Post 5759 av 7180 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:42 ·
Hämta Doc ·
Utlänningar i en massflyktsituation, sociala förmåner m.m.
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 42
Regeringens proposition
1999/2000:42
Utlänningar i en massflyktsituation, sociala förmåner
m.m.
Prop.
1999/2000:42
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 20 januari 2000
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar, med stöd av
2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529, UtlL), meddela föreskrifter om
att den som söker uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. utlänningslagen
och som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd. Dessa bestämmelser är avsedda att
tillämpas i en massflyktsituation, dvs. när en stor mängd människor
hastigt lämnar hemlandet på grund av en yttre omständighet som en
krigssituation eller en miljökatastrof. Bestämmelserna har hittills
tillämpats vid ett tillfälle, i samband med oroligheterna i Kosovo.
Regeringen föreslår att prövningen av en asylansökan från en utlänning
som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL
skall kunna skjutas upp så länge som det tidsbegränsade
uppehållstillståndet gäller, dock högst två år eller till den tidigare
tidpunkt uppehållstillståndet upphör att gälla. Därefter är utlänningen
oförhindrad att söka asyl.
De utlänningar som beviljas sådana tidsbegränsade uppehållstillstånd
skall erhålla de sociala förmåner som följer av lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Under den tid som LMA gäller
för dem skall denna grupp utlänningar inte vara folkbokförda i landet.
Folkbokföring skall inte heller ske om det tidsbegränsade
uppehållstillståndet därefter förlängs för en kortare tid än ett år.
År 2001 träder ett nytt system för socialförsäkringen i kraft.
Socialförsäkringsförmåner delas in i bosättningsbaserade förmåner
respektive arbetsbaserade förmåner. Den aktuella gruppen av utlänningar
– som fortsatt skall omfattas av LMA – undantas från de
bosättningsbaserade förmånerna enligt den nya socialförsäkringslagen
(1999:799).
Statens invandrarverks förmåga att klara mottagandet av utlänningar i
en massflyktsituation kan under vissa omständigheter vara otillräcklig.
En kommun bör därför inledningsvis kunna svara för att den enskilde får
det stöd som bedöms rimligt till dess att Invandrarverket så snart som
möjligt tar över ansvaret för mottagandet. Statens invandrarverk skall
ersätta en kommun som lämnat bistånd enligt lagen om mottagande av
asylsökande samt andra kostnader som kommunen haft och som
Invandrarverket normalt skall stå för.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. 7
2.3 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) 8
2.4 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) 9
3 Ärendet och dess beredning 10
4 Asylprövning 11
4.1 Tidigare överväganden 11
4.2 EU 12
4.3 Förslag 13
5 Sociala rättigheter m.m. 16
5.1 Gällande ordning 16
5.2 Tidigare överväganden 19
5.3 Förslag 21
5.3.1 Utlänningar i en massflyktsituation som beviljas
tidsbegränsat uppehållstillstånd 21
5.3.2 Statens invandrarverks kapacitet vid en
massflyktsituation 26
6 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser m.m. 27
7 Författningskommentar 28
7.1 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 28
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl. 29
7.3 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1994:481) 30
7.4 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799) 31
Bilaga 1 Remissinstanser 32
Bilaga 2 Flyktingpolitiska kommitténs förslag till lag om ändring av
2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) 34
Bilaga 3 Remissinstanser 35
Bilaga 4 Promemorians Ds 1997:42 förslag till lag om ändring i lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 37
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 38
Bilaga 6 Lagrådets yttrande 42
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000 45
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
2. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl.,
3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1994:481),
4. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),
dels godkänner de riktlinjer om hemutrustningslån som regeringen
föreslår (avsnitt 5.3.1).
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 a § samt 3 kap. 6 och 7 §§
utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 a §
Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela
föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd med stöd av 3 kap.
och som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas för en sammanlagd tid
av högst två år. Om ett program för att förbereda återvändandet har
inletts innan dess, får uppehållstillståndet förlängas med högst två år.
En utlänning som meddelats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd
med stöd av första stycket får inte
beviljas flyktingförklaring eller
resedokument så länge det
tidsbegränsade uppehållstillståndet
gäller. Vad som sagts nu gäller
dock längst under två år från det
att ett sådant uppehållstillstånd
först beviljades.
Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har getts någon med stöd av
första stycket får ett tidsbegränsat tillstånd ges också till en utlänning
som är make eller maka eller barn under 18 år till den person som först
beviljats tillstånd. Detsamma gäller förälder till barn under 18 år som
meddelats tillstånd enligt första stycket.
3 kap.
6 §
På begäran av en flykting skall Statens invandrarverk antingen i
samband med att uppehållstillstånd beviljas eller därefter ange att han är
flykting (flyktingförklaring).
En flyktingförklaring skall återkallas av Invandrarverket, om det
framkommer att utlänningen inte längre är att anse som flykting enligt
2 §.
I 2 kap. 4 a § föreskrivs att
flyktingförklaring i vissa fall inte
skall utfärdas.
7 §
För flyktingar och statslösa utfärdar Statens invandrarverk en särskild
legitimationshandling för resor utanför Sverige (resedokument) enligt de
föreskrifter som regeringen meddelar.
I 2 kap. 4 a § föreskrivs att
resedokument i vissa fall inte skall
utfärdas.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.
dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till
utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 2 eller 3 §
utlänningslagen (1989:529) (asylsökande),
2. har beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd med stöd av
bestämmelserna i 2 kap. 4 a §
utlänningslagen, eller
2. har beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd med stöd av 2
kap. 4 a § utlänningslagen och som
inte är folkbokförda här i landet,
eller
3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl
medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 §
socialtjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär.
Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på
en förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en
vårdnadshavare som har uppehållstillstånd.
3 a §
En kommun skall lämna bistånd
enligt denna lag till utlänningar
som avses i 1 § första stycket 2, om
de vistas i kommunen och om
biståndet behövs till dess att
Statens invandrarverk tar över
ansvaret för mottagandet.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.
2.3 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)
Härigenom föreskrivs att 4 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
En utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte
folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga
skäl för att han ändå folkbokförs.
En utlänning som har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd
med stöd av 2 kap. 4 a §
utlänningslagen (1989:529) skall
inte folkbokföras, om utlänningen
kan antas komma att vistas i landet
med stöd av tillståndet under högst
tre år. Detta gäller dock inte, om
utlänningen erhållit en flykting-
förklaring eller ett resedokument
enligt utlänningslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.
2.4 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § socialförsäkringslagen (1999:799)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Vid tillämpning av denna lag skall en person anses vara bosatt i
Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.
Den som kommer till Sverige
och kan antas komma att vistas här
under längre tid än ett år skall
anses vara bosatt här. Detta gäller
dock inte om synnerliga skäl talar
emot det.
Den som kommer till Sverige
och kan antas komma att vistas här
under längre tid än ett år skall
anses vara bosatt här, om inte
synnerliga skäl talar emot det. En
utlänning som enligt 4 § andra
stycket folkbokföringslagen
(1991:481) inte skall folkbokföras
skall dock inte anses vara bosatt
här.
En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande anses
vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.
3 Ärendet och dess beredning
Efter beslut av regeringen förordnade dåvarande statsrådet Leif
Blomberg i november 1994 ekonomen Britt Olausson som ordförande i
en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över invandrings- och
flyktingpolitiken. Kommittén antog namnet Flyktingpolitiska kommittén
(Ku 1994:10). Flyktingpolitiska kommittén lade i juni 1995 fram
betänkandet Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv (SOU 1995:75).
Regeringen överlämnade i september 1996 propositionen Svensk
migrationspolitik i ett globalt perspektiv (prop. 1996/97:25) till
riksdagen. I propositionen behandlade regeringen bl.a. förslag om
ändringar i utlänningslagen (1989:529) grundade på Flyktingpolitiska
kommitténs arbete. Regeringen uttalade bl.a. (a.a.s. 131) att frågan om
folkbokföring bör ske eller inte och i vilken utsträckning de som får ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd skall omfattas av socialförsäkrings-
förmåner skulle beredas vidare. Riksdagen godtog regeringens förslag
(bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80). Beslutade ändringar i
utlänningslagen trädde i kraft den 1 januari 1997 (SFS 1996:1379).
Efter bemyndigande av regeringen beslutade dåvarande statsrådet
Pierre Schori att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att belysa
konsekvenser av om personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd
folkbokförs eller inte. Arbetsgruppen behandlade vidare frågan om
Statens invandrarverks kapacitet i en massflyktsituation. Arbetsgruppen
presenterade i maj 1997 departementspromemorian Utlänningar i en
massflyktsituation – sociala rättigheter m.m. (Ds 1997:42). I
arbetsgruppen ingick bl.a. företrädare för berörda myndigheter,
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Regeringskansliet har i juni 1999 uppdragit åt Statskontoret att biträda
en referensgrupp med att beräkna de ekonomiska konsekvenserna, om
personer som erhåller tidsbegränsade uppehållstillstånd med stöd av
2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) blir folkbokförda eller inte. I
referensgruppen har ingått bl.a. företrädare för berörda departement och
myndigheter samt Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Flyktingpolitiska kommitténs betänkande har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1 och dess lagförslag i
relevant del finns i bilaga 2. En remissammanställning finns tillgänglig i
Utrikesdepartementet (dnr UD96/295/MP).
Promemorian Ds 1997:42 har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i
Utrikesdepartementet (dnr UD96/1371/MAP). Promemorians förslag till
lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
finns i bilaga 4.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 1 december 1999 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Lagrådets synpunkter berörs i avsnitt 4.3 och 5.3.1 samt i författnings-
kommentaren.
4 Asylprövning
4.1 Tidigare överväganden
Det finns i dag inte möjlighet att i någon del skjuta upp prövningen i ett
asylärende. Utlänningslagens bestämmelser utgår från att alla
ansökningar om fastställande av flyktingstatus behandlas av de
tillståndsprövande myndigheterna så snart som det är möjligt.
Frågan om uppskjutande av flyktingprövningen i samband med
massflyktsituationer har tidigare varit föremål för diskussion. Den
parlamentariskt sammansatta Flyktingpolitiska kommittén behandlade i
sitt betänkande Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv (SOU 1995:75
s. 182) frågan om en omedelbar prövning av om en asylsökande är att
betrakta som flykting enligt 1951 års konvention angående flyktingars
rättsliga ställning (Genèvekonventionen eller flyktingkonventionen).
Kommittén utgick i sina resonemang från utlänningslagens krav på en
individualiserad handläggning; varje sökande skall utredas och bedömas
individuellt. Flyktingpolitiska kommittén ansåg detta i en situation av
massflykt vara en omständlig och dyrbar, om än rättssäker, procedur som
i en sådan situation inte framstod som vare sig lämplig eller nödvändig.
Kommittén bedömde att det av praktiska skäl inte var möjligt att i en
massflyktsituation omedelbart pröva frågan om en asylsökande är
flykting enligt flyktingkonventionen. Kommittén föreslog att för den tid
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, meddelat med stöd av 2 kap. 4 a §
UtlL gällde, skulle en ansökan om flyktingförklaring eller resedokument
inte prövas. En prövning skulle dock alltid ske senast innan ett eventuellt
tvångsvist avlägsnande ur landet genomfördes. Kommittén bedömde två
år vara en rimlig längsta period för sådana tidsbegränsade tillstånd.
