändringarna har gjorts efter lagrådsgranskningen. De ändringar i IL som har gjorts med anledning av ändringar i lagstiftningen i år eller av ändringsförslag som lämnats i propositioner till riksdagen har inte granskats av Lagrådet. Regeringen återkommer till Lagrådets yttranden i den allmänna motiveringen och i aktuella författningskommentarer. 4 Lagförslagets allmänna inriktning Regeringens förslag: Lagförslaget utformas i huvudsak i överensstämmelse med SLK:s förslag. Det innebär att inkomstskattelagstiftningen genomgår en omfattande lagteknisk och språklig bearbetning. Däremot innehåller förslaget få materiella ändringar. Praxis kodifieras i några fall. SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanser som har yttrat sig över SLK:s förslag till en ny inkomstskattelag är i huvudsak positiva och tillstyrker att det läggs till grund för lagstiftning. Några remissinstanser är emellertid negativa. Näringslivets nämnd för regelgranskning anser att förslaget, innan det genomförs, skall bearbetas med syfte att ta bort onödiga regler och förenkla de som måste vara kvar så mycket som möjligt. Också Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund anser att förslaget inte skall genomföras innan det företagits en översyn från ett förenklingsperspektiv. Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund befarar att förslaget medför risk för lagtolkningssvårigheter och försvårar tillämpningen för andra än de renodlade skatteexperterna. Yngre generationer får mycket svårt att konkurrera med dem som tillämpat reglerna i dess äldre lydelse. En fullständig omarbetning av lagarna kan praktiskt omöjliggöra för flertalet att finna äldre rättsfall och förarbeten. Ett antal remissinstanser tar upp frågan om materiella ändringar. Många vill att reglerna skall förenklas materiellt, men accepterar att det får anstå till ett annat sammanhang. Flera remissinstanser menar att ytterligare materiella ändringar bör göras i vissa speciella frågor. Vissa instanser är kritiska till de materiella ställningstaganden som görs. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anser att förslagen innehåller fler materiella ändringar än vad SLK påpekar samt att SLK på åtskilliga områden gjort sådana tolkningar eller förtydliganden att det lett till väsentliga materiella förändringar, oftast i en riktning som organisationerna inte finner önskvärd. Dessa frågor tas upp i kommentarerna till de olika paragraferna. Sveriges Advokatsamfund framhåller risken för oavsiktliga materiella ändringar. När det gäller avsiktliga ändringar menar samfundet att det, bl.a. på grund av materialets omfattning, finns en risk för godtycklighet och slumpmässighet. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR framhåller vikten av att tydligt ange om en materiell ändring kan tänkas förekomma och Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund efterlyser en sammanställning av de materiella ändringar som föreslås. Skälen för regeringens förslag Allmänt om förslaget Förslaget till en ny inkomstskattelag har mottagits väl. Tre av de remissinstanser som är negativa anser att reglerna skall förenklas innan inkomstskattelagarna arbetas om. Förenklingsutredningen (dir. 1996:78) arbetar för närvarande med förenklingar i reglerna för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. Utredningen avlämnade i mars ett betänkande, Kontantmetod för småföretagare (SOU 1999:28), som just remissbehandlats. Utredningen arbetar vidare med bl.a. beskattningen av handelsbolag. Vidare har regeringen i vårpropositionen (1998/99:100) aviserat att de s.k. 3:12-reglerna skall ses över. Med hänsyn till den nya dispositionen bör det bli betydligt enklare att ändra i IL än i dagens lagstiftning när det kommer förslag om förenklingar, se avsnitt 6.2 under rubriken Kommande ändringar. IL bör därför antas nu. Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund befarar att ett sådant omfattande redigeringsarbete som det föreslagna kommer att leda till att det blir svårare att tolka lagarna och att finna äldre rättsfall och förarbeten. Vidare befarar de att det skapas större klyftor mellan renodlade skatteexperter och andra samt att det blir svårare för yngre generationer att förstå skattereglerna. Regeringen delar inte dessa farhågor utan anser tvärtom att det kommer att bli enklare för andra än experter att hitta i den föreslagna inkomstskattelagstiftningen och att förstå reglerna. Viktigare förarbeten finns samlade i denna proposition. Visserligen kan det bli svårare att leta efter rättsfall och i äldre litteratur. Dessa svårigheter kan dock inte vara så stora att de överväger fördelarna med en lag som det är enklare att hitta i och att förstå. Lagrådet anser att målet att åstadkomma ett klarare och mer lättillgängligt regelsystem på inkomstbeskattningens område på det hela taget uppfyllts på ett utmärkt sätt och anför. I formellt hänseende är IL överlägsen den nuvarande lagstiftningen på inkomstbeskattningens område. Den föreslagna strukturen och terminologin i förening med den språkliga bearbetningen innebär en avsevärd förbättring jämfört med dagens splittrade och oenhetliga regelverk. Ett införande av IL måste betecknas som en odiskutabel förbättring av skattelagstiftningen. Lagrådet tillstyrker att förslaget läggs till grund för lagstiftning. SLK:s lagförslag kan därför, efter en bearbetning, enligt regeringens bedömning ligga till grund för lagstiftning. Förslaget innebär en lagteknisk och språklig bearbetning av bestämmelserna. Hur denna har gått till redogörs närmare för i avsnitten 6 och 7. Materiella frågor Kommittén har i enlighet med sina direktiv varit restriktiv med att föreslå materiella ändringar. Denna restriktivitet har i stort accepterats av remissinstanserna. Lagrådet har haft en annan utgångspunkt och anför i huvudsak följande. Vid Lagrådets granskning är det likgiltigt om de föreslagna reglerna överensstämmer med eller om de skiljer sig från dittills gällande regler. Lagrådet kan inte avstå från att kritisera oklara eller motstridiga regler endast av den anledningen att motsvarande brister finns i dagens system. Lagrådet har därför behandlat frågor som regeringen medvetet avstått från att ta ställning till. En konsekvens av detta är att det ofta saknas tillräckligt underlag för att lägga fram förslag om en alternativ lydelse. Lagrådet har emellertid förståelse för att det i ett lagstiftningsprojekt av aktuellt slag inte varit möjligt att annat än punktvis ta ställning i materiella frågor och att en allmän översyn hade försenat projektet. Bristen på materiella analyser kan mot denna bakgrund inte utgöra något hinder mot ett genomförande av IL. Lagrådet menar att den kritik som kan riktas mot förslaget beror i huvudsak på befintliga materiella brister. Lagrådet utvecklar detta och kommer fram till att IL – liksom dagens regler – är av sådan komplex natur att det är en illusion att tro att de materiella reglerna får avsett genomslag i praktiken. Lagstiftningen på inkomstbeskattningens område bör därför i högre grad än vad som hittills skett inriktas på förenklingar av de materiella reglerna. Lagrådet konstaterar emellertid att det pågår ett arbete att förenkla reglerna och att regeringen således är medveten om att regelsystemet måste förenklas. Lagrådets slutsats är att förekommande brister inte utgör något hinder mot att IL läggs till grund för lagstiftning. Regeringen gör följande bedömning. Lagrådet har dels allmänt kritiserat lagstiftningens komplexitet, dels i ett antal bestämmelser föreslagit förtydliganden av oklara eller motstridiga regler eller föreslagit ändringar i de utarbetade reglerna. Dessa regler överensstämmer oftast i sak med gällande rätt. Regeringens avsikt med detta lagstiftningsärende har aldrig varit att alla oklara frågor skulle klaras ut eller att det skulle företas egentliga materiella ändringar. Som framgår av de direktiv som regeringen gav till SLK var avsikten att göra en teknisk bearbetning för att få en bättre struktur på reglerna. Det skulle utformas ett regelsystem som är överskådligt och språkligt moderniserat. Det arbete som har utförts är också i första hand ett omredigeringsarbete. 35 lagar har förts samman till en stor lag med 66 kapitel. Av direktiven framgår också att målet har varit att hålla borta materiella frågor. Om de frågor som Lagrådet tagit upp skulle lösas, skulle det ta alltför lång tid innan detta förslag skulle kunna läggas fram för riksdagen. Många frågor kräver beredning, inte bara inom Regeringskansliet, utan också ytterligare remissbehandling. Om det föreslogs materiella ändringar skulle det kunna leda till att projektet försenades eller i värsta fall omintetgjordes. Slutsatsen av detta är att regeringen i de flesta fall inte har gjort de förtydliganden eller lagändringar som Lagrådet föreslår. Det innebär inte att frågorna läggs helt åt sidan. Många frågor är stora och viktiga. Vissa frågor är redan föremål för prövning i olika utredningar, andra frågor kommer att lämnas över till nya utredningar. För att det skall vara möjligt att genomföra detta omfattande lagstiftningsprojekt utan att det skall ta alltför lång tid är det således en nödvändighet att fullfölja den restriktiva linje som SLK hållit. De ändringar som trots allt finns med är ofta förorsakade av en bristande samordning mellan olika regler. I vissa fall har oklara frågor reglerats. Det har huvudsakligen skett när det är nödvändigt för att kunna redigera om lagtexten. Materiella ställningstaganden har t.ex. gjorts när det gäller reglernas tillämplighet på utländska förhållanden. Detta behandlas i avsnitt 8. Remissinstansernas inställning till de föreslagna materiella ändringarna tas upp i kommentarerna till de aktuella paragraferna. Remissinstanserna har kommit med en hel del egna förslag till materiella ändringar. Om regeringen inte finner skäl att överväga ett sådant förslag redovisas det i allmänhet inte i kommentaren. Vissa remissinstanser påpekar att omarbetningen sannolikt kommer att medföra materiella ändringar som inte är avsedda. Det hävdas att ändringarna ibland kan leda till rättsförluster för enskilda eller till minskade skatteintäkter för det allmänna. Regeringen menar emellertid att detta är en risk man måste ta när en omarbetning av denna omfattning skall göras. Det är viktigt att noga följa upp och ändra lagen om det visar sig att det har blivit några misstag. Lagrådet uttalar att till förslagets förtjänster hör att överföringen av bestämmelserna synes ha skett med stor noggrannhet och på ett sådant sätt att risken för icke avsedda förändringar i rättsläget framstår som liten. Någon remissinstans framhåller vikten av att ange om en materiell ändring av en bestämmelse kan tänkas förekomma. Detta är självfallet viktigt. Regeringens inställning är att om det finns en avsikt att ändra en bestämmelse materiellt, skall det anges. Om det inte står att en ändring är avsedd, kan läsaren således utgå ifrån att avsikten är att bestämmelsen inte skall ändras. Den omständigheten att det inte står att regeln skall ändras behöver emellertid inte innebära att den faktiskt inte har ändrats. Så är ju fallet om det av misstag har blivit en ändring. I många paragrafer kan det dessutom finnas ett utrymme för tvekan om vad som avses. Denna osäkerhet anges ibland i författningskommentaren – se t.ex. inledningen till 27 kap. IL om behovet av en översyn av bestämmelserna i kapitlet eller kommentaren till 24 kap. 20 § IL när det gäller om utdelning till förvaltningsföretag omfattas av bestämmelserna – men oftast nämns den inte. Om en tolkning är den naturligaste och om regeln i IL utformas i enlighet med den tolkningen, nämns oftast inte en eventuell tveksamhet. Som exempel kan nämnas sista meningen i punkt 1 av anvisningarna till 24 § KL, där det står ”Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust som är hänförlig till näringsverksamhet tillämpas 24 § 1–5 mom. SIL ...”. Här kan man tveka om bestämmelserna gäller bara vid beräkning av realisationsvinst och realisationsförlust eller om de bestämmelser som finns i 24 § 4 mom. SIL om beskattningstidpunkten också skall tillämpas. Eftersom det verkar meningslöst att hänvisa till 4 mom. om de bestämmelser som finns där angående beskattningstidpunkten inte skall tillämpas, så har slutsatsen dragits att de skall tillämpas i inkomstslaget näringsverksamhet. Denna osäkerhet nämns varken i kommentaren till 25 kap. 2 § eller till 44 kap. 26–32 §§ IL. En redogörelse för alla eventuella tveksamheter skulle tynga kommentaren utan att några större fördelar var vunna. Om en oklarhet får bestå, finns det oftast inte heller någon anledning att påpeka den. Som exempel kan nämnas att Kammarrätten i Stockholm anser att det av 3 kap. 4 § andra stycket IL (som motsvarar 69 § första stycket KL och 17 § första stycket SIL) bör framgå om det med uttrycket bor hos avses make och barn som faktisk bor hos de nämnda personerna eller om här även avses make och barn som visserligen inte bor hos denne men tillhör dennes hushåll. Kodifiering av praxis SLK har kodifierat praxis i enstaka fall. Det har inte kommenterats av remissinstanserna, med undantag för att Juridiska fakulteten vid Lunds universitet vill se vissa ytterligare kodifieringar. Regeringen följer SLK:s förslag till kodifiering (se t.ex. 18 kap. 3 § andra stycket och 4 § samt 35 kap. 7 § IL) men har kodifierat praxis i ytterligare några fall (se t.ex. 12 kap. 28 § IL). 5 Omfattningen Regeringens förslag: Lagförslaget innehåller, med enstaka undantag, samtliga regler om beräkning av underlaget för kommunal och statlig inkomstskatt samt om beräkning av skatten och skattereduktion. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksskatteverket, Kammarrätten i Stockholm och Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet tillstyrker att IL omfattar de regler som SLK har placerat där. Handelshögskolan i Stockholm anser att övervägande skäl talar för att även lagarna om särskilda inkomstskatteformer för utomlands bosatta systematiskt hör hemma i en inkomstskattelag. Skogsstyrelsen och Svenska Revisorsamfundet SRS anser att lagen om skatt på ränta på skogskontomedel borde tas med. Svenska Revisorsamfundet SRS vill vidare ta med lagen om fastighetsskatt. Kammarrätten i Jönköping vill gå något steg längre än vad SLK föreslår och ta in i vart fall vissa av lagarna av speciell karaktär (se nedan under rubriken Undantag). Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att kyrkoavgiften, begravningsavgiften och den kyrkoantikvariska skatten, som har föreslagits i SOU 1997:42, SOU 1997:43 och SOU 1997:46, bör inarbetas i IL eller i vart fall bli föremål för överväganden under lagstiftningsarbetet. Skälen för regeringens förslag Reglerna om kommunal och statlig inkomstskatt En första fråga är vilka regler som skall tas in i den nya inkomstskatte- lagen. Att innehållet i de två grundläggande lagarna, KL och SIL, samt ett antal kompletterande lagar till dessa i allt väsentligt hör dit är självklart. Vid sidan av dessa finns emellertid ytterligare lagar som kan sägas avse inkomstskatt. Dessa är av tre slag. Den första kategorin är lagarna om särskilda inkomstskatteformer för utomlands bosatta (kupongskatt samt särskilda inkomstskatter för artister och andra utomlands bosatta). Den andra kategorin är lagarna om särskilda skatter som på olika sätt kompletterar inkomstskatten (statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt skatt på ränta på skogskonto och upphovsmannakonto). Slutligen finns lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt och lagen (1997:324) om begränsning av skatt. Lagrådet har inga invändningar mot det urval av författningar som tagits med i IL. Att ta med lagarna i den första kategorin om särskilda inkomstskatteformer för utomlands bosatta, som Handelshögskolan i Stockholm vill, är kanske teoretiskt riktigt eftersom de ersätter den kommunala och den statliga inkomstskatten. Det blir också lättare att hitta bestämmelserna. Mot detta talar emellertid att skattebasen är olika och att skatterna räknas ut på olika sätt. Man har således inte någon större fördel av att skatterna behandlas i samma lag och IL blir i så fall mer omfattande och svårhanterlig. Också lagarna i den andra kategorin (kompletterande lagar) blir lättare att hitta, men även dessa lagar har en annorlunda skattebas och skatteuträkning. För att IL inte skall bli alltför omfattande bör den begränsas till reglerna om kommunal och statlig inkomstskatt, inklusive expansionsmedelsskatt (i IL benämnd expansionsfondsskatt). Att expansionsfondsskatten tas med trots att skattebasen är annorlunda beror på att avdrag görs vid inkomsttaxeringen för belopp som sätts av till fonden och att motsvarande avdrag i vissa fall skall återföras. Vidare är bestämmelserna om beräkning av underlaget för avdrag för avsättning till expansionsfond till stora delar desamma som bestämmelserna om beräkning av underlaget för räntefördelning. Bestämmelserna om avräkning av utländsk skatt omfattar inte bara inkomstskatt utan även fastighetsskatt och avkastningsskatt på pensionsmedel och kan därför inte sägas naturligt ansluta sig till inkomstskatten. Lagen om begränsning av skatt har närmare anknytning till förmögenhetsskatten än till inkomstskatten. Inte heller denna kategori tas därför in i IL. Bestämmelserna om skattereduktion, som i dag finns i skattebetal- ningslagen (1997:483), hör mer ihop med de materiella reglerna om skattens storlek än med reglerna om hur man fastställer och tar in skatten. Bestämmelserna har därför tagits med i IL. I den utsträckning de lagar som arbetet omfattar innehåller bestämmelser om förfarandet eller uppgiftsskyldigheten flyttas dessa till taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. När det gäller avgifter till Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund föreskrivs det i 4 § i den numera antagna lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund att avgifter som tas in med statlig hjälp beräknas på grundval av den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. För begravningsavgifter finns numera bestämmelser i 9 kap. begravningslagen (1990:1144). Enligt 9 kap. 3 § begravningslagen beräknas också begravningsavgift på grundval