Post 5730 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:100 ·
Hämta Doc ·
2000 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100/1
Bilaga 1
Svensk ekonomi
Bilaga 1
Svensk ekonomi
Innehållsförteckning
Förord 7
1 Inledning 7
1.1 Sammanfattning 7
1.2 Utvecklingen inom olika områden 10
2 Internationell utveckling 19
2.1 Utvecklingen i Europa 19
2.2 Förenta staterna 21
2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika 22
2.4 Utvecklingen i Ryssland och i övriga Östersjöområdet 23
2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten 23
3 Kapitalmarknaderna 25
3.1 Utvecklingen i omvärlden 25
3.2 Utvecklingen i Sverige 27
3.3 Ränte- och valutaantaganden 28
4 Utrikeshandeln 31
4.1 Varuexporten 31
4.2 Varuimporten 33
4.3 Tjänstehandeln 33
4.4 Bytesbalansen 34
5 Näringslivets produktion 37
5.1 Industrin 37
5.2 Byggnadsverksamhet 39
6 Arbetsmarknad 41
7 Löner 46
8 Inflation 48
9 Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter 51
9.1 Hushållens inkomster 51
9.2 Hushållens konsumtionsutgifter 52
10 Bruttoinvesteringar 56
10.1 Näringslivets investeringar 56
10.2 Bostäder 58
10.3 Lager 59
11 Den offentliga sektorn 61
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 61
11.2 Den statliga sektorn 66
11.3 Ålderspensionssystemet 67
11.4 Kommunsektorn 68
12 Alternativa scenarier 71
12.1 Baskalkyl 71
12.2 Överhettningsscenario 72
12.3 Högtillväxtscenario 72
Fördjupningsrutor
Överföringen av Svenska kyrkan från kommunsektorn till hushållssektorn 18
Är Förenta staterna en ”ny ekonomi”? 24
Börsrisker 30
Bruttonationalinkomsten 36
Tabellförteckning
1.1 Finanspolitikens inriktning 9
1.2 Prognosförutsättningar 11
1.3 Nyckeltal 12
1.4 Försörjningsbalans 13
1.5 Bidrag till BNP-tillväxt, exklusive överföringen av Svenska kyrkan från staten 15
1.6 Sparandets sammansättning 15
1.7 De offentliga finanserna 16
2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet 20
3.1 Betalningsbalansens finansiella poster 28
3.2 Ränte- och valutakursantaganden 29
4.1 Export och import av varor och tjänster 32
4.2 Bytesbalansen 34
4.3 Bruttonationalinkomsten 35
5.1 Näringslivets produktion 37
5.2 Nyckeltal för industrin 37
5.3 Byggnadsverksamhet 39
6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet 41
6.2 Antal sysselsatta i åldern 16–64 år, fördelat på branscher 43
6.3 Sysselsättningsgrad och öppen arbetslöshet i olika regioner 45
7.1 Timlöner 46
8.1 Konsumentprisutveckling 48
9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 51
9.2 Bidrag till disponibelinkomstutvecklingen 52
9.3 Hushållens sparande 52
10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 56
10.2 Övriga näringslivets investeringar 58
11.1 Den offentliga sektorns finanser 61
11.2 Skatter och avgifter 63
11.3 Den offentliga sektorns utgifter 64
11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning 65
11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag) 66
11.6 Ålderspensionssystemet 67
11.7 Kommunsektorns finanser 68
11.8 Konsumtionsutgifter i kommuner och landsting 69
11.9 Kommuners och landstings finanser 70
12.1 Nyckeltal, baskalkyl 71
12.2 Nyckeltal, överhettningsscenario 72
12.3 Nyckeltal, högtillväxtscenario 73
Diagramförteckning
1.1 BNP-utveckling 7
2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan 19
2.2 Företagens och hushållens förtroende i euroområdet 20
3.1 10-åriga räntor i Förenta staterna och Tyskland 25
3.2 Dollarn mot euron 26
3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Sverige 27
3.4 Ränteutvecklingen i Sverige 27
3.5 Räntedifferensen mot Tyskland 27
3.6 Kronans utveckling mot TCW och euron 28
4.1 Bidrag till varuexporttillväxten 32
4.2 Export av bearbetade varor 33
4.3 Svensk nettoskuld till utlandet 35
5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-
länder 38
5.2 Industrins bruttoöverskottsandel 39
6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta 42
6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud 44
6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program 44
7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet 46
8.1 Konsumentprisutveckling 50
9.1 Hushållens disponibla inkomst och konsumtionsutgifter 53
9.2 Hushållens förmögenhetskvot 53
9.3 Hushållens sparande och skuldsättning 54
10.1 Investeringar som andel av BNP 56
10.2 Kapitalkvoten i industrin 57
10.3 Fastighetsprisstatistik 57
10.4 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter 59
11.1 Kommunsektorns konsumtionsutgifter 69
Svensk ekonomi
Förord
I denna bilaga till 2000 års ekonomiska
vårproposition görs en bedömning av den
internationella och den svenska ekonomins
utveckling t.o.m. år 2003.
Bedömningen baseras på underlag från
Statistiska centralbyrån (SCB), OECD och
Konjunkturinstitutet (KI). Ansvaret för
bedömningarna åvilar dock helt
Finansdepartementet.
Beräkningarna har gjorts med stöd av
Konjunkturinstitutets modell KOSMOS och är
betingad av att ett antal förutsättningar är
uppfyllda.
För beräkningarna av volymutvecklingen har
år 1998 använts som fast basår i prognosen fram
t.o.m. 2003.
Ansvarig för bilagan är departementsrådet
Mats Dillén. Beräkningarna baseras på
information t.o.m. 6 april 2000.
1 Inledning
1.1 Sammanfattning
Den svenska ekonomin fortsätter att uppvisa en
mycket gynnsam utveckling med hög tillväxt och
måttliga prisökningar. Tillväxten i
bruttonationalprodukten (BNP) väntas uppgå
till knappt 4 % i år och till ca 3 % år 2001.
Exportutsikterna är särskilt fördelaktiga i år
eftersom såväl Förenta staterna som
ekonomierna i EU-området är inne i starka
konjunkturfaser. Hushållens
konsumtionsutgifter fortsätter att stiga i snabb
takt, bland annat till följd av hushållens starka
förmögenhetsställning. Den öppna
arbetslösheten beräknas understiga 4 % nästa år
och sysselsättningen fortsätter att öka i god takt
under 2000 och 2001. Till följd av den
gynnsamma utvecklingen i ekonomin förbättras
de offentliga finanserna och de beräknade
överskotten överstiger kraftigt de målsatta
nivåerna.
Enligt de preliminära nationalräkenskaperna
ökade BNP förra året med 3,8 %, vilket låg i linje
med bedömningen i budgetpropositionen. En
stark sysselsättningsutveckling, en kraftig
förmögenhetstillväxt i hushållssektorn och
betydande exportframgångar inom
teleproduktområdet är de enskilt viktigaste
förklaringarna till den goda tillväxten.
Hushållens konsumtionsutgifter steg med drygt
4 %, där en mycket kraftig ökning av hushållens
inköp av varaktiga konsumtionsvaror bidrog till
uppgången. Exporten steg med ca 5 % varav
största delen förklaras av att exporten av
teleprodukter ökade med 30 %. Konjunkturläget
inom andra exportnäringar var dock generellt
sett svagt.
Diagram 1.1 BNP-utveckling
Procentuell förändring
Åren 1998 och 1999 var återhämtningen på
arbetsmarknaden den viktigaste drivkraften
bakom tillväxten. Det fortsatta
konjunkturförloppet ändrar nu gradvis karaktär
mot en mer exportledd uppgång.
Produktivitetstillväxten väntas därför stiga.
Under inledningen av detta år har KI:s
industribarometer och SCB:s statistik över
orderingången indikerat en fortsatt förstärkning
och breddning av industrikonjunkturen. Den
positiva konsumtionsutvecklingen i
hushållssektorn väntas fortgå. Hushållens
tillförsikt inför framtiden ligger på historiskt
höga nivåer och den fördelaktiga inkomst- och
förmögenhetsutvecklingen stimulerar
konsumtionen. Hushållens disponibla inkomster
steg mellan 1998 och 1999 med drygt 3 % i reala
termer och den finansiella nettoförmögenheten
ökade till följd av börsuppgången med,
uppskattningsvis, åtminstone 400 miljarder
kronor. Investeringstillväxten är fortsatt stark. I
de delar av näringslivet där
investeringsvolymerna redan nu är höga väntas
dock en viss avmattning. Företagen inom
industri och varuhandel är generellt sett nöjda
med sin lagersituation. Sammantaget bedöms
tillväxten under år 2000 och 2001 vara
välbalanserad genom att såväl exporten som den
inhemska efterfrågan ger betydande bidrag till
tillväxten, vilket minskar riskerna för
överhettning.
De senaste årens tillväxt har kunnat ske utan
att några generella tecken på bristsituationer på
arbetsmarknaden har gjort sig gällande. Trots att
sysselsättningen 1999 ökade med drygt 2 %
begränsades löneökningstakten, enligt
preliminära siffror, till ca 3,5 %. Under
föregående och innevarande år har inflationen
ökat. Detta förklaras i huvudsak av att oljepriset
har stigit från ca 10 dollar per fat i början av
föregående år till drygt 25 dollar per fat i början
av innevarande år. Rensat för oljeprisets inverkan
på prisutvecklingen är inflationstrycket
fortfarande lågt. Den kraftiga
produktionsuppgången i år och nästa år medför
emellertid att resursutnyttjandet i den svenska
ekonomin ökar i hög takt. Situationen på
arbetsmarknaden kan därmed förändras snabbt.
Det är idag mycket svårt att förutse om och när
det riskerar att uppkomma generella
bristsituationer på arbetsmarknaden och
flaskhalsar i produktionen, som hotar en stabil
prisutveckling. Ett särskilt osäkerhetsmoment i
bedömningen är 2001 års avtalsrörelse som
kommer att genomföras i en ekonomisk
situation med lägre arbetslöshet och högre
sysselsättningsgrad än förhållandena vid 1995 års
och 1998 års avtalsrörelser. De goda
reallöneökningarna de senaste åren och det
starka förtroendet för en inflationsutveckling i
linje med inflationsmålet är emellertid faktorer
som bör verka dämpande på lönekraven. För att
undvika att den samlade ekonomiska politiken
läggs om i en åtstramande riktning är det centralt
att de avtalsmässiga löneökningarna begränsas
och att löneglidningen hålls tillbaka. En viktig
förutsättning för prognosen är att de totala
lönerna ökar med 3,5 % per år.
De internationella konjunkturutsikterna har
förstärkts under de senaste månaderna. I Förenta
staterna har en uppgång i produktivitetstillväxten
ytterligare förlängt den nio år långa perioden av
hög tillväxt, och någon omedelbar avmattning är
inte i sikte. EU-området är inne i en till synes
stabil återhämtningsfas med stigande
exporttillväxt, expansiva monetära förhållanden
och historiskt sett hög optimism inför framtiden
bland hushåll och företag. I Japan är utsikterna
fortsatt osäkra och ännu syns inga tecken på en
varaktig återhämtning.
De gradvis förbättrade tillväxtutsikterna och
den därmed sammanhörande risken för stigande
inflation har inneburit att det allmänna ränteläget
i EU-området och i Förenta staterna har justerats
uppåt i förhållande till de bottennivåer som rådde
under våren och sommaren 1999. I Sverige och i
euroområdet lades penningpolitiken i november
om i en mindre expansiv riktning. I takt med att
det relativa konjunkturläget i euroområdet
förbättras antas euron stärkas mot dollarn. Den
svenska kronan väntas på sikt stärkas till 118, i
termer av det handelsvägda TCW-indexet.
Under 1999 drabbades Sveriges traditionella
exportsektorer relativt hårt av den internationella
konjunkturförsvagning som följde i Asienkrisens
spår. Därutöver dämpades industriproduktionen
av att industriinvesteringarna stagnerade samt en
lageranpassning. De höga förväntade tillväxttalen
i år i Förenta staterna och i EU-området stärker
världsmarknadstillväxten för svenska
exportvaror. Konjunkturomslaget är redan
tydligt i den cykliska basindustrin och
orderingången för teleprodukter ligger på en
mycket hög nivå. Exporten förutses därför växa
på bred front i år och nästa år. Inom
teleproduktindustrin antas en exporttillväxt i år
och nästa år på i storleksordningen 20 % per år.
Den goda industrikonjunkturen kommer att
medföra ökade investeringsvolymer i industrin.
Kapitalbildningen i övrigt näringsliv har varit
mycket omfattande under 1998 och 1999 och
den utvecklingen väntas fortsätta.
Även de inhemska delarna av ekonomin
fortsätter att utvecklas väl i år och nästa år. Den
stigande sysselsättningen är genom sina effekter
på inkomsterna en viktig förklaring till
konsumtionsuppgången i såväl kommun- som
hushållssektorn. Därtill inverkar hushållens
kraftigt förbättrade förmögenhetställning
positivt på konsumtionsbenägenheten. En faktor
som möjligen kan verka dämpande på
konsumtionstillväxten framöver är att hushållen
sannolikt börjar närma sig mättnadsnivåer för
vissa varaktiga konsumtionsvaror.
Efter att ha vuxit mycket starkt under första
halvåret 1999 mattades sysselsättningen något
under det andra halvåret. Under de senaste
månaderna har emellertid antalet nyanmälda
lediga platser ökat kraftigt, vilket tillsammans
med det gynnsamma efterfrågeläget indikerar att
sysselsättningen även under loppet av detta år
kommer att öka i god takt. Trots den stigande
sysselsättningen under 1999 och under
inledningen av 2000 låg den öppna
arbetslösheten i februari endast något lägre än ett
år tidigare. Detta beror i huvudsak på en
betydande nedgång i antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska program och en därmed
sammanhörande ökning av arbetsutbudet. Under
loppet av innevarande år bedöms såväl
sysselsättningen som utvecklingen av antalet
deltagare i arbetsmarknadspolitiska program
bidra till att den öppna arbetslösheten minskar i
relativt snabb takt. I slutet av året bedöms den
öppna arbetslösheten ligga kring 4 %.
Det långsiktiga målet för de offentliga finans-
erna är ett överskott på 2 % i genomsnitt över en
konjunkturcykel. Ett uppfyllande av målet bidrar
till att frigöra ett finansiellt utrymme när den
demografiska utvecklingen under kommande
decennier leder till ökade resurskrav. Den goda
ekonomiska utvecklingen har medfört att
överskottet i de offentliga finanserna i år väntas
uppgå till 2,8 % som andel av BNP, vilket
överträffar bedömningen i budgetpropositionen
med 0,7 procentenheter. Vid hittills beslutade
och föreslagna regler väntas de offentliga
finanserna år 2001 visa ett överskott på 3,2 %.
Det finansiella sparandet skulle därmed ligga
27 miljarder kronor över målet. På kort sikt
måste finanspolitiken anpassas till
stabiliseringspolitiska ställningstaganden. Med
hänsyn tagen till att osäkerheten är stor
beträffande den långsiktigt hållbara
produktionsförmågan i svensk ekonomi,
återkommer regeringen i höstens
budgetproposition med preciseringar av hur
överskottet skall disponeras. I beräkningarna av
den offentliga sektorns ränteutgifter och av
statsskulden har emellertid utrymmet
beräkningstekniskt överförts till hushållen.
Överföringens beräkningstekniska karaktär skall
dock understrykas. Några ställningstaganden
finns inte till om det överskjutande överskottet
skall användas till reformer, eller om det skall
användas till amorteringar av statsskulden. I
kapitel 12 illustreras en alternativ utveckling där
överskottsmålet måste höjas, vilket starkt
begränsar reformutrymmet.
Även år 2002 och 2003 överstiger det
offentliga sparandet målet om överskott
motsvarande 2 % av BNP. Dessa överskjutande
medel har beräkningstekniskt tillförts hushållen.
Tabell 1.1 Finanspolitikens inriktning
Förändring av justerat primärt sparande
Procent av BNP
1999
2000
2001
2002
2003
Före beräkningsteknisk
överföring
0,1
–1,3
0,3
0,3
0,5
Efter beräkningsteknisk
överföring
0,1
–1,3
–1,0
0,0
–0,4
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Finanspolitikens inriktning uppskattas med
förändringen i den offentliga sektorns primära
sparande, där sparandet har justerats för bland
annat konjunkturens inverkan på de offentliga
finanserna. Som framgår av tabell 1.1 bedöms
finanspolitiken före beräkningstekniska
överföringar vara restriktiv samtliga år under
perioden 2001–2003. Efter beräkningstekniska
överföringar till hushållen bedöms emellertid
finanspolitiken nästa år bli starkt expansiv,
neutral år 2002 och expansiv år 2003. För detaljer
avseende beräkningen av finanspolitikens
inriktning hänvisas till kapitel 11.
Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld (Maastrichtskulden) fortsätter att
minska och förväntas i år understiga 60 % av
BNP. Årets minskning beror dels på det positiva
finansiella sparandet, dels på förväntade
försäljningar av statens aktieinnehav. Den
gynnsamma utvecklingen av de offentliga
finanserna medför att den offentliga sektorns
nettoskuld är utraderad år 2002.
En central fråga är vilken tillväxt och
sysselsättningsutveckling den svenska ekonomin
tål utan att inflationen utvecklas på ett sätt som
är oförenligt med Riksbankens inflationsmål.
Risken för överhettning bedöms inte vara
överhängande för tillfället. Inflationen är
fortfarande låg och inflationsförväntningarna för
de närmaste åren ligger i linje med
inflationsmålet. Det finns heller inga tecken på
att löneökningarna accelererar.
Kapacitetsutnyttjandet förefaller vara lågt.
Även om det i dagsläget inte finns någon
omedelbar risk för en generell överhettning finns
det ändå vissa begynnande bristsituationer:
inflationsförväntningarna har stigit, bristen på
arbetskraft har ökat något i vissa sektorer och en
relativt stor andel av företagen uppger, enligt
enkätsvar till AMS och SAF, att
rekryteringsproblem har försvårat en expansion.
I förhållande till den prognos som gjordes i
budgetpropositionen har nivån på
bruttonationalprodukten 2001 reviderats upp
med sammantaget 1,7 % för åren 1999–2001.
Denna upprevidering beror i huvudsak på att
produktiviteten nu bedöms utvecklas betydligt
bättre och att medelarbetstiden 2001 i
föreliggande prognos är något högre än vad som
antogs i budgetpropositionen.
Sysselsättningsgraden år 2001 ligger däremot på
samma nivå som tidigare. Förklaringen till den
förväntade produktivitetsökningen ligger bland
annat i ett relativt kraftigt omslag i
industrikonjunkturen där den svenska
exportindustrin gynnas av såväl det starka
internationella konjunkturläget som de goda
marknadsutsikterna inom teleproduktområdet.
Att tillväxten nu förväntas bli högre än tidigare
antagits innebär därför inte nödvändigtvis att
överhettningsriskerna har tilltagit. Den
sammantagna bedömningen är dock att
resursläget år 2001 är ansträngt och att den
svenska ekonomin då är i ett milt
överhettningsläge.
För att belysa osäkerheten i denna bedömning
redovisas tre olika tänkbara utvecklingsbanor för
den svenska ekonomin från år 2001 och framåt. I
basscenariot, som är det mest genomarbetade
och som ligger till grund för resterande kapitel
och för budgetberäkningarna, är utgångspunkten
att ekonomin befinner sig i ett milt
överhettningsläge 2001 och att anpassning sedan
sker så att ekonomin är i balans år 2003. Mellan
2001 och 2003 minskar antalet platser i
kunskapslyftet i betydande omfattning. Därmed
frigörs arbetskraft och sysselsättningen kan öka
utan att det uppstår överhettningstendenser. På
kort sikt stiger den öppna arbetslösheten något
eftersom hela minskningen i kunskapslyftet inte
fullt ut motsvaras av en högre sysselsättning.
Med hänsyn tagen till såväl läget år 2001 som
minskningen av kunskapslyftet uppgår BNP-
tillväxten i baskalkylen till 2,0 % år 2002 och till
2,0 % år 2003.
I kapitel 12 diskuteras också ytterligare två
scenarier. Den grundläggande skillnaden mellan
de tre alternativen är i vilken mån det finns lediga
resurser i ekonomin som kan tas i anspråk utan
att det uppstår inflationsdrivande flaskhalsar.
I ett ”högtillväxtscenario” antas
arbetsmarknaden fungera bättre än i basscenariot
genom att personer som är utanför arbetskraften,
t.ex. i kunskapslyftet eller i
arbetsmarknadspolitiska program, i högre
utsträckning söker sig ut på arbetsmarknaden
och blir sysselsatta. Ett sätt att uppnå detta kan
vara att i hög grad anpassa olika
utbildningsinsatser till arbetskraftsefterfrågan.
Sysselsättningsgraden kan i detta scenario
fortsätta att öka fram till 2003 och tillväxten kan
överstiga den trendmässiga tillväxttakten utan att
det uppstår några tendenser till överhettning. I
högtillväxtscenariot följer den ekonomiska
utvecklingen en bana som gör det möjligt att
samtidigt ha en öppen arbetslöshet som år 2004
ligger under 4 % och en sysselsättningsgrad för
reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år som
ligger på 80 %.
I ett ”överhettningsscenario” antas
arbetsmarknaden och lönebildningen fungera
sämre än i baskalkylen. Lönerna ökar år 2001
med 5 % i istället för baskalkylens 3,5 %.
Hushållens konsumtion ökar initialt snabbare än
i baskalkylen genom högre löner och inkomster
medan exportföretagens konkurrenskraft
urholkas. Höga löneökningar och något högre
konsumtionstillväxt i jämförelse med
baskalkylen leder till att inflationen stiger.
Penningpolitiken läggs om i restriktiv riktning
och saldomålet för de offentliga finanserna
skärps. Därmed dämpas den samlade efterfrågan.
Resultatet blir att den svenska ekonomin växer
långsammare än i basscenariot 2002 och 2003.
Den öppna arbetslösheten ligger kring 5 % år
2003 och sysselsättningsmålet år 2004 är
knappast möjligt att uppnå.
1.2 Utvecklingen inom olika områden
Den internationella utvecklingen
År 2000 förutspås bli ett mycket bra år för
världsekonomin. Den globala tillväxten väntas
stiga från 3,2 % år 1999 till 3,9 % i år och till
3,8 % nästa år samtidigt som inflationstrycket
bedöms vara relativt måttligt. För ett stort antal
länder är konjunkturutsikterna gynnsamma.
Detta gäller för EU-området, Förenta staterna,
de tidigare krisdrabbade länderna i Sydostasien
och Latinamerika. Ett undantag från denna
positiva utveckling i världsekonomin är Japan där
tillväxtutsikterna fortfarande är dystra.
I euroområdet är återhämtningen efter
konjunkturavmattningen i slutet av 1998 nu
tydlig i tillväxtsiffrorna för det andra halvåret
1999. Indikatorer över hushållens och företagens
förtroende visar att framtidsoptimismen är stark.
En viktig förklaring till att hushållens tillförsikt
inför framtiden ligger på historiska toppnivåer är
att arbetslösheten kontinuerligt har minskat
sedan 1997 och väntas fortsätta att minska under
prognosperioden. De monetära förhållandena
måste betecknas som expansiva även om en icke
obetydlig uppgång i de långa räntorna har ägt
rum sedan i somras. Tillväxten bedöms uppgå till
ca 3 % både i år och nästa år. Under 1999 var
tillväxtskillnaderna mellan olika euroländer
förhållandevis stora. I och med att
konjunkturförstärkningen förväntas bli relativt
kraftig i Italien och Tyskland bedöms dessa
skillnader minska något.
Tillväxten i Förenta staterna har under den
senaste fyraårsperioden i genomsnitt legat över
4 % och ännu syns inga tydliga tecken på
avmattning. Inflationen har varit relativt låg och
den prisuppgång som har noterats beror i stor
utsträckning på stigande oljepriser.
Produktivitetstillväxten har stigit, vilket innebär
att ekonomin kan absorbera högre löneökningar
utan att inflationen stiger. Tillväxten beräknas i
år uppgå till 3,8 %. Den s.k. mjuklandning som i
ett antal år legat i prognoserna utan att sedan
förverkligas förskjuts återigen ett år in i
framtiden. I prognosen antas därför att
tillväxttakten faller tillbaka något 2001 till 2,7 %
och att en sådan anpassning kan ske utan kraftiga
räntehöjningar av den amerikanska
centralbanken.
En viktig drivkraft bakom de höga
tillväxttalen i Förenta staterna har varit en snabbt
stigande sysselsättning. Därmed har
arbetslösheten minskat från ca 7,5 % i början av
1990-talet till ca 4 % i dagsläget. Utvecklingen
riskerar att föra in den amerikanska ekonomin i
ett överhettningsläge. Under de senaste åren har
emellertid tillväxten i allt högre grad drivits av en
snabb ökning av produktiviteten. Debatten om
”den nya ekonomin” handlar bland annat om
huruvida produktivitetstillväxten varaktigt har
ökat till följd av den snabba utvecklingen inom
IT-branschen. Att förväntningarna avseende
framtida produktion och vinster är högt ställda
markeras inte minst av den snabba
börsuppgången. Den avgörande osäkerheten är
om den amerikanska ekonomin klarar av att
uppfylla de högt ställda förväntningarna.
Riskerna hänger därför ihop; en sämre
produktivitetstillväxt än förväntat kan leda till
kapitalutflöde, dollarförsvagning, börskorrektion
och investeringsavmattning. En positiv
utveckling innebär att den amerikanska
ekonomin i stället kan mjuklanda utan att
tillväxten sjunker nämnvärt genom att den
långsiktiga tillväxttakten har ökat. I en negativ
utveckling ligger en återgång till en svagare
produktivitetstillväxt, fallande börskurser och
tilltagande överhettningstendenser på
arbetsmarknaden. De ekonomiska
konsekvenserna av en positiv eller negativ
utveckling är inte begränsade till Förenta
staterna utan påverkar hela världsekonomin.
Japan har problem med fallande priser, negativ
tillväxt, stigande arbetslöshet och svagt
konsumentförtroende kombinerat med stora och
växande underskott i de offentliga finanserna.
Försöken att få till stånd en självbärande tillväxt
med expansiv finans- och penningpolitik har
hittills misslyckats. Vissa positiva tecken syns på
ekonomins utbudssida där industriproduktionen
har återhämtat sig, om än från mycket låga
nivåer. Den japanska ekonomin gynnas av att
den ekonomiska aktiviteten har stärkts i övriga
Asien. I Japan bedöms tillväxten stanna vid
måttliga 0,7 % i år och 1,2 % år 2001.
I Storbritannien, Norge och Danmark, som är
viktiga svenska exportmarknader, förutses en
återhämtning efter att tillväxten under förra året
varit relativt låg. Storbritannien och Danmark
har båda legat långt fram i konjunkturcykeln
vilket har tvingat fram en stram ekonomisk
politik. I Danmark förutses en återhämtning av
den inhemska efterfrågan. I Storbritannien
väntas en högre exporttillväxt i år och nästa år
samtidigt som finanspolitiken läggs om i en
något expansiv riktning. I Norge väntas tidigare
begränsningar i oljeproduktionen upphöra. Detta
förutses ge upphov till ett betydande bidrag från
oljeexporten, vilket höjer tillväxten framöver.
Tabell 1.2 Prognosförutsättningar
1998
1999
2000
2001
2002
2003
BNP världen1
2,5
3,2
3,9
3,8
3,6
3,6
HIKP EU1
1,3
1,2
1,8
1,9
1,8
1,8
Timlön i Sverige,
kostnad1
3,8
3,4
3,5
3,5
3,5
3,5
Dollarkurs (SEK)2
7,95
8,26
8,55
7,90
7,20
6,96
TCW-index2
123,2
124,8
122,7
120,4
118,5
118,0
Tysk långränta3
4,57
4,50
5,44
5,45
5,22
5,00
Svensk långränta3
4,99
4,98
5,70
5,75
5,47
5,20
Svensk kortränta4
4,23
3,25
4,43
4,68
4,60
4,60
1 Årlig procentuell förändring
2 Årsgenomsnitt
3 10-års statsobligation, årsgenomsnitt
4 6-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Räntor, valutor och inflation
Efter långränteuppgången under det andra
halvåret 1999 har 10-årsräntan i euroområdet, i
Sverige och i Förenta staterna fallit något under
årets inledande månader. Skillnaden mellan
svenska och tyska tioårsräntor har gradvis
minskat sedan hösten 1999. Det finns flera
förhållanden som långsiktigt talar för låga
svenska räntor: det alltmer grundmurade
förtroendet för inflationsmålet, den låga
inflationsbenägenhet som indikeras av den
gynnsamma kombinationen av hög tillväxt och
låg inflation och det låga förväntade lånebehovet
som är en följd av stabila överskott i de offentliga
finanserna och planerade utförsäljningar av
statliga företag.
För att undvika en överhettningssituation har
den amerikanska centralbanken sedan sommaren
höjt styrräntan med 1,25 procentenheter till
6,0 %. I euroområdet är resursutnyttjandet, och
därmed styrräntan, lägre. I takt med de gradvis
förbättrade konjunkturutsikterna och de därmed
sammanhörande inflationsriskerna har ECB
sedan november lagt om penningpolitiken i en
något mindre expansiv riktning.
Den svenska penningpolitiken vägleds av ett
inflationsmål. Tack vare det relativt låga
resursutnyttjandet i utgångsläget och förutsatt
att löneökningarna begränsas till 3,5 % förväntas
den höga tillväxten kunna kombineras med
fortsatt måttliga prisökningar. Det mer än
fördubblade världmarknadspriset på olja har
dock inneburit att inflationstalen ökat. Det
direkta bidraget till inflationen enligt KPI av
oljeprisuppgången mellan februari 1999 och
februari i år uppgår till ca 1 procentenhet. I
prognosen antas att oljepriset gradvis sjunker i
förhållande till nivåerna under årets inledande
månader och ger ett negativt bidrag till
inflationen både i år och nästa år. I slutet av
innevarande år förutsätts oljepriset ligga på 22
dollar per fat och i slutet av 2001 på 20 dollar per
fat. Osäkerheten avseende bedömningen av
oljepriset är stor. Riskerna är inte endast
kopplade till de direkta effekterna på inflationen
utan även till indirekta effekter av stigande
oljepriser på produktionskostnader och
inflationsförväntningar.
Prisutvecklingen i år och nästa år hålls även
tillbaka av att kronan antas förstärkas.
Apprecieringen förväntas framför allt ske mot
dollarn. Kronans kurs mot euron antas ligga
kring 8,40 i slutet av detta år och runt 8,70 på
sikt, vilken innebär en försvagning i förhållande
till kursen i dagsläget. Prognosen förutsätter
således en gradvis förstärkning av euron mot
dollarn. En sådan utveckling ter sig naturlig dels i
förhållande till den förutsedda
konjunkturutvecklingen i Förenta staterna
respektive euroområdet, dels med tanke på att
den amerikanska ekonomin uppvisar stora
underskott i bytesbalansen. Med fallande
oljepriser, måttliga löneökningar och en
apprecierande krona kommer inflationen att vara
låg i år och nästa år. Inflationen enligt
Riksbankens mått UND1X – som exkluderar
räntekostnader för egnahemsägare samt
effekterna av förändringar i subventioner och
skatter från KPI – väntas uppgå till 1,5 % i slutet
av nästa år. Bortsett från oljeprisernas och
valutakursens tillfälliga effekter på
konsumentpriserna är inflationstrycket något
högre. Förutsatt att reporäntan höjs till 4,50 % i
slutet av 2000 och till 4,75 % i slutet av nästa år
bedöms inflationen på sikt utvecklas i linje med
Riksbankens inflationsmål.
Tabell 1.3 Nyckeltal
1998
1999
2000
2001
2002
2003
KPI, dec–dec
–0,6
1,2
1,4
2,3
2,0
2,0
UND1X, dec–dec
0,6
1,9
1,2
1,5
–
–
Disponibel inkomst1,2
1,2
3,3
5,1
4,5
2,5
3,3
Sparkvot (nivå)2
3,1
2,1
2,5
4,0
4,4
5,4
Industriproduktion1
4,3
4,2
5,8
4,5
2,9
2,8
Relativ enhetsarbets-
kostnad i industrin1
0,0
–2,6
0,1
0,9
–
–
Antal sysselsatta1
1,5
2,2
1,7
0,9
0,4
0,4
Öppen arbetslöshet4
6,5
5,6
4,6
3,9
3,9
4,0
Arbetsmarknads-
politiska program3
3,9
3,1
3,1
3,1
3,1
3,1
Sysselsättningsgrad4
74,6
75,9
76,7
77,3
77,3
77,3
Handelsbalans5
135
130
147
174
184
192
Bytesbalans6
2,9
2,5
2,6
3,6
3,8
3,8
Offentligt överskott
före beräknings-
teknisk överföring6
1,9
1,9
2,8
3,2
3,6
4,5
Offentligt överskott
efter beräknings-
teknisk överföring6
1,9
1,9
2,8
2,0
2,0
2,0
1 Årlig procentuell förändring
2 Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår
i hushållssektorn. För år 2001–2003 redovisas utvecklingen inklusive effekter
av beräkningsteknisk överföring.
3 Andel av arbetskraften
4 Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i
arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i denna
åldersgrupp.
5 Miljarder kronor
6 Procent av BNP
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank
och Finansdepartementet
Inflationen mätt med KPI ökar kraftigt i januari
2001 på grund av att fastighetsskatten i
prognosen antas höjas och taxeringsvärdena
justeras i enlighet med nu gällande beslut. Detta
höjer inflationen enligt KPI med 0,8
procentenheter och till viss del även UND1X.
Regeringen avser att i budgetpropositionen för
2001 återkomma med förslag som begränsar
ökningen av skatteuttaget.
