Post 5732 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:100 ·
Hämta Doc ·
2000 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100/2
Bilaga 2
Avstämning av målet om
en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000
Bilaga 2
Avstämning av målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000
Innehållsförteckning
1 Regeringens arbetslöshets- och sysselsättningsmål 5
2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på arbetsmarknaden 6
2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser 6
2.2 Lönebildning 7
2.3 Privat sysselsättning och företagande 7
2.4 Skola, vård och omsorg 8
2.5 Arbets- och kompetenslinjen 9
2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling 9
2.5.2 Arbetsmarknadspolitik 12
3 Sysselsättningssamarbetet inom EU 15
4 Regeringens förslag i 2000 års ekonomiska vårproposition 16
4.1 En offensiv för tillväxt och rättvisa 16
4.2 Förbättrade villkor för företagande 18
5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till 2003 20
5.1 Den ekonomiska utvecklingen 20
5.2 Arbetsmarknaden 20
1 Regeringens arbetslöshets- och
sysselsättningsmål
Att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten är regeringens främsta uppgift. I
regringsförklaringen 1996 deklarerade
regeringen att Sverige 2000 skall ha halverat den
öppna arbetslösheten till 4 procent och riksdagen
ställde sig i juli samma år bakom detta mål.
Ibudgetpropositionen för 1999 tillkom ett mål
för sysselsättningen. Målet innebär att andelen
reguljärt sysselsatta av befolkningen mellan 20
och 64 år skall öka från 74 procent 1997 till
80 procent 2004. Därigenom minskar också
behovet av sociala
ersättningar. Antalet personer, omräknat till
helårsekvivalenter, vars försörjning utgörs av
ersättningar för ohälsa, arbetslöshet, deltagande i
arbetsmarknadsprogram och socialbidrag skall
minska från drygt 1 miljon helårspersoner 1997
till 0,8 miljoner 2004.
Diagram 1.1 Öppen arbetslöshet, säsongrensade 3-mån.
glidande medelvärden mars 1993-februari 2000
Procent av arbetskraften
Regeringen har utfäst sig att varje halvår
redovisa en avstämning i förhållande till målet
om halverad öppen arbetslöshet. I det följande
redovisas den sjunde avstämningen av
arbetslöshetsmålet, vilken också innehåller en
redogörelse för regeringens politik och för
utvecklingen på arbetsmarknaden. Vidare
presenteras en uppföljning av
sysselsättningsmålet. Slutligen redovisas i korthet
regeringens prognos för tillväxt, sysselsättning
och arbetslöshet fram till 2001 och scenarier för
utvecklingen under de därefter följande två åren.
De senaste tre åren har arbetslösheten minskat
kraftigt bland både män och kvinnor (diagram
1.1). I februari i år uppgick den säsongrensade
öppna arbetslösheten enligt
Finansdepartementets beräkningar till
5,5 procent , vilket är en minskning med cirka
0,2 procentenheter sedan februari förra året.
Sedan 1997 har den säsongrensade
arbetslösheten minskat med drygt
3 procentenheter. Den öppna arbetslösheten
bland kvinnor, som allt sedan krisen i början av
1990-talet varit betydligt lägre än männens,
uppgick i februari i år till 5,2 procent
(säsongrensat). Detta kan jämföras med en
arbetslöshet på
5,8 procent bland männen.
Andelen reguljärt sysselsatta bland personer i
åldrarna 20 till 64 år uppgick 1990 till drygt
85 procent. Sysselsättningsandelen sjönk
därefter, med undantag av en viss uppgång 1995,
kontinuerligt fram till 1997. Sedan sommaren
1997 har sysselsättningsandelen åter stigit och
1999 var andelen reguljärt sysselsatta
75,9 procent (diagram 1.2). Under fjärde
kvartalet 1999 uppick andelen reguljärt
sysselsatta till 76,0 procent, en ökning med drygt
0,8 procentenheter sedan fjärde kvartalet 1998.
Diagram 1.2 Andel reguljärt sysselsatta, 20-64 år,
säsongrensade månadsdata, 3-mån. glidande medelvärden
mars 1993-mars 2000
Procent
När sysselsättningsmålet fastställdes, beräknades
att cirka 55 000 nya arbetstillfällen per år skulle
behöva tillkomma mellan 1997 och 2004 för att
målet skulle kunna uppnås. Sedan 1997 har
sysselsättningen ökat med 190 000 personer,
vilket innebär att utvecklingen de senaste två
åren ligger i linje med vad som krävs för att
sysselsättningsmålet skall kunna uppnås. Det
senaste året har antalet sysselsatta ökat med
89 000 personer.
2 Sysselsättningspolitiken och
utvecklingen på arbetsmarknaden
I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25)
hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning
för sitt arbete att stärka tillväxten och
sysselsättningen. Dagordningen har därefter fått
sin konkreta utformning i ett flertal
propositioner.
Regeringens politik för ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet bygger på fem grundstenar:
1. De offentliga finanserna skall vara sunda och
priserna stabila.
2. Det krävs en bättre fungerande lönebildning
för att arbetslösheten skall kunna halveras.
3. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.
4. I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan,
vården och omsorgen utgör kärnan i väl-
färden.
5. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen
genom att fler människor får arbete eller
utbildning som ger ökade möjligheter till
arbete.
Dessa grundstenar utgör i de följande avsnitten
utgångspunkt för redogörelsen för de konkreta
åtgärder som vidtagits inom ramen för
sysselsättningspolitiken. I avsnitten ges även en
bakgrund till de åtgärder som vidtagits samt en
beskrivning av utvecklingen på några centrala
områden.
2.1 Sunda offentliga finanser och stabila
priser
Den politik som regeringen fört för att stärka de
offentliga finanserna och värna prisstabiliteten
har påtagligt förstärkt förtroendet för svensk
ekonomi. Saneringen av de offentliga finanserna,
som inleddes under förra mandatperioden har
inneburit att budgetunderskott vänts till
överskott och att Sverige har börjat amortera på
statsskulden. Dessutom har tilltron till
inflationsmålet på 2 procent stärkts. Dessa
faktorer har tillsammans skapat utrymme för
väsentligt lägre räntor. Lägre räntor leder till att
de offentliga ränteutgifterna minskar, vilket i sin
tur frigör resurser som kan användas för att
förbättra ekonomins funktionssätt och för att
öka sysselsättningen bl.a. inom vård, skola och
omsorg. Lägre räntor stimulerar dessutom
sysselsättningen inom den privata sektorn via
ökade investeringar och privat konsumtion.
Sunda offentliga finanser och stabila priser är
alltjämt en viktig förutsättning för en uthållig
ökning av sysselsättningen. I enlighet med det
långsiktiga mål för de offentliga finanserna som
antogs av riksdagen i och med 1997 års
vårproposition skall överskotten i de offentliga
finanserna uppgå till 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. Där-
igenom lättas skuldbördan på kommande
generationer samtidigt som ett finanspolitiskt
handlingsutrymme skapas inför kommande
lågkonjunkturer.
De förbättrade utsikterna för svensk ekonomi
har, inom ramen för budgetmålen, möjliggjort
skattesänkningar riktade till låg- och medel-
inkomsttagare från och med den 1 januari i år.
Ett viktigt inslag i regeringens politik för ökad
sysselsättning och minskad arbetslöshet är att
successivt reducera marginaleffekter och ta bort
fattigdomsfällor.
Under 1999 förbättrades konjunkturen.
Under 3:e kvartalet förra året växte BNP med
drygt 4 procent. För att motverka risken för att
den tilltagande högkonjunkturen på 1–2 års sikt
skall leda till höjda priser beslöt Riksbanken att
höja styrräntan, den s.k. reporäntan, i november
1999. Riksbanken fortsatte sedan med en andra
höjning i februari i år. Sammanlagt har
Riksbankens reporänta höjts från 2,90 till
3,75 procent. Inflationstakten är fortsatt låg.
Mellan februari 1999 och samma månad i år har
konsumentpriserna stigit med 1,3 procent.
Den ekonomiska politiken är inriktad på att
skapa förutsättningar för att den nuvarande
konjunkturuppgången skall bli långvarig. Risken
för överhettning måste motverkas samtidigt som
de lediga resurser som finns i form av arbetslösa,
personer i arbetsmarknadspolitiska program
samt de som under krisen i början av 1990-talet
lämnade arbetskraften mobiliseras. Den
ekonomiska politiken är dessutom inriktad på att
skapa förutsättning för en fortsatt god
investeringsutveckling.
2.2 Lönebildning
För att det skall vara möjligt att uppnå
arbetslöshetsmålet är det av stor vikt att
löneökningarna hålls på en nivå som är förenlig
med fortsatt prisstabilitet även vid en väsentligt
lägre arbetslöshet än dagens. I en ekonomi som
är inriktad på prisstabilitet är det svårt för
företagen att övervältra kostnader för löne-
ökningar på konsumenter genom att höja
priserna. Ökad konkurrens pressar
vinstmarginalerna. Reallöneökningar som över-
stiger produktivitetstillväxten kommer därför i
större utsträckning än tidigare att få direkta
konsekvenser för produktion och sysselsättning.
Våren 1996 gav regeringen arbetsmarknadens
parter i uppdrag att redovisa sin syn på
lönebildningen och möjligheterna att gemensamt
formulera nödvändiga förändringar av
förhandlings- och lönebildningssystemen.
Regeringen beslutade därefter att utse en särskild
utredare med uppgift att närmare analysera de
olika förslag till förändringar av formerna för
framtidens lönebildning som parterna presen-
terade för regeringen under våren 1997.
