Post 5738 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:96 ·
Hämta Doc ·
Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 96
Regeringens proposition
1999/2000:96
Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och
lagen om hemlig kameraövervakning
Prop.
1999/2000:96
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 2000
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning skall fortsätta att gälla till utgången av år 2001.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål 4
2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506)
om hemlig kameraövervakning 5
3 Ärendet och dess beredning 6
4 Nuvarande ordning 6
4.1 1952 års tvångsmedelslag 6
4.2 Lagen om hemlig kameraövervakning 8
5 Överväganden och förslag 9
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna 11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000 12
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,
2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål
Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål, som gäller till utgången av år 2000 ,
skall fortsätta att gälla till utgången av år 2001.
2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1995:1506) om hemlig kameraövervakning
Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1506) om hemlig kamera-
övervakning, som gäller till utgången av år 2000 , skall fortsätta att gälla
till utgången av år 2001.
3 Ärendet och dess beredning
Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål och lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning är
tidsbegränsade till utgången av år 2000.
Buggningsutredningen har i sitt betänkande Om Buggning och andra
hemliga tvångsmedel (SOU 1998:46) bl.a. föreslagit att 1952 års
tvångsmedelslag skall upphävas och ersättas av en ny permanent
lagstiftning samt att bestämmelserna i lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning skall permanentas och tas in i rättegångsbalken.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 1. Remissvaren finns tillgängliga i
Justitiedepartementets ärende Ju98/1450. Regeringen avser att under året
till riksdagen överlämna en proposition där utredningens förslag
behandlas. I avvaktan på de slutliga övervägandena med anledning av
Buggningsutredningens förslag tar regeringen i detta ärende upp frågan
om förlängning av giltighetstiderna för de två lagarna.
Lagrådet
Regeringens lagförslag innebär endast att giltighetstiderna för 1952 års
tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning förlängs. Som
nämnts ovan avser regeringen att under året överlämna en proposition till
riksdagen med anledning av Buggningsutredningens betänkande. I
propositionen, som kommer att föregås av en remiss till Lagrådet,
kommer ställning att tas till bl.a. hur bestämmelserna i 1952 års
tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning skall regleras
fortsättningsvis. Med beaktande av detta anser regeringen att Lagrådet
inte behöver höras särskilt över den tillfälliga förlängning av de båda
lagarna som är aktuell i denna proposition.
4 Nuvarande ordning
4.1 1952 års tvångsmedelslag
Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den
grundläggande regleringen i rättegångsbalken i fråga om
straffprocessuella tvångsmedel. Lagen är tidsbegränsad. Efter den senast
gjorda förlängningen gäller lagen till utgången av år 2000 (prop.
1998/99:6, bet. 1998/99:JuU2, rskr. 1998/99:19, SFS 1998:1536).
1952 års tvångsmedelslag gäller vid förundersökning om dels vissa
allmänfarliga brott, t.ex. sabotage, dels vissa högmålsbrott som uppror
och olovlig kårverksamhet, dels vissa brott mot rikets säkerhet, t.ex.
spioneri. Lagen gäller också försök, förberedelse och stämpling till dessa
brott, om sådan gärning är straffbar. I förhållande till regleringen i
rättegångsbalken innebär lagen utvidgade möjligheter att använda
tvångsmedlen häktning, beslag, kvarhållande av postförsändelse m.m.
samt hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Lagen
innehåller också bestämmelser som innebär att hemlig
kameraövervakning kan användas på mindre stränga villkor än vad som
följer av lagen om hemlig kameraövervakning (se avsnitt 4.2).
Enligt rättegångsbalken får en person häktas om denne är på sannolika
skäl misstänkt för ett brott, för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år
eller mer. För att häktning skall få ske krävs därutöver att det finns en
särskild häktningsgrund, t.ex. risk för fortsatt brottslig verksamhet.
Häktning kan under vissa förutsättningar även ske vid en lägre grad av
brottsmisstanke. Den som är skäligen misstänkt för brott kan sålunda
häktas om det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på
ytterligare utredning om brottet, s.k. utredningshäktning. Enligt
rättegångsbalkens regler får en person vara häktad på den grunden i högst
en vecka. Enligt 2 § i 1952 års tvångsmedelslag kan en sådan
utredningshäktning fortgå under fyra veckor.