Flyktingpolitiska kommitténs förslag i denna del utsattes för kritik av
flera remissinstanser. Flertalet humanitära frivilligorganisationer men
även Utlänningsnämnden, Sveriges advokatsamfund och Juridiska
fakulteten vid Lunds universitet godtog inte kommitténs förslag att skjuta
upp den individuella prövningen av en asylsökandes asylskäl.
Regeringen uttalade i den följande propositionen Svensk
migrationspolitik i ett globalt perspektiv (prop. 1996/97:25 s. 129) att det
var tveksamt om det stod i överensstämmelse med Sveriges
konventionsåtaganden att inte pröva en ansökan om flyktingförklaring
och resedokument. En sådan ansökan skulle därför enligt regeringens
uppfattning alltid prövas. I sitt av Riksdagen godkända betänkande
uttalade Socialförsäkringsutskottet (bet. 1996/97:SfU5 s. 61, rskr.
1996/97:80) att det biträdde regeringens bedömning, men tillade
samtidigt att utskottet inte var berett att tillstyrka att en ansökan om
uppehållstillstånd på andra grunder än flyktingskäl skall behöva prövas
så länge utlänningen får skydd genom ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd.
4.2 EU
1990-talets oroligheter på Balkan pekade på behovet av regler som kunde
hantera de stora och hastigt inströmmande mängder av utlänningar som
lämnade sina hemländer till följd av oroligheterna och som gav möjlighet
att ge ett tillfälligt skydd till dessa grupper. Det visade sig bland EU:s
medlemsstater att man hade vitt skilda lösningar för att möta detta
skyddsbehov. Inom EU presenterade Europeiska kommissionen under år
1997 ett förslag om införande av en gemensam åtgärd för tillfälligt skydd
för fördrivna personer (dok. KOM(97) 93 slutlig 97/0081 CNS). I korthet
innehöll kommissionens förslag följande huvudpunkter. Ministerrådet
skall fatta beslut om att en ordning för tillfälligt skydd upprättas. En årlig
omprövning skall ske, om ordningen fortsatt skall gälla. En gemensam
minimistandard för mottagandet av de skyddsbehövande införs, men en
medlemsstat är oförhindrad att erbjuda vidare förmåner än som följer av
denna minimistandard. En individuell prövning av om en utlänning som
omfattas av ordningen om tillfälligt skydd har rätt till asyl enligt
Genèvekonventionen eller ej, får skjutas upp under den tid som
utlänningen omfattas av ordningen om tillfälligt skydd, dock längst i fem
år. UNHCR, som yttrade sig över förslaget, godtog ordningen att skjuta
upp prövningen men ansåg fristen om fem år vara alltför lång och
rekommenderade i stället att fristen inte skulle överstiga en tid om tre år.
Kommissionens förslag förhandlades därefter utan att medlemsstaterna
kunde nå fram till någon gemensam lösning. En avgörande fråga där
enighet inte kunde nås var vilka villkor som skulle gälla för de
utlänningar som togs emot med stöd av den gemensamma åtgärden. I
syfte att underlätta det fortsatta arbetet lade kommissionen under år 1998
fram ett ändrat förslag där bestämmelserna nu hade delats upp i två
separata instrument, dels ett förslag med bestämmelser om tillfälligt
skydd för fördrivna personer, dels ett förslag om solidaritet vad avser
mottagandet av de personer som omfattas av det tillfälliga skyddet och
deras villkor.
Enligt det senare förslaget (Ändrat förslag om en gemensam åtgärd
angående skydd för fördrivna personer, dok. KOM(98) 372 slutlig
97/0081 CNS) skall en asylansökan som lämnas in av en utlänning som
omfattas av ordningen om tillfälligt skydd behandlas i enlighet med
nationell rätt. Vad gäller möjligheten till uppskjutande av asylprövningen
sägs att om nationell rätt tillåter detta, skall prövningen likväl ske inom
tre år från det att ordningen om tillfälligt skydd beslutats. Denna tid kan
förlängas med två år om en avvecklingsplan för ordningen om tillfälligt
skydd antagits. Arbetet med det senare förslaget var inte slutfört vid
ikraftträdandet av Amsterdamfördraget den 1 maj 1999. Av
Amsterdamfördraget följer för asylpolitikområdet att de institutionella
grunderna för förslaget har ändrats. EU:s antagande av rättsakter skall
framdeles ske i form av förordningar eller direktiv efter att
kommissionen lagt fram förslag. För det aktuella området gäller att EU
skall ha antagit regler på området senast år 2004. Det är i dag osäkert när
ett förslag från kommissionen till rättsakt kan förväntas.
En ordning där man i en massflyktsituation kan skjuta upp prövningen
av en persons flyktingstatus tillämpas redan i dag i flera andra länder.
Bland EU:s medlemsstater kan nämnas att i Belgien får ett beslut efter
ansökan om asyl inte fattas förrän en ordning med tillfälligt skydd
upphört att gälla. I Nederländerna gäller att en fullständig prövning av en
asylansökan skjuts upp så länge en massflyktsituation anses råda, något
som var fallet under Kosovokrisen. En motsvarande ordning tillämpades
under en begränsad tid i Storbritannien för personer från Kosovo. Andra
länder åter medger inte att prövningen av en asylansökan skjuts upp. Dit
hör exempelvis Frankrike, Portugal och Luxemburg. I några länder, som
Finland och Österrike, pågår för närvarande diskussioner om införandet
av särskilda ordningar rörande tillfälligt skydd, där en uppskjuten
asylprövning ingår som ett element.
4.3 Förslag
Regeringens förslag: Prövningen av en ansökan om
flyktingförklaring eller resedokument för en utlänning som beviljas
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL
skall kunna skjutas upp så länge som det tidsbegränsade
uppehållstillståndet gäller, dock högst två år eller till den tidigare
tidpunkt då uppehållstillståndet upphör att gälla.
Flyktingpolitiska kommitténs förslag: Kommittén föreslog att en
ansökan om flyktingförklaring eller resedokument inte skulle behöva
prövas så länge ett tidsbegränsat uppehållstillstånd meddelat med stöd av
2 kap. 4 a § UtlL gäller.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser hade invändningar mot
förslaget att skjuta upp prövningen av flyktingskälen. Bland de instanser
som framförde kritiska synpunkter var Utlänningsnämnden, Sveriges
advokatsamfund och Juridiska fakulteten vid Lunds universitet. Även
flera frivilligorganisationer förde fram kritiska synpunkter, t.ex. Röda
Korset, Rädda Barnen, FARR, Amnesty International och Svenska
flyktingrådet. UNHCR ansåg att i en massflyktsituation måste det vara ett
minimiåtagande att erbjuda tillfälligt skydd och att de som får ett
tidsbegränsat skydd tillförsäkras vissa rättigheter. En närmare
redogörelse för remissinstansernas synpunkter finns i prop. 1996/97:25,
s. 126 f.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har som framgått i avsnitt
4.1 tidigare tagit ställning till ett förslag från Flyktingpolitiska kommittén
med motsvarande innehåll som det regeringen nu lägger fram.
Regeringen valde då att inte genomföra förslaget av den anledningen att
det inte framstod som helt klart att ett sådant förfarande var i
överensstämmelse med Genèvekonventionens bestämmelser. Lagrådet
har också i sitt yttrande invänt mot förslaget och anfört att Sverige inte
lever upp till sina förpliktelser enligt konventionens ordalydelse. Efter
regeringens tidigare ställningstagande har dock en utveckling ägt rum på
det internationella planet. Inom EU har medlemsstaterna förhandlat om
införandet av en EU-gemensam ordning för tillfälligt skydd i
massflyktsituationer. Ett element i det förslag från kommissionen som
varit utgångspunkt för förhandlingarna har varit att det skall vara möjligt
för en stat att kunna skjuta upp den individuella prövningen av asylskäl
under en begränsad tid, en tid som varit längre än den tid som avses gälla
i regeringens förslag. UNHCR, som har till uppgift att övervaka
efterlevnaden av konventionen, har inte invänt mot införandet av en
sådan ordning. Regeringen anser därför att det numera finns möjlighet att
införa en regel med detta innehåll.
Sett utifrån utlänningens behov av skydd har en flyktingförklaring inte
någon självständig betydelse. Vad som kommer i förgrunden är främst att
utlänningen erhåller det skydd till liv och hälsa som han eller hon är i
behov av. De utlänningar som flyr sitt hemland i en situation som avses i
2 kap. 4 a § UtlL kan göra detta av skilda anledningar. Bestämmelsen
avser personer som i första hand inte söker skydd mot en förföljelse
riktad mot honom eller henne som person. De omständigheter som
föranlett utlänningen att lämna hemlandet är snarare en kritisk yttre
situation - exempelvis krigshandlingar, en miljökatastrof eller någon
liknande omständighet. Det kan även vara fråga om en situation där
utlänningen som individ är i behov av skydd. Av paragrafen framgår att
det gäller en situation där behovet av skydd är av övergående art; det
skall således vara fråga om ett behov av skydd i landet som bedöms vara
tillfälligt. När den akuta situation i hemlandet som föranlett
skyddsbehovet inte längre föreligger, förutsätts utlänningen kunna
återvända dit. Frågan om utlänningens status som flykting eller ej kan
således skjutas upp utan att utlänningens skyddsbehov därmed åsidosätts.
En fullständig prövning enligt utlänningslagstiftningen av en
utlännings status som flykting i en situation av massflykt skulle ställa
mycket stora krav på handläggningen och på de berörda myndigheterna.
Varje ansökan skall noga utredas och prövas utifrån en bedömning i det
enskilda fallet. En individuell prövning av samtliga ansökningar skulle i
en sådan situation lätt kunna leda till en oacceptabel arbetssituation för
myndigheterna och till orimligt utdragna handläggningstider. Av
hanteringsmässiga skäl kan det därför inte krävas att man i en sådan
situation omedelbart prövar utlänningens flyktingstatus. Vid en massiv
inströmning av personer kan det antas att den tid som det skulle ta innan
en ansökan slutligt avgjorts väl skulle komma att överstiga den tid som
en prövning av ansökan nu föreslås kunna uppskjutas.
Regeringen vill särskilt framhålla att man genom att skjuta upp den
individuella prövningen av flyktingskälen kan uppnå avsevärda fördelar
sett till hela den grupp som omfattas av en massflyktsituation. Inom
denna grupp finns såväl utlänningar som vid en prövning skulle
tillerkännas flyktingstatus som utlänningar vilka inte skulle göra det. Alla
kan dock ha ett behov av skydd under den tid som problem i samband
med en konflikt eller en miljökatastrof är akuta i hemlandet. Det är
angeläget att resurserna i en sådan situation ägnas åt att ge så många som
möjligt skydd och att en individuell prövning kan göras senare för dem
som därutöver har individuella skyddsbehov.
