Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1999/2000:80 Avtal om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Republiken Sydafrika Prop. 1999/2000:80 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 22 mars 2000 Göran Persson Anna Lindh (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Republiken Sydafrika å andra sidan. Avtalet innehåller bestämmelser om bl.a. frihandel, politisk dialog, ekonomiskt samarbete och utvecklingssamarbete. Syftet med avtalet är bl.a. att fördjupa relationerna med Sydafrika och stödja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i landet. Genom avtalet inrättas vissa organ som skall övervaka avtalets tillämpning. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 1 2 Ärendet och dess beredning 1 3 Bakgrund 1 3.1 Förhandlingarnas bakgrund 1 3.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sydafrika 1 3.3 Sveriges och EG:s handelsförbindelser med Sydafrika 1 3.3.1 Handeln mellan Sverige och Sydafrika 1 3.3.2 Handeln mellan EG och Sydafrika 1 3.4 Det regionala ekonomiska och handelspolitiska samarbetet i södra Afrika 1 4 Innehållet i avtalet 1 4.1 Ingressen 1 4.2 Syftet 1 4.3 Politisk dialog 1 4.4 Handel allmänt 1 4.5 Industriprodukter 1 4.6 Jordbruksprodukter 1 4.7 Generella bestämmelser 1 4.8 Etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster 1 4.9 Löpande betalningar och kapitalrörelser 1 4.10 Konkurrenspolitik och statligt stöd 1 4.11 Andra handelsrelaterade bestämmelser 1 4.12 Ekonomiskt samarbete 1 4.13 Utvecklingssamarbete och samarbete på andra områden 1 4.14 Finansiella aspekter på samarbetet 1 4.15 Slutbestämmelser 1 4.16 Ikraftträdande och provisorisk tillämpning 1 5 Godkännande av avtalet 1 Bilagor 1. Avtal om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Republiken Sydafrika å andra sidan.…………….…….21 2. Rättelse till bilaga 2 till avtalet…………………………621 3. Rättelse till bilaga 3 till avtalet…………………………623 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2000…….624 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Republiken Sydafrika å andra sidan. 2 Ärendet och dess beredning Europeiska unionens råd beslutade den 12 juni 1995 att förhandlingarna om ett avtal om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen (EG) och dess medlemsstater å ena sidan och Republiken Sydafrika å den andra skulle inledas. Europeiska kommissionen förde förhandlingarna i samråd med medlemsstaterna och Sverige deltog aktivt under hela förhandlings- arbetet. Synpunkter inhämtades löpande från de närmast berörda myndig- heterna, nämligen Kommerskollegium och Statens jordbruksverk. Avtalet slutförhandlades i mars 1999 och undertecknades den 11 oktober samma år. Avtalet är ett s.k. blandat avtal, vilket innebär att såväl gemen- skapen som medlemsstaterna i Europeiska unionen (EU) är parter i avtalet på ena sidan. Bestämmelser i avtalet som omfattas av gemenskapens kompetens började tillämpas provisoriskt fr.o.m. den 1 januari 2000. Avtalet skall godkännas av de avtalsslutande parterna innan det kan träda i kraft. Avtalet, jämte slutakten till avtalet, fogas som bilaga 1 till propositionen. Två rättelser har utfärdats. Den ena rättelsen rör bilaga 2 till avtalet och den andra rör protokoll 1 till avtalet. Rättelserna fogas som bilaga 2 och 3 till propositionen. 3 Bakgrund 3.1 Förhandlingarnas bakgrund Nya möjligheter till stöd och samarbete med Sydafrika öppnades i och med övergången till ett demokratiskt styre och de första fria valen år 1994. Dessförinnan hade gemenskapen under åren 1985 och 1986 beslu- tat om två åtgärdsprogram med restriktiva och positiva åtgärder för att främja en fredlig förändring i Sydafrika. Bland annat kanaliserades bi- drag genom enskilda organisationer till offren för apartheidregimens för- tryck. Sverige inledde humanitärt bistånd till Sydafrika i början på 1960- talet, ett stöd som framför allt riktade sig till African National Congress (ANC) verksamhet i exil och till organisationer som verkade inne i apartheidtidens Sydafrika. Det svenska stödet avslutades år 1994 och ersattes därefter av bilateralt utvecklingssamarbete. I december 1993 beslutade EG att övergången till ett demokratiskt Sydafrika skulle stödjas dels genom ett samordnat biståndsprogram till stöd för förberedelse och bevakning av valen i april 1994, dels genom skapandet av en lämplig samarbetsram för att konsolidera den ekono- miska och sociala grunden för denna övergång. Ett förenklat sam- arbetsavtal ingicks mellan EG och Sydafrika i oktober 1994 med ömse- sidiga åtaganden om samarbete. Avtalet möjliggjorde bl.a. lån genom Europeiska investeringsbanken (EIB) och syftade till att främja ekono- miskt samarbete i regionen. När förhandlingarna om det mer omfattande handels-, utvecklings- och samarbetsavtalet inleddes år 1995 var syftet att uppnå ett sammanhållet ramverk för de långsiktiga relationerna mellan gemenskapen och Syd- afrika. Parallellt med dessa förhandlingar fördes förhandlingar om ett protokoll för Sydafrikas anslutning till Lomékonventionen. Förhandling- arna om ett bilateralt avtal och Loméprotokoll fördes parallellt fram till år 1997 då Sydafrika tillträdde