Utredaren lämnade sitt huvudbetänkande till
regeringen i november 1998. Riksdagen
beslutade den 15 mars i år om propositionen
”Lönebildning för full sysselsättning” (prop.
1999/2000:32). I propositionen föreslår
regeringen att en ny myndighet, Medlings-
institutet, inrättas. Syftet är att främja en
lönebildning i samhällsekonomisk balans som tål
de påfrestningar en långvarigt ökad arbetskrafts-
efterfågan medför och därmed gör det möjligt att
kombinera höjda reallöner med låg arbetslöshet
och stabila priser. Medlingsinstitutets uppgift
föreslås vara att medla i arbetstvister och kalla
parter till överläggningar eller på annat sätt
informera sig om kommande eller pågående
avtalsförhandlingar. Dessutom föreslås
Medlingsinstitutet bli statistikansvarig
myndighet för den officiella lönestatistiken från
den 1 januari 2001. Riksdagen har dessutom
beslutat om vissa förändringar av det regelverk
inom vilket avtalsförhandlingarna bedrivs.
Under de senaste tre åren har den nominella
löneökningstakten sjunkit. Reallöneutvecklingen
har samtidigt varit fortsatt god. Denna
utveckling har varit gynnsam för
sysselsättningen. Det är dock oklart om de
hittills genomförda förändringarna av
lönebildningen är tillräckligt omfattande för att
förena en stabilt låg arbetslöshet med måttliga
nominella löneökningar.
2.3 Privat sysselsättning och företagande
Expansion av befintliga företag samt etablering
av nya, både utländska och inhemska, är grunden
för att uppnå ett mer dynamiskt och flexibelt
näringsliv som har möjlighet attkonkurrera med
sina varor och tjänster på världsmarknaden. En
hög sysselsättning i privat sektor bidrar även till
att stärka deoffentliga finanserna och är därför en
grundförutsättning för att bibehålla ett väl
utbyggt välfärdssystem.
Diagram 2.1 Sysselsättningsförändring i näringslivet och
offentliga myndigheter, basperiod januari 1994
Tusental personer (säsongrensade glidande medelvärden)
Den privata sysselsättningen minskade kraftigt i
början av 1990-talet, framför allt inom
tillverkningsindustrin och byggsektorn. Sedan
1994 har den privata sysselsättningen återigen
ökat (diagram 2.1).
Sysselsättningsökningen har accelereratunder
det senaste året. Den snabba
sysselsättningstillväxten inom tjänstesektorn har
fortsatt. Bara i februari 2000 anmäldes 54 000 nya
jobb till
arbetsförmedlingarna. Den största ökningen har
under de senaste åren skett inom privata före-
tagsinriktade tjänster, men även inom personliga
och kulturella tjänster samt inom privat
utbildning, vård och omsorg.
Saneringen av de offentliga finanserna under
1990-talet har minskat osäkerheten om den
ekonomiska politiken. Tillsammans med lägre
räntenivåer har det bidragit till att skapa ett
gynnsamt investeringsklimat och därmed lagt
grunden för ökad sysselsättning.
Under 1990-talet har antalet egenföretagare,
exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt
10 procent. Under 1999 startades drygt 54 000
nya företag, lika många som under 1998. Av
dessa var drygt 16 000 aktiebolag, resten enskild
firma, handels- eller kommanditbolag. För att
främja kvinnligt företagande har särskilda
åtgärder införts. Till dessa hör möjlighet till
förlängt starta eget-bidrag, särskilda
lånemöjligheter och affärsrådgivning.
Under 1999 minskade antalet konkurser med
närmare 30 procent jämfört med året innan, till
5 400 (exklusive enskild firma, privatpersoner
samt dödsbon).
2.4 Skola, vård och omsorg
Saneringen av de offentliga finanserna har skapat
utrymme för att tillföra kommuner och landsting
mer resurser. Jämfört med 1996 års
statsbidragsnivå tillfördes de generella
statsbidragen till kommuner och landsting
16 miljarder kronor fram till och med 1999.
Dessutom beslutade riksdagen att den statliga
skatten på 200 kronor för skattskyldiga med
förvärvsinkomster skall utgöra kommunal
inkomstskatt. Därmed tillfördes
kommunsektorn ytterligare 1,3 miljarder kronor.
Höjningen av statsbidragen under innevarande år
uppgår till 4 miljarder kronor.
För 2001 har regeringen aviserat att ytterligare
4 miljarder kronor kommer att tillföras
kommuner och landsting varav 1 miljard kronor
särskilt skall gå till vård- och omsorgssektorn
och 700 miljoner kronor skall användas för
särskilda insatser. Omföringen av den statliga
inkomstskatten om 200 kronor förlängs så att
cirka 1,3 miljarder kronor även 2001 tillförs den
kommunala sektorn. Sammantaget avser
regeringen att höja statsbidragen med cirka
24 miljarder kronor till 2002.
Vidare har det i det kommunala
momssystemet uppkommit ett underskott till
följd av att kommunernas och landstingens
avgifter har varit för låga i förhållande till den
ersättning som har betalats ut från systemet.
Sammantaget beräknas underskottet uppgå till
cirka4 miljarder kronor under innevarande år.
Regeringen anser det vara av stor vikt att
kommunsektorn prioriterar skola, vård och
omsorg samtidigt som balanskravet uppfylls.
Regeringen aviserar därför att staten tar över
detta underskott som annars skulle ha fått
betalats via en högre momsavift. Därmed frigörs
betydande resurser till kommunsektorn.
Den ekonomiska situationen för kommunerna
och landstingen har också förbättrats genom det
ökade skatteunderlaget som den snabba
sysselsättningsökningen givit upphov till. De
höjda statsbidragen och det förbättrade
ekonomiska läget har medfört att en
sysselsättningsökning kunnat komma till stånd
inom kommuner och landsting mellan 1996 och
1999. Höjda stats-
bidrag underlättar dessutom förutsättningarna
för höjd kvalitet inom skola, vård och omsorg.
Antalet sysselsatta inom den offentliga
sektorn ökade med cirka 37 000 personer mellan
1997 och 1999. Ökningen har varit störst bland
kvinnor och i första hand kommit till stånd inom
kommunerna. Sedan juli 1999 kan dock en svag
minskning av antalet sysselsatta i den offentliga
sektorn skönjas, främst bland kvinnor, enligt
uppgifter från Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökning. Regeringens
bedömning är att minskningen är tillfällig.
Rekryteringsbehoven av personal inom skola,
vård och omsorg är fortsatt stor. Enligt
beräkningar från Kommun- och
Landstingsförbunden behöver mellan 15 000-
20 000 personer anställas per år under den
kommande tioårsperioden. I januari i år enades
regeringen tillsammans med
Landstingsförbundet, Svenska Kommunför-
bundet, Svenska Kommunalarbetarförbundet,
Vårdförbundet och SACO om att deltids-
arbetslösheten inom vård och omsorg ska
halveras inom ett år. Överenskommelsen är ett
led i att motverka framtida brist på vård- och
omsorgspersonal och ett steg på vägen att
minska deltidsarbetslösheten inom vård och
omsorg.
2.5 Arbets- och kompetenslinjen
2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling
En av grundstenarna i regeringens
sysselsättningsstrategi är en flerårig satsning på
utbildning och kompetensutveckling på alla
nivåer i samhället. För att varaktigt höja
sysselsättningen och förbättra möjligheterna till
arbete för de arbetslösa är utbildning av stor vikt.
Detta gäller särskilt om utbildningsinsatserna är
riktade till de personer som har lägre utbildning
samt till de kompetensområden där efterfrågan
finns.
Riksdagen har beslutat om en kraftfull
satsning på kompetensutveckling i arbetslivet.
Inom ramen för Europeiska socialfondens nya
mål 3 satsas totalt 2,4 miljarder kronor under
2000-2002 på kompetensutveckling för anställda.
Som ett ytterligare led i att stimulera
kompetensutveckling i arbetslivet har riksdagen
beslutat om särskilda medel för ett individuellt
system för kompetenssparande.
Kompetenssparandet skall stimuleras genom
reducerad skatt och skall vara tillgängligt för alla
individer och företagare. Syftet är att stimulera
kontinuerlig kompetensutveckling, vilket höjer
individens möjligheter att välja och byta arbete.
Därmed ökar
anställbarheten och tryggheten i arbetslivet. En
utredning med uppdrag att ge förslag på
utformningen av ett system för
kompetensutveckling tillsattes i december 1999.
Slutredovisning sker i januari 2001.
Som en följd av konjunkturnedgången i början
på 1990-talet ökade arbetslösheten kraftigt inom
samtliga utbildningsgrupper i Sverige. Den
senaste tidens förbättrade konjunkturläge har på
motsvarande sätt medfört att arbetslösheten
sjunkit för alla utbildningsgrupper. Som framgår
av tabell 2.1 ligger arbetslösheten emellertid
fortfarande på en hög nivå för personer med
kortare utbildning. Arbetslöshetsnivån för
högutbildade har däremot sjunkit till en relativt
låg nivå, även om en viss ökning av
arbetslösheten för forskarutbildade skett under
de senaste två åren. En bidragande orsak till
nedgången i arbetslöshet bland personer med
högst gymnasieutbildning är att många personer
med denna utbildningsnivå deltar i
kunskapslyftet.
