Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1999/2000:42 Utlänningar i en massflyktsituation, sociala förmåner m.m. Prop. 1999/2000:42 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 20 januari 2000 Göran Persson Maj-Inger Klingvall (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar, med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529, UtlL), meddela föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. utlänningslagen och som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Dessa bestämmelser är avsedda att tillämpas i en massflyktsituation, dvs. när en stor mängd människor hastigt lämnar hemlandet på grund av en yttre omständighet som en krigssituation eller en miljökatastrof. Bestämmelserna har hittills tillämpats vid ett tillfälle, i samband med oroligheterna i Kosovo. Regeringen föreslår att prövningen av en asylansökan från en utlänning som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL skall kunna skjutas upp så länge som det tidsbegränsade uppehållstillståndet gäller, dock högst två år eller till den tidigare tidpunkt uppehållstillståndet upphör att gälla. Därefter är utlänningen oförhindrad att söka asyl. De utlänningar som beviljas sådana tidsbegränsade uppehållstillstånd skall erhålla de sociala förmåner som följer av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Under den tid som LMA gäller för dem skall denna grupp utlänningar inte vara folkbokförda i landet. Folkbokföring skall inte heller ske om det tidsbegränsade uppehållstillståndet därefter förlängs för en kortare tid än ett år. År 2001 träder ett nytt system för socialförsäkringen i kraft. Socialförsäkringsförmåner delas in i bosättningsbaserade förmåner respektive arbetsbaserade förmåner. Den aktuella gruppen av utlänningar – som fortsatt skall omfattas av LMA – undantas från de bosättningsbaserade förmånerna enligt den nya socialförsäkringslagen (1999:799). Statens invandrarverks förmåga att klara mottagandet av utlänningar i en massflyktsituation kan under vissa omständigheter vara otillräcklig. En kommun bör därför inledningsvis kunna svara för att den enskilde får det stöd som bedöms rimligt till dess att Invandrarverket så snart som möjligt tar över ansvaret för mottagandet. Statens invandrarverk skall ersätta en kommun som lämnat bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande samt andra kostnader som kommunen haft och som Invandrarverket normalt skall stå för. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 7 2.3 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) 8 2.4 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) 9 3 Ärendet och dess beredning 10 4 Asylprövning 11 4.1 Tidigare överväganden 11 4.2 EU 12 4.3 Förslag 13 5 Sociala rättigheter m.m. 16 5.1 Gällande ordning 16 5.2 Tidigare överväganden 19 5.3 Förslag 21 5.3.1 Utlänningar i en massflyktsituation som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd 21 5.3.2 Statens invandrarverks kapacitet vid en massflyktsituation 26 6 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser m.m. 27 7 Författningskommentar 28 7.1 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 28 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 29 7.3 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen (1994:481) 30 7.4 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) 31 Bilaga 1 Remissinstanser 32 Bilaga 2 Flyktingpolitiska kommitténs förslag till lag om ändring av 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) 34 Bilaga 3 Remissinstanser 35 Bilaga 4 Promemorians Ds 1997:42 förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 37 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 38 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 42 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000 45 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen dels antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 2. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., 3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1994:481), 4. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799), dels godkänner de riktlinjer om hemutrustningslån som regeringen föreslår (avsnitt 5.3.1). 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 a § samt 3 kap. 6 och 7 §§ utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 4 a § Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. och som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas för en sammanlagd tid av högst två år. Om ett program för att förbereda återvändandet har inletts innan dess, får uppehållstillståndet förlängas med högst två år. En utlänning som meddelats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av första stycket får inte beviljas flyktingförklaring eller resedokument så länge det tidsbegränsade uppehållstillståndet gäller. Vad som sagts nu gäller dock längst under två år från det att ett sådant uppehållstillstånd först beviljades. Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har getts någon med stöd av första stycket får ett tidsbegränsat tillstånd ges också till en utlänning som är make eller maka eller barn under 18 år till den person som först beviljats tillstånd. Detsamma gäller förälder till barn under 18 år som meddelats tillstånd enligt första stycket. 3 kap. 6 § På begäran av en flykting skall Statens invandrarverk antingen i samband med att uppehållstillstånd beviljas eller därefter ange att han är flykting (flyktingförklaring). En flyktingförklaring skall återkallas av Invandrarverket, om det framkommer att utlänningen inte längre är att anse som flykting enligt 2 §. I 2 kap. 4 a § föreskrivs att flyktingförklaring i vissa fall inte skall utfärdas. 7 § För flyktingar och statslösa utfärdar Statens invandrarverk en särskild legitimationshandling för resor utanför Sverige (resedokument) enligt de föreskrifter som regeringen meddelar. I 2 kap. 4 a § föreskrivs att resedokument i vissa fall inte skall utfärdas. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. dels att 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till utlänningar som 1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) (asylsökande), 2. har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen, eller 2. har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet, eller 3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas. Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär. Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd. 3 a § En kommun skall lämna bistånd enligt denna lag till utlänningar som avses i 1 § första stycket 2, om de vistas i kommunen och om biståndet behövs till dess att Statens invandrarverk tar över ansvaret för mottagandet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000. 2.3 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) Härigenom föreskrivs att 4 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § En utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga skäl för att han ändå folkbokförs. En utlänning som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) skall inte folkbokföras, om utlänningen kan antas komma att vistas i landet med stöd av tillståndet under högst tre år. Detta gäller dock inte, om utlänningen erhållit en flykting- förklaring eller ett resedokument enligt utlänningslagen. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000. 2.4 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § socialförsäkringslagen (1999:799) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Vid tillämpning av denna lag skall en person anses vara bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år skall anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte om synnerliga skäl talar emot det. Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år skall anses vara bosatt här, om inte synnerliga skäl talar emot det. En utlänning som enligt 4 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) inte skall folkbokföras skall dock inte anses vara bosatt här. En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande anses vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. 3 Ärendet och dess beredning Efter beslut av regeringen förordnade dåvarande statsrådet Leif Blomberg i november 1994 ekonomen Britt Olausson som ordförande i en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över invandrings- och flyktingpolitiken. Kommittén antog namnet Flyktingpolitiska kommittén (Ku 1994:10). Flyktingpolitiska kommittén lade i juni 1995 fram betänkandet Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv (SOU 1995:75). Regeringen överlämnade i september 1996 propositionen Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv (prop. 1996/97:25) till riksdagen. I propositionen behandlade regeringen bl.a. förslag om ändringar i utlänningslagen (1989:529) grundade på Flyktingpolitiska kommitténs arbete. Regeringen uttalade bl.a. (a.a.s. 131) att frågan om folkbokföring bör ske eller inte och i vilken utsträckning de som får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall omfattas av socialförsäkrings- förmåner skulle beredas vidare. Riksdagen godtog regeringens förslag (bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80). Beslutade ändringar i utlänningslagen trädde i kraft den 1 januari 1997 (SFS 1996:1379). Efter bemyndigande av regeringen beslutade dåvarande statsrådet Pierre Schori att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att belysa konsekvenser av om personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd folkbokförs eller inte. Arbetsgruppen behandlade vidare frågan om Statens invandrarverks kapacitet i en massflyktsituation. Arbetsgruppen presenterade i maj 1997 departementspromemorian Utlänningar i en massflyktsituation – sociala rättigheter m.m. (Ds 1997:42). I arbetsgruppen ingick bl.a. företrädare för berörda myndigheter, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Regeringskansliet har i juni 1999 uppdragit åt Statskontoret att biträda en referensgrupp med att beräkna de ekonomiska konsekvenserna, om personer som erhåller tidsbegränsade uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) blir folkbokförda eller inte. I referensgruppen har ingått bl.a. företrädare för berörda departement och myndigheter samt Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Flyktingpolitiska kommitténs betänkande har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1 och dess lagförslag i relevant del finns i bilaga 2. En remissammanställning finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (dnr UD96/295/MP). Promemorian Ds 1997:42 har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Utrikesdepartementet (dnr UD96/1371/MAP). Promemorians förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. finns i bilaga 4. Lagrådet Regeringen beslutade den 1 december 1999 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådets synpunkter berörs i avsnitt 4.3 och 5.3.1 samt i författnings- kommentaren. 