Lomékonventionen. Sydafrika inkluderas bl.a. i upphandlingsområdet avseende Europeiska utvecklingsfonden (EDF) och i begränsad omfattning i Lomékonventionens s.k. kumulationsregler. Däremot omfattar tillträdet inte EG:s handelspreferensarrangemang , ekonomiskt samarbete och biståndsresurser, områden som istället ingår i det bilaterala avtalet. I jämförelse med övriga 70 u-länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet som omfattas av Lomékonventionen, dvs. de s.k. AVS-staterna, ansågs Sydafrikas höga utvecklingsnivå och goda ekonomiska potential motivera denna uppdelning. Med utgångspunkten att handelsfrågorna skulle regleras i ett fri- handelsavtal antog rådet den 25 mars 1996 ett tilläggsdirektiv och ett förhandlingsmandat för kommissionen. Ur svensk synvinkel var tilläggs- direktivet inte tillfredsställande då det innehöll alltför många undantag på jordbruksområdet. Bland annat med hänvisning till Världshandelsorgani- sationens (WTO) regler för frihandelsavtal och tullunioner, motsatte sig Sverige att undantagslistorna till avtalet hade gjorts så omfattande. För att vara gynnsamma för alla parter och leva upp till WTO:s regler måste sådana avtal omfatta i stort sett all handel. Dessutom bör inga viktigare sektorer undantas. Vidare utgör handel en viktig del i gemenskapens stöd till Sydafrika under övergångsperioden. Sverige och Storbritannien lade ned sina röster i omröstningen och markerade genom en gemensam förklaring en reservation mot dessa undantag. Därefter påbörjades förhandlingarna vad gäller frihandelsavsnittet i avtalet. Den övergripande målsättningen var att genom handel och ökat marknadstillträde, där gemenskapen skall liberalisera fler områden och i snabbare takt än Sydafrika, stödja en positiv utveckling i Sydafrika under landets övergångsperiod till solid demokrati. Frihandels- och andra handelsrelaterade frågor skulle kombineras med samarbete och stöd inom andra områden. Sydafrika ingår i två regionala handelsarrangemang, dels tullunionen SACU (Southern African Customs Union), dels SADC (Southern African Development Community). Det regionala samarbetet har varit en viktig fråga under förhandlingarnas gång. Inom EU har hänsyn tagits till de regionala aspekterna dels för att bidra till att skapa goda förutsättningar för regional handel, dels för att undvika eventuella negativa konsekvenser av avtalet för regionen. Sverige har aktivt stött denna linje. Avtalet stipulerar att övergångsperioden skall vara tio år för gemenskapen och tolv år för Sydafrika innan handelsliberaliseringarna genomförs fullt ut. Knappt 90 procent av handeln mellan parterna kommer då att vara tullfri. De produkter som undantas från avtalet är främst jordbruksprodukter, närmare 39 procent av Sydafrikas jordbruksexport till gemenskapen undantas helt eller delvis. Jordbruksexporten är visserligen relativt liten (ca 7 procent av Sydafrikas totala export) men det är en sektor som bedöms ha god utvecklingspotential. Sammantaget är det Sydafrika som står för de tyngsta åtagandena vad gäller tullsänkningar, om än från en hög utgångsnivå. Avtalet anger också de övergripande riktlinjerna för utvecklings- samarbetet med Sydafrika. Ett nytt vägledande program för utvecklingssamarbetet skall utformas. Förhandlingarna har tidvis präglats av intensiva diskussioner då olika uppfattningar har varit rådande såväl mellan olika medlemsländer inom EU, som i förhandlingarna mellan kommissionen och Sydafrika. 3.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sydafrika Sydafrika är ekonomiskt det mest betydelsefulla landet i Afrika. Landets betydande naturtillgångar, bl.a. guld, kol, uran och diamanter, har historiskt lagt grunden för landets ekonomi. I dag utgör denna sektor dock endast omkring åtta procent av bruttonationalprodukten (BNP). De dominerande sektorerna är tillverkningsindustrin som utgör 24 procent av BNP, den finansiella sektorn inklusive försäkringsbranschen som utgör 19 procent, parti- och detaljhandeln samt hotell- och restaurangbranschen som utgör 16 procent och slutligen den offentliga sektorn som utgör 15 procent av BNP. Serviceindustrin är på stark frammarsch. Den sydafrikanska ekonomin präglades fram till apartheidregimens fall år 1994 av ett betydande mått av protektionism. Landets ekonomi påverkades av de internationella sanktioner och bojkotter, främst de ekonomiska, som infördes. I samband med den nya regeringens tillträde öppnades landet för internationell konkurrens, vilket bl.a. ledde till en omstrukturering inom industrin och att en rad arbetstillfällen gick förlorade. Den ekonomiska politiken vägleds sedan år 1996 av policydokumentet GEAR (Growth, Employment and Redistribution), vilket förespråkar marknadsekonomi, fiskal återhållsamhet och en stark och oberoende centralbank. Kompletteringar är dock att vänta, inte minst till småföretagarsektorn och ansträngningar för att skapa ett gynnsammare investeringsklimat. Ett privatiserings- program avses fortsätta avseende samtliga större statliga företag. Den nya regeringen har också vidtagit åtgärder för att ge företräde för de historiskt eftersatta grupperna genom att bl.a. uppmuntra och stödja icke- vita