Den ordning som regeringen nu föreslår kan sägas innebära att en
utlänning som anser sig vara berättigad till flyktingstatus, och inte får
denna fråga omedelbart bedömd, kan komma att känna en osäkerhet inför
framtiden. Utlänningen vet inte säkert om han eller hon på längre sikt får
stanna i landet. I detta hänseende innebär förslaget inte någon skillnad
mot den nuvarande ordningen. Redan i dag kan nämligen tidsbegränsade
och inte permanenta uppehållstillstånd meddelas för en utlänning som
ansöker om asyl och som beviljas flyktingsförklaring och resedokument
om han eller hon omfattas av en föreskrift enligt 2 kap. 4 a § första
stycket UtlL.
Eftersom utgångspunkten är att skyddsbehovet vid en
massflyktsituation är av tillfällig natur kan det förväntas att flertalet av
utlänningarna återvänder till hemlandet när förhållandena så medger.
Vissa grupper kommer dock inte att anse sig kunna göra detta och vill
därför fortsatt få möjlighet att stanna kvar i Sverige. För dem är det
viktigt att de inom en överskådlig tid får ett definitivt besked om sin
framtid i landet. Regeringen anser att denna tid inte får vara längre än två
år. Efter utgången av denna tid, eller den tidigare tidpunkt då ordningen
med tidsbegränsade uppehållstillstånd upphör att gälla, skall därför
utlänningen ha rätt att få sin status som flykting prövad.
En utlänning som kommer till Sverige i en massflyktsituation kan,
förutom skyddsskäl, även ha andra skäl för att få stanna i landet. Han
eller hon kan exempelvis vara nära anhörig till någon som redan är bosatt
i landet. Det kan även inträffa att situationen förändras under vistelsen
här genom att utlänningen ingår äktenskap eller får barn. I en situation
där skyddsskäl enligt 3 kap. utlänningslagen inte åberopas finns det inte
någon anledning att underlåta att pröva om utlänningen skall beviljas
uppehållstillstånd på annan grund. Frågan om uppehållstillstånd prövas
då på vanligt sätt utan beaktande av bestämmelserna i 2 kap. 4 a § UtlL.
En sådan ansökan kan göras såväl som en första ansökan om
uppehållstillstånd som i form av en förnyad ansökan under den tid som
ordningen med tidsbegränsade uppehållstillstånd gäller. Om utlänningen
då beviljas uppehållstillstånd, sker detta enligt vanliga regler och han
eller hon kommer att kunna bosätta sig i en kommun.
5 Sociala rättigheter m.m.
5.1 Gällande ordning
Före folkbokföring
För närvarande gäller att den som med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL beviljats
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som understiger ett år och som inte
genom eget arbete eller med egna tillgångar kan tillgodose sin
försörjning alltid får bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. och inte enligt socialtjänstlagen (1980:620). Däremot
kan personen komma i fråga för andra insatser enligt socialtjänstlagen,
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.
Statens invandrarverk är huvudman för dessa personer och skall svara
för att plats kan beredas på Invandrarverkets anläggningar för dem som
inte själva önskar eller kan ordna sitt boende. Bostaden är gratis för dem
som saknar medel och därutöver lämnas dagersättning och särskild
ersättning för att täcka behovet av mat, kläder m.m. De personer som
väljer eget boende får bostadsersättning på samma sätt som asylsökande.
Utlänningarna erhåller hälso- och sjukvård med stöd av ett avtal
mellan staten och Landstingsförbundet. I den omfattning som landstingen
ger vård enligt avtalet utgår ersättning till landstingen enligt förordningen
(1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till
asylsökande. I förordningen finns bestämmelser om statlig ersättning till
landsting, kommuner och apotek för kostnader för hälso- och sjukvård
samt kostnader för tandvård och receptförskrivna läkemedel. Enligt 2 §
förordningen om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till
asylsökande lämnas ersättning för personer som fyllt 18 år för akut hälso-
och sjukvård och sådan hälso- och sjukvård som inte kan anstå,
mödrahälsovård, förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning, vård vid
abort och åtgärder enligt smittskyddslagen (1988:1472) samt akut
tandvård och tandvård som inte kan anstå. För barn som inte fyllt arton år
ges ersättning för hälso- och sjukvård samt tandvård. Detta innebär att
barnen erhåller samma vård som barn vilka är bosatta i landet. Enligt 3 §
förordningen får ersättning ges för hälsoundersökningar till samma
personkrets.
De utlänningar som beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd beviljas
samtidigt arbetstillstånd för motsvarande tid, varigenom de får rätt att
arbeta i landet. Barn i grundskoleåldern som vistas i Sverige i avvaktan
på beslut i ett ärende om uppehållstillstånd eller under liknande
omständigheter har rätt till grundskoleundervisning (6 kap. 2 §
grundskoleförordningen, 1994:1194). Enligt förordningen om
undervisning av asylsökande barn (SKOLFS 1993:21) skall de få
undervisning i och på sitt modersmål samt i svenska som andraspråk,
matematik och orienteringsämnen under sammanlagt minst 15
schemalagda veckotimmar under första läsåret. Efter det första året skall
en successiv ökning ske av antalet veckotimmar och ämnen. Utöver
dessa timmar skall undervisning i skapande verksamhet och idrott
anordnas under minst fem schemalagda veckotimmar. Statlig ersättning
lämnas till kommunerna för kostnader för grundskolundervisning enligt
förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande
m.m.
Genom att lagen om mottagande av asylsökande är tillämplig på dem
som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i en massflyktsituation
har Invandrarverket samma ansvar för att anordna organiserad
verksamhet för denna personkrets som verket har i fråga om asylsökande.
Denna skyldighet gäller såväl för barn och ungdomar som vuxna. För
ungdomar i gymnasieåldern gäller att Invandrarverket har skyldighet att
erbjuda gymnasieersättande verksamhet. I dag sker detta bl.a. genom att
de ungdomar som kan och vill erbjuds deltagande inom ramen för den
ordinarie gymnasieskolan om kommunen i fråga bedömer att det finns
plats. Övriga erbjuds deltagande i den organiserade verksamheten. I detta
sammanhang kan nämnas att regeringen under hösten 1999 påbörjat en
översyn av de asylsökande barnens och ungdomarnas skolgång för att
den bättre skall överensstämma med intentionerna i barnkonventionen.
Uppdraget är att belysa och redovisa konsekvenserna om asylsökande
barn erbjuds förskoleverksamhet, skolbarnomsorg och förskoleklass samt
att utreda konsekvenserna om dessa barn ges samma rätt till grundskola
och motsvarande skolformer samt gymnasieskola som barn som är
bosatta i Sverige.
Utgångspunkten för utlänningarnas vistelse i Sverige bör vara att de så
långt möjligt skall ta ansvar för sig själva och sin familj. Den
organiserade verksamheten är därför anpassad så att de som bor på
Invandrarverkets anläggningar skall kunna ta en aktiv roll i den dagliga
skötseln av dessa. Därutöver erbjuds de olika former av organiserad
verksamhet vilken syftar till att den enskilde skall kunna få mening och
struktur i vardagen under sin vistelse i Sverige. Den organiserade
verksamheten skall även vara utformad så att den kan vara till nytta för
den enskilde vid ett återvändande. Förutom utbildning av varierande
utbud, ofta med inslag av praktikplatser, vilka kan vara en inkörsport till
arbetslivet, anordnas också på mottagningscentret ett rikt utbud av
verksamheter i olika former. Exempel är aktiviteter liknande
småföretagsamhet, caféverksamhet, andrahandsbutiker med skrädderi-
och tvättverksamhet liksom snickerier för restaurering av anläggningens
inventarier. Utbildningen upphandlas oftast hos externa
utbildningsföretag som kan erbjuda svenska och samhällsskola, IT,
media, engelska, hantverk och kultur. Med kunskaper i bl.a. svenska
språket ökar naturligtvis möjligheterna för utlänningarna att finna ett
arbete och därmed att kunna försörja sig själva. Kostnader för samhället i
fråga om tolkhjälp minskar i samma mån som flyktingen lär sig svenska.
Efter folkbokföring
I en situation där utlänningar som erhåller tidsbegränsade
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL beviljas uppehållstillstånd om
minst ett år, skall dessa enligt nuvarande ordning folkbokföras enligt
folkbokföringslagen (1991:481). Även inskrivning hos allmän
försäkringskassa enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring kan ske i
sådana fall. Utlänningen har därvid rätt till i princip samma förmåner
som andra i Sverige bosatta personer.
Enligt nuvarande ordning omfattas dessa utlänningar samtidigt av
lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande oavsett
uppehållstillståndets längd. Detta innebär att personerna i de fall de inte
genom eget arbete eller med egna tillgångar kan tillgodose sin
försörjning alltid får bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. och inte enligt socialtjänstlagen (1980:620). Däremot
kan, som nämnts, personkretsen komma i fråga för andra insatser enligt
socialtjänstlagen, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.
De riktlinjer för program för flyktingmottagandet som beskrivs i prop.
1989/90:105 om samordnat flyktingmottagande och nytt system för
ersättning till kommunerna och som vidareutvecklats i prop. 1997/98:16
Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till
integrationspolitik blir även gällande för dessa personer. Kommunerna
får statlig ersättning enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning
för flyktingmottagandet m.m. genom en schabloniserad ersättning för
varje mottagen flykting och andra utlänningar som omfattas av
flyktingmottagandet. Därutöver lämnas också viss annan ersättning.
Den schabloniserade ersättningen till kommunerna är emellertid
beräknad med utgångspunkt från att en viss del av ersättningen skall
täcka kommunernas kostnader för socialbidrag. Genom att dessa
personer omfattas av lagen om mottagande av asylsökande är den
nuvarande ordningen inte anpassad för denna personkrets.
Enligt förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för
flyktingar och vissa andra utlänningar skulle dessa utlänningar kunna
erhålla sådana lån. Lånet administreras av Centrala studiestödsnämnden.
Lån kan beviljas till flyktingar m.fl. som fyllt 18 år och som tas emot i en
kommun efter att ha varit registrerade vid en anläggning för asylsökande
eller som i övrigt omfattas av flyktingmottagandet. Lånet skall vara en
del i integrationen i det svenska samhället och medverka till att
flyktingen så långt möjligt skall kunna ta ansvar för sin livssituation i
Sverige.
Den särskilda ersättningen till landstingen enligt förordningen
(1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande
betalas inte ut för personer i en massflyktsituation som folkbokförs. Detta
innebär att landstingen inte ersätts för sina kostnader för hälso- och
sjukvård eller för högkostnadsskydd vid köp av läkemedel. Landsting
och kommuner erhåller emellertid statlig ersättning motsvarande
bestämmelserna i 34 § ersättningsförordningen (1990:927) för vården av
sådana personer i en massflyktsituation som på grund av en sjukdom
eller ett funktionshinder direkt efter ankomsten till Sverige eller efter
inkvartering på en förläggning eller i anslutning till att uppehållstillstånd
beviljades första gången måste beredas varaktig vård som ordinerats av
läkare. Ersättning utgår endast om vården bedömts ha en varaktighet av
minst tre år och vårdkostnaden uppgått till minst 50 000 kr under en
tolvmånadersperiod. Ersättningens storlek bestäms enligt riksavtalet för
hälso- och sjukvård om inte annat avtalas. Invandrarverket får även
ersätta kostnader för hälsoundersökning av sådana utlänningar som
erhåller tidsbegränsade uppehållstillstånd som kan ligga till grund för
folkbokföring, om utlänningen inte genomgått hälsoundersökning innan
det första mottagandet i en kommun.