4 Asylprövning 4.1 Tidigare överväganden Det finns i dag inte möjlighet att i någon del skjuta upp prövningen i ett asylärende. Utlänningslagens bestämmelser utgår från att alla ansökningar om fastställande av flyktingstatus behandlas av de tillståndsprövande myndigheterna så snart som det är möjligt. Frågan om uppskjutande av flyktingprövningen i samband med massflyktsituationer har tidigare varit föremål för diskussion. Den parlamentariskt sammansatta Flyktingpolitiska kommittén behandlade i sitt betänkande Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv (SOU 1995:75 s. 182) frågan om en omedelbar prövning av om en asylsökande är att betrakta som flykting enligt 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen eller flyktingkonventionen). Kommittén utgick i sina resonemang från utlänningslagens krav på en individualiserad handläggning; varje sökande skall utredas och bedömas individuellt. Flyktingpolitiska kommittén ansåg detta i en situation av massflykt vara en omständlig och dyrbar, om än rättssäker, procedur som i en sådan situation inte framstod som vare sig lämplig eller nödvändig. Kommittén bedömde att det av praktiska skäl inte var möjligt att i en massflyktsituation omedelbart pröva frågan om en asylsökande är flykting enligt flyktingkonventionen. Kommittén föreslog att för den tid ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, meddelat med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL gällde, skulle en ansökan om flyktingförklaring eller resedokument inte prövas. En prövning skulle dock alltid ske senast innan ett eventuellt tvångsvist avlägsnande ur landet genomfördes. Kommittén bedömde två år vara en rimlig längsta period för sådana tidsbegränsade tillstånd. Flyktingpolitiska kommitténs förslag i denna del utsattes för kritik av flera remissinstanser. Flertalet humanitära frivilligorganisationer men även Utlänningsnämnden, Sveriges advokatsamfund och Juridiska fakulteten vid Lunds universitet godtog inte kommitténs förslag att skjuta upp den individuella prövningen av en asylsökandes asylskäl. Regeringen uttalade i den följande propositionen Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv (prop. 1996/97:25 s. 129) att det var tveksamt om det stod i överensstämmelse med Sveriges konventionsåtaganden att inte pröva en ansökan om flyktingförklaring och resedokument. En sådan ansökan skulle därför enligt regeringens uppfattning alltid prövas. I sitt av Riksdagen godkända betänkande uttalade Socialförsäkringsutskottet (bet. 1996/97:SfU5 s. 61, rskr. 1996/97:80) att det biträdde regeringens bedömning, men tillade samtidigt att utskottet inte var berett att tillstyrka att en ansökan om uppehållstillstånd på andra grunder än flyktingskäl skall behöva prövas så länge utlänningen får skydd genom ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. 4.2 EU 1990-talets oroligheter på Balkan pekade på behovet av regler som kunde hantera de stora och hastigt inströmmande mängder av utlänningar som lämnade sina hemländer till följd av oroligheterna och som gav möjlighet att ge ett tillfälligt skydd till dessa grupper. Det visade sig bland EU:s medlemsstater att man hade vitt skilda lösningar för att möta detta skyddsbehov. Inom EU presenterade Europeiska kommissionen under år 1997 ett förslag om införande av en gemensam åtgärd för tillfälligt skydd för fördrivna personer (dok. KOM(97) 93 slutlig 97/0081 CNS). I korthet innehöll kommissionens förslag följande huvudpunkter. Ministerrådet skall fatta beslut om att en ordning för tillfälligt skydd upprättas. En årlig omprövning skall ske, om ordningen fortsatt skall gälla. En gemensam minimistandard för mottagandet av de skyddsbehövande införs, men en medlemsstat är oförhindrad att erbjuda vidare förmåner än som följer av denna minimistandard. En individuell prövning av om en utlänning som omfattas av ordningen om tillfälligt skydd har rätt till asyl enligt Genèvekonventionen eller ej, får skjutas upp under den tid som utlänningen omfattas av ordningen om tillfälligt skydd, dock längst i fem år. UNHCR, som yttrade sig över förslaget, godtog ordningen att skjuta upp prövningen men ansåg fristen om fem år vara alltför lång och rekommenderade i stället att fristen inte skulle överstiga en tid om tre år. Kommissionens förslag förhandlades därefter utan att medlemsstaterna kunde nå fram till någon gemensam lösning. En avgörande fråga där enighet inte kunde nås var vilka villkor som skulle gälla för de utlänningar som togs emot med stöd av den gemensamma åtgärden. I syfte att underlätta det fortsatta arbetet lade kommissionen under år 1998 fram ett ändrat förslag där bestämmelserna nu hade delats upp i två separata instrument, dels ett förslag med bestämmelser om tillfälligt skydd för fördrivna personer, dels ett förslag om solidaritet vad avser mottagandet av de personer som omfattas av det tillfälliga skyddet och deras villkor. Enligt det senare förslaget (Ändrat förslag om en gemensam åtgärd angående skydd för fördrivna personer, dok. KOM(98) 372 slutlig 97/0081 CNS) skall en asylansökan som lämnas in av en utlänning som omfattas av ordningen om tillfälligt skydd behandlas i enlighet med nationell rätt. Vad gäller möjligheten till uppskjutande av asylprövningen sägs att om nationell rätt tillåter detta, skall prövningen likväl ske inom tre år från det att ordningen om tillfälligt skydd beslutats. Denna tid kan förlängas med två år om en avvecklingsplan för ordningen om tillfälligt skydd antagits. Arbetet med det senare förslaget var inte slutfört vid ikraftträdandet av Amsterdamfördraget den 1 maj 1999. Av Amsterdamfördraget följer för asylpolitikområdet att de institutionella grunderna för förslaget har ändrats. EU:s antagande av rättsakter skall framdeles ske i form av förordningar eller direktiv efter att kommissionen lagt fram förslag. För det aktuella området gäller att EU skall ha antagit regler på området senast år 2004. Det är i dag osäkert när ett förslag från kommissionen till rättsakt kan förväntas. En ordning där man i en massflyktsituation kan skjuta upp prövningen av en persons flyktingstatus tillämpas redan i dag i flera andra länder. Bland EU:s medlemsstater kan nämnas att i Belgien får ett beslut efter ansökan om asyl inte fattas förrän en ordning med tillfälligt skydd upphört att gälla. I Nederländerna gäller att en fullständig prövning av en asylansökan skjuts upp så länge en massflyktsituation anses råda, något som var fallet under Kosovokrisen. En motsvarande ordning tillämpades under en begränsad tid i Storbritannien för personer från Kosovo. Andra länder åter medger inte att prövningen av en asylansökan skjuts upp. Dit hör exempelvis Frankrike, Portugal och Luxemburg. I några länder, som Finland och Österrike, pågår för närvarande diskussioner om införandet av särskilda ordningar rörande tillfälligt skydd, där en uppskjuten asylprövning ingår som ett element. 4.3 Förslag Regeringens förslag: Prövningen av en ansökan om flyktingförklaring eller resedokument för en utlänning som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL skall kunna skjutas upp så länge som det tidsbegränsade uppehållstillståndet gäller, dock högst två år eller till den tidigare tidpunkt då uppehållstillståndet upphör att gälla. Flyktingpolitiska kommitténs förslag: Kommittén föreslog att en ansökan om flyktingförklaring eller resedokument inte skulle behöva prövas så länge ett tidsbegränsat uppehållstillstånd meddelat med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL gäller. Remissinstanserna: Flera remissinstanser hade invändningar mot förslaget att skjuta upp prövningen av flyktingskälen. Bland de instanser som framförde kritiska synpunkter var Utlänningsnämnden, Sveriges advokatsamfund och Juridiska fakulteten vid Lunds universitet. Även flera frivilligorganisationer förde fram kritiska synpunkter, t.ex. Röda Korset, Rädda Barnen, FARR, Amnesty International och Svenska flyktingrådet. UNHCR ansåg att i en massflyktsituation måste det vara ett minimiåtagande att erbjuda tillfälligt skydd och att de som får ett tidsbegränsat skydd tillförsäkras vissa rättigheter. En närmare redogörelse för remissinstansernas synpunkter finns i prop. 1996/97:25, s. 126 f. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har som framgått i avsnitt 4.1 tidigare tagit ställning till ett förslag från Flyktingpolitiska kommittén med motsvarande innehåll som det regeringen nu lägger fram. Regeringen valde då att inte genomföra förslaget av den anledningen att det inte framstod som helt klart att ett sådant förfarande var i överensstämmelse med Genèvekonventionens bestämmelser. Lagrådet har också i sitt yttrande invänt mot förslaget och anfört att Sverige inte lever upp till sina förpliktelser enligt konventionens ordalydelse. Efter regeringens tidigare ställningstagande har dock en utveckling ägt rum på det internationella planet. Inom EU har medlemsstaterna förhandlat om införandet av en EU-gemensam ordning för tillfälligt skydd i massflyktsituationer. Ett element i det förslag från kommissionen som varit utgångspunkt för förhandlingarna har varit att det skall vara möjligt för en stat att kunna skjuta upp den individuella prövningen av asylskäl under en begränsad tid, en tid som varit längre än den tid som avses gälla i regeringens förslag. UNHCR, som har till uppgift att övervaka efterlevnaden av konventionen, har inte invänt mot införandet av en sådan ordning. Regeringen anser därför att det numera finns möjlighet att införa en regel med detta innehåll. Sett utifrån utlänningens behov av skydd har en flyktingförklaring inte någon självständig betydelse. Vad som kommer i förgrunden är främst att utlänningen erhåller det skydd till liv och hälsa som han eller hon är i behov av. De utlänningar som flyr sitt hemland i en situation som avses i 2 kap. 4 a § UtlL kan göra detta av skilda anledningar. Bestämmelsen avser personer som i första hand inte söker skydd mot en förföljelse riktad mot honom eller henne som person. De omständigheter som föranlett utlänningen att lämna hemlandet är snarare en kritisk yttre situation - exempelvis krigshandlingar, en miljökatastrof eller någon liknande omständighet. Det kan även vara fråga om en situation där utlänningen som individ är i behov av skydd. Av paragrafen framgår att det gäller en situation där behovet av skydd är av övergående art; det skall således vara fråga om ett behov av skydd i landet som bedöms vara tillfälligt. När den akuta situation i hemlandet som föranlett skyddsbehovet inte längre föreligger, förutsätts utlänningen kunna återvända dit. Frågan om utlänningens status som flykting eller ej kan således skjutas upp utan att utlänningens skyddsbehov därmed åsidosätts. En fullständig prövning enligt utlänningslagstiftningen av en utlännings status som flykting i en situation av massflykt skulle ställa mycket stora krav på handläggningen och på de berörda myndigheterna. Varje ansökan skall noga utredas och prövas utifrån en bedömning i det enskilda fallet. En individuell prövning av samtliga ansökningar skulle i en sådan situation lätt kunna leda till en oacceptabel arbetssituation för myndigheterna och till orimligt utdragna handläggningstider. Av hanteringsmässiga skäl kan det därför inte krävas att man i en sådan situation omedelbart prövar utlänningens flyktingstatus. Vid en massiv inströmning av personer kan det antas att den tid som det skulle ta innan en ansökan slutligt avgjorts väl skulle komma att överstiga den tid som en prövning av ansökan nu föreslås kunna uppskjutas. Regeringen vill särskilt framhålla att man genom att skjuta upp den individuella prövningen av flyktingskälen kan uppnå avsevärda fördelar sett till