av den skattskyldiges till kommunal inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomst. Någon kyrkoantikvarisk avgift har inte införts. Det behövs därför inga särskilda bestämmelser om avgifter i IL. Undantag Det har gjorts vissa undantag från principen att lagförslaget skall innehålla samtliga materiella regler om kommunal och statlig inkomstskatt. För det första har lagar som det finns förslag om att upphäva utelämnats. För det andra har vissa lagar av speciell karaktär inte tagits med. Slutligen har sådana lagar inte tagits med som har förlorat sin aktualitet när den nya inkomstskattelagstiftningen träder i kraft eller som då kommer att förlora den inom kort. (Här används beteckningen lagar på alla författningar med sådant innehåll att lagformen numera skall användas.) Kammarrätten i Jönköping vill ta med i vart fall vissa av bestämmelserna i lagarna av mera speciell karaktär. Kammarrätten har emellertid inte angett vilka bestämmelser den avser eller varför de skall tas med. Regeringen finner inte skäl att avvika från SLK:s förslag. De lagar som har utelämnats på grund av förslag om upphävande är: 1. förordningen (1947:339) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m., 2. förordningen (1948:497) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m., 3. förordningen (1950:25) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till Stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, m.m., 4. förordningen (1951:148) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m.m., 5. förordningen (1951:149) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till viss av Aktiebolaget Tegefors verk grundad stiftelse, m.m., och 6. kungörelsen (1959:82) om skattefrihet för vissa anslag från lågkonjunkturfond m.m. Dessa lagar har föreslagits upphävda av Stiftelse- och föreningsskattekommittén, som anser att frågan om stiftelsernas skattskyldighet i stället bör bedömas enligt de allmänna reglerna (SOU 1995:63 s. 243). Regeringen tar inte upp den frågan här, utan återkommer till den i samband med behandlingen av Stiftelse- och föreningsskattekommitténs förslag. De lagar som har lämnas utanför på grund av deras speciella karaktär är: 1. förordningen (1965:29) om skattefrihet för ersättning till offer för nationalsocialistisk förföljelse, 2. lagen (1971:118) om skattefrihet för ersättning till neurosedynskadade, 3. lagen (1988:177) om skattefrihet för viss ersättning från Tyska Demokratiska Republiken, 4. lagen (1988:1461) om skattefrihet för vissa ersättningar från Österrike, 5. lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv, och 6. lagen (1999:290) om skattefrihet för prästlönetillgångar vid 2001– 2010 års taxeringar. Lagen under 5 är tillämplig bara t.o.m. 2005 års taxering, varför den har lämnats utanför. Lagen under 6 gäller både inkomstskatt och förmögenhetsskatt. För att slippa splittra upp lagen, som för övrigt är tidsbegränsad t.o.m. 2010 års taxering, har den lämnats utanför. 6 Dispositionen 6.1 En eller flera lagar Regeringens förslag: Samtliga bestämmelser samlas i en enda lag, inkomstskattelagen. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva. Skälen för regeringens förslag Bestämmelserna är svåra att hitta Ett av problemen med dagens lagstiftning är svårigheten att hitta den bestämmelse man söker. En orsak till denna svårighet är den oklara fördelningen av bestäm- melserna mellan KL och SIL. Detta är särskilt påtagligt i inkomstslaget näringsverksamhet. Bestämmelserna för de tre inkomstslag som numera slagits samman till inkomstslaget näringsverksamhet fanns ursprungligen i KL. I samband med att den kommunala beskattningen av juridiska personer slopades fördelades dessa bestämmelser mellan KL och SIL. Sådana regler som uteslutande gällde juridiska personer flyttades över till SIL. I vissa fall där en överflyttning till SIL skulle ha krävt en mera omständlig reglering fick dock bestämmelserna stå kvar i KL. Bestämmelser som gällde enbart fysiska personer eller såväl fysiska som juridiska personer fick stå kvar i KL. Ytterligare en orsak till svårigheten att hitta är att många regler står i kompletterande lagstiftning, dvs. i andra lagar än KL och SIL, och därför är mer eller mindre okända. Olika alternativ SLK övervägde följande alternativ för att komma till rätta med problemen: 1. En kommunal inkomstskattelag och en statlig inkomstskattelag. 2. Tre separata lagar för inkomstslagen tjänst, näringsverksamhet och kapital samt en gemensam lag med allmänna bestämmelser och bestämmelser för beräkning av skatten. 3. Två lagar, en för fysiska personer och en för juridiska personer. 4. En heltäckande inkomstskattelag. SLK stannade för alternativ 4 med följande motivering. ”Alternativen 1, 2 och 3 leder antingen till att många regler med identiskt eller likartat innehåll måste tas in i de olika lagarna eller till att den materiella regleringen i många fall måste göras genom hänvisningar mellan lagarna. Att ta in bestämmelser med samma, eller så gott som samma, innehåll i de olika lagarna är inte invändningsfritt. Det kan medföra problem vid ändringar i bestämmelserna. Om tillägg och justeringar sker så att det blir skillnader i formuleringarna, kan praxis lätt gå i olika riktningar. Det kan också skapa osäkerhet om vilka likheterna och skillnaderna är. Man kan i stället bygga upp ett system med hänvisningar mellan lagarna. Men också ett sådant system har nackdelar. Ett skäl att ha separata lagar för olika inkomstslag eller för olika skattskyldiga är att det kan bli lättare att hitta just de bestämmelser som man söker i den aktuella lagen. Om man blir hänvisad till en annan lag, har fördelen med separata lagar gått förlorad. Då kan det vara bättre att hänvisa inom en lag. Att separera reglerna enligt alternativ 1, som motsvarar dagens uppdelning, har vi avfärdat. Uppdelningen känns inte aktuell. Visserligen innebär det för juridiska personer att de bara behöver tillämpa en lag. Men för fysiska personer är bestämmelserna om beräkningen av överskott eller underskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet desamma. När det gäller alternativ 2 kan tilläggas att det i dag sällan är något problem att avgöra var reglerna för ett visst inkomstslag är placerade. Problemet är i stället att hitta bestämmelserna inom ett inkomstslag. Det som talar mot alternativet är framför allt att det finns en hel del bestämmelser som är gemensamma för de olika inkomstslagen. Alternativ 3 har visserligen en hel del förtjänster men nackdelarna överväger. Det är ofta svårt att avgöra vilka bestämmelser som gäller för en viss typ av skattesubjekt. Behovet av en uppdelning finns huvudsakligen i inkomstslaget näringsverksamhet. Samtidigt uppkommer det problem i detta inkomstslag. Där krävs en omfattande dubbelreglering eller hänvisningsapparat. Detsamma gäller i fråga om beräkning av kapitalvinster och kapitalförluster. När det gäller alternativ 4 krävs också vissa hänvisningar. En fördel är dock att hänvisningarna håller sig inom samma lag. Man kan ha en enhetlig begreppsapparat. En nackdel är att en stor lag kan bli oöverskådlig. Tillämparen kan emellertid ledas rätt genom en logisk uppbyggnad med kapitel och mellanrubriker.” SLK har också övervägt att ha en särskild lag för utlandsfrågor, men förkastat detta alternativ. Den enda remissinstans som berört frågan är Handelshögskolan i Stockholm, som delar SLK:s uppfattning. Det finns mycket få regler som gäller enbart för utländska förhållanden och de regler som finns avser mycket disparata företeelser. Det är därför inte meningsfullt att ha en sådan lag. En annan möjlighet vore att utforma en lag för dem som är begränsat skattskyldiga i Sverige. Ett stort antal bestämmelser, däribland de flesta i inkomstslaget näringsverksamhet, kan emellertid bli tillämpliga även för begränsat skattskyldiga, varför inte heller det alternativet är lämpligt. SLK:s slutsats var att bestämmelserna skall samlas i en enda lag. Remissinstanserna är positiva till förslaget. Regeringen delar också denna uppfattning. 6.2 Inkomstskattelagens indelning Regeringens förslag: Inkomstskattelagen delas in i 66 kapitel, som bildar tolv avdelningar. De första tre avdelningarna innehåller grundläggande bestämmelser och definitioner, skattskyldighetsregler samt gemensamma bestämmelser om skattefria inkomster och om utgifter som inte skall dras av. Följande tre avdelningar innehåller bestämmelser för de tre inkomstslagen. Därefter följer avdelningar om kapitalvinster och kapitalförluster, fåmansföretag och fåmanshandelsbolag, pensionssparande samt familjebeskattning och värdering av inkomster i annat än pengar. Slutligen finns det en avdelning om allmänna avdrag, grundavdrag och sjöinkomstavdrag samt en om skatteberäkning. Paragraferna delas inte in i moment och det finns inte några anvisningspunkter. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Också när det gäller inkomstskattelagens indelning är remissinstanserna överlag positiva. I olika detaljfrågor har remissinstanserna dock åtskilliga invändningar. Dessa redovisas i kommentarerna till de aktuella bestämmelserna. I två allmänna frågor finns avvikande meningar. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter omfattningen av antalet underrubriker, särskilt de kursiverade. Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan är emellertid positiva, t.ex. Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping och Juridiska fakulteten vid Lunds universitet. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet uppskattar försöket att genom hänvisningar underlätta sökandet i lagförslaget, men vill samtidigt varna för risken att dessa hänvisningar kan ge intryck av att vara del i ett heltäckande system. Det gäller såväl hänvisningar till andra bestämmelser i IL som hänvisningar till andra lagar. Fakulteten anser att det bör utredas om fördelarna överväger nackdelarna. Näringslivets Skattedelegation ser också en fara i att hänvisa till andra lagar. Risken är att läsaren förleds att tro att uppräkningen i hänvisningsparagrafen är fullständig. Kammarrätten i Stockholm anser att systemet med hänvisningar är strukturerat och lättillgängligt. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att tillgängligheten underlättas genom hänvisningar till andra lagrum som behandlar samma fråga. När det gäller inkomstslaget näringsverksamhet har flera remissinstanser haft synpunkter på ordningsföljden på kapitlen. Dessa synpunkter redovisas i inledningen till kommentaren till avdelning V Inkomstslaget näringsverksamhet. Vissa remissinstanser vill flytta bestämmelser mellan eller inom kapitel. Dessa synpunkter redovisas i de aktuella kapitlen. Skälen för regeringens förslag Indelning efter inkomstslag SLK har fört samma resonemang om hur en gemensam lag skall delas in som man gjorde när det gäller om bestämmelserna skall finnas i en eller flera lagar, se avsnitt 6.1. En sådan indelning som motsvarar alternativ 1 (kommunal – statlig skatt) har därför förkastats. Alternativ 3 (fysiska – juridiska personer) har ansetts ha samma negativa effekter som att dela in bestämmelserna i två lagar. Kommittén har kommit fram till att det är bättre att tydligare markera – ofta genom mellanrubriker – om bestämmelserna gäller för fysiska personer/enskilda näringsidkare, juridiska personer eller delägare i handelsbolag. Det alternativ som SLK har utformat IL efter motsvarar alternativ 2, nämligen att lagen delas in efter inkomstslagen. Det är en indelning som vi har haft i Sverige sedan KL tillkom. Någon kritik har inte riktats mot en sådan indelning. Regeringen instämmer i att denna indelning är den bästa. Indelningen kan vara mer eller mindre konsekvent genomförd. Det finns ganska många regler som inte alls är kopplade till ett visst inkomstslag, t.ex. vissa skattskyldighetsbestämmelser, och regler som är gemensamma för alla eller två inkomstslag, t.ex. bestämmelserna i 19 och 20 §§ KL. SLK har i vissa fall flyttat regler som är gemensamma för inkomstslagen till något av dem. Bestämmelserna i 19 och 20 §§ KL om mervärdesskatt och representation har t.ex. flyttats till inkomstslaget näringsverksamhet med hänvisningar från övriga inkomstslag. I andra fall har ett antal grupper av regler som kommer från flera inkomstslag samlats ihop och lagts i avdelningar efter inkomstslagen, t.ex. en avdelning om fåmansföretag och fåmanshandelsbolag och en avdelning om pensionssparande. Även denna indelning är enligt regeringens mening motiverad. Att tillskapa en avdelning med utlandsfrågor har förkastats av kommittén av samma skäl som idén att ha en särskild lag för sådana frågor, se avsnitt 6.1. Regeringen delar även denna uppfattning. Avdelningarnas innehåll Kommittén har delat in IL i avdelningar. I avdelning I finns vissa inledande bestämmelser samt definitioner av begrepp och förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i IL. Därefter har skattskyldighetsbestämmelserna placerats i avdelning II. Avdelning III är gemensam för alla inkomstslag och innehåller bestämmelser om inkomster och utgifter som inte skall påverka inkomstskatten. Sedan kommer tre avdelningar IV–VI med de olika inkomstslagen tjänst, näringsverksamhet och kapital. Därefter följer fyra ”gemensamma avdelningar”. Avdelning VII innehåller bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster och är gemensam för inkomstslagen kapital och näringsverksamhet. Avdelning VIII om fåmansföretag och fåmanshandelsbolag är gemensam för samtliga inkomstslag. Avdelning IX om pensionssparande gäller i alla tre inkomstslagen och innehåller även bestämmelser om vissa allmänna avdrag. Avdelning X innehåller bestämmelser om familjebeskattning och värdering av inkomster i annat än pengar. Allmänna avdrag, grundavdrag samt sjöinkomstavdrag finns i avdelning XI. I avdelning XII finns bestämmelser om beräkning av skatten. Indelningen har inte kommenterats av remissinstanserna. Lagrådet uttalar att den i lagrådsremissen föreslagna indelningen i avdelningar (vilken motsvarar kommitténs förslag) framstår i allt väsentligt som ändamålsenlig. Regeringen anser att kommitténs förslag är lämpligt. Kapitlens uppbyggnad De olika avdelningarna har i sin tur delats in i sammanlagt 62 kapitel. Kommittén diskuterade först möjligheten att dela in de tre inkomstslagen i bestämmelser som avgränsar inkomstslaget, inkomst- och utgiftsbestämmelser, samt bestämmelser som reglerar beskattningstidpunkten och hur resultatet räknas fram. Kommittén resonerade på följande sätt. ”När det gäller inkomstslaget tjänst passar en sådan indelning bra. Den finns redan i KL. När det gäller näringsverksamhet skulle det gå att göra en sådan indelning, med undantag för bestämmelser om hur kapitalvinster och kapitalförluster beräknas. Men det krävs också ett antal särbestämmelser beroende på skattesubjektets karaktär. Det som framför allt talar mot att ha ett kapitel för intäkter och ett för kostnader är dels att dessa kapitel skulle bli alltför omfattande, dels att vissa intäkts- och kostnadsbestämmelser är så förknippade med varandra att en uppdelning minskar förståelsen för reglerna. I inkomstslaget kapital skulle det fungera med en sådan uppställning när det gäller vissa delar men inte i fråga om t.ex. kapitalvinstberäkning och uthyrning av bostäder.” SLK kom fram till att i stället för att ha en sådan indelning är det bättre att varje inkomstslag struktureras så att den mest ändamålsenliga indelningen skall uppnås. Dessa frågor har inte kommenterats särskilt av remissinstanserna. Lagrådet uttalar att den i lagrådsremissen föreslagna indelningen i kapitel (vilken bygger på SLK:s förslag) framstår i allt väsentligt som ändamålsenlig och detsamma gäller dispositionen av de enskilda kapitlen. Regeringen följer SLK:s förslag. Hur indelningen har gjorts finns redovisat i inledningen till varje inkomstslag. Lagrådet tar dock upp frågan hur reglerna om en avgränsning av inkomstslagen och bestämmelserna om vilka inkomster som skall tas upp skall förhålla sig till varandra och anför bl.a. följande. Det kan ifrågasättas om det är en lämplig ordning att det finns ett inledande kapitel med avgränsningsregler medan bestämmelserna om vilka inkomster som skall tas upp respektive inte tas upp finns i ett följande kapitel. En naturlig utgångspunkt är att de inkomster som avgränsas till ett visst inkomstslag också tas upp till beskattning. Det kan tyckas vara en onödig omgång att i ett särskilt kapitel på nytt ange inkomster och föreskriva att de skall tas upp. Det finns emellertid ett behov av en omfattande reglering som anger vilka av de inkomster som hör till ett visst inkomstslag som inte skall tas upp eller som skall tas upp med vissa begränsningar. En sådan reglering passar mindre väl i ett avgränsningskapitel. Det kan då vara lämpligt att inleda det följande kapitlet med en allmän bestämmelse om att de inkomster som hör till inkomstslaget skall tas upp om inte annat anges. Om man väljer en sådan ordning måste man givetvis se till att den allmänna bestämmelsen omfattar alla inkomster som avgränsas till inkomstslaget. Vidare bör man i övrigt i detta kapitel undvika att räkna upp inkomster som skall tas upp, eftersom det innebär en dubbelreglering och skapar osäkerhet om hur bestämmelserna förhåller sig till varandra. Lagrådet återkommer till denna fråga i anslutning till varje inkomstslag. Regeringen vill först klargöra att inkomstkapitlen inte inleds med en sådan allmän bestämmelse om att de inkomster som hör till inkomstslaget skall tas upp. Det SLK gjort är i stället att inleda kapitlen med en huvudregel som täcker de vanligaste inkomsterna i inkomstslaget. Sedan följer kompletterande bestämmelser i övriga kapitel i inkomstslaget. Detsamma gäller i fråga om utgifter. Regeringen menar att Lagrådets förslag leder till ett cirkelresonemang och att det skulle leda till att ett antal bestämmelser behöver tas bort. Det skulle i sin tur leda till att lagen gav en sämre information till läsarna än vad de får i det av SLK framlagda förslaget. Regeringen ser det i stället så att avgränsningskapitlen ger information om till vilket inkomstslag olika inkomster och utgifter skall hänföras. När man sedan läser de kommande kapitlen får man information om i vilken utsträckning inkomster och utgifter i inkomstslaget skall tas upp respektive dras av. Regeringen återkommer till denna fråga bl.a. i kommentaren till 42 kap. 1 § IL. Regeringen följer SLK:s förslag, med undantag för att det efter inarbetandet av nytillkomna bestämmelser finns 66 kapitel. Mellanrubriker och inledande paragrafer För att underlätta läsningen inom ett kapitel finns det många mellan- rubriker och de flesta kapitel inleds med en paragraf som upplyser om kapitlets innehåll. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att antalet mellanrubriker är för stort. Övriga remissinstanser är emellertid positiva. Regeringen följer SLK:s förslag, men lägger till ytterligare rubriker efter förslag av Lagrådet. Lagrådet anför att till skillnad från vad som varit vanligt i svensk lagstiftning inleds de flesta kapitel i IL med en eller ett par paragrafer som anger vad kapitlet innehåller. Lagrådet har ingen erinran mot en sådan teknik utan föreslår att fler kapitel skall inledas med sådana paragrafer. Lagrådet konstaterar emellertid att de inledande avsnitten mera sällan har underrubriker trots att flertalet andra avsnitt inom kapitlen har egna underrubriker, vilket kan ge intrycket att bestämmelserna i dessa avsnitt är av en annan karaktär än övriga bestämmelser. Lagrådet föreslår att sådana bestämmelser förses med avsnittsrubriken ”Innehåll” för att läsaren snabbt skall kunna se att det rör sig om vad man kan kalla en innehållsförteckning och inte en materiell reglering. Lagrådet konstaterar att vissa paragrafer som saknar rubrik innehåller regler av materiell karaktär. Dessa bestämmelser bör förses med en rubrik som upplyser vad reglerna handlar om. Lagrådet återkommer till dessa frågor i sitt yttrande över 46 kap. 1 § IL och Lagrådet noterar att paragrafen, efter en omredigering, utgör en ren upplysning om innehållet i 46 kap. och bör bilda en egen paragraf med rubriken ”Innehåll”. Regeringen följer Lagrådets förslag att föra in fler paragrafer som anger kapitlets innehåll, se t.ex. 40 kap. 1 § och 57 kap. 1 § IL. Likaså följer regeringen Lagrådets förslag att ta in underrubriker framför alla avsnitt, dvs. även de inledande avsnitten. Rubriken Innehåll är då en lämplig rubrik. Regeringen vill dock framhålla att många av de inledande bestämmelserna också innehåller materiella regler. I många fall bildar den inledande paragrafen en ram för vad kapitlet skall tillämpas på. Ett exempel är just 46 kap. 1 § IL, där det står. ”I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter. ...” Genom att denna bestämmelse finns behöver man inte inleda alla paragrafer med att de gäller vid avyttring av privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter. Det finns remissinstanser som har påpekat att vissa regler fått en för vid utformning. Ett exempel på en sådan synpunkt är att bestämmelsen i 50 kap. 9 § IL gör att alla kapitalförluster får dras av med 70 %. Där står ”I inkomstslaget kapital skall 70 procent av en kapitalförlust dras av.”. Här menar regeringen att denna paragraf inte kan läsas helt isolerat. Genom att det i 50 kap. 1 § IL står ”I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag.” så gäller bestämmelsen i 50 kap. 9 § bara kapitalförluster vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag. Trots detta påpekande anser regeringen att rubrikerna kan ha lydelsen Innehåll. Rubrikerna i svenska lagar anses ju inte ha någon självständig materiell innebörd utan är till för att hjälpa läsaren att hitta rätt. Hänvisningar På många ställen finns det upplysningar om att det finns särskilda bestämmelser och var de är placerade, se t.ex. 14 kap. 22 §, 18 kap. 12 § och 56 kap. 8 § IL. Dessa upplysningar har tagits med av pedagogiska skäl för att läsaren skall hitta andra bestämmelser som har samband med den aktuella frågan. Det finns också bestämmelser med hänvisningar till andra lagar, se t.ex. 3 kap. 21 §, 6 kap. 18 § och 39 kap. 5 § IL. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter båda dessa typer av hänvisningar och Näringslivets Skattedelegation ifrågasätter den sistnämnda typen av hänvisningar. Övriga remissinstanser som har yttrat sig är positiva till hänvisningar. Dessa hänvisningar underlättar för läsarna att hitta relevanta lagrum i IL eller andra aktuella lagar. Det är inte fråga om några dubbelregleringar. Hänvisningarna är inte nödvändiga men den pedagogiska vinsten är stor. Risken att en läsare kan bli missledd så att han inte hittar en relevant bestämmelse eller lag förefaller mindre än att en läsare inte hittar en sådan bestämmelse eller lag på grund av att en hänvisning saknas. De av SLK intagna hänvisningarna bör därför finnas med. Vidare har ytterligare några hänvisningar lagts till i regeringens förslag. Det kan nämnas att det finns ytterligare typer av hänvisningar, t.ex. att vissa bestämmelser i andra lagrum skall tillämpas, se bl.a. 24 kap. 2 § IL. När det gäller samtliga dessa typer av hänvisningar lämnas i allmänhet uppgifter om vad eller vilka fall den särskilda bestämmelsen avser, se t.ex. 2 kap. 3 § tredje–femte styckena IL. Detta görs för att underlätta för läsaren att bedöma om han har anledning att ta del av den särskilda bestämmelsen. Inga moment eller anvisningspunkter Ett problem med KL och SIL är att paragraferna är långa, i vissa fall indelade i moment och i KL ofta kompletterade med anvisningspunkter. Från början gav paragraferna i KL en ram för bestämmelserna medan anvisningarna innehöll en förklaring och exemplifiering av lagtexten. Enligt förarbetena var avsikten med anvisningar att underlätta taxeringsarbetet. Man ville inte lämna för många frågor oreglerade eftersom man befarade att det skulle leda till för mycket slitningar mellan de skattskyldiga och skattemyndigheterna. KL:s ursprungliga ordning hade fördelar. Man kunde snabbt hitta den grupp av bestämmelser som man sökte. Själva paragraferna kunde användas som en utförlig innehållsförteckning till anvisningarna. Av KL kan man emellertid se att det har varit svårt att behålla denna uppbyggnad. Det har skett en mängd ändringar i lagtexten. Det är många gånger en slump om en bestämmelse står i en paragraf eller i en anvisningspunkt. Det finns inte några nya lagar som är uppbyggda på detta sätt. Termen anvisningar används inte längre för att meddela bindande föreskrifter. Därför används den gängse metoden att skriva lagtext, dvs. lagen delas in i kapitel och paragrafer. Kommande ändringar Att lagen delas in i 66 kapitel, varav många är relativt korta, underlättar ändringar. Naturligtvis kommer det även med ett sådant system att finnas behov av att införa paragrafer med bokstavsbeteckning (t.ex. 1 a §) för att nya bestämmelser skall kunna få den mest logiska placeringen. Om det med tiden blir för många sådana paragrafer i ett kapitel, kan kapitlet omarbetas. Detsamma gäller vid större regeländringar inom ett kapitel. Införs det helt nya regelkomplex är det ofrånkomligt att införa kapitel med bokstavsbeteckning. Samtidigt kan det naturligtvis bli så att hela kapitel försvinner när bestämmelserna ändras. Ibland kan en sådan lucka fyllas ut av nya regelkomplex. 7 Språkliga frågor 7.1 Allmänna språkfrågor Regeringens förslag: Meningsbyggnaden förenklas så långt som möjligt. Moderna och allmänspråkliga ord och uttryck används. Reglerna byggs i allmänhet upp med utgångspunkt i vad som skall göras med inkomster och utgifter (objektsperspektiv) inte vem som skall göra det (subjektsperspektiv). Presens används vanligen för att beskriva de händelser som inträffar under beskattningsåret. Maskulina former (han, honom, den skattskyldige) används som gemensam beteckning för fysiska personer av båda könen och juridiska personer. Skall används normalt i stället för enbart presens (s.k. bjudande presens) för att tala om vad som skall göras (skall tas upp som intäkt i stället för tas upp som intäkt). Ordet visa används för att markera vem som har bevisbördan. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. När det gäller ordet visa fanns inte någon uttalad princip. Remissinstanserna: Remissinstanserna är i allmänhet positiva när det gäller de språkliga och redaktionella förändringarna. De negativa synpunkter som har kommit fram berör i allt väsentligt bytet av uttryckssätt. Landsorganisationen i Sverige framhåller att det är viktigt att följa upp tolkningen av ändringarna i språkbruket så att det inte leder till större materiella ändringar än som är avsett. Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund är negativa till bytet av terminologi. Näringslivets Skattedelegation är positiv till den redaktionella och språkliga förnyelsen, men reagerar mot att ordet bara skjuts in utan att något är vunnet med det. Delegationen uttrycker också tveksamhet när det gäller utbyte av uttryck och menar att ett sådant utbyte kan innebära en ändring av sakinnehållet. Detta måste vägas mot fördelarna med förnyelsen. I beredningsarbetet bör de nya uttrycken prövas noga och om det finns en risk för ändrad innebörd bör de gamla uttrycken väljas eller så skall det klart markeras att någon ändrad innebörd inte är avsedd. Sveriges Advokatsamfund uttrycker samma restriktivitet när det gäller utbyte av uttryck. Byggentreprenörerna menar att utbytet av vederlag mot ersättning kan leda till materiellt felaktiga resultat. Sveriges Aktieägares Riksförbund menar att bytet från vederlag till ersättning orsakar onödig förvirring. Riksrevisionsverket tar upp frågan om en könsneutral utformning av lagtexten och kommer fram till att en oberoende utredning bör pröva frågan om en könsneutral utformning av svensk lagtext i allmänhet. Skälen för regeringens förslag Allmän förenkling av språk och meningsbyggnad Målet är att göra de ofta komplicerade bestämmelserna så lättlästa som möjligt. Därför har SLK försökt att undvika såväl krånglig meningsbyggnad som ålderdomliga och svårbegripliga ord och uttryck. Remissinstanserna har varit positiva och regeringen anser att kommitténs förslag i allmänhet är bra. Långa meningar har ofta brutits upp i punktuppställningar, antingen som numrerade led eller som strecksatser. I valet mellan dessa har SLK tagit hänsyn till om det finns eller kan antas uppkomma ett behov av att hänvisa till de olika leden. Då har kommittén beaktat inte bara ett behov av hänvisningar i lagtexten utan även mellan lagar och i t.ex. lagkommentarer. När det behövs hänvisningar numreras leden. I rena definitioner används som regel strecksatser, liksom i hänvisningar. Många ålderdomliga eller svårbegripliga ord har bytts ut och moderna former har använts, t.ex. gett i stället för givit. Som exempel på ålderdomliga eller svårbegripliga ord har kommittén nämnt vederlag och köpeskilling, som omväxlande används i skattelagstiftningen för att beteckna vad som betalas som ersättning vid ett köp. I IL används uttrycket ersättning. Det kan nämnas att vederlag redan bytts mot ersättning i flera nya lagar, bl.a. när 1968 års mervärdeskattelag ersattes av mervärdesskattelagen (1994:200). Några remissinstanser är negativa till detta byte. Regeringen delar kommitténs uppfattning att ordet vederlag är så ålderdomligt att det inte längre passar i modern lagtext. Flera remissinstanser vill att det tydligare skall markeras att någon ändring inte är avsedd när termer och uttryck byts ut. I vissa fall har SLK nämnt i författningskommentaren att ett uttryck har bytts ut utan att någon materiell ändring är avsedd. Ofta kommenteras dock inte bytet, men även i dessa fall är naturligtvis avsikten att innebörden skall vara densamma som i dagens lagtext. Annars skulle det finnas sådana kommentarer i så gott som samtliga paragrafer och det skulle bara tynga texten. Regeringen kommer därför att tillämpa samma princip i författningskommentaren, nämligen att i de fall en materiell ändring är avsedd så påpekas det medan det normalt inte kommenteras att en ändring inte är avsedd när termer och uttryck ändras. (Se också i avsnitt 4 under rubriken Materiella frågor.) Lagrådet uttalar att förslaget språkligt sett innebär en påtaglig förbättring i förhållande till dagens regler. I författningskommentaren återkommer vi till Lagrådets synpunkter i olika lagrum. Objektsperspektiv Skatteregler kan utformas med utgångspunkt i inkomster och utgifter (objektsperspektiv), de skattskyldiga (subjektsperspektiv) eller myndigheterna (myndighetsperspektiv). I dagens lagtext används samtliga alternativ och det är svårt att se någon systematik i användningen. Eftersom lagreglerna i de flesta fall riktar sig till både skattskyldiga och myndigheter är det som regel lämpligast med ett objektsperspektiv och flertalet bestämmelser har utformats på det sättet. I vissa fall är det dock naturligare med ett subjektsperspektiv, se t.ex. bestämmelserna om skattskyldighet för fysiska personer i 3 kap. 8 § IL och om återföring av avdrag för avsättning till periodiseringsfond i 30 kap. 8–10 §§ IL. Myndighetsperspektivet används i sådana bestämmelser som ger myndigheter rätt att ge dispens, se t.ex. 58 kap. 9 § IL. Tidsperspektivet Den nuvarande skattelagstiftningen har sedan länge tidsmässigt haft sin utgångspunkt i taxeringen. Reglerna anger vad som skall tas upp som intäkt och vad som skall dras av som kostnad när olika händelser har inträffat under beskattningsåret. De händelser som ligger till grund för beskattningen beskrivs därför ofta i förfluten tid, och det tempus som används är vanligen perfektum. Som exempel kan nämnas reglerna om avdrag för ökade levnadskostnader vid resor i tjänsten i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL. Det finns emellertid också bestämmelser som tar sin utgångspunkt i de inträffade händelserna och därför är uttryckta i presens. Som exempel på detta kan nämnas reglerna om koncernbidrag i 2 § 3 mom. SIL. I IL används vanligen presens för att beskriva de händelser som inträffar under beskattningsåret. Däremot används tempus för förfluten tid i vissa fall när regleringen tar sikte på vad som sammanlagt inträffat under beskattningsåret eller på sådant som bildar bakgrund till en händelse under beskattningsåret. Dessutom används sådant tempus för händelser under tidigare beskattningsår. Genom att presens oftast används när det gäller händelser under beskattningsåret blir uttrycket under beskattningsåret i de flesta fall onödigt (se t.ex. i kommentaren till 39 kap. 26 § IL). I några få bestämmelser behålls uttrycket som ett förtydligande (se kommentaren till 42 kap. 6 § IL). Könsneutral utformning I skattelagstiftningen används – i enlighet med traditionellt språkbruk – maskulinum när den person som avses inte är närmare definierad. Eftersom det i skattelagstiftningen inte i något avseende finns olika regler för män och kvinnor används inte någonstans femininum. Ord i maskulinum som ofta förekommer i lagtexten är den skattskyldige, den anställde, make, han, honom och denne. SLK har tagit upp frågan om IL skall få en könsneutral utformning och resonerat på följande sätt. En könsneutral utformning kan uppnås på flera sätt. Ett är att genomgående använda dubbla former, den skattskyldige eller den skattskyldiga, han eller hon, honom eller henne osv. Ett annat är att finna andra uttryckssätt, t.ex. att använda en opersonligare, vanligen passiv, konstruktion, att använda pluralform eller att genomgående skriva t.ex. den skattskyldiga personen i stället för den skattskyldige. En nackdel är att sådana omformuleringar vanligen tynger texten i betydande omfattning. Detta är särskilt olyckligt i skattelagstiftningen, eftersom den redan i sak är så komplicerad. Trots kommitténs ansträngningar att uppnå en lättläst och klar text har det inte kunnat undvikas att den delvis är tung och invecklad. Att då ytterligare tynga texten med upprepningar enligt den förstnämnda metoden är inte lämpligt. Det är inte heller en godtagbar metod att göra omskrivningar för att uppnå en opersonligare text, om detta gör texten mindre lättläst. Ett annat problem är att uttrycken, med undantag för den anställde och make, ofta syftar inte bara på såväl män som kvinnor utan också på aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra juridiska personer som skall beskattas. Uttryckssättet den skattskyldige eller den skattskyldiga, han eller hon osv. ger läsaren intrycket av att bara fysiska personer avses. Ett alternativ skulle då vara att använda dubbelformerna när bara fysiska personer avses och använda maskulinum eller omskrivningar när både fysiska och juridiska personer avses. Risken är dock att ett sådant skrivsätt skulle verka förvirrande. SLK kom fram till att de nackdelar som inte kan undvikas vid en könsneutral utformning klart överväger fördelarna. Därför behölls maskulinum som gemensam beteckning för fysiska personer av båda könen och juridiska personer. Regeringen delar SLK:s bedömning. Bjudande presens I lagspråket har s.k. bjudande presens traditionellt använts för att uttrycka vad som skall göras när vissa förutsättningar föreligger. Som exempel kan straffbestämmelserna användas. I brottsbalken används vanligen uttryckssättet: ”Den som ... dömes för ...” (i paragrafer som ändrats på senare tid används formen döms) trots att det rör sig om ett påbud och inte om en definition eller annan beskrivning. Uttrycket skall dömas förekommer också, särskilt i paragrafer som ändrats efter brottsbalkens tillkomst. Även i straffbestämmelser utanför brottsbalken är det vanligt med bjudande presens men formen skall dömas förekommer i många lagar. I den ursprungliga lydelsen av KL görs skillnad mellan påbud och definitioner. Det föreskrivs alltså att något skall eller inte skall tas upp som intäkt. Däremot används ”med ... förstås”, ”såsom ... betraktas”, ”till ... räknas” och ”till ... hänföres” genomgående utan skall. Utvecklingen därefter har inneburit att bjudande presens börjat användas i KL, sannolikt på grund av påverkan från språkbruket i andra lagar. Inte minst gäller detta i nekande satser (”som intäkt tas inte upp”). Även i SIL och övriga skattelagar finns bjudande presens och detta gäller även lagar som tillkommit under de senaste åren. Det är svårt att urskilja några principer för när bjudande presens eller former med skall används. SLK anser att det är angeläget att ett konsekvent uttryckssätt används och