Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1999/2000:88 Registrering av medlemsfrämjande föreningar Prop. 1999/2000:88 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 16 mars 2000 Göran Persson Mona Sahlin (Näringsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Ändringarna innebär främst att en förening som inte själv i huvudsak bedriver ekonomisk verksamhet men vars medlemmar deltar i sådan ekonomisk verksamhet som bedrivs av en eller flera andra ekonomiska föreningar skall utgöra en ekonomisk förening, s.k. medlemsfrämjande förening. En av förutsättningarna för detta är att föreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. Vidare föreslås att vid bedömning enligt de redan gällande bestämmelserna av om en förening är ekonomisk förening skall, utöver föreningens egna medlemmar, beaktas även med- lemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den först- nämnda föreningen. I propositionen föreslås också ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229). Ändringarna där innebär att en kooperativ förening vid beräkningen av avdragsutrymmet för sådan kooperativ utdelning som är skattefri hos mottagaren får beakta även samhandeln med andra än med- lemmar och att avdragsrätten för insatsutdelning begränsas. Vidare före- slås bl.a. regler för att förhindra att medlemsfrämjande föreningar etab- leras av skatteplaneringsskäl. Ändringarna i föreningslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Författningsförslag 4 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 4 2.2 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 6 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 9 3 Ärendet och dess beredning 10 4 Registrering av medlemsfrämjande föreningar 11 4.1 Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 11 4.1.1 Bedömningsunderlag 11 4.1.2 Överväganden och förslag 15 4.2 Skattefrågor 22 5 Konsekvensanalys 27 6 Ikraftträdande 29 7 Författningskommentar 29 7.1 Lagen om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 29 7.2 Lagen om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 32 7.3 Lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 33 Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian 34 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 38 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 42 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 43 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 51 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000 53 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 2. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), 3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter. 2 Författningsförslag 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 11 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas eko- nomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar 1. som konsumenter eller andra förbrukare, 2. som leverantörer, 3. med egen arbetsinsats, 4. genom att begagna föreningens tjänster, eller 5. på annat liknande sätt. Vid bedömning av om förutsätt- ningarna enligt första stycket är uppfyllda skall, utöver föreningens egna medlemmar, beaktas även medlemmarna i en annan ekono- misk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen. Vidare skall en förening anses som ekonomisk förening, om 1. föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekono- miska intressen genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i första stycket i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra föreningar bedriver, 2. föreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den eller de andra föreningarna, och 3. den eller de andra förening- arna enligt första stycket utgör ekonomiska föreningar. En ekonomisk förenings verksamhet får bedrivas i ett av föreningen helägt dotterföretag. För en ekonomisk förening är utmärkande att den uppfyller särskilda villkor i fråga om rätten till medlemskap, rösträtt och överskottsutdel- ning. Om detta föreskrivs i 3, 7 och 10 kap. 11 kap. 4 § Rätten skall förordna att föreningen skall träda i likvidation, om 1. likvidationsskyldighet föreligger enligt stadgarna, 2. föreningen efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 §, 3. föreningen saknar till registret anmäld behörig styrelse eller verk- ställande direktör som skall finnas enligt denna lag, eller 4. föreningens verksamhet drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering har skett. 3. föreningen saknar till registret anmäld behörig styrelse eller verk- ställande direktör som skall finnas enligt denna lag, 4. föreningens verksamhet drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering har skett, eller 5. föreningen har sådant ända- mål som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket och föreningens tillgångar enligt balansräkningen för när- mast föregående räkenskapsår till övervägande del består av annat än andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att lik- vidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första in- stans. Frågor om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av registreringsmyndigheten eller, i fall som avses i 1–3, på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, föreningsmedlem eller innehavare av förlagsandel. I de fall som avses i första stycket 2 eller 3 prövas frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen. ______________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Föreskrifterna i 11 kap. 4 § skall dock tillämpas i sin äldre lydelse till utgången av juni 2003. 