hela den grupp som omfattas av en massflyktsituation. Inom denna grupp finns såväl utlänningar som vid en prövning skulle tillerkännas flyktingstatus som utlänningar vilka inte skulle göra det. Alla kan dock ha ett behov av skydd under den tid som problem i samband med en konflikt eller en miljökatastrof är akuta i hemlandet. Det är angeläget att resurserna i en sådan situation ägnas åt att ge så många som möjligt skydd och att en individuell prövning kan göras senare för dem som därutöver har individuella skyddsbehov. Den ordning som regeringen nu föreslår kan sägas innebära att en utlänning som anser sig vara berättigad till flyktingstatus, och inte får denna fråga omedelbart bedömd, kan komma att känna en osäkerhet inför framtiden. Utlänningen vet inte säkert om han eller hon på längre sikt får stanna i landet. I detta hänseende innebär förslaget inte någon skillnad mot den nuvarande ordningen. Redan i dag kan nämligen tidsbegränsade och inte permanenta uppehållstillstånd meddelas för en utlänning som ansöker om asyl och som beviljas flyktingsförklaring och resedokument om han eller hon omfattas av en föreskrift enligt 2 kap. 4 a § första stycket UtlL. Eftersom utgångspunkten är att skyddsbehovet vid en massflyktsituation är av tillfällig natur kan det förväntas att flertalet av utlänningarna återvänder till hemlandet när förhållandena så medger. Vissa grupper kommer dock inte att anse sig kunna göra detta och vill därför fortsatt få möjlighet att stanna kvar i Sverige. För dem är det viktigt att de inom en överskådlig tid får ett definitivt besked om sin framtid i landet. Regeringen anser att denna tid inte får vara längre än två år. Efter utgången av denna tid, eller den tidigare tidpunkt då ordningen med tidsbegränsade uppehållstillstånd upphör att gälla, skall därför utlänningen ha rätt att få sin status som flykting prövad. En utlänning som kommer till Sverige i en massflyktsituation kan, förutom skyddsskäl, även ha andra skäl för att få stanna i landet. Han eller hon kan exempelvis vara nära anhörig till någon som redan är bosatt i landet. Det kan även inträffa att situationen förändras under vistelsen här genom att utlänningen ingår äktenskap eller får barn. I en situation där skyddsskäl enligt 3 kap. utlänningslagen inte åberopas finns det inte någon anledning att underlåta att pröva om utlänningen skall beviljas uppehållstillstånd på annan grund. Frågan om uppehållstillstånd prövas då på vanligt sätt utan beaktande av bestämmelserna i 2 kap. 4 a § UtlL. En sådan ansökan kan göras såväl som en första ansökan om uppehållstillstånd som i form av en förnyad ansökan under den tid som ordningen med tidsbegränsade uppehållstillstånd gäller. Om utlänningen då beviljas uppehållstillstånd, sker detta enligt vanliga regler och han eller hon kommer att kunna bosätta sig i en kommun. 5 Sociala rättigheter m.m. 5.1 Gällande ordning Före folkbokföring För närvarande gäller att den som med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som understiger ett år och som inte genom eget arbete eller med egna tillgångar kan tillgodose sin försörjning alltid får bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och inte enligt socialtjänstlagen (1980:620). Däremot kan personen komma i fråga för andra insatser enligt socialtjänstlagen, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. Statens invandrarverk är huvudman för dessa personer och skall svara för att plats kan beredas på Invandrarverkets anläggningar för dem som inte själva önskar eller kan ordna sitt boende. Bostaden är gratis för dem som saknar medel och därutöver lämnas dagersättning och särskild ersättning för att täcka behovet av mat, kläder m.m. De personer som väljer eget boende får bostadsersättning på samma sätt som asylsökande. Utlänningarna erhåller hälso- och sjukvård med stöd av ett avtal mellan staten och Landstingsförbundet. I den omfattning som landstingen ger vård enligt avtalet utgår ersättning till landstingen enligt förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande. I förordningen finns bestämmelser om statlig ersättning till landsting, kommuner och apotek för kostnader för hälso- och sjukvård samt kostnader för tandvård och receptförskrivna läkemedel. Enligt 2 § förordningen om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande lämnas ersättning för personer som fyllt 18 år för akut hälso- och sjukvård och sådan hälso- och sjukvård som inte kan anstå, mödrahälsovård, förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning, vård vid abort och åtgärder enligt smittskyddslagen (1988:1472) samt akut tandvård och tandvård som inte kan anstå. För barn som inte fyllt arton år ges ersättning för hälso- och sjukvård samt tandvård. Detta innebär att barnen erhåller samma vård som barn vilka är bosatta i landet. Enligt 3 § förordningen får ersättning ges för hälsoundersökningar till samma personkrets. De utlänningar som beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd beviljas samtidigt arbetstillstånd för motsvarande tid, varigenom de får rätt att arbeta i landet. Barn i grundskoleåldern som vistas i Sverige i avvaktan på beslut i ett ärende om uppehållstillstånd eller under liknande omständigheter har rätt till grundskoleundervisning (6 kap. 2 § grundskoleförordningen, 1994:1194). Enligt förordningen om undervisning av asylsökande barn (SKOLFS 1993:21) skall de få undervisning i och på sitt modersmål samt i svenska som andraspråk, matematik och orienteringsämnen under sammanlagt minst 15 schemalagda veckotimmar under första läsåret. Efter det första året skall en successiv ökning ske av antalet veckotimmar och ämnen. Utöver dessa timmar skall undervisning i skapande verksamhet och idrott anordnas under minst fem schemalagda veckotimmar. Statlig ersättning lämnas till kommunerna för kostnader för grundskolundervisning enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Genom att lagen om mottagande av asylsökande är tillämplig på dem som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i en massflyktsituation har Invandrarverket samma ansvar för att anordna organiserad verksamhet för denna personkrets som verket har i fråga om asylsökande. Denna skyldighet gäller såväl för barn och ungdomar som vuxna. För ungdomar i gymnasieåldern gäller att Invandrarverket har skyldighet att erbjuda gymnasieersättande verksamhet. I dag sker detta bl.a. genom att de ungdomar som kan och vill erbjuds deltagande inom ramen för den ordinarie gymnasieskolan om kommunen i fråga bedömer att det finns plats. Övriga erbjuds deltagande i den organiserade verksamheten. I detta sammanhang kan nämnas att regeringen under hösten 1999 påbörjat en översyn av de asylsökande barnens och ungdomarnas skolgång för att den bättre skall överensstämma med intentionerna i barnkonventionen. Uppdraget är att belysa och redovisa konsekvenserna om asylsökande barn erbjuds förskoleverksamhet, skolbarnomsorg och förskoleklass samt att utreda konsekvenserna om dessa barn ges samma rätt till grundskola och motsvarande skolformer samt gymnasieskola som barn som är bosatta i Sverige. Utgångspunkten för utlänningarnas vistelse i Sverige bör vara att de så långt möjligt skall ta ansvar för sig själva och sin familj. Den organiserade verksamheten är därför anpassad så att de som bor på Invandrarverkets anläggningar skall kunna ta en aktiv roll i den dagliga skötseln av dessa. Därutöver erbjuds de olika former av organiserad verksamhet vilken syftar till att den enskilde skall kunna få mening och struktur i vardagen under sin vistelse i Sverige. Den organiserade verksamheten skall även vara utformad så att den kan vara till nytta för den enskilde vid ett återvändande. Förutom utbildning av varierande utbud, ofta med inslag av praktikplatser, vilka kan vara en inkörsport till arbetslivet, anordnas också på mottagningscentret ett rikt utbud av verksamheter i olika former. Exempel är aktiviteter liknande småföretagsamhet, caféverksamhet, andrahandsbutiker med skrädderi- och tvättverksamhet liksom snickerier för restaurering av anläggningens inventarier. Utbildningen upphandlas oftast hos externa utbildningsföretag som kan erbjuda svenska och samhällsskola, IT, media, engelska, hantverk och kultur. Med kunskaper i bl.a. svenska språket ökar naturligtvis möjligheterna för utlänningarna att finna ett arbete och därmed att kunna försörja sig själva. Kostnader för samhället i fråga om tolkhjälp minskar i samma mån som flyktingen lär sig svenska. Efter folkbokföring I en situation där utlänningar som erhåller tidsbegränsade uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL beviljas uppehållstillstånd om minst ett år, skall dessa enligt nuvarande ordning folkbokföras enligt folkbokföringslagen (1991:481). Även inskrivning hos allmän försäkringskassa enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring kan ske i sådana fall. Utlänningen har därvid rätt till i princip samma förmåner som andra i Sverige bosatta personer. Enligt nuvarande ordning omfattas dessa utlänningar samtidigt av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande oavsett uppehållstillståndets längd. Detta innebär att personerna i de fall de inte genom eget arbete eller med egna tillgångar kan tillgodose sin försörjning alltid får bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och inte enligt socialtjänstlagen (1980:620). Däremot kan, som nämnts, personkretsen komma i fråga för andra insatser enligt socialtjänstlagen, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. De riktlinjer för program för flyktingmottagandet som beskrivs i prop. 1989/90:105 om samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna och som vidareutvecklats i prop. 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik blir även gällande för dessa personer. Kommunerna får statlig ersättning enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagandet m.m. genom en schabloniserad ersättning för varje mottagen flykting och andra utlänningar som omfattas av flyktingmottagandet. Därutöver lämnas också viss annan ersättning. Den schabloniserade ersättningen till kommunerna är emellertid beräknad med utgångspunkt från att en viss del av ersättningen skall täcka kommunernas kostnader för socialbidrag. Genom att dessa personer omfattas av lagen om mottagande av asylsökande är den nuvarande ordningen inte anpassad för denna personkrets. Enligt förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar skulle dessa utlänningar kunna erhålla sådana lån. Lånet administreras av Centrala studiestödsnämnden. Lån kan beviljas till flyktingar m.fl. som fyllt 18 år och som tas emot i en kommun efter att ha varit registrerade vid en anläggning för asylsökande eller som i övrigt omfattas av flyktingmottagandet. Lånet skall vara en del i integrationen i det svenska samhället och medverka till att flyktingen så långt möjligt skall kunna ta ansvar för sin livssituation i Sverige. Den särskilda ersättningen till landstingen enligt förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande betalas inte ut för personer i en massflyktsituation som folkbokförs. Detta innebär att landstingen inte ersätts för sina kostnader för hälso- och sjukvård eller för högkostnadsskydd vid köp av läkemedel. Landsting och kommuner erhåller emellertid statlig ersättning motsvarande bestämmelserna i 34 § ersättningsförordningen (1990:927) för vården av sådana personer i en massflyktsituation som på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder direkt efter ankomsten till Sverige eller efter inkvartering på en förläggning eller i anslutning till att uppehållstillstånd beviljades första gången måste beredas varaktig vård som ordinerats av läkare. Ersättning utgår endast om vården bedömts ha en varaktighet av minst tre år och vårdkostnaden uppgått till minst 50 000 kr under en tolvmånadersperiod. Ersättningens storlek bestäms enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård om inte annat avtalas. Invandrarverket får även ersätta kostnader för hälsoundersökning av sådana utlänningar som erhåller tidsbegränsade uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om utlänningen inte genomgått hälsoundersökning innan det första mottagandet i en kommun. 