Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla Prop. 1999/2000:86 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 28 mars 2000 Göran Persson Björn Rosengren (Näringsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås mål, inriktning och prioritering av områden för IT-politiken. Vidare föreslås en ändring i ledningsrättslagen (1973:1144), en ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd samt en ansvars- fördelning vad gäller informationssäkerhetsarbetet. Informationstekniken präglas av snabbhet och gränslöshet. Utveck- lingen påverkar oss alla och förändrar våra levnadsvillkor. 1996 års IT- proposition innehöll bl.a. förslag till mål för en nationell IT-strategi, ett handlingsprogram och prioriterade statliga uppgifter. Dessa har följts upp och avrapporterats åren 1997 och 1998. En tredje uppföljning ingår nu som en bilaga till föreliggande proposition. Regeringen anser att tidigare angivna grundläggande mål kan ligga kvar men att de behöver utvecklas och preciseras. Det gäller också de prioriterade åtgärdsområdena. Mot bakgrund av att Sverige redan är en ledande IT-nation bör ambitionen vara att Sverige som första land blir ett informationssamhälle tillgängligt för alla. För att uppnå detta krävs målmedvetna insatser inom varje politikområde. Regeringens strävan är att IT-politiken skall bidra till ökad måluppfyllelse av de allmänna politiska målen och föreslår en inriktning som skall vara vägledande. Regeringen föreslår vidare att statens insatser främst ska prioritera tre uppgifter. Dessa är: tilliten till IT, kompetensen att använda IT samt till- gänglighet till informationssamhällets tjänster. För att underlätta en utbyggnad av IT-infrastrukturen med hög över- föringskapacitet i befintliga ledningsnät och kanalisationer föreslås änd- ringar i ledningsrättslagen (1973:1144). Ledningsrättslagen ger möjlighet att efter ett förrättningsförfarande bevilja rätt att på någon annans mark dra fram och begagna ledningar (ledningsrätt). I lagen föreslås några nya bestämmelser som bl.a. innebär att den som erhållit ledningsrätt för elektrisk starkströmsledning för vilken koncession krävs eller för stark- strömsledning som behövs för teleledning ska ha rätt att, utan nytt förätt- ningsförfarande, utnyttja befintligt utrymme för att dra fram och begagna vissa andra ledningar som kan utnyttjas för bl.a. IT-ändamål. De nya be- stämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Propositionen innehåller dessutom inriktning för statens åtaganden vad avser IT-infrastrukturen. Inriktningen avser omfattningen av stöd till utbyggnad i glesbygd och kommande utformning av stöd till kommuner för att möjliggöra abonnentanslutning med hög överföringskapacitet i glest bebyggda områden genom lokala transport- och accessnät samt skattereduktion för abonnenter för anslutning till kommunikationsnät med hög överföringskapacitet. I propositionen ingår också ett förslag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Förslaget innebär att enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin arbetsplats i bostaden inte skall medföra att arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2000. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 6 2 Lagtext 7 2.1 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) 7 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd 9 3 Ärendet och dess beredning 10 4 Utgångspunkter för IT-politiken 13 4.1 Utvecklingen mot informationssamhället 13 4.2 Sverige som IT-nation 14 4.2.1 Ett internationellt perspektiv på Sverige 14 4.2.2 Den svenska IT-användningen i arbete och hem 15 4.3 IT:s betydelse på några viktiga områden 16 4.3.1 IT, sysselsättning och tillväxt 16 4.3.2 IT och livskvalitet 17 4.3.3 IT och demokrati 18 4.3.4 IT och massmedierna 19 4.4 IT-politiken 19 4.4.1 Vidtagna IT-politiska åtgärder 19 4.4.2 Utgångspunkter för en IT-politik för framtiden 22 5 Mål, handlingsprogram och lagförslag 24 5.1 Det IT-politiska målet 24 5.2 IT-politikens inriktning 25 5.2.1 Förslag om IT-politikens inriktning 25 5.2.2 Prioriterade uppgifter för staten 31 5.2.3 Ett handlingsprogram för statens insatser 32 5.3 Tillit till IT 35 5.3.1 Allmän inriktning 35 5.3.2 Informationssäkerhet 35 5.3.3 Åtgärder inom prioriterade informationssäkerhetsområden 44 5.3.4 Export av kryptoprodukter 49 5.4 Kompetens 49 5.4.1 Statliga insatser 49 5.4.2 Bakgrund 51 5.4.3 Skolväsendet 54 5.4.4 IT och vuxenutbildning 58 5.4.5 Kompetensutveckling i arbetslivet 60 5.4.6 IT vid universitet och högskolor 63 5.4.7 Elektronik och IT-baserad industri 66 5.4.8 Ett kompetenscentrum för Internetteknik 67 5.4.9 IT-forskningen inom EU 68 5.5 Tillgänglighet 69 5.5.1 Inledning 69 5.5.2 Allmänt om teknisk infrastruktur 70 5.5.3 Förslag till ändring i ledningsrättslagen 71 5.5.4 Ett nationellt IT-infrastrukturprogram 77 5.5.5 Informationsteknikens betydelse för regional utveckling och utjämning 86 5.5.6 Övriga insatser för den tekniska infrastrukturen 89 5.5.7 Samhällets informationsförsörjning 94 5.5.8 Statistik om informations- och kommunikationsteknik 96 5.6 Användningen av IT 97 5.6.1 IT för demokrati 97 5.6.2 Staten som föregångare inom IT-användning 100 5.6.3 Elektronisk handel 103 5.6.4 Hälso- och sjukvård, stöd och service samt socialförsäkring 112 5.6.5 Konvergensen mellan tele-, data- och medieverksamhet 115 5.6.6 Skydd av barn från skadligt innehåll 117 5.6.7 Marksänd digital-TV 119 5.6.8 IT i arbetslivet 120 5.6.9 Ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd 122 5.6.10 IT-användningen och en ekologiskt hållbar utveckling 126 5.7 Ändring av årlig redovisning 128 6 Börsintroduktion av Telia AB 129 7 Ekonomiska konsekvenser 130 8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 131 9 Författningskommentar 131 9.1 Lag om ändring i ledningsrättslagen 131 9.2 Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd 133 Bilaga 1 Redogörelse för utvecklingen efter 1996 års IT-proposition 134 Bilaga 2 Sammanfattning av Statskontorets rapport ”Svenska delen av Internet” (1997:18) 214 Bilaga 3 Sammanfattning av Statskontorets rapport Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18) 216 Bilaga 4 IT-infrastrukturutredningens förslag till ändring i ledningsrättslagen 219 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser 220 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 222 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 224 Bilaga 8 Distansarbetsutredningens lagförslag 225 Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser 226 Bilaga 10 Lagrådets yttrande 227 Bilaga 11 Ordförklaringar och förkortningar 228 Bilaga 12 Tekniska begrepp inom IT-infrastrukturområdet 232 Bilaga 13 Statistik 245 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 mars 2000 272 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen dels antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144), 2. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, dels godkänner vad regeringen föreslår om 3. IT-politiskt mål (avsnitt 5.1), 4. IT-politikens inriktning (avsnitt 5.2.1), 5. prioriterade uppgifter (avsnitt 5.2.2), 6. ansvarsfördelning vad gäller informationssäkerhetsarbetet (avsnitt 5.3). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) Härigenom föreskrivs att det i ledningsrättslagen (1973:1144) skall införas tre nya paragrafer, 3 a, 13 d och 29 a §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a § Ledningsrätt som avser sådan ledning som anges i 2 § första stycket 2 ger ledningens inne- havare rätt att inom det utrymme som har upplåtits för ledningen dra fram och begagna även sådana ledningar som anges i 2 § första stycket 1. Ledningens innehavare får dra fram ledning med stöd av första stycket tidigast två veckor efter det att fastighetens ägare underrättats om när arbetet skall påbörjas. Underrättelse skall anses ha skett när meddelandet sänts med brev till fastighetsägaren under dennes adress. 13 d § I fråga om ersättning för skada och intrång på grund av att ledningen dras fram och begagnas med stöd av 3 a § skall be- stämmelserna i 4 kap. expropria- tionslagen (1972:719) tillämpas. Vid tillämpningen av 3 § i samma kapitel skall den tid om tio år som där anges räknas från den dag då fastighetsägaren underrättats om när arbetet skulle påbörjas. 29 a § Bestämmelserna i 5 och 6 kap. expropriationslagen (1972:719) skall tillämpas i fråga om ersättning enligt 13 d §. I fråga om rättegångskostnader gäller vad som sägs i 16 kap. 14 § andra och tredje stycket, 17 kap. 3 § andra stycket och 18 kap. 2 § andra stycket fastighetsbild- ningslagen (1970:988) om rätte- gångskostnader i mål om inlösen- ersättning. ____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd skall ha följande lydelse. 22 § Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler. Har arbetsgivaren flera drifts- enheter, fastställs en turordning för varje enhet för sig. Om arbets- givaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje av- talsområde. Finns det i ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbets- tagarorganisations avtalsområde fastställas en gemensam turord- ning för samtliga enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt 29 §. Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en tur- ordning för varje enhet för sig. Enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin arbetsplats i sin bostad medför inte att den arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samtliga enheter på orten, om organisa- tionen begär det senast vid för- handlingar enligt 29 §. Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbets- tagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000 3 Ärendet och dess beredning Sedan år 1994 har regeringen haft en kommission för analys av informationsteknikens påverkan på samhällsutvecklingen, IT– kommissionen. Kommissionen genomför analyser och pekar på framtida möjligheter inom IT-området samt främjar en bred användning av informationsteknik. Arbetet är långsiktigt. IT–kommissionen arbetar i nätverk, s.k. observatorier som bildats för prioriterade områden: Demokrati och medborgarskap, Informationssäkerhet, IT-rättsliga frågor, IT-infrastruktur, Kunskap och kompetens samt Tillväxt. Uppdraget sträcker sig till den 30 maj 2003. Regeringen lämnade våren 1996 propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125) till riksdagen. Det är den som avses när i det följande talas om 1996 års IT-proposition. Förslag till mål för en nationell IT-strategi, ett handlings- program och prioriterade uppgifter lades fram. Riksdagen godkände regeringens förslag och gav också regeringen till känna vad trafikutskottet anfört om att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna inom IT- användningen borde uppmärksammas tydligare och att regeringen borde återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi för detta arbete (bet. 1995/96:TU 19, rskr.1995/96:282). Riksdagen gav även regeringen tillkänna att den parlamentariska förankringen skulle stärkas genom en årlig rapportering till riksdagen av utvecklingen inom IT-området. Regeringen har hittills lämnat två skrivelser till riksdagen (skr 1997/1998:19, bet. 1997/98:TU7 samt skr. 1998/99:2, bet. 1998/99:TU4). I föreliggande proposition lämnas den begärda skrivelsen i form av en redogörelse för utvecklingen samt uppföljning av de mål som tidigare satts upp inom IT-området i bilaga 1. I propositionen föreslås ett nytt mål, inriktning samt prioriterade uppgifter för IT-politiken. Under propositionsarbetet har flera myndigheter bl.a. Statskontoret, Post- och telestyrelsen (PTS), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) under hand getts tillfälle att komma med synpunkter på förslagen. De har lämnat vissa synpunkter men inte haft något att invända mot förslagen i stort. Regeringen uppdrog genom beslut den 26 september 1996 åt Statskontoret att utreda den svenska delen av Internet innefattande en beskrivning av Internet, att göra en analys av framtida krav och komma med förslag till åtgärder. Statskontoret skulle undersöka behovet av och förutsättningarna för att öka säkerheten och användbarheten i den svenska delen av Internet. Uppdraget redovisades för regeringen den 1 oktober 1997. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 2. Rapporten innehåller inga lagförslag. Vidare uppdrog regeringen den 25 september 1997 åt Statskontoret att ta fram en sammanhållen strategi som skulle precisera statens ansvar och ange hur säkerhetsarbetet kunde inordnas i det nationella handlings- programmet för IT samt hur arbetet med IT-säkerhetsfrågorna borde organiseras och fördelas mellan olika statliga myndigheter. Statskontoret lämnade sin rapport Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet den 24 juni 1998. Rapporten innehåller inga lagförslag. En samman- fattning av rapporten finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning över remissvaren finns tillgängligt i Närings- departementet (dnr N1999/504/ITFoU). Regeringen uppdrog den 2 juli 1997 åt en särskild utredare att utreda behovet av förutsättningarna för, samt konsekvenserna av en samordning av lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig radiokommunikation och televerksamhet med utgångspunkt i att lagstiftningen bör underlätta utvecklingen av elektroniska informationstjänster och ta tillvara medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på sådana tjänster. Utredaren skulle också bedöma om det behövs ytterligare lagstiftning för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom området för elektroniska informationstjänster samt för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar. Utredningen antog namnet Konvergensutredningen. Uppdraget redovisades i april 1999 i betänkandet (SOU 1999:55) Konvergens och förändring. Samordning av lagstiftningen för medie- och telesektorerna. Betänkandet har remiss- behandlats. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr. Ku1999/1683). Ledningsrättslagen Regeringen beslutade den 23 juli 1998 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att utreda tillgången till avancerad informations- och kommunikationsteknisk infrastruktur ur ett regionalt och socialt perspektiv. Utredaren skulle presentera förslag till hur staten i samverkan med näringsliv och teleoperatörer skulle kunna uppnå god regional och social täckning av sådan infrastruktur (dir. 1998:61). Utredaren lämnade den 11 juni 1999 sitt betänkande Bredband för tillväxt i hela landet (SOU 1999:85). IT-infrastrukturutredningen föreslog vissa ändringar i ledningsrättslagen (1973:1144) bl.a. för att underlätta utbyggnaden av ledningar med hög överföringskapacitet. I denna proposition tar regeringen endast upp den förslagna ändringen i ledningsrättslagen (1973:1144) som gör det möjligt att utan nytt förrättningsförfarande kunna utnyttja ledningsrätt för starkström även för ledning för telekommunikation. Utredningens övriga författningsförslag bereds inom Regeringskansliet. Utredningens lagförslag i den delen finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Närings- departementet (dnr N1999/8354/ITFoU). Lagrådet Regeringen beslutade den 3 februari 2000 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten i förhållade till lagrådsremissen Turordning vid distansarbete Regeringen bemyndigade den 5 juni 1997 chefen för Arbetsmarknads- departementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över regleringen av distansarbete. Med stöd av detta bemyndigande för- ordnades den 26 juni 1997 en särskild utredare. Utredarens uppgift var bl.a. att belysa förekomsten av olika former av distansarbete, de konsekvenser som sådant arbete kan ha för arbetsförhållandena, den yttre miljön och i andra avseenden samt klarlägga de hinder lagstiftningen kan innebära för att införa och genomföra distansarbete samt behovet av skydd för den enskilde. Den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen, arbetsmiljölagen, arbetstidslagen, jämställdhetslagen, lagstiftningen om ansvar och ersättning för skada på person eller egendom samt socialförsäkringslagstiftningen skulle ingå i översynen, liksom annan lagstiftning som kan ha betydelse för införandet och utförandet av distansarbete. Utredaren skulle slutligen föreslå de ändringar eller kompletteringar av lagstiftningen som erfordrades. Utredaren (under namnet distansarbetsutredningen) lämnade i september 1998 sitt betänkande Distansarbete (SOU 1998:115). Betänkandet innehåller en belysning av olika aspekter på distansarbetet samt en beskrivning av svårigheterna att beräkna omfattningen av distansarbete, bl.a. med hänsyn till att det saknas en enhetlig definition av begreppet. Enligt Statistiska centralbyråns Arbetskraftundersökning 1998 förlägger emellertid 9 procent av samtliga arbetstagare eller 300 000 personer i Sverige sitt arbete till hemmet regelbundet. Betänkandet innehåller vidare en redovisning av vilka regler som gäller och behovet av förändrad reglering genom lagstiftning eller avtal. I betänkandet lämnas två lagförslag. Det ena lagförslaget avser en ändring av turordningsreglerna i 22 § lagen (1982:80) om anställnings- skydd (anställningskyddslagen) medan det andra avser en ändring i anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) beträffande avdrag för bostadskostnad. Utredaren lämnar vidare förslag om försöksverksamhet, information och forskning om distansarbete samt om kartläggning av utlokaliserad verksamhet. Utredaren redovisar dessutom till hjälp för parterna i distansarbetsförhållanden en checklista över frågor som bör beaktas i avtal och överenskommelser om distansarbete. Regeringen tar här upp förslaget till ändring av anställningsskydds- lagen. Övriga förslag kommer att beredas vidare i Regeringskansliet. Distansarbetsutredningens förslag till ändring av anställningsskydds- lagen finns i bilaga 8. Betänkandet har remissbehandlats och en för- teckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. Remissyttrandena finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N1999/1419/ARM). Lagrådet Regeringen beslutade den 2 mars 2000 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag likalydande med det som finns i propositionen. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. 4 Utgångspunkter för IT-politiken Sverige är en av världens mest framstående IT-nationer med bl.a. en stark industriell bas, hög användning av informationsteknik (IT) både inom offentlig och privat sektor samt en stark expansion av företag inom IT-sektorn. Sverige är t.ex. världsledande inom trådlös kommunikation och Internetanvändning. Bakgrunden till detta är bl.a. svenska traditioner inom tekniskt systembyggande. Sverige har en lång ingenjörs- och innovationstradition inom telekommunikationsområdet. En förklaring är den breda användningen av IT och snabbheten hos stora grupper i samhället att acceptera den tekniska utvecklingen, bl.a. stimulerad av personaldatorreformen år 1998. Andra bakomliggande förklaringar är det pågående kunskapslyftet, den sedan gammalt väl utbyggda teleinfra- strukturen, den internationellt sett tidiga liberaliseringen av tele- marknaden och det faktum att svenska universitet anslöt sig till Internet långt före resten av Europa. Den svenska traditionen med pragmatisk samverkan mellan stat och näringsliv är också en viktig framgångsfaktor. Sveriges ställning som tidig användare av avancerad teknik ger goda förutsättningar för framtiden. 4.1 Utvecklingen mot informationssamhället Samhället står i dag mitt uppe i en samhällsomvandling som går under namn som ”den digitala revolutionen” eller ”IT-revolutionen”. Motorn i processen är informationstekniken, IT. Informationstekniken represen- terar en ny basteknik, precis som en gång elektriciteten och bensinmotorn i industrialismens barndom. Snart kommer informationstekniken att finnas representerad överallt i samhället, ”informationssamhället”. Informationstekniken präglas av snabbhet, växelverkan och gränslös- het. Tid och rum spelar allt mindre roll. Människor kan lättare kontakta varandra. Gamla arbeten och branscher försvinner, samtidigt som nya uppstår. Information flödar fritt i nästan obegränsad omfattning. Informationstekniken förändrar vår verklighet, hastigt och dramatiskt. Denna utveckling kommer att beröra och påverka oss alla. Villkoren för företagande, arbetsliv, kultur, utbildning och politik förändras i det in- formationssamhälle som nu är under framväxt. Vad är IT? Begreppet IT har mycket snabbt blivit en självklar del av vårt vardagsspråk. Ändå är det långtifrån självklart eller entydigt vad det står för. I Trafikutskottets betänkande (bet. 1995/96:TU19) gjordes följande definition: Informationsteknik, IT, är ett samlingsbegrepp för olika tekniker som används för att skapa, lagra, bearbeta, överföra och presentera ljud, text och bild. IT gör denna hantering möjlig oberoende av mängden information och geografiska avstånd. Sammansmältningen av tele-, data- och medieområdena har lett till att begreppet IT numera omfattar all datorbaserad hantering av information. Begreppet informations- och kunskapssamhället används vidare som en benämning på en vidareutveckling av industrisamhället där information och kunskap utgör en allt viktigare resurs för att skapa nationellt välstånd. Denna proposition kommer i första hand att följa denna definition, i vilken även digital kommunikationsteknik ingår. IT kan sägas vara ett stort tekniskt system för informationshantering och kommunikation i vid mening, som bygger på en sammansmältning av olika tekniker och äldre infrastrukturer, främst datorn och telesystemet samt TV- och annan medieteknik. Men det är viktigt att vara klar över att IT och informationssamhället inte bara är en integration av datorer, medieteknik och telesystem i snävt teknisk mening, utan också ett sociotekniskt system där ägandeform, organisation och regelverk i hög grad avgör utvecklingen. Det krävs människor och organisationer som bygger, driver och utnyttjar systemen, och det krävs rättsliga och ekonomiska villkor som reglerar dem. Med andra ord spelar sociala, kulturella, politiska och ekonomiska faktorer en avgörande roll för informationsteknikens utveckling. Det engelska begreppet för IT är Information Technology, eftersom technology även betyder teknik. Detta begrepp översätts här till informationsteknik, inte informationsteknologi som normalt sett betecknar vetenskapen om informationsteknik. I bilaga 11 finns ord- förklaringar och i bilaga 12 beskrivs några begrepp inom IT- infrastrukturområdet. 4.2 Sverige som IT-nation 4.2.1 Ett internationellt perspektiv på Sverige I Sverige går utvecklingen mycket snabbt inom IT-området. Vi har en stark och snabbt växande IT-sektor och en jämförelsevis intensiv användning av IT i mer traditionella näringar. Sverige är bland världens ledande nationer vad gäller antal telefonlinjer, mobiltelefoner, datorer och Internetabonnemang per invånare (se även bilaga 13 med statistik). Den svenska telemarknaden var en av de första inom EU att konkurrens- utsättas, vilket innebar att Sverige utgjorde en utmärkt testmarknad. Nära 160 teleoperatörer har till Post- och telestyrelsen anmält att de bedriver televerksamhet enligt telelagen. Det område som fått mest upp- märksamhet det senaste året rör utvecklingen av ny teknik för att använda Internet över de mobila näten. Här är Sverige i absolut världsklass. Detta är glädjande och betyder att Sverige har goda möjligheter att även fortsättningsvis vara bland de ledande länderna i världen när det gäller IT-utveckling. Det sker ett betydande inflöde av utländska investeringar till Sverige avseende forskning och utveckling (FoU) på IT-området. Flera av världens största IT- och telekom- munikationsföretag har nyligen valt att förlägga forskningsintensiv verksamhet till Sverige. Sådana företag är t.ex. Microsoft, Nokia, Intel och IBM. Det förekommer en rad olika indikatorer på vad som utgör en ”ledande IT-nation” och det finns många internationella jämförelser på IT- området. Ett lands IT-mognad mäts inte bara med förekomsten av infrastruktur och hårdvara av olika slag utan också i attityder och beteendeförändringar hos företag och hushåll. Sverige är en ledande IT- nation på många områden, men inte alla. Analysföretaget IDC (International Data Corporation) publicerar årligen en global analys av informationssamhällets utveckling, ett s.k. World Times Information Society Index (ISI). Enligt den senaste under- sökningen, som presenterades i februari i år, är Sverige inte bara ledande i Europa utan har även passerat USA som IT-nation. Den främsta driv- kraften bakom de svenska framgångarna anges vara personalköpen av pc, som har ökat pc-användningen och kunnandet i Sverige. Efter Sverige och USA kommer Finland, Norge och Danmark. Sett till informationsteknikens andel av BNP har Sverige den näst högsta i världen efter USA. Vidare var Sverige OECD:s fjärde största exportör av kommunikationsutrustning år 1997 och när det gäller export av program hamnade Sverige på en tionde plats samma år. Internet växer globalt sett snabbare än vad något annat informations- tekniskt verktyg gjort tidigare. Mängden överförd information på Internet fördubblas var hundrade dag. Med hänsyn till antalet användare och andelen Internetanvändare av befolkningen är tre länder eller regioner ledande i Europa, nämligen Storbritannien, Tyskland och de nordiska länderna, enligt en rapport från Sveriges Tekniska Attachéer. Enligt andra uppgifter är Sverige det land i Europa där procentuellt sett flest invånare använder Internet. I jämförelse med USA ligger Sverige och övriga nordiska länder bra till. I Norden är Internetanvändningen i nivå med den nordamerikanska. Ett stort antal undersökningar visar att elektronisk handel, närmare bestämt konsumenthandel över Internet, för närvarande är mest utbredd i Nordamerika men även här är Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna ledande i Europa. 4.2.2 Den svenska IT-användningen i arbete och hem Undersökningar visar att 60–70 procent av sysselsatta i Sverige har tillgång till datorer på arbetet. Enligt Statskontoret hade 89 procent av de sysselsatta i statlig verksamhet och 78 procent i landstingen tillgång till dator på arbetsplatsen våren 1998. I kommuner och i enskild sektor var andelen betydligt mindre, ca 60 procent. Antalet människor med tillgång till dator i hemmet har under 80- och 90–talen ökat markant i Sverige, från tre procent av den vuxna befolkningen år 1985 till drygt hälften i dag. År 1998 infördes möjligheten att skattefritt kunna använda en av arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning för privat bruk. Förut- sättningen för skattefriheten är att förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande personalen på arbetsplatsen. Reformen har fått stort genomslag. Mellan åren 1997 och 1998 har andelen anställda som har tillgång till dator i hemmet ökat från 48 till 67 procent, vilket är den högsta årliga ökningstakten sedan år 1994. Fortfarande finns det skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Bland LO- medlemmarna var 1998 andelen som hade tillgång till dator i hemmet 51 procent, medan motsvarande andelar för TCO-medlemmarna var 76 procent och för SACO-medlemmarna 84 procent. Dessa skillnader medför också att datortillgången i hemmet är mindre för vissa barn och ungdomar än andra. Användningen av dator och Internet varierar med etnisk tillhörighet, kön, ålder och med inkomst- och bostadsförhållanden. Fler kvinnor än män saknar helt erfarenhet av dator- och Internetanvändning. Användningen sjunker kraftigt med stigande ålder och är högre för höginkomsttagare än låginkomsttagare. Högutbildade har betydligt mer datorerfarenhet än lågutbildade. Storstadsinvånare använder dator och Internet mer än glesbygdsbefolkningen. Ett tecken på att den nya tekniken inte sprider sig i jämn takt i samhället är att invandrare som grupp använder IT i mindre utsträckning än andra grupper. Tendenser till ökade klyftor mellan olika gruppers teknikanvändning är allvarliga ur flera aspekter, t.ex. när det gäller möjligheterna att ta del av information, kultur och samhällsinformation eller att starta företag och söka arbeten. Det innebär också att obalanser i tillgången till information riskerar att förstärkas och att ett utanförskap i samhällslivet befästs (se bilaga 13, med statistik om IT-användningen). 4.3 IT:s betydelse på några viktiga områden Nedan beskrivs några områden för vilka IT har en genomgripande betydelse. Detta hindrar givetvis inte att IT har stor betydelse även på andra områden. 4.3.1 IT, sysselsättning och tillväxt Informationsteknikens potential börjar nu realiseras i form av ökad produktivitet och högre tillväxttakt. Alltfler studier visar på positiva effekter. En OECD- studie visar att i genomsnitt kan 18 procent av till- växten i G7–länderna mellan 1990 och 1996 förklaras av IT- investeringar. IT:s effekt på tillväxten har ökat kraftigt. Åren 1985–1990 berodde enbart 7 procent av tillväxten på IT-investeringar. I genomsnitt kan enligt studien 20 procent av ökningen i ländernas arbetsproduktivitet 1990–1996 förklaras av investeringar i IT. Övergången till informationssamhället kommer tveklöst att medföra stora förändringar både i vardagen och i arbetslivet. Att ny teknik leder till att vissa arbeten eller yrkeskategorier rationaliseras bort är det ingen tvekan om. Oftast är rationaliseringar själva syftet med ny teknik. På lång sikt behöver detta inte leda till ökad arbetslöshet. Historiskt sett har tekniska förändringar som inneburit att arbetstillfällen försvunnit också inneburit nya arbetstillfällen och högre inkomster. Ekonomins kompensationsmekanismer tenderar att skapa nya jobb i den takt som de gamla försvinner. Den ökade IT-användningens effekt på syssel- sättningen, och därmed även den ekonomiska tillväxten, är beroende av hur väl dessa mekanismer fungerar. Vid övergången till IT ersätts exempelvis olika yrkesgrupper med IT- specialister. Samtidigt kan IT leda till ökad produktivitet och därmed till att priset på slutprodukter sänks. Om detta resulterar i en ökad konsumtion kan sysselsättningsminskningen motverkas. Vidare kan en inkomsteffekt uppkomma. Rationaliseringarna resulterar i ökad lön eller vinst. Detta leder till en ökad efterfrågan någonstans i ekonomin, vilket i sin tur bidrar till ökad sysselsättning. Slutligen kan den nya tekniken skapa arbetstillfällen genom att lägga grunden för en ny verksamhet, t.ex. dataindustri, och nya typer av tjänster. Inga empiriska observationer stöder antagandet att introduktionen av IT leder till en bestående arbetslöshet. Att t.ex. USA, Kanada och Japan kan uppvisa bättre sysselsättningsläge än de flesta europeiska länder kan inte förklaras med att dessa i mindre utsträckning skulle använda sig av IT som rationaliserar bort arbetstillfällen. Tvärtom så har dessa länder en relativt hög IT-mognad. Dessutom har de europeiska länder som har kommit längst vid genomförandet av IT också en tendens att ha en lägre arbetslöshet. Tillgången till en effektiv IT-infrastruktur kan exempelvis vara en viktig faktor för sysselsättningen. Den snabba introduktionen av IT i alla samhällets sektorer kan dock medföra en omställningsperiod där vissa ställs utanför arbetsmarknaden. För att motverka detta kan utbildning behövas som kompletterar och breddar kompetensen för att uppfylla de krav som informationssamhället ställer. Ungdomsgenerationen beskrivs ofta som en IT-generation. Den har ofta ett stort försprång gentemot den äldre generationen när det gäller den moderna informationstekniken. 4.3.2 IT och livskvalitet För många människor med funktionshinder kan utvecklingen inom IT- området innebära ökade möjligheter att kommunicera med andra. Att nära följa och ta del av hälso- och sjukvård, utbildning, kultur, samhälls- debatt och underhållning kan höja livskvaliteten väsentligt för många som annars skulle ha svårt att ta del av samhällets tjänster och aktiviteter. Många barn med funktionshinder kan t.ex. om de har tillgång till datorer med bra program och styrhjälpmedel leka som andra barn. Vid datorn kan elever i skolan också arbeta i sin egen takt och på sin egen nivå vilket kan stärka självkänslan. En väl utvecklad och tillgänglig teknik kan också underlätta för äldre och för personer med funktionshinder att kunna bo kvar i sin bostad. Anhöriga kan med hjälp av sådan teknik få bättre stöd, kunskaper och information om vårdbehov och stödinsatser. Den enskilde och anhöriga kan få en bättre trygghet genom en bättre medicinsk övervakning t.ex. vid avancerad hemsjukvård. 4.3.3 IT och demokrati Utvecklingen av Internet öppnar nya möjligheter för insyn och dialog, direktdemokrati och medborgarkontroll. Informationstekniken öppnar helt nya vägar för medborgare eller grupper av medborgare att sluta sig samman. Mycket talar för att förmågan att söka och hitta information i olika elektroniska medier, framför allt på Internet, kommer att vara en viktig faktor för demokratin i framtidens samhälle. De flesta myndigheter, kommuner och landsting har på senare år etablerat sig på Internet och erbjuder en kontaktyta för människor och företag. På en del webbplatser har mötesplatser skapats genom elektroniska konferenser, där det är möjligt att föra en dialog med andra medborgare och med de förtroendevalda. Lagstiftningen utgör en av hörnstenarna för ett ordnat och organiserat samhällsliv. Regeringen har här beslutat att det skall byggas upp ett nytt system på Internet där var och en har gratis tillgång till innehållet i lagar och andra grundläggande rättskällor. Det börjar också bli vanligare att åtminstone de ledande politikerna presenteras på kommunens och landstingets webbplats. Det är redan regel att förtroendevalda har en egen e-postadress på samma sätt som de har ett telefonnummer. Dessa nya forum för demokratisk dialog kan innebära att informations- mängden och antalet kontakter rent allmänt kommer att öka. För de politiskt förtroendevalda bör denna form av dialog med enskilda, företag och organisationer kunna innebära en positiv och krävande förändring av politikerrollen. I ett antal kommuner och landsting eller regioner pågår ett utvecklings- arbete som syftar till att komplettera traditionella mötesformer med nya nätverksbaserade arenor med stöd av IT. Genom dessa nätverk kan medborgarna, deras organisationer, partier, folkrörelser och studie- förbund gratis eller till en mycket låg kostnad föra dialoger. Information kan spridas om lokala händelser, gula sidor till företag, kommunal information m.m. Dessa nätverk gör det möjligt att skapa virtuella torg där medborgare, förtroendevalda, organisationer och studieförbund kan mötas. Dialogen på dessa torg kan förändra de enskilda människornas möjlighet till inflytande men också politikerrollen och de politiska partiernas sätt att arbeta. Information kan snabbt sökas och finnas som sedan kan användas för att påverka eller agera på olika sätt. Frågan är om dessa nätverk också kan få sådana som inte tidigare har engagerat sig i politiska frågor att informera sig, delta i diskussioner och därefter manifestera sin åsikt. Erfarenheterna är ännu ganska begränsade, såväl i Sverige som internationellt, av hur IT kan användas för att skapa diskussionsforum som främjar den demokratiska dialogen mellan förtroendevalda och medborgare. 4.3.4 IT och massmedierna Massmedierna spelar en central roll i vår moderna demokrati. Mass- medierna bidrar till den gemensamma kunskap som är en förutsättning för att vi skall kunna leva och verka tillsammans. IT-utvecklingen innebär att möjligheterna att sprida och komma åt information radikalt förbättras. Därmed förändras förutsättningarna för massmedierna. De traditionellt strikta gränserna mellan olika medie- former, och mellan massmedier å ena sidan och IT och datakommunika- tion å den andra, är i dag på väg att upplösas. Förståelsen av massmedier som i huvudsak liktydigt med press, radio och TV räcker inte längre till för att täcka den allt större mångfalden av medieformer. Olika massmedier kan numera rymmas inom en och samma distributionskanal. Utbyggnaden av den tekniska IT-infrastrukturen är därför betydelsefull även ur ett mediepolitiskt perspektiv. Statens åtgärder inom massmedieområdet syftar till att stödja medierna i deras viktiga demokratiska uppgifter. Politiska ställningstaganden inför utbyggnaden av IT-infrastrukturen måste baseras även på målsättningar som yttrandefrihet, tillgänglighet, mångfald och valfrihet. Det är angeläget att se till att IT-utvecklingen inte resulterar i att informations- klyftorna förstärks eller att förutsättningarna för massmedierna att fullgöra sina demokratiska uppgifter försvagas. IT-utvecklingen får också betydelse för tillämpningen av den lagstiftning som reglerar dessa områden. I synnerhet rör detta yttrandefrihetsgrundlagen, radio- och TV-lagen samt telelagen. En och samma tjänst kan i dag täckas av olika regelverk, ibland samtidigt, enbart beroende på vilket medium eller vilken distributionskanal som används, eller på vilket sätt mottagaren tar del av tjänsten. Den tekniska utvecklingen ger också upphov till nya tjänster och medieformer som kan vara svåra att sortera in i gällande regelsystem. En viktig uppgift för regeringen under de närmaste åren är därför arbetet med att samordna lagstiftningen på tele- och medieområdena. 4.4 IT-politiken 4.4.1 Vidtagna IT-politiska åtgärder Ovan har regeringens IT-politik exemplifierats med förändrade skatteregler som ledde till en kraftig expansion av anställdas tillgång till dator i hemmet. Regeringen har de senaste åren även i övrigt vidtagit en mängd åtgärder för att ge gynnsamma förutsättningar för användningen av IT. De prioriterade uppgifterna för staten som fördes fram i 1996 års IT-proposition låg inom tre områden: - rättsordningen, - utbildningen och - samhällets informationsförsörjning. Vad avser rättsliga regler har integritetsskyddet stärkts vid behandling av personuppgifter inom telekommunikationsområdet samt vid data- kommunikation. Sverige deltar i arbetet på internationella regler för att underlätta elektronisk handel. En ny bokföringslag har införts för att kunna tillämpas oberoende av vilken teknik som används vid bokföring. Även andra åtgärder för att öka informationssäkerheten har vidtagits och ett utvecklingsarbete pågår exempelvis för ett säkrare Internet i Sverige. Regeringen har i januari 2000 föreslagit riksdagen vissa ändringar i telelagen (1993:597) i propositionen Ökad konkurrens på mobiltele- marknaden. Förslaget innebär att operatörer med egna mobila telenät blir skyldiga att upplåta nätkapacitet för mobila teletjänster. Syftet är att öka konkurrensen, mångfalden och valfriheten på mobiltelemarknaden vilket bör leda till lägre priser för användarna. Vidare har de regler som har betydelse för möjligheten till distansarbete setts över av Distans- utredningen. Ett av förslagen från utredningen behandlas i denna proposition. Inom utbildningsområdet pågår en kraftig satsning på IT på alla nivåer. En nationell satsning görs på IT i skolan (ITiS). Satsningen består främst av kompetensutveckling av lärare samt ett särskilt statsbidrag för att förbättra skolornas anslutningar till Internet. Inom kunskapslyftet är grundläggande datakunskap det i särklass största ämnet. Inom den kvalificerade yrkesutbildningen finns åtskilliga yrkesutbildningar inom IT-området. Högskolesektorn genomgår en kraftig expansion. Mellan år 1997 och år 2002 ökas antalet högskoleplatser med 89 000 platser över hela landet. Examination av civilingenjörer ökade under 1990–talet med 30 procent. Inslagen av IT och möjligheten att välja inriktning mot IT har blivit mycket vanliga inom många högskoleutbildningar. T.ex. har Högskolan i Karlskrona/Ronneby med drygt 3000 studenter en tydlig inriktning mot IT och KTH bygger upp ett IT-universitet i Kista. Genom universitetsdatanätet SUNET har samtliga universitet och högskolor förbindelser med kapaciteten 155 Mbit/s. Enligt Kommunikationsforskningsberedningens (KFB) genomgång av forskningsprojekt inom IT-området har forskningsråd, sektorsorgan och stiftelser mellan åren 1995–97 satsat 3,2 miljarder kronor i 2100 projekt, dvs. ca 1 miljard kronor per år. Största finansiär var NUTEK som stod för 40 procent. Merparten av projekten avsåg informationsteknik, elektronik samt data- och systemvetenskap. Det är viktigt att se Sverige som en del av en global marknad även när det gäller tillgången till kompetens. Konkreta åtgärder vidtas därför av regeringen för att göra det mer attraktivt för utländska studenter, forskare, specialister m.m. att studera och arbeta i Sverige. Regeringen har presenterat ett förslag om en särskild beskattning av utländska nyckelpersoner, som anmälts till EG–kommissionen. Förslaget innebär att skatten sänks under tre år för utländska medborgare som arbetar i Sverige under en begränsad tid inom bl.a. tekniskt avancerad och forskningsintensiv verksamhet. Om kommissionen godkänner förslaget skulle de nya bestämmelserna kunna träda i kraft fr.o.m. 1 januari 2001. Vidare har regeringen tillsatt en utredning om rekrytering av utländska studenter till Sverige (dir. 1999:100) med uppgift att utreda förut- sättningarna för att i Sverige öka antalet studerande från andra länder, särskilt utanför EES. I uppdraget ingår även att utreda hur informationen i utlandet om svenska utbildningar fungerar. Inom det tredje området, samhällets informationsförsörjning (som en del av IT-infrastrukturen), kan nämnas det nya offentliga rätts- informationssystemet som beslutades år 1999. Vidare har en enhetlig princip införts för myndigheternas uttag av avgifter för data i elektronisk form. Vad gäller utbyggnad av den tekniska infrastrukturen kan nämnas att det under perioden skett en kraftig utveckling av stomnäten, bl.a. med fiberoptik. Vidare har digitala TV-sändningar över marknätet inletts. Bland IT:s användningsområden kan nämnas statliga insatser på skol- och kulturområdena. En annan viktig insats är det statliga stödet till museers och biblioteks fasta uppkoppling mot universitetdatanätet SUNET. IT-sektorn har blivit en av de största och den snabbast växande sektorn i den industrialiserade delen av världen. I Sverige finns exempelvis omkring 600 företag för utveckling av programvaror (källa: Information Society Show, ISA, januari 2000). Deras försäljning har mer än fördubblats mellan år 1997 och 1998 och förmodligen även mellan åren 1998 och 1999. Svenska företag har internationellt sett en ledande ställning inom delområden som resursplaneringssystem, program för bank- och finanssektorn, informationssäkerhet, program för hälso- och läkemedelssektorn, konsulttjänster för Internet och nya medier. Inom denna sektor skapas nya arbetstillfällen, nya möjligheter, nya produkter och nya tjänster. För en nation kan en stark position i denna sektor vara avgörande för att skapa en framtid med god ekonomisk tillväxt och hög sysselsättning. Kunskap, kreativitet och mångfald är nyckelfaktorer för framgång i informationsåldern. Regeringen arbetar aktivt med att profilera Sverige som en ledande IT- och Internetnation bl.a. genom export- och investeringsfrämjande åtgärder. Initiativ har därför tagits för att stärka olika aktörers kontaktnätverk inom branschen, att genomföra aktiva informationskampanjer i Sverige och utomlands samt för att höja IT-kompetensen inom hela Utrikesförvaltningen. Arbetet sker i nära samarbete med myndigheter, organisationer och företag inom IT- och telekommunikationssektorn. Att verka för att ett europeiskt IT-institut får sin placering i Sverige är i linje med dessa initiativ, liksom att Sverige aktivt tar del i arbetet på EU-nivå i IT-relaterade frågor. 4.4.2 Utgångspunkter för en IT-politik för framtiden Denna proposition innebär en vidareutveckling av den politik på olika IT-områden som lades fast av riksdagen år 1996 (prop 1995/96:125, bet.1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). Motivet till en förnyad, bred genomgång av IT-politikens olika områden är den oerhört snabba tekniska utvecklingen de senaste åren som skapat helt nya förutsättningar för användningen av IT. Av 1996 års IT-proposition framgår att använd- ningen av IT skulle stimuleras genom att så många som möjligt skulle få kunskap om IT och att detta skulle ske på ett sätt som befrämjade kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Vidare skulle IT-politiken främja Sveriges konkurrenskraft, öka kunskap, demokrati och rättvisa, främja jämställdheten, utveckla välfärdssamhället i olika avseenden, t.ex. under hänsynstagande till grupper med särskilda behov, samt öka effektiviteten i offentlig förvaltning. Insatser på tre områden prioriterades, rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning. Utfallet av dessa mål behandlas i bilaga 1. I huvudsak bör dessa allmänna mål bedömas som giltiga även i fort- sättningen, inte minst målet att bredda och utveckla IT-användningen. Regeringen anser dock att det finns skäl att göra några justeringar och kompletteringar föranledda av den hårdnande internationella konkurren- sen samt den oerhört snabba utvecklingen på IT-området, en utveckling som bara delvis var känd 1996. Vidare bör målformuleringarna utvecklas så att de blir lättare att utvärdera, kvalitativt och kvantitativt. Några aspekter har fått ökad vikt i debatten sedan 1996 års proposition och bör beaktas i den nya inriktningen: – Den kraftiga ökningen av antalet persondatorer och mobiltelefoner gör att det blir alltmer angeläget att dessa och andra IT-utrustningar inordnas under sunda kretsloppsprinciper. En annan miljöaspekt är att IT förbättrar möjligheterna att åstadkomma miljöförbättringar t.ex. genom ”intelligenta” transporter och miljöövervakning. – Om utvecklingen av den nya tekniska infrastrukturen helt styrs av marknaden, riskerar detta att missgynna landets glesare befolkade delar. Dessa aspekter bör därför föras in i de nya målformuleringarna för IT- politiken. – Politiken måste i ökande grad ta hänsyn till frågor om etnisk mångfald och integration. Vilket också kan ha betydelse för IT-politiken, t.ex. i vilken grad informationssamhället integrerar eller stänger ute vissa grupper. Även de prioriterade områdena bör preciseras något i förhållande till 1996 års IT-proposition. Vad gäller rättsordningen bör syftet markeras. Informationssamhället bygger på användarnas förtroende för den nya tekniken. Exempelvis bygger förutsättningarna för att utveckla elektronisk handel i hög grad på den tillit till säkerheten som köpare och säljare känner på denna framväxande marknad. För att främja tilliten bör lagstiftningsåtgärder och åtgärder i syfte att underlätta branschöver- enskommelser prioriteras. Vad gäller utbildningen bör begreppet vidgas i riktning mot ett uppmärksammande av individernas kompetens att utnyttja teknikens potential. Kompetensen är ett resultat av utbildningsinsatser i skola, arbetsliv och av det praktiska utnyttjandet av IT. Personaldatorreformen medförde att stora grupper nu har tillgång till dator i hemmet. Detta skapar goda förutsättningar för att utveckla IT-kompetensen hos den stora allmänheten, samtidigt som behovet av mer specialiserad IT- kompetens måste uppmärksammas om Sverige även i fortsättningen skall kunna dra full nytta av IT i den internationella konkurrensen. Samhällets informationsförsörjning är en del av infrastrukturen inom IT-området. En annan del är den tekniska infrastrukturen. Båda delarna syftar till att säkerställa tillgänglighet. Situationen har ändrats något sedan den tidigare IT-propositionen konstaterade att de fysiska kommunikationsnätverken var väl utbyggda i Sverige. Den hastiga utvecklingen av Internet och en väntad expansion av kapacitetskrävande kommunikationstjänster har visserligen lett till en omfattande utbyggnad bl.a. av stomnäten men också till behov av ytterligare utbyggnad. Denna kommer i första hand att ske genom marknadens försorg, men i de glesast befolkade delarna av landet även bl.a. genom vissa insatser inom regionalpolitikens ram. Med ökad teknisk och ekonomisk tillgänglighet ökar kraven på enklare åtkomst till bl.a. offentlig information och bättre informationstjänster. Regeringen återkommer med förslag till nytt mål, inriktning och prioriterade uppgifter i kapitel 5. Grundläggande för en IT-politik för framtiden måste vara insikten om IT:s allt större genomslag på allt fler områden. Utvecklingen på IT-om- rådet och användningen av den nya tekniken skapar möjligheter till till- växt, förbättrad välfärd, ökad kunskap och fördjupad demokrati. Detta positiva utfall är dock inte givet. Tekniken inrymmer flera möjliga fram- tider. En mörkare framtidsbild domineras av risker och problem som utanförskap och utslagning, hot om nya sociala klyftor, kommersialise- ring och förytligande av kulturella värden. IT-politikens uppgift är att arbeta utifrån olika framtidsbilder och att föreslå åtgärder som kan maximera möjligheterna och minimera problemen. IT handlar inte enbart om datorer, fiberoptiska kablar eller data- program, utan även om människor, kunskaper, kommunikation och kultur. Möjligheterna finns bland människor som funderar över teknikens potentialer. Satsning på IT måste därför innebära satsning på människor och att skapa möjligheter för uppbyggnad av kunskap och kompetens. Genom att även i fortsättningen vidmakthålla och utveckla kompetens samt skapa tillit och tillgänglighet skapas förutsättningar för både bredd och kvalitet i det svenska informationssamhället. Bred IT-användning och spetsanvändning behöver inte stå i motsatsställning till varandra. I själva verket behöver Sverige både spets och bredd i IT-utvecklingen. Inte bara välutbildade människor eller stora företag skall kunna använda informationstekniken. Alla skall ha kompetens nog att tillgodogöra sig dess nytta, ha tillit att våga använda informationstekniken samt att i praktiken ha såväl fysisk som ekonomisk tillgång till nät med hög överföringskapacitet. En bred användning är inte bara till fördel för dem som därmed inkluderas i informationssamhället, utan bredden har också stor betydelse för att en mer kvalificerad IT–användning skall utvecklas. IT–politiken är i grunden inte ett tekniskt utan ett demokratiskt projekt som handlar om att ge alla människor tillgång till den nya teknikens möjligheter. Sverige är redan en av de ledande IT–nationerna i världen. Målet bör nu vara att Sverige skall bli det första landet som gör informationssamhället tillgängligt för alla. 5 Mål, handlingsprogram och lagförslag 5.1 Det IT-politiska målet Regeringens förslag: Det IT-politiska målet skall vara att Sverige som första land blir ett informationssamhälle för alla. Skälen för regeringens förslag: I 1996 års IT-proposition (prop.1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) framhöll regeringen att den nationella IT-strategin skulle ta sikte på att övergången till informations- och kunskapssamhället skulle omfatta nationen i dess helhet och att alla medborgare skulle kunna dra nytta av IT:s möjligheter. Denna inriktning bör specificeras och formuleras som ett tydligt mål för IT-politiken. Informationssamhället är globalt och genomtränger numera alla samhällssektorer. För att ett land skall kunna hävda sig internationellt krävs numera en framskjuten position på IT-området. Sverige har redan i dag lyckats uppnå ställningen som en av världens ledande IT-nationer. I 1999 års regeringsförklaring angavs målet att Sverige skall vara en ledande IT-nation. Målet bör nu sättas ett steg högre. Sverige skall sträva efter att som första nation bli ett informationssamhälle för alla, varmed avses en bred IT-kompetens i samhället och ett starkt förtroende för användandet av denna teknik, med målet att lyckas med detta före andra länder. Det finns en spänning i IT-politiken mellan å ena sidan de krav som måste uppfyllas för teknisk och ekonomisk utveckling i en IT-bransch som utvecklas blixtsnabbt i en global konkurrensmiljö, å andra sidan den breddsatsning som krävs i IT-politiken för att alla skall kunna ta del av informationssamhället. Kunskaper som förr endast fanns hos ett fåtal kan nu göras tillgängliga och utnyttjas av alla. Målformuleringen bygger på övertygelsen att breddsatsning är den enda hållbara grunden för att Sverige långsiktigt skall kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Statens ansvar är att se till att förutsättningarna för utvecklingen är goda och att de hinder som försvårar förverkligandet av detta mål avlägsnas. Statens ansvar är också att bevaka att inte kriminella och andra nedbrytande krafter får genomslag genom den nya tekniken. 5.2 IT-politikens inriktning 5.2.1 Förslag om IT-politikens inriktning För att främja det ovan angivna målet för IT-politiken krävs mål- medvetna insatser inom varje politikområde. Dessa insatser sker naturligtvis inte för IT-politikens skull. IT är ett redskap som kan under- lätta uppnåendet av målen inom ett antal politikområden. En framstående ställning i det internationella informationssamhället underlättar genom- förandet av angelägna politiska mål. Innebörden av regeringens allmänpolitiska mål för de närmaste åren är: sunda finanser och stabila priser, tillväxt, fler arbetstillfällen och lägre arbetslöshet, att Sverige skall vara en ledande kunskapsnation och en framstående forskningsnation, att stärka trygghet, rättvisa och välfärd, att kunna lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta, att hela Sverige skall växa, att uppnå större delaktighet i den demokratiska processen samt trygghet och rättssäkerhet. Regeringens strävan är att IT-politiken under de närmaste två åren i väsentlig grad skall bidra till ökad uppfyllelse av de ovan nämnda allmänna politiska målen. Regeringens förslag: Vägledande inriktning för IT-politiken skall vara att främja tillväxt genom att: - öka den svenska IT-sektorns internationella konkurrenskraft, - bidra till nya marknader, fler jobb och ökad produktivitet i hela samhället genom användningen av IT, - öka den elektroniska handeln. sysselsättning genom att: - öka anställbarheten genom att ge IT-utbildning med hög kvalitet på alla nivåer. regional utveckling genom att: - bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en bra IT-infrastruktur. demokrati och rättvisa genom att: - öka allas möjlighet till information om offentlig verksamhet och delaktighet i politiska beslutsprocesser, både i Sverige och i övrigt inom EU genom användningen av IT, - bidra till ett aktivare medborgarskap genom att IT skapar nya möjligheter att använda yttrandefriheten, - att tillvarata IT:s möjligheter att bevara och utveckla kultur, kulturarv och språk i Sverige, - inte otillbörligt kränka människors integritet när IT används. livskvalitet genom att: - öka individernas välfärd genom användningen av IT i vardags- och arbetslivet, - höja utsatta gruppers livskvalitet genom användningen av IT. jämställdhet och mångfald genom att: - öka alla människors förutsättningar att utnyttja informations- teknikens möjligheter oberoende av kön, ålder, etnisk bakgrund och eventuella funktionshinder, - bidra till att sammansättningen av IT-specialister motsvarar befolkningen med avseende på kön och etnisk bakgrund. en effektiv offentlig förvaltning genom att: - låta den offentliga förvaltningen bli en föregångare i användningen av IT, - bidra till att elektronisk kommunikation sker på ett säkert sätt mellan myndigheter, människor och företag. ett hållbart samhälle genom att: - använda IT för att främja en ekologisk hållbar utveckling, - bidra till att minska transporters miljö- och hälsopåverkan genom användning av IT, - inordna IT-utrustningen i ett hållbart kretslopp. Nedan beskrivs skälen till den angivna inriktningen inom de olika politikområdena. IT för tillväxt Den föreslagna inriktningen innebär att den svenska IT-sektorn skall öka sin internationella konkurrenskraft, att strategisk användning av IT skall ge förutsättningar för nya marknader, fler jobb och ökad produktivitet i hela samhället, samt att den elektroniska handeln skall öka. Skälen för regeringens förslag: IT-sektorn är en sektor med hög tillväxtpotential. En resursomvandling i ekonomin, från mindre produktiva sektorer med en svagare efterfrågetillväxt till IT-sektorn, kommer att ge en ökad tillväxt. En bred IT-kunskap leder också till att andra sektorer kan öka sin IT-användning vilket ger ökade möjligheter till tillväxt. Genom ökad konkurrenskraft kan Sverige bli ett attraktivt land för utländska investeringar och utländsk kompetens på IT-området. Småföretagens skalnackdelar, dvs. nackdelar på grund av begränsade resurser, kan tänkas minska genom en ökad IT-användning. De tre ovannämnda delinriktningarna inom tillväxtpolitiken är en precisering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-proposition som innebar att IT:s möjligheter skulle utnyttjas på ett aktivt sätt som bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning och stärker Sveriges konkurrenskraft. De nya formuleringarna understryker sambandet mellan IT- politiken och tillväxten samt markerar ännu starkare än tidigare vikten av elektronisk handel. 2 IT för sysselsättning Den föreslagna inriktningen innebär att anställbarheten skall ökas genom IT-utbildning med hög kvalitet på alla nivåer. Skälen för regeringens bedömning: Inriktningen av sysselsättnings- politiken är en precisering av motsvarande formulering i 1996 års IT- proposition om att IT:s möjligheter skulle utnyttjas på ett aktivt sätt för att skapa sysselsättning. Där framhölls även vikten av att värna allas möjligheter och tillgång till information så att IT kunde bli ett medel för ökad kunskap och kunskapsutveckling. Den nu föreslagna formuleringen kopplar effekterna på sysselsättningen till tillgången på högkvalitativ IT- utbildning i utbildningsväsendet. Regeringen har också i 1999 års regeringsförklaring framhållit att Sverige skall vara en ledande kunskaps- nation. Kompetensfrågorna på IT-området har alltmer visat sig vara en nyckelfråga för bredden och nyttan i användandet. Den tekniska utvecklingen som följer av informationstekniken har medfört att kunskapsbaserade verksamheter har fått ökad betydelse. Utbildnings- systemet måste kunna utveckla de kunskaper som revolutionen inom informationstekniken kräver. Alla medarbetare behöver kunna arbeta självständigt med information, vilket förutsätter goda kunskaper i åtminstone svenska, engelska, matematik och IT. Bakgrunden till betydelsen av kompetensutveckling är att IT inte bara ger stora möjligheter för framtiden utan också innebär en stor strukturomvandling i arbetslivet. Det finns risker att en snabb introduktion av IT i alla samhällets sektorer kan medföra en lång om- ställningsperiod. Andelen låginkomsttagare som i hemmet har tillgång till persondator är fortfarande väsentligt lägre än motsvarande andel av personer med högre inkomster vilket kan förstärka ett handikapp på arbetsmarknaden. Risken att stora grupper ställs utanför arbetsmarknaden kan inte accepteras. Kraftfulla insatser för kompetensutveckling kan minska denna risk. 3 IT för regional utveckling Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en bra IT-infrastruktur. Skälen för regeringens förslag: IT har en potential att minska betydelsen av avståndsskillnader genom att tekniken underlättar informationsöverföring och kontakter. Om människor och företag i hela Sverige får goda förutsättningar att utnyttja den nya teknikens möjligheter kan detta bidra till att förutsättningar för regional utveckling och utjämning främjas. Människor i glesbefolkade delar av landet kan med hjälp av IT ta del av service, kultur och handel för att aktivt söka och få information i kontakter med myndigheter och företag. Staten har ett ansvar för att en fungerande IT-infrastruktur finns tillgänglig i hela landet. IT:s betydelse för tillväxten har påpekats ovan och genom den föreslagna inriktningen framhålls vikten av att denna effekt kommer hela landet till godo. IT-politikens regionala dimension kommenterades inte i 1996 års IT-propositions allmänna inriktnings- formuleringar. 4 IT för demokrati och rättvisa Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall öka allas möjlighet till information om offentlig verksamhet och delaktighet i politiska beslutsprocesser, både i Sverige och inom EU, att IT skall skapa nya möjligheter att utnyttja yttrandefriheten och bidra till ett mera levande medborgarskap bl.a. genom god tillgång till en mångsidig nyhets- rapportering och samhällsdebatt, att IT:s möjligheter för att bevara, sprida och utveckla kultur, kulturarv, språk och identitet skall tillvaratas samt att människors integritet inte otillbörligt skall kränkas när IT utnyttjas. Skälen för regeringens förslag: Inriktningen är en precisering och komplettering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-proposition. De tidigare formuleringarna innebar en strategi för att värna allas lika möjligheter så att IT kunde bli ett medel för demokrati och rättvisa, att skapa bred tillgång till information för bl.a. ökad delaktighet samt för att bevara och utveckla det svenska språket och kulturen i en allt mer gränslös värld. Genom de nya formuleringarna framhävs särskilt värdet av IT i samband med stärkandet av yttrandefrihet, av insyn även inom EU samt av att IT inte otillbörligt får kränka integriteten. Inriktningen innefattar inte bara det svenska språket och kulturen utan föreslås oavsett kultur, språk och identitet som förekommer i Sverige. IT kan göra det lättare att ta kontakt med politiker, att ta del av besluten och underlättar därmed för alla att informera sig och påverka den politiska processen. Människor kan med hjälp av IT samarbeta med t.ex. grupper i det egna landet eller andra länder i samhällsfrågor och ha mötesplatser på nätet. Genom utvecklingen av IT och Internet har det blivit möjligt att sprida information ur olika offentliga databaser. Information från dessa kan därmed bli enkelt åtkomlig för stora grupper såväl inom som utom den offentliga förvaltningen. Det är angeläget att enskilda får en god insyn i samhället och resultatet av det arbete som utförs i förvaltningen. Att ha väl fungerande system för information om innehållet i våra rättskällor (rättsinformation) och andra grundläggande fakta från den offentliga sektorn är därför betydelsefullt bl.a. av demokratiska skäl. Statens åtgärder inom kultur- och medieområdet har som främsta syfte att värna yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald. Med den snabba sammansmältningen av medie-, data- och telekommunikationsområdena måste det traditionella mediebegreppet utvidgas. Detta innebär bl.a. att även IT-politiken måste beakta att tillgången till en mångsidig nyhetsrapportering och samhällsdebatt skall säkerställas. Utbyggnaden av den tekniska IT-infrastrukturen är därför i hög grad också en kultur- och mediepolitisk fråga. Genom IT kan tillgängligheten till kulturen och kulturarvet öka och göras oberoende av tid och rum. Detta innebär att delaktigheten kan ökas och att den mångfald och variation som finns inom landet synliggörs. Genom kunskap om mångfald skapas förutsättningar för ökad respekt och förståelse för olika människors kultur och kulturarv. IT kan på grund av sin effektivitet när det gäller omfattning och spridning av information, innebära risker för otillbörlig integritets- kränkning. Det är viktigt att minimera dessa risker. 5 IT för livskvalitet Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall användas på ett sådant sätt i vardags- och arbetslivet att individernas välfärd tryggas samt att IT också skall vara ett redskap för att höja utsatta gruppers livskvalitet. Skälen för regeringens förslag: Inriktningen att höja livskvaliteten motsvarar 1996 års IT-propositions strävan att utnyttja IT för att utveckla välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet, samt att också använda IT för att stödja grupper med särskilda behov av särskilda åtgärder, t.ex. funktionshindrade och äldre. Den nya inriktningen betonar tydligare IT:s möjligheter att nå ut överallt där enskilda individer behöver tekniken och att den kan anpassas till de särskilda krav som utsatta grupper ställer. IT kan t.ex. användas för att äldre skall kunna bo kvar hemma längre, och för att ge stöd och arbetsmarknadstillträde åt personer med funktionshinder. IT kan underlätta även för boende i glesbygd. Informationsteknikens betydelsen för sjukvården, bl.a. telemedicinska tillämpningar, kan bli stor. Människors kontakter med myndigheter och företag kan också förenklas genom IT-användning. Elektronisk handel och Internetanvändning i övrigt gör att individen själv i större utsträckning kan planera sin tid och t.ex. inte blir begränsad till myndig- heters och företags öppettider. 6 IT för jämställdhet och mångfald Den föreslagna inriktningen innebär att jämställdhet och mångfald främjas genom att öka alla männniskors förutsättningar att utnyttja informationsteknikens möjligheter oberoende av kön, ålder, etnisk bakgrund och eventuella funktionshinder samt att sammansättningen av IT-specialister bör bättre motsvara befolkningen med avseende på kön och etnisk bakgrund. Skälen för regeringens förslag: Inriktningen avseende jämställdhet är en precisering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-proposition om att IT-strategin skulle utnyttja såväl kvinnors som mäns erfarenheter och kompetens i IT-utvecklingen. För att fullt ut kunna utnyttja Sveriges potential på IT-området får inte människors tillträde till växande sektorer av ekonomin hindras av invanda mönster, som begränsar individers utbildnings- och yrkesval. Att tendensen till könsbundna studieval bryts är en förutsättning för att kvinnor och män skall engageras i IT-samhället på lika villkor. Ett särskilt råd för jämställdhetsfrågor som rör transport- och IT-tjänster har inrättats (dir. 1999:83) med uppgift att behandla frågor bl.a. om utbildning, kompetens och rekrytering. Vad gäller kravet på mångfald har regeringen också i 1999 års regeringsförklaring framhållit att Sverige skall vara en nation i mångfald, varmed menas etnisk, religiös, språklig och kulturell mångfald. All form av diskriminering hämmar utvecklingen. Även här gäller att människors tillträde till växande sektorer av ekonomin inte får hindras av invanda mönster och fördomar som begränsar individers utbildnings- och yrkesval. Alla måste kunna ta del av informationssamhället. För personer med funktionshinder förutsätter detta att IT-systemen är tillgängliga och användbara. 7 IT för en effektiv offentlig förvaltning Den föreslagna inriktningen innebär att den offentliga förvaltningen skall vara en föregångare i användningen av IT bl.a. genom att elektronisk kommunikation sker på ett säkert sätt mellan myndigheter, människor och företag. Skälen för regeringens förslag: Inriktningen av IT i förvaltningen är en konkretisering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT- proposition om att IT skulle användas för att öka effektiviteten och kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen till medborgare och företag. Regeringen angav också i 1999 års regeringsförklaring att de offentliga myndigheterna skall vara föregångare i användandet av den nya tekniken. Med hjälp av IT kan information lämnas och tas emot på ett smidigt sätt, bl.a. kan deklarationer och ansökningar göras via nätet. Inriktningen bör vara att all den information individer och företag behöver få från, och lämna till myndigheter bör finnas tillgänglig elektroniskt. En förutsättning är att detta kan ske på ett säkert och lättillgängligt sätt och då även med hänsyn till tillgänglighet för personer med funktionshinder. Statlig förvaltning har av tradition legat i täten i användandet av IT, en inriktning som skall gälla även i framtiden. 8 IT för ett hållbart samhälle Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall användas för att främja en ekologiskt hållbar utveckling, att datorer och annan IT-utrustning skall inordnas i ett hållbart kretslopp och att IT skall bidra till att minska transporters miljö- och hälsopåverkan. Skälen för regeringens förslag: Regeringen angav i 1999 års regeringsförklaring att Sverige skall vara en nation i ekologisk balans. Regeringen anser att detta också skall inbegripa IT. Det är en komplettering av 1996 års IT-proposition som på denna punkt saknade en övergripande inriktningsformulering. Riksdagen har lagt fast övergripande miljömål. Med ny, resurseffektiv teknik och andra tekniska landvinningar kan välfärd och välstånd byggas upp utan att man samtidigt tär på miljön. Produktion av IT-produkter medför miljöproblem i olika led från uttag av naturresurser, utsläpp vid produktion, energiförbrukning, kemikalieanvändning, skrotning etc. Ett arbete för att minska denna negativa effekt av själva varorna pågår. Informationstekniken har möjlighet att bidra till en ekologiskt hållbar samhällsutveckling. Detta förutsätter att IT-tillämpningarna planeras med miljömålen i åtanke. Om IT-tillämpningar som distansarbete, styrning av energiförbrukning, transportinformatik, dosering av kemikalier samt analys av miljökonsekvenser används så kan de bidra till att minska miljöpåverkan och resursförbrukning i samhället. Arbetet med att mäta och analysera miljöproblem och konsekvenser för natur- och kulturmiljön kan underlättas, effektiviseras, samordnas och spridas till en stor mängd människor med hjälp av IT. IT möjliggör också ökad effektivisering, styrning och ersättning av transporter. 5.2.2 Prioriterade uppgifter för staten Regeringens förslag: När det bl.a. gäller regelsystem, utbildning och infrastruktur skall staten prioritera att öka - tilliten till IT, - kompetensen att använda IT samt - tillgängligheten till informationssamhällets tjänster i syfte att skapa ett informationssamhälle för alla i enlighet med den föreslagna inriktningen av IT-politiken. Skälen för regeringens förslag: Regeringen kan påverka IT- användningen genom att verka för att öka människors kompetens inom IT-området, förbättra informationsteknikens tillgänglighet, och genom åtgärder som ökar användarnas tillit till den nya tekniken. De tre områdena kan ses som regeringens huvudsakliga arbetsfält inom IT- politiken. Inriktningen av dessa mål bestäms av det IT-politiska målet om ett informationssamhälle för alla. Tillit till IT skall inte förutsätta hög teknisk kompetens eller dyr utrustning utan förtroende för att använda IT för kommunikation, handel och höjd livskvalitet skall kunna skapas hos alla användare. Kompetensen skall ökas inte bara hos ett fåtal specialister utan en grundkompetens att utnyttja och förstå tekniken skall finnas hos alla. Tillgänglighet skall inte bara finnas i de delar av Sverige som attraherar marknadens aktörer utan i alla delar av landet. Om Sverige skall hålla jämna steg med andra framstående IT-länder måste höga och mycket speciella krav ställas på arbetskraft, kapitaltillgång, datormognad och andra förutsättningar för ett gott företagsklimat. För att underlätta uppföljningen och utvärderingen av det IT-politiska målet och IT-politikens inriktning är det viktigt att följa upp det arbete som pågår på olika områden samt påskynda utvecklingen av indikatorer inom de områden som är relevanta. En kontinuerlig uppföljning kan visa om politiska åtgärder behöver ökas. En förbättrad IT-statistik är av stor vikt för att utvärdering av måluppfyllelsen skall kunna ske. Vid Europeiska Rådets möte i Helsingfors 10–11 december år 1999 presenterade Kommissionen ett initiativ på IT-området, eEurope – Ett informationssamhälle för alla (KOM(1999) 687 slutlig). Regeringen ställer sig bakom initiativet. En handlingsplan kommer att antas vid Europeiska Rådets möte 19 och 20 juni år 2000. Det är dock regeringens uppfattning att initiativet behöver understödjas på ett mer aktivt sätt. Därför har regeringen tagit fram ett förslag till att inrätta en EU– myndighet på IT-området för att understödja IT-utvecklingen inom EU med utgångspunkt i eEurope. 5.2.3 Ett handlingsprogram för statens insatser För att konkretisera de åtgärder som staten bör vidta, presenteras nedan under de tre rubrikerna tillit, kompetens och tillgänglighet ett handlings- program uppbyggt på ett antal insatser och konkreta handlingslinjer där regeringen avser att arbeta vidare under den närmaste tiden. I handlingsprogrammet redovisas även insatser inom några användnings- områden. Inom många områden ankommer det på regeringen att fatta beslut om åtgärder för att nå de politiska målen. Åtgärderna i handlings- programmet ligger i många delar helt i linje med det ovannämnda eEurope-dokumentet. Presentationen sker för överskådlighetens skull i form av en kort inledande sammanfattning följd av en utförligare redovisning i avsnitt 5.3–5.6. Insatser för att öka tilliten till IT Regeringens insatser syftar till bättre generella förutsättningar för informationssäkerhetsarbetet. De beskrivs närmare i avsnitt 5.3 Tillit till IT. – För den närmaste framtiden har regeringen valt att prioritera tre områden: skydd mot informationsoperationer, ett säkrare Internet samt elektroniska signaturer och annan säkerhetsteknik. Regeringen föreslår också att riksdagen skall slå fast ansvarsfördelningen för informations- säkerhetsarbetet. Bland åtgärderna kan nämnas: – Att främja att den svenska delen av Internet skall kunna drivas oberoende av funktioner utomlands. – Att tillhandahålla en säker och korrekt nationell tidsangivelse för Internet via riksmätplatsen för tid och frekvens. – Att ta initiativ till en bred samverkan mellan de viktigaste aktörerna på leverantörs- och användarsidan i syfte att få till stånd en samsyn om hur man kan stimulera och utveckla en gemensam infrastruktur för elektroniska signaturer, t.ex. genom en lösning baserad på s.k. smarta kort. – Att på grundval av betänkandet Ds 1999:73 under våren 2000 föreslå riksdagen en lag om elektroniska signaturer med syfte att underlätta användningen av sådana. Insatser för att öka IT-kompetensen Regeringens insatser för att öka IT-kunskaperna beskrivs närmare i avsnitt 5.4 Kompetens. Bland åtgärderna kan nämnas: – Fortsätta den särskilda satsningen på IT i skolan (ITiS) under åren 2000–2001. Skolverket skall medverka till utveckling av IT:s användning i skolan. – Satsning för att öka IT-kompetensen i småföretag bör genomföras under en tvåårsperiod med start år 2001. – Kvinnors användning av IT kartläggs. – Ökning av antalet högskoleplatser över hela landet med 20 000 år 2000 och drygt 10 000 för vart och ett av åren 2001 och 2002. Tyngdpunkten skall ligga inom det naturvetenskapliga och tekniska området. – KTH gör en satsning på ett ”IT-universitet” i Kista. – Behovet av kompetens på IT-området har ökat kraftigt, t.ex. inom området nätutbyggnad och IP-teknik. Högskolorna bör beakta detta i dimensioneringen av utbildningen av IT-specialister av olika slag. – Resursförstärkning för utbyggnad av ett kluster med inriktning mot kiselteknik. – Etablering av ett kompetenscentrum för Internetteknik med delvis virtuell struktur inom högskolesektorn. – Insatser för ökad kompetensutveckling i arbetslivet. Insatser för att öka tillgängligheten Insatser för att öka tillgängligheten beskrivs närmare i avsnitt 5.5 Tillgänglighet. Bland åtgärderna kan nämnas: – Förslag om ändring i ledningsrättslagen så att utbyggnad av infra- struktur för kommunikation med hög överföringskapacitet underlättas. – Förslag till nationellt IT-infrastrukturprogram. – Ett kommersiellt stomnät som avses nå alla Sveriges kommun- huvudorter. – Ett statligt stöd för de regionala ledningsförbindelser som prioriteras av regional- och näringspolitiska skäl och som under de närmaste fem åren inte bedöms komma till stånd på helt kommersiella grunder. – Ett statligt stöd till kommuner för att möjliggöra abonnentanslutning med hög överföringskapacitet i glest bebyggda områden. – Skattelättnad för att stimulera anslutning till nät med hög överförings- kapacitet. – Frågan om tillgång till accessnät genom lagstiftning bereds i Regeringskansliet. – Utredning om åtgärder för att förebygga risker för lokal mono- polisering av fastighetsnät för bredbandsanslutning. – Försöksverksamhet för bredband till funktionshindrade inleds med att en förstudie genomförs. – En strategi utformas för att effektivisera och underlätta tillhanda- hållandet av den offentliga informationen och utvecklingen av elektroniska informationstjänster. – En samlad redovisning av statistik om information- och kommunika- tionsteknik inom ramen för den officiella statistiken. Insatser inom några användningsområden Insatser inom några användningsområden beskrivs närmare i avsnitt 5.6 Användningen av IT. Bland åtgärderna har nämnts: – Utveckling av s.k. 24–timmarsmyndigheter, som är elektroniskt till- gängliga för informationsgivning och elektronisk självbetjäning dygnet runt, – Åtgärder för att snabbt få till stånd för statsförvaltningen gemensamma säkerhetslösningar som innefattar system för hantering av elektroniska signaturer. Regeringen bedömer att arbetet måste intensifieras och har därför uppdragit åt Riksskatteverket att i samverkan med Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket samt Statskontoret föreslå hur ansvaret för utfärdande och administration av certifikat och elektroniska signaturer bör organiseras inom statsförvaltningen, – Ett förslag till hur EU-direktivet om elektronisk handel skall införlivas i svensk lagstiftning skall utarbetas. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i dessa frågor, – Regeringen skall verka för ökad information och ökat förtroende hos konsumenter och små och medelstora företag för användande av elektronisk handel, – En nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården, inklusive användning av IT, skall upprättas, – En samarbetsgrupp inom Regeringskansliet och med medverkan från kommun- och landstingsförbunden bör etableras för att vidareutveckla de nationella förutsättningarna för en breddad användning av telemedicin, – Försök bör göras i olika typer av boendemiljöer för att öka medborgarnas insyn och delaktighet i politiska beslutsprocesser, – Lagstiftningen bör samordnas inom tele-, data- och massmedie- områdena, – Frågan om fortsatt utbyggnad av marksänd digital-TV skall avgöras av riksdagen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga, – Lagen om anställningsskydd ändras så att anställningstryggheten blir oberoende av var den distansarbetande arbetstagaren bor i förhållande till huvudarbetsplatsen, – En särskild delegation tillsätts för att kartlägga hur IT-tillämpningar i högre grad kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan och främja en hållbar utveckling, – Staten skall vara ett föredöme i att ställa tillgänglighets- och miljökrav vid IT-upphandling i överensstämmelse med EG-rätten, – Börsintroduktion av Telia syftar till att ge företaget ännu större möjligheter att utveckla sitt utbud av nät och tjänster. 5.3 Tillit till IT 5.3.1 Allmän inriktning Regeringens bedömning: Regler och system på IT-området bör vara sådana att de skapar förtroende genom att vara - säkra, förutsägbara och teknikneutrala, - internationella, - skydda individens integritet. Skälen för regeringens bedömning: Samhället är i dag betydligt mer sårbart än tidigare. De öppna kommunikationsstandardernas snabba utveckling har inneburit att gårdagens system med stordatorer i stor utsträckning ersatts av distribuerade system för persondatorer i nätverk. Detta har medfört en högre grad av informationsutbyte inom och framför allt mellan organisationer. Nya tjänster växer fram genom Internet. Sammankopplingen av kommunikation mellan system ökar exponeringen av den information som hanteras. Detta för med sig att hoten mot systemen ändrar karaktär. Bristande säkerhet kan medföra störningar i informationshantering och informationsutbytet. Företagens IT-användning och IT-sektorns utveckling är viktiga faktorer för en ökad tillväxt i Sverige. Användningen och utvecklingen får inte begränsas av brister i lagstiftning som medför minskad vilja att investera i och utveckla IT. Exempelvis patentskydd och säkerhet är två viktiga områden där en tydlig lagstiftning är av vikt. Individens skydd är också viktigt, både för individen som konsument och för individen som samhällsmedborgare. Den osäkerhet som många människor i dag upplever inför IT hindrar en effektiv användning. Osäkerheten rör dels integritetsfrågor, dels den ekonomiska sidan. Om individer exempelvis skall våga göra elektroniska affärer måste konsumentskyddet vara likvärdigt med det som gäller vid traditionell handel. Dessutom måste betalningen vara trygg och smidig. Den personliga integriteten måste också skyddas då myndigheter och företag använder datoriserade system i allt större utsträckning, gällande t.ex. socialförsäkring och sjukjournaler. Därför behövs en tydlig lag- stiftning i dessa frågor. 5.3.2 Informationssäkerhet Begrepp och definitioner Det finns olika begrepp som beskriver säkerhet kring elektronisk informationshantering. Informationssäkerhet, som är det övergripande begreppet, omfattar IT-säkerhet (traditionell datasäkerhet) och admini- strativ säkerhet som är relaterad till hantering av information i olika verksamheter. Begreppet IT-säkerhet används för att beskriva skydd av information i informationsbehandlande tekniska system. IT-säkerhet kan delas upp i ADB-säkerhet (bearbetning och lagring) och kommunikationssäkerhet. Administrativ säkerhet avser regler för personal, säkerhetsklassifice- ring av information m.m. Fortsättningsvis kommer huvudsakligen det vidare begreppet informationssäkerhet att användas. I följande avsnitt behandlas även ämnesområdet informationsoperationer. Informationsoperationer är samlade och samordnade åtgärder i fred, kris och krig till stöd för politiska eller militära mål genom att påverka eller utnyttja motståndares eller annan utländsk aktörs information och informationssystem. Det kan ske genom att utnyttja egen information och egna informationssystem samtidigt som dessa också måste skyddas. Ett viktigt inslag är att påverka beslutsprocesser och beslutsfattande. Det finns både offensiva och defensiva informationsoperationer. De genomförs i politiska, ekonomiska och militära sammanhang. Exempel på informationsoperationer är t.ex. informationskrigföring, massmedie- manipulation, psykologisk krigföring och underrättelseverksamhet. Defensiva informationsoperationer är samordnade och samlade åtgär- der i fred, kris och krig avseende policy, operationer, personal och teknik för att skydda och försvara information, informationssystem och förmåga till rationellt beslutsfattande. I följande avsnitt behandlas främst skyddet mot informationsoperationer. Informationssäkerhetsarbetet Regeringens förslag: Ansvaret för informationssäkerheten skall även fortsättningsvis ligga hos de myndigheter, företag och organisationer som har det normala verksamhetsansvaret. Regeringens bedömning: För den närmaste framtiden bör tre områden prioriteras: skydd mot informationsoperationer, ett säkrare Internet samt elektroniska signaturer och annan säkerhetsteknik. En tvärsektoriell samordning för IT-säkerhet och skydd mot informationskrigföring bör utformas. Bakgrund till regeringens förslag: Riksdagen gav med anledning av 1996 års IT-proposition regeringen tillkänna sin syn på behovet av ett mer samlande och samordnande ansvar för IT-säkerhetsfrågorna än för närvarande (bet. 1995/96:TU:19, rskr. 1995/96:282). I det sammanhanget skulle behovet av att koordinera Sveriges medverkan i det internationella IT-säkerhetsarbetet beaktas. Riksdagen ansåg vidare att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi på IT-säkerhets- området, där regeringen preciserar statens ansvar och anger hur säkerhetsarbetet inordnas i det nationella handlingsprogrammet för IT samt hur säkerhetsarbetet bör organiseras. Regeringen beslutade den 25 september 1997 att uppdra åt Statskontoret att ta fram en sammanhållen strategi som preciserar statens ansvar och anger hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella handlingsprogrammet för IT samt hur arbetet med IT-säkerhetsfrågor bör organiseras och fördelas mellan olika statliga myndigheter. Regeringens syn på arbetet har breddats från IT-säkerhet till informationssäkerhet och informationsoperationer. Utvecklingen under de senaste åren redovisas närmare i bilaga 1. Under år 1999 har regeringen behandlat informationsoperationer och informationssäkerhet i propositionerna Förändrad-omvärld omdanat försvar (prop. 1998/99:74) och Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30). Flera pågående utredningar och uppdrag berör informationssäkerhets- området och överväger om åtgärder behövs. Några av dessa utredningar och uppdrag redovisas nedan. Av regeringen tillsatta utredningar Kommissionen för analys av informationsteknikens påverkan på samhällsutvecklingen (IT-kommissionen, dir. 1998:38) skall bistå regeringen i dess arbete med IT-frågor genom att ge råd och föreslå konkreta åtgärder samt medverka till att information sprids till allmänheten. IT-kommissionen har inrättat ett observatorium för informationssäkerhet vars främsta uppgifter är dels att peka ut problemen och föreslå åtgärder till regeringen, dels att sprida information om vikten av informationssäkerhet. Den 17 september 1998 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda hur domännamn skall behandlas inom den svenska delen av Internet (dir. 1998:71). Utredningen skall granska och utvärdera hur domännamn under huvuddomänen .se behandlas i dag. Utredningen skall bl.a. beakta utvecklingen av funktioner för att säkerställa informationskvaliteten i domännamnssystemet (DNS) samt föreslå åtgärder för att påskynda införandet av Secure DNS, en standard för säker hantering av domännamnsinformation, för toppdomänen .se. Utredningen skall redovisa sina slutsatser under våren 2000. Regeringen har i juni 1999 beslutat om direktiv för en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till principer för att åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (dir. 1999:63). Utredaren skall, efter analys av nuvarande ansvars- och rollfördelning, föreslå hur utformningen av en tvärsektoriell samordning för IT-säkerhet och skydd mot informationskrigföring bör utformas. Utredningen skall redovisa sina slutsatser under våren 2001. Av regeringen beslutade uppdrag Regeringen har överlämnat två lägesrapporter beträffande omställnings- arbetet inför år 2000 till riksdagen, en i november 1998 (skr. 1998/99:40, bet 1998/99:TU4, rskr. 1998/99:149) och en i maj 1999 (skr. 1998/99:111, bet. 1999/2000:TU3, rskr. 1999/2000:18). Näringsministern redovisade läget inför skiftet till år 2000 inför riksdagen den 30 november 1999. Inga stora felfunktioner i infra- strukturen som kan hänföras till omställningen har rapporterats. 