Tabell 2.1 Arbetslöshet för olika utbildningsgrupper
Procent
1996
1997
1998
1999
Förgymnasial utbildning
< 9 år
9,4
9,5
7,9
7,2
Förgymnasial utbildning
9 (10) år
11,5
12,0
9,9
9,1
Gymnasieutbildning max 2 år
8,9
8,3
6,6
5,5
Gymnasieutbildning > 2 år
9,1
9,2
7,6
6,2
Eftergymnasial utbildning
< 3 år
4,6
4,9
3,9
3,6
Eftergymnasial utbildning
minst 3 år
3,5
3,4
2,9
2,5
Forskarutbildning
2,9
1,9
2,1
2,7
Samtliga
8,1
8,0
6,5
5,6
Anm.: Arbetslöshet definieras här som antal arbetslösa som andel av antal
personer i arbetskraften inom respektive utbildningsgrupp.
Källa: Statistiska centralbyrån, AKU
Vuxenutbildning
Till det offentliga skolväsendet för vuxna hör
kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxen-
utbildning för utvecklingsstörda (särvux) och
svenskundervisning för invandrare (sfi). Sedan
kunskapslyftet startade hösten 1997 har
deltagandet i vuxenutbildningen ökat
kraftigt.Våren 1999 studerade cirka 260 000
personer inom den kommunala
vuxenutbildningen (grundläggande, gymnasial
och påbyggnadsutbildning).
Enligt Skolverket uppgick det totala antalet
studerande i gymnasial vuxenutbildning under
våren 1999 till drygt 228 000 personer, vilket är
en ökning med 19 procent från våren 1998.
Preliminära uppgifter för hösten 1999 visar att
drygt 180 000 personer deltog i gymnasial vuxen-
utbildning. Kunskapslyftet utgjorde drygt tre
fjärdedelar av platserna i vuxenutbildningen
under hösten, vilket var mindre än under våren
1999. Den preliminära statistiken från Statistiska
centralbyrån visar att efterfrågan på utbildning
inom kunskapslyftet är fortsatt hög. I många
kommuner överstiger andelen anordnade
utbildningsplatser de tilldelade platserna under
1999. Inför 2000 bedömer kommunerna att
anordnad utbildning kommer att ligga i nivå med
antalet tilldelade platser.
Av dem som deltog i gymnasial vuxen-
utbildning under våren 1999 var endast en
tredjedel män. Andelen kursdeltagare över 30 år
fortsätter att öka och uppgick till 60 procent
våren 1999. Deltagare som var födda utomlands
utgjorde cirka 20 procent av det totala antalet
studerande vårterminen 1999. Personer med
högst tvåårig gymnasieutbildning svarade för
68 procent av de studerande under våren 1999,
vilket motsvarar en ökning med 4 procent-
enheter från höstterminen 1997.
Omkring 209 000 av de komvuxstuderande
återfanns i händelseregistret hos
Arbetsmarknadsstyrelsen. Av dessa var 136 000
kvinnor och 73 000 män. 140 000 var utan arbete
i samband med kursstarten våren 1999. Av
kvinnorna var 53 procent arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitiska program, medan
18 procent hade arbete. Av männen var
58 procent arbetslösa eller sysselsatta i program
och 9 procent hade arbete. Under
våren 1999 hade knappt 7 procent av de
studerande vid komvux inte varit inskrivna vid
arbetsförmedlingen vid något tillfälle. Av de
studerande på komvux gymnasienivå hade
29 procent särskilt utbildningsstöd (UBS) och
11 procent hade särskilt vuxenstudiestöd (SVUX
och SVUXA). Redovisade siffror är ett första
resultat av Arbetsmarknadsstyrelsens analys av
de komvuxstuderandes arbetsmarknadssituation.
Statistiken visar att vuxenutbildningen fyller ett
viktigt syfte att höja kompetensen och däri-
genom öka möjligheterna att komma in på
arbetsmarknaden.
Antalet beviljade ansökningar om särskilt
utbildningsbidrag och särskilt vuxenstudiestöd
var 91 000 för vårterminen 2000, vilket är
avsevärt fler än inför vårterminen 1999, då 55 000
ansökningar beviljades. Ökningen var störst för
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
(SVUXA). En förklaring till ökningen kan vara
förbättrad information om möjligheten att söka
bidrag och stöd, vilket medfört en kraftig ökning
av antalet ansökningar.
Regeringen har tagit initiativ till fristående
utvärderingar av kunskapslyftet, bl.a. vad gäller
hur kunskapslyftet påverkat deltagarnas
möjligheter att få arbete eller gå vidare tillhögre
studier. Utvärderingarna avrapporteras löpande
under
perioden 1999–2002. Kunskapslyftskommittén
överlämnade sitt slutbetänkande om en
reformerad vuxenutbildning i början av april.
Regeringen avser att återkomma till frågan om
den framtida vuxenutbildningens inriktning och
dimensionering i en särskild proposition.
Kvalificerad yrkesutbildning
En försöksverksamhet med kvalificerad
yrkesutbildning på eftergymnasial nivå (KY)
pågår sedan 1996. Intresset från såväl arbetslivet
som de
sökande är mycket stort. Totalt beräknas
omkring 12 000 personer ha deltagit i KY under
hösten 1999, varav 6 000 personer var nyantagna.
Flest platser återfanns inom IT, tillverkning,
ekonomi, turism och vård. Av samtliga deltagare
under perioden 1996-1999 var 44 procent
kvinnor och 10 procent födda i utlandet.
Ungefär
80 procent har sex månader efter avslutad
utbildning fått arbete eller startat eget företag.
Antalet anordnare av kvalificerad
yrkesutbildning har tredubblats sedan starten
1996. Under hösten 1999 fanns det cirka 150
olika anordnare.
För att möta den ökade efterfrågan på
eftergymnasiala yrkesutbildningar behövs ett
system som tillgodoser arbetsmarknadens behov.
Regeringen avser att under hösten 2000
återkomma i frågan till riksdagen med ett förslag
över hur ett system för eftergymnasiala yrkes-
utbildningar kan organiseras och dimensioneras
från och med 2002. Syftet är att skapa en bättre
anpassning av utbildningsutbudet och behovet av
kompetens. För att uppnå detta behövs en
gemensam plattform för utbildningsanordnare
och arbetslivet.
Högskolan
Antalet registrerade studenter vid landets
universitet och högskolor uppgick till 310 000
personer läsåret 1998/99. I takt med att den
svenska högskolan byggts ut över hela landet har
68 000 nya platser tillkommit under perioden
1997-2000. Riksdagen har vidare fattat beslut om
ytterligare 10 000 platser för vart och ett av åren
2001 och 2002. De nytillkomna platserna skapas
främst inom de naturvetenskapliga och tekniska
områdena. Utöver den statligt finansierade
utbildningen förekommer även
uppdragsutbildning på landets universitet och
högskolor. Under
budgetåret 1999 beräknas mer än 5 000
helårsstudenter ha studerat på
uppdragsutbildning.
Riksdagen har för vissa examina fastställt
utbildningsmål för varje universitet och högskola
för treårsperioden 1997-1999. Målen har nåtts
vad gäller antalet magister- och civilingen-
jörsexamina. Övriga examensmål har inte nåtts
(tabell 2.2).
Riksdagen har även fastställt mål för minsta
antalet helårsstudenter för varje universitet och
högskola, både totalt sett samt inom de
naturvetenskapliga och tekniska utbildnings-
områdena. Målet för minsta antal studenter har
nåtts. Däremot har målet för antal studenter
inom naturvetenskap och teknik inte nåtts.
Mål har fastställts även för antal examina i
forskarutbildningen. För perioden 1997-1999 var
målet 5 949 examina i forskarutbildningen
(varvid licentiatexamen räknas som ½ examen,
liksom doktorsexamen om denna föregåtts av
licentiatexamen). För den följande treårs-
perioden 2000-2002 har som preliminärt mål
satts 7 285 examina i forskarutbildningen.
Preliminära resultat från treårsperioden 1997-
1999 visar att examensmålen för forskar-
utbildningen har nåtts med god marginal totalt
sett. Högst
resultat har nåtts inom det humanistisk-
samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet och
inom det medicinska vetenskapsområdet. För de
naturvetenskapliga och tekniska
utbildningsområdena ligger utfallet nära målet.
Målen för såväl grundutbildningen som
forskarutbildningen kommer att ses över under
våren 2000.
Riksdagen har tidigare beslutat om en
förstärkning av anslagen för grundforskning och
forskarutbildning med 470 miljoner kronor 2001
och ytterligare 209 miljoner kronor 2002.
Tabell 2.2 Examensmål
Examen
Mål
1997-1999
Utfall 1997-1999
i % av målet
Utfall 1997
Utfall 1999
Preliminära mål
2000-2002
Magisterexamen
14 155
107 (113 )
4 479 (4 704)
5 821 (6 167)
17 920
Apotekarexamen
280
82
52
95
350
Civilingenjörsexamen
10 700
103
3 454
3 971
11 670
Grundskollärarexamen, 4-9
4 440
68
960
1 053
6 260
Gymnasielärarexamen
3 720
82
933
1 117
4 485
Anm.: Utfallssiffrorna är hämtade från universitetens och högskolornas årsredovisningar. I utfallssiffrorna för magisterexamen anges inom parentes det totala antalet
examina inklusive examina vid enskilda högskolor samt lärosäten för vilka mål för antalet magisterexamen inte satts upp. Regeringen avser att under 2000 se över de
preliminära målen för perioden 2000-2002 och lämna förslag till justeringar av dessa.