5.2 Tidigare överväganden
Flyktingpolitiska kommittén
Flyktingpolitiska kommittén lade i juni 1995 fram betänkandet Svensk
flyktingpolitik i globalt perspektiv (SOU 1995:75). I betänkandet
föreslogs bl.a. att de som får tidsbegränsat uppehållstillstånd i en
situation med massflykt inte skall folkbokföras och inte heller omfattas
av lagen (1962:381) om allmän försäkring även om tillstånd beviljas för
längre tid än ett år. Kommittén föreslog vidare att behov av ekonomiskt
bistånd alltid skall täckas av lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. och inte av socialtjänstlagen (1980:620). I samband
med remissbehandlingen av Flyktingpolitiska kommitténs betänkande
ansåg flera frivilligorganisationer att den som beviljas ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd skall ha samma sociala rättigheter som alla andra i vårt
land. Socialstyrelsen ansåg att det kunde ifrågasättas om människor bör
leva så lång tid som två år i en form av undantagstillstånd. Om en sådan
ordning skulle införas framhöll Socialstyrelsen i likhet med flera
frivilligorganisationer att det är särskilt angeläget att ungdomar över 16
år kan beredas meningsfull sysselsättning.
Regeringens proposition Svensk migrationspolitik i globalt
perspektiv
I regeringens proposition Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv
(prop. 1996/97:25) ansåg regeringen i likhet med flera remissinstanser att
det var angeläget att de som får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i så
stor utsträckning som möjligt skulle jämställas med dem som accepterats
som invandrare när det tidsbegränsade tillståndet kom att gälla för en
sammanlagd tid överstigande ett år. Självfallet skulle de liksom hittills ha
rätt att arbeta och barnen skulle ha rätt till skola. Regeringen delade
samtidigt Flyktingpolitiska kommitténs synsätt att det inte var rimligt att
de som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd fullt ut skulle
omfattas av alla sociala rättigheter som gäller för dem som är bosatta i
landet. Regeringen framhöll att frågan om folkbokföring av och vilka
socialförsäkringsförmåner de som får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
skulle omfattas av var komplicerad. Den borde inte avgöras utan
ytterligare beredning vilken skulle innefatta en noggrann genomgång av
konsekvenserna i olika fall. När det gällde de ekonomiska förmåner som
bör utgå till dem som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd måste
enligt regeringen också beaktas att konventionsflyktingar enligt
flyktingkonventionen skall jämställas med landets egna medborgare i
fråga om en lång rad sociala rättigheter. I likhet med flera
remissinstanser ansåg regeringen också att det var angeläget att
ungdomar över 16 år skulle kunna beredas meningsfull sysselsättning.
Genom att lagen om mottagande av asylsökande m.fl. blir tillämplig även
på dem som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får emellertid
Invandrarverket samma ansvar för att bereda meningsfull sysselsättning
för dem som för asylsökande. Denna skyldighet gäller såväl barn som
ungdomar och vuxna.
Departementspromemorian Utlänningar i en massflyktsituation -
sociala rättigheter m.m. (Ds 1997:42)
Regeringen beslutade den 3 oktober 1996 att bemyndiga dåvarande
statsrådet Pierre Schori att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att belysa
konsekvenser av om personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd
folkbokförs eller inte. Arbetsgruppen har i departementspromemorian
Utlänningar i en massflyktsituation - sociala rättigheter m.m.
(Ds 1997:42) redovisat vilken betydelse bosättningsbegreppet har för en
persons rätt till skilda sociala förmåner m.m. I promemorian föreslås att
en person som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av
2 kap. 4 a § utlänningslagen inte skall ha rätt till vissa
socialförsäkringsförmåner och bidrag m.m. Några särskilda
bestämmelser såvitt avser folkbokföring av en sådan person föreslås
däremot inte. Vidare föreslås att kommunerna under de extraordinära
förhållanden som det kan bli fråga om i en massflyktsituation bör kunna
svara för att den enskilde utlänningen erhåller den omsorg som bedöms
skälig med hänsyn tagen till den rådande situationen i avvaktan på att
Invandrarverket tar över mottagningsarbetet. Statens invandrarverk bör i
en sådan situation kunna ersätta kommunerna för de kostnader som
normalt åvilar Invandrarverket. Promemorian har remissbehandlats.
Remissutfallet var splittrat. Bland annat Socialstyrelsen,
Utlänningsnämnden, Riksskatteverket, Sveriges kristna råd och Svenska
Flyktingrådet tillstyrkte förslaget. Rädda Barnen föreslog omedelbar
folkbokföring. Förslaget avstyrktes av bl.a. Kammarrätten i Sundsvall,
Riksförsäkringsverket, Riksrevisionsverket, Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet. Landstingen motsatte sig i princip att de skulle
svara för sjukvårdskostnaderna, vilket skulle bli en följd av
folkbokföring. Riksförsäkringsverket avstyrkte förslaget om att det skulle
finnas undantag från socialförsäkringsförmåner. Konsekvenserna av om
flyktingar i en massflyktsituation blir folkbokförda eller inte bedömdes i
den fortsatta beredningen av förslagen inte vara tillräckligt belysta.
Dåvarande statsrådet Pierre Schori lämnade den 11 juni 1999 i uppdrag
till Statskontoret att biträda en referensgrupp vid utredningen av de
ekonomiska konsekvenserna om personer, som erhåller tidsbegränsade
uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen blir
folkbokförda eller inte. Den ekonomiska utredningen preciserades till att
omfatta kostnader under två år varav det första året i samtliga tre
alternativ nedan utgår från att de ekonomiska konsekvenserna beräknas
utifrån att personerna kommer att erhålla sociala förmåner och rättigheter
enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande (LMA) samt
hälso- och sjukvård enligt samma ordning som i dag gäller för
asylsökande. Därefter har beräkningarna gjorts med utgångspunkt dels
från att personerna även år två omfattas av LMA, dels enligt vad som
gäller för i Sverige folkbokförda personer, dels enligt vad som gäller för i
Sverige folkbokförda personer med vissa begränsningar i sociala
förmåner enligt förslagen i departementspromemorian Utlänningar i en
massflyktsituation - sociala rättigheter m.m. (Ds 1997:42). Av den
ekonomiska utredningen framkommer att LMA-alternativet innebär de
lägsta utgifterna för hela den offentliga sektorn.
5.3 Förslag
5.3.1 Utlänningar i en massflyktsituation som beviljas
tidsbegränsat uppehållstillstånd
Regeringens förslag: En utlänning i en massflyktsituation som med
stöd av 2 kap. 4 a § UtlL beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd som
understiger två år – eller, i fall då ett program för återvändande inletts,
därefter beviljas ett förlängt tidsbegränsat uppehållstillstånd som
understiger ett år – skall vara berättigad till bistånd enligt lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Utlänningen skall
under denna tid inte folkbokföras enligt folkbokföringslagen
(1991:481). Han eller hon skall inte heller omfattas av de
bosättningsbaserade förmåner som följer av den nya lagstiftning på
socialförsäkringsområdet som träder i kraft år 2001.
Om utlänningen beviljas flyktingförklaring eller resedokument skall
dock folkbokföringslagens generella regler gälla.
En utlänning som vistas här i landet med stöd av tidsbegränsat
uppehållstillstånd meddelat med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL föreslås inte
ha rätt till lån till hemutrustning. För de utlänningar som folkbokförs
här skall ersättning hänförliga till boendet ges till kommunerna inom
ramen för den statliga ersättningen för flyktingmottagandet.
Flyktingpolitiska kommitténs förslag: Kommittén föreslog att den
aktuella gruppen bör erhålla bistånd enligt lagen om mottagande av
asylsökande och att folkbokföringslagen ändras så att utlänningarna
undantas från kravet på folkbokföring. En sådan utlänning skall ha rätt att
arbeta och barnen skall få möjlighet att gå i grundskolan.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser tog upp frågan om sociala
rättigheter för dem som beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd i en
massflyktsituation. Kammarrätten i Jönköping och Socialstyrelsen
menade att det var tveksamt att undanta den aktuella gruppen från sociala
rättigheter. Kammarrätten fann dock den föreslagna ordningen
godtagbar. Socialstyrelsen ansåg att, om en sådan bestämmelse infördes,
var det viktigt att ungdomar över 16 år fick något meningsfullt att göra
som är konstruktivt och utvecklande för dem under tiden i Sverige.
Caritas framhöll att den som får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd bör
omfattas av alla sociala rättigheter. Röda Korset ansåg att dessa personer
skulle ha rätt till arbete, utbildning och hälsovård. Rädda Barnen och
FARR framförde liknande synpunkter. Rädda Barnen ansåg att alla barn
under 18 år måste ha samma rättigheter som andra barn i Sverige och
FARR framhöll att ungdomarna måste ha rätt att gå i gymnasieskola.
Sveriges kristna råd ansåg att den föreslagna ordningen med bistånd
enligt LMA var godtagbar men att personerna skulle ha rätt att arbeta.
UNHCR framhöll rätten till arbete och utbildning.
Skälen för regeringens förslag: Det skyddsbehov som tillgodoses
genom bestämmelserna i 2 kap. 4 a § UtlL är av tillfällig natur. Tanken är
att de utlänningar som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i en
massflyktsituation avses återvända hem så snart den akuta situationen i
hemlandet är över. En utgångspunkt är därför att dessa utlänningar inte
fullt ut bör omfattas av alla sociala rättigheter som normalt tillkommer de
utlänningar som inleder en permanent bosättning i landet. Personer med
tillfälligt skyddsbehov måste dock få en rimlig levnadsnivå och en
meningsfull vistelse i landet under den övergångsperiod som de behöver
skydd här.
Statens invandrarverk bör även fortsättningsvis vara huvudman för
mottagandet av dem som i en massflyktsituation beviljas tidsbegränsade
uppehållstillstånd och som inte folkbokförs. Invandrarverket skall se till
att det finns plats på verkets anläggningar för dem som inte själva önskar
ordna sitt boende. Verket skall även ha samma ansvar för att bereda
organiserad verksamhet för denna personkrets som verket har i fråga om
asylsökande. Dessa utlänningar bör även i övrigt erhålla sociala förmåner
samt hälso- och sjukvård enligt samma ordning som gäller för
asylsökande.
För att en person skall kunna omfattas av de skilda sociala förmåner
som samhället erbjuder gäller i allmänhet och som en huvudregel att han
eller hon skall vara bosatt i landet. I rättstillämpningen anses detta
innebära att personen skall uppfylla i princip samma bosättningskrav som
gäller för den som skall vara folkbokförd enligt bestämmelserna i
folkbokföringslagen (1991:481). Detta gäller exempelvis rätten till hälso-
och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
socialförsäkringsförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
och rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620).