2000- delegationen lämnar inom kort en slutlig redovisning av sitt uppdrag. Regeringen beslutade den 4 november 1999 att ge Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att granska den statliga förvaltningens insatser för att säkerställa den statliga verksamheten och viktiga samhällsfunktioner i samband med IT-omställningen inför år 2000. Uppdraget skall redovisas den 30 juni 2000. Post- och telestyrelsen (PTS) har genom en ändring i myndighetens instruktion från och med den 1 november 1999 bl.a. till uppgift att följa utvecklingen av säkerheten vid elektronisk informationshantering. PTS har fått flera uppdrag inom informationssäkerhetsområdet. Regeringen beslutade således den 25 november 1999 att uppdra till PTS att utreda förutsättningarna för att inrätta en särskild funktion för IT- incidenthantering. En IT-incidenthanteringsfunktion syftar till att motverka angrepp på informations- och kommunikationstekniska system och infrastrukturer. PTS skall bl.a. föreslå lämplig ansvarsfördelning mellan aktörerna, klarlägga behov av samarbete och kanaler för informationsförmedling m.m. för en sektorsövergripande funktion för IT- incidenthantering. Uppdraget skall redovisas den 1 september 2000. Regeringen beslutade vidare den 9 december 1999 i regleringsbrevet för PTS att myndigheten skall utreda hur den svenska delen av Internet skall kunna drivas oberoende av funktioner utomlands bl.a. vägvals- register, domännamnssystemet och enhetlig nationell tid och hur oberoendet skall kunna kontrolleras. Behovet av en testmiljö för detta ändamål, testmiljöns innehåll och inriktning skall också prövas. PTS skall särskilt uppmärksamma vilka möjligheter telelagen ger att ställa krav på teleoperatörerna inom detta område. Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 2000. IT-kommissionen och Statskontoret har, var för sig, under våren 1999 inkommit med förslag om organisation för hantering av certifikat och krypteringsnycklar i Sverige. Dessa frågor bereds inom Regerings- kansliet och som en del i detta arbete har regeringen givit Statskontoret i uppdrag att utreda behoven av åtgärder för att tillgodose kraven på säker elektronisk överföring av dokument och meddelanden till, från och inom statsförvaltningen. Statskontoret har i februari 2000 lämnat in första redovisning av detta uppdrag i rapporten Säker kommunikation i statsförvaltningen. I december 1996 tillsatte regeringen en arbetsgrupp inom Regeringskansliet om informationskrigföring (Ag IW, Fö 1997:A) med uppdrag att följa utvecklingen av hot och risker inom området informationskrigföring. I gruppens uppgifter ingår också att sprida kunskap om vad informationskrigföring innebär, komma med förslag till ansvarsfördelning samt föreslå riktlinjer för en strategi på området. Arbetsgruppen har hittills lämnat två rapporter till regeringen. Förslagen från gruppen har behandlats i propositionen Förändrad omvärld – omdanat försvar (prop. 1998/99:74). Arbetsgruppen har bl.a. pekat på att ett viktigt inslag i arbetet med att minska sårbarheten i informationssystem är aktiv IT-kontroll. Aktiv IT- kontroll innebär att kvalificerade IT-säkerhetsexperter tillåts undersöka informationssystem i syfte att finna sårbarheter. Arbetssättet har visat sig fungera väl när det gäller att bl.a. identifiera allvarlig sårbarhet i komplexa informationssystem och nätverk. Regeringen överväger att genomföra en sådan övningsverksamhet som redovisats ovan. De närmare formerna skall emellertid prövas ytterligare. Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 2000 avseende Försvarsmakten, uppdragit åt Försvarsmakten att genomföra en förberedande övning för att öka säkerheten i samhällsviktiga informationssystem. Försvarsmakten skall vidare redovisa ett förslag till en metod för hur aktiv IT-kontroll kan bedrivas i informationssystem av samhällsviktig karaktär. I regleringsbrevet för 1998 fick ÖCB i uppdrag att, i samråd med berörda funktionsansvariga myndigheter och Försvarsmakten, redovisa i vilken utsträckning sårbarheten hos den civila infrastrukturen kan be- dömas vara gränssättande för totalförsvarsförmågan under vissa antaganden. Denna utredning, har uppmärksammat de inbördes beroenden som finns mellan el, tele- och IT-system. Mot bakgrund av detta betonar ÖCB vikten av att denna konvergens beaktas i en framtida utbyggnad av kommunikationsvägarna, eftersom dessa kommer att bli av största betydelse för den civila beredskapen. ÖCB redovisade uppdraget den 16 mars 2000. Ärendet bereds för närvarande inom Regerings- kansliet. Statskontorets rapport: Den 24 juni 1998 överlämnade Statskontoret rapporten Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18). I denna har Statskontoret formulerat övergripande mål, roller och ansvars- fördelning för informationssäkerhetsarbetet. Rapporten överensstämmer till vissa delar med regeringens förslag. Några områden som Statskontoret har lämnat förslag inom är emellertid föremål för andra utredningar. Det övergripande ansvaret för informationsförsörjningen i alla viktiga samhällsfunktioner bör enligt Statskontorets ytterst ligga på regeringen och det statsråd som har ansvaret för IT-frågorna. Det övergripande ansvaret för statens egen informationsförsörjning bör ligga på det statsråd som har ansvaret för den statliga förvaltningsstrukturen. För att möjliggöra en bred samverkan i informationssäkerhetsfrågor på hög nivå föreslår Statskontoret att ett rådgivande organ knyts till regeringen med företrädare för alla delar av samhället. Det verkställande ansvaret inom säkerhetsområdet bör åvila de myndigheter som var och en inom sitt område har ett delansvar. Statskontoret föreslår att Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) får i uppdrag att koordinera detta arbete. Enligt rapporten skall ÖCB även få ansvar för en samordnad incidentrapportering för statsförvaltningens IT-system. I rapporten skriver Statskontoret att det finns brister i samordningen av Sveriges deltagande i det internationella arbetet kring informations- säkerhet. Den ökande användningen av Internet föranleder Statskontoret att ta med Internet i strategin och föreslå åtgärder för den svenska delen av Internet. Remissinstanserna: Statskontorets rapport remissbehandlades under hösten 1998. Remissinstanserna är överlag positiva till rapporten. Flertalet anser att det är angeläget med en strategi på området. Flera remissinstanser anser att elektroniska signaturer och kryptering borde ha behandlats utförligare i rapporten. Remissyttrandena finns samlade i Näringsdepartementets ärende med dnr N1999/504/ITFoU. Få remissinstanser har kommenterat förslaget till hur arbetet skall bedrivas inom regeringen. Länsrätten i Stockholms län menar att ansvaret bör samlas på så få händer som möjligt, t.ex. en samordningsfunktion inom Statsrådsberedningen. Försvarsmakten vill att en särskild IT- säkerhetsminister utses, utöver det statsråd som har ansvar för IT- frågorna, så att dessa frågor inte skapar intressekonflikter. Några remissinstanser har kommenterat rapportens förslag om ett rådgivande organ knutet till regeringen. Länsrätten i Stockholms län vill placera organet i Statsrådsberedningen. Post- och telestyrelsen, IT- kommissionen, Svenska Kommunförbundet och IT-företagen är positiva till förslaget. En instans, 2000-delegationen, anser att ett rådgivande organ riskerar att missuppfattas om det inte får en klar och tydlig uppgift. De remissinstanser som har kommenterat principen om myndig- heternas ansvar är positiva till denna. Vad gäller det internationella arbetet framför några remissinstanser att uppdelningen mellan olika myndigheter måste vara tydlig. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen anser med anledning av den snabba utvecklingen inom området att IT- säkerheten måste ses i ett större sammanhang. IT-säkerheten är en viktig del i samhällets skydd mot intrång i fredstid, informationsoperationer och informationskrigföring. IT-säkerhet kan därför inte behandlas som en enskild fråga. I den ekonomi som nu utvecklas är tilliten till information och informationssystem viktig för tillväxt och konkurrenskraft. I takt med att behovet och värdet av information ökar i både, näringslivet och i den offentliga sektorn, ökar behovet av att skydda informationen. Det är nödvändigt med ett fortsatt och fördjupat arbete kring frågor som rör skyddet mot informationsoperationer, informationssäkerhet och IT-säkerhet. Regeringen har tidigare konstaterat att frågan om samhällets sårbarhet i detta hänseende är av stor säkerhetspolitisk betydelse. Regeringens insatser på informationssäkerhetsområdet skall inriktas på att skapa förtroende för den nya tekniken genom att bidra till bättre generella förutsättningar för informationssäkerhetsarbetet. Vidare skall Sverige spela en aktiv roll i det internationella arbetet inom området. Arbetet med att organisera ett mer samlande och samordnande ansvar för informationssäkerhetsfrågor. Regeringen har i propositionen Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30) konstaterat att informationssäkerhetsarbetet måste ske hos de myndigheter, företag och organisationer som har det normala verksamhetsansvaret. Att respektive myndighet vidtar åtgärder för att säkerställa detta faller därmed inom ramen för det departements ansvars- område till vilket myndigheten etc. lyder. Sedan riksdagen begärde att regeringen ytterligare skulle samla och samordna arbetet inom IT-säkerhetsområdet (prop. 1995/96:125, bet.1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) har frågan breddats och flera utredningar har belyst området. Såväl arbetsgruppen om informations- krigföring och Statskontoret har i sina rapporter understrukit vikten av en bättre samordning av IT-säkerhetsarbetet och skyddet mot informations- krigföring. Regeringen delar utredningarnas bedömningar att samordningen behöver förbättras. Frågan om vad samordningsansvaret bör omfatta, och hur det skall organiseras, behandlas inom ramen för en utredning om det civila försvaret och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Som tidigare har redovisats har regeringen beslutat om direktiv (dir. 1999:63) för en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till principer för att åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Utredaren skall bl.a., efter analys av nuvarande ansvars- och roll- fördelning, föreslå hur utformningen av en tvärsektoriell samordning för IT-säkerhet och skydd mot informationskrigföring bör utformas. Det är naturligt att i detta samarbete beakta frågan om Sveriges medverkan i det internationella arbetet inom området. Vad gäller frågan om incidentrapportering behandlade regeringen den i Förändrad omvärld – omdanat försvar (prop. 1998/99:74) och i Det nya försvaret (prop.1999/2000:34). Som tidigare nämnts beslutade regeringen den 25 november 1999 att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna för att inrätta en särskild funktion för IT- incidenthantering, inklusive incidentrapportering. Regeringen fäster stor vikt vid de internationella frågorna i informationssäkerhetsarbetet. Sverige skall även i framtiden ha en aktiv roll i det internationella arbetet med dessa frågor. Ett omfattande arbete pågår inom näringslivet, hos vissa myndigheter och inom sjukvården när det gäller införande och användning av den internationella informationssäkerhetsstandarden (SS 62 77 99) för att trygga en säker informationshantering. Detta frivilliga arbete bedöms få stor betydelse i framtiden. Inom området informationsoperationer finns det anledning att delta i den internationella utvecklingen och samarbetet. Ansvarsfördelning I dag ingår IT-system eller ett beroende av IT-system i nästan all verksamhet i samhället. Arbetet med IT-omställningen inför år 2000 har tydligt visat detta. I dagens samhälle är det i princip omöjligt att urskilja informationssystem och därmed informationssäkerheten ur den dagliga verksamheten. Vad gäller verksamhetsansvar, att varje myndighet ansvarar för den egna verksamhetens informationssäkerhet, finner regeringen att Statskontorets förslag är vad som gäller för närvarande och ser ingen anledning att ändra detta. Varje myndighet har ett självständigt förvaltningsansvar. Detta ansvar framgår av myndighetens instruktion och verksförordningen. Förvaltningsansvaret innebär bl.a. enligt verks- förordningen 6 och 7 §§ att myndighetens chef ansvarar för att myndighetens verksamhet bedrivs på ett betryggande sätt och i enlighet med gällande författningar. Med detta avses bl.a. att informations- hanteringen skall ske på ett betryggande sätt och med god intern kontroll enligt bokföringsförordningens 20 §. Utöver detta uppmärksammas informationssäkerhetsfrågorna alltmer både i totalförsvarsplanering och när det gäller beredskapen för svåra påfrestningar på samhället i fred. Staten ställer krav på myndigheter som skall kunna bedriva verksamhet under höjd beredskap genom beredskapsförordningen. Detta innebär att myndigheterna måste ha fungerande system även i fred. Informationssäkerhetsarbetet i det nationella handlingsprogrammet Utvecklingen inom informationssäkerhetsområdet går mycket fort. Det är samtidigt mycket viktigt att det existerar ett förtroende i samhället för informationsteknikens användning. Det är viktigt att skapa bättre generella förutsättningar för informationssäkerhetsarbetet. För den närmaste framtiden har regeringen valt att i det nationella handlingsprogrammet (se avsnitt 5.2) prioritera tre områden: skydd mot informationsoperationer, ett säkrare Internet samt elektroniska signaturer och annan säkerhetsteknik. Regeringen kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen inom området och vid behov prioritera nya eller andra områden i informationssäkerhetsarbetet. Nedan motiveras valet av de tre områdena. Skydd mot informationsoperationer Regeringens arbete med informationssäkerhet bör bl.a. syfta till att öka skyddet mot informationsoperationer. Det är nödvändigt med ett fortsatt och fördjupat arbete kring frågor som rör skyddet mot informationsoperationer, informationssäkerhet och IT-säkerhet. Gränsdragningen mellan vad som är att betrakta som åtgärder för att motstå informationskrigföring (eller andra informations- operationer) och åtgärder för att öka IT-säkerheten är enligt regeringen diffus. Utvecklingen inom området informationskrigföring ställer ökade krav på den grundläggande IT-säkerheten i samhället. Det är viktigt för Sverige att aktivt stödja internationella avtal och regler inom detta område som snabbt internationaliseras. Informations- operationer och informationskrigföring har bl.a. behandlats i Förenta nationerna, en G8-kommitté och i EU:s ministerråd. Regeringen vill betona att arbetet som sker i Sverige för att öka grundsäkerheten i samhällsviktiga IT-system, för att minska riskerna och effekterna av såväl IT-incidenter som mer allvarliga informations- attacker, har hög prioritet. Den internationella utvecklingen inom detta område och arbetet med IT-omställningen inför år 2000 har tydligt visat att frågan berör hela samhället. Ett säkrare Internet Regeringens arbete skall bidra till ett säkrare Internet. Regeringen anser att ett säkrare Internet skulle innebära en snabb och effektiv höjning av säkerheten för många aktörer i samhället. Detta behandlas mera i ett följande avsnitt. Under de senaste åren har användningen av Internet ökat mycket kraftigt. Stora grupper av användare har blivit beroende av Internet som kommunikations- och informationsväg. Informationsutbytet mellan myndigheter, företag och medborgare ökar dramatiskt. Myndigheter och företag använder i allt större utsträckning elektroniska tjänster och Internet för tjänster och förmedling av information. Alltfler hushåll använder Internet för att kommunicera med varandra, med myndigheter, med sina arbetsplatser och med företag. Regeringen menar att en säker infrastruktur för Internet utgör en viktig del i arbetet med samhällets informationssäkerhet. I propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) uttalade regeringen att den tekniska infrastrukturen för statsförvaltningens kommunikation med medborgare och företag bör bygga på Internet. Inom ramen för Internet bör myndigheterna utveckla tjänster som förenklar kontakterna med och samspelet mellan medborgare, företag och offentlig förvaltning. Myndigheter bör använda kommunikation baserad på Internetstandarder mot medborgare och företag, därför att tekniken uppfyller de krav som kan ställas på en öppen kommunikationsarkitektur. Genom att använda system som bygger på Internet åstadkoms en enhetlig miljö för samverkan, utveckling, drift och säkerhet. Elektroniska signaturer och annan säkerhetsteknik Med den ökande kommunikationen ökar exponeringen av den information som hanteras. Hoten mot informationssystemen och kraven på säkerheten i dessa ökar och ändrar karaktär. Brister i säkerheten kan medföra allvarliga störningar. Sårbarheten i samhället ökar och konsekvenserna av störningar tenderar att bli allt allvarligare, om inte säkerhetsarbetet tas på allvar och håller jämn takt med den ökande användningen av IT. Säkerhetstänkande måste blir en självklarhet för var och en. Den ökade användningen av elektronisk kommunikation innebär krav på system som medger säker identifiering, att ett meddelande inte har förändrats under överföringen, samt att man skall kunna skydda information från insyn. För att uppnå detta kan olika former av krypteringsteknik användas. Området brukar delas upp i kryptering som används för att hålla information skyddad från insyn och kryptering som görs för att skapa en elektronisk signatur eller för säker identifiering av parterna i en kommunikationssituation, t.ex. en användare av ett datasystem, en webbplats eller avsändare av ett e-postmeddelande. Bägge dessa funktioner medför ökad säkerhet och bidrar till att tillit skapas till kommunikationssystemen. Elektronisk kommunikation, t.ex. över Internet, innebär nya affärs- möjligheter och nya arbetssätt. Handel, myndighetsinformation, bank- och försäkringskontakter, ansökningar till myndigheter m.m. måste fungera på ett tillförlitligt sätt. Regeringen uttalade i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) att offentlig förvaltning bör vara ett föredöme som IT-användare och att den skall bidra till en öppen och säker elektronisk infrastruktur. Arbetet för att skapa säker kommunikation i statsförvaltningen bör ha som mål att även skapa lösningar för samhället som helhet. Staten kan främja denna utveckling genom att i ökad utsträckning acceptera elektroniska signaturer. Det handlar härvid dels om att visa exempel på användningsområden och tillämpningar, dels om att visa att man litar på tekniken. Staten kan också skapa förutsättningar för en ökad användning av säkerhetsteknik genom att undanröja eventuella legala hinder. Det är viktigt att den offentliga förvaltningen med gemensamma ansträngningar börjar använda system för säker elektronisk kommunikation och driver på denna utveckling i samhället. Regeringen anser att användning av krypteringsteknik för att åstadkomma säkra elektroniska kommunika- tioner utgör en viktig del av arbetet för att förbättra samhällets informationssäkerhet. Regeringen återkommer till åtgärder inom detta område nedan i avsnittet Åtgärder för att främja elektronisk kommunikation (under 5.3.3). 5.3.3 Åtgärder inom prioriterade informationssäkerhetsområden Åtgärder för ett säkrare Internet Regeringens bedömning: Utvecklingen inom Internet har stor betydelse för utvecklingen av kommunikation och nya tjänster, för allmänheten och inom privat och offentlig sektor. I det fortsatta arbetet med informationssäkerhet bör staten bl.a. vidta åtgärder som leder till ett säkrare och stabilare Internet t.ex. genom att - verka för att den svenska delen av Internet bör kunna drivas oberoende av funktioner utomlands, - tillhandahålla en säker och korrekt nationell tidsangivelse för Internet via riksmätplatser för tid och frekvens, - stärka Sveriges roll i det internationella Internetsamarbetet och förbättra förutsättningarna för den svenska delen av Internet. Statskontorets rapport: Statskontoret föreslår att följande områden bör vara prioriterade för att höja säkerheten på Internet: införande av vägvalsregister (routingregister), införande av säker domänuppslagning (Secure DNS) och tillgång till enhetlig nationell tid via protokollet Network Time Protocol (NTP). Remissinstanserna: De remissvar som tar upp förslaget om ett säkrare Internet är positiva till Statskontorets åtgärdsförslag. Skälen för regeringens bedömning Oberoende drift av den svenska delen av Internet Regeringen anser att ökad driftsäkerhet ger tilltro i användningen av Internet. Regeringen vill därför verka för att den svenska delen av Internet skall kunna drivas oberoende av funktioner utomlands. Funktioner som underlättar trafikhanteringen t.ex. vägvalsregister och domännamnssystemet är viktiga för att nätet skall fungera på ett effektivt sätt. Det är också angeläget att se över möjligheterna att kunna kontrollera att driften av den svenska delen av Internet verkligen blir oberoende. Som tidigare nämnts skall Post- och telestyrelsen utreda dessa frågor. Sedan Statskontoret lämnade sin rapport har det skett en positiv utveckling avseende vägvalsregister. Flera svenska Internetoperatörer har skapat vägvalsregister för sin trafik. Dessa register finns och underhålls i Sverige. Tillgång till enhetlig nationell tidsangivelse på Internet I många sammanhang där Internet används, t.ex. elektroniska affärer krävs ofta tillgång till korrekt tid. Det kan också vara av stor vikt att alla inblandade system har tillgång till samma tidsangivelse. I annat fall kan ett informationsutbyte gå fel, avbrytas eller inte tas om hand på ett korrekt sätt. Detta gäller t.ex. vid tidsstämpling av olika typer av information, från skrivdatum i filer till elektroniska signaturer, krypteringsnycklar och poster i loggdatabaser för uppföljning. Att på förhand veta tidssignalens kvalitet och noggrannhet har ett stort värde i säkerhetshänseende. Internetoperatörernas tillgång till en säker och internationellt spårbar tidhållning i Sverige med mycket hög och väl dokumenterad kvalitet är en viktig gemensam resurs som staten bör tillhandahålla, i likhet med vad som gäller för tillhandahållande av mätnormaler och distribution (kalibrering) av andra fysikaliska mätstorheter, f.n. ett 40 tal inom t.ex. massa (det s.k. rikskilot) längd, volym, tryck, el, temperatur, strålning etc. Den tidhållning som i dag erbjuds i landet för Internet har till stora delar byggts upp av företaget Svensk TeleUtveckling & ProduktInnovation AB (STUPI AB) och drivs med projektmedel från staten via universitetsnätet Swedish University Network (SUNET). Någon långsiktig finansiering föreligger inte, men den är tillräcklig för innevarande års drift. Regeringen anser att tidhållningen på Internet långsiktigt bör tillhandahållas med spårbarhet från riksmätplatsen för tid och frekvens vid helstatliga AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) i Borås och i deras regi. Tillgång till nationell och internationellt spårbar tid hämtas via tidsservrar som är anslutna till Internet med hjälp av t.ex. Network Time Protocol (NTP). SP har sedan flera år en forsknings- och utvecklingsverksamhet bl.a. inom tid och tidhållning och förfogar över atomklockor som deltar i beräkningen av den koordinerade världstidsskalan (UTC). Av säkerhetsskäl bör det därutöver finnas något enklare atomklockor på minst fyra Internetknutpunkter i Sverige. Dess lokalisering har fastställts i samråd med bl.a. PTS. Om nätet, av något skäl, skulle bli segmenterat finns därigenom ändå en tillgänglig nationell tid. SP har sedan 1998 drivit ett projekt för att ordna en tidstjänst distribuerad till knutpunkterna av den svenska delen av Internet som leder till flera tidsservrar placerade vid SP och vid Internetknutpunkterna. Vid tidsservrar på dessa platser ska Internetoperatörerna också kunna hämta sin tidhållning. Projektet har givit förutsättningar att bygga upp en kompetens och verksamhet inom området. Möjlighet till forskning och utveckling samt samordning med annan metrologisk (mätteknisk) kompetens hos SP har också visat på nya utvecklingsområden och resultat i det samarbete som pågår med STUPI AB och SUNET. Kostnaden för att upprätthålla en nationell tidhållning för Internet beräknas av SP till ca 2 miljoner kronor per år, där omkring hälften avser anskaffning och underhåll av mätteknisk utrustning. Regeringen återkommer till riksdagen med förslag om finansiering i budget- propositionen för år 2001. Teknisk tillsyn bör, i likhet med vad som sker för SP:s övriga metrologiska verksamhet och enligt gällande avtal med staten, utövas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC). Internationellt arbete Regeringen menar att det är angeläget att fortsätta ett aktivt svenskt deltagande inom det internationella samarbete kring Internet för att främja och utveckla användningen av nätet. I dag har Sverige en fördelaktig position i det internationella arbetet med Internet. Internetanvändningen i Sverige är hög. Utvecklingen av nya företag, produkter och tjänster som är kopplade till Internet är stark. Ett exempel på Sveriges roll i Internetsamarbetet är domännamns- systemet (DNS) som sköter adressering på Internet. En av tretton (och den första utanför Nordamerika) huvudservrarna för DNS finns sedan år 1989 i Stockholm. Sverige deltar i uppbyggandet av Internets säkerhet och tillförlitlighet. Arbetet görs av Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN). ICANN är en organisation som bl.a. skall främja Internets stabilitet. Sverige deltar i arbetet genom den rådgivande kommittén Governmental Advisory Committee to the ICANN (GAC). Kommitténs uppgift är att vara rådgivare till ICANN i frågor som rör statsangelägenheter. Det gäller särskilt där ICANN:s policy kan komma i beröring med nationell lag eller med internationella fördrag och överenskommelser. Kommittén kommer att höras inför varje förslag av vikt som kan påverka driften av Internet. Åtgärder för att främja elektronisk kommunikation Regeringens bedömning: Betryggande säkerhetsfunktioner baserade på krypteringsteknik och elektroniska signaturer måste utvecklas och göra allmänt tillgängliga i samhället så att förutsättningar skapas för ökad elektronisk kommunikation och elektronisk handel. Vidare bör lagstiftningen ses över och onödiga formkrav som förhindrar användning av elektroniska signaturer tas bort. En bred samverkan mellan de viktigaste aktörerna på leverantörs- och användarsidan inleds i syfte att få till stånd en samsyn om hur man kan stimulera och utveckla en gemensam infrastruktur för elektroniska signaturer, t.ex. genom en lösning baserad på s.k. smarta kort. Skälen för regeringens bedömning: Ökad elektronisk kommunika- tion över öppna nät kan innebära stora rationaliseringsvinster för företag och myndigheter samt underlätta medborgarnas kontakter med dessa. Regeringen välkomnar en bred användning av kryptografi. Krypteringsteknik för elektroniska signaturer och skydd mot insyn ger ökad säkerhet och bidrar till att tillit skapas till kommunikations- systemen. Sådan tillit väntas också leda till en ökad utbredning av den elektroniska handeln. Regeringen kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att sådant förtroende för elektroniska signaturer skapas så att användningen kan få stor utbredning i samhället som helhet. Sverige har en unik kompetens på området elektroniska signaturer och krypterings- teknik. Det är viktigt att se till att vi på bästa sätt tar hand om och förvaltar denna kompetens genom att snarast omsätta den i praktiska lösningar. Regeringen ser också vikten av att det finns klara regler på området för att användningen av elektroniska signaturer skall kunna stödja den elektroniska handeln på önskat sätt. Legala hinder mot användning av elektroniska signaturer I Sverige finns det inom civilrätten få krav på skriftlighet eller namn- teckning vilket betyder att det i stor utsträckning redan är tillåtet att använda elektroniska signaturer i stället för traditionell underskrift. Inom förvaltningsrättens område förekommer däremot ofta krav på egenhändig namnunderskrift som i vissa fall utesluter användandet av elektroniska signaturer. För att se till att onödiga formkrav tas bort krävs en omfattande inventering av varande regelverk och en bedömning av vilka ändringar som är motiverade med beaktande av de syften som ligger bakom respektive formkrav. Regeringen kommer därför att områdesvis se över formkraven och vidta de förändringar som nödvändiga för att ersätta den traditionella hanteringen av fysiska dokument med elektronisk kommunikation. I syfte att inom den Europeiska unionen underlätta användningen av elektroniska signaturer antogs i december 1999 Europaparlamentets och rådets direktiv 99/93/EG om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer. I betänkandet Ds 1999:73 Elektroniska signaturer föreslås att man i en ny lag inför begreppet ”kvalificerade certifikat” som skall ges särskilda juridiska verkningar. Den som utfärdar sådana kvalificerade certifikat skall kunna göras ansvarig gentemot den som förlitat sig på certifikatet. Vidare föreslås att det inrättas en tillsynsmyndighet som skall utöva tillsyn över dem som utfärdar kvalificerade certifikat. Regeringen kommer att överlämna en proposition till riksdagen under våren 2000 med förslag till ny lag om elektroniska signaturer. Bidrag till säker kommunikation Som nämns nedan pågår ett stort antal projekt både inom offentlig och privat sektor för att testa införandet av smarta kort och annan teknik för säker identifikation och kommunikation. Regeringen ser det som ett viktigt steg att se till att användningen av ny säkerhetsteknik stimuleras för att få ökad utbredning och därmed även öka tilliten till systemen. Regeringen kommer att ta initiativ till en bredare samverkan mellan olika aktörer på marknaden i syfte att få till stånd en samsyn om hur man kan stimulera och utveckla infrastrukturen för elektroniska signaturer. Det är härvid viktigt att sträva mot en teknikneutral utveckling som följer internationella standarder. En utgångspunkt skall vara att medborgarnas och företagarnas behov av säkerhetslösningar tillgodoses till lägsta möjliga kostnader. Staten som föregångare Som beskrivs närmare nedan i avsnitt 5.6.2 skall den statliga förvalt- ningen vara en föregångare på IT-området. Regeringen har lämnat ett uppdrag till Riksskatteverket att utforma åtgärder för att möjliggöra användningen av elektroniska signaturer inom olika områden inom den offentliga sektorn och skapa en funktion med samlat ansvar för certifikathantering inom statsförvaltningen. De projekt som för närvarande pågår för att införa lösningar som möjliggör elektronisk kommunikation med myndigheter och användning av elektroniska signaturer skall ske i samarbete med olika grupper i näringslivet för att säkerställa att man inom den offentliga sektorn väljer lösningar som går att använda och bygga vidare på för näringslivet. 5.3.4 Export av kryptoprodukter I en skrivelse till riksdagen om kryptografi (skr. 1998/99:116) har regeringen redovisat sin uppfattning när det gäller export av kryptoprodukter. I den svenska tillämpningen av de internationella regler, som regeringen åtagit sig att följa, sker fortlöpande lättnader av teknisk och administrativ natur för att underlätta exporten av svenska kryptoprodukter. Sverige verkar aktivt för att påskynda utvecklingen mot fri handel med kryptoprodukter inom i första hand EU. Andra kryptoprodukter kan efter ansökan och prövning få globala licenser, vilka berättigar till utförsel under tillståndets giltighetstid vilket enligt praxis är två år. ISP överväger dock att börja tillämpa längre giltighetstider i vissa fall. I skrivelsen om kryptografi (skr. 1998/99:116) beskriver regeringen bl.a. sin uppfattning när det gäller vissa aspekter på användningen i Sverige av kryptografi vid överföring och lagring av information i elektronisk form samt när det gäller export av kryptoprodukter. Regeringen välkomnar en bred användning av kryptografi. Det ökar tilliten till kommunikationssystemen och stärker informationsfriheten. Det är därför också viktigt att användarna får god tillgång till säkra kryptosystem, svenska eller importerade, så att de själva kan välja teknik. 5.4 Kompetens 5.4.1 Statliga insatser Regeringens bedömning: Skolan bör ge alla en grundläggande kompetens för att använda IT i vardags- och yrkeslivet. IT-kompetensen bör vara tillräcklig för att tillgodose arbetstagarnas behov av att hålla jämna steg med strukturomvandlingen, för att stärka deras ställning på arbetsmarknaden och för att arbetsgivarna skall få tillgång till en kompetent arbetskraft. Vidare behövs specialiserad IT-kompetens för forskning och utveckling. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen genomför en stor satsning på IT i skolan ITiS under treårsperioden 1999–2001. Regeringens satsning på vuxenutbildning och kunskapslyftet har bl.a. inneburit att nya och flexibla arbetsformer börjat användas, däribland distansutbildning. Även den allmänna IT-kompetensen har höjts tack vara kunskapslyftet och vuxenutbildningen. Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) har en stark koppling till arbetslivet. Inom KY finns ett antal utbildningar med inriktning mot IT. Regeringen kommer senare i år att återkomma till riksdagen med förslag om hur kvalificerad yrkesutbildning skall bedrivas på sikt. Utbildningsväsendet förändrar sin organisation och pedagogik med den nya tekniken. Detta har betydelse även för den nya lärarutbildningen. Högskolan genomgår en kraftig expansion. Mellan åren 1997 och 2002 har resurser till 89 000 nya platser tillförts området. Tyngdpunkten i utbyggnaden ligger inom det naturvetenskapliga och tekniska området. Examinationen av civilingenjörer har under 1990–talet ökat med 30 procent. Den fortsatta utbyggnaden av högskolan innebär att regeringen räknar med att antalet examina i civilingenjörsutbildningar bör kunna uppgå till ca 4 300 per år för treårsperioden 2003–2005. Antalet högskoleingenjörer ökar också mycket kraftigt. Dessutom har antalet personer som deltar i IT-utbildningar vid sidan om de traditionella ingenjörsutbildningarna ökat betydligt. Till det kommer att inslagen av IT och möjligheten att välja inriktningar mot IT blivit mycket vanliga inom många högskoleutbildningar. Flera lärosäten förändrar dessutom kraftigt sitt utbud så att utbildningar med IT-inriktning ges större utrymme. För att Sverige skall kunna få en fortsatt tillväxt av nya IT-företag krävs uthålliga satsningar på forskning inom IT-området både på grund- läggande nivå och i nära samverkan med industrin. Forskarutbildningen inom IT måste öka både för att möjliggöra rekrytering av disputerade lärare till de nya IT-utbildningarna inom högskolan men också för att möta den växande efterfrågan inom industrin. Det svenska universitetsdatornätet SUNET har haft en avgörande betydelse för Internets starka ställning i Sverige. Genom SUNET har de svenska universiteten och högskolorna fått Internetanslutningar med mycket hög kapacitet både inom och utom landet. Som ett av få nätverk utanför USA deltar SUNET i forskning kring framtidens Internet, Internet 2. SUNET har således inneburit att IT-användning inom högskoleutbildningarna ökat generellt. På senare tid har också detta kommit att omfatta områdena humaniora och samhällsvetenskap. En annan effekt är att utbudet av distansutbildning via Internet ökar. För att möjliggöra för olika målgrupper, t.ex. skolor, företag, myndigheter, studenter och forskarsamhälle, att snabbt hitta information kring den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor driver Högskoleverket sedan oktober 1998 söktjänsten Safari (Spridning av forskningsinformation till allmänheten över Internet). Omfattningen av projektet har redan gjort Sverige unikt när det gäller strävan att nå ut med forskning till allmänheten. Regeringen ser det som angeläget att berörda myndigheter fortsätter att utveckla detta sätt att sprida information om pågående forskningsverksamhet i Sverige till olika målgrupper så att dessa på ett snabbt och enkelt sätt hittar den information de behöver. Vidare ser regeringen positivt på att allt fler avhandlingar görs tillgängliga i fulltext på Internet. Nya produkter, industrier och marknader uppstår i takt med utvecklingen inom informationstekniken och användningsområden som vi tidigare inte kunnat föreställa oss blir vardag i takt med att nya varor och tjänster introduceras. Kunskap behövs för att alla skall kunna ta del av det ökade utbud av möjligheter som IT-utvecklingen innebär. Det behövs en bred IT-kompetens hos medborgarna när det gäller t.ex. informationssökning, myndighetskontakter och konsumtion. Det behövs vidare en IT-kompetens för yrkeslivet som stärker den enskilde arbetstagarens möjligheter att anpassa sig till den strukturomvandling och det föränderliga arbetsliv som IT-utvecklingen för med sig. Slutligen behöver det svenska näringslivet, förutom en bred IT-kompetens hos arbetstagarna, s.k. specialiserad IT-kompetens för t.ex. forskning och utveckling. IT-utbildning ges på flera nivåer: i skolan, på högskolan och i arbetslivet. I skolans uppdrag ingår att ge utbildning på medborgarnivån, dvs. kunskaper som behövs för det vardagliga livet, t.ex. att använda Internet för att skaffa samhällsinformation, att använda betalningssystem och att som medborgare kunna delta i ett demokratiskt samhällsliv. Inom högskolan utbildas de studerande inom IT-området på såväl en allmän nivå som på en hög specialistnivå som t.ex. LAN-tekniker, system- tekniker och dataingenjör. I arbetslivet är det av vikt att varje befattningshavare skall kunna använda IT för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Kompetensuppbyggnad är ett av regeringens prioriterade områden för att främja en god och bred användning av IT i samhället. Utbildningssystemet och forskningsvärlden utgör viktiga strategiska instrument, men även arbetslivet kan ses som en ”leverantör” av IT- kompetens genom den kontinuerliga kompetensutveckling som sker i arbetslivet. Det är angeläget att alla resurser som finns inom kompetensområdet mobiliseras för att tillgodose de kunskapsbehov som medborgare har liksom den kunskap som yrkesanvändaren och arbetslivet efterfrågar. 5.4.2 Bakgrund En stort behov av IT-kompetens IT-politik handlar framförallt om människor, deras attityder, färdigheter och möjligheter. Regelsystem och infrastruktur är också viktiga, men det är människor som fyller dem med innehåll. Därför finns det skäl att här särskilt behandla några viktiga kompetensfrågor. Den omvandling som ekonomin genomgår har konsekvenser för näringslivets behov av IT-kompetens, både den breda IT-kompetensen och den specialiserade IT-kompetensen samt i verksamheter för forskning och utveckling. Central är också den företagsledande kompetensen att anpassa arbetsorganisationer och produktionsprocesser så att IT:s potential tas tillvara på ett effektivt sätt. Även samhälls- och arbetslivet utanför den egentliga IT-branschen genomgår stora strukturförändringar. Utbildningskraven stiger generellt och i dag krävs vanligen en gymnasieutbildning för att komma in på arbetsmarknaden och för allt fler jobb krävs högskoleutbildning. IT- kunskaper efterfrågas allt mer och får allt större betydelse på hela arbetsmarknaden. För den enskilde individen ger IT ett ökat utbud av möjligheter men också krav på större rörlighet och föränderlighet. Möjligheter till kompetensutveckling och ett livslångt lärande innebär att arbetskraften står bättre rustad inför den strukturomvandling som IT-utvecklingen för med sig. En bred IT-kompetens behövs för att ta till vara de möjligheter IT ger. Det kan röra sig om att t.ex. kunna söka samhällsinformation via Internet, använda betalningssystem, vara delaktig i förenings- och organisationsliv eller på annat sätt delta i en demokratisk beslutsprocess. Begrepp som t.ex. medieläskunnighet uttrycker vikten av att förstå syftet med relevanta program och att utan större introduktion kunna använda ett flertal applikationer. Det handlar om alla individers förmåga att dra nytta av både traditionella metoder och ny teknik för att skaffa information, kommunicera och uttrycka sig själv. En bred IT-kompetens förutsätter inte bara grundläggande IT-färdigheter utan också tillräckliga kunskaper i svenska, engelska och matematik. Högre IT-utbildningar Av en rapport från Högskoleverket (Högskoleutbildade – tillgång och efterfrågan, november 1999) framgår att ”IT-utbildning” kan omfatta inte bara tekniska utbildningar, utan också tvärvetenskapliga utbildningar med IT-inslag och IT-relaterade kursmoment inom traditionella utbildningar. En genomgång av programutbudet vid svenska universitet och högskolor hösten 1999 visar att högre utbildning i informationsteknik befinner sig i utveckling och svårligen låter sig fångas in av en sammanfattande definition. Verket har därför valt att beskriva utbildningsutbudet inom IT dels i tekniska utbildningar, dels i tvärvetenskapliga utbildningar, som för att fånga efterfrågan från arbetsmarknaden, infört olika IT-moment i sina utbildningar. Det finns 137 tekniska IT-utbildningar spridda över 25 svenska lärosäten och 45 tvärvetenskapliga IT-utbildningar vid 22 lärosäten. Värt att notera är att bland de tekniska utbildningarna finns ett stort antal utbildningsprogram som leder fram till en fördjupning på kandidat- eller magisternivå. Dessa utbildningar kan ses som de nyare högskolornas svar på arbetsmarknadens krav. Debatten om behovet av IT-utbildade fokuseras dock fortfarande i stor utsträckning kring civilingenjörer och högskoleingenjörer. En bidragande orsak till detta kan vara att antagna och examinerade från dessa utbildningar är lättare att fånga med statistik. De tvärvetenskapliga IT-utbildningarna är goda exempel på hur universitet och högskolor har mött kraven på bredare tvärvetenskapliga utbildningar eller utbildningsriktade mot helt nya yrkesgrupper. Det är av vikt att påpeka att de studerande i den svenska högskolan, vid sidan om det ovan beskrivna programutbudet, har möjligheter att själva sätta samman en IT-utbildning genom att välja ur högskolans kursutbud. Inom de ramar som riksdag och regering ger högskolorna finns stor frihet att ändra utbildningsutbudet. I den kraftiga expansionen av högskoleutbildningen är tyngdpunkten mot naturvetenskap och teknik. I budgetpropositionen för år 2000 betonas behovet av utbildning inom IT- området. Enligt Högskoleverket har således högskolor och universitet varit lyhörda för arbetsmarknadens behov och samhällsintresset av en ökad utbildning med inriktning mot IT. Trots detta möter inte utbudet efterfrågan. Det finns flera orsaker till att utbudet av IT-utbildning inte ökat ännu kraftigare än det faktiskt har. Eftersom efterfrågan på djup IT- kompetens är så hög har många högskolor haft svårt att rekrytera personal. Högskoleutbildningar kräver, för att möta kvalitets kraven noggranna förberedelser och goda resurser, inte minst i form av lärare, innan de inrättas. Tillgången på disputerade inom området är låg, vilket bl.a. beror på att IT-området är en relativt nyetablerad vetenskaplig disciplin. Sammanlagt har de svenska lärosätena ställt 9 200 platser för IT- utbildning till studenternas förfogande hösten 1999, med drygt två sökande per plats. Högskoleverket redovisar att antalet examinerade behöver öka inom i stort sett alla IT-utbildningar. Den ovan beskrivna expansionen av den högre utbildningen på 1990–talet kommer att bidra till att fler examineras. Efterfrågan på IT-utbildade En bred och allmän IT-kompetens för IT-användningen i vardagen är nödvändig, liksom en grundläggande IT-kompetens för arbetslivet. Dessa kompetensbehov är dock svåra att kvantifiera vilket gör de sammanlagda effekterna på sysselsättningen av IT-utvecklingen svårbedömda. Industrins behov av högskoleutbildade är stort. Resultat från SCB:s arbetskraftsbarometer år 1999 visar att civil- och högskoleingenjörer inom flertalet ämnesområden är mycket eftersökta på arbetsmarknaden. Exempelvis råder stor brist på yrkeserfarna högskole- och civilingenjörer inom datateknik. I SCB-rapporten Trender och prognoser 98 konstateras att vi får räkna med en stor brist på personer med IT-utbildning. Vad gäller programmerare och systemerare gör SCB bedömningen att efterfrågan på personer med IT som huvudämne kommer att överstiga tillgången. SCB hävdar att andra grupper av högskoleutbildade med betydande inslag av IT-utbildning i sin examen, exempelvis samhälls- och beteendevetare, i ökad utsträckning kommer att arbeta med IT. När det gäller civilingenjörer förutser SCB att den nuvarande bristen kommer att ha försvunnit år 2010 under förutsättning att man har lyckats fylla alla utbildningsplatser och behålla nuvarande examinationsgrad. De flesta bedömare är överens om att det nu råder brist på högutbildade inom IT, i alla branscher såväl som i IT-branschen. Bristen på arbetskraft och kompetens inom IT-sektorn bör dock inte ses endast som en nationell fråga. Rekrytering av arbetskraft och studenter krävs i allt större utsträckning även från utlandet. Mot denna bakgrund måste Sverige erbjuda attraktiva villkor för denna typ av nyckelpersoner. Regeringen arbetar för närvarande med konkreta förslag med denna inriktning. Andelen kvinnor med IT-utbildning är låg Redan på förskolenivå och vidare på grund- och gymnasieskolenivå grundläggs kunskaper och föreställningar om nyttan av IT och IT- kunskaper. På dessa nivåer grundläggs förmodligen även skillnader i pojkars och flickors förhållningssätt till IT, vilket leder till skilda utbildnings- och yrkesval. I förlängningen påverkas därmed graden av jämställdhet i samhället när det gäller tillgången till och användningen av IT. Kvinnornas andel av IT-specialisterna och av de sysselsatta inom IT- branschen är oroväckande låg. Totalt har 40 138 personer examinerats från en grundutbildning på högskolenivå inom IT under perioden 1977/78–1997/98, varav endast drygt en femtedel är kvinnor (22 procent). Under mitten av 1980–talet var andelen kvinnor som examinerades från någon grundutbildning inom IT-området nästan 30 procent. Under mitten av 1990–talet sjönk andelen till ca 17–19 procent. Läsåret 1997/98 förbättrades läget något, då andelen kvinnor uppgick till drygt 21 procent. Det finns också skillnader mellan unga män (16–24 år) och unga kvinnors dagliga datoranvändning. Ungefär hälften av unga män använder datorn dagligen, medan motsvarande siffra för unga kvinnor är endast cirka en tredjedel. Könsfördelningen i IT-branschen är sned och utvecklingen går åt fel håll. Andelen kvinnor i branschen har minskat under 1990—talet, från 34 procent kvinnor år 1990 till 30 procent år 1996 (enligt NUTEK). Samhället går miste om en viktig potential då andelen kvinnor med längre IT-utbildningar minskar och om andelen kvinnor i IT-branschen är låg. Ur ett tillväxtperspektiv är det angeläget att alla resurser och begåvningar kommer till användning och att företagen har det bästa urvalet av arbetskraft och den mest produktivitetshöjande kompetensen. Om värderingar, tradition etc. hindrar att begåvning och lämplighet avgör kvinnors utbildnings- och yrkesval finns det samhällsekonomiska vinster att hämta om denna utveckling kan brytas. 5.4.3 Skolväsendet Regeringens bedömning: Regeringens uppdrag till Skolverket att ansvara för och utveckla skoldatanätet och ett nationellt resurscentrum för läromedia bör fortsätta som en del av det ordinarie arbetet. Det bör också utvecklas för att svara mot den ökade efterfrågan som följer av satsningen på IT i skolan. Myndigheter och intressenter bör samverka kring hur IT kan användas i skolan. Regeringen avser att i en proposition till riksdagen före sommaren återkomma till frågan om den nya teknikens betydelse för lärarutbildningen. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen överlämnade våren 1998 skrivelsen Lärandets verktyg – nationellt program för IT i skolan (skr.1997/98:176) till riksdagen. Delegationen för IT i skolan (ITiS) tillsattes för att planera och genomföra den nationella satsning på IT i skolan där landets alla kommuner erbjuds möjligheten att delta. Satsningen genomförs under tre år, 1999–2001, i form av ett skol- utvecklingsprojekt, för att utveckla användningen av IT som ett pedagogiskt verktyg, som omfattar ungdomsskolan och innebär kompetensutveckling av 60 000 lärare i arbetslag, vilket motsvarar cirka 40 procent av alla lärare vilka också får disponera multimediedator. Efter avklarad utbildning får deltagande lärare ett IT-certifikat. Satsningen omfattar även statsbidrag för förbättring av skolors tillgänglighet till Internet, e-postadresser till alla lärare och elever, stöd för de svenska och europeiska skoldatanäten samt särskilda insatser för elever med funktionshinder. En förutsättning för det statliga stödet är att de deltagande kommunerna utarbetar en IT-plan för skolan. Sammantaget innebär denna satsning att skolans IT-utveckling nu övergår från en kvantitativ till en kvalitativ fas. Insatserna skall medverka till att skolan bättre kan ta tillvara de möjligheter den nya tekniken ger för elevers lärande och lokal skolutveckling. Skolan tillförs inte enbart mer teknik utan framför allt kvalitativa pedagogiska verktyg, som ger goda möjligheter att i enlighet med läroplanernas övergripande mål utveckla undervisningen mot ett mer elevaktivt arbetssätt, som bl.a. stärker elevens förmåga till eget kunskapssökande, kritiskt värderande och eget ställningstagande. IT som läromedel, med sin specifika egenskap att kombinera text, ljud och bild, ger eleven möjlighet att i samma media söka information, kommunicera och producera. Skolan och klassrummet kan öppnas mot omvärlden. Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) betonar att barns utveckling och lärande kan främjas genom att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer. Multimedier och informationsteknik kan användas i såväl skapande processer som i tillämpning i förskolan. Ett mål som eleverna skall uppnå i grundskolan är att kunna använda IT som ett verktyg för kunskapssökande och lärande. Utbildningen i gymnasie- skolan och den gymnasiala vuxenutbildningen skall ge en grund för ett livslångt lärande och en beredskap för förändringar i arbets- och samhällsliv. Därutöver finns särskilda IT-mål för vart och ett av gymnasieskolans nationella program. Liksom i den obligatoriska skolan har rektor ett särskilt ansvar för att arbetsmiljön utformas så att eleverna får tillgång till handledning och läromedel av god kvalitet samt andra hjälpmedel för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, bl.a. bibliotek, datorer och andra tekniska hjälpmedel. De svenska och europeiska skoldatanäten Sedan 1992 har Skolverket i uppdrag att främja utvecklingen och genomförandet av den nationella datapolitiken på skolans område. Uppdraget har varit formulerat på något olika sätt över tid, men huvudinriktningen har varit densamma. Som en del av detta uppdrag har Skolverket haft att utveckla och driva ett nationellt skoldatanät, att bygga upp ett nätverksbaserat resurscentrum för IT-baserade läromedel och utvärdera användningen av IT i skolan. Den övergripande uppgiften för Skoldatanätet och resurscentrat för multimedia är att utveckla IT-användningen i skolan. De skall fungera som vägledning för lärare i arbetet med att integrera IT i undervisningen, dels genom egna tjänster och dels genom att vara en guide till relevanta webbresurser för skolans arbete. Det nätbaserade resurscentret skall särskilt främja och stimulera framväxten av kunskaper om IT-baserade läromedel – läromedier – och hur dessa kan användas i undervisningen. Det europeiska skoldatanätet (EUN), som tillkommit på svenskt initiativ, är ett Internetbaserat nätverk av nationella och andra skoldata- nätverk med tjänster som gratis ställs till förfogande för skolor, lärare, elever och allmänhet. Syftet är att underlätta samarbete mellan skolor i Europa, att erbjuda ett utbud av pedagogiskt innehåll eller undervisnings- tjänster samt möjligheter till lärarutveckling. Syftet är också att öka nyttan och värdet av innehållet i de nationella nätverken samt att höja kvaliteten och dela kostnaderna för tjänster som alla kan dra nytta av. Målet för EUN är således att stimulera användning av informationsteknik i europeiska skolor. Delegationen för IT i skolan har avsatt särskilda medel för att stödja och påskynda utvecklingen av det europeiska skoldatanätet. Utveckling av uppdraget till Skolverket Att utveckla användning av IT i skolan som ett pedagogiskt verktyg är en process som tar tid. Intresset hos lärare och elever ökar i takt med att deras kompetens på området höjs och tillgängligheten ökar. Dagens ungdom växer upp med en kunskapsförmedling där ljud, bild och text överförs via bl.a. kabel-TV, CD, video och Internet. IT-utvecklingen gör det allt mer uppenbart att man lär även utanför skolan – skolan har inte längre monopol på lärandet. Om inte skolan kan följa med i utvecklingen och integrera IT i undervisningen och om metoderna för kunskaps- sökande i skolan och utanför skolan blir alltför olika, finns risk att skolan hamnar i en legitimitetskris. När IT:s olika tillämpningar genomsyrar snart sagt varje del av arbetsliv och vardag, måste de unga självfallet förberedas genom att den nya tekniken används i skolans arbete. IT ger nya möjligheter till kommunikation med det övriga samhället och elever stimuleras till att söka information och inleda en dialog med andra. För att utveckla arbetssätt som stödjer och ger kompetens för livslångt lärande behöver skolan utveckla såväl arbetssätt som arbetsorganisation. Därför är det viktigt att i lärarutbildningen beakta möjligheterna med IT i utbildningssystemet, t.ex. elektronisk kommunikation mellan lärare och elev, liksom konsekvenserna av att eleven skall söka, välja, strukturera och bearbeta information till kunskap. Enligt regeringens bedömning är det nödvändigt att en utveckling sker av IT som informationskälla och ett verktyg för kunskapsuppbyggnad. Härvid är det viktigt att IT-användningen stödjer en ökad måluppfyllelse av läroplanens mål och blir ett pedagogiskt verktyg för lärande. Samtidigt som det finns oändliga möjligheter att skaffa sig information på Internet är det viktigt att hitta den information som är relevant för undervisningen, vilket kan vara svårt i den snabbt växande informationsmängden. Utvecklingen inom utbildningsområdet på Internet går mot en allt starkare betoning av de kommunikativa aspekterna. Denna utveckling går hand i hand med en förbättrad infrastruktur för IT och tillgång till snabba förbindelser och bredband. För att svara mot de behov och förväntningar som den pågående satsningen på IT i skolan ger upphov till är det nödvändigt att ytterligare steg tas för att stimulera och stödja användningen av IT i lärande- processen och i den lokala skolutvecklingen. Regeringen avser därför att se över uppdraget till Skolverket i syfte att precisera det fortsatta arbetet med att driva Skoldatanätet och att utveckla det nationella resurs- centrumet för utveckling och användning av läromedier. Det bör omfatta att från nationella utgångspunkter utveckla och stimulera såväl innehåll som tjänster och tillämpningar. Detta kan ske parallellt och bygga vidare på arbetet med den pågående satsningen via Delegationen för IT i skolan. När skolan förändras och utvecklas i en allt snabbare takt blir skolans och lärarnas behov av stöd och information om IT såväl bredare som djupare. Detta behov blir allt svårare att tillgodose utan en bred samverkan med parter som har skolan som primärt intressefält. För att tillgodose skolans behov av stöd och information bör Skolverket få i uppdrag att utreda hur myndigheter och andra intressenter via informationsplatsen Skoldatanätet kan samverka, såväl innehållsmässigt som tekniskt, kring hur information om informationsteknikens möjligheter kan användas i skolan som pedagogiskt och organisatoriskt verktyg för utveckling och ökad måluppfyllelse. Statens Skolverk bör också få i uppdrag att dokumentera och utforska de nya teknikernas betydelse för skolans arbetsorganisation och lärande. Det upprättas allt fler grupper som frivilligt sluter sig samman för att lära av varandra eller komplettera sin egen kompetens med andras kunnande (s.k. learning communites). Denna utveckling bör stimuleras och den ökade andelen inhemska och internationella samarbetsprojekt mellan skolor som använder de svenska och europeiska skoldatanäten, utgör en lovande start. Såväl enskilda skolor som kommunala resurscentra och lärarutbildningar bör på detta sätt i ökad utsträckning kunna komplettera och berika sitt eget kunnande och utbud. Regeringen avser att i en proposition till riksdagen under senvåren återkomma till frågan om den nya teknikens betydelse för lärarutbildningen. Ett nationellt resurscentrum för multimediebaserade läromedel Skolverkets virtuella resurscentrums (Multimediabyrån) möjlighet till distanspublicering och samarbete över nätet via verkets Projekthotell pekar på Internet som en viktig framtida läranderesurs och samarbets- arena. IT erbjuder möjligheter att utveckla läromedel i nya former, som för- djupar och stödjer förståelse samt inlärning och därmed kan komplettera mer traditionella läromedel. För närvarande tillkommer dock mycket få multimediebaserade läromedel. Läromedelssidan behöver utvecklas. I Skolverket pågår ett arbete att analysera läromedelssituationen och hur den kan förbättras. Utbildningsutbud i ett livslångt lärande I ett samhälle där kunskapsutvecklingen i ett livslångt lärande är en nyckeltillgång är information och tillgänglighet till vad som erbjuds en nödvändig förutsättning. I dag är det mycket svårt att få en kvalitets- mässigt och innehållsmässigt samlad bild över utbildningsutbudet. Regeringen uppdrog hösten 1999 åt Högskoleverket att i samråd med Skolverket utveckla redovisningen av det utbud av kompetensutveckling av lärare som finns. Utbudet skall presenteras på ett enhetligt sätt. I en förstudie, avrapporterad i januari 2000, föreslås att Skolverket ges det samordnade ansvaret. Genom att samordna ansvaret för en samlad och strukturerad information om lärares kompetensutveckling blir det möjligt att skapa en informationsinfrastruktur som kan utgöra ett ”nav” för mäklartjänster mellan skolor och olika aktörer för lärares kompetens- utveckling. Regeringen bedömer att det finns behov av en infrastruktur för en samlad information om hela det offentliga utbildningsutbudet. En sam- ordning som inte bara ger en nationell helhetslösning för lärares/skolors behov av presentation av utbud kompetensutveckling, utan även möjlig- heter för samtida medborgare i ett livslångt lärande att få överblick över nationellt utbud av utbildningar/kurser från olika utbildningsanordnare inom ungdomsskolan och offentligt finansierad utbildning som står under statligt tillsyn. Regeringen ser det som ett strategiskt uppdrag för Skolverket att fort- sätta utvecklingen av en samlad information om utbildningsutbudet avse- ende lärares kompetensutveckling. 5.4.4 IT och vuxenutbildning Det är viktigt att alla medborgare kan få insikt i och kunskaper om tekniken och hur den på olika sätt kan påverka privat-, samhälls- och arbetslivet. En av vuxenutbildningens viktiga uppgifter är att erbjuda medborgarna möjlighet till kompetensutveckling inom IT-området inte minst ur demokratiskt, jämställdhets- och arbetsmarknadsperspektiv. Många vuxna har dessutom behov av en flexibel inlärningssituation. En av grunderna för vuxenutbildningen är att kompensera eleverna för en ofullständig ungdomsutbildning. Regeringens satsning på kunskapslyftet syftar bl.a. till att reformera vuxenutbildningen, t.ex. genom att utveckla arbetsformerna. I detta sammanhang spelar IT en stor roll som pedagogiskt redskap. Med hjälp av IT är det möjligt att erbjuda en närmast individuell utbildning efter den enskildes eller små gruppers speciella behov. Vuxna dyslektiker och andra vuxna funktionshindrade har speciella behov. För dessa målgrupper kan användningen av IT som ett pedagogiskt hjälpmedel underlätta inlärningen. Vuxenutbildningen, inklusive folkbildningen Den kommunala vuxenutbildningens vänder sig främst till de vuxna, som saknar den baskompetens som arbetslivet förutsätter. I dag erbjuder vuxenutbildningen ett brett fält av utbildningar inom olika områden och på olika nivåer. Framtidens vuxenutbildning ställer allt högre krav på ökad flexibilitet och tillgänglighet. Arbetsmetoder och arbetsformer bör vidareutvecklas för att underlätta vuxnas lärande. IT kan här användas som ett pedagogiskt redskap. Den kommunala vuxenutbildningen har ett stort utbud av kurser med IT-inriktning på olika nivåer. De flesta är kurser som ligger på datakörkortsnivå. Mer kvalificerad datautbildning erbjuds i form av påbyggnadsutbildningar inom kommunal vuxenutbildning och inom kvalificerad yrkesutbildning. En särskild grupp har tillsatts inom Utbildningsdepartementet för att leda en projektverksamhet i syfte att utveckla metoder och funktioner i distansutbildning. Med sin deltagarstyrda verksamhet och gruppbaserade pedagogik ger folkbildningen en god grund för utvecklandet av ett kritiskt förhållnings- sätt till den information som är tillgänglig via den nya tekniken. Folkbildningen har också möjlighet att via sin verksamhet fördjupa den demokratiska diskussion om den svenska IT-utvecklingen. Även inom folkbildningen erbjuds kurser i IT. IT-stödd distansutbildning År 1999 inrättades Distansutbildningsmyndigheten (Distum) som skall främja utvecklingen och användningen av IT-stödd distansutbildning främst inom högskolan och folkbildningen. Distum skall bl.a. fördela medel till och på annat sätt stödja och följa upp projekt som syftar till att utveckla IT-stödd distansutbildning. Distum skall också följa den IT- stödda distansutbildningens utveckling och upprätta en nätburen informationscentral för denna utbildning. Det svenska skolsystemet är ett av de mest datortäta i världen och andelen datorer med Internetuppkoppling är jämförelsevis mycket hög. Samtidigt som datamognaden och användandet av Internet i de svenska skolorna måste sägas vara väl utbrett kan också stor skillnader mellan olika skolor i olika kommuner påvisas. Internetanvändningen går i vissa skolor mot allt mer avancerade former, samtidigt som andra knappast börjat ännu. IT-stödd distansutbildning kan för många vara det enda sättet att få en viss utbildning. Den öppnar också möjligheter till studier oberoende av nationsgränser. Det är av stor vikt att Sverige tar vara på den kompetens och resurser i övrigt som finns på detta område. Flera parter bör ta ett ansvar som motorer i utvecklingen av distans- utbildningen i Sverige. Förutom Distansutbildningsmyndigheten, gäller detta ansvar även för universitet och högskolor, kommunala och enskilda utbildningsanordnare, Statens skolor för vuxna samt för folkhögskolor, högskolor och studieförbund. Distansutbildningsmyndighetens insatser är viktiga för att på nationell nivå främja utvecklingen och användningen av en distansutbildning som grundas på informations- och kommunika- tionsteknik inom högskolan och folkbildningen. Regeringen avser att återkomma till frågan om utveckling av distansutbildningen. Regeringen har nyligen fastställt en förordning om försöksverksamhet med distansundervisning i gymnasieskolan. Utvecklingen av IT-stödd distansutbildning på olika utbildningsnivåer är ett stort och resurskrävande arbete. Internationellt sett har flera med Sverige jämförbara länder redan tidigare inrättat särskilda myndigheter för att främja IT-stödd distansutbildning. Sverige som är ett geografiskt stort och glesbefolkat land, är mer än många andra länder inom EU beroende av att använda tillgängliga resurser på distansutbildnings- området på ett optimalt sätt. Med det tilltagande intresset för att rekrytera studenter över gränserna och för att utveckla samarbetet mellan lärosäten i olika länder följer krav på att studenter skall kunna ta del av kurser där respektive högskola har särskild hög kompetens. Informationstekniken är på väg att spränga gränserna för den traditionella utbildnings- organisationen. Det finns i dag Internetbaserade universitet och kurser som erbjuds över hela världen; ibland ger de tillgång till spetskompetens. Genom IT-stödd distansutbildningsteknik inom högskolan kan sålunda utbildningar bedrivas med samtidiga deltagare från olika länder. 5.4.5 Kompetensutveckling i arbetslivet I dag blir tillämpad kunskap i allt snabbare takt inaktuell till följd av en accelererande utveckling, inte minst inom de tekniska områdena. Förmåga att ta till sig och omsätta ny kunskap blir avgörande för individernas utveckling, anställbarhet och trygghet samt företagens konkurrens- och utvecklingskraft. Det livslånga lärandet är därmed ett gemensamt intresse för den enskilde individen, arbetsmarknadens parter och staten. Statens roll för att stödja det livslånga lärandet är framförallt att skapa strukturer i utbildningsväsendet som tydliggör utbud och möjligheter. Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken har en viktig uppgift i att rusta den enskilde utifrån efterfrågan på arbetsmarknaden. Två typer av kunskapsinhämtning blir allt mer aktuella, förebyggande och akut. Med förebyggande kunskapsinhämtning menas att man successivt höjer sin allmänna kunskapsnivå och därigenom följer med i den allmänna utvecklingen. Med akut kunskapsinhämtning menas omedelbara behov av kunskaper som då man till exempel ställts inför en arbetsuppgift som ögonblickligen kräver nya kunskaper. Behoven kommer att behöva mötas med ett varierat utbud av bl. a. kortkurser och individuell handledning. Både akut och förebyggande kunskaps- inhämtning kommer att vara nödvändigt för människor i framtiden och IT kommer att vara en viktig teknik för att göra detta möjligt. I utbildningsprocesser har vi en stark tradition att tänka i planerade kurser. Det livslånga lärandet och integrationsprocesserna kommer emellertid att ställa nya krav på utbildningsanordnare, där flexibilitet och omedelbarhet är ledorden. Universiteten och högskolorna ställs inför nya utmaningar om man, inom ramen för såväl utbildning, forskning som den tredje uppgiften, skall kunna spela en roll i samband med behoven av kunskapsinhämtning för människor i olika åldrar och i olika situationer. Den tredje uppgiften kommer dessutom genom en utvecklad kontakt och kommunikation med det omgivande samhället att vara ett nödvändigt redskap för att kunna följa och möta behovet av utbildning och lärande. Dessa frågeställningar bör ytterligare belysas för att utröna vilka hinder och möjligheter som finns för utvecklingen av den högre utbildningens roll i det livslånga lärandet. Ett råd för jämställdhetsfrågor som rör transport- och IT-tjänster (dir. 1999:83) har inrättats. Rådet skall senast den 1 juli 2000 lämna en särskild redovisning i frågor som avser jämställdhet och IT-tjänster. Rådets uppdrag skall vara avslutat senast den 30 juni 2001. IT-kompetens i småföretag Regeringens bedömning: En satsning för att öka IT-kompetensen i småföretag bör genomföras under en tvåårsperiod med start 2001, där informationssatsningar riktat mot småföretag samt företagsbesök bör vara centrala delar. Skälen för regeringens bedömning: Bristen på IT-kompetens hos småföretag har uppmärksammats i flera sammanhang, bl.a. av företrädare för näringslivet som pekar på dessa nya förutsättningar för företagen. De mindre företagen är inte lika benägna att ta till sig nya informations- tekniska lösningar och nya arbetsformer som de större företagen. I många fall beror detta på en brist på kunskap om hur IT praktiskt kan användas i verksamheten. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att medel avsätts till en nationell satsning för att öka IT-kompetensen i småföretag. Effekten av satsningen blir att företaget får förutsättningar att utveckla både företaget och de anställda. Satsningen inleds med en riksomfattande informationskampanj och seminarier riktade mot småföretag. Kampanjen kommer att ske i samarbete med både regionala och lokala aktörer, däribland företrädare för näringslivet. Detta följs sedan upp med konkreta företagsbesök, som hjälper företaget att identifiera företagens IT-behov och utvecklingsmöjligheter. Syftet är att visa på informationsteknikens möjligheter samt motivera småföretag att höja sin IT-kompetens. Arbetsmarknadsutbildningen Det är viktigt att bristen på arbetskraft inte blir en hämmande faktor för sysselsättningen. Här har arbetsmarknadsutbildningen en viktig roll att spela för att motverka flaskhalsar, dvs. att bristen på arbetskraft hämmar företagens tillväxt. Till skillnad från det reguljära utbildningssystemet som i första hand skall tillgodose individens behov av kompetens- utveckling, skall arbetsmarknadsutbildningen främst fokusera på arbetsgivarens behov av utbildad arbetskraft. Den snabba IT-utvecklingen på arbetsmarknaden ställer stora krav på arbetsmarknadsutbildningen. Den måste ständigt förnyas och anpassas både på yrkesanvändarnivå och specialistnivå. Efterfrågan som i dag finns på IT-specialister kan till viss del mötas med att öka antalet elever i utbildningen men det finns skilda meningar om huruvida arbets- marknadsutbildningen kan ta på sig uppgiften att korrigera för behov som arbetsgivaren i flera fall anser kräver kompetens på högskolenivå. Men för att höja kvaliteten och närma sig de krav arbetsgivaren ställer på arbetskraften är det sedan januari 1999 tillåtet att inom arbetsmarknads- utbildningens ram upphandla kursplatser på högskolan i syfte att komplettera redan förvärvade kunskaper. Det ger ytterligare handlings- medel för Arbetsmarknadsverket, men utbudet av arbetskraft på högskolenivå påverkas trots allt marginellt av dessa arbetsmarknads- utbildningar. Det nationella IT-programmet (SwIT) som avslutas i mars 2000 arbetar enbart med yrkesutbildningar mot IT-marknaden och deras erfarenheter stämmer väl överens med arbetsmarknads- utbildningens synsätt hur man skall arbeta för att nå bästa effekt. Arbetsmarknadsutbildningen och även det nationella IT-programmets (SwIT) möjligheter att avhjälpa flaskhalsar på IT-specialistnivå förutsätter ett nära samarbete med arbetsgivaren för att kunna svara direkt mot deras kompetensbehov. Ett ytterligare villkor, är att arbetsgivaren har en strategi för återkommande kompetensutveckling, så att arbetstagaren inte riskerar att kunskapsmässigt komma efter och därmed slås ut från arbetsmarknaden när tekniken förändras. Är dessa förutsättningar tillgodosedda kan arbetsmarknadsutbildningen utgöra ett komplement till annan utbildning för att avhjälpa den brist som uppstått på IT-specialister. En arbetsgrupp är tillsatt på Näringsdepartementet som bl.a. skall analysera hur arbetsmarknadsutbildningen kan effektiviseras ytterligare för att möta de krav som näringslivet ställer på yrkesutbildat arbetskraft såväl inom IT-sektorn som övriga arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skall lämna en slutrapport senast den 30 april år 2000. I syfte att snabbt motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden får arbetsmarknadsutbildningar på försök under år 2000 riktas även till redan anställda. Genom att stimulera till ökad kompetens hos redan anställda går det snabbare att tillgodose arbetsgivarens kompetensbehov än vad som är möjligt med arbetsmarknadsutbildningen i sin nuvarande utformning. Stimulera till ökat lärande i arbetslivet Regeringen stimulerar till ett ökat lärande i arbetslivet genom olika satsningar. För att satsningarna skall kunna anpassas till företagens och individernas specifika behov är de framförallt av generell karaktär, dvs. inte inriktade mot ett specifikt kunskapsområde. Därmed avgör företaget, organisationen eller individen själv vilka satsningar som är mest angelägna utifrån ett specifikt behov. Ett exempel är Socialfondens mål 3 för perioden 2000–2006 som bl.a. skall stimulera till kompetens- utveckling av redan anställda. Regeringen har även föreslagit att avsätta särskilda medel för att stimulera individuell kontinuerlig kompetens- utveckling. Även denna satsning avser en generell satsning för kompetensutveckling där IT-kompetens bör vara en naturlig och viktig del. Behovet av kompetensutveckling och ständig förbättring är väsentligt för såväl små som stora företag. Bristen på tid utgör dock ofta ett hinder för kompetensutveckling av anställda inom små och medelstora företag. IT kan vara ett bra verktyg och distansutbildning en lösning som bidrar till att undanröja detta hinder. Behov finns att utveckla olika modeller och former för kompetensutveckling av anställda inom små och medelstora företag. Inom ramen för bland annat olika EU-projekt pågår sådan försöks- verksamhet inom flera kommuner och regioner. Även de av regeringen initierade Tillväxtavtalen visar på ett brett engagemang för kompetens- utveckling. Det är angeläget att erfarenheterna från dessa olika projekt sprids till övriga kommuner. 5.4.6 IT vid universitet och högskolor Allmänt om IT i grundutbildningen Regeringens bedömning: Alla universitet och högskolor bör ha en strategi och handlingsplan för det samlade IT-arbetet. Alla som studerar inom högre utbildning bör ha möjlighet att ingående lära sig nyttja IT som ett medel för inlärning och för t.ex. kritisk informationssökning, kommunikation och simulering. Det är viktigt att de försök att utveckla pedagogiken med hjälp av IT som pågår stimuleras och utvärderas. Andelen utbildade inom olika IT-utbildningar bör öka liksom andelen kvinnliga högskoleutbildade inom IT-området. Arbetet med att utveckla distanskurser tillgängliga via Internet måste påskyndas. Skälen för regeringens bedömning: Svenska universitet och högskolor använder IT i ökande grad i grundutbildningen. Det är därför angeläget att universitet och högskolor fortsätter att utveckla användningen av IT. Ytterst handlar det om att uppnå olika effektmål, dvs. att: öka tillgängligheten i tid och rum för utbildning på högskolenivå, öka variationen av möjliga vägar till utbildning, skapa mer tid för själva inlärningen, höja kvaliteten i utbildningen. Alla universitet och högskolor skall ha en tydlig strategi och handlingsplan för det samlade IT-arbetet. Av handlingsplanen bör det även framgå hur arbetet med att höja datormognaden hos studenter och personal bedrivs. Det är viktigt att universitet och högskolor tar ett fortsatt ansvar för att förmedla kunskaper om hur IT kan användas som ett centralt verktyg för aktiv inlärning och problemlösning. Alla som studerar inom högre utbildning skall därför få möjlighet att ingående lära sig nyttja IT för inlärning och för t.ex. kritisk informationssökning, kommunikation och simulering. IT bör därför användas så att den stöder lärarens roll som handledare och kunskapsförmedlare, stöder studentens inlärning samt utvecklar studentens förmåga att söka och värdera information. Den bör också användas i syfte att underlätta kontakt och interaktion mellan studenter och lärare. Det är viktigt att dels de försök som pågår med att utveckla pedagogiken med hjälp av IT utvärderas, dels att nya initiativ stimuleras och dels att kunskap om framgångsrika projekt sprids. Regeringen ser därför mycket positivt på de utbildningar som i hög grad försöker integrera IT i olika moment. Högskolans grundutbildning utgör ett brett spektrum av utbildning vad avser flera dimensioner som längd, form, innehåll, mål, osv. Oavsett utbildning bör alla studenter öka sina allmänna IT-kunskaper. Detta kan ske i form av exempelvis fördjupning av IT-kunskaperna på specifika IT- kurser och program eller genom att öka dimensioneringen av specifika IT-kurser och program. Varje högskola har själv att besluta om vilka utbildningar man skall erbjuda och hur de skall utformas inom ramen för de mål och riktlinjer som beslutats av riksdagen. För närvarande pågår uppbyggnaden av ett ”IT-universitet” vid KTH. Detta ligger helt i linje med hur högskolorna själva kan anpassa sitt utbildningsutbud i riktning mot områden där behovet av välutbildad arbetskraft bedöms öka. Högskoleutbildning i nätbyggande och IP-teknik Regeringens bedömning: Behovet av kompetens inom området nätbyggnad och IP-teknik har ökat kraftigt de senaste åren. Högskolorna bör beakta detta vid dimensioneringen av utbildningen av IT-specialister av olika slag, t.ex. inom området nätutbyggnad och IP-teknik. Statskontorets rapport: I rapporten Svenska delen av Internet (Statskontoret, 1997, dnr 360/96–5) framhålls att intresset för Internet, från såväl offentlig sektor som näringsliv, har medfört att det råder stor brist på kompetent personal. Statskontoret föreslog att regeringen snarast borde låta göra en detaljerad kartläggning över vilka utbildningsområden som skall vara prioriterade på kort sikt inom högskoleväsendet rörande teknisk kompetens för utbyggnad av stora IP-nät (IP=Internet Protocol), för att så snabbt som möjligt fylla upp bristerna på kompetent personal. Avsaknaden av eller ofullständiga kunskaper om IP-tekniken är ett av de allvarligare hoten mot den tekniska infrastrukturen. Svårigheten att hitta kompetent personal går ut över expansionen av Internet och nät- byggandet och har allvarliga konsekvenser bl.a. för kvaliteten på den service som tillhandahålls av operatörerna. För kommuner som satsar i egna nätlösningar är detta en allvarlig fråga. IT-infrastrukturutredningen: I IT-infrastrukturutredningens be- tänkande (SOU 1999:85) anges att Svenska kommunförbundet räknar med att det finns något hundratal IT-experter i Sverige men att det förmodligen skulle behövas mer än 1 000. Statsmakterna borde därför satsa på kvalificerad utbildning på detta område. Remissinstanserna: IT–kommissionen, IT–Blekinge, SUNET, The Swedish Chapter of the Internet Society (ISOC–SE) m.fl. framhåller kompetensbristen. Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Borlänge kommun föreslår ett försörjningsprogram för eftergymnasial kvalificerad IT-utbildning. Skäl för regeringens bedömning: Det finns en allmän uppfattning att den ovan beskrivna bristsituationen inte har förbättrats under de sista åren utan snarare ökat. Kompetens att utveckla och driva stora IP-nät är en knapp resurs i Sverige. Det pågår en utveckling av utbildning i nät- byggande och IP-teknik inom högskolan, men regeringen anser att det ännu inte är av tillräcklig omfattning och att högskolorna även fortsättningsvis bör beakta detta i dimensioneringen av denna utbildning. IT-forskning i Sverige Sveriges utgifter för forskning och utveckling uppgick till 67 miljarder kronor år 1997 eller närmare 4 procent av BNP vilket är bland det högsta i världen. Drygt två tredjedelar av dessa utgifter finansierades av näringslivet medan en fjärdedel finansierades av offentlig sektor. Elektronikindustrin stod för en femtedel, 11 miljarder kronor, av näringslivets FoU-utgifter. Inom elektronikindustrin dominerar FoU inom telekommunikationsområdet. Av svenskt näringslivs FoU-satningar år 1997 gick 10 miljarder till programrelaterad FoU. För industri- företagen genomfördes de största satsningarna inom teleprodukt-, precisionsinstrument- och transportmedelsindustrin. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har sammanställt den forskning inom formationsteknologin som finansierats av forskningsråd, sektorsorgan och stiftelser mellan åren 1995–97. Under denna period uppgick finansieringen till ca 1 miljard kronor per år. Största finansiär var NUTEK. Även EU utgör en viktig finansiär för forskning inom informationsteknologin. Framtida utvecklingsområden Projektet Teknisk framsyn genomförs av Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Industriförbundet, NUTEK och Strategiska stiftelsen. Projektet syftar till att peka på betydelsefull teknikutveckling på 10 års sikt. En av åtta paneler har som tema informations- och kommunikations- systemteknik. I sin redovisning har panelen pekat ut framtida utvecklingsområden inom IT, bl. a. kombinationen mellan mobil teknik och Internet, säkerhet och integritet, gränssnittet mellan människa och dator samt mötet mellan den tekniska och biologiska världen, särskilt molekylär elektronik. Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, KK–stiftelsen, har under 1999 genomfört en förstudie kring upplevelseindustrin, ”Blandade upplevelser”. I förstudien pekas bl.a. på behovet av insatser inom kompetensutveckling och forskning. KK– stiftelsen kommer att under en femårsperiod satsa 50–60 miljoner kronor på bl.a. kvalificerad vidare- utbildning och kreativa mötesplatser för upplevelseindustrin. Behov av insatser inom IT-forskning Utvecklingen på IT-området går mycket snabbt. Nya satsningar och omprioriteringar är nödvändiga för att kunna följa utvecklingen. Nedan anges insatser inom IT-forskning och utveckling som regeringen redan nu tar initiativ till. Regeringen avser att återkomma till dessa frågor i en forsknings- proposition under hösten år 2000. Vidare kan nämnas proposition 1999/2000:71 Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken samt proposition 1999/2000:81 Forskning för framtiden – en ny organisation för forskningsfinansiering. I dessa föreslås en ny myndighet för forskning och utveckling. Den nya myndigheten får som en angelägen uppgift att kraftsamla, utveckla och fokusera på insatser inom IT- området. 