2.5.2 Arbetsmarknadspolitik
Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att
genom ett effektivt platsförmedlingsarbete,
kompetenshöjande insatser och andra åtgärder
uppnå en högre rörlighet på arbetsmarknaden
och förhindra långa perioder utan reguljärt
arbete. Politiken skall bidra till ökad
sysselsättning och minskad arbetslöshet utan att
inflationsdrivande flaskhalsar och
arbetskraftsbrist uppstår. Det är mycket viktigt
att arbetsmarknadspolitiken har denna inriktning
speciellt under en stark konjunktur. Hög
prioritet ges därför till kompetenshöjning hos
arbetskraften och till att öka möjligheterna för
individer med en svag ställning på
arbetsmarknaden att etablera sig. Den
könsuppdelade arbetsmarknaden är ett hinder
för ökad rörlighet och måste därför motverkas.
Arbetsmarknadsverkets verksamhetsmål
I regleringsbrevet för Arbetsmarknadsverket för
budgetåret 1999 upprättades en rad
verksamhetsmål. Av tabell 2.3 framgår att
Arbetsmarknadsverket lyckats uppfylla
majoriteten av målen under 1999. En jämförelse
med 1998 års siffror visar på en förbättring av
resultaten under 1999.
Tabell 2.3 Arbetsmarknadsverkets mål- och resultat-
uppfyllelse
Mål
Resultat
1998
Resultat
1999
Anvisningsgrad (%)
90
91
90
Andel arbetsgivare som fått
tillräckligt med sökande i tid (%)
80
-
68
Andel i arbete efter yrkesinriktad
utbildning (%)
701
342
45
Antal långtidsarbetslösa (högst)
50 000
53 217
52 997
Antal långtidsinskrivna3 (högst)
75 0004
79 7285
71 745
Ungdomsgarantierbjudande (%)
100
87
97
1 Detta mål skulle uppnås fjärde kvartalet 1999.
2 För 1998 sattes inte något mål.
3 Avser antal långtidsinskrivna under de senaste två åren.
4 Vid slutet av 1999.
5 För 1998 sattes inte något mål.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen
En studie visar emellertid att 60 procent av
arbetsgivarna anser att de inte får tillräckligt
många sökande inom utsatt tid till yrken där det
krävs högskoleutbildning. Störst är problemet
när det gäller vårdpersonal, lärare och tekniska
yrken. Samma svårigheter finns dock för vissa
hantverksyrken och industriplatser. Enligt en
undersökning från Arbetsmarknadsstyrelsen
beror arbetsgivarnas rekryteringsproblem till viss
del på överdrivna kvalifikationskrav.
Konjunkturberoende program
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
programmen minskade under 1999 bl.a. till följd
av att anslagen har reducerats i samband med
konjunkturuppgången. I genomsnitt var knappt
135 000 personer i arbetsmarknadsprogram förra
året, vilket kan jämföras med drygt 165 000
personer 1998. Detta motsvarar en nedgång från
3,9 procent till 3,1 procent av arbetskraften.
Den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen prioriterades 1999
bl.a. för att avhjälpa bristen på arbetskraft inom
vissa yrkesområden. Enligt
Arbetsmarknadsstyrelsen råder det brist på bl.a.
lärare och sjuksköterskor, men även
inom data, teknik och vissa tillverknings- och
konstruktionsyrken. Årsgenomsnittet för arbets-
marknadsutbildning ökade från 42 000 till 45 000
personer mellan 1998 och 1999. Den speciella
IT-satsningen som går under benämningen SwIT
utökades och omfattade i genomsnitt 3 000
personer under 1999.
Andelen personer som fått arbete efter
yrkesinriktad utbildning har successivt
förbättrats under 1999, från 33 procent under det
första kvartalet till 45 procent under det fjärde
kvartalet. Sämst är resultaten för utbildningar
inom yrken där det normalt krävs eftergymnasial
utbildning, exempelvis tekniska utbildningar och
utbildningar inom datavetenskap. Kvinnor som
deltagit i yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning har haft lättare än
män att finna arbete. Detta gäller generellt
oavsett utbildningsinriktning, även för
utbildningar dominerade av män.
Under 1999 gjordes flera förändringar i de
arbetsmarknadspolitiska programmen i syfte
att förenkla regelverket. I januari infördes
arbetspraktik, som successivt ersatte
arbetslivsutveckling (ALU) och
arbetsplatsintroduktion (API). Särskilt
introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS)
tillkom för personer i behov av yrkesinriktad
rehabilitering, vilket i genomsnitt omfattade
omkring 200 personer.
Andelen långtidsarbetslösa i de
arbetsmarknadspolitiska programmen har ökat.
Årsmedeltalet för långtidsarbetslösa 1999 är
emellertid något lägre än året innan (jämför
tabell 2.3). En förändring av rutinerna för
registrering på kategorier av arbetslösa har
medfört att fler personer än tidigare räknas som
långtidsarbetslösa.
Förstärkt anställningsstöd infördes fr.o.m. den
1 oktober 1999 som komplement till det all-
männa anställningsstödet. Anställningsstöden
syftar till att stimulera anställning av långtids-
arbetslösa personer som har svårigheter att få ett
reguljärt arbete. Allmänt anställningsstöd kan
lämnas för person som varit långtidsarbetslös
och inskriven på arbetsförmedlingen sedan
minst 12 månader. Stödet som ges till
arbetsgivaren motsvarar 50 procent av
lönekostnaden (maximalt 350 kronor per dag) i
högst sex månader. Förstärkt anställningsstöd
kan sedan
1 januari i år lämnas vid anställning av person
som varit inskriven vid arbetsförmedlingen som
arbetslös eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska
program under en sammanhängande period på
minst 24 månader. Ursprungligen var kravet
36 månaders arbetslöshet eller sysselsättning i
program. Stödet ges under maximalt 24 månader.
Under de första sex månaderna motsvarar stödet
75 procent av lönekostnaden (maximalt 525 kr
per dag) och under de följande 18 månaderna
25 procent av lönekostnaden (maximalt
175 kronor per dag). Under 1999 har allmänt
anställningsstöd omfattat i genomsnitt 9 700
personer per månad, av vilka cirka 63 procent
sedan erhållit anställning utan subvention. Sedan
1 oktober har genomsnittstalen per månad varit
3 900 personer med allmänt anställningsstöd och
2 600 personer med förstärkt anställningsstöd.
Fram t.o.m. mars i år har omkring 7 000
personer anställts med förstärkt anställningsstöd.
Långtidsinskrivna
Antalet långtidsinskrivna minskade under 1999
med omkring 20 000 personer och kom att
omfatta 83 000 personer. Minskningen mot-
svarar en femtedel av det totala antalet
långtidsinskrivna 1998.
Av dem som var inskrivna som arbetssökande
vid arbetsförmedlingen och saknade arbete eller
deltog i program under 1999, hade knappt
hälften (260 000) varit inskrivna i mer än två år,
knappt var tredje i mer än tre år (168 000) och
drygt var femte (121 000) i mer än tre år. Den
genomsnittliga inskrivningstiden för arbets-
sökande utan arbete eller i program ökade med
5 procent till 677 dagar mellan 1998 och 1999.
Att en person under en längre tid är inskriven
som arbetssökande innebär dock inte att per-
sonen behöver vara arbetslös under hela
perioden, exempelvis kvarstår vissa personer som
inskrivna även om de får ett arbete för kortare
tidsperiod, ett deltidsarbete eller deltar i program
av kortvarig omfattning.
Tillfälliga anställningar
Antalet tillfälliga anställningar har ökat med
40 procent från 1990 till 1999. Andelen tillfälliga
anställningar i relation till det totala antalet
anställningar har ökat från 10 procent 1990 till
16 procent 1999. En orsak till ökningen av
tillfälliga anställningar är den snabba strukturella
omvandlingen av ekonomin. Merparten av
visstidsanställningarna har dock med tiden
övergått i fasta anställningar när konjunkturen
förbättrats. Undersökningar visar att de flesta
som har en tillfällig anställning vill ha en fast
anställning. Tillfälliga anställningar kan för
arbetslösa dock vara ett viktigt led i processen att
varaktigt
etablera sig på arbetsmarknaden.
Anställningsformen överenskommen
visstidsanställning är ett exempel på en åtgärd
med bl.a. syftet att underlätta anställningar hos
små och medelstora företag.
Personer med utomnordisk bakgrund
Invandrare från länder utanför Norden har
särskilt stora svårigheter på arbetsmarknaden.
Under 1990-talet ökade arbetslösheten kraftigt
både för utomnordiska invandrare utan
svenskt medborgarskap och för utomnordiska
invandrare med svenskt medborgarskap. Under
perioden sjönk såväl sysselsättningen som
arbetskraftsdeltagandet i båda dessa grupper.
Sedan 1997 har arbetslösheten bland
invandrare minskat (diagram 2.2). Enligt
Arbetsmarknadsstyrelsens statistik minskade
antalet utomnordiska invandrare som var
arbetslösa eller sysselsatta i arbetsmarknads-
politiskt program med 12 procent mellan 1998
och 1999. Den senaste tidens utveckling tyder på
att invandrarnas situation håller på att förbättras,
vilket bl.a. är en följd av den starkare konjunk-
turen. Arbetslöshetstalen för utomnordiska
medborgare är dock fortfarande fyra gånger
högre än talen för svenskfödda och för utom-
nordiska invandrare med svenskt medborgarskap
är arbetslöshetstalen tre gånger så stora.
Diagram 2.2 Relativa arbetslöshetstal för personer med
utomnordiskt respektive svenskt medborgarskap
1990-1999
Procent
Under 1990-talet har personer födda utanför
Norden haft ungefär samma utbildningsnivå som
personer med svensk bakgrund. Tabell 2.4 visar
att utbildningsnivån för invandrade män ligger i
nivå med svenska mäns utbildning.