2. Intill utgången av juni 2003 skall en förening som vid lagens ikraft- trädande var registrerad som ekonomisk förening och som har ett sådant ändamål som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket anses som ekonomisk före- ning även om den inte uppfyller i 1 kap. 1 § tredje stycket angivet krav på att föreningens tillgångar till övervägande del skall bestå av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. 3. En förening som utgör en ekonomisk förening enbart på grund av bestämmelserna i 1 kap. 1 § andra eller tredje stycket och som vid ikraft- trädandet inte registrerats får intill utgången av år 2000 förvärva rättig- heter och skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndig- heter trots att registrering inte har skett. 2.2 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) dels att 2 kap. 1 §, 24 kap. 14 och 19 §§ samt 39 kap. 22 och 23 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 39 kap. 21 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa begrepp och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer: --------------------------------------------------------------------------------------- marknadsnoterad delägarrätt eller fordringsrätt i 48 kap. 5 § näringsbidrag i 29 kap. 2 och 3 §§ marknadsnoterad delägarrätt eller fordringsrätt i 48 kap. 5 § medlemsfrämjande förening i 39 kap. 21 a § näringsbidrag i 29 kap. 2 och 3 §§ --------------------------------------------------------------------------------------- 24 kap. 14 § Med förvaltningsföretag avses ett sådant svenskt aktiebolag eller en sådan svensk ekonomisk före- ning som förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar och som i övrigt varken direkt eller indirekt bedriver näringsverksamhet i mer än betydlig omfattning. Invest- mentföretag anses inte som för- valtningsföretag. Med förvaltningsföretag avses ett sådant svenskt aktiebolag eller en sådan svensk ekonomisk före- ning som förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar och som i övrigt varken direkt eller indirekt bedriver näringsverksamhet i mer än obetydlig omfattning. Invest- mentföretag och medlems- främjande föreningar anses inte som förvaltningsföretag. 19 § Bestämmelsen i 15 § gäller inte för sådan utdelning på förlagsin- satser som den utdelande koope- rativa föreningen skall dra av en- ligt 39 kap. 23 §. Om den kooperativa föreningen skall dra av utdelningen enligt 39 kap. 23 § gäller inte bestämmel- serna i 15 § för utdelning på för- lagsinsatser eller utdelning som den medlemsfrämjande föreningen får från den kooperativa före- ningen. 39 kap. 21 a § Med medlemsfrämjande före- ning avses en kooperativ förening som uppfyller kraven i 1 kap. 1 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. 22 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar av vinsten av den koope- rativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar skall dras av. Om föreningen har medlemmar som får sådan utdelning som enligt 42 kap. 14 § inte skall tas upp hos dem och det inte är fråga om bara enstaka sådana medlemmar, får utdelningen dras av med högst ett belopp som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxe- ringsåret multiplicerat med sum- man av medlemmarnas omsättning med föreningen. Om föreningen har medlemmar som får sådan utdelning som enligt 42 kap. 14 § inte skall tas upp hos dem och det inte är fråga om bara enstaka sådana medlemmar, får utdelningen dras av med högst ett belopp som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxe- ringsåret multiplicerat med sum- man av medlemmarnas omsättning med föreningen. Vid beräkningen av medlemmarnas omsättning med föreningen medräknas även med- lemmarna i en medlemsfrämjande förening som har andelar i den utdelande föreningen. 23§ Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar skall dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 13–18 §§ inte skall tas upp av mottagaren. Om den del som inte skall tas upp av mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, skall dock hela utdelningen dras av. Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar skall dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 13–18 §§ inte skall tas upp av mottagaren. Om den del som inte skall tas upp av mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, skall dock hela utdelningen dras av. En medlemsfrämjande förening får bara dra av utdelning om före- ningen har ett stort antal medlem- mar och bara till den del före- ningen för samma beskattningsår själv tagit emot utdelning på in- betalda insatser. Om en ekonomisk förening är centralorganisation för kooperativa föreningar, skall utdelningen på förlagsinsatser dras av även om central- organisationen inte är kooperativ enligt 21 §. Är en ekonomisk förening ett förvaltningsföretag, får utdelning inte dras av till den del den enligt 24 kap. 13 § föranlett att utdelning som föreningen har tagit emot inte skall tas upp. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall införas en ny paragraf, 2 kap. 25 a §, samt närmast före 2 kap. 25 a § en ny rubrik av följande lydelse. 2 kap. Särskilda bestämmelser för eko- nomiska föreningar 25 a § En ekonomisk förening skall i självdeklarationen ange om den är en ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar eller tredje stycket i samma paragraf. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 3 Ärendet och dess beredning Den 13 april 1994 biföll riksdagen näringsutskottets hemställan om ett uttalande till regeringen om att de kooperativa företagen skulle behandlas likvärdigt med andra företag (bet. 1993/94:NU15, rskr. 1993/94:222). Regeringen beslutade den 22 december 1994 att tillkalla en särskild ut- redare med uppgift att utreda om de kooperativa företagsformerna var missgynnade i jämförelse med andra företagsformer och, om så var fallet, föreslå de ändringar i lagar och andra författningar som skulle behövas för att uppnå likvärdighet mellan de olika företagsformerna. Uppdraget redovisades i februari 1996 av Företagskooperativa utredningen i betänkandet Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU 1996:31). Utredningen föreslog i sitt betänkande bl.a. att en förening skulle kunna registreras som ekonomisk förening utan att själv bedriva affärsverksamhet som dess medlemmar deltog i (samhandel), under förutsättning bl.a. att föreningen hade till syfte att främja medlemmarnas samhandel med en annan ekonomisk förening. Den första föreningens verksamhet blev därmed endast allmänt medlemsfrämjande (s.k. medlemsfrämjande förening). För att genomföra detta föreslog utredningen ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Utredningen föreslog vidare vissa följdändringar i skattelagstiftningen. I prop. 1996/97:163 Den kooperativa företagsformen redovisade rege- ringen sina ställningstaganden till utredningens förslag. Regeringen ansåg att det då inte fanns skäl för att medge registrering av medlemsfrämjande föreningar men tillade att frågan eventuellt skulle komma att tas upp till vidare diskussion i Kooperativa rådet. Kooperativa Förbundet (KF) och Konsument Stockholm (KF m.fl.) hemställde den 7 december 1998 i linje med det nämnda utredningsför- slaget om ändringar i föreningslagen, samt då gällande kommunalskatte- lag (1928:370) och lag (1947:576) om statlig inkomstskatt. En arbetsgrupp inom Regeringskansliet med representanter för Näringsdepartementet, Finansdepartementet och Justitiedepartementet utredde, med utgångspunkt i den gjorda framställningen, frågan om registrering av medlemsfrämjande föreningar och redovisade sina över- väganden och förslag i promemorian Medlemsfrämjande föreningar. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagför- slag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena är till- gänglig i detta lagstiftningsärende (dnr N/1999/8527/NL). Under beredningen i Regeringskansliet har underhandskontakter före- kommit med Patent- och registreringsverket, Kooperativa Förbundet och Lantbrukarnas Riksförbund. Lagrådet Regeringen beslutade den 10 februari 2000 att inhämta Lagrådets ytt- rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet har, utan förändring i sak, föreslagit att de nya bestämmel- serna i 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen ges en annan redaktionell utformning. Vidare har Lagrådet föreslagit ett tillägg till den nya punkten 5 i 11 kap. 4 §. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag i dessa delar. I fråga om övriga förslag, som avser skatteområdet, har Lagrådet på anförda skäl ansett att det bör övervägas att låta de nya reglerna träda i kraft först den 1 januari 2001. Denna fråga behandlar regeringen i avsnitt 4.2. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. I förhållande till de remitterade lagförslagen har därutöver vissa redak- tionella ändringar gjorts. 4 Registrering av medlemsfrämjande före- ningar 4.1 Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 4.1.1 Bedömningsunderlag Bakgrund De kooperativa företagens ställning och situation har under senare år vid flera tillfällen behandlats av riksdagen och regeringen samt i det offent- liga utredningsväsendet. För en utförlig bakgrundsbeskrivning till de kooperativa frågorna hänvisas till Kooperationsutredningens skilda be- tänkanden, bl.a. Kooperationen i Sverige (SOU 1979:62) och Koopera- tiva föreningar (SOU 1984:9), samt till det i avsnitt 3 nämnda betänkan- det av Företagskooperativa utredningen. Kooperativ samverkan i ekonomiska föreningar har starka traditioner i svenskt näringsliv. De grenar av svensk kooperation som är mest om- fattande är konsumentkooperationen, lantbrukskooperationen och bo- stadskooperationen. Konsumentkooperationen består av konsumentföre- ningar, OK-föreningar och Kooperativa förbundet, KF. I fråga om organisationsformen har den historiskt betingade strukturen och organisationen styrts av den gamla s.k. originära modellen. Denna modell innebär för t.ex. konsumentkooperationen att en lokalt förankrad konsumentförening, en primärförening, äger och driver affärsverksam- heten (butikerna) samt äger andelar i KF som är sekundärförening. KF har såsom centralorganisation traditionellt svarat för varuanskaffning och annat stöd till primärföreningen enligt den s.k. federativa principen. Utvecklingstendenserna På senare år har det vuxit fram ett behov av att organisera kooperativ verksamhet i nya strukturer där bl.a. ägandet och verksamheten skiljs åt i olika juridiska personer. Omstrukturering har skett eller pågår i flera av de kooperativa branscherna, f.n. med tyngdpunkten i konsumentkoopera- tionen. Det finns många skilda och delvis samverkande orsaker till denna process. Särskilt har nämnts (jfr prop. 1996/97:163, s. 22) olika