5.4.7 Elektronik och IT-baserad industri Regeringens bedömning: Det finns ett behov av en ny nationell strategi inom mikroelektronik, elektronik- och närliggande IT-områden. En sådan strategi bör genomföras genom kraftsamlingar i ett antal nya kluster (grupper av institutioner och företag). Regeringen har i ett första steg beslutat att stödja utbyggnad av ett kluster med inriktning mot kiselteknik. Principerna för uppbyggnad och samverkan inom nämnda kluster bör utgöra en modell för övriga föreslagna satsningar. NUTEK, Delegationen för utländska investeringar i Sverige (ISA), Stiftelsen för Strategisk Forskning och Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK–stiftelsen) har gemensamt föreslagit en ny nationell strategi inom mikroelektronik, elektronik och närliggande IT- områden. Syftet är att stärka basen för svensk industri inom IT och elektronikområdena. I strategin anges som tillväxtmål att Sverige inom tio år skall ha en export av IT- och elektronikrelaterade produkter som är minst lika stor i förhållande till världsmarknaden för IT och elektronik som Sveriges andel av den totala världshandeln. NUTEK m.fl. har gemensamt funnit att den föreslagna strategin kräver nya samverkansformer inom ett antal nya kluster. Inom varje sådant kluster kan näringslivets FoU i samverkan med såväl industriforsknings- institut som med universitetens och högskolornas utbildning och forskning koncentreras mot strategiska delområden. Ett enskilt kluster avses verka inom ett specifikt funktionsområde, förutsatt att nationell kraftsamling kan åstadkommas i sådan grad att även internationella företag och gästforskare söker sig till respektive kluster. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är av stor vikt att sverigebaserad IT- och elektronikindustri, förutom att vara ledande utvecklare och användare av avancerad teknologi, också kan säkerställa en internationellt konkurrenskraftig förmåga att producera avancerade system och produkter. En satsning behöver göras inom strategiskt viktiga områden för att få fram viktiga forskningsresultat och forskare med spetskompetens för högskolans, institutens och näringslivets behov. Viktiga behov finns bl.a. inom system- och programvaruutvecklingsteknik samt komponenttekniker med tonvikt på producerbarhet. Satsningen på tillämpningar avser såväl traditionella områden, där Sverige redan är industriellt starkt, som nya områden med stark utveckling och tillväxt, där Sverige bedöms ha goda förutsättningar att skapa nya företag, produkter och tjänster. En första resursförstärkning inom kiselteknik har nyligen gjorts enligt regeringens beslut 9 mars 2000 med syftet att stärka de svenska för- utsättningarna för att tillämpa framtidens teknik på kisel- och kretskonstruktion. Klustret skall omfatta dels ett nytt institut i Norrköping vilket tillförs ett engångsbelopp på 25 miljoner kronor dels berörda delar av det svenska näringslivet inklusive såväl stora som mindre företag liksom internationella företag och gästforskare. Universiteten i Lund, Linköping och Stockholm samt KTH tillförs sammanlagt 100 miljoner kronor under perioden 2000 t.o.m. 2005 för forskning inom området. 5.4.8 Ett kompetenscentrum för Internetteknik Regeringens bedömning: Ett kompetenscentrum för Internetteknik etableras inom högskolesektorn. Centrumets uppgifter bör främst vara att bedriva forskning och utveckling inom Internetområdet. Kompetens- centrumet bör etableras i anslutning till den IT-satsning som Kungliga Tekniska högskolan (KTH) påbörjat i Kista. Skäl för regeringens bedömning: För att Internet skall kunna utvecklas på ett stabilt, öppet och funktionssäkert sätt där tekniken är tillgänglig för alla samhällsgrupper är det nödvändigt att skapa förutsättningar för en långsiktig och medveten kunskapsuppbyggnad. Allt fler verksamheter förutsätter att Internet fungerar och kraven höjs därför på driftssäkerhet, informationssäkerhet och stabilitet. Som bl.a. framgår av IT-infrastrukturutredningens betänkande (SOU 1999:85) är kompetens att utveckla och driva stora nät en knapp resurs i Sverige. För att möta behovet av forskning och utveckling inrättas ett kompetenscentrum för Internetteknik inom högskolesektorn. För detta ändamål avsätter regeringen sammanlagt 20 miljoner kronor under tre år, dvs. knappt 7 miljoner kronor per år. Regeringen har erfarit att en utredning om ett kompetenscentrum har genomförts vid KTH vilken i huvudsak bör ligga till grund för etableringen av centrumet. Eftersom kompetensen inom Internetteknik är relativt spridd nationellt bör det övervägas om centrumet kan ges en delvis virtuell struktur. Kopplingen till EU:s forskningsprogram bör betonas. KTH:s ”IT-universitet” i Kista Kungl. Tekniska högskolan (KTH) har påbörjat en satsning att etablera ett ”IT-universitet” i Kista, där verksamheten skall vara inriktad mot informationssamhällets infrastruktur och präglas av en helhetssyn på informationssystem med starka kopplingar både mellan olika tekniska discipliner och till nya industriella tillämpningar. Inom IT-området utgör Kista en unik miljö för kompetens- och kunskapsutveckling. Här finns redan i dag en miljö med företag, forskningsinstitut samt högre utbildning och forskning. För närvarande finns cirka 5 000 studenter i Kista. Utbildning bedrivs inom traditionella civilingenjörsprogram (KTH), högskoleingenjörsprogram (KTH), data- och systemvetenskapligt program (Stockholms universitet) samt inom enstaka kurser och vidare- utbildningskurser. Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 beräknat medel för nya permanenta platser vid KTH åren 2000–2002. Av dessa beräknas KTH avsätta ungefär hälften eller 1 275 platser (helårsstudenter) för IT-satsningen i Kista. Vid KTH–Kista bedrivs i dag forskning inom flera områden från mikroelektronik till IT-tjänster. Forskningen omfattar cirka 200 forskare och ungefär lika många forskarstuderande. KTH:s forskningsprofil för Kistasatsningen beskrivs som inriktad mot ”IT-samhällets infrastruktur” och är tänkt att spänna från system och tillämpningar via kommunikationssystem och programvaruteknik till implementering i hårdvara och komponentfysik. 5.4.9 IT-forskningen inom EU Regeringens bedömning: Det svenska deltagandet i EU:s femte ramprogram inom delprogrammet för IT bör öka. Skälen för regeringens bedömning: Det nu påbörjade femte ramprogrammet innebär för IT och elektronikområdet en fortsatt utveckling mot satsningar inom strategiskt viktiga användningsområden. Tidigare satsningar var mer inriktade på grundläggande kunskaper och på att europeisk industri skulle hämta in det amerikanska försprånget inom viktiga områden. Det strategiska målet i det femte ramprogrammet är att förverkliga informationssamhällets möjligheter för Europa genom att påskynda framväxten och säkerställa att behoven hos individer och företag tillfredsställs. Satsningarna sker inom fyra områden (s.k. Key Actions): System och tjänster för medborgaren med satsningar på hälsovård, hjälpmedel för individer med speciella behov, särskilt handikappade och äldre, administrativa hjälpmedel, miljö, transporter, turism, Nya metoder i arbetsliv och handel; distansarbete och mobilt arbete, ledningssystem för leverantörer, konsumenter samt informations- säkerhet, Multimediainnehåll och hjälpmedel; interaktiva medier, utbildning, språkteknik samt åtkomst, analys och hantering av information, Grundläggande tekniker och infrastrukturer, med forskning inom kommunikationsteknik, programutveckling, realtidssystem, mobil- telefoni, bildhantering m.m. Ett ökat forskningssamarbete med andra europeiska parter bör uppmuntras, bl.a. med syftet att identifiera eventuella kompetensbrister som Sverige har i förhållande till andra EU-länder. Därför skall strategier för ett ökat EU-deltagande tas fram i de pågående nationella programmen och integreras i nya satsningar. EU:s forskningsprogram utgör en viktig kontaktlänk för svenska forskare till internationell forskning och ett högt svenskt deltagande i programmet är eftersträvansvärt. Hittills har det svenska utnyttjandet av programmet legat på en alltför låg nivå och deltagandet bör därför öka. 5.5 Tillgänglighet 5.5.1 Inledning IT-infrastrukturen består av två huvuddelar, en teknisk hård del, t.ex. fysiska ledningar och utrustning och en logisk, mjuk, del som innehåller program, standarder, grundläggande informationsbaser, gemensamma tjänster av olika slag. Regeringens bedömning: Hushåll och företag i alla delar av Sverige bör inom de närmaste åren få tillgång till IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet. Detta skall i första hand ske i marknadens regi. Staten har dock ett övergripande ansvar att se till att IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet finns tillgänglig i hela landet. Konkurrens, låga priser och en snabb utveckling främjas av att ett stort antal operatörer och IT-företag har möjlighet att nyttja näten. Konkurrensneutralitet och mångfald på näten skall främjas genom statliga insatser och regler. Den teknik som skulle kunna överbrygga avstånden i landet får inte på grund av stora skillnader i tillgänglighet, taxor och kapacitet bli ytterligare en klyfta mellan storstad och glesbygd. Ett nationellt infrastrukturprogram bör upprättas. I infrastrukturen ingår också databaser och tjänster för vars allmänna tillgänglighet staten har ett särskilt ansvar. En nationell strategi bör utvecklas för samhällets informationsförsörjning. Skälen för regeringens bedömning: Genom IT-utvecklingen växer helt nya varor och tjänster fram. En väl utvecklad IT-infrastruktur gör att avståndet mellan bostadsort och arbetsplats minskar i betydelse. Den snabba produktutvecklingen, de lägre priserna och produktivitets- höjningarna som skapas av den nya tekniken kan positivt påverka möjligheterna att förena en snabb ökning av sysselsättningen med en låg inflation. Denna samhällsomvandling skapar stora möjligheter men också risker för nya klyftor. Staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar för att behoven av IT- infrastruktur, både när det gäller teknik och andra delar, tillgodoses i hela landet. En väl utbyggd IT-infrastruktur främjar en konkurrenskraftig IT- industri och användningen av IT i företag, offentlig förvaltning, skola och hushåll. För att underlätta utbyggnad av nät med hög överförings- kapacitet föreslås nedan en ändring av ledningsrättslagen. Staten har en roll när det gäller förutsättningarna för IT-kommunika- tion. Det i den följande texten nämnda uppdraget till Svenska Kraftnät är ett exempel på ett statligt åtagande som syftar till att alla kommuner får tillgång till en för alla operatörer tillgänglig bredbandsförbindelse. Ett annat exempel är regeringens beslut (oktober 1999, skr. 1999/2000:33) om utvecklingsprogram för vissa orter som drabbas av förbands- nedläggningar innebärande att regeringen inom gällande budgetramar avsatt medel under en treårsperiod för projekt inom Sollefteå, Härnösands och Kramfors kommuner som stöd bl.a. för byggandet av ett inomkommunalt transportnät för bredbandskommunikation i Sollefteå. Den tekniska infrastrukturen samt IT-infrastrukturutredningens betänkande Bredband för tillväxt i hela landet (SOU 1999:85) behandlas i avsnitt 5.5.2–5.5.6. Regeringen anser vidare att en nationell strategi för samhällets informationsförsörjning bör utvecklas. Den s.k. ”mjuka infrastrukturen” behandlas i avsnitt 5.5.7–5.5.8. 5.5.2 Allmänt om teknisk infrastruktur Bredband Begreppet bredband används allmänt utan att innebörden är klart definierad. Någon officiellt fastställd definition finns inte. Bredband är egentligen en beskrivning av hög överföringskapacitet av tele- och data- kommunikation. IT-infrastrukturutredningen definierade bredband som överföringskapacitet för tele- och datakommunikation om minst 2 Megabits per sekund (Mbit/s) i riktning såväl till som från användaren. En sådan kapacitet i nätet närmast abonnenten, det s.k. accessnätet, är så hög att både mottagande och sändning kan ske av rörliga bilder med god kvalitet. De flesta av dagens accessformer uppnår inte en överföringskapacitet om 2 Mbit/s i båda riktningarna, men det är inte självklart vilken eller vilka accessmetoder som kommer att dominera i framtiden. Vissa av dagens accessnät har hög bandbredd i riktning mot användaren men inte lika hög i riktningen från denne. Den tekniska utvecklingen ökar kontinuerligt kapaciteten i dagens accessnät och olika typer av accessnät med hög överföringskapacitet har börjat byggas ut i fastigheter. I bilaga 12 behandlas bl.a. olika accessmetoder för att nå Internet. En ökad efterfrågan på kapacitet i accessnätet kommer även att leda till ökad efterfrågan på kapacitet i övriga delar av nätet. En viktig utgångspunkt är därför att betydligt högre överföringskapacitet än vad som i allmänhet förekommer i dag kommer att krävas i framtiden, dels beroende på kraftigt ökande trafikvolymer och antal användare och dels beroende på nya tjänster som kräver högre kapacitet i näten. Tillgången på IT-infrastruktur IT-infrastrukturen har byggts ut kraftigt de senaste åren genom modernisering av telefoninätet, kabel-TV-nätet, fibernät i Affärsverket Svenska kraftnäts och Banverkets regi och de kommunala stadsnäten samt i privat regi. Mobiltelefonin är under stark utveckling. Dessutom byggs ett marksänt digitalt TV-nät ut. Efterfrågan på nya och utökade tjänster ställer krav på en kontinuerlig utbyggnad av kapaciteten i infrastrukturen om inte flaskhalsar skall uppstå. Den totala trafikvolymen i Sverige kan enligt beräkningar av IT-infrastrukturutredningen komma att öka med 1 000 gånger inom sex år, om accessnätet får bredbandskapacitet. Enligt utredningen sker emellertid den marknadsstyrda nätut- byggnaden framför allt i tätbebyggda delar av landet, som endast omfattar ungefär 70 procent av landets befolkning, och utbudet är därför i varierande grad begränsat. Sverige har en geografisk särprägel med mycket större glesbygd än de flesta av EU:s länder. För att de nya tjänsterna skall kunna tillhandahållas i hela landet till rimliga priser krävs inte minst en geografisk tillgänglighet av ledning med bredbands- kapacitet. Det krävs också att sådana ledningar och kapacitet i dessa tillhandahålls kommersiellt, att näten är tekniskt samstämmiga som ger möjlighet till sammanhängande och rikstäckande nät samt att priserna är sådana att t.ex. stora avstånd inte är ett avgörande hinder för att utnyttja ledningen. 5.5.3 Förslag till ändring i ledningsrättslagen Nuvarande bestämmelser Ledningsrättslagen Syftet med ledningsrättslagen (1973:1144) är att säkerställa rätt att dra fram och bibehålla ledningar över annans mark. Den som för ledning vill utnyttja utrymme inom fastighet kan få rätt till detta, s.k. ledningsrätt (1 §). Ledningar kan även dras fram med stöd av servitut och nyttjanderättsavtal. Ledningsrättslagens tillämpningsområde är begränsat med hänsyn till olika ledningars beskaffenhet och ändamål. Lagen tillämpas bl.a. på teleledning som ingår i telekommunikationssystem för allmänt ändamål samt allmän svagströmsledning för signalering, fjärrmanövrering, dataöverföring eller liknande ändamål (2 § första stycket 1). Även elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras eller som behövs för sådana ledningar som avses i första punkten omfattas av lagens tillämpningsområde (2 § första stycket 2). I begreppet ledning ingår även anordningar som transformatorer, pumpstationer och andra tillbehör som behövs för ledningen (3 §). På begäran av ledningens innehavare kan förordnas att ledningsrätt skall höra till ledningsrättsinnehavarens fastighet (1 §). Jordabalkens regler om fastighetstillbehör blir då tillämpliga. Överlåtelse av ledning är giltig endast om överlåtelsen omfattar även ledningsrätten (35 §). Ledningsrätt får inte upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den (6 §). Detta gäller inte om det i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om en ledningsrätt och ledningsbeslut meddelas under detaljplanens genom- förandetid (6 a §). Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får som regel en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmelserna (8 §). Mark eller annat utrymme för ledning får tas i anspråk på fastighet om det inte orsakar synnerligt men för fastigheten (12 §). Även om synnerligt men uppkommer är fastighet skyldig att avstå utrymme om ledningen är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt eller om ledningen enligt beslut av koncessionsmyndighet skall dras fram över fastigheten. Om ägaren begär det skall fastigheten inlösas. I fråga om ersättning för upplåtelse, inlösen samt skada skall expropriationslagen (1972:719) tillämpas. Ledningsrättslagen skall inte tillämpas beträffande ersättning för skada eller intrång som uppkommit efter förrättningen och som inte har kunnat förutses vid denna (13 b §). Ledningsrättsfråga upptas efter ansökan eller vid fastighetsreglering (15 §). I fråga om förrättningen skall regler i 4 kap. och 6 kap. fastighets- bildningslagen (1970:988) tillämpas. Lantmäterimyndigheten skall, om inte något hinder finns mot upplåtelsen, meddela ledningsbeslut (22 §). Ett ledningsbeslut skall bl.a. innehålla uppgift om det utrymme som upplåtes för ledningen och den tid inom vilken ledningen skall vara utförd (22 §). Enligt huvudprincipen skall ledningens innehavare svara för förrättningskostnaderna (27 §). I fråga om fullföljd av talan mot beslut av lantmäterimyndigheten skall bestämmelserna i 16–18 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) om rättegången i fastighets- bildningsmål tillämpas. I fråga om rättegångskostnader i ledningsrättsmål skall därvid i mål om inlösenersättning sakägare som avstår mark få ersättning för sina kostnader oberoende av utgången i målet (29 § och 16 kap. 14 § andra stycket fastighetsbildningslagen). För det fall att talan som fullföljts av sakägare ogillas kan domstolen dels förordna att han skall bära sina egna kostnader om han har inlett rättegången utan tillräckliga skäl och dels förplikta honom att ersätta motpartens kostnader om rättegången uppenbart inletts utan skälig grund (16 kap. 4 § tredje stycket fastighetsbildningslagen och 15 kap. 6 § plan- och bygglagen). För det fall att ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan uppkommer sedan ledningsrättsfråga slutligt avgjorts kan denna prövas vid ny förrättning (33 §). En ledningsrätt kan då ändras, upphävas och om det sker med anledning av upphävandet, upplåtas. Ledningens innehavare är berättigad till ersättning för skada som åsamkas honom på grund av sådan åtgärd. Expropriationslagen Enligt expropriationslagen (1972:719) får fastighet, som tillhör annan än staten, tas i anspråk genom expropriation med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt (1 kap. 1 §). Genom expropriation får även särskild rätt till fastighet upphävas eller begränsas, om rättigheten tillkommer annan än staten. I lagen förstås med särskild rätt till fastighet nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande (se vidare 1 kap. 2 §). Bestämmelserna om fastighet äger motsvarande tillämpning i fråga om byggnad eller annan anläggning på annans mark (1 kap. 2 andra stycket). Expropriation får ske för att bereda utrymme för anläggning som tillgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation (2 kap. 2 §). Expropriation får även ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet. Om en ledning för sådan nyttighet skall ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen inte finns (2 kap. 3 §). Ett expropriationstillstånd skall inte meddelas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den (2 kap. 12 §). För fastighet som exproprieras i sin helhet skall betalas löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren skall även sådan skada ersättas (4 kap. 1 §). Löseskilling skall bestämmas så att sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum de senaste tio åren före ansökningen om expropriation, dock högst femton år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om fastigheten dessförinnan har tillträtt eller övergått på den exproprierande, när tillträdet eller övergången skedde (4 kap. 3 §). Förslag till ändring i ledningsrättslagen Regeringens förslag: Den som har ledningsrätt som avser utrymme antingen för elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras, eller för elektrisk starkströmsledning som ingår i telekommunikations- system för allmänt ändamål eller i allmän svagströmsledning, skall ha rätt att dra fram och begagna både teleledningar för allmänt ändamål och allmänna svagströmsledningar för signalering m.m. inom det utrymmet. För detta behövs ingen ny förrättning. Den kompletterande ledningen får dras fram tidigast två veckor efter det att ledningens innehavare underrättat fastighetsägaren om när arbetet skall påbörjas. Underrättelse skall anses ha skett när ledningens innehavare sänt meddelandet med brev till fastighetsägaren. Frågan om eventuell ersättning för skada och intrång skall prövas i fastighetsdomstol enligt bestämmelserna om expropriationsersättning. Vid beräkning av fastighetens värde skall den ökning som ägt rum de senaste tio åren från det att fastighetsägaren underrättades om att den kompletterande ledningen skulle dras fram, tillgodoräknas endast i den utsträckning det blir utrett att ökningen beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. När det gäller ersättning skall bestämmelserna i expropriationslagen tillämpas. Vid fördelning av rättegångskostnader skall bestämmelserna om rättegångskostnader i mål om inlösenersättning i fastighetsbildningslagen tillämpas. Utredningens förslag: Överensstämmer till viss del med regeringens. Utredningen föreslog också att det i 10 § skulle läggas till att en upplåtelse för teleledning som ingår i telekommunikationssystem för allmänt ändamål alltid skall anses vara till övervägande nytta från allmän synpunkt. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget, t.ex. Svea hovrätt, Vattenfall AB och Stokab. Lantmäteriverket tillstyrker förslaget och anser att det är en ytterst begränsad ökning av intrånget om en fiberoptisk ledning hängs upp i en befintlig starkströmsledning och att det är orimligt att kräva att det hålls ny förrättning för detta. Affärsverket svenska kraftnät tillstyrker och anser att det bör komma till uttryck i lagtexten dels att ytterligare ersättning inte skall utgå för rätten vid utnyttjandet av befintlig ledningsrätt, dels att telekommunikationssystem för allmänt ändamål enligt 2 § första stycket 1 ledningsrättslagen även skall omfatta optokabel alternativt bredband. Kommunförbundet tillstyrker och anser att ändringen bör förenas med en översyn av lagens ersättningsbestämmelser. Kammarrätten i Stockholm invänder att innebörden av begreppet utrymme skulle kunna behöva anges närmare samt pekat på oklarhet beträffande förhållandet mellan den föreslagna bestämmelsen och att meddelade ledningsrättsbeslut enligt 22 § ledningsrättslagen skall innehålla den tid inom vilken ledningen skall vara utförd. Slutligen anser kammarrätten att rätten till ersättning borde regleras i lagen. Malmö tingsrätt avstyrker och invänder att förslaget avviker från ledningsrättslagens systematik eftersom det varken fordras ny förrättning eller samtycke från fastighetsägaren och att förslaget har retroaktiv verkan. Malmö tingsrätt menar vidare att ledningsrätts- innehavaren förutsätts själv bedöma om villkoren för upplåtelse av ledningsrätt är uppfyllda vilket innebär att tillämpningen hamnar på ledningsrättsinnehavaren. IT–kommissionen pekar på nödvändigheten av att ytterligare belysa behov av förändringar i bl.a. ledningsrätten. Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det är av avgörande betydelse för att Sverige skall kunna behålla en ledande ställning på IT-området att IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet kan erhålla en stor spridning. Detta är av stor betydelse för bl.a. tillväxten i Sveriges ekonomi. Det är också viktigt att denna utveckling kan ske i någorlunda samma takt över hela landet. För att möjliggöra att de nya tjänsterna skall kunna tillhandahållas i hela landet är det nödvändigt att vidta åtgärder som stimulerar utbyggnaden av nät med hög överföringskapacitet. Detta skulle, enligt regeringens uppfattning, kunna ske t.ex. genom en utbyggnad i det befintliga elektriska stamnätet och i regionala elnät. Affärsverket svenska kraftnät och regionala nätbolag har nämligen ledningsgator med starkströmsledningar, för vilka det i allmänhet finns ledningsrätt, som når samtliga huvudorter i landets kommuner och många andra tätorter. Dessa elnät skulle kunna användas för att bygga ut IT-infrastrukturen genom att i dessa befintliga nät dra fram fiberoptiska ledningar. För att kunna dra fram och begagna ledning på annans mark krävs emellertid i dag ett förrättningsförfarande enligt ledningsrättslagen, för det fall civilrättsliga avtal inte används. Ett förrättningsförfarande kan dock vara resurs- krävande både i tid och pengar. Det finns alltså skäl att se över möjligheterna att lagstiftningsvägen försöka åstadkomma ett enklare sätt utan att för den skull inkräkta på enskilda intressen. För att det skall vara möjligt krävs att ledningsrättslagen ändras. Förslaget innebär att tre nya paragrafer införs i lagen med materiella och processuella bestämmelser. Innebörden av förslaget är att den som innehar ledningsrätt för starkströmsledning med koncession eller för starkströmsledning som försörjer telekommunikationssystem för allmänt ändamål m.m. skall få rätt att, i befintligt ledningsrättsutrymme, även dra fram och använda teleledningar, t.ex. fiberoptiska ledningar. Detta skall kunna ske utan nytt förrättningsförfarande för varje fastighet där det redan finns ledningsrätt för starkströmsledning. Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen är emellertid varje medborgares egendom tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller någon enskild genom expropriation eller annat sådant för- fogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Enligt förarbetena (SOU 1993:40, Del A, s. 90 och prop. 1993/94:117, s. 15 f) kan t.ex. samhällets behov av mark för bostäder och gator och andra kommunikationsleder anses vara angelägna allmänna intressen. Även Europakonventionens egendomsskydd tillförsäkrar varje fysisk och juridisk person rätt till respekt för sin egendom och bygger på att det görs en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen samt att rimlig balans däremellan uppnås. Regeringen anser att om en starkströmsledning har dragits fram över annans mark med stöd av ledningsrätt och denna starkströmsledning i ett senare skede kompletteras med en eller flera svagströmsledningar som teleledningar, medför detta som regel inte något ytterligare intrång i fastighetsägarens rätt. Ett betydande intrång för fastighetsägaren har redan skett i och med framdragandet av starkströmsledningen. Framdragandet av ytterligare teleledningar och fiberoptiska ledningar har därför mycket liten betydelse. Enligt regeringens uppfattning är däremot en sådan komplettering av väsentlig betydelse från allmän synpunkt då utbyggnaden av ett allmänt tillgängligt telenät med kapacitet för tjänster som kräver hög bandbredd är ett angeläget intresse. Enligt regeringen bör därför en sådan komplettering i befintligt ledningsrättsutrymme kunna tillåtas utan ny förrättning med hänsyn till de kostnader och den tidsutdräkt som är förenade med att genomföra ett nytt förrättningsförfarande i förhållande till frågans ringa betydelse för berörda fastighetsägare. Den kompletterande ledningen bör dock få dras fram tidigast två veckor efter det att ledningens innehavare underrättat fastighetsägaren om när arbetet skall påbörjas. Ledningens innehavare bör anses ha fullgjort sin skyldighet att underrätta fastighetsägaren när meddelande sänts med brev till fastighetsägarens adress. Om en fastighetsägare trots allt anser att en kompletterande ledning medför ytterligare intrång skall han ha rätt att få frågan om ytterligare ersättning prövad i fastighetsdomstol. Ersättningens storlek skall bedömas på samma sätt som vid en ledningsförrättning, således enligt expropriationsrättsliga regler vilket innebär en prövning om fastighetens värde minskat till följd av att t.ex. fiberoptiska ledningar dragits fram i befintligt ledningsrättsutrymme. Ytterligare ersättning för intrång torde bli aktuell endast i undantagsfall när det är frågan om luftledningar. Även beträffande frågor om ersättning för t.ex. skada på mark som kan uppkomma i samband med framdragning skall bestämmelserna i expropriationslagen tillämpas. Syftet med förslaget är, som tidigare nämnts, att stimulera utbyggnaden av IT-infrastruktur. För att förslaget skall få avsedd verkan bör de nya bestämmelserna även omfatta redan upplåtna ledningsrätter för starkströmsledning. Utbyggnad av nät med hög överföringskapacitet är dock ett mycket angeläget allmänt intresse för hela landet och dess utveckling samtidigt som framdragandet av kompletterande ledningar endast kan anses ha ringa betydelse för fastighetsägaren i förhållande till det men som tidigare orsakats genom framdragandet av starkströms- ledningen. Genom förslaget tillförsäkras dessutom fastighetsägaren en rätt att få frågan om ytterligare ersättning prövad i domstol. Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns balans mellan allmänna och enskilda intressen och att förslaget, trots viss retroaktiv verkan, kan godtas med hänsyn till 2 kap. 18 § regeringsformen och Europa- konventionens egendomsskydd. Ansvaret för fastighetsägarens rättegångskostnader, vid en eventuell prövning av ytterligare ersättning, bör därvid fördelas på samma sätt som i dag gäller när en fråga om ledningsrätt prövas i domstol. Det innebär att fastighetsägaren som huvudregel skall få ersättning för sina kostnader oberoende av målets utgång. Domstolen kan dock förordna att fastighets- ägaren skall bära sina egna kostnader om domstolen finner att han inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Om en rättegång uppenbart inletts utan skälig grund, får domstolen dessutom förplikta honom att ersätta motparten dennes rättegångskostnader. Överlåtelse av ledning för vilken ledningsrätt upplåtits är giltig endast om överlåtelsen omfattar även ledningsrätten. Detta innebär att någon separat överlåtelse av t.ex. en fiberoptisk ledning i en ledningsgata för starkströmsledning inte kan ske med hänsyn till att ledningsrätten inte kan separeras från ledningen. För att en ledningsrätt skall upphöra krävs förrättning enligt 33 § ledningsrättslagen. Detta gäller även om koncessionen för starkströmsledningen har upphört. Enligt 10 § ledningsrättslagen får ledningsrätt överhuvudtaget inte upplåtas om någon olägenhet av betydelse uppkommer för allmänt intresse. Detta gäller dock inte när upplåtelsen är till övervägande nytta från allmän synpunkt. Innebörden av den av utredningen föreslagna ändringen i 10 § ledningsrättslagen är att en upplåtelse för teleledning för allmänt ändamål skall anses vara till övervägande nytta från allmän synpunkt sett utifrån helheten av ett landsomfattande tele- kommunikationssystem som har kapacitet för bredband, om inte särskilda förhållanden föreligger. Något behov av en sådan bestämmelse för att genomföra utbyggnaden av IT-infrastruktur finns enligt regeringens uppfattning inte då redan nu gällande paragraf torde ge utrymme för en sådan tolkning. Utveckling av den tekniska infrastrukturen. 5.5.4 Ett nationellt IT-infrastrukturprogram Regeringens bedömning: Ett nationellt infrastrukturprogram, som omfattar hela infrastrukturen på IT-området bör skapas. Programmet bör i första hand vara vägledande och underlätta en utbyggnad i marknadens regi. Programmet bör innehålla förslag till regler och riktlinjer som garanterar säkerheten och framkomligheten. Staten bör ha ett övergripande ansvar för säkerheten i den tekniska infrastrukturen. Staten bör inte i detalj peka ut tekniska lösningar. Kommuner bör få möjlighet att ansöka om stöd för att ordna abonnentanslutning med hög överföringskapacitet i glest bebyggda områden. Stödet bör avse anslutning till fastigheter där sådan skulle bli avsevärt dyrare för abonnenten än i normala fall. Stödet bör prövas utifrån bl.a. regional- och näringspolitiska grunder och det bör endast täcka en mindre del av utgiften för anslutningen Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslog också att överläggningar skulle inledas med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet om att kommuner och landsting, frivilligt, skulle åta sig att upprätta program för försörjning av infrastruktur för bredbandskommunikation inom sina gränser. Remissinstanserna Nationellt IT-infrastrukturprogram Synen på behov och inriktning av ett nationellt strukturprogram präglas av remissinstansens allmänna syn på behovet av statliga insatser för att tillgodose behovet av infrastruktur. Stokab avstyrker exempelvis ett nationell strukturprogram – ett sådant anses onödigt eftersom Stokab anser att utbyggnad av ett heltäckande fibernät skall ske under en gemensam huvudman. IT-företagen och Ericsson, vill slå vakt om den fria marknaden och avstyrker av detta skäl ett strukturprogram. Telia är ”tveksamt till statens, landstingens och kommunernas föreslagna roll som detaljplanerare av IT-infrastruktur.” Ett stort antal remissinstanser tillstyrker det föreslagna struktur- programmet, t.ex. Landstingsförbundet, PTS och Industriförbundet. Statskontoret menar att till programmet även ”bör kopplas ett regelverk som gör att ledningar som tillkommer enligt strukturprogrammet blir tillgängliga för alla på ett konkurrensneutralt sätt till kostnadsbaserade priser”. Några remissinstanser betonar vissa punkter i programmet. Tele 2 anser det angeläget att staten omgående i samråd med privata intressenter identifierar väsentliga knutpunkter i det nationella stomnätet. Telenordia tillstyrker att ett nationellt strukturprogram som skall definiera lokala och regionala knutpunkter och kanalisation som alla operatörer, inklusive Telia och andra statliga eller kommunala aktörer, är skyldiga att följa. Några remissinstanser, t.ex. Svenska Kommunförbundet, STUNS och Mälardalsrådet betonar programmets vägledande roll som t.ex. ett viktigt incitament för aktörerna på marknaden. Ekonomistyrningsverket menar att programmet inte får uppfattas som en styrning, eftersom det i sådana fall kan uppfattas som inte konkurrensneutralt. Kommunala försörjningsprogram Synen på kommunala försörjningsprogram präglas av remissinstansens allmänna uppfattning om vilket ansvar kommunerna egentligen bör ha. De remissinstanser som hävdar ett starkt statligt ansvar för nät- utbyggnaden, även utöver stomnät, tonar ner kommunernas ansvar. Stokab ifrågasätter om man centralt behöver driva fram lokala handlingsprogram eftersom kommunerna kommit olika långt. LRF menar att utredningens förslag om kommunalt försörjningsansvar riskerar att permanenta de obalanser som redan råder mellan olika delar av landet. Samma invändning har Högskolan i Karlskrona/Ronneby och IT– Blekinge som menar att försiktighet måste iakttas när ansvaret för utbyggnad överlåts till kommunerna då de kanske inte delar samma vision. Även andra invändningar framförs mot kommunala försörjnings- program. RRV menar att det finns risker med att ge ett ansvar för det lokala nätet till kommunerna, bl.a. för att kompetensen i kommunerna är begränsad, att flera kommuner själva är operatörer och att kommunen kanske inte är den lämpligaste geografiska enheten. Statens institut för regionalforskning, SIR, menar att det kommunala försörjningsansvaret kan behöva lyftas till den regionala nivån, dvs. länsstyrelserna och de regionala självstyrelseorganen. Några tillstyrker förslaget om frivilliga kommunala försörjnings- program, t.ex. Glesbygdsverket och IT-företagen. Landstingsförbundet är positivt till överläggningar med Svenska Kommunförbundet i denna fråga. Förbundet framhåller att sådana program i flera regioner kan bygga på strategiplaner som redan utarbetats. Ett antal remissinstanser, t.ex. Länsstyrelsen i Västra Götalands län och SEKO vill dessutom göra de kommunala programmen mer eller mindre obligatoriska eller koppla dem som villkor för statligt stöd. Borlänge kommun menar att det är naturligt att tänka sig att ansvaret för planering av utbyggnaden av IT-infrastrukturen sammanförs med kommunens övriga planeringsverksamhet. Malmö kommun vill att kommunerna ska ha en ägarliknande kontroll över accessnäten och nöjer sig därmed inte med frivilligt upprättade program. Tele 2 anser att kommuner bör åläggas skyldighet att upprätta program för bredbands- försörjning till vägledning för eventuellt eget men också för andras nätbyggande. Några, tex. Svenska Kommunförbundet, Sandvikens och Ovanåkers kommuner, Sollefteå kommun och STUNS anser att arbetet med att ta fram program skall ges statligt stöd. Skälen för regeringens bedömning Behovet av en nationell helhetsbild Det finns behov av ett nationellt infrastrukturprogram för att skapa en helhetsbild av behovet av IT-infrastrukturen samt att ge underlag till principer för ansvarsfördelningen mellan staten och övriga aktörer. En viktig utgångspunkt är att programmet i första hand ska vara vägledande och underlätta en utbyggnad i marknadens regi, samtidigt som grund- läggande krav att åstadkomma en tekniskt sammanhängande helhet uppfylls. Regeringen har därför beslutat uppdra (Dir. 2000:04) åt en särskild utredare att överväga dessa frågor, liksom också de organisatoriska formerna för en fortsatt statlig medverkan. Utredaren skall som ett av underlagen för sina bedömningar använda kommuners och landstings prioriteringar av ledningsbehoven. Länsstyrelserna och de regionala självstyrelseorganen har i regleringsbrev respektive villkorsbeslut för år 2000 fått i uppdrag att lämna de underlag rörande bedömning av framtida IT-infrastruktur som utredaren begär. Där det finns samarbets- organisationer som redan har gjort eller inlett arbete på regionala infrastrukturprogram, bör utredaren samråda även med dessa. Även information och bedömningar från andra aktörer kan ge ett värdefullt bidrag. Utredaren skall också föreslå under vilka former staten bör medverka i nätutbyggnaden i första hand för att stimulera den kommersiella utbyggnaden, exempelvis genom upphandling, långivning eller genom att staten går in som hel eller delvis nätägare. Av direktiven framgår att också möjligheten att med stöd av tillståndsvillkor enligt 15 § telelagen erhålla tillgång till erforderlig öppen ledning skall utredas. I 15 § telelagen finns en bestämmelse om vilka villkor som får knytas till ett tillstånd att bedriva televerksamhet. Ett sådant villkor är att, med beaktande av tillgänglig kapacitet, tillhandahålla nätkapacitet åt den som efterfrågar sådan. En viktig förutsättning i detta sammanhang är att både Sveriges och EU:s regler beaktas samt att ledningarna blir tillgängliga på konkurrensneutrala villkor. Utredaren har därför även fått i uppdrag att försöka klarlägga i vilken utsträckning det redan finns lämplig kanalisation för ledningsdragning, i marken eller luften, bl.a. med kommuners och berörda myndigheters hjälp. Programmet skall behandla även andra förutsättningar som kan kräva statens medverkan och som behövs för att underlätta en utbyggnad av ett bredbandsnät. Programmet bör även innehålla förslag till regler och riktlinjer som garanterar säkerheten och framkomligheten i ett landsomfattande nät. I den mån detta faller inom det område som regleras genom telelagen bör tillsynsmyndigheten göras uppmärksam på eventuella regleringsbehov som framkommer i utredningen. Programarbetet förutsätter medverkan från kommuner och landsting. Dessa antas av eget intresse utforma lokala och regionala försörjnings- program, som kan användas som ett av underlagen för det nationella programmet. Det regionala nätet Det föreslagna infrastrukturprogrammet gäller hela landet. Utredningen avgränsade ett eventuellt statligt stödåtagande till de glesare befolkade delarna av Sverige med totalt omkring 30 procent av befolkningen, vilket i stort sett omfattar området utanför kommunernas huvudorter. Regeringen delar delvis denna bedömning men ytterligare avgränsningar måste dock göras. Många mindre orter som t.ex. ligger i närheten av större orter kan komma att få transportnät genom marknadens försorg. De mer glesbefolkade delarna finns inte enbart inom de delar av landet som uppfyller villkoren för regionalpolitisk stödgivning till företag. Eventuellt stöd till investeringar i ledning som ingår i en nationell infrastrukturpolitik kommer därför inte att följa samma regler som regionalpolitiskt stöd till företag. Ett IT-stöd skulle kunna vara en del av en kombinerad infrastruktur– och regionalpolitik. Transportnätet förväntas i stor utsträckning förverkligas av marknadens och andra icke statliga aktörer. Det är därför viktigt att osäkerhet om statens intentioner inte hämmar andra aktörers investeringsvilja. Utredaren bör göra en bedömning av de transport- nätsförbindelser som bör prioriteras av regional- och näringspolitiska skäl och som inte bedöms komma till stånd under de närmaste fem åren på helt kommersiella grunder. För statligt stöd till dessa nät har för åren 2000–2004 reserverats 2,625 miljarder kronor. I ett av alternativen enligt direktivet bör bara sådana sträckor ingå där lämplig IT–infrastruktur helt saknas. Ett annat alternativ är att prioritera orter som har ett stort inslag av företag som för sin verksamhet är beroende av IT–kommunikation. Utredarens prioriteringsuppgift omfattar inte accessnätet, t.ex. fastighetsnät, dvs. nät inom exempelvis ett bostadshus eller en fabriksanläggning. Därmed har också en gräns dragits gentemot stöd till fastighetsägare, företag och andra slutanvändare. Transportnätet förutsätter accessnät som når abonnenterna, varför de båda delarna har ett starkt samband. I de kommunala programmen kommer bl.a. att behöva uppmärksammas hur man når fram till accessnäten med kanalisation. Inom regionalpolitiken finns redan olika former av företagsstöd. Lokala transport- och accessnät Den delen av transportnätet som ovan beskrivits som ett regionalt nät är avsett att stimulera förbindelser mellan orter i kommunen där marknaden inte bedöms tillgodose behoven. För att abonnenterna skall kunna komma ut på det riksomfattande nätet krävs ett s.k. accessnät. Detta är kostnadskrävande och nätinvesteringen per abonnent blir högre i glesbygd eftersom antalet abonnenter blir färre och avstånden längre. På samma sätt som när det gäller det regionala nätet kan det finnas delar av accessnätet som inte bedöms komma till stånd på kommersiella grunder. En kommun kan av näringspolitiska eller andra skäl välja att prioritera utbyggnad av accessnätet i vissa delar av kommunen. För att underlätta en utbyggnad också i gles bygd bör en kommun kunna få möjlighet att söka om stöd för att ordna anslutning med hög överföringskapacitet. Stödet bör avse fastigheter där anslutning skulle bli avsevärt dyrare för abonnenterna än i normala fall. Stödet bör förenas med villkor. Sådana villkor kan vara att nätet skall kunna hyras av alla operatörer och att priserna är rimliga och enhetliga inom kommunen. Vidare skall det finnas ett lokalt försörjningsprogram. Ansökningarna från kommunerna skall prövas utifrån ovannämnda villkor och regional- och näringspolitiska grunder. Det bör framhållas att kommunala initiativ vad gäller utbyggnad av accessnät är ett frivilligt åtagande för kommunerna. Det statliga stödet bör täcka endast en mindre del av utgiften. Slutligen bör villkoren för stödet vara så utformade att kommunerna redan vid sitt beslut om en eventuell utbyggnad ha rimliga möjligheter att bedöma möjligheterna att få del av stödet. Regeringen kommer att ge utredningen om infrastrukturprogram för bredbandskommunkation (Dir. 2000:04) tilläggsdirektiv att lägga fram ett förslag om utformningen av kriterier och organisation för detta stöd. Utredningen skall också analysera den kommunala likställighetsprincipen för att undvika att kommunen gynnar vissa grupper framför andra samt stödets förenlighet med EG:s statsstödsregler. Vidare skall utredningen lämna förslag på hur den totala ramen om 3,2 miljarder kronor skall fördelas mellan stöd till kommunerna och skattelättnad för bredbandsanslutning enligt nedan samt formerna för utbetalning av det kommunala stödet. Avsikten är att stödet skall börja gälla den 1 juli 2000 och att utbetalningar kan börja ske efter den 1 januari 2001. Skattelättnad för bredbandsanslutning Regeringens bedömning: En skattelättnad bör övervägas för fysiska och juridiska personer som haft utgifter för en anslutning för datakommunikation som innebär en väsentlig kapacitetshöjning i förhållande till överföringskapaciteten i det normala telefonnätet. Skattelättnaden, som bör kunna utformas som en skattereduktion, bör avse anslutningsutgifter över ett visst belopp och motsvara en mindre del av utgiften. Frågan bör utredas med inriktning på att ny lagstiftning skall kunna träda i kraft den 1 januari 2001. Remissinstanserna: Vid remissbehandlingen av betänkandet Bredband för tillväxt i hela landet (1999:85) har några remissinstanser berört frågan om behovet av att stimulera utbyggnaden av accessnäten. IT–Norrbotten anser att en skattereduktion kan vara ett lämpligt sätt. Det skulle kunna bidra till att även villaområden kan få bredbandsaccess samtidigt som det framhålls att man dock måste vara öppen för många olika tekniker i accessnätet. Även Centrum för Distansöverbryggande Teknik (CDT vid Luleå Tekniska Högskola) förordar en skattereduktion eller någon annan form av stimulans för utbyggnaden av accessnät. Både Telia och SABO menar att ett stöd kan behöva ges till slutanvändaren för att åstadkomma en lokal utbyggnad av ny IT-infrastruktur med bredbandskapacitet, särskilt i glesbygdsområden. Föreningen PROMISE (Producenter av Interaktiva Medier i Sverige) föreslår att infrastrukturaktörerna skall få ett bidrag (i form av ett räntefritt lån på 20 år) med 20 000 kronor per hushåll i de delar av landet som av IT- infrastrukturutredningen betecknas som ointressanta för den kommersiella utbyggnaden. Skäl för regeringens bedömning: I likhet med flera remissinstanser bedömer regeringen att det finns ett behov av en viss stimulans till bredbandsanslutning av de hushåll som finns utanför tätorterna. Stimulansen bör lämpligen kunna ges som en skattelättnad i form av en skattereduktion. Därmed undviks även effekter på det kommunala skatteunderlaget. Skattereduktionen bör riktas mot de anslutningar som är avsevärt mer kostnadskrävande än i normala fall. Ett sätt att göra det är att skattereduktion enbart ges för anslutningsutgifter som överstiger ett visst belopp och att den utgör en relativt låg andel av den totala kostnaden. Skattelättnaden skall tillsammans med det kommunala stödet till accessnät uppgå till 3,2 miljarder kronor. Utredningen om infrastrukturprogram för bredbandskommunikation (Dir 2000:04) skall lämna förslag till fördelningen av stödet mellan de två stödformerna och hur stödet kan begränsas till totalt 3,2 miljarder kronor. Det är viktigt att skattereduktionen kan utformas så att den är enkel att tillämpa av skatteförvaltningen och lätt att administrera. Regeringen avser att utreda den närmare utformningen av skattereduktionen och förelägga riksdagen ett lagförslag. Lagen bör träda i kraft den 1 januari 2001 och skattereduktionen bör medges första gången vid taxeringen 2002. Statens ansvar för säkerhet och regler Utredningens förslag: Överenstämmer med regeringens bedömning angående att säkerhetsfrågor av olika slag måste uppmärksammas särskilt vid uppbyggnad av nya nät med många ägare och operatörer Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig om denna fråga betonar samtliga statens ansvar, t.ex. IT–kommissionen, Statskontoret, PTS, SIKA, STUNS (Samverkan mellan universiteten i Uppsala, näringsliv och samhälle), Kommunförbundet, Landstings- förbundet och Stadsnätsföreningen. Skälen för regeringens bedömning: Staten skall ha ett övergripande ansvar för säkerheten i den tekniska infrastrukturen i allmänt tillgängliga telenät. En stor del av de regler som ska tillämpas för att näten skall fungera har utvecklats inom branschen. Staten måste dock, i takt med att IT-infrastrukturen blir en alltmer betydelsefull del av samhället, ytterst garantera att den kan fungera på ett tillförlitligt sätt. Staten kan främja genom lagar och regler samt genom att stimulera bransch i säkerhetsfrågor. Att främja säkerheten är en naturlig statlig roll, som dock måste finna former som passar branschens speciella karaktär. Post- och telestyrelsen (PTS) har särskilt analyserat telelagen för att klarlägga dess tillämpning på Internettrafiken (Post- och telestyrelsen: Telelagen och Internet, rapport 8 oktober 1999). Vad gäller säkerhet konstaterar PTS att telelagens regler om god funktion och säkerhet i näten också gäller för Internetoperatörerna. Som tidigare nämnts skall PTS utreda vilka krav som telelagen ger möjlighet att ställa på operatörerna för att kunna upprätthålla driften av den svenska delen av Internet utan att vara beroende av funktioner i utlandet. Teknikneutralitet Utredningens förslag: Att staten inte i detalj skall peka ut tekniska lösningar överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: LO, Telia och Ericsson instämmer. KFB vill starkt understryka statens teknikneutralitet, beroende på såväl den tekniska osäkerheten som att användarnas preferenser inte kan förutses. Statskontoret och REK (Riksföreningen för Elektronisk Kunskaps– överföring) anser att staten bör upprätthålla neutralitet mellan tekniklösningar men när det gäller stomnätet mellan kommunernas huvudorter finns det emellertid goda skäl för att staten tar ställning för ett fibernät. SIKA instämmer med kravet på statlig teknikneutralitet men om de föreslagna programmen skall ge vägledning för konfigurationer av ledningar och kanalisation är det enligt SIKA svårt att se hur synpunkter på teknikval kan undvikas. Några remissinstanser bl.a. Luleå tekniska högskola, Svenska Stadsnätsföreningen, IT–kommissionen och STOKAB framhåller valet av fibernät som det självklara tekniska valet. KK–stiftelsen och IT–kommissionen anser att ställning för IP-tekniken skall tas. Skälen för regeringens bedömning: Enligt 1996 års IT-proposition bör statsmakterna inte låsa fast sig i bestämda uppfattningar om teknikval. Detta krav kan, som några remissinstanser framhållit, vara svårt att upprätthålla strikt, allteftersom statliga instanser blir alltmer involverade i ställningstaganden av olika slag som rör de nya teknikerna. Det är dock viktigt att hålla fast vid denna strävan till neutralitet, eftersom det är omöjligt att med säkerhet hävda att t.o.m. de tekniska lösningar som i dag anses särskilt tillförlitliga inför framtiden, verkligen kommer att förbli de bästa på längre sikt. Vidare kan den konkreta tekniken komma att variera beroende på lokala och speciella förutsättningar. För förbindelsen från slutanvändaren, accessnätet och delar av detta, t.ex. fastighetsnät, dvs. nät inom exempelvis ett bostadshus, finns många tekniska lösningar. Det går inte i dag att säga hur hushållens och företagens IT-användning kommer att utvecklas på längre sikt. Det är därför naturligt att staten inte förordar den ena eller andra tekniska lösningen för accessnäten. Under förutsättning att den grundläggande infrastrukturen har tillräcklig kapacitet, säkerhet och flexibilitet, går det att välja nya lösningar för accessnäten den dag då användarnas behov kräver det och den tekniska utvecklingen medger det. Utan att frångå kravet på teknikneutralitet, är det viktigt att staten genom sina åtgärder främjar möjligheterna att välja långsiktigt hållbara infrastrukturlösningar förutsättningar. Ett stomnät till alla landets kommuner Regeringens bedömning: Ett stomnät bör skapas med hög överförings- kapacitet till alla kommuner. Tillgängligheten i nätet skall vara hög så att konkurrens, låga priser och en snabb utveckling främjas av att ett stort antal aktörer har möjlighet att nyttja nätet. Konkurrens skall skapa förutsättningar för låga och så långt möjligt avståndsoberoende priser i hela landet. Det ska vara möjligt för alla tjänsteleverantörer som så önskar att få tillgång till ledningen och huvudorterna i alla kommuner bör nås. Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Utredaren föreslog att staten skulle ta initiativ till att samordna kommunerna inför byggandet av ett stomnät med öppen bredbandsledning bl.a. mellan alla kommuners huvudorter. Utredaren föreslog även bildandet av ett statligt marknadsbolag enbart för IT- infrastruktur, SweNet AB, som skulle få möjlighet att utnyttja ledning och kanalisation hos i första hand Svenska kraftnät och, om möjligt, Banverket, Vägverket och Vattenfallsbolagen. Motivet var att förbättra utbudet av öppen IT-infrastruktur. Remissinstanserna: Remissvaren ger ett starkt stöd för en uppbyggnad av ett rikstäckande, öppet och operatörsoberoende bredbandsnät eller stomnät. Samtliga intresseorganisationer och regionala, lokala organ anser att utbyggnaden av ett rikstäckande bredbandsnät eller stomnät är angelägen. Industriförbundet framhåller behovet av ett stomnät och anser att ett strukturprogram omgående ”måste upprättas för hur ett stomnät med bredbandskapacitet skall förbinda Sveriges kommuner. Vidare tillstyrker exempelvis PTS, Statskontoret, Glesbygdsverket, Länsstyrelserna i Gävleborgs län och Norrbottens län, Svenska Kommunförbundet. Konkurrensverket förordar konkurrenslinjer om att låta marknaden svara för investeringar i olika slags nät. Några stöd för att föregripa en, konkurrenslösning har inte redovisats av utredaren. Nätbolagen är mer tveksamma och majoriteten avstyrker förslaget i utredningens form. Svenska kraftnät, Sydkraft och Vattenfall AB hänvisar till nätbolagens samarbete kring uppbyggnaden av optokabel på befintliga kraftledningar. Banverket anser att utredningen fokuserar för mycket på möjligheten till uthyrning av svart fiber och framför att Banverkets nät är efterfrågestyrt, vilket innebär att den tillgängliga kapaciteten ökar i takt med efterfrågan. Även Telia påpekar att nätet är efterfrågestyrt. Ett fåtal nätbolag och myndigheter tar inte ställning till bredbandsutbyggnad överhuvudtaget. Stödet för idén med SweNet AB är störst på regional och lokal nivå. Direkt berörda organisationer som Svenska kraftnät, Sydkraft och Vattenfall avstyrker förslaget och menar att ett gemensamt ägt bolag är ett mera realistiskt alternativ. Telia avstyrker förslaget med motiveringen att det rubbar marknadsförutsättningarna. Svenska kommunförbundet anser att kommunerna bör ges möjlighet att vända sig till såväl privata som olika statliga aktörer på marknaden. Ett synpunkt som framförs i flera av remissvaren är ett mer fristående SweNet AB. Skälen för regeringens bedömning: Enligt IT-infrastruktur- utredningen råder brist på ledning med hög överföringskapacitet för uthyrning till operatörer. Det finns ett behov av en högre överföringskapacitet i näten på grund av den snabba IT-utvecklingen. I dag är utbudet av sådana nät inte tillräckligt för att möta efterfrågan. Enligt utredningen skulle ett ökat utbud av ledning med bredbandskapacitet kunna pressa priser och öka konkurrensen på marknaden. Därmed skulle utvecklingen och expansionen av IT- användningen gynnas. Sedan betänkandet lämnats till regeringen har marknadssituationen ändrats såtillvida att Telia nu förklarat sig berett att upplåta ledning i fibernätet alternativt, då tillgång till separata fiberpar inte medges, våglängder på fibernät mellan olika orter. Förfrågningar till Telia om möjlighet och avgifter för att tillhandahålla såväl ledning i fibernätet och våglängder har emellertid visat att Telias utbud är begränsat. Utbudet av ledning ökar för närvarande kraftigt särskilt i de tätbefolkade delarna av landet, dock gäller det i huvudsak på stora stråk i stomnät, medan tillgången fortfarande är mycket begränsad i andra delar av landet. Om utbudet av ledning ökade även i de glest befolkade delarna av landet, skulle priset på ledning kunna pressas vilket i sin tur skulle gynna konkurrens bland operatörerna och därmed också gynna utvecklingen och expansionen av IT-användning. För att få klarhet i de kommersiella förutsättningarna för ett initiativ i direkt anslutning till det statsägda nätet gav regeringen den 14 oktober 1999 i uppdrag till affärsverket Svenska kraftnät att utreda de kommersiella förutsättningarna för uthyrning av öppen ledning samt ökad datatransmissionskapacitet på marknaden genom en accelererad utbyggnad av optokabel på i första hand stamnätet för starkströms- ledningar. Genom att en eller flera optofiberkablar placeras på redan existerande stolpar, skulle dessa kunna utnyttjas på ett sätt som kan sänka investeringskostnaden i jämförelse med att gräva ner kablar. Svenska kraftnät har bildat ett bolag för ändamålet. Investeringen finansieras på marknadsmässiga grunder. Regeringens uppfattning, som också tidigare redovisats i budgetpropositionen (1999/2000:1, utg.omr. 22), är att det första steget i utvecklingen mot en tillgänglig infrastruktur med hög överförings- kapacitet tas genom utbyggnad av ett stomnät för bredbands- kommunikation mellan landets alla kommuner på marknadsmässiga villkor. Svenska kraftnäts uppdrag är att erbjuda svart fiber på marknadsmässiga villkor. Ett sådant nät utgör början av utvecklingen mot en högre kapacitet i nätet som helhet. Remissbehandlingen visar att det finns ett starkt stöd för ett utbyggt stomnät för bredbands- kommunikation. Några remissinstanser har dock en avvikande uppfattning. Det ankommer på regeringen att fatta nödvändiga beslut. Investeringskostnader för ett nationellt optofibernät som når fram till varje kommunhuvudort har beräknats till ca 2,5 miljarder kronor. 5.5.5 Informationsteknikens betydelse för regional utveckling och utjämning Regeringens bedömning: Tillgång till modern informationsteknik till konkurrenskraftiga priser bör finnas för att näringslivet i hela landet skall kunna utvecklas så att det bidrar till den ekonomiska tillväxten. För att hela Sverige skall leva och utvecklas bör även företag i regionalpolitiskt prioriterade regioner snabbt få tillgång till denna teknik så att de kan konkurrera på mer likvärdiga villkor med företag i övriga landet. I detta syfte bör särskilda åtgärder vidtas, bl.a. för att stimulera utbyggnaden av transportnätet i dessa områden. Skälen för regeringens bedömning: Sveriges ekonomi växer för närvarande mycket snabbt. För att denna utveckling skall kunna fortsätta är tillgång till modern informationsteknik till konkurrenskraftiga priser för företag i hela Sverige av avgörande betydelse. Den nuvarande tillväxten är dock ojämnt fördelad över landet. Detta gäller även verksamheter inom informationstekniken. Dess snabba utveckling har hittills framförallt lett till ökad sysselsättning i storstadsregionerna. Det finns dock många exempel på framgångsrika verksamheter i branschen i olika delar av landet. Informationstekniken rymmer således möjligheter att undvika oacceptabla regionala skillnader. En ojämnt fördelad tillväxt kan på sikt också påverka den totala tillväxten negativt. En mer balanserad regional utveckling i dessa avseenden innebär fördelar för hela landet, alltifrån glesbygd till storstäder. Regeringen har därför bl.a. tillsatt en utredning om den framtida regionalpolitiken (N 1999:01). Den har i uppgift att utarbeta en strategi för regional balans och föreslå vilka medel som kan behövas för att uppnå detta mål. I direktiven till utredningen nämns den accelererande utvecklingen av informationstekniken som en väsentlig förändring i förutsättningarna att bedriva regionalpolitik i Sverige. Regeringen bedömer det som avgörande för näringslivets framtida utveckling i regionalpolitiskt prioriterade regioner att den nya tekniken kan spridas så att även företag i dessa områden kan delta i den fortsatta utvecklingen och tillgodogöra sig de kostnadsfördelar som den medför för både tillverknings- och tjänsteföretag. Som tidigare nämnts bedöms en sådan spridning också kunna komma till stånd på marknadsmässiga villkor i större delen av landet. Samtidigt finns det risk att denna utveckling inte når ut tillräckligt snabbt till delar av de regionalpolitiskt prioriterade områdena för att i tid motverka de ökade regionala obalanserna. Den teknik som skulle kunna överbrygga avstånden i landet får inte på grund av stora skillnader i tillgänglighet, taxor och kapacitet bli ytterligare en klyfta mellan storstad och glesbygd. Med regionalpolitiskt prioriterade regioner avses i första hand områden i främst norra och västra Sverige, men även i Småland, som omfattas av de nationella stödområdena A och B för vissa företagsstöd och/eller av EG:s strukturfonders mål 1 eller mål 2-områden. Härtill kommer gles- och landsbygdsområden, med delvis andra förutsättningar och problem, som finns även i andra delar av landet. Den nya tekniken innebär en stor utvecklingspotential för näringslivet i områden med långa avstånd till större marknader genom att den kan överbrygga avstånd och även möjliggöra olika former av distansarbete. Hittills har dock de största sysselsättningseffekterna uppstått i tillväxt- orter. På många håll i landet har dock olika former av teleföretag som tillhandahåller avståndsoberoende tjänster etablerats, bl.a. med hjälp av regionalpolitiska företagsstöd. Hittills har merkostnaderna för företag i de från regionalpolitisk syn- punkt mest utsatta områdena, på grund av långa avstånd till marknader, sämre servicegrad än i övriga landet, svårt att erhålla kvalificerad personal, etc., delvis kompenserats med bl.a. nedsatta socialavgifter. Regeringen bedömer, att det för utvecklingen av nuvarande och ett lönsamt framtida näringsliv i dessa områden, är viktigare att företagen snabbt tillförsäkras tillgång till ett transportnät för den moderna informationstekniken och nättjänster på konkurrenskraftiga villkor, än att de erhåller den generella kompensation som nedsatta socialavgifter hittills inneburit. Inte i några delar av Sverige kan ett framtida näringsliv konkurrera med omvärlden med låga arbetskraftskostnader. Både varor och tjänster måste ges ett sådant kunskapsinnehåll att de kan bära upp välfärdssamhället. Sedan Sverige blev medlem i den Europeiska unionen måste också alla företagsstöd anpassas till statsstödsreglerna i fördraget om upprättande av den Europeiska gemenskapen. EG–kommissionen, till vilken medlemsländerna bl.a. delegerat befogenheten att utfärda riktlinjer och att övervaka att dessa följs, beaktar inte alltid, enligt regeringens uppfattning, de särskilda regionalpolitiska problem som Sverige har i jämförelse med andra medlemsländer. EG–kommissionen har bl.a. inte godkänt stödformen nedsatta social- avgifter trots att förhandlingarna om detta fortsatt efter att riksdagen beslutat om betydande inskränkningar i dess omfattning. Regeringen har därför tvingats att från den 1 januari 2000 tills vidare se till att stöd- formen inte tillämpas. I annat fall kan de företag som kommer i åtnjutande av nedsättningen bli återbetalningsskyldiga. Kommissionen har dessutom nyligen inlett s.k. formellt granskningsförfarande gentemot Sverige beträffande stödformen. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte är försvarligt att längre vänta på att stödformen nedsatta socialavgifter eventuellt skall komma att godkännas av EG–kommissionen i en oviss framtid och i mycket inskränkt omfattning. De regionalpolitiska medel som frigörs avser regeringen i stället föreslå riksdagen skall användas för att på andra sätt förbättra förutsättningarna för näringslivet i de regionalpolitiskt mest utsatta områdena, dvs. i huvudsak de områden som tidigare haft nedsatta socialavgifter. Ett användningsområde är att delvis finansiera den utbyggnad av det transportnät för informationsteknik som just beskrivits i den mån det inte kan ske på kommersiella grunder. Bl.a. härigenom bedömer regeringen att goda förutsättningar i form av teknisk infrastruktur kommer att skapas för företag i dessa områden. Nästa viktiga steg är att företagen på olika sätt kan tillämpa tekniken för att uppnå de fördelar som den bedöms kunna medföra. Många aktiviteter pågår redan över hela landet för att främja användningen i t.ex. småföretag. Närings- och teknikutvecklingsverket gör för närvarande en inventering av dessa aktiviteter och avser att till halvårsskiftet kunna lämna förslag som gynnar denna utveckling. Ett ytterligare användningsområde för de nämnda regionalpolitiska medlen kan således vara att på olika sätt särskilt främja användningen av tekniken i företag i främst de områden där de hittills haft nedsatta socialavgifter. Detta kan också komma att vara av betydelse för exempelvis vissa av de orter för vilka regeringen nu genomför ett särskilt omställningsprogram på grund av förändringar inom försvarsmakten. Även andra regionalpolitiska medel avses användas i detta syfte. Den regionalpolitiska utredningen kan också senare förväntas komma med förslag till åtgärder som är värdefulla för näringslivet i dessa områden. För anslutning för datakommunikation kan även företag i viss utsträckning erhålla skattereduktion i enlighet med vad som tidigare sagts. För följdinvesteringar i företagen, t.ex. i maskiner utrustade med avancerad informationsteknik, som bedöms lönsamma och inte komma till stånd utan statligt stöd finns i de regionalpolitiskt prioriterade områdena redan nu möjligheter för att erhålla stöd i form av t.ex. regionalt utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd eller småföretagsstöd. Företrädesvis företag inom tjänstesektorn kan erhålla sysselsättnings- bidrag i samband med att de expanderar eller lokaliserar ny verksamhet inom stora delar av de nationella stödområdena A och B. Sistnämnda stödform har på senare tid bl.a. medverkat till en snabb expansion av teleföretag som tillhandahåller olika former av kvalificerade tjänster i dessa stödområden. Ett snabbt utbyggt transportnät för informationstjänster över hela landet, ett bidrag till finansiering av anslutningar till detta nät för vissa företag och hushåll, en fungerande konkurrens som främjar likvärdiga villkor för utnyttjande i hela landet, bedömer regeringen samman- fattningsvis vara de mest effektiva åtgärder som nu kan vidtas för att skapa goda förutsättningar för att näringslivet i hela landet skall utvecklas och bidra till fortsatt ekonomisk tillväxt. För att hela Sverige skall leva och utvecklas är det motiverat att vidta särskilda åtgärder för att företag i de regionalpolitiskt mest utsatta delarna av landet skall få tillgång till tekniken och för att främja användningen denna. I detta avsnitt har främst behandlats förutsättningarna för näringslivet i regionalpolitiskt prioriterade områden att skapa förutsättningar för håll- bar ekonomisk tillväxt. Regionalpolitiken har också som mål att skapa likvärdiga levnadsvillkor för medborgarna i hela riket. Förslaget om stöd till lokala transport- och accessnät samt skattelättnad för bredbands- anslutning är ett led i denna del av politiken. 5.5.6 Övriga insatser för den tekniska infrastrukturen Tillgång till accessnät Post- och telestyrelsen (PTS) har i september 1999 lämnat förslag till ändringar i telelagen (1993:597) för att möjliggöra åtkomst till vissa accessnät. Förslaget innebär att tillståndshavare enligt telelagen som är anmälda till Europeiska kommissionen på grund av att de har ett betydande inflytande på den svenska marknaden genom tillståndsvillkor skall kunna ges skyldighet att ge tillgång till sitt accessnät på rimlig begäran. Skyldigheten skall gälla på likvärdiga villkor och ersättningen för upplåtelsen skall grunda sig på kostnaderna. Rätten att få tillgång till accessnätet avses gälla för teleoperatörer som tillhandahåller teletjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät. I dagsläget är det endast Telia AB som uppfyller kraven för att åläggas denna skyldighet. Avsikten med förslaget är att främja konkurrensen på tjänster och produkter inom accessnätet. Sedan telelagens tillkomst år 1993 har konkurrensen utvecklats mycket positivt på vissa delar av telemarknaden såsom internationell telefoni och mobiltelefoni. T.ex. finns för närvarande ca 160 till PTS anmälda teleoperatörer. Andra delar av telemarknaden har inte blivit föremål för samma starka konkurrens. Det avser framförallt produkter och tjänster som i hög grad är beroende av tillgången till ett accessnät, såsom lokal telefoni, abonnemang, ISDN– anslutning och bredbandsaccess. Accessnätet står för merparten av de totala nätkostnaderna. Tillgången till ett accessnät är av avgörande betydelse för att möjliggöra för en operatör att kunna tillhandahålla produkter och tjänster i accessnätet och därmed öka konkurrensen på området. Detta kan ske antingen genom nyutbyggnad av accessnät, uthyrning av Telias accessnät eller utnyttjande av befintliga alternativa accessnät. Enligt en konsultation som PTS genomförde sommaren 1999 ansåg aktörerna på marknaden att något alternativt accessnät för framförallt hushållskunderna som kunde konkurrera med Telias accessnät inte skulle finnas inom överskådlig framtid. För utvecklingen av konkurrensen beträffande produkter och tjänster såsom lokal telefoni, abonnemang, ISDN–anslutning och ADSL– anslutning är således tillgång till accessnät av avgörande betydelse. Beträffande bredbandsaccess kan det dessutom antas att utvecklingen av tjänsten ur teknisk synvinkel, t.ex. avseende ADSL–teknik, främjas om konkurrens skapas i operatörsledet liksom utbudet av tjänsten snabbt kan förväntas öka. Detta bör i sin tur komma konsumenterna till del i form av lägre priser. Kommissionen har i sitt meddelande Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster, KOM(1999)539, beträffande konkurrensen i lokala nät (dvs. accessnät) angett att brådskande åtgärder krävs för att öka konkurrensen inom de lokala näten. Det framhålls att nationella tillsynsmyndigheter i många medlemsstater håller på att införa krav på att monopoloperatörerna skall göra sina lokala nät tillgängliga för konkurrerande tjänsteleverantörer. Kommissionen välkomnar detta och anser att gemenskapen inte kan vänta på att lagstiftning skall antas inom detta område. Kommissionen kommer i stället att använda sig av rekommendationer och, i särskilda fall, sina befogenheter enligt konkurrensreglerna i Romfördraget för att uppmuntra en uppdelning av anslutningarna för lokala nät i hela EU. I ett yttrande den 17 februari 2000 över kommissionens ovannämnda meddelande ställde sig regeringen positiv till förslaget och angav att tillgången till ett accessnät är av avgörande betydelse för att som operatör kunna tillhandahålla produkter och tjänster i accessnätet och därmed öka konkurrensen inom detta segment. Hänvisning gjordes till lagförslaget om tillgång till accessnät. Inom kommissionen har Generaldirektoratet Informationssamhället tagit fram ett arbetsdokument som underlag för en rekommendation och som f.n. är utsänt för konsultation. Rekommendationen förväntas antas i april 2000. Den föreslagna rekommendationen skall också sättas i samband med Kommissionens initiativ eEurope i vilket angivits att åtkomst till tidigare monopoloperatörers accessnät som målsättning skall finnas tillgängligt redan december 2000. Inför fusionen med Telenor gjorde Telia ett åtagande i förhållande till kommissionen att öppna sitt accessnät. I och med att fusionen inte genomfördes gäller dock inte längre åtagandet. Telia har emellertid förklarat att bolaget ändå avser att leva upp till åtagandet genom att öppna sitt accessnät. Allmänt gällde att Telias åtagande var mer detaljerat än PTS förslag. Motsvarande kan antas gälla ett frivilligt erbjudande från Telias sida. PTS förslag anger i stället riktlinjer och bemyndiganden för PTS att genom föreskrifter förtydliga skyldigheter när det gäller t.ex. tekniska lösningar, samlokalisering och kostnadsmodell. Ett utnyttjande av tillgång till accessnät fordrar i vissa fall investeringar t.ex. i form av anslutningsledningar till och utrustning i de lokalstationer som accessnätet utgår ifrån. En lagreglering om tillgång till accessnät ger aktörerna på marknaden klara spelregler som bildar förutsättning för långsiktiga investeringar på ett sätt som inte torde kunna säkerställas om aktörerna hänvisas till att endast förlita sig på avtal som med all sannolikhet kommer att innehålla tidsbegränsningar. Starka skäl talar därför för att tillgång till accessnät görs möjlig och att detta skall ske genom lagstiftning. Den senaste tidens tekniska utveckling har emellertid inneburit att radio- och TV-tjänster samt andra tjänster som kräver hög överföringskapacitet, t.ex kommunikation via Internet, kan förmedlas även genom telenätet. Detta innebär att vissa bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen aktualiseras även när det gäller telenät. Bestämmelsen i 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen innebär att varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända radioprogram genom tråd. Det kan inte uteslutas att en skyldighet att ge tillgång till sitt accessnät innebär en begränsning av denna grundlagsfästa rätt för nätinnehavaren. Frågans förhållande till yttrandefrihets- grundlagen måste därför övervägas innan något förslag till lagstiftning kan presenteras. Risker för lokal monopolisering IT-infrastrukturutredningen konstaterade att risker för monopolisering kunde komma att uppträda, men utredde inte denna fråga närmare utan föreslog en ny utredning inom detta område. Remissinstanserna bl.a. Hyresgästernas Riksförbund framhåller kraftfullt risken för monopol i de nya accessnät som nu växer fram. Man hänvisar till parallellen med kabel–TV–näten, som man föreslår skall öppnas för konkurrens. Även Konsumentverket påpekar samma risker för monopolisering. Utvecklingen av de nya fastighetsnäten för bredbandskommunikation har gått oerhört snabbt alltsedan 1999. En undersökning från Hyres- gästernas Riksförbund (december 1999) visar att 138 bostadsföretag fattat beslut eller kommer att fatta beslut inom 6 månader om utbyggnad av fastighetsnät. I 81 av dessa företag kommer hyresgästerna inte att få välja operatör. Man kan därför befara att det finns stora risker för lokal monopolisering. Riskerna för monopolisering blir mindre om användarna kan välja mellan såväl olika operatörer som accesstekniker, t.ex. via kabel–TV–nät eller trådlös överföring, men i många bostadsområden kommer sådana möjligheter att saknas. Risker för lokal monopolisering är viktiga att förebygga. Regeringen har därför uppdragit åt PTS att utreda frågan och därvid också belysa fastighetsägarens ansvar för anläggning av fastighetsnät. Tillgänglighet för funktionshindrade Regeringens bedömning: En försöksverksamhet för personer med funktionshinder bör inledas när det gäller möjligheterna till förbättrade levnadsvillkor med hjälp av produkter och tjänster som kräver hög överföringskapacitet inom telekommunikationsområdet. Formerna för en sådan försöksverksamhet bör utredas. Fortsatta insatser bör göras för utveckling och kompetensutveckling då det gäller IT för funktions- hindrade. Utredningens förslag: överensstämmer i stort med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Bl.a. Svenska Kommunförbundet, Landstings- förbundet, SEKO och IT–företagen tillstyrker förslaget utan vidare kommentarer. PTS ställer sig positiv till att medverka i uppläggningen av försöksverksamheten. Hjälpmedelsinstitutet tillstyrker förslaget, är berett att åta sig ansvaret för försöksverksamheten och vill i samråd med PTS och Socialstyrelsen utreda formerna för försöksverksamheten. Institutet vill även inkludera personer med funktionshinder i glesbygd. Synskadades Riksförbund tillstyrker förslaget, även om man anser att bredband inte är det viktigaste inslaget för att stödja de synskadade. Förbundet kräver en nationell IT-strategi för synskadade, innebärande bl.a. att de synskadades datorhjälpmedel måste fungera tillsammans med de operativsystem, gränssnitt och applikations-program etc. som ingår i IT-infrastrukturen. Statskontoret tar inte ställning till försöksverksamheten utan anser att en kalkyl och en finansieringsmodell krävs innan några försök startas. Skälen för regeringens bedömning: Den pågående utbyggnaden av bredbandsnät och utvecklingen av tjänster som kräver hög nätkapacitet kan ge ökade möjligheter för personer med funktionshinder att utnyttja informationstekniken på ett effektivt och smidigt sätt. Personer med funktionshinder skall ha tillgång till och kunna använda de IT-system som byggs upp. Särskilda lösningar för personer med funktionshinder skall så långt som möjligt undvikas. IT-systemen skall vara så flexibelt utformade att de går att utnyttja av så många som möjligt och med samma utrustning som andra. Den offentliga sektorn bör vara ett föredöme och kunna ställa krav på tillgänglighet och användbarhet vid upphandling av IT-system. Det finns ett stort antal personer med olika funktionshinder där hjälp- medel i form av rätt datorutrustning och tjänster som kräver anslutning med hög nätkapacitet skulle kunna underlätta vardagen och innebära både höjd livskvalitet för den enskilde och sänkta kostnader för kommunala och andra stödinsatser. Med bredband kan det t.ex. bli naturligt med telefonsamtal på teckenspråk genom att kvaliteten i bildtelefonin blir bättre. Personer med rörelsehinder kan snabbare få information om tillgängliga platser och tjänster av olika slag. Nya tjänster och tillämpningar kan bidra till att överbrygga kommunikationsklyftor mellan personer med funktionshinder och andra. Samtidigt finns en risk för att nya kommunikationsmönster och ny teknik kan innebära att personer med funktionshinder ställs utanför utvecklingen och således inte har möjligheter att ta del av de positiva effekterna som t.ex. tjänster som kräver hög kapacitet i näten kan medföra. Nya tjänster och avancerade produkter inom IT-området måste därför göras tillgängliga och användbara för alla. En generell tillgänglighet är samhällsekonomiskt lönsam och bör eftersträvas. En satsning från statens sida bör på olika sätt innehålla åtgärder som säker- ställer en sådan utveckling. Mot bakgrund av ovanstående och av resultatet av den utvärdering av telekommunikationsområdet med inriktning mot funktionshindrades behov som föreslogs i proposition (1995/96:86) Funktionshindrades tillgång till teletjänster gör regeringen bedömningen att det är viktigt att behoven hos personer med funktionshinder beaktas tidigt i en satsning inom bredbandsområdet. Regeringen har inom ramen för den år 1998 beslutade handlingsplanen för äldrepolitiken beslutat om medel för olika satsningar inom IT-området. Regeringen stöder också det av Hjälpmedelsinstitutet föreslagna IT-programmet och har avsatt 60 miljoner kronor för finansiering av programmet. Detta program är i gång och bedrivs i nära samarbete med användargrupper och avser bl.a. ett försök med nya IT-tillämpningar, utveckling, anpassning och utvärdering av IT-baserade produkter och tjänster liksom utveckling av kompetens hos brukarna och inom handikapprörelsen. Det är angeläget att komplettera dessa insatser med att få kunskap om vilka som skulle kunna ha nytta av bredband, vilka praktiska och tekniska förutsättningar som måste vara uppfyllda, vilka speciella anpassningar som måste göras, vilken utrustning som kan behövas, vilket IT-stöd som kan behövas samt vilka extra kostnader som kan uppkomma för den enskilde. Regeringen avser därför att utreda förutsättningarna för hur en försöksverksamhet med denna inriktning kan läggas upp. Pågående forskningsprojekt vid PTS för en samhällsekonomisk utvärdering av tjänster för personer med funktionshinder bör kunna användas som utvärderingsmetod för att bedöma värdet av lämnade stöd. Ett internationellt arbete pågår med syfte att skapa tillgänglighet till Internet för personer med funktionshinder. Initiativet, Web Accessiblity Iniative, är knuten till det generella utvecklingsarbete av Internet som genomförs av World Wide Web Consortium, W3C. Tillgänglighets- arbetet stöds ekonomiskt av regeringarna i USA och Canada, av EU– kommissionen, samt av några av de största IT-företagen. Sverige bör aktivt delta i detta initiativ. I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) behandlas en rad frågor vad gäller tillgänglighet för personer med funktionshinder, och en särskild utredning aviseras i denna proposition som bland annat ska se på IT-området. 