presenterar två alternativ. Det ena alternativet bygger på att det inledande kapitlet innehåller påbudet om att beräkningen skall göras enligt bestämmelserna i de följande kapitlen och att dessa innehåller en närmare beskrivning av hur beräkningen sker. Fördelarna med detta alternativ är att man slipper den ibland inte helt enkla gränsdragningen mellan påbud och definitioner och att texten blir kortare. Det andra alternativet är att återgå till det ursprungliga uttryckssättet i KL, vilket innebär att skall genomgående används i bestämmelser som har karaktär av påbud, medan presens används i definitioner och andra beskrivningar. SLK kom fram till att det sistnämnda alternativet överensstämmer bättre med riktlinjerna för det nutida författningsspråket och att det ligger närmare det allmänna språkbruket. SLK har utformat reglerna i enlighet med detta alternativ. Inga remissinstanser har berört frågan om bjudande presens. Regeringen följer kommitténs förslag att inte använda bjudande presens. När det gäller uttrycket skall dras av återkommer vi emellertid i avsnitt 7.2.3. Visa Lagrådet påpekar att ordet visa används i olika betydelser i lagrådsremissen. Ofta avses med detta ord att markera vem som har bevisbördan men någon gång är avsikten att understryka att skattemyndigheten inte har någon skyldighet att efterforska ett visst förhållande. På en del ställen avser ordet emellertid att det skall gälla ett strängare beviskrav än normalt. Lagrådet förordar att ordet visa reserveras för de båda förstnämnda fallen. I det sistnämnda fallet kan t.ex. uttrycket klart framgå användas. Regeringen har med anledning av Lagrådets yttrande omprövat användningen av termen visa i IL. Regeringen föreslår att termen bara används när avsikten är att markera vem som har bevisbördan. I det remitterade lagförslaget användes ordet visa oftast för att markera bevisbördan trots att det inte innebär något annat än vad som följer av allmänna regler om bevisbördans placering. Det är enligt regeringens mening onödigt att belasta IL med sådana regler. Ordet visa har därför i propositionen strukits i 11 paragrafer nämligen 11 kap. 43 §, 16 kap. 5 och 24 §§, 17 kap. 22 §, 18 kap. 18 och 23 §§, 19 kap. 12 §, 29 kap. 13 §, 35 kap. 1 §, 39 kap. 24 § och 57 kap. 5 § IL. Ordet visa har också strukits i 21 kap. 10, 23 och 26 §§ IL. I motsvarande paragrafer anges i dag hur den skattskyldige skall visa något, t.ex. med intyg från länsstyrelsen i fråga om rationaliseringsförvärv. I IL har inte tagits med bestämmelser som innehåller vägledning om på vilket sätt den skattskyldige skall visa något. Eftersom reglerna som anger hur bevisningen skall gå till har tagits bort blir ordet visa onödigt i dessa paragrafer. I de fall då ordet visa använts i lagrådsremissen för att ange att ett strängare beviskrav ställs än normalt ersätts det, i enlighet med Lagrådets förslag, med uttrycket klart framgår Som exempel på när visa ersätts med klart framgår kan nämnas 16 kap. 20 § IL, som gäller förlust av kontanter. I bestämmelserna i 12 kap. står ordet visa kvar. Bestämmelserna om ökade levnadskostnader är föremål för översyn av utredningen om ökade levnadskostnader (dir. 1997:128). Utredningen förväntas komma med sitt slutbetänkande under hösten. Det finns därför inte nu anledning att ändra dessa bestämmelser. Också i ILP behålls ordet visa eftersom lagen innehåller fortsatt giltighet av upphävda regler. 7.2 Vissa skatterättsliga uttryck 7.2.1 Inkomst–utgift, intäkt–kostnad eller intäktspost– kostnadspost Regeringens förslag: Uttrycken inkomster och utgifter används när det saknas periodanknytning. Inkomster används ibland också i en mer allmän bemärkelse i olika uttryck för att tala om resultatet av vissa intäkter och kostnader, bl.a. i skattskyldighetsbestämmelserna. Det används dock inte för slutresultatet i ett inkomstslag. Uttrycken intäkter och kostnader används för periodiserade inkomster och utgifter. Uttrycken intäktsposter och kostnadsposter används som en samlingsbeteckning för intäkter, balansposter och vissa poster som skall tas upp bara vid taxeringen respektive kostnader, balansposter och vissa poster som skall dras av bara vid taxeringen. SLK:s förslag: I SLK:s förslag till IL används uttrycken inkomst, intäkt och intäktspost samt utgift, kostnad och avdragspost. Någon redogörelse för principerna för när de olika uttrycken används lämnas inte. Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet tar upp frågan hur orden inkomster och utgifter samt intäkter och kostnader används. Fakulteten anser att det vore värdefullt med en genomgång av principerna för hur dessa uttryck används. Näringslivets Skattedelegation anser att SLK har blandat samman uttrycken intäkt–inkomst och kostnad–utgift–avdrag. Som exempel nämner delegationen 16 kap. 1 § IL där det står ”Kostnader för att förvärva ... samt andra ränteutgifter ...”. Delegationen påpekar att motsvarande bekymmer är minst lika stora i KL och SIL och efterlyser en genomgång av uttrycken. Delegationen anser att det är olämpligt att, vid sidan av de redan etablerade uttrycken, införa de nya uttrycken intäktspost och avdragspost utan att klargöra den närmare innebörden. Svenska Revisorsamfundet SRS efterlyser en översyn av terminologin intäkt–kostnad, inkomst–utgift samt inbetalning–utbetalning. Samfundet framhåller betydelsen av att termerna stämmer med gängse företagsekonomiska definitioner och med kontantprincipen respektive bokföringsmässiga grunder. Skälen för regeringens förslag: Intäkter och kostnader används normalt som ett uttryck för periodiserade inkomster och utgifter. SLK använder oftast uttrycken intäkter och kostnader i de bestämmelser som reglerar hur man beräknar skatteunderlaget. Men det finns också ett antal bestämmelser i dessa kapitel som innehåller uttrycken inkomst och utgift. I vissa fall beror det på att det är operiodiserade poster som avses, t.ex. i SLK:s förslag till 18 kap. 3 § IL där det står att utgifter för att anskaffa inventarier skall dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. I andra fall är det inte så att man behandlar just operiodiserade poster, se t.ex. SLK:s förslag till 16 kap. 3 § IL (16 kap. 2 § i regeringens förslag), som reglerar utgifter för representation. Denna användning stämmer inte överens med t.ex. SLK:s förslag till 16 kap. 26 § IL (16 kap. 27 § i regeringens förslag), som reglerar kostnader för resor med egen bil. Det är naturligtvis viktigt att ha en konsekvent användning av uttrycken. Regeringen har, till skillnad från kommittén, stannat för att i bestämmelserna om beräkning av skatteunderlaget normalt använda uttrycken inkomster och utgifter när en viss typ av inkomst eller utgift behandlas. När man skall avgöra om en inkomst eller utgift skall tas upp respektive dras av behöver man vanligen inte ta ställning till när detta skall ske. Det innebär således att i 16 kap. 2 § IL behålls uttrycket utgifter för representation och i 16 kap. 27 § IL ändras uttrycket till utgifter för resor med egen bil. Eftersom det normalt är de periodiserade inkomsterna som tas upp till beskattning liksom de periodiserade utgifterna som dras av står det i huvudbestämmelserna för de olika inkomstslagen att inkomsterna skall tas upp som intäkt (se 11 kap. 1 §, 15 kap. 1 § och 42 kap. 1 § IL) och att utgifterna skall dras av som kostnad (se 12 kap. 1 §, 16 kap. 1 § och 42 kap. 1 § IL). I förhållande till kommitténs förslag har alltså orden som kostnad lagts till i de sistnämnda lagrummen. I de olika bestämmelserna om vad som skall tas upp eller dras av har SLK skrivit att intäkterna/inkomsterna skall tas upp som intäkt medan kostnaderna/utgifterna skall dras av. Det är ologiskt att på inkomstsidan säga att något skall tas upp som en periodiserad inkomst, medan det på utgiftssidan inte sägs något om periodiserade utgifter. Regeringen anser att uttryckssätten bör vara enhetliga för inkomst- och utgiftssidorna och har stannat för att använda uttrycken att inkomsterna tas upp (dvs. som intäkt utelämnas) och att utgifterna dras av. I vissa bestämmelser behövs det en betoning att något skall tas upp som intäkt och inte som lagervärde eller något annat, se t.ex. 17 kap. 28 § och 27 kap. 16 § andra stycket IL. Där har som intäkt behållits. I bestämmelserna om beskattningstidpunkten används uttryckssättet att inkomsterna skall tas upp som intäkt och utgifterna skall dras av som kostnad vid en viss tidpunkt. Där är det ju frågan om de periodiserade inkomsterna och utgifterna. Dessa finns som huvudregler i inkomstslaget tjänst i 10 kap. 8 och 13 §§ IL, i inkomstslaget näringsverksamhet i 14 kap. 2 § IL och i inkomstslaget kapital i 41 kap. 8 och 9 §§ IL. Men det finns också ett antal andra bestämmelser i inkomstslagen om när inkomster skall tas upp till beskattning och när utgifter skall dras av. Det finns emellertid andra poster än sådana som normalt benämns intäkter och kostnader som skall påverka resultatet. Exempel på sådana poster är balansposter som in- och utgående lager, pågående arbeten, fordrings- och skuldposter. För att få med sådana poster vid beräkningen av resultatet introducerade SLK uttrycken intäktspost och avdragspost, som en samlingsbeteckning för alla poster som skall tas upp respektive skall dras av i näringsverksamheten. Regeringen följer detta förslag med den ändringen att avdragspost benämns kostnadspost. SLK använde uttrycken bara i inkomstslaget näringsverksamhet. Eftersom det kan förekomma sådana poster också i de andra inkomstslagen (t.ex. i 12 kap. 36 § och 47 kap. 9 och 10 §§ IL) används uttrycken i samtliga inkomstslag. Den ändrade användningen av uttrycken har lett till att vissa av SLK använda uttryck ändras. T.ex. kan nämnas att i kapitalvinstbestämmelserna används uttrycken anskaffningsutgift och förbättringsutgift i stället för anskaffningskostnad och förbättringskostnad. I andra fall behålls vissa uttryck eftersom de är så inarbetade eller svåra att ändra (t.ex. omkostnadsbeloppet). SLK har i ett antal lagrum bytt uttrycket inkomster mot överskott eller underskott när det handlar om resultatet i ett inkomstslag. Regeringen anser att det är bra att ordet inkomster inte används i dessa bestämmelser, se vidare i avsnitt 7.2.2. Uttrycket inkomster har behållits som ett allmänt uttryck för intäkter, kostnader och balansposter i en verksamhet. Ordet finns i t.ex. inkomstskatt, förvärvsinkomster, ackumulerad inkomst och inkomstberäkning. Detta är sedan gammalt använda uttryck, som det inte finns någon anledning att ändra på. Kommittén har också använt inkomster i skattskyldighetsbestämmelserna (3–7 kap. IL). Skattskyldighetsbestämmelserna reglerar om ett subjekt skall beskattas i Sverige och i så fall för vilka typer av inkomster. De innehåller inga regler om att inkomsterna skall hänföras till vissa perioder. Även i dessa bestämmelser kan inkomst behållas som ett allmänt uttryck. Svenska Revisorsamfundet SRS tar upp termerna inbetalningar och utbetalningar. Dessa har av SLK använts för att uttrycka själva betalningsflödet. Som exempel kan nämnas att ett belopp har betalats in på ett pensionssparkonto (16 kap. 32 § IL) respektive har betalats ut till aktieägare (42 kap. 17 § IL). Det finns inte anledning att kommentera dessa uttryck vidare. 7.2.2 Resultat respektive överskott eller underskott Regeringens förslag: Uttrycken överskottet eller underskottet eller resultatet används för att uttrycka slutsumman i ett inkomstslag. SLK:s förslag: Kommittén använder uttrycket överskottet eller underskottet för att uttrycka slutsumman i ett inkomstslag. Remissinstanserna: Några remissinstanser – bl.a. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet – påpekar att det i vissa bestämmelser saknas regler för om resultatet blir noll kronor. Skälen för regeringens förslag: I KL används ofta uttrycket inkomst för resultatet i t.ex. ett inkomstslag. SLK har ändrat det till överskott eller underskott och har motiverat det med att uttrycket inkomst ibland kan föranleda tveksamhet om endast överskott avses eller om det avser såväl överskott som underskott (se t.ex. kommentaren till 14 kap. 22 § IL i SOU 1997:2). Regeringen delar kommitténs uppfattning att uttrycket inkomst bör bytas ut när det handlar om slutsumman i ett inkomstslag. Uttrycken överskott och underskott används när det är just överskottet eller underskottet som avses, se t.ex. 1 kap. 5 § och 1 kap. 11 § IL. Uttrycket överskottet eller underskottet behålls också i vissa paragrafer där det står att överskottet tas upp respektive att underskottet dras av, t.ex. i 36 kap. 1 § IL. Uttrycket överskottet eller underskottet är emellertid långt och tynger ibland lagtexten. Regeringen använder därför i stället uttrycket resultatet i vissa bestämmelser. Det uttrycket kan stå för såväl ett positivt som ett negativt resultat. Det kan också stå för resultatet noll. 7.2.3 Skall eller får dras av Regeringens förslag: Uttryckssättet får dras av används huvudsakligen när det är fråga om en valfrihet för den skattskyldige. När något inte får dras av används uttrycket får inte dras av. I andra fall används skall dras av. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från att kommittén använder uttrycket skall inte dras av i stället för det av regeringen använda uttrycket får inte dras av. Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm anser att den diskussion som förts i kommittén kring användningen av uttrycken skall eller får sannolikt är korrekt, men att man inte kan utesluta att dessa språkliga förändringar kan leda till en materiellt förändrad lagstiftning. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR instämmer i tanken att ordet får bör ersättas av skall när det inte finns någon valmöjlighet, men menar att det är fel att det saknas valmöjlighet när det gäller omedelbart avdrag för reparationer av inventarier, byggnader och markanläggningar. Se vidare i kommentarerna till 18 kap. 2 §, 19 kap. 2 § och 20 kap. 3 § IL. Näringslivets Skattedelegation anser att uttryckssätten får dras av eller avdrag medges för skall användas i stället för skall. Delegationen anser inte som SLK att ordvalet i 20 § KL innebär att det inte finns en valfrihet när det gäller avdrag och resonerar på följande sätt. I andra regler, t.ex. 3 § 2 mom. SIL sägs att avdrag får göras för omkostnader. I praxis har valfrihet alltid förelegat beträffande avdrag. Om en skattskyldig har velat avstå från ett avdrag, t.ex. en reaförlust, har han kunnat det. Den ordningen bör bestå. Enligt delegationen tillkommer på företagsbeskattningens område komplikationen att beskattningen normalt skall grunda sig på den skattskyldiges räkenskaper. I räkenskaperna har den skattskyldige många gånger möjlighet att välja att dra av en utgift antingen omedelbart eller i form av avskrivningar. Att ändra till skall innebär att denna valfrihet försvinner. Ett exempel på detta är bestämmelserna i 18 kap. 2 § IL om omedelbart avdrag för utgifter för reparation och underhåll. Också Sveriges Fastighetsägareförbund tar upp bestämmelserna om reparation och underhåll i 19 kap. 2 § och 20 kap. 3 § IL och anser att här passar det med uttrycket har rätt till avdrag eller något liknande. Svenska Revisorsamfundet SRS anser att uttryckssättet skall dras av är mindre lyckat, särskilt för de fall där den skattskyldige har en reell valmöjlighet genom att t.ex. inte yrka avdrag för en i sig avdragsgill post. Uttryckssättet blir märkligt när själva avdragsrätten är begränsad, t.ex. i 16 kap. 3 § IL (16 kap. 2 § i regeringens förslag). Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om avdrag är i nuvarande lagstiftning i stor utsträckning formulerade så att avdrag får göras för en viss utgift eller dylikt. Vidare förekommer uttryckssätten att avdrag medges och att den skattskyldige har rätt till avdrag. Så har det varit sedan KL:s tillkomst. Ett undantag är dock den grundläggande avdragsregeln i 20 § KL, som alltid har haft lydelsen att alla omkostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande skall avräknas från intäkterna. Ordet får ger – liksom uttrycket har rätt till – intryck av att den skattskyldige har möjlighet att göra avdraget men också möjlighet att avstå. Även om det oftast förhåller sig så att det är till fördel för den skattskyldige att ett avdrag görs, är detta inte alltid fallet. Särskilt gäller detta när alternativen är att göra avdraget ett visst år eller ett senare år. Det kan då vara en nackdel att göra avdraget omedelbart, om inkomsten är lägre än nästa år eller avdraget helt eller delvis blir verkningslöst. I rättsfallet RÅ 1968 ref. 66 fann Regeringsrätten att bestämmelsen i 52 § KL i den då gällande lydelsen att underskottsavdrag som ena maken inte kunnat utnyttja ”må avräknas från andra makens inkomst” inte innebar att makarna hade rätt att avstå från en sådan avräkning. Genom denna användning av ordet får har det uppkommit behov av att på annat sätt markera när det finns en valfrihet. Som exempel kan nämnas att det i reglerna om underskott av nystartad verksamhet i 46 § 1 mom. första stycket KL anges att avdrag får göras efter yrkande av den skattskyldige. I bestämmelserna om underskott av andelshus i 3 § 13 mom. andra stycket SIL anges att delägare i andelshus efter yrkande har rätt till avdrag. SLK använder i enlighet med den grundläggande bestämmelsen i 20 § KL ordet skall när det gäller regleringen av avdrag för utgifter. Ordet får används för att markera att den skattskyldige har en valfrihet. Får används också i vissa andra fall där ordet skall inte passar t.ex.”avdraget får inte överstiga ...”