statliga avregleringar, ökat konkurrenstryck samt Sveriges medlemskap i EU. Av speciell betydelse har varit det behov som konsumentkooperationen har upplevt av att skapa en mer effektiv verksamhet, dvs. att uppnå stor- skalighets- och synergieffekter för att öka sin konkurrenskraft gentemot andra aktörer på marknaden, samtidigt som den lokala förankringen be- varas. Omstruktureringen innebär att primärföreningen överför affärsverk- samhet till sekundärföreningen, dvs. att det sker en koncentration av samhandeln till centralorganisationen och/eller dess helägda dotterföre- tag. Större delen av föreningarnas affärsverksamhet har nu inom ramen för KF-koncernen på detta sätt samordnats med centralorganisationens tidigare partihandels- och industriverksamhet. Genom att primärföre- ningarna på detta sätt överför kooperativ affärsverksamhet till KF har förutsättningar skapats för ett integrerat arbetssätt med detaljhandeln som den styrande kraften i affärsorganisationen. Den traditionella uppdel- ningen i partihandel och detaljhandel har således i viss utsträckning över- getts, och KF har i betydande omfattning utvecklat en helt integrerad detaljhandel efter internationella förebilder. Detta har betecknats som en viktig förnyelse inom svensk dagligvaruhandel. Denna omstrukturering innebär en förändrad rollfördelning inom kon- sumentkooperationen. De konsumentföreningar som strukturerat om sin organisation svarar som tidigare för medlemsverksamheten och för rela- tionerna till medlemmarna. De individuella medlemmarna är anslutna till dessa primärföreningar som mottagit deras insatskapital. Föreningarna och deras medlemmar utövar sitt inflytande över affärsverksamheten via ägandet i KF. Denna organisationsform kan benämnas som fördelnings- modellen. Modellen innebär därmed en fördelningsform i vilken medlemsverk- samheten, relationerna till medlemmarna och ägandet till andelar i sekundärföreningen ligger i primärföreningen. Affärsverksamheten ut- övas i sekundärföreningen i vilken den medlemsfrämjande primärföre- ningen alltså är medlem och med vilken medlemmarna i primärföre- ningen bedriver samhandeln. Gällande rätt Föreningslagen reglerar den verksamhet som bedrivs i en ekonomisk förening. Karaktäristiskt för den ekonomiska föreningen är enligt 1 kap. 1 § föreningslagen att den har till syfte att främja medlemmarnas ekono- miska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar som konsumenter eller andra förbrukare, som leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom att begagna föreningens tjänster eller på annat liknande sätt (samhandel). Medlemmarna äger och finansierar organisationen samt tillgodogör sig resultatet av dess verksamhet i för- hållande till vars och ens deltagande. De nu nämnda kriterierna kan sammanfattas som kravet att främja medlemmarnas ekonomiska intressen – ändamålskravet, kravet på ekonomisk verksamhet av angivet slag – verksamhetskravet, samt kravet på medlemmarnas deltagande – det kooperativa kravet. En ekonomisk förening kan, vid sidan av vad som är ekonomisk verk- samhet av det slag som anges i 1 kap. 1 § föreningslagen (basverksamheten), till viss del utöva också annan form av verksamhet. Enligt lagens förarbeten skall dock föreningen i huvudsak framträda som en förening i vilken medlemmarna deltar på sätt som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1–5 – vad som kan kallas huvudsaklighetskravet. Härmed torde enligt registreringspraxis i associationsrättslig mening förstås mer än hälften. Föreningsformen är inte avsedd för ren kapitalplacering, och kravet på att det skall förekomma en basverksamhet av detta slag innebär att en gräns dras mot en vanlig kapitalsammanslutning, men också mot verksamhet som bör bedrivas i den ideella föreningens form. En förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekono- miska intressen genom ekonomisk verksamhet som inte är kooperativ kan inte registreras som ekonomisk förening. Det är vidare endast en förening som själv bedriver kooperativ verksamhet som kan registreras som en ekonomisk förening. Både en primärförenings och en sekundärförenings affärsverksamhet kan dock med stöd av 1 kap. 1 § andra stycket föreningslagen bedrivas i ett av föreningen helägt dotterföretag. Moderföreningen och dotterföretaget utgör därvid tillsammans en koncern. En förening som ändrar inriktning, och inte längre huvudsakligen bedriver samhandel med medlemmarna, torde till följd av bestämmelserna i 11 kap. 4 § 4 föreningslagen få upplösas. Föreningslagens utgångspunkt är alltså, med undantag för ett av före- ningen helägt dotterföretag, att den ekonomiska verksamheten bedrivs av och befinner sig inom den juridiska person som en registrerad ekonomisk primärförening utgör och som medlemmarna förutsätts bedriva sam- handel med. Medlemsfrämjande föreningar som uppstått på grund av den tidigare beskrivna omstruktureringen inom framför allt konsumentkooperationen, torde därmed inte uppfylla de krav som följer av föreningslagen. Visser- ligen har de medlemsfrämjande föreningarna till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen men detta görs på annat sätt än genom sådan ekonomisk verksamhet, svarande mot huvudsaklighets- kravet, som den själv bedriver och som medlemmarna deltar i. En annan följd av omstruktureringen kan bli att den huvudsakliga verksamheten inom sekundärföreningen inte längre är samhandel med sekundärföre- ningens