Tabell 1.4 Försörjningsbalans
Miljarder
kronor
Årlig procentuell volymförändring
1999
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Hushållens konsumtionsutgifter
997
1,7
2,4
4,1
5,0
(4,0)
2,7
2,0
2,0
Offentliga konsumtionsutgifter
533
–1,0
2,2
1,8
–0,7
(1,2)
0,6
0,4
0,5
Statliga
154
–2,7
–7,4
1,1
1,0
0,5
0,5
0,5
Kommunala
378
–0,2
6,6
2,0
–1,3
(1,3)
0,7
0,4
0,6
Fasta bruttoinvesteringar
327
–2,2
9,4
8,1
5,0
5,4
3,6
3,0
Näringsliv exkl. bostäder
246
3,2
10,6
7,6
5,8
(5,4)
5,1
2,6
1,7
Bostäder
32
–22,3
3,6
18,8
10,5
11,1
12,0
12,0
Myndigheter
49
–12,1
7,0
4,7
–2,6
(–0,4)
3,0
2,6
2,7
Lagerinvesteringar1
6
0,5
0,3
–0,5
0,0
0,0
0,0
0,0
Export
863
13,0
7,3
5,2
7,6
6,9
5,5
5,3
Import
754
11,8
10,4
5,0
7,2
6,8
5,7
5,4
BNP
1972
2,0
3,0
3,8
3,8
2,9
2,0
2,0
Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas volymutvecklingen exklusive denna
effekt. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.
1 Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartemente
Försörjningsbalansen
Under 1999 ökade varuexporten med drygt 5 %.
Huvuddelen av exportindustrin, däribland den
cykliska basindustrin, utvecklades dock svagt. En
mycket snabb tillväxt av exporten av
teleprodukter bidrog med ca 4 procentenheter
till varuexportens tillväxt. För stora delar av
industrin var exportvolymerna oförändrade eller
sjunkande.
Omslaget i den internationella
konjunkturbilden innebär att exportutsikterna
både i år och nästa år måste betecknas som
gynnsamma. Teleproduktindustrin förväntas ge
tillväxtbidrag under 2000 och 2001 som ligger i
samma storleksordning som under 1999. Därtill
torde återhämtningen av den europeiska
industrikonjunkturen innebära en ökad
efterfrågan på traditionella svenska exportvaror,
bland annat investeringsvaror. Även om den
förväntade kronförstärkningen i viss
utsträckning urholkar konkurrensförmågan
bedöms de svenska relativpriserna i utgångsläget
vara tillräckligt gynnsamma för att svenska
företag skall fortsätta att vinna marknadsandelar.
Sammantaget innebär detta att den svenska
varuexporten i år väntas öka med 8,2 % och med
7,1 % nästa år. Sverige beräknas därmed ta
marknadsandelar.
En viktig förklaring till detta är de förväntade
fortsatta exportframgångarna inom
teleproduktområdet. Under de senaste 6 åren har
exporten från denna sektor vuxit med i
genomsnitt 35 % per år. Branschens andel av
exporten har under motsvarande period ökat
från drygt 5 % av varuexporten till drygt 15 %.
Teleproduktindustrins växande betydelse för
svensk export samt osäkerheten om utvecklingen
inom detta område och branschens
konkurrenskraft utgör en betydande risk i
prognosen.
Efter att ha ökat med 10 % per år 1997 och
1998 sjönk varuimporttillväxten till drygt 4 % år
1999. Detta kan synas vara något förvånande
med tanke på att BNP-tillväxten var avsevärt
högre 1999 än under de föregående två åren.
Förklaringen till detta är att
efterfrågekomponenter med högt
importinnehåll, exempelvis industrilager och
maskininvesteringar, utvecklades svagt 1999.
Därtill bidrog en kraftig minskning av importen
av datorer.
I år tar importtillväxten fart i takt med att
efterfrågans importinnehåll normaliseras i
förhållande till 1999. Nästa år kan vissa
bristsituationer inom industrin uppträda. Detta
kan leda till att importen växer snabbare än eljest.
Den totala varuimporten beräknas uppgå till
7,4 % år 2000 och till 6,7 % år 2001.
Tjänstenettot, dvs. skillnaden mellan
tjänsteexport och tjänsteimport, gav 1999 ett
negativt bidrag på 0,2 procentenheter till BNP-
tillväxten. Ett negativt bidrag av samma
storleksordning väntas även i år och nästa år. Det
beror bl.a. på att nettot av den import och export
som uppstår i samband med turism och
affärsresande under ett antal år har uppvisat en
tydligt negativ trend.
Bruttoinvesteringarna väntas fortsätta visa
höga tillväxttal under de kommande åren. Till
följd av att den internationella
konjunkturavmattningen drabbade
investeringstunga delar av den svenska industrin,
var investeringarna oförändrade i denna sektor
förra året. I år väntas industriproduktionen stiga
med 6 %. Den befintliga kapitalstocken bedöms
också vara relativt låg i förhållande till
produktionen. Industriinvesteringarna bedöms
därför öka med ca 5 % i år. Med sedvanlig
eftersläpning i förhållande till en internationell
konjunkturuppgång väntas tillväxten i
industriinvesteringarna öka ytterligare nästa år.
Investeringarna i övrigt näringsliv har under
ett antal år uppvisat mycket höga tillväxttal. Den
expansiva tjänstesektorn och omställningsarbete
inför millennieskiftet i bl.a. finanssektorn bidrog
till de höga investeringsnivåerna i fjol. Det
fortsatt goda konjunkturläget i tjänstesektorn
och ledande indikatorer tyder på en betydande
investeringstillväxt också i år och nästa år. Detta
gäller i synnerhet inom fastighetsverksamhet i
storstadsregionerna och inom varuhandel. Den
av regeringen nyligen föreslagna satsningen på
bredband stärker investeringstillväxten
ytterligare. Investeringstillväxten i övrigt
näringsliv väntas uppgå till 6,1 % i år och till
4,4 % år 2001. Nedgången i
investeringstillväxten i övrigt näringsliv skall ses i
ljuset av att investeringsvolymerna nu är så höga
att även en oförändrad investeringsnivå innebär
en avsevärd utbyggnad av kapaciteten.
Under föregående år steg bostadsbyggandet
med 25 % jämfört med året innan. Trots att
förutsättningarna för en fortsatt kraftig uppgång
är goda, i form av t.ex. låga räntor och stark
tillväxt i hushållens inkomster, finns det tecken
på att återhämtningen går långsamt: antalet
påbörjade lägenheter utvecklades svagt under
slutet av förra året, orderingången till
småhusfabrikanter stagnerade och
utbudsrestriktioner i form av brist på planerad
tomtmark gör sig gällande i de expansiva
storstadsregionerna. Bostadsinvesteringarna
förutses stiga med drygt 10 % både i år och nästa
år. Investeringsvolymen i utgångsläget är dock så
låg att tillväxttal i denna storleksordning innebär
att bostadsbristen i expansiva områden består.
Hushållens konsumtionsutgifter steg 1999
med 4,1 %. De faktorer som underbyggde
konsumtionsuppgången 1999 –
sysselsättningstillväxt, snabbt växande
disponibelinkomster och en kraftig
förmögenhetsuppbyggnad – bedöms utgöra
viktiga drivkrafter bakom en fortsatt stark
tillväxt av hushållens konsumtionsutgifter.
Konsumtionen beräknas därför öka med ca 4 % i
år (bortsett från effekten av Svenska kyrkans
överföring till hushållssektorn, se
fördjupningsrutan i detta kapitel) och med
knappt 3 % nästa år.
Till följd av den goda utvecklingen på
aktiemarknaderna i Sverige och i omvärlden samt
stigande småhuspriser, ökade hushållens
förmögenhet mycket kraftigt förra året. Den
finansiella nettoförmögenheten bedöms ha ökat
med drygt 30 %, eller med över 400 miljarder
kronor under 1999. I prognosen antas att
börsutvecklingen nu går in i en lugnare fas med
måttligt stigande kurser. Därtill kommer
svårigheten att korrekt bedöma den historiska
förmögenhetstillväxtens effekter på den framtida
konsumtionen. Från teoretiska utgångspunkter
kan man hävda att konsumtionsutrymmet har
ökat med ett belopp motsvarande den reala
avkastning som en förmögenhetsökning i
storleksordningen 400 miljarder kronor årligen
genererar. Till viss del fångas denna ökade
avkastning upp i disponibelinkomsterna.
Samtidigt är det uppenbart att det finns andra
förhållanden som också påverkar konsumtionen,
exempelvis hushållens förväntningar om den
fortsatta förmögenhetstillväxten, möjligheterna
och incitamenten att likvidisera tillgångar,
avvikelse i förhållande till hushållens önskade
förmögenhetsnivå och det sätt på vilket
förmögenhetsuppgången är fördelad mellan
hushåll med olika konsumtionsbenägenhet.
Eftersom de senaste årens
förmögenhetsuppbyggnad är exceptionell i ett
historiskt perspektiv är det svårt att på empirisk
grund fastställa hur konsumtionen påverkas. I
prognosen ligger en tydlig men relativt måttlig
förmögenhetseffekt, som grundar sig på ett
antagande om ett långsiktigt beteende hos
hushållen.
Under åren 2001–2003 överstiger överskotten
i de offentliga finanserna den målsatta nivån om
2 % av BNP. Överskotten torde öka hushållens
tilltro till svensk ekonomi. Dessutom är det
rimligt att anta att hushållen får ta del av detta
överskjutande överskott och planerar sin
konsumtion därefter (även om det är osäkert i
vilken utsträckning och i vilken form
överskotten kommer hushållen till godo).
Beräkningstekniskt har överskott i de offentliga
finanserna utöver 2 % av BNP för åren 2001–
2003 överförts till hushållen. I tabell 1.3
redovisas således utvecklingen för sparkvot och
disponibelinkomst inklusive denna överföring.
Sparkvoten bedöms i år vara lägre än vad som
förefaller vara rimligt på medellång sikt. En
viktig anledning till att hushållen varken 1999
eller i år tycks anpassa sitt konsumtionsbeteende
så att sparkvoten stiger är den gynnsamma
förmögenhetsutvecklingen som dels ökar
konsumtionsutrymmet, dels bidrar till lägre
disponibelinkomster genom att hushållens
reavinstskatter ökar. Själva reavinsten påverkar
per definition dock inte den disponibla
inkomsten. En utgångspunkt för konsumtions-
prognosen är att de realiserade
beräkningstekniska överföringarna är så pass
stora att sparkvoten år 2003 ligger högre än år
2000.
De statliga konsumtionsutgifterna, som svarar
för en fjärdedel av statens utgifter, varierar
tämligen kraftigt mellan åren bl.a. på grund av
försvarsinköp. Dessutom är
nationalräkenskapernas preliminära utfall mycket
osäkra och genomgår ofta stora revideringar.
Den statliga konsumtionen ökade 1999 med
1,1 %. I år beräknas en fortsatt ökning med 1 %
och nästa år med 0,5 %.
De kommunala konsumtionsutgifterna steg i
reala termer med 2,0 % mellan 1998 och 1999.
Bedömningen av hur kommunsektorns
konsumtionsutgifter utvecklas har gjorts utifrån
det ekonomiska utrymme som är tillgängligt
under förutsättningen att respektive delsektor
skall klara balanskravet. Den kraftiga
sysselsättningsuppgången i ekonomin leder till
ökade skatteintäkter för kommunsektorn. En
stark utveckling av skatteinkomster och
statsbidrag medger en ökning av
kommunsektorns konsumtionsutgifter med
1,3 % i år och med 0,7 % nästa år, samtidigt som
kommunsektorn som helhet beräknas uppfylla
kravet om ekonomisk balans. Om hänsyn tas till
överföringen av kyrkan från kommunsektorn till
hushållens ideella organisationer blir
utvecklingstakten i år –1,3 %.
Konsumtionsutrymmet för kommunsektorn
måste 2002 och 2003 anpassas till en svagare
utveckling av skatteinkomsterna. Balanskravet
bedöms medge en tillväxt av den kommunala
konsumtionen på ca 0,5 % per år.
Tillväxtens och sparandets sammansättning
En stark inhemsk efterfrågan i form av snabbt
växande konsumtionsutgifter i hushållssektorn
och en god investeringstillväxt i övrigt näringsliv
gav betydande bidrag till tillväxten 1999.
Nettoexportens bidrag stärkte tillväxten med 0,4
procentenheter. I år övergår tillväxten till att bli
mer exportdriven. Importen bedöms dock
stärkas, bland annat till följd av att föregående års
lageranpassning reducerade importen. Detta
innebär att ökningen av bidraget från
nettoexporten i förhållande till 1999 blir relativt
blygsam. Nästa år förutses en viss avmattning av
hushållens konsumtionsutgifter, vilken förklarar
större delen av minskningen av BNP-tillväxten.
Tabell 1.5 Bidrag till BNP-tillväxt, exklusive överföringen
av Svenska kyrkan från staten
Procentenheter
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Hushållens
konsumtionsutgifter
1,2
2,1
2,0
1,4
1,0
1,0
Offentliga
konsumtionsutgifter
0,6
0,5
0,3
0,2
0,1
0,1
Fasta brutto-
investeringar
1,4
1,3
0,8
0,9
0,6
0,5
Lagerinvesteringar
0,3
–0,5
0,0
0,0
0,0
0,0
Export
3,1
2,3
3,4
3,2
2,6
2,6
Import
–3,7
–1,9
–2,7
–2,7
–2,3
–2,3
Netto utrikeshandel
–0,6
0,4
0,6
0,5
0,3
0,3
BNP
3,0
3,8
3,8
2,9
2,0
2,0
Anm: Bidragen för år 2000 redovisas exklusive effekten av att Svenska kyrkan
fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Det finansiella sparandet, vilket i stort
överensstämmer med bytesbalansens saldo,
väntas visa stora och växande överskott under de
kommande åren. Till grund för denna utveckling
ligger kraftiga överskott i handelsbalansen. I år
väntas handelsbalansöverskottet uppgå till
knappt 150 miljarder kronor, vilket motsvarar
7 % av BNP. Underskotten i tjänstebalansen och
kapitalavkastningen reducerar dock
bytesbalansöverskottet som beräknas uppgå till
knappt 4 % av BNP under de kommande åren.
Även det reala sparandet växer andelsmässigt i
förhållande till BNP. Den goda utvecklingen av
hushållens konsumtionsutgifter går därför hand i
hand med en utveckling där Sveriges
bruttosparande växer som andel av BNP. I tabell
1.6 har hela den beräkningstekniska överföringen
lagts på hushållen och därmed stärkt
hushållssparandet och i motsvarande grad
försvagat sparandet i den offentliga sektorn.
Tabell 1.6 Sparandets sammansättning
Procent av BNP
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Bruttosparande
20,0
18,5
19,6
20,8
21,2
21,5
Realt sparande
16,7
16,9
17,0
17,3
17,5
17,7
Fasta investeringar
15,8
16,6
16,8
17,0
17,2
17,4
Lagerinvesteringar
0,9
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
Finansiellt sparande
3,3
1,6
2,6
3,6
3,8
3,8
Offentlig sektor1
1,9
1,9
2,8
2,0
2,0
2,0
Hushåll1
2,0
1,3
1,8
2,6
2,9
3,5
Företag
–0,2
0,6
1,0
–0,6
–0,9
–1,5
1 Efter beräkningsteknisk överföring
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Arbetsmarknaden
Sedan 1997 har sysselsättningen ökat i en mycket
snabb takt och totalt sett har ca 150 000
arbetstillfällen tillkommit mellan 1997 och 1999.
Arbetslösheten har fallit och sysselsättningen har
stigit i de flesta län.
I den privata tjänstesektorn, som utgör ca
40 % av samtliga sysselsatta, steg
sysselsättningen med hela 110 000 personer
mellan 1997 och 1999. Uppgången i
tjänstesektorn var också relativt kraftig i
förhållande till ökningen i tjänsteproduktionen.
En betydande del av den förväntade
sysselsättningsökningen antas även i år och nästa
år ske i tjänstesektorn. Åren 2000 och 2001
bedöms produktionen växa något långsammare
än 1999, men produktiviteten beräknas utvecklas
starkare. Sammantaget innebär detta att
sysselsättningstillväxten i tjänstesektorn dämpas.
Detta är en viktig förklaring till att även
sysselsättningen i ekonomin som helhet ökar
något långsammare i år trots att BNP-tillväxten
bedöms bli i stort sett densamma. Den totala
sysselsättningsuppgången mellan 1999 och 2001
uppskattas till 106 000 personer och
sysselsättningsgraden för personer i reguljär
sysselsättning mellan 20 och 64 år uppgår
därmed till 77,3 % år 2001.
Produktivitetstillväxten i industrin, som
uppgick till 3 % förra året, förutses stiga till 5 % i
år samtidigt som tillväxttakten för
industriproduktionen ökar från 4 % till 6 %.
Den stigande produktivitetstillväxten är delvis av
konjunkturell karaktär. Vid en
konjunkturuppgång tas ledig kapacitet i anspråk
varpå produktiviteten ökar. En betydande del av
produktionsökningen väntas ske inom
teleproduktsektorn där produktivitetstillväxten
är mycket hög. Denna produktion ger ett
betydande bidrag till produktivitetstillväxten
inom industrin men skapar relativt få nya
arbetstillfällen. I hela ekonomin väntas
produktiviteten öka med 2,0 % i år och 1,8 %
nästa år, vilket kan jämföras med förra årets
produktivitetstillväxt på 0,9 %.
Den öppna arbetslösheten sjönk från 6,5 % år
1998 till 5,6 % år 1999. Arbetskraftsutbudet ökar
vanligtvis vid en sysselsättningsuppgång.
Tillkommande platser i högskolan i år och nästa
år begränsar dock utbudsökningen. Den öppna
arbetslösheten förväntas därmed fortsätta att
falla i ganska snabb takt och beräknas uppgå till
3,9 % år 2001. I en nyligen publicerad
proposition (1999/2000:98) föreslår regeringen
införandet av ett nytt arbetsmarknadspolitiskt
program, aktivitetsgarantin, som skall stärka
långtidsarbetslösas möjligheter att komma
tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden.
Denna åtgärd syftar, tillsammans med andra
åtgärder föreslagna i denna proposition, till att
effektivisera arbetsmarknaden och därigenom
minska den öppna arbetslösheten.
Den offentliga sektorns finanser
Förra året uppgick den offentliga sektorns
finansiella sparande till 37 miljarder kronor eller
1,9 % av BNP. I år förstärks sparandet till 2,8 %
av BNP. Därvid sjunker både inkomster och
utgifter som andel av BNP. I
budgetpropositionen beräknades överskottet i
det finansiella sparandet 2001 ligga marginellt
över målet på 2 % av BNP. Genom att den
ekonomiska tillväxten nu väntas bli starkare, och
därigenom skatteinkomsterna högre, än vad som
då beräknades har det finansiella sparandet
reviderats upp till 3,2 % av BNP för 2001 (före
beräkningsteknisk överföring).
Under åren 2002 och 2003 fortsätter de
offentliga finanserna att förbättras. Detta beror
på att utgifterna sjunker som andel av BNP.
Överskotten i de offentliga finanserna fortsätter
att stiga i förhållande till BNP och beräknas
uppgå till 3,6 % år 2002 och till 4,5 % år 2003.
Liksom för år 2001 överförs dock sparandet
utöver målet på 2 % av BNP beräkningstekniskt
till hushållen.
Tabell 1.7 De offentliga finanserna
Procent av BNP
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
60,2
58,1
56,7
56,6
56,6
Utgifter
58,4
55,3
53,4
53,1
52,2
Finansiellt sparande
före överföring
1,9
2,8
3,2
3,6
4,5
Beräkningsteknisk
överföring
0,0
0,0
1,2
1,6
2,5
Finansiellt sparande
efter överföring
1,9
2,8
2,0
2,0
2,0
Konsoliderad
bruttoskuld efter
överföring
65,5
57,6
52,5
49,5
47,4
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Fördelningen av sparandet mellan staten och
ålderspensionssystemet påverkas under perioden
1999 till 2001 av den finansiella infasningen av
det reformerade ålderspensionssystemet. När
infasningen är över år 2002 beräknas sparandet i
pensionssystemet, dvs. AP-fonden och
premiepensionssystemet, uppgå till ca 2,5 % av
BNP, medan statens finansiella sparande visar ett
underskott på ca 0,5 % av BNP (efter
beräkningsteknisk överföring). Det är en följd av
att pensionsreformen utgör en mycket stor
omfördelning av sparandet från staten till
ålderspensionssystemet. Det innebär att mer än
hela det finansiella överskottsmålet för den
samlade offentliga sektorn används för att bygga
upp pensionsfonderna inför den belastning som
väntar i framtiden.
Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld, definierad enligt de s.k.
Maastrichtkriterierna uppgick vid utgången av
1999 till 65,5 % av BNP. Som andel av BNP har
den konsoliderade skulden sjunkit sedan 1995. I
år minskar dessutom skulden även nominellt
med drygt 90 miljarder kronor och väntas
understiga 60 % av BNP, vilket är referensvärdet
för den offentliga skuldsättningen enligt
Maastrichtkriterierna. Den kraftiga minskningen
beror till stor del på att förväntade försäljningar
av statens aktieinnehav förutses användas till
amortering av statsskulden.
Nettoskulden, som är nettot av den offentliga
sektorns samtliga finansiella tillgångar och
skulder, sjunker i takt med att den offentliga
sektorn visar fortsatta finansiella överskott och
till följd av de värdeförändringar som sker på
tillgångar och skulder. År 2002 beräknas
nettoskulden vändas till en positiv finansiell
ställning. Det innebär att den offentliga sektorns
finansiella tillgångar överstiger skulderna.
Överföringen av Svenska kyrkan från kommunsektorn till hushållssektorn
Den 1 januari i år skildes Svenska kyrkan från
staten. I nationalräkenskapstermer innebär detta
att kyrkan, som tidigare ingått i
kommunsektorn, kommer att ingå i den sektor
som benämns hushållens ideella organisationer
från och med redovisningen för år 2000.
(Nationalräkenskaper för första kvartalet 2000
publiceras i juni.) Hushållens ideella
organisationer betraktas bl.a. i
konsumtionshänseende som en del av
hushållssektorn. Alla effekter av överföringen på
nationalräkenskapernas redovisning är ännu inte
helt klarlagda, men i denna prognos har
förändringen beaktats så långt det varit möjligt
med ledning av preliminära uppgifter.
Överföringen påverkar inte BNP men har
effekter på fördelningen mellan
försörjningsbalansens poster. Dessutom
påverkas förädlingsvärden och antal arbetade
timmar i olika sektorer samt hushållens och den
offentliga sektorns finanser. Nedan
sammanfattas hur överföringen har behandlats i
prognosen.
Från och med år 2000 ingår Svenska kyrkans
konsumtionsutgifter i hushållens
konsumtionsutgifter och inte i de kommunala
konsumtionsutgifterna. Kyrkans
konsumtionsutgifter uppgick 1999 till 9950
miljoner kronor, vilket motsvarade ungefär
2,5 % av kommunernas och 1 % av hushållens
konsumtionsutgifter 1999. Överflyttningen ger
en engångseffekt på tillväxttalen för dessa bägge
poster i försörjningsbalansen för år 2000. Se
tabell 1.4.
En del av kyrkornas konsumtionsutgifter som
avser vissa prästlöner har hittills hänförts till de
statliga konsumtionsutgifterna. I
nationalräkenskaperna kommer även denna post
att överföras till hushållens konsumtionsutgifter
från och med år 2000. Denna överföring har inte
beaktats i konsumtionsprognoserna för stat
och hushåll.
När det gäller redovisningen av antalet
sysselsatta har inga överföringar från
kommunsektorn eller staten till näringslivet
gjorts i prognosen eftersom det ännu inte är klart
hur överföringen kommer att hanteras i
Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökning.
Svenska kyrkans investeringar redovisas som
offentliga myndigheters investeringar t.o.m. år
1999 men därefter som investeringar i övrigt
näringsliv, närmare bestämt som investeringar i
hushållstjänsteverksamhet. Förändringarna
påverkar inte den totala investeringstillväxten för
år 2000 men innebär att tillväxttalet i övrigt
näringsliv höjs med 0,5 procentenheter samtidigt
som det minskar med närmare 2 procentenheter
i de offentliga myndigheterna.
Kyrkoskatten avskaffas. Medlemmar i Svenska
kyrkan betalar i stället en medlemsavgift. De som
inte är medlemmar betalar en obligatorisk
begravningsavgift. Kyrkoskattens avskaffande
gör att hushållens disponibla inkomst per
definition höjs. Både medlemsavgiften i Svenska
kyrkan och den obligatoriska
begravningsavgiften väntas behandlas på samma
sätt som medlemsavgifter i
nationalräkenskaperna. Eftersom dessa
medlemsavgifter utgör transaktioner inom en
och samma sektor registreras de inte som vare sig
inkomster eller utgifter för hushållen. Ett antal
inkomst- och utgiftsposter för hushållssektorn
påverkas (se avsnitt 9.1). Effekten på hushålls-
sektorns finansiella sparande och nettosparande
väntas inte vara av någon nämnvärd storlek.
För den offentliga sektorns finanser innebär
omklassificeringen av kyrkan att den offentliga
sektorns inkomster, skatter och utgifter
reduceras med ca ½ procentenhet av BNP.
2 Internationell utveckling
Utsikterna för världsekonomin under de
kommande två åren ter sig ljusa. Gynnsamma
makroekonomiska förutsättningar i form av
fortsatt låg inflation och låga räntor har
förbättrat förutsättningarna för ökad tillväxt i
stora delar av världen. Sammantaget bedöms den
globala tillväxten under innevarande år uppgå till
3,9 % och till 3,8 % år 2001.
Tillväxten i EU förutses öka från drygt 2 %
1999 till ca 3 % både i år och nästa år. Detta är en
följd av en starkare efterfrågan i både EU-
området och i omvärlden. Utvecklingen
understödjs bl.a. av gynnsamma monetära
förhållanden, en positiv
arbetsmarknadsutveckling och stigande
framtidsoptimism hos företag och hushåll.
Den amerikanska ekonomin har fortsatt att
utvecklas starkt. En åtstramning av
penningpolitiken förutses dock, att tillsammans
med högre marknadsräntor och en mer dämpad
aktieprisutveckling, bidra till en gradvis
avmattning av konjunkturen. Sammantaget
bedöms BNP-tillväxten avta från 4,2 % 1999 till
3,8 % i år och 2,7 % nästa år.
Ännu syns inga tydliga tecken på en varaktig
återhämtning i den japanska ekonomin. Den
ökade tillväxten under första halvåret 1999 kan
till stor del tillskrivas tidigare finanspolitiska
stimulanspaket. Den privata inhemska
efterfrågan är dock fortsatt svag. Utsikterna är
således fortsatt osäkra och BNP-tillväxten
förutses uppgå till måttliga 0,7 % i år och till ca
1 % nästa år.
Diagram 2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan
Procentuell förändring
Som en följd av en starkare efterfrågan i EU-
området och en fortsatt stark utveckling i
Förenta staterna förutses
världsmarknadstillväxten för svensk export
sammantaget utvecklas gynnsamt under
prognosperioden. Sammantaget väntas
världsmarknadstillväxten för svensk export öka
från drygt 5 % 1999 till 8 % i år, för att under
nästa år uppgå till drygt 7 %.
Utvecklingen i Förenta staterna utgör den
största enskilda riskfaktorn i prognosen. Den
fortsatt höga tillväxten kan leda till en högre
inflation och en kraftigare åtstramning av
penningpolitiken än vad som nu antas. Den
största osäkerheten utgörs av den ansträngda
situationen på arbetsmarknaden. Samtidigt kan
andra faktorer, till exempel en fortsatt stark
produktivitetsutveckling, bidra till en högre icke
inflationsdrivande tillväxt än väntat.
Till riskerna i den japanska ekonomin hör den
snabbt växande statsskulden som kan komma att
pressa upp långräntorna. Avgörande för
återhämtningen i den japanska ekonomin är
emellertid att förtroendet bland hushåll och
företag återställs.
I EU kan en bättre utveckling än vad som nu
förutses samtidigt inte uteslutas, t.ex. som en
följd av en starkare utveckling av den inhemska
efterfrågan.
2.1 Utvecklingen i Europa
Euroområdet
Efter konjunkturavmattningen i slutet av 1998
och i inledningen av förra året har en påtaglig
förstärkning av konjunkturen skett under det
andra halvåret i euroområdet.
Återhämtningen har framförallt drivits av en
stark export till omvärlden samtidigt som den
inhemska efterfrågan fortsatt att utvecklas
gynnsamt. Även i Tyskland och Italien, som
konjunkturmässigt släpat efter, har tydliga
tecken på en återhämtning kunnat skönjas.
Den ekonomiska aktiviteten har fortsatt att
tillta i inledningen av detta år.
Industriproduktion och orderingång samt
förtroendebarometrar har stärkts påtagligt.
Förtroendet inom företagssektorn i euroområdet
uppvisar nu liknande nivåer som under
högkonjunkturåren 1994 och 1998.
Samtidigt ligger konsumentförtroendet på
högre nivåer än under högkonjunkturen i slutet
på 1980-talet respektive i samband med den
tyska återföreningen i början av 1990-talet.
Diagram 2.2 Företagens och hushållens förtroende i
euroområdet
Nettobalans
Inflationen i euroområdet har ökat under de
senaste månaderna, efter att under större delen
av 1999 legat på ca 1 %. Inflationstakten uppgick
i februari till 2 %. Framför allt två faktorer
förklarar denna utveckling: de stigande
oljepriserna samt eurons försvagning.
Långräntan i euroområdet som helhet steg
kontinuerligt under 1999, men har under den
senaste tiden fallit något till knappt 5,5 %. Efter
räntesänkningen i april 1999 till 2,5 % har ECB i
flera omgångar höjt styrräntan med sammanlagt
1 procentenhet till 3,5 %. Euron försvagades
under hela 1999, en utveckling som fortsatt
under inledningen av detta år. Försvagningen har
inte bara skett mot den amerikanska dollarn,
utan är också kraftig i effektiva termer.
Som en följd av den stigande inflationen och
de stigande inflationsförväntningarna samt
eurons utveckling har de reala monetära
förhållandena sannolikt lättat något jämfört med
inledningen av 1999. Detta bedöms, i
kombination med en under prognosperioden
neutral, eller möjligen något expansiv
finanspolitik, verka stimulerande på den
ekonomiska aktiviteten framför allt i år. Som en
följd av gynnsammare konjunkturutsikter och
tilltagande inflation antas styrräntan i
euroområdet uppgå till 4 % i slutet av detta år
och till 4,25 % i slutet av år 2001. Detta får anses
vara en relativt måttlig anpassning av
penningpolitiken. Samtidigt torde det
fortfarande finnas ledig kapacitet i euroområdet
som helhet och inflationsförväntningarna är
också fortfarande relativt låga.
BNP-tillväxten i euroområdet förutses uppgå
till ca 3 % både i år och nästa år. Både den
inhemska efterfrågan och nettoexporten, om än i
avtagande grad, förutses bidra till BNP-tillväxten
under prognosperioden. Hushållens konsumtion
bedöms utvecklas fortsatt starkt som en följd av
bl.a. stigande realinkomster och en mer gynnsam
arbetsmarknadsutveckling – arbetslösheten
väntas minska med 1 procentenhet till i
genomsnitt ca 9 % år 2001. Den positiva
utvecklingen av nettoexporten kan bl.a. hänföras
till effekterna av den svaga euron, men också till
en allmänt stigande efterfrågan i omvärlden, en
utveckling som förutses vara särskilt tydlig i år.
Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
Årlig procentuell förändring
1999
2000
2001
2002
2003
Bruttonationalprodukt
Världen
3,2
3,9
3,8
3,6
3,6
Förenta staterna
4,2
3,8
2,7
2,1
2,1
Japan
0,3
0,7
1,2
1,4
1,5
EU
2,3
3,1
2,9
2,6
2,5
Euroområdet
2,3
3,1
3,0
2,7
2,6
Tyskland
1,5
2,7
2,7
2,4
2,1
Frankrike
2,7
3,3
3,0
2,6
2,4
Italien
1,4
2,6
2,7
2,8
2,9
Storbritannien
2,0
3,0
2,5
2,0
2,0
Norden
2,6
3,3
2,9
2,5
2,6
Danmark
1,6
1,9
2,1
2,3
2,5
Finland
3,5
4,5
4,1
3,9
3,9
Norge
0,8
2,9
2,9
2,5
2,5
Konsumentpriser1
EU
1,2
1,8
1,9
1,8
1,8
Euroområdet
1,2
1,8
1,9
1,7
1,7
Förenta staterna
2,2
2,6
2,5
2,4
2,3
Arbetslöshet, procent av
arbetskraften2
EU
9,3
8,5
8,2
8,1
7,9
Euroområdet
10,1
9,3
8,9
8,8
8,6
Förenta staterna
4,2
4,2
4,7
5,1
5,2
Marknadstillväxt,
bearbetade varor
5,3
8,0
7,3
6,5
6,4
1 HIKP för EU och KPI för Förenta staterna.
2 ILO-definition för EU och nationell definition för Förenta staterna.
Källor: OECD och Finansdepartementet
Skillnaden i tillväxttakt mellan enskilda
euroländer var påtaglig under 1999. Dessa
skillnader förutses minska något under
prognosperioden. BNP-tillväxten i Tyskland och
Italien förutses i år uppgå till ca 2,7 %, medan
tillväxttakten i flertalet övriga euroländer
bedöms uppgå till ca 3,5 %. BNP-tillväxten i
Irland och Finland bedöms dock vara betydligt
högre under hela prognosperioden.
Riskerna i prognosen är relativt små och
balanserade. En starkare exportutveckling, delvis
som en följd av den fortsatt svaga euron, kan inte
uteslutas. En fortsatt gynnsam
arbetsmarknadsutveckling kan samtidigt bidra
till en starkare utveckling av den inhemska
efterfrågan än vad som förutses. Samtidigt kan
fortsatt stigande oljepriser samt en ytterligare
försvagning av euron medföra en stramare
penningpolitik än vad som nu antas. I några,
främst mindre, euroländer syns tecken på
överhettning som, framförallt under nästa år, kan
utgöra en risk.
Storbritannien, Norge och Danmark
Den förväntade återhämtningen i några av de
viktigaste svenska exportmarknaderna utanför
euroområdet – Storbritannien, Norge och
Danmark – har under hösten bekräftats.
I Storbritannien mattades konjunkturen
tydligt under vinterhalvåret 1998/99 då bidraget
från nettoexporten sjönk kraftigt. Exporten har
därefter gradvis återhämtat sig delvis till följd av
en ökad efterfrågan i omvärlden. Hushållens
konsumtion utgör emellertid fortfarande den
viktigaste drivkraften bakom tillväxten. Ett
stigande inflationstryck, bl.a. till följd av ökande
lönekostnader orsakade av den strama
arbetsmarknadssituationen, i kombination med
en något expansiv finanspolitik, antas dock leda
till en fortsatt åtstramning av penningpolitiken.
Detta bedöms dämpa den inhemska efterfrågan.