Tabell 2.4 Åldersstandardiserad utbildningsnivå för män
födda i Sverige respektive utomlands 1990
Procentuell fördelning
Grundskola
Gymnasium
Högskola
Forskar-
utbildning
Födda i Sverige
37,3
38,8
18,0
0,76
Utrikes födda
Invandrat
ó 1975
37,5
39,8
14,3
0,89
Invandrat
ò 1976
36,5
35,7
16,1
1,33
Anm.: Åldersstandardisering innebär att hänsyn tagits till att utrikesfödda är
yngre än de som är födda i Sverige. Icke åldersstandardiserad statistik visar att
både andelen med enbart grundskola och andelen med högskoleutbildning är
något högre för personer födda utomlands i jämförelse med dem som är födda i
Sverige.
Källa: Bilaga 6 till Långtidsutredningen 1999/2000
Svårigheter för utomnordiska invandrare att få
arbete beror på flera faktorer. Exempelvis har
strukturomvandlingen medfört höjda kunskaps-
krav samtidigt som kraven på kulturell
anpassning och kunskaper i svenska ökat, vilket
kan försvåra möjligheterna för nyanlända
invandrare att få arbete. Introduktionen av
nyanlända
invandrare är central för deras framtida
förutsättningar på arbetsmarknaden. Liksom för
långtidsarbetslösa svenskar kan det vara svårt att
komma in på arbetsmarknaden efter en längre
tids arbetslöshet, varför särskilt anpassade
åtgärder kan behövas. Se vidare avsnitt 4.1 om de
särskilda insatserna för att öka sysselsättningen
bland invandrare.
Bland invandrarna finns en arbetskraftsresurs
som idag inte tas tillvara. Det är av stor vikt att
invandrarna kommer in på arbetsmarknaden,
bl.a. med tanke på att Sverige på lite längre sikt
riskerar att få arbetskraftsbrist till följd av en
åldrande befolkning.
Ungdomar
Den starkare konjunkturen har förbättrat
situationen för ungdomar på arbetsmarknaden.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen minskade
antalet arbetslösa 20-24-åringar under 1999 från
74 000 till 57 000, vilket motsvarar en minskning
från 14 till 11 procent av befolkningen i denna
åldersgrupp. Även för ungdomar mellan 18 och
19 år minskade arbetslösheten. För denna grupp
minskade arbetslösheten från 19 000 till 15 000
personer. Arbetskraftsdeltagandet för 18-19-
åringar är mycket lågt, eftersom de flesta
studerar.
Liksom för vuxna med utomnordisk
bakgrund har även ungdomar med utländsk
bakgrund problem att etablera sig på
arbetsmarknaden. För ungdomar med utländsk
bakgrund är risken att bli arbetslös större än för
ungdomar med svensk bakgrund, även när
kunskaperna i svenska och andra skolämnen är
identiska. Att problemen för ungdomar med
utländsk bakgrund är stora även för dem som
gått i svensk skola, visar att det finns behov av de
särskilda åtgärder som regeringen planerar.
Regionala skillnader
Den gynnsammaste arbetsmarknadsutvecklingen
återfinns i storstads- och universitetsregionerna
och i delar av Småland, medan arbetsmarknaden
utvecklats sämre i skogslänen. Enligt
Arbetsmarknadsstyrelsen var i genomsnitt 17,4
procent av arbetskraften i Norrbottens län öppet
arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiskt
program 1999, vilket kan jämföras med 6 procent
i Stockholms län och cirka 7 procent i
Jönköpings, Uppsala och Kronobergs län.
Arbetslöshetssiffrorna har dock sjunkit i
samtliga län utom Gotlands, även om
minskningen i Jämtlands och Kronobergs län var
marginell. Den största nedgången i
arbetslöshetstal ägde rum i Väster-
bottens, Uppsala och Västmanlands län, där
nedgången var nästan 2 procentenheter.
När Sverige delas in i regioner blir det tydligt
att arbetslösheten är högst och sysselsättningen
lägst i landets norra delar (tabell 2.5).
Arbetslösheten har dock minskat kraftigt i
mellersta Norrland.
Tabell 2.5 Regional utveckling av arbetslöshet och
sysselsättning, årsgenomsnitt 1998 och 1999
Arbetslöshet
% av arbetskraften
Sysselsättning
% av befolkningen
1998
1999
1998
1999
Hela riket
6,5
5,6
77,1
78,6
Stockholm
5,0
3,8
81,5
83,5
Östra Mellansverige
6,9
6,0
75,3
77,2
Småland och öarna1
5,4
4,9
81,5
82,1
Sydsverige
7,6
6,6
73,8
75,1
Västsverige
6,4
5,4
77,2
78,6
Norra Mellansverige
8,0
7,5
74,6
75,9
Mellersta Norrland
7,5
6,4
74,8
75,9
Övre Norrland
8,1
7,8
74,1
74,0
Anm.: Arbetslösheten beräknas som andelen arbetslösa av samtliga personer i
arbetskraften (16-64 år) i respektive region. Sysselsättningen beräknas som
andelen sysselsatta av samtliga personer i befolkningen i åldrarna 20-64 år i
respektive region. Sysselsättningen avser samtliga sysselsatta och är ej jäm-
förbar med sysselsättningsgraden som avser andel reguljärt sysselsatta.
1 Denna region innehåller län med mycket stora skillnader i arbetslöshet och
sysselsättning.
Källa: Statistiska centralbyrån, AKU
De län som hade låg arbetslöshet 1980 har också
låg arbetslöshet idag. Denna bild består även om
hänsyn tas till förekomsten av
arbetsmarknadspolitiska program. De bestående
skillnaderna i relativ arbetslöshet skulle kunna
bero på att
arbetskraftens rörlighet mellan olika regioner är
låg eller på att vissa regioner har ett överskott på
arbetskraft med utbildning eller erfarenhet som
inte efterfrågas och att anpassning via
nyinvesteringar i humankapital tar tid. Med
tanke på att skillnaderna i arbetslöshet ter sig så
stabila över en lång tidsperiod är det dessutom
troligt att skillnaderna i arbetslöshet till stor del
bottnar i t.ex. olikheter i befolknings- och
industristruktur, avstånd, livsmiljö samt
naturtillgångar.
3 Sysselsättningssamarbetet inom
EU
Regeringen fäster stor vikt vid att
sysselsättningsfrågan ges en framskjuten position
i EU:s arbete. Ett starkt europeiskt samarbete
kan stödja de nationella ansträngningarna i
kampen mot arbetslösheten. Den nya
avdelningen om sysselsättning i
Amsterdamfördraget innebär
både en ökad ambition i bekämpningen av
arbetslösheten och en förstärkt samordning av
sysselsättningspolitiken. Samordningen av
sysselsättningspolitiken skall ske på grundval av
gemensamma riktlinjer för sysselsättningen
(artikel 128) och bygger på erfarenheterna från
den multilaterala övervakningen av den
ekonomiska politiken. Liksom tidigare ligger
huvudansvaret för sysselsättnings- och arbets-
marknadspolitiken på de enskilda medlems-
staterna. Vid toppmötet i Helsingfors i december
1999 antogs de slutsatser om riktlinjer för
sysselsättning som gäller för innevarande år och i
februari 2000 antogs sysselsättningsriktlinjerna
av rådet. Vid det extra toppmöte som hölls i
Lissabon i mars i år slogs det fast att ett av
unionens övergripande mål skall vara full
sysselsättning. Sverige har aktivt bidragit till att
detta mål lyfts fram.
Rådets rekommendation till medlemsstaterna
Mot bakgrund av den årliga granskningen av
medlemsstaternas sysselsättningspolitik kan
rådet enligt artikel 128 avge rekommendationer
till medlemsstaterna. Möjligheten för rådet att
avge sådana icke-bindande rekommendationer
användes 1999 för första gången och kan ses som
en direkt följd av Amsterdamfördragets
ikraftträdande. Enligt rekommendationerna bör
Sverige vidta åtgärder för att minska skatte-
bördan med tyngdpunkt på låginkomsttagare,
samt av jämställdhetsskäl utreda på vilket sätt
könsuppdelningen i olika sektorer och yrkes-
kategorier kan minskas. Sverige har tagit till sig
kommissionens och rådets rekommendationer
och tar dessa i beaktande när sysselsättnings-
politiken utformas.
Riktlinjerna för sysselsättning år 2000
I förhållande till riktlinjerna för 1999 har endast
marginella revideringar och tillägg gjorts. Den
tidigare beslutade strukturen bestående av fyra
huvudområden, de s.k. fyra pelarna ligger fast: att
förbättra anställbarheten, utveckla företagar-
andan, uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga samt stärka
jämställdhetspolitiken. Inom varje område finns
ett antal riktlinjer som anger vad länderna bör
göra och i vissa fall finns konkreta mål som
länderna skall sträva efter att uppnå. Här kan
nämnas de tre övergripande målen på EU-nivå:
att ge alla ungdomar och vuxna en ny start innan
de varit arbetslösa i sex respektive tolv månader
samt öka andelen arbetslösa i aktiva åtgärder till
minst 20 procent. Jämfört med riktlinjerna för
1999 har vissa tillägg gjorts. Bland annat har
vikten av att utbilda
elever och lärare i IT-kunskap och att främja
elevers tillgång till datorer och Internet lyfts
fram. Även arbetsförmedlingens roll i att främja
en god matchning på arbetsmarknaden har
betonats. Regeringen har välkomnat att rikt-
linjerna inte nämnvärt reviderats och välkomnar
särskilt inriktningen på att arbetskraftens
anställbarhet måste främjas genom aktiva
åtgärder, med betoning på utbildning och
kompetensutveckling och att detta prioriteras
framför
passivt kontantstöd. Sverige uppfyller i de flesta
fall de mål och intentioner som riktlinjerna ger
uttryck för. I flera fall är regeringens ambition
mer långtgående än vad riktlinjerna anger.