företagare. BNP per capita uppgår till 3 340 US-dollar (1997). BNP-tillväxten år 1999 var endast en procent, vilket främst kan förklaras av sviterna av globala finanskriser och låga råvarupriser, främst på guld. För de närmaste åren är bedömningen dock att tillväxten lär bli 2-4 procent per år. Handelsbalansens utveckling under de sista åren är gynnsam. Landet har fört en stram budgetpolitik de senaste åren och den externa skuldsättningen är måttlig. Arbetslöshetssiffrorna förblir dock nedslående och ligger mellan 23-37 procent beroende på hur den informella sektorn räknas. Inom WTO har Sydafrika på senare år börjat hålla en något högre profil, framför allt inom jordbrukssektorn. Sydafrika är medlem av Cairnsgruppen, en grupp där ett femtontal stora jordbruksexporterande länder samverkar för främjande av frihandel. Dessutom sträva Sydafrika efter att stärka utvecklingsländernas position inom WTO. 3.3 Sveriges och EG:s handelsförbindelser med Sydafrika 3.3.1 Handeln mellan Sverige och Sydafrika Den svenska exporten till Sydafrika uppgick år 1998 till ca 3,6 miljarder kronor. Under det första halvåret 1999 skedde emellertid en minskning med 36 procent jämfört med motsvarande period år 1998. Minskningen kan delvis förklaras med den svaga ekonomiska utvecklingen av den sydafrikanska ekonomin som en följd av Asienkrisen och låga råvarupriser, främst på guld. Den svenska exporten består till största delen av verkstadsprodukter för framför allt energi- och gruvnäringen, fordon samt telekommunikationsutrustning. Den sydafrikanska exporten uppgick år 1998 till ca 450 miljoner kronor och består till stor del av jordbruksprodukter men även av järn och stål, telekommunikations- utrustning och bildelar. Under det första halvåret 1999 skedde en ökning med 8 procent jämfört med det första halvåret 1998. 3.3.2 Handeln mellan EG och Sydafrika EG är Sydafrikas huvudpartner när det gäller handel. År 1996 uppgick importen från gemenskapen till omkring 10,9 miljarder US-dollar, ca 40 procent av den totala importen till Sydafrika. Samma år exporterade Sydafrika varor till gemenskapen till ett värde av ca 7,5 miljarder US- dollar vilket motsvarar omkring 26 procent av den sydafrikanska exporten. Preliminära siffror för det första halvåret 1999 visar att Sydafrikas import från gemenskapen värdemässigt minskat, medan exporten i stort sett ligger kvar på samma nivå. Däremot har det skett en viktig förskjutning så till vida att den andel av den sydafrikanska exporten som går till gemenskapen ökat kraftigt, och under den nämnda perioden uppgår till ca 44 procent. Andelsmässigt ligger däremot Sydafrikas import från gemenskapen under första halvåret 1999 kvar på i stort sett samma nivå, omkring 40 procent av landets samlade import. Gemenskapen importerar framför allt guld, diamanter och andra mineral samt jordbruksprodukter från Sydafrika. Exporten till Sydafrika består till största delen av telekommunikationsutrustning, maskiner och verkstadsprodukter. 3.4 Det regionala ekonomiska och handelspolitiska samarbetet i södra Afrika Det regionala ekonomiska och handelspolitiska samarbetet är viktigt för Sydafrika. Landet är medlem i SADC som består av 12 länder i södra Afrika. Sydafrika har undertecknat SADC:s handelsprotokoll, vilket syftar till att SADC-länderna skall upprätta ett frihandelsområde inom en tioårsperiod. Sydafrika kommer att delta i detta uppbyggnadsarbete. Frihandelsområdet kommer ytterligare att stimulera handeln i södra Afrika. Sydafrika ingår dessutom i tullunionen SACU, där unionens gemensamma tullinkomster fördelas mellan länderna. Det enskilda land i regionen med vilket Sydafrika har störst handelsutbyte är Zimbabwe. Oron i regionen för negativa konsekvenser för den regionala handeln av föreliggande avtal har varit påtaglig. Minskad gemensam tullintäkt för SACU kommer sannolikt att negativt påverka statsintäkterna för de mindre ekonomierna. En annan viktig fråga har varit hur reglerna för ursprungskumulation (dvs. möjligheten för Sydafrika att använda regionala insatsvaror och ändå åtnjuta tullfrihet) har behandlats. Sydafrika säger sig löpande ha samrått med sina regionala partners. Avtalet tar hänsyn till dessa frågor bl.a. i artiklarna 22 och 28. 4 Innehållet i avtalet Avtalet är ett s.k. blandat avtal med bestämmelser som omfattas av såväl gemenskapskompetens som av nationell kompetens. Avtalets 109 artiklar är indelade i åtta avdelningar med följande rubriker: allmänna mål, principer och politisk dialog (I), handel (II), handelsrelaterade frågor (III), ekonomiskt samarbete (IV), utvecklingssamarbete (V), samarbete på andra områden (VI), finansiella aspekter på samarbetet (VII), och slutbestämmelser (VIII). Avtalet rymmer dessutom tre sektoriella avtal som har förhandlats separat. Ett av dessa, avtalet om vetenskap och teknologi, trädde i kraft redan hösten 1997. De två andra avtalen som rör fiske samt vin och spritdrycker och som ligger inom ramen för gemenskapens exklusiva kompetens, förväntas kunna slutförhandlas under år 2000. Dessutom omfattar avtalet tio bilagor och två protokoll som utgör en integrerad del av avtalet. Det har avgivits åtta gemensamma förklaringar, två ensidiga förklaringar från gemenskapen, en förklaring från Europeiska investeringsbanken samt tre ensidiga förklaringar från Sydafrika. Förklaringarna och ett protokoll om en politisk dialog mellan parterna har bilagts slutakten. 