BNP-tillväxten förutses uppgå till 3 % i år för att
därefter dämpas till 2,5 % 2001.
Efter en lång period av mycket stark
ekonomisk utveckling mattades tillväxten i
Norge påtagligt under förra året. Avmattningen
kan främst förklaras av att det kraftigt fallande
oljepriset under 1998 bidrog till en kraftigt
försämrad lönsamhet i oljesektorn. Detta
påverkade sektorns investeringsplaner för 1999
och framför allt innevarande år negativt. I syfte
att medverka till ett högre oljepris skärptes också
under våren 1999 begränsningarna i
oljeproduktionen. Detta resulterade i en kraftig
dämpning av investerings- och
exportutvecklingen i Norge under förra året. Till
följd av att produktionsbegränsningarna upphör i
år väntas dock ett betydande tillväxtbidrag
komma från en ökad oljeexport. Sammantaget
väntas BNP-tillväxten uppgå till knappt 3 %
både i år och nästa år.
I Danmark dämpades konjunkturen under
förra året till följd av en kraftig avmattning i den
inhemska efterfrågan, som i sin tur var en följd
av en stramare finanspolitik. Den inhemska
efterfrågan väntas åter tillta under kommande år.
Exportutvecklingen förutses dock, trots en
starkare internationell konjunktur, utvecklas
svagt till följd av att lönekostnaderna ökat
snabbare än i omvärlden. BNP-tillväxten väntas
uppgå till ca 2 % både i år och nästa år.
2.2 Förenta staterna
Den amerikanska ekonomins styrka har fortsatt
att överraska och ännu syns få tecken på en
konjunkturavmattning. BNP ökade under 1999
med 4,2 % och de flesta indikatorer pekar på en
fortsatt stark tillväxt under inledningen av
innevarande år. Liksom tidigare har hushållens
konsumtion, understödd av en gynnsam
sysselsättningsutveckling och stigande
aktiepriser, utgjort den främsta drivkraften
bakom den starka utvecklingen. Den gynsamma
utvecklingen i hushållens konsumtion har
tillsammans med återhämtningen inom
tillverkningsindustrin också bidragit till en
fortsatt hög investeringstakt, inte minst inom
IT-sektorn. Arbetslösheten uppgick i februari till
4,1 %.
Trots den höga aktiviteten i ekonomin har
prisutvecklingen varit relativt dämpad.
Inflationstakten ökade i februari till 3,2 %, vilket
till stor del kan förklaras av stigande energipriser.
Under senare tid har samtidigt vissa tecken på ett
allmänt ökat inflationstryck märkts, bl.a. på
arbetsmarknaden och i de tidigare produktions-
leden. Hushållens höga konsumtionsbenägenhet
återspeglas i ett lågt privat finansiellt sparande
och ett historiskt högt bytesbalansunderskott
motsvarande drygt 4 % av BNP.
Det stigande inflationstrycket i kombination
med den strama situationen på arbetsmarknaden
bidrog till att den amerikanska centralbanken i
mars höjde styrräntan med 0,25 procentenheter
till 6,0 %. Den amerikanska centralbanken antas
genomföra ytterligare styrräntehöjningar under
innevarande år. Detta bedöms leda till en
avmattning av hushållens konsumtion genom
högre marknadsräntor och en mer dämpad
aktieprisutveckling. Samtidigt väntas
investeringarna utvecklas svagare under de
närmaste åren. Utöver den penningpolitiska
åtstramningen förklaras detta av stigande
arbetskraftskostnader tillsammans med det
förhållandevis låga kapacitetsutnyttjandet i
industrin, samt en allmän dämpning av den
ekonomiska aktiviteten. Nettoexporten väntas
ge ett fortsatt negativt bidrag till BNP-tillväxten
under innevarande år, för att därefter ge ett
neutralt bidrag under resten av prognosperioden.
Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till
3,8 % i år och till 2,7 % år 2001.
De flesta bedömare har under senare år
konsekvent underskattat styrkan i den
amerikanska ekonomin och det är svårt att
bedöma omfattningen av, och tidpunkten för, en
eventuell konjunkturavmattning. En bestående
eller långvarig förändring på ekonomins
utbudssida utgör den enskilt viktigaste positiva
risken i prognosen. En av de mest centrala
frågorna i detta sammanhang är huruvida de
senaste årens starka produktivitetstillväxt, vilken
bl.a. bidragit till det dämpade inflationstrycket,
utgör ett trendbrott eller om cykliska faktorer i
första hand kan förklara utvecklingen (se vidare
fördjupningsrutan i slutet av detta kapitel). Med
en fortsatt stark produktivitetstillväxt och en
högre potentiell BNP-tillväxt kan den
amerikanska ekonomin växa snabbare än
prognostiserat, utan att inflationen tar fart.
En utebliven konjunkturavmattning innebär
samtidigt att risken för kraftigare
styrräntehöjningar än vad som nu antas, och
därmed ett svagare konjunkturförlopp, har ökat
under de senaste månaderna. Detta utgör i
kombination med det stora
bytesbalansunderskottet, den starka dollarn samt
de högt värderade aktiepriserna en betydande
osäkerhetsfaktor. Den största enskilda risken i
detta sammanhang torde emellertid utgöras av
kraftigt stigande arbetskraftskostnader till följd
av den ansträngda situationen på
arbetsmarknaden. Stigande
inflationsförväntningar, t.ex. som ett resultat av
det höga oljepriset, ökar också risken för alltför
höga löneökningar. Genom att driva upp
vinstförväntningar och aktiepriser kan det
dessutom inte uteslutas att den gynnsamma
produktivitetsutvecklingen på kort sikt bidrar till
en fortsatt tillväxt av den inhemska efterfrågan
som överstiger ekonomins potential.
2.3 Utvecklingen i Asien och
Latinamerika
Japan
Utsikterna för den japanska ekonomin är fortsatt
osäkra. Tillväxten under de två första kvartalen
1999 kan till stor del tillskrivas tidigare
finanspolitiska stimulanspaket. När effekterna
från dessa avtog mattades den ekonomiska
aktiviteten åter. Under andra halvan av 1999
krympte den japanska ekonomin och
sammantaget uppvisades endast en svagt positiv
tillväxt för 1999.
Det är framför allt en fortsatt svag utveckling
av hushållens konsumtion som dämpar den
ekonomiska utvecklingen. Reallönesänkningar
och oro för fortsatt hög arbetslöshet till följd av
företagsrationaliseringar har bidragit till svagt
förtroende bland konsumenterna.
Arbetslösheten för helåret 1999 uppgick till
4,7 %, vilket är den högsta nivån på 50 år.
Samtidigt som den inhemska efterfrågan
fortsatt att utvecklas svagt är bilden något
annorlunda inom delar av näringslivet.
Industriproduktionen återhämtade sig under
1999, om än från mycket låga nivåer. Ökningen i
industriproduktionen är delvis ett resultat av att
exporten stärktes under 1999, framförallt
beroende på en ökning av efterfrågan i övriga
Asien. Företagens vinster har också ökat, delvis
till följd av personalneddragningar.
Finanspolitiken väntas vara fortsatt expansiv
under 2000. I november presenterade den
japanska regeringen ytterligare ett nytt
stimulanspaket som väntas ge effekt på tillväxten
från det andra kvartalet innevarande år.
Hushållens konsumtion väntas emellertid
utvecklas fortsatt svagt under 2000 till följd av ett
fortsatt lågt förtroende.
Enligt preliminär statistik föll KPI med 0,3 %
1999. Det finns ännu inte några tydliga tecken på
att deflationen skall upphöra. Mot bakgrund av
den svaga prisutvecklingen förutses Bank of
Japan fortsätta med sin nollräntepolitik.
BNP förutses även framöver växa långsamt
och tillväxten uppgå till 0,7 % i år och till 1,2 %
nästa år. Bland riskerna märks främst den snabbt
växande statsskulden som nu tillhör de högsta i
OECD-området. Sammantaget skulle detta kun-
na leda till att långräntorna pressas upp och ett
försämrat förtroende hos hushåll och företag. I
ljuset av den fortsatt svaga inhemska efterfrågan
är exportutvecklingen, och därmed utvecklingen
av yenen, av betydelse för återhämtningen.
Övriga Asien
Tillväxten i övriga Asien har tilltagit betydligt
under andra halvan av 1999. Återhämtningen,
som hittills delvis drivits av en expansiv
ekonomisk politik, ökad export och ett ökat
kapitalinflöde, förstärks nu av en snabbt växande
inhemsk privat efterfrågan. BNP-tillväxten var
för första gången sedan Asienkrisen positiv i hela
regionen under 1999. Sydkoreas ekonomi som
uppvisar den snabbaste återhämtningen växte
med drygt 10 %. För regionen som helhet väntas
en BNP-tillväxt på nära 6 % i år och 2001.
Latinamerika
Efter en period med avtagande ekonomisk
aktivitet i Latinamerika – BNP utvecklades
negativt i flertalet länder under 1999 – har
utsikterna långsamt ljusnat.
Konjunkturutvecklingen skiljer sig emellertid åt
mellan länderna och återhämtningen är i flera fall
bräcklig. Priser på råvaror, framför allt olja, har
stigit under hösten och bidrar positivt till
återhämtningen i flera länder. Återhämtningen
väntas drivas av en ökad inhemsk efterfrågan och
av en högre exporttillväxt till följd av starkare
global efterfrågan samt försvagade valutor. BNP
för regionen som helhet väntas växa med ca 4 % i
år och nästa år.
2.4 Utvecklingen i Ryssland och i övriga
Östersjöområdet
Den positiva ekonomiska utvecklingen i
Ryssland under det senaste året har främst sin
grund i faktorer som inte är bestående. Den
kraftiga deprecieringen av rubeln samt det
stigande oljepriset bedöms endast ha givit
tillfälliga positiva effekter på den ekonomiska
tillväxten, som under 1999 bedöms ha uppgått
till drygt 3 %. BNP-tillväxten väntas därför bli
svagare under prognosperioden.
Trots en dämpad konjunktur till följd av den
ryska krisen växte ekonomin i Polen med 4,1 %
under 1999. Ett starkt inflöde av utländska
direktinvesteringar och en stabil inhemsk
efterfrågan var faktorer som bidrog till tillväxten.
Med stöd av bl.a. en god europeisk konjunktur
bedöms den polska BNP-tillväxten uppnå 5,2 %
i år och 5,8 % år 2001.
I Estland, Lettland och Litauen syntes mot
slutet av 1999 tecken på en återhämtning efter
den nedgång som orsakats av den ryska krisen.
Lettland var dock det enda land som uppvisade
en positiv BNP-tillväxt. Sammantaget bedöms
BNP-tillväxten i de tre länderna uppgå till 3,5 %
i år och 5 % nästa år.
2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten
Efter den svaga utvecklingen för några av de
viktigaste svenska exportmarknaderna under det
första halvåret 1999 har den förväntade
återhämtningen under det andra halvåret
bekräftats i importstatistiken i dessa länder.
Den starkare konjunkturen i omvärlden
innebär att förutsättningarna för svensk export
förbättrats. Världsmarknadstillväxten, som utgör
ett handelsviktat genomsnitt av importtillväxten
av bearbetade varor på Sveriges
avsättningsmarknader, bedöms öka från 5,3 %
1999 till 8 % i år, för att därefter avta till drygt
7 % 2001. Bakom de ljusare utsikterna för år
2000 ligger i första hand den förbättrade
konjunkturen i EU.
Är Förenta staterna en ”ny ekonomi”?
Den amerikanska ekonomin upplever sin längsta
period av jämn och hög ekonomisk tillväxt
någonsin, samtidigt som arbetslösheten är på sin
lägsta nivå sedan 1970. Det höga
resursutnyttjandet till trots är prisutvecklingen
fortsatt dämpad. Denna gynnsamma utveckling
har givit upphov till diskussionen huruvida den
amerikanska ekonomins funktionssätt har
ändrats så att man kan tala om en ny ekonomi.
Även om informationsteknologi (IT)
förekommer i de flesta diskussioner har ännu
ingen vedertagen definition av begreppet ny
ekonomi etablerats. De flesta skulle dock säga att
den nya ekonomin är informations- och
kunskapsbaserad. Huruvida förändringar av den
ekonomiska politiken, som en väl avvägd
finanspolitik och en framgångsrik
inflationspolitik, skall räknas till den nya
ekonomin eller inte är en definitionsfråga.
Överhuvudtaget är det en definitionsfråga om
olika förhållanden är ”nya” eller ”endast”
resultatet av förändringar inom ramen för den
”gamla ekonomin”. Förespråkare argumenterar
för att den nya ekonomin innebär en ökning i
den långsiktiga produktivitetstrenden och
därmed den potentiella tillväxten, en lägre
jämviktsarbetslöshet och ett mer stabilt
konjukturförlopp.
Den starka utvecklingen i amerikansk
ekonomi under senare år har sin grund i en snabb
tillväxt i arbetsproduktiviteten, vilken har dämpat
kostnadsutvecklingen och stärkt förväntningarna
om framtida vinster. Under åren 1996–1999
ökade arbetsproduktiviteten i genomsnitt med
2,6 % årligen, vilket kan jämföras med en
ökningstakt på ca 1,5 % under åren 1975–1995.
Den förbättrade
arbetsproduktivitetsutvecklingen är nära knuten
till den starka tillväxten i kapitalstocken per
anställd och då i synnerhet stocken av IT-kapital.
En viktig förklaring till detta är att priset på IT-
produkter under senare år minskat påtagligt.
Samtidigt har innovationstakten inom IT-
sektorn ökat, vilket bidragit till en snabbare
avskrivningstakt för IT-produkter och att
befintligt fysiskt kapital i allt snabbare takt
ersätts av nytt högteknologiskt
produktionskapital.
Förespråkare för den nya ekonomin förutser
vidare att ”IT-revolutionen” kommer att leda till
högre avkastning på kapital än tidigare och där-
med en permanent förbättring i den totala
faktorproduktiviteten.1 Detta skulle i sin tur öka
BNP-nivån och, åtminstone under en längre
period, BNP-tillväxten. Hittills har dock
ökningstakten i den totala faktorproduktiveten
varit begränsad. En förklaring till detta kan vara
att det finns stora mätproblem när ekonomin i
allt större utsträckning baseras på
tjänsteproduktion och informationsutbyte.
Ytterligare ett argument för den nya
ekonomin är att användningen av internet
potentiellt kan innebära lägre kostnader för
konsumenter och företag genom att bl.a.
effektivare prisjämförelser leder till en förbättrad
resursallokering och kostnadsbesparingar.
En vanlig kritik mot tankarna på en ny
ekonomi är att de senaste årens gynnsamma
utveckling till största delen är ett resultat av
tillfälliga faktorer. Den starka dollarn, en svag
efterfrågan i omvärlden och en svag
reallöneutveckling har bidragit till att hålla nere
inflationen, samtidigt som ett stort inflöde av
kapital till Förenta staterna bidragit till lägre
räntor och en högre investeringstakt. Dessa
faktorer har i sin tur bidragit till att dämpa
inflationen samt höja produktiviteten. Kritiker
pekar också ofta på att de senaste årens
produktivitetshöjning i Förenta staterna sker
från en relativt låg nivå. Med undantag för de
senaste åren har produktiviteten utvecklats
betydligt svagare i Förenta staterna än i t.ex.
euroområdet och i Japan.
Det är svårt att på ett entydigt sätt avgöra
frågan om den nya ekonomins ”vara eller inte
vara”. Å ena sidan har tillfälliga effekter bidragit
till att dämpa inflationen och stärka
produktivitetstillväxten. Å andra sidan är den
amerikanska ekonomins anmärkningsvärda
utveckling under senare år svår att förklara med
enbart tillfälliga effekter och/eller genom
traditionella modeller och samband.
Sammantaget är det svårt att helt bortse från de
ännu få men befintliga ”bevis” på
effektivitetsvinster som görs i företagen genom
nya teknologiska och organisatoriska
innovationer. Även om osäkerheten kring den
förbättrade utvecklingen i Förenta staterna är
stor så talar de senaste årens gynnsamma
utveckling för att den långsiktiga
produktionstillväxten har ökat något.
1Den produktionstillväxt som inte förklaras av en ökad insats av kapital och
arbetskraft.
3 Kapitalmarknaderna
De reala och finansiella effekterna av Asien- och
Rysslandkrisen klingade av under 1999, då
förutsättningarna för den globala ekonomin
successivt omvärderades. I Europa reviderades
tillväxtutsikterna upp samtidigt som
inflationsförväntningarna började stiga.
Oljepriset har mer än fördubblats under det
gångna året. Ekonomin i Förenta staterna
fortsatte att utvecklas oväntat starkt. De långa
marknadsräntorna i såväl Förenta staterna som i
Europa steg med omkring 2 procentenheter.
Penningpolitiken lades under andra delen av
1999 om i mindre expansiv riktning. Den
amerikanska centralbanken (Fed), den
europeiska centralbanken (ECB) och Riks-
banken har successivt höjt sina styrräntor. Under
förra året ökade värdena kraftigt på flera av
världens aktiebörser, speciellt inom vissa
branscher. Den historiskt höga värderingen på
börserna har lett till ökad oro för ett tydligt
kursfall framöver.
De amerikanska långräntorna har successivt
sjunkit under början av 2000. Investerare tycks
ha sett ett ökat värde i obligationer, inte minst
mot bakgrund av den höga värderingen av många
amerikanska aktier. På senare tid har även
utbudsrelaterade faktorer som hänger samman
med landets starka statsfinanser lett till att räntor
med längre löptider sjunkit. Svenska långräntor
har också sjunkit under innevarande år, delvis av
liknande skäl som i Förenta staterna.
Euron har sedan den introducerades
försvagats trendmässigt mot dollarn, och handlas
sedan en tid under paritet. Relativa
tillväxtutsikter, förväntningar om en relativt
stramare penningpolitik i Förenta staterna och
den starka amerikanska börsutvecklingen är
faktorer som har bidragit till detta. Kronan har
följt en svagt apprecierande utveckling mot
euron det gångna året, samtidigt som den har
försvagats mot dollarn. I handelsvägda termer
har kronan varit relativt stabil.
Under loppet av 2000 antas centralbankerna i
Förenta staterna, euroområdet och Sverige höja
sina styrräntor ytterligare. Den amerikanska 10-
årsräntan antas uppgå till 6,25 % i slutet av detta
år och sjunka något under nästa år. Den tyska
och den svenska 10-årsräntan bedöms stiga något
under loppet av 2000 för att därefter successivt
sjunka. Euron antas appreciera mot dollarn
under de kommande åren. Kronan antas
utvecklas förhållandevis stabilt mot euron och
TCW under innevarande år.
3.1 Utvecklingen i omvärlden
Förenta staternas ekonomi har fortsatt att
utvecklas oväntat starkt. En hög BNP-tillväxt
har kunnat kombineras med måttliga
prisökningar. Samtidigt har obalanserna i
ekonomin – en stram arbetsmarknad, stort
bytesbalansunderskott och ett lågt sparande i
hushållssektorn – blivit ännu tydligare och den
starka efterfrågetillväxten hotar att leda till
överhettning och stigande inflation. Detta har
bidragit till att den amerikanska 10-årsräntan har
stigit markant det gångna året. För att skapa
förutsättningar för en uthålligt hög tillväxt har
Fed stegvis höjt styrräntan med sammantaget
1,25 procentenheter sedan förra sommaren.
Därmed har banken tagit tillbaka mer än den
ackommoderande räntesänkning som ägde rum i
samband med Rysslandkrisen. Rådande
marknadsräntor visar att marknadsaktörerna
förväntar att Fed höjer räntan med ca 0,75
procentenheter under 2000. I dessa räntor ligger
emellertid också en riskpremie.
Diagram 3.1 10-åriga räntor i Förenta staterna och
Tyskland
Procent
Långränteuppgången i Förenta staterna har
avstannat och sedan årsskiftet har räntorna fallit.
10-årsräntan uppgår för närvarande till ca 6 %.
Avkastningskurvan har samtidigt blivit flackare –
dvs. skillnaden mellan långa och korta räntor har
minskat – och för många löptidssegment fått en
negativ lutning. Både utbuds- och
efterfrågeförhållanden har bidragit till denna
utveckling. De starka statsfinanserna minskar
behovet av nyemissioner och det amerikanska
finansdepartementet köper tillbaka obligationer.
Samtidigt har det tidigare höga ränteläget
inneburit att många placerare sett ett ökat värde i
amerikanska obligationer. Ett reducerat utbud
och en ökad efterfrågan på obligationer skapar
tillsammans förutsättningar för lägre långräntor.
Därutöver har förväntningar om en stramare
penningpolitik som förmår hålla tillbaka
inflationen sannolikt bidragit till att skillnaden
mellan korta och långa räntor har minskat. Ett
minskat statligt upplåningsbehov i kombination
med en tillväxtledd ökning i den privata
upplåningen har förskjutit det relativa utbudet av
obligationer och lett till stigande kreditspreadar –
skillnaden i lånekostnad mellan staten och t.ex.
företag har stigit tydligt under det första
kvartalet.
ECB sänkte styrräntan till 2,5 % under våren
1999 som en följd av den svaga ekonomiska
utvecklingen. En omvärdering av
konjunkturutsikterna gjorde att banken förra
sommaren började antyda att räntehöjningar var
på väg. I november höjdes räntan till 3,0 % och i
år har räntan höjts till 3,5 %. Den senaste
höjningen motiverades med ökad risk för
tilltagande inflation. Banken pekade på bl.a. en
fortsatt hög penningmängds- och kredittillväxt
och riskerna med de stigande oljepriserna och
den svaga euron. Marknadsräntorna indikerar att
marknadsaktörerna förväntar sig att ECB
kommer att höja räntan med ytterligare ca
0,75 procentenheter under innevarande år. De
långa euroräntorna steg tydligt under 1999. I år
noteras en mindre nedgång. Högre globala
realräntor och stigande inflationsförväntningar,
men även osäkerhet om penningpolitiken i
euroområdet, har påverkat långränteutvecklingen
under det gångna året.
En mindre pessimistisk syn på den japanska
ekonomin, bl.a. efter starka tillväxtsiffror för det
första halvåret 1999, bidrog under förra året till
att yenen apprecierade och börsen steg. Den
senaste tiden har dock osäkerheten om takten i
återhämtningen återigen ökat. Penningpolitiken
är fortsatt expansiv med korträntor nära 0 %.
Euron har sedan introduktionen försvagats
trendmässigt. Den nominella försvagningen mot
dollarn uppgick i mars i år till ca 19 %. Statistik
indikerar att direkt- och portföljinvesteringar
bidragit till utflöden av kapital från euroområdet.
Flera faktorer har sannolikt bidragit till
euroförsvagningen. Den amerikanska ekonomin
har vuxit snabbare än väntat samtidigt som
euroområdets ekonomi ännu inte tagit ordentlig
fart. Penningpolitiken i Förenta staterna har
stramats åt mer än i euroområdet – även realt.
ECB:s politik har varit mindre tydlig och
uppfattats som osäker. Strukturella skillnader
mellan Förenta staterna och euroområdet vad
gäller t.ex. produktivitetstillväxt och ekonomins
funktionssätt kan ha gynnat dollarn. Inslaget av
den s.k. ”nya ekonomin” kan ha bidragit till att
göra amerikanska investeringar intressanta, något
som kommit till uttryck i den relativt starka
utvecklingen för amerikanska teknologiaktier.
Utöver detta kan viss politisk osäkerhet i
euroområdet ha haft betydelse.
Diagram 3.2 Dollarn mot euron
USD/EUR
Den kraftiga börsuppgången under 1999 har
ökat fokuseringen på huruvida dagens höga
värdering av många företag är rimlig. Det är
speciellt börsindex med en hög andel teknologi-,
IT- och internetaktier som har utvecklats starkt.
Ett exempel på detta är den amerikanska
Nasdaq-börsen som steg med 86 % under 1999.
Däremot var uppgången svagare för det
amerikanska Dow Jones-indexet och flera
europeiska aktiebörser som domineras av företag
som verkar inom mer traditionella branscher.
Nasdaq fortsatte att stiga även under årets första
månader, men har den senaste tiden justerats ned
och är för närvarande i stort sett oförändrad
jämfört med årsskiftet.
Lägre riskpremier på aktieinvesteringar som
hänger samman med det ökade sparandet i olika
former av fonder, en lång period av fallande låne-
kostnader och uppreviderade förväntade
framtida vinster i många företag bl.a. till följd av
produktivitetsförbättringar är några av de
faktorer som kan förklara uppgången. En
markant korrigering av den amerikanska börsen,
som med stor sannolikhet skulle få globala
konsekvenser, framstår dock som en inte
obetydlig risk. En viss korrigering av IT-sektorn
har redan ägt rum.
För att hindra att den starka
efterfrågetillväxten leder till stigande
inflationstryck antas den amerikanska
penningpolitiken stramas åt. Delvis hänger den
höga efterfrågetillväxten samman med den
förmögenhetsökning som kommit till stånd av
den starka börsutvecklingen. En mer dämpad
prisutveckling på aktier skulle kunna minska
behovet av högre räntor och bidra till en
avmattning i ekonomin.
Diagram 3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och
Sverige
Index 1999-01-04 = 100
3.2 Utvecklingen i Sverige
Effekterna av Asien- och Rysslandkrisen
medförde att Riksbanken under 1998–1999
sänkte styrräntan från 4,35 % till 2,90 %. Under
våren 1999 omvärderades successivt de svenska
konjunkturutsikterna, vilket innebar att
förväntningarna om inriktningen på
penningpolitiken och inflationen reviderades.
Diagram 3.4 Ränteutvecklingen i Sverige
Procent
Riksbanken höjde i november styrräntan med
0,35 procentenheter och i februari i år med 0,50
procentenheter till 3,75 %. Riksbanken gjorde i
inflationsrapporten från mars bedömningen att
inflationen under större delen av de närmaste ett
till två åren kommer att understiga 2 %. Den
starka konjunkturen och det gradvis stigande
inflationstrycket talar enligt Riksbanken för att
reporäntan framöver kan behöva höjas
ytterligare.
Den svenska 10-årsräntan steg med nästan 2
procentenheter mellan maj och oktober, i linje
med den globala ränteuppgången, och
kulminerade kring 6 %. Därefter har de globala
och de svenska långräntorna fallit. Parallellt med
detta har även räntedifferensen mot Tyskland
successivt minskat, från ca 0,6 procentenheter till
knappt 0,2 procentenheter. Den amerikanska
räntenedgången, omläggningen av den svenska
penningpolitiken i mindre expansiv riktning, den
höga trovärdigheten för låginflationspolitiken,
ett minskat lånebehov till följd av planerade
utförsäljningar, sunda offentliga finanser och
förväntningar om en starkare krona har bidragit
till denna utveckling.
Diagram 3.5 Räntedifferensen mot Tyskland
Procentenheter
Den svenska kronans växelkurs har påverkats av
utvecklingen mellan dollarn och euron. Kronan
har gradvis stärkts mot euron det senaste året.
Samtidigt har kronan försvagats mot dollarn. I
handelsvägda termer har kronan varit relativt
stabil. TCW-index har fluktuerat mellan 127 och
122. De gynnsamma utsikterna för svensk
ekonomi har gett stöd åt kronan under det
gångna året. Den goda svenska konjunkturen,
bytesbalansöverskott, förbättrade statsfinanser
och hög trovärdighet för prisstabiliteten har
bidragit till ett utländskt intresse för placeringar i
svenska tillgångar, vilket har gynnat den svenska
kronan.
Diagram 3.6 Kronans utveckling mot TCW och euron
TCW-index SEK/EUR
Stockholmsbörsen har sedan 1999 utvecklats
starkare än flertalet andra börser. Förra året steg
generalindex med 66 %. Den goda utvecklingen
beror till stor del på uppgången i den i index allt
tyngre vägande Ericssonaktien. Samtidigt har
utvecklingen inom mer traditionella, mogna
branscher varit mer återhållen. Denna tudelning
har lett till en ojämn värdering av börsen.
Stockholmsbörsen har i hög grad följt
utvecklingen på den amerikanska Nasdaq-
börsen. Efter en tydlig uppgång under årets
första månader har en viss nedjustering ägt rum
den senaste tiden.
Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster
Flöden, miljarder kronor
1998
1999
Bytesbalans
55,3
50,3
Kapitaltransfereringar
6,6
–18,0
Finansiell balans
–3,7
–26,1
Direkta investeringar
–38,2
327,31
Portföljinvesteringar
–118,4
–293,41
Räntebärande värdepapper
–56,5
–9,3
I svenska kronor
25,6
48,4
I utländsk valuta
–82,1
–57,7
Aktier
–61,8
–284,0
Svenska
–2,8
–32,9
Utländska
–59,0
–251,1
Finansiella derivat
–10,5
0,5
Övrigt kapital
189,6
–43,9
Valutareservens förändring
–26,2
–16,7
Restpost
–58,2
–6,1
1 Merparten härrör från affärerna mellan Astra och Zeneca respektive Ford och
Volvo Personvagnar.
Källa: Sveriges riksbank
Bytesbalansen visade betydande överskott såväl
1998 som 1999. Saldot för bytesbalansen och
kapitaltransfereringarna motsvaras
definitionsmässigt av den finansiella balansens
saldo så att betalningsbalansen summerar till
noll. Statistiken för 1998 är osäker på grund av
den stora restposten som dock till stor del bör
kunna hänföras till posten övrigt kapital.
Valutautflödet till följd av
portföljinvesteringar var relativt stort under 1999
och återfinns i huvudsak på aktiesidan. Samtidigt
redovisas under posten direkta investeringar ett
betydande inflöde. Till största delen beror dessa
redovisade flöden på fusionen mellan Astra och
Zeneca och Fords köp av Volvo Personvagnar.
Summan av bytesbalans, kapitaltransfereringar,
direkta investeringar och portföljaktier har
historiskt uppvisat viss korrelation med kronans
utveckling. Under 1998 gav detta mått ett
utflöde på 38 miljarder. År 1999 genererade
samma mått ett inflöde på drygt 75 miljarder
kronor, vilket kan ha bidragit till
kronapprecieringen under förra året.
3.3 Ränte- och valutaantaganden
Den amerikanska centralbanken antas höja
styrräntan med ytterligare 0,5 procentenheter i
år, till 6,5 %. Den stramare penningpolitiken i
Förenta staterna bedöms kunna motverka
överhettningstendenser och bidra till en
successiv avmattning av ekonomin. Under nästa
år antas Fed lätta något på penningpolitiken.
Den 10-åriga räntan antas uppgå till 6,25 % i
slutet av detta år och 5,75 % i slutet av 2001.
Förbättrade konjunkturutsikter, stigande
inflationstryck och fortsatt expansiva monetära
förhållanden i form av låga korta realräntor, hög
penningmängds- och kredittillväxt och en
alltjämt svag valuta väntas bidra till att ECB
fortsätter att höja styrräntan för att klara sitt
prisstabilitetsmål. Styrräntan antas ligga på 4,0 %
i slutet av året. De långa euroräntorna bedöms
fortsätta att stiga, dock ganska måttligt bl.a. mot
bakgrund av den kraftiga uppgången redan under
1999. Dessutom väntas den antagna
räntenedgången i Förenta staterna ha en
återhållande verkan på euroräntorna. Den tyska
10-årsräntan antas uppgå till 5,5 % i slutet av
2000 och 5,4 % i slutet av nästa år.
Mot bakgrund av den starka svenska
konjunkturen, i takt med att de lediga resurserna
minskar, väntas penningpolitiken i Sverige bli
mindre expansiv under innevarande år. I slutet av
2000 antas reporäntan uppgå till 4,5 % och i
slutet av nästa år till 4,75 %. Eftersom prognosen
inte innehåller någon markerad överhettning
förutses heller ingen kraftig penningpolitisk
åtstramning. I det medelsiktiga perspektivet
antas reporäntan ligga på 4,5 %. Detta är
förenligt med en kort realränta på 2–3 % och
inflationsförväntningar i linje med målet.
Återhållsamma löneökningar, minskad
inflationsbenägenhet och ett trovärdigt
inflationsmål innebär att uppgången i de långa
räntorna blir begränsad, trots den starka
ekonomiska utvecklingen. Den 10-åriga räntan
antas uppgå till ca 5,8 % i slutet av 2000 och
5,7 % i slutet av 2001. Räntedifferensen mellan
Sverige och Tyskland bedöms ligga kring
0,3 procentenheter vid årets slut. På sikt väntas
differensen uppgå till 0,2 procentenheter. En
lägre svensk långränta än den tyska kan dock inte
uteslutas. Både i Sverige och i euroområdet
väntas avkastningskurvans lutning gradvis
minska.
En avmattning i den amerikanska ekonomin
och en starkare ekonomisk utveckling i
euroområdet innebär att konjunkturerna och
penningpolitiken konvergerar framöver. Detta
väntas leda till att euron stärks mot dollarn. I
slutet av året antas USD/EUR-kursen ligga
kring 1,0.
Kronans kurs mot euron antas vara 8,40 i
slutet av 2000 och 8,70 i ett medelsiktigt
perspektiv. Fundamentala faktorer med en i
utgångsläget undervärderad krona antas på sikt
bidra till att kronan stärks till 118 i termer av
TCW. Den
relativt kraftiga kronapprecieringen mot dollarn,
parallellt med en stabil utveckling mot euron,
hänger samman med att dollarn antas depreciera
mot euron.
Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden
Värde vid respektive års slut
1999
2000
2001
2002
2003
Reporänta
3,25
4,5
4,75
4,5
4,5
6-månadersränta
3,7
4,8
4,6
4,6
4,6
5-årsränta
5,3
5,6
5,4
5,0
5,0
10-årsränta
5,6
5,8
5,7
5,2
5,2
10-årsdiff. SEK–DEM
0,4
0,3
0,3
0,2
0,2
6-mån. DEM EURIBOR
3,5
4,3
4,5
4,6
4,6
TCW-index
124
122
119
118
118
SEK/USD
8,5
8,4
7,5
7,0
7,0
SEK/EUR
8,6
8,4
8,6
8,7
8,7
Källor: Sveriges riksbank och Finansdepartementet
Börsrisker
växt märks särskilt inom vissa branscher, där
företag med små vinster eller till och med
förluster
Sedan 1996 har den trendmässiga uppgången på
New York-börsen varit betydligt snabbare än
1980–1996. Trots diskussionen om den höga
värderingen av aktiekurserna har de i genomsnitt
fortsatt att stiga snabbt.