medlemmar utan samhandel med de medlemsfrämjande före- ningarnas egna medlemmar. I så fall torde inte heller sekundärföreningen uppfylla de krav som följer av 1 kap. 1 § föreningslagen. Tidigare ställningstaganden Företagskooperativa utredningen fann att kooperationen i huvudsak hade samma arbetsvillkor som andra företagsformer, men att en del regler inte var anpassade till de särskilda förhållanden som var förknippade med kooperativt företagande. Bland annat framhölls det behov som uppstått av att organisera arbetet efter fördelningsmodellen. I sådant syfte föreslog utredningen att det i 1 kap. 1 § föreningslagen skulle införas en bestämmelse av innebörd att en ekonomisk förenings verksamhet kunde bedrivas i föreningen eller i ett av föreningen helägt dotterföretag. Utredningen föreslog vidare att en förening skulle få registreras som eko- nomisk förening även om den inte bedrev samhandel med medlemmarna, under förutsättning att föreningen hade till syfte att främja medlemmar- nas samhandel med en annan ekonomisk förening och att föreningens tillgångar uteslutande eller så gott som uteslutande bestod av andelar i den andra ekonomiska föreningen. För att underlätta övergången till den nya organisationsstrukturen var det enligt utredningens uppfattning väsentligt att tillgångarna utan be- skattning kunde tillskjutas som medlemsinsats till den ekonomiska före- ningen i vilken den kooperativa samhandeln med medlemmarna bedrevs. För att omstruktureringar inte skulle leda till beskattning hos den över- låtande föreningen krävdes att uttagsbeskattning ej skedde. Utredningen redovisade då gällande skattebestämmelser som innebar att uttagsbeskattning kunde underlåtas om det förelåg särskilda skäl. Den ansåg, mot bakgrund av att syftet med bestämmelsen var att underlätta omstruktureringar inom näringslivet och av den praxis som förelåg, att mycket talade för att uttagsbeskattning inte aktualiserades beträffande medlemsfrämjande föreningar. Med hänsyn till vikten av att de aktuella organisationsförändringarna kunde komma till stånd föreslog dock utred- ningen att det skulle införas bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370), av innebörd att uttagsbeskattning inte skulle ske om en ekonomisk förening som insatskapital i en annan ekonomisk förening tillsköt tillgångar och efter tillskottet uteslutande eller så gott som uteslutande endast innehade egendom i form av andelar i den andra ekonomiska föreningen. I prop. 1996/97:163 Den kooperativa företagsformen redovisade rege- ringen sina ställningstaganden till Företagskooperativa utredningens för- slag. Enligt regeringens mening medförde utvecklingen, samt det förhål- landet att det var oklart om en förening kunde bedriva hela sin koopera- tiva verksamhet i ett dotterföretag utan att förlora sin rättsliga status som ekonomisk förening, att en viss anpassning av föreningslagen borde göras. Regeringen fann att det borde vara möjligt för en ekonomisk förening att ha en organisation där ägandet och den kooperativa verksamheten kunde läggas i olika juridiska personer utan att föreningen därvid för- lorade sin rättsliga status som ekonomisk förening. Regeringens förslag innebar att en förening som bedrev hela sin kooperativa verksamhet i ett av föreningen helägt dotterföretag skulle kunna registreras som ekono- misk förening. Som nämnts förklarade sig regeringen däremot anse att det då inte fanns skäl för att utvidga förutsättningarna för registrering ytterligare. Konsumentkooperationens framställan KF och Konsument Stockholm (KF m.fl.) föreslår i sin framställan att registrering av medlemsfrämjande föreningar skall möjliggöras. Vidare föreslås ändringar i skattelagstiftningen. Man pekar bl.a. på den strukturomvandling som beskrivits tidigare samt uttalar att det från kooperativ synpunkt framstår som särskilt viktigt att denna strukturförändring kan ske under hänsynstagande till koopera- tionens lokala förankring. Vidare framhålls bl.a. följande. Det måste ses som en fördel även från allmän demokratisk synpunkt om medlemmarna i en ekonomisk förening fortfarande kan samhandla med föreningen trots att affärsorganisationen integrerats. Dagens regelsystem för organisering av kooperativ företagsamhet är mot denna bakgrund alltför snävt utfor- mat för att företagen skall kunna möta marknadskrav på ett effektivt sätt. Lagstiftningen bör inte hindra en utveckling i enlighet med fördelnings- modellen. För att åstadkomma detta måste lagstiftningen anpassas och kodifiera den praxis som till följd av pågående omstrukturering numera tillämpas så att även föreningar som inte själva bedriver samhandel med sina medlemmar kan utgöra ekonomiska föreningar. Syftet med de före- slagna ändringarna är att öppna för möjligheten att strukturera en och samma kooperativa verksamhet i två led med totalt sett samma medlem- mar. Härvid är det dock tillräckligt att föreningens tillgångar till huvud- saklig del är placerade i den förening i vilken den kooperativa verksam- heten bedrivs. 4.1.2 Överväganden och förslag Regeringens förslag: Definitionen av ekonomisk förening i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen) utvidgas i två avseenden. Vid bedömningen av om en förening är ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen skall, utöver föreningens egna medlemmar, beaktas även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen. Vidare skall en förening anses som ekonomisk förening om den har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra föreningar bedriver. Föreningens tillgångar skall därvid till övervägande del består av andelar i den eller de andra föreningarna, och dessa skall utgöra ekonomiska föreningar enligt första stycket. En ny likvidationsgrund införs i 11 kap. 4 § föreningslagen. Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Arbetsgruppen har dock inte lämnat något förslag om att vid be- dömningen av om en förening är ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen skall, utöver föreningens egna medlemmar, beaktas även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är med- lem i den förstnämnda föreningen. Remissinstansernas synpunkter: Nästan samtliga remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inget att erinra mot huvudinrikt- ningen i det förslag som lämnats av arbetsgruppen. Kammarrätten i Stockholm anser dock att förslaget utgör ett stort principiellt avsteg från den kooperativa grundtanken om medlemmarnas inflytande över verk- samheten, att det nya huvudsaklighetskravet inte kan härledas från det kooperativa huvudsaklighetskravet samt att förslaget kan medföra en utvidgad möjlighet för ekonomiska föreningar att bedriva annan verk- samhet än kooperativ. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i och för sig inget att erinra mot förslaget men anser att frågan om hur en ekono- misk förening skall få organisera sin verksamhet bör behandlas i ett större sammanhang med en grundlig genomgång av tänkbara ägarförhållanden och ett samlat förslag till vilka lagändringar som krävs i detta hänseende. Hovrätten framhåller vidare att begreppet ”medlemsfrämjande föreningar” är ett missvisande uttryck eftersom alla ekonomiska föreningar har till syfte att främja sina medlemmars intressen samt att begreppet ”huvudsaklig del” inte förekommer tidigare i lagtexten utan har antagits med stöd av förarbeten. Patent- och registreringsverket anser att det är ovisst om lydelsen i 11 kap. 4 § första stycket 4 föreningslagen kan tolkas så att den omfattar ett krav på hur föreningens tillgångar är placerade. Lantbrukarnas Riksförbund pekar på behovet av att klargöra att sekundärföreningar kan ha såväl rörelsedrivande kooperativa föreningar som medlemsfrämjande föreningar som medlemmar. Skälen för regeringen förslag: Regeringen bedömer att den nya arbetsfördelningen inom den kooperativa föreningsrörelsen – överförande av affärsverksamhet till federativ nivå – leder till betydande effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar. Dessa effektivitetssträ- vanden är som sådana befogade från ekonomiska utgångspunkter genom sin nytta för medlemmarna. Även från samhällsekonomiska utgångs- punkter, också tillväxtperspektivet, är det i sig angeläget att strukturella och organisatoriska förbättringar av detta slag kan vidtas förenings- rättsligt, om bärande skäl finns i övrigt. En medlemsfrämjande förening uppfyller dock formellt sett inte verk- samhetskravet och det kooperativa kravet, eftersom den inte själv be- driver affärsverksamhet som medlemmarna kan delta i enligt de koopera- tiva krav som följer av 1 kap. 1 § föreningslagen. Som en följd av detta kan den inte heller uppfylla huvudsaklighetskravet, dvs. kravet att före- ningen i huvudsak skall framträda som en förening i vilken medlem- marna deltar på sätt som anges i 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen. En medlemsfrämjande förening torde som nämnts tidigare därmed inte svara mot de krav som följer av 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen på vad som är en ekonomisk förening. Finns det alternativa organisationsformer? Till en början väcks frågan om det finns någon annan organisationsform än ekonomisk förening som är lämpad för en medlemsfrämjande före- ning. Den alternativa organisationsformen ideell förening framstår som främmande till sin natur när det gäller medlemsfrämjande föreningar, med hänsyn till det ekonomiska grundsyfte som utmärker sådana före- ningar och den samhandel som deras medlemmar bedriver med en annan ekonomisk förening i vilken affärsverksamheten ingår. Inte heller associ- ationsformen bolag är naturlig för den rent medlemsfrämjande verksam- heten, med dess starkt kooperativa ändamål och inriktning. De nämnda organisationsformerna är således av anförda skäl inte ägnade att nyttjas av en medlemsfrämjande förening. Därmed framträder till följd av de eftersträvade effektivitetsvinsterna enligt regeringens be- dömning ett betydande ekonomiskt behov för framför allt den konsumentkooperativa föreningsrörelsen av att inom sig, och som ett led i den samlade organisationen, få inrymma medlemsfrämjande föreningar som på klar rättslig grund kan vara registrerade som ekonomiska före- ningar. Finns det hinder mot en föreningsrättslig anpassning? I frågan om en föreningsrättslig anpassning bör följande synpunkter an- läggas. Genom bestämmelsen i det nuvarande andra stycket i 1 kap. 1 § före- ningslagen är det redan tillåtet att affärsverksamheten bedrivs i ett av den ekonomiska föreningen helägt dotterföretag, dvs. en annan juridisk per- son. Det är således möjligt för en ekonomisk förening att ha en organisa- tion där ägandet och den kooperativa verksamheten läggs i olika juridiska personer utan att föreningen förlorar sin rättsliga status som ekonomisk förening. Riksdagen har alltså i detta sammanhang godtagit att moderföreningen