4.1 Ingressen I avtalets ingress omnämns bl.a. vikten av de befintliga vänskapsbanden mellan parterna och önskan att ytterligare stärka dessa och upprätta bestående förbindelser grundade på ömsesidighet, partnerskap och gemensam utveckling. Vidare uttalas ett erkännande av det sydafrikanska folkets seger över apartheidsystemet och gemenskapens stöd till den politiska omvandlings- och övergångsprocessen i Sydafrika. Dessutom erinras om den betydelse parterna fäster vid Förenta nationernas stadga, de demokratiska principerna och de grundläggande mänskliga rättigheterna. Parterna erinrar om önskan att upprätta nära relationer mellan Sydafrika och AVS-länderna, något som uttrycks genom Sydafrikas anslutning till Lomékonventionen år 1997. Parternas rättigheter och skyldigheter inom ramen för deras WTO-medlemskap beaktas och gemenskapens och dess medlemsstaters stöd för handelsliberalisering och ekonomisk omstrukturering i Sydafrika bekräftas. Dessutom bekräftas parternas åtagande att främja samarbete och ekonomisk integration i regionen, och man uppmärksammar åtagandet att samarbetet mellan parterna inte skall hindra en omstrukturering av tullunionen SACU. Parternas åtagande att främja ekonomisk och social utveckling och respektera arbetstagarnas grundläggande rättigheter bekräftas. Slutligen erinras om vikten av regelbunden politisk dialog i bilaterala och multilaterala sammanhang avseende frågor av gemensamt intresse. 4.2 Syftet Artiklarna 1-3 Syftet med avtalet är att skapa lämpliga ramar för en dialog mellan parterna, stödja Sydafrika under övergångsperioden, främja såväl samarbete och ekonomisk integration i regionen som utvidgning och liberalisering av handeln, uppmuntra landets integrering i världsekonomin och främja samarbetet mellan gemenskapen och Sydafrika. En viktig beståndsdel i avtalet är respekten för de demokratiska principerna, de grundläggande mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Avtalet innehåller också en klausul (artikel 3) om regler för tillvägagångssättet vid brott mot avtalet. Om den ena parten anser att den andra har brutit mot avtalet, får den vidta lämpliga åtgärder. Dessa skall vara förenliga med folkrätten och i första hand vara sådana som vållar minsta möjliga störningar i avtalets tillämpning. 4.3 Politisk dialog Artikel 4 Avtalet föreskriver upprättandet av en regelbunden politisk dialog mellan parterna i alla frågor av gemensamt intresse. Dialogen skall bl.a. främja en ökad förståelse mellan parterna, understödja demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna samt bidra till att bekämpa fattigdom och till att undanröja alla former av diskriminering. Dialogen ska föras på flera olika nivåer, inklusive ministernivå, och äga rum när helst det behövs. Dessutom skall parterna dra nytta av och aktivt bidra till den regionala politiska dialogen mellan EU och länderna i södra Afrika liksom den bredare dialog mellan AVS-länderna och EU som föreskrivs i tillämpliga avtal. (Se vidare under avsnitt 4.16.) 4.4 Handel allmänt Artikel 5 Genom avtalet upprättas under en övergångsperiod ett frihandelsområde. Övergångstiden skall vara högst tio år för gemenskapen och tolv år för Sydafrika. Frihandelsområdet omfattar fri rörlighet för varor inom alla sektorer och avtalet avser dessutom liberalisering av handeln med tjänster och fri rörlighet för kapital. Artiklarna 6-9 Vid klassificering av varor som omfattas av avtalet skall gemenskapen tillämpa den kombinerade nomenklaturen, dvs. gemenskapens interna tulltaxa, och Sydafrika det s.k. harmoniserade systemet, vilket är en internationellt accepterad tulltaxa. För de tullsänkningar som överenskommits skall den bastullsats gälla som tillämpas vid avtalets ikraftträdande. För sådan tullavveckling som påbörjas senare än vid avtalets ikraftträdande skall som bastullsats vanligen gälla den tullsats som tillämpas den dag då tullavvecklingen inleds. Bestämmelserna om avskaffande av importtullar gäller även importavgifter med motsvarande verkan som importtullar samt också tullar av fiskal karaktär med undantag av vissa punktskatter. 4.5 Industriprodukter Artiklarna 10-12 Vid avtalets ikraftträdande skall gemenskapen avveckla alla importtullar och avgifter med motsvarande verkan för varor som har ursprung i Sydafrika. Undantag görs för varor som specificeras enligt förteckningarna i bilaga 2 till avtalet. Importtullar som gäller för dessa varor avvecklas enligt olika tidtabeller. Importtullarna för produkterna i förteckning 1 skall avvecklas över en period om tre år, och motsvarande period är sex år för produkterna i förteckning 2. De produkter som anges i förteckning 3 omfattas av tullavveckling som börjar tre år efter avtalets ikraftträdande fram till sex år efter avtalets ikraftträdande. För vissa stålprodukter genomförs sänkningarna på basis av principen om mest gynnad nation (MGN) och tullfrihet skall vara genomförd år 2004. En