5.5.7 Samhällets informationsförsörjning Regeringens bedömning: En strategi bör utformas för att effektivisera och underlätta tillgängligheten till den offentliga informationen och för att stimulera utveckling av elektroniska informationstjänster. Skälen för regeringens bedömning: Offentlig information efterfrågas i ökande utsträckning i elektronisk form av både medborgare och näringsliv. Sverige har en lång erfarenhet av breda och grundläggande elektroniska tjänster. Det finns ett antal databaser med grundläggande information som fungerar i samverkan mellan näringsliv och förvaltning. Det finns också en tradition av samarbete för att utveckla samhällets informationsförsörjning. Satsningar på nya tjänster som bygger på elektronisk information görs nu i offentlig förvaltning, i näringslivet och i samhället i övrigt. Att ha väl fungerande system för information om grundläggande fakta från den offentliga sektorn är betydelsefullt i flera avseenden. För det första är det, av demokratiska skäl angeläget att enskilda får en god insyn i samhället och de produkter som är resultatet av det arbete som bedrivits inom den offentliga förvaltningen. För det andra har en väl fungerande informationsspridning stor betydelse för effektiviteten i den offentliga förvaltningen självt. Att göra grund- läggande information från den offentliga sektorn tillgänglig är också en betydelsefull faktor för tillväxt och välfärden. Bedömningar utomlands och i Sverige tyder på att närmare hälften av dagens elektroniska informationsmarknad baseras på material från offentliga källor. Utvecklingen av informationstekniken innebär att praktiskt taget all offentlig information kommer att vara elektroniskt producerad, lagrad och distribuerad för att effektivisera den offentliga verksamheten. Särkostnader för att ta fram och leverera information till medborgare och företag blir i det läget små. Riksdagen har redan tidigare tagit ställning till statens roll på informationsområdet genom bl.a. beslut om en nationell IT-strategi (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) och beslut om förvaltningspolitiken (prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294). Regeringen fortsätter arbetet med att skapa tydliga regler för samhällets informationsförsörjning, för att bättre utnyttja befintliga informationskällor samt eventuellt skapa nya tjänster. Av den grundläggande informationen som finns i samhället har rättsinformationen i många avseenden en särställning. Lagar, förordningar och andra föreskrifter utgör en av hörnstenarna för ett ordnat och organiserat samhällsliv. De reglerar det offentligas verksamhet och förhållandet mellan det offentliga och det enskilda inbördes. Rättsordningen bygger på principen att medborgarna skall känna till de föreskrifter som har beslutats och kungjorts. För att underlätta för allmänheten att skaffa sig information om vilka regler som gäller har regeringen beslutat att det skall byggas upp ett nytt offentligt rättsinformationssystem som skall vara tillgängligt via Internet. Det nya systemet regleras av rättsinformationsförordningen (1999:175), som trädde i kraft den 1 maj 1999. Systemet genomförs i olika etapper. I en första etapp blir all information som skall ingå i systemet sökbar via den gemensamma ingångssidan på Internet. I en andra etapp integreras den samlade informationsmängden så att det går att söka i olika rättskällor med en samlad sökning. När det gäller övrig grundläggande information behöver flera frågor en lösning. Det gäller t.ex. omfattningen av det offentliga åtagandet för grundläggande offentliga informationen, omfattning av samverkan och samspel med olika intressenter, krav på kvalitet, standardisering m.m. Oklarheter i dessa sammanhang hindrar utvecklingen på området. Samhällets informationsförsörjning har varit föremål för omfattande utredningar under de senaste tio åren. Senast har en arbetsgrupp i Regeringskansliet gjort en inventering och analys av det hittillsvarande arbetet vilket kommer att redovisas i promemorian Samhällets grundläggande information (kommande Ds). Det framgår bl.a. att frågeställningarna kan fördelas på en rad delområden av skiftande karaktär inom vilka det behövs ökad tydlighet beträffande det offentliga åtagandet. De avser frågor kring uppbyggnad, förvaltning och tillhandahållande. De omfattar såväl villkoren för spridning av samhällets grundläggande information som frågor om samverkan, informations- kvalitet, prissättning och finansiering. En särskild fråga för att underlätta effektiv sökning är att utveckla information om tillgänglig information, så kallad metadata. De innefattar beskrivande uppgifter både om enskilda dokument eller andra objekt, som databaskataloger för att kunna hitta i informationsmängden. En annan fråga är inrättandet av en enhetlig terminologi för att underlätta utbyte av uppgifter mellan de elektroniska systemen. För att de elektroniska informationsvägarna och tjänsterna i den offentliga verksamheten ska få den förväntade funktionen av snabbhet, kvalitet och tillförlitlighet, behövs vissa grundläggande gemensamma regler. Regeringen avser därför att påskynda den systematiska och långsiktiga uppbyggnaden av regler och riktlinjer som kan vara sammanhållande för det offentliga agerandet när det gäller att elektroniskt förse samhället med grundläggande offentlig information. En annan viktig förutsättning för att materialet skall bli lätt tillgänglig är att det finns enkla ingångar – s.k. portaler – till den offentliga informationen. Tjänsten Sverige Direkt, som startades i januari 1997 är sådan gemensam ickekommersiell ingångssida till den offentliga sektorn. Från denna sida kan en besökare länka sig till hemsidorna för alla statliga myndigheter, samtliga landsting och regionerna Skåne och Västra Götaland samt samtliga kommuner. Från SverigeDirekts hemsida kan man också gå till Samhällsguiden och till ett antal andra offentliga Internet-nätverk. Behovet av en portal som inkörsport till offentlig sektor och med koppling till olika specialtjänster, t.ex. ingångar för att underlätta sökning för företagare och andra användargrupper, kommer att öka i takt med att allt mera information produceras och publiceras i elektronisk form. Regeringen kommer därför att göra särskilda satsningar på att utveckla SverigeDirekts sökmöjligheter. Regeringen har vidare gett NUTEK i uppdrag (N1999/12595/NL) att underlätta för företagare att söka information bl.a. genom att skapa en elektronisk sökväg till relevant företagsinformation. Regeringens uppfattning är att offentlig information måste hålla hög kvalitet. Portalen SverigeDirekt bör därför användas för kvalitetssäkring av den information som är kopplad till portalen. Sammanfattningsvis skapar Sverige en bra grund för nya tjänster och tillväxt i framtiden genom målmedvetna satsningar på utveckling och tillhandahållande av offentlig information. I offentlig sektor pågår en utveckling av medborgar- och företagsnära förvaltning som kan erbjuda bl.a. dygnetrunttjänster, integrerade tjänster i olika livs- och affärs- situationer samt en i övrigt snabbare och mer kundanpassad service. Näringslivet ges tillgång till offentliga bastjänster och annan service som bl.a. underlättar övergången till elektronisk affärsverksamhet. Ur demokratisk synvinkel är de elektroniska informationskällorna viktiga och ger medborgarna en förstärkt och mer ingående insyn och kontroll av myndigheterna. I dessa sammanhang bör nämnas den betydelse som en ordnad adresstruktur har för elektronisk handel och annan elektronisk kommunikation. Post- och telestyrelsen har i uppdrag att utreda en samlad katalogfunktion för teleadresser, vari också e-postadresser kan ingå. 5.5.8 Statistik om informations- och kommunikationsteknik Regeringens bedömning: Statistik om informations- och kommunika- tionsteknik bör ingå i den officiella statistiken och publiceras regelbundet. I ett första steg kommer en samlad redovisning av befintlig statistik publiceras vid två tillfällen, under år 2001–2003, i avvaktan på underlag om den långsiktiga inriktningen för informations- och kommunikationsteknikstatistiken. Skälen för regeringens bedömning: Behovet av överblick över statistik om informations- och kommunikationsteknik (IKT) i Sverige är stort. Behov finns både inom den offentliga och privata sektorn.. Utvecklingen inom IT-området påverkar alla delar av samhället och omfattar allt från människors och företags IT-användning till effekter på samhällsutvecklingen. Tillgången till statistik är av stor vikt t.ex. för regeringens uppföljning av den IT-politiska inriktingen. Det finns i dag ingen samlad svensk ITK–statistik att tillgå. En offentligt beställd och producerad statistik samt annan kvalitets- deklarerad statistik bör därför göras tillgänglig. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har regeringens uppdrag att utreda uppbyggnaden av ett system för statistik om IKT (K98/2096/1). I uppdraget ingår att ge förslag på hur statistiken skall göras tillgänglig. Inom ramen för uppdraget sker en kontinuerlig bevakning och dokumentation av den IKT–statistik som i dag tas fram. Detta sker bl.a. i samverkan med bland annat NUTEK och SCB med ansvar inom området. SIKA har i regleringsbrev för år 2000 givits i uppdrag att senast i maj år 2001 ta fram en publikation som med hjälp av statistik samlat redovisar utveckling och nuläge avseende IKT. Regeringen anser att samlad statistik bör publiceras regelbundet och att ovannämnda publikation i ett första steg ges ut vid två tillfällen. Regeringen avser att senare ta ställning till den långsiktiga omfattningen och ansvars- fördelningen av officiell statistik på IKT-området när redovisningen av uppdraget rörande uppbyggnaden föreligger. 5.6 Användningen av IT 5.6.1 IT för demokrati Regeringens bedömning: Försök bör genomföras i olika typer av boendemiljöer för att med IT-stöd öka medborgarnas insyn och delaktighet i demokratiska beslutsprocesser. Skälen för regeringens bedömning: I framtidsdebatten brukar informationstekniken tillskrivas förmågan att lösa många av de problem som det moderna samhället skapat. Ett stort antal positiva effekter för samhället har mer eller mindre regelmässigt tagits för givna. Bland sådana effekter hör fördjupad demokrati och ökad medborgerlig insyn till de mera framträdande. Såväl i Demokratiutredningens arbete som i den senaste eftervalsdebatten har dessa möjligheter framhållits. Det saknas dock kunskaper inom området IT och demokrati. Många informationsprocesser i samhället har utvecklats radikalt med stöd av IT. Men folkstyret är ett undantag. Ännu så länge saknas större erfarenhet, både i Sverige eller internationellt, av hur IT kan användas för att skapa mötesplatser och diskussionsforum som främjar den demokratiska dialogen. Vår praktiska kunskap om vad som ibland kallas digital demokrati, cyberdemokrati eller teledemokrati är fortfarande blygsam. I detta sammanhang är det viktigt att betona att informationsteknikens demokratiska potential naturligtvis är beroende av vilken teknik som avses samt vad vi menar med demokrati. IT, liksom demokrati, är ett brett och mångtydigt begrepp, och preciseringar krävs om debatten ska bli meningsfull. Regeringen vill här fästa uppmärksamheten på behovet av ytterligare kunskap om informationstekniken som ett demokratiskt redskap. Sådan kunskap kan bara fås genom praktiska försök. Det är därför angeläget att det snarast tas initiativ som syftar till att testa IT-stödd demokrati i praktiken under förhållanden som tillåter att nya kunskap och erfarenheter kan vinnas. Sådana försök kan t.ex. utformas enligt följande: en relativt stor skala (kommundel eller större bostadsområde), en längre tidsrymd (4–5 år), ett brett spektrum av möjligheter (såväl information och diskussion som direkt demokratiskt handlande), ett underifrånperspektiv (medborgarna och invånarna i centrum, snarare än politiker och tjänstemän). Initiativ i denna riktning skulle tillföra värdefull och för den fortsatta debatten om demokratins framtid nödvändig kunskap. Regeringen avser därför att inleda ett utvecklingsarbete om IT och demokrati. Syftet är att via ett antal pilotkommuner få svenska och internationella erfarenheter av hur IT kan användas för att skapa demokratiska mötesplatser och diskussionsforum som främjar dialogen mellan medborgare och de förtroendevalda. Tillsammans med Svenska kommunförbundet och Landstings- förbundet kommer ett nätverk att skapas, som dels kan fungera som mötesplats där deltagarna kan utbyta erfarenheter av hur olika politiska områden kan stödjas med IT och hur detta kan göras, dels kan stödja utformningen av IT-strategier inom området. Det finns i dag olika tekniker som syftar till att ”folkets röst” kan höras på annat sätt än genom traditionella kanaler. Så kallade medborgar- paneler har prövats i mindre skala i några länder. Det innebär att grupper av medborgare väljs ut med avseende på kön, ålder, inkomst, utbildning m.fl. viktiga faktorer så att den motsvarar befolkningen som helhet. Grupperna informeras utförligt om en sakfråga eller ett samhällsproblem. Den får möjlighet till diskussion och eftertanke, varefter dess medlemmar genom en röstningsprocedur redovisar sina slutsatser. Syftet med det utvecklingsarbete som kommer att inledas i några kommuner och landsting är bl.a. att utveckla metoder där mötesgrupper kan utbyta mer eller mindre modererade åsikter med IT-stöd så att de kan fungera som ett konstruktivt komplement till andra demokratiska kanaler. Regeringen beslutade vid sitt sammanträde den 25 november 1999 att tillsätta en kommitté med uppdrag att föreslå åtgärder för att säkra den medborgerliga insynen och deltagandet i den kommunala demokratin. Kommittén skall bl.a. kartlägga vilket praktiskt stöd de förtroendevalda har i sitt arbete och vad som kan behövas i framtiden, t.ex. arbetsverktyg i form av IT-stöd. Kommittén skall också studera erfarenheterna i de försök som gjorts i arbetet med s.k. medborgarpaneler och utifrån detta föra en diskussion om hur dessa kan användas i större utsträckning. I detta arbete skall också vissa internationella jämförelser göras. Dessa frågor har också behandlats av Demokratiutredningen som lämnade sitt betänkande i mitten av februari år 2000. Utredningen föreslår att en statlig och kommunal politik i första hand bör inrikta sig på att utveckla tekniker och metoder för en deltagar- demokrati med IT-stöd. Den nya informationstekniken har en potential när det gäller att vidga medborgarnas möjligheter att delta i och påverka problemformuleringar och diskussionerna före beslut i folkvalda församlingar. Det bör därför prövas om och i vilken utsträckning den nya informationstekniken kan stimulera ett politiskt intresse och deltagande. Det finns emellertid allvarliga brister i den grundläggande tillgången till det medium som med säkerhet kommer allt bli allt viktigare för demokratin i framtiden. Dessa brister har samband med faktorer som kön, ålder, socialgrupp, utbildningsnivå, bostadsort, etnicitet etc. LO– rapporten ”Datorn och Internet” från juni 1999 visar att andelen LO– medlemmar med hemdator var 51 procent. Bland TCO- och SACO– medlemmar var datortillgången i hemmet 76 respektive 84 procent. Ett stort antal svenskar, framför allt bland LO-grupperna, kan alltså inte utnyttja informationsteknikens möjligheter. Om inte alla medborgare har tillgång till den nya tekniken, eller inte kan använda den, blir det svårt att tala om en fullvärdig demokrati. Hamnar vissa grupper utanför samhällsutvecklingen och den politiska debatten finns det en fara för ökad segregation och för att en permanent informationsunderklass växer fram. Många hushåll saknar dock fortfarande tillgång till dator och Internetuppkoppling. Många faktorer samverkar till att invandrare som grupp är eftersatta när det gäller jämlika och jämställda levnadsvillkor i det svenska samhället. En sådan faktor är tillgången till samhällsinformation. Problemet kan yttra sig i att det är svårare för invandrare att ta del av information från myndigheter, institutioner och organisationer. Bristande kunskaper i svenska språket är en av orsakerna; utbildning och ekonomiska resurser är andra. Konsekvensen av att flertalet offentliga webbplatser bara publiceras på svenska är att de med sämre kunskaper, inte kan ta del av samhällsinformationen lika lätt som andra. Detta kan dock undvikas om statliga och kommunala myndigheter uppmuntras att informera även på andra språk än svenska. Storstadspolitiken syftar till att ge storstadsregionerna goda förut- sättningar för en långsiktigt hållbar tillväxt samt att bryta den sociala och etniska segregationen i storstadsregionerna och att verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare. Eftersom boendedialog och s.k. underifrånperspektiv som metodik i storstadsarbetet har lyfts fram av riksdag och regering (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr. 1998/99:34) gäller det att hitta olika strukturer för detta. IT kan vara en sådan. Det krävs dock insatser för att eftersatta grupper i dessa områden ska öka sin användning av IT och kunna ta tillvara IT:s möjligheter. En utveckling av denna metodik genom IT kan skapa en ny demokratisk infrastruktur för medborgares engagemang och delaktighet. Ett aktivt arbete för att öka datortillgången och utjämna tendenserna till ökande klyftor fordras om alla skall få tillträde till informations- samhället och dess möjligheter. Men att undvika informationsklyftor är också i hög grad en fråga om förbättrad utbildning, framför allt till grupper som annars har svårt att tillgodogöra sig samhällets utbild- ningsutbud. Utan kunskap om hur datorer och programvara fungerar och används kan inte ens den mest sofistikerade tekniska infrastruktur motverka ett demokratiskt underskott. På detta område har inte minst folkbildningens organisationer en stor uppgift framför sig. Sist men inte minst är informationsteknikens möjligheter att bidra till fördjupad demokrati en fråga om informationstillgång. IT har en potential att vidga tillgången till offentlig information, öka medborgarnas insyn i myndigheternas verksamhet, och därmed bidra både till en ökad yttrandefrihet och en mera levande demokrati. Regeringen anser att denna potential skall utvecklas. 5.6.2 Staten som föregångare inom IT-användning IT-användningen i statsförvaltningen Regeringens bedömning: Den statliga förvaltningen bör vara ett föredöme som aktiv användare av informationsteknik i den egna verksamheten och i samverkan med företag och medborgare. Arbetet med att utveckla myndigheternas IT-användning fortsätter därför i enlighet med de riktlinjer som regeringen angett i prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst. Utvecklingen av s.k. 24–timmarsmyndigheter som är elektroniskt tillgängliga för informationshämtande och ärendehantering bör stimuleras. För att öka tilliten hos dem som skall utnyttja den nya tekniken bör hög säkerhet garanteras i den elektroniska kommunikationen mellan myndigheter, företag och medborgare. Det är angeläget att snabbt få till stånd för statsförvaltningen gemensamma säkerhetslösningar som innefattar system för hantering av elektroniska signaturer. Regeringen har därför uppdragit åt Riksskatteverket att i samverkan med Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket samt Statskontoret, utveckla användningen av certifikat och elektroniska signaturer. Skälen för regeringens bedömning Ökad tillgänglighet genom elektronisk information och service dygnet runt Regeringen har i prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst understrukit vikten av att utveckla myndigheternas service gentemot såväl enskilda medborgare som företag. Målet är att statliga myndigheter skall vara tillgängliga och tillmötesgående, kunna deklarera vilka tjänster som erbjuds och i vilka former detta sker, ge enskilda medborgare och företag tillfälle till dialog och möjlighet att lämna synpunkter på den verksamhet de berörs samt medge insyn i och kontroll av myndighetens verksamhet. Myndigheter skall fästa stor vikt vid att tillgodose kraven från medborgare med särskilda behov, t. ex. funktions- hindrade. Medborgare och företag bör kunna hämta information, ställa frågor och uträtta ärenden när det passar dem oberoende av tid och geografisk belägenhet. Som ett komplement till manuella tjänster bör myndigheterna också erbjuda elektroniska tjänster med möjlighet till självbetjäning, s.k. elektronisk förvaltning. S.k. portaler, bland annat formade utifrån livs- och affärssituationer, underlättar tillgängligheten. En sådan icke kommersiell statlig portal är SverigeDirekt som är en ingång till elektroniska tjänster inom hela det offentliga området. För att underlätta för grupper som i dag inte har tillgång till informationstekniken bör myndigheter också utveckla sina tjänster via avancerad radio, tv och telefoni. Medborgare och företag bör i det enskilda ärendet, med beaktande av integritets- och säkerhetsaspekter, så långt det är rimligt inte behöva ta kontakt med mer än en myndighet. En ökad tillgänglighet innebär ett enkelt sätt att få information om myndigheten och dess regelverk samt tillgång till interaktiva tjänster. Den innebär också bättre möjligheter till insyn i myndigheternas verks- amhet och till utkrävande av ansvar, samt bättre tillgång till grundläggande samhällsinformation. 24-timmarsmyndighet har kommit att bli ett vägledande begrepp för tillgänglighet och tillmötesgående med stöd av IT. För att ge upp- märksamhet åt de myndigheter som aktivt arbetar för att göra sig mer tillgängliga elektroniskt och stimulera de myndigheter som ännu inte kommit så långt i arbetet vill regeringen ge begreppet 24-timmars- myndighet en tydlig innebörd. Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att ta fram ett förslag till kriterier som bör vara uppfyllda för att benämnas 24-timmarsmyndighet. Ökad tillit genom system för säker elektronisk kommunikation med myndigheterna Statliga myndigheter bör enligt prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst använda säker överföring av dokument och meddelanden i den öppna IT-infrastruktur, som bygger på Internet. Informationsutbytet mellan myndigheter, medborgare och företag ställer krav på gemensamma säkerhetsregler och standardiserade lösningar. Som ett led i arbetet med att åstadkomma denna säkerhet har Statskontoret under våren 1999 tillsammans med Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket upphandlat en gemensam teknisk lösning för standardiserad överföring av information mellan myndigheter och mellan myndigheter och företag eller privatpersoner. Systemet kallas för Spridnings- och hämtningssystemet, SHS. Statliga myndigheter som i sin kommunikation med allmänhet och företag använder öppna nät, t.ex. Internet, behöver öka säkerheten genom att identifiera de kommunicerande parterna och hålla informationen insynsskyddad. Det senare kan ske genom kryptering. För att identifiera kommunicerande parter behövs elektroniska signaturer. Elektroniska signaturer kan ersätta egenhändig namnunderskrift där så är lämpligt. Statskontoret har i upphandling av aktiva kort för tjänstebruk tecknat avtal med Posten och Telia om utfärdande av aktiva kort och certifikat för anställda i offentlig sektor. Certifikattjänster kan också tillhandahållas av banker eller andra företag. Enskilda arbetsgivare kan utfärda nycklar och certifikat för sina anställda. Regeringen uppdrog mot den bakgrunden åt Statskontoret att i samverkan med Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknads- styrelsen och Lantmäteriet förslå åtgärder för att tillgodose kraven på säker elektronisk överföring av dokument och meddelanden till, från och inom statsförvaltningen. I uppdraget ingick att utreda vilka olika typer av certifikat och övriga tjänster rörande kryptonycklar som behövs i statsförvaltningen. Statskontoret har i en rapport till regeringen den 1 februari 2000 redovisat en första etapp av utredningsarbetet. Ett antal myndigheter har i samrådsyttranden i allt väsentligt ställt sig bakom de förslag som Statskontoret lämnar om inriktningen på det fortsatta arbetet. Av Statskontorets rapport framgår att behoven av säker elektronisk kommunikation inom statsförvaltningen ökar i takt med att allt flera statliga myndigheter ser möjligheter att förbättra sin service och effektivisera sin verksamhet genom elektroniskt informationsutbyte och elektroniska tjänster av olika slag till medborgare och företag. Inom vissa områden finns redan i dag väl fungerande system för elektronisk dokumenthantering. Det gäller bl.a. inom tull- och skatte- administrationen där informationsutbytet med företagen i stor utsträckning sker elektroniskt. En utveckling av elektroniska tjänster som kan förenkla kontakterna med såväl företag som medborgare pågår eller planeras i många myndigheter. Inom Riksförsäkringsverket skall ett nytt IT-stöd och en ökad grad av självbetjäning medverka till att öka service och tillgänglighet, förkorta handläggningstiderna, öka kvaliteten i besluten och minska resurs- behoven vid de allmänna försäkringskassorna. I det utvecklingsarbete som pågår överväger verket förutsättningarna för att ge allmänheten möjlighet att via Internet sköta sina kontakter med försäkringskassorna i frågor som rör bl. a. sjuk- och föräldraförsäkring. Inom Riksskatteverket pågår ett motsvarande arbete som bl. a. inriktar sig på att företagen skall lämna sina månatliga deklarationer elektroniskt. Inom ramen för sitt ansvar för folkbokföringen och det centrala aviseringsregistret planerar verket också att enskilda i framtiden skall kunna göra flyttningsanmälan elektroniskt. Tillsammans med Patent- och registreringsverket bedriver Riksskatteverket ett projekt för att möjliggöra elektronisk kommunika- tion vid start av nya företag. Patent- och registreringsverket strävar därutöver inom alla sina verksamhetsområden efter att snarast införa elektronisk invigning av ansökningar (patentmönster, varumärken, namn, bolag etc). Behoven av och förutsättningarna för en ökad elektronisk kommunikation övervägs även inom en rad andra myndigheter och olika utvecklingsprojekt pågår inom bl.a. Lantmäteriverket, Centrala studiestödsnämnden och Arbetsmarknadsstyrelsen. Utvecklingen av elektronisk förvaltning förutsätter väl fungerande system för att garantera att hanteringen sker korrekt och säkert. En avgörande fråga är därför att få till stånd de gemensamma säkerhetsfunktioner som krävs för att den statliga förvaltningen fullt ut skall kunna utnyttja de möjligheter som den elektroniska kommunikationen och dokumenthanteringen ger. Statskontoret har i sin rapport analyserat vilka säkerhetsfunktioner som behövs i olika sammanhang. Den tekniska lösning som Statskontoret i enlighet med sitt uppdrag har utgått ifrån bygger på krypteringsteknik och elektroniska signaturer. I sådana system ingår certifikat och andra tjänster för hantering av de kryptonycklar som används. Statskontoret har analyserat vilka krav som bör ställas på de elektroniska signaturerna och certifikatutfärdarna. I sin rapport har Statskontoret också övervägt olika vägar att tillgodose statsförvaltningens behov av certifikat och tjänster. Enligt Statskontorets bedömning behövs särskilda insatser för att skapa en gemensam funktion med ansvar för utfärdande och hantering av nyckelcertifikat och elektroniska signaturer i statsförvaltningen. Statskontoret föreslår att regeringen uppdrar åt Riksskatteverket att i samarbete med Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket samt Statskontoret utforma en sådan funktion. Det är enligt regeringens bedömning angeläget att snabbt få till stånd för statsförvaltningen gemensamma säkerhetslösningar. Regeringen har därför den 2 mars 2000, i enlighet med Statskontorets förslag, uppdragit åt Riksskatteverket att i samverkan med ovan nämnda myndigheter utreda och lämna förslag om hur man i statsförvaltningen bör organisera ansvaret för en säker hanteringen av elektroniska signaturer. I uppdraget ingår att precisera vilka uppgifter som bör ligga på den som har det sammanhållande ansvaret för certifikathanteringen och överväga om någon särskild författningsreglering behövs. Förslag till finansiering skall redovisas. Möjligheterna till samverkan med banker och andra aktörer, såsom Posten, Telia och leverantörer av elektroniska id-kort för tjänstebruk skall tas tillvara. I uppdraget ingår vidare att klargöra ansvars- och rollfördelningen mellan olika aktörer, vad gäller bl.a. beställar respektive utförar- funktioner, och överväga förutsättningarna för Riksskatteverket eller någon av de övriga i uppdraget nämnda myndigheterna att ha ett sammanhållande ansvar för certifikathanteringen inom statsförvalt- ningen. Det bör slutligen prövas om det finns lösningar som kan tas i bruk och testas redan under utredningstiden och som kan ge erfarenheter för myndigheternas fortsatta arbete med att utveckla sina elektroniska tjänster. De olika säkerhetsnivåer som inledningsvis behöver tillgodoses bör därför fastställas utifrån de behov och planer som nu föreligger vid myndigheterna. Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 2000. 5.6.3 Elektronisk handel Regeringens bedömning: Elektronisk handel är ett viktigt medel för att öka tillväxten. Den elektroniska handeln är global och utvecklingen på området sker mycket snabbt. Statens roll bör vara att följa utvecklingen samt att vid behov införa lagreglering på de områden där det visar sig behövas. I de fall reglering är nödvändig bör den vara internationellt baserad och teknikoberoende. Informationen kring och förtroendet för elektronisk handel vad gäller konsumenter och små och medelstora företag bör öka. Regeringen kommer att verka för detta. Vad är elektronisk handel? I regeringens skrivelse, (1997/98:190) Elektronisk handel, framhålls att elektronisk handel inte är något entydigt begrepp. Det är en översättning av det engelska begreppet ”electronic commerce” där ”commerce” har en vidare betydelse än ordet ”handel”, vilket på engelska snarast motsvaras av ”trade”. Ordet handel för tanken till köp och försäljning av varor och tjänster. Med elektronisk handel avses emellertid en rad olika tjänster och former av affärskommunikation över nätet. Därför väljer man ibland att i stället tala om elektronisk affärsverksamhet eller elektronisk affärskommunikation. I skrivelsen valde regeringen att använda begreppet elektronisk handel och att ge begreppet en vid innebörd så att det inbegriper alla situationer där parter utväxlar affärsinformation via olika former av tele- kommunikation och där minst en part har ett ekonomiskt intresse av kommunikationen. Denna definition är fortfarande aktuell och kommer därför att ligga till grund för det fortsatta arbetet, med den ändringen att begreppet telekommunikation ändras till elektronisk kommunikation. En annan viktig utgångspunkt för den fortsatta diskussionen är att elektronisk handel i de flesta avseenden inte skiljer sig från traditionell handel. Det innebär att i stort sett alla de regler och förutsättningar som finns på marknaden i dag även gäller då handeln sker på elektronisk väg. Det som skapar osäkerhet gentemot dagens etablerade system och regelverk är det faktum att handeln är opersonlig. Den sker på en global och gränslös marknad och genom mycket snabba transaktioner. Därför kan det i vissa fall krävas anpassning och förtydligande av gällande regelverk. Skälen för regeringens bedömning: I skrivelsen (1997/98:190) Elektronisk handel, ansåg regeringen att förutsättningar bör skapas för en bred användning av elektronisk handel i syfte att främja sysselsättning och tillväxt. Vidare angavs att denna utveckling bör komma alla grupper och alla delar av landet till del och att eventuella negativa omställningseffekter skall minimeras. Eftersom elektronisk handel är global till sin natur ansågs det angeläget att i största möjliga utsträckning nå överenskommelser på internationell nivå vad avser regler och villkor för elektronisk handel. Vidare ansåg regeringen att utvecklingen av den elektroniska handeln primärt bör drivas av marknadens aktörer och att reglering endast skall tillgripas när branschstandarder och avtal inte anses vara tillräckliga åtgärder. Statens uppgift ansågs vara att i internationell samverkan och i samspel med näringslivet och berörda aktörer verka för ett effektivt regelverk, en samordning av offentliga aktiviteter samt för en tillgänglig och säker infrastruktur. Dessa mål är alltjämt aktuella. Vissa av dem behandlas under andra av- snitt i propositionen (se särskilt avsnitt 5.3.3 om elektroniska signaturer). Inriktning på det fortsatta arbetet Statens roll är att se till att den elektroniska handeln kan utvecklas med hänsyn tagen till såväl företag som konsumenters intressen. Utvecklingen på området sker mycket snabbt och effekterna av hindrande nationella regler som försvårar och komplicerar situationen bör undvikas. Genom att noggrant följa utvecklingen skall regeringen kunna ingripa snabbt om hinder visar sig uppstå. När det gäller elektronisk handel inom den offentliga sektorn avser regeringen att ta en mer aktiv roll (se avsnitt 5.3.3 och 5.6.2) Europeiska Kommissionen har lanserat initiativet eEurope (se avsnitt 5.2.2). Statens övergripande mål bör vara att tillvarata de tillväxtmöjligheter som skapas genom elektronisk handel, genom att främja utvecklingen och användningen av denna. Elektronisk handel berör en rad olika regleringsområden vilket ställer stora krav på samordning över områdesgränserna. Regeringen har därför en viktig roll i att samordna de offentliga aktiviteterna och att utveckla en samlad politik för elektronisk handel. Regeringen bör vidare verka för att reglering som berör området skall vara teknikoberoende. Utvecklingen av tillämpningar och tjänster bör emellertid även fortsättningsvis drivas av marknaden. Regeringen bör uppmuntra marknadens parter att finna lösningar som stimulerar till en ökad användning av elektronisk handel samt främjar tillgänglighet och tillit. Elektronisk handel är global och de regler som styr den elektroniska handeln bör ha en global förankring. Global elektronisk handel innefattar även möjligheter för u-länderna varför det är av vikt att även dessa länders intressen tas tillvara. Regeringen avser att aktivt arbeta bl.a. genom EU för internationella regler och överenskommelser som stimulerar och främjar utvecklingen av den elektroniska handeln och samtidigt bevaka att det inte uppstår hinder för den fortsatta utvecklingen. EU:s externa handelspolitik behöver anpassas för att tillgodose de krav som informationssamhället ställer i ett internationellt perspektiv. Detta arbete befinner sig ännu i ett inledningsskede. Sverige går i täten bland medlemsländerna. Sverige verkar t.ex. för att Världshandelsorganisationens (WTOs) regelverk skall anpassas till den internationella e-handelns krav. Kommande WTO-förhandlingar om villkoren för tjänstehandel bör användas för samma ändamål. WTO:s avtal om tullfrihet för IT-produkter bör utvecklas och vidgas. EU:s regler för införande av s.k. anti-dumpningstullar bör användas på ett sätt som inte skadar IT-sektorn. WTO:s avtal om handelsrelaterade immaterial- rättsliga villkor bör ses över ur IT-synvinkel. Slutligen bör WTO bidra till att medlemsländerna i högre grad kan övergå till modern informationsteknik i stället för omoderna, tidskrävande och byråkratiska tullprocedurer. Den offentliga sektorn har en viktig roll som föregångare och gott exempel. Regeringen vill därför, som nämnts i tidigare avsnitt, öka takten i arbetet med att få den offentliga sektorn att övergå till att handla och kommunicera elektroniskt. Tillämpningar och system som styr kommunikationen via Internet måste fungera på ett säkert och tillförlitligt sätt. Ökad information och stöd till konsumenterna så att ett starkt konsumentskydd upprätthålls är ett led i främjandet av elektronisk handel för konsumenter. De stora fördelarna med att handla elektroniskt torde emellertid finnas inom området elektronisk handel mellan företag och organisationer. I en undersökning gjord av den amerikanska investmentbanken Goldman, Sachs & Co förutspås volymerna inom den s.k. business to business handeln över Internet uppgå till 1 500 miljarder USD år 2004. Även inom offentlig sektor finns det en stor besparingspotential exempelvis Västmanlands läns landsting som för närvarande är i slutfasen på ett projekt som skall effektivisera de administrativa rutinerna inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Genom att övergå till elektronisk kommunikation kan upphandlingsprocessen från beställning till faktura effektiviseras och stora summor sparas. Dessa pengar kan i stället användas för att förbättra vården. Övergången till elektronisk kommunikation innebar 1999 en besparing på 11 miljoner kronor för Västmanlands läns landsting. Luleå kommun har sparat mellan 80–100 kronor per faktura genom att övergå till elektronisk fakturahantering. Tidigare tog det runt 60 minuter att behandla en faktura manuellt vilket gav en hanteringskostnad på cirka 200 kronor per faktura. Numera har hanteringstiden minskat till 30–40 minuter, vilket ger en hanteringskostnad på ca 100–120 kronor per faktura. En viktig fråga är också att verka för att små och medelstora företag enkelt kan erhålla information om möjligheterna och förutsättningarna för att bedriva elektronisk handel. En annan prioriterad fråga för regeringen är att se över den nationella lagstiftning som berörs av direktivet som behandlar elektronisk handel (se nedan). Internationella regelverk I regeringens skrivelse om elektronisk handel (skr. 1997/98:190) sades att de nationella regelverken bör vara i samklang med motsvarande internationella regelverk. Harmonisering av regelverken är fortfarande i högsta grad aktuellt. Det är viktigt att delta i det internationella arbetet för att kunna påverka utvecklingen. Nationella regler som inte har någon motsvarighet i andra länder kommer på detta område endast att kunna tillämpas på företeelser inom landet medan aktiviteter med ursprung i andra länder svårligen kan styras med inhemsk lagstiftning. I den mån nationell reglering är nödvändig måste den balanseras mot den utveckling som sker på internationell nivå för att inte försämra konkurrensen för svenska företag. Det gäller samtidigt att inte genomförda eller planerade åtgärder på viktiga områden som t.ex. konsument- och miljöskydd går förlorade, utan att detta arbete på ett effektivt sätt förankras på internationell nivå. En nationell särreglering utan internationell förankring riskerar dessutom att lägga hinder i vägen för svenska företag. Regeringen avser att fortsätta arbetet inom EU och andra internationella organisationer såsom OECD, FN och WTO för att få fram enhetliga regler för den elektroniska handeln. Dagens teknik för elektronisk kommunikation skapar reella förutsättningar för att uppnå EU:s mål för fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och personer. Sverige ligger långt framme inom IT och elektronisk handel och bör därför ha relativt goda möjligheter att påverka utvecklingen genom att dela med sig av erfarenheter. Effekterna av hindrande nationella regler som försvårar eller komplicerar situationen får därmed snabbt genomslag. En viktig fråga som i dag diskuteras i olika internationella forum är principen om vilket lands lag som skall anses vara tillämplig vid gränsöverskridande elektronisk handel. För att inte gå miste om de fördelar som elektronisk handel innebär för bl.a. konsumenter och företag är det viktigt att göra en avvägning mellan olika intressen när det gäller att bestämma vilket lands lag som skall tillämpas. Det gäller också att på det internationella planet finna och etablera klara och begripliga regler, inbegripet enkla och billiga tvistlösningsförfaranden utanför domstol, som kan göra frågan om tillämplig lag mindre relevant. I det internationella samarbete där olika instrument utarbetas avseende dessa frågor avser regeringen att noga uppmärksamma de särskilda problem som uppkommer i samband med elektronisk handel. Regeringen skall verka för balanserade tillämpningar som är till fördel för såväl företag som konsumenter. Internationell undersökning av elektronisk handel WPIE (Working Party on the Information Economy, en arbetsgrupp inom OECD) har tagit initiativ till en undersökning av den elektroniska handelns effekter på företag i deltagarländerna. Regeringen har gett NUTEK i uppdrag att genomföra den svenska delen av undersökningen. Undersökningen skall ske på företag som ligger långt framme inom elektronisk handel inom några utvalda sektorer. Avsikten med undersökningen är att finna faktorer som förklarar vad som gör att vissa företag blivit framgångsrika inom elektronisk handel och att kunna jämföra olika branscher och länder med varandra. Självreglering Branschöverenskommelser och etiska regler kan ha fördelar framför traditionell lagstiftning då sådana lättare kan anpassas till den snabba tekniska utvecklingen. I svensk grundlag ställs vissa krav på lagstiftning. Detta hindrar emellertid inte att icke bindande föreskrifter kan användas på flera områden. Svensk konsumentreglering som till stor del bygger på generalklausuler uttryckta som ”god marknadsföringssed”, ”god kreditgivningssed”, ”oskäliga avtalsvillkor” etc. Dessa allmänna generalklausuler kompletteras av riktlinjer och överenskommelser som i många fall ingåtts efter samarbete mellan Konsumentverket och företrädare för näringslivet. Regeringen ställer sig i huvudsak positiv till ökad användning av branschöverenskommelser och etiska regler s.k. självreglering, se t.ex. regeringens skrivelse 1997/98:190. Samtidigt måste hänsyn till särskilda förhållanden på den aktuella marknaden alltid beaktas. För att åstad- komma balans mellan flexibilitet och rättssäkerhet bör man lagstifta om grundläggande rättigheter och skyldigheter samt där det av konstitutionella skäl är möjligt, använda självreglering för att nå underliggande delmål. En balans mellan reglering och självreglering torde kunna nås genom att viktiga och övergripande mål regleras medan mer detaljerade och underordnade frågor kan bli föremål för själv- reglering. Regeringen avser att i det internationella samarbetet närmare undersöka möjligheterna att främja självreglering. Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om elektronisk handel Den 18 november 1998 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till direktiv om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt om elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel). Förslaget överlämnades formellt till ministerrådet vid årsskiftet 1998/99. Förslaget är omfattande och komplext. Det berör en rad områden som civilrätt, marknadsrätt, processrätt och straffrätt. Direktivet föreslås reglera vad som kallas informationssamhällets tjänster. Med det avses – förenklat uttryckt – varje aktivitet på Internet med någon ekonomisk innebörd. En viktig del av förslaget utgörs av att ursprungslandsprincipen skall gälla som utgångspunkt för informationssamhällets tjänster. Denna princip innebär två saker. För det första en skyldighet för varje medlemsstat att se till att tjänsteleverantörer som är etablerade i det egna landet lever upp till de krav som följer av nationell lagstiftning och gemenskapsrätten. För det andra innebär principen att ingen medlemsstat får vidta åtgärder för att hindra en informationssamhällets tjänst som lagligt tillhandahålls av en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat. Det skall dock betonas i sammanhanget att direktivförslaget inte ger nya regler på den internationella privaträttens område. Direktivförslaget innehåller också regler om vilken information en tjänsteleverantör skall tillhandahålla, både om sig själv och sin verksamhet, om hur avtal ingås och om de varor och tjänster som denne tillhandahåller. Tjänsteleverantörer skall också se till att bekräftelse på en beställning skickas elektroniskt till beställaren. Enligt förslaget skall medlemsstaterna också se till att det är tillåtet att sluta avtal i elektronisk form. En viktig del av förslaget är reglerna om mellanhändernas ansvars- frihet. Enligt dessa regler får medlemsstaterna inte ålägga mellanhänder straff- eller skadeståndsrättsligt ansvar för sådan information som de inte själva kan kontrollera. Dessa ansvarsfrihetsregler skall gälla för sådan information som enbart vidarebefordras, eller ”cachas” (cachning innebär tillfällig automatisk mellanlagring) samt för vissa lagringstjänster. Medlemsstaterna får inte heller ålägga mellanhänderna en generell övervakningsskyldighet för information som de vidarebefordrar eller lagrar. Slutligen innehåller direktivförslaget en uppmaning till medlems- staterna att se till att informationssamhället tjänster kan bli föremål för effektiva rättsliga medel och att det skall finnas möjlighet att slita tvister utanför domstol, bl.a. med hjälp av elektronisk kommunikation. Förslaget har behandlats i rådets arbetsgrupp för ekonomiska frågor och en gemensam ståndpunkt fattades den 28 februari 2000. Förslaget förväntas antas slutligt av parlamentet och rådet under första halvåret år 2000. Direktivet om elektronisk handel är ett viktigt steg för att öppna den europeiska marknaden för svenska företag som avser att bedriva elektronisk handel. Regeringen ser därför genomförandet av direktivet som en av de viktigaste åtgärderna för att främja den elektroniska handeln i Sverige under kommande år. Regeringen har tillsatt en särskild arbetsgrupp inom Regeringskansliet för att se över vilken lagstiftning som kan komma att behöva ändras med anledning av direktivets genomförande och avser att återkomma till riksdagen i dessa frågor. Skatter och avgifter Elektronisk handel bidrar till välfärdsvinster och andra positiva effekter i olika avseenden. Det är därför viktigt att förutsättningarna är sådana att dessa positiva effekter kan realiseras. Den gränsöverskridande handeln kan emellertid även bidra till att öka skattebasernas rörlighet. När det gäller elektronisk handel kan detta få betydande konsekvenser eftersom handeln berör såväl skattebaserna för finansiellt kapital som för varor och tjänster (mervärdesskatt), vilka båda är av betydande omfattning. I förlängningen kan detta innebära att det svenska skatteuttaget minskas genom att skattebaser rör sig från Sverige, som på vissa områden har relativt höga skatter, till länder med låga eller inga skatter alls. Konkurrensförhållandena mellan olika företag påverkas också av att mervärdesskattesatsen varierar i olika länder. En annan orsak till att skatteuttaget kan minska är om kontrollmöjligheter inte tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Skattebasernas rörlighet är inget nytt fenomen, men de senaste decenniernas internationalisering av den svenska ekonomin samt tillväxten av elektronisk handel har accelererat utvecklingen. Mot denna bakgrund är det angeläget att vara uppmärksam på vilka områden, i vilket tidsperspektiv och i vilken omfattning den elektroniska handeln kan komma att öka. Regeringen följer därför löpande denna fråga. Vad gäller reglerna för beskattningen så skall nuvarande skatteregler tillämpas även vid elektronisk handel. Det är dock angeläget att de regler som tillämpas fungerar även på ett internationellt plan. Det pågår därför ett arbete både inom EU och OECD med att anpassa beskattnings- principerna till den handel som den nya tekniken medför. Arbetet inom båda organisationerna utgår ifrån de principer som antogs dels av EU:s ministerråd i juli 1998, dels vid OECD:s ministerkonferens i Ottawa i oktober 1998. Principerna motsvarar i stort varandra och kan samman- fattas enligt följande: Inga nya skatter skall införas nu utan de som finns skall anpassas, beskattningen skall präglas av neutralitet och ske där konsumtionen sker, förfarandet skall vara enkelt för skattskyldiga och myndigheter. Arbetet inom EU förväntas leda till att kommissionen under första halvåret 2000 lämnar ett förslag till vissa ändringar i det gemensamma mervärdesskattedirektivet. Effektivare upphandling under tröskelvärdena Upphandlingskommittén lämnade under hösten 1999 delbetänkandet SOU 1999:139 Effektivare offentlig upphandling – för fortsatt välfärd, trygghet och tillväxt. Utredningen har sett över tillsynen över offentlig upphandling och lämnar förslag på hur den kan förbättras. Bl.a. lämnas förslag på hur tillsynsfunktionen skall utvecklas och ges större tyngd. Nuvarande konstruktion med en nämnd föreslås upphöra och funktionen skall i stället slås samman med Konkurrensverket som ombildas till en ny myndighet. Utredningen lämnar även förslag på hur reglerna för upphandling under de s.k. tröskelvärdena effektiviseras. Tröskelvärde är den beloppsgräns över vilken en offentlig upphandling måste ske i enlighet med EU:s regelverk. Vid upphandling under tröskelvärdena har de enskilda länderna större frihet att besluta hur upphandling skall gå till. Dessutom har Statskontoret på uppdrag av regeringen sett över möjligheterna till elektronisk upphandling under tröskelvärdena samt att inom ramen för gemenskapsrätten utarbeta de författningsförslag om behövs. I sin rapport (1999:39) föreslår Statskontoret att en uttrycklig bestämmelse införs i lagen (SFS 1992:1528) om offentlig upphandling att det skall vara möjligt för upphandlande enheter att ta emot elektroniska anbud, men att anbudsgivare inte skall kunna kräva att få lämna anbud elektroniskt. Vidare föreslås att en elektronisk signatur jämställs med ett egenhändigt undertecknande samt att upphandlande enheter utarbetar lämpliga rutiner för elektronisk upphandling. Därefter avser regeringen att ta ställning till förslagen. Elektronisk upphandling över tröskelvärdena Offentlig upphandling över tröskelvärdena regleras inom EU. Kommissionen skissar nu på ett förslag som jämställer elektroniska anbud med pappersbaserade anbud, och ger upphandlande enheter möjlighet att själva avgöra om man vill genomföra en upphandling elektroniskt. Detta innebär att det kommer att bli gemensamma regler inom hela EES-området, vilket bl.a. innebär att det blir enklare för företag att utöva verksamhet utanför sitt eget lands gränser. I dag ligger det avgörandet hos de enskilda medlemsstaterna. Sverige bör därför stödja detta arbete och verka för att så snabbt som möjligt få en förändring till stånd, som möjliggör elektronisk upphandling oberoende av värdet på det som upphandlas. Marknadsföring på Internet Regeringen anser att det för den elektroniska handelns utveckling är av stor vikt att konsumenterna har förtroende för denna form av handel och att de ges chans att upptäcka de möjligheter som den elektroniska handeln erbjuder t.ex. i form av större utbud och bättre möjligheter att jämföra priser. De företag som marknadsför sig via en webbplats på Internet når, vare sig det är deras avsikt eller ej, användare i hela världen. Fråga uppstår då om vilket lands offentligrättsliga regler som skall tillämpas på sådan försäljning och marknadsföring. Konsumentens möjligheter att känna till vilka rättigheter och skyldigheter denne har i olika länder är mycket begränsade och det är svårt för konsumenterna att söka rättelse i ett annat land. Samtidigt har säljare och tjänsteleverantörer ofta inte heller några praktiska möjligheter att känna till vilka lagar och regler som gäller i varje enskilt land. En alltför bred tillämpning av destinationslandets lag innebär ett stort osäkerhetsmoment för säljare och tjänsteleverantörer, vilket kan medföra att övergången till elektronisk handel begränsas eller försenas främst vad gäller små- och medelstora företag. Samtidigt är det viktigt för effektiva riktade marknadsföringsåtgärder att marknadsförarna i syfte att lyckas med sina kampanjer anpassar och skräddarsyr sin marknadsföring till förhållandena på de marknader där de agerar eller avser att agera för avsättning av sina varor eller tjänster. För att inte hämma utvecklingen av de fördelar som elektronisk handel innebär för både konsumenter och företag är det viktigt att nå en balans mellan konsumenters och näringsidkares intressen i den mån de går isär. I sista hand gäller emellertid huvudregeln att frågan om tillämplig offentligrättslig lag avgörs efter den bedömning som kan göras enligt varje lands internationella rätt. I den av regeringen nyligen beslutade propositionen 1999/2000:40 Obeställd reklam m.m. diskuteras för närvarande frågan om under vilka förutsättningar e-postreklam skall tillåtas. Utredningen Konsumenterna och IT en utredning om datorer, handel och marknadsföring I betänkandet Konsumenter och IT – en utveckling om datorer, handel- och marknadsföring (SOU 1999:106) har de speciella problem av främst marknadsrättslig natur som konsumenten kan ställas inför i samband med elektronisk kommunikation i informationssamhället kartlagts. De frågor som behandlats rör t.ex. personlig integritet, skyddsbehov för särskilt utsatta konsumentgrupper och möjligheten att undanbe sig reklam via e- post. Utredningen har inte haft till uppgift att lämna något lagförslag. I betänkandet framhålls att handeln på Internet befinner sig i ett upp- byggnadsskede och i dag utgör en tämligen begränsad del av den totala handeln. Utredningen menade vidare att anonymiteten på Internet kan vara ett problem och föreslår därför att regler om information i samband med konsumentförsäkringar och konsumentkrediter, som återfinns i konsumentförsäkringslagen och konsumentkreditlagen, ses över. Många av de frågor som tas upp i betänkandet behandlas även i direktivet om elektronisk handel (se ovan). 5.6.4 Hälso- och sjukvård, stöd och service samt socialförsäkring Regeringens bedömning: En utökad satsning bör göras på att med hjälp av IT-stöd utveckla och förnya hälso- och sjukvården. En förstärkt samverkan mellan olika vårdnivåer och vårdgivare bör eftersträvas för att möjliggöra ett effektivt informationsutbyte. En nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården, vari behandlas även användningen av IT i vården bör tillskapas. (Arbete med en sådan plan pågår inom Regeringskansliet). Socialförsäkringens administration bör effektiviseras genom en fortsatt utveckling av IT-stöd som medför serviceförbättringar, bl.a. genom att handläggningstider förkortas och kvaliteten i beslutsunderlagen ökas. Skälen för regeringens bedömning Hälso- och sjukvård Regeringens mål är att stärka trygghet, rättvisa och välfärd. Livskvaliteten skall förbättras. Som ett led i detta skall bl.a. vård och omsorg utvecklas. IT-utvecklingen kan bidra till detta. Regeringen stödjer därför på olika sätt att användningen av IT i samhället och inte minst inom offentlig verksamhet sker på ett sådant sätt att uppsatta mål kan uppnås. En långsiktig satsning pågår för att stärka patientens ställning inom svensk hälso- och sjukvård. Därvid betonas behovet av att förbättra vårdens tillgänglighet och att öka patientens inflytande och delaktighet. Tillgången till information är en avgörande förutsättning för patientens möjligheter att utöva självbestämmande i vården. Ett aktivt utvecklings- arbete för att finna nya vägar för patientinformation har påbörjats. På nationell, regional och lokal nivå utvecklas allt fler informationssystem för patientinformation. Där finns bl.a. information om hälsa, sjukdomar, funktionshinder, behandlingsmetoder, läkemedel, hjälpmedel, egenvård och patienträtt. Den ökade tillgången till information och den ökade komplexiteten medför också ett ökat behov av hjälp att hitta den önskade informationen. För att informationen skall nå ut till patienter, anhöriga, vårdpersonal etc. behövs organisatoriska enheter på lokal nivå med kompetens att utnyttja systemen. I detta syfte har patientinformations- centraler byggts upp på många håll i landet. Inom ramen för den s.k. Dagmaröverenskommelsen har medel anvisats som stöd för IT-utvecklingen i hälso- och sjukvården. Syftet är att stärka samspelet mellan olika vårdnivåer och vårdgivare, vilket bedöms kräva en ökad och bättre samverkande användning av IT. Gemensamma synsätt och standarder bör etableras och tillämpas. En gemensam infrastruktur eller plattform för IT i hälso- och sjukvården bör införas för att möjlig- göra ett effektivt informationsutbyte. Fortsatta överväganden kommer att ske beträffande hur det ovan angivna samspelet kan stärkas. Med ett utvecklat IT-stöd kan vården arbeta på ett nytt och mer effektivt sätt. Det kan t.ex. gälla förbättrade kommunikationshjälpmedel men även bättre hjälpmedel för att kvalitetssäkra vårdinsatser och effektivt kunna analysera mätningar och prov. Nära kopplat till detta är behovet av vidareutveckling av de administrativa stödsystemen. Bl.a. bör bedömning av vårdbehov och resursinsatser underlättas. En nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården håller på att utarbetas inom regeringskansliet. I planen, som beräknas kunna redovisas för riksdagen före sommaren år 2000, avses även frågor som rör utvecklingen av IT-verksamheten inom hälso- och sjukvården behandlas. Telemedicin innebär överföring av medicinsk information via telenätet eller via andra elektroniska kommunikationsmedel. Tekniken kan användas för konsultationer, övervakning, diagnostik, utbildning och kvalitetssäkring. Exempelvis kan konferenser och rådfrågningar hållas på distans mellan distriktsläkare och specialister vid sjukhus, varvid bilder m.m. kan överföras och användas som stöd vid rådfrågningen. Vid ambulanstransport kan t.ex. EKG föras över till mottagande sjukhus så att läkarna kan få en bild av patientens tillstånd redan före patientens ankomst till sjukhuset. Telemedicin kan även användas för att underlätta provtagning m.m. Så kan t.ex. en patient som vårdas i hemmet via dator och telefon kopplas till vårdcentral eller sjukhus och prov som patienten själv tar överföras till centralen eller sjukhuset. Telemedicin bedöms kunna medföra stora möjligheter att effektivisera hälso- och sjukvården. Förutom kostnadsbesparingar bör det vara möjligt att förbättra kvaliteten, tillgängligheten och servicen för patienterna, eftersom bl.a. nyttjande av specialistkunskap kan förenklas för att ge snabbare diagnos och behandling samtidigt som arbetsformer m.m. kan effektiviseras. Telemedicin bör således ses som ett viktigt verktyg för verksamhets- och strukturutveckling i sjukvården. För att åstadkomma en snabbare utveckling inom telemedicinområdet i Sverige bör redan pågående insatser inom hälso- och sjukvårdsområdet koordineras med gemensamma nationella utvecklingsinsatser. Som grund för detta arbete finns ett behov av en analys av nuläget beträffande telemedicinens utveckling i Sverige, inklusive gjorda utvärderingar. Regeringen gör bedömningen att det är angeläget att förutsättningarna för en nationellt breddad användning av telemedicin klargörs. För att åstadkomma detta avser regeringen att inrätta en arbetsgrupp med företrädare för bl.a. Socialdepartementet och Näringsdepartementet och med medverkan av Landstingsförbundet och Svenska Kommun- förbundet. Stöd och service IT och arbetsuppgifter inom IT-området kan öppna nya möjligheter för personer med funktionshinder på arbetsmarknaden. Detta gäller bl.a. under förutsättning av att utbildningar för IT-kompetens är tillgängliga oavsett funktionshinder av olika slag. Det är också viktigt att lärar- kompetensen och IT-utrustningen i skolorna anpassas så att elever med funktionshinder får adekvat IT-utbildning. Hittills har tillgänglighet till IT-området för personer med funktions- hinder i hög utsträckning handlat om hjälpmedel och teknikstöd. Staten har därvid stött metod- och utvecklingsarbete på området. Det är emellertid regeringens bestämda uppfattning att funktionshindrade personers möjligheter att utnyttja den nya tekniken inte får innebära att en rad särskilda lösningar och stödformer måste skapas för att göra detta möjligt, lösningar som ofta är betydligt dyrare än en satsning på generell tillgänglighet. Särskilda lösningar och hjälpmedel skall vara komplement när den generella anpassningen inte räcker. Inte heller skall frågan om tillgänglighet till IT-området för personer med funktionshinder ses enbart som ett socialpolitiskt ansvar utan som ett ansvar för myndigheter och marknadens aktörer på området. Åtgärder bör därför i högre utsträckning än för närvarande inriktas på att åstadkomma en bättre generell tillgänglighet till informationssamhället. Informationssamhällets produkter och tjänster måste kunna användas av alla oavsett kön, ålder, etnisk och social bakgrund, funktionshinder, utbildning eller bostadsort. Detta synsätt ligger helt i linje med de handikappolitiska målen och regeringens förslag till inriktning av handikappolitiken som regeringen presenterar för riksdagen i särskild proposition. Det finns emellertid områden där nya kommunikationsmönster och tekniker kan innebära att personer med funktionshinder utestängs från utvecklingen och inte har möjlighet att ta del av de positiva effekter som för andra kan innebära en snabbare och säkrare kommunikation med omvärlden. Samtidigt kan en sådan teknik innebära stora fördelar för många funktionshindrade personer och också ha socialpolitisk betydelse. Regeringen har därför tidigare i denna proposition aviserat sin avsikt att låta utreda dessa frågor. Inom ramen för det s.k. Äldreprojektet och med koppling till bl.a. de insatser som sker inom Hjälpmedelsinstitutets IT-program avser regeringen att följa och stimulera insatser som rör funktionshindrade och äldre. Därvid kommer också uppmärksamhet att ägnas åt frågor som rör integritet och valfrihet. En avvägning måste alltid ske mellan vad som är tekniskt möjligt och mänskligt önskvärt. Utgångspunkten vid ut- vecklingen bör vara vad som behövs och inte vad som kan göras. Socialförsäkring Inom socialförsäkringens administration finns ett stort behov av modernisering av IT-stödet. Riksförsäkringsverket har som ansvarig systemägare för de gemensamma systemen ett särskilt ansvar för utvecklingsarbetet. Riksförsäkringsverket har i samband med budgetunderlaget för åren 2000–2002 presenterat ett samlat utvecklings- program för att i grunden modernisera socialförsäkringens administration fram till år 2005. En viktig del av programmet är att huvuddelen av ärendehandläggningen skall ges nytt IT-stöd som skall medverka till att förkorta handläggningstiderna och förbättra kvaliteten i försäkrings- kassornas beslutsunderlag. Regeringen har i budgetpropositionen 1999/2000 framhållit att förändringar i enlighet med verkets planer bör ske i väl definierade och avgränsade utvecklingssteg där kostnader och förväntade effekter noga kan bedömas som grund för regeringens ställningstagande samt att Riksförsäkringsverket bör ge en uttömmande beskrivning och kostnadsberäkning av läget i utvecklingsarbetet och vilka krav som därvid ställs på finansiering. Riksförsäkringsverket kommer också att redovisa förslag till författningsändringar som erfordras för att programmet skall kunna genomföras. Som ett stöd för regeringens ställningstaganden har regeringen gett Statskontoret i uppdrag att granska utvecklingsarbetet och redovisa sina iakttagelser och bedömningar. Regeringen avser att behandla dessa frågor bl.a. i samband med budgetpropositionen för år 2001. 5.6.5 Konvergensen mellan tele-, data- och medieverksamhet Regeringens bedömning: Konvergensen mellan datorer, tele- kommunikationer och massmedier innebär att ställningstaganden av betydelse för dessa områden bör utgå från ett brett synsätt där bl.a. telepolitiska, IT-politiska och mediepolitiska målsättningar kan beaktas. Ett närmare samarbete har inletts i syfte att förstärka samordningen inom Regeringskansliet i arbetet med dessa frågor. Konvergensutredningen: Det fortsatta arbetet bör samordnas inom ramen för en departementsövergripande beredning. Remissinstanserna: Utredningens förslag om en departements- övergripande beredning stöds av den övervägande delen av remiss- instanserna. Skälen för regeringens bedömning: Den s.k. konvergensen, samman- smältningen mellan datorteknik, telekommunikationer och medier, är en av de starkaste förändringskrafterna i informationssamhället och den faktor som i grunden ger innehåll åt begreppet IT. Konvergensen ger upphov till nya tjänster och produkter, som skapar utveckling och tillväxt och driver fram allt snabbare digitala kommunikationer. Dagens intresse för bredbandsförbindelser är bl.a. en effekt av konvergensen kring Internettekniken (IP). Såväl den komplexa och mångdimensionella konvergensprocessen i sig som den mera praktiska frågan om utbyggnad av den tekniska IT-infrastrukturen skapar behov av politiskt nytänkande. IT-infrastruktur ses ofta som en rent teknisk fråga. Debatten domineras av olika överföringstekniker och deras respektive för- och nackadelar. Vad ett framtida bredbandsnät ska innehålla diskuteras mera sällan. Men teknik och innehåll hänger ihop. Bredband är i grunden bara en digital distributionskanal för vad som i hög grad består av olika former av medier och kommunikationstjänster. Bredband är därmed ett exempel på vad som kallas nätkonvergens. Begreppet innebär att tidigare åtskilda nätverk för distribution av teletjänster och medieinnehåll nu integreras och med stöd av Internetteknik blir bärare av varandras tjänster. Det mest uppenbara resultatet av nätkonvergensen är att allt flera tele- och medietjänster har blivit tillgängliga via Internet. Internet tonar i dag fram som ett framtida allnät, en transportör av information som kan förmedlas trådlöst lika väl som via olika slag av trådförbindelser. Nätkonvergensen möjliggör också en sammansmältning av olika kommunikationstjänster och medieformer, s.k. tjänstekonvergens. Informationstjänster som tidigare varit bundna till ett visst medium kan nu förmedlas via andra medier och kombineras till helt nya tjänster. De politiska och juridiska effekterna av konvergensen visar sig genom att det blir allt svårare att skilja mellan de tidigare klart avgränsade data-, tele- och medieområdena. Därmed förändras inte bara möjligheten för nuvarande regelverk att fylla sin uppgift; de förutsättningar som en gång styrde utformningen av den gällande tele- och mediepolitiken påverkas också. Konvergensutredningen konstaterade i betänkandet Konvergens och förändring (SOU 1999:55) att tillämpningen av nuvarande lagstiftning inom medie- och teleområdet kan leda till olika slag av tolknings- problem. Samma tjänstetyp och samma innehåll kan regleras på olika sätt beroende på vad som förmedlas, på vilket sätt förmedlingen sker, vilken mottagarutrustning som används och vilket subjekt som tillhandahåller tjänsten. Telelagen respektive yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och TV-lagen kan vidare vara både växelvis och samtidigt tillämpliga inom ramen för samma tjänsteutbud och även inom vad mottagaren kan uppfatta som en och samma tjänst. Det blir också allt svårare att dra en gräns mellan frekvensanvändning av betydelse för yttrande- och informationsfriheterna och annan frekvensanvändning. Slutligen är det oklart hur begrepp, definitioner och avgränsningar skall tolkas respektive tillämpas. Utredningens slutsats är att den aktuella lagstiftningen behöver samordnas. Detta gäller framför allt relationen mellan å ena sidan tele- lagen och å den andra yttrandefrihetsgrundlagen radio- och TV-lagen. Detta arbete måste relateras till det arbete som bedrivs inom EU och som har till syfte att lägga en gemensam grund för behandlingen av konvergensfrågorna inom unionen. Utredningen anser vidare att det finns särskilda skäl att närmare utreda vilka krav konvergensutvecklingen ställer på utformningen, omfattningen och finansieringen av public service i framtiden och med vilka verkningsmedel detta skall åstadkommas samt i vilken utsträckning elektroniska medier kan omfattas av presstödet och vilka behov av förändringar i presstödsförordningen detta kan medföra. Utredningen föreslår att det fortsatta arbetet samordnas inom ramen för en departements- överskridande beredning, eventuellt med parlamentariskt inslag. Beredningens uppgift bör utifrån ett övergripande perspektiv och rådande politiska målsättningar bl.a. vara att utarbeta underlag för val av samordningsstrategi och genomförandeplan, där bl.a. arbetet inom pågående utredningar och inom EU beaktas. Den tekniska utvecklingen har gjort att det inte längre går att dra klara gränser mellan de system eller nätverk som är avsedda för individuell elektronisk kommunikation och motsvarande system eller nätverk för massmedier. Det innebär att olika politikområden, t.ex. telepolitik, IT- politik och mediepolitik, tenderar att flyta samman och att det blir tydligare att åtgärder inom ett område kan få stora konsekvenser inom ett annat område. Konvergensutvecklingen innebär inte att de målsättningar som är centrala inom de olika politikområdena blir mindre angelägna. Det gäller t.ex. ambitionen att värna yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom massmedieområdet. Däremot kan utvecklingen medföra att behovet av politiska åtgärder förändras. Vissa åtgärder som har varit nödvändiga i en tidigare teknisk situation kan bli överflödiga, samtidigt som utvecklingen kan skapa behov av nya åtgärder för att se till att viktiga värden inte åsidosätts. De frågor som konvergensutredningen uppmärksammade behandlas för närvarande i olika sammanhang. Bl.a. förbereder Europeiska kommissionen förslag till nytt regelverk för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster, Kommittén om mediegrundlagarna (Ju 1999:01) analyserar behovet av och förutsättningarna för en mer teknikberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten. En särskild utredare (Ku 1999:08) skall lägga fram ett brett underlag inför beredningen av de villkor som skall gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa tillståndsperiod. Presstödsnämnden har fått i uppdrag att bedöma vilka effekter presstödet haft samt utveckla metoderna för att analysera dags- pressens utveckling och det framtida behovet av presstöd, bl.a. kopplingen mellan presstödet och nya elektroniska medier. Det är inte nu möjligt att förutse alla konsekvenser av konvergens- utvecklingen. Det ligger i sakens natur att vi först så småningom kommer att bli medvetna om utvecklingens följder. Därför är det viktigt att arbetet inom Regeringskansliet är organiserat på sådant sätt att det är möjligt att ta hänsyn till målsättningar inom olika politikområden i samband med ställningstaganden som får betydelse för informationsförsörjningen i samhället. Ett närmare samarbete mellan Justitiedepartementet, Kulturdepartementet och Näringsdepartementet har inletts i syfte att förstärka samordningen av arbetet med dessa frågor. 5.6.6 Skydd av barn från skadligt innehåll Regeringens bedömning: Samhällets intresse av att skydda barn från skadligt innehåll i nya informationsbärande medier, bl.a. Internet, måste tryggas. Regeringen skall utöver nationella åtgärder aktivt delta i det internationella arbetet för att skapa ett gott skydd för barn i en globaliserad medievärld. Skälen till regeringens bedömning: Internet erbjuder barn och unga nya möjligheter att skaffa kunskap, roa och förströ sig, knyta kontakter och utbyta erfarenheter med jämnåriga i andra delar av landet och övriga världen. Genom Internet öppnas ett fönster mot all världens information och kontakter, direkt från barnkammaren och klassrummet. I takt med att tillgången till Internet växer ökar också risken för att barn exponeras för olagligt material och material som utan att vara illegalt ändå kan vara olämpligt och skadligt för yngre personer. Av avgörande betydelse för den framtida tilliten till Internet är att föräldrar, all personal inom förskola, skola och fritidsverksamhet och andra vuxna har möjlighet att skydda barn från olagligt och skadligt innehåll som t.ex. kan ta sig uttryck i våldsspel, pornografi och rasistisk propaganda. Ansvaret vilar dels på staten genom lagstiftningen som sätter ramarna, dels på branschernas egna kompletterande system för självreglering. Av stor betydelse är också att forskning och kunskap tas fram och att information om hur Internet kan användas på ett barnsäkert sätt når ut till föräldrar och pedagogisk personal m.fl. Sverige deltar i internationellt samarbete på området, bland annat inom EU. Under år 1998 antog ministerrådet dels en rekommendation om skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten i audiovisuella tjänster och informationstjänster1, dels en handlingsplan för att främja en säkrare användning av Internet2 . Rekommendationen, vars effekter skall utvärderas under år 2000, omfattar alla audiovisuella tjänster och informationstjänster som görs tillgängliga för allmänheten, oavsett spridningssätt. Det rör t.ex. tjänster via Internet men även radio- och TV-sändningar. Medlemsstaterna rekommenderas bl.a. att ”främja inrättandet på frivillig grund” av själv- reglerande nationella system. Våldsskildringsrådet, som är en kommitté under Kulturdepartementet, ansvarar för att informera branscherna om rekommendationens innehåll, följa branschernas självreglerande arbete och fungera som deras stöd och samtalspartner i frågor som rör skydd av barn i media. Insatserna riktar sig även mot datorspelsbranschen vars organisationen Multimedia, Dator och TV-spel (MDTS) till julhandeln år 1999 som en direkt följd av rekommendationen införde en gemensam märkning med åldersgräns av spelprodukter med våldsinslag. Även handlingsplanen syftar till att främja branschens självreglering. Under fyra år har 25 miljoner euro avsatts för branschprojekt som syftar till bättre övervakning av innehållet på Internet, bl.a. genom s.k. hot- lines, och utvecklandet och spridandet av filtreringsverktyg som ger föräldrar och all personal inom friskola, skola och fritidsverksamhet möjlighet att välja bort innehåll som anses olämpligt för barn. Rekommendationen och handlingsplanen följdes under år 1999 upp av två separata rådsslutsatser av EU:s ministerråd om självregleringens roll inom nya medietjänster och behovet av att skydda barn från skadligt innehåll vid framväxten av digital distributionsteknik. Det senare omfattar såväl digital television som Internet och interaktiva tjänster som blir tillgängliga via de digitala TV-mottagarna. Att självreglering förespråkas som komplement till regelverket i dessa och andra internationella dokument har delvis att göra med den snabba tekniska utvecklingen. Detaljerade regler stiftade i dag kan vara föråldrade redan inom ett par år. Branschregler är snabbare att inrätta och ändra utifrån de nya behov utvecklingen skapar. Nationell lagstiftning är inte heller tillräcklig när det gäller ett globalt medium som Internet. De som vill använda Internet för att sprida olagligt eller skadligt innehåll kommer lätt förbi svenska regler och myndigheter genom att flytta materialet till datorsystem placerat utomlands. Lagstiftningen sätter givetvis ramarna. I Sverige finns särskild lagstiftning som innebär att den som tillhandahåller s.k. elektroniska anslagstavlor har skyldighet att hindra spridning av exempelvis barnpornografi, rasistisk propaganda och olaga våldsskildring samt ha rimlig uppsikt över de tjänster som erbjuds. Informations- och medvetandegörande insatser är också mycket viktiga. Sådana bedrivs i dag inom bland annat Våldsskildringsrådet och the UNESCO International Clearinghouse on Children and Violence on the Screen vars verksamhet är placerad vid Göteborgs universitet med finansiering av den svenska regeringen. Ett annat exempel är informationskampanjen ”InternetAction” som frivilligorganisationen ECPAT Sverige, KK–stiftelsen och Skolverket genomfört i skolor runt om i landet med syftet att göra barn och ungdomar medvetna om de risker som är förknippade med användningen av Internet. 5.6.7 Marksänd digital-TV Regeringens bedömning: Frågan om fortsatt utbyggnad av marksänd digital-TV skall avgöras av riksdagen (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178). Det är för tidigt att nu uttala sig om den framtida utbyggnadstakten eller hur länge sändningar skall pågå parallellt med både analog och digital teknik. Strävandena att förse alla delar av Sverige med goda IT-förbindelser spelar också en viktig roll. Skälen för regeringens bedömning: De analoga marksändningarna är i dag det enda distributionssättet för TV som når hela befolkningen. Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio når 99,8 procent och TV4 når 98 procent av de svenska hushållen. Genom satellit- och kabel- tekniken har sedan mitten av 1980–talet delar av Sveriges befolkning fått tillgång till ett stort antal TV-kanaler. Utbyggnaden av kabelnäten har emellertid stannat av. För närvarande torde ca. en tredjedel av befolkningen vara hänvisade enbart till marksänd TV. På samma sätt som andra slag av elektronisk kommunikation har televisionen under de senaste åren gått över från analog till digital teknik inom programproduktionen. När det gäller distributionstekniken är övergången från analog till digital teknik ännu inte fullbordad. Vissa satellitsändningar sker digitalt medan andra fortfarande använder analog teknik. Några kabel-TV-företag har börjat digitalisera delar av utbudet. Digital marksänd TV kan i dag tas emot av ungefär hälften av Sveriges befolkning. Digitaltekniken har fördelar i jämförelse med analog sändningsteknik. Den viktigaste är att radiofrekvenserna kan utnyttjas mer effektivt. Vid marksändningar kan minst fem programkanaler sändas inom ett frekvensutrymme som med analog teknik endast rymmer en kanal. Därigenom kan frekvensutrymme också frigöras för olika slag av tjänster. En annan fördel är att de digitala signalerna kan bära olika slag av tjänster. Samma infrastruktur som används för t.ex. television kan också användas för att ge tillgång till andra kommunikationstjänster, framför allt i glesbygden. Riksdagen beslutade våren 1997 att digital marksänd TV skulle införas i flera steg. Den första etappen varar till utgången av år 2002 och omfattar fem sändningsområden. En förutsättning för verksamheten är att programföretagen samarbetar inom samma tekniska system så att hela publiken skall kunna få tillgång till samtliga program med en och samma mottagarutrustning. Den parlamentariska digital-TV-kommittén har i uppdrag att följa och utvärdera sändningarna under den första etappen. Efter vissa inledande svårigheter och fördröjningar har systemet för digitala marksändningar nu kommit på plats. Sändningarna omfattar för närvarande fjorton eller femton programkanaler. Under våren 2000 skall ytterligare tre kanaler börja sändas och till hösten väntas minst 18 kanaler sändas digitalt i marknätet. Uthyrning av avkodare pågår sedan november 1999. Antalet abonnenter ökar för närvarande med nära 1 000 i veckan. 5.6.8 IT i arbetslivet Informationsteknikens betydelse för arbetsförhållandena Regeringens bedömning: Informationstekniken förändrar på ett genomgripande sätt sättet att arbeta. Det skapar nya arbeten och möjligheter till förändring av nuvarande arbeten. Det ger möjlighet till nya arbetssätt och nya arbetsorganisationer. Det skapar också nya möjligheter för utsatta grupper. Utvecklingen av IT-samhället måste samtidigt bygga på trygghet och säkerhet för den enskilde individen. Ett lyckat införande av ny teknik förutsätter att den enskildes behov av skydd för såväl den personliga integriteten som hälsa och säkerhet och socialt skydd tillgodoses. Dessutom krävs en kontinuerlig kompetensutveckling i samband med införande och användning av informationsteknik. De arbetsmiljöproblem, t.ex. stress och utbrändhet, som kan följa i teknikens spår behöver uppmärksammas. Dessa frågor liksom behovet av och de eventuella formerna för en trepartssamverkan mellan staten och arbetsmarknadens parter när det gäller införandet av ny teknik i arbetslivet bör övervägas inom ramen för den arbetsgrupp som har tillsatts inom Regeringskansliet för åtgärder på arbetsmiljöområdet. Skälen för regeringens bedömning: Teknik, arbetsorganisation och arbetets innehåll är grundläggande faktorer för utformningen av arbetsmiljön i vid bemärkelse. Införande av IT i arbetet medför oftast konsekvenser för arbetets organisation och innehåll. Den fysiska arbetssituationen, arbetssätt samt styrningen och ledningen av arbetet förändras på ett mer eller mindre genomgripande sätt. IT förändrar dessutom möjligheterna att utföra arbetet utan att vara bunden i tid och rum. Arbetet kan t.ex. utföras som distansarbete i hemmet eller på annan plats på avstånd från en mer traditionell arbetsplats. IT har en potential för att skapa en flexibel arbetsorganisation som gynnar ett decentraliserat arbetssätt, ökat självbestämmande och en ökad kvalifikationsgrad i arbetet. Informationstekniken ställer samtidigt krav på kunskaper inte bara för dess direkta användning utan också för att kunna utnyttja den information som den är bärare av. De snabba förändringarna av teknik och kunskaper gör att många utbildningar snabbt blir föråldrade. Som belysts på annan plats i propositionen finns det därför behov av kontinuerlig kompetensutveckling. Tillgång till såväl tekniken som informationen blir avgörande såväl för den enskildes arbetssituation som verksamhetens effektivitet. IT ger således möjlighet att öka kvalifikationsgraden, kunskaps- innehållet och handlingsutrymmet i arbetet. Hur arbetsuppgifterna och arbetsplatserna utformas är emellertid avgörande för om och hur dessa möjligheter kan utnyttjas. Det snabba informationsflödet och de stora informationsmängder som hanteras, intensiv kommunikation genom elektronisk post m.m. innebär i sig stressfaktorer som kan innebära hälsoproblem. Den snabba utvecklingen av informationstekniken som sådan och den intensiva konkurrens som gäller inom IT-industrin är faktorer som skapar en speciellt utsatt situation för dem som arbetar där. Vidare kan de rationaliseringar och andra förändringar av verk- samheten som ofta hänger samman med införande av IT innebära att den fysiska och psykiska belastningen ökar. Undersökningar tyder också på att antalet arbetstagare i allmänhet som upplever att de har fått större inflytande i sina arbeten inte har ökat i den utsträckning som kunde ha förväntats. I många fall kan en ökad arbetstakt vara en del av förklaringen till detta. Utformningen av datorarbetsplatsen från bl.a. ergonomisk synpunkt sett har vidare stor betydelse för just den fysiska och psykiska belastningen i arbetet. Med stöd av arbetsmiljölagen har Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat föreskrifter (AFS 1998:5) om arbete vid bildskärm. Föreskrifterna behandlar såväl datorarbetsplatsens fysiska utformning som hur arbetet är organiserat. De ställer bl.a. upp krav på programmens och systemens utformning samt anger begränsningar i möjligheterna att utföra kvantitativ och kvalitativ kontroll av arbetsinsatsen genom datasystemet (se vidare om kontrollfrågorna under avsnittet om skyddet av den personliga integriteten i arbetslivet). När det gäller frågor om arbetsbetingad ohälsa till följd av stress och andra organisatoriska och sociala faktorer, som ökat kraftigt under de senaste åren, har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet nyligen tillsatts på regeringens uppdrag för att analysera utvecklingen av den angivna ohälsan och presentera en handlingsplan för åtgärder på arbetsmiljö- området. Frågor om arbetssituationen inom IT-sektorn kommer att kunna tas upp i arbetsgruppens arbete. I gruppens arbete skall vidare tas upp arbetsmarknadsparternas roll i arbetsmiljöarbetet. I det sammanhanget bör behovet av och de eventuella formerna för en trepartssamverkan mellan staten och arbetsmarknadens parter övervägas när det gäller införandet av ny teknik i arbetslivet. Frågor som kan vara aktuella för samverkan är t.ex. samråd och inflytande i samband med teknik- förändringar samt kompetensutveckling. Skyddet av den personliga integriteten i arbetslivet Regeringen beslutade i september 1999 att tillkalla en särskild utredare för att se över behovet av lagstiftning eller andra åtgärder för att stärka skyddet av den enskildes personliga integritet i arbetslivet (dir. 1999:73). I översynen skall det i första hand ingå frågor om användning av drogtester och andra medicinska kontroller samt frågor om användning av persondatorer, elektronisk post (e-post) och Internet i arbetet. Även andra integritetsfrågor som kommer upp under utredningsarbetets gång och där skyddet för den personliga integriteten i arbetslivet kan vara allvarligt hotat skall tas upp av utredaren. Behovet av skydd för arbets- sökande skall särskilt belysas. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 april 2001. Bakgrunden till utredningen är bl.a. att användningen av persondatorer samt e-post och Internet i arbetet ger upphov till en hel del nya frågor när det gäller kontrollen och skyddet av den personliga integriteten i arbetet. Den utveckling som skett sedan frågorna om datatekniken och den personliga integriteten i arbetslivet senast sågs över (se bl.a. rapporten Datatekniken och den personliga integriteten i arbetet – en kartläggning, Ds 1989:24) gör det motiverat att se över integritetsskyddet vid användning av datatekniken i arbetslivet med särskild tonvikt på användning av persondatorer, e-post och Internet. 5.6.9 Ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd Regeringens förslag: Enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin arbetsplats i sin bostad skall inte medföra att den arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget. Landsorganisationen i Sverige tillstyrker i och för sig förslaget men föreslår att 22 § anställningsskyddslagen i stället uttryckligen skall ange att arbetstagare som i sin helhet utför arbete från bostaden skall hänföras till den driftsenhet denne organisatoriskt tillhör. Arbetslivsinstitutet avstyrker förslaget och menar att utredningens förslag inte är nödvändigt. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund (Industriförbundet) avstyrker förslaget under hänvisning till dels att utredningen funnit att anställda distansarbetande som arbetar i eller i närheten av sina hem har samma arbetsrättsliga ställning som andra arbetstagare, dels att förslaget inte föregåtts av en noggrann analys av dess påverkan på den distansarbetande eller arbetsgivarens övriga medarbetare. Vidare hänvisar SAF och Industriförbundet till att lagförslaget även är tillämpligt på arbetstagare som inte distansarbetar. Bakgrunden till regeringens förslag: Vid uppsägning på grund av arbetsbrist sker som huvudregel inte någon överprövning av de företagsekonomiska bedömningar som lagts till grund för arbetsgivarens beslut. Kärnan i anställningsskyddet vid uppsägningar på grund av arbetsbrist återfinns i stället i anställningsskyddslagens turordningsregler som innebär att arbetsgivaren i dessa situationer inte fritt får välja vilka arbetstagare som skall sägas upp. Anställningsskyddslagens turordningsregler i 22 § bygger på principen först in sist ut, således att den arbetstagare som anställts först skall sägas upp sist. Härutöver gäller att en turordning fastställs för varje driftsenhet. Om en arbetstagare endast kan beredas fortsatt anställning genom att omplaceras gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren skall ha tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Om en arbetsgivare har flera driftsenheter på samma ort skall driftsenheterna på begäran av den lokala fackföreningen läggas samman till en turordningskrets. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal fastställs en turordningskrets för varje avtalsområde. Det leder normalt till att arbetare och tjänstemän utgör separata turordningskretsar. Är arbetsgivaren inte bunden av kollektivavtal bildar hela driftsenheten en turordningskrets. Anställningsskyddslagens driftsenhetsbegrepp bygger i princip på ett geografiskt synsätt. I motiven till 1974 års anställningsskyddslag anges beträffande den närmare innebörden av begreppet driftsenhet att därmed avses ”i princip sådan del av ett företag som är belägen inom en och samma byggnad eller inom ett och samma inhägnade område, dvs. fabrik, butik, restaurang osv.” (prop. 1973:129 s. 260). Arbetsdomstolen har i några fall prövat frågan om driftsenhetsbegreppets innebörd (AD 1988 nr 32, 1988 nr 100, 1993 nr 99 och 1994 nr 85). I alla de fall som varit föremål för arbetsdomstolens prövning har domstolen tillämpat ett geografiskt synsätt. I ett fall har emellertid arbetsdomstolen ifrågasatt om det alltid är möjligt att upprätthålla ett geografiskt synsätt (AD 1988 nr 100). En annan faktor som har betydelse i sammanhanget är ortsbegreppet i 22 §. Driftsenheter som är belägna på samma ort skall om en fackförening begär det läggas samman till en turordningskrets. En arbetstagare som arbetar på distans från bostaden, där bostaden är belägen på samma ort som huvudarbetsplatsen, kan således om fackföreningen begär att driftsenheterna skall läggas samman hänföras till en större turordningskrets. Med ort avses i första hand en plats som utgör en från en annan plats helt skild befolknings- och bebyggelse- koncentration i geografisk bemärkelse. Har det funnits skog eller obebyggda områden mellan två koncentrationer har arbetsdomstolen bedömt att det varit fråga om två skilda orter (AD 1984 nr 4, 1984 nr 50 och 1993 nr 99). När det är fråga om större befolknings- och bebyggelse- koncentrationer, såsom i Storstockholmsområdet utgör kommunen den yttersta gränsen för vad som kan betecknas som en och samma ort (AD 1993 nr 99). Liksom fallet är med driftsenhetsbreppet bygger således även ortsbegreppet på ett geografiskt och inte ett organisatoriskt synsätt. Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att stärka anställnings- skyddet för dem som väljer att distansarbeta från hemmet. En otrygghet i detta avseende kan innebära ett hinder för införande av distansarbete. Det är viktigt att anpassa anställningsskyddet till förändrade betingelser i arbetslivet. Regeringen anser att det geografiska synsätt som såväl anställningsskyddslagens driftsenhetsbegrepp som ortsbegrepp bygger på kan leda till otillfredsställande konsekvenser för de distansarbetandes anställningsskydd. Enligt distansarbetsutredningen är det oklart hur driftsenhetsbegreppet i 22 § anställningsskyddslagen skall tolkas beträffande arbetstagare som arbetar heltid på distans vilket leder till att dessa arbetstagares anställningsskydd riskerar att allvarligt försämras. Det är visserligen möjligt att genom kollektivavtal komma till rätta med de problem som kan uppkomma vid tillämpningen av anställnings- skyddslagens turordningsregler vid distansarbete. Alla arbetsgivare är emellertid inte bundna av kollektivavtal och fackföreningar kan ha svårt att få gehör för en kollektivavtalsreglering på detta område med hänsyn till att en arbetsgivare normalt inte har något att vinna på en sådan lösning. Regeringen anser därför att lagstiftningsåtgärder bör vidtas. Utredningen har identifierat olika kategorier av distansarbetande. Den vanligaste formen av distansarbete är att en anställd arbetar någon eller några dagar i veckan på en annan plats än huvudarbetsplatsen, i normal- fallet bostaden. I dessa fall har arbetstagaren till väsentlig del sin arbetsplats förlagd till huvudarbetsplatsen och kan därigenom inte anses utgöra en egen turordningskrets. Om en arbetstagare arbetar större delen av sin arbetstid på distans bör inte heller detta leda till slutsatsen att denne inte tillhör huvudarbetsplatsens driftsenhet. Det bör nämligen räcka att den anställde har en fast anknytning till huvudarbetsplatsen för att han eller hon skall anses tillhöra huvudarbetsplatsens driftsenhet. Att arbetstagaren arbetar vid huvudarbetsplatsen t.ex. en dag per vecka eller har ett eget arbetsrum på huvudarbetsplatsen bör vara fullt tillräckligt för att en sådan fast anknytning skall anses finnas. En annan grupp av distansarbetare är däremot de som arbetar heltid från sin bostad eller annan lokal. Utredningen har funnit att även om denna grupp för närvarande är relativt liten finns det tecken på att gruppen kan komma att öka. Verksamheten vid s.k. telekontor (call centers) vilka företrädesvis är bemannade av kvinnor kan utvecklas till distansarbete från bostaden. Denna typ av verksamhet består normalt i att service av olika slag lämnas per telefon. Det kan vara fråga om IT-stöd, telefonförsäljning, marknads- undersökningar och telefonförsäljning. Med modern informations- teknologi kan denna typ av verksamhet med fördel utföras från respektive arbetstagares hem. Som utredningen konstaterat kan personalen i en verksamhet av den beskrivna typen organisatoriskt tillhöra en huvudarbetsplats men vara placerad till exempel i hemmet. Med ett geografiskt bestämt driftsenhetsbegrepp kan en arbetsgivare efter förhandlingar som skall föregå ett uppsägningsbeslut ensidigt bestämma vilken eller vilka driftsenheter som skall läggas ned med den effekten att principen om sist in först ut helt sätts ur spel. I vissa fall kan flera arbetstagares bostäder och därmed driftsenheter vara belägna på samma ort. Om arbetstagarnas fackförening i ett sådant fall begär att driftsenheterna läggs samman gäller principen om sist in först ut för de berörda arbetstagarna. Detsamma gäller för arbetstagare som arbetar helt på distans men som är organisatoriskt knutna till en huvudarbetsplats på samma ort som deras bostad är belägen och där övriga arbetstagare är verksamma på huvudarbetsplatsen. För arbets- tagare som distansarbetar på heltid från sin bostad belägen på en annan ort än huvudarbetsplatsen finns inte någon möjlighet enligt gällande regler att lägga samman driftsenheterna. Anställningsskyddet blir då beroende av var den distansarbetande arbetstagaren bor i förhållande till huvudarbetsplatsen. Regeringen anser att det är otillfredsställande att sådana slumpmässiga faktorer skall vara styrande för anställningsskyddet för de distansarbetande. Vidare har utredningen, som nämnts, funnit att företrädesvis kvinnor är sysselsatta i vissa av de verksamheter som kan organiseras som sådant distansarbete som i sin helhet utförs från bostaden. Flera skäl talar för att utredningens förslag skall genomföras. Det är angeläget att skapa en likvärdig trygghet i anställningen för alla distansarbetande och därigenom också undanröja ett onödigt hinder för införande av distansarbete. Även jämställdhetskäl innebär ett starkt motiv för att genomföra denna förstärkning av anställningsskyddet. Enbart den omständigheten att arbetet utförs från hemmet skall alltså inte leda till att arbetstagaren utgör en egen driftsenhet. Genom den föreslagna regeln förstärks anställningsskyddet för distansarbetande. SAF och Industriförbundet har avstyrkt förslaget, bl.a. därför att den av utredningen föreslagna lagändringen omfattar arbetstagare utöver dem som distansarbetar. Regeringen anser att detta i och för sig inte behöver vara någon nackdel. Frågan om tillämpningsområdet är intimt förknippad med hur man vill definiera distansarbete. Utredningen har funnit att det inte finns någon enhetlig definition på distansarbete. Emellertid definieras distansarbete ofta som förvärvsarbete som helt eller till någon del förläggs till bostaden eller annan plats än den ordinarie arbetsplatsen. Avsikten med lagändringen är att undanröja den oklarhet som råder för de arbetstagare som har hela sin arbetstid förlagd till bostaden, eller som utgår från bostaden i de fall arbete utförs på annan plats, utan någon fast anknytning till huvudarbetsplatsen eller någon annan arbetsplats. I vissa fall kan detta leda till att lagändringen blir tillämplig på arbetstagare vars arbetsförhållanden måhända inte alla gånger skulle betecknas som distansarbete. Regeringen gör den bedömningen att den lämpligaste avgränsningen för den nya regelns tillämpningsområde är det organisatoriska samband som finns mellan bostaden och huvud- arbetsplatsen, i de fall arbetstagaren utför arbete i bostaden. Ett annat sätt att avgränsa tillämpningsområdet skulle vara att försöka definiera distansarbete. Som anmärkts tidigare finns det inte någon entydig definition på distansarbete och ett försök att definiera distansarbete i syfte att avgränsa den föreslagna regelns tillämpningsområde skulle motverka en önskvärd flexibilitet. Enligt regeringens bedömning framstår det därför som lämpligare att anknyta till det organisatoriska sambandet. Som nämnts ovan har även Arbetsdomstolen i något fall ifrågasatt om det alltid är möjligt att upprätthålla ett geografiskt synsätt. Meningen är således att den föreslagna lagändringen inte skall utgöra något hinder för en rättsutveckling i den riktningen. En fråga som aktualiseras i sammanhanget är vilka kriterier som skall tillämpas för att fastställa till vilken driftsenhet en arbetstagare som arbetar i bostaden hör. Enligt regeringens bedömning kommer många gånger det utslagsgivande att vara om de olika arbetsplatserna skall ses som en sammanhållen enhet med hänsyn till hur verksamheten i det enskilda fallet faktiskt är organiserad. Det avgörande kommer då att vara huruvida arbetstagaren skall ses som organisatoriskt självständig eller inte. Finns det inte någon anknytning till någon annan driftsenhet kan arbetstagaren många gånger hänföras till en egen driftsenhet. 5.6.10 IT-användningen och en ekologiskt hållbar utveckling Regeringens bedömning: Regeringen anser att ett mer samlat grepp bör tas kring frågorna om IT och miljö. Regeringen kommer därför att tillsätta en särskild delegation för att kartlägga hur IT-tillämpningar i högre grad kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan och främja en hållbar utveckling. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i 1999 års regeringsförklaring framfört att Sverige skall bygga vidare på den styrkeposition Sverige har som föregångsland i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Med ny, resurseffektiv teknik och andra tekniska landvinningar skall välfärd och välstånd byggas upp utan att tära på miljön. IT kan bli ett effektivt redskap i arbetet att uppnå miljökvalitetsmålen och för omställningen till det ekologiskt hållbara samhället. Olika aktörer bör stimuleras till att arbeta för att IT- tillämpningar i högre grad utnyttjas i syfte att minska miljöpåverkan och främja en hållbar utveckling. Arbetet med att ta fram styrmedel som kan medverka till att IT-användningen blir ett medel för att skynda på utvecklingen av nya samhällstrukturer och levnadsmönster som tär mindre på resurser och miljö bör påskyndas. Exempel på hur skilda verksamheter kan bedrivas på ett miljömässigt bättre sätt med hjälp av IT har redovisats av IT–kommissionen i betänkandet IT och miljö (SOU 1996:178). I betänkandet berördes också de negativa konsekvenser för miljön som IT-användningen i vissa fall kan medföra. Det är angeläget att miljöaspekterna även fortsättningsvis beaktas inom de i rapporten upptagna områdena. IT-användningen ger stora möjligheter att motverka dagens miljö- problem och medverka till att de nationella miljömålen kan nås. IT- användningen kan leda till nya samhällstrukturer och levnadsmönster som tär mindre på resurser och miljö. Det är viktigt att hänsyn tas till miljöaspekterna så tidigt som möjligt när IT-tillämpningarna planeras. IT-utvecklingen kan annars innebära ökad belastning på miljön. Datorer behöver t.ex. kunna uppgraderas i högre grad, så att de inte behöver bytas ut i samma snabba takt som i dag. Regeringen anser att ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter kan bidra till en sådan utveckling av produkter. Exempel på där IT redan finns och där IT skulle kunna utnyttjas mer i miljöns tjänst och för att miljökvalitetsmålen skall uppnås har bl.a. redovisats av Naturvårdsverket i rapporten IT och de nationella miljö- kvalitetsmålen (rapport 5022) från september 1999. En väl fungerande IT-infrastruktur är en viktig förutsättning för att IT- användningen skall kunna medverka till omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Samhället kan skapa förutsättningar för denna utvecklingen även när det gäller exempelvis nya arbets- och verksamhetsformer. Med tidig integrering av miljöaspekterna i offentlig planering kan goda förutsättningar skapas för att IT-tillämpningar skall kunna bidra till minskad energi- och resursförbrukning. Införande av distansarbete eller video- och telekonferenser kan inne- bära miljömässiga och ekonomiska vinster såväl för samhället som för det enskilda företaget och dess anställda, vilket bör uppmärksammas. Tillverkare av IT-utrustning och telekommunikationsbolag bör upp- muntras att utforma sitt produkt- och tjänsteutbud så att miljöhänsyn integreras i produktens hela livscykel. För att underlätta för hushållen att ta ett ökat miljöansvar gav regeringen i mars 1999 Konsumentverket i uppdrag att inrätta en webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation. Information bör även fortsättningsvis göras tillgänglig för konsumenterna om produkters miljöpåverkan och hur produkter kan användas på ett miljöanpassat sätt. Vidare är marknadens aktörer viktiga kanaler för spridning av miljö- information. Förutom enskilda konsumenter bör också myndigheter, företag och andra organisationer uppmuntras att ställa miljökrav vid IT-upphandling. Staten bör härvidlag vara ett föredöme. Statskontoret ställer t.ex. redan i dag omfattande miljökrav i sina ramavtalsupphandlingar av IT-produkter. Det pågår inom EU ett arbete med att ta fram ett tolkningsmeddelande om miljökrav vid offentlig upphandling. Reglerna för upphandling följer av EG-direktiv och medlemsstater kan endast ställa krav som överensstämmer med EG-rätten. Regeringen anser att en dialog med IT-branschen och andra aktörer om dessa frågor kan skapa förutsättningar för en snabbare integration av miljöfrågorna i IT-arbetet. Miljövårdsberedningen (JO 1968:A) för en sådan dialog med näringslivet inom området e-handel, Framtida handel – transporter av och försörjningskanaler för livsmedel. Regeringen anser dock att ett mer samlat grepp bör tas kring frågorna om IT och miljö och kommer därför att tillsätta en särskild delegation för att kartlägga hur IT- tillämpningar i högre grad kan utnyttjas i syfte att minska miljöpåverkan och främja en hållbar utveckling. Redan i dag finns exempel på hur IT används men skulle kunna utnyttjas mer i miljöns tjänst. Elektronisk styrning och övervakning vid energiproduktion och andra processer för att minska utsläppen av föroreningar. Elektroniska styrsystem i fordon för att optimera bränsle- förbrukningen. IT i transportinformationen för att göra trafikflödena smidigare och minska förbrukningen av bränslen. Distansarbete, bild- och telekonferenser för att minska transporter och utsläppen till luften. 5.7 Ändring av årlig redovisning Riksdagen gav i samband med behandlingen av prop. 1995/96:125 regeringen till känna att den parlamentariska förankringen skulle stärkas genom att regeringen årligen borde återkomma till riksdagen med en skrivelse som redovisade utvecklingen på IT-området (bet 1995/96:TU19, rskr.1995/96:282). Regeringen har därefter lämnat två sådana skrivelser (skr. 1997/1998:19, bet. 1997/98:TU7, skr. 1998/99:2, bet. 1998/99:TU4). I föreliggande proposition lämnas en motsvarande redovisning i bilaga 1. Regeringen avser att även i fortsättningen hålla riksdagen fortlöpande underrättad om utvecklingen på IT-området. Erfarenheten har emellertid visat att en obligatorisk årlig skrivelse knappast är den lämpligaste formen för detta. IT-politiken aktualiserar många nya och ofta tekniskt komplicerade frågor. Den griper in över alla politikområden, vilket får till följd att redovisningar i ett sammanhang över hela det IT-politiska fältet blir mycket omfattande och resurskrävande samtidigt som det blir svårt att ge tillräckligt konkret och uttömmande information på varje område. Enligt regeringens bedömning är en bättre ordning att den parlamentariska förankringen tillgodoses genom att regeringen i olika propositioner eller i annan lämplig form utan krav på en särskild årlig IT- skrivelse håller riksdagen fortlöpande orienterad om utvecklingen. Om inte riksdagen har annan uppfattning, kommer regeringen i fortsättningen inte att avlämna någon allmän IT-politisk skrivelse annat än om särskilda skäl motiverar det. 6 Börsintroduktion av Telia AB Regeringen kommer i dag att lämna en proposition om börsintroduktion av Telia. I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att minska statens ägande i Telia. I propositionen redogörs för att telekommunikationsmarknaden under de senaste åren har genomgått grundläggande förändringar vilka på ett mycket påtagligt sätt påverkat Telia. De fem senaste åren har inneburit betydligt större förändringar än någonsin tidigare i koncernens historia. Telia har i en skrivelser den 28 januari och den 6 mars 2000 redovisat huvudinriktningen i bolagets affärsstrategi. Sammanfattningsvis kommer den framtida verksamhetsinriktning att koncentreras mot ett antal kärnområden såväl geografiskt som verksamhetsmässigt. De fyra satsningsområderna är mobil kommunikation, internationell IP–carrier och en snabb bredbandsutbyggnad i Sverige samt nya bredbandstjänster för privatpersoner och nya tjänster för mindre företag. Kapitalbehoven är mycket betydande och utbyggnaden genererar omfattande utvecklings- arbete i Sverige och stora investeringar i nät både i Sverige och utomlands. Investeringarna sker i Sverige i första hand i egen regi medan investeringarna utomlands till en del sker genom förvärv. Telia bör enligt förslaget i propositionen ges långsiktiga och stabila verksamhetsförutsättningar som ger bolaget samma förutsättningar som konkurrenter har. Det förslag som läggs innebär att Telia ges möjligheter att utvecklas som operatör på samma villkor som övriga aktörer på marknaden. Telia är den största operatören på den svenska telemarknaden. Sverige har en framskjuten position på området för teleterminalutrustning och nätutrustning. Sverige ligger också framme på dataområdet inom programvaruproduktion. Vilka satsningar Telia gör för att tillhandahålla nya tjänster och produkter får därför stor betydelse för den svenska IT- utvecklingen. Den del av industrin som tillverkar tele- och IT-utrustning kan även fortsättningsvis få starka utvecklingsincitament genom Telias utveckling. Kvalificerade arbetsplatser kan etableras över hela landet om Telia kan fullfölja en expansiv strategi. För att Telia även i framtiden skall kunna vara ett konkurrenskraftigt företag, som kan utveckla sin verksamhet och bidra till att göra den svenska telemarknaden fram- gångsrik bör Telia få verksamhetsförutsättningar som överensstämmer med konkurrenternas och möjlighet att på kapitalmarknaden skaffa kapital samt genom delägarskap med andra telebolag skapa konkurrens- kraftiga enheter. Om den svenska IT-sektorn skall kunna öka sin internationella konkurrenskraft är det viktigt att den svenska telesektorn ligger i framkant i fråga om teknik och tjänsteutbud. En börsintroduktion av Telia kan antas öka incitamenten för att utveckla verksamheten i konkurrens med andra operatörer. Detta ger en direkt effekt på utbud av tjänster och produkter till konsumenterna på den svenska telemarknaden, men kan även leda till snabbare forskning och utveckling i Sverige på IT- området i stort. Detta kan i sin tur leda till exportframgångar på IT- området som skapar förutsättningar för tillväxt. 7 Ekonomiska konsekvenser Regeringen har, som tidigare redovisats, tillsatt en särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett förslag till ett nationellt IT-infrastrukturprogram. Förslaget skall i första hand vara vägledande för att underlätta en utbyggnad av transportnätet i marknadens regi. Dessutom skall utredaren lämna förslag till prioriteringar mellan vilka orter det bör finnas ledningsförbindelser som inte bedöms komma till stånd på kommersiella grunder. I samband härmed skall utredaren även bedöma vad en eventuell statlig medfinansiering av dessa förbindelser kan komma att kosta inom den ram som regeringen avser att ställa till förfogande enligt nedan. Regeringen beräknar att sammanlagt 2 625 miljoner kronor under åren 2000–2004 kommer att stå till förfogande för att inom ramen för det nationella IT-infrastrukturprogrammet ge stöd till den utbyggnad av regionala transportnät m.m. som inte kommer till stånd på kommersiella grunder. Detta stöd föreslås finansieras genom bl.a. omfördelningar inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv (800 miljoner kronor), utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling (1 500 miljoner kronor), varav en del avses användas som medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram, samt utgiftsområde 22 Kommunikationer, (50 miljoner kronor). Inom arbetsmarknadspolitiken avses en omfördelning ske från arbets- marknadspolitiska åtgärder, inom regionalpolitiken, huvudsakligen en minskning av befintligt anslagssparande och minskat anslag för nedsatta sociala avgifter samt inom kommunikationspolitiken likaledes genom minskning av anslagssparande. Härtill kommer medel som inom de nämnda strukturfondsprogrammen beräknas komma att användas för informationsteknisk infrastruktur. Inom mål 1-programmen uppgår de inom ovan nämnda tidsperiod till ca 275 miljoner kronor. Dessa medel skall kompletteras med offentlig medfinansiering med samma belopp inom målområde 1 från bl.a. kommuner och länsstyrelser. Programmen för mål 2 är ännu inte klara men även inom dessa kommer säkerligen behovet av informationsteknisk infrastruktur att uppmärksammas och offentlig medfinansiering att behöva ställas till förfogande. Användningen av dessa medel utgår från de program som utarbetats regionalt och som fastställs av EG- kommissionen. Regeringen överväger också ett stöd till kommuner för att möjliggöra abonnentanslutning med hög överföringskapacitet i glest bebyggda områden genom lokala transport- och accessnät. (Se avsnitt 5.5.4). Regeringen överväger vidare en särskild skattelättnad för utgifter för anslutning för datakommunikation som innebär en väsentlig kapacitets- höjning i förhållande till överföringskapaciteten i det normala telefon- nätet. (Se avsnitt 5.5.4). Det sammanlagda beloppet för stödet till kommuner och skattelättnaden motsvarar 3 200 miljoner kronor. Summan av dessa belopp för utbyggnad av IT-infrastrukturen uppgår således till 5 825 miljoner kronor. Investeringskostnader för ett nationellt optofibernät som når fram till varje kommunhuvudort har beräknats till ca 2 500 miljoner kronor (se avsnitt 5.5.4). Svenska Kraftnäts investering i ett nationellt optokabelnät beräknas finansieras på marknadsmässiga villkor. Övriga finansieringsbehov, t.ex. av utredning och försöksverksamhet kring funktionshindrades tillgång till IT-infrastrukturen, bildande av ett Internetcentrum, publicering av en mer heltäckande IT-statistik, och IT- kompetens för småföretagare avses till största delen finansieras från anslag inom utgiftsområde 22 Kommunikationer. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med de närmare förslag som föranleds av ovan nämnda åtgärder senast i samband med budgetpropositionen för år 2001. Förslaget beträffande ändringarna i ledningsrättslagen innebär att någon förrättning inte skall hållas för det fall att en ledningsrätts- innehavare vill dra fram kompletterande ledning i befintligt utrymme. Några förrättningskostnader uppkommer därmed inte i anledning av den nya ledningen. En fastighetsägare kan dock få frågan om ytterligare ersättning prövad i fastighetsdomstol. I dagsläget gör regeringen bedömningen att förslaget kommer att påverka mål- och ärende- hanteringen för domstolarna i ytterst begränsad omfattning. Förslaget bedöms därför inte nämnvärt påverka domstolarnas resursbehov. Förslaget kommer att främja utbyggnaden av IT-infrastrukturen med bredbandskapacitet och bör därför få positiva ekonomiska effekter för näringslivet och samhällsutvecklingen. Förslaget avseende ändringen i anställningsskyddslagen bedöms inte medföra några andra direkta ekonomiska konsekvenser än de som redan i dag uppkommer för en arbetsgivare vid en omorganisation. 8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser De nya bestämmelserna i ledningsrättslagen bör träda i kraft den 1 juli 2000. Av lagtextens utformning följer att de nya bestämmelserna även skall tillämpas beträffande ledningsrätter för starkströmsledningar vilka upplåtits före ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i anställningsskyddslagen bör träda i kraft den 1 augusti 2000. Bestämmelsen skall tillämpas på uppsägningar som sker efter ikraftträdandet. 9 Författningskommentar 9.1 Lag om ändring i ledningsrättslagen 3 a § Paragrafen är ny. Den som har erhållit ledningsrätt för elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras eller ledningsrätt för elektrisk starkströmsledning som ingår i telekommunikationssystem eller i allmän svagströmsledning, skall ha rätt att utnyttja utrymmet, utan nytt förrättningsförfarande, för att dra fram och begagna teleledningar som ingår i telekommunikationssystem för allmänt ändamål, t.ex. fiberoptiska ledningar, och även allmän svagströmsledning för signalering, fjärrmanövrering, dataöverföring eller liknade ändamål. Någon ny ledningsrätt skapas inte utan den befintliga ledningsrätten skall anses omfatta även dessa nya ledningar. Rätten att dra fram ledning med stöd av 3 a § gäller endast den som har ledningsrätt för utrymme för starkströmsledning. Som en konsekvens av detta får ledningar dras fram med stöd av 3 a § endast i samma utrymme som den befintliga starkströmsledningen och inom ramen för vad som anges beträffande hur utrymmet skall utnyttjas t.ex. att ledningen skall vara luftburen eller nedgrävd. Rätten att dra fram den kompletterande ledningen omfattas inte av det ursprungliga ledningsbeslutet utan bestäms genom lag. Detta innebär att t.ex. den begränsning i tid för utförandet som anges i det ursprungliga ledningsbeslutet inte gäller den kompletterande ledningen. Den kompletterande ledningen får dras fram tidigast två veckor efter det att ledningens innehavare underrättat fastighetsägaren om när han har för avsikt att påbörja ledningsdragningen. En sådan underrättelse till fastighetsägaren kan ske formlöst, t.ex. per brev eller via telefonkontakt. Underrättelse skall dock anses ha skett när ledningens innehavare sänt meddelandet med brev till fastighetsägarens postadress. 13 d § Paragrafen är ny. Frågan om eventuell ytterligare ersättning på grund av framdragning och begagnande av utrymmet för befintlig ledningsrätt eller på grund av annan skada t.ex. på mark eller annan egendom prövas i fastighetsdomstol enligt 4 kap. expropriationslagen. Kapitlet innehåller bestämmelser om expropriationsersättning för det fall att fastighet eller del av fastighet blir föremål för expropriation varvid inlösenersättning med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde skall betalas alternativt intrångsersättning som motsvarar minskningen av fastighetens värde. Dessutom finns bestämmelser om ersättning för det fall att skada uppkommer i övrigt. Vid bestämmande av fastighetens marknadsvärde skall, för det fall ledning dras fram och begagnas med stöd av 3 a §, en ökning av fastighetens marknadsvärde beaktas endast i den utsträckning det blir utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Tiden för ökningen räknas i sådana fall från dagen tio år före det att fastighetsägaren underrättats om när ledningen skulle dras fram. 29 a § Paragrafen är ny. I fråga om ersättning skall bestämmelserna i 5–6 kap. expropriationslagen om rättegången i expropriationsmål m.m. och om betalning av expropriationsersättning m.m. tillämpas varvid prövning skall ske i fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Vid fördelning av rättegångskostnader skall dock bestämmelserna i 16 – 18 kap. fastighetsbildningslagen om rättegångskostnader i mål om inlösenersättning tillämpas. Ikraftträdandebestämmelser Regeringen föreslår att förslaget träder i kraft den 1 juli 2000. Av lagtextens utformning följer att de nya bestämmelserna även skall till- ämpas beträffande redan upplåtna ledningsrätter för starkströmsledning. 9.2 Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd 22 § I första stycket har införts en regel som anger att enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin arbetsplats i sin bostad inte skall medföra att den arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Avsikten är inte att generellt införa ett organisatoriskt driftsenhetsbegrepp. Avgörande kommer ofta att vara om olika arbetsplatser skall ses som en sammanhållen enhet utifrån hur verksamheten är organiserad och hur arbetet bedrivs. I detta sammanhang kan sådana faktorer som varifrån arbetsledningen utövas och till vilken enhet som arbetstagaren rapporterar ha stor betydelse. Det måste dock finnas en viss intensitet i kontakterna mellan huvudarbetsplatsen och enheten för att de skall utgöra en gemensam driftsenhet. Det förhållandet att en viss arbetstagare tidigare har arbetat på en viss arbetsplats kan tala för att arbetstagaren skall anses höra till denna. Det avgörande är huruvida arbetstagaren skall ses som organisatoriskt självständig eller inte. Finns det ingen anknytning till någon annan driftsenhet kan arbetstagaren många gånger hänföras till en egen driftsenhet. Tillägget utesluter således inte att arbetstagare som arbetar i sin bostad hänförs till en egen driftsenhet. Tillägget omfattar enligt sin ordalydelse bara arbetstagare som arbetar i sin bostad och inte sådana som arbetar på distans från någon annan lokal. Ikraftträdandebestämmelser Regeringen föreslår att förslaget träder i kraft den 1 augusti 2000. Förslaget innebär att den nya bestämmelsen skall tillämpas på uppsägningar som sker efter ikraftträdandet. Redogörelse för utvecklingen efter 1996 års IT- proposition Allmänna mål och prioriteringar 135 Delmål för IT-politiken 135 Prioriterade statliga uppgifter 140 Regler som skapar tillit till informationssamhället 140 Integritetsskydd, immaterialrätt, telelagstiftning 140 Integritetsskyddet har stärkts 141 IT-kommissionens rättsliga observatorium 147 Informationssäkerhet 147 Kompetens inom IT-området 156 Skolväsendet 156 IT i högre utbildning, forskning och bibliotek 164 IT-forskning i Sverige 165 Tillgänglighet och samhällets informationsförsörjning 170 Teknisk infrastruktur 170 Grundläggande informationstjänster 175 Statistik om IT 182 IT och språket 186 Några av IT:s användningsområden 189 Allmänt om IT inom näringslivet 189 Elektronisk handel 191 Konsumentfrågor 196 Den offentliga sektorns IT-användning 196 Arbetsmarknad 200 Personaldatorer 203 Miljöanpassning 203 IT inom kultur-, medie -och ungdomsområdena 204 IT inom hälso- och sjukvård, social omsorg samt socialförsäkring 209 Allmänna mål och prioriteringar Regeringen lämnade våren 1996 propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125) till riksdagen. Förslag till mål för en nationell IT-strategi, ett handlings- program och prioriterade uppgifter lades fram. Riksdagen godkände regeringens förslag (bet. 1995/96:TU 19, rskr. 1995/96:282). Riksdagen gav regeringen tillkänna att den parlamentariska förankringen skulle stär- kas genom en årlig rapportering till riksdagen av utvecklingen inom IT- området. Regeringen har hittills lämnat två skrivelser till riksdagen (skr. 1997/1998:19, bet. 1997/98:TU7 samt skr 1998/99:2, bet. 1998/99:TU4) I föreliggande proposition lämnas den begärda rapporteringen i denna bilaga. I texten anges målformuleringar ur den tidigare IT-propositionen, här benämnd 1996 års IT-proposition,. samt en sammanfattning av hur målet uppfyllts och något om det som hänt i frågan. I detta avsnitt behandlas riksdagens beslut om mål och prioriterade uppgifter. Avsnittet inleds med ett utdrag om trafikutskottets betänkande (1995/96:TU19) som sammanfattar utskottets allmänna syn på IT- politiken: ”Utskottet konstaterar att det råder en betydande samsyn om informationsteknikens möjligheter att påverka samhällsutvecklingen i positiv riktning. Informationstekniken påverkar vår produktionsförmåga och vårt levnadsmönster liksom demokratiska värden som medborgarnas möjligheter till insyn och deltagande i samhällsutvecklingen. Utskottet framhåller vikten av att informationstekniken används i sådana former att samhällsutvecklingen främjas och att risker för regionala obalanser, försämrat integritetsskydd, ökad sårbarhet och kunskapsmässiga skillnader mellan olika grupper i samhället motverkas. För att stärka den parlamentariska förankringen anser utskottet att riksdagen bör ge regeringen till känna att den årligen bör återkomma till riksdagen med en skrivelse som redovisar utvecklingen på IT-området. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till mål och prioriterade uppgifter för en nationell IT-strategi och framhåller vikten av att det redovisade handlingsprogrammet genomförs snabbt och kraftfullt. Utskottet förutsätter att målen för IT-användningen kommer att vidare- utvecklas och förtydligas. Riksdagen föreslås ge regeringen till känna att säkerhets- och sårbarhetsfrågor inom IT-användningen bör uppmärk- sammas tydligare och att regeringen bör återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi för detta arbete.” Eftersom utskottet tillstyrkte regeringens mål och prioriteringar (med en precisering vad gäller säkerhetsfrågorna) och riksdagen därefter biföll utskottets förslag utgår utvärderingen i det följande från propositionstexten. Delmål för IT-politiken I 1996 års IT-proposition formuleras åtta övergripande IT-politiska mål som nedan mycket kortfattat utvärderas. De åtta övergripande målen för IT-politiken avser effekter, det vill säga förändringar i samhället som helhet, som kan hänföras specifikt till prestationer inom IT-politikområdet. Såväl uppföljningar som ut- värderingar av sådana samband är generellt mycket vanskliga, om man syftar till att fastställa eller påvisa orsakssamband. Därtill kommer att IT- politiken utvecklas och förverkligas i ett komplicerat samspel mellan stat och marknad. Även om man begränsar sig till den IT-politik där statsmakterna har ansvar verkar dessa genom ett flertal myndigheter, något som gör orsakssamband än otydligare. Det som går att göra är att följa särskilda indikatorer samt göra allmänna bedömningar. Mål 1 för en nationell IT-strategi var att utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt, som skulle bidra till att skapa tillväxt och sysselsättning och stärka Sveriges konkurrenskraft. Att bedöma i vilken mån förändringar i tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft kan hänföras till IT-utvecklingen är svårt. Statistik som belyser denna fråga finns i bilaga 13. IT-sektorns utveckling kan ge en uppfattning om IT-utvecklingens betydelse för den svenska ekonomin men det är viktigt att hålla i minnet att informationstekniken förändrar förutsättningarna även i andra sektorer. En stark tillväxt inom IT-sektorn medför att arbetskraft och kapital förflyttas till denna sektor från mer traditionella näringar. Detta medför en stagnation i vissa sektorer till förmån för IT-sektorn. Därmed inte sagt att det är ett nollsummespel. Positiva effekter på tillväxten kan förväntas av en strukturomvandling där resurser förflyttas från lågproduktiva sektorer till högproduktiva kunskapsintensiva sektorer. Att IT har haft positiva effekter på Sveriges konkurrenskraft kan man dock med stor säkerhet fastslå. Sveriges framstående ställning inom informations- och kommunikationsindustrin har tveklöst gynnat konkurrenskraften. Troligen har även den internationellt sett för- hållandevis intensiva användningen av informationstekniken inom övrig varu- och tjänsteindustri gynnat konkurrenskraften. En positiv utveckling inom IT-sektorn har även betydelse för näringslivet i stort genom kompetensspridning och användning av avancerad teknik. Det innebär också att Sverige utgör en attraktiv miljö för inhemska och utländska kunskapsintensiva företag. Regeringens IT–kommission har inrättat ett s.k. Tillväxtobservatorium. Detta skall studera de nya förutsättningar för tillväxt och sysselsättning som nu skapas eller bör skapas. Observatoriet skall undersöka vad som kan hämma eller gynna tillväxten samt vilka tjänster och teknik- tillämpningar som kommer att vara efterfrågade i framtiden. Mål 2 var att värna allas lika möjligheter så att IT skulle kunna bli ett medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa. Detta mål kan bedömas utifrån två perspektiv – tillgång till IT och relevanta myndigheters utbud av tjänster som avser kunskap, demokrati och rättvisa. Andel med tillgång till dator någonstans, på arbetet eller i hemmet, i åldrarna 15–84 år har ökat från 58 till 68 procent åren 1996 till 1998. Det skatteavdrag som infördes under år 1998 för personaldatorer kan ha bidragit till ökningar. Fördelningen avseende olika grupper ojämn. Män har större tillgång än kvinnor, yngre har större tillgång än äldre. Högutbildade och grupper med hög inkomst har störst tillgång. Andelen med tillgång till dator i hemmet låg 1998 på 31 procent. Fördelningen mellan olika grupper när det gäller tillgång till Internet visar samma mönster som för dem med dator. Erfarenhet av att arbeta med dator är också en viktig faktor för uppnående av detta och andra mål. Siffrorna visar en mycket hög erfarenhetsnivå bland unga och åldersgrupper upp till 55 år. I äldre grupper är erfarenheten betydligt mindre och avtagande. Se tabell nedan. Ålder (år) 15–24 25–34 35–44 45–54 55–64 65–74 75—84 Alla Använt dator någon gång (%) 99 96 92 86 65 30 9 75 Av dem som använt dator: Skrivit text på datorn någon gång (%) 100 98 98 95 94 90 40 96 Varit ute på Internet (%) 92 83 72 65 53 19 18 72 Skickat e-post någon gång (%) 75 65 58 58 45 14 9 59 Tabell. Individens erfarenhet av datorer m.m. (procent), hösten 1998. Källa: SIKA:s kommunikationsundersökning (KOM98). Det finns ett stort utbud t.ex. via Internet och olika program som kan förmedla kunskap i de mest skilda frågor. Inte minst Svenska universitetsdatanätet (SUNET) har bidragit till detta. Samtliga högskolor har i dag egna webbplatser med användbar information för medborgaren. Såväl riksdag, regering, som landsting och kommuner har webbplatser på Internet med information. Den som vill orientera sig i de aktuella politiska frågorna har här stora möjligheter till såväl bredd som fördjupning. Förutsättningar för fördjupning av demokrati kan skapas genom lättillgänglig information och direkt kontakt mellan medborgare och beslutsfattare. De flesta myndigheter har i dag webbsidor med såväl service som lättillgänglig information. En sammanfattande bedömning är att vad gäller myndigheternas insatser har mål 2, nåtts i stor utsträckning och att det även kan hänföras till insatser från statsmakter och statliga myndigheter. Däremot är det svårare att bedöma om allas lika möjligheter därmed har kunnat värnas i tillräcklig omfattning. Där saknas ännu utvärderingar. Mål 3 var att såväl kvinnors som mäns erfarenheter och kompetens i IT- utvecklingen skulle utnyttjas. Av texten i övrigt framgick innebörden av med målformuleringen var att motverka att användningen av IT i hög grad domineras av män, vilket var en effekt av och bidrog till att upprätthålla en könsuppdelad arbetsmarknad. IT borde i stället göras till en angelägenhet för alla, innebärande att så många som möjligt, både kvinnor och män skulle få god kunskap om IT och att därmed kreativitet, tillväxt och sysselsättning skulle främjas. Av utvärderingar framgår att andelen kvinnliga IT-specialister ligger lågt. Endast drygt en femtedel av de examinerade på högre IT- utbildningar är kvinnor i minoritet. Kvinnors användning av informa- tions- och kommunikationstjänster på arbetet ligger också lägre än för män (för närmare redovisning se bilaga 13). Kvinnors erfarenheter utnyttjas således inte tillräckligt. Det finns också skillnader när det gäller kvinnors och mäns IT-användning. Det är en större andel bland männen som har erfarenhet av dator- och Internetanvändning, än bland kvinnorna. Mål 4 var att IT skulle utnyttjas för att utveckla välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet. Beträffande IT:s bidrag till välfärdssamhället måste detta ställas mot välfärdssamhällets utveckling för att man sedan skall kunna bedöma vad just IT betytt. Har IT kunnat bidra till att öka effektiviteten på välfärdspolitikens olika områden eller lindra de negativa verkningarna av de åtstramningar som förekommit? Kunskapen om detta är bristfällig. IT har väsentligen bidragit till att öka tillgängligheten av välfärdspolitikens myndigheter, t.ex. genom användningen inom arbetsmarknadsverket för att öka sysselsättningen. Erfarenhetsutbytet mellan olika myndigheter har förbättrats med IT. På andra områden har användningen av IT inte varit lika påtaglig, t.ex. vid rehabilitering av långtidssjukskrivna. Medborgarnas livskvalitet borde ha ökat Detta som en följd av att mål 1 i stor utsträckning har uppfyllts, nämligen IT:s bidrag till tillväxt, sysselsättning och Sveriges konkurrenskraft. Denna effekt är av stor betydelse för livskvaliteten för befolkningen. Vidare har den breda tillgången till Internet inneburit att möjligheterna att informera sig om det man själv anser vara livskvalitet ökats, liksom möjligheterna att beställa varor och tjänster på en global marknad. Mål 5 handlade om att IT skulle användas för att stödja grupper med särskilda behov. Åtgärder under denna rubrik har vidtagits, t.ex. genom IT-programmet vid Hjälpmedelsinstitutet med inriktning på funktionshindrade. Det är dock för tidigt att dra några slutsatser om effekter av detta program. Mål 6 var att skapa bred tillgång till information för ökad delaktighet och kunskapsutveckling. Detta mål kan till stor del anses uppfyllt sammanhängande med utfallet av mål 2. Beträffande tillgång till kunskap har till exempel SUNET och satsaningar på IT:skolan (ITiS) substantiellt bidragit till att målet nåtts. Vidare har vissa legala förutsättningar skapats för en bred tillgång till information, även om fler steg i denna riktning måste tas. I vilken utsträckning den ökade legala tillgängligheten men också andra former av ökad tillgänglighet lett till ökad delaktighet och kunskapsutveckling är svårare att bedöma. Den 1 januari 1999 fördes termen tekniska upptagningar in i yttrandefrihetsgrundlagen (prop. 1997/98:43 samt bet. 1997/98:KU19 och 1998/99:KU4). Detta har stor betydelse för yttrandefrihets- grundlagens tillämplighet på nya medier. Tekniska upptagningar utgör i detta sammanhang en samlingsterm för upptagningar som innehåller text, stillbilder, rörliga bilder eller ljud och som kan läsas avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Sedan våren 1999 gör emellertid en parlamentarisk kommitté, Mediegrundlagsutredningen (dir. 1999:8), en översyn av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- grundlagen för att bl.a. analysera behovet av och förutsättningarna för en ännu mer teknikoberoende grundlagsreglering. Kommittén skall föreslå de grundlagsändringar och andra lagändringar som den finner motiverade och redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2000. Mål 7 innebar att det svenska språket och kulturen skulle bevaras och utvecklas i en allt mer gränslös värld. Vid en bedömning av utfallet kan man konstatera att ökad internationalisering, EU-inträdet och den ökande IT-användningen påverkar det svenska språket. Internationaliseringen hotar bl.a. att slå ut sådana centrala delar av språkstandarden som bruket av å, ä och ö. Informationstekniken har inneburit att textframställningen ökar och att den sker snabbt på bekostnad av språklig granskning. Samhällsutvecklingen aktualiserar nya språkvårdsinsatser samtidigt som behovet av språkvårdens mer traditionella arbete ökar. Svenska språknämnden tog år 1998 på regeringens uppdrag fram ett handlings- program för att främja det svenska språket. Vissa av de konkreta åtgärder som föreslås har redan vidtagits. Språknämndens anslag höjdes år 1999 med 500 000 kronor. De utökade resurserna används till att möta det stora behovet av språklig rådgivning och textgranskning samt till bevakning av det svenska språkets utveckling vid ökande internationalisering och IT-användning. Språknämnden granskar bl.a. datorprogram som ger språkstöd i form av stavnings- och avstavnings- kontroll. Övriga åtgärder inom kulturområdet, bl.a. digitalisering av kulturarvet och inrättandet av Kulturnät Sverige, bör ha bidragit till att öka tillgängligheten till kulturen och kulturarvet. Mål 8, slutligen, gällde användandet av IT för att öka effektiviteten och kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen till medborgare och företag. IT har utan tvekan förbättrat förutsättningarna för en ökad effektivitet och kvalitet. Inte minst förvaltningens redovisningssystemet har förbättras. Många rutiner har förenklats genom IT-lösningar. Det saknas dock heltäckande goda mått för att följa upp den offentliga sektorns effektivitet och kvalitet. Resultaten för effektiviteten som helhet varierar sannolikt mellan olika myndigheter, bl.a. därför att IT också förutsätter investeringar och förändringar i organisation och bemanning. Beträffande servicen till medborgare och företag har IT haft stor betydelse. Många myndigheters webbplatser ger god service till låg kostnad. Blanketter kan t.ex. på ett enkelt sätt beställas denna väg. Prioriterade statliga uppgifter I 1996 års IT-proposition föreslogs att staten skulle prioritera uppgifter inom tre områden i syfte att främja utvecklingen av informations- och kunskapssamhället i enlighet med de ovan beskrivna målen för den övergripande nationella IT-strategin. Dessa uppgifter var: – rättsordningen, – utbildningen och – samhällets informationsförsörjning. De tre områdena behandlas nedan men under följande beteckningar: – rättsordningen behandlas under regler som skapar tillit till informa- tionssamhället, – utbildningen behandlas under kompetens inom IT-området – samhällets informationsförsörjning behandlas under tillgänglighet och samhällets informationsförsörjning. Vidare redovisas utvecklingen under rubriken Några av IT:s använd- ningsområden Regler som skapar tillit till informationssamhället Enligt 1996 års IT-proposition var en genomgripande reformering av lagstiftningen nödvändig för att informationssamhället skulle få en reell innebörd. Det gällde att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att bibehålla och förstärka idealet om ett rättssamhälle och att inrymma informationssamhällets verksamhetsformer i lagstiftningen utan att för den skull rucka på de grundläggande värderingarna för rättssamhället. Nedan anges de viktigaste målformuleringarna på ett antal juridiska områden och vad som hänt sedan år 1996. Integritetsskydd, immaterialrätt, telelagstiftning Regeringen angav i 1996 års IT-propositionen att den IT-anknutna uvecklingen måste påskyndas. Målet var att genomföra författnings- ändringar inom prioriterade områden inom tre år. Prioriterade områden var integritetsskyddet, regelverk för elektronisk dokumenthantering i offentlig förvaltning, upphovsrätt, regleringen av distansarbete samt telelagen. Ett antal lagar har sedan dess successivt ändrats för att uppnå de telepolitiska målen och för att följa utvecklingen inom EG-rätten. Dessa ändringar redovisas nedan. Integritetsskyddet har stärkts Regeringen beslutade i september 1999 att tillkalla en särskild utredare för att se över behovet av lagstiftning eller andra åtgärder för att stärka skyddet av den enskildes personliga integritet i arbetslivet (dir. 1999:73). I översynen skall det i första hand ingå frågor om användning av drogtester och andra medicinska kontroller samt frågor om användning av persondatorer, elektronisk post (e-post) och Internet i arbetet. Även andra integritetsfrågor som kommer upp under utredningsarbetets gång och där skyddet för den personliga integriteten i arbetslivet kan vara allvarligt hotat skall tas upp av utredaren. Behovet av skydd för arbetssökande skall särskilt belysas. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 april 2001. Bakgrunden till utredningen är bl.a. att användningen av persondatorer samt e-post och Internet i arbetet ger upphov till en hel del nya frågor när det gäller kontrollen och skyddet av den personliga integriteten i arbetet. Den utveckling som skett sedan frågorna om datatekniken och den personliga integriteten i arbetslivet senast sågs över (se bl.a. rapporten Datatekniken och den personliga integriteten i arbetet – en kartläggning, Ds 1989:24) gör det motiverat att se över integritetsskyddet vid användning av datatekniken i arbetslivet med särskild tonvikt på användning av persondatorer, e-post och Internet. För att stärka integritetsskyddet har det införts bestämmelser om behandling av personuppgifter inom telekommunikationsområdet i telelagen (1993:597). Bl.a. skall teleoperatören utplåna eller avidentifiera uppgifter som angår särskilda telemeddelanden efter samtalets slut eller när meddelandet nått mottagaren. Bestämmelser om rättelse och skade- ståndsskyldighet vid överträdelse av dessa föreskrifter har införts. Vidare har regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Post- och tele- styrelsen fått rätt att meddela närmare föreskrifter om bl.a. nummer- presentation, vidarekoppling och kataloguppgifter. Bestämmelserna kompletterar och preciserar personuppgiftslagen på detta område. Genom denna reglering, som trädde i kraft den 1 juli 1999, genomfördes EG:s direktiv om teledataskydd (97/66/EG). Syftet med direktivet är att genom en harmonisering av medlemsstaternas bestämmelser om behandling av personuppgifter säkerställa en likvärdig nivå på integritetsskyddet. Direktivet skall vidare säkerställa fri rörlighet inom gemenskapen för personuppgifter inom telekommunikations- området och för teleutrustning och teletjänster. Till skillnad från dataskyddsdirektivet är bestämmelserna i teledataskyddsdirektivet även avsedda att skydda berättigade intressen hos abonnenter som är juridiska personer. Vidtagna åtgärder för elektronisk handel OECD har tagit på sig en mycket aktiv roll när det gäller elektronisk handel. I november 1998 arrangerades en internationell konferens i Ottawa där även Sverige deltog. Vid konferensen identifierades ett antal frågor som bör prioriteras i det fortsatta arbetet mot en gemensam policy, bl.a. konsumentskydd och skatter. OECD-arbete drivs vidare inom ramen för bl.a. Committee for Information Computer and Communication Policy (ICCP) och Committee on Fiscal Affairs. I december 1999 beslöt OECD att antaga riktlinjer för konsumentskydd i samband med elektronisk handel. Sverige har deltagit i arbetet att inom FN:s handelsrättskommission (UNCITRAL) ta fram en modellag om rättsliga aspekter på elektronisk handel. Modellen grundar sig på principen om s.k. funktionell ekvivalens, dvs. att när IT-system fyller samma funktioner som pappers- mediet skall utgångspunkten vara att elektroniska medier inte bör diskrimineras utan ges samma rättsverkan som pappersdokument. Sverige deltar också i det arbete inom UNCITRAL som syftar till att ta fram modellregler för elektroniska signaturer, detta arbete förväntas bli klart under år 2000. Inom Världshandelsorganisationen (WTO) behandlas de rent handels- politiska aspekterna av elektronisk handel. Dessa behandlas också bl.a. i EU:s kommitté för varor respektive tjänster och i OECD:s handels- kommitté. Gränsdragningen kring vad som är handelspolitik är dock svår då handeln över nätet påverkas av arbetet i många övriga internationella organisationer. I sammanhanget kan nämnas de förhandlingar som är på väg att slutföras mellan EU och USA om säkerställande av person- uppgiftsskydd vid datatrafik, frågor som inte saknar handelspolitiska aspekter. Vid WTO:s ministermöte i Genève den 18–20 maj 1998 nåddes enighet om att inrätta ett arbetsprogram för att utreda handelsrelaterade problem i samband med elektronisk handel. Man enades också om ett ”stand–still”-åtagande på tullområdet, dvs. under den tid som diskussionen om elektronisk handel pågår i WTO förband sig medlemsländerna att inte införa några nya tullar på elektronisk handel. Arbetsprogrammet inleddes i september samma år. Arbetsprogrammet har inte lyckats föra diskussionerna framåt nämnvärt. I synnerhet många u-länder har visat tveksamhet till att för tidigt dra slutsatser. Den kanske största knäckfrågan gäller hur man skall karakterisera det som levereras via nätet; är det en vara, en tjänst eller något där emellan? Slutligen kan Global Business Dialog (GBD) nämnas som är, en beredningsgrupp på hög nivå bestående av representanter för näringslivet som samlats på initiativ av den förre kommissionären Bangemann för att stimulera utvecklingen av elektronisk handel. Ändring i Upphovsrättslagen Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) ger upphovsmän en viss ensamrätt (upphovsrätt) till sina verk. Den ursprungliga upphovsrätten till ett verk tillkommer den som har skapat ett konstnärligt eller litterärt verk. I lagen finns även bestämmelser om skydd för vissa prestationer som inte kan betecknas som verk men som ändå har ett tydligt samband med litterär eller konstnärlig verksamhet, s.k. närstående rättigheter. Genom den digitala teknikens utveckling har nya produkter och tjänster skapats, som innehåller upphovsrättsligt skyddade verk och närstående rättighetshavares prestationer. Tekniken har medfört att skyddat material numera kan kopieras snabbt och billigt. Materialet kan också med minimal tidsåtgång spridas till ett stort antal personer i olika länder. Detta kan givetvis innebära stora möjligheter för den rättighets- havare som använder sig av den nya tekniken. Den digitala tekniken medför emellertid också problem i form av svårigheter att kontrollera att det skyddade materialet inte kopieras och sprids obehörigen. Vidare uppkommer nya rättsliga tolkningsfrågor, t.ex. vad som egentligen är att betrakta som framställning av ett exemplar vid utnyttjande av digital teknik. Utvecklingen inom upphovsrättsområdet såvitt gäller IT-anknutna frågor har redovisats i regeringens skrivelse till riksdagen i juli 1998 angående elektronisk handel (skr. 1997/98:190). Det lagförslag som därefter föreslogs i departementspromemorian Ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång (Ds 1998:24) har lett till en ändring i bl.a. upphovsrättslagen. Genom lagändringen, som trädde i kraft den 1 januari 1999, har en ny skyddsåtgärd, intrångsundersökning, införts. Åtgärden innebär att en upphovsrättsinnehavare, t.ex. en rättighetshavare till ett datorprogram, i ett civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en undersökning för att säkra bevis hos någon som på goda grunder misstänks ha gjort ett intrång i upphovsrätten. Allmän domstol kan besluta om intrångsundersökning om det skäligen kan antas att någon har gjort intrång i upphovsrätten. Undersökningen genomförs av kronofogdemyndigheten. Den utökade möjlighet till bevissäkring som rättighetshavarna har fått genom lagändringen kan förväntas förbättra möjligheterna att beivra t.ex. obehörig kopieringsverksamhet av dator- program. I syfte att på ett internationellt plan modernisera upphovsrätten och anpassa den till informationssamhällets behov anordnade World Intellectual Property Organization (WIPO) i december 1996 en diplomat- konferens. Konferensen resulterade i två fördrag, WIPO Copyright Treaty (WCT) och WIPO Performances and Phonograms Treaty (WPPT). Sverige och övriga medlemsstater i EU har undertecknat, men ännu inte ratificerat fördragen. Inom EU pågår ett arbete med ett direktivförslag om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informations- samhället. Det ursprungliga förslaget lades fram i december 1997 (KOM (97) 628 slutlig) och ett reviderat förslag kom i maj 1999 (KOM (99) 250 slutlig). Förslaget syftar dels till att införliva WIPO- fördragen på ett samordnat sätt inom EU dels till att ytterligare harmonisera upphovsrätten och närstående rättigheter. Det berör bl.a. frågor om digital kopiering och tillgängliggörande av skyddade verk i datornätverk. Det är osäkert när direktivarbetet kan beräknas vara avslutat. En uppskattning är att ett antaget direktiv kan föreligga tidigast under hösten år 2000. Vad gäller en mer övergripande översyn av den svenska upphovsrätts- lagen kommer en sådan att ske så snart direktivförslaget om upphovs- rätten i informationssamhället antagits. Kodade tjänster Regeringen överlämnade i januari 2000 propositionen Utökat skydd för kodade tjänster (prop. 1999/2000:49) till riksdagen. I propositionen läggs det fram förslag till en ny lag om förbud beträffande viss avkodnings- utrustning bl.a. för att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om det rättsliga skyddet för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång. Förslaget innebär att reglerna om avkodningsutrustning som ger obehörig tillgång till radio- och TV-sändningar skärps. Även informationssamhällets tjänster föreslås omfattas av den nya lagen. Med avkodningsutrustning avses all utrustning eller programvara som utformats eller anpassats för att göra en tjänst som omfattas av lagen tillgänglig i tolkningsbar form. Förslaget innebär att i stort sett all kommersiell hantering av sådan utrustning utan tjänsteleverantörens godkännande kriminaliseras. Reglering av distansarbete I juni 1997 tillkallade regeringen en särskild utredare för att se över den lagstiftning som berör distansarbete. Utredarens uppgift var bl.a. att belysa förekomsten av olika former av distansarbete, de konsekvenser som sådant arbete kan ha för arbetsförhållandena, den yttre miljön och i andra avseenden samt klarlägga de hinder lagstiftningen kan innebära för att införa och genomföra distansarbete samt behovet av skydd för den enskilde. Den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen, arbetsmiljölagen, arbetstidslagen, jämställdhetslagen, lagstiftningen om ansvar och ersättning för skada på person eller egendom samt socialförsäkrings- lagstiftningen skulle ingå i översynen, liksom annan lagstiftning som kan ha betydelse för införandet och utförandet av distansarbete. Utredaren skulle slutligen föreslå de ändringar eller kompletteringar av lagstiftningen som erfordrades. I september 1998 överlämnade utredaren betänkandet Distansarbete (SOU 1998:115). Det innehåller en belysning av olika aspekter på distansarbetet samt en beskrivning av svårigheterna att beräkna omfattningen av distansarbete, bl.a. med hänsyn till att det saknas en enhetlig definition av begreppet. Enligt SCB:s AKU-undersökning 1998 förlägger emellertid 9 procent av samtliga arbetstagare eller 300 000 personer i Sverige sitt arbete till hemmet regelbundet. Betänkandet innehåller vidare en redovisning av vilka regler som gäller och behovet av förändrad reglering genom lagstiftning eller avtal. I betänkandet lämnas två lagförslag. Det ena förslaget avser en ändring av 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, såvitt avser driftsenhetsbegreppet vid arbete i bostaden. Det andra förslaget avser en ändring i anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser avdrag för bostadskostnad. Utredaren lämnar vidare förslag om försöksverksamhet, information och forskning om distansarbete samt om kartläggning av utlokaliserad verksamhet. Utredaren redovisar dessutom till hjälp för parterna i distansarbetsförhållanden en checklista över frågor som bör beaktas i avtal och överenskommelser om distansarbete. Telelagen Den 1 juli 1997 trädde vissa ändringar av telelagen i kraft, som syftade till att bättre uppnå de telepolitiska målen och till att anpassa lag- stiftningen till den framväxande regleringen inom EG. De telepolitiska målen förtydligades genom att det i lagen angavs att telefonitjänsten skall tillhandahållas till ett rimligt pris och att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Telelagens regler om tillståndsplikt kompletterades med regler om anmälningsplikt för alla operatörer, även de med verksamhet av mindre omfattning. Lagens regler om samtrafik skärptes och hårdare krav ställdes på operatörer med ett betydande inflytande på marknaden, t.ex. vad gäller kostnadsredovisning. I februari 1998 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG om tillhandahållande av öppna nätverk för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö (taltelefonidirektivet). Direktivet ersatte det tidigare direktivet 95/62/EG. Syftet med direktivet är att säkerställa tillgången till fasta allmänt tillgängliga telefonitjänster av god kvalitet inom hela gemen- skapen och att fastställa det utbud av tjänster till överkomliga priser som alla användare skall ha tillgång till (s.k. samhällsomfattande tjänster). Telelagen har från och med den 1 juli 1999 ändrats för att överensstämma med direktivet. Bl.a. har det införts regler om vad abonnemangsavtal skall innehålla och om förfarandet vid avstängning av abonnemang. Den 1 juli 1999 trädde även vissa regler om nummerportabilitet och förval i kraft. Med nummerportabilitet avses att en abonnent skall kunna behålla sitt telefonnummer när denne byter teleoperatör. Det infördes en skyldighet för teleoperatörer som tillhandahåller teletjänster i det fasta telenätet eller digital mobiltelefoni att införa funktioner i telenäten som medger att telefonnummer kan lämnas över till en annan teleoperatör om abonnenten begär det. Med förval avses att abonnenten skall ha möjlighet att, efter överenskommelse med valfri teleoperatör, få sina utgående samtal för en viss tjänst automatiskt kopplade via denne operatörs telenät. Tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänster i det fasta telenätet eller digital mobiltelefoni skall se till att abonnenterna har möjlighet att genom förval välja de tjänster som erbjuds av sam- trafikerande teleoperatörer. Regeringen har i syfte att öka konkurrensen och mångfalden på mobiltelemarknaden i januari år 2000 förelagt riksdagen propositionen Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden (prop. 1999/2000:57). I den föreslås att operatörer som innehar klient för mobila teletjänster skall tillgodose en begäran om att på marknadsmässiga villkor upplåta ledig kapacitet i nätet. Lag om radio- och teleterminalsutrustning Regeringen överlämnade den 20 januari 2000 en proposition om en ny lag om radio- och teleterminalutrustning m.m. (prop. 1999/2000:51). Genom lagförslaget genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse. Lagen inne- håller regler om bl.a. mobiltelefoner och modem och sådana produkters användning, utsläppande och fria rörlighet på marknaden. Genom den nya lagen minskas omfattningen av de egenskapskrav som ställs på produkterna och procedurerna för bedömningen av överensstämmelse med dessa krav förenklas. Lagen föreslås träda i kraft den 8 april 2000, då direktivet skall börja tillämpas i medlemsstaterna. Skyddet av personuppgifter Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter antogs den 24 oktober 1995. Efter beslut av regeringen den 15 juni 1995 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att bland annat göra en total revision av datalagen och analysera på vilket sätt EG-direktivet om personuppgifter skulle genomföras i svensk lagstiftning. Kommittén antog namnet Datalagskommittén. Den 2 april 1997 avgav kommittén betänkandet Integritet-Offentlighet-Informationsteknik (SOU 1997:39). Datalagskommittén föreslog att datalagen skulle ersättas av en ny lag och personuppgiftslagen (1998:204) trädde i kraft den 24 oktober 1998. I samband med ikraftträdandet möttes lagens regler om överföring av personuppgifter till tredje land av kritik. Reglerna ansågs medföra en oönskad begränsning av möjligheten att använda sig av modern informationsteknik, som t.ex. elektronisk post eller elektroniska anslagstavlor. Flera exempel nämndes i debatten där en tillämpning av personuppgiftslagens regler ansågs leda till orimliga resultat eftersom uppgifterna bedömdes vara harmlösa i den meningen att en spridning av uppgifterna inte borde kunna leda till någon integritetskränkning. Detta ledde till en lagändring 1 januari 2000 (prop. 1999/2000:11). Numera är överföring inte längre är förbjuden till länder som har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifter. Vidare har ringa fall av överträdelser av personuppgiftslagen avkriminaliserats. Ändringarna är nu genomförda och har trätt i kraft den 1 januari 2000. Ny bokföringslag Den nya bokföringslagen (prop. 1998/99:130 trädde i kraft 1 januari 2000 reglerar bl.a. kretsen av bokföringsskyldiga, räkenskapsår, löpande bokföring, avslutande av den löpande bokföringen och arkivering av räkenskapsinformation. Lagen syftar till att tillgodose behovet av skydd för det bokförings- skyldiga företagets borgenärer och det allmänna samt företagets ägare, medlemmar och anställda. Den är utformad som en ramlag och skall kunna tillämpas oberoende av vilken teknik som används vid bokföringen. I lagen används uttrycket räkenskapsinformation som beteckning för vissa i bokföringen förekommande sammanställningar av information. Räkenskapsinformation skall bevaras i vanlig läsbar form, i format som kan läsas med förstoringshjälpmedel eller i annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas med tekniskt hjälpmedel. Kravet på att varannan länk i bokföringskedjan skall vara i vanlig läsbar form (den s.k. varannanlänksprincipen) är borttagen. IT-kommissionens rättsliga observatorium I 1996 års IT-proposition framhölls att ett mål var att finna effektiva former för en kontinuerlig rättslig uppföljning av den snabba utvecklingen på IT-området. Inom IT-kommissionen har ett IT-rättsligt observatorium bildats. Dess inledande arbete beskrevs i regeringens skrivelse till Riksdagen 1998/99:2, avsnitt 4.1.10. Observatoriet har inom ramen för av IT- kommissionen prioriterade områden att självständigt ta upp de ämnen som Observatoriet finner anledning att belysa. Arbetet sker genom nätverk bestående av experter på olika rättsområden och även på vissa angränsande områden, t.ex. teknikutveckling, samt av jurister och andra inom företag, organisationer och myndigheter. Totalt omfattar nätverket nu närmare 130 personer. Seminarier och hearingar anordnas, ibland i samarbete med andra intressenter t.ex. Stiftelsen för rättsinformation och Nätverk för Europarättsforskning. Resultaten av Observatoriets projekt redovisas bl.a. i en särskild skriftserie. Projekt som bedrivs eller bedrivits är t.ex. rättspolitik på IT-området, dvs. grundläggande frågor rörande IT och rättsordningen, ny associationsrätt, konsumenträttigheter i informationssamhället, åtgärder mot s.k. spam (massutskick av e-post- meddelanden med reklam till personer som inte har begärt dem), e-post på arbetsplatsen samt digital straffrätt och straffprocessrätt. Informationssäkerhet Ett säkrare och stabilare Internet i Sverige I 1996 års IT-proposition framhölls det att det var angeläget att, med bibehållande av Internets öppna karaktär, öka uthålligheten i den organisation av gemensamma, konkurrensneutrala funktioner som krävdes för administrationen och utvecklingen av nätet. Syftet var också att minska nätets sårbarhet för störningar samt att undersöka för- utsättningarna att öka användbarheten genom ett regelverk som är tekniskt sunt avseende bl.a. namn- och adressplan, utveckling av vägvalsregister, administration av säkerhetsnycklar samt utveckling av en nationell sökstruktur. Avsikten var också att i detta arbete bygga vidare på den delvis unika kompetens på området som utvecklats i Sverige. Sammanfattningsvis var syftet att minska nätets sårbarhet för störningar samt att undersöka förutsättningarna att öka användbarheten genom ett regelverk som är tekniskt sunt. I det följande redogörs för utvecklingen på säkerhetsområdet. Adresseringssystemet på Internet Adresseringssystemet på Internet är viktigt för säker funktion av Internet. För att en adress på Internet skall kunna användas till att hitta rätt dator på nätet, måste det finnas en översättningsfunktion som omvandlar domännamnet (t.ex. regeringen.se) till en adress som anger var på nätet datorn finns (t.ex. IP-numret 194.52.220.6). På så vis kan information skickas rätt över Internet. Det distribuerade system som i dag fungerar som översättare mellan domännamn och nätadresser kallas domännamnssystemet (DNS). Många har möjlighet att göra ändringar i DNS, vilket medför risker, eftersom falska uppgifter öppnar möjligheter för obehöriga att styra om trafik, avlyssna eller förvanska information och störa transaktioner. Det har nu utvecklats en standard för säker hantering av domännamns- information – Secure DNS (DNSSEC). Den statliga Domännamns- utredningen (K 1998:09) skall beakta utvecklingen av funktioner för att säkerställa informationskvaliteten i DNS samt föreslå åtgärder för att påskynda införandet av Secure DNS för toppdomänen .se. Utredningen skall att redovisa sina slutsatser under våren 2000. Oberoende drift av den svenska delen av Internet Post- och telestyrelsen (PTS) har fått i uppdrag att utreda hur den svenska delen av Internet skall kunna drivas oberoende av funktioner utomlands (bl.a. vägvalsregister, domännamnssystemet och enhetlig nationell tidsangivelse) och hur detta skall kunna kontrolleras. Behovet av en testmiljö för detta ändamål, testmiljöns innehåll och inriktning skall också prövas. PTS skall särskilt uppmärksamma vilka krav som telelagen ger möjlighet att ställa på teleoperatörena inom detta område. Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 2000. Knutpunkterna för den svenska delen av Internet placeras i skyddade anläggningar som PTS har låtit bygga på olika orter. Olika Internet- operatörers nät kopplas ihop i dessa knutpunkter där även DNS-servrar, tidgivningsservrar och andra gemensamma servrar placeras. De bergskyddade anläggningarna är fullträffskyddade mot precisions- styrda robotar och bomber. De har skydd mot EMP (elektromagnetisk puls från kärnvapen), HPM (högeffekt pulsad mikrovågsstrålning), stridsgas och brand. De har eget kylsystem, egen reservkraft och är anslutna till flera transmissionsnät. PTS för en dialog med NetNod Internet Exchange i Sverige AB (som ansvarar för knutpunkterna) och teleoperatörerna om deras tekniska utveckling och hur näten bör förbättras av beredskapsskäl. PTS upphandlar åtgärder för att minska sårbarheten mot såväl fysisk bekämpning som IT-angrepp i fred och i krig. Flera knutpunkter kan anordnas när Internet och bredbandsnät utvecklas. Lagstiftning och regler som underlättar informationsutbyte Enligt 1996 års IT-proposition kunde IT-utvecklingen inte bara vila på teknisk utbyggnad av infrastrukturen. Den tekniska utvecklingen skulle kompletteras med lagstiftning och regler som underlättade informations- utbytet. Utvecklingen måste ske stegvis och styras av användarnas behov. Nedan beskrivs utvecklingen för några säkerhetsfrågor inom området. Den svenska toppdomänen .se Det är ett samhällsintresse att den svenska delen av Internet fungerar väl. Det är därför viktigt att domännamn i Sverige handhas på ett sätt som garanterar god tillgänglighet hos Internetsystemet. Den statliga Domännamnsutredningen (K 1998:09) skall granska och utvärdera hur domännamn under huvuddomänen .se behandlas i dag. Vid granskningen skall utredaren undersöka hur domännamnsinnehavarnas och andra användares behov av effektivitet, rättssäkerhet, teknisk funktionalitet, driftsäkerhet och kostnadseffektivitet tillgodoses. Den enskilde användarens behov skall särskilt beaktas. Även behovet av skydd för vissa personnamn, firmanamn, varumärken eller andra immateriella rättigheter vid tilldelningen av domännamn skall beaktas. Därvid ingår dock inte att överväga materiella ändringar i gällande bestämmelser. Om analysen ger anledning till det, skall utredaren lämna de författnings- förslag som behövs. Utredaren skall redovisa sina resultat under våren 2000. Elektroniska signaturer Elektronisk handel och annan elektronisk kommunikation kommer, i allt större utsträckning, att bedrivas mellan parter som inte är kända för varandra. Kraven på säker identifiering av motparten liksom kraven på skydd mot insyn i meddelanden kommer därför att växa. För att uppnå säker elektronisk kommunikation används olika former av krypterings- teknik. Det är vanligt att skilja på kryptering som görs för att skydda innehållet i ett meddelande från insyn och kryptering som görs för att skapa en s.k. digital signatur. En digital signatur säkerställer avsändarens identitet och skyddar ett dokument mot förvanskning. För att markera att man inte vill binda sig till den teknik som för närvarande används för att framställa signaturer används inom EU i stället det mer teknikneutrala begreppet elektronisk signatur. I fortsättningen används genomgående detta begrepp. Inom Regeringskansliet har arbetet med att utforma regler för att främja användningen av elektroniska signaturer och bidra till dess, rättsliga erkännande bedrivits under flera år. Detta arbete sker med beaktande av internationellt regleringsarbete, särskilt EG-direktivet om elektroniska signaturer. Frågan om elektroniska signaturer och regler som underlättar dess, användande har behandlats i departements- promemorian Digitala signaturer – en teknisk och juridisk översikt (Ds 1998:14). Promemorian har legat till grund för svenska ståndpunkter i arbetet med Europeiska kommissionens förslag till direktiv om elektroniska signaturer. Den 30 november 1999 antogs Europaparla- mentets och rådets direktiv om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer EG/99/93. Direktivet syftar till att främja användandet av elektroniska signaturer och bidra till deras rättsliga erkännande. Det är avsett att fastställa ett rättsligt ramverk för elektroniska signaturer och vissa certifikattjänster för att säkerställa en väl fungerande inre marknad. Inom Näringsdepartementet har det utarbetats ett förslag till hur en svensk reglering om elektroniska signaturer skall se ut (Ds 1999:73). Utgångspunkten för den svenska regleringen är att skapa stabila spelregler för användare av elektroniska signaturer. Regleringen skall vara teknikneutral och öppen för den tekniska utvecklingen på området. Direktivets regel om elektroniska signaturers rättsliga verkan kommer inte att påverka svensk rätt nämnvärt, eftersom svensk rättsskipning bygger på principen om fri bevisprövning. Detta innebär att när en domare skall bedöma och värdera bevisningen är denne obunden av lagregler. Det finns således ingen begränsning i svensk rätt om att åberopa eller beakta elektroniska signaturer eller andra IT-tillämpningar som bevisning i en domstolsprocess. En proposition om elektroniska signaturer planeras att föreläggas riksdagen i maj 2000 och en lag om elektroniska signaturer skulle kunna träda i kraft den 1 januari år 2001. Ökad medvetenhet om sårbarhet och ökad säkerhet i IT-tillämpningar Enligt 1996 års IT-proposition skulle användningen av IT breddas och utvecklas genom att medvetenheten ökades om sårbarhet i olika IT- tillämpningar och att den faktiska säkerheten höjdes. Vidare skulle kunskapen ökas om hur man skyddar sig mot olovlig verksamhet. Nedan kommenteras hur arbetet har bedrivits på några områden. Förberedelsearbetet inför skiftet till år 2000 Regeringen har prioriterat förberedelsearbetet inför skiftet till år 2000. Regeringen beslutade att tillkalla en särskild delegation för att behandla frågor rörande omställningen av datorer och system vars funktioner måste ses över inför år 2000 (dir. 1998:10). En delrapport lämnades till regeringen den 1 oktober 1999 och en slutrapport kommer att lämnas den 31 mars 2000. Regeringen har överlämnat två lägesrapporter beträffande omställ- ningsarbetet till riksdagen, en i november 1998 (skr. 1998/99:40, bet 1998/99:TU4, rskr. 1998/99:149) och en i maj 1999 (skr. 1998/99:111, bet. 1999/2000:TU3, rskr. 1999/2000:18). Slutligen redovisades läget inför skiftet till år 2000 till riksdagen muntligen av näringsministern den 30 november 1999. Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att ett omfattande arbete lagts ned av aktörerna samt att årsskiftet passerades utan allvarliga störningar i samhället. Statskontorets arbete Statskontoret skall stödja myndigheterna inom IT- och teleområdet, så att en enhetlig, säker och stabil elektronisk infrastruktur utvecklas inom det statliga området samt att villkoren förbättras och kostnaderna sänks för myndigheterna. Följande aktiviteter har genomförts: Det har skett en vidareutveckling och testverksamhet vad gäller användning av aktiva (smarta) kort inom offentliga sektorn, bl.a. genom Statskontorets upphandling av aktiva kort med tillhörande krypterings- och certifikattjänster. Korten används vid inloggning i den egna organisationens IT-system, för säker kommunikation inom organisa- tionen eller med omvärlden, för elektronisk signering i verksamheten m.m. Vidare pågår arbete vid Statskontoret och andra myndigheter vad gäller utveckling av ett spridnings- och hämtningssystem (SHS) för effektivt och säkert informationsutbyte mellan myndigheter och andra organisationer samt mellan myndigheter och allmänheten. SHS är en generell dokumenttransportör mellan olika verksamhetssystem. Genom en gemensam standard för informationsutbytet kan effektiviteten ökas samtidigt som kostnaderna minskas. Dessutom förenklas informations- utbytet mellan medborgare, företag och offentlig sektor. Statskontoret har publicerat Handbok i IT-säkerhet. Handboken ger en allmän introduktion till området IT-säkerhet och informationssäkerhet samt råd avseende policy, ansvar och organisation av säkerhetsarbetet samt anvisningar för genomförande av skyddsåtgärder. Den är avsedd att användas av såväl större som mindre organisationer inom den offentliga sektorn och näringslivet. Det pågår också ett annat handboksprojekt, Handbok för CIRT, mellan Svenska Arbetsgivareföreningen, Rikspolisstyrelsen och Statskontoret. CIRT står för Computer Incident Response Team och handboken inne- håller råd för hantering av IT-relaterade incidenter (tillbud och olyckor). Målgruppen utgörs av organisationer inom den offentliga sektorn samt näringslivet och handbokens syfte är att öka dessa organisationers förmåga att agera effektivt vid incidenter. Ledningsystem för informationssäkerhetet Ett projekt med deltagare från såväl industriföretag, säkerhetskonsulter och IT-revisorer som Statskontoret och SAF/Näringslivets säkerhets- delegation har under år 1999 resulterat i den nya svenska standarden SS 62 77 99, Ledningssystem för informationssäkerhet. Det är en direkt översättning en brittisk standard. Standarden är inriktad på alla former av informationshantering, oavsett om den är IT-stödd eller inte. Standarden berör tre olika områden, tillgänglighet (att behöriga användare har tillgång till informationen), riktighet (att informationen är korrekt) och sekretess (att obehöriga inte kommer åt informationen). Standarden kan användas som grund för tredjepartscertifiering av företags ledningssystem för informations- säkerhet, men den kan också användas som grund för självutvärdering. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) har utarbetat en ordning för ackreditering (kontroll av kontrollörer) av certifieringsorgan inom område. Inom kort kommer den första ackrediteringen att ske. I arbetet med att inleda pilotcertifieringar deltar ett 30-tal intressenter som representerar företag, myndigheter och organisationer. Sju företag och en myndighet arbetar för närvarande med målsättningen att bli certifierade under första hälften av år 2000. Certifiering mot standarden för informationssäkerhet bedöms av SWEDAC få mycket stor betydelse i framtiden, t.o.m. lika stor som för ISO 9000 (kvalitetsledningssystem), både inom svenskt näringsliv och offentlig förvaltning. Det är ett frivilligt sätt att visa att man arbetar medvetet med dessa säkerhetsfrågor. Certifieringen beräknas också att få en central roll inom området elektroniska signaturer då certifikatutfärdare kommer att behöva visa sin kompetens och oberoende. Detta sker genom att de ackrediterade certifieringsorganen gör löpande bedömningar av deras organisation och verksamhet mot kraven i SS 62 77 99 Sverige medverkar i det internationella samarbetet kring ISO/IEC– standarden IS 15408 Evaluation Criteria for IT Security genom Försvarets Materielverk och Försvarsmakten. Det är en standard för säkerhetscertifiering av IT-system och IT-produkter. Till skillnad från SS 62 77 99 är detta en produktcertifiering, dvs. avser IT-säkerheten hos enstaka produkter och tekniska system. Detta är av speciellt intresse för samhällskritiska tillämpningar och för inbyggd datorutrustning och program i sådana system. Kryptografi IT-kommissionen och Statskontoret har, var för sig, under våren 1999 inkommit med ett förslag om organisation för hantering av certifikat och krypteringsnycklar i Sverige. Dessa frågor bereds inom Regerings- kansliet. Som en del i detta arbete har regeringen givit Statskontoret i uppdrag att utreda behoven av åtgärder för att tillgodose kraven på säker elektronisk överföring av dokument och meddelanden till, från och inom statsförvaltningen. Statskontoret skall utreda vilka olika typer av certifikat och övriga tjänster rörande kryptonycklar för olika ändamål som behövs i myndigheternas verksamhet. Statskontoret skall redovisa vilka krav som bör ställas på de olika certifikaten och tjänsterna och därvid beakta det arbete som pågår inom EU med ett direktiv om elektroniska signaturer. Arbetet bedrivs, i enlighet med uppdraget, tillsammans med sex myndigheter som har stora behov av att utveckla elektroniska tjänster, nämligen Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Centrala studiestöds- nämnden, Patent- och registreringsverket och Lantmäteriverket. Rapporten (Infrastruktur för säker elektronisk överföring till, från och inom statsförvaltningen), rapport 2000:7, har överlämnats till regeringen i februari 2000. Inom näringslivet pågår en omfattande utveckling av kryptoprogram för civil användning. Telekommunikationer Inom telekommunikationsområdet har Post- och telestyrelsen (PTS) initierat två projekt för att förbättra skyddet mot IT-angrepp. Det första handlar om intrångsanalyser och det andra är ett tvåårigt projekt med rapporter om intrångsincidenter från teleoperatörerna. PTS har initierat intrångsanalyser med hjälp av s.k. aktiv IT-kontroll hos teleoperatörerna. En grupp med kvalificerade IT-säkerhetsexperter har fått i uppdrag att pröva om det går att utifrån, via telenät, ta sig in i teleoperatörens styr- och övervakningsnät. Efterföljande analyser skall leda till att åtgärder vidtas för att försvåra intrång. PTS delfinansierar analyserna av beredskapsskäl. PTS får del av resultaten av intrångsanalyserna och de motåtgärder som teleoperatören vidtar av kommersiella skäl. Skyddsåtgärder mot fientliga angrepp i större skala analyseras. Preliminärt kan sägas att analyserna har givit underlag för åtgärder som vidtagits av berörda operatörer. PTS avser att starta ett projekt som försöksvis under cirka två år skall ta emot rapporter om intrångsincidenter från teleoperatörerna, för att analysera dem och informera andra operatörer om hur angreppsmetoder förändras och på vilket sätt skydd och motåtgärder kan åstadkommas. Vad gäller telekommunikationssäkerhet inom totalförsvaret har Försvarsmakten uppgiften att leda och samordna totalförsvarets signal- skyddstjänst. Denna verksamhet har varit mycket framgångsrik. Det finns kryptosystem, godkända för att skydda text-, fax-, tal- och datameddelanden med försvarssekretess, inom mer än fyrtio centrala totalförsvarsmyndigheter och många av deras regionala och lokala enheter. System används även av försvarsindustrin och i internationellt arbete. Hos varje användare leds och utförs signalskyddsverksamheten av utbildad personal. Ett lätthanterligt system för starkt skydd av elektronisk post saknas dock fortfarande, huvudsakligen beroende på brister i datasäkerheten. Inte heller har system för kryptering av mobiltelefon- samtal på ett för totalförsvarets behov säkert sätt anskaffats i tillräcklig mängd. För kryptering av information som inte omfattas av försvarssekretess finns produkter på marknaden. Försvarsmakten kan biträda myndig- heterna i bedömningen av systemens kryptologiska styrka. Funktion för IT-incidenthantering Incidentrapportering är ett strategiskt verktyg när det gäller informationssäkerhet. Regeringen har i Förändrad omvärld – omdanat försvar (prop. 1998/99:74) behandlat inrättandet av en IT-incident- hanteringsfunktion. för att övervaka i första hand statsförvaltningens informationssystem. Syftet med en sådan funktion är att kunna skilja mellan osystematiska och okvalificerade angrepp å ena sidan, och kvalificerade, systematiska angrepp å den andra. Funktionen för hantering av IT-incidenter skulle fungera både som driftövervaknings- central och kvalificerad rådgivare vid fel eller större störningar i nätet samt innehålla s.k. responsfunktioner, vilket bl.a. innebär att i realtid kunna spåra ursprunget till ett dataangrepp. På sikt bör även privata organisationer för hantering av IT-incidenter (teleoperatörer, Internet- operatörer, intressorganisationer m.fl.) via avtal kunna ansluta sig. Regeringen uppdrog den 25 november 1999 åt Post- och telestyrelsen att utreda förutsättningarna för att inrätta en särskild funktion för hantering av IT-incidenter. I uppdraget ingår att utarbeta ett förslag på hur funktionen skall organiseras (huvudman, bemanning, rapportering m.m.) för ett system med rapportering av IT-incidenter, sammanställning av statistik och analyser av incidenter. PTS skall föreslå lämplig ansvarsfördelning mellan aktörerna, klarlägga behov av samarbete och kanaler för informationsförmedling m.m. Uppdraget, som skall utföras i samverkan med berörda myndigheter och näringslivet, skall vara slutfört senast den 1 september 2000. Samhällsviktiga datasystem Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har en samordnande roll när det gäller arbetet med att inom det civila försvaret uppnå en acceptabel säkerhetsnivå i samhällsviktiga datasystem. Regeringen beslutade den 26 juni 1997 med tillägg i 22 a § i beredskapsförordningen (1993:242, 1997:649), att en beredskaps- myndighet som i sin verksamhet under höjd beredskap är i behov av elektronisk informationsbehandling ansvarar för att data- och kommunikationssystem uppfyller sådana säkerhetskrav att myndighetens uppgifter kan utföras på ett tillfredsställande sätt (1997:649). De säkerhetsanalyser som ÖCB genomför fokuseras på eventuella brister inom datasystemsäkerheten och förhållanden som har betydelse för säkerheten. Säkerhetskraven faställs av myndigheten själv och därefter bedöms överensstämmelsen mot de uppställda kraven. I bedömningen ingår att gå igenom säkerhetsplaner, ansvarsfördelning, behörighet, datakommunikation, driftsäkerhet, avbrottsplanering m.m. Positiva effekter av genomgången är att bristområden i såväl fred som krig identifieras och att verksamhetens sårbarhet redovisas i förhållande till de uppställda kraven på ett överskådligt sätt. Under perioden 1994– 1998 har drygt 300 analyser genomförts hos kris- och krigsviktiga företag, myndigheter, länsstyrelser och kommuner. Informationsoperationer Regeringens arbete inom informationsoperationsområdet fortsätter. Arbetsgruppen om informationskrigföring (Ag IW, Fö 1997:A) har överlämnat sina förslag på informationskrigsföringsområdet. Regeringens syn på den fortsatta berednings- och utredningsarbetet av gruppens förslag redovisas i Förändrad omvärld – omdanat försvar (prop. 1998/99:74) och i Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30). Arbetet för att öka grundsäkerheten i samhällsviktiga IT-system genom att minska riskerna för och effekterna av såväl IT-incidenter som mer allvarliga informationsattacker har hög prioritet. Den internationella utvecklingen har tydligt visat att detta är en säkerhetsfråga som berör hela samhället. Det är viktigt för Sverige att aktivt stödja internationella avtal och regler för spårningar av t.ex. dataintrång utan tidsfördröjning över nationsgränser. I det senare fallet har G8:s kommitté på området uttalat rekommendationer i denna riktning, vilka senare också EU:s ministerråd ställt sig bakom. De rent militära aspekterna på informationskrigföring omfattar en rad defensiva åtgärder för att säkra militära lednings- och IT-system, vapensystems funktionalitet m.m. Enligt regeringen är det viktigt att de offensiva metoderna studeras noga för att erhålla defensiv kompetens och förmåga, samt för att ha förmåga att slå tillbaka mot en angripande stat. I sammanhanget kan nämnas att gränsen mellan militära och civila operationer knappast är helt klar. Ett viktigt inslag i arbetet med att minska sårbarheten i informationssystemen är aktiv IT-kontroll. Aktiv IT-kontroll innebär att grupper av kvalificerade IT-säkerhetsexperter som har god kunskap om informationssystemens uppbyggnad och sårbarhet tillåts, under kontrollerade former, angripa informationssystem i syfte att finna sårbarheter. Arbetssättet har visat sig fungera väl när det gäller att bl.a. identifiera allvarlig sårbarhet i komplexa informationssystem och nätverk. Övningar och simuleringar av detta slag torde även kunna leda till viktiga erfarenheter för svenskt vidkommande – t.ex. för att identifiera de mest angelägna skyddsbehoven. Regeringen överväger att genomföra en sådan övningsverksamhet som redovisats ovan. De närmare formerna skall emellertid prövas ytterligare. Utifrån rapporterna från den av regeringen tillsatta arbetsgruppen för informationskrigföring sker inom försvarssektorn ett arbete för att höja IT-kompetensen som på sikt även ska kunna vara till nytta för det övriga samhället. Härvid kan nämnas, avseende organisatoriska åtgärder, det som regeringen i (prop. 1999/2000:30) Det nya försvaret har föreslagit i form av utveckling av s.k. IT-säkerhetsförband. Vid Försvarshögskolan har inrättats en funktion som biträder vid utbildning och övningar avseende informationsoperationer. Regeringen har dessutom i reglerings- brev för budgetåret 2000 avseende Försvarsmakten, uppdragit åt Försvarsmakten att med stöd av Försvarshögskolan genomföra en förberedande övning för att öka säkerheten i samhällsviktiga informationssystem. Försvarsmakten skall vidare, efter samråd med berörda myndigheter, redovisa ett förslag till en metod för hur aktiv IT- kontroll kan bedrivas i informationssystem av samhällsviktig karaktär samt lämna förslag till vilka informationssystem av betydelse för totalförsvaret som skulle kunna omfattas av en sådan kontroll. Kompetens inom IT-området Enligt 1996 års IT-proposition var en genomgripande reformering av utbildningen nödvändig för att informations- och kunskapssamhället skulle få en reell innebörd och nå alla medborgare. Det gällde att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att bibehålla och förstärka idealen för ett samhälle där individerna utvecklas till fria och självständiga medborgare. Skolväsendet Enligt 1996 års IT-proposition skulle kunskaper om IT och dess användningsmöjligheter föras in på alla nivåer i utbildningsväsendet inom tre år. Förändringar i läroplaner Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) anger ”Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk, utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och teknik. Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas i såväl skapande processer som i tillämpning.” Av läroplanens mål för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) framgår att skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola skall kunna använda informationsteknik som ett verktyg för kunskapssökande och lärande. Skolverket har i arbetet med revidering inför år 2000 anlagt ett IT-perspektiv i det generella kursplanearbetet. Kursen datorkunskap under ämnet datoranvändning är för flertalet gymnasieprogram och skall ge den kompetens som krävs för att eleverna skall kunna använda datorer som verktyg i andra ämnen och är den enda kurs som ger en ren dator- och programkunskap för användare. Innehållet anpassas mot vald studieinriktning. Övriga kurser i ämnet datorteknik är avsedda att i olika kombinationer ge kompetens för olika tekniska arbetsuppgifter i företag och förvaltningar. Samtliga dessa kurser erbjuds både inom elprogrammet och inom det nya teknikprogrammet, dels som inriktningskurser för inriktning informationsteknik och dels som valbara kurser. Vissa kurser finns även som valbara kurser i andra program. Kommunal vuxenutbildning och kunskapslyftet Inom kunskapslyftet är datakunskap det i särklass största ämnet både när det gäller verksamhetspoäng och andel kursdeltagare. Av deltagarna i Kunskapslyftet deltog ca 17 procent i ämnet datakunskap våren 1998. Även inom de lokala kurserna utgör ämnet datakunskap som den i särklass största andelen, ca 33 procent. De lokala kurserna beslutas av de lokala styrelserna i varje kommun. Innehåll och kvalitet hos dessa kurser kan variera kraftigt från kommun till kommun. Kvalificerad yrkesutbildning Inom försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) finns drygt 200 olika utbildningar inom 14 branschområden. Tillverkning och informationsteknik är de dominerande sektorerna, där drygt hälften av utbildningarna finns. Regeringen har avsatt medel motsvarande drygt 12 000 platser fr.o.m. år 1999. KY avser yrkesbefattningar med IT- specialistkompetens. Utbildningsanordnare är kommuner, landsting, högskolor och privata företag. Folkbildning I överensstämmelse med syftet för bidraget till folkbildningen anger Folkbildningsrådet mål för verksamheten samt fördelar bidrag till studieförbund och folkhögskolor. Detta innebär en avsevärd frihet för folkbildningens organisationer. En av grundtankarna med folk- bildningens pedagogik är att deltagarna skall ifrågasätta och sätta saker i sitt sammanhang. Den bredare IT-kompetensen förutsätter dessa egenskaper. Det handlar inte bara om att hämta in information utan även om att bearbeta informationen och kritiskt värdera den. Datakurser är populärt i folkbildningen. I kurskatalogen för 1999/2000 erbjuder ca 40 folkhögskolor utbildning med datainriktning. Dessa kurser är ofta grundläggande. Ett flertal skolor erbjuder en bredare IT utbildning ofta kombinerad med multimedia, där inslag av desktop publishing m.m. ingår. Flera av folkhögskolorna erbjuder utbildningar i IT och multimedier. Inom studieförbunden bedrivs utbildning i datorkunskap och de programvaror som är gängse. Flera av kurserna är så kallade grundkurser. Ett antal är speciellt riktade till seniorer och invandrare oavsett kön. Andra kurser är utformade för enbart kvinnliga deltagare. Könsfördelningen och datorer I Skolverkets rapport Informationstekniken i skolan – en forskningsöver- sikt redovisas att flera forskare pekar på att flickor har mindre intresse för tekniken i sig till skillnad från vad pojkar har. Forskningsgenomgångar har dock inte kunnat finna stöd för någon skillnad mellan pojkars och flickors datoranvändning hos barn i förskolan. Inte heller hos lågstadiebarn visar det sig finnas någon skillnad. Attityderna utvecklas framförallt i tonåren, då kön och könsidentitet blir viktigt för både pojkar och flickor. Pojkar har ofta större erfarenhet av datorer och det är vanligare att pojkar har en egen dator hemma än att flickor har det. Pojkar har också mer allmänt positiva attityder till datorer. En positiv attityd till att arbeta med datorer förklaras däremot mer av om individen har deltagit i en datorkurs i skolan. Detta visar att skolans grundläggande datorutbildning är av särskild vikt för flickorna. Skolan kan faktiskt spela en kompensatorisk roll. I de utvärderingar som Skolverket genomför av kunskapslyftet märks tydliga skillnader mellan män och kvinnors val av ämnen. Kvinnorna är i majoritet totalt sett i kunskapslyftet och den kommunala vuxenutbildningen. Kvinnorna är i majoritet även när det gäller ämnen med datainriktning. Tillgången till datorer i olika skolformer Inom ramen för regeringsuppdraget “Den nationella datapolitiken för skolområdet“ kartlade Skolverket år 1993 skolans datoranvändning i kvantitativa termer. Studien omfattade grundskolan, gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen och särskolan. Studien genomfördes på nytt åren 1995, 1997 och 1999 och omfattade då samtliga skolhuvudmän. Studierna visar att antalet datorer har ökat kraftigt under perioden. Antalet elever per dator har varit lägst i glesbygdskommuner, men skillnaderna har utjämnats mellan varje mättillfälle. Datorer för undervisning i olika skolformer Under perioden 1993–1999 har datortätheten i grundskolan ökat från 38 elever per dator 1993 till 10 elever per dator 1999. Antalet datorer för undervisning har under samma period ökat från 21 143 år 1993 till 101 602 datorer 1999. Datortätheten för fristående grundskolor har ökat från 12 elever per dator 1995 till 10 per dator 1999. I gymnasieskolan har under perioden 1993–1999 antalet datorer ökat från 22 728 datorer till 63 733. Datortätheten var 1993 10 elever per dator och 5 elever per dator 1999. I fristående gymnasieskolor har datortätheten fördubblats sedan 1995 och uppgår 1999 till tre elever per dator. Antalet datorer i komvux ökade med 41 procent mellan 1995 och 1997 och med 28 procent mellan 1997 och 1999. Antalet heltidsstuderande vid komvux har ökat i samma takt vilket gör att datortätheten varit oförändrad de senaste åren, 9 elever per dator. Tabell 1 Datorer för undervisning i olika skolformer Undervisnings- datorer 1993 1995 1997 1999 Antal datorer Antal elever per dator Antal datorer Antal elever per dator Antal datorer Antal elever per dator Antal datorer Antal elever per dator Kommunal grundskola 21143 38 45013 19 72899 13 101602 10 Fristående grundskola 1526 12 2175 12 3182 10 Kommunalt gymnasieskola 22728 10 38053 8 49960 6 63733 Kommunal + landsting 24191 11 40547 8 53168 6 65075 5 Gymnasieskola Fristående gymnasieskola 974 6 1413 5 2692 3 Komvux 4417 * 8286 8 11663 9 14906 9 Kommunal + landsting 1294 8 1821 6 2271 4 2429 4 Särskola Fristående särskola 48 5 47 7 63 5 Särvux 388 6 314 8 580 4 Specialskolor 196 4 209 4 311 3 Statens skolor för vuxna 25 ** 52 ** 43 ** Sameskola 16 8 40 4 * 17 * Kunde ej redovisas ** Ej relevant Datorer för undervisning per kommungrupp Glesbygdskommuner har på såväl grundskole – som gymnasienivå haft färre elever per dator än övriga kommungrupper, men dessa skillnader har utjämnats allt mer vilket framgår av nedanstående tabell. I komvux däremot är antalet elever per dator högst i storstäder och glesbygdskommuner, 13 respektive 12 elever per dator. Högst datortäthet har gruppen mindre övriga kommuner, 5 elever per dator. Tabell 2 Antal elever per dator i kommunal grundskola och gymnasie- skola per kommungrupp Elever per dator 1993 Elever per dator 1995 Elever per dator 1997 Elever per dator 1999 Grund skola Gymnasie skola Grund skola Gymnasie skola Grund skola Gymnasie skola Grund skola Gymnasie skola Storstäder* 54 13 22 10 12 10 10 9 Förorts- kommuner 38 12 21 9 14 7 10 6 Större städer 39 11 18 8 14 6 10 5 Medelstora städer 39 10 19 8 13 5 10 4 Industri- kommuner 32 6 19 5 13 5 10 4 Landsbygds- kommuner 36 8 19 6 12 6 9 5 Glesbygds- kommuner 23 7 14 5 8 5 7 4 Större övriga kommuner 37 11 21 7 12 6 9 5 Mindre övriga kommuner 34 6 22 4 12 5 9 4 Totalt 38 10 19 8 13 6 10 5 *Uppgifter från Malmö saknas för 1995 Datorernas placering Sedan 1995 har andelen undervisningsdatorer i grundskolan placerade i klassrum ökat och i dag är tre fjärdedelar av dessa placerade i klassrum. Andelen datorer i gymnasieskolan som är placerade i datasalar är fortfarande hög, till skillnad från grundskolan. Orsaken till detta kan vara att det inom de flesta gymnasieprogrammen finns speciella datorämnen eller kurser som kräver att alla elever i en undervisningsgrupp har tillgång till var sin dator samtidigt. 1993 var 12 procent av datorerna placerade i klassrum och 1999 var motsvarande andel 36 procent. Spridning och användning av IT i skolan Det framhölls i 1996 års IT-proposition att spridningen och användningen av IT i skolorna var mycket ojämn, vilket var ett problem som måste lösas. Sedan dess har en rad satsningar gjorts och görs för närvarande för att öka spridningen och användningen av IT i skolorna. Nedanstående sats- ningar är exempel på detta. Anslutning till Internet År 1995, när den första undersökningen om skolors tillgång till Internet gjordes, var andelen grundskolor med tillgång till Internet 17 procent, två år senare 56 procent och 1999 hela 86 procent. Motsvarande utveckling för gymnasieskolan är 68 procent 1995, 91 procent 1997 och 95 procent 1999. År 1999 hade 86 procent av alla grundskolor uppkoppling på Internet. Dessutom har 57 procent av undervisningsdatorerna i grundskolan tillgång till Internet. Glesbygdskommuner och större städer hade högst andel undervisningsdatorer uppkopplade på Internet, 77 procent respektive 63 procent. Lägst andel undervisningsdatorer med tillgång till Internet hade storstäder, 43 procent. År 1999 var 95 procent av de kommunala gymnasieskolorna upp- kopplade på Internet. 88 procent av undervisningsdatorerna i gymnasie- skolan hade dessutom tillgång till Internet. Högst andel, 94 procent, hade kommungrupperna storstäder respektive mindre övriga kommuner. Lägst andel undervisningsdatorer med tillgång till Internet hade landsbygds- kommuner, 75 procent. År 1995 hade 40 procent av de fristående gymnasieskolorna tillgång till Internet, 1997 69 procent och 1999 var andelen 91 procent. Datorer för lärarbruk I kommunala grundskolan har antalet lärare per dator minskat från 27 lärare per dator 1993 till 6 lärare per dator 1999, vilket är oförändrat i förhållande till 1997 års mätning. I fristående grundskolor delar 3 lärare på en dator jämfört med 4 lärare per dator 1997. I kommunala gymnasieskolor har datortätheten ökat från 7 lärare per dator 1993 till två lärare per dator såväl 1997 som 1999. I fristående gymnasieskolor har varje lärare en dator. Precis som för grundskolan och gymnasieskolan har antalet lärare per dator varit oförändrat i komvux de senaste två åren, 2 lärare per dator. Tillgång till e-post I kommunala grundskolor har 39 procent av eleverna och 66 procent av lärarna tillgång till e-post. I kommunala gymnasieskolor är motsvarande siffror 60 respektive 84 procent. För komvux uppgår tillgången till e-post till ca 30 procent (räknat på heltidsstuderande). Kommunernas IT-strategier Sedan 1995 har andelen huvudmän som uppger att de har någon IT-plan ökat kraftigt. Inom kommunal grundskola, gymnasieskola, komvux och särskola svarar nu två tredjedelar eller fler att de har plan. Av friskolorna har mindre är en tredjedel egna IT-planer. ITiS Den nationella satsningen på IT i skolan, ITiS, genomförs under tre år, 1999–2001. ITiS omfattar ungdomsskolan, dvs. förskoleklassen, grundskolan, särskolan, sameskolan, specialskolan och gymnasieskolan. Regeringens satsning omfattar en förstärkning av skolornas infrastruktur. Den består av dels ett särskilt statsbidrag för att förbättra skolornas anslutningar till Internet, dels av insatser som skall bidra till att alla elever och lärare får en egen e-postadress. Tyngdpunkten i ITiS-satsningen på kompetensutveckling har pedagogisk inriktning och omfattar 60 000 lärare i arbetslag. Det motsvarar 40 procent av lärarkåren i ungdomsskolan. Varje lärare som deltar i kompetensutvecklingen får disponera en multimediedator. Detta för att läraren ska nå den förtrogenhet som erfordras för att använda datorn som såväl ett professionellt redskap som ett pedagogiskt verktyg. KK–stiftelsen I KK–stiftelsens uppdrag att “främja en bred användning av IT“ ligger att initiera utbildning som når alla åldrar och alla miljöer. KK–stiftelsen gör detta genom att stödja utbildningar där IT blir ett naturligt inslag i pedagogiken. Stiftelsen bidrar till utveckling och ökad användning av IT- baserade läromedel och utveckling av den svenska multimedieindustrin. En viktig uppgift för stiftelsen är att även skapa läromedel som gör att elever med funktionshinder får tillgång till den nya tekniken. Totalt har ca 120 miljoner kronor satsats på utveckling av nya läromedel. Stiftelsen har gett bidrag till såväl kommersiella som icke-kommersiella läromedelsproducenter. Stiftelsen har givit projektbidrag inom ungdomsskola, vuxenutbildning och högskola. Den satsning på IT i ungdomsskolan som stiftelsen inledde år 1995 har genererat nära hundra pilotprojekt. Stiftelsen samverkar också med regeringens projekt ITiS och Skolverket för att sprida erfarenheter från projekten. Folkbildningen har fått ett särskilt uppdrag att utveckla distanspedagogik. KK–stiftelsen har för detta ändamål avsatt 50 miljoner kronor. Under perioden 1997–1998 bedrev ett 30-tal folk- högskolor och studieförbund försöksprojekt inom området öppet och flexibelt lärande med folkbildningsinriktning. KK–stiftelsen har avsatt en ram om totalt 90 miljoner kronor för utvecklingsinsatser inom folkbildningen åren 1999–2001. 50 miljoner kronor av dessa avser verksamheter kopplade till Distans- utbildningsmyndigheten (Distum). Andvändningen av resterande 40 miljoner kronor bestäms genom det avtal som slutits mellan KK– stiftelsen och Folkbildningsrådet. Folkbildningsrådet har mot bakgrund av detta inbjudit folkhögskolor och studieförbund att ansöka om medel för att öka IT-användningen i studieförbund och folkhögskolor. I dag pågår verksamhet där man integrerar IT i den “vanliga“ folkhögskolekursen, studiecirkeln eller kulturprogrammet. KK–stiftelsen har sedan år 1997 bedrivit ett forskningsprogram inom området IT och lärande, som i dagsläget rymmer 18 doktorander. År 1999 beslöt KK–stiftelsen att utveckla programmet. I samarbete med Landstingsförbundet driver KK–stiftelsen sedan år 1997 ett FoU-program ITHS–IT för hälso- och sjukvård. Programmet omfattar totalt 150 miljoner kronor och bägge parter satsar 75 miljoner kronor vardera. Utvecklingsarbetet i ett antal projekt drivs i samarbete med näringslivet, främst inom områdena data, kommunikation och medicinteknik. Skoldatanätet Skoldatanätets syfte är ytterst att utveckla IT-användningen i undervisningen. Skoldatanätet är en webbplats som ger goda förut- sättningar för de svenska skolorna att hämta information, publicera eget material och kommunicera med skolor inom och utom landet. En viktig roll för Skoldatanätet är att fungera som en mötesplats, att initiera och driva projekt samt att ge ekonomiskt stöd till ett antal större projekt som är viktiga ur ett nationellt perspektiv. Skoldatanätet har cirka 20 000 användare per dag, som i genomsnitt hämtar 90 000 sidor. Inom skoldatanätet öppnades den 24 april 1998 Multimediabyrån. En nätverks- baserad virtuell organisation med redaktörer spridda över hela landet placerade på skolor, universitet och kommunala resurscentra. I dag består byrån av tjänster såsom en Internetbaserad radiostation, ett projekthotell för samarbete och multimedial Internetpublicering, en multimedietidning, en cd–rom cirkel, ett ljud- och bildarkiv, multimedielänkar, frågelåda och ett antal ”idéböcker” om att skapa med multimedier. Detta innehåll förändras, fylls på och utvecklas hela tiden. Europeiska skoldatanätet (EUN) Utvecklingen av det europeiska skoldatanätet (EUN) innebär att det svenska Skoldatanätet kontinuerligt behöver utvecklas och anpassas för att fungera ihop med de andra europeiska skoldatanäten. Webb- plattformen utgör navet för EUN, som är ett nätverk av nätverk genom att det har länkar till de övriga skoldatanäten. Det nordiska skoldatanätet (Odin) Det nordiska skoldatanätet Odin grundades i mars 1994. De nationella skoldatanäten från de nordiska länderna är samlade i ett gemensamt nordiskt nätverk. I nätverket finns information om skolsamarbete, skolprojekt och praktisk information som t.ex. stipendier, överens- kommelser etc. Tack vare likheterna mellan skolsystemen i de nordiska länderna kan nätanvändarna dra nytta av innehållet i skoldatanäten i deras grannländer. Folkbildningsnätet Enligt 1996 års IT-proposition borde folkbildningen ta på sig viktiga uppgifter på IT-området till nytta för samhället och folkbildningens egen verksamhet. Folkbildningsnätet är öppet för studieförbund, folkhögskolor och andra folkbildningsorganisationer samt för de personer som är verksamma inom folkbildningen. Här kan t.ex. studieförbund och folkhögskolor lägga upp olika slags konferenser med deltagare från hela landet. De flesta konferenser är begränsade till en viss grupp och stängda för utomstående. Men där finns också några öppna konferenser som alla har tillgång till och som alla kan delta i genom att skriva egna inlägg eller besvara andras. På Folkbildningsnätet är det möjligt att delta i en studieverksamhet oberoende av tid och rum. Kompetensutveckling för lärare Enligt 1996 års IT-proposition var det viktigaste att ett engagemang och intresse i alla skolor skapades för IT som ett pedagogiskt verktyg. För samtliga lärarexamina finns det sedan den 1 januari 1998 målet att en student, för att få examen, skall ha förmåga att använda dator och andra informationstekniska hjälpmedel för egen inlärning och kunskap om hur dessa hjälpmedel kan användas i undervisningen av barn och ungdom. IT i högre utbildning, forskning och bibliotek Enligt 1996 års IT-proposition var det en viktig uppgift för högskolan att bidra till utvecklingen av den nya tekniken och utbilda dem som skulle arbeta med IT i framtiden samt främja användningen av IT inom högskolan och i samhället. I december 1996 gav regeringen Högskoleverket i uppdrag att fördela vissa medel till universitet och högskolor för utveckling av IT- användningen. Uppdraget avsåg att stödja utvecklingen av goda exempel och modeller för att bibringa lärarstudenter nödvändiga färdigheter i, och ett kritiskt förhållningssätt till, den nya tekniken. Vidare fick Högskoleverket i uppdrag att stödja den pedagogiska användningen av IT inom den högre utbildningen. Högskoleverkets redovisning visar att resultaten vad gäller IT-användningen i lärarutbildningarna är svårtolkade, bl.a. därför att många av projekten fortfarande pågår. Ett framträdande problem tycks vara bristande kunskaper och teknisk support. Högskoleverket konstaterar i rapporten Högskoleutbildade – tillgång och efterfrågan, Omvärldsanalys för Högskolan, Arbetsrapport nr 9, att det sker en omfattande utveckling och förnyelse av IT-utbildningarna inom den svenska högskolan. Inom det tekniska området kompletterar nya ämnen såsom informationsteknik och medieteknik de mer traditionella datateknik och elektroteknik och ett antal tvärvetenskapliga programutbildningar med stora IT-inslag har tillkommit för att möta studenternas och arbetsmarknadens efterfrågan. Den 1 juli 1999 startade Distansutbildningsmyndigheten (Distum) i Härnösand sin verksamhet. Myndigheten skall främja utveckling och användning av utbildning på distans inom högskolan och folkbildningen grundad på informations- och kommunikationsteknik. Vidare skall den följa distansutbildningens utveckling och medieteknik både i Sverige och utomlands. I 1996 års IT-proposition framhöll regeringen att alla studenter borde ges möjlighet att själva använda datorer och nätverk för att bearbeta, skapa, kommunicera och söka kunskap och information. Det svenska universitetsdatornätet SUNET tecknade år 1997 ett ramavtal med Telenordia som ger alla högskolestudenter tillgång till Internet under hela studietiden till kostnaden av 62 kronor per kvartal. Avtalet reglerar också den samtalstaxa som de uppkopplade studenterna betalar och innebär att uppkopplingen mot Internet alltid motsvarar kostnaden för ett lokalsamtal. I 1996 års IT-proposition redogjorde regeringen för sin avsikt att uppdra åt varje universitet och högskola att redovisa ett handlingsprogram för användning av IT inom utbildning och forskning. I Årsrapport för universitetet & högskolor 1997, Högskoleverkets rapportserie 1998:23 R, redovisas resultatet av en uppföljning av högskolornas arbete med handlingsplaner/ strategier för användningen av IT inom utbildning och forskning. Högskoleverket konstaterar att vid utgången av 1997 hade det stora flertalet högskolor en särskild arbets- grupp som arbetade med övergripande frågor som rörde IT. Samtliga högskolor, de konstnärliga och vårdhögskolorna oräknade, hade vid denna tidpunkt påbörjat arbetet med att ta fram handlingsplaner och en absolut majoritet hade antagit eller hade för avsikt att under 1998 anta sådana. IT-forskning i Sverige Sveriges utgifter för forskning och utveckling (FoU) var 67 miljarder kronor år 1997 enligt SCB. Elektronikindustrin stod för 11 miljarder kronor år 1997, vilket motsvarade en femtedel av de totala FoU- utgifterna inom företagssektorn. De IT-relaterade tjänsteföretagen satsade närmare tre miljarder på FoU samma år. Det är svårt att få en samlad bild av vilka resurser som stat och andra finansiärer lägger på IT-forskning. Kommunikationsforsknings- beredningen (KFB) har gjort en genomgång av forskningsprojekt inom IT-området som finansierats av forskningsråd, sektorsorgan och stiftelser. Mellan åren 1995–97 satsades 3,2 miljarder kronor i 2 100 projekt, dvs. ca 1 miljard kronor per år. Största finansiär var NUTEK som stod för 40 procent. Den största gruppen utförare var universitet och högskola som mottog 70 procent av medlen. Därefter följde forskningsinstitut och företag med 15 respektive 8 procent. Inriktningen på forskningen var huvudsakligen teknikvetenskaplig (70 procent av medlen) följt av samhällsvetenskaplig (20 procent). Merparten av projekten avsåg informationsteknik, elektronik samt data- och systemvetenskap. I analysen identifierades två profilområden vad gäller tilldelade medel: IT för utbildningsområdet och produktionsprocesser med hjälp av IT. NUTEK:s kompetenscentrum NUTEK:s kompetenscentrum är en ny form för forskningssamarbete mellan högskola och företag. En grundtanke är att utveckla högskolan i dess roll som forskningsresurs för näringslivet genom att skapa forskningsmiljöer där företag deltar aktivt i forskningsverksamheten. Verksamheten utvecklas och finansieras genom avtal mellan en högskola, NUTEK och ett antal företag. Följande sju kompetenscentrum är verksamma inom IT: ASTEC Kompetenscentrum ASTEC (Advanced Software Technology) har som mål att bidra till att höja den tekniska nivån på utveckling av programvara i Sverige. I centrumet deltar Uppsala universitet och SICS. CCCD Centrumets verksamhet fokuseras mot en vision och en sammanhållen verksamhet uttryckt som "system on a chip". Verksamheten är förlagd till Lunds universitet CHACH En kombination av mikrovågs-millimetervågsteknik, optoelektronik, supraledande och nanoelektronik – det är idén bakom Chalmers centrum för höghastighetsteknologi, CHACH. CID Kompetenscentrum Användarorienterad IT-design, CID, är den svenska traditionen av ergonomisk och användarorienterad forskning, som betonar användarnas roll i utvecklingsprocessen, helhetssyn på arbets- miljön och trepartssamverkan mellan IT-industri, användare och forskning. CID har knutits till Institutionen för numerisk analys och datalogi, KTH. CTT Talteknik har fått en industriell förankring i Sverige framför allt när det gäller mångspråkiga text–till–tal-system. Svenska forskare har sedan länge en framskjuten position på området. Kompetenscentrum för talteknik, CTT, är placerat vid institutionen för Tal, musik och hörsel vid KTH. ISIS Centret är inriktat på konstruktion av styr-, övervaknings-och informationssystem. Viktiga tillämpningsområden är t. ex. styrsystem för fordon och farkoster. I ISIS samverkar forskargrupper från fordons- system, reglerteknik, logik/datalogi, tekniska databaser och datorstödd automation vid Linköpings universitet. PSCI Kompetenscentrum PSCI arbetar med frågor som rör tekniskt vetenskapliga beräkningar. PCSI är placerat vid KTH, med en del av verksamheten vid Uppsala universitet. Industriforskningsinstituten Industriforskningsinstituten i Sverige fungerar självständigt eller i inbördes samarbete, i syfte att öka industrins konkurrenskraft. Instituten samverkar i hög grad med högskolan och dess forskning i syfte att påskynda industriell utveckling. NUTEK finansierar 18 industriforskningsinstitut. Instituten bedriver avtalsbunden och projektstyrd forskning på ca 250 miljoner kronor årligen. Inom IT-området är följande institut aktiva, Institutet för mikroelektronik, ACREO, Swedish Institute for Computer Science, SICS, IMT och Svenska institutet för systemutveckling, SISU. Dessutom är Institutet för verkstadsteknisk forskning, IVF, aktiva inom IT- tillämpningar i verkstadsindustrin. Institutet för Mikroelektronik i Göteborg (IMEGO) IMEGO AB, Institutet för Mikroelektronik i Göteborg startades i januari 1999. Imego skall som nationellt forskningsinstitut tillvarata affärsmöjligheter i teknikens framkant, där företag, högskolor och institut samverkar i projektform kring de senaste landvinningarna kring mikroelektronik, mikromekanik och framförallt sensorsystem. En av hörnstenarna är snabb framtagning av kiselbaserade sensorprototyper i system, utvecklade i kommersiella processer. Institutet består i dag av 16 personer – huvudsakligen högt kvalificerade tekniker inom området. Verksamheten bedrivs i lokaler i Chalmersområdet. Investerings- prognosen under 1999 är 11 miljoner kr. i avancerad teknisk utrustning. Omslutningen första året beräknas till 18 miljoner kr. Under verksam- hetens första år har ett brett nätverk skapats, ett flertal lyckade externt finansierade projekt genomförts och en modern IT-baserad inre struktur skapats i företaget. Interactive Institute The Interactive Institute är ett oberoende tvärvetenskapligt forsknings- institut startat med finansiering av Stiftelsen för Strategisk Forskning. Det samverkar såväl med högskola/universitet som med företag, organisationer och myndigheter. Forskningsområdet är stort, här ingår allt från framtidens boende och arbetsmiljöer, kreativa mötesplatser via IT och demokrati, åldringsvård och handikappade och e-handel till lärande. Forskningen tar sin utgångspunkt i arbete med innehåll och användarvänlighet och sätter ”människans behov i fokus”. Arbetet är upplagt i ett nätverk av studior lokaliserade på olika platser. Vid varje studio, som har en speciell inriktning, arbetar personer från högskola tillsammans med ungdomar direkt från gymnasium, frilansande konstnärer, personer från näringsliv m.m. Forskningsresultaten ska resultera i att nya produkter och nya företag startas, så att institutets partners får underlag för produktutveckling och nytänkande inom sina näringar. Svenska universitets datanätet (SUNET) Enligt 1996 års IT-proposition var Svenska universitetsdatanätet (SUNET) en nationell tillgång som borde kunna utnyttjas av ännu fler, t.ex. inom hela biblioteksväsendet. Sedan oktober 1998 driver Högskoleverket söktjänsten SAFARI (Spridning Av Forskningsinformation till Allmänheten öveR Internet) som finns på adressen http://safari.hsv.se. Såväl innehållet i SAFARI som användandet av söktjänsten växer successivt. I slutet av år 1999 hade 44 organisationer gjort omkring 7500 webbsidor med information om aktuell forskning tillgängliga i systemet. En knapp tredjedel av dessa webbsidor vänder sig till målgruppen allmänhet och skola, vilket gör Sverige unikt i sättet att försöka nå ut med forkning till allmänheten via Internet. Det nationella systemet för forskningsinformation har väckt positiv uppmärksamhet inte bara i Sverige utan även i bl.a. Norden, EU och USA. Antalet dagliga besök i SAFARI är i dag drygt 400, vilket är mer än dubbelt så mycket som för ett år sedan. Förbindelsen till USA är central för de nordiska länderna och i januari 1999 uppgraderades NORDUnets USA-förbindelse till 310 Mbit/s. Tack vare de nordiska ländernas framstående position som IT-användare har också NORDUnet som första icke-amerikanska nät tecknat ett avtal med det amerikanska konsortiet Internet 2. Nordiska universitet kommer därigenom att kunna samarbeta med amerikanska universitet kring utvecklingen av tillämpningar för Internet. Forskningsinformation Enligt 1996 års IT-proposition behövdes en samordning för att bl.a. säkerställa att IT-baserad forskningsinformation riktad till allmänhet och utbildningsväsende blev nationellt heltäckande Regeringen gav i november 1996 Högskoleverket i uppdrag att samordna ett system för forskningsinformation på Internet som skulle vara i drift i slutet av år 1998. Samtidigt har universitet och högskolor haft i uppdrag att utveckla system för forskningsinformation på Internet anpassat till Högskoleverkets uppdrag. Syftet är att det skall vara lätt för olika målgrupper, t.ex. skola, företag, myndigheter, studenter och forskarsamhälle, att snabbt hitta information om den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor. Högskoleverket redovisade sitt ursprungliga uppdrag i december 1998 (Högskoleverket 1998:35R) och de flesta universitet och högskolor redovisade sina respektive arbeten till regeringen den 10 maj 1999. Sedan oktober 1998 driver Högskoleverket på Internet söktjänsten Safari (spridning av forskningsinformation till allmänheten över Internet) som finns på http://www.safari.hsv.se. Därtill har 34 organisationer gjort över 6 000 sidor med information om aktuell forskning tillgängliga, varav en tredjedel på svenska. Sammanlagt finns över 1 500 sidor inom alla ämnesområden som vänder sig till målgruppen allmänhet och skola, vilket gör Sverige unikt i sättet att försöka nå ut med forskning till allmänheten via Internet. Det nationella systemet för forsknings- information har dagligen över 200 besök och har väckt positiv uppmärksamhet i bl.a. Norden, EU och USA. Bibliotekssystemet LIBRIS Enligt 1996 års IT-proposition behövde bibliotekssystemet LIBRIS moderniseras och göras mer användarvänligt. Bibliotekssystemet måste kunna utnyttjas av läns- och folkbiblioteken i syfte att öka tillgängligheten till biblioteksinformation runt om i landet. Kungliga biblioteket ansvarar för LIBRIS och har haft regeringens uppdrag att under åren 1997-1999 omforma systemet till en bred nationell informationsresurs i modern teknisk miljö. Breddningen innebär bl.a. att fler bibliotek (t.ex. folkbibliotek) inbjuds att delta i samarbetet samt att andra typer av databaser blir allmänt tillgängliga. Våren 1997 lanserades möjligheten att söka i LIBRIS via en webbplats, en tjänst som har fått många användare, inte minst bland forskare och studenter. Sökningarna uppgår i dag till ca 80 000 per dag. Under en enskild vecka visade mätningar att sökningarna härstammar från ca 14 000 unika datoradresser (IP-nummer). Forskning och utvecklingsverksamhet Enligt 1996 års IT-proposition var forsknings- och utvecklings- verksamheten inom IT-området alltför teknikdriven. Utvecklingen borde i högre grad styras utifrån ett användarperspektiv. KFB har sedan år 1993 ett ansvar för att studera vilka effekter IT- användningen får ur samhällsekonomisk, regional, social och juridisk synvinkel. KFB skall här också skapa en handlingsberedskap för frågor som inte kan förutses i dag och ta ett långsiktigt ansvar för att gränszoner mellan olika ämnesområden befolkas. I genomsnitt har KFB satsat ca 35 miljoner kronor per år på denna forskning. KFB fokuserar nu på ett nytt forskningsområde ”användarperspektiv i teknikutveckling” som bedöms bli av central betydelse i den tillväxt- och mognadsprocess som IT-samhället genomgår. Bland KFB:s övriga större forskningsområden inom IT finns; telematikens betydelse för strukturomvandling av branscher och inverkan på samhället, analys av nya mönster och företagande som skapas av IT. Elektronisk handel och frågor om priskonkurrens samt olika aspekter på Internet är högaktuella forskningsområden. Faktorer som påverkar resbeteende och lokalisering i informationssamhället och om IT kan minska företagens resande är också viktiga forskningsfrågor för FBK. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) har sedan mitten av 1980–talet avsatt särskilda medel för humanistisk- samhällsvetenskaplig grundforskning som på olika sätt anknyter till informationsteknologins utveckling och användning. Programmet ”Människa, Samhälle, IT” inleddes 1997 och kommer att fortgå i första hand till och med år 2002. Det vänder sig till forskare med IT-relaterad inriktning inom HSFR:s hela intresseområde. Tillgänglighet och samhällets informationsförsörjning Enligt 1996 års IT-proposition borde det vara en huvuduppgift för staten att medverka till utvecklingen av en grundläggande informations- infrastruktur som svarar mot medborgarnas och näringslivets behov. Samhällets informationsförsörjning måste enligt propositionen bygga på en effektiv, tillförlitlig och allmänt tillgängliga informationsinfrastruktur. Med infrastruktur avsågs såväl teknisk infrastruktur som gemensamt tillgänglig information och program m.m., varför beskrivningen av utvecklingen delas upp på dessa två delar. Teknisk infrastruktur Utvecklingen av infrastrukturen Enligt 1996 års IT-proposition borde politiska fastställda mål, ramar och riktlinjer för hur samhällets kommunikations- och informationssystem i stort skall fungera förenas med valfrihet för användarna och med en marknadsmässig utveckling av nät, tillämpningar och tjänster. Under tidsperioden från den förra IT-propositionen har en mycket stor expansion skett på data- och telekomsektorn i allmänhet. De största för- ändringarna är dels Internets genomslag som ett allmänt kommunikationssätt för såväl företag som hushåll, dels att telefonin kommit att övergå till att bli alltmer mobil. En branschglidning mellan tele-, data- och mediesektorerna har inletts under perioden. Antalet teleoperatörer har ökat starkt under perioden 1995–1999. Det fanns vid periodens början ca 15 tillståndshavare, varvid vissa dock hade flera tillstånd. Under perioden har anmälningsplikt införts. Vid utgången av år 1999 hade 18 företag tillstånd att driva televerksamhet. Därutöver fanns ca. 140 olika företag som anmält en eller flera televerksamheter till PTS. I vissa fall har den anmälda verksamheten en ytterst ringa omfattning eller har överhuvudtaget inte kommit igång. Ungefär 70 företag har anmält att de tillhandahåller eller tillhandahålla telefonitjänst och ca. 100 företag har anmält verksamhet som består i upplåtelse av nätkapacitet. För mobila teletjänster finns ca. 15 företag anmälda och för annan teletjänst som kräver nummerkapacitet finns ca. 40 företag anmälda. Det telepolitiska målet att var och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst till ett rimligt pris inom ett allmänt tillgängligt telenät Universal Service Obligation (USO) var uppfyllt redan vid tiden för den förra IT-propositionen. Enligt mobiloperatörerna omfattas i dag mer än 95 procent av Sveriges befolkning av mobiltelenätens (f.n. 5 nät) täckningsområden. Det finns således i dag ett flertal fasta nät och fem nät för mobila taltelefonitjänster, som också medger överföring av telefaxmeddelanden och datakommunikation via låghastighetsmodem. Antalet abonnenter för mobiltelefoni har ökat från 1 500 000 till 4 600 000 mellan åren 1995 och 1999. Tillväxten av antalet abonnenter för uppringd access (inkl. Integrated Services Digital Network, ISDN) till Internet i Sverige har under perioden 1995–1999 ökat från 50 000 till över 1 500 000. Därtill kommer ökningen för andra accessformer som förhyrd förbindelse m.m. Utbyggnad av s.k. nationella knutpunkter har ägt rum under perioden. Trafiken vid knutpunkten i Stockholm uppgår f.n. till ca 300 Mbit/s i medeltal under ett vardagsdygn. Under perioden har en kraftig utveckling skett i stomnäten och den fiberoptiska tekniken och multiplexeringstekniken har utvecklats snabbt. Framförallt Telia, Banverket och Svenska Kraftnät har byggt ut kapaciteten i stomnätet (kabelnätet). Nya operatörer har också börjat bygga ut stomnät, t.ex. Utfors. Även på radiosidan har det skett en snabb utveckling av kapacitetsutvecklingen. Utbyggnaden av de kommunala stadsnäten har under perioden tagit fart. Stokab i Stockholm har svarat för den allra största utbyggnaden men utbyggnad av stadsnäten har även skett i många andra kommuner. I accessnätet har för högre kapacitet än vad PSTN (vanlig telefoni) erbjuder ISDN marknadsförts längst. På senare tid har även ADSL börjat tillhandahållas till allmänheten. Företagen har förutom ISDN i allmänhet varit hänvisade till förhyrda förbindelser för anslutningen till Internet och andra datanät. Kabel-TV fanns utbyggd i stora delar redan före förra IT- propositionen. I många fall måste näten för kabel-TV byggas om för att också kunna användas inom teletrafik. När så väl skett erbjuds tillgång till starkt ökad överföringskapacitet för telekommunikation. Sådan uppgradering har börjat ske. På senaste tid har också accessnät i form av lokala datanät (LAN) börjat byggas ut av bl.a. Bredbandsbolaget och Telia. Minutpriserna för fastelefoni har gått ner under perioden avseende såväl när-som fjärrsamtal. Priset för att använda mobiltelefonin har inte sjunkit så mycket som skulle ha kunnat förväntas. För privata abonnenter har det varit i stort sett oförändrade priser under perioden. Priserna för abonnemang för Internet har stadigt gått ner under perioden. Priserna för nätkapacitet och samtrafik har också gått ner under perioden. Förval och nummerportabilitet har införts under perioden, vilket har gett större valfrihet för abonnenterna. Tillväxten i fråga om tele- och datatjänster av traditionellt slag får därmed anses hittills i huvudsak tillgodose samhällets och enskildas behov. Ny teknik för informationskommunikation har emellertid växt fram under perioden. Arbete med att tillgodose samhällets och enskildas behov att utnyttja denna utveckling pågår. Digitala TV-sändningar över marknätet inleddes under första halvåret 1999. För närvarande pågår sändningar i fem regioner med ungefär halva Sveriges befolkning. Digitala ljudradiosändningar pågår sedan hösten 1995. Sambandet mellan IT och fysiska transporter Enligt 1996 års IT-proposition innefattade kommunikationspolitiken att det skedde en integrerad utveckling av IT/telekommunikationer och fysiska transporter för att lösa samhällets kommunikationsbehov. Det i propositionen behandlade sambandet mellan utvecklingen av informationsteknik och fysiska transporter är komplicerat och endast delvis belyst genom forskning. IT kan i vissa situationer ersätta fysiska transporter, medan det i andra fall kan vara så att mer användning av IT leder till ökat behov av transporter. Nettoeffekten är svår att avgöra, särskilt på samhällsnivå och i ett längre tidsperspektiv. Frågan om vad informationstekniken betyder för resandet och transportbehovet togs upp i Kommunikationskommitténs slutbetänkande (SOU 1997:35, kap. 18 och 19). Kommittén konstaterade att det finns olika uppfattningar om vilken betydelse informationstekniken har för transportsektorn. En ökad användning av IT inom företag och organisationer kan bl.a. leda till förenklade kontakter mellan personer och till telependling. Behovet av att resa kan därmed minska. IT kan emellertid också leda till att det knyts fler kontakter eller att människor får mer tid över för t.ex. fritidsresor. Resandet kan därmed öka. Kommittén ansåg att det av transportskäl kunde finnas motiv för att stimulera distansarbete. Detta kunde göras exempelvis genom att regeringen uppmanar offentliga myndigheter och organisationer att så långt som möjligt underlätta distansarbete för sina anställda. Det finns inga tillgängliga uppgifter som visar i vilken mån sådana åtgärder har vidtagits. När det gäller godstransporter ger informationsteknik möjlighet till effektiviseringar. Det är dock långt ifrån säkert att den utnyttjas för att minska transportarbetet. Det kan lika gärna bli tvärtom. IT gör transporterna billigare och det blir lättare att erbjuda snabba och frekventa transporter. Genom den statistikinsamling som Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) gör finns det viss möjlighet att belysa utvecklingen av IT och av olika former av transporter samt resmönster. Fortfarande saknas dock exempel där man kan peka på att det skett en integrerad utveckling av IT/telekommunikationer och fysiska transporter för att lösa samhällets kommunikationsbehov. Flexibel infrastruktur Enligt 1996 års IT-proposition borde kommunikationspolitiken inriktas mot att främja en god IT-användning genom att det säkerställdes att infrastrukturen utvecklades till väl fungerande allmänna plattformar för att stödja produktion, konsumtion, rekreation m.m. och utveckling av nya tjänster. Målet var att skapa flexibilitet och frihet i tillämpningarna. De angivna målen har till stor del förverkligats genom marknadens försorg. Genom avreglering har antalet operatörer mångfaldigats. Flera av dessa har byggt ut framför allt egna stamnät men i vissa fall också accessnät. Internettrafiken har ökat och ökar i det närmaste exponentiellt, driven av framför allt webbteknik. E-post har visserligen expanderat i antalet användare men inte bidragit i samma höga grad till trafik- utvecklingen. Accesstekniken har utvecklats något genom snabbare modem och utbyggnad av ISDN men ligger i allt väsentligt kvar på relativt låga hastigheter (smalband). I dag är Internetinfrastrukturen underdimensionerad i förhållande till de tjänster som finns att tillgå. Den ökade Internet-trafiken lägger flaskhalsar i nätet. Detta gäller internationellt, medan framkomligheten i den svenska delen är fortfarande bättre än i övriga världen, samtidigt som en stor del av trafiken dock är internationell. Vidare har man hittills bara använt nätet för s.k. asynkron trafik (text och data) som inte ställer krav på tidsfördröjningar. Nätfrågorna har belysts i två utredningar publicerade under 1999, nämligen IT-infrastrukturutredningens betänkande Bredband för tillväxt i hela landet (SOU 1999:85), och IT–kommissionens rapport från en hearing Framtidssäker IT-infrastruktur för Sverige (SOU 1999:134). Båda dessa dokument utgick från en situation med stor efterfrågan på bredbandstjänster. För att klara den framtida trafiktillväxten betonades i IT-kommissionens betänkande behovet av en finmaskig IT-infrastruktur baserad på optisk fiber, liksom behovet av en grundtjänst från Internet- operatörer som uppfyller specificerad kvalitet. En sådan grundtjänst måste utarbetas centralt i en teknisk specifikation. IT-infrastruktur- utredningen föreslog en stegvis utbyggnad av ett allmänt tillgängligt bredbandsnät med statlig medfinansiering i de glest befolkade delarna av landet, men specificerade inte närmare den tekniska utformningen. Ännu så länge har dock bredbandstjänster, som ställer högre kvalitets- krav och kräver momentant högre kapacitet (överföringshastighet) än som finns i dagens nät, inte slagit igenom. Detta kan naturligtvis ses som en effekt av bristande utbyggnad av infrastrukturen. Samtidigt finns det en stor potential i dessa tjänster, inte minst för näringslivet, offentlig förvaltning, skola och vård. Utvecklingen av dagens nät är till stora delar ett resultat av marknadskrafterna. Staten har bidragit till infrastrukturen t.ex. genom beslut om digital-TV samt genom insatser för att sprida IT- användningen till hushåll (genom personaldatorreformen) och till näringslivet, särskilt småföretagen. Därutöver har demonstration, experiment och forskning om mer avancerade tjänster skett via program inom främst NUTEK och KFB, i samarbete med motsvarande EU- program. Ett stort antal EU-program har bidragit till tjänsteutvecklingen. Bland dessa kan nämnas ACTS (Advanced Communication Technologies and Services) och Telematik. Vidare har tjänsteuteckling varit huvud- aktiviteten inom TEN-Telecom (TEN står för TransEuropean Networks). För att tillhandahålla infrastrukturen för experiment och demonstration används konceptet National Hosts. Tanken var att ställa respektive medlemsstaters icke-kommersiella nät, testplattformar och laboratorier till förfogande för hela gemenskapen i avsikt att - stimulera användning av ny infrastruktur och nya tjänster, - utvärdera ny avancerad telekommunikationsteknik och tjänster, - minska kostnaderna genom att dela investeringar, - dela med sig av erfarenheter och resultat. Den svenska National Host-organisationen har varit lokaliserad till SICS med finansiering från NUTEK och KFB. Den har kunnat erbjuda, i samarbete med företagen inklusive Ericsson, Telia, Teracom, ett antal avancerade plattformar som Scandinavian Gigabit Network (numera nedlagd), VITI (The National Virtual Institute), NORDUnet, SUNET, Denet (Distributed Environments Network), Sweden-Silicon Valley Link, Resource Net Ronneby, DAB Service Experimental Platform. Ett stort antal projekt med både svenska och utländska deltagare har bedrivit tjänsteexperiment och demonstrationer på dessa plattformar. Dessa har framförallt syftat till demonstration och utvärdering av avancerad teknik, som inte gäller bred användning. Den svenska modellen för National Host med staten som finansiär av en central koordinerande instans och frivlliga insatser av företagen har stått som förebild för andra National Hosts. Konceptet har inte förts vidare i femte ramprogrammet men många länder fortsätter på egen hand. Kunskapen om nya avancerade tjänster och plattformar för dessa har ökat och tekniken har utvecklats, men tjänsternas affärsmässighet och allmänna acceptans är fortfarande långt ifrån klarlagd. Statsmakternas teknikneutralitet Det vore, enligt 1996 års IT-proposition, olämpligt för statsmakterna att låsa fast sig i bestämda uppfattningar om vilken teknik som skulle utnyttjas för att stödja olika funktioner och tjänster. Staten borde inte ta ställning till utbyggnaden av specifika överföringstekniker som t.ex. ISDN. Målet om teknikneutralitet avsåg de förädlade funktioner (tjänsterna) som realiseras utgående från ett fysiskt överföringsmedium som kopparkabel eller fiberoptiska kablar. ISDN (liksom PSTN, dvs. telefonnätet) kan ses som ett logiskt telenät med gemensamma stationer och system för drift och underhåll. ISDN har (liksom PSTN) egna planer för debitering-, nummer- och transmissions- plan. Stationerna i ISDN kan delas in i lokalstation, förmedlingsstation och internationell station (precis som för PSTN). Således är det vid ISDN fråga om en förädlad tjänst som bygger på transmission över den fysiska kabeln. Staten har inte tagit ställning till vilken teknik som ska användas på transmissionsnivå i ett IP-nät, exempelvis SDH, ATM eller DTM, lika lite som man tagit ställning för ISDN. Grundläggande informationstjänster Ett nytt offentligt rättsinformationssystem Offentliga rättsdatabaser med grundläggande information om den svenska lagstiftningsprocessen och svenska rättskällor borde, enligt 1996 års IT-proposition på sikt tillhandahållas utan särskilda avgifter. Hösten 1996 överlämnade IT–kommissionen en skrivelse till regeringen med förslag till åtgärder för att få till stånd en aktiv spridning av rättsinformation med hjälp av informationsteknik. Kommissionen ansåg att det allmänna har ett ansvar för att grundläggande rättsinformation förmedlas elektroniskt. Med anledning av bl.a. kommissionens skrivelse tillsatte regeringen under hösten 1996 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att lämna förslag till ett nytt rättsinformationssystem. I arbetsgruppen ingick, förutom företrädare för olika departement, representanter från riksdagen (Riksdagens förvaltningskontor) och Statskontoret. Arbetsgruppen avslutade sitt arbete i februari 1998 och presenterade sina överväganden och förslag i departementspromemorian Ett offentligt rättsinformationssystem (Ds 1998:10). Promemorian remitterades till ett 70–tal instanser och fick sammantaget ett mycket positivt mottagande. Med ledning av förslaget i promemorian och remissvaren beslutade regeringen i mars år 1999 att det skall byggas upp ett nytt offentligt rättsinformationssystem. Systemet regleras i rättsinformationsförordningen (SFS 1999:175). Det huvudsakliga innehållet i denna har presenterats för riksdagen i skrivelsen Ett nytt offentligt rättsinformationssystem (skr. 1998/99:17). Rättsinformationssystemet skall innehålla information om allt från lagarnas förarbeten till rättspraxis från såväl domstolar som myndigheter. Föreskrifter från centrala och regionala myndigheter skall ingå. En viktig bestämmelse i förordningen, inte minst ur ett demokratiskt perspektiv, är att större delen av informationen skall tillhandahållas utan avgifter. Varje offentligt organ som deltar i systemet skall ansvara för att informationen sprids elektroniskt, att den är korrekt och att den är aktuell. Det betyder att informationen kommer att finnas i ett stort antal databaser runt om i landet. Innehållet i systemet skall dock med teknikens hjälp finnas tillgängligt för användarna på ett enhetligt och samlat sätt. All information i systemet skall finnas tillgänglig via en gemensam ingångssida på Internet. Det skall vara möjligt att göra fritextsökningar och strukturerade sökningar över hela systemet samtidigt. Det skall vidare finnas goda länkningsmöjligheter. I skrivelsen Ett nytt offentligt rättsinformationssystem har regeringen redovisat de grundläggande tankarna bakom representationen i det råd inom Regeringskansliet som finns för planering och samordning av det nya systemet. Utgångspunkten är att rådet skall bestå av representanter för den som bidrar med information till systemet. Någon rättvis representation för användarna har inte ansetts möjlig att åstadkomma i rådet. De intressen som finns hos den breda kåren av olika användare tillgodoses i stället genom den skyldighet som finns enligt förordningen att hålla årliga användarmöten. De som bör bjudas in till dessa användarmöten är bl.a. domstolar, skolor, universitet, advokater, IT- företag och Stiftelsen för rättsinformation. När kan man använda det nya systemet? Uppbyggnaden av det nya systemet kommer att genomföras i olika steg. I ett första steg, som skall vara slutfört den 1 juli 2000, skall all information som skall ingå i systemet göras tillgängligt via den centrala webbplatsen. En testversion, som omfattar större delen av den information som skall ingå, finns på webben under adressen http://www.lagrummet.gov.se. I ett andra steg skall informationen integreras så att det går att göra strukturerade sökningar över hela systemet samtidigt. Ett råd för planering och samordning För att ett system med så många deltagande myndigheter skall fungera behövs någon form av central samordning och ledningsfunktion. För att åstadkomma detta har det inrättats ett råd inom Regeringskansliet, som är den samordnande myndigheten, med representation för de deltagande myndigheterna. Förutom Regeringskansliet ingår Domstolsverket och Statskontoret som permanenta representanter. Ytterligare fem myndigheter under regeringen ingår i rådet för viss begränsad tid. Dessa är fram till den 30 juni 2001 Post- och telestyrelsen, Riksskatteverket, Riksarkivet, Konsumentverket och Fiskeriverket. I rådet finns också riksdagen representerad. Förutom sin rådgivande funktion har rådet möjlighet att fatta vissa beslut som blir bindande för de deltagande myndigheterna. SverigeDirekt Toppledarforum har tagit fram en handbok och rapport om hur offentliga förvaltningen bör använda Internet för att sprida samhällsinformation. Ett förslag som har genomförts är SverigeDirekt. Där en gemensam ingångssida för den offentliga förvaltningen till vilken länkar skapats. Syftet är att medborgarna på ett enkelt sätt skall hitta information som önskas. SverigeDirekt drivs som ett projekt i samarbete mellan Regeringskansliet, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och riksdagen. Adressen är http://www.sverigedirekt.riksdagen.se. Offentliga grunddatabaser Enligt 1996 års IT-proposition borde tillgängligheten till och kvaliteten i offentliga grunddatabaser förbättras. Enhetliga principer för prissättning av offentliga informationstjänster skulle utformas. Riktlinjer för vilka grundläggande data staten och kommunerna skulle svara för samt principer för finansiering av investeringar och drift av grunddatabaser skulle vidareutvecklas. Första lägesrapporten (skr. 1996/97:19) Hänvisning gjordes till Grunddatabasutredningen tillsatt den 30 maj 1996. Utredningen skulle bl.a. överväga hur databasernas tillgänglighet, service och kvalitet skulle förbättras samtidigt som uppgiftslämnandet effektiviserades och samhällskostnaderna minskade. I utredningen ingick även att beakta Riksrevisionsverkets rapport om prissättningsprinciper (RRV 1995:64). Andra lägesrapporten (skr. 1998/99:2) Här hänvisades till Grunddatabasutredningens förslag om reglering av ansvar och definition avseende grunddata för centrala person-, företags- och fastighetsdata m.m. samt till regeringens proposition Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136 se nedan). Regeringen meddelade att man avsåg att initiera olika insatser inom Regeringskansliet för att komma vidare i frågan. Riktlinjer angivna i regeringens proposition 1997/98:136 avseende grunddata Grunddata bör ges en definition som omfattar offentlig information av vikt för samhällets effektivitet och med bred användning. En ytterligare precisering av den typ av uppgifter som bör hänföras till grunddata görs. Eventuellt författningsstöd inriktas på de databaser som innehåller grunddata. dvs. regeringen ansåg att den definition som Grunddatabas- utredningen gjort borde breddas. Vidare borde eventuella behov av ytterligare reglering av grunddata införas i berörda författningar i stället för i en särskild författning. Samordning av grunddata behövs på olika nivåer. Gemensamma frågor kring krav på teknik, säkerhet och kvalitet är en myndighetsuppgift. Myndighetsuppgifterna behöver preciseras ytterligare och lämplig myndighet utses. En enhetlig princip för myndigheternas uttag av avgifter för att i elektronisk form tillhandahålla begärda uppgifter införs. Avgiften bör endast grundas på kostnaden att ta fram och distribuera uppgifterna. Regeringen ansåg vidare att principen borde komma till klart uttryck i avgiftsförordningen samt att RRV borde ges i uppdrag att ta fram ett underlag för beräkning av de kostnader som får täckas. Det aktuella läget Ovan har den utveckling i flera steg, som lett fram till det nuvarande läget, beskrivits. Förra året fick en arbetsgrupp i uppdrag att analysera det allmännas ansvar för spridning av basinformation från den offentliga sektorn (Ju99/2144/F). Uppdraget omfattar en inventering och analys av det omfattande utredningsunderlag som finns kring frågor som rör basinformation. Analysen skall utvisa om det finns ett tillräckligt beslutsunderlag i de frågor som kräver ställningstagande. Om så inte är fallet skall förslag lämnas till hur ett beredningsunderlag bör skapas i dessa delar. Utredningsuppdraget skall avrapporteras under våren 2000. ESV har på regeringens uppdrag tagit fram en rapport (ESV 1999:6) med underlag för beräkning av kostnader för tillhandahållande av elektronisk information. I rapporten klargörs vad som avses med uttagskostnad samt ges exempel på hur myndigheterna kan beräkna olika kostnader. Vidare diskuteras frågan om när en myndighet bör tillhandahålla information avgiftsfritt. ESV håller nu på att utforma en handledning med råd och exempel på hur myndigheter bör hantera olika prissättningssituationer. Geografisk informationsteknik Sverige hade enligt 1996 års IT-proposition unika förutsättningar inom geografisk informationsteknik som borde tas till vara för att stödja utvecklingen av nya tillämpningar och tjänster. Arbetet med att föra över de konventionella allmänna kartorna till digital form borde bedrivas så snabbt som möjligt. Stat och kommun borde i samverkan bygga upp den digitala fastighetsregisterkartan på sådant sätt att den finns i digital form så långt som möjligt före år 2000. Sveriges nationalatlas var en betydande tillgång och den digitala versionen borde vidareutvecklas. Mål angivet i första lägesrapporten (skr. 1996/97:19) Geografisk informationsteknik borde på ett så effektivt sätt som möjligt utnyttjas inom samhällsplanering, forskning, utbildning och närings- politik. Mål angivet i andra lägesrapporten (skr. 1998/99:2) Geografisk information borde på ett så effektivt sätt som möjligt utnyttjas i samhället. Lägesfaktorn var en av samhällets viktigaste samordningsnycklar. Det aktuella läget Geografisk informationsteknik är en viktig del i utvecklingen mot informations- och kunskapssamhället. Geografiska data kan hanteras för analyser i s.k. geografiska informationssystem (GIS), vilket ger förutsättningar för en mer rationell hantering av ärenden inom olika samhällssektorer bl.a. samhällsplanering, räddningstjänst, miljööver- vakning, transportplanering och försvar. Informationen används också i ökande utsträckning inom den privata sektorn, bl.a. inom bank- och kreditväsendet, jord- och skogsbruket, åkerinäringen och turismen. Regeringen har initierat en särskild satsning för att stimulera en ökad användning av geografiska data och informationssystem inom den offentliga sektorn (prop. 1998/99:1 utg.omr. 18, bet. 1998/99:BoU1, rskr. 1998/99:59). Satsningen omfattar sammanlagt 28 miljoner kronor under åren 1999 till 2001. Satsningen avser bl.a. breddutbildning i geografiska informationssystem mot området samhällsplanering riktad till främst länsstyrelser och kommuner. Satsningen görs med sikte på ett teknikskifte som innebär möjligheter att effektivisera verksamheten, höja kvaliteten och utveckla processerna för att bl.a. skapa förutsättningar för ett större demokratiskt inflytande. För att underlätta användningen av geografisk informationsteknik och användningen av satellitteknik bedrivs sedan år 1995, enligt en tioårig plan, arbete med geodetiska referenssystem. I den berörda satsningen från regeringen finns en intensifiering av det grundläggande standardiseringsarbetet med geografiska data vilket underlättar en bred användning. Lantmäteriverket och Svenska Kommunförbundet arbetar med att utveckla ett gemensamt gränssnitt för överföring av geografisk information mellan staten och kommunerna. Regeringen har den 2 december 1999 överlämnat till riksdagen propositionen Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden (prop. 1999/2000:39). Propositionen innehåller förslag till en ny författningsreglering för registrering av fastigheter. Det nuvarande fastighetsdatasystemet förelås benämnas fastighetsregister och bestå av två delar, en allmän del och en inskrivningsdel. Fastighetsregistret skall också innehålla en adressdel, en byggnadsdel och en taxerings- uppgiftsdel. Fastighetsregistrets primära syfte skall vara att ge offentlighet till den information som ingår i registret. I förslaget anges vissa begränsningar för användningen som är nödvändiga av integritets- och säkerhetsskäl. Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Förslaget bygger på betänkandet Fastighetsdataregister (SOU 1997:3) och departementspremorian Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden (DS 1998:25). Produktion av geografiska data En förutsättning för användning av geografisk informationsteknik är att det finns geografiska data i digital form. Produktion av landskaps- och fastighetsinformation sker vid Lantmäteriverket med utgångspunkt i den nioåriga plan som riksdagen beslutade år 1994 (prop. 1993/94:100, bil. 15, bet. 1993/94:BoU10, rskr. 1993/94:185) vilket innebär att denna information i princip skall byggas upp med sikte på slutförande år 2003. Under år 1998 har färdigställts en rikstäckande förenklad databas för den ekonomiska kartan och den digitala fastighetsregisterkartan vad avser fastighetsindelningen för landsbygdsområderna. Produktion av geologisk information sker vid Sveriges geologiska undersökning, som arbetar utifrån att till år 2008 skall det finnas databaser med översiktlig geologisk information på regional nivå för hela landet. Ett nationellt program för väginformatik är under framtagande hos Vägverket som också genomför uppbyggnaden av en nationell vägdatabas. Sjögeografisk information tas fram av Sjöfartsverket som arbetar med att bygga upp en databas för sjökort. Riksdagen har beslutat att nästa folk- och bostadsräkning skall göras registerbaserad (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117) vilket innebär att ett lägenhetsregister skall byggas upp med sikte på ett genomförande år 2004 eller 2005 (prop. 1998/99:100). Sveriges nationalatlas Sveriges nationalatlas är en tematisk beskrivning av Sverige (prop. 1986/87:100, bil. 13, 1986/87:BoU12, rskr. 1986/87:188). Genom atlasen underlättas kunskapsspridning om Sverige. Atlasen utgörs av ett bokverk och en geografisk databas. Bokverket har getts ut i 17 tematiska volymer på både svenska och engelska. Under år 1997 har databasen utvecklats och anpassats för olika tekniska plattformar. I den ovan berörda satsningen ingår att databasen bör ytterligare vidareutvecklas så att möjligheterna med Internet tas tillvara. Lantmäteriverket är sedan 1996 ensam huvudman för atlasen. Vägar Enligt 1996 års IT-proposition borde en nationell digital vägdatabas upprättas. Databasen borde betraktas som en av samhällets grund- databaser och vara etablerad senast år 1999 med Vägverket som huvudman. Regeringen beslutade i juni 1996 (dnr. K96/1837/4) att Vägverket, med utgångspunkt i Delegationen för Transporttelematiks delbetänkande (SOU 1996:17), skulle upprätta en nationell digital vägdatabas. I detta uppdrag fastställde regeringen också att vägdatabasen skall betraktas som en av samhällets grunddatabaser och vara etablerad senast år 1999. I uppdraget sades också att basen bör hållas à jour genom registrering vid källan och att ingående data bör tillhandahållas så att en vidsträckt användning främjas. Arbetet har bedrivits i nära samverkan med Lantmäteriverket, kommunförbundet samt företrädare för skogsnäringen. Vägverket bedömer i sin årsredovisning för år 1998 att etableringen av vägdatabasen kommer att försenas till följd av tidsödande avtalsförhandlingar och systemutvecklingsproblem. I 1996 års IT-proposition gjorde regeringen bedömningen att vägtrafikledning skulle komma att bli en allt viktigare funktion i det framtida vägtrafiksystemet och bilda basen för många IT-tillämpningar. För att främja utvecklingen av IT inom vägtrafikområdet angavs att organisationen av vägtrafikledningen borde ges en fastare form och att samverkansformer och ansvarsförhållanden mellan olika berörda myndigheter och organisationer preciserades. Regeringen bedömde i propositionen Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56) att Vägverket borde svara för vägtrafikledning på det nationella vägnätet samt för nationell samordning av vägtrafikledningsfrågor. Vidare borde det framtida ansvaret för och organisationen av vägtrafikledningen i storstäderna utredas. Regeringen gav år 1997 Vägverket i uppdrag att i samråd med berörda kommuner och landsting i Stockholm och Göteborg planera och genomföra ett program för väginformatik. Uppdraget slutredovisades i februari 1999. Regeringen gav i regleringsbrev för år 1999 Vägverket i uppdrag att med berörda kommuner och landsting under år 1999 förhandla fram övergångslösningar, som möjliggör en fortsatt utveckling av vägtrafikledningen i storstadsområdena. Ställningstagande till utredning av organisation av vägtrafikledning på längre sikt kommer att tas bl.a. med utgångspunkt av resultatet av förhandlingarna. Miljöinformation Enligt 1996 års IT-proposition var en väl fungerande informations- försörjning och avancerad IT en av grundförutsättningarna för genomförandet av den nya miljöpolitiken. Enligt propositionen Svenska Miljömål (prop. 1997/98:145) nämns ett uppdrag till Naturvårdsverket att föreslå hur miljöinformation från miljömyndigheter och andra myndigheter med relevant miljöinformation kan ställas till finansmarknadens förfogande. I en rapport (oktober 1998) från Naturvårdsverket identifierades i en rapport ett antal tänkbara aktörer, förutom banker och försäkringsbolag, som skulle kunna ha ett intresse av en samlad miljöinformation. Dessa är bl.a. revisorer, fastighetsmäklare, medier, kreditupplysningsföretag, länsstyrelser, kommuner, finansanalytiker, investerare, allmänheten och kunder/leve- rantörer till företag. I dagsläget finns inget sammanhållet register som omfattar specifik miljöinformation från företag. De register som finns är både geografiskt spridda, svåråtkomliga och sällan kompletta. En samlad miljöinformation skulle här kunna utgöra en saknad länk mellan finansmarknaden och miljömyndigheterna. I propositionen. 1999/2000:1 uttalade regeringen att tillse att organisationsnummer bör registreras i offentliga register för miljödata. Naturvårdsverket skall också vidareutveckla analysen av hur miljöinformation kan ställas till den finansiella sektorns förfogande och redovisade resultatet under år 2000. Miljövårdsberedningen presenterade våren 1996 betänkandet IT i miljöarbetet (SOU 1996:92). Där föreslogs bl.a. inrättandet av Svenska miljönätet, ett informationsnätverk på Internet, med stöd för miljöarbetet i kommuner, myndigheter och företag. Svenska miljönätet är i full drift sedan år 1998. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att driva Svenska miljönätet. I betänkandet ges också några exempel på hur IT kan användas positivt för miljön. I utvecklingen av uppföljningssystemen för en ekologisk hållbar utveckling är geografisk informationsteknik en tillgång. Miljövårds- beredningen konstaterar i betänkandet IT i miljöarbetet att nästan alla miljödata har någon form av geografisk koppling. Miljöinformations- utredningen konstaterar i betänkandet Förbättrad miljöinformation (SOU 1997:4) att analyser i geografiska informationssystem kan visa vilka belastningsnivåer som gäller för en viss yta vilket kan påverka t.ex. en verksamhets lokalisering. Utredningen om avrinningsområden har i slutbetänkandet Miljösamverkan i vattenvården (SOU 1997:155) uppmärksammat betydelsen av geografiska informationssystem för att studera avrinningsområden. Det är angeläget att informationsförsörjningen organiseras och utnyttjas så effektivt som möjligt för att åstadkomma bl.a. skydd av miljön, effektiv användning av resurser och en hållbar utveckling. Naturvårdsverket har, genom regeringens beslut den 3 september 1998, fått i uppdrag att i samverkan med bl.a. Boverket och Lantmäteriverket göra en översyn av samhällets informationsförsörjning inom miljöområdet. Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen 22 december 1999 avrapporterat uppdraget och informerat om att uppdraget inte genomförts som det var tänkt. Naturvårdsverket arbetar vidare med att utarbeta ett uppföljningssystem för miljökvalitetsmålen. Statistik om IT Enligt 1996 års IT-proposition behövde statistiken utvecklas och göras mer ändamålsenlig i syfte att belysa utvecklingen på IT-området. Ett samlat program för statistik skulle utformas. Regeringen har sedan propositionen uppmärksammat behovet av utredning och uppbyggnad av IT-statistiken. Ett första uppdrag gavs till SCB och syftade till att ta fram jämförelsetal som borde ligga till grund för en kontinuerlig produktion av IT-statistik. Arbetet redovisas i ”Framtidens statistik om IT – en förstudie med utgångspunkt i den nationella IT–strategin” 1997. Den 30 juni 1998 gavs SIKA i uppdrag att utreda uppbyggnaden av ett samlat system för statistik om modern informations- och kommunikationsteknik. Arbetet skall bygga vidare på SCB:s tidigare utredningsarbete och på det arbete som NUTEK på uppdrag av Näringsdepartementet genomfört i syfte att formulera en strategi för utveckling av IT-användningsstatistiken. Resultatet av NUTEK:s arbete har avrapporterats i ”Behov av svensk IT-användningsstatistik” (R 1996:53). En första avrapportering av SIKA:s uppdrag har gjorts i rapporten ”IKT-statistik – Uppbyggnad av ett system för statistik om modern informations- och kommunikationsteknik”, SIKA Rapport 1998:7 (IKT står för informations- och kommunikationsteknik och används ofta synonymt med IT). Vidare har ett första preliminärt förslag till ansvarsfördelning för statistiken överlämnats. Uppdraget skall slutrapporteras 30 juni 2001. De nordiska länderna har gemensamt genomfört ett projekt där utgångspunkten var att identifiera gemensamma informationsbehov rörande IT-användning i företag. Syftet med projektet var att utarbeta riktlinjer för att mäta IT-användningen i företag. Projektet finns beskrivet i Nordiska ministerrådets rapport TemaNord (1998:583) Guidelines for measuring use of information and communication technology (ICT) in enterprises – a first step towards harmonised Nordic surveys. Samordning och kartläggning av befintlig IKT-statistik Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har i enlighet med det uppdrag som tilldelats SIKA under uppbyggnadsfasen ett samordnings- ansvar för IKT-statistiken. En betydelsefull resurs i arbetet är det nätverk som tillskapats av SIKA. Nätverket består för närvarande av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Post- och telestyrelsen (PTS), Radio- och TV-verket, Statistiska centralbyrån (SCB) och Statskontoret. IKT-nätverket träffas regelbundet för att utbyta information och arbeta fram rekommendationer avseende inriktningen på IKT-statistiken, genomförandet av och ansvarsfördelningen för densamma. Arbetet med att utveckla, beställa, producera och tillhandahålla statistik har nått olika långt inom olika samhällssektorer. Inom vissa sektorer finns redan i dag delvis utpekade ansvar och fungerande strukturer för arbete med IKT-statistik. Inom andra sektorer är statistik om IKT överhuvudtaget inte en integrerad del av statistikverksamheten. Behovet av överblick över vilken statistik om IKT som finns är stort. SIKA har med stöd av IKT-nätverket tagit fram en databas över befintliga IKT-statistikprodukter som inom kort kommer att kunna nås via Internet. NUTEK har gjort en sammanställning av IT-statistik i skriften ”Näringslivets IT-statistik”. SCB gjorde år 1996 en sammanställning av statistik på uppdrag av IT–komissionen och motsvarande sammanställning på eget initiativ år 1993. Det finns även andra publikationer som innehåller sammanställningar av statistik från olika källor (t.ex. Teldoks årsbok). För allmänheten kan det vara enklare att hitta den statistik som efterfrågas om den offentligt beställda eller producerade statistiken samlades i en skrift motsvarande den skrift som Finland nu publicerat för andra gången och som väckt stort intresse internationellt. Statistikutvecklingen inom IKT-området. Statistik om IKT är relevant inom de flesta samhällssektorer. Nedan kommenteras kort tillgången på IKT-statistik inom några områden. Områden som inte kommenteras är hälso- och sjukvårdsområdet, betydelsen inom arbetslivet, forskning, transportområdet, föreningslivet, miljöområdet och rättsområdet. Det beror dels på att efterfrågan på IKT- statistik inom dessa områden är något mindre och dels på att den statistik som direkt berör IKT-området inte har genomgått någon större förändring. Till del täcks de också in av de områden som tas upp nedan. Ett undantag är möjligen hälso- och sjukvårdsområdet. Generellt gäller att det främst är tillgång till och användning av IKT som mäts. Det saknas oftast statistik avseende effekter, kunskap etc. Statistik om kunskapsnivån i samhället när det gäller IT Det finns ingen egentlig statistik som kan användas för att beskriva den allmänna kunskapsnivån i samhället när det gäller IT. Visst underlag när det gäller erfarenheter av datoranvändning finns i den kommunikationsundersökning som SIKA har utvecklat. Det finns däremot sedan tidigare en statistik om IT-utbildningar vid universitet och högskolor och om tillgången till datorer i skolorna som Högskoleverket respektive Skolverket ansvarar för. Viss statistik finns även om IT- utbildningar vid studieförbund, personalutbildning och arbetsmarknads- utbildning. Statistik om IKT-branschen De flesta av de statistikprodukter som avser IKT-branschen fanns redan när 1996 års IT-propositionen , men har utvecklats och sammanställts på nya och informativa sätt. Ett exempel är NUTEK:s statistiska beskrivning av elektronikindustrin och IT-relaterade tjänsteföretag som tidigare genomfördes och utvecklades av SCB. Denna beskrivning bygger på ett flertal olika register och har successivt utvecklats under de år som den genomförts. SIKA har tillsammans med SCB utvecklat en statistik om telekommunikationsbranschen och PTS samlar inom ramen för sin tillsynsroll in statistik om branschen. Vidare pågår en uppbyggnad av statistik inom Radio- och TV-verkets ansvarsområden. SCB har deltagit i arbetet med en nordisk jämförelse av elektronikindustrin och de IT-relaterade tjänsteföretagen som genomförts på uppdrag av Nordiska Ministerrådet. I SCB:s industristatistik och statistik om tjänstenäringar genomförs sedan tidigare regelbundet undersökningar som innefattar de olika delarna av IKT-branschen för att användas i Nationalräkenskaperna. Ett försvårande faktum är att de traditionella statistiska indelningar nu inte alltid är de som är bäst lämpade för att spegla denna dynamiska bransch. Statistik om hushållens IKT-utnyttjande Flera förstudier och undersökningar har genomförts som skulle kunna ligga till grund för vidare utveckling av statistiken om individers och hushålls IKT-utnyttjande, vilket behövs. Två olika undersökningar förser oss i dag kontinuerligt med uppgifter om främst användning av och tillgång till IKT. Nordicom vid Göteborgs Universitet för sedan många år tillbaka statistik över mediers räckvidd och i undersökningen har under senare år även datorer och Internet kommit att innefattas. Vidare har SIKA:s undersökning om hushållens kommunikationsvanor startat och utvecklats sedan IT-propositionen skrevs. Dessa båda undersökningar är dock inte tillräckliga för att fånga alla aspekter på hushållens användning av IKT, utan ytterligare undersökningar behövs. Det finns möjligheter att koppla på frågor om IT på SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU) och Undersökningar om levnadsförhållanden (ULF), vilka görs på uppdrag av olika myndigheter och organisationer. SCB har vid tre tillfällen, senast 1995 på uppdrag av IT–komissionen genomfört breda användarundersökningar genom att lägga till IT-frågor till SCB:s Arbetskraftsundersökning. Den typen av undersökningar har med undantag från ett uppdrag från Statskontoret 1998, vars huvudinriktning var att spegla efterfrågan av tjänster, inte genomförts sedan 1995. Ett flertal undersökningar, både i offentlig och privat regi har genomförts inom området som enstaka undersökningar. Vissa variabler undersöks regelbundet av privata undersökningsföretag. Statistik om näringslivets IKT-utnyttjande NUTEK har utvecklat och genomfört en undersökning av IT- användningen i fem branscher där SCB genomfört undersökningen. Vidare har NUTEK undersökt IT-användningen i småföretag. NUTEK har för andra gången deltagit i ett europeiskt projekt för att undersöka förutsättningar för flexibla arbetsorganisationer, där en mängd frågor som beskriver företagens IT-användning ingår. SCB har deltagit i ett projekt inom Nordiska ministerrådet för att utveckla ett gemensamt mätinstrument för att mäta IT-användningen i de nordiska länderna. Det finns i dag ingen heltäckande kontinuerlig statistik om näringslivets IKT- utnyttjande, men givet att medel kan tillskjutas, finns goda förutsättningar för en sådan om ovanstående undersökningar och arbeten kan följas upp och upprepas. Statistik om offentlig förvaltnings IKT-utnyttjande Ett flertal förstudier och utvecklingsarbeten har genomförts avseende statistik om offentlig förvaltnings IKT-utnyttjande bland annat av Statskontoret och SCB. Även NUTEK har genomfört en förstudie inom området. Flera undersökningar har genomförts, men någon kontinuerlig statistik inom området finns inte. Statskontoret har t.ex. undersökt hur myndigheter använder Internet som informationskanal och vilka kostnader som myndigheter har för IT. Vidare har Statskontoret inom ramen för ett samarbetsprojekt inom EU kartlagt utbudet av elektroniska informationstjänster och användningen av databaser och statliga register via Internet. IT och språket I 1996 års IT-proposition angavs som mål 7 för den nationella IT- strategin att det svenska språket och kulturen skulle bevaras och utvecklas i en alltmer gränslös värld. I Sverige finns sedan lång tid en aktiv språkvård och organisationer som innebär att det svenska språkets utveckling noggrant följs. På en grundläggande nivå ansvarar framför allt tre institutioner för språkvården. Det är Svenska språknämnden, Tekniska nomenklatur- centralen (TNC) och Svenska Akademien. En fundamental roll för språkvården spelar naturligtvis den forskning i modern svenska som bedrivs vid många universitet och högskolor. I det praktiska språkvårdsarbetet gör bl.a. språkexperterna i Regeringskansliet betydande insatser för att de offentliga texterna skall bli så lättbegripliga som möjligt och för att språkvårdens rekommendationer skall föras ut och tillämpas. På initiativ av Svenska språknämnden och TNC bildades år 1996 en datatermgrupp som ger rekommendationer om datatermer. Svenska datatermgruppen är ett organ där språkvårdare och terminologer men också dagstidningar, etermedier och databranschen är representerade. Närings-och teknikutvecklingsverket (NUTEK) NUTEK har påbörjat projekt och stött forskning på språkteknologi- området. NUTEK har genom sitt omfattande nätverk möjlighet att genomföra stora tidsbegränsade program som kräver deltagande av samverkande centrala och regionala aktörer. NUTEK har stött den talteknologiska forskningen och inrättade 1996 ett kompetenscentrum för talteknologi vid Kungliga tekniska högskolan (KTH). Under 1990–talets första del drev NUTEK och Humanistiska samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) ett gemensamt program i språkteknologi som omfattade både talat och skrivet språk och med inriktning på såväl grundforskning som tillämpad forskning. Programmet resulterade i en förbättrad språkteknologisk infrastruktur och till ökade kontakter mellan olika forskargrupper i Sverige och mellan universitet och industri. Ett nytt program startade år 1997 och avslutades i december 1999. Målen för det senare programmet var att utveckla och förbättra övergripande metoder och tekniker för bearbetning av naturligt språk, särskilt svenska, i tal såväl som i skrift vidare är målet att främja utveckling, utvärdering och spridning av verktyg och dataresurser för svenska språket, att bidra till att det kommer fram praktiskt användbara data, metoder, verktyg och system samt att knyta samman kompetens i tvärvetenskapliga nätverk. Programmet har satt igång ett antal stora projekt som omfattar flera forskargrupper och kompetenser. Aktörer i olika projekt är Institutionen för datavetenskap vid Linköpings universitet, Institutionen för lingvistik vid Göteborgs universitet, Lunds universitet och Umeå universitet, Centrum för talteknologi vid KTH, Institutionen för numerisk analys och datologi (NADA) vid KTH, Svenska språknämnden och Institutionen för svenska språket (tidigare Språkdata) vid Göteborgs universitet. NUTEK har också haft regeringens uppdrag att utreda de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att ta fram en basmodul för maskinöversättningar av standardiserade förvaltnings- och affärs- dokument från svenska till engelska och från engelska till svenska Detta uppdrag hade sitt ursprung i EU:s projekt Multilingual Information Soceity (MLIS). NUTEK redovisade uppdraget till regeringen under september 1999 och konstaterade i sin rapport bl.a. att utvecklingen av avancerade maskinöversättningssystem för svenska är eftersatt. NUTEK föreslår därför att det utarbetas en långsiktig strategi för att främja svensk språkteknologi. Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) är den centrala instansen i Sverige för terminologi och fackspråk. TNC har regeringens uppdrag att verka för att lämplig teknisk terminologi skapas och används inom offentlig förvaltning, näringsliv, utbildningsväsen och massmedier. När Sverige anslöts till EU fick TNC i uppdrag av kommissionen att komplettera EU:s termbank Eurodicautom med svenska termer. TNC:s uppgift har bestått i att identifiera begreppet i varje termpost och tillföra en etablerad svensk term. Totalt handlar det om mer än 110 000 termposter inom vitt skilda ämnesområden som nu innehåller svensk terminologi och till viss del även definitioner, kontexter eller annan tilläggsinformation. TNC deltar vidare i projektet Nordterm–Net, delvis finansierat av EU inom ramen för MLIS-programmet. Detta kan beskrivas som en knutpunkt på Internet där information om terminologi i Norden samlas, och där man hittar länkar till liknande information på andra håll i världen. De nordiska språken är i detta sammanhang danska, finska, färöiska, grönländska, isländska, norska, samiska och svenska. Terminologin inom IT-området kartläggs inom MLIS-projektet WebIT–EFCOT, A Web-based Terminology Database for Information Technology/European Forum for Computer Terminology där TNC har rollen som samordnar och vars syfte är att exportera den arbetsmodell som praktiseras inom Svenska datatermgruppen. Svenska språknämnden Svenska språknämnden har till uppgift att följa svenskans utveckling i tal och skrift, att ge ut ordböcker, skrivhandledningar och andra skrifter i språkliga frågor samt att ge råd i språkfrågor åt myndigheter, företag och enskilda. Svenska språknämnden tog år 1998 på regeringens uppdrag fram ett förslag till handlingsprogram för att främja det svenska språket. I rapporten konstaterar språknämnden att den ökande internationali- seringen, EU-inträdet och den ökande användningen av elektronisk kommunikation påverkar det svenska språket. Nämndens förslag till handlingsprogram omfattar ett stort antal åtgärder inom områden som ungdomsskolan, högre utbildning och forskning, politik och administration, medier, arbets- och näringsliv, dataprogram och datakommunikation samt EU. Nämnden har föreslagit en rad enskilda åtgärder, bl.a. att det bör garanteras att svenskan förblir ett officiellt språk i EU. Sverige bör verka för delvis nya regler och riktlinjer för EU:s översättarverksamhet och för att fler kvalificerade översättare och tolkar utbildas. Svenska språknämnden anser att de datorprogram som ger språkstöd skall granskas kontinuerligt av språkvården. Språkvården bör även medverka till att ta fram sådana program i fråga om teckenuppsättning och alfabetisering. En riktlinje bör vidare vara, menar nämnden, att multimedieprogram för skolbruk är översatta till svenska. Därutöver pekar nämnden på angelägna områden för tillämpad språkforskning; dels informationsteknik som skrivstöd, översättningsstöd och standardisering, dels konkurrens och samspel mellan engelska och svenska inom utbildning, forskning och kunskapsintensiva delar av arbetslivet. Regeringen bedömde att förslagen i Svenska språknämndens förslag till handlingsprogram måste analyseras och beredas ytterligare (prop. 1989/99:1 Utgiftsområde 17). Särskilda insatser för språkvården började dock genomföras redan år 1999. För att stärka språkvården förstärktes anslaget till Svenska språknämnden med 500 000 kr. Riksdagen har gett regeringen till känna att en parlamentarisk språkpolitisk utredning om främjande av det svenska språket bör tillsättas (bet. 1999/2000:KrU2, rskr. 1999/2000:7). Kulturutskottet förordar att denna utredning får i uppgift att med utgångspunkt bl.a. i språknämndens förslag till handlingsprogram föreslå ett handlingsprogram som dels syftar till att främja svenska språkets ställning, dels syftar till att alla i Sverige – oavsett språklig och social bakgrund – utifrån sina förutsättningar skall ges likvärdiga möjligheter att tillägna sig svenska språket. Regeringen har för avsikt att besluta om direktiv till språkutredningen i enlighet med de riktlinjer riksdagen förordar. Tekniska Litteratursällskapet (TLS) Över 25 miljoner forskare, informatiker och bibliotekarier världen över använder i dag Internet. Det finns nätverk mellan olika bibliotek och användare. Dessa nätverk har med stor snabbhet utvecklats till ett universiellt och nödvändigt redskap för svensk forskning och utveckling och inte minst för vårt näringsliv. Parallellt med det ökade informationsflödet växer kravet på informationens kvalitet. En väl fungerande informationstjänst är därvid av central betydelse. Informationsspecialister behöver i dag ständig vidareutbildning på grund av den snabba tekniska utvecklingen. Tekniska Litteratursällskapet (TLS) är en yrkesförening för verksamma inom området informationsförsörjning. Föreningen har ca 1 300 medlemmar och bedriver utbildningsverksamhet, ger ut tidskrifter och andra publikationer. Den frivilliga insatsen är betydande. Verksamheten erhåller ett mindre årligt bidrag från staten. Några av IT:s användningsområden Allmänt om IT inom näringslivet Enligt 1996 års IT-proposition måste IT-innehållet i svenska produkter och tjänster öka och IT introducera snabbt i alla typer av företag. Näringspolitiken skulle medverka till att främja näringslivets och särskilt de små och medelstora företagens användning av IT samt främja utvecklingen av en svensk program- och informationsindustri. I en enkätundersökning utförd av NUTEK och SCB hösten 1998 (publicerad våren 1999) gällande IT-användning i företag (”Nyttan med IT”) framkommer bl.a. att svenska företag har en hög och jämn teknisk användning av IT. Detta gäller inom alla storleksklasser, branscher och i en geografisk jämförelse. Dock ser man skillnader gällande hur man använder sig av den nya tekniken. I de allra flesta företag använder man sig av IT som ett administrativt hjälpmedel i verksamheten. Endast i en begränsad andel av företagen, och då främst i entreprenöriella verksamheter, ser man den strategiska nyttan med IT. Detta innebär med andra ord att företagen ser IT som en del i affärsutvecklingen och som ett medel för att uppnå mål och visioner såsom nya marknader och nya kunder, ett sätt att skapa tillväxt. Det sker mycket på både regionalt och lokalt plan för att främja IT- användningen i små och medelstora företag, i form av insatser från t.ex. länsstyrelser, kommuner, regionala högskolor, företagarnas egna organisationer eller i olika konstellationer mellan dessa. I en undersökning från IMIT 1997 (företag med mellan 20–200 anställda) så har 98 procent av alla tillverkningsföretag en pc och 67 procent har ett lokalt nätverk, men endast en bråkdel bedriver elektronisk handel. Tekniken i sig genererar dock ingen tillväxt, utan det är användningen kopplad till affärsutvecklingen som ger tillväxt. NUTEK har med utgångspunkt från samverkan med Toppledarforum (de centrala verken och kommun- och landstingssektorn) rent konkret i sitt tjänsteutvecklingsprogram FavorIT, fokuserat på gränsöverskridande IT-baserade tjänster. Dessa produceras i samverkan mellan offentliga tjänsteproducenter och företag och skall förbättra servicen för medborgare och småföretag. Stora sådana regionala projekt (Blekinge, Dalarna och Stockholm) har initierats som samverkar och arbetsfördelar i gemensamma utvecklingsprojekt. Nya IT-gränssnitt utvecklas mellan myndigheter och företag för att underlätta och effektivisera kontakterna. Den snabba tekniska utvecklingen leder till att digitala komponenter utnyttjas och efterfrågas i allt fler produkter. För att positionera sig i den internationella konkurrensen måste svenska företag utnyttja de möjligheter IT ger att effektivisera den egna verksamheten samt producera tekniskt avancerade produkter och tjänster med högt IT- innehåll till låga kostnader. Svenska produkter får alltmer systemkaraktär och svenskt näringsliv har en lång och god tradition i att bygga och använda systemprodukter inom centrala och marknadsmässigt stora tillämpningsområden. Förmåga att hantera och styra stora, komplexa system har länge varit en svensk styrka. Svenska företag och organisationer ligger också långt framme när det gäller att tillgodogöra sig och använda ny informationsteknik. Enklare konsumentprodukter, där priset är avgörande, blir allt ”intelligentare”. Detta möjliggörs av att avancerade, men billiga, masstillverkade processorer och minnen etc. byggs in i t.ex. tvättmaskiner och spisar. I vissa produkter t.ex. mobiltelefoner, handdatorer och bilar är minimering av storleken och vikten av dessa ingående kretsar väsentligt för konkurrensförmågan. I konsumentprodukter av dessa slag är ofta priset avgörande. NUTEK har under den gångna treårsperioden satsat på flera forskningsprogram i samverkan med avnämarna, företagen, på ”cost– shared”-bas, där NUTEK svarat för finansieringen till högskolan (och i viss mån till småföretagen). Det huvudsakliga syftet med dessa program är att öka konkurrenskraften hos svenskt näringsliv genom att främja utvecklingen av programprodukter och genom att utveckla kompetensen. En viktig förutsättning för att öka IT-innehållet i svenska tjänster är förmågan att göra lönsamma IT-investeringar i företag och förvaltningar samt att företagen anammar moderna IT-baserade tjänstemodeller för förnyelse och utveckling av verksamheten. NUTEK:s FoU-program FavorIT stödjer innovativa kunskaper, metoder, verktyg och produkter för att utveckla eller utföra IT-baserade tjänster. NUTEK har under senaste 5–årsperioden hjälpt till att bygga upp SweSI (Swedish Software Initiative) och åstadkommit större kontaktytor för programbranschen gentemot olika användarbranscher och för export. Verktyg för att hantera kvalitetsfrågor och affärs och avtalsmallar har tagits fram som stärkt den svenska programbranschen. I en skrivelse till riksdagen om kryptografi (skr. 1998/99:116) har regeringen redovisat sin uppfattning när det gäller export av krypto- produkter. I den svenska tillämpningen av de internationella regler, som regeringen åtagit sig att följa, sker fortlöpande lättnader av teknisk och administrativ natur för att underlätta exporten av svenska krypto- produkter. I tillämpningen av de exportkontrollregler som Sverige åtagit sig att följa, eftersträvar regeringen och Inspektionen för strategiska produkter (ISP) största möjliga enkelhet för de svenska företagen. Under år 1999 har administrativa och tekniska lättnader införts i syfte att främja exporten av svenska kryptoprodukter. Med verkan från och med den 1 augusti har ISP infört möjligheten för företag att med åberopande av ett generellt exporttillstånd och utan föregående ansökning kunna exportera vissa kryptoprodukter, s.k. massmarknadsprodukter, till en rad länder. Andra kryptoprodukter kan efter ansökan och prövning få globala licenser, vilka berättigar till utförsel under tillståndets giltighetstid, vilken är två år. Elektronisk handel Internationell jämförelse Målet i 1996 års IT-proposition var att Sverige skulle ligga i framkant av utvecklingen av elektronisk handel. ECaTT är en jämförande studie i 10 EU-länder kring bland annat elektronisk handel. En utredning som presenterades av NUTEK hösten 1999 tyder på att de svenska hushållen är bäst i Europa på att utnyttja e- handeln. Samtidigt är det få av de svenska företagen som erbjuder möjligheter att verkligen handla. Endast tio procent av företagen erbjuder möjligheter till konsument – handel vilket är 18 procent av de företag som redan finns på Internet. Statens roll Regeringen anser att elektronisk handel är ett viktigt medel för utveckling och tillväxt. I regeringens skrivelse om elektronisk handel (skr 1997/98:190) angavs att förutsättningar borde skapas för en bred användning av elektronisk handel i syfte att främja sysselsättningen och tillväxten. I regeringens Skrivelse om informationssamhället inför 2000-talet (skr. 1998/9:2) framhölls att staten har ett ansvar för att utveckla en samlad politik för elektronisk handel. Statens huvudsakliga uppgifter ansågs vara: - att åstadkomma ett effektivt regelverk, - att satsa bl.a. på utbildnings- och informationsinsatser, och - att verka för en tillgänglig och säker infrastruktur. Utvecklingen av handeln bör primärt drivas av marknadens aktörer – regleringar bör tillämpas endast när branschstandarder och avtal inte är tillräckliga åtgärder. Det aktuella läget när det gäller - att åstadkomma effektiva regelverk I regeringens skrivelse om elektronisk handel (1997/98:190) framhölls behovet av ett effektivt regelverk som en av de främsta verktygen för att främja utvecklingen och utbredningen av elektronisk handel. Det ansågs viktigt att relevanta författningar sågs över och ändrades för att bättre passa till den nya utvecklingen. Målet skulle vara att undanröja eventuella oklarheter samt att se till att befintliga regler inte onödigt hindrar möjligheterna att bedriva elektronisk affärsverksamhet. Vidare sades att de regler som gäller för traditionell handel i huvudsak torde kunna tillämpas även vid elektronisk handel samt att dessa endast skulle ändras om det var nödvändigt. Därutöver var ett krav att regelsystemet i största möjliga utsträckning skulle förhålla sig neutralt till den teknik som används. Det framhölls att en hög säkerhet var av största vikt för handeln samt att det är viktigt att det klart framgår vilka regler som gäller, inte minst vad gäller den globala handeln. Inom Regeringskansliet pågår arbete i huvudsak inom samtliga berörda områden. Arbetet bedrivs både på nationell och internationell nivå. Riksdagen antog år 1998 en personuppgiftslag med bestämmelser för att skydda den enskilde mot kränkning av den personliga integriteten genom behandling av personuppgifter (prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180). Med denna lag genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om fritt flöde av sådan uppgifter (dataskyddsdirektivet). Vid offentlig upphandling, som regleras av lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, finns krav på att anbud skall vara skriftliga och vara egenhändigt undertecknade. - att verka för en tillgänglig och säker infrastruktur För att elektronisk handel skall kunna utvecklas och komma hela landet till del fordras en väl utbyggd och fungerande infrastruktur. Denna fråga har behandlats ovan under rubriken Teknisk infrastruktur. - utbildning, forskning och utveckling Enligt 1996 års IT-proposition avsåg statens uppgifter framförallt utbildning, forskning och utveckling samt offentlig upphandling. I skrivelsen om elektronisk handel (1997/98:190 s. 14) framhöll regeringen att satsningar på kunskap och kompetens är viktiga. Det ansågs att olika insatser borde vidtas för att underlätta omvandlingen särskilt med hänseende till att höja kompetensen och utbudet av kvalificerad arbetskraft. Ett exempel på sådana insatser inom utbildningsområdet är SwIT, Sweden Information Technology, ett utbildningssamarbete mellan Industriförbundet och IT-företagen som på regeringens uppdrag har tillhandahållit yrkesutbildning inom IT. För att koppla utbildning till de nya verktygen finns samverkansprojekt med KK–stiftelsen (Stiftelsen för kunskap och kompetens) för utbildnings- insatser via regionala högskolor. Även inom forskning och utveckling finns ett flertal projekt. Flera av dessa forskningsprojekt om elektronisk handel har genomförts inom EU:s ESPRIT-program. I Sverige arbetar Högskolan i Örebro med att bygga upp ett Centrum för Elektroniska Affärer. Inom NUTEK arbetar man för närvarande med flera stora FOU-projekt i syfte att utveckla metoder och verktyg för mindre företag. Projekten riktar sig främst mot industriföretag och företag med industrinära tjänster. Resultaten av dessa projekt förväntas ge betydande resultat under år 2000. Regeringen har även avsatt medel för projektet ”Gränslösa affärer” för att öka medvetandegraden om offentlig upphandling samt utbildning i upphandling riktad främst mot små- och medelstora företag. Projektet är samordnat mellan ett flertal myndigheter, med Kommerskollegium som central koordinator. Utvecklingen i Norden I regeringens skrivelse Informationssamhället inför 2000-talet (1998/99:2 ) framfördes intresset av att elektronisk handel på olika sätt främjades på nordisk bas. På svenskt initiativ har en nordisk referensgrupp för elektronisk handel verkat under år 1999. Gruppens uppdrag har varit att utbyta erfarenheter från respektive land och ta emot idéer och förslag från näringslivet till hur användningen av den elektroniska handeln kan främjas i Norden. Gruppens arbete avslutades i augusti 1999 och en rapport överlämnades till de nordiska näringsministrarna (Rapport, nordisk referensgrupp för elektronisk handel, 99–08–16). Ett av gruppens förslag om tryggare Internethandel håller nu på att förverkligas. Projektet består av tre delar. - en gemensam nordisk standard för information på Internet. - SCANsafe gemensam nordisk märkning för trygg e-handel. - etablering av en nämnd för konfliktlösning. Vid de nordiska justitieministrarnas möte i Visby i juni 1998 var elektronisk handel en särskild dagordningspunkt. Bl.a. uppmärk- sammades elektroniska signaturer och frågan om det finns behov av att revidera den avtalsrättsliga lagstiftningen. Justitieministrarna ansåg att initiativ skulle tas till ett nordiskt möte om lagstiftningsfrågor som berör elektronisk handel. Ett möte med sådana diskussioner har hållits på ämbetsmannanivå, men det nordiska samarbetet på detta område har hittills främst inriktats på direktivförslaget rörande elektronisk handel varvid även Norge och Island deltagit. De nordiska konsumentministrarna antog på ministermötet den 25 augusti 1999 en resolution om en gemensam ståndpunkt beträffande marknadsföring på Internet riktad till barn och unga. I resolutionen anges att ministrarna bör verka för att konsumenterna även i fortsättningen ska kunna åberopa de särskilda konsumentregler som finns i Romkonventionen och Brysselkonventionen samt att de rättigheter som regleras i dessa skall stärkas. De nordiska konsumentombudsmännen lade i december 1998 fram en gemensam ståndpunkt om handel och marknadsföring på Internet och motsvarande kommunikationssystem. Ståndpunkten innehåller rekom- mendationer om identifikation, upplysningsskyldighet, ingående av elektroniska avtal, förpliktande kommunikation, betalning, fullgörande, reklamationshantering, e-post m.m., registrering och behandling av upplysningar samt marknadsföring till barn och ungdomar. Globalt I skrivelsen Informationssamhället inför 2000–talet (1998/99:2) angav regeringen att det var angeläget att i största möjliga utsträckning nå överenskommelser på global nivå avseende regler och villkor för elektronisk handel. Elektronisk handel diskuteras intensivt i ett antal internationella organisationer. Man är överens om att elektronisk handel kommer att innebära förändrade konsumtionsmönster (business to consumer trade) men också i hur kontakterna mellan företag kommer att utvecklas (business to business). Från de flesta håll framförs vikten av att utvecklingen främst skall styras av marknadens aktörer och att staten bara skall gripa in i undantagsfall. Projekt Enligt regeringens skrivelse (1998/99:2) skulle utvecklingen skulle komma alla grupper och alla delar av landet till del och eventuella negativa omställningseffekter borde minimeras. Satsningar för att stimulera elektronisk handel inom företag, landsting och kommuner görs, ofta i projektform, på läns- och kommunnivå. I dessa projekt försöker man integrera det lokala näringslivet och offentliga institutioner i gemensamma satsningar. Projekten kan antingen vara direkt inriktade på elektronisk handel eller på generella IT- satsningar där elektronisk handel är en del i helheten. Finansiering av projekten sker med hjälp av privata aktörer, med kommunala medel, regionala stöd via landstingen och länsstyrelserna samt med hjälp av EU-medel, exempelvis i form av Call Center- etableringsstöd. Flera av NUTEK:s projekt innefattar regionala kraft- samlingar, men utformas så att resultaten kan nyttjas i hela landet. Offentlig upphandling Enligt 1996 års IT-proposition borde privat och offentlig sektor samverka mer för att utveckla nya användningsområden och tillämpningar av IT, bl.a. genom offentlig upphandling. Under våren 1999 bildades Gemenskapen för elektroniska affärer (GEA) av ett stort antal privata och offentliga organisationer som på olika sätt engagerat sig i elektronisk handel. Alla dessa delar den grundläggande inställningen att utvecklingen och användningen av elektronisk handel i Sverige bör utökas och främjas. Syftet med GEA är att: 1. Påverka utformningen av regelsystemet och övrig infrastruktur både nationellt och internationellt, 2. Stimulera användningen av elektroniska affärer genom att driva projekt, arrangera seminarier, workshops, mässor samt delta i debatten, 3. Medverka i standardiseringsarbetet, Ett projekt som nyligen har startats inom GEA:s ram kallas SVEA och har som syfte att främja användningen av elektroniska affärs- kommunikation hos små företag och enheter inom den offentliga sektorn. Inom ramen för Toppledarforum har Statskontoret, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet gemensamt finansierat och genomfört projektet ”Elektronisk handel”. Syftet med projektet var att effektivisera inköpsadministrationen i offentlig sektor och därmed åstadkomma besparingar i hela den offentliga sektorn. Projektet upphörde i sin dåvarande form i juli 1998. Det kan dock konstateras att även om projektet inte uppnått de mål som sattes 1995 (95 procent av den offentliga sektorns varuköp skulle ske elektroniskt år 2000) så har det ändå bidragit till att ett stort antal kommuner och i princip samtliga landsting har påbörjat arbetet med att införa elektronisk handel. I regeringens skrivelse (1998/99:2) uttalades att ansvaret för att införa elektronisk handel i offentlig förvaltning vilade på respektive verksamhetsledning och att det borde överlåtas åt marknadens aktörer att finna former för att få information kring offentliga upphandlingar . Inom Toppledarforums projekt har stöd tagits fram för att underlätta utrednings- och utvecklingsarbete inför ett införande av elektronisk handel i enskilda organisationer. Projektet har vidare arbetat för en öppen och säker tekniklösning där underliggande standarder är allmänt tillgängliga, t.ex. ett enhetligt gränssnitt för elektronisk handel mellan den offentliga sektorn och dess varu- och tjänsteleverantörer, SFTI (Single Face To Industry). En aktiv samverkan har skett med såväl varuleverantörer som IT-leverantörer. Som nämnts har många kommuner och samtliga landsting redan påbörjat projekt för införande av elektronisk handel. Arbetet med att införa elektronisk handel i offentlig förvaltning sker nu inom organisationernas ordinarie verksamhet och inom det med näringslivet gemensamma organet GEA (Gemenskapen för Elektroniska Affärer). Utöver GEA kan nämnas SME-link (en Internetsatsning för små och medelstora företag) samt TED (Tenders Electronic Daily) vilket är ett sätt att söka bland offentlig upphandling inom EU (framförallt för belopp som ligger över brytvärden inom olika branscher). Statskontoret fick i juni 1999 i uppdrag av regeringen att utreda möjligheterna att sköta upphandlingen elektroniskt under de s.k. tröskelvärdena, dvs. när en upphandlings låga värde medför att den inte regleras av EG-direktiven på området. I sin rapport (1999:39) föreslår statskontoret att det skall vara möjligt för upphandlande enheter att ta emot elektroniska anbud. Den 13 december 1999 lade Upphandlings- kommittén (dir. 1998:58) fram sitt betänkande om upphandlingar under tröskelvärdena. I detta finns även långtgående förslag till hur upphandling enligt 6 kap. i Lagen om offentlig upphandling (LOU) kan effektiviseras och utvecklas. Konsumentfrågor Enligt regeringens skrivelse (1998/99:2) gjorde den snabba tekniska utvecklingen att konsumentfrågorna på IT-området krävde kontinuerlig bevakning för att en hög nivå av konsumentskydd skulle kunna skapas och bibehållas inom detta område. Inom konsumentområdet har det under de senaste åren genomförts ett flertal utredningar som resulterat i olika förslag. Utredningen Konsumentpolitiken inför ett nytt sekel (dir. 1999:1) skall bl.a. lämna förslag om hur frågor som har samband med användarvänlighet, service och god information kan få en tillfredsställande lösning, t.ex. genom utbildningsinsatser. Utredningen skall även analysera säkerhetsaspekter ur ett konsumentperspektiv rörande användning av informationsteknik och lämna förslag om hur konsumenterna kan tillförsäkras att informationstekniken kan användas på ett säkert sätt. Utredningen skall vara klar i april 2000. Utredningen Konsumenterna och IT – en utredning om datorer, handel och marknadsföring, SOU 1999:106, presenterades i oktober 1999. Utredningen har kartlagt vilka problem av främst marknadsrättslig natur som konsumenten kan ställas inför i samband med elektronisk kommunikation i informationsamhället. De frågor som behandlats rör t.ex. personlig integritet, skyddsbehov för särskilt utsatta konsumentgrupper och möjligheten att undanbe sig reklam via e-post. utredningen har varit på remiss och bereds nu inom Finansdepartementet. Beträffande obeställd e-post-reklam har regeringen i proposition Obeställd reklam m.m. (1999/2000:40) föreslagit en lösning som innebär att sådan reklam får sändas om inte konsumenten tydligt motsatt sig detta. Konsumentenverket har fått i uppdrag att inrätta ett register till vilket konsumenter kan anmäla att de inte önskar få direktreklam med e- post. Den offentliga sektorns IT-användning De övergripande mål som angavs i 1996 års IT-proposition var: 1. Offentlig förvaltning borde vara ett föredöme som IT-användare, 2. Den offentliga förvaltningen skulle utnyttja IT för att effektivisera verksamheten och ge en god service till företag och medborgare. Mer rationella arbetsrutiner, effektivare organisations- och samarbets- former i den offentliga förvaltningen skulle förbättra servicen och samtidigt minska kostnaderna, 3. Den offentliga förvaltningens IT-användning borde bidra till en öppen och säker infrastruktur för samhällets informations- och kunskaps- försörjning, 4. IT skulle användas för att utveckla kontakterna och samspelet mellan allmänhet, företag och offentlig förvaltning. Medborgarnas och företagens kontakter med den offentliga förvaltningen skulle göras enklare och mer öppna. IT:s möjligheter att främja allmänhetens insyn i förvaltningen skulle tillvaratas. Höga krav på informationssystemens säkerhet och kvalitet skulle därvid beaktas. Den personliga integriteten skulle värnas, 5. Alla offentliga organ borde utnyttja IT:s möjligheter. Det inbegrep att kunna ta emot och besvara elektronisk post och ha möjligheter att söka i informationsdatabaser. Därmed främjades elektronisk ärende- hantering, 6. IT skulle användas för ett bättre utnyttjande av de informationsresurser som fanns i den offentliga förvaltningen. Offentlig information skulle göras tillgänglig också elektroniskt. Enhetliga principer för prissättning av offentlig information skulle utformas, 7. Elektroniska kommunikationsmöjligheter med organ i EU skulle göra det europeiska förvaltningssamarbetet effektivare, I propositionen lade regeringen fast övergripande mål för den offentliga förvaltningens IT-användning och ett åtgärdsprogram i syfte att åstadkomma en förnyelse av offentlig förvaltning med stöd av IT. I det åtgärdsprogram som regeringen presenterade ingick: 1. Rättsliga frågor i samband med IT-användningen i den offentliga förvaltningen, 2. Principer och riktlinjer för den offentliga förvaltningens informations- försörjning, 3. Gemensamma plattformar för informationsutbytet, 4. Kvalitet och säkerhet, 5. Nya elektroniska medier, 6. Elektronisk handel, 7. Gemensamma telekommunikationsttjänster, 8. Informationsutbyte mellan förvaltningen och EU, I propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (1997/98:136) har regeringen lagt fram riktlinjerna för det fortsatta arbetet med att utveckla den statliga förvaltningen. I arbetet med att forma en förvaltning för 2000–talets krav har informationstekniken en viktig roll. Regeringen preciserade i propositionen de tidigare målformuleringarna när det gäller informationstekniken på följande sätt: 1. Statsförvaltningen bör, med beaktande av integritets- och säkerhetsaspekter, ta tillvara informationsteknikens möjligheter att: - förenkla och förbättra kontakterna för medborgare och företag med myndigheterna, - öka allmänhetens insyn i och kontroll av myndigheternas verksamhet, - effektivisera samverkan mellan myndigheter, med övrig offentlig sektor samt med EU-institutioner och andra länders förvaltning, 2. Den tekniska infrastrukturen för statsförvaltningens kommunikation med medborgare och företag bör bygga på Internet. Inom ramen för Internet bör myndigheterna utveckla tjänster som förenklar kontakterna med och samspelet mellan medborgare, företag och offentlig förvaltning. 3. Statliga myndigheter bör använda säker överföring av dokument och meddelanden i den öppna IT-infrastrukturen. Informationsutbytet mellan myndigheter ställer krav på gemensamma säkerhetsregler och standardiserade lösningar. 4. Myndigheter vars verksamhet riktar sig främst till företag och medborgare bör erbjuda elektroniska tjänster för självbetjäning som komplement till traditionella tjänster. Det aktuella läget Nedan beskrivs några exempel på initiativ. Rättsinformationssystemet har redan behandlats ovan (i avsnittet Grundläggande informations- tjänster). Offentlighetsprincipen Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Detta är ett uttryck för offentlighetsprincipen. Genom denna skall rätts- säkerheten, effektiviteten i förvaltningen och effektiviteten i folkstyret garanteras. Offentlighetsprincipen ger medborgarna möjlighet till kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet. Offentlighetsprincipen är en omistlig del i det svenska rättssystemet. Med den snabba utvecklingen på IT-området, som bl.a. medfört att allt fler har tillgång till Internet, öppnas nya möjligheter för allmänheten att få insyn i myndigheternas verksamhet. För myndigheterna innebär detta en möjlighet att på ett effektivt och billigt sätt sprida information till allmänheten på elektronisk väg. Det gäller både sådan informations- spridning som sker inom ramen för myndigheternas allmänna service och sådan som innebär ett utlämnande av allmänna handlingar (jfr bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180). Ett utlämnande av uppgifter på elektronisk väg innebär emellertid också risker för t.ex. den personliga integriteten. Det måste råda en god balans mellan myndigheternas användning av ny informationsteknik för informationsspridning och skyddet av känsliga uppgifter. Arkivinstitutionernas arbete för att öka tillgängligheten till arkiven, bl.a. genom insatser för att utveckla digitala söksystem och digitalisera olika register, innebär att allmänhetens insyn i den offentliga verksamheten förbättras. De nya tekniska förutsättningarna på IT-området har redan medfört konsekvenser för tillämpningen av offentlighetsprincipen. Förändringar i regelverket på detta område kommer naturligtvis också att medföra följder av olika slag. Såväl ekonomiska som andra konsekvenser av lämnade förslag måste därför noggrant analyseras. Regeringen har därför tillsatt en utredning (dir. 1998:32) med uppgift att bl.a. göra en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället. Ökad tillgänglighet och bättre service Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att varje år lämna en redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. I denna redovisning ingår även statsförvaltningens användning av informationsteknik. I finansplanen för år 2000 (kap. 10.3) lämnas en aktuell redogörelse av IT- utvecklingen inom statsförvaltningen. Redogörelsen bygger på Statskontorets rapport Staten i omvandling (1999:15). Av redogörelsen framgår att regeringens ambition att myndigheterna skall vara föregångare inom IT-utvecklingen genom hög tillgänglighet och aktiv IT-användning har fått genomslag i förvaltningen. Myndigheternas tillgänglighet och kommunikation via Internet ökar och myndigheterna utvecklar successivt sin elektroniska förvaltning. Under de senaste två åren har de flesta myndigheter etablerat sig på nätet och erbjuder kontakt med medborgare och företag. Utvecklingen av redan befintliga tjänster och introduktionen av nya informations- och servicetjänster fortsätter. Nya grundläggande tjänster, s.k. portaler, gör också att det blir lättare att ta en första kontakt med myndigheterna. SverigeDirekt är den gemensamma ingångssidan, portalen, till det offentliga Sverige. Arbetet drivs i samarbete mellan riksdagen, Regeringskansliet, Landstings- förbundet och Svenska kommunförbundet. Målet är att samtliga kommuner och statliga myndigheter skall finnas med. Sommaren 1999 fanns länkar till ca 240 myndigheter, vilket innebär att så gott som alla större statliga myndigheter nu är anslutna. En förutsättning för att den elektroniska förvaltningen skall kunna utvecklas är att de statliga myndigheterna finns på nätet. Fler och fler myndigheter ansluter sig nu till Internet och skaffar sig en publik webbplats. En genomgång av ca 280 myndigheter visar att närmare 90 procent hade egen webbplats år 1999, en ökning med en femtedel jämfört med året innan. Det är främst mindre myndigheter som tillkommit under senare tid. Hos nästan alla fanns en myndighetsbrevlåda för elektronisk post år 1999. Det var endast 7, eller knappt 3 procent, som saknade en sådan kontaktmöjlighet. IT-propositionens mål att alla myndigheter skulle ha brevlåda för e-post bör vara uppfyllt under år 2000. En av de mest besökta webbplatserna i Sverige är Arbetsmarknads- styrelsens Platsbank . Platsbanken presenterar lediga arbeten. I Sökande- banken kan både arbetstagare och företag registrera sig. AMS har fått särskilda medel av regeringen för Internetsatsningen. Målsättningen på ca 200 000 registrerade sökande i slutet av år 1999 skall nås med annonskampanjer och nya interaktiva lösningar där företag och sökande snabbt skall kunna hitta varandra. Riksskatteverket erbjuder självbetjäning inom det sammanhängande konceptet Fyrklövern, dvs. Skattemyndighetens servicetelefon, RSV:s webbplats, Servicejouren och Serviceterminalerna. De sistnämnda är ett försöksprojekt där även Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Riksfösäk- ringsverket (RFV) och Centrala studiestödsnämnden (CSN) ingår. Publika terminaler där medborgare kan gå direkt in på de fyra myndigheternas webbsidor är nu utplacerade i en testverksamhet. Infrastruktur och säkerhet Internet är väl etablerat som en infrastruktur för den sporadiska alla–till– alla kommunikationen utan höga krav på säkerhet. När det gäller säkra lösningar över Internet finns det ännu inte användarvänliga, entydigt standardiserade metoder. En infrastruktur för kommunikation av information mellan myndigheter på ett strukturerat sätt är det av Statskontoret nyligen upphandlade ”Spridnings- och Hämtningssystemet (SHS)”. Initiativet till SHS kommer från Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket. SHS kan utvecklas till ett kraftfullt verktyg för hantering av uppgifter och dokument mellan myndigheter. Det erbjuder också ett enhetligt webbgränssnitt mot privatpersoner och företag. SHS förutsätter att en säker elektronisk identifikation av individer och företag kan etableras. Statskontoret har på regeringens uppdrag tillsammans med sex myndigheter utrett förutsättningarna för detta. Rapporten ”Infrastruktur för säker elektronisk överföring till, från och inom statsförvaltningen”, rapport 2000:7, har överlämnats till regeringen i februari 2000. De flesta tjänster av karaktären ansökan, deklaration, begäran om utbetalning etc. förutsätter en underskrift. Det regelverk för säker kommunikation som krävs kommer att behöva definiera när det är lämpligt och möjligt med elektroniska signaturer i ställer för handskrivna. När det gäller möjligheten att ge in deklarationer med elektroniska signaturer har de författningsändringar som krävs redan genomförts. Statskontoret har i projekt ”Säker e-post” visat exempel på hur säkerhetsnivån på e-post kan höjas utan att användarna belastas med alltför mycket komplicerad administration av säkerhetsfunktioner. En e- postserver som signerar och krypterar in- och utgående e-post med automatik har utvecklats. Denna kan ge en grund för säker e-post, i första hand inom förvaltningen. Arbetsmarknad I regeringens skrivelse Informationssamhället inför 2000-talet (1998/99:2 ) framhölls att genom att väl fungerande sökkanaler för arbetsgivare och arbetssökande byggdes upp så borde matchningen på arbetsmarknaden kunna effektiviseras. Arbetsförmedlingens grundläggande uppgift är att medverka till en väl fungerande arbetsmarknad där arbetsgivare och arbetssökande med en väl utbyggd infrastruktur snabbt kan finna varandra. Sedan 1995 har Arbetsförmedlingen kraftfullt byggt ut sitt tjänste- och informationsutbud på Internet – Arbetsförmedlingen Internet. Via Arbetsförmedlingen Internet kan företag annonsera lediga jobb, presentera sitt företag i text och bild, ta emot ansökningar via e-post och själva söka lämpliga kandidater i en meritförteckningsdatabas. Arbetssökande kan presentera sig för arbetsgivare, söka lediga jobb i hela landet och utomlands och ta direktkontakt med intressanta arbetsgivare. Dessutom finns ett omfattande informationsutbud t.ex. om arbets- marknaden, Arbetsförmedlingens service, regler för arbetslivskassa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt databaser med aktuell information om de 500 vanligaste yrkena och över 3 500 utbildningar. Varje månad utnyttjas Arbetsförmedlingens Internettjänster av ca 400 000 enskilda personer (källa: SIFO), vilket motsvarar omkring 10 procent av arbetskraften på 4,3 miljoner. Sammanlagt görs f.n. över 1,5 miljoner besök varje månad, antalet besök överstiger vissa dagar 100 000. Enligt SIFO är ca 30 procent av användarna i företagsledande ställning. Redan i dag är Internet det vanligaste sättet att ha kontakt med Arbetsförmedlingen och Arbetsförmedlingen Internet är en av de mest besökta svenska webbplatserna. Ingen annan arbetsförmedlingsaktör är i närheten av den position som den offentliga arbetsförmedlingen har på Internet. Genom Internet har Arbetsförmedlingen också nått nya grupper användare, personer som inte är arbetslösa och som till en betydande del kan antas vara Arbetsförmedlingens nya kunder. Det ökade intresset för Arbetsförmedlingens Internettjänster innebär att funktionaliteten i nuvarande tjänster hela tiden måste förbättras samtidigt som nya tjänster kontinuerligt utvecklas. Regering och riksdag har genom att tilldela särskilda medel lagt grunden till en sådan utveckling under de närmaste åren. Under innevarande år kommer varje enskild kund – arbetsgivare såväl som arbetsökande – att kunna skapa sin egen, personligt anpassade ingångsida på arbetsförmedlingens (AF) webbplats. Kunderna kan själva välja vilka funktioner och vilken information de vill ha tillgång till på sin personliga ingångssida. Istället för att varje gång själva söka i databaserna kommer de att kunna lägga bevakningar på exempelvis lediga jobb, intressanta företag, intressanta jobbsökande, artiklar, arbets- förmedlingens aktiviteter osv., samt välja hur ofta och i vilken form de vill få denna information levererad till sig via e-post eller via mobiltelefon. Varje arbetsförmedling kommer också att få en egen webbplats med interaktiva applikationer, där arbetssökande hemifrån eller från företaget kan kommunicera med handläggarna, boka in sig på aktiviteter och utbildningar, arbeta med sina handlingsplaner och göra "e-besök" på AF. Även kundstödet kommer att bli väsentligt förbättrat. Genom Rekryteringsassistenten ges arbetsgivaren möjlighet till en fördjupad dialog med arbetssökande, som man tidigare etablerat kontakt med via plats- eller sökandebanken. I denna tjänst kan arbetsgivaren precisera sina önskemål och krav mer utförligt och arbetssökande kan beskiva sina meriter på ett mer nyanserat sätt i förhållande till arbetsgivarens preciseringar. Det här höjer servicenivån väsentligt för arbetsgivaren, inte minst för dem som saknar en egen personalfunktion. Arbetssökande kommer att få tillgång till interaktiva jobbsökar- program, intressetester och arbetsmarknadsinformation som kopplas till information om lediga platser och aktuella utbildningar. Genom utbyggnaden av Arbetsförmedlingens kundarbetsplatser till- försäkras även de kunder som saknar Internet tillgång till Arbets- förmedlingens självserviceinstrument. Kunddatorerna finns i dag på alla arbetsförmedlingar och försök pågår med utplacering av kunddatorer på externa platser, t.ex bibliotek, postkontor, affärer. Dessutom pågår försök med vidoeuppkopplingar mellan en lokal arbetsförmedling och en externt placerad kundarbetsplats. Genom denna utveckling kommer även medborgare i glesbygdsområden att i framtiden kunna erhålla förbättrad service. Det nationella IT-programmet SwIT I 1996 års IT-proposition påpekades att behovet av kompetens för nätbyggnad och utveckling av nättjänster borde tillgodoses och att regeringen avsåg att ta initiativ till att analysera behovet av kompetens på detta område samt hur detta skulle uppfyllas. Ovan har ett antal åtgärder redovisats i kompetensavsnitten kan nämnas att regeringen med Industriförbundet träffat en överenskommelse om att utbilda 11 700 personer inom yrken tillhörande IT-branschen från år 1998 till mars år 2000, projektet kallas SwIT, Sweden Information Technology. Upprinnelsen till satsningen var arbetsgivarnas svårigheter att finna kompetenta IT-specialister. Den kunskapsprofil som arbets- givaren efterfrågar involverar snarare eftergymnasial nivå än högskole- nivå och avser den praktiska verksamheten på IT-företagen. Deltagare i utbildningen är arbetslösa eller anställda som har behov av att byta eller förnya sina arbetsuppgifter. Ambitionen är att inom yrkesområdet prioritera underrepresenterade grupper t.ex. med avseende på kön, funktionshinder och invandrarskap. SwIT har särskilt uppmärksammat småföretagen där data och IT- utvecklingen inte kommit lika långt som i större företag. Genom att erbjuda skräddarsydd kompetens inom elektronisk handel öppnas helt andra möjligheter för dem att lansera produkter och hitta nya försäljningskanaler. Av SwIT:s 11 700 deltagare har drygt 500 genomgått utbildningar i elektronisk handel, närmare 75 procent med småföretagare som presumtiva arbetsgivare. Flertalet av kurserna har arrangerats i norra Norrland. Som finansiering har avsatts 1,3 miljarder kronor (prop. 1997/98:1, yttr. 1997/98:AU3y, bet. 1997/98:FiU11, rskr 1997/98:44). Genom- förandet regleras genom ett särskilt avtal. Denna s.k. SwIT- yrkesutbildning bedrivs inom en ideell förening som IT-företagen och Industriförbundet skapat för ändamålet. Rekryteringen av elever sker i nära samarbete med företagen. Personaldatorer Enligt 1996 års IT-proposition1996/97:173 och skr. 1998/99:2 var ett syfte med personaldatorreformen att skapa bättre möjligheter för arbetsgivare att höja personalens allmänna datamognad och därigenom underlätta och förbereda en övergång till att använda den nya tekniken inom olika arbetsområden. 1998 infördes möjligheten att kunna använda en av arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning för privat bruk skattefritt. Förutsättningen för skattefriheten är att förmånen riktar sig väsentligen till hela den stadigvarande personalen på arbetsplatsen. Reformen har fått stort genomslag. Mellan år 1997 och år 1998 har andelen anställda som har tillgång till dator i hemmet ökat från 48 till 67 procent, vilket är den högsta årliga ökningstakten sedan år 1994. Antalet LO-medlemmar respektive TCO-medlemmar med tillgång till dator i hemmet uppvisade en kraftigare relativ ökning än SACO-medlemmarna mellan år 1997 och år 1998, beroende på att de två förra grupperna hade ett betydligt sämre utgångsläge. Andelarna är fortfarande väsentligt lägre bland LO- medlemmar än bland övriga – bland LO-medlemmarna var år 1998 andelen som hade tillgång till dator i hemmet 51 procent, medan motsvarande andelar för TCO-medlemmarna var 76 procent och för SACO-medlemmarna 84 procent. Miljöanpassning Enligt 1996 års IT-proposition var det angeläget att anpassa användningen av elektroniken till de krav som måste ställas i ett kretsloppssamhälle. I 25 § renhållningsförordningen (1998:902) ställs krav på att avfall som utgörs av, eller innehåller elektriska och elektroniska produkter, får deponeras, förbrännas eller fragmenteras endast om de förbehandlats i enlighet med föreskrifter meddelade av Naturvårdsverket samt hanterats av certifierad förbehandlare. Naturvårdsverket har tagit fram ett förslag till föreskrifter för förbehandling av uttjänta elektriska och elektroniska produkter. Förslaget är remissbehandlat och kommer inom kort att beredas inom Regeringskansliet, innan en eventuell anmälan sker till EU–kommissionen. IT-användningen och dess negativa konsekvenser för miljön i form av t.ex. uttjänta elektroniska produkter som blir avfall uppmärksammades också i den förra IT-propositionen (1995/96:125). Regeringen följde upp detta i propositionen om Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle – ett ansvar för alla (1997/98:172) där regeringen föreslog att ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (bl.a. IT-utrustning) införs. Baserat på detta förslag har regeringen utarbetat ett förslag till en förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. I enlighet med vad som angavs i regeringens skrivelse (skr. 1998/99:2) har ett förslag till förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (bl.a. IT-utrustning) notifierats till EU– kommissionen. Kommissionen har inte haft några synpunkter på förslaget. Vad gäller IT-utrustning ansåg regeringen i propositionen (1997/98:145) och skrivelsen 1998/99:2 bl.a. att av människan framställda ämnen som är långlivade och bioackumulerande, i huvudsak inte bör förekomma i nyproducerade varor. Inom ramen för det arbete som pågår inom Miljömålskommittén och Utredningen om genomförande av nya riktlinjer inom kemikaliepolitiken kommer bl.a. målet definieras närmare. Regeringen avser att lägga en miljömålsproposition i slutet av år 2000. Kemikalieinspektionen har presenterat ett förslag till förbud mot användningen av vissa bromerade flamskyddsmedel i olika slags produkter. Sådana regler måste emellertid utformas så att de överens- stämmer med Sveriges förpliktelser i såväl EU som WTO. De ämnen som föreslås förbjudas används eller har använts i stor utsträckning i IT- utrustningar. Att en sådan användning upphör är ett viktigt led i arbetet med att få IT-utrustningar mer kretsloppsanpassade. Statskontoret ställer omfattande miljökrav i sina ramavtals- upphandlingar av IT-produkter för offentlig förvaltning i Sverige. Vad gäller bromerade flamskyddsmedel formulerade Statskontoret redan i 1998 års ramavtalsupphandling av datorer och skrivare, tvingande krav (s.k. skall-krav) att bromerade flamskyddsmedel och andra miljöfarliga ämnen inte får förekomma i produkternas plasthöljen. Nästan alla leverantörer kunde också uppfylla kravet. Dessa miljökrav kommer att vidareutvecklas och preciseras i kommande upphandlingar, givetvis inom ramen för EG-kommissionens meddelande om miljökrav vid offentlig upphandling. IT inom kultur-, medie- och ungdomsområdena Flera av de övergripande målen för regerings IT-politik som anges i 1996 års IT-proposition är aktuella inom kultur-, medie- och ungdomsområdena. Inom dessa politikområden arbetar regeringen för att IT skall utnyttjas som medel för ökad kunskap, demokrati, rättvisa och livskvalitet, för att skapa bred tillgång till information för ökad delaktighet och kunskapsutveckling samt för att bevara och utveckla det svenska språket och kulturen i en allt mer gränslös värld. Nedan beskrivs regeringens aktuella åtgärder för att bredda och utveckla IT-användningen inom kulturområdet, medieområdet samt på ungdompolitikens område. Kulturnät Sverige Enligt 1996 års IT-proposition skulle en samlad strategi för användning av IT vid myndigheter och institutioner inom kulturområdet utformas. När propositionen presenterades pågick en utredning som hade i uppdrag att utforma en sådan strategi och dessutom att lämna förslag om upp- byggnad av ett gemensamt kulturnät. I sitt slutbetänkande IT i kulturens tjänst (SOU 1997:14) valde utredaren att lägga tyngdpunkten vid förslagen om uppbyggnaden av ett Kulturnät Sverige. Detta motiverades med att institutionerna hade alltför olika verksamheter, förutsättningar och resurser för att kunna samlas kring en gemensam IT-strategi. En sådan kunde av nödvändighet endast innehålla principiellt hållna rekommendationer. Däremot skulle ett framtida Kulturnät Sverige kunna utgöra fundamentet för en samlad IT- strategi, eftersom institutionernas verksamheter och informationsresurser då skulle göras tillgängliga i ett sammanhang. I enlighet med utredarens förslag beslutade regeringen i mars 1997 att ge Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) i uppdrag att i projektform bygga upp och inledningsvis administrera Kulturnät Sverige. Verk- samheten inom IVA har under åren 1997–1999 finansierats av Stiftelsen för Kunskaps- och kompetensutveckling, Stiftelsen framtidens kultur och Riksbankens Jubileumsfond. Utvärderingen av projektet visade att Kulturnät Sverige haft en framgångsrik start och är en samhällstjänst som bör stå till medborgarnas förfogande utan kostnad. Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen för år 2000 har Statens kulturråd från och med år 2000 fått ansvar för den fortsatta driften av Kulturnät Sverige. Syftet med Kulturnät Sverige skall vara att öka tillgängligheten till och intresset för svensk kultur. Webbplatsen skall fungera som en gemensam ingångssida som samlar och strukturerar det svenska kulturutbudet på Internet för att underlätta för den enskilde att hitta det han eller hon söker. Webbplatsen, eller kulturportalen som man också kan välja att kalla den, utgör en viktig bas för kulturinstitutionernas och de fria kulturutövarnas ansträngningar att nå ut med sin samlade kunskap och information. Verksamheten skall bedrivas utifrån en vid definition av kulturbegreppet och medverkan i kulturnätet skall vara kostnadsfri. Tillgänglighet till kulturarvet Enligt 1996 års IT-proposition skulle museerna och arkivmyndigheterna ta aktiv del i utvecklingen av multimedier, digitaliseringssystem och telekommunikation i syfte att öka tillgängligheten till kulturarvet. Uppfyllandet av denna ambition är en prioriterad kulturpolitisk uppgift. Det är därför angeläget att arbetet med att öka möjligheterna att ta del av museernas, arkivinstitutionernas och kulturmiljösektorns material fortsätter. Museerna arbetar aktivt med att dokumentera samlingarna och ägnar stor uppmärksamhet åt digitaliseringen. Det s.k. SESAM-projektet har varit ett viktigt hjälpmedel i detta arbete. Satsningen, som avslutades under år 1998, har utvärderats av Statskontoret. Utvärderingen pekar bl.a. på att projektet i stor omfattning bidragit till ökad tillgänglighet till museernas samlingar. Regeringen fattade den 24 februari 2000 beslut om en skrivelse till riksdagen med en samlad bedömning av SESAM-projektets resultat (skr. 1999/2000:65). Projektet syftade bl.a. till att göra museernas och arkivens samlingar mer tillgängliga för andra museer och arkiv samt forskare, skolor och allmänhet. Nya medier skulle användas i arbetet. I 65 procent av delprojekten utfördes någon form av digitaliseringsarbete. Genom SESAM kom antalet föremål som är digitaliserade att öka med över 30 procent. För många museer och arkiv blev SESAM-projektet incitamentet för att påbörja datoriseringen av sina kataloger och register. För andra som redan inlett arbetet innebar projektet en värdefull förstärkning. Under projekttiden kom museernas föremålskatalog framför allt att registreras i databaser tillgängliga på museerna. Många museer och arkiv har tillgängliggjort delar av samlingarna via Internet. Samarbetsprojekt har inletts mellan museer, arkiv och bibliotek för att få till stånd gemensamma databaser på Internet – med möjlighet för användaren att söka information inom flera områden. Under år 1999 inleddes en treårig satsning för att bereda personer med arbetshandikapp arbete och öka tillgängligheten till kulturarvet, Kultur- arvs-IT (prop. 1998/99:1, utg.omr. 14). Genom digital registrering, inläsning och bearbetning skall samlingar hos framför allt centrala kulturarvsinstitutioner och regionala museer göras tillgängliga. Arbetet med att tillgängliggöra arkivmaterialet i digital form genom bl.a. Internet, att utveckla digitala söksystem, dvs. förbättra den framtida tillgången till uppgifter om arkivbestånden, att använda ny teknik vid registreringen och att digitalisera arkivmaterial är av högsta prioritet för arkivmyndigheterna. Genom arbetet ökar tillgängligheten till det omfattande material som förvaras hos dessa myndigheter. Regeringen avser att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över delar av arkivväsendet. Utredningen kommer bl.a. att behandla frågan om hur arkivmyndigheterna på bästa sätt kan rustas för att nya medier skall bevaras, vårdas och tillgängliggöras. Ett viktigt led i arbetet med att förmedla kunskapen på kulturmiljö- området till såväl myndigheter och kommuner som enskilda är att öka den digitala tillgängligheten till den information som finns på området. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) bedriver ett stort antal register- uppbyggnads- och inventeringsprojekt inom olika områden. Av stor betydelse i det sammanhanget är RAÄ:s arbete med att utveckla den IT- baserade tillgängligheten till fornminnesregistret. Detta arbete bedrivs sedan år 1998 inom ramen för ett särskilt projekt, Fornminnes- information. Av särskild betydelse för utvecklingen är att tillgången till GIS-data underlättas för institutionerna inom området. Program för ökad kulturell tillgänglighet Statens kulturråd har regeringens uppdrag att under åren 1998–2000 fördela 30 miljoner kronor till lokala och regionala utvecklingsprojekt inom ramen för ett särskilt program för ökad kulturell tillgänglighet. Projekt med god lokal förankring som bedöms ge långsiktiga effekter och som syftar till utveckling av modern informationsteknik och förbättrad kommunikation bör prioriteras. Exempel på projekt som hittills beviljats stöd är "Arrangörer i glesbygd – ett fönster för den lokala kulturen". Projektet drivs av Riksteatern och omfattar en inventering och en utveckling av webbplatser för lokala arrangörer. Västerbottens museum i Umeå har fått bidrag för att i samverkan med kommuner och övriga museer i länet utveckla en ny länsmuseimodell – det virtuella museet. Museet skall integrera det digitala nätverksbyggandet i den fasta verksamheten med digitala utställningar och digital presentation av länet. Svensk Arkivinformation (SVAR) i Ramsele, Sollefteå kommun, har fått projektbidrag för att utveckla sin Internetbokhandel. Landstinget i Dalarna har fått bidrag till projektet Kulturnät Dalarna som skall vara en samlingsplats för att stimulera länets kulturutövare i olika åldrar att skapa produktioner i och för Internet. Ytterligare ett exempel är Norrbottens läns landsting som fått bidrag till utvecklingen av kulturdatabasen Arcticult som är en regional kulturdatabas för Barentsområdet. Databasen skall innehålla uppgifter om kultur och föreningar och vara en informationskälla för regionens kulturliv. Kulturrådet skall slutredovisa programmet till regeringen senast den 31 mars 2001. Marksänd digital-TV Enligt 1996 års IT-proposition avsåg regeringen att utforma och förankra riktlinjer som underlättar beslut om snabbt införande av digitala TV- sändningar i marknätet, om åtgärder för att stärka och förtydliga public- serviceverksamheten och om insatser för att säkra framtida svensk TV- produktion med kultur och kvalitet. Riksdagen beslutade april 1997 (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:Ku17, rskr. 1996/97:178) att digital marksänd TV skall introduceras i Sverige. Införandet ska ske i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställning till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. En grundläggande förutsättning för en eventuell utbyggnad är att de digitala marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Enligt prop. 1996/97:67 har statens åtgärder inom massmedieområdet som sitt främsta syfte att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald. Enligt riksdagen (bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178) bör detta vara vägledande även inför den tekniska utveckling som nu pågår. Introduktionen av digital-TV får inte innebära att publikens valfrihet inskränks eller att Sveriges Televisions program inte längre kan nå alla i hela landet. Digitaltekniken skall användas så att den vidgar yttrandefriheten och mångfalden samt motverkar privat och offentlig maktkoncentration. Regeringen fattade i november 1997 beslut om de fem sändnings- områden som ska ingå i den första utbyggnadsetappen. Samtidigt fattades beslut om direktiv för den parlamentariska Digital–TV–kommittén (dir. 1997:134) som ska följa och utvärdera verksamheten och medverka vid urvalet av programföretag genom att yttra sig till Radio- och TV- verket över tillståndsansökningarna. I juni 1998 beslutade regeringen, på förslag från Radio- och TV- verket, att ge elva företag tillstånd att sända digital marksänd TV. De första bolagen startade sina sändningar i april 1999. I juni 1999 beslutade regeringen om ytterligare en frekvens för marksänd digital-TV. Radio- och TV–verket utlyste fyra nya sändnings- tillstånd i de områden som ingår i den första utbyggnadsetappen. Regeringen har i januari 2000 meddelat ytterligare sändningstillstånd. Fjorton företag har nu tillstånd att sända sammanlagt arton program- kanaler i det digitala marknätet. Digital ljudradio (DAB) Våren 1995 beslutade riksdagen (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:Ku47, rskr. 1994/95:369) att digitala ljudradiosändningar skulle påbörjas i ett begränsat antal områden. Reguljära DAB-sändningar har pågått sedan 1995 i fyra regioner i Sverige, Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrbotten. Sveriges Radio AB och Utbildningsradion AB deltar. Regeringen fattade beslut om sändningarna för Sveriges Radio och Sveriges utbildningsradio i september 1995 respektive januari 1996. I januari 1998 utökade Sveriges Radio sina DAB-sändningar genom att starta en digital finskspråkig kanal. Stimulans till ungdomars IT-användning Enligt regeringens skrivelse (skr. 1998/99:2) ville regeringen motverka en ojämlik utveckling mellan ungdomsgrupper genom projekt som syftar till att uppmuntra och stödja IT-användning bland ungdomar inom ungdomsgruppen som i liten omfattning har tillgång till informations- teknik i sin hemmiljö. Under avsnittet Kommande inriktning för stöd ur Allmänna arvsfonden framhöll regeringen i skrivelsen 1996/97:125 Redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1995/96 vikten av att på olika sätt motverka att det framväxande informations- och kunskapssamhället befäster gamla och skapar nya klasskillnader. Regeringen angav i skrivelsen att projekt som syftar till att stödja IT-användningen bland ungdomar inom ungdomsgrupper som i liten omfattning har tillgång till IT i sina hemmiljöer kommer att prioriteras vid fördelning av stöd ur arvsfonden. Under åren 1998 och 1999 har sju projekt beviljats sammanlagt 1,6 miljoner kronor. Fyra av projekten är planerade treårsprojekt varav hittills tre beviljats stöd för det första året och ett beviljats stöd för år två. I regeringens proposition (prop. 1998/99:115) På ungdomars villkor understryker regeringen vikten av en fortsatt prioritering av projekt som motverkar en ojämlik utveckling på IT-området mellan ungdoms- grupperna. Ungdomskanalen Tillgång till information och kunskap är avgörande för ungdomars möjlighet till inflytande både över sin egen livssituation och i samhället som helhet. I dagens informationssamhälle är det också viktigt att kunna gallra i informationen samt att kunna skapa sig en överblick på lämplig nivå. Mot denna bakgrund gör regeringen i proposition (prop. 1998/99:115) På ungdomars villkor bedömningen att en särskild arena på Internet med riktad samhällsinformation till unga–Ungdomskanalen–bör inrättas hösten 1999. Ungdomskanalen bör underlätta såväl tillgången till information som möjligheten att kommunicera med olika beslutsfattare. Syftet är också att stimulera ungdomars IT-användning genom att utveckla pedagogiska metoder för informationssökning. Ungdomsstyrelsen har under år 1998 fått ekonomiskt stöd av regeringen till uppbyggnaden av Ungdomskanalen. Vidare beviljade regeringen i oktober 1999 Ungdomsstyrelsen ett bidrag om 1 500 000 kronor för genomförande av projektet under åren 1999 och 2000. Ungdomskanalen lanserades under hösten 1999 och har redan erhållit flera utmärkelser både för innehåll och utseende. IT inom hälso- och sjukvård, social omsorg samt socialförsäkring Hälso- och sjukvård För att hälso- och sjukvården effektivt skulle kunna ta tillvara möjligheterna som informationstekniken erbjuder krävdes enligt regeringens skrivelse Informationssamhället inför 2000-talet (1998/99:2 ) att nya lednings- och organisationsformer utvecklades. Vidare måste lösningarna tillgodose hälso- och sjukvårdspolitiska mål om god och säker vård, god kvalitet och patienten i centrum. Arbetet måste också utgå från en informationsteknisk gemensam infrastruktur och gemensamma tillämpningar. I hittills bedrivet arbete har bl.a. behandlats nationella krav på funktionalitet och innehåll i och struktur på elektroniska patientjournaler, tekniska och logiska standarder för kommunikation och långtidslagring. Arbetet har också resulterat i en nationell gemensam termdatabas, som kan kopplas till den elektroniska journalen. Arbete har också skett rörande modeller för hur patientintegriteten skall kunna bevaras på betryggande sätt vid datakommunikation och lagring, men också för att undvika förvanskning av information om patienterna. Visst ytterligare utvecklingsarbete måste dock ske innan dessa IT-lösningar fullt ut kan integreras i det dagliga arbetet inom hälso- och sjukvården. Uppföljningar som gjorts av förändringsarbetet inom vissa landstings- områden visar på volymmässiga minskningar av pappershanteringen och att vårdkvaliteten ökar främst genom kortare ledtider. Patienter och läkare kan snabbare och lättare få besked om undersökningsresultat. Resultaten hittills har också rönt uppskattning internationellt, särskilt vad gäller arbetet med elektroniska journaler och säkerhet och integritet. Inom EU:s ram har arbete påbörjats för att i första hand skapa en gemensam marknad för IT-produkter inom hälso- och sjukvård. Arbete pågår dessutom inom EU med svensk medverkan beträffande bl.a. gemensamma informationsstrukturer samt säkerhet och sekretess som har sin grund i patientens integritet. Överväganden pågår nu om nya former för det centrala stödet till utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården. Landstingsförbundet i samverkan med Svenska kommunförbundet utreder hur organisationen för IT-strategisk samverkan på nationell nivå bör utformas. Olika intressenter bedömer det vidare vara av stort värde om ett kompetenscentrum för hälso- och sjukvårdsinformatik (eller medicinsk informatik) kan skapas. En samverkan mellan staten, sjukvårdshuvud- männen och universitet och högskolor är därför önskvärd, inte minst för att klara ett kraftfullt svenskt agerande avseende IT-frågorna på det europeiska planet. Alkohol- och narkotikaprevention Inom Socialdepartementet finns webbplatsen Drugsmart, ett alkohol- och narkotikapolitiskt forum på Internet. Drugsmart, som startade höst- terminen 1998, vänder sig främst till yngre tonåringar samt deras lärare. Webbplatsen består av fakta och information, spel och övningar, lärarhandledning och möjlighet till kommunikation och diskussion. Genom att öka kunskapen samt tillåta och stimulera till debatt i för många ungdomar väsentliga existentiella frågor om droger och droganvändning skall ungdomarna stödjas i valet av en drogfri livsstil. Drugsmart hade under sin första säsong – höstterminen 1998 och vårterminen 1999 – omkring 100 000 besökare. Både den utvärdering som genomfördes bland lärare under vårterminen och de dagliga kontakter som redaktionen har med Drugsmarts besökare bekräftar att webbplatsen fyller ett stort behov. Ansvaret för den fortsatta driften av Drugsmart överfördes den 15 februari år 2000 från Socialdepartementet till Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN). Funktionshindrade och äldre Hjälpmedelsinstitutet har på regeringens uppdrag utarbetat ett IT- program med inriktning på funktionshindrade och äldre. Regeringen stöder programmet, och har beslutat att under en tvåårsperiod avsätta sammanlagt 60 miljoner kr ur Allmänna arvsfonden, som stöd för finansiering av programmet. Programmet bedrivs i nära samarbete med brukargrupper och avser bl.a. utveckling, anpassning och utvärdering av IT-baserade produkter och tjänster. Olika insatser pågår också för att höja IT-kompetensen för funktionshindrade och organisationer inom handikapprörelsen samt öka medvetenheten hos bl.a. beslutsfattare om IT:s betydelse för människor med funktionshinder. Det är dock för tidigt att dra några slutsatser om effekterna. Dessutom pågår inom olika samhällsområden aktiviteter för att förbättra IT-stödet för funktionshindrade och äldre. Närings- och teknik- utvecklingsverket (NUTEK) har t.ex. på regeringens uppdrag utarbetat ett forskningsprogram där funktionshindrades behov beaktas. NUTEK och Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har till- sammans med Hjälpmedelsinstitutet fortsatt och fördjupat sitt samarbete om IT för funktionshindrade och äldre. Ett av tre prioriterade områden är IT för barn med funktionshinder. Post- och telestyrelsen och Informationstekniska standardiseringen (ITS) ansvarar tillsammans för en arbetsgrupp där handikapp- organisationer, Hjälpmedelsinstitutet, företag och andra myndigheter ingår. De skall tillsammans identifiera behov av åtgärder och föra ut kunskap samt öka medvetenheten om funktionshindrades behov vid standardisering och beträffande teletjänster och terminaler. Inom skolområdet behandlas frågor som rör utveckling av läromedel för elever med funktionshinder samt tillgång till datorer. Regeringen har inom ramen för den år 1998 beslutade handlingsplanen för äldrepolitiken beslutat om medel för olika satsningar inom IT- området. Detta gäller bl.a. projekt med inriktning på äldre med funktionshinder och projekt som syftar till att föra samman äldre och yngre IT-användare. Dessutom har inom ramen för det av FN utlysta äldreåret 1999 ett antal IT-satsningar redan genomförts i syfte att hjälpa äldre att komma över det motstånd många känner mot ny teknik. En mässa om äldre och IT har genomförts och i september 1999 hade nästan samtliga bibliotek i landet aktiviteter där äldre inbjöds att surfa på Internet. Över 30 000 äldre besökte därvid biblioteken. Standardisering och forskning inom telekommunikationsområdet för personer med funktionshinder I propositionen Funktionshindrades tillgång till teletjänster (prop. 1995/96:86) redovisades den inriktning som, inom området telekommunikationer och handikapp, ligger till grund för forsknings- och utvecklingsinsatser samt standardiseringsarbetet. I denna proposition pekar regeringen på nödvändigheten av en samlad utvärdering av telekommunikationsområdet med inriktning mot funktionshindrandes behov görs inom 3 år. I Trafikutskottets betänkande (bet. 1995/96:TU9) Funktionshindrades tillgång till teletjänster hemställde utskottet att riksdagen skulle godkänna de föreslagna riktlinjerna för forskning och utveckling samt standardisering inom området telekommunikationer och handikapp. Mot bakgrund av detta uppdrog därför regeringen åt Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) att den 30 oktober 1998 redovisa en samlad bedömning av vilka möjligheter som funktions- hindrade har inom telekommunikationsområdet och funktionshindrades behov av standardisering och utveckling av nya tjänster. I uppdraget ingick också att redovisa utvecklingen av arbetet med det forskningsprogramarbete som KFB och NUTEK initierade 1995 inom området telematik och funktionshinder. Nedan redovisas resultatet av detta uppdrag. Post- och telestyrelsen leder en standardiseringsgrupp, (AG), med uppgift att öka medvetenheten och kunskapen om funktionshindrades behov vid standardisering av teletjänster och terminaler. Gruppen skall säkra att handikappaspekterna beaktas i det nationella och internationella standardiseringsarbetet. Verksamheten berör främst områden som taltelefoni, texttelefoni, multimedia, talsvarssystem och smart card. Gruppen har arbetat för introduktion av ett antal internationella standarder för telefoni som ljudförstärkning, induktiv koppling och elektrisk koppling. Pågående arbetet koncentreras till textkommunikation i multimedia och textkonversation i IP-nät. För alla standarder gäller att dessa är frivilliga överenskommelser. Därav krävs, förutom själva standardiseringen, även insatser bl.a. i form av information för att befintliga standarder skall tillämpas. Sedan 1995 har KFB tillsammans med NUTEK ett gemensamt forskningsprogram för Telematik och funktionshinder. Programmet har, med betoning på beteendevetenskap med teknik som plattform, fördelat ca. 24 miljoner kronor 1995–1997, med målet att ge funktionshindrade möjlighet till kommunikation, information och livskvalitet. Då programmet, vid utvärderingen, pågått i knappt tre år kunde relativt få konkreta resultat redovisats. I den av regeringen beställda utredningen konstaterar KFB att en utvärdering av forskningsprogramarbetet från år 1998 visade att beviljade projekt inom ramen för programmet är relevanta för forskningsområdet och att resultaten kommer att vara värdefulla för målgruppen. Planeringsanslag och anordnande av seminarier m.m. kring viktiga projektansökningar anges som lovvärda styrgruppsalternativ. Som svagheter ses brister i informationsspridning, industrins sparsamma representation i projekten och det begränsade användarinflytandet i beslutsprocessen. En fortsättning av programmet med koncentration på telematik för funktionshindrade och äldre samt en förstärkning av antalet intressenter som breddar den finansiella basen rekommenderas av utredaren. KFB antog på styrelsemöte i oktober 1998 detta som riktlinjer för det fortsatta arbetet inom området IT och funktionshinder för perioden 1999–2002. Regionalt IT-projekt om utsatta barn Ett arbete som rör utsatta barn pågår, med koppling till det samarbete som sker inom Östersjöregionen, inom Socialdepartementets särskilda arbetsgrupp för barnfrågor – The Swedish Special Group for Children at Risk in the Baltic Sea Region. Projektet är inriktat på att skapa: Förståelse bland politiker och myndigheter om problemets omfattning och att det behövs ett intradisciplinärt samarbete. Ett nätverk av kontakter mellan regionens alla aktörer. Nätverket byggs upp med hjälp av informationstekniken. Projektidén är att komplettera Östersjösekretariatets befintliga webbplats med en intranetfacilitet som gör det möjligt att: - överföra större informationsmängder, för t.ex. telekonferenser och distansundervisning - tillhandahålla en möjlighet för myndigheter, organisationer, experter att utbyta erfarenheter och ge möjlighet till konsultationer och handledning. Socialförsäkringar Det finns ett stort behov av vidareutveckling av socialförsäkringens administration och ett omfattande och flerårigt samlat utvecklingsarbete har därför påbörjats. Inriktningen är bl.a. att förkorta handläggningstider samt att höja kvaliteten, öka likformigheten och förbättra kostnads- effektiviteten i ärendehandläggningen. Lednings- och organisations- formerna liksom kompetensen skall utvecklas med tyngdpunkt i att de försäkrade ställs i centrum. Ett vidareutvecklat IT-stöd är en viktig del av denna strategi. Riksförsäkringsverket har som ansvarig systemägare för social- försäkringens gemensamma IT-system ett särskilt ansvar för utvecklings- arbetet. Arbetet skall bedrivas så att de frekvent förekommande löpande ändringarna av bestämmelser m.m. inom socialförsäkringen kan hanteras tillsammans med det omfattande utvecklingsarbetet. Bl.a. har betydande insatser redan gjorts för att genomföra det nya pensionssystemet samtidigt som ett intensivt utvecklingsarbete även inom andra försäkringsområden pågår. Inriktningen är att huvuddelen av ärendehandläggningen under de närmaste åren skall ges förbättrat IT-stöd som bl.a. skall medföra bättre service gentemot de försäkrade. Försäkringskassorna skall som ett led i detta utvecklingsarbete förbättra arbetsformer, arbetssätt och kompetens. Ett exempel på serviceförbättringarna är att varje försäkrad via enkla IT-rutiner själv kan ta fram sin egen personliga pensionsprognos i det nya pensionssystemet. Allmänhetens möjligheter till självbetjäning via ett utvecklat IT-stöd hos försäkringskassorna avses gradvis komma att öka inom olika försäkringsområden på motsvarande sätt som nu sker beträffande pension. Inriktningen är att det samlade utvecklingsarbetet skall vara genomfört år 2005 Sammanfattning av Statskontorets rapport "Svenska delen av Internet" (1997:18) Uppdraget Regeringen (Kommunikationsdepartementet) beslöt den 26 september 1996 att Statskontoret skulle utreda den svenska delen av Internet. Utredningen överlämnades av Statskontoret till Kommunikations- departementet den 1 oktober 1997. Utredningens resultat redovisades i Statskontorets rapport 1997:18 "Svenska delen av Internet-struktur, säkerhet och regler". Uppdraget omfattade att beskriva Internet i dagsläget, analysera fram- tida krav, föreslå åtgärder till förändringar, undersöka behovet av och förutsättningar för att öka säkerheten och användbarheten av Internet. Uppdraget avsåg i huvudsak frågor som hade samband med datatrans- mission av IP-paket. I direktiven angavs att staten endast i undantagsfall skall ingripa med reglering. Branschen skall i så stor utsträckning som möjligt ta ansvar för krav på nätoperatörer. Statskontoret genomförde utredningen med bl.a. stöd av SNUS (Swedish Network Users Society) och SEIS (Säkrad Elektronisk Information i Samhället). Samråd genomfördes under september 1997 med nitton organisationer. Internets huvudkomponenter Internet är ett nät av nät. Varje delnät drivs och finansieras av den som är delnätets operatör. Användarna av nätet betalar för sin anslutning till Internet. Huvudkomponenterna i den svenska delen av Internet är: operatörernas nät med tillhörande stödsystem användarnas nät gemensamma resurser för alla operatörer och användare För att delnäten tillsammans ska fungera som ett nät krävs gemensamma regler för hur det sak byggas upp och drivas samt vissa funktioner som drivs gemensamt av operatörerna. Utredningen identifierade ett antal sådana gemensamma resurser (se nedan). Utredningens förslag och bedömningar Statskontoret föreslog att ytterligare knutpunkter (utöver den i Stockholm och den som planerades att startas i Göteborg december 1997) för sam- trafik mellan operatörer, så att alla användare kan nå alla, etableras successivt med början i Malmö/Lund–regionen och därefter i Sundsvall. Utöver de knutpunkterna föreslog Statskontoret att de gemensamma nätresurserna bl.a. skulle omfatta följande: Domännamnssystemet (DNS) för landskoden för Sverige ”.se” och för roten för det globala domännamnsträdet Tidservrar för nationell tid via nätet Vägvalsregister Hantering av domännamn för toppdomänen ”.se” Statskontoret förslog även hur anskaffning, placering och drift av de ge- mensamma nätresurserna borde ske liksom hur dessa kunde finansieras. Statskontoret föreslog dessutom en definition av Internetoperatör, att vissa krav ställs på en Internetoperatör och vad en tjänst som en operatör levererar till en kund minst bör omfatta (minimal IP-tjänst). Statskontoret gjorde också följande bedömningar: Netnod Internet Exchange i Sverige AB, som hade etablerat den na- tionella knutpunkten i Stockholm, även var lämplig att etablera och ansvara för driften av övriga föreslagna nationella knutpunkter, Den organisation som The Swedish Chapter of the Internet Society, ISOC–SE byggt upp för domännamns-hanteringen hade förutsätt- ningar att fungera bra, dock föreslogs att en samrådsgrupp med del- tagare från lämpliga myndigheter skulle bildas, Regelverket för hantering av domännamn för toppdomänen ”.se” är till fyllest. Statskontoret lämnade även vissa rekommendationer bl.a. gällande säkerhetsfrågor. Statskontoret konstaterade att branschen i stor utsträckning var villig att själv reglera och driva de gemensamma nätfunktionerna. Statskontorets ansåg att det dock fanns skäl att utvärdera hur väl ut- redningens förslag genomförs för att kunna göra en bedömning om eventuellt ytterligare åtgärder krävs för att erhålla ett robustare Internet i Sverige. Därför föreslog Statskontoret att regeringen hösten 1998 skulle ta initiativ till en sådan utvärdering. Sammanfattning av Statskontorets rapport Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18) Regeringen beslutade den 25 september 1997 att uppdra åt Statskontoret att ta fram en sammanhållen strategi som preciserar statens ansvar och anger hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella handlings- programmet för IT samt hur arbetet med IT-säkerhetsfrågor bör organi- seras och fördelas mellan olika statliga myndigheter. Strategin skulle innehålla långsiktiga övergripande gemensamma mål samt förhållnings- och tillvägagångssätt för samhällets IT-säkerhet. Uppdraget omfattar även förslag till hur Sveriges medverkan i det inter- nationella IT-säkerhetsarbete skall koordineras. Den 24 juni 1998 överlämnade Statskontoret rapporten Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18). I rapporten finns bl.a. en analys av tidigare utredningar på området och en genomgång av IT- säkerhetsarbetet i andra länder. Statskontorets rapport har remiss- behandlats. Remissyttrandena finns samlade i Näringsdepartementets ärende dnr N1999/504/ITFoU. Statskontoret lämnar i rapporten ett för- slag till informationssäkerhetsstrategi som sammanfattas nedan. Sårbarhet och risker Statskontoret gör bedömningen att samhället är i dag betydligt mer sår- bart än tidigare samtidigt som möjligheterna till kontroll försvårats. Riskerna är stora att konsekvenserna av störningar i informations- systemet fördjupas om inte säkerhetsarbetet håller jämn takt. Det är viktigt att statsmakterna formulerar en sammanhållen strategi för informationssäkerhet där mål, riktlinjer, organisation och ansvarsfördel- ning läggs fast. Nedan redogörs i förkortad form för Statskontorets förslag till en sammanhållen strategi samt förslag till åtgärder för hur en sådan strategi kan uppnås. Utgångspunkter för en informationssäkerhetsstrategi Utgångspunkten för regeringens strategi om informationssäkerhet bör enligt Statskontoret vara att varje företag, organisation och myndighet ansvarar för att den egna informationsbehandlingen sker med be- tryggande säkerhet. Riksdag och regering bör emellertid ha det över- gripande strategiska ansvaret för samhällets informationsförsörjning, IT och informationssäkerhet främst när det gäller samhällsviktiga funk- tioner. Ansvarsfördelning och samordning Enligt Statskontorets förslag har staten har det övergripande ansvaret för alla samhällsviktiga funktioner. Staten har vidare ett direkt ansvar för den statliga sektorns informationsförsörjning. En samordning bör enligt Statskontoret ske inom regeringen av inte bara IT-frågor utan även frågor kring informationssäkerhet i samhället. För att möjliggöra en bred samverkan mellan privat och offentlig sektor på hög nivå bör ett rådgivande organ skapas, med representanter för alla delar av samhället, som knyts till regeringen. Det verkställande ansvaret inom säkerhetsområdet bör åvila de myndigheter som var och en inom sitt område har ett delansvar. En myndighet bör emellertid utses som ansvarar för samordning av arbetet med informationssäkerhet. ÖCB föreslås få ansvaret att samordna informationssäkerhetsfrågor. För att göra den offentliga förvaltningen till en effektiv och säker användare och föregångare på IT-området krävs dessutom ett förebyggande arbete i form av råd och rekommendationer om teknik och tillämpningar. Statskontoret föreslås få i uppgift att förse myndigheterna med sådan vägledning. Statskontorets förslag till åtgärder för bättre informationssäkerhet Statskontoret lämnar i rapporten förslag på åtgärder för bättre informa- tionssäkerhet. Alla samhällsviktiga funktioner skall på sikt vara certifierade avseende säkerhet, kvalitet och tillgänglighet. Alla myndigheter, som är ansvariga för system eller information av samhällsviktigt slag bör i sina regleringsbrev åläggas att årligen göra risk- och säkerhetsanalyser. Analyserna bör rapporteras till ÖCB. Rapporteringsskyldigheten bör utvärderas efter tre år. En organisation för incidentrapportering bör skapas. ÖCB föreslås få ansvaret att bygga upp en sådan hantering. Möjligheterna till en harmonisering av befintlig lagstiftning inom området informationssäkerhet bör utredas. Regeringen bör ta initiativ till att genomföra en kartläggning av tillgång till och behov av utbildning inom området informations- säkerhet. De organisationer som bär ett särskilt ansvar för informationssäkerhet i samhällets informationsförsörjning bör stimuleras till att sprida information om ämnet informationssäkerhet i både skolan och arbetslivet. IT-kunskaper bör anges bland de meriterande utbildningar som anges för att söka till utbildning som leder till tjänster inom rättsväsendet, polis, åklagare och domare. Det av stor vikt att myndigheternas ledning tar ett särskilt ansvar för att deras anställda ges lämplig utbildning i informationssäkerhet. Ett säkrare Internet En säker infrastruktur för Internet utgör en del av Statskontorets förslag till strategi för samhällets IT-säkerhet och rapporten innehåller ett antal förslag för att erhålla en säkrare infrastruktur för Internet. Bland annat föreslår Statskontoret att den svenska delen av Internet skall kunna drivas oberoende av funktioner i utlandet. IT-infrastrukturutredningens förslag till ändring i ledningsrättslagen Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144) att 10 § skall ha följande lydelse samt att en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse införs. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a § Ledningsrätt, som avser ut- rymme för ledning som avses i 2 § först stycket 2, innefattar rätt att inom utrymmet anlägga ledningar som avses i 2 § första stycket 1. 10 § Ledningsrätt för ej upplåtas, om olägenhet av någon betydelse uppkommer för allmänt intresse. Första stycket gäller icke när upplåtelsen är till övervägande nytta från allmän synpunkt. Upplåtelse för teleledning som ingår i telekommunikationssystem för allmänt ändamål skall anses vara till övervägande nytta från allmän synpunkt, om inte särskilda förhållanden föreligger. ____________ 1. 10 § andra stycket skall tillämpas i sin äldre lydelse vid förrättning som anhängiggjorts före lagens ikraftträdande. 2. Denna lag träder i kraft de Förteckning över remissinstanser Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga synpunkter över betänkandet Bredband för tillväxt i hela landet (SOU 1999:85). Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Malmö tingsrätt, Statskontoret, Delegationen för utländska investeringar i Sverige (Invest in Sweden Agency), Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Överstyrelsen för civil beredskap, Försvarets forskningsanstalt, Försvarshögskolan, Arbets- gruppen om informationskrigföring (Fö 1997:A), Ekonomistyrnings- verket, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Chalmers tekniska högskola, Högskolan i Jönköping, Riksföreningen för elektronisk kunskapsöverföring, Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Kungliga Tekniska högskolan, Luleå tekniska universitet, Centrum för distansöverbryggande teknik, Lunds tekniska högskola, Konsumentverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, Lantmäteriverket, Radio- och TV– verket, Teracom AB, Boverket, Post- och telestyrelsen, Vägverket, Banverket, Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Luftfarts- verket, Sjöfartsverket, Statens institut för kommunikationsanalys, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Glesbygdsverket, Statens institut för regionalforskning, Affärsverket svenska kraftnät, IT–kommissionen, Regionalpolitiska utredningen, Kalmar läns landsting, Arvidsjaurs kommun, Borlänge kommun, Göteborgs kommun, Karlskrona kommun, Landskrona kommun, Malmö kommun, Sandvikens kommun, Sollefteå kommun, Tranås kommun, Töreboda kommun, IT Blekinge, IT Kronoberg, IT Norrbotten, Stiftelsen för samverkan mellan universiteten i Uppsala, näringsliv och samhälle (STUNS), Hjälpmedelsinstitutet, Swedish University Network (SUNET), IT–företagen, IT–hemma.se, Kabel–TV–föreningen, Landsorganisa- tionen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund, SABO, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Kommunförbundet, Svenska Landstingsförbundet, Svenska stadsnätsföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges industriförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), AB Stokab, Bredbandsbolaget AB, Ericsson, Sverige AB, Europolitan AB, Sydkraft AB, Tele2 AB, Telenordia AB, Telia AB, Utfors AB, Vattenfall AB och Handikappförbundens samarbetsorgan. Synpunkter har även på eget initiativ inkommit från: Ovanåkers kommun, Hedemora kommun, RegNet i Gävleborg, Stockholms stad, Hyresgästernas riksförbund, Hela Sverige ska leva, Näringslivets telekommitté (NTK), The Swedish Chapter of the Internet Society (ISOC–SE), Företagarnas Riksorganisation (FR), Norrlands Universitetssjukhus, Medicinsk Teknik & Informatik, Västerbottens läns landsting, Pajala kommun, Regionförbundet i Kalmar län, Promise, Producenter av Interaktiva Medier i Sverige, TietoEnator, Centrum för Distansöverbryggande Teknik (CDT), Västavik Resurs- och Utvecklings- center (VRC), IT–forum Stockholms län, Ovanåkers kommun, SOF- Swedish Operator Forum, Landstinget Gävleborg, Mälardalsrådet, Västerbottens läns landsting, Industriförbundet, Synskadades Riks- förbund SRF, Robertsfors kommun, SEKO och Landstinget i Uppsala län Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) Härigenom föreskrivs att det i ledningsrättslagen (1973:1144) skall införas tre nya paragrafer, 3 a, 13 d och 29 a §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a § Ledningsrätt som avser sådan ledning som anges i 2 § första stycket 2 ger ledningens inne- havare rätt att inom det utrymme som har upplåtits för ledningen dra fram och begagna även sådana ledningar som anges i 2 § första stycket 1. Ledningens innehavare får dra fram ledning med stöd av första stycket tidigast två veckor efter det att fastighetens ägare underrättats om när arbetet skall påbörjas. Underrättelse skall anses ha skett när meddelandet sänts till fastighetsägaren under dennes adress. 13 d § I fråga om ersättning för skada och intrång på grund av att ledningen dras fram och begagnas med stöd av 3 a § skall be- stämmelserna i 4 kap. exprop- riationslagen (1972:719) till- ämpas. I fråga om värdeökning skall 4 kap. 3 § expropriationslagen dock tillämpas för värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det att fastighets- ägaren underrättats om när arbetet skulle påbörjas. 29 a § Bestämmelserna i exprop- riationslagen (1972:719) skall tillämpas i fråga om talan om ersättning enligt 13 d §. I fråga om rättegångskostnader gäller dock vad som sägs i 16 kap. 14 § andra och tredje stycket, 17 kap. 3 § andra stycket och 18 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) om rättegångs- kostnader i mål om inlösen- ersättning. ____________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på ledningsrätter för starkströmsledningar som har upplåtits före ikraftträdandet Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-10 Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne Billum, justitierådet Göran Regner. Enligt en lagrådsremiss den 3 februari 2000 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144). Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Carin Bratt. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Distansarbetsutredningens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd 22 § Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler. Har arbetsgivaren flera drifts- enheter, fastställs en turordning för varje enhet för sig. Om arbets- givaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje av- talsområde. Finns det i ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagar- organisations avtalsområde fast- ställas en gemensam turordning för samtliga enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt 29 §. Har arbetsgivaren flera driftsen- heter, fastställs en turordning för varje enhet för sig. Enbart den omständigheten att en arbets- tagare har sin arbetsplats förlagd till sin egen bostad medför inte att den arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samtliga enheter på orten, om organisa- tionen begär det senast vid för- handlingar enligt 29 §. Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbets- tagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Förteckning över remissinstanser Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga synpunkter över betänkandet Distansarbete (SOU 1998:115) Kammarrätten i Göteborg, Arbetsdomstolen, Datainspektionen, Justitie- kanslern, IT–kommissionen, Riksförsäkringsverket, Handikappombuds- mannen, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån, Arbetsgivarverket, Linköpings universitet, Tekniska högskolan i Luleå, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Rådet för arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitutet, Jämställdhetsombuds- mannen, JämO, Samhall AB, ILO-kommittén, NUTEK, Glesbygds- verket, Handikappförbundens samarbetsorgan, Landsorganisationen i Sverige, LO, Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO, Svenska Arbetsgivareföre- ningen, Landstingsförbundet, Arbetsgivaralliansen, Föreningen för arbetarskydd, Kommunikationsforskningsberedningen och Industri- förbundet. Synpunkter har även på eget initiativ inkommit från: Säljarnas Riksförbund, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, De små kommuneras samverkan SmåKom. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000–03–06 Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin. Enligt en lagrådsremiss den 2 mars 2000 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Helga Hullmann. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Ordförklaringar och förkortningar accessnät Nät som användare och organisationer utnyttjar för åtkomst till annat nät. ADSL Asymmetric Digital Subscriber Line, se även xDSL. asymmetrisk Asymmetrisk kommunikation innebär att kommunikation överföringskapaciteten högre i riktningen till användaren (nedåtriktningen), än från användaren. bandbredd Frekvensområde som används för överföring av signaler. Vid datakommunikation anges bandbredden i antal överförda bit per sekund på grund av att överföringskapaciteten är beroende av frekvensområdet. bit Binär siffra, kan vara antingen 0 eller 1. bit/s Bit per sekund, måttenhet vid dataöverföring. bredband Ett nät med hög överföringskapacitet. Vad som är "högt" har dels varierat över tiden, dels med olika personers och företags uppfattning vad som är ”högt”. Enligt IT-infrastrukturutredningen (SOU 1999:85), överföringskapaciteten lika med ellerstörre än 2 Mbit/s i båda riktningarna, dvs. både till och från slutanvändaren. byte Dataenhet bestående av 8 bitar. DAB Digital Audio Broadcasting, digital rundradio. DECT Digital European Cordless Telephone, sladdlös telefon. DNS Domain Name System, adresseringssystem på Internet. domän Ett sätt att namnge och gruppera datorer som är anslutna till Internet. Namnen är hierarkiskt uppdelade i domäner som går från mindre grupper till allt större. En vanlig struktur för en domän är ”avdelning.organisation.land”. EDGE Enhanced Data Rates for GSM Evolution, teknik som ger högre överföringskapacitet än GPRS. e-post Elektronisk post, överföring av meddelande med hjälp av datorer där meddelandet kan läsas vid valfri tidpunkt. Ethernet Standard för lokala nät, (LAN). fastighetsnät I en fastighet installerade kablar, kopplingsutrustning, uttag etc. GHz Gigahertz, 1 miljard Hz. Gbit/s Gigabit per sekund: 1 miljard bit/s. GIT Geografisk informationsteknik. GPRS Generalised Packet Radio Service, metod för paketförmedling över GSM-nätet. GSM Global System for Mobile communication, det digitala mobil-telefonnätet. HSCSD High Speed Circuit Switched Data technology, metod att höja överföringskapaciteten i GSM-nät. HSFR Humanistiska samhällsvetenskapliga forskningsrådet Hz Hertz, perioder per sekund, enhet för elektromagnetiska svängningar. IETF Internet Engineering Task Force, en organisation för internationellt samarbete kring Internet med syfte att samordna driften, ledningen och utvecklingen av Internet. Föreslår nya standardprotokoll m.m. Internet Globalt datornät med IP som kommunikationsprotokoll. intranät Internt datornät som utnyttjar samma teknik som Internet men som inte är åtkomligt från Internet. IP Internet Protocol, kommunikationsprotokoll som handhar adressering och vägval för datapaket i Internet och i andra IP-baserade nät. IP-adress Logisk adress som tilldelas alla datorer på Internet. Varje Internetansluten dator måste ha en unik IP-adress, tillfällig eller permanent. ISA Delegationen för utländska investeringar i Sverige ISDN Integrated Services Digital Network. Ett tjänsteintegrerat digitalt nätverk som kan ge tal, data, text och bild i samma fysiska nät ISOC Internet Society, förening med övergripande ansvar för Internet. ISOC-SE Svenska avdelningen av ISOC. IT Informationsteknik. IVA Ingenjörsvetenskapsakademien Kategori 5-kabel Standardiserad kabel för datatrafik med hög överföringskapacitet i fastighetsnät. kbit/s Kilobit per sekund: 1 000 bit/s. konvergens Närmande från olika håll till ett visst värde, mot ett visst mål o.d. kretskoppling En förbindelse är uppkopplad mellan två användare under samtal och kan under den tiden endast utnyttjas av dessa. LAN Local Area Network, Ett nät med hög överföringskapacitet och begränsad räckvidd, vilket ägs och sköts lokalt av organisationen. Ett LAN är ofta begränsad till en byggnad. LMDS Local Multipoint Distribution Service, mikrovågsbaserat radionät för datatrafik med hög överföringskapacitet. Mbit/s Megabit per sekund: 1 000 000 bit/s. MDTS Multimedia, Dator och TV-spel modem Utrustning för modulation och demodulation, dvs. översättning av digitala signaler till analoga och vice versa, så att man kan använda analoga medier för digital informationsöverföring. Normalt kopplas ett modem mellan den egna datorn och telefonjacket, så att man kan använda telefonnätet för digital kommunikation. MPEG Motion Picture Experts Group, en familj av standarder för kodning av audiovisuell information som musik, video och film. Multiplexor Utrustning för dataöverföring som möjliggör att (MUX) ett antal dataströmmar delar på en gemensam dataförbindelse, så att varje dataström tilldelas en egen självständig kanal. multiplexering Sammanslagning av flera överföringar på samma förbindelse. MVDS Microwave Video Distribution Service, mikrovågbaserat radionät huvudsakligen för enkelriktad överföring av video. nättopologi Det geometriska utseendet, formen och läget av ett nätets kablar (kabelförläggning), noder och övriga enheter, vid trådlös radio-kommunikation placering av master och antenner. Paketförmedling Överföring av data i form av paket. Flera paket från olika användare kan förmedlas på samma förbindelse samtidigt. protokoll En uppsättning regler för ett datorprograms växelspel med andra program. regionala nät Nät begränsad till en region, exempelvis inom ett län. router Kommunikationsdator (”växel”) i ett datornät vilken tolkar adresser i inkommande datapaket och väljer den bästa vägen för dem i nätet. routing Processen att välja nästa väg i nätet för ett datapaket. SDH Synkron Digital Hierarki, teknik för överföring av teletrafik. server Program i ett datorsystem som erbjuder tjänster till program i andra datorer. stadsnät Nät begränsad till stad eller annan ort. stamnät Ett näts huvudstråk som i ett antal noder ansluter sig till accessnät. svart fiber Optisk fiber utan definierad ändutrustning. symmetrisk Symmetrisk kommunikation innebär att kommunikation överföringskapaciteten är lika hög till respektive från användaren. TCP Transmission Control Protocol, protokoll som delar upp data i paket och garanterar felfri överföring. telefoni Teletjänst bestående i överföring av tal och som medger överföring av telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låghastighetsmodem. telefonnät Nät för förmedling av tjänsten telefoni. telenät Anläggning avsedd för förmedling av telemeddelande (inkluderar data m.m.). TNC Teknisk nomenklaturcentralen transmissionsnät Nät i vilket telefoni och data överförs. UDP User Datagram Protocol. UMTS Universal Mobile Telecommunications System, tredje generationens system för mobil kommunikation. USO Universal Service Obligation, ung. krav på samhällsomfattande tjänster. WCDMA Wideband Code Division Multiple Access, radiokodningsteknik som kommer att användas för UMTS. WDM Wavelengt Division Multiplexing, teknik för att överföra flera signaler samtidigt över en optisk fiber. webb Se www. WPIE The Working Party on the Information Economy, en arbetsgrupp inom OECD www World Wide Web, funktion på Internet eller på ett intranät som medger att man enkelt kan hämta sammanlänkad information i form av text, bild och ljud. xDSL x Digital Subscriber Line, där x kan bytas ut mot A (Asymmetric), H (High data rate), S (Singel line), eller V (Very high data rate). Begreppet xDSL är en definition på en teknik som används för ett modem (modempar). Generellt för alla xDSL-modem är att de som bärare av signalen kan använda tvinnad koppartråd för datatrafik med hög överföringskapacitet. Tekniska begrepp inom IT-infrastrukturområdet Syftet med denna bilaga är att ge en orientering om den pågående IT- utvecklingen och då speciellt inom kommunikationsområdet. Inledningsvis behandlas den successiva sammansmältningen konver- gensen som nu sker mellan områdena tele-, data- och massmedie- kommunikation. Detta kan sägas vara grunden till att nya kommunikationsmöjligheter uppstår, vilket leder till ett ökat behov av digital kommunikation med högre kapacitet än vad de tekniklösningar medger som hittills varit allmänt tillgängliga. I denna bilaga har förenklingar gjorts i betydelsen att t.ex. alla varianter av olika tekniska lösningar inte har beskrivits. Ett sådan exempel är standarden för lokala nät (LAN), Ethernet, vilken omfattar ett flertal delstandarder, vilka således inte behandlas här. Konvergens mellan tele och data Teknikutvecklingen på IT-området innebär att skillnaderna mellan olika former av tele-, data- och multimediekommunikation blir allt otydligare. Detta brukar beskrivas som att det sker en konvergens mellan områdena (sammansmältning). Det är i huvudsak tre faktorer som utgör grunden för den tekniska utvecklingen mot konvergens. Den första är utvecklingen av digital teknik, vilket medför att all typ av information kan representeras på samma sätt (som ettor och nollor) oavsett om det handlar om text, ljud (t.ex. tal, musik) eller bild (t.ex. stillbilder, rörliga bilder). Den andra är utvecklingen av tekniken för kodning och kompression av digital information. Detta leder till bättre kapacitetsutnyttjande i olika IT-infrastrukturer samt att infrastrukturer som tidigare endast kunde förmedla enkla tjänster utvecklas till att kunna förmedla mer kapacitetskrävande tjänster. Den tredje faktorn gäller vad som brukar kallas för interoperabilitet (samverkan) och innebär bl.a. att IT-infrastrukturer som tidigare varit åtskilda kan integreras i gemensamma distributionssystem. Det är främst utvecklingen och användningen av de kommunikationsprotokoll som konstruerats för Internet som ska tillskrivas denna del av utvecklingen. Digital teknik Överföring av information kan ske analogt eller digitalt. Vid analog överföring av ett telefonsamtal varierar signalen beroende på vad som överförs, t.ex. med tonhöjd och annat hos den som talar. Vid en digital sändning däremot tas ett stort antal mätvärden (s.k. samples) med fastställda tidsintervall på den analoga signalen, t.ex. talet. Dessa mätvärden omvandlas sedan till digitala signaler, dvs. vad som kan beskrivas som en följd av ettor och nollor. Varje sådan etta eller nolla kallas en bit och signalen kan ses som en serie av sådana bitar. Fördelen med en digital signal är att den bl.a. är tåligare mot störningar och brus än en analog signal. Vidare kan en digital signal komprimeras vilket gör att befintlig infrastrukturs kapacitet utnyttjas bättre. Avgörande betydelse för konvergensutvecklingen är att all typ av information, oavsett om det handlar om text, ljud, stillbilder eller rörliga bilder, kan representeras på samma sätt, dvs. digitalt, och förmedlas som en bitström. Detta är en grundläggande förutsättning för att förmedla och kombinera olika typer av information genom IT-infrastrukturer som tidigare varit utvecklade och avgränsade för en viss typ av tjänster. Kodning och kompression Även om olika typer av information genom digitaliseringen kan representeras på samma sätt, dvs. som en bitström, har olika typer av kommunikationsnät olika förutsättningar (kapacitet) att förmedla informationen. Genom att den information som ska överföras kodas och komprimeras ökas kapaciteten i befintliga IT-infrastrukturer avsevärt, den möjliga mängden transporterad information ökar. Här spelar MPEG- standarderna en mycket viktig roll. Utvecklingen av olika tekniker för kodning och kompression gör att tjänster som tidigare bara kunde levereras via nät med mycket hög kapacitet nu i allt högre grad också kan överföras i nät som har lägre kapacitet. Det finns ett flertal metoder och standarder för komprimering av ljud (t.ex. musik), bild respektive video. Kommunikationsprotokoll Ett kommunikationsprotokoll kan sägas vara en uppsättning regler för kommunikationen mellan olika enheter i ett kommunikationsnät och där de kommunicerande parterna måste följa samma regler. Dessa regler gäller felövervakning, sekvenskontroll, start- och avslutningsprocedurer, adressering, m.m. Ju fler nättekniker eller tjänster som kan utnyttja samma protokoll, desto större är möjligheterna till konvergens. En viktig faktor bakom Internets genomslagskraft är att den protokolluppsättning som används, Internet Protocol (IP), är standardiserad och att den fått en spridning till i stort sett alla dator- miljöer över hela världen. Internet, liksom andra nät som använder IP- protokollen, kan användas för överföring av text, ljud (tal, musik), stillbilder och rörliga bilder. IP-protokollen kommer i allt större utsträckning också att användas för nya tillämpningsområden som styr- och övervakningsfunktioner. Genom IP finns det således möjlighet att skapa kommunikation med allt; bilar, hushållsapparater, värme- och reglersystem, varuautomater m.m. Protokolluppsättningen för IP vidare- utvecklas kontinuerligt av Internet Engineering Task Force (IETF) vilket möjliggör nya användningsområden. Bandbredd Bandbredd är ett mått på kapaciteten i kommunikationsnät. Uttrycket bandbredd kommer från radioområdet och anger då vidden på det frekvensutrymme som finns till förfogande för att överföra information (skillnaden mellan den högsta och den lägsta frekvensen) och anges i enheten Hz (Hertz: perioder per sekund). Inom datakommunikationsområdet används nu begreppet bandbredd för att ange ett näts kapacitet i antal överförda bit per sekund (bit/s). Bit/s är en liten enhet och behöver ofta förstavelser för att indikera en högre storleksordning, vanligen används följande: kbit/s kilobit per sekund: 1 000 bit/s Mbit/s megabit per sekund: 1 000 000 bit/s Gbit/s gigabit per sekund: 1 000 000 000 bit/s Bredband Vad som skall betecknas som bredband, dvs. ett nät som har en hög överföringskapacitet har dels varierat över tiden, dels varierar med olika personers, företags eller operatörers uppfattning vad som är högt. Sedan många år tillbaka har det funnits stamnät (nätets huvudledningar) med hög kapacitet på nivån transmissionsnät (se nedan avsnittet om nätnivåer) där multiplexering, dvs. samman- slagning av flera överföringar på samma förbindelse, sker av olika samtal. Nu finns även accesstjänster för att nå Internet för hushåll och privatpersoner som har en betydligt högre kapacitet än vad som erhålls via telefonnätet och uppringd modemanslutning. I IT-infrastrukturutredningens betänkande (SOU 1999:85) angavs som bredbandsanslutning nät med kapaciteten lika med eller större än 2 Mbit/s i båda riktningarna, dvs. både till och från slutanvändaren Bandbreddsbehov för olika tjänster Tjänst Bandbreddsbehov riktvärden Anmärkning Undre gräns Övre gräns Telefoni. 10 kbit/s 100 kbit/s För det vanliga telefoninätet används 64 kbit/s; vid GSM 10–13 kbit/s för tal beroende på kodningsteknik (av totalt 33,8 kbit/s). Radioprogram och musik. 80 kbit/s 2 Mbit/s Vid DAB (digital rundradio) ryms 4–6 samtidiga radiokanaler per frekvenskanal som är 1,28 Mbit/s Videokonferens. 64 kbit/s 2 Mbit/s Interaktiv video. 2 Mbit/s 80 Mbit/s TV och högupplösande TV (HDTV). 200 kbit/s 40 Mbit/s För det markbundna nätet för digital-TV används per kanal normalt 5–6 Mbit/s. Telefonnät och Internet Det allmänna telefonnätet och Internet är båda världsomspännande nät. Telefonnätet är optimerat och används i huvudsak för en tillämpning, för telefoni. Internet kan utnyttjas för ett flertal tillämpningar som kan om- fatta text, ljud (t.ex. tal och musik), bild (t.ex. stillbilder, rörliga bilder). Telefonnätet Telefonnätet är ett kretskopplat nät som använder telefonväxlar för uppkopplingen mellan den uppringande och svarande användaren. Uppkopplingen garanterar alltid den bandbredd (kapacitet) som krävs för tal och som för det vanliga telefonnätet är 64 kbit/s. I ett kretskopplat nät förekommer ingen konkurrerande trafik på den uppkopplade talkanalen. Således garanteras samma kapacitet under hela uppkopplingstiden. Unika telefonnummer används för att identifiera slutanvändare. Internet Ett ”internet” kan tekniskt sett betraktas som en samling datornät som är sammankopplade och fungerar som ett enda stort virtuellt nät. Det finns flera sådana nät. Ett av dessa kallas Internet. De olika nät som sammantaget utgör Internet ägs och förvaltas av olika organisationer. Internet är ett paketförmedlande nät som använder IP-protokollet (Internet Protocol) för förmedlingen. Det innebär att den information som skall sändas delas upp i ett antal datapaket. Noder i nätet (routrar) avgör vid varje förgreningspunkt vägvalet för ett paket, baserat på ett antal olika kriterier. Routrarna är sammankopplade med varandra och förbindelserna mellan dom kan ha olika kapacitet och varierande belastning, dvs. det är inte möjligt att förutsäga hur stor bandbredd som finns tillgänglig för respektive användare. Detta innebär i sin tur att man inte vet när ett datapaket kommer fram. Unika IP-adresser för datorsystem och logiska portnummer inom datorsystemet används för adressering. För att Internet ska fungera finns ett antal stödsystem. De viktigaste stödsystemen är det logiska vägvalssystemet (routingsystemet) och domännamnssystemet (DNS, Domain Name System). Ändamålet med routingsystemet är att finna bästa trafikväg till en viss destination i nätet. Detta sker genom att routrarna signalerar till varandra vilka andra destinationer de känner till. Routinginformationen skickas i nätet via routingprotokoll på samma sätt som all annan trafik, dvs. som IP-paket. I Sverige finns ett flertal Internetoperatörer där varje operatör har sitt eget IP-baserade nät. Trafikutväxling mellan operatörerna för att möjliggöra kommunikation alla–till–alla sker i dag via knutpunkt i Stockholm eller i Göteborg. Dessutom förekommer ett bilateralt trafik- utbyte mellan vissa operatörers IP-nät. Access till Internet För en enskild användare (t.ex. från bostaden) eller för företag och motsvarande sker anslutningen till Internet via en operatör. Det finns två grundsätt för att ansluta sig till Internet, uppringt och fast. Fast anslutning sker vanligen via en hyrd fast förbindelse från användarens dator eller, oftare, hela lokala nät vid ett företag. Detta innebär att användaren hela tiden är uppkopplad och när som helst kan nå Internet och att andra anslutna till Internet kan nå användaren. Vid uppringd anslutning är den enskilda användaren temporärt inkopplad till Internet. Oftast används telefonen och modem för denna typ av anslutning. Under de senaste åren har dock ett flertal nya accessformer börjat användas. Vid samtliga accessformer gäller att anslutningen till en operatörs Internettjänst (nät) delas av flera användare. Anslutningen kan ske med olika kapacitet som varierar från fall till fall. Prestanda som en användare i praktiken erhåller vid kommunikation via Internet är beroende på ett flertal faktorer, bl.a. på följande: anslutningskapaciteten, antalet samtidiga användare, belastningen i operatörens stamnät, prestanda och belastning på den dator (exempelvis webbserver) varifrån man exempelvis skall hämta information. Nättopologier och nättyper Med ett näts topologi avses vanligen det geometriska utseendet, formen och läget av nätets kablar (kabelförläggningen), noder och övriga enheter respektive vid trådlös radiokommunikation placeringen av master och antenner. Nättopologin har ringa betydelse för användaren, men är viktig för dem som anskaffar, installerar och underhåller näten samt för nätets kapacitet och utvecklingspotential. Nät kan t.ex. indelas i fastighetsnät, områdesnät (t.ex. inom ett bostadsområde), stads- och kommunnät, regionala nät och rikstäckande nät. En annan indelning är accessnät och stamnät (ibland används också stomnät). Dessa indelningar utgår från nätets placering relativt användaren och kan ha olika topologier. Någon helt entydig indelning och uppfattning existerar inte, speciellt gäller det vad ett accessnät omfattar, dvs. det nät som användaren utnyttjar för att nå ett annat nät. Med stamnät avses vanligen ett näts huvudledningar. Redundanta förbindelser För att kunna upprätthålla en kommunikation med hög tillgänglighet och driftsäkerhet behöver nätet ha en genomtänkt topologi. En god topologi löser vissa säkerhetsproblem och kan göra andra lättare att åtgärda. Överallt i nätet, både på stamnätsnivån och regionnätsnivån måste det alltså finnas redundans och alternativa framdragningsvägar. Orsaken till det är att kablar kan grävas av, master kan förstöras vid hård väderlek. Den fysiska överföringen måste vara säker (i nät, kopplingspunkter och annan utrustning) så att den fungerar i enlighet med ställda krav. Det är viktigt med en topologi som ger möjlighet till många olika reservförbindelser eller att dubblerade förbindelser utnyttjas som har olika framdragningsvägar. Speciellt viktigt är detta om ett stort antal användare skulle drabbas av längre trafikbortfall. Nätnivåer Det är inte helt lätt att på ett enkelt och enhetligt sätt beskriva hur flera olika nätnivåer förhåller sig till varandra vid digital kommunikation mellan två parter (användare i bred bemärkelse). Det hela försvåras av att det råder olika uppfattningar om vad ett nät omfattar. De olika nät- nivåerna förekommer i alla typer av nät. För att förklara principen med de olika nivåerna och hur de förhåller sig till varandra används här IP (Internet Protocol), som exempel bl.a. beroende på att IP används för Internet. De olika nivåerna är: 1. Tillämpningsnivån På denna nivå finns användarens utrustning med bl.a. tillämpnings- program och data (filer, databaser) samt nödvändig programvara (protokoll) och anslutningar för kommunikation. På denna nivå används ett antal olika protokoll beroende på typ av tillämpning, exempelvis för e-post respektive för webbtrafik. 2. IP-nivån På IP-nivån sker bl.a. vägval i nätet (växling) utgående från datapaketens IP-adresser. IP-protokollet finns installerat i de utrustningar som ska kommunicera med varandra, likaså i de mellanliggande utrustningarna som förmedlar trafiken mellan ändpunkterna. IP-protokollet kan sägas utgöra gränssnittet mellan tillämpningen och det underliggande transmissionsnätet. När en användare abonnerar på den grundläggande Internettjänsten är det denna nätnivå som avses, dvs. användarens utrustning erhåller data i form av paket (som kan innehålla text, bild, ljud) respektive kan sända sådana datapaket. 3. Transmissionsnivån På transmissionsnivån (transmissionsnätet) sker bl.a. multiplexering. Ett antal tekniker används nu för transmission, exempelvis SDH (Synkron Digital Hierarki). En annan teknisk lösning som har börjat användas är att IP-nivån direkt utnyttjas över en fiberoptisk förbindelse, ”IP över fiber”. Detta innebär att utrustningen för IP-nivån även utför funktioner som vanligen utförs på transmissionsnivån. På en fiberoptisk förbindelse kan även s.k. våglängdsmultiplexering utnyttjas, vilket betyder att flera signaler (dataströmmar) överförs samtidigt i en enskild fiber genom att skicka signaler i olika våglängder. 4. Kabel- och antennivån (ledningsnivån) Med kabel avses här det passiva kabelnätet respektive den passiva antennen och luftrummet för trådlös radiokommunikation. Det finns ett antal olika typer av kablar, exempelvis sådan som består av kopparledning eller av optisk fiber. I samband med fiberoptisk kabel talar man om ”svart fiber”, dvs. en kabel utan transmissionsutrustning. 5. Kanalisationsnivån Kanalisationen utgörs av den fysiska utrustning som rymmer kablar och radioutrustning, t.ex. plaströr för att skydda kabeln eller radiomaster för antennmontering. Figur Hur de olika nivåerna förhåller sig till varandra (Källa: SOU 1999:85) Nättyper och accessmetoder att nå Internet A. Trådbunden kommunikation 1. Kopparkabel för telefoni I princip alla hushåll och företag i Sverige har i dag kopparkabel (tvinnad parkabel) installerad för analog telefoni. Till denna telefon- ledning kan kopplas modem på maximalt 56 kbit/s vilket exempelvis möjliggör Internetanslutning via operatör. Två utvecklingar baserad på tvinnad parkabel är dominerande: – ISDN-anslutning (Integrated Services Digital Network) innebär att överföringen blir digital. Man kan därmed öka kapaciteten. Ett vanligt abonnemang kan omfatta två kanaler med vardera 64 kbit/s, tillsammans 128 kbit/s. Anslutning till Internet sker vanligen via en operatörs ISDN- pool och det brukar kunna ske till lokal taxa för telefoni. ISDN är inte tillgängligt i hela Sverige och där det är tillgängligt varierar avgifterna kraftigt (engångs- och kvartalsavgift). – ADSL (Asymetric Digital Subscriber Line) är en teknik som gör det möjligt att använda den befintliga telefonanslutningen för överföring av data med hög kapacitet. Överföringskapaciteten är asymmetrisk. Det innebär att kapaciteten i nedåtriktningen (i riktning till slutanvändaren) kan vara upp till 6 Mbit/s, i praktiken – bl.a. beroende på avståndet till telestationen och kvalitén på telefonförbindelsen – dock inte mer än 2–3 Mbit/s. I riktning från användaren är gränsen 150 kbit/s. Uppkopplingen är fast. ADSL-tekniken kräver ett speciellt modem på ömse sidor av förbindelsen och att telefonstationen uppgraderas samt att nät med hög kapacitet finns tillgängliga i stationen. Denna uppgradering kommer att utföras av Telia men kommer först och främst att ske i tätorter. På några större orter i Sverige har Telia sedan något år haft en provtjänst med ADSL (Telia Flexicom) som har en volymbaserad taxa (50 öre per megabyte överförda data). Telia planerar under år 2000 successivt att införa en ADSL-tjänst med en engångsavgift och en fast månadskostnad oberoende av utnyttjandet. Beroende på belastningen på Telias nät anges bandbredden till 512 kbit/s under 95 procent av tiden. 2. Koaxialkabel och kabel-TV Koaxialkabel är mycket vanligt i företag som bärare av trafik för datakommunikation inom respektive byggnad, dvs. för lokala nät (LAN) I många hyreshus och bostadsområden finns lokala nät av koaxialkabel dragna för att förse hushåll med TV. Dess överföringskapacitet är dock större än över vanlig telefontråd. Förekomsten av kabel–TV–system med tvåvägskommunikation bli alltmer utbredd genom ombyggnad av befintliga system. Med vissa förändringar i utrustningen kan överförings- kapaciteten t.ex. bli 10 Mbit/s till användaren och 2 Mbit/s från användaren. Den överföringsteknik som används är Ethernet vilken är mycket vanlig i organisationers lokala nät. Vid kabel-TV måste användaren dock i vissa fall dela tillgänglig kapacitet med andra användare anslutna till samma kabelsegment. I praktiken är kapaciteten lägre än vad som anges ovan. Vanligen garanterar kabel-TV-operatören en viss kapacitet per hushåll, t.ex. 512 kbit/s till användaren. Kommunikationen är asymmetrisk. Ingen tids-eller volymbaserad taxa tillämpas. Tillgången är begränsad utanför tätorter. 3. Fastighetsnät med kategori 5–kabel (kopparkabel) Fastighetsnät eller liknande för datakommunikation är i dag ofta baserade på kategori 5–kabel . Som överföringsteknik används vanligen Ethernet. Symmetrisk kommunikation kan erhålls med hög kapacitet, vanligen 10 Mbit/s eller högre. Ny kabel och utrustning måste installeras i bostadshus, villaområden eller liknande. 4. Fiberoptisk kabel I Sverige är de flesta stamnäten och moderna stadsnäten uppbyggda med fiberoptiska kablar. En fiberkabel omfattar ett antal optiska fiber, exempelvis 48 par, dvs. 96 fiber. Jämfört med kopparbaserade förbindelser har den optiska fibern en låg signaldämpning. Fiber är det medium som har den största potentialen vad gäller överföringskapacitet. Genom att uppgradera eller byta ut ändutrustning kan överförings- kapaciteten på befintlig fiber ökas. Med dagens teknikutveckling kan kapaciteten tredubblas på samma fiberkabel varje år. Ett sätt att göra detta på är med s.k. våglängdsmultiplexering, WDM (Wavelength Division Multiplexing). Detta innebär att flera signaler samtidigt kan överföras per fiber och på så sätt ökas överföringskapaciteten ytterligare. Optisk fiber i fastighetsnät har ännu inte nått slutanvändaren i någon större utsträckning än bl.a. beroende på att kostnaden för anslutnings- utrustningen på användarsidan är för hög. Det finns dock bostadsbolag som av miljöskäl väljer att installera fastighetsnät baserat på fiberoptik i stället för kategori 5–kabel. 5. Elnät Elnätet är, på samma sätt som kopparkabeln för telenätet, kopplat till nästan alla hushåll och företag i Sverige. Detta gör elnätet till ett tänkbart alternativt accessnät. Flera svenska aktörer testar på olika sätt elnätet för datakommunikation. Systemen brottas med problem bl.a. störningar från övrig utrustning i huset och de begränsningar som själva eldistributionen bär med sig. B. Trådlös kommunikation Jämfört med kommunikation via fiberkabel erbjuder radiobaserade förbindelser normalt sett betydligt lägre bandbredd. Orsaken till det är inte att det saknas frekvenser med tillräckligt stor bandbredd. I en kabel finns tillgång till hela bandbredden medan en signal i luften skall samexistera med andra signaler. Det går dock att uppnå hög kapacitet med radiolänk, t.ex. LMDS (se nedan). Den grundläggande enheten i ett cellulärt nät, t.ex. för GSM, är en radiostation (basstation). Kommunikationen mellan en mobiltelefon och en basstation sker med radiovågor och den exakta gränsen för cellens räckvidd är beroende på atmosfäriska förhållanden och telefonens signalstyrka. Ofta har en basstation större räckvidd än den mobila telefonen vilket gör att räckvidden kan begränsas av telefonen. Det är bara mellan telefonen och närmaste basstation som signalen sänds med radiovågor. Förutom de nedan redovisade accessformerna finns det även andra tekniska lösningar som bygger på trådlös radiokommunikation som kan användas för access till Internet. 1. Global Service for Mobile transmission (GSM) GSM är den digitala standarden för mobila teletjänster upp till 9,6 kbit/s och ger möjlighet att skicka korta textmeddelanden. GSM används nu parallellt med NMT, den analoga tekniken. Vid mobil kommunikation av typen GSM delar användarna som be- finner sig i samma cell (område som täcks av en sändare och mottagare) på den tillgängliga kapaciteten (bandbredd). Utvecklingen av GSM vad gäller datatjänster omfattar ett antal olika steg. GSM klarar nu dataöverföring på upp till ca. 14,4 kbit/s. Det pågår en utveckling i flera steg för att höja överföringskapaciteten. Med användning av kretskopplad teknik (HSCSD, High Speed Circuit Switched Data Technology) uppnås maximalt 28,8–64 kbit/s och med paketförmedlingsteknik (Generalised Packet Radio Service, GPRS) uppnås teoretiskt maximalt 56–115 kbit/s. Vid GPRS är kommunika- tionen asymmetrisk, i praktiken beräknas kapaciteten i snitt till användaren att bli ca 50 kbit/s, bl.a. beroende på antalet användare i respektive cell. Från användaren blir kapaciteten ca 28 kbit/s. Vid införandet av EDGE (Enhanced Data Rates for GSM Evolution), som är en ny radiokodningsteknik, beräknas kapaciteten att bli fyra gånger högre än vid GPRS vilket innebär att kapaciteten till användaren kan komma att bli ca 200 kbit/s och från användaren ca 96 kbit/s. Ingen kommersiell tjänst finns ännu i Sverige som är baserad på HSCSD, GPRS eller EDGE. Ny telefon eller motsvarande ändutrustning krävs för varje ny teknik. 2. Universal Mobile Telecommunications System (UMTS) UMTS är den tredje generationens system för mobilkommunikation och tros inom några år få ett speciellt stort genomslag i de länder, däribland Sverige, där en stor andel av befolkningen använder mobiltelefoner och Internet i dag. Liksom vid GSM, gäller vid UMTS att användare som befinner sig i samma cell delar på tillgänglig bandbredd. Kapaciteten beräknas teoretiskt att kunna bli cirka 2 Mbit/s nära basstationen vid användning av radiokodningstekniken WCDMA (Wideband Code Division Multiple Access) Detta värde gäller vid en ensam användare i cellen. Kommunika- tionen vid UMTS är asymmetrisk, dvs högre till slutanvändaren än från denne. Kapaciteten till användaren beräknat genomsnittligt och med ett rimligt antal mottagare beräknas kunna bli 144 –384 kbit/s. Vid UMTS används ny teknik och mindre celler än vid GSM varvid en omfattande utbyggnad av den befintliga infrastrukturen måste göras. Detta kommer troligen först ske i de större städerna. 3. Trådlösa accessnät På samma sätt som mobiltelefonsystem bär system med trådlösa accessnät (WLL, wireless local loop) röst och data mellan användare och det publika telenätet. DECT, Digital European Cordless Telephone, är det vanligaste systemet. En typisk användning är inom större kontors- komplex eller i affärscentrum eftersom räckvidden är kort, 20–300 meter per cell. DECT anses av många inte ha någon större framtid i Sverige beroende dels på att vi redan har rikstäckande mobilsystem, dels på att flera nya tekniker är under utveckling, t.ex. Bluetooth. Man kan också ersätta de fasta telefonerna och DECT-systemen med mobiltelefoner. Man definierar då ett område inom vilket mobiltelefonen fungerar som en trådlös kontorstelefon. Utanför området är den en vanlig mobiltelefon men kan nås på kontorets telefonnummer. 4. Satellitkommunikation Den omedelbara fördelen med satellitsystem är att de i många fall kan ge en global täckning. De kan därför erbjuda alternativ till accessen från bl.a. de publika näten till slutanvändaren. I Sverige finns nu accesstjänster för anslutning till Internet där kapaciteten till användaren är 200–400 kbit/s vid exempelvis webbtrafik och filöverföring. Vid överföring av direktuppspelande ljud och video är kapaciteten till användare 500–800 kbit/s. Den högre kapaciteten erhålls genom att UDP- protokollet (User Datagram Protocol) används i stället för TCP (Transmission Control Protocol). Som returkanal används telefonnätet. Taxan är baseread på utnyttjad tid. Användaren måste ha parabolantenn och anpassningsutrustning (kort) för satellitmottagning till datorn eller motsvarande. Telia m.fl. operatörer studerar olika system där även returtrafiken går via satellit. 5. Punkt till multipunkt (trådlös radioteknik) Landbaserade mikrovågssystem med sändare används för att till- handahålla video-, data- och röstkommunikation till enskilda användare eller grupper av användare. Det generella namnet för dessa accesstekniker är BWA (Broadcast Wideband Access) som bl.a. omfattar LMDS (Local Multipoint Distribution Service). I USA används frekvenserna 27,5–29,5 GHz för LMDS. MVDS (Microwave Video Distribution Service) använder frekvensen ca 40 GHz. Någon frekvenstilldelning har ännu inte gjorts i Sverige för LMDS respektive MVDS. En operatör fördelar basstationens resurser i kanaler och på ett antal användare. Vid LMDS är den totala nominella kapaciteten till användare cirka 1,5 Gbit/s som i praktiken fördelas på ett antal kanaler och användare. Motsvarande kapacitet från användaren är cirka 200 Mbit/s, i vissa fall används telefonnätet som returkanal. Förstärkare behövs i princip varje kilometer. En snabb utbyggnad kan ske inom ett begränsat område. Räckvidden är begränsad och fri sikt krävs mellan sändare och mottagare, störningar kan förekomma vid regn eller snö, vilket är ett generellt problem vid mikrovågskommunikation. I Sverige gjordes under 1999 fältprov med LMDS. 6. Digital Audio Broadcasting (DAB) Digital Audio Broadcasting anger att det handlar om utsändning från en avsändande punkt till en mängd mottagande punkter. DAB är ett system för utsändning av digital rundradio. DAB är i sig ett enkelriktat system. Genom hopkoppling med exempelvis GSM erhålls mobil användning med hög kapacitet i utsändningsriktningen, medan returkanalen har lägre kapacitet. DAB har en kapacitet på 1,28 Mbit/s per kanal som kan fördelas på ett antal användare. DAB används i Sverige och når cirka 85 procent av befolkningen. Tekniken kräver särskild ändutrustning. 7. Markbundet nät för digital-TV Även det digitala TV-nätet handlar om broadcasting. Teracom bygger ut vad som planeras att bli ett rikstäckande markbundet nät. Teracom bedömer att full rikstäckning kan uppnås år 2001. De första TV- sändningarna inleddes den 1 april 1999. Det digitala förbindelsenät som används för matning av sändarna för samtliga markbundna utsändningar, inklusive digital-TV, har nu drygt 100 noder över hela landet. Till dessa noder finns sammanlagt 300 kundaccesser med olika anslutnings- kapacitet. Nätet är ett radiolänknät uppbyggt med SDH-teknik i multipler av 155 Mbit/s. På varje sträcka (länk) kan kapaciteten teoretiskt byggas ut till maximalt 16 gånger 155 Mbit/s, närhelst affärsmässiga skäl för detta föreligger. För närvarande används fyra multiplexorer (vilket här kan jämföras med att fyra separata TV-nät utnyttjas). Varje multiplexor har en kapacitet på 22 Mbit/s vilket motsvarar fyra till fem vanliga digitala TV-kanaler. Digital-TV-näten är främst avsedda för TV-sändningar. Om ett sådant nät skulle användas för access till Internet, kan kapaciteten för en multiplexor, dvs. 22 Mbit/s, fördelas på ett antal användare. Rent teoretiskt kan kapaciteten för en multiplexor också användas för TV- sändning och Internetaccess samtidigt. Detta kan ske exempelvis så att tre av de fyra kanalerna sänder TV dygnet runt, medan den fjärde under antingen hela eller delar av dygnet använder sin kapacitet, dvs. drygt 5 Mbit/s, för Internetaccess till sina kunder. Kapaciteten i den andra riktningen (returkanalen) är tills vidare beroende av telefonnätet eller GSM. För access till Internet pågår prov. Vid proven är kommunikationen asymmetrisk och som returkanal används det vanliga telefonnätet eller GSM. En fördel är möjligheten till mobilitet. Statistik Inledning Syftet med denna statistikbilaga är att försöka ge en bild över tillgången till och användningen av informationsteknik i Sverige från individ-till företagsnivå, dvs. den svenska IT-mognaden. Utvecklingen på IT- området är snabb och lika snabbt blir IT-statistiken inaktuell. Ambitionen är därför inte att ge en heltäckande bild på alla de delområden informationstekniken omfattar utan att exemplifiera IT-mognaden, med så färsk statistik som möjligt, och i ett internationellt perspektiv på områden där jämförbar data finns tillgänglig. Bilagan är uppdelad i fyra avsnitt. I första avsnittet redovisas statistik rörande hushållens användning och tillgång till IT. Därefter presenteras statistik som speglar den svenska IT-kompetensen, både i form av specialist kompetens och generell användarkompetens. I ett tredje avsnitt ges en bild av näringslivets användning av IT och IT-sektorns produktion, sysselsättning och utrikeshandel. Slutligen presenteras statistik rörande elektronisk handel i Sverige och internationellt. Individer och hushåll Den huvudsakliga källan till bilagans statistik över tillgång och användning av dator och Internet är SIKA:s kommunikations- undersökning (KOM). Tre etapper av KOM har genomförts – en under våren 1996, en under hösten 1997 och en under hösten 1998. Undersökningarna har utförts av Statistiska Centralbyrån. KOM syftar bland annat till att undersöka tillgången till och användningen av telekommunikationsutrustning runt om i landet. I undersökningen samlas detaljerad information in om hur olika grupper i samhället reser och hur de kommunicerar via medier som telefon, fax, brev och Internet. I undersökningen ingår även frågor om datortillgång och användning samt kring distansarbete. KOM98 omfattade hela befolkningen i åldrarna 15–84 år. Det är resultat avseende denna population, som nedan refereras som befolkningen, som presenteras i detta avsnitt. Urvalet i KOM98 uppgick till 2 500 individer. Av dessa var det 1 624 som intervjuades, vilket således medför en svarsfrekvens på 65 procent. Tillgång till dator och Internet Andelen individer i åldern 15–84 år med tillgång till dator har ökat från 58 procent våren 1996 till 68 procent hösten 1998 enligt SIKA:s kommunikationsundersökning (diagram 1). Detta är en kraftig ökning som troligen till stor del kan förklaras av hemdatorreformen. Ökningen av datortillgång bleknar dock vid en jämförelse med Internettillgångens utveckling. Kommersialiseringen av Internet har gått oerhört snabbt. På bara drygt två år har andelen individer med tillgång till Internet ökat från 13 procent till 50 procent. I diagram 2 visas var individer har tillgång till dator och Internet, i hushållet, arbetet eller skolan. Bland befolkningen hade drygt hälften tillgång till dator i hushållet hösten 1998. Nästan tre av fyra sysselsatta hade tillgång till dator på sin arbetsplats medan 94 procent av alla studerande hade tillgång till dator på sin skola. Fördelningen av tillgång till Internet i hushåll arbete och skola skiljer sig inte mycket från datortillgångens fördelning. Ungefär en tredjedel av befolkningen hade hösten 1998 tillgång till Internet i hushållet. Det är långt fler som har tillgång till Internet på arbetsplatser och skolor än i hemmen. Av de som förvärvsarbetar hade knappt hälften tillgång till Internet på sin arbetsplats medan nästan nio av tio studerande hade tillgång till Internet på sin skola. Diagram 1 Källa: SIKA/SCB Diagram 2 Källa:SIKA/SCB SIKA:s undersökning ger inget stöd för någon markant skillnad mellan män och kvinnor ifråga om tillgång till dator och Internet. Undersökningen visar att 70 procent av männen och 66 procent av kvinnorna hade tillgång till dator 1998. Skillnaden i tillgång till Internet var ännu lägre, 51 respektive 49 procent (diagram 3). Tillgången varierar dock kraftigt mellan olika ålderskategorier. Ungdomar mellan 15 till 24 år är de som har högst tillgång både när det gäller dator och Internet, 89 respektive 78 procent (diagram 4). Tillgången sjunker med ålder. Av de som är 65 år och äldre har enbart 10 procent tillgång till dator och 2 procent till Internet. Diagram 3 Källa: SIKA/SCB Diagram 4 Källa:SIKA/SCB Även inkomst har stor betydelse för tillgång till dator och Internet. Av diagram 5 framgår att bortsett från den lägsta inkomstklassen, där en stor andel ungdomar ingår, så finns ett klart positivt samband mellan inkomst och tillgången till dator/Internet. Av de som tillhör den högsta inkomstklassen hade 93 respektive 74 procent tillgång till dator respektive Internet. För de som har en inkomst mellan 80 000 och 160 000 kronor är motsvarande andelar 52 respektive 33 procent. Diagram 5 Källa: SIKA/SCB En undersökning av Statskontoret visar att totalt 62 procent hade tillgång till dator på sin arbetsplats år 1998, en betydligt lägre andel än SIKA:s kommunikationsundersökning visar. Enligt undersökningen är statliga sektorn mest datorintensiv, hela 89 procent av de sysselsatta i statlig verksamhet hade tillgång till dator på arbetsplatsen (diagram 6). Av de sysselsatta i kommunal verksamhet hade 58 procent dator på arbetsplatsen, medan 78 procent av de anställda i landstingen hade tillgång till dator. Internationellt sett ligger USA och de skandinaviska länderna i framkanten när det gäller tillgång till pc i hemmen. En dansk undersökning som inkluderar ett urval av länder visar att 73 procent av hushållen på Island hade pc i hemmet 1999, följt av Nederländerna med 65 procent och USA och Sverige med 58 procent (diagram 7). Därefter följer de andra skandinaviska länderna; Norge, Danmark och Finland. När det gäller Internet visar samma undersökning att USA, Island och Sverige har högst andel hushåll med Internetuppkoppling med 42 procent. I Danmark, Norge och Finland hade bara ca 30 procent av hushållen Internetuppkoppling. Diagram 7 Källa: Danish IT-pictures 1999, Ministry of Research and Information Technology, May 1999 Användning av dator och Internet Statistik rörande hushållens tillgång till dator ger inte en heltäckande bild av hushållens IT-mognad. Att en individ har tillgång till t.ex. en dator betyder inte nödvändigtvis att han eller hon regelbundet använder sig av informationsteknik. Statistik över användning kan också ge en bild av vad informationstekniken används till. I användarstatistiken från SIKA som presenteras nedan är en användare definierad som en person som har någon erfarenhet av att använda dator respektive Internet. En mindre generös definition av användare hade givetvis gett lägre andelar användare. SIKA:s kommunikationsundersökning visar att tre av fyra svenskar mellan 18 och 54 år 1998 någon gång hade använt en dator. Skrivit en text på en dator hade nästan lika många gjort (72 procent). Ungefär varannan person hade varit ute på Internet (54 procent), medan några färre (44 procent) hade prövat på att skicka e-post. Det är små skillnader mellan könen även när man ser på andelen individer som har någon erfarenhet av dator (77 procent av männen och 73 procent av kvinnorna) och Internet (57 respektive 51 procent). Det finns dock en klar tendens att användningen sjunker med ökad ålder. Av diagram 8 framgår att erfarenheten av både datoranvändning liksom Internet och e-post är högst i den yngsta åldersgruppen för att sedan sjunka i de äldre åldersgrupperna. Bland personer som är 65 år eller äldre hade bara var femte person någon gång använt en dator och så få som 3 procent använt e-post. Diagram 8 Erfarenhet av datoranvändning, e-post och Internet efter ålder, 1998. Källa: SIKA/SCB Inte bara ålder, utan även utbildningsbakgrund är en faktor som förklarar spridningen av befolkningens användarerfarenhet. Diagram 9 visar att andelen med erfarenhet av Internet är mer än dubbelt så hög bland individer med eftergymnasial utbildning i förhållande till de som bara har grundskola. Även andelen med datorerfarenhet stiger med utbildning. Diagram 9 Källa: SIKA/SCB Det finns även vissa tendenser till skillnader i dator- och Internetanvändning mellan olika regioner, vilket illustreras i diagram 10. Individens användning är högst i större städer. Användarfarenheten minskar sedan något när befolkningstätheten avtar. Användningen är således lägst i norra glesbygden. Diagram 10 Källa: SIKA/SCB Informationstekniken underlättar möjligheterna till arbete i hemmet. SIKA:s Kommunikationsundersökning visar att ungefär 8 procent av alla sysselsatta arbetade på distans en eller flera dagar per månad 1998 (diagram 11). Det är betydligt fler män än kvinnor, 10 procent jämfört med 5 procent, som använder sig av denna arbetsform. Diagram 11 Andel (%) av de förvärvsarbetande med fast adress till arbetet som regelbundet distansarbetar fördelat efter kön, 1998 Källa: SIKA/SCB Statskontoret genomförde under våren 1998 en undersökning av efterfrågan på tjänster via Internet genom att lägga till frågor till den regelbundna arbetskraftsundersökning (AKU) som SCB genomför. Undersökningen avser åldersgruppen 18 och 64 år. Till skillnad från SIKAS:s kommunikationsundersökning visar Statskontorets undersökning större skillnader i användningen mellan män och kvinnor. Som framgår av tabellerna 1 och 2 är det en större andel män som använder Internet både i bostaden och arbetet, oavsett vilken typ av tjänst som avses. Användningsmönstret i bostaden och arbetet är i stort sett det samma, men det är något mindre skillnader mellan män och kvinnors användning på arbetet. E-post och ”följa frågor via Internet” uppges vara de vanligaste användningsområdena i hemmet. På arbetet hör även användning av databaser och informationstjänster till de mest frekventa användningsområdena. Tabell 1 Användning av informations- och kommunikationstjänster i bostaden våren 1998 Användning av internet i bostaden Användning i procent av alla män Användning i procent av de män som har Internet hemma Användning i procent av alla kvinnor Användning i procent av de kvinnor som har Internet hemma Använder e- post 25 76 15 57 Följer frågor via Internet 25 79 15 58 Hämtar dokument m.m. 20 63 11 41 Kontakt offentlig institution 7 21 3 11 Databaser, infotjänster 20 63 11 42 Använder banktjänster 10 31 5 17 Beställer varor och tjänster 11 34 6 21 Spelar spel 5 15 3 12 Andra tjänster, nöje, underh 12 37 7 25 Källa: Statskontoret Tabell 2 Användning av informations– och kommunikationstjänster på arbetet 1998 Användning av internet på arbetet Användning i procent av alla män Användning i procent av de män som har Internet på arbete Användning i procent av alla kvinnor Användning i procent av de kvinnor som har Internet på arbetet Använder e- post 28 67 18 52 Följer frågor via Internet 27 65 19 55 Hämtar dokument mm 26 62 17 47 Kontakt offentlig institution 9 22 7 20 Databaser, infotjänster 29 69 20 56 Använder banktjänster 6 15 2 6 Beställer varor och tjänster 10 25 5 14 Källa: Statskontoret Post- och Telestyrelsen presenterade 1998 rapporten Internetmarknaden i Sverige. I rapporten redovisas bland annat hur frekvent svenska Internet- användare använde Internet på arbetet och hemmet 1998. Av de som använder Internet på arbetet använde 43 procent Internet varje dag. 24 procent använde Internet några gånger i veckan på arbetet och 19 procent någon gång i veckan (diagram 12). Av Internetanvändare i hemmet använde 26 procent dagligen Internet i hemmet. En större andel, 31 procent, använde Internet några gånger i veckan, medan 24 procent uppgav att de bara någon gång per vecka använde Internet i hemmet. Diagram 12 Källa: TELDOK Det är svårt att göra tillförlitliga internationella jämförelser på användningssidan. Antalet Internetuppkopplingar i olika länder kan bestämmas med någorlunda tillförlitlighet. Hur många som använder de uppkopplade datorerna är dock betydligt svårare att uppskatta. Den geografiska fördelningen som presenteras i diagram 13 skall därför ses som en grov uppskattning. Antalet personer som använder sig av Internet var enligt Nua Internet Surveys av 275 miljoner i februari 2000, vilket motsvarar ca 4,6 procent av jordens befolkning. Nordamerika, som har nära 50 procent av alla användare, har ett tydligt försprång jämfört med resten av världen. Enligt undersökningen använder bara ca 10 procent av Europas befolkning Internet, vilket motsvarar 72 miljoner användare. Diagram 13 Källa: NUA Internet Surveys Diagram 14 visar Internetanvändare som andel av befolkningen i ett antal europeiska länder 1998 från en internationell undersökning av konsultföretaget Morgan Stanley. I förhållande till sin folkmängd har enligt denna undersökning Sverige tillsammans med Finland och Norge den högsta andelen Internetanvändare. Diagram 14 Källa: Morgan Stanley Dean Witter IT-kompetens IT-branschen är inne i en kraftig expansionsfas och det råder stark efterfrågan på IT-utbildad arbetskraft, även i övriga näringslivet. Det är därför intressant att närmare studera utvecklingen när det gäller tillgången på IT-utbildade, närmare bestämt examinerade från längre högskoleutbildningar inom IT-området då dessa är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden. Det är svårare att hitta statistik som på ett allsidigt sätt speglar den allmänna IT-kompetensen bland befolkningen. Ett sätt att belysa den generella IT-kompetensen är att studera användningen för olika grupper i samhället med avseende på kön, facklig bakgrund m.m. ”IT-kompetens” är ett oerhört mångfacetterat begrepp och siffrorna nedan utgör endast ett axplock av den statistik som kan tänkas användas. Specialistkompetens I oktober 1999 fick SCB i uppdrag av Näringsdepartementet att bearbeta och presentera statistik över IT-utbildade under läsåren 1977/78– 1997/98. Den statistiska datakälla som används är universitets- och högskoleregistret. Definitionen av IT-utbildning görs med hjälp av en definition som tidigare använts av NUTEK. Diagrammet nedan visar antalet examinerade män och kvinnor från grundutbildningar inom IT-området. Under perioden 1977/78–1997/98 utexaminerades 40 138 personer från en grundutbildning, enligt statistiken från SCB. Under 1990–talet har antalet examinerade ökat från 1 867 personer läsåret 1990/91 till 2 813 personer läsåret 1997/98. Endast drygt en femtedel (8 698 st eller 22 procent) av de examinerade under den studerade perioden är kvinnor. Under mitten av 1980–talet var andelen kvinnor som examinerades från någon grundutbildning inom IT- området nästan 30 procent. Under mitten av 1990–talet sjönk andelen till ca 17–19 procent. Läsåret 1997/98 förbättrades läget något, då andelen kvinnor uppgick till drygt 21 procent. Diagram 15 Källa: SCB Den största gruppen examinerade från en grundutbildning inom IT utgörs av civilingenjörer, följd av systemvetenskap/ADB, se diagram 16 nedan. Gruppen systemvetenskap/ADB sjönk drastiskt mellan läsåren 1988/89– 1990/91, då den korta ADB-utbildningen togs bort. Nästan två tredjedelar av de IT-utbildade kvinnorna finns i gruppen system- vetenskap/ADB och ca en femtedel bland civilingenjörerna. Över hälften av de IT-utbildade männen har civilingenjörsinriktningar. Sett till utbildningsgrupp är det systemvetenskap/ADB som har den jämnaste könsfördelningen. Diagram 16 Källa: SCB Grundutbildningar inom IT-området kan delas in i ytterligare en utbildningsgrupp, efter ämnesområden: datateknik/datavetenskap, elektronik/elektroteknik, systemvetenskap/ informatik, teknisk fysik samt övriga IT-utbildningar. Detta illustreras i diagram 17 nedan. Störst är gruppen systemvetenskap/informatik där totalt 13 281 personer examinerats under perioden 1977/78–1997/98. Därefter kommer gruppen elektronik/elektroteknik där 11 777 personer examinerats under motsvarande period. De flesta kvinnor finns, inte oväntat, inom ämnena systemvetenskap/informatik. Manliga IT-studenter söker sig främst till elektronik/elektroteknik. Diagram 17 Källa: SCB Högskoleverket framhåller i rapporten Högskoleutbildade–tillgång och efterfrågan, Omvärldsanalys för Högskolan, Arbetsrapport nr 9, att statistiska uppföljningsdata har för grova klassificeringar för att kunna fånga den utveckling och förnyelse som sker inom högskolan vad gäller utbildning inom IT–området. En rad nya programutbildningar har tillkommit, såväl inom det tekniska som det tvärvetenskapliga området. Vidare konstateras att antagningen till IT–utbildningar har ökat kraftigt. Höstterminen 1999 antogs 10 755 studenter till programutbildningar inom IT. Detta antal kan jämföras med det antal antagna som NUTEK beräknat till 6 597 läsåret 1996/97 i rapporten Utbildning och arbetsmarknad för IT-specialister (R1998:16). Generell användarkompetens Uppgifterna nedan om datoranvändning efter facklig tillhörighet bygger på LO-rapporten Datoranvändningen ökar––men stora grupper står fortfarande helt utanför, 1999. Studien bygger på intervjuer utförda under år 1998 av SCB inom ramen för SCB:s undersökning av levnadsförhållanden. Av de anställda använder 40 procent dator både i arbetet och hemmet, se tabell 3 nedan. 24 procent av de anställda uppger dock att de använder dator varken i arbetet eller i hemmet. Denna grupp kan därmed förmodligen antas ha bristande kompetens när det gäller IT-användning. Bland den sistnämnda gruppen är det, sett till facklig tillhörighet, LO- medlemmar som utgör den grupp som har flest icke-användare. 41 procent av LO-medlemmarna saknar datorerfarenhet. Sådan avsaknad av datorerfarenhet är drygt fem gånger vanligare bland medlemmar i LO än bland medlemmar i TCO och SACO. Att varken använda dator på jobbet eller i hemmet är ungefär tio gånger vanligare bland LO:s kvinnor än bland de manliga tjänstemännen. Tabell 3 Datoranvändning uppdelat på facktillhörighet och kön, 1998 LO (kvinnor,män) TCO (kvinnor, män) SACO (kvinnor, män) Alla anställda Använder dator i arbetet och i hemmet 18 (14, 21) 59 (50, 71) 71 (64, 78) 40 Använder dator i arbetet men ej i hemmet 16 (15, 17) 25 (29, 20) 16 (19, 13) 19 Använder ej dator i arbetet men i hemmet 25 (26, 25) 9 (12, 4) 5 (6, 5) 17 Använder dator varken i arbetet eller i hemmet 41 (45, 37) 7 (9, 5) 8 (11, 4) 24 Summa 100 100 100 100 Källa: LO LO:s studie visar vidare att ungefär hälften av Kommunals medlemmar, var tredje medlem i Handels och var fjärde medlem i Metall helt saknar datorerfarenhet. Bland privatanställda tjänstemän finns det enligt rapporten knappt några alls som är i den situationen. En möjlig slutsats av dessa skillnader i erfarenhet av datoranvändning är att det råder väsentliga skillnader i IT-kompetens bland dessa grupper. Näringslivet Företagens IT-användning NUTEK har i en undersökning av flexibla arbetsorganisationer ställt frågor om företagens IT-användning. En enkät skickades till 5 700 arbetsställen och svarsfrekvensen var drygt 50 procent. Med arbetsställe menas verksamhet på en specifik adress, till skillnad från företag som kan bestå av flera arbetsställen, dvs. ha verksamhet på flera olika adresser. NUTEK:s undersökning visar att 66 procent av arbetsställena använde datorer och datakommunikation för informationshantering år 1997. Fördelningen på olika sektorer visas i tabell 4. Samtliga arbetsställen verksamma inom FoU använder IT. Inom databehandlingsverksamhet, post- och telekommunikation, finansförmedling och kunskapsintensiv industri använder minst 80 procent av arbetsställena IT. Tabell 4 Andelen arbetsställen inom respektive sektor som använder IT, 1997 Sektor Procent Tillverkning 65 Kunskapsintensiv industri 80 Kapitalintensiv industri 71 Arbetsintensiv industri 57 Kapitalintensiv övrig industri 20 Bygg 42 Handel 62 Kommunikation 67 Landtransport 61 Post- och telekommunikation 88 Företagstjänster 90 Finansförmedling etc 83 Databehandlingsverksamhetsamhet etc 95 Fastighetsverksamhet etc 61 FoU 100 Andra service företag 65 Totalt 66 Källa: Flex-2 databasen, NUTEK IT-användningen ökar med ökad storlek på arbetsstället (tabell 5). Så gott som samtliga företag med fler än 250 anställda använder datorer och datakommunikation för informationshantering, jämfört med drygt vartannat arbetsställe med mellan 5–9 sysselsatta. Tabell 5 Andelen arbetsställen inom respektive storleksklass som använde IT, 1997 Storleksklass, antal sysselsatta Procent 5–9 57 10–19 63 20–49 76 50–249 90 Över 250 96 Totalt 66 Källa: Flex-2 databasen, NUTEK. NUTEK undersökte också förekomsten av internt och externt informations- eller kunskapsutbyte med hjälp av nätverk, databaser, Internet och elektroniska konferenser. Med internt utbyte avses kontakter inom samma arbetsställe. I det externa informations- och kunskapsutbytet ingår kontakter med andra arbetsställen, företag, kunder, leverantörer m.fl. Som framgår av tabell 6 är Internet/e-post det vanligaste verktyget för intern kommunikation. Som förväntat ökar användningen av Internet och e-post för intern kommunikation med storleken på arbetsstället. För användningen av nätverk och gemensamma databaser är storlekssambandet omvänt, ju större arbetsställe desto mindre används dessa verktyg för den interna kommunikationen. Tabell 6 Andelen arbetsställen, av totalt antal IT-användande arbetsställen inom respektive storleksklass, där det förekommer ett internt informations- eller kunskapsutbyte med hjälp av nätverk, gemensamma databaser etc., 1997 Internt inom arbetsstället Storleksklass Nätverk/ Gemensamma databaser E-post/Internet Elektroniska konferenser 20–49 22 43 6 50–249 21 54 6 250 eller fler 14 68 9 Total 21 48 6 Källa: Flex-2 databasen, NUTEK. Som framgår av tabell 7 är Internet och e-post det dominerande verktygen även för extern kommunikation. Användandet av elektroniska konferenser ökar med storlek, hela 25 procent av arbetsställen med mer än 250 anställda använder detta för extern kommunikation. Varken nyttjandet av Internet/e-post eller nätverk/gemensamma databaser uppvisar någon klar tendens att variera med storlek. Tabell 7 Andelen arbetsställen, av totalt antal IT-användande arbetsställen inom respektive storleksklass, där det förekommer ett externt informations- eller kunskapsutbyte med hjälp av nätverk, gemensamma databaser etc., 1997 Externt med andra arbetsställen, företag, kunder m.fl. Storleksklass Nätverk/ Gemensamma databaser E-post/ Internet Elektroniska konferenser 20–49 7 63 10 50–249 5 70 14 250 eller fler 5 66 25 Total 6 66 12 Källa: Flex-2 databasen, NUTEK. För de små arbetsställena finns ingen uppdelning av hur informations- eller kunskapsutbytet sker. Frågan avser nätverk, e-post eller Internet sammanslaget. Däremot visar resultatet om utbytet sker internt inom arbetsstället, med andra arbetsställen eller med andra företag, kunder leverantörer etc. Så många som 64 procent av arbetsställena med 5–19 anställda använder IT för externt informations- eller kunskapsutbyte, och 44 procent för intern kommunikation inom arbetsstället (tabell 8). Tabell 8 Andelen arbetsställen, av totalt antal arbetsställen inom respektive storleksklass, där det förekommer informations- eller kunskapsutbyte med hjälp av nätverk, e-post eller Internet. Storleksklass Internt inom arbetsstället Med andra arbetsställen Med andra företag, kunder mfl. 5–9 42 32 67 10–19 46 36 60 Total 44 34 64 Källa: Flex-2 databasen, NUTEK. En färsk undersökning från Grant Thornton Management visar att andelen svenska företag som använder Internet, e-post och har hemsida är klart högre än i övriga EU-genomsnittet. Rapporten är baserad på intervjuer med 7 500 små- och medelstora företag, där det visar sig att hela 94 procent av de svenska företagen har e-post, jämfört med 85 procent för övriga EU (se diagram 18). När det gäller andel företag som har försett mer än 75 procent av slutanvändarna med datorer, är denna siffra hela 47 procent i Sverige, jämfört med 28 procent i övriga EU. Andelen företag som är uppkopplade mot Internet är hela 93 procent i Sverige, jämfört med EU-genomsnittet på 84 procent. Slutligen har 58 procent av de svenska företagen en hemsida, jämfört med 31 procent för övriga Europa. Diagram 18 Källa: TELDOK Företagen i de nordiska länderna är betydligt datortätare än EU- genomsnittet. Enligt IDC var datorpenetrationen bland nordiska företag 1999 0,85 per anställd (diagram 19). Detta utgör en ökning på drygt 18 procent jämfört med 1998, när antalet var 0,72. Detta är betydligt högre än det europeiska genomsnittet, som var 0,6 datorer per anställd 1999. Diagram 19 Källa: IDC IT-sektorn IT-sektorns omfattning är inte given utan varierar med olika definitioner. I denna bilaga används två olika definitioner av IT-sektorn, dels OECD:s definition och dels NUTEK:s och SCB:s definition som redovisas i publikationen Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag. De båda definitionerna är snarlika och inbegriper elektronikindustri och IT- relaterade tjänsteföretag. Definitionerna skiljer sig åt vad gäller elektronikindustrin enbart i fråga om tillverkning av tråd och kabel som ingår i OECD:s definition. I NUTEK:s och SCB:s definition av de IT- relaterade tjänsteföretagen ingår parti- och detaljhandel, teletjänstföretag, viss uppdragsverksamhet (t.ex. datakonsulter) samt vissa forsknings- och utvecklingsföretag. Här skiljer sig definitionerna mer åt. I OECD:s definition ingår t.ex. inte detaljhandel. I antal anställda och förädlingsvärde är dock skillnaden mellan de båda definitionerna liten . IT-sektorns betydelse för svensk ekonomi blir allt större, Förädlingsvärdet som andel av BNP har ökat från 4,9 procent till 1993 till 7,4 procent 1997, enligt OECD:s definition (diagram 20). De IT- relaterade tjänsteföretagens andel av IT-sektorns förädlingsvärde var 1997 67 procent. Dess andel har dock minskat sedan 1993 som en följd av elektronikindustrins snabbare tillväxttakt. Diagram 20 Källa: SCB Andelen sysselsatta i IT-sektorn enligt OECD:s definition var år 1999 6,2 procent av totalt antal sysselsatta, jämfört med 4,9 procent år 1993 (diagram 21). Den genomsnittliga årliga ökningen av antal anställda under perioden var 4,2 procent. Den största tillväxten i sysselsättning återfinns i elektronikindustrin, med en genomsnittlig årlig ökning på 4,9 procent under perioden. Det finns tecken på att flaskhalsproblem kan uppstå inom expansiva delar av näringslivet. IT-sektorn, och framförallt datakonsultbranschen, har expanderat kraftigt under 1990–talet. Det är därför särskilt intressant att studera lönebilden för arbetskraften i denna sektor. En studie av NUTEK (Lönebilden för IT-specialister 1996) visar att inkomstnivåerna i genomsnitt är högre för samtliga IT-specialister jämfört med referensgrupperna. En IT-specialist har enligt NUTEK en inkomst som är 12–22 procent högre än respektive kontrollgrupp. IT-specialister i Stockholmsområdet har ca. 10 procent högre inkomst än i övriga landet. IT-specialister, dvs. personer med IT-utbildning eller självlärda inom branschen, får högre lön jämfört med andra yrkesgrupper. Detta är ett uttryck för att det råder brist på kunnigt folk inom IT-branschen. Denna brist på IT-specialister är hämmande för utvecklingen av branschen och på sikt kan det vara skadligt för hela näringslivet, enligt rapporten. Diagram 21 Källa: SCB Centrala företags- och arbetsställeregister (CFAR) Diagram 22 visar hur export och import av elektronikprodukter som andel av total export respektive import av varor och tjänster har utvecklats under perioden 1975–1997. Under denna tid har elektronikindustrins exportandel fördubblats från 8 till 16 procent. Importandelen har relativt sett ökat något mer, från 6,5 till 15,5 procent. Ökningstakten i exportandelen har dock sedan 1994 varit betydligt högre än ökningstakten i importandelen. Diagram 22 Källa: Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige 1999, NUTEK och SCB Under perioden 1975–1997 har handelsnettot avseende elektronik- produkter varierat kraftigt (se diagram 23), men uppvisat ett kraftigt överskott sedan 1995. Överskottet blev år 1997 25 miljarder kronor. Handelsöverskottet förklaras av ett kraftigt överskott i handeln med kommunikationsutrustning, 55 miljarder 1997. Diagram 23 Källa: Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige 1999, NUTEK och SCB Av diagram 24 framgår att Sverige 1997 var OECD:s fjärde största exportör av kommunikationsutrustning, med nästan 10 procent av OECD-ländernas totala export. Sveriges andel av OECD:s export av kommunikationsutrustning är betydligt större än andelen av den totala exporten av varor och tjänster, vilket illustrerar Sveriges starka konkurrenskraft inom denna bransch. Diagram 24 Källa: OECD Av diagram 25 framgår att OECD-ländernas export av mjukvaror domineras av USA och Irland, som svarar för mer än 60 procent av exporten 1997. Sverige kommer först på tionde plats som exportör av mjukvaror med en andel på drygt en procent. Detta är betydligt lägre än Sveriges andel av OECD-ländernas totala export som var två procent 1997. Diagram 25 Källa: OECD USA, tätt följt av Japan, var enligt Information Technology Outlook världens största producent av hårdvaror 1997 (diagram 26). Om man sätter produktionsvärdet av IT-varor i relation till BNP utmärker sig Irland och Sydkorea som största producenter. Sverige hamnar på femte plats, med en produktion som andel av BNP på 4,1 procent. Detta är högre än USA:s andel, som är 3,4 procent. Diagram 26 Källa: Information Technology Outlook och Statistisk årsbok 2000 Elektronisk handel Användningen av Internet i kommersiella syften har tagit rejäl fart på 1990–talet. Resultaten från olika undersökningar varierar mycket, men de har alla gemensamt att de visar på en starkt ökande handel över Internet. Enligt IDC svarade handel mellan företag för 61 procent av den svenska e-handelns omsättning 1998. Enligt samma källa hade Sverige, Danmark och Finland betydligt högre omsättning per capita än genomsnittet i Västeuropa när det gäller elektronisk handel mellan företag (diagram 27). Diagram 27 Källa: Danish IT Pictures NUTEK:s Flex 2-studie visar att av arbetsställen i Sverige som använder IT var det 32 procent som handlade elektroniskt 1997 (tabell 9). Det är vanligare att arbetsställena använder elektronisk handel för inköp än att de själva erbjuder elektronisk försäljning eller distribution av produkter. Detta bekräftar att elektronisk handel mellan företag är betydligt vanligare än detaljhandelsförsäljning över Internet Tabell 9 Andelen av IT-användande arbetsställen som använde elektronisk handel 1997 Användning av elektronisk handel Procent Ja, för inköp av tjänster eller produkter 24 Ja för försäljning/distribution av tjänster eller produkter 8 Nej 66 Källa: Flex-2 databasen, NUTEK. Enligt analysföretaget Datamonitor är Sverige är det land med högsta tillväxtstakten av investeringar för på elektronisk-handel från företag till företag i Europa. Den årliga tillväxten för perioden 1997–2001 uppskattas till 170 procent (diagram 28). Tyskland och Storbritannien fortsätter att vara de ledande länderna på detta marknadssegment. Diagram 28 Källa: TELDOK Det finns således mycket som tyder på en explosionsartad ökning av Internethandeln i världen, men i dagsläget är den totala Internethandelns omfattning förhållandevis liten. Handelns utredningsinstitut (HUI) gjorde nyligen en mätning av detaljhandelns försäljning på Internet för tredje kvartalet 1999. Då stod Internethandeln för 1,1 procent av detaljhandelns omsättning vilket på årsbasis motsvarar 3,5 miljarder kronor. Främst är det postorderföretagen som utnyttjar e-handel, 93 procent hade enligt HUI försäljning på Internet (se diagram 29). Av varuhus och stormarknader var det 13 procent som även hade försäljning via Internet, medan 5 procent av detaljhandelns butiker också säljer via Internet. Diagram 29 Källa: TELDOK En färsk rapport (februari 2000) från The Boston Consulting Group, “The race for online riches“, bekräftar bilden av Sverige som ett föregångsland inom elektronisk handel. Enligt denna rapport omsatte den svenska elektroniska detaljhandeln 1999 0,7 procent av den totala detaljhandeln, vilket placerar Sverige som tvåa i världen efter USA, som ligger på 1,2 procent. I Europa är genomsnittssiffran 0,2 procent. Detta placerar Sverige på fjärde plats i Europa när det gäller e-handelns totala omsättning i detaljhandeln, efter stora länder som Tyskland, Storbritannien och Frankrike (diagram 30). Den svenska e-handelns tillväxt var enligt samma rapport 145 procent 1999, lägre än den totala tillväxten i Europa som uppskattas till mer än 200 procent. Diagram 30 Källa: The Boston Consulting Group Ytterligare en bekräftelse på Sveriges relativt framstående position inom elektronisk-handel ges av Danish IT-pictures. Av befolkningen i Finland och Sverige handlade 2,9 procent över Internet någon gång under 1998. I Danmark var andelen lägre, 1,6 procent (diagram 31). För Västeuropa som helhet var andelen 1,2 procent. Diagram 31 Källa: Danish IT-pictures Diagram 32 visar vad svenskarna handlar på Internet. Det är musik, böcker och programvara som i Sverige säljs mest över Internet. Detta enligt en undersökning av Intelligence Web Survey. Det är köp som ligger betydligt över 1000 kronor som dominerar, medan köp under 100 kronor knappast förekommer. Diagram 32 Källa: TELDOK Källförteckning Diagram 1–5 SIKA (Statens Institut för KommunikationsAnalys)/SCB, kommunikationsundersökningen 1998 (KOM98) 6 Statskontorets undersökning våren 1998 av datorinnehav och Internetanvändning 7 Danish IT-pictures, Ministry of Research and Information Technology, May 1999 8–11 SIKA, KOM98 12 TELDOK:s årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G- M, Stockholm 1999 13 NUA Internet Surveys, februari 2000, www.nua.ie/surveys/ how_many_online/index.html 14 Morgan Stanley Dean Witter, The European Internet Report, June 1999, www.msdw.com/techresearch/index.html 15–17 SCB på uppdrag av Näringsdepartementet, statistik över IT- utbildade läsåren 1977/78-1997/98, egen bearbetning 18 TELDOK:s Årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G- M, Stockholm 1999 19 IDC Nordic, pressmeddelande 1999-06-03, www.idc.se/pages/content/press/news.asp?id=109 20 SCB, Företagsstatistiken 21 SCB, Centrala företags- och arbetställeregistret (CFAR) 22–23 Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige 1999, NUTEK-rapport 1999:15, NUTEK och SCB 1999 24–25 OECD, FTS database, maj 1999 26 OECD, Information Technology Outlook 2000 och SCB, Statistisk Årsbok 2000 27 Danish IT-pictures, Ministry of Research and Information Technology, May 1999 28–29 TELDOK:s Årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G- M, Stockholm 1999 30 The Boston Consulting Group, The Race for Online Riches: E- retailing in Europe, February 2000 31 Danish IT-pictures, Ministry of Research and Information Technology, May 1999 32 TELDOK:s Årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G- M, Stockholm 1999 Tabell 1–2 Statskontorets undersökning våren 1998 av datorinnehav och Internetanvändning 3 LO, Löne- och välfärdsenheten, Datoranvändningen ökar – men stora grupper står fortfarande helt utanför, november 1999 4-9 NUTEK, Flex-2 databasen Näringsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 mars 2000 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden,Winberg, Ulvskog, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén Föredragande: statsrådet Björn Rosengren Regeringen beslutar proposition 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla. 1 Rådets rekommendation av den 24 september 1998 om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten (98/560/EG) (EGT L 270, 7.10.1998, s.48, Celex 31998X0560). 2 Europaparlamentets och rådets beslut nr 276/1999/EG (EGT L 33, 6.2.1999, s.1, Celex 31999D0276) av den 25 januari 1999 om antagande av en flerårig handlingsplan på gemenskapsnivå för att främja en säkrare användning av Internet genom att bekämpa olagligt och skadligt innehåll på globala nät. NUTEKs viktigaste slutsats i en rapport den 30 april 1997 om offentlig upphandling var att ”några statliga åtgärder inte var nödvändiga på detta område”. MPEG, Motion Picture Experts Group, representerar utvecklingen av en uppsättning av standarder för kodning av audiovisuell information som musik, video och film. Omfattar protokoll bl.a. för tillämpningar, transport av data, nätövervakning och adressering. Kategori 5-kabel är en standardiserad flertrådig kopparkabel (tvinnande par) för fastighetsnät eller liknande. Se Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige 1999 (NUTEK R 1999:15) för en detaljerad beskrivning av branscher som ingår i de båda definitionerna. Prop. 1999/2000:86 7 1 9 273 Prop. 1999/2000:86 80 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 1 215 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 2 218 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 3 219 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 4 221 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 5 223 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 6 224 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 7 225 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 8 226 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 9 227 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 10 231 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 11 244 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 12 271 273 Prop. 1999/2000:86 Bilaga 13 272 273 Prop. 1999/2000:86 273 273