. SLK påpekar att användningen av ordet skall inte påverkar skattemyndigheternas utredningsskyldighet när det gäller avdrag. Redan i dag skall givetvis skattemyndigheterna räkna av de avdrag som de har kännedom om vid beräkningen av skatteunderlaget oavsett om den skattskyldige särskilt begär avdraget. Näringslivets Skattedelegation är avvisande till SLK:s resonemang och menar att det finns en valfrihet när det gäller avdragen. Flera andra remissinstanser instämmer däremot i kommitténs uppfattning. Lagrådet utgår från att användningen av uttrycket skall dras av inte inverkar på omfattningen av skattemyndigheternas utredningsskyldighet och förklarar sig med hänsyn härtill godta att uttrycket används. Lagrådet förordar emellertid att skall byts ut mot får i uttrycket skall inte dras av och motiverar det med att det är ett naturligare språkbruk samt att det i sådana bestämmelser inte finns någon valfrihet för den skattskyldige varför det saknas anledning att markera att sådan valfrihet saknas. Regeringen anser att det är lämpligt att avdragsreglerna som huvud- regel utformas som ”skall-regler”. Från denna huvudprincip görs undantag i de fall då det finns en valrätt eller då skall inte passar (se SLK:s förslag ovan). När det gäller Lagrådets kritik mot uttrycket skall inte dras av vill regeringen påminna om att, som nämnts i avsnitt 7.1 under rubriken Objektsperspektiv, ambitionen är att reglerna skall rikta sig till både skattskyldiga och myndigheter och därför har de i allmänhet utformats ur ett objektsperspektiv. Orsaken är att reglerna bör rikta sig till såväl de skattskyldiga som till myndigheterna. Ur myndighetsperspektivet passar ordet skall bättre. Regeringen anser emellertid inte att detta är en så angelägen fråga och kan dela Lagrådets uppfattning att det blir ett naturligare språkbruk i vissa situationer att skriva får inte dras av. Regeringen följer därför Lagrådets förslag. Vidare ändras de regler som är utformades som skall dras av bara till får dras av bara eftersom de skattskyldiga också i dessa situationer saknar en valfrihet. Dessa byten görs utan att det nämns i författningskommentarerna till de enskilda paragraferna. Flera remissinstanser har haft synpunkter på enskilda paragrafer och menar att det där bör finnas en valrätt. Dessa synpunkter redovisas i kommentarerna till de aktuella paragraferna. Som exempel på användningen av orden skall och får i IL kan nämnas regleringen av avdrag för underskott av näringsverksamhet. I 14 kap. 22 § IL finns en sammanställning av de olika reglerna. 7.2.4 Kvantifierande uttryck Regeringens förslag: Uttryck som anger en viss andel (s.k. kvantifierande uttryck) skall användas på ett konsekvent sätt. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. SLK kallade dem för kvantifierande begrepp i stället för kvantifierande uttryck. Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm är positiv till att uttrycken används på ett konsekvent sätt. Sveriges Fastighetsägareförbund är också positivt. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet håller med om att det är viktigt att uttrycken samordnas. Fakulteten efterlyser dock tydligare förklaringar till gjorda ändringar och hur dessa står i överensstämmelse med avgöranden från Regeringsrätten samt efterlyser också en diskussion om innebörden av de olika uttrycken. Handelshögskolan i Stockholm anser att kommitténs försök att använda dagens uttryck på ett konsekvent sätt inger farhågor och är negativ till utbytet av huvudsakligen till uteslutande eller så gott som uteslutande i 7 kap. 5 § IL. Handelshögskolan menar att det bör diskuteras vad uttrycken skall relateras till. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet anser att man bör avstå från att införa nya uttryck – som till klart övervägande del – och i stället överväga att begränsa antalet uttryck. Närings- och teknikutvecklingsverket förordar att man ersätter de kvantifierande uttrycken med procentsatser eller andelstal, i förekommande fall kompletterade med cirka, när detta är möjligt och lämpligt. Även Näringslivets Skattedelegation tar upp frågan om man kan gå ett steg längre än SLK och ersätta uttrycken med exakta procenttal i de fall det är möjligt med hänsyn till förekomsten av en beräkningsbas. Sveriges Advokatsamfund har samma utgångspunkter men ifrågasätter om syftet med kvantifieringen av uttrycken är att förstärka och låsa fast bedömningarna. Samfundet menar att det är en avvägning mellan praktisk tillämpning och flexibilitet. Hur denna fråga behandlas kan få betydelse vid den praktiska tillämpningen och även för framtida lagstiftning. Det är därför av vikt att lagstiftaren beaktar riskerna och betonar rättssäkerheten. Ett mål bör vara att begränsa utrymmet för skälighetsbedömningar och att i största möjliga utsträckning uttryckligen ange ramarna för tillämpningen. Skälen för regeringens förslag: Med kvantifierande uttryck avses uttryck som innebär en andel som inte är exakt bestämd, t.ex. huvudsaklig, övervägande och väsentlig. SLK har övervägt möjligheten att redogöra för vad som avses med uttrycken t.ex. genom att i stället uttrycka dem i en procentsats eller att använda ett uttryck i stället för flera med samma eller liknande betydelse. Som remissinstanserna har påpekat är detta en viktig fråga som inte är helt lätt att hantera. Ett problem är att det ofta saknas en beräkningsbas. Det kan illustreras med ett exempel. Om man tar betydande/betydligt som exempel kan först nämnas bestämmelsen i 11 kap. 22 § IL, som behandlar frågan om skattefria inkomster hos utländska forskare. Ett rekvisit för skattefrihet är att anställningen eller uppdraget avser kvalificerat forsknings- eller utvecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att det innebär betydande svårigheter att rekrytera inom landet. Här saknas beräkningsbas. I andra fall är det oklart vad som är beräkningsbasen. I 16 kap. 5 § IL, som innehåller utredningsregeln när det gäller garantiåtaganden, står det i första stycket ”Avdrag skall göras med ett högre belopp än som följer av 4 §, om den skattskyldige visar att ett betydligt större avdrag är motiverat...”. Här går det bra att i första stycket avgöra vad som är beräkningsbasen, nämligen det avdrag som skulle följa av 4 §. Kvantifieringen skulle således kunna uttryckas i en procentsats. I paragrafens tredje strecksats finns villkoret att ”en betydande ökning av garantiåtagandenas omfattning skett under året”. Där skulle man visserligen kunna skriva in att omfattningen har ökat med en viss procentsats, men vad menas med omfattning? Kan det vara antal garantiåtaganden, de belopp som garanteras eller skall man även se på riskstorleken? Sedan kommer den femte strecksatsen där det står att ”en väsentlig del av garantiåtagandena avser en tid som betydligt överstiger två år”. Där är beräkningsbasen år. Om betydligt innebär 30 % skall den sistnämnda satsen innebära att tiden kan räknas ut till 2 år och drygt 7 månader? Ett annat exempel är 17 kap. 31 § IL om underlåtenhet att slutredovisa eller fakturera. Om den skattskyldige i betydande omfattning har låtit bli att slutredovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat slutredovisas eller faktureras, skall de belopp som skäligen hade kunnat slutredovisas eller faktureras tas upp som intäkt. Anta fortfarande att betydande står för 30 %. Är det något som skall ställas i relation till den skattskyldiges totala slutredovisade eller fakturerade belopp eller menar man att beloppen tillsammans skall anses vara betydande oavsett vilka förhållanden som råder hos den skattskyldige (jämför en enskild byggmästare och ett börsnoterat företag)? Det skulle naturligtvis vara värdefullt att gå igenom samtliga bestämmelser med kvantifierande uttryck, penetrera dem när det gäller förarbeten, litteratur och praxis samt översätta dem till procentsatser i de fall det går. Som några remissinstanser har påpekat är det emellertid ett svårt arbete om det inte skall leda till materiella förändringar. Det finns ett antal uttalanden i förarbetena om vad uttrycken avser, men det är inte säkert att dessa har följts i praxis. I vissa fall finns det kanske en rättstillämpning även om den inte har manifesterats i avgöranden från högsta instans. Eftersom syftet är att arbetet inte skall leda till materiella förändringar skulle en genomgång innebära ett så omfattande arbete att detta lagstiftningsärende skulle fördröjas. Man skulle emellertid kunna föra in procentsatser i de bestämmelser där man utan vidare efterforskningar säkert kan säga vad som gäller. Mot det talar att det skulle kunna uppfattas som slumpartat om vissa bestämmelser ändrades medan andra, som för några kan kännas lika självklara, inte ändrades därför att det tar för lång tid att utreda vad som gäller enligt förarbeten, praxis och litteratur. Det kan också vara olämpligt att lägga fram förslag utan en ytterligare remissbehandling. Slutligen kan det konstateras att inkomstskattelagstiftningen sedan länge har haft dessa kvantifierande uttryck utan att det har riktats några allvarligare invändningar mot dem. Man kan därför ifrågasätta behovet av ett sådant omfattande arbete. I vart fall är det inte nödvändigt att företa denna genomgång i detta lagstiftningsärende. Det är inte heller lämpligt att här göra uttalanden om ytterligare uttryck och låsa fast betydelsen av dem. Det innebär att de kvantifierande uttrycken kommer att behållas. Då uppkommer frågan om det finns några uttryck som har så likartad betydelse att det är lämpligt att slå samman dem utan att det innebär några materiella förändringar. SLK har inte funnit några sådana och remissinstanserna har inte tagit upp frågan. Regeringen anser inte att det finns något skäl att utreda frågan vidare. Arbetet får i stället begränsas till att använda dagens uttryck på ett konsekvent sätt. I det sammanhanget har SLK gjort vissa mindre ändringar. Regeringen anser att dessa ändringar är lämpliga. För det första har uttrycket huvudsakligen i 7 § 6 mom. fjärde stycket SIL (7 kap. 5 § IL) bytts mot uteslutande eller så gott som uteslutande när det gäller verksamhetskravet för stiftelser. Med huvudsakligen avses cirka 75 % och med uteslutande eller så gott som uteslutande avses 90– 95 % upp till 100 %. Handelshögskolan i Stockholm är negativ till detta byte och anser att frågan i stället bör tas upp inom ramen för behandlingen av Stiftelse- och föreningsskattekommitténs betänkande, SOU 1995:63. I författningskommentaren till 7 kap. 5 § IL finns en redogörelse för skälen till bytet. Bytet hindrar givetvis inte att frågan tas upp på nytt i samband med behandlingen av Stiftelse- och föreningsskattekommitténs betänkande. I sammanhanget kan nämnas att uttrycket ringa också finns i stycket. Med ringa avses ca 5–10 %. I den bestämmelse som motsvarar 2 § 7 mom. första stycket SIL (2 kap. 17 § IL), som innehåller en definition av s.k. äkta bostadsföretag (privatbostadsföretag), har uttrycket huvudsakligen bytts mot till klart övervägande del. Enligt rekommendationer från Riksskatteverket, som tillämpas sedan lång tid tillbaka, bör huvudsaklig del i det sammanhanget innebära minst 60 %. Eftersom huvudsaklig normalt avser ca 75 % har uttrycket bytts ut. I definitionen av privatbostad i 5 § andra stycket KL används uttrycket övervägande. Enligt förarbetena avses med detta uttryck mer än hälften (prop. 1990/91:54 s. 191). Med det uttrycket som utgångspunkt har det nya uttrycket till klart övervägande del fått representera ca 60 % och uppåt. I de bestämmelser som motsvarar 9 § skogskontolagen (1954:142) (21 kap. 39 § IL) om skogskonto och skogsskadekonto har väsentlig bytts mot övervägande eftersom mer än hälften avses. I detta sammanhang kan nämnas att uttrycket väsentlig del används också i definitionen av privatbostad i 5 § andra stycket KL (2 kap. 8 § IL). Enligt uttalanden i förarbetena menas där 40 % (prop. 1990/91:54 s. 192). Lagrådet påpekar att uttrycken ringa, oväsentlig och nämnvärd i allmänt språkbruk ligger mycket nära varandra betydelsemässigt. Lagrådet anser att frågan om en eventuell samordning av dessa och liknande uttryck bör övervägas i lämpligt sammanhang. Vidare föreslår Lagrådet att ordet huvudsaklig skall bytas ut mot helt övervägande del. Som antytts ovan är det en svår gränsdragning när man ändrar använda uttryck utan att det skall få någon ändrad betydelse. Den ändring som Lagrådet föreslår skulle kanhända inte leda till några sådana problem. Regeringen anser dock inte att uttrycket helt övervägande del ger en bättre indikation på vad som avses – cirka 75 % – än uttrycket huvudsaklig. Dessutom finns det en risk för sammanblandning av uttrycken helt övervägande del och klart övervägande del. Sammantaget finner regeringen inte att det av Lagrådet föreslagna uttrycket har sådana fördelar framför dagens uttryck att man bör ta de nackdelar som det kan medföra att ändra dagens uttryckssätt. 7.2.5 Realisationsvinst eller kapitalvinst Regeringens förslag: Uttrycken realisationsvinst och realisationsförlust byts ut mot kapitalvinst och kapitalförlust. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm är positiv till ett byte och menar att det stämmer bättre överens med motsvarande internationella terminologi. Också Handelshögskolan i Stockholm och Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet stöder förslaget. Kammarrätten i Jönköping anser att uttrycken realisationsvinst och realisationsförlust är väl inarbetade och inte uppfattas som svårförståeliga från allmänspråklig synpunkt. Uttrycket kapitalvinst kan däremot hos den mindre insatte leda tanken till något annat och mer omfattande som vinst på kapital, dvs. även t.ex. ränteinkomster. En annan nackdel är att uttrycket kapitalförlust får en annan innebörd än den nuvarande. Grossistförbundet Svensk Handel, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund är också negativa till ett byte. Fastighetsägareförbundet anser dock att dagens uttryck kan förenklas till reavinst och reaförlust. Skälen för regeringens förslag: Sedan gammalt används i skattelagstiftningen realisationsvinst som beteckning på vissa vinster vid försäljning av tillgångar. Avgränsningen av vad som varit att anse som realisationsvinst har ändrats under åren och beskattningen av sådana vinster har utökats men beteckningen har kvarstått oförändrad. Beteckningen kan sägas ge uttryck både för att det är en extraordinär inkomst (till skillnad mot inkomst från löpande varuförsäljning) och för att den värdeökning som har skett sedan tillgången förvärvades realiseras genom försäljningen. Utom i lagtext används uttrycket realisationsvinst sällan. I stället används kortformen reavinst. SLK har övervägt att införa detta uttryck i lagtexten, eftersom det är inarbetat och känt även hos allmänheten, men har stannat för att inte göra det. Kommittén menar att den bakomliggande innebörden i uttrycket realisationsvinst ofta inte är känd och att ett utbyte skulle leda till att ordet blir ännu mer frikopplat från sin egentliga innebörd. SLK har i stället valt att använda uttrycket kapitalvinst. Detta används redan nu för att mer allmänt beteckna vinster av det slag som i dag beskattas som realisationsvinst. Det anknyter också till motsvarande beteckning i andra språk. I det föregående nämns bara vinster, men det som sagts gäller också förluster. Här tillkommer den komplikationen att kapitalförlust tidigare har använts för att beteckna vissa förluster som i princip inte skall dras av (20 § andra stycket tjugofjärde ledet och punkt 5 av anvisningarna till 20 § KL). Avdragsförbudet har emellertid tagits bort genom en ändring år 1997 (SOU 1995:137, prop. 1996/97:154, bet. 1997/98:SkU2, SFS 1997:851). Enligt regeringens mening finns det skäl som talar för och emot båda alternativen. En ytterligare aspekt att beakta är att det i inkomstslaget näringsverksamhet är värdefullt att ha ett uttryck för de tillgångar som vid en avyttring beskattas enligt reglerna för realisationsvinster/kapitalvinster. Då är det av kommittén föreslagna uttrycket kapitaltillgångar att föredra framför uttrycken realisationstillgångar eller reatillgångar. Regeringen stannar för att följa SLK:s förslag. 7.2.6 Egendom eller tillgång Regeringens förslag: Ordet tillgång används i stället för egendom. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm anser att bytet är befogat med hänsyn till syftet att språkligt förenkla lagtexten, men framhåller att det inte kan uteslutas att ändringen leder till materiella förändringar. Sveriges Fastighetsägareförbund har inget att invända mot bytet. Skälen för regeringens förslag: I stället för ordet egendom används tillgång. Ordet egendom finns på många ställen i både KL och SIL men i nyare lagstiftning, t.ex. lagen (1990:663) om ersättningsfonder och förmögenhetsskattelagen (1997:323), används i stället genomgående tillgång. Det kan påpekas att egendom i första hand för tanken till tillgångar av materiell natur medan tillgång på ett mer naturligt sätt täcker också t.ex. immateriella rättigheter. I civilrätten fyller uttrycket egendom en funktion genom distinktionen mellan fast och lös egendom. I KL och SIL används uttrycket fast egendom däremot inte alls utan i stället talar man om fastighet och låter bestämmelserna om dessa omfatta även byggnader som är lös egendom (4 § KL, 2 kap. 6 § IL). Uttrycket lös egendom förekommer därutöver inte i KL men väl i definitionerna av investmentföretag och förvaltningsföretag i 2 § 10 mom. respektive 7 § 8 mom. SIL (39 kap. 15 § respektive 24 kap. 14 § IL). I definitionen av fastighet i 2 kap. 6 § IL behövs uttrycket lös egendom. I 24 kap. 14 § och 39 kap. 15 § IL i regeringens förslag har uttrycket bytts mot tillgång. I redovisningslagstiftningen används genomgående tillgång. 7.2.7 Omsättningstillgångar eller lagertillgångar Regeringens förslag: Ordet omsättningstillgångar används inte. I stället används lagertillgångar och i vissa fall görs en utförligare uppräkning av de tillgångar som avses. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksskatteverket och Näringslivets Skattedelegation tillstyrker ändringen. Sveriges Fastighetsägareförbund har inget att invända mot bytet. Handelshögskolan i Stockholm anser att bytet är befogat med hänsyn till syftet att språkligt förenkla lagtexten, men framhåller att det inte kan uteslutas att ändringen leder till materiella förändringar. Skälen för regeringens förslag: I KL och SIL används uttrycken lager, lagertillgångar och omsättningstillgångar. I punkt 9 av anvisningarna till 22 § och i punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL definieras lager som ”tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning”, men uttrycket omsättningstillgångar definieras inte. Enligt 4 kap. 1 § årsredovisningslagen (1995:1554) är anläggningstillgång en tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i rörelsen och omsättningstillgång är annan tillgång. Detsamma gäller enligt 13 § bokföringslagen (1976:125) liksom enligt förslaget till ny bokföringslag (prop. 1998/99:130, 6 kap. 4 §, som hänvisar till årsredovisningslagen). Enligt dessa lagar skall omsättningstillgångarna delas upp i ett antal olika poster, bl.a. varulager, fordringar och kortfristiga placeringar. Det kan noteras att bl.a. aktier som innehas under en kortare tid anses som omsättningstillgångar även om de inte ingår i varulagret. När det gäller aktier finns det inte någon konsekvens i användningen av uttrycken i KL och SIL. Det finns inte någon bestämmelse som motsvarar den i redovisningsslagstiftningen om att det finns korttidsinnehavda aktier som är omsättningstillgångar men inte lagertillgångar. Det verkar snarast som om det är lagertillgångar som avses även när det står omsättningstillgångar. I skattelagstiftningen används normalt uttrycket omsättningstillgång i fråga om sådana fastigheter som utgör lager (t.ex. i punkt 4 av anvisningarna till 21 § och punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 22 § KL). I de bestämmelser som reglerar lager används dock uttrycket lager av fastigheter (punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL). Det skulle kunna tolkas så att det finns fastigheter som enligt KL är omsättningstillgångar men inte lagertillgångar och för dem skall bestämmelserna i 24 § KL, om bl.a. värdering av lager, inte tillämpas. Så är emellertid inte fallet. Uttrycken lagertillgång respektive omsättningstillgång bör användas konsekvent i IL. Eftersom det är en skillnad mellan hur uttrycken används i bokföringslagstiftningen och i inkomstskattelagstiftningen – inte minst när det gäller fastigheter – är det lämpligt att uttrycket omsättningstillgång får vara en bokföringsterm. I IL används därför bara uttrycken lager eller lagertillgång. I vissa fall omfattar bestämmelserna även andra omsättningstillgångar, som pågående arbeten, kundfordringar eller liknande tillgångar. Då räknas dessa upp, se t.ex. 25 kap. 3 § IL. 7.2.8 Finansiella instrument – värdepapper Regeringens förslag: Uttrycket finansiella instrument utmönstras. Det ersätts av olika uttryck; delägarrätter, fordringsrätter, värdepapper eller tillgångar. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Lunds universitet välkomnar att uttrycket finansiella instrument föreslås avskaffat. Kammarrätten i Stockholm tillstyrker förslaget, men framhåller att man inte kan ta ställning till om de av kommittén föreslagna uttrycken omfattar samtliga nu förekommande instrument samt om nya finansiella instrument kan inordnas under de föreslagna uttrycken. Näringslivets Skattedelegation tillstyrker att uttrycket finansiella instrument tas bort, men anser att de föreslagna uttrycken är mindre väl valda och hänvisar till Svenska Bankföreningens yttrande (se vidare i författningskommentarerna till 48 kap. 2 och 3 §§ IL). Finansinspektionen anser att det bör övervägas om den gjorda indelningen i delägarrätter, fordringsrätter, terminer och optioner är lämplig och om de olika termernas innebörd bör förtydligas. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet framhåller att användningen av uttrycket värdepapper i stället för finansiellt instrument inte på något mer klargörande sätt avgränsar vilket eller vilka begrepp som avses. Handelshögskolan föreslår att terminologin skall övervägas ytterligare. Svenska Revisorsamfundet SRS framhåller att eftersom uttrycket värdepapper i 44 kap. 8 § IL (42 kap. 6 § i SLK:s förslag, där finansiellt instrument ersätts med värdepapper) är odefinierat medför det osäkerhet om tillämpningsområdet. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att eftersom det är angeläget att samma uttryck kommer till användning i civilrättsliga och skatterättsliga lagar bör den av kommittén valda metoden övervägas än en gång. Fakulteten påpekar också att det kan ge felaktiga associationer att tala om värdepapper i ett alltmer papperslöst samhälle. Skälen för regeringens förslag Uttrycket finansiella instrument infördes i skattelagstiftningen genom 1990 års skattereform. Någon definition finns inte i skattelagstiftningen men av förarbetena till 27 § 1 mom. SIL framgår att uttrycket hämtades från värdepappersmarknadskommitténs betänkande (SOU 1989:72) och att avsikten var att det skulle omfatta ”alla typer av fondpapper och andra rättigheter eller förpliktelser avsedda för handel på värdepappersmarknaden” (prop. 1989/90:110 s. 722). Detta betänkande ligger till grund för lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Där definieras i 1 § finansiella instrument som ”fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden”. I flera fall stämmer användningen i KL och SIL inte överens med denna definition, vilket påpekats i bet. 1990/91:NU37 s. 5. Som exempel kan nämnas att aktier i fåmansföretag oftast inte är avsedda för handel på värdepappersmarknaden men ändå skall omfattas av uttrycket finansiella instrument i bestämmelsen om genomsnittsmetoden i 27 kap. 2 mom. första stycket SIL (48 kap. 7 § IL). I inkomstskattelagstiftningen måste avgränsningen i stället göras efter tillgångens karaktär, inte efter om den i det enskilda fallet är avsedd för handel på värdepappersmarknaden. För att åstadkomma detta används ordet lämpade i stället för avsedda. Uttrycket finansiella instrument används i vissa fall bara som en samlingsbeteckning vid hänvisningar. I andra fall är det tveksamt om uttrycket har en viss avgränsningsfunktion men i något fall är det klart att det är så. I det följande anges de lagrum i vilka finansiella instrument nu används och deras närmaste motsvarigheter i IL. Utan materiellt innehåll Rena hänvisningar finns i 53 § 1 mom. KL (3 kap. 19 § IL), 3 § 12 mom. SIL (57 kap. 2 § andra stycket IL), 3 § 12 b mom. SIL (57 kap. 7 § andra stycket IL), 3 § 12 d mom. SIL (43 kap. 13 § IL), 6 § 1 mom. SIL (3 kap. 19 § IL), 24 § 1 mom. SIL (44 kap. 21 § andra stycket IL), 24 § 7 mom. SIL (50 kap. 7 § IL) samt 27 § 2 mom. första stycket SIL (48 kap. 7 § IL). I punkt 3 a av anvisningarna till 32 § KL (11 kap. 15 § IL) torde det sakna betydelse om det är en hänvisning eller en avgränsning, eftersom det är en förutsättning enligt bestämmelserna i övrigt att minst 80 % av de aktuella tillgångarna förvärvas av andra än aktieägare och anställda. Detsamma gäller 27 § 2 mom. tredje stycket SIL (48 kap. 15 § IL), eftersom regeln bara gäller marknadsnoterade tillgångar. I dessa fall har SLK bytt ut uttrycket finansiella instrument mot andra uttryck och i något fall utformat bestämmelsen så att någon direkt motsvarighet inte behövs. Ibland har kommittén använt delägarrätter, som har förts in som ny beteckning på de tillgångar som avses i 27 § 1 mom. SIL (t.ex. i 48 kap. 15 § IL). I andra fall används termen tillgångar och några gånger har kommittén ändrat till värdepapper. Med materiellt innehåll? SLK har övervägt om finansiella instrument har en avgränsningsfunktion i vissa fall. I 24 § 2 mom. första stycket tredje meningen SIL (44 kap. 7 och 8 §§ IL) och 24 § 4 mom. sjätte stycket SIL (44 kap. 33 och 34 §§ IL), där finansiella instrument måste ha samma innebörd, drar SLK slutsatsen att avsikten kan ha varit att uppnå en avgränsning. SLK anser det sannolikt att tankarna främst har varit inriktade på aktier och annan allmän kapitalanskaffning i form av obligationer, konvertibla skuldebrev och dylikt, alltså tillgångar som är lämpade för allmän omsättning. Olika skäl, bl.a. att andelar i ekonomiska föreningar omfattas och att 29 § 1 mom. SIL kan ge anledning att anta att alla fordringar skall anses som finansiella instrument, har emellertid lett till uppfattningen att så gott som alla fordringar faller under bestämmelsen. Frågan har emellertid aldrig prövats i högsta instans. SLK föreslog att finansiellt instrument skulle bytas ut mot värdepapper, men uttalade att avsikten inte är att göra en materiell ändring. Bestämmelserna i 24 § 2 mom. sjätte stycket SIL (44 kap. 10 och 20 §§ IL) är begränsade till vissa uppräknade tillgångar. Det är nästan uteslutande fråga om tillgångar som är lämpade för allmän omsättning. När det gäller optioner kan det emellertid inte uteslutas att bestämmelserna skall vara tillämpliga även för optioner som inte är lämpade för omsättning. Termen optioner står därför även för sådana optioner (se vidare i kommentaren till 44 kap. IL). I 24 § 4 mom. tredje och fjärde styckena SIL (44 kap. 11, 12 och 30– 32 §§ IL) regleras beskattningstidpunkten för terminer och optioner och där finns också förklaringar till hur termerna används. I definitionen på optioner ingick redan från början uttrycket finansiellt instrument och uttalandena i förarbetena ger inte intrycket av att en avgränsning avsågs (prop. 1989/90:110 s. 442 och 713). Senare samma år infördes uttrycket finansiellt instrument även i definitionen på terminer. I förarbetena uttalades klart att syftet var att uppnå en avgränsning till terminer som var avsedda att omsättas på kapitalmarknaden och att denna ordning redan gällde för optioner (prop. 1990/91:54 s. 312). SLK har, bl.a. mot bakgrund av att vissa avtal om en rätt att senare förvärva aktier endast med svårighet kan beskattas efter de aktuella reglerna, följt uttalandena i den senare propositionen och infört avgränsningen som är lämpade för allmän omsättning. För terminer finns avgränsningen i själva definitionen (44 kap. 11 § IL), medan den för optioner finns i bestämmelserna om beskattningstidpunkt (44 kap. 31 och 32 §§ IL). I fråga om skälet till dessa olikheter, se i författningskommentaren till 44 kap. under rubriken Större ändringar. Det är tveksamt om orden ”andra finansiella instrument” i 27 § 1 mom. SIL (48 kap. 2 § IL) skall anses ge uttryck för uppfattningen att alla de i momentet tidigare angivna tillgångarna är sådana, eftersom inget hindrar att de läses som ”andra finansiella instrument än sådana finansiella instrument som redan har nämnts”. Vissa av de uppräknade tillgångarna är otvivelaktigt finansiella instrument, medan tvekan kan råda i fråga om andra (t.ex. aktier i fåmansföretag och andelar i ekonomiska föreningar). Frågan är om man kan anta att uttrycket är avsett att markera att vad som kommer att fångas upp av uttryckssättet måste vara lämpat för allmän omsättning. Enligt SLK:s uppfattning har avsikten varit att alla de tillgångar skall omfattas som till konstruktion och verkningssätt liknar de tidigare nämnda, oavsett om de är lämpade för allmän omsättning. Bestämmelserna i 29 § 1 mom. och 30 § 1 mom. SIL (48 kap. 3 och 4 §§ IL) gäller, förutom fordringar i svensk respektive utländsk valuta, finansiella instrument (i 29 § 1 mom. SIL andra finansiella instrument) som avser vissa fordringar eller index. Klart är att vissa fordringar är finansiella instrument medan andra inte uppfyller kravet på att vara lämpade för allmän omsättning. SLK har utformat bestämmelserna så att de – förutom fordringar och valuta – omfattar terminer samt alla optioner oavsett om optionerna är lämpade för allmän omsättning eller ej. Värdepapper Uttrycket värdepapper förekommer redan i dag i KL och SIL. SLK har behållit uttrycket i de bestämmelser som motsvarar punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL (10 kap. 11 § IL i regeringens förslag) samt 2 § 6 a mom. (här 17 kap. 19 § IL), 2 § 10 mom. tredje stycket (här 39 kap. 15 § IL) och 7 § 8 mom. andra stycket SIL (här 24 kap. 14 § IL). I dessa fall har uttrycket en materiell innebörd utom i 2 § 6 a mom. SIL, där det bygger på redovisningslagstiftningen. I den bestämmelse som motsvarar 2 § 10 mom. första stycket 1 SIL (39 kap. 14 § IL i regeringens förslag) har SLK bytt ut aktier och andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom. mot delägarrätter och i den bestämmelse som motsvarar 27 § 6 mom. SIL (här 48 kap. 22 § andra stycket IL) har sådana värdepapper som avses i 29 § ändrats till svenska fordringsrätter. I dessa fall är det fråga om rena hänvisningar. Dessutom finns termen värdepapper i punkt 5 av anvisningarna till 21 § KL, där SLK har inskränkt regleringen till andelar (här 27 kap. 18 § IL), och i punkt 5 av anvisningarna till 42 § KL, som saknar motsvarighet i IL. SLK har infört termen värdepapper i 11 kap. 12 § IL (11 kap. 15 § i regeringens förslag) 42 kap. 5, 6, 8, 16, 26 och 27 §§ IL (44 kap. 7, 8, 10, 20, 33 och 34 §§ i regeringens förslag). Slutsatser Det är olämpligt att behålla dagens terminologi, där uttrycket finansiella instrument ibland har en inskränkande funktion och ibland bara en hänvisningsfunktion. Oavsett vilken funktion uttrycket har är uttrycken inte identiska i inkomstskattelagstiftningen och i lagen om handel med finansiella instrument. Det är därför bäst att inte använda uttrycket i IL. Frågan är då vad det skall ersättas med. I vissa fall har SLK gjort omskrivningar så att uttrycket inte behövs. I andra fall har det ersatts med uttrycken tillgångar, delägarrätter, fordringsrätter eller värdepapper. Omskrivningarna och utbytet till tillgångar har inte kommenterats av remissinstanserna. Termen delägarrätter har mött motstånd. Motståndet avser i första hand själva termen och inte utbytet av uttrycket finansiella instrument mot delägarrätter. Kritiken behandlas i författningskommentaren till 48 kap. 2 § IL. När det gäller värdepapper har några remissinstanser påpekat att utbytet av uttrycket finansiellt instrument mot värdepapper inte alltid medför att osäkerheten om vad som avses minskar. I 44 kap. 7 och 8 §§ IL är det, som SLK påpekat, oklart om uttrycket finansiellt instrument har en inskränkande funktion. En nackdel med att använda uttrycket värdepapper är att vad som avses inte bara är skriftliga dokument, dvs. papper. Samma invändning kan riktas mot ordet instrument och något annat samlande uttryck som kan användas i dessa sammanhang är svårt att finna. Man skulle kunna räkna upp vilken sorts tillgångar som avses. I 44 kap. 7 och 8 §§ IL skulle man kunna använda sig av uttrycken delägarrätter och fordringsrätter. Men då måste man lägga till olika tillgångar som är bärare av rättigheter, t.ex. råvaruterminer och råvaruoptioner. Det kan emellertid vara svårt att fånga upp dessa tillgångar i ett uttryck. Uttrycket värdepapper har använts sedan länge, både i inkomstskattelagstiftningen och i civilrättslig lagstiftning. Det används också på tillgångar som inte materialiseras i form av ”papper”, t.ex. aktier som finns i ett värdepapperslöst system. När uttrycket används i IL har det olika innebörd i olika paragrafer. Så är fallet även i andra lagar. Oftast kan man av sammanhanget läsa ut vilka typer av värdepapper som omfattas. I avsaknad av ett uttryck som passar bättre kan det användas i IL på det sätt SLK har föreslagit. Om det går att använda några andra uttryck som är definierade är det emellertid bättre. I regeringens förslag har därför värdepapper bytts ut mot delägarrätter eller fordringsrätter i 44 kap. 29 §, 48 kap. 5 och 7 §§ IL. 7.2.9 Aktier eller andelar Regeringens förslag: Ordet andel används som en samlingsbeteckning för aktier och andra andelar. SLK:s förslag: Ordet aktie används för andelar i aktiebolag. Om en bestämmelse gäller andelar också i andra juridiska personer, föreskrivs att bestämmelserna om aktier gäller också i fråga om andra andelar. Remissinstanserna: Har inte yttrat sig. Kommentar och skälen för regeringens förslag: I årsredovisnings- lagen (1995:1554) används ordet andel för att beteckna aktier och andra andelar, se 1 kap. 3 §. Det kan vara praktiskt att ha samma uttryckssätt i IL som i årsredovisningslagen varför uttryckssättet i IL bör ändras. Det medför att ordet aktie stryks eller byts ut mot andel i de flesta bestämmelserna. Det kommenteras inte särskilt i de enskilda paragraferna. I de fall en bestämmelse gäller bara för andelar i aktiebolag behålls emellertid ordet aktie, se t.ex. 42 kap. 16 § IL där andelarna i moderbolaget benämns aktier eftersom moderbolaget måste vara ett aktiebolag. I 1 kap. 3 § andra stycket årsredovisningslagen föreskrivs att med andelar avses aktier och andra andelar i juridiska personer. En likadan bestämmelse kan inte tas in i IL, eftersom ordet juridiska personer har en annan innebörd här (se 2 kap. 3 § IL). Eftersom aktier är andelar är det emellertid inte nödvändigt att ta med en sådan bestämmelse. 7.2.10 Enskild näringsidkare och enskild näringsverksamhet Regeringens förslag: Uttrycken enskild näringsidkare och enskild näringsverksamhet används i stor utsträckning i bestämmelser som avser skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet direkt och inte genom ett handelsbolag. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Den enda som kommenterar förslaget är Sveriges Fastighetsägareförbund, som inte har någon invändning. Skälen för regeringens förslag: Uttrycket enskild näringsidkare används för fysiska personer och dödsbon som själva bedriver näringsverksamhet och uttrycket enskild näringsverksamhet för den bedrivna verksamheten. Det är en strävan att markera om bestämmelserna gäller för fysiska personer, juridiska personer eller delägare i handelsbolag. När uttrycket fysisk person används i en bestämmelse i inkomstslaget näringsverksamhet kan bestämmelsen gälla antingen för den fysiska personens egen näringsverksamhet eller för verksamheten i ett handelsbolag som den fysiska personen är delägare i. När det skall markeras om det är den ena eller andra egenskapen som avses är det en fördel att ha ett uttryck för den fysiska personens egen verksamhet. Då faller det sig naturligt att använda uttrycket enskild näringsverksamhet och att benämna den fysiska personen enskild näringsidkare. Uttrycken enskild näringsverksamhet och enskild näringsidkare används ofta i lagstiftningen, t.ex. i bokföringslagen (1976:125) och i lagen (1980:1103) om årsredovisning i vissa företag. Uttrycken finns också i skattelagstiftningen, t.ex. i punkt 34 av anvisningarna till 23 § och punkt 3 av anvisningarna till 24 § KL, i 3 § 13 mom. SIL och i 6 § lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder. De används också ofta i annan text än lagtext, t.ex. i propositioner och kommentarer. SLK tog upp problemet att uttrycket enskild näringsidkare inte helt överensstämmer i KL och bokföringslagen (1976:125). I förslaget till den nya bokföringslagen (prop. 1998/99:130) finns emellertid inte uttrycket enskild näringsidkare med. Problemet försvinner därmed med den nya bokföringslagen. Det kan dock påpekas att i skattelagstiftningen omfattas fysiska personer och dödsbon av uttrycket enskild näringsidkare om de bedriver näringsverksamhet enligt KL. Användningen av uttrycket i IL bygger på avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet i 13 kap. IL. Exempel på hur uttrycken används i IL är dels 33 kap. 1 § (räntefördelning), dels 32 kap. 1 § IL (upphovsmannakonto). Enligt 1 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning skall räntefördelning ske för fysiska personer. I 33 kap. 1 § IL står det att enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag skall göra räntefördelning. Enligt 1 § första stycket lagen (1979:611) om upphovsmannakonto kan fysiska personer få uppskov med beskattning av upphovsmannaintäkt, men enligt paragrafens andra stycke har delägare i handelsbolag inte rätt till sådant uppskov. I 32 kap. 1 § IL står det att enskilda näringsidkare får göra avdrag för insättningar på upphovsmannakonto. Då behövs inte något undantag som anger att fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag inte får göra sådana avdrag. Det kan påpekas att när uttrycket näringsidkare används så omfattas naturligtvis även juridiska personer och handelsbolag eftersom även de bedriver näringsverksamhet. 