Utvecklingen på New York-börsen sedan 1980
S&P 500 index, logaritmerat
Utvecklingen kan vara ett exempel på en s.k.
finansiell bubbla. Det finns således en risk för en
kraftig korrigering av aktiekurserna. Samtidigt
finns det argument som kan förklara den starka
utvecklingen. En tänkbar anledning till
uppgången är att investerarnas avkastningskrav
på aktieplaceringar har fallit. En annan förklaring
kan vara högre vinstförväntningar.
Ett lägre avkastningskrav kan bero på olika
faktorer, som lägre räntor eller att investerarna
kräver en lägre riskpremie för aktier i förhållande
till räntebärande placeringar. Lägre riskpremier
på investeringar i aktier kan vara en återspegling
av att nya aktörer strömmat till aktiemarknaden.
Privatpersoner har genom nya kanaler bättre
tillgång till aktieinformation och sparar mer i
aktier än tidigare. Dessutom placerar
pensionsfonder i större utsträckning i aktier. En
lägre riskpremie innebär att placerare accepterar
en lägre förväntad avkastning på aktier jämfört
med obligationer, dvs. de är beredda att köpa
aktier till högre kurser än tidigare. Detta driver
upp priserna på aktier under anpassningsfasen.
Under denna period kan således priserna på
aktier komma att stiga snabbt.
Höga förväntningar på företagens vinsttill-
värderas till mycket stora belopp. De aktier som
främst har stigit under de senaste åren är tekno-
logi- och IT-aktier. Prissättningen på dessa aktier
kan vara svår att förklara om man tillämpar
traditionella värderingsmetoder såsom
kassaflödesmodeller och P/E-tal. Ofta krävs
antaganden om exceptionella framtida
vinstökningar för att dagens börskurser skall vara
försvarbara.
Nedanstående diagram ger en indikation på
om aktiemarknaden totalt sett är högt eller lågt
värderad i ett historiskt perspektiv. Modellen,
som används av Förenta staternas centralbank,
bygger på en jämförelse mellan den förväntade
avkastningen på aktier och avkastningen på
räntebärande instrument. Som approximation
för den förväntade avkastningen på aktier
används ett relationstal mellan förväntade
framtida vinster och dagens börskurs1.
Fed-modellen applicerad på New York-börsen, 1985–2000
Kvot mellan inverterat P/E-tal och 10-årsränta
Om kvoten i diagrammet2 ovan är lägre än 1, är
den förväntade avkastningen på aktier, enligt
modellen, lägre än avkastningen på 10-åriga
obligationer. Tolkningen är att börsen är högt
värderad, eftersom investerare normalt sett
kräver en premie för att investera i aktier i stället
för i obligationer. Kvoten har varit mycket låg
inför de börsras som ägt rum under den
studerade perioden. Kvoten låg i december 1999
kring 0,7 vilket är lägre än tidigare kritiska nivåer.
Sedan årsskiftet har aktiepriserna på New York-
börsen justerats ned. Risken för en korrigering
kvarstår dock.
1Modellen är kvoten mellan ett inverterat P/E-tal för börsen och
avkastningen på 10-åriga obligationer. Som P/E-tal används det
sammanvägda priset på börsen dividerat med den förväntade vinsten,
vilken normalt
beräknas som ett vägt genomsnitt av analytikernas prognoser för
börsföretagen för kommande räkenskapsår.
2Observera att skalan i diagrammet är inverterad.
4 Utrikeshandeln
Föregående år drabbades traditionella delar av
den svenska exporten relativt hårt av en svag
internationell efterfrågan. Till följd av stora
framgångar inom starkt expanderande sektorer
såsom teleproduktindustrin ökade ändå den
totala varuexporten med drygt 5 % jämfört med
1998. Under prognosperioden väntas
förutsättningarna för svensk exportindustri
förbättras betydligt då den internationella
marknadstillväxten tar fart. Relativpriserna är
gynnsamma i utgångsläget, vilket bidrar till att
exportindustrin förutses ta marknadsandelar
under båda prognosåren trots att kronan antas
appreciera. Varuexporten förväntas stiga med
8,2 % respektive 7,1 % åren 2000 och 2001, för
att de två följande åren öka i något svagare takt.
Under 1999 mattades importtillväxten av,
vilket kan vara en återgång till en mer långsiktig
utvecklingsbana efter den starka varuimporten
1997 och 1998. Importtillväxten beräknas ta fart
framöver då importinnehållsrika delar av
efterfrågan, som hushållens konsumtion och
export, utvecklas väl. Varuimporten förväntas
öka med 7,4 % under innevarande år och med
6,7 % under nästa år.
Sammantaget väntas varuhandeln ge ett
positivt bidrag till BNP-tillväxten under
prognosperioden. Tjänstehandelns bidrag
förutses däremot vara negativt, vilket främst
förklaras av ett ökande underskott i
resevalutanettot.
Bytesbalansen beräknas visa överskott som
gradvis stiger till knappt 4 % av BNP. En viktig
faktor bakom denna utveckling är målen för de
starka offentliga finanserna.
4.1 Varuexporten
Den europeiska konjunkturen dämpades
påtagligt under inledningen av 1999, samtidigt
som Förenta staternas ekonomi fortsatte att
utvecklas starkt. Den försvagade efterfrågan i
Sveriges tio viktigaste handelsländer medförde
att export-ökningen till dessa totalt sett blev
mycket begränsad. Till Tyskland, Norge och
Danmark föll exporten. Eftersom flera länder
med mindre andelar av den svenska exporten,
som Spanien, Turkiet och Mexiko, ökade sin
import från
Sverige mycket kraftigt, diversifierades
exportstrukturen ytterligare med avseende på
olika marknaders betydelse. Denna tendens
förstärktes dessutom av den fortsatta
återhämtningen i Asien, vilken medförde
påtagligt stigande export till ett flertal tidigare
krisdrabbade länder som t.ex. Sydkorea.
Sammantaget steg den svenska varuexporten
med 5,2 % under förra året.
Hur den svenska exporten utvecklas i relation
till den genomsnittliga efterfrågetillväxten är inte
enbart betingat av pris- och kvalitetsrelaterad
konkurrenskraft i enskilda branscher. I perioder
av en internationellt försvagad
industriproduktion och lågt
kapacitetsutnyttjande drabbas en stor del av
svensk exportindustri, som tillverkar insats- och
investeringsvaror, hårt. När
industrikonjunkturen i omvärlden vänder uppåt,
tenderar denna del av exporten att med viss
fördröjning växa snabbare än den internationella
efterfrågan. På senare år har dock svensk export
som helhet gynnats av att det inom
kunskapsintensiva branscher som teleprodukt-
och läkemedelssektorerna, med en starkt
expanderande internationell efterfrågan, tagits
fram konkurrenskraftiga produkter. Den svenska
exportutvecklingens koppling till variationerna i
omvärldens industriproduktion har därmed
försvagats.
Under förra året utvecklades efterfrågan på
traditionella och konjunkturkänsliga svenska
exportvaror mycket svagt, vilket medförde
oförändrade eller lägre exportvolymer än 1998
för stora delar av industrin. Samtidigt steg
efterfrågan inom ett fåtal branscher kraftigt.
Exporten av teleprodukter bidrog med knappt
fyra femtedelar av varuexporttillväxten förra året,
medan läkemedel och motorfordon svarade för
knappt en femtedel. Under de senaste sex åren
har exporten av teleprodukter stigit med i
genomsnitt 35 % per år. Branschens andel av den
totala varuexporten har därmed ökat från drygt
5 % till drygt 15 %.
Specialiseringen inom den globalt sett snabbt
expanderande teleproduktsektorn är gynnsam
för Sveriges del, samtidigt som beroendet av en
enskild sektor ökar. I prognosen antas
teleproduktsektorn fortsätta att möta en starkt
stigande efterfrågan och ge ungefär samma
bidrag till exporttillväxten som föregående år.
Exportnivåerna
Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster
Miljarder
kronor
Procentuell volymutveckling
Procentuell prisutveckling
1999
1999
2000
2001
2002
2003
1999
2000
2001
2002
2003
Varuexport
700
5,2
8,2
7,1
5,8
5,6
–1,4
1,7
–0,3
–0,6
0,5
Bearbetade varor1
613
6,1
8,8
7,8
6,1
5,9
–1,9
0,9
–0,2
0,0
0,6
Tjänsteexport
163
5,3
4,9
5,9
4,0
4,0
1,1
1,7
–1,0
0,7
1,0
Total export
863
5,2
7,6
6,9
5,5
5,3
–0,9
1,7
–0,4
–0,4
0,6
Varuimport
568
4,4
7,4
6,7
5,9
5,6
1,1
1,9
–2,5
–0,5
1,0
Bearbetade varor1
468
5,5
8,1
7,5
6,1
5,7
–0,3
–0,3
–1,1
0,2
1,2
Tjänsteimport
186
6,8
6,3
7,1
5,0
5,0
2,0
0,6
–1,0
0,7
1,6
Total import
754
5,0
7,2
6,8
5,7
5,4
1,3
1,6
–2,2
–0,2
1,1
1 Varugruppering enligt SNI.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartemente
är dock i dagsläget höga och enstaka större order
kan tillfälligt ha stärkt tillväxttakterna. Samtidigt
kan det inte uteslutas att framgångarna blir större
än vad som antagits. Enligt Statistiska
centralbyrån steg exportorderingången för
teleprodukter med 50 % mellan tredje och fjärde
kvartalet förra året. Marknadstillväxten och
konkurrenskraften i teleproduktsektorn utgör
därmed en betydande osäkerhetsfaktor i
prognosen.
Diagram 4.1 Bidrag till varuexporttillväxten
Procentenheter
Utöver den gynnsamma utvecklingen inom
teleproduktsektorn bedöms även efterfrågan för
resterande delar av exportindustrin öka påtagligt.
Under senare delen av förra året började den
ekonomiska tillväxten stärkas i allt fler länder i
Europa och Asien. Framför allt omslaget i den
europeiska industrikonjunkturen bedöms
medföra en gradvis uppgång i den internationella
efterfrågan på insats- och investeringsvaror.
Världsmarknadstillväxten för bearbetade varor
beräknas därmed både bli högre än 1999 – 8 % i
år och drygt 7 % nästa år – och ha en mer
fördelaktig sammansättning ur den svenska
exportindustrins synvinkel.
Råvaruproducenterna väntas också möta en
stärkt efterfrågan under innevarande år. Nästa år
begränsas dock exporttillväxten inom
basindustrin av att kapacitetsrestriktioner gör sig
gällande.
Exportindustrins konkurrenskraft är i
utgångsläget god till följd av att kronans
försvagning och en kostnadsutveckling som varit
i takt med omvärldens har medfört fallande
relativpriser under flera år. Under
prognosperioden väntas både internationella och
svenska priser stiga. Det är framför allt priserna
på insatsvaror, vilka utgör en stor andel av svensk
export, som ökar efter att ha varit mycket låga
under den globala avmattning som följde på
Asienkrisen. Detta bidrar till att de svenska
exportpriserna stiger något snabbare i utländsk
valuta än omvärldens priser i genomsnitt.
Priserna på teleprodukter, som fallit
trendmässigt under hela 1990-talet, började
dessutom stiga något mot slutet av förra året.
Utöver dessa sammansättningseffekter bidrar
även den antagna apprecieringen av kronan till
att de svenska relativpriserna ökar.
Exportföretagen väntas dock i viss mån
motverka den negativa effekt som detta får på
konkurrenskraften genom att minska sina
marginaler.
Sammantaget medför den stärkta efterfrågan
och det relativt gynnsamma konkurrenskrafts-
läget att utsikterna för en bred exportuppgång
har förbättrats betydligt jämfört med 1999. En
sådan utveckling bekräftas av att vändningen
inom framför allt basindustrin blev tydlig redan
under hösten samt av framåtblickande
indikatorer som Konjunkturinstitutets
barometer och Statistiska centralbyråns
orderstatistik som visar på stärkt efterfrågan för
de flesta branscher. Mot bakgrund av detta, samt
att teleproduktsektorn antas ge fortsatt höga
bidrag till exporttillväxten, förväntas
exportindustrin ta marknadsandelar under båda
prognosåren. Exporten av bearbetade varor
beräknas stiga med 8,8 % respektive 7,8 % i år
och nästa år. I ett medelsiktigt perspektiv väntas
exporten av bearbetade varor utvecklas något
svagare.
Diagram 4.2 Export av bearbetade varor
Procent
4.2 Varuimporten
Varuimporten ökade med 4,4 % under 1999.
Detta var en betydligt svagare ökningstakt än
1997 och 1998, då importen av varor ökade med
mer än 10 % per år. Historiskt sett har vanligtvis
år med låg importtillväxt sammanfallit med år då
BNP utvecklats svagt. Därför ter sig förra årets
relativt låga utfall något förvånande givet den
starka utvecklingen av hushållens konsumtion
och investeringar. Eventuellt kan 1999 års något
lägre tillväxttakt för varuimporten vara en
återgång till att följa en mer långsiktig
utvecklingsbana efter de starka åren 1997 och
1998. De särskilda skatteregler som infördes
1998 och som möjliggjort förmånliga
erbjudanden om personaldatorer från företag till
anställda ledde 1998 till en kraftig ökning av
importen av datorer, då merparten av de datorer
som säljs i Sverige importeras. Under 1999 föll
denna import betydligt.
Under 1999 var den svenska kronkursen
relativt stabil, efter en initial förstärkning under
januari månad. Importpriserna på bearbetade
varor steg något under inledningen av 1999, men
har därefter legat förhållandevis stilla. Priserna på
energirelaterade produkter steg emellertid
kraftigt under merparten av föregående år och
har fortsatt att öka under innevarande års första
månader. Det föreligger en stor osäkerhet vid
bedömningen av hur dessa priser kommer att
utvecklas framöver då stora fluktuationer är
vanliga samtidigt som det är svårt att förutse
vilka produktionsbegränsningar de
oljeexporterande länderna kommer att
genomföra de närmaste åren. Framöver antas en
svag prisnedgång, där priset på brentolja
beräknas sjunka till 22 dollar per fat i slutet av
innevarande år och till 20 dollar per fat i slutet av
2001. Till följd av de låga prisnivåer som rådde
under första halvan av 1999 väntas oljepriserna
som årsgenomsnitt stiga kraftigt under
innevarande år, för att falla under nästa år. För
bearbetade varor prognostiseras framöver en
starkare internationell prisuppgång. Till följd av
låga internationella löneökningar begränsas
emellertid prisuppgången på världsmarknaden,
vilket i kombination med den antagna
apprecieringen av kronan väntas innebära svagt
sjunkande importpriser på bearbetade varor.
Importtillväxten beräknas ta fart framöver när
ökningstakten för de importintensiva delarna av
efterfrågan ökar. Hushållens konsumtion
förväntas växa i fortsatt snabb takt.
Exporttillväxten beräknas öka och breddas till att
omfatta även branscher med högre
importinnehåll. Maskininvesteringar väntas
fortsätta öka i god takt. Mot slutet av nästa år
förväntas också vissa bristsituationer uppstå på
arbetsmarknaden. Företagen kan då få
svårigheter att utöka produktionen, trots att
efterfrågan är hög, vilket leder till import i stället
för inhemsk produktion. Den starka
ökningstakten för efterfrågesidans
importinnehållsrika delar innebär att
importtillväxten tilltar framöver. En eventuellt
ökad import till följd av bristsituationer på
arbetsmarknaden skulle ytterligare bidra till
denna utveckling. Importen av varor beräknas
stiga med 7,4 % år 2000 och med 6,7 % år 2001. I
ett medelfristigt perspektiv förväntas
varuimporten öka med knappt 6 % årligen, vilket
är i linje med hur export, investeringar och
hushållens konsumtionsutgifter utvecklas.
4.3 Tjänstehandeln
Förra året gav tjänstehandeln ett negativt bidrag
på 0,2 procentenheter till BNP-tillväxten.
Handeln inom områden som marknadsföring,
redovisning och andra tekniska tjänster ökade
kraftigt, främst på importsidan. Även nettot av
den import och export som uppstår i samband
med turist- eller affärsresenärers vistelser i andra
länder försämrades. Denna tendens har varit
tydlig under ett antal år och beror främst på den
gynnsamma utvecklingen i hushållssektorn.
Framöver väntas inte resevalutanettots
underskott öka i samma omfattning. I samband
med den snabba expansionen av IT-sektorn har
den internationella handeln med
datakonsulttjänster utvecklats starkt och väntas
även i fortsättningen stiga kraftigt. Förra året
ökade importen av dessa tjänster med 5 %
medan exporten steg med 10 %. Detta styrker
bilden av att svenska företag erbjuder
konkurrenskraftiga lösningar inom området.
Sammantaget väntas tjänstehandeln även
under prognosåren ge ett negativt bidrag till
BNP-tillväxten motsvarande 0,2 procentenheter.
4.4 Bytesbalansen
Förra året motsvarade det finansiella sparandet i
Sverige 1,6 % av BNP. Under prognosperioden
beräknas överskottet i handelsbalansen, som
under förra året var knappt tre gånger större än
bytesbalansens saldo, förbättras och uppgår från
och med nästa år till 8 % av BNP. Kostnaderna
för nettoskulden till utlandet förväntas dessutom
minska allt eftersom det finansiella sparandet
används till att amortera den räntebärande
utlandsskulden och andra svenska tillgångar
fortsätter att ge en positiv nettoavkastning.
Därmed beräknas det finansiella sparandet
gradvis stiga till knappt 4 % av BNP under de
närmaste åren. En viktig förklaring till de
fortsatta överskotten är målen för den offentliga
sektorns finansiella sparande. Överskotten i
bytesbalansen talar dock för en förstärkning av
kronans växelkurs, vilket torde dämpa
överskotten i framtiden.
Trots att varuexporten utvecklades starkare än
varuimporten under 1999 försvagades
handelsbalansen på grund av ogynnsamma
priseffekter, bl.a. i form av fallande svenska
exportpriser och att oljepriserna mer än
fördubblades under loppet av året. Antagandet
om sjunkande oljepriser under prognosperioden
bidrar till att handelsbalansen förbättras, framför
allt nästa år. Handelsbalansen väntas även stärkas
av att kronans appreciering får störst genomslag
på importpriserna och av att exporten möter en
starkare efterfrågan. För svenska
basindustriprodukter ökar dessutom priserna
relativt snabbt.
Tabell 4.2 Bytesbalansen
Miljarder kronor
1999
2000
2001
2002
2003
Handelsbalans
130,2
146,6
173,6
184,2
192,3
procent av BNP
6,6
7,0
7,9
8,1
8,1
Varuexport
703,2
773,9
826,4
865,7
918,9
Varuimport
573,0
627,3
652,8
681,5
726,6
Tjänstebalans
–21,6
–23,7
–27,2
–32,3
–37,6
Transporter
7,4
8,0
8,0
–
–
Resevaluta
–32,1
–35,0
–37,5
–
–
Övriga tjänster
3,1
3,3
2,3
–
–
Löner
–2,3
–2,6
–2,7
–3,0
–3,0
Kapitalavkastning
–26,3
–35,8
–33,4
–30,5
–27,7
Räntor
–56,2
–67,9
–66,7
–65,0
–63,5
Direkta
investeringar
29,0
31,0
32,0
33,0
34,0
Aktier
0,9
1,1
1,3
1,5
1,8
Löpande
transfereringar
–29,7
–31,2
–32,1
–32,0
–33,0
Bytesbalans
50,3
53,3
78,2
86,4
91,0
Kapital-
transfereringar
–18,0
0
0
0
0
Finansiellt
sparande,1
1,6
2,6
3,6
3,8
3,8
Anm: Bytesbalansen redovisas enligt Riksbankens definition.
1 Procent av BNP. Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansens och
kapitaltransfereringarnas sammantagna saldo.
Källor: Sveriges riksbank och Finansdepartementet
Sveriges räntebärande nettoskuld till utlandet
väntas minska under prognosperioden till följd
av amorteringar och kronans antagna
appreciering. Därmed tenderar räntekostnaderna
att reduceras. Trots detta försämras räntenettot
under innevarande år till följd av att
nettoskulden till utlandet medför att
räntekostnaderna ökar när räntorna stiger både i
Sverige och utomlands.
Statistiken avseende avkastning på
direktinvesteringar och portföljaktier, och
därmed bytesbalansen, påverkades totalt sett
negativt av sammanslagningen mellan Astra och
Zeneca och Fords köp av Volvo Personvagnar på
våren 1999. Efter affärerna utgör Astra och
Volvo Personvagnar utländska
direktinvesteringstillgångar i Sverige. Därmed tas
både utdelad och återinvesterad vinst upp som
negativa poster i kapitalavkastningen. Tidigare
belastade endast den del av vinsten i Astra och
Volvo Personvagnar som delades ut till utländska
portföljaktieägare bytesbalansen. En positiv
effekt är att utdelningen från Sverige till
utländska aktieägare upphör medan svenska
aktieägare får utdelning från utländska
moderbolag. På motsvarande vis stärks
bytesbalansen av svenska direktinvesteringar i
utlandet.
Under prognosåren väntas vinstnivåerna stiga
både i Sverige och i utlandet till följd av det
stärkta konjunkturläget. Eftersom den svenska
stocken av direktinvesteringstillgångar i utlandet
är större än den som utländska företag har i
Sverige antas nettoavkastningen därmed
förbättras. Även nettoutdelningen på
portföljaktier stiger i prognosen. Bidragande
faktorer till detta är möjligheterna för
försäkringsbolag att placera i utländska aktier i
högre grad och ett utökat svenskt fondsparande.
Diagram 4.3 Svensk nettoskuld till utlandet
Procent av BNP
Sveriges anslag till internationell
biståndsverksamhet och delar av EU-avgiften är
knutna till utvecklingen av
bruttonationalinkomsten (BNI). Avkastningen
på kapital gentemot utlandet, som väntas
förbättras framöver, utgör den största skillnaden
mellan BNI och BNP. Bakom tillväxten i BNI
ligger dock främst att BNP bedöms
växa med ca 5,5 % i löpande priser både i år och
nästa år till följd av de goda
konjunkturutsikterna. Under medelsiktsåren
väntas BNP öka med 4 % per år i löpande priser.
BNI diskuteras utförligare i fördjupningsrutan
på nästa sida.
Tabell 4.3 Bruttonationalinkomsten
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
BNP
1972,1
2082,6
2194,7
2281,8
2371,2
Primära
inkomster1
–42,2
–41,9
–40,2
–34,6
–32,2
BNI
1929,8
2040,6
2154,6
2247,2
2338,9
1 Avser nettoflöden av kapitalavkastning, löner, subventioner och skatter
gentemot utlandet.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Nettobetalningarna till EU beräknas trots
stigande BNI vara i stort oförändrade under de
närmaste fyra åren och uppgå till ca 15 miljarder
kronor per år. Eftersom biståndet ökar stiger
dock underskottet i posten löpande
transfereringar.
Investeringsrelaterade transaktioner bokförs
under kapitaltransfereringar i betalningsbalansen.
Dessa varierar kraftigt över tiden och påverkas av
enstaka affärer. Under prognosåren antas
därmed det finansiella sparandet sammanfalla
med bytesbalansens saldo.
Bruttonationalinkomsten
Som underlag till beslut i statsbudgeten avseende
internationell biståndsverksamhet och Sveriges
EU-avgift utnyttjas ett bättre inkomstmått än
BNP, nämligen bruttonationalinkomsten (BNI).
Internationaliseringen av företags verksamhet
och av de finansiella marknaderna medför att
svenskar och svenska företag i allt högre grad har
tillgångar och skulder i utlandet eller tillfälligt
arbetar utomlands. Detta ger upphov till
inkomster och utgifter i form av löner, räntor,
vinster och utdelningar. På motsvarande vis har
även andra länders invånare och företag
inkomster från och utgifter till Sverige. BNI
beräknas genom att till BNP lägga nettot av
sådana s.k. primära inkomster gentemot
utlandet1. Dessa påverkas för Sveriges del främst
av storleken och avkastningen på skulder och
tillgångar i utlandet. Nettoskuldens utveckling
beror dels på köp och försäljning av företag och
aktier eller utökade lån, men också på förändrade
valutakurser. Faktorer som ränte- och
vinstnivåer i Sverige och i omvärlden påverkar i
sin tur inkomster och utgifter på nettoskulden.
Utlandsupplåning är inte nödvändigtvis negativ,
om skuldsättning i form av lån eller utländska
aktörers investeringar genererar inkomster som
överstiger utgifterna för
lånen.
Sverige har en nettoskuld till utlandet som
uppgår till ca 35 % av BNP. Nettoavkastningen
på svenska tillgångar och skulder är för
närvarande negativ, liksom lönenettot. I
nedanstående diagram åskådliggörs hur Sveriges
BNI har utvecklats i relation till BNP under de
senaste 20 åren. Den räntebärande delen av
Sveriges nettoskuld steg kraftigt under 1980-talet
och början av 1990-talet i samband med stora
bytesbalansunderskott, omfattande devalveringar
och ökad statlig skuldsättning. Ränteutgifterna
ökade därmed snabbt och uppgick som mest till
knappt 5 % av BNP åren 1992 och 1993.
Utgifterna till
utlandet reduceras av att Sveriges nettoinkomster
från direktinvesteringar och aktier är positiva på
grund av att svenska företag har byggt upp större
tillgångar utomlands än vad utländska aktörer
gjort i Sverige. Tendensen var särskilt tydlig i
slutet av 1980-talet, vilket delvis kan förklaras av
avregleringar på valutamarknaden och ett behov
av att öka tillgången till den europeiska
marknaden. Skattereformen, EU-inträdet och
kronans försvagning är faktorer som troligen har
bidragit till att investeringsflödena till och från
utlandet blivit mer balanserade under 1990-talet.
BNP har utvecklats gynnsammare än BNI
under den senaste tjugoårsperioden. På senare år
har dock de primära inkomsterna gentemot
utlandet förbättrats något, vilket innebär att BNI
växt snabbare än BNP och att inkomstnivån i
den svenska samhällsekonomin närmat sig värdet
av produktionen i Sverige. Denna utveckling
väntas fortsätta i takt med att ett högt finansiellt
sparande möjliggör amorteringar på
nettoskulden till utlandet.
Utvecklingen av BNP och BNI i löpande priser
1Primära inkomster gentemot utlandet inkluderar förutom nettot av löner
och kapitalavkastning även subventioner och skatter, som utgörs av vissa
betalningar till och från EU. Sveriges BNI beräknas liksom BNP enligt
det europeiska redovisningssystemet ENS 1995. Den BNI-relaterade
delen av EU-avgiften baseras dock för närvarande på en tidigare definition
(ENS 1979).
5 Näringslivets produktion
Produktionen i näringslivet ökade mycket
kraftigt förra året trots det svaga konjunkturläget
inom delar av industrin. Flertalet
tjänstebranscher var mycket expansiva.
Tabell 5.1 Näringslivets produktion
Procentuell volymförändring
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Jordbruk, fiske
och skogsbruk
0,7
–2,3
2,0
1,0
–
–
Industri
4,3
4,2
5,8
4,5
2,9
2,8
El, gas, värme
och vattenverk
2,4
–0,5
–4,0
0,0
–
–
Byggnadsindustri
1,8
5,9
4,6
5,1
–
–
Näringslivets tjänster
2,6
4,9
4,2
2,8
–
–
Summa näringsliv
3,0
4,4
4,4
3,3
2,3
2,2
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Uppgången i hushållens konsumtion samt den
fortsatt stigande investeringsaktiviteten
förväntas innebära en kraftig produktionsökning
i den privata tjänstesektorn även i år. Den
starkaste tillväxten inom tjänstesektorn väntas
komma i företag som producerar
företagstjänster. I denna grupp ingår bland annat
data- och uppdragsverksamhet.
Produktionsvolymen stiger kraftigt även i de
konsumtionsorienterade delarna av
tjänstesektorn såsom varuhandeln. Under nästa
år avtar ökningstakten i tjänstesektorn när
hushållens konsumtion ökar i långsammare takt.
I viss mån bedöms utbudsbegränsningar dämpa
tjänstesektorns produktionsutveckling.
Industrikonjunkturen väntas bli god både i år
och nästa år. Återhämtningen går snabbare än
förväntat i Västeuropa samtidigt som det svenska
konkurrensläget är gynnsamt. Traditionella
svenska sektorer, såsom investeringsvaruindu-
strin, gynnas av det ökande resursutnyttjandet i
omvärlden.
En stark återhämtning förutses inom
byggnadsindustrin. Ett ökat bostadsbyggande
och ett högre resursutnyttjande inom
näringslivet väntas leda till betydande
produktionsökningar i sektorn.
För åren 2002 och 2003 görs ingen
konjunkturbedömning. Produktionstillväxten i
näringslivet förutses avta under dessa år då fullt
resursutnyttjande nås och därigenom följa en
mer trendmässig ökningstakt.
5.1 Industrin
Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
1998
1999
2000
2001
Industriproduktion
4,3
4,2
5,8
4,5
Lönekostnad per timme
4,0
2,8
3,5
3,5
Produktivitet
2,0
2,9
5,3
4,0
Enhetsarbetskostnad (ULC)
2,0
–0,1
–1,7
–0,5
ULC i 14 OECD-länder
–0,4
1,0
0,2
0,7
ULC i 14 OECD-länder, SEK
2,0
2,6
–1,8
–1,4
Relativ ULC, SEK
0,0
–2,6
0,1
0,9
Vinstmarginal, förändring
–1,0
–0,7
0,3
0,9
Bruttoöverskottsandel1
33,0
31,8
33,3
35,6
1 Bruttoöverskottsandel avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet
till faktorpris.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Industrikonjunkturen var dämpad under större
delen av förra året. Produktionen hölls tillbaka av
en svag exportutveckling till några av Sveriges
viktigaste marknader. För helåret 1999 ökade
ändå industriproduktionen med 4,2 %.
Uppgången var främst koncentrerad till
teleproduktindustrin, som bidrog med över
hälften av den totala produktionsökningen.
Detta är dock enbart det direkta bidraget från
teleproduktindustrin som via underleverantörer
genererar produktionsökningar även i andra
industribranscher. Inom vissa av
verkstadsindustrins traditionellt
konjunkturkänsliga branscher var
produktionsutvecklingen mycket svag förra året.
Produktionsvolymen i maskinindustrin, som
fortfarande utgör en tiondel av den totala
industrin, stagnerade.
Produktion och produktivitet 2000–2001
Mot slutet av 1999 stärktes konjunkturläget
inom industrin. Förbättringen märktes särskilt
på orderingången, som enligt Statistiska
centralbyrån säsongrensat steg med 10 % det
fjärde kvartalet jämfört med föregående kvartal.
Orderingången från exportmarknaden steg
markant och var extremt stark i
teleproduktindustrin. Den kraftiga ökningen av
orderingången mot slutet av förra året tyder på
en stark industrikonjunktur under första hälften
av innevarande år. De flesta internationella
indikatorer visar för närvarande på en fortsatt
förstärkning av konjunkturläget på Sveriges
viktigaste exportmarknader. Under år 2000
förutses också en gradvis stigande efterfrågan på
investeringsvaror i såväl Sverige som i
Västeuropa, vilket traditionellt gynnar den
svenska verkstadsindustrin. I kombination med
ett konjunkturomslag i basindustrin väntas detta
medföra att industriproduktionen sammantaget
stiger med ca 6 % i år. Liksom föregående år
beräknas bidraget från den mycket expansiva
teleproduktindustrin till den totala
produktionstillväxten uppgå till drygt 2
procentenheter.
Även nästa år bedöms den ekonomiska
aktiviteten stärkas i EU, samtidigt som svensk
exportindustri gynnas av den starka
investeringskonjunkturen på denna marknad.
Inom delar av industrin, såsom massa- och
sågverksindustrin, förutses dock
produktionsökningarna begränsas av vissa
kapacitetsrestriktioner. Den inhemska
efterfrågan bedöms också mattas av något under
nästa år, vilket sammantaget medför att
industriproduktionen ökar med ca 4,5 %. Den
betydande produktionsökning som förutses
fram till och med 2001 väntas innebära ett
relativt högt kapacitetsutnyttjande, trots en
kraftig utbyggnad av kapitalstocken (se kapital
10). Till följd av förseningar i den officiella
statistiken är dock osäkerheten om
utnyttjandegraden i utgångsläget mycket stor.
Konjunkturinstitutets barometer innehåller
också statistik över kapacitetsutnyttjandet som
dock varierar mycket vilket försvårar analysen.
Av konjunkturbarometern framgår att
kapacitetsutnyttjandet mot slutet av förra året
fortfarande var relativt lågt.
Produktivitetstillväxten inom industrin, som
uppgick till 3 % förra året, väntas öka till höga
5 % i år. Även nästa år bedöms produktivitets-
tillväxten bli god. Produktivitetsökningarna är
till viss del av konjunkturell karaktär. Vid en
konjunkturuppgång tas ledig kapacitet inom
företagen i anspråk, vilket höjer produktiviteten.
Andra faktorer förklarar dock merparten av den
snabba produktivitetsutvecklingen. En
betydande del av expansionen såväl i år som nästa
år sker i de högproduktiva delarna av industrin
såsom bas- och teleproduktindustrin, i vilka
produktivitetsnivån är mer än dubbelt så hög
som i industrin som helhet. Dessutom är
produktivitetstillväxten i teleproduktindustrin
fortfarande mycket hög även om branschen nu
har nått en viss mognadsfas. Förra året ökade
produktiviteten i denna sektor med knappt
20 %.
Mot bakgrund av de höga
produktivitetsökningarna torde inte någon
generell resursbrist i industrin uppstå under
prognosperioden. Sett i ett historiskt perspektiv
ligger bristtalen i utgångsläget på låga nivåer. Det
totala nyanställningsbehovet inom industrin
förväntas också bli lågt framöver.
Konkurrenskraft och lönsamhet
Svensk industris konkurrensläge beräknas bli
fortsatt gynnsamt fram till och med år 2001,
trots att kronan mätt som årsgenomsnitt antas
stärkas med drygt 4 % under perioden.
Löneökningarna under perioden antas vara
ungefär lika stora som i konkurrentländerna
samtidigt som produktivitetstillväxten bedöms
bli något högre i Sverige. Det innebär att enhets-
arbetskostnaden, dvs. arbetskostnaden per
producerad enhet, utvecklas mer fördelaktigt än i
omvärlden. Därigenom motverkas i stor
utsträckning de negativa effekterna på kostnads-
läget av den starkare kronan.
Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad
enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder
Index 1980=100
Industrins lönsamhet, mätt som
driftsöverskottet som andel av förädlingsvärdet,
sjönk ytterligare till knappt 32 % förra året. I ett
historiskt perspektiv är även denna lönsamhet
god. I samband med Asienkrisen uppstod en
global överkapacitet inom flertalet
industrisektorer, vilket har bidragit till att de
internationellt bestämda priserna utvecklats
mycket svagt de senaste två åren. I den för
Sverige viktiga basindustrin har priserna och
därmed också lönsamheten, fallit kontinuerligt
sedan 1995.
Den internationella
konjunkturåterhämtningen går snabbare än
tidigare förväntat, vilket har lett till betydande
prisökningar på de flesta råvaruprodukter under
andra hälften av 1999 och under inledningen av
detta år. Den utvecklingen väntas fortsätta utom
för råoljan som antas närma sig en långsiktig
jämviktsnivå i slutet av 2001.
Höjda råvarupriser är den viktigaste
förklaringen till att insatsvarukostnaden i
industrin väntas öka med hela 3 % i år.
Ökningen av de rörliga kostnaderna per
producerad enhet begränsas ändå till ca 2 % till
följd av den mycket fördelaktiga
produktivitetsutvecklingen.
Priserna på svenska industriprodukter har
ökat mer än väntat under inledningen av år 2000.
Prisökningarna förklaras delvis av att de
internationellt bestämda priserna på
basindustriprodukter, såsom massa och papper,
har stigit kraftigt, men även av att de inhemska
priserna har ökat oväntat mycket. Enligt den
senaste konjunkturbarometern från februari
planerar företagen relativt återhållsamma
prishöjningar den närmaste tiden. I prognosen
förutsätts kronan appreciera under innevarande
år vilket väntas
leda till minskande vinstmarginaler för
exportörer av bearbetade varor. Genom att
priserna förväntas höjas relativt kraftigt inom
basindustrin liksom i den inhemska
industrisektorn, beräknas vinstandelen för
industrin som helhet ändå stiga till 33 %.
Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel
Procent
Nästa år väntas den starkare konjunkturen i
omvärlden leda till en något högre internationell
prisökningstakt. Trots att kronan antas fortsätta
stärkas även under nästa år, beräknas
vinstandelen i den totala industrin stiga till
knappt 36 %, vilket är en lönsamhet på god
europeisk nivå. I den cykliska basindustrin
förutses vinstmarginalerna stiga ytterligare
samtidigt som det relativt höga
resursutnyttjandet inom industrin medför att de
flesta företag förbättrar sin vinstsituation. Under
nästa år faller också insatsvarukostnaden inom
industrin som en följd av den stärkta kronan och
ett betydligt lägre oljepris än under innevarande
år.
5.2 Byggnadsverksamhet
Tack vare en kraftig uppgång i bostadsbyggandet
steg den totala byggproduktionen för andra året i
följd i fjol. Näringslivets investeringar minskade
dock trots den mycket starka konjunkturen.
Infrastrukturinvesteringarna sjönk något.
Byggkonjunkturen beräknas stärkas framöver
och sammantaget stiger byggvolymen med
omkring 5 % per år de närmaste två åren.
Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet
Miljarder
kronor
Årlig procentuell volymförändring
1999
1998
1999
2000
2001
Byggnadsinvesteringar
112,3
4,6
3,8
5,1
6,3
Näringslivet
51,0
4,6
–0,6
5,9
4,9
Myndigheter
29,3
5,2
–2,1
–2,0
3,3
Bostäder
32,0
3,6
18,8
10,5
11,1
Reparationer
och underhåll
57,5
1,4
1,4
3,5
2,8
Totalt
169,8
3,4
3,0
4,6
5,1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Bostadsbyggandet fortsätter att öka i god takt
även om nivån på nybyggnationen förblir låg.
Under prognosperioden är i stort sett alla
efterfrågefaktorer gynnsamma. Hushållens redan
goda förmögenhetssituation har förbättrats
ytterligare under det senaste året, disponibel-
inkomsterna väntas öka med 3–4 % per år och
sysselsättningen växer snabbt. Därtill är
lönsamheten i byggandet av småhus och
bostadsrätter mycket god i expansiva
storstadsområden. I dessa områden är nu
vakanstalen så låga att även med ett kraftigt ökat
bostadsbyggande kommer bristen på bostäder
att kvarstå 2001.
Till följd av den snabba utbyggnaden av
högskolan har det också uppstått brist på
studentbostäder. I vårpropositionen föreslår
regeringen därför att ett tillfälligt
investeringsbidrag för byggande av
studentbostäder införs fram till och med år 2002,
vilket bedöms leda till en ökad nyproduktion av
sådana bostäder.
Den senaste byggbarometern samt
orderingången till småhusfabrikanterna tyder på
att återhämtningen i bostadsbyggandet går
relativt långsamt. Vissa utbudsrestriktioner håller
också tillbaka bostadsbyggandet. Bristen på
planerad tomtmark är stor och dessutom
begränsas bostadsbyggandet i viss mån av
svårigheten att rekrytera byggnadsarbetare till
storstadsområdena. Enligt
Byggnadsarbetarförbundets statistik låg
visserligen arbetslösheten under februari månad
på hela 15 % för riket som helhet, men den var
endast 6 % i Stockholmsområdet. Eftersom
arbetslösheten i byggsektorn är mycket säsong-
beroende bedöms resursutnyttjandet bli
ansträngt under sommarmånaderna i de
expansiva delarna av landet.
Näringslivets bygginvesteringar blev oväntat
svaga förra året. En bidragande orsak till detta är
det i förhållande till produktionsutvecklingen
låga byggandet av nya industrilokaler. Det beror
sannolikt på den strukturomvandling mot en
mer kunskapsintensiv produktion som pågår
inom industrin. Under nästa år väntas dock
industrins byggande åter öka i samband med att
basindustrin bygger ut sin produktionskapacitet.
Inom den privata tjänstesektorn väntas den
mycket starka konjunkturutvecklingen innebära
ett ökat byggande av både kontorslokaler och
affärslokaler. Trots att byggandet av kommer-
siella lokaler har ökat på senare år har
vakanstalen, dvs. andelen tomma lokaler i
förhållande till
beståndet, fortsatt att minska i storstadsområ-
dena och är nu nere på de nivåer som rådde i
början på 1990-talet. De minskande vakanserna
beror framför allt på den mycket starka
sysselsättningsutvecklingen inom tjänstesektorn.
Dessutom har hyresnivåerna på kommersiella
lokaler sedan 1996 ökat mycket kraftigt, vilket
medför en god lönsamhet vid produktion av nya
lokaler. Den starka orderingången till arkitekter
och byggkonsulter bekräftar också bilden av en
betydande ökning av bygginvesteringarna i såväl
näringslivet som i bostadssektorn.
Statens bygginvesteringar beräknas minska i år
även om de lånefinansierade bygginvesteringarna
(Storstadslederna) ökar kraftigt. Höjda anslag
innebär att väginvesteringarna inom
myndigheterna ökar något nästa år.
Reparationerna i byggsektorn stiger både i år
och nästa år till följd av hushållens mycket goda
ekonomiska situation men också till följd av
ökade insatser för drift och underhåll av vägar.
6 Arbetsmarknad
Sysselsättningen har ökat snabbt de två senaste
åren och den öppna arbetslösheten har fallit
markant. Även arbetskraftsutbudet har stigit. De
flesta indikatorer tyder på en fortsatt gynnsam
utveckling på arbetsmarknaden. Sysselsättningen
förutses därmed öka med ytterligare 106 000
personer mellan 1999 och 2001. Den reguljära
sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och
64 år, som enligt regeringens sysselsättningsmål
skall uppgå till 80 % år 2004, stiger till 77,3 % år
2001. Arbetskraftsutbudet väntas också fortsätta
att öka när läget på arbetsmarknaden förbättras.
Genom att antalet platser vid högskolor och
universitet planeras att utökas ytterligare dämpas
dock utbudsökningen en del. Sammantaget
innebär utvecklingen av sysselsättningen och
arbetskraftsutbudet att den öppna arbetslösheten
faller till 3,9 % år 2001.
Tabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet
Årlig procentuell förändring
1999
2000
2001
2002
2003
BNP, producentpris
3,6
3,8
2,8
1,9
1,9
Produktivitet
0,9
2,0
1,8
1,6
1,6
Arbetade timmar
2,7
1,8
0,9
0,3
0,3
Medelarbetstid
0,5
0,1
0,0
–0,1
–0,1
Antal sysselsatta
2,2
1,7
0,9
0,4
0,4
Reguljär
sysselsättningsgrad,
20–64 år1
75,9
76,7
77,3
77,3
77,3
Arbetskraft
1,2
0,6
0,2
0,4
0,5
Öppen arbetslöshet2
5,6
4,6
3,9
3,9
4,0
Program3
3,1
3,1
3,1
3,1
3,1
1 Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av
befolkningen i den åldersgruppen
2 I procent av arbetskraften
3 Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i
procent av arbetskraften
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet
Mellan 2001 och 2003 sker en nedtrappning av
kunskapslyftet. Det sker i ett läge då
resursutnyttjandet i ekonomin ligger på en nivå
där en fortsatt stark efterfrågetillväxt riskerar att
leda till accelererande pris- och löneökningar.
Reduceringen av antalet platser i kunskapslyftet
frigör resurser i form av utbildad arbetskraft,
vilket höjer den potentiella produktionsnivån
och minskar risken för en överhettning. Mot
bakgrund av detta antas produktionen år 2002
och 2003 växa i en trendmässig och långsiktigt
hållbar tillväxttakt på ca 2 % per år.
Sysselsättningen beräknas dessa år öka i samma
takt som den
arbetsföra befolkningen. Därmed ligger den
reguljära sysselsättningsgraden kvar på samma
nivå som i slutet av år 2001.
Eftersom nedtrappningen av kunskapslyftet
innebär ett relativt stort tillskott till
arbetskraften på kort tid antas emellertid inte alla
kunna bli sysselsatta omgående, vilket innebär att
den öppna arbetslösheten stiger något initialt,
från 3,9 % år 2001 till 4,0% år 2003. Uppgången i
arbetskraftsutbudet dämpas till viss del av att
antalet platser vid högskolor och universitet
fortsätter att öka både år 2002 och år 2003.
Arbetsmarknads- och utbildningspolitik
Antalet deltagare i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program minskade från
i
genomsnitt 165 000 år 1998 till i genomsnitt
135 000 år 1999 . Fram till och med 2003 antas
antalet deltagare ligga kvar på samma nivå som
förra året. Eftersom nivån i dagsläget är betydligt
lägre än 135 000 och det inte längre finns något
krav från regeringen att en viss volym eller en
viss genomsnittlig kostnad för ett program skall
uppnås, finns det dock risk för att volymen
förblir lägre än 135 000.
Anslaget för kunskapslyftet ligger för åren
2000 och 2001 kvar på ungefär samma nivå som
år 1999. Mellan år 2001 och 2003 minskar
anslaget för den kommunalt anordnade
vuxenutbildningen med ett belopp motsvarande
ca 55 000 platser.
Antalet permanenta platser inom högskolor
och universitet utökas successivt. Mellan 1999
och 2003 kommer de enligt planerna att öka med
ca 55 000.
I en nyligen publicerad proposition
(1999/2000:98) samt i vårpropositionen föreslås
ett flertal åtgärder som syftar till att stärka
sysselsättningen och sänka arbetslösheten.
Nedan beskrivs vissa av förslagen.
De arbetsmarknadspolitiska programmen
skall i än högre grad inriktas mot
långtidsarbetslösa, för att stärka deras situation
på arbetsmarknaden. För personer som är eller
riskerar att bli långtidsinskrivna vid
arbetsförmedlingen införs en aktivitetsgaranti
där basen i verksamheten skall vara organiserade
jobbsökaraktiviteter. Det s.k. förstärkta
anställningsstödet för arbetsgivare som anställer
personer som varit arbetslösa i minst 2 år,
förstärks ytterligare genom att stödet, i form av
skattereduktion, blir mer omfattande för
arbetsgivare som anställer personer som varit
arbetslösa i minst 4 år.
Arbetslöshetsförsäkringen skall reformeras i
syfte att stärka dess roll som
omställningsförsäkring. Ett uttryckligt krav på
att arbetslösa som uppbär arbetslöshetsersättning
skall vara aktiva införs. Regeringen ges möjlighet
att definiera vad som är lämpligt arbete. Mer
strukturerade sökprocesser skapas, bland annat
med hjälp av individuella handlingsplaner. Senare
i vår kommer regeringen att lägga fram en
separat proposition om
arbetslöshetsförsäkringen.
För att öka sysselsättningen bland invandrare
föreslår regeringen bland annat kompletterande
utbildning för arbetslösa invandrare med
utländsk utbildning inom hälso- och
sjukvårdsområdet, inom läraryrken samt inom
teknik och naturvetenskap. Valideringen av
utländsk yrkeskompetens skall också utökas.
Sysselsättning
Mellan 1997 och 1999 ökade antalet sysselsatta i
åldern 16–64 år med ca 150 000 personer, enligt
Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökning (AKU). Det är den
största uppgång mellan två år som har noterats
sedan perioden 1974–1976. Sysselsättningen
ökade i nästan alla län.
De flesta indikatorer tyder på en fortsatt
snabb sysselsättningsökning. Efterfrågan i
ekonomin väntas bli stark både i år och nästa år.
Antalet nyanmälda lediga platser till landets
arbetsförmedlingar, som historiskt sett har varit
en bra indikator på sysselsättningsutvecklingen,
har ökat starkt de senaste månaderna. Enligt
Arbetsmarknadsstyrelsens senaste
enkätundersökning kommer efterfrågan på
arbetskraft att vara fortsatt stor den närmaste
tiden. Även Konjunkturinstitutets barometrar
tyder på en fortsatt sysselsättningsuppgång.
Framför allt inom tjänstesektorn uppger fler och
fler företag att de planerar att anställa personal. I
år förutses sysselsättningen därmed öka med
1,7 %, motsvarande 68 000 personer.
Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal
sysselsatta
Årlig procentuell förändring Årlig procentuell förändring
Nästa år väntas resursutnyttjandet i ekonomin
närma sig en nivå då en fortsatt stark
efterfrågetillväxt riskerar att leda till
accelererande pris- och löneökningar.
Stabiliseringspolitiken antas utformas så att en
sådan utveckling motverkas. Det bidrar till en
svagare tillväxt i ekonomin och en avmattning av
sysselsättningsutvecklingen. Mätt som
årsgenomsnitt beräknas sysselsättningen öka
med 0,9 % eller 38 000 personer nästa år. År
2002 och 2003 antas produktionen stiga i en mer
trendmässig och långsiktigt hållbar tillväxttakt,
dvs. en ökning av produktionen som inte medför
inflationsdrivande löneökningar.
Sysselsättningen antas då öka i ungefär samma
takt som den arbetsföra befolkningen.
Osäkerheten vad gäller bedömningen om
riskerna för överhettning är dock mycket stor.
Därför redovisas två alternativa scenarier för den
svenska ekonomin i kapitel 12.
Utvecklingen i olika branscher
Knappt 80 % av sysselsättningsökningen mellan
1998 och 1999 skedde enligt AKU inom den
privata tjänstesektorn. Bland enskilda näringar
noterades den största uppgången bland
datakonsulter och annan företagsservice. Den
snabba sysselsättningsuppgången inom privat
tjänstesektor förklaras främst av en stark ökning
av hushållens konsumtion och att efterfrågan i
stor utsträckning var inriktad på tjänstenäringar
med låg produktivitet. I år och nästa år förväntas
hushållens konsumtion utvecklas något svagare
samtidigt som tjänsteproduktionen bedöms bli
mindre sysselsättningsintensiv. Därmed väntas
sysselsättningen inom tjänstesektorn öka något
långsammare framöver, men totalt beräknas ändå
sysselsättningen i denna sektor öka med ca
75 000 personer mellan 1999 och 2001.
Inom byggsektorn noterades en
sysselsättningsökning på 5 000 personer mellan
1998 och 1999. En fortsatt ökning av
byggproduktionen framöver innebär att
efterfrågan på arbetskraft inom byggsektorn
fortsätter att stiga i ungefär samma takt som
förra året.
Antalet sysselsatta inom industrin minskade
förra året till följd av en relativt svag konjunktur
under större delen av året. Industrikonjunkturen
har dock vänt uppåt igen och sysselsättningen
väntas därför öka svagt i år. Nästa år ligger
antalet sysselsatta kvar på samma nivå som i
slutet av innevarande år.
Inom kommunsektorn förväntas inkomsterna
fortsätta att öka de närmaste åren, dels till följd
av höjda statsbidrag, dels till följd av ökade
skatteinkomster, vilket möjliggör en fortsatt
expansion av antalet sysselsatta inom denna
sektor. Antalet statligt anställda förväntas också
öka
något under perioden.
Tabell 6.2 Antal sysselsatta i åldern 16–64 år, fördelat på
branscher
Tusental personer
1999
2000
2001
2002
2003
Näringslivet
2805
2862
2891
2903
2912
Jord- och skogsbruk
104
102
101
Industri
797
798
799
Byggnadsverksamhet
225
232
238
Privat tjänstesektor
1679
1730
1753
Offentliga myndigheter
1260
1270
1279
1285
1294
Staten
186
187
188
Kommunerna
1074
1083
1091
Totalt
4068
4136
4174
4191
4209
Arbetskraft
4308
4333
4342
4361
4384
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet
Produktivitet
Produktivitetstillväxten i ekonomin som helhet
var svag förra året. Det beror framför allt på att
produktionen i lågproduktiva sektorer i
ekonomin ökade mer än genomsnittet, dvs.
tillväxten var sysselsättningsintensiv. Framöver
förväntas produktiviteten stiga snabbare
eftersom efterfrågan då i högre grad inriktas mot
verksamheter där produktivitetsutvecklingen är
starkare. Bland annat bedöms industrin stå för en
större andel av produktionsuppgången. Under
perioden 2002–2003 antas produktiviteten stiga i
linje med en mer långsiktigt normal ökningstakt
som i dagsläget bedöms vara 1,7 %. Det är en
något starkare tillväxttakt än ett genomsnitt för
perioden 1970–1999. Anledningen till att den
trendmässiga produktivitetstillväxten antas vara
något högre de närmaste åren, är att det sedan
mitten av 1980-talet genomförts ett flertal
strukturella förändringar som sammantaget
bedöms bidra till en högre produktivitetstillväxt
än den historiska trenden. Av dessa förändringar
kan nämnas avregleringar av vissa
produktmarknader, en utbyggnad av högskolor
och universitet, en skärpt konkurrenslagstiftning
och avregleringen av
kapitalmarknaden.
Antal arbetade timmar och medelarbetstid
Mellan 1998 och 1999 ökade medelarbetstiden
med 0,5 %. Övertiden och andelen personer som
i normala fall arbetar mer än 35 timmar i veckan
steg. Det var också något fler arbetsdagar 1999
än 1998, vilket gav ett positivt bidrag till
utvecklingen av antalet arbetade timmar och
därmed höjde medelarbetstiden. Sjukfrånvaron
fortsatte att öka under 1999 vilket till viss del
motverkade uppgången i medelarbetstiden. Även
en större frånvaro på grund av studier bidrog till
att motverka uppgången. Övertiden och det
normala antalet arbetade timmar per sysselsatt
förutses fortsätta att stiga i år på grund av det
starka konjunkturläget. Uppgången uppvägs
dock i stor utsträckning av att sjukfrånvaron
väntas fortsätta öka, om än i långsammare takt än
förra året.
Efter 2001 antas dock medelarbetstiden falla
något i samband med att arbetstiderna för den
enskilde förkortas genom avtal med
arbetsgivaren om kortare arbetsdagar eller mer
flexibla och konjunkturanpassade arbetstider.
Arbetskraftsutbud och öppen arbetslöshet
Både arbetskraftsutbudet och sysselsättningen
steg förra året. I början av året ökade utbudet
inte lika mycket som sysselsättningen vilket
innebar att den öppna arbetslösheten, rensad för
säsongnormala variationer, föll. Under andra
halvåret ökade dock utbudet kraftigt till följd av
att antalet deltagare i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program minskade.
Därmed ökade den säsongrensade öppna
arbetslösheten igen för att i slutet av året ligga på
ungefär samma nivå som i början av året. Mätt
som årsgenomsnitt föll dock arbetslösheten med
0,9 procentenheter mellan 1998 och 1999, till
5,6 % av arbetskraften.
Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud
Tusental personer
Statistiken tyder på att det främst var personer
som tidigare var klassificerade som studerande
eller hemarbetande som trädde in på
arbetsmarknaden förra året. Antalet personer
som är utomlands, som betraktar sig som lediga
eller
arbetssökande, men inte uppfyller villkoren för
att klassificeras som öppet arbetslösa, och de som
är utanför arbetskraften av ospecificerad
anledning minskade inte alls mellan 1998 och
1999. Det förbättrade arbetsmarknadsläget
väntas innebära att arbetskraftsutbudet ökar
något mer än den arbetsföra befolkningen i år
och nästa år
genom att dessa grupper börjar minska. Även
antalet hemarbetande, som successivt har
minskat under hela 1990-talet, väntas fortsätta att
minska. Samtidigt dämpas dock uppgången i
utbudet av att antalet studerande ökar i samband
med ökningen av antalet platser vid högskolor
och universitet. Även antalet personer som är
långvarigt sjuka eller pensionerade före 65 års
ålder väntas öka i och med att andelen personer i
åldrarna 55 till 64 år, där dessa grupper av
naturliga skäl är överrepresenterade, stiger
framöver. Sammantaget väntas
arbetskraftsutbudet i åldrarna 16–64 år öka med
ca 35 000 personer mellan 1999 och 2001.
Därmed faller den öppna arbetslösheten från
5,6 % år 1999 till 3,9 % år 2001 och
arbetskraftstalet, dvs. arbetskraften mätt som
andel av den arbetsföra befolkningen, beräknas
stiga från 77,2 % år 1999 till 77,4 % år 2001.
Under perioden 2002–2003 antas
arbetskraftsutbudet stiga mer än sysselsättningen
i samband med att antalet platser i kunskapslyftet
minskar. Eftersom nedtrappningen innebär ett
relativt stort tillskott av arbetskraft på kort tid
antas inte alla kunna bli sysselsatta omgående.
Den öppna arbetslösheten och arbetskraftstalet
ökar därmed till 4,0 % respektive 77,6 % år 2003.
I beräkningarna antas att utbildningssatsningarna
riktas till personer som annars skulle varit öppet
arbetslösa och att antalet utbildningsplatser
utvecklas som planerat. Om inte alla platser kan
fyllas när läget på arbetsmarknaden förbättras
ytterligare finns det risk för att den öppna
arbetslösheten blir högre än beräknat.
Diagram 6.3 Öppet arbetslösa och personer i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program
Procent av arbetskraften
Arbetskraftstalet år 2003 ligger fortfarande ca 6,5
procentenheter lägre än år 1990 då det låg på en
rekordhög nivå. En av anledningarna är att
andelen personer i befolkningen som är
långvarigt sjuka eller pensionerade fortfarande
bedöms vara högre år 2003 än i slutet av 1980-
talet eftersom andelen personer mellan 55 och 64
år successivt stiger. Även inom åldersgruppen 16
till 54 år beräknas dock arbetskraftstalet vara
lägre än i slutet av 1980-talet. Det beror bland
annat på att en del av den kraftiga ökningen av
andelen personer utanför arbetskraften som
klassificeras som
arbetssökande, lediga och utanför arbetskraften
av ospecificerad anledning bedöms bli bestående
till år 2003. Även andelen studerande kommer
att vara högre mot slutet av kalkylperioden än år
1990, till följd av att fler personer deltar i
arbetsmarknadspolitiska program,
vuxenutbildning och studier vid högskolor och
universitet.
Om man kompletterar den ovan beskrivna
definitionen av arbetskraften med den ökning
som har skett av antalet tillfälliga platser inom
vuxenutbildningen samt ökningen av antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska program
utanför arbetskraften erhålls ett bredare mått på
arbetskraftsutbudet. Enligt detta mått uppgår
arbetskraftsdeltagandet till ca 80,5 % år 2003.
Dessutom beräknas antalet permanenta platser
vid högskolan ha ökat med ca 95 000,
motsvarande drygt 1,5 % av den arbetsföra
befolkningen mellan år 1990 och år 2003.
Osäkerheter kring utveckling på arbetsmarknaden
Det finns en rad osäkerheter beträffande
utvecklingen på arbetsmarknaden framöver. År
2003 beräknas det fortfarande vara en
förhållandevis stor andel av den arbetsföra
befolkningen som inte förvärvsarbetar. Det är
dock mycket svårt att bedöma hur stor
arbetskraftspotentialen är. Den starka BNP-
tillväxten och snabba sysselsättningsökningen
det senaste året har kunnat kombineras med
fortsatt låg inflation och låga
inflationsförväntningar. Det är möjligt att arbets-
marknaden och lönebildningen fungerar bättre
än vad som har antagits i kalkylen. Då skulle
BNP-tillväxten kunna bli starkare de närmaste
åren och sysselsättningsnivån år 2003 bli högre
än beräknat, utan att det uppstår
inflationsdrivande löneökningar.
BNP-tillväxten och sysselsättningen kan
också komma att utvecklas svagare än väntat.
Även om situationen på arbetsmarknaden har
förbättrats i de flesta län är sysselsättningsgraden
fortfarande betydligt högre och den öppna
arbetslösheten betydligt lägre i vissa delar av
landet än i andra. Dessutom är arbetslösheten
högre bland lågutbildade än bland högutbildade.
Därmed finns det risk för att det uppstår
matchningsproblem på arbetsmarknaden eller
rena bristsituationer, dvs. restriktioner vad gäller
tillgången på arbetskraft med den kompetens
och utbildning som efterfrågas. Löneökningarna
skulle då kunna bli betydligt högre än
beräkningsantagandet, vilket sannolikt skulle få
negativa effekter på sysselsättning och tillväxt.
Tabell 6.3 Sysselsättningsgrad och öppen arbetslöshet i
olika regioner
Öppen arbetslöshet,
procent av
arbetskraften
Sysselsättningsgrad,
procent av den
arbetsföra
befolkningen
1998
1999
1998
1999
Stockholm
5,0
3,8
76,0
77,7
Östra Mellansverige
6,9
6,0
69,9
71,8
Småland och öarna
5,4
4,9
75,0
75,6
Sydsverige
7,6
6,6
68,3
69,5
Västsverige
6,4
5,4
71,5
72,8
Norra Mellansverige
8,0
7,5
69,0
70,4
Mellersta Norrland
7,5
6,4
69,3
70,3
Övre Norrland
8,1
7,8
68,4
68,5
Hela riket
6,5
5,6
71,5
72,9
Anm: Siffrorna ovan avser åldersgruppen 16–64 år
Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)
Redan i dagsläget finns det vissa tecken på brist
på arbetskraft. Enligt Konjunkturinstitutets
barometrar för industrin ökade andelen företag
som uppgav att de upplever brist på
yrkesarbetare förra året och nivån är nu lika hög
som för
företag som uppger att de upplever brist på
tekniska tjänstemän, dvs. ca 20 %. I båda fallen är
dock andelarna fortfarande betydligt lägre än i
slutet av 1980-talet. Inom tjänstesektorerna visar
Konjunkturinstitutets barometer att bristen på
branschkompetent personal har varit
oroväckande hög inom vissa sektorer, framför
allt data- och uppdragsverksamhet, under en lång
period. Bristen verkar dock inte ha ökat den
senaste
tiden. Enligt AMS och SAF:s
företagsundersökningar under hösten 1999
uppgav ca 50 % av
företagen att de hade rekryteringsproblem. De
flesta lyckades dock lösa problemen genom att
sänka kompetenskraven eller hyra in arbetskraft,
men 20 % av företagen uppgav att de inte hade
kunnat tillsätta platserna. Flera företag uppgav
också att de hade tvingats tacka nej till order, att
expansionen hade förhindrats eller att de hade
tvingats dra ner på servicen till följd av
rekryteringsproblemen.
7 Löner
Löneökningarna är för närvarande låga mot
bakgrund av den snabba sysselsättningsökning
som har skett de två senaste åren. Mellan 1998
och 1999 steg lönerna i näringslivet med ca 3,5 %
enligt preliminär statistik från Statistiska
centralbyrån. Avtalen har beräknats till 2,4 %
och löneglidningen till 1,0 %. Inom statliga
myndigheter ökade lönerna samma period med
3,7 %, varav löneglidningen beräknades till
1,0 %. För kommunala myndigheter saknas det
fortfarande komplett jämförbar statistik över
löneutvecklingen förra året .
Tabell 7.1 Timlöner
Årlig procentuell förändring
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Industri
4,2
2,5
3,4
Avtal
2,9
1,5
2,4
Löneglidning
1,3
1,0
1,0
Byggnadsindustri
3,6
4,2
3,6
Avtal
3,1
1,9
2,6
Löneglidning
0,5
2,3
1,0
Privata tjänster
4,1
3,7
3,3
Avtal
3,1
2,8
2,5
Löneglidning
1,0
0,9
0,8
Statliga myndigheter
2,9
3,7
3,5
Avtal
1,9
2,5
2,5
Löneglidning
1,0
1,2
1,0
Kommunala myndigheter
3,2
3,7
4,1
Avtal
2,3
2,7
3,6
Löneglidning
1,0
1,0
0,5
Totalt
3,8
3,4
3,5
3,5
3,5
3,5
Avtal
2,8
2,4
2,7
Löneglidning
1,0
1,0
0,8
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Flertalet löneavtal löper fram till och med mars
år 2001. För innevarande år beräknas avtalen
generera löneökningar på i genomsnitt 2,7 %.
Totalt antas lönerna i år öka med 3,5 % jämfört
med förra året, dvs. löneglidningen förutsätts
begränsas till 0,8 %. Även åren 2001–2003 antas
lönerna totalt sett stiga med 3,5 % per år.
Efter år 2001 antas produktionen stiga i en
mer trendmässigt normal och långsiktigt hållbar
ökningstakt på ca 2 % per år. Penningpolitiken
förutsätts anpassas så att inflationen år 2002 och
2003 överensstämmer med Riksbankens
inflationsmål på 2 %. Nominella löneökningar på
3,5 % är förenliga med en sådan utveckling. Real-
lönerna stiger då i ungefär samma takt som
produktiviteten.
Den sysselsättningsökning som har skett och
den fortsatt goda utveckling som förutses
framöver, innebär att konkurrensen om ledig
arbetskraft gradvis ökar. Därmed finns det risk
för att löneökningarna kan bli högre än vad som
antas i beräkningarna. Löneökningar som
överstiger antagandet i kalkylen riskerar främst
att leda till en stramare stabiliseringspolitik som
dämpar tillväxten och
sysselsättningsutvecklingen.
Ett flertal faktorer talar dock för att
löneökningarna kan hållas nere framöver.
Inflationen och förväntningarna om framtida
prisökningar växlades ned under 1990-talet och
pristrycket väntas bli fortsatt lågt. Reallönerna,
som har ökat snabbt de senaste åren, beräknas
åren 2001–2003 stiga med i genomsnitt ca 1,5 %
per år, givet de nominella löneökningar och den
prisutveckling som förutses i kalkylen. Det är en
högre årlig ökningstakt än den genomsnittliga
reallöneökningen under perioden 1970–1999.
Diagram 7.1 Timlöneutveckling i ekonomin som helhet
Årlig procentuell förändring
Vid förra avtalsrörelsen skedde en ökad
inriktning mot koordinerade avtalsförhandlingar,
samordnade lönekrav på branschnivå och friare
lönesättning på lokal nivå. Fortsätter den
inriktningen i nästa avtalsrörelse kan det bidra till
att löneökningarna blir låga. Det nya förslag till
löneavtal för lärare och det nya avtalet för
sjuksköterskor som nyligen har presenterats,
innebär en ökad decentralisering av
förhandlingarna. För lärarna har endast en viss
del av löneutrymmet fastställts som en
garanterad löneökning på kommunnivå. Det
finns inte några individuellt garanterade
löneökningar i något av avtalen.
I år har det fattats ett riksdagsbeslut om att
inrätta en ny myndighet, Medlingsinstitutet, som
skall ha i uppgift att medla i arbetstvister och
verka för en väl fungerande lönebildning.
Institutet skall bland annat verka för en
samordning av avtalsförhandlingarna och ha
befogenhet att skjuta upp varslade stridsåtgärder.
Inrättandet av en sådan myndighet kan
ytterligare bidra till en gynnsam löneutveckling
framöver. Institutet kommer att ha ansvaret för
den officiella lönestatistiken från och med 1
januari 2001 och för att årligen publicera en
rapport om löneutvecklingen. Dessutom skall
Konjunkturinstitutet ta fram en årlig rapport om
de samhällsekonomiska förutsättningarna för
löneförhandlingarna.
8 Inflation
Inflationen, mätt som förändringen av
konsumentprisindex (KPI) över 12 månader, har
successivt ökat från –0,4 % i januari 1999 till
1,3 % i februari i år. Under samma period har
inflationen enligt Riksbankens mått på
underliggande inflation, UND1X, stigit med 0,7
procentenheter till 1,7 %. Uppgången förklaras
till största delen av det kraftigt stigande
världsmarknadspriset på olja. Bortsett från de
direkta effekterna av det högre oljepriset syns i
dagsläget få tecken på tilltagande inflationstryck.
Den allt starkare inhemska efterfrågan väntas
medföra högre vinstmarginaler i konsumentledet
de närmaste åren medan fallande importpriser,
en god produktivitetstillväxt och återhållsamma
löneökningar bidrar till att hålla ned inflationen.
Sammantaget finns det förutsättningar för
måttliga konsumentprisökningar även framöver.
Inflationen enligt UND1X beräknas ligga på
omkring 1,5 % under nästa år. Penningpolitiken
antas anpassas så att inflationen år 2002 och 2003
uppgår till 2 % och därmed överensstämmer med
Riksbankens inflationsmål.
Importpriser
Utvecklingen av inflationen i år och nästa år
förklaras i hög grad av importpriserna, och då
framför allt av oljepriset. Världsmarknadspriset
på olja har fördubblats det senaste året, vilket för
närvarande höjer inflationstalen kraftigt. Av
förändringen i UND1X i februari på 1,7 %
räknat över 12 månader förklaras 0,9
procentenheter av högre priser på drivmedel och
eldningsolja för villor. I prognosen antas priset
på brentolja gradvis falla till ca 20 dollar per fat
mot slutet av 2001 samtidigt som kronan väntas
stärkas mot bl.a. dollarn. Det innebär att såväl i
år som nästa år kommer fallande importpriser på
olja att bidra till att sänka inflationen i betydande
omfattning.