rättelse har utfärdats till förteckning 3. Förteckning 4 anger produkter med tullavveckling senast tio år efter avtalets ikraftträdande. För bildelar i denna förteckning kommer den tillämpade tullsatsen att sänkas med 50 procent vid avtalets ikraftträdande. Gemenskapens exakta bastullsatser för varor i denna förteckning kommer att fastställas senare. Enligt förteckning 5 skall tullavveckling eventuellt ske för dessa varor efter särskild översyn under avtalets femte giltighetsår. En rättelse har utfärdats till förteckning 5. När avtalet träder i kraft skall Sydafrika avveckla alla importtullar och avgifter med motsvarande verkan för varor med ursprung i gemenskapen. Undantag gäller för varor som specificeras enligt förteckningar i bilaga 3 till avtalet. Importtullar som gäller för dessa varor avvecklas enligt tidtabeller. Förteckning 1 anger produkter med tullavveckling över en treårsperiod. I förteckning 2 och 3 återfinns produkter där tull- avvecklingen inleds tre år efter avtalets ikraftträdande fram till fem resp. tolv år efter avtalets ikraftträdande. Tullavveckling gradvis under en tolvårsperiod anges för produkter i förteckning 4. För produkter i förteckning 5 skall tullreducering ske enligt en tidsplan på sex, nio eller tolv år. För varor enligt förteckning 6 skall översyn av tullarna ske med jämna mellanrum under avtalets löptid med sikte på ytterligare liberaliseringar av handeln. Sydafrika kommer att lämna förslag till ytterligare liberaliseringar av produkter från bilindustrin som anges i förteckningarna 5 och 6. Parterna skall granska förslaget under sista halvåret år 2000. 4.6 Jordbruksprodukter Artiklarna 13-15 Avtalets bestämmelser tillämpas på produkter med ursprung i gemenskapen och i Sydafrika, som omfattas av WTO:s definition av jordbruksprodukter, och på fisk och fiskeriprodukter. Gemenskapens importtullar för jordbruksprodukter med ursprung i Sydafrika som inte ingår i bilaga 4 till avtalet skall avskaffas när avtalet träder i kraft. I förteckning 1 och 2 till bilaga 4 anges produkter vars importtullar skall avskaffas gradvis under en treårs- resp. tioårsperiod. Tullavveckling inleds tre eller fem år efter avtalets ikraftträdande och avslutas efter tio år för förteckning 3 och 4. En tullfri kvot kan vara aktuell för vissa av dessa produkter under övergångsperioden. Tullsatser för bearbetade jordbruksprodukter anges i förteckning 5. I förteckning 6 återfinns jordbruksprodukter som omfattas av sänkta tullar fr.o.m. avtalets ikraftträdande. Tullsatser som skall ses över med jämna mellanrum under avtalstiden är angivna i förteckning 7. För produkter som anges i förteckning 8 är tullkoncessioner inte tillåtna då dessa produkter omfattas av Europeiska unionens skyddade ursprungsbeteckningar. Bilaga 5 anger tullkoncessioner för import till EG av fiskeriprodukter. Importtullar till Sydafrika av andra jordbruksprodukter med ursprung i gemenskapen än de som anges i bilaga 6 till avtalet skall upphöra när avtalet träder i kraft. Förteckning 1 och 2 till bilaga 6 anger produkter med tullavveckling under en period om tre till fem år. Fem år efter det att avtalet trätt i kraft skall tullavveckling börja ske för produkterna i förteckning 3, och för vissa produkter skall en tullfri kvot tillämpas fr.o.m. avtalets ikraftträdande. Importtullarna i förteckning 4 skall ses över regelbundet. Bilaga 7 till avtalet anger att importtullar för fiskerivaror gradvis skall avvecklas samtidigt som tullarna för motsvarande tulltaxenummer avskaffas av gemenskapen. Artiklarna 16-18 Om import av jordbruksprodukter orsakar allvarliga störningar på den ena partens marknad skall samarbetsrådet fatta beslut om lämplig lösning på problemet. I avvaktan på samarbetsrådets beslut är det möjligt för den berörda parten att vidta tillfälliga skyddsåtgärder. Sydafrika kan begära att gemenskapen prövar förslag för en påskyndad avveckling av importtullar till Sydafrika för jordbruksprodukter samtidigt som en avveckling sker av exportrestitutioner för export till Sydafrika av samma produkter med ursprung i gemenskapen. En översynsklausul anger att gemenskapen och Sydafrika senast fem år efter avtalets ikraftträdande skall överväga ytterligare liberaliseringar av handeln. 4.7 Generella bestämmelser Artiklarna 19-21 Nya kvantitativa restriktioner för import eller export eller åtgärder med motsvarande verkan får inte införas i handeln mellan EG och Sydafrika och redan existerande åtgärder skall avskaffas vid avtalets ikraftträdande. Inte heller får nya tullar eller avgifter med motsvarande verkan införas eller befintliga sådana höjas. Inom samarbetsrådet kan samråd ske om strategiska och praktiska frågor kring parternas jordbrukspolitik. Interna fiskala åtgärder som kan komma att diskriminera någon parts produkter får inte förekomma. Artikel 22 Upprättandet eller upprätthållandet av tullunioner, frihandelsområden eller andra ordningar mellan någon av avtalets parter och tredje land får inte hindras av upprättandet av det nu aktuella avtalet, förutom i de fall de ändrar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i avtalet. Frågor rörande detta skall diskuteras i samarbetsrådet. Artiklarna 