Förändringar har även genomförts inom de
områden som omnämnts i Europeiska rådets
rekommendationer till Sverige.
Fortsatt arbete
Riktlinjerna för 2000 ligger till grund för ut-
arbetandet av uppdaterade nationella handlings-
planer i medlemsstaterna. Handlingsplanerna
kommer under 2000 att granskas i ministerrådet
och av kommissionen för att sedan bli underlag
till den gemensamma rapporten om
sysselsättning och nya riktlinjer för 2001. Ett
viktigt inslag i EU:s samarbete är att studera
medlemsländernas framgångar och misstag.
Informations- och erfarenhetsutbyte mellan
länderna innebär förbättrade möjligheter att
minska arbetslösheten. Regeringen kommer att
verka för att samarbetet på
sysselsättningsområdet följs upp och stärks, bl.a.
på grundval av slutsatserna från det extra
toppmötet om sysselsättning som avhölls i
Lissabon i mars.
4 Regeringens förslag i 2000 års
ekonomiska vårproposition
Det starka förtroendet för den ekonomiska
politiken med låga och stabila priser och
överskott i de offentliga finanserna skapar förut-
sättningar för en utveckling med hög tillväxt,
stigande sysselsättning och sjunkande arbets-
löshet. I 2000 års ekonomiska vårproposition
föreslår regeringen ett antal åtgärder som skall
bidra till att denna utveckling befästs och blir
uthållig.
4.1 En offensiv för tillväxt och rättvisa
Åtgärder för att sänka arbetslösheten
Målet om fyra procents öppen arbetslöshet skall
nås under året. Regeringen föreslår därför en rad
åtgärder som primärt syftar till att ytterligare
pressa tillbaka arbetslösheten och öka
sysselsättningen.
För det första skall de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i än högre
grad under 2000 inriktas på åtgärder som ökar
förutsättningarna för långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna att komma tillbaka i reguljär
sysselsättning.
För det andra byggs det s.k. förstärkta
anställningsstödet ut. Det förstärkta
anställningsstödet för arbetsgivare som anställer
personer som varit inskrivna vid
arbetsförmedlingen i mer än två år, har varit
framgångsrikt. I vårpropositionen 2000 föreslår
därför regeringen en ökning av stödet till
arbetsgivare som anställer en person som varit
arbetslös i minst fyra år. Vidare har regeringen
nyligen föreslagit (prop. 1999/2000:98) att ett
förstärkt särskilt anställningsstöd införs för
arbetsgivare som anställer personer som är 57 år
eller äldre och varit arbetslösa i minst två år.
För det tredje införs en aktivitetsgaranti i hela
riket för personer som varit arbetslösa under
mycket lång tid. Redan den 10 februari i år
beslutade regeringen att starta ett pilotprojekt
med aktivitetsgaranti vid fyrtio
arbetsförmedlingar i riket. Aktivitetsgarantin
byggs nu ut för att omfatta hela riket (prop.
1999/2000:98). Basen i
aktivitetsgarantin är organiserade
jobbsökaraktiviteter på heltid.
För det fjärde tydliggörs kraven på aktivitet i
arbetslöshetsförsäkringen.
Åtgärder för att öka sysselsättningen
En ökad sysselsättning och ett högt
arbetskraftsutbud är viktigt för den långsiktiga
välfärdspolitiken. Regeringen arbetar aktivt för
att
andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år
skall stiga till 80 procent 2004.
Arbetslöshetsförsäkringen reformeras i syfte
att stärka dess roll som omställningsförsäkring.
En mer strukturerad sökprocess skapas med
hjälp av utvecklade individuella handlingsplaner
och kravet på att den arbetssökande ska vara
aktiv förtydligas. Rundgången mellan öppen
arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bryts. Förändringar sker av de krav som
ställs för att deltidsarbetslösa skall få ersättning.
Vidare stärks arbetsförmedlingens
kontrollfunktion
och Arbetsmarknadsstyrelsens tillsynsroll.
Regeringen avser att återkomma med förslag till
riksdagen under 2000.
I syfte att ytterligare höja sysselsättningen
föreslår regeringen att ett stegvist införande av
allmän förskola och maxtaxa inom barnom-
sorgen påbörjas nästa år. Den 1 juli 2001 ges barn
till arbetssökande rätt till förskoleverksamhet.
Den 1 januari 2002 införs en maxtaxa och en
övre gräns för avgiften som andel av hushållens
inkomster. Rätt till barnomsorg för barn till
föräldrar som är föräldralediga med yngre syskon
införs 1 januari 2002. En allmän förskola för
4- och 5-åringar införs från 1 januari 2003.
För att stimulera arbetskraftsdeltagandet högt
upp i åldrarna avser regeringen att föreslå
lagstiftning som innebär att ingen tvingas att
sluta sin anställning före 67 års ålder.
Arbetsmarknadsverket ges i uppgift att öka
övergångarna från anställning med lönebidrag till
osubventionerad anställning. Syftet är att frigöra
utrymme för fler arbetshandikappade att få ett
fotfäste på arbetsmarknaden genom anställning
med lönebidrag. Anslaget för särskilda åtgärder
för arbetshandikappade förstärks också för att
deras ställning på arbetsmarknaden ska kunna
stärkas.
Arbetsmarknadens framtida behov behöver i
högre grad beaktas inom utbildningspolitiken. I
syfte att minska risken för flaskhalsar och brister
inom vissa yrkesgrupper ges Högskoleverket i
uppdrag att analysera hur högskolornas
utbildningsutbud i ökad utsträckning ska kunna
svara mot arbetsmarknadens behov. Särskild
prioritet skall ges åt att analysera de
naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna.
Dessutom skall Statskontoret kartlägga och göra
en genomgång av befintliga studier om
kvalitetsjämförelser
inom utbildningsväsendet och
arbetsförmedlingarnas verksamhetsområde.
Utvecklingen visar på ökad ohälsa. Detta är
allvarlig i både ett ekonomiskt och mänskligt
perspektiv. Ökad ohälsa påverkar
arbetskraftsutbudet och sysselsättningen. En
arbetsgrupp tillsätts för att ta fram en
handlingsplan för att minska ohälsan. En översyn
av bl.a. sjukpenning, rehabiliteringspenning,
arbetsskadeförsäkring, tillsynen över
arbetsmiljön och förtidspension skall ske.
Arbetarskyddsverket ges ytterligare medel för
att kunna motarbeta ökningen av antalet
långtidssjuka.
Arbetslivsinstitutet ges i uppdrag att fortsätta
sprida erfarenheter från forskningsprojektet om
tillväxt och utveckling avseende lärande nätverk.
Särskilda insatser skall göras för orter som
berörs av försvarsnedläggningar.
Insatser föreslås i syfte att öka
bostadsbyggandet. Ett investeringsbidrag för
byggande av studentbostäder införs.
Insatser för att öka sysselsättningen bland
invandrare
En rad åtgärder föreslås för att skapa bättre
möjligheter för invandrare att etablera sig på
arbetsmarknaden.
De kompletterande utbildningarna av
arbetslösa invandrare med utländsk utbildning
inom hälso- och sjukvård, läraryrken samt teknik
och naturvetenskap förstärks. Det är ett led i att
bättre ta till vara den arbetskraftsresurs som
finns i landet och avhjälpa de brister som finns
inom dessa utbildningskategorier. Skräddarsydd
vårdutbildning för arbetslösa invandrare med
kunskaper i svenska men med ett annat
modersmål, ger tvåspråkig personal till
primärvård och äldreomsorg.
Valideringen av utländsk yrkeskompetens
skall öka. Fyra pilotprojekt med
valideringsverksamhet pågår och skall vara
slutförda i december 2000. En
försöksverksamhet med alternativ
platsförmedling införs. Etnisk och kulturell
mångfald inom offentlig förvaltning och privata
företag kommer att stimuleras, bl.a. för personer
med erfarenhet eller utbildning inom
samhällsvetenskap, ADB, juridik eller ekonomi.
För invandrare som startar och driver småföretag
skall rådgivningen utvecklas. Vidare skall svensk-
undervisning och introduktion av nyanlända
förbättras.
Åtgärder på utbildningsområdet
En välutbildad befolkning är en grundförut-
sättning för att skapa tillväxt, välfärd och
utveckla demokratin i samhället. God utbildning
ökar också möjligheterna för individen att stärka
sin position på arbetsmarknaden. Det är därför
angeläget att alla ges goda möjligheter till
utbildning och kompetensutveckling i takt med
utvecklingen i samhället och på
arbetsmarknaden. Förutom de åtgärder för
minskad arbetslöshet och ökad sysselsättning
som nämnts föreslås följande åtgärder inom
utbildningsområdet.
För 2003 avsätts medel för ca 46 000 platser i
kunskapslyftet och ca 12 000 platser i den
kvalificerade yrkesutbildningen.
För att säkerställa tillgången på högutbildad
arbetskraft föreslår regeringen att ytterligare
500 miljoner kronor avsätts till nya högskole-
platser och studiemedel för 2003.
Forskning och utveckling lägger grunden för
att Sveriges utveckling ska vara långsiktigt
konkurrenskraftig. För 2003 föreslår regeringen
en fortsatt förstärkning av anslagen för forskning
med 500 miljoner kronor.