5.2 Tidigare överväganden Flyktingpolitiska kommittén Flyktingpolitiska kommittén lade i juni 1995 fram betänkandet Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv (SOU 1995:75). I betänkandet föreslogs bl.a. att de som får tidsbegränsat uppehållstillstånd i en situation med massflykt inte skall folkbokföras och inte heller omfattas av lagen (1962:381) om allmän försäkring även om tillstånd beviljas för längre tid än ett år. Kommittén föreslog vidare att behov av ekonomiskt bistånd alltid skall täckas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och inte av socialtjänstlagen (1980:620). I samband med remissbehandlingen av Flyktingpolitiska kommitténs betänkande ansåg flera frivilligorganisationer att den som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall ha samma sociala rättigheter som alla andra i vårt land. Socialstyrelsen ansåg att det kunde ifrågasättas om människor bör leva så lång tid som två år i en form av undantagstillstånd. Om en sådan ordning skulle införas framhöll Socialstyrelsen i likhet med flera frivilligorganisationer att det är särskilt angeläget att ungdomar över 16 år kan beredas meningsfull sysselsättning. Regeringens proposition Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv I regeringens proposition Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25) ansåg regeringen i likhet med flera remissinstanser att det var angeläget att de som får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i så stor utsträckning som möjligt skulle jämställas med dem som accepterats som invandrare när det tidsbegränsade tillståndet kom att gälla för en sammanlagd tid överstigande ett år. Självfallet skulle de liksom hittills ha rätt att arbeta och barnen skulle ha rätt till skola. Regeringen delade samtidigt Flyktingpolitiska kommitténs synsätt att det inte var rimligt att de som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd fullt ut skulle omfattas av alla sociala rättigheter som gäller för dem som är bosatta i landet. Regeringen framhöll att frågan om folkbokföring av och vilka socialförsäkringsförmåner de som får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skulle omfattas av var komplicerad. Den borde inte avgöras utan ytterligare beredning vilken skulle innefatta en noggrann genomgång av konsekvenserna i olika fall. När det gällde de ekonomiska förmåner som bör utgå till dem som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd måste enligt regeringen också beaktas att konventionsflyktingar enligt flyktingkonventionen skall jämställas med landets egna medborgare i fråga om en lång rad sociala rättigheter. I likhet med flera remissinstanser ansåg regeringen också att det var angeläget att ungdomar över 16 år skulle kunna beredas meningsfull sysselsättning. Genom att lagen om mottagande av asylsökande m.fl. blir tillämplig även på dem som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får emellertid Invandrarverket samma ansvar för att bereda meningsfull sysselsättning för dem som för asylsökande. Denna skyldighet gäller såväl barn som ungdomar och vuxna. Departementspromemorian Utlänningar i en massflyktsituation - sociala rättigheter m.m. (Ds 1997:42) Regeringen beslutade den 3 oktober 1996 att bemyndiga dåvarande statsrådet Pierre Schori att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att belysa konsekvenser av om personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd folkbokförs eller inte. Arbetsgruppen har i departementspromemorian Utlänningar i en massflyktsituation - sociala rättigheter m.m. (Ds 1997:42) redovisat vilken betydelse bosättningsbegreppet har för en persons rätt till skilda sociala förmåner m.m. I promemorian föreslås att en person som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen inte skall ha rätt till vissa socialförsäkringsförmåner och bidrag m.m. Några särskilda bestämmelser såvitt avser folkbokföring av en sådan person föreslås däremot inte. Vidare föreslås att kommunerna under de extraordinära förhållanden som det kan bli fråga om i en massflyktsituation bör kunna svara för att den enskilde utlänningen erhåller den omsorg som bedöms skälig med hänsyn tagen till den rådande situationen i avvaktan på att Invandrarverket tar över mottagningsarbetet. Statens invandrarverk bör i en sådan situation kunna ersätta kommunerna för de kostnader som normalt åvilar Invandrarverket. Promemorian har remissbehandlats. Remissutfallet var splittrat. Bland annat Socialstyrelsen, Utlänningsnämnden, Riksskatteverket, Sveriges kristna råd och Svenska Flyktingrådet tillstyrkte förslaget. Rädda Barnen föreslog omedelbar folkbokföring. Förslaget avstyrktes av bl.a. Kammarrätten i Sundsvall, Riksförsäkringsverket, Riksrevisionsverket, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Landstingen motsatte sig i princip att de skulle svara för sjukvårdskostnaderna, vilket skulle bli en följd av folkbokföring. Riksförsäkringsverket avstyrkte förslaget om att det skulle finnas undantag från socialförsäkringsförmåner. Konsekvenserna av om flyktingar i en massflyktsituation blir folkbokförda eller inte bedömdes i den fortsatta beredningen av förslagen inte vara tillräckligt belysta. Dåvarande statsrådet Pierre Schori lämnade den 11 juni 1999 i uppdrag till Statskontoret att biträda en referensgrupp vid utredningen av de ekonomiska konsekvenserna om personer, som erhåller tidsbegränsade uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen blir folkbokförda eller inte. Den ekonomiska utredningen preciserades till att omfatta kostnader under två år varav det första året i samtliga tre alternativ nedan utgår från att de ekonomiska konsekvenserna beräknas utifrån att personerna kommer att erhålla sociala förmåner och rättigheter enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande (LMA) samt hälso- och sjukvård enligt samma ordning som i dag gäller för asylsökande. Därefter har beräkningarna gjorts med utgångspunkt dels från att personerna även år två omfattas av LMA, dels enligt vad som gäller för i Sverige folkbokförda personer, dels enligt vad som gäller för i Sverige folkbokförda personer med vissa begränsningar i sociala förmåner enligt förslagen i departementspromemorian Utlänningar i en massflyktsituation - sociala rättigheter m.m. (Ds 1997:42). Av den ekonomiska utredningen framkommer att LMA-alternativet innebär de lägsta utgifterna för hela den offentliga sektorn. 5.3 Förslag 5.3.1 Utlänningar i en massflyktsituation som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd Regeringens förslag: En utlänning i en massflyktsituation som med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd som understiger två år – eller, i fall då ett program för återvändande inletts, därefter beviljas ett förlängt tidsbegränsat uppehållstillstånd som understiger ett år – skall vara berättigad till bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Utlänningen skall under denna tid inte folkbokföras enligt folkbokföringslagen (1991:481). Han eller hon skall inte heller omfattas av de bosättningsbaserade förmåner som följer av den nya lagstiftning på socialförsäkringsområdet som träder i kraft år 2001. Om utlänningen beviljas flyktingförklaring eller resedokument skall dock folkbokföringslagens generella regler gälla. En utlänning som vistas här i landet med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd meddelat med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL föreslås inte ha rätt till lån till hemutrustning. För de utlänningar som folkbokförs här skall ersättning hänförliga till boendet ges till kommunerna inom ramen för den statliga ersättningen för flyktingmottagandet. Flyktingpolitiska kommitténs förslag: Kommittén föreslog att den aktuella gruppen bör erhålla bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande och att folkbokföringslagen ändras så att utlänningarna undantas från kravet på folkbokföring. En sådan utlänning skall ha rätt att arbeta och barnen skall få möjlighet att gå i grundskolan. Remissinstanserna: Flera remissinstanser tog upp frågan om sociala rättigheter för dem som beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd i en massflyktsituation. Kammarrätten i Jönköping och Socialstyrelsen menade att det var tveksamt att undanta den aktuella gruppen från sociala rättigheter. Kammarrätten fann dock den föreslagna ordningen godtagbar. Socialstyrelsen ansåg att, om en sådan bestämmelse infördes, var det viktigt att ungdomar över 16 år fick något meningsfullt att göra som är konstruktivt och utvecklande för dem under tiden i Sverige. Caritas framhöll att den som får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd bör omfattas av alla sociala rättigheter. Röda Korset ansåg att dessa personer skulle ha rätt till arbete, utbildning och hälsovård. Rädda Barnen och FARR framförde liknande synpunkter. Rädda Barnen ansåg att alla barn under 18 år måste ha samma rättigheter som andra barn i Sverige och FARR framhöll att ungdomarna måste ha rätt att gå i gymnasieskola. Sveriges kristna råd ansåg att den föreslagna ordningen med bistånd enligt LMA var godtagbar men att personerna skulle ha rätt att arbeta. UNHCR framhöll rätten till arbete och utbildning. Skälen för regeringens förslag: Det skyddsbehov som tillgodoses genom bestämmelserna i 2 kap. 4 a § UtlL är av tillfällig natur. Tanken är att de utlänningar som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i en massflyktsituation avses återvända hem så snart den akuta situationen i hemlandet är över. En utgångspunkt är därför att dessa utlänningar inte fullt ut bör omfattas av alla sociala rättigheter som normalt tillkommer de utlänningar som inleder en permanent bosättning i landet. Personer med tillfälligt skyddsbehov måste dock få en rimlig levnadsnivå och en meningsfull vistelse i landet under den övergångsperiod som de behöver skydd här. Statens invandrarverk bör även fortsättningsvis vara huvudman för mottagandet av dem som i en massflyktsituation beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd och som inte folkbokförs. Invandrarverket skall se till att det finns plats på verkets anläggningar för dem som inte själva önskar ordna sitt boende. Verket skall även ha samma ansvar för att bereda organiserad verksamhet för denna personkrets som verket har i fråga om asylsökande. Dessa utlänningar bör även i övrigt erhålla sociala förmåner samt hälso- och sjukvård enligt samma ordning som gäller för asylsökande. För att en person skall kunna omfattas av de skilda sociala förmåner som samhället erbjuder gäller i allmänhet och som en huvudregel att han eller hon skall vara bosatt i landet. I rättstillämpningen anses detta innebära att personen skall uppfylla i princip samma bosättningskrav som gäller för den som skall vara folkbokförd enligt bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481). Detta gäller exempelvis rätten till hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), socialförsäkringsförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620). Enligt 3 § folkbokföringslagen skall den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett år folkbokföras. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbokföras om han eller hon med hänsyn till omständigheterna får anses ha sitt egentliga hemvist här. En utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall enligt 4 § inte folkbokföras om han eller hon saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga skäl för att utlänningen ändå skall folkbokföras. Om en person beviljats uppehållstillstånd för kortare tid än ett år och det kan antas att tillståndet inte kommer att förlängas, folkbokförs personen normalt inte. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelas i en situation av massflykt kan, beroende på hur förhållandena i utlänningens hemland utvecklas, komma att gälla under längre tid än ett år. Enligt regeringens bedömning bör de personer som erhåller tidsbegränsat uppehållstillstånd i en massflyktsituation under en första tid uppgående till högst två år inte fullt ut omfattas av alla sociala förmåner. Enligt gällande lydelse av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) skall en utlänning som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL vara berättigad till de förmåner som följer av den lagen. I avsnitt 5.1 redogörs närmare för dessa bestämmelser. Regeringen anser att denna grupp av utlänningar fortsatt bör omfattas av samma förmåner och rättigheter som gäller för de utlänningar som söker asyl i landet. Utgångspunkten är ju att dessa utlänningar skall återvända till sitt hemland så snart behovet av det tillfälliga skyddet upphör, varför såväl en något lägre nivå på det ekonomiska stödet som på den sjukvård som ges inte framstår som oskäligt i förhållande till andra utlänningar som beviljas uppehållstillstånd i landet. Det är endast sådan vård som kan skjutas upp som denna grupp utlänningar inte kommer att erhålla. Barn och ungdomar under 18 år har dock alltid rätt till samma sjukvård som i Sverige bosatta barn. Som tidigare nämnts under avsnitt 5 har regeringen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av barnens och ungdomarnas skolgång. Även konsekvenserna av att erbjuda dessa barn förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och förskoleklass skall utredas. Här kan även nämnas att Sverige vid en jämförelse med andra medlemsstater i EU ligger väl till vad avser sociala förmåner och rättigheter för personer som beviljats tidsbegränsat skydd. En utlänning kan som längst beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL under två år. Denna tid kan dock förlängas med ytterligare två år om ett program för återvändande dessförinnan har inletts, dvs. totalt fyra år. Bestämmelserna i LMA innehåller inte någon tidsbegränsning och den situationen kan därför inträffa att en utlänning som är berättigad till förmåner enligt LMA samtidigt, enligt bestämmelserna i folkbokföringslagen, skall folkbokföras. Av detta följer att utlänningen därmed även kan erhålla förmåner som en person bosatt i landet eftersom de flesta sociala rättigheter i dag är kopplade till det bosättningskrav som tillämpas enligt folkbokföringen. De utlänningar som skall erhålla förmåner som följer av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. bör därför inte vara folkbokförda och inte vara berättigade till förmåner som bosatta enligt lagstiftningen inom exempelvis socialförsäkringsområdet samtidigt som de omfattas av lagen om mottagande av asylsökande. Dessa utlänningar måste därför undantas från folkbokföring. Ett undantag från folkbokföringen innebär ett avsteg från den grundläggande principen att alla personer som vistas här i landet under mer än ett år skall folkbokföras. De fall då en massflyktsituation kan antas uppkomma torde dock vara sällsynta. En sådan situation är så speciell att ett undantag får anses motiverat. En regel med detta innehåll förs därför in i folkbokföringslagen. En korresponderande bestämmelse med innehåll att lagen om mottagande av asylsökande m.fl. inte skall omfatta de utlänningar som folkbokförs måste samtidigt föras in i den lagen. Ett undantag från folkbokföringen och bosättningsbegreppet får också betydelse på andra områden som gäller sociala rättigheter. I och med detta kommer de sociala rättigheter som är kopplade till bosättning inte att utgå till dessa personer. Lagrådet har i sitt yttrande som en särskild olägenhet av ändringen i fråga om fokbokföring framhållit att det kan förflyta upp till tre år innan socialnämnden kan medverka till fastställande av faderskap, eftersom sådan medverkan förutsätter att barnet är folkbokfört i kommunen. Lagrådet har dock inte sett någon lämplig lösning på problemet men anmärkt att detta kan medföra en viss rättsosäkerhet för barnet. Regeringen vill i detta sammanhang peka på att det inte finns något som hindrar att socialnämnden biträder med utredningen av ett faderskap även i de fall då ett barn inte anses ha hemvist i internationellt privaträttslig betydelse i Sverige och socialnämnden inte är skyldig att utreda och medverka vid fastställandet av faderskapet. (Jämför prop. 1984/85:124 s. 20.) På socialförsäkringsområdet har riksdagen nyligen antagit nya regler om socialförsäkringens personkrets (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, rskr. 1999/2000:12). Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 2001. Enligt den nya socialförsäkringslagen (1999:799) delas socialförsäkringen upp i två delar. Den ena delen innehåller förmåner som grundas på bosättning i Sverige och den andra delen förmåner som är beroende av arbete här i landet. Den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen skall avse garantibelopp och bidrag och den arbetsbaserade försäkringen skall avse inkomstförlust. Båda försäkringarna skall gälla lika för alla som är bosatta respektive arbetar i Sverige, dvs. oberoende av svenskt medborgarskap eller inskrivning hos allmän försäkringskassa. För att även efter ikraftträdandet av socialförsäkringslagen bibehålla den ordning som nu föreslås gälla för den här aktuella gruppen av utlänningar måste dessa därför undantas från bosättningsbegreppet i den nya lagen. En sådan bestämmelse skall alltså föras in i socialförsäkringslagen. Det är enligt regeringens mening inte rimligt att den nu aktuella gruppen av utlänningar vistas alltför länge i landet utan att få del av de rättigheter som tillkommer övriga bosatta i landet. Denna inledande tid anser regeringen som huvudregel skall vara begränsad till högst två år. Normalt kommer tidsbegränsade uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL att beviljas under högst två år. Om ett program för att förbereda återvändandet har inletts innan dess, får uppehållstillståndet dock som tidigare nämnts förlängas med högst två år. Om en utlänning efter två år erhåller ett sådant förlängt tidsbegränsat uppehållstillstånd, bör också han eller hon enligt regeringens mening i princip jämställas med andra utlänningar som lovligen vistas i landet. Detta innebär att folkbokföring i princip bör ske efter denna tid. Han eller hon kommer då också att anses som bosatt enligt socialförsäkringslagen och få tillgång till de sociala förmåner som tillkommer andra grupper i samhället, dvs. fullt ut jämställas med de utlänningar som accepterats och tagits emot som invandrare i landet. Dessa utlänningar bör således kunna tas emot för bosättning i en kommun inom ramen för de riktlinjer för flyktingmottagandet som beskrivs i prop. 1989/90:105 om samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna och som vidareutvecklats i propositionen Sverige, framtiden och mångfald - från invandrarpolitik till integrationspolitik (prop. 1997/98:16). Med hänvisning till att ett program för att förbereda återvändandet skall ha inletts, måste dock kommunens introduktionsprogram anpassas till detta förhållande och bygga på de återvändandeinsatser som redan påbörjats. Under vissa förhållanden framstår det dock som mindre lämpligt att personerna direkt efter två år skall anses som bosatta här i landet. Detta gäller i de fall där ett tidsbegränsat uppehållstillstånd förlängts för endast en kortare tid utöver den inledande tvåårsperioden efter vilken utlänningen avses återvända till hemlandet. Om en utlänning i denna situation exempelvis beviljas ett förlängt uppehållstillstånd om sex månader, innebär folkbokföringen att han eller hon skulle överföras från Invandrarverkets huvudmannaskap till det kommunala flykting- mottagandet. Regelmässigt tar det någon månad innan det är klart i vilken kommun som utlänningen skall vistas. Av den resterande tiden på uppehållstillståndet återstår då kanske bara ett par månader. För de utlänningar som har fått tidsbegränsat uppehållstillstånd för en kortare tid kan flyttning till en annan ort bli aktuell. Särskilt för barnen vore det olyckligt att tvingas bryta upp från en tidigare invand miljö för att under en tid av några månader avsluta sin vistelse i landet i en ny och okänd miljö. Mot bakgrund av den förväntade korta vistelsetiden samt att utlänningarna har hunnit påbörja ett återvändandeprogram är det enligt regeringens mening inte en acceptabel ordning att de tas emot i en kommun på samma villkor som bosatta. För att denna grupp av utlänningar skall föras över till det kommunala flyktingmottagandet bör därför krävas att den nya vistelsen är av någon varaktighet. En rimlig avvägning är då att det förlängda uppehållstillståndet skall gälla för minst ett år, dvs. vistelsen i landet bör sammanlagt uppgå till minst tre år. Regeringen föreslår därför att det i folkbokföringslagen tas in en bestämmelse om att en utlänning i en massflyktsituation som kan antas vistas här i landet under kortare tid än tre år inte skall folkbokföras. För de utlänningar som folkbokförs och därmed tas emot för bosättning i en kommun gäller en rätt till hemutrustningslån enligt förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Lånen skall i princip vara en del i integrationen i det svenska samhället och medverka till att utlänningen så långt möjligt skall ta ansvar för sin livssituation i Sverige. Avbetalningsplanen för lånen är mellan 5 och 15 år. Eftersom dessa förutsättningar inte gäller för tillfälligt skyddsbehövande, bör de inte kunna beviljas hemutrustningslån. Boendet bör i stället lösas temporärt och finansieras inom ramen för den statliga ersättningen för flyktingmottagandet. Utlänningar som erhåller flyktingförklaring eller resedokument Under de två första åren som en utlänning vistas i landet med stöd av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL skall prövningen av en ansökan om flyktingförklaring eller resedokument kunna skjutas upp. För skälen till detta förslag har redogjorts ovan, se avsnitt 4.3. Efter utgången av denna inledande period är utlänningen oförhindrad att få en ansökan om flyktingförklaring eller resedokument prövad. En föreskrift av regeringen om tillfälligt skydd kan som huvudregel längst gälla i två år. I de fall där regeringen gjort den bedömningen att det tidigare eller senast efter utgången av denna tid inte längre föreligger något behov av tillfälligt skydd i landet, utfärdas inte någon ytterligare föreskrift enligt 2 kap. 4 a § UtlL. Därmed kommer inte några särregler att gälla för de utlänningar som därefter väljer att stanna kvar i landet och söker asyl. Om regeringen utfärdar en föreskrift om förlängning av de tidsbegränsade uppehållstillstånden, kan de utlänningar som beviljats sådana förlängda tillstånd under den förlängda tillståndstiden ansöka om flyktingförklaring eller resedokument. I de fall ansökan beviljas skall utlänningen vad gäller sociala förmåner i flertalet hänseenden jämställas med svenska medborgare. En sådan utlänning bör därför folkbokföras. En särskild bestämmelse för dessa fall förs in i folkbokföringslagen. I praktiken torde denna bestämmelse inte komma att tillämpas i någon större omfattning. Så kan nämligen endast bli fallet när de två inledande åren, under vilken asylprövningen får skjutas upp, gått till ända och där utlänningen samtidigt beviljats ett förlängt tillfälligt uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL därför att ett program för återvändande inletts. Det torde vara mindre sannolikt att utlänningen under dessa förhållanden skulle kunna åberopa flyktingskäl i förhållande till sitt hemland. 