De svenska importpriserna på bearbetade
varor har legat förhållandevis stilla under det
senaste året, dels på grund av att kronan har varit
stabil, dels därför att det under förra året
fortfarande existerade en internationell prispress
till följd av Asienkrisen. Förstärkningen av den
internationella konjunkturen väntas successivt
höja världsmarknadspriserna på flera områden.
Effekten på de svenska importpriserna
motverkas dock av att kronan antas appreciera
med ca 2 % per år. Lägre importpriser på varor
väntas, tillsammans med fallande oljepriser,
sammantaget bidra till att reducera KPI med ca
0,5 procentenheter under innevarande år och
med 0,7 procentenheter under loppet av nästa år
vid fullt genomslag. Detta balanseras emellertid
till en del av bl.a. fördröjda effekter av dagens
höga oljepris, t.ex. via högre priser på insatsvaror
och transporter, vilka gradvis slår igenom på
konsumentpriserna. Omfattningen och
betydelsen av dessa indirekta effekter av
oljeprisutvecklingen är mycket svåra att bedöma
men de väntas höja inflationen både i år och
nästa år.
Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling
Årlig procentuell förändring
1999
2000
2001
2002
2003
KPI, årsgenomsnitt
0,3
1,3
2,21
2,0
2,0
KPI, dec–dec
1,2
1,4
2,31
2,0
2,0
UND1X, årsgenomsnitt
1,4
1,3
1,4
–
–
UND1X, dec–dec
1,9
1,2
1,5
–
–
HIKP, årsgenomsnitt
0,6
1,2
1,2
–
–
HIKP, dec–dec
1,2
1,2
1,3
–
–
NPI, årsgenomsnitt
–1,2
2,5
1,5
–
–
NPI, dec–dec
–0,5
2,9
1,7
–
–
Prisbasbelopp, tkr
36,4
36,6
36,9
37,6
38,3
HIKP, EU, årsgenomsnitt
1,2
1,8
1,9
1,8
1,8
1 I KPI-prognosen har förändringar på fastighetsskatteområdet enligt gällande
beslut lagts in, vilket höjer inflationen enligt KPI med 0,8 procentenheter 2001.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Inflationsförväntningar
Den direkta effekten på inflationen av en kraftig
uppgång i priset på olja från en låg nivå är
temporär. Det faktum att oljepriset har legat på
en hög nivå en längre tid kan emellertid även få
mer varaktiga indirekta effekter på utvecklingen
av konsumentpriserna om
inflationsförväntningarna, och därmed
lönebildningen, påverkas. I takt med att
oljepriset ökade och höjde inflationstalen förra
året steg också förväntningarna om framtida
prisökningar. Enligt Statistiska centralbyråns
senaste enkät ligger inflationsförväntningarna för
det närmaste året fortfarande i linje med
Riksbankens inflationsmål på 2 %. På längre sikt
överstiger förväntningarna i flera fall
Riksbankens inflationsmål. De ligger som högst
hos
arbetsmarknadens parter samt hos inköpschefer
inom handeln och industrin som förutser en
inflation på 2,3 % om fem år. Uppgången i
inflationsförväntningarna den senaste tiden kan
delvis bero på det höga oljepriset, men
huvudorsaken bedöms vara de allt bättre
konjunkturutsikterna. Trots de överlag mycket
positiva tillväxtprognoserna ligger
förväntningarna om framtida prisökningar nära
2 % de närmaste åren. Inflationsförväntningarna
förefaller således vara allt mindre känsliga för
konjunkturvariationer, vilket visar att den
samlade ekonomiska politikens inriktning på låg
inflation har stor trovärdighet. Detta talar för att
inflationsbenägenheten i svensk ekonomi
kommer att vara låg även framöver.
Resursläget
Enligt Konjunkturinstitutets barometer föll
kapacitetsutnyttjandet inom industrin under
inledningen av 1999 i samband med den
minskade efterfrågan på viktiga
exportmarknader. Sedan dess har
resursutnyttjandet ökat. Den investeringstillväxt
för i år som kan utläsas ur den senaste
investeringsenkäten är måttlig i relation till den
förväntade uppgången i efterfrågan på
industrivaror. Därmed föreligger en risk för
kommande utbudsbegränsningar, dvs.
svårigheter att öka produktionen för att
tillgodose en allt högre efterfrågan.
Förstärkningen av såväl den inhemska som den
internationella konjunkturen förväntas medföra
att den uppgång i producentpriser på bearbetade
varor som har skett under vintern fortsätter.
Därtill väntas priserna även höjas till följd av
ökade insatsvarukostnader. Även om priserna på
industrivaror väntas öka snabbare än vad som har
varit fallet de senaste åren är uppgången
begränsad och effekten på
priserna i konsumentledet blir därför liten.
Kapacitetsutnyttjandet inom näringslivets
tjänstesektor förefaller ha ökat den senaste tiden.
Utvecklingen inom denna sektor är dock
svårbedömd. Sysselsättningen inom näringslivets
tjänstebranscher har ökat med sammanlagt
85 000 personer under de senaste tolv
månaderna. Visserligen är det allt fler företag
som uppger att de har brist på arbetskraft,
framför allt inom branscher med höga
kompetenskrav, men i ett historiskt perspektiv är
bristtalen generellt sett fortfarande låga.
De i dagsläget begränsade löneökningarna och
det alltjämt låga inflationstrycket är en viktig
indikator på att det fortfarande finns lediga
resurser i ekonomin att tillgå. Resursutnyttjandet
inom både industrin och tjänstesektorn ökar
dock de närmaste två åren samtidigt som
arbetskraftsutbudet väntas öka med endast
35 000 personer. Risken för tilltagande
inflationstryck på grund av utbudsrestriktioner
ökar därmed.
En viktig del när det gäller bedömningen av
den potentiella produktionsnivån är
produktivitetstillväxten. Ökad konkurrens och
ett höjt
rationaliseringstryck till följd av strukturella
åtgärder under 1990-talet brukar, tillsammans
med den snabba tekniska utvecklingen,
framhållas som viktiga förklaringar till det låga
inflationstrycket de senaste åren. De strukturella
förändringar som avses är bl.a. avregleringen av
kapitalmarknaderna, en trovärdig låginflations-
politik, den ökade internationaliseringen, en
skärpt konkurrenslagstiftning och konkurrens-
befrämjande reformer på flera marknader, nu
senast på el- och teleområdena.
Produktivitetstillväxten var också något högre
under 1990-talet än under föregående 10-
årsperiod. Under de två senaste åren steg
emellertid produktiviteten i näringslivet med
endast 1 % per år i genomsnitt. Den svaga
utvecklingen dessa år förklaras delvis av
sammansättningseffekter såtillvida att det
framför allt var branscher med lägre
produktivitetstillväxt som expanderade.
Produktivitetsökningen stärktes också under
hösten i och med förbättringen av
industrikonjunkturen.
I denna prognos görs bedömningen att det
finns goda förutsättningar för en hög
produktivitetstillväxt 2000 och 2001.
Bedömningen bygger framför allt på att BNP-
tillväxten kommer att ha en gynnsam
sammansättning vad gäller produktivitet. Såväl i
år som nästa år beräknas produktiviteten i
näringslivet öka med närmare 2,5 % per år. I den
medelfristiga kalkylen fram t.o.m. 2003 antas den
öka något snabbare än under de senaste 25 åren.
En hög produktivitetstillväxt är en viktig
förutsättning för en gynnsam
inflationsutveckling.
Vinstmarginaler
Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar föll
näringslivets vinstmarginaler under perioden
1995–1999. Beräkningarna avseende
utvecklingen inom enskilda branscher är
behäftade med stor osäkerhet men mycket tyder
på att marginalerna föll kraftigt inom
varuhandeln under dessa år. En viktig förklaring
till nedgången är att hushållens efterfrågan var
svag under större delen av perioden. Därtill har
konkurrenstrycket ökat bl.a. genom en ökad
internationalisering och avregleringar på flera
inhemska marknader. Det senaste
inflationsutfallet, som avser februari, skilde sig
från tidigare månaders utfall såtillvida att
prishöjningar noterades på många olika
varugrupper. Den breda prisuppgången kan vara
en indikation på att den starka efterfrågan från
hushållen kommer att öka inflationstrycket
framöver. Det bör understrykas att
månadsutfallen fluktuerar kraftigt. Till exempel
föll konsumentpriserna markant i januari jämfört
med månaden innan och bortsett från de direkta
effekterna av oljepriset är inflationen mycket låg.
I denna prognos antas det höga efterfrågetrycket,
i kombination med låga kostnadsökningar bl.a. i
form av låga importpriser, skapa utrymme för
delar av näringslivet att höja sina
vinstmarginalerna trots att avregleringarna på el-
och telemarknaderna väntas bidra till en ökad
prispress. Om vinstmarginalerna inte ökar som
prognostiserat, eller om de i likhet med de
senaste åren fortsätter att falla, kommer
inflationen att vara mycket låg under
prognosperioden.
Diagram 8.1 Konsumentprisutveckling
Årlig procentuell förändring
Skatte- och subventionsförändringar
Enligt gällande beslut ska fastighetsskatten för
flerfamiljshus återställas från 1,2 % till 1,5 % den
1 januari 2001. Dessutom ska taxeringsvärdena
för såväl egnahem som flerfamiljshus skrivas
fram med prisutvecklingen på fastigheter under
perioden juli 1996–juni 2000. Effekten på
inflationen enligt KPI av dessa förändringar
beräknas uppgå till ca 0,8 procentenheter. För
regeringens bedömning avseende
fastighetsskattens utformning 2001 hänvisas till
kapitel 8 i vårpropositionen. Föreliggande
prognos har utgått från nu gällande regler, vilket
ger en kraftig uppgång i inflation enligt KPI i
januari 2001 (se diagram 8.1).
Utöver förändringarna på fastighetsskatte-
området sker inga skatte- eller
subventionsförändringar med någon större
påverkan på KPI nästa år.
9 Hushållens ekonomi och
konsumtionsutgifter
Hushållens ekonomiska situation väntas
utvecklas väl under perioden. Bortsett från
engångseffekter av Svenska kyrkans överföring
till hushållssektorn, och bortsett från
beräkningstekniska överföringar av överskott
utöver budgetmålen i de offentliga finanserna,
beräknas hushållens reala disponibla inkomster i
genomsnitt öka med ca 2,3 % per år och
hushållens konsumtionsutgifter med ca 2,6 %
per år 2000–2003.
9.1 Hushållens inkomster
Hushållens reala disponibla inkomster ökade
med 3,3 % under förra året.
Inkomstutvecklingen är den starkaste sedan
1992. Efter några år med fallande
realinkomster är nu inkomstnivån 3 % högre
än 1993.
I år väntas realinkomstutvecklingen förstärkas
ytterligare. Den positiva sysselsättnings- och
reallöneutvecklingen fortsätter, om än i något
lägre takt än förra året. Transfereringarna från
den offentliga sektorn utvecklas relativt svagt.
Barnbidraget har visserligen höjts med 100 kr
och utbetalningarna från sjukförsäkringen
fortsätter att öka genom växande antal sjukdagar
och stigande medelersättning. Ersättningen från
arbetslöshetsersättningen minskar emellertid
kraftigt till följd av den fallande arbetslösheten.
Ränteutgifterna ökar genom hushållens växande
skuldsättning och stigande räntor. Samtidigt
väntas inkomsterna från aktieutdelningar öka,
vilket medför att de sammanlagda
kapitalinkomsterna endast ger ett svagt negativt
nettobidrag till disponibelinkomsten.
Inkomstskatterna har sänkts med ca 12 miljarder
kronor genom att löntagarna kompenseras för
uttaget av egenavgifter med en skattereduktion
motsvarande en fjärdedel av egenavgifterna.
Därutöver har den nedre skiktgränsen för statlig
inkomstskatt höjts med 3 600 kr samtidigt som
den tidigare tillfälliga skattereduktionen om
1 300 kr permanentats.
Sammantaget bedöms den reala
disponibelinkomsten i år öka med 5 %. I
prognosen ingår effekten av Svenska kyrkans
överföring från kommunsektorn till
hushållssektorn (se fördjupningsruta i kapitel 1).
Den underliggande ökningen av
disponibelinkomsten uppgår till 4 %. Skillnaden
förklaras i huvudsak av att
kyrkoskatten och begravningsavgiften efter
överföringen redovisas som en transaktion inom
hushållssektorn. Dessa skatter och avgifter
uppgår till ca 10 miljarder kronor år 2000.
Motsvarande belopp redovisas som högre
konsumtionsutgifter i hushållssektorn.
Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter
Miljarder
kronor
Procentuell förändring, 1998 års priser
1999
1999
2000
2001
2002
2003
Lönesumma inkl. sjuklön
849
5,2
4,1
2,9
Transfereringar från offentlig sektor
392
1,9
0,3
0,4
Pensioner
225
2,6
0,4
0,4
Sjukförsäkring m.m.
47
17,9
14,0
2,8
Arbetslöshetsbidrag m.m.
46
–8,6
–13,5
–8,0
Övriga transfereringar
75
–1,1
–1,0
3,1
Räntor och utdelningar, netto
13
–11,4
–1,5
(–5,5)
–9,1
Övriga inkomster, netto
200
0,5
1,4
–0,4
Direkta skatter och avgifter
469
3,7
–2,5
(–0,2)
1,2
Disponibel inkomst före beräkningsteknisk överföring
986
3,3
5,1
(4,0)
1,9
1,8
1,4
Disponibel inkomst efter beräkningsteknisk överföring
4,5
2,5
3,3
Hushållens konsumtionsutgifter
997
4,1
5,0
(4,0)
2,7
2,0
2,0
Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas motsvarande utveckling exklusive
denna effekt. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1. Lönesumma, transfereringar, räntenetto och skatter är deflaterade med KPI. Disponibel inkomst är deflaterad
med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Även under nästa år förväntas hushållens
inkomstutveckling bli god. Den positiva
sysselsättnings- och reallöneutvecklingen
fortsätter. Genom det nya studiestödssystemet,
som införs den 1 juli 2001, höjs bidragsnivån.
Barnbidraget höjs dessutom med ytterligare 100
kr. Bidraget till hushållens inkomstutveckling
från offentliga transfereringar beräknas därför bli
starkare nästa år än i år. Ränteutgifterna
fortsätter att öka något snabbare än
aktieutdelningar och ränteinkomster.
Kapitalinkomstnettots bidrag till hushållens
inkomstutveckling väntas därför vara fortsatt
negativt. I beräkningarna antas att
fastighetsskatten höjs fullt ut år 2001.
Tabell 9.2 Bidrag till disponibelinkomstutvecklingen
Procentenheter
1999
2000
2001
Lönesumma inkl. sjuklön
4,4
3,6
2,5
Transfereringar från offentlig sektor
0,7
0,1
0,2
Räntor och utdelningar, netto
–0,2
0,0
(–0,1)
–0,1
Övriga inkomster, netto
0,1
0,3
–0,2
Direkta skatter och avgifter
–1,8
1,2
(0,1)
–0,5
Beräkningsteknisk överföring
0,0
0,0
2,6
Disponibel inkomst
3,3
5,1
(4,0)
4,5
Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år
ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas motsvarande utveckling
exklusive denna effekt. Se vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Fastighetsskatten redovisas i
nationalräkenskaperna som en indirekt skatt och
påverkar hushållens realinkomster genom dels
högre hyror, dels lägre inkomster i form av
driftsöverskott för egnahemsägare.
Skattehöjningen minskar den reala disponibla
inkomsten med totalt 0,8 %. Eftersom den
preliminära skatten inte väntas jämkas fullt ut
kommer den höjda skatten att påverka
disponibelinkomsten såväl 2001 som 2002.
Överskottet i de offentliga finanserna utöver
det budgetpolitiska målet på 2 % av BNP har
beräkningstekniskt överförts till hushållen. År
2001 förstärks hushållens inkomster därigenom
med 27 miljarder kronor. Sammantaget ökar
disponibelinkomsten realt med 4,5 % inklusive
och 1,9 % exklusive den beräkningstekniska
överföringen.
Under 2002 och 2003 förväntas en svagare
tillväxt av såväl reallöner som sysselsättning. I
kalkylerna har överskottet i de offentliga
finanserna utöver målet på 2 %
beräkningstekniskt överförts till hushållen, vilket
medför att disponibelinkomsten sammantaget
beräknas öka med 2,5 % år 2002 och med 3,3 %
år 2003.
Tabell 9.3 Hushållens sparande
Procent av disponibel inkomst
1999
2000
2001
2002
2003
Nettosparande före
beräkningsteknisk överföring
2,1
2,5
1,6
1,4
0,7
Nettosparande efter
beräkningsteknisk överföring
2,1
2,5
4,0
4,4
5,4
Finansiellt sparande efter
beräkningsteknisk överföring
2,5
3,5
5,1
5,5
6,6
Anm: I sparandet ingår nettosparande i avtalspensioner. Från och med år 2000
ingår Svenska kyrkan i hushållssektorn, vilket höjer sparkvoten med 0,1
procentenhet år 2000.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
9.2 Hushållens konsumtionsutgifter
Hushållens konsumtionsutgifter var 4,1 % högre
i fasta priser under 1999 än under 1998. Det är
den största ökningen sedan 1987 (se diagram
9.1). Tillväxten blev särskilt stark under andra
halvåret då hushållens konsumtionsutgifter
ökade med närmare 5 % i årstakt. De senaste
årens goda utveckling av sysselsättningen, av de
reala disponibla inkomsterna och av hushållens
förmögenhet har sannolikt bidragit till
hushållens ökade konsumtionsbenägenhet. Även
om utvecklingen inte kan antas bli lika gynnsam i
år och nästa år för dessa faktorer finns det skäl
att räkna med en fortsatt mycket god tillväxt i
konsumtionen under prognosperioden.
Hushållens konsumtionsutgifter beräknas öka
med ca 4 % i år (bortsett från effekten av
kyrkans överföring till hushållssektorn, se nedan
och fördjupningsrutan i kapitel 1) och med
mellan 2½ % och 3 % nästa år.
Den gynnsamma utvecklingen på
arbetsmarknaden under senare år är troligen en
viktig förklaring till den optimism som kommer
till uttryck i Statistiska centralbyråns
undersökningar av hushållens inköpsplaner.
Enligt denna enkät ligger hushållens
förväntningar om den egna ekonomin kvar på
den mycket höga nivå som nåddes i början av
förra året. Förväntningarna om arbetslösheten
och den svenska ekonomin förbättrades snabbt
under 1999, och under andra halvåret låg dessa
tillförsiktsindikatorer kvar på nivåer som är
mycket höga i en historisk jämförelse. Den goda
sysselsättningsutveckling som förutses för
innevarande år kan antas bidra till en fortsatt hög
tillförsikt bland hushållen. De förbättrade
förhållandena på arbetsmarknaden bidrar
naturligtvis också till den väntade goda
disponibelinkomstutvecklingen under
innevarande och kommande år (se föregående
avsnitt och diagram 9.1), och därigenom till en
fortsatt stark konsumtion under
prognosperioden.
Diagram 9.1 Hushållens disponibla inkomst och
konsumtionsutgifter
Miljarder kronor, fasta priser referensår 1998
En bedömning av konsumtionens och sparandets
utveckling måste också beakta den ytterligt
starka förmögenhetstillväxten under senare tid.
Under den senaste tvåårsperioden har
småhuspriserna ökat med 15 %. Under förra året
fortsatte också hushållens finansiella tillgångar
att öka kraftigt i värde, framför allt tack vare den
mycket goda kursutvecklingen på
Stockholmsbörsen under det sista kvartalet.
Finansräkenskaperna för fjärde kvartalet är ännu
inte tillgängliga, men en uppskattning ger vid
handen att hushållens förmögenhet i aktier och
andelar under förra året steg med över 50 %,
övriga finansiella tillgångar med 5–10 % och
skulderna med knappt 10 %. Den finansiella
nettoförmögenheten inklusive utländska aktier
skulle därmed ha stigit med drygt 30 %, eller
över 400 miljarder kronor, under 1999. Som
framgår av diagram 9.2 motsvarade de reala
tillgångarna ca 160 %, aktier och andelar ca
130 % och övriga finansiella nettotillgångar ca
60 % av den disponibla inkomsten 1999. Jämfört
med de år under andra hälften av 1980-talet då
tillväxten i konsumtion och förmögenhet var
som starkast har hushållens tillgångar förändrats
både till storlek och sammansättning. Aktiernas
andel av förmögenheten har ökat från 20 % år
1986 till nästan 40 % år 1999 medan de reala
tillgångarnas andel har minskat från ca 65 % till
ca 45 %. Andelen finansiella nettotillgångar
exklusive aktier (men inklusive
försäkringssparande) är alltså ungefär densamma,
men uttryckt som andel av disponibel inkomst
har dessa tillgångar, som kan ses som en
säkerhetsmarginal vid förändringar i
tillgångspriserna, ökat från 30 % till 60 %.
Diagram 9.2 Hushållens förmögenhetskvot
Förmögenhet i förhållande till disponibel inkomst, procent
Den senaste tidens förmögenhetstillväxt, framför
allt beträffande aktier, är mycket stor i historisk
jämförelse, och det är svårt att använda tidigare
observerade ekonomiska samband för att
bedöma storleken av effekterna på hushållens
konsumtion. Även om tillgångarna inte förväntas
öka i värde lika fort framöver kan den senaste
tidens stora förmögenhetsökningar påverka
hushållens konsumtionstillväxt på flera sätt. I
den mån hushållen uppfattar effekten av stigande
börskurser och huspriser som en varaktig ökning
av förmögenheten, kan de anpassa sin långsiktiga
konsumtionsnivå till detta större utrymme.
Detta innebär att förmögenhetsökningens effekt
på konsumtionen fördelas över en längre period.
Det finns dock sannolikt också vissa aktieägande
hushåll som placerar sina medel på kort sikt,
använder avkastningen till konsumtion och
därmed uppvisar ett konsumtionsförlopp som är
mer känsligt för kortsiktiga variationer i
tillgångspriserna. Värdeförändringar för aktier
och bostäder bör också påverka den allmänna
ekonomiska framtidstron, och därmed
förväntningarna om framtida inkomster och
konsumtionsutrymme, även hos de hushåll som
inte själva äger sådana tillgångar.
Det finns flera faktorer som talar för en viss
försiktighet i bedömningen av
konsumtionsutvecklingen. Även om
aktieägandet snabbt blivit mer spritt bland
hushållen torde stora delar av
förmögenhetsökningen tillfalla hushåll som
redan har stora förmögenheter och inkomster.
Dessa hushåll kan väntas konsumera en relativt
liten del av en förmögenhetsökning. Den senaste
tidens diskussioner om eventuella
övervärderingar av aktier kan också göra att
hushållen betraktar en del av uppgången som en
temporär förmögenhetsökning och inte anpassar
sin konsumtion fullt ut. Vidare är
husprisökningarna mycket ojämnt fördelade
över landet.
Hushållen kan omsätta
förmögenhetsökningar i likvida medel genom att
använda dem som säkerhet för lån eller genom
att realisera dem. Som nämndes ovan ökade
hushållens skulder med uppskattningsvis knappt
10 % under 1999. Enligt Riksbankens
finansmarknadsstatistik ökade den totala
utlåningen till hushållen under det senaste året
med ca 70 miljarder kronor. Utlåningen från
andra kreditmarknadsföretag än banker och
bostadsinstitut, som i stor utsträckning kan antas
vara direkt knuten till konsumtion, var 3,8
miljarder kronor (15 %) större i januari i år än ett
år tidigare. Som illustration av beloppens
storleksordning under 1999 kan nämnas att
skillnaden mellan konsumtionsutgifterna och
den disponibla inkomsten, 11 miljarder kronor,
motsvarar ca 15 % av hushållens ökade
upplåning.
Diagram 9.3 Hushållens sparande och skuldsättning
Sparande i förhållande till
disponibel inkomst, procent
Bruttoskuld i förhållande till
disponibel inkomst, procent
Hushållens realiseringar av fastigheter och aktier
torde också ha varit stora under 1999. Antalet
sålda småhus ökade med 15 % från 1998 till
1999. När det gäller realiseringar av finansiella
tillgångar är statistik för hela 1999 ännu inte
tillgänglig. I nationalräkenskapstermer utgör
realiseringar av aktier och fastigheter enbart
omfördelningar mellan olika tillgångsslag, och de
registreras således inte i den disponibla
inkomsten. Skatten på eventuella
realisationsvinster belastar däremot inkomsten,
varför tolkningen av nationalräkenskapernas
disponibelinkomstbegrepp i relation till
konsumtionen försvåras när realisationsvinsterna
är stora och varierar kraftigt mellan åren. Detta
bör beaktas vid tolkning av den relativt låga
nettosparkvoten (diagram 9.3) även om det inte
är klart hur stor del av kassaflödet från
realiseringarna som placeras om i finansiella eller
reala tillgångar och hur stor del som används till
konsumtion.
Vid bedömningen av sparkvoten bör också
noteras att den kraftigaste konsumtionsökningen
förra året skedde inom varugrupper som helt
eller delvis kan betraktas som investeringar i
ekonomisk mening. Bilinköpen växte med mer
än 30 % och konsumtionen av övriga
kapitalvaror som t.ex. möbler, vitvaror och tele-
och datorutrustning växte med över 10 %.
Tillsammans med övriga sällanköpsvaror svarade
dessa varugrupper för mer än hälften av
hushållens totala konsumtionsökning förra året.
Under prognosperioden förutses en viss
dämpning i behovet av att ersätta förslitna
kapitalvaror, men konsumtionen av dessa varor
väntas ändå bli hög. Det är dock inte bara
sällanköpsvarukonsumtionen som växer snabbt.
Konsumtionen av tjänster (exklusive boende)
växte med 3,5 % och svarade för en femtedel av
ökningen 1999. Det kan också vara värt att
notera att konsumtionen av utrustning och
tjänster inom dator- och telefoniområdet ökade
med nästan 20 % och därmed lämnade ett nästan
lika stort bidrag till konsumtionstillväxten som
gruppen dagligvaror i vid mening (inklusive
varor som t.ex. bensin, alkohol och tobak).
Diagram 9.3 illustrerar också skuldsättningen i
hushållen. Vid utgången av 1998 låg skulderna i
nivå med den disponibla inkomsten, och under
1999 har skulderna fortsatt att växa snabbare än
inkomsten. Hushållssektorns skuldsättning är
emellertid betydligt lägre och den finansiella
ställningen mer solid än i slutet av 1980-talet och
början av 1990-talet. På lite längre sikt gör dock
den relativt låga sparkvoten hushållen mer
känsliga t.ex. för nedgångar i tillgångspriserna.
Sammantaget bedöms förutsättningarna för en
fortsatt stark konsumtionsökning vara
gynnsamma. Den väntade goda utvecklingen av
sysselsättningen och den disponibla inkomsten
samt den mycket starka förmögenhetsställningen
talar för att hushållens konsumtionsutgifter
kommer att växa mycket starkt i år. Även under
nästa år väntas en stor men något svagare
konsumtionsökning. Under 2000 beräknas
hushållens konsumtionsutgifter öka med ca
4,0 % bortsett från effekten av överföringen av
Svenska kyrkan till hushållssektorn. Under 2001
väntas en tillväxt på ca 2,7 %. Överföringen av
Svenska kyrkan till hushållssektorn i
nationalräkenskaperna fr.o.m. år 2000 ger en
engångseffekt på ca 1 procentenhet på årets
tillväxttal. Om denna effekt inte rensas bort
väntas tillväxten för hushållens
konsumtionsutgifter i år således bli 5,0 %. (Se
vidare fördjupningsrutan i kapitel 1.)
Förmögenhetsutvecklingen och dess effekter på
konsumtionen utgör osäkerhetsmoment i
analysen. Prognosen bygger på antagandet att
tillgångspriserna under de närmaste åren inte
ökar i samma takt som under 1999 utan
utvecklas i takt med den disponibla inkomsten.
Förmögenhetsutvecklingens betydelse för
konsumtionstillväxten kan också ha
underskattats. Å andra sidan kan eventuella
minskningar i tillgångspriserna få negativa
effekter på konsumtionen. Den eventuella
överföring av offentliga överskott till hushållen
under 2001 som diskuterats i avsnitt 9.1 utgör
också en osäkerhet i prognosen.
Även för åren närmast efter 2001 ger
hushållens solida förmögenhetsställning,
realinkomstutvecklingen och de starka offentliga
finanserna stöd för en prognos om fortsatt god
tillväxt i hushållskonsumtionen. I diagram 9.1
och 9.3 illustreras utvecklingen för den
disponibla inkomsten resp. sparkvoten med och
utan de beräkningstekniska överföringar av
offentliga överskott till hushållssektorn som
nämnts i avsnitt 9.1. Även om det inte är klart i
hur stor utsträckning och i vilken form dessa
väntade överskott i de offentliga finanserna
kommer hushållen till godo förutsätter den
aktuella konsumtionsprognosen för åren 2002
och 2003 att sparkvoten stiger något under dessa
år. I ett längre perspektiv är det i alla händelser
rimligt att räkna med en något lägre
genomsnittlig konsumtionstillväxt än de mycket
stora ökningar som förutses för 2000–2001. I
takt med en mer dämpad
sysselsättningsutveckling under år 2002 och 2003
väntas något lägre tillväxttal även för hushållens
konsumtion, och konsumtionsutgifterna
förutses växa med 2 % per år i genomsnitt.
10 Bruttoinvesteringar
Bruttoinvesteringarna väntas stiga kraftigt de
närmaste åren även om ökningstakten dämpas
jämfört med förra året.
Den starka exportutvecklingen under
perioden väntas resultera i ett stigande
resursutnyttjande inom industrin, vilket
tillsammans med en god lönsamhet medför en
stigande investeringsaktivitet inom denna sektor.
I övriga delar av näringslivet avtar
investeringstillväxten gradvis jämfört med åren
innan. Den höga nivån på investeringarna inom
framför allt den privata tjänstesektorn medför
ändå att produktionskapaciteten byggs ut i stor
omfattning.
Bostadsbyggandet förväntas fortsätta öka i
god takt framöver. Minskande vakanstal och en
god lönsamhet i nyproduktion i landets
tillväxtregioner medför en viss återhämtning av
bostadsproduktionen. Vissa utbudsrestriktioner
dämpar uppgången.
De offentliga myndigheternas investeringar
steg tillfälligt förra året. I år beräknas
myndigheternas investeringar minska något till
följd av lägre investeringsvolymer inom
Banverket. Ökade väginvesteringar under nästa
år medför att investeringarna åter växer.
Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Miljarder
kronor
Årlig procentuell volymförändring
1999
1999
2000
2001
2002
2003
Näringslivet
245,9
7,6
5,8
5,1
2,6
1,7
Industri
74,7
0,6
5,2
6,9
2,8
1,9
Övrigt
näringsliv
171,1
11,0
6,1
4,4
2,5
1,6
Bostäder
32,0
18,8
10,5
11,1
12,0
12,0
Nybyggnad
16,1
21,8
14,0
14,0
–
–
Ombyggnad
15,9
16,1
7,0
8,0
–
–
Offentliga
myndigheter
49,1
4,7
–2,6
3,0
2,6
2,7
Totalt
326,9
8,1
5,0
5,4
3,6
3,0
därav maskiner
172,0
11,5
4,9
4,9
2,7
1,9
byggnader
112,3
3,8
5,1
6,4
5,1
5,0
övrigt
42,7
6,8
4,9
5,3
3,1
2,1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
I investeringsberäkningarna har hänsyn tagits till
att svenska kyrkan från och med i år skiljs från
staten. Svenska kyrkans investeringar redovisas
därför som offentliga myndigheters investeringar
t.o.m. år 1999 men därefter som investeringar i
övrigt näringsliv, närmare bestämt som
investeringar i hushållstjänsteverksamhet.
Förändringarna påverkar inte den totala
investeringsökningen för år 2000, men innebär
att tillväxttalet i övrigt näringsliv höjs med 0,5
procentenheter samtidigt som det minskar med
närmare 2 procentenheter i de offentliga
myndigheterna.
För åren 2002–2003 görs ingen
konjunkturbedömning. Till följd av
utbudsrestriktioner på arbetsmarknaden bedöms
BNP-tillväxten under dessa år närma sig en
långsiktigt normal tillväxttakt.
Investeringstillväxten påverkas i stor
utsträckning av produktionstillväxten i den totala
ekonomin. Den lägre BNP-tillväxten leder
därför till att investeringstillväxten under 2002–
2003 avtar jämfört med utvecklingen de
närmaste åren. Bostadsproduktionen förutses
dock öka markant även i ett medelfristigt
perspektiv och därmed närma sig en långsiktig
jämviktsnivå.
Diagram 10.1 Investeringar som andel av BNP
Löpande priser, procent
10.1 Näringslivets investeringar
Investeringar i industrin
Industrins investeringar var förra året i stort sett
oförändrade, trots det relativt sett svaga
efterfrågeläget under större delen av året samt
fallande vinstmarginaler. Oförändrade
investeringsvolymer innebar ändå att industrin
fortsatte bygga ut kapaciteten i stor omfattning.
Mot slutet av 1999 och i början av innevarande
år förbättrades konjunkturläget inom industrin.
Den gynnsamma exportutvecklingen och den
fortsatt starka efterfrågan på hemmamarknaden
förutses innebära att industriproduktionen i år
ökar med omkring 6 %, vilket ställer krav på en
betydande kapacitetsutbyggnad under året.
Enligt Statistiska centralbyråns investeringsenkät
från februari planerar dock företagen för i stort
sett oförändrade investeringsvolymer.
Vid en snabb konjunkturuppgång har det
dock tidigare funnits en tendens hos
industriföretagen att underskatta
investeringsutvecklingen i sina enkätsvar. Det
finns för närvarande ingen statistik över
kapacitetsutnyttjandet men genom att studera
kapitalkvoten, dvs. förhållandet mellan
kapitalstock och produktion, erhålls ett
alternativt mått på utnyttjandegraden.
Kapitalkvoten är i utgångsläget låg, vilket
indikerar ett relativt högt kapacitetsutnyttjande
inom industrin. Mot bakgrund av den låga
kapitalkvoten och hur industriföretagen tidigare
bedömt investeringsutvecklingen vid andra
liknande konjunkturfaser, bedöms därför
investeringarna öka med 5 % i år. Även med en
sådan volymökning beräknas kapitalkvoten bli
fortsatt låg. Kapitalkvoten i svensk industri
verkar dock ha etablerats på en lägre nivå de
senaste åren utan att flaskhalsar har uppstått.