4.2 Förbättrade villkor för företagande
En ökad sysselsättning inom den privata sektorn
är av stor vikt för att öka tillväxten. En ökad
privat sysselsättning ökar också skatteintäkterna
och därmed förbättras förutsättningarna för att
utveckla välfärden. För att främja syssel-
sättningen inom den privata sektorn har ett
flertal åtgärder genomförts för att förbättra
villkoren för företagande. Många av åtgärderna
har varit särskilt riktade mot små och medelstora
företag.
Exempel på åtgärder som genomförts de
senaste åren är sänkta arbetsgivaravgifter,
lättnader i ägarbeskattningen genom vissa
förändringar av utdelnings- och
reavinstbeskattningen, möjligheter att kvitta
underskott i nystartad näringsverksamhet mot
inkomst av tjänst, rätt till tjänstledighet för att
starta eget företag, möjlighet att beräkna
arbetslöshetsersättning på en bakomliggande
inkomst från anställning i stället för
företagsverksamhet och ett treårigt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt.
I december 1998 presenterade dessutom
regeringen ett antal åtgärder som syftar till att
förenkla för småföretagen. Flera av dessa
åtgärder
följer förslagen i Småföretagsdelegationens
betänkanden. En särskild regelförenklingsgrupp,
SimpLex, har inrättats inom
Näringsdepartementet. En grupp bestående av
entreprenörer och företagare, Nybyggarna, har
knutits till
Näringsdepartementet och möts regelbundet för
att diskutera aspekter kring företagandets villkor.
Vidare har en statssekreterargrupp inrättats med
särskilt ansvar för regelförenklingsarbetet.
Regeringen har också beslutat om en för-
ordning för myndigheterna som innebär att en
konsekvensanalys av nya reglers effekter för små
företags villkor skall göras innan förändringarna
genomförs (SFS 1998:1820). Motsvarande krav
ställs på samtliga utredningar i den nya
Kommittéförordningen (SFS 1998:1474).
Patent- och registreringsverket och
Statskontoret har på uppdrag av regeringen
presenterat ett förslag för förenklad
uppgiftslämnande för företagen. Förslaget syftar
till att företagen skall behöva lämna en och
samma uppgift endast vid ett tillfälle, oavsett till
vilken offentlig myndighet det sker till. Vidare
har regeringen givit NUTEK medel
att samordna och utveckla ett internetbaserat
informationssystem, en s.k. portal, med
företagsrelevant myndighetsinformation för att
underlätta företagens myndighetskontakter.
Regeringen har även givit Statskontoret i
uppdrag (Ju1999/5808/F) att ta fram kriterier
för begreppet 24-timmarsmyndighet, för att
utveckla statliga myndigheters service gentemot
enskilda medborgare och företag.
Under den senaste tiden har möjligheterna till
avsättning till periodiseringsfonder förstärks
genom att avsättningstaket höjts från 20 procent
till 25 procent av inkomsten. För enskilda
näringsidkare och handelsbolag höjs taket från
25 till 30 procent. Dessutom har tiden inom
vilken återföring av periodiseringsfond skall ske
förlängts från fem till sex år. Förutsättningarna
för små och medelstora företag har också
förbättrats genom att flertalet s.k. stoppregler
har slopats. Regeringen har dessutom tillsatt en
utredning för att se över de s.k.
fåmansbolagsreglerna som reglerar
beskattningen av utdelningar och reavinster i
mindre företag. Syftet är att förbättra
incitamenten till risktagande och
entreprenörskap. Utredningen skall presentera
sitt betänkande senast den 31 oktober 2001.
Regeringen har vidare föreslagit generösare
och enklare avdragsregler för utgifter vid
ombyggnad av kommersiella lokaler i samband
med byte av hyresgäst. Syftet är att befrämja ett
effektivt utnyttjande av det kommersiella
fastighetsbeståndet. De nya reglerna om ett
utvidgat
reparationsbegrepp skall enligt förslaget gälla
ändringsarbeten som påbörjats från och med den
1 januari 2000.
Skattereglerna för avdrag för ökade
levnadskostnader i samband med resor i
näringsverksamheter förenklas och förbättras för
egenföretagare. Nya regler föreslås gälla fr.o.m.
1 januari 2001.
Arbetet med att få till stånd fungerande
patentintrångsförsäkringar fortsätter inom
regeringskansliet. Inte minst gäller detta arbetet
inom EU, som syftar till att få till stånd en EU-
täckande försäkringsordning.
Under vintern har riksdagen även fattat beslut
om att tillåta redovisning av företagen i den
gemensamma valutan euro, samt regler som
under vissa förutsättningar tillåter återköp av
egna
aktier.
Vad gäller särskild beskattning av utländska
nyckelpersoner har regeringen presenterat ett
förslag som skickats till EU-kommissionen för
granskning. Förslaget innebär att skatten sänks
under tre år för utländska medborgare som
arbetar i Sverige under en begränsad tid inom
bl.a. tekniskt avancerad och forskningsintensiv
verksamhet. Om kommissionen godkänner
förslaget kan de nya bestämmelserna träda i kraft
fr.o.m. 1 januari 2001. Kupongskatten för ut-
delning på näringsbetingade aktier till stora
utländska ägare (mer än 25 procent av aktie-
kapitalet) avskaffas fr.o.m. 1 januari 2001.
För att ytterligare förbättra villkoren för
extern kapitalförsörjning av onoterade bolag och
för att förenkla systemet har regeringen även
föreslagit att kapitalförluster på marknads-
noterade delägarrätter skall kunna kvittas mot
vinster på onoterade aktier (fr.o.m. den 1 januari
2000).
Vidare har regeringen nyligen lagt fram en
proposition som ser över organisationen av
näringspolitiken. Bland annat föreslås bildandet
av tre nya myndigheter. En ny nationell
myndighet för företagsutveckling inrättas. För
att förstärka kunskapsunderlaget för
innovations-, närings- och regionalpolitiken
inrättas vidare en ny myndighet för analyser,
omvärldsbevakning och utvärdering. Dessutom
vill regeringen etablera en ny myndighet för
forskning och utveckling samt en ny
organisation för forskningsfinansiering.
Sammantaget innebär förändringarna en
tydligare och effektivare central
myndighetsstruktur som bl.a. underlättar för de
regionala aktörerna att vidareutveckla processen
och
föra dialogen om de regionala tillväxtavtalen.
En framskjuten ställning och hög IT-nivå kan
bidra till att angelägna politiska mål uppnås.
Sverige är idag en av världens ledande IT-
nationer. En stor del av 1990-talets tillväxt
kommer från IT-investeringar. Branschen
sysselsätter cirka 220 000 personer. I regeringens
IT-proposition, presenterad för riksdagen i mars
2000, anges konkreta mål och prioriteringar när
det gäller IT-politiken.
Regeringen föreslår att statens insatser
prioriteras till tre områden i syfte att skapa ett
informationssamhälle för alla: IT-tillgänglighet,
IT-tillit och IT-kompetens. Statens insatser för
IT-infrastrukturen kommer att uppgå till cirka
8,3 miljarder kronor, och förutsätter att
marknadens olika aktörer själva investerar minst
lika mycket. Det innebär att de sammanlagda
satsningarna på bredband kommer att hamna på
nivån runt 17 miljarder kronor under en
fyraårsperiod. I detta ingår ett skatteavdrag för
att stimulera anslutning till bredbandsnät.
Statligt stöd ska också kunna utgå till
regionala nät och anslutning till bredbandsnät i
glesbygd. Därutöver bygger Svenska kraftnät ut
ett stomnät på marknadsmässiga villkor.
Regeringen har för avsikt att i maj i år att lägga
fram en proposition med förslag till insatser för
att främja konkurrensen. Förslagen kommer bl.a.
att grundas på Konkurrensverkets rapport om
konkurrensförhållandena generellt och inom
olika marknader.
5 Tillväxt, sysselsättning och
arbetslöshet fram till 2003
5.1 Den ekonomiska utvecklingen
Tillväxten i den svenska ekonomin har under de
senaste åren varit hög. Förutsättningarna för en
fortsatt god tillväxt i ekonomin är dessutom
gynnsamma. Ökningen av såväl hushållens
konsumtionsutgifter som investeringarna
förväntas vara fortsatt stark fram till och med
2001.
Den goda utvecklingen av sysselsättningen
och den disponibla inkomsten, tillsammans med
den mycket starka förmögenhetsökningen under
senare tid, förväntas leda till en stark
konsumtionsökning i år och nästa år (4 procent
2000, exklusive effekten av kyrkans överföring
till hushållssektorn, och 2,7 procent 2001).
Sparkvoten förblir därmed relativt låg. Under de
närmast följande åren är det rimligt att räkna
med något lägre och mer långsiktigt hållbara
tillväxttal runt 2 procent per år för hushållens
konsumtionsutgifter.
Den ökade investeringsaktiviteten som
förutses inom näringslivet, har sin grund i en
stark produktionsutveckling.
Investeringsökningarna inom tjänstesektorerna
mattas dock något framöver. Det finns samtidigt
indikatorer på att
bostadsbyggandet fortsätter att stiga från i
utgångsläget mycket låga nivåer.