Enligt 3 § folkbokföringslagen skall den som efter inflyttning kan
antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila i landet under minst ett år folkbokföras. Även den som kan
antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och
utom landet skall folkbokföras om han eller hon med hänsyn till
omständigheterna får anses ha sitt egentliga hemvist här. En utlänning
som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall enligt 4 § inte folkbokföras
om han eller hon saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga skäl
för att utlänningen ändå skall folkbokföras. Om en person beviljats
uppehållstillstånd för kortare tid än ett år och det kan antas att tillståndet
inte kommer att förlängas, folkbokförs personen normalt inte.
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelas i en situation av
massflykt kan, beroende på hur förhållandena i utlänningens hemland
utvecklas, komma att gälla under längre tid än ett år. Enligt regeringens
bedömning bör de personer som erhåller tidsbegränsat uppehållstillstånd
i en massflyktsituation under en första tid uppgående till högst två år inte
fullt ut omfattas av alla sociala förmåner. Enligt gällande lydelse av lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) skall en
utlänning som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a §
UtlL vara berättigad till de förmåner som följer av den lagen. I avsnitt 5.1
redogörs närmare för dessa bestämmelser. Regeringen anser att denna
grupp av utlänningar fortsatt bör omfattas av samma förmåner och
rättigheter som gäller för de utlänningar som söker asyl i landet.
Utgångspunkten är ju att dessa utlänningar skall återvända till sitt
hemland så snart behovet av det tillfälliga skyddet upphör, varför såväl
en något lägre nivå på det ekonomiska stödet som på den sjukvård som
ges inte framstår som oskäligt i förhållande till andra utlänningar som
beviljas uppehållstillstånd i landet. Det är endast sådan vård som kan
skjutas upp som denna grupp utlänningar inte kommer att erhålla. Barn
och ungdomar under 18 år har dock alltid rätt till samma sjukvård som i
Sverige bosatta barn. Som tidigare nämnts under avsnitt 5 har regeringen
tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av barnens och
ungdomarnas skolgång. Även konsekvenserna av att erbjuda dessa barn
förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och förskoleklass skall utredas.
Här kan även nämnas att Sverige vid en jämförelse med andra
medlemsstater i EU ligger väl till vad avser sociala förmåner och
rättigheter för personer som beviljats tidsbegränsat skydd.
En utlänning kan som längst beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 4 a § UtlL under två år. Denna tid kan dock förlängas med
ytterligare två år om ett program för återvändande dessförinnan har
inletts, dvs. totalt fyra år. Bestämmelserna i LMA innehåller inte någon
tidsbegränsning och den situationen kan därför inträffa att en utlänning
som är berättigad till förmåner enligt LMA samtidigt, enligt
bestämmelserna i folkbokföringslagen, skall folkbokföras. Av detta följer
att utlänningen därmed även kan erhålla förmåner som en person bosatt i
landet eftersom de flesta sociala rättigheter i dag är kopplade till det
bosättningskrav som tillämpas enligt folkbokföringen. De utlänningar
som skall erhålla förmåner som följer av lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. bör därför inte vara folkbokförda och inte vara
berättigade till förmåner som bosatta enligt lagstiftningen inom
exempelvis socialförsäkringsområdet samtidigt som de omfattas av lagen
om mottagande av asylsökande. Dessa utlänningar måste därför undantas
från folkbokföring. Ett undantag från folkbokföringen innebär ett avsteg
från den grundläggande principen att alla personer som vistas här i landet
under mer än ett år skall folkbokföras. De fall då en massflyktsituation
kan antas uppkomma torde dock vara sällsynta. En sådan situation är så
speciell att ett undantag får anses motiverat. En regel med detta innehåll
förs därför in i folkbokföringslagen. En korresponderande bestämmelse
med innehåll att lagen om mottagande av asylsökande m.fl. inte skall
omfatta de utlänningar som folkbokförs måste samtidigt föras in i den
lagen. Ett undantag från folkbokföringen och bosättningsbegreppet får
också betydelse på andra områden som gäller sociala rättigheter. I och
med detta kommer de sociala rättigheter som är kopplade till bosättning
inte att utgå till dessa personer.
Lagrådet har i sitt yttrande som en särskild olägenhet av ändringen i
fråga om fokbokföring framhållit att det kan förflyta upp till tre år innan
socialnämnden kan medverka till fastställande av faderskap, eftersom
sådan medverkan förutsätter att barnet är folkbokfört i kommunen.
Lagrådet har dock inte sett någon lämplig lösning på problemet men
anmärkt att detta kan medföra en viss rättsosäkerhet för barnet.
Regeringen vill i detta sammanhang peka på att det inte finns något som
hindrar att socialnämnden biträder med utredningen av ett faderskap även
i de fall då ett barn inte anses ha hemvist i internationellt privaträttslig
betydelse i Sverige och socialnämnden inte är skyldig att utreda och
medverka vid fastställandet av faderskapet. (Jämför prop. 1984/85:124 s.
20.)
På socialförsäkringsområdet har riksdagen nyligen antagit nya regler
om socialförsäkringens personkrets (prop. 1998/99:119, bet.
1999/2000:SfU3, rskr. 1999/2000:12). Lagstiftningen träder i kraft den 1
januari 2001. Enligt den nya socialförsäkringslagen (1999:799) delas
socialförsäkringen upp i två delar. Den ena delen innehåller förmåner
som grundas på bosättning i Sverige och den andra delen förmåner som
är beroende av arbete här i landet. Den bosättningsbaserade delen av
socialförsäkringen skall avse garantibelopp och bidrag och den
arbetsbaserade försäkringen skall avse inkomstförlust. Båda
försäkringarna skall gälla lika för alla som är bosatta respektive arbetar i
Sverige, dvs. oberoende av svenskt medborgarskap eller inskrivning hos
allmän försäkringskassa. För att även efter ikraftträdandet av
socialförsäkringslagen bibehålla den ordning som nu föreslås gälla för
den här aktuella gruppen av utlänningar måste dessa därför undantas från
bosättningsbegreppet i den nya lagen. En sådan bestämmelse skall alltså
föras in i socialförsäkringslagen.
Det är enligt regeringens mening inte rimligt att den nu aktuella
gruppen av utlänningar vistas alltför länge i landet utan att få del av de
rättigheter som tillkommer övriga bosatta i landet. Denna inledande tid
anser regeringen som huvudregel skall vara begränsad till högst två år.
Normalt kommer tidsbegränsade uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a §
UtlL att beviljas under högst två år. Om ett program för att förbereda
återvändandet har inletts innan dess, får uppehållstillståndet dock som
tidigare nämnts förlängas med högst två år. Om en utlänning efter två år
erhåller ett sådant förlängt tidsbegränsat uppehållstillstånd, bör också han
eller hon enligt regeringens mening i princip jämställas med andra
utlänningar som lovligen vistas i landet. Detta innebär att folkbokföring i
princip bör ske efter denna tid. Han eller hon kommer då också att anses
som bosatt enligt socialförsäkringslagen och få tillgång till de sociala
förmåner som tillkommer andra grupper i samhället, dvs. fullt ut
jämställas med de utlänningar som accepterats och tagits emot som
invandrare i landet. Dessa utlänningar bör således kunna tas emot för
bosättning i en kommun inom ramen för de riktlinjer för
flyktingmottagandet som beskrivs i prop. 1989/90:105 om samordnat
flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna och
som vidareutvecklats i propositionen Sverige, framtiden och mångfald -
från invandrarpolitik till integrationspolitik (prop. 1997/98:16). Med
hänvisning till att ett program för att förbereda återvändandet skall ha
inletts, måste dock kommunens introduktionsprogram anpassas till detta
förhållande och bygga på de återvändandeinsatser som redan påbörjats.
Under vissa förhållanden framstår det dock som mindre lämpligt att
personerna direkt efter två år skall anses som bosatta här i landet. Detta
gäller i de fall där ett tidsbegränsat uppehållstillstånd förlängts för endast
en kortare tid utöver den inledande tvåårsperioden efter vilken
utlänningen avses återvända till hemlandet. Om en utlänning i denna
situation exempelvis beviljas ett förlängt uppehållstillstånd om sex
månader, innebär folkbokföringen att han eller hon skulle överföras från
Invandrarverkets huvudmannaskap till det kommunala flykting-
mottagandet. Regelmässigt tar det någon månad innan det är klart i
vilken kommun som utlänningen skall vistas. Av den resterande tiden på
uppehållstillståndet återstår då kanske bara ett par månader. För de
utlänningar som har fått tidsbegränsat uppehållstillstånd för en kortare tid
kan flyttning till en annan ort bli aktuell. Särskilt för barnen vore det
olyckligt att tvingas bryta upp från en tidigare invand miljö för att under
en tid av några månader avsluta sin vistelse i landet i en ny och okänd
miljö. Mot bakgrund av den förväntade korta vistelsetiden samt att
utlänningarna har hunnit påbörja ett återvändandeprogram är det enligt
regeringens mening inte en acceptabel ordning att de tas emot i en
kommun på samma villkor som bosatta. För att denna grupp av
utlänningar skall föras över till det kommunala flyktingmottagandet bör
därför krävas att den nya vistelsen är av någon varaktighet. En rimlig
avvägning är då att det förlängda uppehållstillståndet skall gälla för minst
ett år, dvs. vistelsen i landet bör sammanlagt uppgå till minst tre år.
Regeringen föreslår därför att det i folkbokföringslagen tas in en
bestämmelse om att en utlänning i en massflyktsituation som kan antas
vistas här i landet under kortare tid än tre år inte skall folkbokföras.
För de utlänningar som folkbokförs och därmed tas emot för
bosättning i en kommun gäller en rätt till hemutrustningslån enligt
förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och
vissa andra utlänningar. Lånen skall i princip vara en del i integrationen i
det svenska samhället och medverka till att utlänningen så långt möjligt
skall ta ansvar för sin livssituation i Sverige. Avbetalningsplanen för
lånen är mellan 5 och 15 år. Eftersom dessa förutsättningar inte gäller för
tillfälligt skyddsbehövande, bör de inte kunna beviljas
hemutrustningslån. Boendet bör i stället lösas temporärt och finansieras
inom ramen för den statliga ersättningen för flyktingmottagandet.
Utlänningar som erhåller flyktingförklaring eller resedokument
Under de två första åren som en utlänning vistas i landet med stöd av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL skall prövningen
av en ansökan om flyktingförklaring eller resedokument kunna skjutas
upp. För skälen till detta förslag har redogjorts ovan, se avsnitt 4.3. Efter
utgången av denna inledande period är utlänningen oförhindrad att få en
ansökan om flyktingförklaring eller resedokument prövad. En föreskrift
av regeringen om tillfälligt skydd kan som huvudregel längst gälla i två
år. I de fall där regeringen gjort den bedömningen att det tidigare eller
senast efter utgången av denna tid inte längre föreligger något behov av
tillfälligt skydd i landet, utfärdas inte någon ytterligare föreskrift enligt 2
kap. 4 a § UtlL. Därmed kommer inte några särregler att gälla för de
utlänningar som därefter väljer att stanna kvar i landet och söker asyl.