7.2.11 Uttryck för skattemässig kontinuitet Regeringens förslag: För att ange kontinuitet vid beskattningen används genomgående uttryckssättet att en förvärvare inträder i den förre ägarens skattemässiga situation. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm anser att uttrycket är bättre än dagens. Skälen för regeringens förslag: I IL finns ett antal bestämmelser som reglerar skattemässig kontinuitet. Det finns för det första bestämmelser om kontinuitet vid arv, testamente, gåva, bodelning och liknande förvärv (19 kap. 18 §, 20 kap. 12 och 28 §§, 21 kap. 16 §, 44 kap. 21 och 22 §§ och 54 kap. 2 § IL). Vidare finns bestämmelser om kontinuitet vid fusioner, fissioner och verksamhetsavyttringar (37 och 38 kap. IL). Det finns också bestämmelser om rätt att ta över olika typer av fonder (30 kap. 11–15 §§, 31 kap. 23–26 §§ och 34 kap. 18–22 §§ IL) samt rätt att ta över avdrag för underskott vid vissa ombildningar (40 kap. 23 § IL). I dagens inkomstskattelagstiftning finns olika sätt att uttrycka kontinuitet. Det vanligaste uttrycket är det som finns i bl.a. 7 § lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder, där det står ”anses överlåtande och övertagande företag som en skattskyldig”. När lagen infördes kritiserade Lagrådet detta uttryckssätt (prop. 1993/94:50 s. 431) och framförde att det hade varit att föredra om konsekvenserna av en tillämpning av bestämmelserna hade framgått tydligare. Lagrådet konstaterade också att uttrycket finns på flera ställen i skattelagstiftningen och förordade att en samordning mellan dessa skall ske. I den lagstiftning som kommit med anledning av Företagsskatteutredningens förslag används i stället uttrycket ”inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation” (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, SFS 1998:1600 f.). Det är samma uttryck som SLK använder i IL. SLK har motiverat bytet med att det är mindre lämpligt att föreskriva att de två skall anses som en skattskyldig. Kommittén tar som exempel upp frågan om vad som menas med att de skall anses som en skattskyldig när det gäller delägarrätter, där beräkning av en kapitalvinst skall ske enligt genomsnittsmetoden. Regeringen följer SLK:s förslag. Det kan påpekas att bestämmelserna utformats så att förvärvaren inträder i den förre ägarens situation, dvs. det sker redan vid den aktuella omständigheten, t.ex. vid en fusion, och inte senare, t.ex. när en tillgång avyttras. Det kan vara betydelsefullt att fastställa, bl.a. för tillämpningen av genomsnittsmetoden för vissa kapitaltillgångar. I IL skrivs det ut vad uttrycket innebär om det är möjligt, se t.ex. bestämmelserna om periodiseringsfonder i 30 kap. 11–15 §§. I de fall det inte är rimligt används i stället uttrycket ”inträder förvärvaren i den förre ägarens skattemässiga situation”. När det gäller värdeminskningsavdrag och vad som återstår oavskrivet av tillgångarnas anskaffningsvärden används uttrycket ”när det gäller värdeminskningsavdrag”. Uttrycket får täcka allt som rör värdeminskningsavdrag, t.ex. vilka anskaffningsvärden som tillgångarna har och hur stora värdeminskningsavdrag som har gjorts. Det innebär också att förvärvaren själv skall anses ha gjort de värdeminskningsavdrag som den förre ägaren har gjort. Det kan ha betydelse bl.a. när förvärvaren avyttrar en fastighet och skall tillämpa bestämmelserna i 26 kap. om återföring av värdeminskningsavdrag. Då skall förvärvaren återföra också de värdeminskningsavdrag som den förre ägaren har gjort på fastigheten. När det gäller inventarier innebär uttrycket att förvärvaren kan fortsätta att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning på det värde som återstår oavskrivet hos den förre ägaren och att kompletteringsregeln om 20 procents årlig avskrivning och andra kompletterande regler skall kunna tillämpas. I fråga om skattemässig kontinuitet för dödsbon, se inledningen av författningskommentaren till 4 kap. 7.2.12 Benefika förvärv Regeringens förslag: Dagens regler om benefika förvärv tas in utan materiella ändringar. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Har inte yttrat sig. Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagrådet konstaterar att onerösa förvärv i IL genomgående uttrycks som ”förvärv genom köp, byte, eller på liknande sätt” medan terminologin i fråga om benefika förvärv är mer splittrad. Som sådana förvärv betecknas vanligen ”arv, testamente, gåva eller bodelning, ibland avslutas denna uppräkning med ”eller på liknande sätt” eller ”eller liknande förvärv”. I en del fall nämns inte gåva, i andra har bodelning utelämnats. Lagrådet ifrågasätter om det genomgående är sakligt motiverat att de benefika förvärven regleras på olika sätt. Enligt Lagrådets mening bör en enhetligare terminologi eftersträvas. När det gäller regleringen av vilka benefika förvärv som omfattas av olika regler så har regeringen behållit dagens reglering, bortsett från att det tagits in några nya bestämmelser (19 kap. 18 och 29 §§ samt 26 kap. 14 § IL). Regeringen finner inte anledning att ändra de befintliga bestämmelserna materiellt. Det kan finnas sakliga skäl för dessa olikheter. När det gäller avslutningen av uppräkningarna användes i lagrådsremissen uttrycket ”eller på liknande sätt” i cirka femton paragrafer och uttrycket ”eller liknande förvärv” i två paragrafer. Den ena bestämmelsen med den sistnämnda lydelsen har strukits. I den kvarvarande, 44 kap. 21 § IL, ändras lydelsen till ”eller på liknande sätt”. 8 Utlandsfrågor 8.1 Nuvarande oklarheter I skattelagarna används ett stort antal rättsliga termer och uttryck som bygger på annan, oftast civilrättslig, lagstiftning. I många fall är det tveksamt om motsvarande utländska företeelser över huvud taget omfattas. Om de skall omfattas är det tveksamt om man skall godta den närmaste motsvarigheten eller bara företeelser som har ett visst mått av överensstämmelse med den svenska företeelsen. Bristen på konsekventa uttryckssätt är tydlig. Bristen på konsekvens kan exemplifieras med frågan om termerna aktiebolag och aktier bara avser svenska aktiebolag och aktier i dessa. SLK har som exempel nämnt två lagrum. Bestämmelserna har avskaffats efter förslag i prop. 1998/99:15, men de kan ändå nämnas. I 2 § 4 mom. tionde stycket SIL talades om ”aktie i aktiebolag eller andel i ... utländsk juridisk person”, vilket närmast talar för att ledet ”aktie i aktiebolag” skulle avse endast aktie i ett svenskt aktiebolag. I 27 § 4 mom. SIL sades: ”Har en ... person avyttrat aktier till ett svenskt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag och utgörs vederlaget för de avyttrade aktierna av nyemitterade aktier i det köpande bolaget ...”. Här är det klart att med aktier förstås också aktier i ett utländskt bolag. På åtskilliga ställen i skattelagstiftningen står det bara aktiebolag medan det på andra ställen står svenskt aktiebolag. Det kunde då ligga nära till hands att anta att där det står bara aktiebolag avses också utländska motsvarigheter. Detta torde dock inte genomgående vara fallet. Ett annat exempel som SLK nämner är 24 § 2 mom. SIL. Där finns det regler om att finansiella instrument anses avyttrade om det företag som gett ut dem upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i konkurs. Här förefaller det klart att med konkurs avses även utländska motsvarigheter. Detta kan jämföras med den särskilda reglering av utländska förhållanden som finns i 3 § 7 mom. fjärde stycket SIL. Där anges först att utbetalning från ett svenskt aktiebolag vid nedsättning av aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella värde eller vid nedsättning av reservfonden eller överkursfonden skall anses som utdelning och därefter att detsamma gäller utbetalning från en utländsk juridisk person genom ett motsvarande förfarande. Det finns också regler där en tillämpning på utländska förhållanden inte är möjlig att genomföra. Som exempel på detta kan nämnas regeln i 25 § 9 mom. SIL, där anskaffningsutgiften för en fastighet som förvärvats före år 1952 obligatoriskt skall grundas på taxeringsvärdet (undantagsregeln om faktisk köpeskilling förutsätter att den skattskyldige visar att denna överstiger 150 % av taxeringsvärdet). Det torde inte vara avsett att utländska motsvarigheter till taxeringsvärde skall användas och det är inte heller säkert att det alls finns något sådant värde. Att märka är att det i 24 § 1 mom. SIL särskilt anges att bestämmelserna om beräkning av reavinst på fastighet skall tillämpas oavsett om fastigheten ligger i Sverige eller utomlands. Ett fall där betydande tillämpningsproblem uppkommer är vid beskattning av en begränsat skattskyldig delägare i ett svenskt handelsbolag med verksamhet såväl i Sverige som i utlandet. 8.2 Överväganden Regeringens förslag: De använda termerna och uttrycken skall som huvudregel omfatta även motsvarande utländska företeelser. Tillämpningsproblemen skall lösas när det är möjligt. SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inga invändningar mot den av kommittén föreslagna huvudregeln, men några instanser har framhållit vikten av en fortsatt genomgång av i vilka fall det skall finnas undantag från denna. Skälen för regeringens förslag Normalt omfattas utländska motsvarigheter Som berörts i föregående avsnitt är det ofta svårt att avgöra om ett visst uttryck omfattar också utländska företeelser och det finns ofta en bristande konsekvens i uttryckssätten. SLK har presenterat två vägar som man kan följa för att få ett konse- kvent uttryckssätt. Den ena är att bara svenska företeelser skall avses och det måste då särskilt anges när även utländska motsvarigheter skall omfattas. Den andra är att även utländska motsvarigheter skall omfattas och det måste då i stället särskilt anges när bara svenska företeelser omfattas. SLK kom fram till att i praktiken torde skälen mot den förra lösningen vara så starka att bara den senare återstår. Kommittén framhöll att gränsen mellan uttryck som grundar sig på ordens betydelse i vanligt språkbruk och rättsliga uttryck inte är knivskarp eller lätt att fastställa, jämför t.ex. köp, byte och arv med bodelning, expropriation och utskiftning. Ju närmare man kommer att orden används i en allmänspråklig och inte i en juridisk-teknisk betydelse, desto naturligare blir det att utländska motsvarigheter omfattas, om man i den situationen över huvud taget kan tala om svenska företeelser respektive utländska motsvarigheter. I mycket stor utsträckning förhåller det sig också så att de termer och uttryck som kan ses som rättsliga får antas avse även utländska motsvarigheter. Utgångspunkten för kommittén har varit att termer och uttryck – eller begrepp som SLK uttrycker det – i lagen skall omfatta inte bara vad som faller under svensk lag utan också utländska motsvarigheter. Om så inte skall vara fallet skall detta klart framgå. Regeringen instämmer i att detta är den bästa lösningen och följer kommitténs förslag. Markeringen av att det bara är svenska företeelser som avses kan ske på olika sätt. När det gäller juridiska personer, t.ex. aktiebolag, sker det naturligen genom att svenska aktiebolag skrivs ut. För exempelvis vissa bidrag sker det i stället genom att det anges att reglerna avser bidrag enligt vissa lagrum i den svenska lagstiftningen, se t.ex. 8 kap. 9 § IL. När det å andra sidan hänvisas till ett lagrum och avsikten är att en bestämmelse skall gälla också för utländska företeelser används i stället uttrycket ”... av det slag som avses i”, se t.ex. 2 kap. 6 och 15 §§ IL, eller att något sker ”på det sätt som anges i”, se t.ex. 2 kap. 7 § IL. Det är inte möjligt att ange hur nära den utländska företeelsen skall överensstämma med den svenska för att anses motsvara denna. Detta måste bli beroende av vilket slags företeelse och vilken regel det är fråga om. Regler om staten, landsting, kommuner och kommunalförbund bygger genomgående på deras offentligrättsliga ställning i Sverige. De bör därför bara omfatta svenska företeelser. Både huvudprincipen och undantaget för staten och kommunerna regleras i 2 kap. 2 § IL. Frågorna utvecklas vidare i kommentaren till lagrummet. Där redovisas också remissinstansernas inställning närmare samt Lagrådets synpunkter i denna fråga. Tillämpningsproblemen När det gäller de fall där reglerna är omöjliga eller svåra att tillämpa på utländska företeelser har SLK försökt att finna en lösning där det har varit möjligt inom ramen för kommitténs arbete. Exempel på detta är det nyss nämnda fallet om anskaffningsutgift för fastigheter utomlands (45 kap. 29 § IL). I andra fall har kommittén kommit fram till att det utredningsarbete som skulle krävas för att lösa problemen varit alltför omfattande för att det skulle utföras av kommittén. Som exempel på detta tas det ovan nämnda handelsbolagsfallet. Det är än mindre lämpligt att nu företa ett sådant arbete, som bör föregås av bl.a. en ytterligare remissomgång. Detta är en sådan fråga som får avvakta. Kompletterande synpunkter Åtskilliga regler är anpassade efter svenska förhållanden men inte formellt begränsade till dessa. När det gäller regler som genom sin utformning är begränsade till svenska förhållanden är det ibland tveksamt om detta skett medvetet. SLK har i SOU 1997:2 på s. 369 f. tagit upp några sådana frågor som inte behandlas i författningskommentaren. Remissinstanserna har inte kommenterat dessa. Regeringen finner inte anledning att nu ta upp dem ytterligare. 9 Ikraftträdande och övergångsfrågor 9.1 Ikraftträdande Regeringens förslag: Den nya inkomstskattelagen skall träda i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. SLK:s förslag: Utgår ifrån att förslaget skall tillämpas vid 2001 års taxering. Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig är positiva till SLK:s förslag. Flera remissinstanser har framhållit att det är viktigt att lagkomplexet behandlas utan tidspress. Riksskatteverket framhåller att verket behöver tid för att anpassa blanketter, broschyrer och datasystem samt för informations- och utbildningsinsatser. Handelshögskolan i Stockholm anser att det är viktigt att det finns ett stort utrymme för en fortlöpande översyn under lagstiftningsprocessen. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att det behövs tid för praktiker att förstå det nya systemet och att det är viktigt att man hinner få fram nya läroböcker och liknande. Skälen för regeringens förslag: SLK har utarbetat ett konsekvent förslag om ikraftträdandetidpunkt och har lämnat ett förslag till en ikraftträdandelag, ILP. SLK föreslår att lagen tillämpas från och med 2001 års taxering. Regeringen anser att det är angeläget att den nya inkomstskattelagen blir tillämplig så snart som möjligt. Mot bakgrund av den tid det tagit att utarbeta en lagrådsremiss i ärendet inom Finansdepartementet och föredra ärendet för Lagrådet är det inte möjligt att föreslå ett tidigare ikraftträdande än den 1 januari 2000. Eftersom IL med enstaka undantag inte medför några materiella ändringar, skulle det i princip vara möjligt att tillämpa lagen redan vid 2000 års taxering. Detta är emellertid uteslutet redan av praktiska skäl, eftersom det behövs mycket längre tid för att anpassa blanketter och broschyrer m.m. Dessutom behövs det en arbetskrävande bevakning av att det inte uppkommer några retroaktiva skattehöjningar på grund av de mindre materiella ändringar som föreslås. Detta innebär att den första taxeringen då de nya reglerna kan tillämpas är 2001 års taxering. Vid 2001 års taxering har emellertid åtskilliga skattskyldiga ett beskattningsår som har börjat före den 1 januari 2000. Alternativen blir då att antingen tillämpa de äldre reglerna när det gäller dessa eller att bevaka att det inte uppkommer otillåten retroaktivitet. Det blir emellertid svårhanterligt om två lagkomplex skall tillämpas parallellt. De nämnda problemen kan i huvudsak undvikas om inkomstskatte- lagen tillämpas första gången vid 2002 års taxering. Visserligen kan det ändå inte helt undvikas att det kan förekomma beskattningsår som har börjat innan lagen trädde i kraft men det rör sig då om undantagsfall. En nackdel med att låta en betydande tid förflyta mellan ikraftträdandet och den första tillämpningen är att ändringar kommer att behöva göras parallellt i gammal och ny lagstiftning. Sammantaget anser regeringen att fördelarna med att tillämpa den nya lagen första gången vid 2002 års taxering överväger. Regeringen föreslår därför att inkomstskattelagen skall träda i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 9.2 Övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Ikraftträdandelagen skall innehålla alla de övergångsbestämmelser till tidigare ändringar i de upphävda lagarna som skall fortsätta att tillämpas. Vissa andra bestämmelser från dessa lagar och andra lagar flyttas också över till ikraftträdandelagen. SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framfört några synpunkter på övergångsbestämmelsernas allmänna uppläggning. Synpunkter på enskilda bestämmelser finns redovisade i författningskommentaren till respektive paragraf. Skälen för regeringens förslag: KL har ändrats mer än 600 gånger och SIL över 200 gånger. Även flertalet övriga lagar som föreslås upphävda har ändrats, några av dem vid åtskilliga tillfällen. Till många av dessa ändringar finns övergångsbestämmelser som innebär att äldre bestämmelser i viss utsträckning skall tillämpas även efter ändringen. Omtryck har praktiskt taget aldrig skett, och det finns därför inte någon sammanställning av alla övergångsbestämmelser som ännu har betydelse. När en lag upphävs, förlorar också de övergångsbestämmelser som är knutna till ändringar i lagen sin verkan. Det behövs alltså särskilda regler om de fortfarande skall tillämpas. Vid ett par tidigare ändringar har det föreskrivits att äldre övergångsbestämmelser skall gälla utan att de återgetts eller räknats upp (punkt 9 av övergångsbestämmelserna till SFS 1984:1061, punkt 30 av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:650 och punkt 18 av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:651). SLK anser att det är angeläget att återge de bestämmelser som skall ges fortsatt giltighet. Regeringen delar denna uppfattning. De föreskrifter om tillämpning av äldre bestämmelser som skall gälla även i framtiden har tagits in i ILP. Föreskrifter som har en uttrycklig tidsbegränsning för tillämpningen till visst eller vissa taxeringsår har tagits med om de skall tillämpas vid 2002 eller senare års taxeringar, bortsett från några undantag (se avsnitt 5). När det gäller föreskrifter som saknar en sådan begränsning har SLK gjort en bedömning om de kan antas ha fortsatt praktisk betydelse. I annat fall har de utelämnats. Som exempel kan nämnas bestämmelserna om värdering av pågående arbeten. I samband med 1990 års skattereform infördes en övergångsbestämmelse (punkt 18 av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:650) som innebär att bara direkta kostnader skall räknas in i anskaffningsvärdet för pågående arbeten som har utförts senast under det räkenskapsår som taxerades år 1992. Denna bestämmelse kommer att ha ringa eller ingen praktisk betydelse vid 2002 och senare års taxeringar och den har därför utelämnats. Vad gäller bestämmelser om beräkning av underlag för värdeminskningsavdrag utgår regeringen liksom SLK gjort från att nya bestämmelser om beräkningen inte påverkar underlaget för tillgångar, där avskrivningen redan påbörjats. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs alltså inte för att äldre regler skall tillämpas i dessa fall. Denna princip framgår av lagen (1973:1099) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), där det i övergångsbestämmelserna särskilt angavs att de skattskyldiga i vissa fall hade möjlighet att övergå till ett avskrivningsunderlag enligt de nya bestämmelserna. Dessutom har till ikraftträdandelagen förts över vissa bestämmelser av övergångskaraktär i de lagar som upphävs. Slutligen har i något fall bestämmelser av övergångskaraktär flyttats över från andra lagar eftersom de har bedömts bli lättare att finna i ILP. Lagrådet tar i anslutning till 4 kap. 22 § ILP (4 kap. 19 § i det till Lagrådet remitterade förslaget) upp frågan om att införa en allmän regel av innebörd att de värden på olika slag av tillgångar som föreskrivits med stöd av tidigare gällande regler skall – om inte annat sägs – gälla vid tillämpning av IL. Regeringen återkommer till denna fråga i kommentaren till 4 kap. 22 § ILP. Övergångsbestämmelserna har i förslaget normalt utformats så att det anges vilka äldre bestämmelser i de upphävda lagarna som skall tillämpas även efter ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna har då formulerats så att en viss äldre bestämmelse i dess lydelse vid en angiven tidpunkt skall tillämpas. Som exempel kan nämnas 2 kap. 11 § ILP som gäller pensionsförsäkringar på ansökan före år 1976. När uppräkningen av tidigare bestämmelser som fortfarande skall tillämpas blir omfattande anges bara att äldre bestämmelser före ett angivet datum skall tillämpas. Genom detta uttryckssätt har i förslaget markerats att även tidigare lydelser av de äldre bestämmelserna skall tillämpas efter ikraftträdandet. Som exempel på detta kan nämnas övergångsbestämmelserna om pensionsförsäkringar i 2 kap. 1 § och om fusioner i 4 kap. 60 § ILP. SLK har placerat bestämmelserna i tre kapitel. Kap. 1 behandlar allmänna bestämmelser. I kap. 2 finns övergångsbestämmelser om personförsäkringar. I kap. 3 finns övriga bestämmelser. I regeringens förslag har bestämmelserna i 3 kap. i SLK:s förslag placerats i två kapitel. Kapitel 3 i regeringens förslag innehåller övriga övergångsbestämmelser som inte är placerade i kapitelordning medan 4 kap. innehåller de övergångsbestämmelser som är placerade i samma kapitelordning som bestämmelserna i IL. Regeringen har utelämnat ett antal av de bestämmelser som finns med i SLK:s förslag utan att anmärka detta. Så är fallet när bestämmelserna inte behövs på grund av att ikraftträdandet har skjutits fram ett år i förhållande till SLK:s förslag. Det gäller t.ex. bestämmelserna om kapitalvinster på fastigheter som avyttrats före år 2000 (3 kap. 40, 41 och 73–75 §§ ILP i SLK:s förslag). När bestämmelserna i IL har formulerats om på sådant sätt att en övergångsbestämmelse inte behövs anmärks inte det heller. Det gäller t.ex. den bestämmelse som SLK placerat i 3 kap. 14 § ILP om att avgifter för olovligt byggande inte får dras av, som inte behövs på grund av att bestämmelsen i 9 kap. 9 § IL (9 kap. 12 § i SLK:s förslag) har formulerats så att offentliga sanktionsavgifter inte får dras av. Regeringen har också utelämnat en bestämmelse som fanns med i det till Lagrådet remitterade förslaget. I 4 kap. 60 § ILP (3 kap. 66 § i SLK:s förslag) fanns en bestämmelse om att reglerna i 40 kap. 22 § IL inte tillämpas i fråga om överlåtelser före den 1 juli 1996. I 40 kap. 22 § IL föreskrivs att om staten säljer samtliga andelar i vissa kreditinstitut, får underskott som uppkommit hos kreditinstitutet före det beskattningsår då överlåtelsen skedde inte dras av. Det finns inte behov av någon sådan övergångsbestämmelse varför den inte tas med här. 10 Följdändringar Regeringens förslag: Tre olika typer av följdändringar görs. Den första typen omfattar de fall där det föreslås att bestämmelser som tidigare funnits i inkomstskattelagstiftningen skall flyttas till någon annan lag eller omvänt. Den andra avser hänvisningar till KL eller SIL eller någon av de andra lagar som föreslås upphävas. Den tredje är ändringar på grund av förändringar i systematik och terminologi. SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. SLK föreslår följdändringar i cirka 40 författningar om skatteavtal. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några allmänna synpunkter på följdändringarna. Synpunkter på enskilda bestämmelser finns redovisade i författningskommentaren till respektive paragraf. Skälen för regeringens förslag: Förslagen till följdändringar kan delas in i tre kategorier. Den första omfattar de fall där det föreslås att bestämmelser som tidigare funnits i inkomstskattelagstiftningen skall flyttas till någon annan lag eller omvänt. Exempel på detta är bestämmelserna om hemortskommun och om skattereduktion. Den andra avser hänvisningar till KL eller SIL eller någon av de andra lagar som föreslås upphävas. Den tredje är ändringar på grund av förändringar i systematik och terminologi. Exempel på detta är slopandet av termerna förvärvskälla, skattekronor och skatteören och utbytet av realisationsvinst mot kapitalvinst. SLK har – med vissa undantag – inte utarbetat ändringar i sådana lagar som det finns förslag om att upphäva. Detta gäller de lagar som finns redovisade i avsnitt 5 under rubriken Undantag. Detta gäller vidare bokföringslagen (1976:125) och jordbruksbokföringslagen (1979:141) som föreslås bli upphävda i (prop. 1998/99:130) och lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam som föreslås bli upphävd i SOU 1997:53. Regeringen har lämnat en proposition med förslag till ny bokföringslag till riksdagen i år (prop. 1998/99:130). I denna proposition föreslås följd- ändringar i den nya bokföringslagen. När det gäller lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam föreslår regeringen rena följdändringar. SLK föreslår följdändringar i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) trots att denna föreslås bli upphävd i SOU 1995:148. Det har emellertid tillsatts en ny utredning om fastighetstaxeringen (Fi 1997:06, dir. 1997:36) och det är därför osäkert om lagstiftningen på detta område kommer att ändras innan IL träder i kraft. Motsvarande gäller lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, som föreslås bli upphävd i SOU 1987:62 och som för närvarande är föremål för översyn inom Finansdepartementet. Vissa andra lagar har av SLK utelämnats på grund av pågående utredningsarbete. Kupongskattelagen (1970:624) har varit föremål för en översyn av Kupongskattelagsutredningen (Fi 1996:12, dir. 1996:76) som avslutade arbetet i juni i år. Betänkandet Källskatt på utdelning och royalty till begränsat skattskyldiga (SOU 1999:79) har remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande inom Finansdepartementet. SLK har inte funnit anledning att föreslå ändringar vare sig i den lagen eller i därtill knutna författningar avseende skatteavtal. Regeringen föreslår därför att rena följdändringar görs i kupongskattelagen i avvaktan på att en ny lag kan träda i kraft. Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter har setts över av Skattekontrollutredningen (Fi 1995:05, dir. 1995:12) som har lämnat sitt slutbetänkande Självdeklaration och kontrolluppgifter – förenklade förfaranden (SOU 1998:12). Betänkandet har remissbehandlats och en lagrådsremiss avses lämnas under nästa år. Det har därför inte utarbetats några förslag till ändringar i den lagen. Ett par lagar har utelämnats av mer speciella skäl. I 17 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10) finns övergångs- bestämmelser som hänvisar till vissa bestämmelser i KL i deras lydelse före 1990 års skattereform. Någon anledning att ändra dessa bara för att markera att KL upphävs kan inte anses föreligga. Det är också tveksamt i vilken utsträckning bestämmelserna kan bli tillämpliga i framtiden. Slutligen kan nämnas att SLK föreslog följdändringar i cirka 40 författningar om skatteavtal. Regeringens följer i allt väsentligt SLK:s förslag. När det gäller de lagar som det finns förslag om att upphäva och som redovisas i avsnitt 5 under rubriken Undantag skulle det behövas följd- ändringar för att lagarna skall passa ihop med IL. Eftersom de sannolikt kommer att upphävas i samband med lagstiftning med anledning av Stiftelse- och föreningsskattekommitténs förslag är det emellertid onödigt att göra några sådana ändringar nu. I likhet med SLK utelämnar därför regeringen dessa lagar. När det gäller författningarna om skatteavtal har regeringen valt att vänta med följdändringar. Att utarbeta sådana följdändringar är så arbetskrävande att det skulle försena införandet av IL. I regeringens förslag finns några ytterligare lagar som innehåller bestämmelser som kommit till efter det att SLK avlämnat sitt betänkande. I regeringens förslag har bestämmelserna också uppdaterats om de har ändrats. När så har skett nämns inte detta särskilt i författningskommentaren. Några författningar har också fått utgå eftersom de upphävts eller ändrats efter betänkandet så att ingen följdändring behöver göras. I SLK:s förslag finns inte övergångsbestämmelser till ett stort antal förslag till följdändringar. SLK ansåg att det inte behövdes. Lagrådet har dock beträffande lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (förslag 32 i lagrådsremissen) och lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (förslag 71 i lagrådsremissen) förordat att det läggs till övergångsbestämmelser. Lagrådet anför att inom förvaltningsrätten gäller som huvudprincip att till grund för prövning av ett mål eller ärende skall ligga de föreskrifter som är i kraft vid tidpunkten för prövningen (se RÅ 1996 ref. 57). Vid prövning av exempelvis den i 2 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster föreskrivna skyldigheten att betala särskild löneskatt kommer således – i avsaknad av övergångsbestämmelser – enligt nämnda huvudprincip lagen i dess nya lydelse att tillämpas om prövningen sker efter utgången av år 2000. Detta gäller även om den inkomst som är föremål för prövning hänför sig till år 2000 eller tidigare. Regeringen har i förhållande till SLK:s förslag kompletterat de föreslagna följdändringarna med övergångsbestämmelser. Detta nämns inte särskilt vid varje lag. SLK:s förslag har slutligen anpassats till den terminologi som används i regeringens förslag till IL. När sådana anpassningar har gjorts nämns inte detta. 11 Offentligfinansiella konsekvenser Syftet med förslaget är att vår inkomstskattelagstiftning skall bli mer lättillgänglig och lättare att tillämpa än den är i dag. På sikt kommer den nya lagstiftningen på så sätt att leda till en viss minskning av kostnaderna. Övergångsvis medför den dock ett ökat behov av utbildning och information. Regeringen gör bedömningen att kostnaderna för de insatser av detta slag som behövs inte är större än att de ryms inom befintliga resursramar för skatteförvaltningen och andra myndigheter. Förslaget innehåller bara få materiella ändringar eller förtydliganden, se avsnitt 4. De offentligfinansiella effekterna av dessa regeländringar är inte beräkningsbara, men bedöms vara mycket begränsade. 1 Senaste lydelse 1975:1353. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. 2 Senaste lydelse 1993:940. 3 Senaste lydelse 1991:1836. 4 Senaste lydelse 1992:1093. 5 Senaste lydelse 1991:1836. 6 Senaste lydelse 1991:1836. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1979:144. 2 Lydelse enligt prop. 1998/99:130. 1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1998:677. Senaste lydelse 1996:1588. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1986:1294. 2 Lydelse enligt prop. 1998/99:114. 3 Lydelse enligt prop. 1998/99:114. 4 Lydelse enligt prop. 1998/99:114. 5 Lydelse enligt prop. 1998/99:114. 6 Lydelse enligt prop. 1998/99:114. 7 Lydelse enligt prop. 1998/99:114. 8 Tidigare 3 § upphävd genom (1990:352). 1 Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191. 2 Senaste lydelse 1999:298. 3 Senaste lydelse 1999:298. 4 Senaste lydelse 1999:298. 1 Senaste lydelse 1994:805. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. 2 Senaste lydelse 1998:1607. 3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1. 4 Senaste lydelse 1998:242. 5 Senaste lydelse 1997:515. 1 Lagen omtryckt 1984:156. 2 Senaste lydelse 1998:597. 3 Senaste lydelse 1998:597. 1 Lagen omtryckt 1983:438. 1Senaste lydelse 1998:240. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1999:299. 2 Senaste lydelse 1992:1588. 1 Senaste lydelse 1994:1909. 2 Senaste lydelse 1999:300. 3Senaste lydelse 1993:1193. 4Senaste lydelse 1993:1193. 5Senaste lydelse 1994:1909. 1 Lagen omtryckt 1983:143. Senaste lydelse 1998:348. Senaste lydelse 1997:523. 4 Senaste lydelse 1999:410. 5 Senaste lydelse 1998:1608. 1Lagen omtryckt 1989:633. 2 Senaste lydelse 1999:597. 3 Senaste lydelse 1998:679. 4 Lydelse enligt prop. 1999/2000:6. 1 Lydelse enligt prop. 1998/99:130. 1 Lagen omtryckt 1995:616. Senaste lydelse av lagens rubrik 1995:616. 2 Senaste lydelse 1995:1527. 1 Lagen omtryckt 1995:617. 1 Senaste lydelse 1999:632. 2 Senaste lydelse 1999:632. 3 Senaste lydelse 1984:1078. 1 Senaste lydelse 1995:1341. 2 Senaste lydelse 1995:1341. 3 Senaste lydelse 1995:1341. 4 Senaste lydelse 1997:530. 5 Senaste lydelse 1996:739. 1 Senaste lydelse 1996:1439. 1 Senaste lydelse 1998:1665. 1 Lagen omtryckt 1999:19 1 Senaste lydelse 1996:1343. 1 Senaste lydelse 1997:947. 2 Senaste lydelse 1997:328. 3 Senaste lydelse 1992:1660. Senaste lydelse 1994:486. Senaste lydelse 1996:1333. Senaste lydelse 1996:1333. 7 Senaste lydelse 1991:1902. 8 Senaste lydelse 1990:1138. 9 Senaste lydelse 1997:1028. 10 Senaste lydelse 1997:494. 11 Senaste lydelse 1997:494. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688. 2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1. 3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1. 4 Senaste lydelse 1996:676. 1 Senaste lydelse av 11 § 1998:332. 2 Senaste lydelse 1998:332. 4 Senaste lydelse 1998:332. 5 Senaste lydelse 1996:1236. 6 1990:661. 7 1999:000. 1 Lagen omtryckt 1994:548. Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1843. 2 Senaste lydelse 1996:1489. 3 Senaste lydelse 1996:1489. 1 Senaste lydelse 1999:306. 1 Lagen omtryckt 1991:832. Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:832. 1 Senaste lydelse 1997:496. 2 Senaste lydelse 1991:1871. 3 Senaste lydelse 1997:251. 1 Senaste lydelse 1997:498. 2 Senaste lydelse 1996:1341. 1 Senaste lydelse 1999:634. 1 Senaste lydelse av 1 a § 1996:1115. 1 Senaste lydelse 1998:1621. 2 Senaste lydelse 1998:1621. 1 Lydelse enligt prop. 1998/99:130. 2 Senaste lydelse 1996:1327. 3 Senaste lydelse 1994:1798. 4 Senaste lydelse 1999:310. 5 Senaste lydelse 1998:346. 6 Senaste lydelse 1995:700. 1 Senaste lydelse 1997:1313. 1 Senaste lydelse 1997:1104. 1 Senaste lydelse 1996:296. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936. 2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:1. 1 Senaste lydelse 1996:683. 1 Senaste lydelse av 4 § 1997:854 7 § 1997:854 14 §1997:854. 1 Senaste lydelse 1999:396. 1 Senaste lydelse 1997:954. 2 Senaste lydelse 1997:954. 3 Senaste lydelse 1997:954. 4 Senaste lydelse 1997:954. 1 Senaste lydelse 1997:955. 1 Senaste lydelse av 2 kap. 3 § 1998:232 11 kap. 11 § 1997:1145. 2 Senaste lydelse 1998:347. 3 Senaste lydelse 1998:232. 4 Senaste lydelse 1998:232. 5 Senaste lydelse 1998:347. 6 Senaste lydelse 1997:1032. 7 Lydelse enligt prop. 1999/2000:6. 8 Lydelse enligt prop. 1998/99:124. 9 Senaste lydelse 1997:1032. 10 Senaste lydelse 1999:316. 11 Lydelse enligt prop. 1999/2000:6. 12 Senaste lydelse 1999:315. Prop. 1999/2000:2 17 282 1