23-27 Avtalet medför inte någon begränsning i parternas ömsesidiga rättigheter att vidta åtgärder enligt artikel VI i Allmänna tull och handelsavtalet (GATT), WTO-avtalen om antidumpning, subventioner och utjämningsåtgärder samt avtalen om skyddsåtgärder och om jordbruk. Sydafrika kan dessutom under en övergångsperiod vidta skyddsåtgärder om tullsänkningar enligt avtalet medför allvarliga svårigheter. Avtalet innehåller en sedvanlig undantagsbestämmelse för handelsbegränsningar som grundas på hänsyn till allmän moral, ordning eller säkerhet, att skydda människors och djurs hälsa och liv. Artikel 28 Som villkor för tullförmåner gäller att varorna skall ha sitt ursprung i något av de avtalsslutande parternas länder. Reglerna för ursprungsbestämningen återfinns i protokoll 1 till avtalet. En rättelse har utfärdats till detta protokoll. Reglerna överensstämmer i princip med de ursprungsregler som gäller i frihandelsavtalen mellan EG och länderna i Central- och Östeuropa. Genom särskild utformning av de s.k. kumulationsreglerna stipulerar avtalet att tidigare gällande ekonomiska relationer mellan Sydafrika och övriga länder i södra Afrika samt AVS- staterna inte försämras. 4.8 Etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster Artiklarna 29-31 Parternas åtaganden i WTO:s tjänstehandelsavtal, Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS), bekräftas i avtalet. EG och Sydafrika förbinder sig att sträva efter att i framtiden bilateralt ytterligare liberalisera handeln med tjänster. Hänsyn skall i det sammanhanget tas till de krav på regionala frihandelsarrangemang på tjänsteområdet som ställs i artikel V i GATS. Samarbetsrådet skall senast fem år efter avtalets ikraftträdande göra en översyn av målet om en bilateral liberalisering av tjänstehandeln. Avtalet innehåller en särskild artikel om sjötransporter, vars syfte är att slå vakt om nuvarande praxis rörande internationellt marknadstillträde. 4.9 Löpande betalningar och kapitalrörelser Artiklarna 32-34 Sådana betalningar som avser löpande transaktioner i fritt konvertibel valuta skall tillåtas enligt avtalet. Dock får skyddsåtgärder vidtas under en begränsad tidsperiod för löpande transaktioner om någon av parterna (även ett enstaka medlemsland inom EU) hotas av eller möter allvarliga betalningsbalanssvårigheter. Sådana åtgärder skall stämma överens med de villkor som fastställs enligt GATT 1994 och med artiklarna VIII och XIV i stadgan för Internationella valutafonden (IMF). Den andra parten skall omedelbart underrättas om de åtgärder som vidtas och snarast möjligt förses med en tidsplan för avveckling av åtgärderna. 4.10 Konkurrenspolitik och statligt stöd Artiklarna 35-40 Konkurrensbegränsande förfaranden och missbruk av dominerande ställning är oförenliga med avtalet och skall beivras i enlighet med parternas interna lagstiftning efter samråd inom samarbetsrådet. Tekniskt bistånd skall lämnas till Sydafrika vid omstrukturering av konkurrenslagstiftning och konkurrenspolitik. Artiklarna 41-44 Statligt stöd är oförenligt med avtalet om sådant stöd exempelvis gynnar vissa företag eller produktionen av vissa varor, snedvrider eller hotar snedvrida konkurrensen. Parterna är överens om att statligt stöd skall beviljas på ett rättvist, skäligt och öppet sätt. Artiklarna innehåller även stadganden om korrigerande åtgärder, öppenhet om statliga stödinsatser samt tillämpning av artiklarna VI och XVI i GATT 1994 samt i WTO- avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. 4.11 Andra handelsrelaterade bestämmelser Artiklarna 45-49 På upphandlingsområdet skall gemenskapen och Sydafrika samarbeta för att se till att villkoren för tillträde till parternas upphandlingskontrakt är rättvisa, skäliga och öppna. Vad gäller immateriella rättigheter skall parterna säkerställa ett effektivt skydd i överensstämmelse med högsta internationella standard. Avtalet innehåller också en bestämmelse om att Sydafrika kan erhålla tekniskt bistånd i syfte att förbättra dess lagar och administrativa kapacitet för skydd och upprätthållande av immateriella rättigheter. Samarbete skall även påbörjas inom bl.a. standardisering och kvalitetssäkring, mellan tulltjänsterna i resp. land, samt inom statistikområdet. Samarbetet inom tullens område skall i huvudsak ske inom ramen för protokoll 2 till avtalet. I protokollet förbinder sig parterna att bistå varandra för att förebygga, utreda och beivra verksamhet som strider mot tullagstiftningen. Biståndet skall inte påverka befintliga regler om ömsesidigt bistånd i straffrättsliga frågor. Biståndet skall ske efter begäran och omfattar överlämnandet av information. På eget initiativ skall information överlämnas om bl.a. misstänkt illegal verksamhet, nya medel eller metoder samt varuslag som är föremål för smuggling. Vissa undantag görs från skyldigheten att lämna bistånd, bl.a. om risk finns för kränkande av Sydafrikas eller något medlemslands suveränitet. 