Detta kan sannolikt förklaras av den pågående
strukturomvandlingen mot en mer
kunskapsintensiv produktion där
kapitalintensiteten är relativt låg.
Diagram 10.2 Kapitalkvoten i industrin
Nästa år väntas den fortsatt goda
industrikonjunkturen resultera i ett stigande
kapacitetsutnyttjande och industrins
investeringar ökar med 7 %, vilket främst beror
på större investeringar i den kapitalintensiva
skogsindustrin. Det finns visserligen en
betydande osäkerhet som omger
utbyggnadsplanerna för basindustrin men den
internationella återhämtningen i sektorn bedöms
leda till globalt sett väsentligt högre priser och
därmed högre vinstmarginaler, vilket förbättrar
förutsättningarna för en investeringsökning.
Kapacitetsrestriktioner förväntas också göra sig
gällande under nästa år. Med viss eftersläpning
bör detta leda till betydligt högre investeringar
inom skogsindustrin. Beslut om investeringar i
nya anläggningar har dock ännu inte
tillkännagivits.
Investeringar i övrigt näringsliv
Investeringarna i övrigt näringsliv fortsatte att
öka mycket kraftigt förra året. En del av
ökningen kan dock förklaras av tillfälliga
faktorer såsom ett stort omslag för fartygs- och
flygplansinvesteringar. Frånräknat
investeringarna i transportsektorn steg
investeringarna i övrigt näringsliv med drygt 6 %
år 1999. Kraftiga volymökningar noterades i
sektorer som till en del investerade i samband
med omställningsarbetet inför millennieskiftet.
Det gäller bl.a. finansiell verksamhet och
företagstjänster.
Konjunkturläget var mycket starkt inom stora
delar av övrigt näringsliv under förra året. I den
privata tjänstesektorn steg produktionen med
knappt 5 % samtidigt som sysselsättningen
ökade med nästan 70 000 personer. Uppgången
förklaras framför allt av den starka tillväxten av
den inhemska efterfrågan. Resursutnyttjandet
steg också under året och vakansgraden på
kommersiella fastigheter i storstadsområdena
sjönk till den lägsta nivån på tio år, samtidigt som
fastighetspriserna för riket som helhet steg med
4 %. Under perioden 1996–1999 har
fastighetspriserna därmed ökat med drygt 20 % .
Diagram 10.3 Fastighetsprisstatistik
Index 1981=100
Det mycket starka konjunkturläget inom
tjänstesektorn förutses bestå även under
innevarande år, vilket bidrar till en fortsatt
investeringsexpansion. Innevarande år väntas
också en markant investeringsuppgång inom
fastighetsverksamhet och varuhandel.
De flesta ledande indikatorer tyder också på
en betydande investeringsökning framöver.
Orderläget har förbättrats för såväl arkitekter
som byggkonsulter. En något mer dämpad bild
av investeringsutvecklingen framkommer dock i
Statistiska centralbyråns investeringsenkät från
februari. Detta kan sannolikt förklaras av att
nivån på investeringarna i vissa tjänstebranscher
är så hög att även oförändrade
investeringsvolymer innebär en betydande
kapacitetsutbyggnad.
I övriga sektorer inom övrigt näringsliv
varierar konjunkturläget. Medan en markant
konjunkturåterhämtning i byggindustrin har
inneburit en snabb investeringsökning inom
denna sektor, har en svag efterfrågetillväxt samt
relativt låga vinstmarginaler lett till minskande
investeringar i såväl energisektorn som i
skogsbruket. Under innevarande år väntas dock
en gradvis förbättring av skogskonjunkturen.
Sammantaget bedöms investeringarna i övrigt
näringsliv öka med knappt 6 % under år 2000.
Överföringen av Svenska kyrkans investeringar
till hushållssektorn i nationalräkenskaperna
fr.o.m. 2000, ger en engångseffekt på en halv
procentenhet på årets tillväxttal.
År 2001 väntas investeringstillväxten i övrigt
näringsliv avta något till följd av en mer dämpad
efterfrågeutveckling från hushållen. Dessutom
bör den höga investeringsnivån inom framför allt
den privata tjänstesektorn medföra en totalt sett
lägre ökningstakt trots en fortsatt god
produktionsutveckling. En hög efterfrågan på
nya lokaler väntas innebära att
fastighetsinvesteringar även nästa år ökar i snabb
takt.
Tabell 10.2 Övriga näringslivets investeringar
Miljarder
kronor
Årlig procentuell förändring
1999
1998
1999
2000
2001
Jordbruk och skogsbruk
8,2
1,6
–7,1
3,8
4,0
Energi och vattenverk
14,3
3,0
–6,2
4,0
1,8
Byggnadsindustri
10,2
26,3
22,7
7,1
4,2
Handel
26,0
30,2
–0,9
7,4
4,5
Finansiell verksamhet
8,4
24,7
13,5
0,7
3,9
Företagstjänsteverksamhet
28,8
25,7
14,0
6,0
4,0
Hushållsverksamhet
10,1
11,6
9,7
14,8
3,8
Fastighetsverksamhet
15,5
6,1
1,6
7,4
6,9
Övrig tjänsteverksamhet
49,7
4,3
28,9
5,0
4,9
därav transport
27,5
1,7
53,5
2,5
2,8
post och tele
14,6
4,5
6,3
9,6
10,2
Summa
171,1
13,6
11,0
6,1
4,4
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Osäkerheten om investeringsutvecklingen i
övrigt näringsliv under nästa år är stor. BNP-
tillväxten har de senaste åren varit koncentrerad
till ett fåtal expansiva områden, vilket har lett till
ett högt resursutnyttjande i några få regioner,
medan det har funnits gott om ledig kapacitet i
andra delar av landet. Om BNP-tillväxten även
fortsättningsvis sker i ett fåtal expansiva
områden medför det ett större behov av
kapacitetsutbyggnad än vad som förutses i denna
prognos.
En annan osäker faktor i prognosen utgör
investeringarna i bredbandsteknik som skulle
kunna leda till högre investeringar i
telekommunikationssektorn än vad som antas i
denna prognos. Regeringen har föreslagit att
sammanlagt 8,3 miljarder kronor avsätts som
stöd till en utbyggnad av bredbandsteknik under
åren 2000–2004. Investeringarna i
telekommunikationssektorn har dock ökat
mycket kraftigt sedan 1994, vilket främst
förklaras av uppbyggnaden av de mobila
telefonsystemen. Expansionen för dessa system
bedöms avta de närmaste åren, vilket i viss
utsträckning förutses dämpa tillväxttakten för
investeringar i telekommunikation.
10.2 Bostäder
Enligt Statistiska centralbyrån steg antalet
påbörjade bostäder till 15 000 förra året, vilket är
en ökning med 25 % jämfört med året innan.
Hälften av antalet påbörjade bostäder ligger i
storstadsregionerna. Trots den kraftiga
uppgången låg bostadsproduktionen ändå kvar
på en historiskt sett mycket låg nivå.
Förutsättningarna är goda för en viss
återhämtning av bostadsbyggandet de närmaste
åren. Hushållens disponibelinkomster väntas
stiga kraftigt samtidigt som arbetsmarknadsläget
förbättras ytterligare. Räntenivån är dessutom
betydligt lägre än under andra hälften av 1990-
talet.
Det finns dock en del oroande tecken på att
återhämtningen går långsamt. Antalet påbörjade
bostäder var svagt i slutet av förra året och
orderingången till småhusfabrikanterna
stagnerade. Andra fundamentala faktorer liksom
de flesta kortsiktsindikatorer talar emellertid för
att bostadsbyggandet fortsätter att växa
framöver.
De senaste årens kraftiga prisuppgång på
småhus har inneburit att priserna på
andrahandsmarknaden nu med råge överstiger
nyproduktionskostnaden i de expansiva
områdena av landet. I stora delar av
Stockholmsområdet ligger denna prisrelation på
närmare 2. Vakansgraden, dvs. andelen outhyrda
lägenheter i förhållande till beståndet, har för
riket som helhet minskat från 5,1 % i september
1998 till 4,4 % i september förra året. I
tillväxtregionerna Storstockholm och
Storgöteborg uppgick vakansgraden till mycket
låga 0,4 % respektive 1,4 %. Om bostadsbrist
skall kunna undvikas måste således produktionen
av bostäder i dessa områden ta fart framöver.
Enligt Konjunkturinstitutets senaste
byggbarometer från februari förväntas
bostadsbyggandet öka i stor omfattning under
andra kvartalet i år. Den mycket starka
orderingången till arkitektföretagen förebådar
också en högre bostadsproduktion. Enligt
Boverkets långtidsbedömning skulle det behöva
byggas 25 000–30 000 bostäder årligen för att
svara mot den långsiktiga efterfrågan. I ett
kortfristigt perspektiv finns det dock skäl att
räkna med en betydligt lägre nybyggnation.
Vissa utbudsrestriktioner begränsar
bostadsbyggandet. För småhusproduktionen
utgör exempelvis bristen på planerad tomtmark
ett viktigt hinder för en ökad produktion. Andra
hinder i det korta perspektivet är att det finns en
viss brist på byggnadsarbetare i tillväxtområdena
och att lönsamheten i nyproduktionen av
hyresrätter är relativt låg. Sammantaget beräknas
antalet påbörjade lägenheter öka från 15 000
förra året till 18 000 i år för att sedan stiga till
21 000 under år 2001. Det i vårpropositionen
föreslagna temporära investeringsbidraget för
byggande av studentbostäder bidrar till
uppgången.
I ett medelfristigt perspektiv bedöms antalet
påbörjade lägenheter närma sig en långsiktig
jämviktsnivå och därmed uppgå till 26 000 år
2003.
Diagram 10.4 Antal outhyrda respektive påbörjade
lägenheter
Tusental
Antalet påbörjade ombyggnader av flerbostadshus
steg från 17 000 år 1998 till 21 000 förra året
vilket motsvarar en ökning på ca 25 %.
Ombyggnationen av egnahem steg emellertid i
mindre omfattning men för denna kategori
ligger investeringsnivån på en betydligt högre
nivå i utgångsläget.
Det finns få indikatorer för
ombyggnadsverksamheten. Enligt Boverket
uppgår det långsiktiga behovet av ombyggnader
till mellan 30 000 och 35 000 lägenheter per år.
Svårigheten att efter en ombyggnad höja hyrorna
i tillräcklig omfattning har lett till att
renoveringar skjutits på framtiden. Lönsamheten
har tidigare också varit mycket dålig hos de
allmännyttiga bolagen men de senaste årens
räntenedgång, liksom fallande vakanser, har
inneburit en stärkt finansiell situation. Mot
bakgrund av det låga förväntade
bostadsbyggandet bör andelen outhyrda
lägenheter fortsätta minska, vilket tillsammans
med hushållssektorns stärkta ekonomiska
situation bör leda till att antalet ombyggnationer
närmar sig mer långsiktigt hållbara nivåer.
Antalet påbörjade ombyggnader av
flerbostadshus bedöms stiga från 21 000 förra
året till omkring 25 000 nästa år.
10.3 Lager
Efter en till stora delar ofrivillig
lageruppbyggnad under 1998 anpassades
successivt lagren till produktionsnivån under
förra året. Sammantaget gav lagerinvesteringarna
ett negativt bidrag till BNP-tillväxten på
motsvarande 0,5 % av BNP under 1999.
Anpassningen inom såväl industrin som handeln
förefaller i stort sett vara avslutad och framöver
väntas lagren växa i takt med en ökad
produktion. Lagerinvesteringarna de närmaste
åren beräknas vara av samma storleksordning
som förra året och är därmed tillväxtneutrala hela
perioden fram t.o.m. 2003. Det bör understrykas
att tolkningen av lagerutvecklingen försvåras av
att primärstatistiken och utfallet enligt
nationalräkenskaperna delvis ger olika resultat.
Under hösten 1998 försämrades
industrikonjunkturen påtagligt. Orderingången
föll, produktionen minskade och lagren växte
snabbt. Under andra halvåret 1999 förbättrades
utsikterna för industrin med en successivt ökad
produktion och orderingång, vilket underlättade
justeringen av lagren till produktionsnivån.
Enligt Konjunkturinstitutets barometer är
industriföretagen för närvarande förhållandevis
nöjda med lagersituationen och förväntningar
om konjunkturläget för de närmaste månaderna
är optimistiska. Lageranpassningen verkar
således vara avslutad. Det finns emellertid tecken
på behov av ytterligare lageruttag inom delar av
industrin, framför allt inom råvaruindustrin. För
innevarande år väntas därför en begränsad
nedjustering av dessa lager ske. Bilden för både
2000 och 2001 domineras emellertid av att
industrins totala lager växer i takt med en
stigande produktion.
Under vintern förra året steg missnöjet med
lagren inom stora delar av handeln enligt
Konjunkturinstitutets barometer. På samma sätt
som inom industrin sjönk missnöjet under förra
året och generellt sett förefaller ytterligare
lagerneddragningar inom handeln inte vara
nödvändiga i dagsläget. Inom handeln med
motorfordon ökade dock lagren mot slutet av
förra året, vilket torde förklaras av att bilar vars
miljöbetingade skatterabatter ändrades vid
årsskiftet köptes och registrerades in under
fjärde kvartalet. Dessa lager avvecklas
inledningsvis i år. Framdeles väntas handelns
totala lagerhållning öka något i samband med en
tilltagande inhemsk efterfrågan.
11 Den offentliga sektorn
Den offentliga sektorns finansiella sparande
visade ett överskott på 1,9 % av BNP 1999 och i
år beräknas överskottet till 2,8 % av BNP. Den
fortsatt gynnsamma ekonomiska utvecklingen
leder till att det finansiella sparandet fortsätter att
förbättras under perioden 2001–2003. Därmed
överträffas målet om ett överskott på 2 % av
BNP. Den konsoliderade bruttoskulden
understiger 60 % av BNP i år och nettoskulden
vänds till en positiv finansiell nettoställning 2002.
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn
Finansiellt sparande
År 1999 uppgick den offentliga sektorns
finansiella sparande enligt nationalräkenskaperna
till ca 37 miljarder kronor eller 1,9 % av BNP.
Det är en oförändrad nivå jämfört med 1998.
Emellertid drogs det redovisade finansiella
sparandet 1998 upp med ca 17 miljarder kronor,
eller 0,9 % av BNP, till följd av att bolagiseringen
av AP-fondens fastigheter bokförs som
försäljning av fastigheter i nationalräkenskaperna
och därmed tillgodoräknas det finansiella
sparandet. Justerat för detta förstärktes
sparandet med 1 % av BNP mellan 1998 och
1999. Denna underliggande förbättring beror
både på ökade skatteinkomster och minskade
utgifter som andel av BNP.
I år beräknas det finansiella sparandet uppgå
till 2,8 % av BNP. Vid hittills beslutade och
föreslagna regler väntas det finansiella sparandet
som andel av BNP förstärkas till 3,2 % år 2001
för att därefter öka till 3,6 % år 2002 och till
4,5 % år 2003, se tabell 11.1.
Förbättringen av de offentliga finanserna
under prognosperioden sker under det att både
inkomster och utgifter minskar som andel av
BNP. Från och med innevarande år reduceras
den offentliga sektorns omslutning med 0,5 % av
BNP till följd av att kyrkan skiljs från staten.
Ränteutgifterna minskar nominellt till följd av
att statsskulden sjunker. Även inkomsterna av
räntor och utdelningar faller eftersom de
finansiella
Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
1187,8
1210,0
1243,8
1292,2
1342,9
procent av BNP
60,2
58,1
56,7
56,6
56,6
Skatter och avgifter
1043,2
1066,4
1106,3
1153,8
1199,4
procent av BNP
52,9
51,2
50,4
50,6
50,6
Kapitalinkomster
70,2
68,1
59,5
58,0
60,6
Övriga inkomster
74,3
75,6
78,0
80,4
82,9
Utgifter
1150,8
1151,1
1172,6
1210,7
1236,6
procent av BNP
58,4
55,3
53,4
53,1
52,2
Transfereringar
463,8
464,8
473,4
485,4
492,3
Konsumtion och investeringar
581,6
599,4
622,1
648,1
672,8
Ränteutgifter
105,4
86,9
77,1
77,2
71,5
Finansiellt sparande före överföring
36,9
58,9
71,2
81,5
106,3
procent av BNP
1,9
2,8
3,2
3,6
4,5
Beräkningsteknisk överföring
–
–
27,3
35,9
58,9
procent av BNP
–
–
1,2
1,6
2,5
Finansiellt sparande efter överföring
36,9
58,9
43,9
45,6
47,4
procent av BNP
1,9
2,8
2,0
2,0
2,0
Finansiell ställning
Nettoskuld
224,1
72,7
13,5
–39,1
–90,5
procent av BNP
11,4
3,5
0,6
–1,7
–3,8
Konsoliderad bruttoskuld1
1292,3
1198,9
1152,9
1130,2
1124,3
procent av BNP
65,5
57,6
52,5
49,5
47,4
Anm: Till följd av att kyrkans skiljs från staten reduceras inkomster och utgifter med 0,5 % av BNP fr.o.m. år 2000.
1Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
tillgångarna minskar, främst genom AP-fondens
överföringar till staten, men även till följd av
försäljningar av aktier i statliga bolag. Intäkterna
från dessa försäljningar inkluderas inte i det
finansiella sparandet. Däremot reduceras den
offentliga bruttoskulden och ränteutgifterna när
försäljningsinkomsterna används till
amorteringar av statsskulden.
Det finansiella sparandet överträffar
budgetmålet om ett överskott på 2 % av BNP
under hela prognosperioden. Det överskjutande
överskottet antas i kalkylen för perioden 2001–
2003 beräkningstekniskt överföras till
hushållssektorn. Med hänsyn till osäkerheten om
den ekonomiska utvecklingen avser regeringen
att i höstens budgetproposition återkomma om
hur överskottet ska disponeras. Statens
ränteutgifter, statsskulden och den offentliga
sektorns finansiella ställning är beräknade på ett
finansiellt sparande som överensstämmer med
budgetmålet.
Den finansiella ställningen
Det finansiella sparandet är resultatet av alla
transaktioner som påverkar den finansiella netto-
förmögenheten. Finansiella transaktioner, som
köp och försäljning av aktier och andra
finansiella tillgångar, påverkar således inte det
finansiella sparandet. Detsamma gäller
värdeförändringar på tillgångar och skulder. Den
offentliga bruttoskulden påverkas däremot av
anskaffning och försäljning av finansiella
tillgångar samt värdeförändringar.
Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld, definierad enligt de s.k.
Maastrichtkriterierna, motsvarade 65,5 % av
BNP vid utgången av 1999. Genom de finansiella
överskotten och försäljningar av statens
aktieinnehav sjunker skulden och beräknas
understiga 60 % av BNP redan i år. Den
konsoliderade bruttoskulden reduceras även av
att det som ett led i ålderspensionsreformen sker
en betydande engångsöverföring under år 2001
av tillgångar från AP-fonden till staten för
amortering av statsskulden.
Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld,
dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar,
är väsentligt lägre än den konsoliderade
bruttoskulden. Detta beror huvudsakligen på att
AP-fonden har betydande finansiella tillgångar
vid sidan av statsobligationer. Även staten och
den kommunala sektorn har finansiella tillgångar
i form av t.ex. aktier och utlåning. Nettoskulden
sjunker genom överskotten i det finansiella
sparandet och påverkas också av de
värdeförändringar som sker på den offentliga
sektorns innehav av aktier och obligationer.
Planerade försäljningar av statliga icke
börsnoterade aktier reducerar nettoskulden på
grund av att det bokförda värdet av dessa aktier
är lägre än det marknadsvärde som framkommer
vid försäljning. Skillnaden mellan det bokförda
värdet och försäljningsinkomsterna redovisas i
national- och finansräkenskaperna som
värdeförändring, vilket inte påverkar det
finansiella sparandet. Nettoskulden, som
uppskattas till 11,4 % av BNP vid utgången av
1999, vänds till en positiv finansiell ställning
2002. Det innebär att den offentliga sektorns
finansiella tillgångar överskrider skulderna.
Jämförelse med budgetpropositionen för 2000
Den offentliga sektorns finansiella sparande 1999
blev ca 3 miljarder kronor bättre än vad som
beräknades i budgetpropositionen för 2000. Både
inkomster och utgifter blev högre än väntat.
BNP har justerats upp för prognosperioden,
vilket medför högre skatteinkomster jämfört
med budgetpropositionen. Även utgifterna
väntas bli högre. Sammantaget har det finansiella
sparandet reviderats upp med 17 miljarder
kronor 2000, med 28 miljarder kronor 2001 och
med 17 miljarder kronor 2002 jämfört med
prognosen i budgetpropositionen. Det innebär
en motsvarande höjning av den
beräkningstekniska överföringen, som i
budgetpropositionen beräknades till nära noll för
2001.
Den konsoliderade bruttoskulden har justerats
upp med 25,6 miljarder kronor 1998 till följd av
att redovisningen bättre anpassats till EU:s
regler. Denna nivåhöjning av skulden
balanserades tillfälligt 1999 av att AP-fonden
ökade sitt innehav av statsskuldsväxlar, som
avräknas mot statsskulden vid redovisningen av
den konsoliderade skulden. Därigenom har
skulden justerats upp med endast 3 miljarder
kronor 1999 jämfört med budgetpropositionen.
För 2000 och åren därefter slår den ändrade
redovisningen igenom så att den konsoliderade
skulden nu beräknas ligga på samma nivå som i
budgetpropositionen, trots uppjusteringen av det
finansiella sparandet 2000. För åren därefter är
skulden nu, liksom i budgetpropositionen,
beräknad med ett finansiellt sparande på 2 % av
BNP.
Skatter och avgifter
I nationalräkenskaperna redovisas skatterna i
huvudsak när skattskyldigheten uppstår och inte
som i statsbudgeten när skatten betalas.
Periodiseringen av inkomstskatterna är dock
ofullständig i det att redovisningen avviker från
de slutligt fastställda skatterna. Därtill kommer
att den del av mervärdesskatten och
tullinkomsterna, som ingår som en del av EU-
avgiften, inte redovisas i den offentliga sektorn
utan bokförs som en skatt till utlandet. De totala
skatterna är således större än den offentliga
sektorns skatteinkomster.
De totala skatteinkomsterna har stigit kraftigt
de senaste åren och uppgick 1999 till 53,5 % av
BNP (skattekvoten), se tabell 11.2. I år har
inkomstskatten för hushåll sänkts med ca 12
miljarder kronor genom en skattereduktion för
en fjärdedel av den allmänna pensionsavgiften
och genom en höjning av skiktgränsen för den
statliga skatten med 3 600 kronor. Inkomsterna
av bolagsskatten reduceras under
prognosperioden genom en höjning av
avsättningen till periodiseringsfonder och genom
att tiden för återföring till beskattning förlängts
från 5 till 6 år. Fastighetskatten på hyreshus är
tillfälligt sänkt till 1,2 % av taxeringsvärdet.
Energibeskattningen har höjts för att finansiera
kompetensutveckling i företagen. Skatten har
också förändrats i vissa kommuner och landsting
så att den genomsnittliga kommunalskatten
inklusive kyrkoskatten ökat från 31,48 % till
31,60 %. Därtill kommer att kyrkoskatten
fr.o.m. år 2000, då kyrkan skiljs från staten, ej
längre räknas som en skatt utan som en
medlemsavgift, vilket sänker den redovisade
skattekvoten med 0,5 procentenheter.
Sammantaget sjunker skattekvoten till 51,8 % av
BNP i år.
Tabell 11.2 Skatter och avgifter
Procent av BNP
1999
2000
2001
Hushållens direkta skatter och
avgifter
22,4
21,2
20,9
Företagens direkta skatter
3,1
2,9
2,6
Arbetsgivaravgifter
14,9
14,6
14,4
Mervärdesskatt
7,2
7,5
7,4
Övriga indirekta skatter
5,8
5,6
5,7
Totala skatter och avgifter
53,5
51,8
51,0
varav till EU
0,6
0,6
0,6
Anm: Till följd av att kyrkan skiljs från staten reduceras skatterna med 0,5 % av
BNP fr.o.m. 2000.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Årets skattesänkningar slår inte igenom
omedelbart i minskade skatteinkomster, utan
successivt under prognosperioden. Skattekvoten
fortsätter därför att minska år 2001, trots att
frysningen av taxeringsvärdena för fastigheter i
prognosen – i enlighet med gällande regler –
antas upphöra och skatten på hyreshus återställas
till 1,5 % av taxeringsvärdet. Detta ger
tillsammans med effekten på
förmögenhetsskatten en skattehöjning på ca 8
miljarder kronor. Större delen av detta belopp
bokförs dock inte i nationalräkenskaperna förrän
år 2002. Regeringen avser att återkomma i
höstens budgetproposition med förslag som
begränsar ökningen av skatteuttaget på
fastigheter.
Utgifter
Utgifterna som andel av BNP (utgiftskvoten)
uppgick till 58,5 % år 1999. Som framgår av
tabell 11.1 sjunker utgiftskvoten kraftigt i år och
nästa år, delvis till följd av den starka BNP-
tillväxten. I år sjunker också utgifterna i reala
termer genom att ränteutgifterna minskar till
följd av den relativt låga räntenivån och den
minskade statsskulden. Den mycket kraftiga
nedgången i ränteutgifterna mellan 1999 och
2000 beror delvis på en förändring av
redovisningsprincipen. Även exklusive räntor
sjunker utgifterna realt i år. Nästa år fortsätter
nedgången i ränteutgifterna, medan utgifter exkl.
räntor ökar något i reala termer.
Till följd av att kyrkan skiljs från staten
reduceras utgiftskvoten med 0,5 procentenheter
och den reala utvecklingen av utgifterna med 0,8
procentenheter 2000.
Transfereringarna till hushållen, som svarar
för ca 35 % av de offentliga utgifterna, stiger
något i år och nästa år, men i betydligt lägre takt
än 1999. Pensionsutbetalningarna svarar för ca
20 % av de offentliga utgifterna och stiger
relativt svagt i reala termer under
prognosperioden, trots de nu föreslagna
höjningarna av pensionstillskott och
bostadstillägg. Den svaga ökningen beror på att
pensionerna, genom prisbasbeloppet, är
indexerade med inflationen året innan det
aktuella beräkningsåret. Eftersom inflationen
förutses stiga reduceras det reala värdet av
pensionerna för det aktuella beräkningsåret. Det
motsatta förhållandet gäller när inflationen går
ned.
Det förbättrade läget på arbetsmarknaden
medför lägre kostnader för ersättningarna till
arbetslösa. Även social- och bostadsbidragen
väntas minska till följd av den positiva
ekonomiska utvecklingen. Utbetalningarna från
sjukförsäkringen har ökat kraftigt till följd av
ökad sjukfrånvaro och högre medelersättning per
sjukdag. Ökningstakten väntas avta i år för att
sedan stabiliseras. Även assistansersättningen har
ökat kraftigt och fortsätter att öka i snabb takt.
Barnbidragen har höjts i år och en ytterligare
höjning sker nästa år. Utbetalda studiebidrag och
ersättning till personer i kunskapslyftet
minskade kraftigt förra året och fortsätter att
minska i år. Det är en följd av att antalet
studiestödstagare sjunker. Nästa år stiger
utbetalningarna realt med 3 % till följd av att de
nuvarande studiestödsformerna ersätts av ett
nytt studiestödssystem fr.o.m. 1 juli 2001.
Reformen innebär bl.a. att den generella
bidragsnivån höjs, vilket ökar de redovisade
utbetalningarna i nationalräkenskaperna.
Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter
Andel av
utgifter i
procent
Procentuell förändring i
fasta priser
1999
1999
2000
2001
Summa utgifter
100,0
0,5
–2,5
–0,7
exklusive räntor
90,7
1,6
–0,9
0,3
Hushållstransfereringar
34,8
1,9
0,3
0,4
Pensioner
19,8
2,6
0,4
0,4
Sjukförsäkring m.m.
4,1
17,9
14,0
2,7
Arbetsmarknadsstöd
4,0
–8,6
–13,5
–8,0
Barnbidrag
1,5
–0,7
11,2
8,8
Studiebidrag m.m.
1,3
–9,3
–9,5
3,0
Bostadsbidrag och
underhållsbidrag
0,7
–4,6
–8,9
–4,3
Assistansersättning
0,5
16,0
13,9
14,7
Socialbidrag
1,1
–3,9
–5,7
–4,3
Övrigt
1,7
2,6
–0,3
0,0
Övriga transfereringar
6,0
–1,5
–8,8
–4,8
Räntebidrag till
bostäder
0,6
–32,0
–48,2
–48,9
BNI-avgiften till EU
0,8
4,9
23,7
–0,8
Total EU-avgift
–
–2,1
9,5
1,7
Bistånd m.m.
1,1
5,6
12,2
3,8
Ränteutgifter
9,3
–9,9
–18,6
–13,2
Konsumtion
45,3
1,8
–0,7
0,6
Investeringar
4,7
2,9
–1,3
2,9
Anm: Exkl. överföring av kyrkan beräknas totala utgifter till –1,7 %, totala
utgifter exkl. räntor till 0,1 % och konsumtionsutgifter till 1,2 % år 2000.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Övriga transfereringar svarar för 6 % av de
offentliga utgifterna och består av subventioner
och andra bidrag till näringslivet och till utlandet.
Transfereringarna till näringslivet innefattar
utgifter för områden som arbetsmarknads-,
regional- och miljöpolitik samt statligt och
kommunalt stöd till t.ex. bostäder och
transportsektorn. Bidragen till näringslivet
minskar relativt kraftigt under prognosperioden.
Det gäller t.ex. räntebidragen till bostäder, som
har minskat från över 35 miljarder kronor 1993
till drygt 7 miljarder kronor 1999. År 2001
beräknas bidragen uppgå till endast 2 miljarder
kronor. Den fortsatta minskningen beror
huvudsakligen på att bidrag lämnas till en stegvis
minskande andel av räntekostnaderna.
Den BNI-baserade EU-avgiften uppgår till
11,4 miljarder kronor i år och den totala EU-
avgiften till 23,2 miljarder kronor. Skillnaden
består i att en del av avgiften finansieras genom
tullmedel och av mervärdesskatt. Som nämnts
ovan så bokförs denna del i
nationalräkenskaperna som en skatt till EU och
det är endast BNI-avgiften som redovisas i den
offentliga sektorn. Den kraftiga ökningen i år av
BNI-avgiften med nära 24 % realt är till ca
hälften en följd av att en större del av den totala
avgiften till EU framöver utgörs av BNI-avgift.
Även den totala avgiften ökar starkt i år, realt
med 9,5 %, delvis som följd av att
valutakurseffekter gav en tillfälligt låg avgift
1999. Utgifterna för bistånd ökar också starkt i
år efter den utgiftsbegränsning som gällde förra
året.
Den offentliga konsumtionen svarar för ca
45 % av de offentliga utgifterna och motsvarar ca
27 % av BNP. Den offentliga konsumtionen
drogs ned i samband med konsolideringen av de
offentliga finanserna, men efter ökningar 1998
och 1999 ligger den offentliga konsumtionen i
fasta priser nu drygt 2 % över 1993 års nivå. I år
sjunker konsumtionen genom att kyrkan
omklassificeras från den offentliga sektorn till
hushållssektorn (se fördjupningsruta i kapitel 1).
Exklusive denna omföring beräknas
konsumtionen inom stat och kommun öka med
sammantaget 1,2 % i år. För nästa år väntas en
ökning med 0,6 %. Den kommunala
konsumtionen stiger något mer än den statliga
under prognosperioden.
Finanspolitiken
De prognoser som redovisats i tidigare avsnitt
innebär att den offentliga sektorns finanser vid
hittills beslutade och föreslagna regler fortsätter
att förbättras under kalkylperioden.
Förändringen av det finansiella sparandet
påverkas av flera faktorer. I tabell 11.4 förklaras
förändringen av det finansiella sparandet av några
viktiga faktorer, som konjunkturutveckling,
periodiseringar av skatteinkomster, köp och
försäljningar av fastigheter samt förändringar av
kapitalinkomster och ränteutgifter. Efter
beaktande av bidragen från dessa faktorer till
förändringen av det finansiella sparandet återstår
en restpost, justerat primärt sparande, som kan
tolkas som en grov indikator på finanspolitikens
inriktning. Posten omfattar inte bara effekten av
de åtgärder som föreslås i denna proposition,
utan även av beslut som fattats tidigare, men inte
träder i kraft förrän under de redovisade åren.
Därutöver inräknas effekterna av volymfaktorer i
transfereringssystemen, vilka inte direkt beror av
aktiva beslut.
Tabell 11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning
Procent av BNP
1999
2000
2001
2002
2003
Förändring av finansiellt
sparande före överföring
0,0
1,0
0,4
0,3
0,9
Förklarande faktorer
Konjunkturläge inkl.
förändring av skattebaser
1,6
1,1
0,3
–0,1
–0,1
Periodisering av
skatteinkomster
–0,8
0,4
–0,2
0,2
0,1
Köp och försäljning av
fastigheter, netto
–0,9
0,0
0,0
0,0
0,0
Kapitalinkomster och
ränteutgifter, netto
0,0
0,9
0,1
0,0
0,4
Justerat primärt sparande
före överföring1
0,1
–1,3
0,3
0,3
0,5
Beräkningsteknisk
överföring
–
–
–1,2
–0,3
–0,9
Justerat primärt sparande
efter överföring1
0,1
–1,3
–1,0
0,0
–0,4
1Det justerade primära sparandet visar finanspolitikens inriktning. Ett negativt
tal innebär att inriktningen är expansiv och ett positivt tal att inriktningen är
kontraktiv.
Källa: Finansdepartementet
Den komponent som hänförs till konjunkturen
beaktar såväl BNP-utvecklingen som de
viktigaste skattebasernas utveckling i förhållande
till BNP. Den del som beror på BNP-
utvecklingen mäts som 75 % av avvikelsen i
BNP-tillväxt från en antagen trendmässig
utveckling på 2 %. Denna uppskattning av
konjunkturkänsligheten i de offentliga
finanserna är baserad på simuleringar i modeller
av den offentliga sektorns inkomster och
utgifter.
Hur det offentliga sparandet påverkas av
konjunkturen beror inte bara på BNP-tillväxten
utan också på tillväxtens sammansättning. En
exportledd tillväxt ger lägre skatteinkomster än
om tillväxten drivs av privat konsumtion.