5.3.2 Statens invandrarverks kapacitet vid en massflyktsituation Regeringens förslag: Lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ändras så att en kommun inledningsvis skall svara för att den enskilde får det stöd som bedöms skäligt till dess att Statens invandrarverk skyndsamt tar över ansvaret. Invandrarverket skall i en sådan situation ersätta en kommun som lämnat bistånd enligt den lagen. Därutöver skall en kommun få ersättning från staten för andra kostnader som kommunen haft och som Invandrarverket normalt skall stå för. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommunförbundets synpunkter: Kommunförbundet tillstyrker regeringens förslag. Skälen för regeringens förslag: Statens invandrarverk bör även fortsättningsvis vara huvudman för mottagandet av utlänningar i en massflyktsituation. Utgångspunkten för Invandrarverkets förmåga är den nivå som framgår av den av riksdagen varje år fastställda statsbudgeten. Invandrarverkets förmåga att klara det första mottagandet i en massflyktsituation kan dock under vissa omständigheter vara otillräcklig. Det kan exempelvis vara fråga om ett mycket stort antal utlänningar som under en kort tid kommer till Sverige eller att dessa anländer till orter i Sverige där Invandrarverkets resurser är begränsade. Det kan även vara fråga om bristande transportresurser till Invandrarverkets anläggningar varvid utlänningarna under en begränsad tid får stanna kvar i den kommun som de först anlände till. I situationer där Invandrarverkets förmåga bedöms vara otillräcklig bör en kommun därför inledningsvis svara för att den enskilde utlänningen erhåller det stöd som bedöms skäligt i avvaktan på att Invandrarverket så snart som möjligt tar över ansvaret för mottagandet. Statens invandrarverk skall ersätta en kommun som i en sådan situation lämnat bistånd åt en enskild enligt den lagen. En bestämmelse med detta innehåll förs in i lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Därutöver skall en kommun kunna erhålla statlig ersättning för andra kostnader som kommunen åsamkats och som normalt åvilar Invandrarverket. 6 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser m.m. Ikraftträdande De föreslagna ändringarna i utlänningslagen (1989:529), lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. samt folkbokföringslagen (1991:481) bör träda i kraft den 1 maj 2000, dvs. vid samma tidpunkt som de tidsbegränsade uppehållstillstånd som meddelats med stöd av förordningen (1999:209) om tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden börjar löpa ut. Socialförsäkringslagen (1999:799) träder i kraft den 1 januari 2001. Ändringen i den lagen kommer att gälla från samma dag. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte. Ekonomiska konsekvenser m.m. Regeringen har gjort en bedömning av de ekonomiska konsekvenserna om personer, som erhåller tidsbegränsade uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529), blir folkbokförda eller inte. Den ekonomiska beräkningen preciserades till att omfatta två år varav det första året utgick från att de ekonomiska konsekvenserna beräknades utifrån att personerna skulle erhålla sociala förmåner och rättigheter enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande (LMA) samt hälso- och sjukvård enligt samma ordning som i dag gäller för asylsökande. Därefter har beräkningarna gjorts med utgångspunkt från dels att personerna även under år två omfattas av LMA, dels enligt vad som gäller för i Sverige folkbokförda personer, dels enligt vad som skulle gälla för i Sverige folkbokförda personer med vissa begränsningar i sociala förmåner enligt förslagen i departementspromemorian Utlänningar i en massflyktsituation - sociala rättigheter m.m. (Ds 1997:42). Därutöver har två sysselsättningsnivåer antagits gälla nämligen att 0 respektive 10 % av utlänningarna mellan 16-59 år antas ha förvärvsarbete. Av den ekonomiska utredningen framkommer att LMA- alternativet innebär de lägsta utgifterna för hela den offentliga sektorn. Vid ett mottagande av 10 000 personer skulle de offentliga utgifterna år två bli ca 850 miljoner kronor om personerna erhåller förmåner enligt LMA och i övrigt erhåller sociala rättigheter enligt den ordning som gäller för asylsökande, ca 1 189 miljoner kronor om personerna skulle bli folkbokförda och ca 1 222 miljoner kronor vid beräkning utifrån förslagen i departementspromemorian. Regeringens förslag innebär således att de offentliga utgifterna för personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd i en massflyktsituation blir väsentligt lägre än vad som skulle ha gällt om personerna folkbokförts enligt nuvarande ordning. Beslut meddelade enligt LMA överklagas till de allmänna förvaltningsdomstolarna. I nuläget beräknas emellertid de föreslagna ändringarna inte innebära att antalet överklaganden kommer att öka. Därmed kan inte heller några ökade kostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna antas uppkomma Under avsnitt 5.3.2 Statens invandrarverks kapacitet vid en massflyktsituation föreslår regeringen att en kommun inledningsvis bör svara för att den enskilde utlänningen erhåller den omsorg som bedöms skälig i avvaktan på att Statens invandrarverk tar över ansvaret för mottagandet. Det är här fråga om situationer där Invandrarverkets förmåga att under ett inledande skede svara för mottagandet bedöms som otillräcklig. Regeringen bedömer att de statliga kostnaderna för dessa ersättningar till kommuner inte skall överstiga motsvarande kostnader som uppkommer om mottagandet sker i Invandrarverkets regi. 7 Författningskommentar 7.1 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 2 kap. 4 a § Tredje stycket, som är nytt, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I det nya stycket föreskrivs att en utlänning som meddelats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av paragrafen inte får beviljas flyktingförklaring eller resedokument så länge det tidsbegränsade uppehållstillståndet gäller, dock längst två år. Tiden beräknas från det att ett sådant tidsbegränsat uppehållstillstånd först meddelades. Bakgrunden till bestämmelsen har behandlats i avsnitt 4.3. En ansökan om flyktingförklaring eller resedokument kan göras antingen i samband med en ansökan om uppehållstillstånd eller därefter. Om en utlänning som omfattas av en föreskrift av regeringen enligt första stycket kommer till Sverige och samtidigt ansöker om uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i 3 kap. UtlL och flyktingförklaring eller resedokument, skall den beslutande myndigheten enligt tredje stycket därför meddela ett tidsbegränsat uppehållstillstånd samtidigt som ansökan om flyktingförklaring eller resedokument avvisas. I nu avsedda fall saknas det skäl att pröva om utlänningen skall tillåtas stanna i Sverige av andra skäl än de som följer av regeringens föreskrifter enligt första stycket (jfr. bet. 1996/97:SfU5 s. 61). Även i de fall där ansökan om flyktingförklaring eller resedokument sker fristående från ansökan om uppehållstillstånd skall en sådan ansökan avvisas. Det är viktigt att notera den skillnad som föreligger mellan de fall som omfattas av paragrafen och de som faller utanför dess tillämpningsområde. Om utlänningen till stöd för sin ansökan om uppehållstillstånd inte åberopar skäl enligt 3 kap. UtlL, t.ex. när enbart anknytningsskäl åberopas, behandlas ansökan på vanligt sätt och han eller hon kan beviljas uppehållstillstånd som kan ligga till grund för bosättning i landet. Om utlänningen däremot åberopar såväl skäl enligt 3 kap. UtlL som andra skäl faller detta in under paragrafen och ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall meddelas. Efter utgången av tvåårsperioden eller den tidigare tidpunkt då regeringens föreskrift upphör att gälla, är utlänningen oförhindrad att ansöka om uppehållstillstånd grundat på skyddsbehov eller flyktingförklaring eller resedokument. 3 kap. 6 och 7 §§ I 6 och 7 §§ har på Lagrådets förslag tagits in en erinran om de undantag som följer av det nya 2 kap. 4 a § tredje stycket. 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 1 § I första stycket 2 har lagts till en begränsning när en utlänning kan omfattas av bestämmelserna i lagen. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Idag gäller, utan begränsning, att en utlänning som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 4 a § UtlL omfattas av lagen. Enligt den nya bestämmelsen gäller lagen om mottagande av asylsökande m.fl. inte om utlänningen är folkbokförd här i landet. Genom ändringen undanröjs den motsägelse som finns i dag och som innebär att en utlänning, som med stöd av ett sådant tidsbegränsat uppehållstillstånd som avses i paragrafen vistas i landet under ett år eller längre tid, samtidigt kan vara berättigad till såväl de förmåner som följer av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. som de socialförsäkringsförmåner som tillkommer personer bosatta i landet. 3 a § Paragrafen är ny. I den regleras en skyldighet för kommunerna att tillfälligt svara för mottagandet av flyktingar under en övergångstid till dess att Statens invandrarverk tar över ansvaret. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.3.2. 