Om regeringen utfärdar en föreskrift om förlängning av de
tidsbegränsade uppehållstillstånden, kan de utlänningar som beviljats
sådana förlängda tillstånd under den förlängda tillståndstiden ansöka om
flyktingförklaring eller resedokument. I de fall ansökan beviljas skall
utlänningen vad gäller sociala förmåner i flertalet hänseenden jämställas
med svenska medborgare. En sådan utlänning bör därför folkbokföras.
En särskild bestämmelse för dessa fall förs in i folkbokföringslagen. I
praktiken torde denna bestämmelse inte komma att tillämpas i någon
större omfattning. Så kan nämligen endast bli fallet när de två inledande
åren, under vilken asylprövningen får skjutas upp, gått till ända och där
utlänningen samtidigt beviljats ett förlängt tillfälligt uppehållstillstånd
med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL därför att ett program för återvändande
inletts. Det torde vara mindre sannolikt att utlänningen under dessa
förhållanden skulle kunna åberopa flyktingskäl i förhållande till sitt
hemland.
5.3.2 Statens invandrarverks kapacitet vid en
massflyktsituation
Regeringens förslag: Lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. ändras så att en kommun inledningsvis skall svara för att den
enskilde får det stöd som bedöms skäligt till dess att Statens
invandrarverk skyndsamt tar över ansvaret. Invandrarverket skall i en
sådan situation ersätta en kommun som lämnat bistånd enligt den lagen.
Därutöver skall en kommun få ersättning från staten för andra kostnader
som kommunen haft och som Invandrarverket normalt skall stå för.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Kommunförbundets synpunkter: Kommunförbundet tillstyrker
regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Statens invandrarverk bör även
fortsättningsvis vara huvudman för mottagandet av utlänningar i en
massflyktsituation. Utgångspunkten för Invandrarverkets förmåga är den
nivå som framgår av den av riksdagen varje år fastställda statsbudgeten.
Invandrarverkets förmåga att klara det första mottagandet i en
massflyktsituation kan dock under vissa omständigheter vara otillräcklig.
Det kan exempelvis vara fråga om ett mycket stort antal utlänningar som
under en kort tid kommer till Sverige eller att dessa anländer till orter i
Sverige där Invandrarverkets resurser är begränsade. Det kan även vara
fråga om bristande transportresurser till Invandrarverkets anläggningar
varvid utlänningarna under en begränsad tid får stanna kvar i den
kommun som de först anlände till. I situationer där Invandrarverkets
förmåga bedöms vara otillräcklig bör en kommun därför inledningsvis
svara för att den enskilde utlänningen erhåller det stöd som bedöms
skäligt i avvaktan på att Invandrarverket så snart som möjligt tar över
ansvaret för mottagandet. Statens invandrarverk skall ersätta en kommun
som i en sådan situation lämnat bistånd åt en enskild enligt den lagen. En
bestämmelse med detta innehåll förs in i lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. Därutöver skall en kommun kunna erhålla statlig
ersättning för andra kostnader som kommunen åsamkats och som
normalt åvilar Invandrarverket.
6 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser
m.m.
Ikraftträdande
De föreslagna ändringarna i utlänningslagen (1989:529), lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. samt
folkbokföringslagen (1991:481) bör träda i kraft den 1 maj 2000, dvs. vid
samma tidpunkt som de tidsbegränsade uppehållstillstånd som meddelats
med stöd av förordningen (1999:209) om tidsbegränsade
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden börjar löpa ut.
Socialförsäkringslagen (1999:799) träder i kraft den 1 januari 2001.
Ändringen i den lagen kommer att gälla från samma dag. Några särskilda
övergångsbestämmelser behövs inte.
Ekonomiska konsekvenser m.m.
Regeringen har gjort en bedömning av de ekonomiska konsekvenserna
om personer, som erhåller tidsbegränsade uppehållstillstånd med stöd av
2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529), blir folkbokförda eller inte. Den
ekonomiska beräkningen preciserades till att omfatta två år varav det
första året utgick från att de ekonomiska konsekvenserna beräknades
utifrån att personerna skulle erhålla sociala förmåner och rättigheter
enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande (LMA) samt
hälso- och sjukvård enligt samma ordning som i dag gäller för
asylsökande. Därefter har beräkningarna gjorts med utgångspunkt från
dels att personerna även under år två omfattas av LMA, dels enligt vad
som gäller för i Sverige folkbokförda personer, dels enligt vad som
skulle gälla för i Sverige folkbokförda personer med vissa begränsningar
i sociala förmåner enligt förslagen i departementspromemorian
Utlänningar i en massflyktsituation - sociala rättigheter m.m. (Ds
1997:42). Därutöver har två sysselsättningsnivåer antagits gälla nämligen
att 0 respektive 10 % av utlänningarna mellan 16-59 år antas ha
förvärvsarbete. Av den ekonomiska utredningen framkommer att LMA-
alternativet innebär de lägsta utgifterna för hela den offentliga sektorn.
Vid ett mottagande av 10 000 personer skulle de offentliga utgifterna år
två bli ca 850 miljoner kronor om personerna erhåller förmåner enligt
LMA och i övrigt erhåller sociala rättigheter enligt den ordning som
gäller för asylsökande, ca 1 189 miljoner kronor om personerna skulle bli
folkbokförda och ca 1 222 miljoner kronor vid beräkning utifrån
förslagen i departementspromemorian. Regeringens förslag innebär
således att de offentliga utgifterna för personer med tidsbegränsade
uppehållstillstånd i en massflyktsituation blir väsentligt lägre än vad som
skulle ha gällt om personerna folkbokförts enligt nuvarande ordning.
Beslut meddelade enligt LMA överklagas till de allmänna
förvaltningsdomstolarna. I nuläget beräknas emellertid de föreslagna
ändringarna inte innebära att antalet överklaganden kommer att öka.
Därmed kan inte heller några ökade kostnader för de allmänna
förvaltningsdomstolarna antas uppkomma
Under avsnitt 5.3.2 Statens invandrarverks kapacitet vid en
massflyktsituation föreslår regeringen att en kommun inledningsvis bör
svara för att den enskilde utlänningen erhåller den omsorg som bedöms
skälig i avvaktan på att Statens invandrarverk tar över ansvaret för
mottagandet. Det är här fråga om situationer där Invandrarverkets
förmåga att under ett inledande skede svara för mottagandet bedöms som
otillräcklig. Regeringen bedömer att de statliga kostnaderna för dessa
ersättningar till kommuner inte skall överstiga motsvarande kostnader
som uppkommer om mottagandet sker i Invandrarverkets regi.
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)
2 kap.
4 a §
Tredje stycket, som är nytt, har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
I det nya stycket föreskrivs att en utlänning som meddelats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av paragrafen inte får beviljas
flyktingförklaring eller resedokument så länge det tidsbegränsade
uppehållstillståndet gäller, dock längst två år. Tiden beräknas från det att
ett sådant tidsbegränsat uppehållstillstånd först meddelades. Bakgrunden
till bestämmelsen har behandlats i avsnitt 4.3. En ansökan om
flyktingförklaring eller resedokument kan göras antingen i samband med
en ansökan om uppehållstillstånd eller därefter. Om en utlänning som
omfattas av en föreskrift av regeringen enligt första stycket kommer till
Sverige och samtidigt ansöker om uppehållstillstånd med stöd av
bestämmelserna i 3 kap. UtlL och flyktingförklaring eller resedokument,
skall den beslutande myndigheten enligt tredje stycket därför meddela ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd samtidigt som ansökan om
flyktingförklaring eller resedokument avvisas. I nu avsedda fall saknas
det skäl att pröva om utlänningen skall tillåtas stanna i Sverige av andra
skäl än de som följer av regeringens föreskrifter enligt första stycket (jfr.
bet. 1996/97:SfU5 s. 61). Även i de fall där ansökan om
flyktingförklaring eller resedokument sker fristående från ansökan om
uppehållstillstånd skall en sådan ansökan avvisas.
Det är viktigt att notera den skillnad som föreligger mellan de fall som
omfattas av paragrafen och de som faller utanför dess
tillämpningsområde. Om utlänningen till stöd för sin ansökan om
uppehållstillstånd inte åberopar skäl enligt 3 kap. UtlL, t.ex. när enbart
anknytningsskäl åberopas, behandlas ansökan på vanligt sätt och han
eller hon kan beviljas uppehållstillstånd som kan ligga till grund för
bosättning i landet. Om utlänningen däremot åberopar såväl skäl enligt
3 kap. UtlL som andra skäl faller detta in under paragrafen och ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd skall meddelas.
Efter utgången av tvåårsperioden eller den tidigare tidpunkt då
regeringens föreskrift upphör att gälla, är utlänningen oförhindrad att
ansöka om uppehållstillstånd grundat på skyddsbehov eller
flyktingförklaring eller resedokument.
3 kap.
6 och 7 §§
I 6 och 7 §§ har på Lagrådets förslag tagits in en erinran om de undantag
som följer av det nya 2 kap. 4 a § tredje stycket.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.
1 §
I första stycket 2 har lagts till en begränsning när en utlänning kan
omfattas av bestämmelserna i lagen. Stycket har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Idag gäller, utan begränsning, att en utlänning som har beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 4 a
§ UtlL omfattas av lagen. Enligt den nya bestämmelsen gäller lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. inte om utlänningen är folkbokförd här i
landet. Genom ändringen undanröjs den motsägelse som finns i dag och
som innebär att en utlänning, som med stöd av ett sådant tidsbegränsat
uppehållstillstånd som avses i paragrafen vistas i landet under ett år eller
längre tid, samtidigt kan vara berättigad till såväl de förmåner som följer
av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. som de
socialförsäkringsförmåner som tillkommer personer bosatta i landet.
3 a §
Paragrafen är ny. I den regleras en skyldighet för kommunerna att
tillfälligt svara för mottagandet av flyktingar under en övergångstid till
dess att Statens invandrarverk tar över ansvaret. Bestämmelsen har
behandlats i avsnitt 5.3.2.
7.3 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1994:481)
4 §
Andra stycket, som är nytt, har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
Enligt det nya stycket skall en utlänning som fått ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL inte folkbokföras om han eller
hon kan antas komma att vistas i landet med stöd av det tidsbegränsade
tillståndet under kortare tid än tre år. Den nya bestämmelsen utgör ett
undantag från huvudregeln i 3 § folkbokföringslagen, att den som vistas i
landet under minst ett år i princip skall folkbokföras. Tidsfristen i andra
stycket är tre år. Denna tid omfattar de två olika situationer under vilka
en utlänning inte skall vara folkbokförd och det är den sammanlagda
tiden som är avgörande för frågan om folkbokföring skall ske eller ej.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL kan som
huvudregel längst beviljas för två år. Under denna första vistelsetid i
landet skall utlänningen omfattas av bestämmelserna i lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. och han eller hon kan därför inte på
samma gång vara folkbokförd.