formellt inte svarar mot verksamhetskravet, det koope- rativa kravet och huvudsaklighetskravet. Inte heller kan kontrollen från medlemmarnas sida utövas på samma direkta sätt som när affärsverksam- heten bedrivs inne i moderföreningen. Villkoret är dock att verksamheten bedrivs i ett dotterföretag som i sin helhet ägs av moderföreningen. Huruvida föreningens verksamhet i huvudsak är kooperativ avgörs med utgångspunkt i föreningens och dotterföretagets samlade verksamhet. Om föreningen själv inte bedriver någon verksamhet, måste således dotter- företagets verksamhet i huvudsak vara kooperativ. Till grund för antagandet att en medlemsfrämjande förening inte upp- fyller de krav som följer av 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen ligger att denna förening bedöms isolerat. Ser man emellertid till primärföreningens ändamål och kopplar samman detta med sekundärföreningens affärsverksamhet i vilken den förra föreningens medlemmar deltar, blir i stället den totala bilden i väsentliga avseenden en annan. Oavsett den formella placeringen av affärsverksamheten syftar totaliteten till och utgör en organisation för att, genom ekonomisk verksamhet som primärföreningens medlemmar genom samhandel deltar i, främja deras ekonomiska intressen. Organisationen – sedd i sin helhet – har den kooperativa verksamhetens karakteristiska egenskaper och den kooperativa formens egen identitet. Den samlade organisationen svarar därvid mot de krav som ställs på en ekonomisk förening. I ett läge där affärsverksamheten befinner sig i en annan förening eller i ett dotterföretag kan dock den demokratiska kontrollen från medlemmarnas sida inte utövas på samma direkta och avgörande sätt som när verksamheten bedrivs inne i primärföreningen. Mot detta får emellertid ställas att, om man för att behålla nuvarande demokratiska kontroll vidhåller konstruktionen att affärsverksamheten skall bedrivas i primärföreningen, det skapas ett bestående marknadsmässigt underläge. Kooperationen kan ju därmed inte tillgodogöra sig storskalighets- och synergieffekter såsom dess konkurrenter för vilka samma krav inte gäller. Vidare får primärföreningen en mot insatsen svarande andel i sekundärföreningen samt är garanterad ett ägarinflytande och rösträtt. Till detta kommer slutligen att – eftersom de båda föreningarna ingår i samma kooperationsform – de gemensamma principerna synes kunna vara verksamma för att tjäna de ekonomiska intressena hos primärföreningens medlemmar. Det nu anförda talar enligt regeringens mening med styrka för att före- ningsrättsligt godta en medlemsfrämjande förening som ekonomisk före- ning. Att så skulle ske föreslog också Företagskooperativa utredningen. Regeringen anser det vidare angeläget att olika associationsformer så långt som möjligt ges likvärdiga verksamhetsvillkor. Till stöd för att godta medlemsfrämjande föreningar kan också åberopas Företagskoope- rativa utredningens redovisade synsätt, att respektive organisation i demokratisk ordning borde få bestämma arbetsfördelningen mellan primärföreningar och förbund. Liknande synpunkter har även fram- kommit vid remissbehandlingen av det förslag som lämnats av arbets- gruppen. Regeringen anser att argumentet om självbestämmande i fråga om att organisera arbetsfördelningen i sig har en saklig tyngd. En samlad bedömning Vid en samlad bedömning finner regeringen att det inte bör föreligga något föreningsrättsligt hinder mot fördelningsmodellen med dess effek- tivitetsvinster. En lagändring bör därför göras som slår fast att en med- lemsfrämjande förening är en ekonomisk förening. Den kooperativa före- ningsrörelsen ges härigenom möjlighet att ha en organisation där ägandet och den kooperativa verksamheten kan läggas i olika juridiska personer utan att primärföreningen förlorar sin rättsliga status som ekonomisk förening. Syftet är alltså att öppna för möjligheten att strukturera en och samma kooperativa verksamhet i två led med totalt sett samma med- lemmar. Ett särskilt tillgångskrav Det är inte meningen att totalt sett utvidga möjligheten att inom ramen för ekonomiska föreningar bedriva annan än kooperativ verksamhet. Gränsen därvidlag dras enligt gällande rätt av det huvudsaklighetskrav som följer av föreningslagens förarbeten och som tidigare redovisats. Kravet gäller generellt för verksamheten – något särskilt villkor som en- bart avser kapitalanvändningen, dvs. tillgångarnas art, finns inte i lagen eller dess förarbeten. På denna punkt föreslog dock Företagskooperativa utredningen som nämnts att för medlemsfrämjande föreningar skulle en- ligt 1 kap. 1 § föreningslagen gälla ett speciellt krav, nämligen att före- ningens tillgångar uteslutande eller så gott som uteslutande skulle bestå i andelar i den eller de andra föreningarna. Syftet var att dra en gräns mot egentligen kapitalförvaltande ideella föreningar (SOU 1996:31 s. 303). KF m.fl. har i sin framställan invänt mot det av utredningen föreslagna kravet och uttalat att det bör vara tillräckligt att kräva att den medlems- främjande föreningens tillgångar huvudsakligen, dvs. till mer än hälften, består av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. Regeringen delar uppfattningen att det bör ställas som villkor för registrering av en medlemsfrämjande förening att dess tillgångar i viss omfattning består av andelar i den andra föreningen. När det gäller frågan om andelsinnehavets storlek bör man enligt