7.3 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen (1994:481) 4 § Andra stycket, som är nytt, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Enligt det nya stycket skall en utlänning som fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL inte folkbokföras om han eller hon kan antas komma att vistas i landet med stöd av det tidsbegränsade tillståndet under kortare tid än tre år. Den nya bestämmelsen utgör ett undantag från huvudregeln i 3 § folkbokföringslagen, att den som vistas i landet under minst ett år i princip skall folkbokföras. Tidsfristen i andra stycket är tre år. Denna tid omfattar de två olika situationer under vilka en utlänning inte skall vara folkbokförd och det är den sammanlagda tiden som är avgörande för frågan om folkbokföring skall ske eller ej. Tidsbegränsade uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL kan som huvudregel längst beviljas för två år. Under denna första vistelsetid i landet skall utlänningen omfattas av bestämmelserna i lagen om mottagande av asylsökande m.fl. och han eller hon kan därför inte på samma gång vara folkbokförd. Den tid under vilken en utlänning skall undantas från bestämmelserna om folkbokföring kan dock i vissa situationer vara längre än två år. Så är fallet när utlänningen beviljas ett förlängt tidsbegränsat uppehållstillstånd som understiger ett år. Därmed avses de fall när uppehållstillståndet förlängts därför att ett återvändandeprogram har inletts, och det därför kan antas att utlänningen inom en kortare tid kommer att återvända till hemlandet. I denna situation skall utlänningen även i fortsättningen omfattas av bestämmelserna i lagen om mottagande av asylsökande m.fl., och han eller hon skall därför inte heller då folkbokföras. Denna tid kan inte vara längre än ett år. Den sammanlagda tid som utlänningen vistats i landet med stöd av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd kommer då att understiga tre år och utlänningen skall således inte folkbokföras. Om å andra sidan tiden för ett eller flera sådana förlängda tillstånd sammanlagt uppgår till ett år eller mera kommer den totala tiden att uppgå till minst tre år och utlänningen skall då folkbokföras. Om en utlänning som avses i andra stycket under den tid som det tidsbegränsade tillståndet gäller får ett nytt uppehållstillstånd som innebär att han eller hon kan antas komma att vistas i landet under ett år eller längre, och det inte är fråga om ett förlängt tidsbegränsat tillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL, skall utlänningen på vanligt sätt folkbokföras enligt huvudregeln i 3 § (jfr. prop. 1990/91:153 s. 134). Av sista meningen framgår att det undantag som följer av andra stycket inte skall tillämpas då utlänningen erhållit en flyktingförklaring enligt 2 kap. 6 § UtlL eller ett resedokument enligt 2 kap. 7 § samma lag. Skälen för bestämmelsen har redovisats i avsnitt 5.3.1. I praktiken torde denna bestämmelse inte komma att tillämpas annat än i undantagsfall. Av de redan gällande bestämmelserna i 4 § första stycket följer att en utlänning som saknar uppehållstillstånd inte skall folkbokföras. För den nu aktuella gruppen kan detta omfatta de utlänningar som efter att det tidsbegränsade uppehållstillståndet enligt 2 kap. 4 a § UtlL upphört att gälla väljer att stanna kvar i landet och ansöka om asyl eller uppehållstillstånd på annan grund. Utlänningar som tillhör denna grupp har inte något uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföringen utan de likställs då med andra utlänningar som första gången söker uppehållstillstånd i landet. 7.4 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) 2 kap. 1 § I det andra stycket förs en ny bestämmelse in enligt vilken en utlänning som inte skall folkbokföras enligt bestämmelserna i 4 § folkbokföringslagen inte skall anses bosatt i Sverige vid tillämpningen av denna lag. Därigenom undantas denna grupp av utlänningar från att omfattas av de bosättningsbaserade socialförsäkringsförmånerna enligt lagen. Skälen för denna bestämmelse har redovisats i avsnitt 5.3.1. I övrigt har en ändring av rent redaktionell karaktär gjorts. Remissinstanser Betänkandena Effektivare styrning och rättssäkerhet i asylprocessen (1995:46), Ett samlat verksamhetsansvar för asylärenden (SOU 1995:55) och Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv (SOU 1995:75) remitterades i ett sammanhang. Följande 52 remissinstanser har erbjudits att yttra sig över betänkandena. Namn inom parentes innebär att instansen avstått från att yttra sig. 1. Riksdagens ombudsmän 2. Justitiekanslern 3. Göta hovrätt 4. Stockholms tingsrätt 5. Kammarrätten i Jönköping 6. Kriminalvårdsstyrelsen 7. Rikspolisstyrelsen 8. Sida 9. Kustbevakningen 10. Statens räddningsverk 11. Barnombudsmannen 12. Socialstyrelsen 13. Luftfartsverket 14. Generaltullstyrelsen 15. Riksrevisionsverket 16. Arbetsmarknadsstyrelsen 17. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 18. Statens invandrarverk 19. Utlänningsnämnden 20. Svenska Kommunförbundet 21. Landstingsförbundet 22. Stockholms kommun 23. (Göteborgs kommun) 24. Malmö kommun 25. (Uppsala kommun) 26. Upplands Väsby kommun 27. (Ystads kommun) 28. Gotlands kommun 29. Svenska arbetsgivareföreningen 30. Landsorganisationen i Sverige 31. Sveriges akademikers centralorganisation 32. Tjänstemännens centralorganisation 33. Sveriges advokatförbund 34. Svenska Röda Korset 35. Rädda Barnens riksförbund 36. Sveriges kristna råd 37. Amnesty International, Svenska sektionen 38. Svenska flyktingrådet 39. Caritas 40. (Diakonia) 41. Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och flykting- mottagningar 42. Flyktinggruppernas och asylkommittéernas Riksråd, FARR 43. (Samarbetsorganet för invandrarorganisationer, SIOS) 44. (Östeuropagruppen) 45. (Riksförbundet Bosnien-Hercegovina) 46. (Syrianska riksförbundet) 47. (Riksföreningen Huelen-Chile) 48. Eritrianska riksförbundet 49. (Kurdiska riksförbundet) 50. (Somaliska riksförbundet) 51. (Riksförbundet internationella föreningen för invandrarkvinnor RIFFI) 52. Internationella kvinnoförbundet Yttranden har även inkommit från följande instanser: * Arbetarnas bildningsförbund, Kristna socialdemokraterna, S-kvinnor, Socialdemokratiska ungdomsförbundet, Socialdemo- kratiska studentförbundet och Unga Örnar (gemensamt yttrande) * Botkyrka kommun * Centerpartiet i Stockholms län * Centrum för invandringsforskning * Föreningen Fri information om Invandringen * Föreningen återföreningen * Judiska Centralrådet i Sverige * JUSEK * Kristna fredsrörelsen * Läkare Utan Gränser * Naturskyddsföreningen * Riksförbundet för sexuellt likaberättigande * Samfundet för nationell och internationell utveckling * Sociala Missionen * Solidaritetskommittén för flyktingar i Umeå * Somaliska biståndsföreningen (SBKF) Göteborg * Statskontoret * Svenska barnläkarföreningen * Svenska freds- och skiljedomsföreningen * Svenska föreningen för Barn- och ungdomspsykiatri * Svenska Irankommittén * UNHCR, regionalavdelningen för de baltiska och nordiska länderna Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), Assyrianska Kvinnoförbundet och Assyrianska Riksförbundet har förklarat sig instämma i Svenska Flyktingrådets synpunkter. Sociala Missionen har ställt sig bakom det yttrande som lämnats av Sveriges Kristna Råd. Vidare har ett antal privatpersoner inkommit med yttranden. Flyktingpolitiska kommitténs förslag till lag om ändring av 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 4 a § Anm. Avsåg paragrafens lydelse före 1997-01-01. Regeringen får meddela föreskrifter om att en utlänning som söker uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 5 eller 3 kap och som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas för en sammanlagd tid av högst två år. Om ett återvändandeprogram har inletts dessförinnan får uppehållstillståndet förlängas med högst sex månader åt gången. En ansökan om flyktingförklaring eller resedokument behöver inte prövas så länge det tidsbegränsade uppehållstillståndet gäller. Anm. Avsåg paragrafens lydelse före 1997-01-01. Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har getts till någon med stöd av första stycket får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd också ges till en utlänning som är make eller maka eller barn under 18 år till den person som först beviljats tillstånd. Detsamma gäller föräldrar till barn under 20 år som meddelats tillstånd enligt första stycket. Föreskrifter enligt denna paragraf skall av regeringen anmälas till riksdagen genom särskild skrivelse inom tre månader. Remissinstanser Följande 84 remissinstanser erbjöds att yttra sig över promemorian Utlänningar i en massflyktsituation (Ds 1997:42). 1. Riksdagens ombudsmän 2. Justitiekanslern 3. Göteborgs tingsrätt 4. Kammarrätten i Sundsvall 5. Länsrätten i Stockholm 6. Rikspolisstyrelsen 7. Datainspektionen 8. SIDA 9. Statens invandrarverk 10. Utlänningsnämnden 11. Kustbevakningen 12. Överstyrelsen för civil beredskap 13. Statens Räddningsverk 14. Styrelsen för psykologiskt försvar 15. Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet 16. Socialstyrelsen 17. Riksförsäkringsverket 18. Barnombudsmannen 19. Riksskatteverket 20. Riksrevisionsverket 21. Statskontoret 22. Statens skolverk 23. Centrala studiestödsnämnden 24. Arbetsmarknadsstyrelsen 25. Länsstyrelsen i Gotlands län 26. Länsstyrelsen i Skåne län 27. Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län 28. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 29. Svenska kommunförbundet 30. Landstingsförbundet 31. Stockholms kommun 32. Nynäshamns kommun 33. Uppsala kommun 34. Eskilstuna kommun 35. Norrköpings kommun 36. Västerviks kommun 37. Karlskrona kommun 38. Simrishamns kommun 39. Ystads kommun 40. Malmö kommun 41. Helsingborgs kommun 42. Göteborgs kommun 43. Strömstads kommun 44. Skövde kommun 45. Arvika kommun 46. Västerås kommun 47. Gävle kommun 48. Härnösands kommun 49. Skellefteå kommun 50. Haparanda kommun 51. Landstinget Blekinge 52. Malmöhus läns landsting 53. Gotlands kommun 54. Stockholms läns landsting 55. Landstinget Sörmland 56. Landstinget Västernorrland 57. Norrbottens läns landsting 58. Svenska arbetsgivarföreningen 59. Landsorganisationen i Sverige 60. Sveriges Akademikers Centralorganisation 61. Tjänstemännens centralorganisation 62. Försäkringskasseförbundet 63. Svenska Röda Korset 64. Rädda Barnens riksförbund 65. Sveriges kristna råd 66. Amnesty international, Svenska sektionen 67. Svenska flyktingrådet 68. Caritas 69. Diakonia 70. Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och flykting- mottagningar 71. Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd, FARR 72. Samarbetsorganet för invandrarorganisationer (SIOS) 73. Östeuropagruppen 74. Riksförbundet Bosnien-Hercegovina 75. Eritreanska riksförbundet 76. Irakiska riksförbundet 77. Kurdiska riksförbundet 78. Somaliska riksförbundet 79. Islamiska rådet i Sverige 80. Sveriges muslimska råd 81. Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor, RIFFI 82. Internationella kvinnoförbundet 83. Immigranternas centralförbund 84. Immigranternas riksförbund Dessutom sändes departementspromemorian för kännedom till UNHCR Centrum för invandringsforskning vid Universitetet i Stockholm Dansk flyktinghjelp Flyktningerådet, Norge Promemorians Ds 1997:42 förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. dels att 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till utlänningar som 1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) (asylsökande), 2. har beviljats tidsbegränsat uppehållstill- stånd med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen, eller 2. har beviljats tidsbegränsat uppehåll med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet, eller 3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas. Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär. Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd. 3 a § Kommuner skall lämna bi- stånd enligt denna lag till ut- länningar som avses i 1 § första stycket 2, om de vistas i kommunen och om biståndet behövs med hänsyn till begränsningar som uppstått i Statens invandrarverks möjligheter att ta emot dem. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 4 a § Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. och som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas för en sammanlagd tid av högst två år. Om ett program för att förbereda återvändandet har inletts innan dess, får uppehållstillståndet förlängas med högst två år. En utlänning som meddelats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt första stycket får inte beviljas flyktingförklaring eller resedokument så länge det tidsbegränsade uppehållstillståndet gäller. Detta gäller dock längst under två år från det ett sådant uppehållstillstånd först beviljades. Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har getts någon med stöd av första stycket får ett tidsbegränsat tillstånd ges också till en utlänning som är make eller maka eller barn under 18 år till den person som först beviljats tillstånd. Detsamma gäller förälder till barn under 18 år som meddelats tillstånd enligt första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. dels att 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till utlänningar som 1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) (asylsökande), 2. har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen, eller 2. har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet, eller 3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas. Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär. Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd. 3 a § En kommun skall lämna bistånd enligt denna lag till utlänningar som avses i 1 § första stycket 2, om de vistas i kommunen och om biståndet behövs i avvaktan på att Statens invandrarverk tar över ansvaret för mottagandet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000. Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) Härigenom föreskrivs att 4 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § En utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga skäl för att han ändå folkbokförs. En utlänning som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) skall inte folkbokföras, om utlänningen kan antas komma att vistas i landet med stöd av tillståndet under högst tre år. Detta gäller dock inte, om utlänningen erhållit en flykting- förklaring eller ett resedokument enligt utlänningslagen. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § socialförsäkringslagen (1999:799) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Vid tillämpning av denna lag skall en person anses vara bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år skall anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte om synnerliga skäl talar emot det. Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år skall anses vara bosatt här, om inte synnerliga skäl talar emot det. En utlänning som enligt 4 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) inte skall folkbokföras skall dock inte anses vara bosatt här. En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande anses vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. Lagrådets yttrande LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-12-07 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin. Enligt en lagrådsremiss den 1 december 1999 (Utrikesdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 2. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., 3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1994:481), 4. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Nilsson. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Från de synpunkter Lagrådet har att beakta är främst av intresse hur förslagen förhåller sig till Sveriges internationella förpliktelser, närmare bestämt till 1951 års flyktingkonvention, jämförd med 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. Enligt artikel 28 i konventionen skall (shall) fördragsslutande stat för flykting, som lovligen vistas inom statsområdet, utfärda resedokument för resor utanför statsområdet, såvida inte tungt vägande skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen talar däremot. Förslagen innebär däremot att flyktingförklaring och resedokument under angiven tid inte får beviljas den som är flykting i konventionens och protokollets mening, om han har fått uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen; av sistnämnda förhållande följer att han vistas lovligen här i riket. Vidare innebär artikel 24 1 b) i flyktingkonventionen att fördragsslutande stat skall (shall) tillerkänna flykting, som lovligen vistas inom statsområdet, samma behandling som statens egna medborgare beträffande socialförsäkring (lagstadgade bestämmelser rörande exempelvis sjukdom). Förslagen innebär däremot i princip att den som meddelats uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen inte skall folkbokföras, om han kan antas komma att vistas i landet med stöd av tillståndet under högst tre år (vilket måste betraktas som en i sammanhanget lång tid). Han får därmed inte heller rätt till bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner, något som däremot svenska medborgare bosatta i Sverige har. Lagrådet konstaterar att Sverige med de föreslagna bestämmelserna inte lever upp till sina förpliktelser enligt flyktingkonventionens ordalydelse. Såvitt angår vägran att bevilja flyktingförklaring och resedokument kan avvikelsen försvaras med att det är fråga om massflyktssituationer, där den föreslagna regleringen innebär så stora fördelar för den berörda folkgruppen att dessa motiverar att den individuella handläggningen skjuts på framtiden; dessutom skulle måhända en sådan ändå inte hinnas med för hela folkgruppen under den tid de tillfälliga uppehållstillstånden gäller. Härtill kommer att FN-organet UNHCR, som övervakar efterlevnaden av flyktingkonventionen, har godtagit ordningen att skjuta upp den individuella prövningen. Mera betänkliga är förslagen i fråga om de sociala förmånerna, där det inte kan uteslutas att ekonomiska överväganden varit drivkraften; det blir samhällsekonomiskt billigare att ge flyktingarna förmåner enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. De båda förslagen har dock nära samband med varandra. Om myndigheterna i en massflyktssituation inte hinner skilja ut konventionsflyktingarna från andra flyktingar finns inte heller möjlighet att konstatera vilka flyktingars rättigheter enligt konventionen som blir åsidosatta. På grund av det anförda anser sig Lagrådet inte böra avstyrka den föreslagna ordningen, trots de erinringar som kan anföras i fråga om dess bristande överensstämmelse med våra konventionsförpliktelser. Det bemyndigande som finns i 2 kap. 4 a § första stycket utlänningslagen ger intrycket att regeringen i fråga om en viss grupp av utlänningar äger meddela föreskrifter som kompletterar reglerna i 3 kap. Bemyndigandet har i förordningen om tidsbegränsade uppehållstillstånd dock utnyttjats av regeringen på så sätt att medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som kommer från provinsen Kosovo och som inte kan återvända dit på grund av förhållandena där, bl.a. sägs skola anses ha behov av sådant tillfälligt skydd som avses i 2 kap. 4 a §. Praktiskt sett bör detta innebära att nämnda medborgare blir betagna rätten att få sin ansökan om uppehållstillstånd enligt 3 kap. handlagd som en asylansökan (jfr 3 kap. 1 §). I ett nytt tredje stycke föreslås en uttrycklig regel om att en utlänning, som meddelats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av första stycket, inte får beviljas flyktingförklaring eller resedokument. Av författningskommentaren framgår att ansökningar om flyktingförklaringar eller resedokument över huvud taget inte får tas upp till prövning utan skall avvisas. Den grupp av utlänningar som i en regeringsförordning pekas ut som en grupp med tillfälligt behov av skydd här i riket (i det ovan angivna exemplet "medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien, som kommer från provinsen Kosovo") kommer att försättas i en sämre situation än andra utlänningar i så måtto att de inte kan få sina ansökningar om asyl, flyktingförklaringar eller resedokument prövade i sak under en viss tidsperiod. Detta missgynnande kan sägas utgöra en form av diskriminering. Det diskrimineringsförbud som finns i 2 kap. 15 § regeringsformen och som omfattar bl.a. utlänning här i riket (2 kap. 22 § 7 regeringsformen) innebär att lag eller annan föreskrift ej får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet. Den grupp av utlänningar som avses i den ovan nämnda regeringsförordningen bestäms med angivande av gruppens nationalitet och geografiskt ursprung och kommer därför inte att omfattas av diskrimineringsförbudet i 2 kap. 15 §. Om den grupp som anges i en regeringsförordning däremot skulle komma att knyta an till exempelvis gruppens etniska ursprung, kan det ifrågavarande diskrimineringsförbudet i regeringsformen mycket väl bli tillämpligt. En särskild olägenhet som föranleds av ändringen i fråga om folkbokföring är att det kan förflyta upp till tre år innan socialnämnden kan medverka till fastställande av faderskap, eftersom sådan medverkan förutsätter att barnet är folkbokfört i kommunen; se 2 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken. Fallet torde inte vara opraktiskt eftersom flyktingfamiljer mycket väl kan komma hit med nyfödda barn. Lagrådet kan inte se någon lämplig lösning på problemet men anmärker att denna konsekvens av förslaget kan medföra en viss rättsosäkerhet för barnet. Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen Enligt det föreslagna tredje stycket i 2 kap. 4 a § får någon som avses här inte under angiven tid beviljas flyktingförklaring eller resedokument. Enligt 3 kap. 6 och 7 §§ skall däremot så ske för den som är flykting, vilket en person som avses i 2 kap. 4 a § mycket väl kan vara. En erinran om det undantag som följer av 2 kap. 4 a § tredje stycket bör därför införas i 3 kap. 6 och 7 §§. Av utlänningslagen bör uttryckligen framgå att en person som avses i 2 kap. 4 a § inte måste ha utverkat uppehållstillstånd före inresan i landet. Lagrådet återkommer till den frågan i yttrandet över en annan, samtidigt härmed behandlad, lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i utlänningslagen. Övriga lagförslag Förslagen föranleder inte andra erinringar än de inledningsvis anförda. Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén. Föredragande: statsrådet Klingvall Regeringen beslutar proposition 1999/2000:42 Utlänningar i en massflyktsituation, sociala förmåner m.m. Lagen omtryckt 1994:515. Senaste lydelse 1996:1379. Senaste lydelse 1996:1384. Senaste lydelse 1996:1384. Lagen omtryckt 1994:515. Senaste lydelse 1996:1379. Senaste lydelse 1996:1384. Prop. 1999/2000:42 4 1 10 1 11 1 15 1 27 1 28 1 31 1 34 1 Prop. 1999/2000:42 Bilaga 1 Prop. 1999/2000:42 Bilaga 2 36 1 Prop. 1999/2000:42 Bilaga 3 37 1 Prop. 1999/2000:42 Bilaga 4 41 1 Prop. 1999/2000:42 Bilaga 5 44 3 Prop. 1999/2000:42 Bilaga 6 45 1 Prop. 1999/2000:42