I 27 kap. 2 § andra meningen rättegångsbalken finns bestämmelser om
att vissa skriftliga meddelanden får tas i beslag endast om det finns
misstanke om brott för vilket det är inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år. Enligt 3 § i 1952 års tvångsmedelslag krävs inte något
lägsta straff för att sådana meddelanden skall få tas i beslag. Förordnande
om kvarhållande av postförsändelse m.m. enligt 27 kap. 9 §
rättegångsbalken kan enligt 4 § i 1952 års tvångsmedelslag i vissa
brådskande fall meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Enligt
rättegångsbalkens regler är det alltid rätten som beslutar i dessa fall.
1952 års tvångsmedelslag innehåller även från rättegångsbalken
avvikande bestämmelser om hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning. Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden som
befordras till eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i
hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för
återgivning av innehållet i meddelandet. Tvångsmedlet kan användas
både för avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av annan
telekommunikation än muntlig sådan, t.ex. telefax och
datakommunikation. Hemlig teleövervakning innebär att andra uppgifter
än innehållet i meddelandet i hemlighet hämtas in om telemeddelanden
som har expedierats eller beställts till eller från en viss teleadress eller att
sådana meddelanden hindras från att nå fram. Enligt reglerna i 27 kap.
rättegångsbalken får hemlig teleavlyssning användas om det för brottet
inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och även vid
brottsutredningar som rör försök, förberedelse och stämpling till sådant
brott. Som ytterligare förutsättning för hemlig teleavlyssning gäller att
det skall finnas en person som är skäligen misstänkt för brottet och att
åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. Tillstånd till hemlig
teleavlyssning meddelas av domstol på ansökan av åklagaren och skall
gälla viss tid, högst en månad från dagen för beslutet. Hemlig
teleövervakning får användas vid utredning av brott för vilket det inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, narkotikabrott
enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64), brott enligt 1 § lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling som avser narkotika och försök,
förberedelse eller stämpling till brott för vilket det inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse två år. I övrigt är förutsättningarna knutna till
reglerna om hemlig teleavlyssning, vilket bl.a. innebär att beslut om
hemlig teleövervakning fattas av domstol. För tvångsmedlen gäller den
s.k. proportionalitetsprincipen, som innebär att de får beslutas endast om
skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden
innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.
Enligt 1952 års tvångsmedelslag lag får rätten meddela tillstånd till
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning även om det för
brottet är föreskrivet lindrigare straff än vad som krävs enligt
rättegångsbalken. Åklagaren får i brådskande fall själv besluta om
användning av tvångsmedlen. Har åklagaren gjort detta, skall anmälan
ofördröjligen göras hos domstolen, som skyndsamt skall pröva ärendet.
4.2 Lagen om hemlig kameraövervakning
I lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning regleras de
brottsutredande myndigheternas möjligheter att använda dolda
fjärrmanövrerade övervakningskameror vid förundersökning i brottmål.
Lagens giltighetstid var först tidsbegränsad till utgången av år 1996, men
har därefter förlängts vid två tillfällen, senast i samma
lagstiftningsärende som 1952 års tvångsmedelslag till utgången av år
2000 (SFS 1998:1537). Reglerna om hemlig kameraövervakning ansluter
nära till bestämmelserna om hemlig teleavlyssning. Hemlig
kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra optisk-
elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar används för
optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål, utan att
upplysning om övervakningen lämnas (1 §). I likhet med reglerna om
hemlig teleavlyssning får tvångsmedlet användas endast om någon är
skäligen misstänkt för ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i två år eller försök, förberedelse eller stämpling till
sådant brott, om gärningen är belagd med straff. Även för hemlig
kameraövervakning gäller att åtgärden måste vara av synnerlig vikt för
utredningen och att proportionalitetsprincipen skall tillämpas (3 § första
stycket). Åtgärden får endast avse sådana platser där den misstänkte kan
antas komma att uppehålla sig (3 § andra stycket). Frågor om hemlig
kameraövervakning prövas av rätten på ansökan av åklagaren (4 § första
stycket). I ett beslut att tillåta hemlig kameraövervakning skall domstolen
ange vilken plats och under vilken tid tillståndet gäller. Tiden får inte
bestämmas längre än nödvändigt och får inte överstiga en månad (4 §
andra stycket). Lagen innehåller också regler om hävande av beslut (5 §)
och om granskning och bevarande av upptaget bildmaterial (7 §).
1952 års tvångsmedelslag omfattar även hemlig kameraövervakning.