4.12 Ekonomiskt samarbete Artiklarna 50-64 Det ekonomiska och industriella samarbetet mellan parterna skall utvecklas och främjas till fördel för dem båda och för regionen i dess helhet. Samarbetet skall bl.a. underlätta omstruktureringen och moderniseringen av Sydafrikas industri. Detta skall ske på sådant sätt att bl.a. skydd av miljön, hållbar utveckling och bättre ekonomiska möjligheter säkras. Ömsesidigt fördelaktiga investeringar skall främjas, t.ex. genom skydd för investeringarna. Parterna skall också samarbeta för att utveckla handeln dem emellan. Ett av flera led i detta arbete är strävan att söka förbättra de sydafrikanska produkternas konkurrenskraft. Olika insatser skall göras för att utveckla och förstärka mikroföretag såväl som små och medelstora företag i Sydafrika. Ett samarbete inleds inom områdena informations- och kommunikationsteknik (dvs. post, radio, tv, telekommunikation och informationsteknik), bl.a. i syfte att förbättra tillgången i Sydafrika på kommunikationsmedel, elektronik och informationsteknik och ge stöd till samarbetet mellan länderna i regionen på detta område. Samarbetet inom energisektorn syftar till att förbättra sydafrikanernas tillgång till ekonomiskt överkomliga, tillförlitliga och hållbara energikällor. Även på detta område skall ett regionalt samarbete understödjas, vilket syftar till att utnyttja lokala energitillgångar på ett effektivt och miljövänligt sätt. Samarbete inom områden som postväsende, gruvdrift, transporter, turism, jordbruk, tjänster och konsumentpolitik omfattas också av avtalet. Dessutom avser parterna att upprätta ett separat fiskeavtal. 4.13 Utvecklingssamarbete och samarbete på andra områden Artiklarna 65-82 Utvecklingssamarbetet skall enligt avtalet särskilt bidra till en harmonisk och hållbar utveckling i Sydafrika, integrering av Sydafrika i världsekonomin och till att befästa demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Stödåtgärder som bidrar till att bekämpa fattigdomen skall ges prioritet. Särskilt kommer programmet att inriktas på de grupper som tidigare missgynnades i landet och hänsyn tas till både jämställdhet och miljö. I utvecklingssamarbetet kommer dialog och partnerskap att främjas. För utvecklingssamarbetet skall ett flerårigt vägledande program utformas. Artiklarna 83-92 Andra områden för samarbetet mellan avtalsparterna utgörs av vetenskap och teknik, samarbete för att förbättra miljön och bekämpa globala miljöproblem, kultur, sociala frågor, däribland samarbete om exempelvis jämställdhet, våld mot kvinnor, barns rättigheter, lindring av fattigdomen m.m., information, press och audiovisuella media, mänskliga resurser, kamp mot narkotika och penningtvätt, uppgiftsskydd samt hälsa. 4.14 Finansiella aspekter på samarbetet Artiklarna 93-96 Sydafrika skall få ekonomiskt och tekniskt bistånd från gemenskapen i form av gåvobistånd och lån för att förverkliga målen i avtalet. Gåvobiståndet skall finansieras med medel från gemenskapsbudgeten. 4.15 Slutbestämmelser Artiklarna 97-109 Ett samarbetsråd upprättas för att bl.a. säkerställa att avtalet och dialogen genomförs och fungerar väl. Parterna skall tillsammans avgöra hur rådet skall vara sammansatt samt formerna för möten, dagordning och dylikt. Samarbetsrådet skall ha rätt att fatta beslut i alla de frågor som avtalet omfattar. Avtalet skall gälla på obestämd tid med en uppsägningstid på sex månader. Avtalet kan också utvidgas och kompletteras för nya sektorer eller verksamheter. En översyn ska göras inom fem år efter ikraftträdandet. Här återfinns även regler för lösning av tvister om tillämpningen eller tolkningen av avtalet. Avtalet träder i kraft den första dagen i den månad som följer på den månad då alla parter har godkänt det. 4.16 Ikraftträdande och provisorisk tillämpning Inom EU fördes långa diskussioner beträffande den rättsliga formen för avtalet, om det i enlighet med kommissionens uppfattning var att betrakta som ett gemenskapsavtal eller om det i enlighet med medlemsstaternas uppfattning snarare var ett s.k. blandat avtal. Medlemsstaternas åsikt grundade sig på uppfattningen att avtalet även täcker områden som utgör nationell kompetens, t.ex. politisk dialog, vissa bestämmelser som rör det ekonomiska samarbetet och brottsbekämpning. Rådets beslut om undertecknande av avtalet grundade sig på bedömningen att det var ett blandat avtal. Dessutom fanns det hos samtliga parter ett starkt politiskt önskemål om ett snabbt ikraftträdande av avtalet. Att invänta att avtalet skulle godkännas av parterna i enlighet med deras interna förfaranden, något som i vissa EU-länder kan ta minst ett år eller längre, innan avtalet skulle kunna träda i kraft ansågs inte som något tilltalande alternativ. Enligt Wienkonventionen den 23 maj 1969 om traktaträtten (SÖ 1975:1) kan en internationell överenskommelse, eller en del av en internationell överenskommelse, tillämpas provisoriskt i avvaktan på överenskommelsens ikraftträdande dels om överenskommelsen föreskriver det, dels om parterna på annat sätt har överenskommit om detta (artikel 25.1). Genom Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem (SÖ 1999:4) fördragsfästes möjligheten till provisorisk tillämpning i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget). Enligt artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget kan rådet fatta beslut om provisorisk