Förskjutningar mellan vinster och löner påverkar
också skatteinkomsterna eftersom vinster på
kort sikt är lägre beskattade än löner. Den
kraftiga ökningen av sysselsättningen förra året
betyder att lönesumman steg mer än BNP. Detta
ökade effekten av konjunkturen på de offentliga
finanserna utöver vad som följde av att BNP-
tillväxten var högre än 2 %. I år och nästa år
stiger de viktigaste skattebaserna något
långsammare än BNP, vilket dämpar effekten av
tillväxten på de offentliga finanserna.
Den ofullständiga periodiseringen av
skatteinkomsterna i nationalräkenskaperna
innebär att de redovisade skatterna avviker från
den slutligt fastställda skatten för bolag och
hushåll. För enskilda år kan
periodiseringseffekterna vara betydande, men på
några års sikt bör de jämnas ut. Förra året
beräknas de slutliga skatterna ha ökat betydligt
mer än de skatter som redovisas i
nationalräkenskaperna, vilket gör att
förbättringen av det ”underliggande” sparandet
underskattades. I år får periodiseringen av
skatterna motsatt effekt på sparandet.
Det som i nationalräkenskaperna registreras
som köp och försäljningar av fastigheter är ofta
ett resultat av tillfälliga transaktioner, s.k. sale-
lease-backavtal och bolagiseringar. År 1998 drogs
det offentliga sparandet upp av den ovan nämnda
bolagiseringen av AP-fondens fastigheter. Det
påverkar förändringen av sparandet mellan 1998
och 1999.
Överskotten medför att den offentliga
sektorns skuldsättning stadigt avtar. Därmed
minskar räntebördan, vilket ger ett positivt
bidrag till förbättringen av de offentliga
finanserna. Med ett oförändrat överskottsmål
uppstår därmed ett reformutrymme.
Utnyttjandet av ett sådant utrymme registreras i
tabell 11.4 som en minskning av det justerade
primära sparandet och således som en expansiv
inriktning av finanspolitiken. För 2000 kan en
stor del av skattesänkningarna finansieras genom
minskade ränteutgifter på statsskulden.
Ränteutgifterna fortsätter att minska även nästa
år, men så gör även inkomsterna av räntor och
utdelningar och nettot ger ett marginellt bidrag
till förbättringen av sparandet 2001.
Som framgår av tabell 11.4 var det justerade
primära sparandet 1999 så gott som oförändrat.
Finanspolitiken var således neutral förra året. I år
sjunker det justerade primära sparandet med
1,3 % av BNP. Skattesänkningarna och andra
åtgärder ger en stimulans till ekonomin i år.
Samtidigt som de minskade ränteutgifterna
(netto) kan få en viss åtstramande effekt.
För år 2001 innebär ett finansiellt sparande
enligt budgetmålet på 2 % av BNP att finans-
politiken blir expansiv med motsvarande 1 % av
BNP, om den beräkningstekniska överföringen
utnyttjas fullt ut. Exklusive den
beräkningstekniska överföringen ökar i stället
det justerade primära sparandet något.
Kalkylerna för åren 2002 och 2003 medför att ett
finansiellt sparande enligt budgetmålet på 2 % av
BNP innebär en neutral finanspolitik 2002 och
expansiv 2003. Osäkerheten är emellertid stor
om den ekonomiska utvecklingen och därmed
om den lämpliga inriktningen av finanspolitiken.
Hur överskottet 2001 utöver målet skall
disponeras preciseras därför först i höstens
budgetproposition. I kapitel 12 illustreras en
alternativ utveckling där överskottsmålet måste
höjas, vilket kraftigt begränsar reformutrymmet.
11.2 Den statliga sektorn
Statens finansiella sparande uppgick till 76,5
miljarder kronor förra året och budgetsaldot
visade ett överskott på 82 miljarder kronor.
Statsskulden minskade med 75 miljarder kronor,
efter en stadig ökning mellan 1990 och 1998 med
sammanlagt ca 900 miljarder kronor.
Statens finansiella sparande kommer att
variera kraftigt under prognosperioden till följd
av den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet. När infasningen är över
medför reformen en påtaglig belastning på
statens finanser. De statliga
ålderspensionsavgifterna, överföringen av medel
till premiepensionssystemet, reglering av
avgiftsuttaget m.m. medför en årlig
nettoförsvagning av statsfinanserna med 60
miljarder kronor. Som kompensation för denna
försvagning överförs under åren 1999 och 2000
medel till staten från AP-fonden motsvarande 45
miljarder kronor vartdera åren för amortering av
statsskulden. År 2001 sker ytterligare en
överföring på 155 miljarder kronor. Denna
slutliga överföring utgör kompensation även för
tiden därefter. Överföringen antas till ca 100
miljarder kronor bestå av statsobligationer, som
inte påverkar det redovisade budgetsaldot utan
skrivs av direkt mot statsskulden. En del av
överföringen 2001 antas bestå av
bostadsobligationer, som ska förvaltas av
Riksgäldskontoret till dess obligationerna
förfaller till betalning. Den del av dessa
obligationer som förfaller efter 2001 påverkar
därför inte statens budgetsaldo och statsskulden
detta år. I prognosen har antagits att ca 20
miljarder kronor förfaller år 2002, vilket
förbättrar budgetsaldot detta år.
År 2002, när infasningen av pensionsreformen
är över, beräknas statens sparande visa ett
Tabell 11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag)
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
738,5
707,2
839,7
718,9
745,5
Skatter och avgifter
631,7
600,1
624,7
659,3
685,3
Överföring från AP-fonden
48,5
45,0
155,0
–
–
Övriga inkomster
58,2
62,1
60,0
59,7
60,2
Utgifter
662,0
708,6
681,3
698,1
702,8
Transfereringar till privat sektor och utlandet
290,9
288,3
291,9
296,7
296,0
Bidrag till kommuner
83,1
83,6
87,1
90,0
92,2
Ålderspensionsavgifter till pensionssystemet
15,6
19,9
21,0
22,8
23,8
Premiepensionsmedel
–
53,4
21,0
21,5
22,3
Konsumtion och investeringar
175,2
184,5
191,1
197,7
204,5
Ränteutgifter
97,3
78,9
69,2
69,3
63,9
Finansiellt sparande före överföring
76,5
–1,5
158,4
20,9
42,7
procent av BNP
3,9
–0,1
7,2
0,9
1,8
Beräkningsteknisk överföring
–
–
27,3
35,9
58,9
Finansiellt sparande efter överföring
76,5
–1,5
131,1
–15,0
–16,2
procent av BNP
3,9
–0,1
6,0
–0,7
–0,7
Budgetsaldo
82,0
95,5
–10,4
3,7
–7,1
procent av BNP
4,2
4,6
–0,5
0,2
–0,3
Statsskuld
1374,2
1256,3
1153,3
1142,6
1145,7
procent av BNP
69,7
60,3
52,5
50,1
48,3
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
underskott på ca 15 miljarder kronor,
motsvarande 0,7 % av BNP, efter den
beräkningstekniska överföringen. Överskottet i
den offentliga sektorns finansiella sparande
uppkommer i stället i ålderspensionssystemet
och i någon mån i den kommunala sektorn. Det
är en följd av att pensionsreformen innebär en
mycket stor omfördelning av det offentliga
finansiella sparandet från staten till
ålderspensionssystemet.
Genom försäljningar av statens aktier blir
amorteringen av statsskulden sammantaget
under perioden 1999–2003 större än de
finansiella överskotten. Statsskulden beräknas
minska med ca 228 miljarder kronor mellan 1999
och 2003 till motsvarande 48,3 % av BNP.
Normalt är budgetsaldot något lägre än det
finansiella sparandet genom att staten har viss
utlåning, t.ex. studielån. Justerat för tillfälliga
effekter av överföringar från AP-fonden och
försäljningar av statliga aktier visar budgetsaldot
under prognosperioden ett underskott på 25–45
miljarder kronor, efter den beräkningstekniska
överföringen. Staten har således ett
underliggande lånebehov och statsskulden
kommer att öka när de tillfälliga faktorerna
bortfaller. Överskotten i den offentliga sektorn
kommer i stället att användas till att bygga upp
pensionsfonderna inför de stora
pensionsavgångar som kommer nästa
decennium.
Den statliga konsumtionen svarar för 1/4 av
statens utgifter och ca 8 % av BNP. Den statliga
konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan
åren och har visat sig vara svår att förutsäga.
Genom systemet med anslagssparande kan
statliga myndigheter delvis förskjuta
förbrukningen av de budgeterade medlen över
tiden. Dessutom är nationalräkenskapernas
preliminära utfall osäkra och genomgår ofta stora
revideringar. De statliga konsumtionsutgifterna i
fasta priser steg med 1,1 % år 1999. I år beräknas
en fortsatt ökning med 1 % och de följande åren
med 0,5 % per år.
11.3 Ålderspensionssystemet
År 1999 understeg avgiftsintäkterna till den
allmänna tilläggspensionen (ATP) utbetalda
pensioner med 24 miljarder kronor. Detta
underskott finansierades med AP-fondens
direktavkastning i form av utdelningar och
ränteinkomster, som sammantagna uppgick till
37 miljarder kronor. Överföringen till staten på
45 miljarder kronor (se avsnitt 11.2) medförde
att det finansiella sparandet visade ett underskott
på 36,7 miljarder kronor. Trots detta underskott
ökade värdet av AP-fondens tillgångar till följd
av värdestegringar på aktier.
Ålderspensionsreformen innebär att AP-
fonden fr.o.m. år 1999 har en delvis ny roll.
Fonden finansierar numera inkomstbaserade
ålderspensioner inom det reformerade systemets
s.k. fördelningsdel. Finansieringsansvaret för
förtids- och efterlevandepension har förts över
till statsbudgeten. Vidare medför reformen att
fondens avgiftsinkomster förstärks genom att
det införs statliga ålderspensionsavgifter på vissa
transfereringar m.m., som betalas över
statsbudgeten. Nivåerna för allmänna
pensionsavgiften och ålderspensionsavgiften
höjdes fr.o.m. 2000 till 7 % respektive 10,21 %.
Höjningen av ålderspensionsavgiften med 3,81
procentenheter kompenseras av lägre
arbetsgivaravgifter till staten så att det samlade
avgiftsuttaget i stort sett är oförändrat.
Därigenom sker en avgiftsväxling mellan staten
och ålderspensionssystemet med motsvarande ca
30 miljarder kronor.
Tabell 11.6 Ålderspensionssystemet
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
148,2
234,6
202,9
210,2
220,3
Avgifter
111,0
149,0
155,1
161,6
167,6
Premie-
pensionsmedel
53,4
21,0
21,5
22,3
Räntor, utdel-
ningar m.m.
37,1
32,2
26,7
27,0
30,3
Utgifter
184,9
185,2
300,1
151,7
158,8
Pensioner
135,0
139,0
143,8
150,4
157,4
Överföring till
staten
45,0
45,0
155,0
–
–
Övriga utgifter
4,9
1,3
1,3
1,3
1,4
Finansiellt
sparande
–36,7
49,4
–97,2
58,5
61,5
procent av BNP
–1,9
2,4
–4,4
2,6
2,6
AP-fonden
–36,7
–3,8
–120,7
33,3
34,3
Premiepensions-
myndigheten
–
53,2
23,5
25,1
27,2
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
Vid sidan av AP-fonden sker en
förmögenhetsuppbyggnad inom
premiepensionssystemet. De medel som avsätts
motsvarar intjänad premiepensionsrätt och
placeras först i Riksgäldskontoret och därefter
hos den fondförvaltare som den enskilde själv
väljer. Genom att den statliga
Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är
ägare av fondandelarna kommer sparandet i
premiepensionssystemet att i
nationalräkenskaperna inräknas i den offentliga
sektorn. Under år 2000 överförs retroaktiva
premiepensionsmedel avseende inkomståren
1995–1998 från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till PPM, sammanlagt ca 53
miljarder kronor. Det sparande som sker inom
premiepensionssystemet motsvaras således av ett
reducerat sparande inom staten. Medel
motsvarande premiepensionsrätten överförs till
PPM först andra året efter inkomståret. Fr.o.m.
inkomståret 1999 har den intjänade
premiepensionsrätten höjts från 2 % till 2,5 % av
pensionsgrundande inkomster och belopp.
På grund av infasningen av pensionsreformen
reduceras AP-fondens finansiella sparande åren
1999–2001. När infasningen är över år 2002
beräknas sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-
fonden och premiepensionssystemet , uppgå till
2,6 % av BNP. Det innebär att mer än hela
överskottsmålet på 2 % av BNP för den
offentliga sektorn ligger i pensionssystemet och
används för att bygga upp pensionsfonderna.
Överskottet i ålderspensionssystemet fördelas
med ca hälften till AP-fonden och häften till
PPM.
11.4 Kommunsektorn
Den gynnsamma utvecklingen av
skatteinkomster och statsbidrag skapar ett
utrymme för fortsatt tillväxt av kommunal
konsumtion i år och nästa år. Kommunsektorn
som helhet beräknas klara balanskravet från och
med år 2000.
Enligt kommunallagen är kommuner och
landsting skyldiga att uppnå ekonomisk balans
från och med år 2000. Om utfallet visar att
kostnaderna överstiger intäkterna skall
underskottet täckas inom två år. Bedömningen
av hur kommunsektorns konsumtionsutgifter
utvecklas har gjorts med beaktande av
balanskravet.
Enligt nationalräkenskaperna uppgick
underskottet i kommunsektorn till 3 miljarder
kronor förra året. Jämfört med prognosen i
budgetpropositionen blev det finansiella
sparandet 7 miljarder kronor sämre.
Konsumtionsutgifterna ökade i volym med
2,0 % mellan 1998 och 1999, vilket är en något
högre ökningstakt än i budgetpropositionen.
Dessutom har konsumtionsutgifterna för 1998
reviderats upp, varför utfallet för 1999 blev nära
8 miljarder kronor högre än prognosen i
budgetpropositionen.
Inkomsterna i kommunsektorn fortsätter att
utvecklas starkt i år och nästa år. Den kraftiga
sysselsättningsuppgången i ekonomin som
helhet, leder till ökade skatteintäkter för
kommunsektorn 2000–2001. Den
genomsnittliga skatten för kommuner och
landsting år 2000 är 30,38 kr och den beräknas
ligga kvar på en oförändrad nivå under hela
perioden fram till och med 2003. Kommunerna
har, sedan sanktionerna mot
kommunalskattehöjningar upphörde att gälla vid
utgången av 1999, höjt skattesatsen med i
genomsnitt 1 öre, medan landstingen höjt med 8
öre i genomsnitt.
Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
451
472
487
500
518
Skatter
316
337
348
356
370
Statsbidrag1
83
84
87
90
92
Skatter och stats-
bidrag, % av BNP
20,2
20,22
19,8
19,5
19,5
Övrigt
52
51
53
54
55
Utgifter
454
461
477
497
516
Konsumtion
378
384
399
417
433
Volymförändring3
2,0
–1,34
0,7
0,4
0,6
Övrigt
75
77
79
81
83
Finansiellt sparande
–3
11
10
2
2
Justerat sparande
–3
6
8
5
6
Anm: Kommunsektorn redovisas exklusive kyrkan fr.o.m. år 2000.
1 Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.
2 Efter överföringen av kyrkan till hushållssektorn. Inklusive kyrkan uppgår
andelen till 20,8 %.
3 Årlig procentuell förändring i fasta priser.
4 Effekten av överföringen av kyrkan från kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer uppgår till 2,7 % av konsumtionsutgifterna. Exklusive
överföringen blir utvecklingstakten 1,3 %.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Mellan 1999 och 2001 förväntas
skatteinkomsterna stiga med ca 42 miljarder
kronor. Kommunsektorns skatteinkomster och
statsbidrag som andel av BNP, den kommunala
skattekvoten, ökar från 20,2 % år 1999 till
20,8 % år 2000 exklusive effekten av
överföringen av Svenska kyrkan från
kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer . Skatteinkomsterna förväntas
utvecklas svagare 2002–2003, eftersom tillväxten
i hela ekonomin dämpas.
I år är statsbidragen till kommuner och
landsting 20 miljarder kronor högre än 1996.
Regleringen till följd av förändringarna i
inkomstbeskattningen om 4,8 miljarder kronor
har då inte beaktats. För 2001 har regeringen
aviserat att ytterligare 4 miljarder kronor
kommer att tillföras kommunsektorn. Av dessa
medel avser 1 miljard kronor den satsning på
vården och omsorgen som regeringen redovisade
redan i budgetpropositionen för 2000. I kalkylen
har hänsyn tagits till de reformer inom
familjepolitiken som regeringen aviserar.
I år och nästa år förstärks kommunernas och
landstingens inkomster genom en tillfällig
överföring av statlig inkomstskatt motsvarande
ca 1,3 miljarder kronor per år. De
specialdestinerade statsbidragen som bl.a.
finansierar läkemedelssubventionerna och
kunskapslyftet, är beräknade till ca 31 miljarder
kronor 2000 och ökar till 32 miljarder kronor
2001.
Den gynnsamma utvecklingen på
arbetsmarknaden gör att utgifterna för
socialbidrag fortsätter att minska. I år och nästa
år beräknas konsumtionsutgifterna växa realt
med 1,4 % respektive 0,7 %. Om hänsyn tas till
överföringen av Svenska kyrkan från
kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer minskar konsumtionsvolymen i år
med 1,3 %.
Tabell 11.8 Konsumtionsutgifter i kommuner och landsting
Procentuell volymutveckling
2000
2001
2002
2003
Kommuner
Konsumtionsutgifter
1,5
0,7
0,3
0,3
Produktion
1,5
0,9
0,6
0,6
Arbetade timmar
2,0
0,9
0,6
0,6
Landsting
Konsumtionsutgifter
1,0
0,6
0,4
1,0
Produktion
0,4
0,5
0,2
0,7
Arbetade timmar
0,2
0,3
0,0
0,6
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Mellan 2000 och 2003 bedöms kommunernas
utrymme för konsumtionstillväxt tillåta en
genomsnittlig konsumtionsökning i volym med
0,7 % per år. Rensas konsumtionsutgifterna för
effekten av avtrappningen av kunskapslyftet
erhålls en utvecklingstakt på i genomsnitt 0,7 %
per år 2002–2003. Landstingen förväntas dämpa
konsumtionstillväxten perioden 2001–2002 för
att klara balanskravet. Trots detta beräknas
konsumtionsvolymen öka med 0,8 % i
genomsnitt per år till och med år 2003.
Tillväxttakten i kommunsektorns
konsumtionsutgifter har justerats ned 2001–
2002, jämfört med budgetpropositionen. Trots
det bedöms nu konsumtionsutgifternas nivå vara
högre till följd av den kraftiga uppjusteringen av
utgifterna 1998 och 1999 enligt
nationalräkenskaperna.
Diagram 11.1 Kommunsektorns konsumtionsutgifter
Miljarder kronor, fasta priser referensår 1998
Det finansiella sparandet i kommunsektorn
beräknas i år uppgå till 11 miljarder kronor och
nästa år till 10 miljarder kronor. Därav beror ca
10 respektive 3 miljarder kronor på tillfälligt
höga skatteinkomster till följd av
slutavräkningen av skatter avseende åren 1999
och 2000 . Kommuner och landsting förväntas
inte öka sina utgifter till följd av de tillfälligt
högre inkomsterna, utan i stället anpassa
utgifterna till den varaktiga inkomstnivån.
Överföringen av Svenska kyrkan till
hushållens ideella organisationer minskar
kommunsektorns inkomster och utgifter med ca
13 miljarder kronor från och med 2000.
Bedömningen av huruvida kommuner och
landsting uppnår balans i budgeten sker inte
utifrån finansiellt sparande, utan från årets
resultat. Beräkningarna som redovisas här bygger
dock på nationalräkenskapernas definitioner.
Någon direkt motsvarighet till den kommunala
redovisningens resultatmått finns inte i
nationalräkenskaperna. En något förenklad
översättning kan göras genom att det finansiella
sparandet justeras för vissa skillnader jämfört
med den kommunala redovisningen. Det gäller
exempelvis periodisering av skatterna och olika
mått på avskrivningar i verksamheten. Resultatet
belastas dessutom med årets nyintjänade
pensionsrätter, som inte beaktas i det finansiella
sparandet. Investeringarna är en utgiftspost i
finansiellt sparande, men inkluderas inte i
resultaträkningen.
Tabell 11.9 Kommuners och landstings finanser
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
Kommuner
Finansiellt sparande
2
7
7
0
0
Justerat sparande
3
6
7
5
5
Utdebitering1
20,55
20,57
20,57
20,57
20,57
Landsting
Finansiellt sparande
–6
4
3
2
2
Justerat sparande
–6
0
1
1
1
Utdebitering1
9,74
9,82
9,82
9,82
9,82
1 Den sammantagna genomsnittliga skattesatsen för kommuner och landsting
fr.o.m. år 2000 är 30,38 %.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Genom att justera det finansiella sparandet för
dessa skillnader, torde man få en rättvisande
bedömning av resultatets förändring mellan åren,
även om nivån är behäftad med en viss osäkerhet.
I tabellen ovan redovisas det finansiella sparandet
med de angivna justeringarna.
Det justerade sparandet förbättras kraftigt
fram till år 2001. Kommunerna bedöms enligt
detta mått klara balanskravet från år 2000, medan
landstingen beräknas uppfylla kravet på
ekonomisk balans först år 2001.
12 Alternativa scenarier
Osäkerheten i kortsiktsprognoser är stor. Att
göra konjunkturprognoser på medellång sikt är
behäftat med ännu större osäkerhet. På
medellång sikt görs därför inga
konjunkturbedömningar. I stället antas att det
sista kalkylåret är ett år där normalt
resursutnyttjande råder. En grundläggande fråga
vid konstruerandet av medelfristiga kalkyler är i
vilken mån det finns lediga resurser som kan tas i
anspråk utan att det uppstår löneökningar som är
oförenliga med inflationsmålet. I bedömningen
av omfattningen av lediga resurser är det framför
allt arbetskraften som avses.
Det långsiktiga målet för finanspolitiken är att
upprätthålla ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 % av BNP i genomsnitt under en
konjunkturcykel. Därigenom minskar den
offentliga skuldsättningen och framtida
räntebördan. En god grund läggs för att möta de
påfrestningar på de offentliga finanserna som den
långsiktiga demografiska utveckling medför.
På kort sikt måste finanspolitiken också sättas
in i ett stabiliseringspolitiskt perspektiv.
Bedömningen av ekonomins uthålliga
produktionsförmåga är därvid av avgörande
betydelse för hur stor del av de prognostiserade
överskotten i de offentliga finanserna som är av
permanent natur och hur stor del som är
betingad av mer konjunkturmässiga faktorer.
Om överskotten i det senare fallet används till
reformer, skulle det krävas motsvarande
besparingar i nästa konjunktursvacka för att
målet om ett överskott på 2 % i genomsnitt
under en konjunkturcykel skall uppnås. En sådan
finanspolitik riskerar att förstärka
konjunkturvariationerna i stället för att dämpa
dem. Endast den del av överskottet, utöver 2 %
av BNP, som beror av den uthålliga
produktionsförmågan, utgör ett utrymme för
bestående reformer.
Den svenska ekonomin är inne i en kraftig
expansionsfas. De senaste årens positiva
utveckling av tillväxt och sysselsättning har varit
förenliga med ett lågt inflationstryck, vilket är ett
tecken på att det har funnits en hög grad av
lediga resurser. Bedömningen i baskalkylen är att
risken för en överhettning och kraftigt
tilltagande inflation är begränsad trots en fortsatt
god tillväxt i år och nästa år. Osäkerheten i
denna bedömning är emellertid betydande. För
att understryka osäkerheten i bedömningarna
och illustrera konsekvenserna för finanspolitiken
har två alternativa scenarier utarbetats. Förutom
baskalkylen presenteras ett
överhettningsscenario och ett scenario med hög
tillväxt. Kalkylerna skiljer sig åt från och med år
2001.
12.1 Baskalkyl
Baskalkylen är mest genomarbetad av de tre
alternativen. Budgetberäkningarna baseras på
detta scenario. I baskalkylen antas att ett milt
överhettningsläge råder år 2001. Det sista året
uppnås ett normalt resursutnyttjande och BNP-
gapet sluts. Penningpolitiken antas skifta från att
ha varit expansiv till att bli mer neutral.
De offentliga finanserna förbättras successivt.
År 2003 beräknas överskottet uppgå till drygt
4 % av BNP vid den långsiktigt hållbara nivån på
BNP. Regeringen föreslår att de tidigare
fastställda saldomålen på 2 % av BNP åren 2001
och 2002 ligger fast och att saldomålet sätts till
2 % av BNP år 2003. I baskalkylen uppkommer
därmed ett saldoutrymme i de offentliga
finanserna utöver det målsatta överskottet.
Saldoutrymmet har i baskalylen antagits
överföras till hushållen. Det skall dock
understrykas att detta antagande endast har en
beräkningsteknisk karaktär. Något
ställningstagande finns inte till hur det
överskjutande överskottet skall användas.
Regeringen avser att i budgetpropositionen
återkomma till frågan om hur överskottet skall
disponeras.
Tabell 12.1 Nyckeltal, baskalkyl
Procentuell utveckling om annat ej anges
2000
2001
2002
2003
BNP
3,8
2,9
2,0
2,0
Sysselsättning, personer
1,7
0,9
0,4
0,4
Sysselsättningsgrad, nivå
76,7
77,3
77,3
77,3
Öppen arbetslöshet, nivå
4,6
3,9
3,9
4,0
Total arbetslöshet, nivå
7,7
7,0
7,0
7,1
Timlöner
3,5
3,5
3,5
3,5
KPI, dec–dec
1,4
2,3
2,0
2,0
Reporänta, december
4,50
4,75
4,50
4,50
Överskott, procent av BNP
2,8
3,2
3,6
4,5
Överskottsmål, procent av BNP
–
2,0
2,0
2,0
Saldoutrymme, mdkr
–
27
36
59
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank
och Finansdepartementet
12.2 Överhettningsscenario
I överhettningsalternativet antas ekonomin
fungera sämre än i baskalkylen.
Arbetskraftsreserven är mindre och
inflationsdrivande flaskhalsar visar sig tidigare.
Löneavtalen som förhandlas fram år 2001 antas
resultera i betydligt högre löner än i
basalternativet. De kraftiga löneökningarna
resulterar i tilltagande inflation. Riksbanken
genomför en relativt kraftig penningpolitisk
åtstramning, vilket medför att tillväxten bromsas
upp. Även finanspolitiken ges en mer restriktiv
inriktning. Sammantaget leder detta till att
sysselsättningen minskar och arbetslösheten
stiger. På sikt får åtstramningen effekt och
löneutveckling och inflation stabiliseras på en
önskvärd nivå. Växelkursen som tidigare har
försvagats återhämtar sig något i takt med att
förtroendet för svensk ekonomi förstärks när
inflationen går ner och utvecklas i linje med
målet. Både BNP och sysselsättning ligger på en
lägre nivå år 2003 än i baskalkylen.
Arbetslösheten är högre.
De offentliga finanserna förstärks
inledningsvis jämfört med baskalkylen. Högre
löner och priser medför att de offentliga
skatteinkomsterna växer snabbare.
Sysselsättningsutvecklingen är fortfarande god.
Högre priser slår igenom i högre basbelopp och
därmed högre offentliga utgifter först med ett års
fördröjning.
I kalkylen antas att finanspolitiken avvägs så
att aktivt åstramande åtgärder vidtas. Därtill
kommer att de automatiska stabilisatorerna i de
offentliga budgetarna bidrar till åtstramningen.
Det innebär att överskottsmålet för år 2001
måste sättas väsentligt högre än i baskalkylen.
Något utrymme för ytterligare reformer nästa år
finns inte i detta alternativ. I det fall
överhettningsriskerna blir tydliga vid en så sen
tidpunkt att en anpassning av finanspolitiken
inte hinner ske år 2001, kommer det att krävas
en stramare finans- och penningpolitik år 2002
än vad som ligger i kalkylen.
Förbättringen av de offentliga finanserna
jämfört med basalternativet är endast tillfällig.
Överskottet blir mindre än i basalternativet mot
slutet av perioden, vilket avspeglar anpassningen
till en lägre långsiktig produktionsförmåga. Den
aktiva finanspolitiska åtstramningen måste
sannolikt bibehållas under hela perioden, men i
takt med att ekonomin anpassas till den
långsiktigt hållbara produktionsförmågan kan
också de årsvisa överskottsmålen successivt
anpassas till den långsiktiga nivån på 2 % av
BNP. Reformutrymmet i slutet av perioden blir
ca 20 miljarder kronor lägre än i basalternativet.
Tabell 12.2 Nyckeltal, överhettningsscenario
Procentuell utveckling om annat ej anges
2001
2002
2003
BNP
3,1
1,6
1,2
Sysselsättning, personer
1,1
–0,1
–0,5
Sysselsättningsgrad, nivå
77,5
77,0
76,1
Öppen arbetslöshet, nivå
3,8
4,2
4,8
Total arbetslöshet, nivå
6,9
7,3
7,9
Timlöner
5,0
4,5
3,5
KPI, dec–dec
3,6
2,7
2,0
Reporänta, december
6,50
5,50
4,50
Överskott, procent av BNP
3,3
3,5
4,0
Överskottsmål, procent av BNP
3,3
3,0
2,4
Saldoutrymme, mdkr
0
12
39
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank
och Finansdepartementet
12.3 Högtillväxtscenario
I detta alternativ är ekonomins funktionssätt
bättre än vad som antas i baskalkylen.
Sysselsättningspotentialen bland arbetslösa och
personer som står utanför arbetskraften är högre.
BNP och sysselsättning kan öka mer utan att det
uppstår inflationsdrivande flaskhalsar. Till följd
av den gynnsamma utvecklingen på
arbetsmarknaden sjunker volymerna i
arbetsmarknadspolitiska program och
kunskapslyftet. Den välfungerande ekonomin
gör att penningpolitiken inte behöver stramas åt
mer än i basscenariot trots att sysselsättning och
BNP ökar mer. År 2003 ligger BNP och
sysselsättning på en högre nivå än i baskalkylen.
Sysselsättningmålet år 2004 ligger inom räckhåll.
Den öppna arbetslösheten är något lägre och den
totala arbetslösheten är betydligt lägre än i
basscenariot.
En högre tillväxt påverkar de offentliga
finanserna positivt. Skatteinkomsterna ökar i
takt med BNP, medan utgifterna för bl.a.
arbetslöshetsersättningar minskar. Merparten av
övriga offentliga utgifter, pensioner, barnbidrag
etc. påverkas inte direkt av tillväxten. År 2003
blir överskottet i förhållande till BNP nästan
1 procentenhet högre än i basalternativet. Den
högre tillväxten grundar sig på en mer positiv
bedömning av ekonomins potentiella
produktionsförmåga och skapar därför inga
inflationstendenser. Överskottsmålen kan
bibehållas på 2 % av BNP och det förbättrade
offentliga sparandet kan successivt tas i anspråk
för permanenta reformer. Reformutrymmet år
2003 är 30 miljarder kronor större än i
baskalkylen.
Tabell 12.3 Nyckeltal, högtillväxtscenario
Procentuell utveckling om annat ej anges
2001
2002
2003
BNP
3,4
2,6
2,4
Sysselsättning, personer
1,5
1,1
0,9
Sysselsättningsgrad, nivå
77,9
78,7
79,3
Öppen arbetslöshet, nivå
3,9
3,8
3,7
Total arbetslöshet, nivå
6,6
6,3
5,9
Timlöner
3,5
3,5
3,5
KPI, dec–dec
2,3
2,0
2,0
Reporänta, december
4,75
4,50
4,50
Överskott, procent av BNP
3,6
4,2
5,7
Överskottsmål, procent av BNP
2,0
2,0
2,0
Saldoutrymme, mdkr
34
52
89
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank
och Finansdepartementet
De tio största exportmarknaderna är Tyskland, Storbritannien, Förenta
staterna, Norge, Nederländerna, Danmark, Frankrike, Finland, Italien
samt Belgien/Luxemburg. Dessa står sammantaget för två tredjedelar av
svensk export.
De program som inkluderas i beteckningen konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program är de som AMS redovisar som
konjunkturprogram, exklusive personer inskrivna vid
arbetsmarknadsinstitut (AMI), samt Europastipendier.
I redovisningen av antalet sysselsatta i olika branscher har kyrkan inte
överförts från offentliga myndigheter till näringslivet, eftersom det
fortfarande är oklart hur överföringen kommer att hanteras i AKU.
Mätt som antal arbetade timmar enligt nationalräkenskaperna, dividerat
med sysselsatta enligt AKU.
I samband med att statistikredovisningen avseende kommunala
myndigheter flyttades över från Kommunförbundet och
Landstingsförbundet till Statistiska centralbyrån från och med januari
1999, skedde vissa förändringar avseende redovisningsmetod och
populationsstorlek. Det försvårar redovisningen av löneutvecklingen
inom kommunala myndigheter mellan 1998 och 1999 och har föranlett
förseningar i statistikproduktionen. Den siffra för kommunala
myndigheter som redovisas i tabellen är en uppskattning av utfallet utifrån
den statistik som finns tillgänglig och information från
Kommunförbundet.
I UND1X har räntekostnader för egnahemsägare och de direkta
effekterna av ändrade indirekta skatter och subventioner exkluderats från
KPI. Riksbanken deklarerade förra året att utformningen av
penningpolitiken baseras på bedömningen av UND1X på upp till två års
sikt.
Osäkerheten om kapacitetsutnyttjandet i industrin är mycket stor på
grund av förseningar i publiceringen av Statistiska centralbyråns statistik,
se kapitel 5.
Från och med i år skiljs svenska kyrkan från staten. I
nationalräkenskaperna har kyrkan tidigare förts till kommunsektorn. I
fortsättningen kommer kyrkan att föras till hushållens ideella
organisationer (se fördjupningsrutan i kapitel 1). I tabell 11.7 redovisas
därför kommunsektorn exkl. kyrkan fr.o.m. år 2000.
I nationalräkenskaperna sker reglering av de kommunala skattemedlen
året efter det aktuella inkomståret. En avstämning görs av preliminära
kommunalskattemedel mot definitiva kommunalskattemedel. Kommuner
och landsting blir då antingen återbetalningsskyldiga eller erhåller
ytterligare skattemedel. Betalningarna sker i januari året därpå.
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
2
5
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
12
11
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
24
23
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
30
29
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
50
51
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
PROP. 1999/2000:100 BILAGA 1
72
51