Den tid under vilken en utlänning skall undantas från bestämmelserna
om folkbokföring kan dock i vissa situationer vara längre än två år. Så är
fallet när utlänningen beviljas ett förlängt tidsbegränsat uppehållstillstånd
som understiger ett år. Därmed avses de fall när uppehållstillståndet
förlängts därför att ett återvändandeprogram har inletts, och det därför
kan antas att utlänningen inom en kortare tid kommer att återvända till
hemlandet. I denna situation skall utlänningen även i fortsättningen
omfattas av bestämmelserna i lagen om mottagande av asylsökande m.fl.,
och han eller hon skall därför inte heller då folkbokföras. Denna tid kan
inte vara längre än ett år. Den sammanlagda tid som utlänningen vistats i
landet med stöd av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd kommer då att
understiga tre år och utlänningen skall således inte folkbokföras. Om å
andra sidan tiden för ett eller flera sådana förlängda tillstånd sammanlagt
uppgår till ett år eller mera kommer den totala tiden att uppgå till minst
tre år och utlänningen skall då folkbokföras.
Om en utlänning som avses i andra stycket under den tid som det
tidsbegränsade tillståndet gäller får ett nytt uppehållstillstånd som
innebär att han eller hon kan antas komma att vistas i landet under ett år
eller längre, och det inte är fråga om ett förlängt tidsbegränsat tillstånd
enligt 2 kap. 4 a § UtlL, skall utlänningen på vanligt sätt folkbokföras
enligt huvudregeln i 3 § (jfr. prop. 1990/91:153 s. 134).
Av sista meningen framgår att det undantag som följer av andra stycket
inte skall tillämpas då utlänningen erhållit en flyktingförklaring enligt 2
kap. 6 § UtlL eller ett resedokument enligt 2 kap. 7 § samma lag. Skälen
för bestämmelsen har redovisats i avsnitt 5.3.1. I praktiken torde denna
bestämmelse inte komma att tillämpas annat än i undantagsfall.
Av de redan gällande bestämmelserna i 4 § första stycket följer att en
utlänning som saknar uppehållstillstånd inte skall folkbokföras. För den
nu aktuella gruppen kan detta omfatta de utlänningar som efter att det
tidsbegränsade uppehållstillståndet enligt 2 kap. 4 a § UtlL upphört att
gälla väljer att stanna kvar i landet och ansöka om asyl eller
uppehållstillstånd på annan grund. Utlänningar som tillhör denna grupp
har inte något uppehållstillstånd som kan ligga till grund för
folkbokföringen utan de likställs då med andra utlänningar som första
gången söker uppehållstillstånd i landet.
7.4 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)
2 kap.
1 §
I det andra stycket förs en ny bestämmelse in enligt vilken en utlänning
som inte skall folkbokföras enligt bestämmelserna i 4 §
folkbokföringslagen inte skall anses bosatt i Sverige vid tillämpningen av
denna lag. Därigenom undantas denna grupp av utlänningar från att
omfattas av de bosättningsbaserade socialförsäkringsförmånerna enligt
lagen. Skälen för denna bestämmelse har redovisats i avsnitt 5.3.1. I
övrigt har en ändring av rent redaktionell karaktär gjorts.
Remissinstanser
Betänkandena Effektivare styrning och rättssäkerhet i asylprocessen
(1995:46), Ett samlat verksamhetsansvar för asylärenden (SOU 1995:55)
och Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv (SOU 1995:75)
remitterades i ett sammanhang. Följande 52 remissinstanser har erbjudits
att yttra sig över betänkandena. Namn inom parentes innebär att
instansen avstått från att yttra sig.
1. Riksdagens ombudsmän
2. Justitiekanslern
3. Göta hovrätt
4. Stockholms tingsrätt
5. Kammarrätten i Jönköping
6. Kriminalvårdsstyrelsen
7. Rikspolisstyrelsen
8. Sida
9. Kustbevakningen
10. Statens räddningsverk
11. Barnombudsmannen
12. Socialstyrelsen
13. Luftfartsverket
14. Generaltullstyrelsen
15. Riksrevisionsverket
16. Arbetsmarknadsstyrelsen
17. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
18. Statens invandrarverk
19. Utlänningsnämnden
20. Svenska Kommunförbundet
21. Landstingsförbundet
22. Stockholms kommun
23. (Göteborgs kommun)
24. Malmö kommun
25. (Uppsala kommun)
26. Upplands Väsby kommun
27. (Ystads kommun)
28. Gotlands kommun
29. Svenska arbetsgivareföreningen
30. Landsorganisationen i Sverige
31. Sveriges akademikers centralorganisation
32. Tjänstemännens centralorganisation
33. Sveriges advokatförbund
34. Svenska Röda Korset
35. Rädda Barnens riksförbund
36. Sveriges kristna råd
37. Amnesty International, Svenska sektionen
38. Svenska flyktingrådet
39. Caritas
40. (Diakonia)
41. Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och flykting-
mottagningar
42. Flyktinggruppernas och asylkommittéernas Riksråd, FARR
43. (Samarbetsorganet för invandrarorganisationer, SIOS)
44. (Östeuropagruppen)
45. (Riksförbundet Bosnien-Hercegovina)
46. (Syrianska riksförbundet)
47. (Riksföreningen Huelen-Chile)
48. Eritrianska riksförbundet
49. (Kurdiska riksförbundet)
50. (Somaliska riksförbundet)
51. (Riksförbundet internationella föreningen för invandrarkvinnor
RIFFI)
52. Internationella kvinnoförbundet
Yttranden har även inkommit från följande instanser:
* Arbetarnas bildningsförbund, Kristna socialdemokraterna,
S-kvinnor, Socialdemokratiska ungdomsförbundet, Socialdemo-
kratiska studentförbundet och Unga Örnar (gemensamt yttrande)
* Botkyrka kommun
* Centerpartiet i Stockholms län
* Centrum för invandringsforskning
* Föreningen Fri information om Invandringen
* Föreningen återföreningen
* Judiska Centralrådet i Sverige
* JUSEK
* Kristna fredsrörelsen
* Läkare Utan Gränser
* Naturskyddsföreningen
* Riksförbundet för sexuellt likaberättigande
* Samfundet för nationell och internationell utveckling
* Sociala Missionen
* Solidaritetskommittén för flyktingar i Umeå
* Somaliska biståndsföreningen (SBKF) Göteborg
* Statskontoret
* Svenska barnläkarföreningen
* Svenska freds- och skiljedomsföreningen
* Svenska föreningen för Barn- och ungdomspsykiatri
* Svenska Irankommittén
* UNHCR, regionalavdelningen för de baltiska och nordiska länderna
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), Assyrianska
Kvinnoförbundet och Assyrianska Riksförbundet har förklarat sig
instämma i Svenska Flyktingrådets synpunkter. Sociala Missionen har
ställt sig bakom det yttrande som lämnats av Sveriges Kristna Råd.
Vidare har ett antal privatpersoner inkommit med yttranden.
Flyktingpolitiska kommitténs förslag till lag om
ändring av 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529)
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 a §
Anm. Avsåg paragrafens lydelse
före 1997-01-01.
Regeringen får meddela
föreskrifter om att en utlänning
som söker uppehållstillstånd med
stöd av 2 kap. 4 § första stycket 5
eller 3 kap och som bedöms ha ett
tillfälligt behov av skydd här i
landet får ges ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd.
Tidsbegränsat uppehållstillstånd
får beviljas för en sammanlagd tid
av högst två år. Om ett
återvändandeprogram har inletts
dessförinnan får
uppehållstillståndet förlängas med
högst sex månader åt gången. En
ansökan om flyktingförklaring
eller resedokument behöver inte
prövas så länge det
tidsbegränsade
uppehållstillståndet gäller.
Anm. Avsåg paragrafens lydelse
före 1997-01-01.
Om ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd har getts till
någon med stöd av första stycket
får ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd också ges till en
utlänning som är make eller maka
eller barn under 18 år till den
person som först beviljats tillstånd.
Detsamma gäller föräldrar till barn
under 20 år som meddelats
tillstånd enligt första stycket.
Föreskrifter enligt denna
paragraf skall av regeringen
anmälas till riksdagen genom
särskild skrivelse inom tre
månader.
Remissinstanser
Följande 84 remissinstanser erbjöds att yttra sig över promemorian
Utlänningar i en massflyktsituation (Ds 1997:42).
1. Riksdagens ombudsmän
2. Justitiekanslern
3. Göteborgs tingsrätt
4. Kammarrätten i Sundsvall
5. Länsrätten i Stockholm
6. Rikspolisstyrelsen
7. Datainspektionen
8. SIDA
9. Statens invandrarverk
10. Utlänningsnämnden
11. Kustbevakningen
12. Överstyrelsen för civil beredskap
13. Statens Räddningsverk
14. Styrelsen för psykologiskt försvar
15. Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet
16. Socialstyrelsen
17. Riksförsäkringsverket
18. Barnombudsmannen
19. Riksskatteverket
20. Riksrevisionsverket
21. Statskontoret
22. Statens skolverk
23. Centrala studiestödsnämnden
24. Arbetsmarknadsstyrelsen
25. Länsstyrelsen i Gotlands län
26. Länsstyrelsen i Skåne län
27. Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län
28. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
29. Svenska kommunförbundet
30. Landstingsförbundet
31. Stockholms kommun
32. Nynäshamns kommun
33. Uppsala kommun
34. Eskilstuna kommun
35. Norrköpings kommun
36. Västerviks kommun
37. Karlskrona kommun
38. Simrishamns kommun
39. Ystads kommun
40. Malmö kommun
41. Helsingborgs kommun
42. Göteborgs kommun
43. Strömstads kommun
44. Skövde kommun
45. Arvika kommun
46. Västerås kommun
47. Gävle kommun
48. Härnösands kommun
49. Skellefteå kommun
50. Haparanda kommun
51. Landstinget Blekinge
52. Malmöhus läns landsting
53. Gotlands kommun
54. Stockholms läns landsting
55. Landstinget Sörmland
56. Landstinget Västernorrland
57. Norrbottens läns landsting
58. Svenska arbetsgivarföreningen
59. Landsorganisationen i Sverige
60. Sveriges Akademikers Centralorganisation
61. Tjänstemännens centralorganisation
62. Försäkringskasseförbundet
63. Svenska Röda Korset
64. Rädda Barnens riksförbund
65. Sveriges kristna råd
66. Amnesty international, Svenska sektionen
67. Svenska flyktingrådet
68. Caritas
69. Diakonia
70. Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och flykting-
mottagningar
71. Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd, FARR
72. Samarbetsorganet för invandrarorganisationer (SIOS)
73. Östeuropagruppen
74. Riksförbundet Bosnien-Hercegovina
75. Eritreanska riksförbundet
76. Irakiska riksförbundet
77. Kurdiska riksförbundet
78. Somaliska riksförbundet
79. Islamiska rådet i Sverige
80. Sveriges muslimska råd
81. Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor,
RIFFI
82. Internationella kvinnoförbundet
83. Immigranternas centralförbund
84. Immigranternas riksförbund
Dessutom sändes departementspromemorian för kännedom till
UNHCR
Centrum för invandringsforskning vid Universitetet i Stockholm
Dansk flyktinghjelp
Flyktningerådet, Norge
Promemorians Ds 1997:42 förslag till lag om ändring
i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl.
1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.
dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till
utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 2 eller 3 §
utlänningslagen (1989:529) (asylsökande),
2. har beviljats
tidsbegränsat uppehållstill-
stånd med stöd av
bestämmelserna i 2 kap. 4 a §
utlänningslagen, eller
2. har beviljats
tidsbegränsat uppehåll med
stöd av bestämmelserna i 2
kap. 4 a § utlänningslagen och
som inte är folkbokförda här i
landet, eller
3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl
medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 §
socialtjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär.
Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en
förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare
som har uppehållstillstånd.
3 a §
Kommuner skall lämna bi-
stånd enligt denna lag till ut-
länningar som avses i 1 §
första stycket 2, om de vistas i
kommunen och om biståndet
behövs med hänsyn till
begränsningar som uppstått i
Statens invandrarverks
möjligheter att ta emot dem.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 a §
Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela
föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd med stöd av 3 kap.
och som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas för en sammanlagd tid
av högst två år. Om ett program för att förbereda återvändandet har
inletts innan dess, får uppehållstillståndet förlängas med högst två år.
En utlänning som meddelats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt första stycket får inte
beviljas flyktingförklaring eller
resedokument så länge det
tidsbegränsade uppehållstillståndet
gäller. Detta gäller dock längst
under två år från det ett sådant
uppehållstillstånd först beviljades.
Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har getts någon med stöd av
första stycket får ett tidsbegränsat tillstånd ges också till en utlänning
som är make eller maka eller barn under 18 år till den person som först
beviljats tillstånd. Detsamma gäller förälder till barn under 18 år som
meddelats tillstånd enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.
dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till
utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 2 eller 3 §
utlänningslagen (1989:529) (asylsökande),
2. har beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd med stöd av
bestämmelserna i 2 kap. 4 a §
utlänningslagen, eller
2. har beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd med stöd av
bestämmelserna i 2 kap. 4 a §
utlänningslagen och som inte är
folkbokförda här i landet, eller
3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl
medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 §
socialtjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär.
Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på
en förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en
vårdnadshavare som har uppehållstillstånd.
3 a §
En kommun skall lämna bistånd
enligt denna lag till utlänningar
som avses i 1 § första stycket 2, om
de vistas i kommunen och om
biståndet behövs i avvaktan på att
Statens invandrarverk tar över
ansvaret för mottagandet.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.
Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
Härigenom föreskrivs att 4 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
En utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte
folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga
skäl för att han ändå folkbokförs.
En utlänning som har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt föreskrifter som utfärdats
med stöd av 2 kap. 4 a §
utlänningslagen (1989:529) skall
inte folkbokföras, om utlänningen
kan antas komma att vistas i landet
med stöd av tillståndet under högst
tre år. Detta gäller dock inte, om
utlänningen erhållit en flykting-
förklaring eller ett resedokument
enligt utlänningslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.
Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § socialförsäkringslagen (1999:799)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Vid tillämpning av denna lag skall en person anses vara bosatt i
Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.
Den som kommer till Sverige
och kan antas komma att vistas här
under längre tid än ett år skall
anses vara bosatt här. Detta gäller
dock inte om synnerliga skäl talar
emot det.
Den som kommer till Sverige
och kan antas komma att vistas här
under längre tid än ett år skall
anses vara bosatt här, om inte
synnerliga skäl talar emot det. En
utlänning som enligt 4 § andra
stycket folkbokföringslagen
(1991:481) inte skall folkbokföras
skall dock inte anses vara bosatt
här.
En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande anses
vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.
Lagrådets yttrande
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-12-07
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thorsson,
regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 1 december 1999 (Utrikesdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
2. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl.,
3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1994:481),
4. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Lars Nilsson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Från de synpunkter Lagrådet har att beakta är främst av intresse hur
förslagen förhåller sig till Sveriges internationella förpliktelser, närmare
bestämt till 1951 års flyktingkonvention, jämförd med 1967 års protokoll
angående flyktingars rättsliga ställning.
Enligt artikel 28 i konventionen skall (shall) fördragsslutande stat för
flykting, som lovligen vistas inom statsområdet, utfärda resedokument
för resor utanför statsområdet, såvida inte tungt vägande skäl hänförliga
till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen talar däremot.
Förslagen innebär däremot att flyktingförklaring och resedokument under
angiven tid inte får beviljas den som är flykting i konventionens och
protokollets mening, om han har fått uppehållstillstånd med stöd av 2
kap. 4 a § utlänningslagen; av sistnämnda förhållande följer att han vistas
lovligen här i riket.
Vidare innebär artikel 24 1 b) i flyktingkonventionen att
fördragsslutande stat skall (shall) tillerkänna flykting, som lovligen vistas
inom statsområdet, samma behandling som statens egna medborgare
beträffande socialförsäkring (lagstadgade bestämmelser rörande
exempelvis sjukdom). Förslagen innebär däremot i princip att den som
meddelats uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen
inte skall folkbokföras, om han kan antas komma att vistas i landet med
stöd av tillståndet under högst tre år (vilket måste betraktas som en i
sammanhanget lång tid). Han får därmed inte heller rätt till
bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner, något som däremot
svenska medborgare bosatta i Sverige har.
Lagrådet konstaterar att Sverige med de föreslagna bestämmelserna
inte lever upp till sina förpliktelser enligt flyktingkonventionens
ordalydelse.
Såvitt angår vägran att bevilja flyktingförklaring och resedokument
kan avvikelsen försvaras med att det är fråga om massflyktssituationer,
där den föreslagna regleringen innebär så stora fördelar för den berörda
folkgruppen att dessa motiverar att den individuella handläggningen
skjuts på framtiden; dessutom skulle måhända en sådan ändå inte hinnas
med för hela folkgruppen under den tid de tillfälliga uppehållstillstånden
gäller. Härtill kommer att FN-organet UNHCR, som övervakar
efterlevnaden av flyktingkonventionen, har godtagit ordningen att skjuta
upp den individuella prövningen.
Mera betänkliga är förslagen i fråga om de sociala förmånerna, där det
inte kan uteslutas att ekonomiska överväganden varit drivkraften; det blir
samhällsekonomiskt billigare att ge flyktingarna förmåner enligt lagen
om mottagande av asylsökande m.fl. De båda förslagen har dock nära
samband med varandra. Om myndigheterna i en massflyktssituation inte
hinner skilja ut konventionsflyktingarna från andra flyktingar finns inte
heller möjlighet att konstatera vilka flyktingars rättigheter enligt
konventionen som blir åsidosatta.
På grund av det anförda anser sig Lagrådet inte böra avstyrka den
föreslagna ordningen, trots de erinringar som kan anföras i fråga om dess
bristande överensstämmelse med våra konventionsförpliktelser.
Det bemyndigande som finns i 2 kap. 4 a § första stycket
utlänningslagen ger intrycket att regeringen i fråga om en viss grupp av
utlänningar äger meddela föreskrifter som kompletterar reglerna i 3 kap.
Bemyndigandet har i förordningen om tidsbegränsade uppehållstillstånd
dock utnyttjats av regeringen på så sätt att medborgare i
Förbundsrepubliken Jugoslavien som kommer från provinsen Kosovo
och som inte kan återvända dit på grund av förhållandena där, bl.a. sägs
skola anses ha behov av sådant tillfälligt skydd som avses i 2 kap. 4 a §.
Praktiskt sett bör detta innebära att nämnda medborgare blir betagna
rätten att få sin ansökan om uppehållstillstånd enligt 3 kap. handlagd som
en asylansökan (jfr 3 kap. 1 §).
I ett nytt tredje stycke föreslås en uttrycklig regel om att en utlänning,
som meddelats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av första
stycket, inte får beviljas flyktingförklaring eller resedokument. Av
författningskommentaren framgår att ansökningar om
flyktingförklaringar eller resedokument över huvud taget inte får tas upp
till prövning utan skall avvisas.
Den grupp av utlänningar som i en regeringsförordning pekas ut som
en grupp med tillfälligt behov av skydd här i riket (i det ovan angivna
exemplet "medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien, som kommer
från provinsen Kosovo") kommer att försättas i en sämre situation än
andra utlänningar i så måtto att de inte kan få sina ansökningar om asyl,
flyktingförklaringar eller resedokument prövade i sak under en viss
tidsperiod. Detta missgynnande kan sägas utgöra en form av
diskriminering. Det diskrimineringsförbud som finns i 2 kap. 15 §
regeringsformen och som omfattar bl.a. utlänning här i riket (2 kap. 22 §
7 regeringsformen) innebär att lag eller annan föreskrift ej får innebära
att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras,
hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet. Den grupp av
utlänningar som avses i den ovan nämnda regeringsförordningen bestäms
med angivande av gruppens nationalitet och geografiskt ursprung och
kommer därför inte att omfattas av diskrimineringsförbudet i 2 kap. 15 §.
Om den grupp som anges i en regeringsförordning däremot skulle
komma att knyta an till exempelvis gruppens etniska ursprung, kan det
ifrågavarande diskrimineringsförbudet i regeringsformen mycket väl bli
tillämpligt.
En särskild olägenhet som föranleds av ändringen i fråga om
folkbokföring är att det kan förflyta upp till tre år innan socialnämnden
kan medverka till fastställande av faderskap, eftersom sådan medverkan
förutsätter att barnet är folkbokfört i kommunen; se 2 kap. 1 och 2 §§
föräldrabalken. Fallet torde inte vara opraktiskt eftersom flyktingfamiljer
mycket väl kan komma hit med nyfödda barn. Lagrådet kan inte se någon
lämplig lösning på problemet men anmärker att denna konsekvens av
förslaget kan medföra en viss rättsosäkerhet för barnet.
Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
Enligt det föreslagna tredje stycket i 2 kap. 4 a § får någon som avses
här inte under angiven tid beviljas flyktingförklaring eller resedokument.
Enligt 3 kap. 6 och 7 §§ skall däremot så ske för den som är flykting,
vilket en person som avses i 2 kap. 4 a § mycket väl kan vara. En erinran
om det undantag som följer av 2 kap. 4 a § tredje stycket bör därför
införas i 3 kap. 6 och 7 §§.
Av utlänningslagen bör uttryckligen framgå att en person som avses i 2
kap. 4 a § inte måste ha utverkat uppehållstillstånd före inresan i landet.
Lagrådet återkommer till den frågan i yttrandet över en annan, samtidigt
härmed behandlad, lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i
utlänningslagen.
Övriga lagförslag
Förslagen föranleder inte andra erinringar än de inledningsvis anförda.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,
Wärnersson, Lejon, Lövdén.
Föredragande: statsrådet Klingvall
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:42 Utlänningar i en
massflyktsituation, sociala förmåner m.m.
Lagen omtryckt 1994:515.
Senaste lydelse 1996:1379.
Senaste lydelse 1996:1384.
Senaste lydelse 1996:1384.
Lagen omtryckt 1994:515.
Senaste lydelse 1996:1379.
Senaste lydelse 1996:1384.
Prop. 1999/2000:42
4
1
10
1
11
1
15
1
27
1
28
1
31
1
34
1
Prop. 1999/2000:42
Bilaga 1
Prop. 1999/2000:42
Bilaga 2
36
1
Prop. 1999/2000:42
Bilaga 3
37
1
Prop. 1999/2000:42
Bilaga 4
41
1
Prop. 1999/2000:42
Bilaga 5
44
3
Prop. 1999/2000:42
Bilaga 6
45
1
Prop. 1999/2000:42