tillämpning av ett avtal i avvaktan på att det formellt träder i kraft. Rådet beslutade den 28 juli 1999 om en provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i det blandade avtalet i enlighet med ett avtal genom skriftväxling om provisorisk tillämpning. Gemenskapen och Sydafrika har i en skriftväxling kommit överens om att tillämpa dessa bestämmelser provisoriskt i avvaktan på att godkännandeproceduren fullföljs så att avtalet kan träda i kraft. Den provisoriska tillämpningen, som endast berör bestämmelser i avtalet som rör gemenskapens kompetens, påbörjades den 1 januari 2000. Följande artiklar omfattas av den provisoriska tillämpningen: 1-3, 5-28, 65-82, 93-97 och 99-109. Dessutom omfattas bilagorna 1-7 och 10 samt protokoll 1 och 2 till avtalet. Medlemsstaterna och Sydafrika har i ett protokoll, som har bifogats slutakten, kommit överens om att inleda en regelbunden politisk dialog när den provisoriska tillämpningen blir gällande, dvs. den 1 januari 2000. Under den tid då avtalet tillämpas provisoriskt skall, när det gäller genomförandet av institutionella aspekter (artikel 97), en företrädare för kommissionen vara ordförande för samarbetsrådet och lägga fram gemenskapens ståndpunkt. Utifrån kommissionens förslag skall rådet besluta om den ståndpunkt som gemenskapen skall inta inom samarbetsrådet. 5 Godkännande av avtalet Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Republiken Sydafrika å andra sidan. Skälen för regeringens förslag: I avtalet är det Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna som är avtalsparter på den ena sidan. Avtalet är därmed ett s.k. blandat avtal. Avtalet är ett associeringsavtal. Detta innebär att avtalet syftar till att knyta tredje land närmare gemenskapen och dess regelverk än vad som är fallet då parterna ingår t.ex. ett samarbetsavtal. Vissa organ inrättas som skall övervaka avtalets tillämpning. Avtalet reglerar bl.a. frågor inom den gemensamma handelspolitikens område. Av artikel 133 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och EG-domstolens praxis framgår att Europeiska gemenskapens traktatkompetens inom den gemensamma handelspolitiken är exklusiv. Det nu aktuella avtalet reglerar emellertid även förhållanden som ligger inom ramen för medlemsstaternas kompetens. Det gäller t.ex. de delar av avtalet som avser politisk dialog, vissa frågor om det ekonomiska samarbetet och brottsbekämpning. Sydafrika har sedan övergången från apartheidsystem till ett demokratiskt styre år 1994 fått en ökad betydelse för Europa och Sverige. Det nu aktuella avtalet syftar till att bredda och fördjupa relationerna med Sydafrika och understödja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i landet. Målet är att bidra till en positiv utveckling i Sydafrika under övergångsperioden till stabil demokrati, en övergång kantad av både svårigheter och möjligheter. Avtalet ger ramarna för en politisk dialog, definierar ett brett spektrum av samarbetsområden och öppnar vägen för frihandel. Skapandet av ett frihandelsområde förutses, trots att vissa väsentliga produkter undantas, kunna bidra till ett ökat handels- och exportutbyte. Detta antas vidare ge nödvändiga impulser till att ytterligare modernisera och omstrukturera den sydafrikanska ekonomin. Avtalet förutses kunna bidra till ett politiskt stabilt och ekonomiskt välmående Sydafrika. Hela regionen antas gynnas av denna positiva utveckling. De positiva konsekvenserna av avtalet för regionen bedöms allmänt överskugga eventuella negativa följder, exempelvis i form av minskade tullintäkter för SACU-länderna. Avtalet visar på den vikt som man på EU:s sida tillskriver det nya demokratiska Sydafrika och landets utvecklingspotential. Det lägger grunden för samarbete inom flera olika områden. Avtalet skapar dessutom goda möjligheter till att fördjupa och bredda detta samarbete. Denna tanke överensstämmer väl med den svenska målsättningen att uppnå ett partnerskapsbaserat samarbete på en rad olika områden med länderna i Afrika. Avtalet bedöms vara ett viktigt och bra första steg mot ett ökat handelsutbyte mellan Sydafrika och gemenskapen. Som har framgått av det föregående reglerar avtalet med Sydafrika också förhållanden som ligger utanför gemenskapens kompetens. Sålunda innehåller avtalet regler som innebär åtaganden för medlemsstaterna och därmed också för Sverige. Regeringen bedömer att de områden inom avtalet som ligger inom medlemsstaternas kompetens sammantagna är av större vikt. Avtalet skall därför enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdag Sydafrikanska företag får vara med i budgivningen för kontrakt till utvecklingsprojekt som finansieras av EDF. Ursprungskumulationsreglerna innebär möjlighet att vid tillverkning av en vara använda material från en leverantör inom Loméområdet eller från annat geografiskt närliggande utvecklingsland. Handelspreferensarrangemangen innebär att Loméländerna får tullfrihet i EU. I SACU ingår Botswana, Lesotho, Namibia, Swaziland och Sydafrika. SADC:s medlemmar är Angola, Botswana, Lesotho, Malawi, Mauritius, Moçambique, Namibia, Sydafrika, Swaziland, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. 1 12