Tabell 5.1 Nyckeltal 1999 - 2003
1999
2000
2001
2002
2003
Antal sysselsatta
2,2
1,7
0,9
0,4
0,4
Sysselsättningsgrad, nivå
75,9
76,7
77,3
77,3
77,3
Öppen arbetslöshet, nivå
5,6
4,6
3,9
3,9
4,0
Arbetsmarknadspolitiska
program, nivå
3,1
3,1
3,1
3,1
3,1
Kontantlön per timme
3,4
3,5
3,5
3,5
3,5
KPI, årsgenomsnitt
0,3
1,3
2,2
2,0
2,0
Offentligt finansiellt sparande
1,9
2,8
3,2
3,6
4,5
BNP
3,8
3,8
2,9
2,0
2,0
Anm.: Sysselsättningsgraden mäts här som andelen reguljärt sysselsatta av
befolkningen i åldrarna 20-64 år. Den öppna arbetslösheten och personer i
program redovisas i procent av arbetskraften. Offentligt finansiellt sparande är
uttryckt som andel av BNP före beräkningsteknisk överföring. Årlig procentuell
förändring redovisas för antal sysselsatta, löner, KPI och BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Utsikterna för svensk exportindustri har
förbättrats under det senaste halvåret. Huvud-
orsaken är den starkare efterfrågan i EU-
området och en fortsatt stark utveckling i
Förenta staterna. Under hösten har order-
ingången ökat och tillförsikten bland företagen
stärkts. Särskilt tydligt är detta i basindustrin
som under den senaste tidens
konjunkturuppgång släpat efter något. De
förbättrade utsikterna förväntas leda till en
fortsatt kraftig exporttillväxt, samtidigt som det
bidrar till den förväntade ökningen av
investeringarna.
Sammantaget bedöms BNP-tillväxten under
innevarande år bli cirka 3,8 procent. Nästa år
förväntas tillväxten mattas av något och uppgå
till cirka 2,9 procent. Därefter väntas BNP växa i
takt med den underliggande tillväxten i
ekonomin som beräknas uppgå till cirka 2
procent per år.
Den förväntade tillväxten i ekonomin leder
bl.a. till att skatteintäkterna ökar. Som andel av
BNP stabiliseras skattekvoten på en nivå strax
över 50 procent från och med nästa år.
Trots den goda ekonomiska tillväxten är det
svårt att skönja några tendenser till ökat
inflationstryck. I år beräknas KPI öka med
endast 1,3 procent. Under nästa år förväntas
dock
prisökningstakten tillta i takt med att den allt
starkare inhemska efterfrågan ger utrymme för
högre vinstmarginaler i konsumentledet.
Däremot kommer fallande importpriser och en
god
produktivitetstillväxt att hålla nere inflationen.
Det ökade inflationstrycket antas leda till en
fortsatt anpassning av penningpolitiken så att
inflationen 2002 och 2003 hamnar i nivå med
inflationsmålet på 2 procent.
5.2 Arbetsmarknaden
Sysselsättningen har ökat snabbt de två senaste
åren och den öppna arbetslösheten har fallit.
Mellan 1997 och 1999 ökade sysselsättningen
med cirka 150 000 personer, vilket är den största
uppgång som har noteras sedan 1974–76.
Huvuddelen av sysselsättningsökningen har
kommit till stånd inom den privata
tjänstesektorn. Bland enskilda näringar noterades
den största uppgången bland datakonsulter och
annan företagsservice.
Även arbetskraftsutbudet steg förra året. I
början av året ökade det dock inte lika mycket
som sysselsättningen, vilket innebar att den
öppna arbetslösheten, rensad för säsongsnormala
variationer, föll. Däremot ökade arbetskrafts-
utbudet kraftigt under andra halvåret, eftersom
antalet deltagare i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program minskade. Det
fick till följd att den säsongrensade öppna
arbetslösheten vid slutet av året återigen steg, till
ungefär samma nivå som i början av året. Mätt
som årsgenomsnitt föll dock arbetslösheten med
0,9 procentenheter mellan 1998 och 1999 ner till
en nivå på 5,6 procent av arbetskraften.
Under den närmast kommande tiden för-
väntas utvecklingen på arbetsmarknaden bli
fortsatt gynnsam. I år förutses sysselsättningen
öka med 68 000 personer, vilket motsvarar en
ökning med 1,7 procent, varefter ökningstakten
förväntas avta något till 38 000 personer eller
0,9 procent nästa år. Det är fortfarande
tjänstesektorn som står för den största
sysselsättningsuppgången. Den reguljära
sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och
64 år, som enligt
regeringens sysselsättningsmål skall uppgå till
80 procent 2004, stiger till 77,3 procent 2001.
Även ökningen av arbetskraftsutbudet
förväntas fortsätta. Genom att antalet platser vid
högskolor och universitet planeras att utvidgas
dämpas dock utbudsökningen något.
Sammantaget innebär utvecklingen av
sysselsättningen och arbetskraftsutbudet att den
öppna arbetslösheten bedöms falla till
3,9 procent 2001.
För 2002 och 2003 görs ingen bedömning av
konjunkturutvecklingen. I stället baseras
sysselsättningskalkylerna på en uppskattning av
den underliggande tillväxttrenden i ekonomin,
som förväntas generera en långsiktig
produktionsökningstakt i ekonomin på cirka
2 procent per år. Sysselsättningen beräknas
därmed stiga i ungefär samma takt som
befolkningen i arbetsför ålder, 16-64 år. Det
innebär att den kalkylerade öppna arbetslösheten
och den reguljära sysselsättningsgraden ligger
kvar på i princip samma nivå som i slutet av 2001.
Det finns en rad osäkerheter beträffande
utvecklingen på arbetsmarknaden framöver. År
2003 beräknas det fortfarande vara en för-
hållandevis stor andel av 16-64-åringarna som
inte förvärvsarbetar. Det är dock mycket svårt
att bedöma hur stor arbetskraftspotentialen är.
Det är möjligt att arbetsmarknaden och
lönebildningen fungerar bättre än vad som
antagits i kalkylen. Då skulle BNP-tillväxten
kunna bli starkare de närmaste åren och
sysselsättningsnivån 2003 bli högre än beräknat
utan att det uppstår inflationsdrivande
löneökningar.
Det finns emellertid även faktorer som talar
för att BNP-tillväxten och sysselsättningen kan
komma att utvecklas svagare än väntat. I vissa
delar av landet är sysselsättningsgraden fort-
farande betydligt lägre och den öppna
arbetslösheten betydligt högre än i övriga riket.
Dessutom är arbetslösheten högre bland
lågutbildade och bland personer med
invandrarbakgrund. Det finns därför risk för att
det uppstår matchningsproblem på
arbetsmarknaden eller rena bristsituationer när
efterfrågan fortsätter att stiga. Löneökningarna
skulle då kunna bli betydligt högre än beräknat,
vilket skulle få negativa
effekter på sysselsättning och tillväxt.
Osäkerheten om omfattningen på de lediga
resurserna i ekonomin efter 2001 är stor. Därför
redovisas två alternativa kalkyler i den
ekonomiska vårpropositionen. I den ena
fungerar
arbetsmarknaden väl och produktion och
sysselsättning kan växa snabbare samtidigt som
löner och priser utvecklas på ett hållbart sätt. I
denna kalkyl ökar BNP 2002 och 2003 med 2,6
respektive 2,4 procent, vilket innebär att den
öppna arbetslösheten som årsgenomsnitt kan
minska till 3,7 procent 2003. Den reguljära
sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och
64 år stiger till 79,3 procent 2003.
I den andra alternativa kalkylen antas
arbetsmarknad och lönebildning fungera sämre.
BNP ökar 2002 och 2003 med 1,6 respektive
1,2 procent, vilket leder till en öppen arbets-
löshet på 4,8 procent 2003 och en reguljär
sysselsättningsgrad på 76,1 procent.
För en detaljerad beskrivning av sysselsättningsmålet, se bilaga 4 till
budgetpropositionen för 1999, prop. 1998/99:1.
Icke säsongrensad öppen arbetslöshet uppgick till 5,4 procent i februari.
NUTEK, ”Svenskt näringsliv och näringspolitik”. Från och med 1998
omfattar statistiken alla företag, tidigare ingick bara företag med en
omsättning över 30 000 kronor.
För ändamålet avsattes 1,35 miljarder 2000 och 1,15 miljarder 2001.
Med gymnasial vuxenutbildning avses verksamhet inom såväl
kunskapslyftet som den kommunalt finansierade gymnasiala
vuxenutbildningen, komvux.
Helårsstudenter beräknas utifrån varje enskilt kurstillfälle. Antalet
registrerade på kursen multipliceras med kursens poäng dividerat med 40.
Antalet helårsstudenter exkl. uppdragsutbildning uppgick budgetåret 1998
till drygt 245 000.
AMI och projektarbete som ingår i Arbetsmarknadsstyrelsens definition
på konjunkturberoende program ingår ej i redovisad statistik. Däremot
inkluderas europastipendier som inte ingår i Arbetsmarknadsstyrelsens
statistik.
Sedan januari 1999 klassas alla som uppbär arbetslöshetsersättning som
öppet arbetslösa i Arbetsmarknadsstyrelsens statistik.
Inskrivna vid arbetsförmedlingen som varit kontinuerligt utan arbete
eller i program i minst två år.
Anställning utan villkor vid ett eller flera tillfällen i 1-12 månader under
maximalt 36 månader.
Arbetslösheten mäts här som andel av befolkningen, då många
ungdomar studerar.
Det bör påpekas att den mest problematiska
arbetsmarknadsutvecklingen finns i glesbygden, men att förekomsten av
glesbygd inte med nödvändighet följer länsindelningen i riket.
Kommunerna i glesbygdsregioner har framför allt en stor utflyttning av
den yngre befolkningen, vilket försvårar kommunernas möjligheter att
klara av sina välfärdsåtaganden.
Stoppreglerna avser de särskilda regler som tar sikte på transaktioner
mellan fåmansägda företag och dess ägare.
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 2
2
21