Hemlig kameraövervakning kan alltså användas vid misstanke om brott
som avses i 1952 års tvångsmedelslag även om det för brottet är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Vidare innebär detta att
åklagaren i brådskande fall själv kan besluta om hemlig
kameraövervakning. På samma sätt som för hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning skall åklagaren i ett sådant fall genast göra en
anmälan till rätten som skyndsamt skall pröva ärendet.
5 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: Giltighetstiderna för 1952 års tvångsmedelslag
och lagen om hemlig kameraövervakning förlängs till utgången av år
2001.
Utredningen föreslår att 1952 års tvångsmedelslag skall upphävas och
ersättas av en ny permanent lagstiftning samt att bestämmelserna i lagen
(1995:1506) om hemlig kameraövervakning skall permanentas och tas in
i rättegångsbalken.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har
ingen erinran mot att bestämmelserna permanentas. Några
remissinstanser anför att det på grundval av utredningen inte går att ta
ställning till frågan om att permanenta 1952 års lag.
Skälen för regeringens förslag
1952 års tvångsmedelslag
Utan att föregripa beredningen av Buggningsutredningens förslag kan
konstateras att utredningen funnit att 1952 års tvångsmedelslag är av stor
vikt för bekämpningen av brott som rör landets yttre och inre säkerhet
samt att utredningen föreslår att bestämmelserna i lagen skall
permanentas. Remissutfallet är övervägande positivt till utredningens
förslag.
Lagen om hemlig kameraövervakning
Förra året lämnade regeringen en redovisning för tillämpningen av
reglerna i lagen om hemlig kameraövervakning under år 1998 till
riksdagen (regeringens skrivelse 1999/2000:31). I skrivelsen konstateras
att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i sin gemensamma skrivelse till
regeringen anfört att hemlig kameraövervakning är ett värdefullt och
personalbesparande komplement i polisens spaningsarbete. Vid
riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse konstaterade
Justitieutskottet att det av regeringens redogörelse framgår att
användningen av hemlig kameraövervakning bekräftat att detta
tvångsmedel är ett värdefullt och personalbesparande komplement i
polisens utredningsarbete (bet. 1999/2000:JuU10).
Buggningsutredningen har föreslagit att reglerna i lagen om hemlig
kameraövervakning skall permanentas och föras in i rättegångsbalken.
De flesta remissinstanser har inte haft något att erinra mot förslaget.
Lagarnas giltighetstid bör förlängas
Regeringen avser att under året till riksdagen överlämna förslag som rör
bestämmelser i de båda lagarna och dessas fortsatta giltighet. För att inte
de tidsbegränsade lagarna skall upphöra att gälla vid årsskiftet föreslår
regeringen nu att giltighetstiderna för 1952 års tvångsmedelslag och
lagen om hemlig kameraövervakning skall förlängas. Lagarna föreslås
gälla till utgången av år 2001.
Förslagen medför inga kostnader för staten.
Förteckning över remissinstanserna
Följande remissinstanser har beretts tillfälle att avge synpunkter på
betänkandet SOU 1998:46 Om buggning och andra hemliga tvångsmedel
m.m.
Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige,
Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Norrköpings tingsrätt,
Helsingborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Ekobrottsmyndigheten,
Försvarsmakten, Generaltullstyrelsen, Post- och telestyrelsen,
Riksrevisionsverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet,
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Rättsvetenskapliga
institutionen vid Göteborgs universitet, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges domareförbund, Svenska polisförbundet, Sveriges
Industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i
Sverige, Centralorganisationen SACO/SR, Svenska
tidningsutgivareföreningen, Telia AB, Telia Telecom AB, Europolitan
AB, Comviq GSM AB, Svenska Journalistförbundet, Ärkebiskopen i
Uppsala.
Härutöver har synpunkter lämnats in av Svenska kyrkans
centralstyrelse, Sveriges Kristna Råd, KLYS, Kyrkans
Akademikerförbund, Tegs församling Umeå, Sv. Avdelningen av
Internationella Juristkommissionen, Sveriges Radio AB, Sveriges
Läkarförbund. Riksåklagaren har till sitt yttrande bifogat yttranden från
andra åklagarmyndigheter.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren,
Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:96 Fortsatt giltighet av 1952
års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning
Lagens giltighetstid senast förlängd 1998:1536.
Lagens giltighetstid senast förlängd 1998:1537.
Prop. 1999/2000:96
12
10
1
Prop. 1999/2000:96
4