regeringens mening beakta att gällande rätt innebär att en ekonomisk förening, som uppfyller det i förarbetena angivna huvudsaklighetskravet i fråga om affärsverksam- heten, i övrigt kan ha tillgångar i form av ren kapitalplacering, t.ex. aktier i fristående bolag. Övergår primärföreningen till att bli en medlems- främjande förening – vilket innebär att föreningen inte uppfyller det sist- nämnda huvudsaklighetskravet – skall enligt arbetsgruppens förslag i stället inträda ett krav på att dess tillgångar till huvudsaklig del består i andelar i sekundärföreningen, dvs vad som kan kallas ett tillgångskrav. Vad som är huvudsaklighetskravet enligt förarbetena till 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen avser således föreningens samlade verksamhet, medan tillgångskravet som arbetsgruppen föreslagit avser tillgångarnas beskaffenhet. Tillgångskravet har alltså inte till uppgift att avgöra frågan huruvida en förenings verksamhet till huvudsaklig del utgörs av samhandel med medlemmarna utan är i stället avsett att säkerställa en tillräcklig grad av samband mellan primärföreningen och sekundärföreningen i ett läge när affärsverksamhet förs över till den senare. En remissinstans har påpekat att det finns i vart fall en nackdel med att låta placeringen av en ekonomisk förenings tillgångar vara avgörande, eftersom föreningens status till följd av förändringar av värdet på före- ningens kapitalplaceringar kan ändras från år till år utan att någon förändring skett i föreningens verksamhet. Regeringen kan här konstatera att denna nackdel finns redan nu fast den inte framgår av lagtexten utan av registreringspraxis och doktrin. Skiftet från huvudsaklighetskravet till ett tillgångskrav när det gäller medlemsfrämjande föreningar kan leda till att en viss primärförening överför all sin affärsverksamhet till sekundärföreningen och i övrigt har tillgångar som, enligt arbetsgruppens förslag, dels – till huvudsaklig del – består av andelar i sistnämnda förening, dels – till återstående del – utgör ren kapitalplacering. Den invändning mot att tillåta detta som en remiss- instans fört fram synes grundad på synsättet att det härigenom finns risk för att primärföreningarna huvudsakligen ägnar sig åt annat än verksam- het av kooperativt slag. I det förut angivna exemplet är det visserligen så att primärföreningen uteslutande har tillgångar i form av andelar i sekundärföreningen samt aktier i fristående bolag och att primärföreningen i den meningen endast bedriver kapitalförvaltning. Detta synsätt är dock enligt regeringens mening alltför snävt. Man måste nämligen i sammanhanget beakta att innehavet av andelar i sekundärföreningen är en naturlig kooperativ upp- gift eftersom den avser kapital som arbetar kooperativt, konstituerar primärföreningens medlemskap i sekundärföreningen och är en del av det demokratiska inflytandet i den totala verksamheten för tillgodoseende av gemensamma ekonomiska intressen. Innehavet av dessa andelar kan så- ledes inte anses som en ren kapitalplacering utan har en långt viktigare funktion som är klart kooperativ. Härvid ingår i bilden att primärföre- ningens medlemmar efter överförandet av affärsverksamheten förutsätts bedriva samhandeln med den sekundärförening som deras primärförening är medlem i. Det sagda visar den kooperativa betydelsen av primärföreningens andelsinnehav i sekundärföreningen och utmärker därmed en avgörande skillnad mot rena kapitalplaceringar. Till detta kommer att primärföreningen har till uppgift att verka för att dess medlemmar bedriver samhandel med sekundärföreningen. Primärföre- ningens andelsinnehav är därmed ett nödvändigt inslag i dess verksamhet för att främja sina medlemmars ekonomiska intressen. Regeringen kan inte se några vägande skäl för att i detta läge ställa upp en starkare restriktion i fråga om en medlemsfrämjande förenings kapitalplacering än vad som motsvarar det huvudsaklighetskrav som skulle ha gällt om affärsverksamheten hade bedrivits inne i nämnda före- ning. Ett tillgångskrav på samma nivå bör i stället gälla. En medlems- främjande förenings kapital bör därför enligt regeringens förslag till övervägande del, dvs. till mer än hälften, arbeta i den förening som med- lemmarna i primärföreningen bedriver samhandel med. Det skall härvid erinras om att användningen av det fria utrymme som därmed lämnas för annan kapitalplacering än andelsinnehav i sekundärföreningen styrs av primärföreningens huvuduppgift att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. För att säkerställa att en medlemsfrämjande förenings kapital alltid till mer än hälften arbetar i sekundärföreningen föreslår regeringen att en ny likvidationsgrund införs i 11 kap. 4 § föreningslagen. För det fall en medlemsfrämjande förenings tillgångar enligt balansräkningen för när- mast föregående räkenskapsår till övervägande del består av annat än andelar i sekundärföreningen skall rätten förordna att föreningen skall träda i likvidation. Den nya bestämmelsen om medlemsfrämjande föreningar Sammanfattningsvis föreslår regeringen att det i 1 kap. 1 § förenings- lagen skall införas en ny bestämmelse, placerad som tredje stycke. I denna skall föreskrivas att såsom ekonomisk förening skall anses en före- ning som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i första stycket i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra ekonomiska föreningar bedriver. Föreningens tillgångar skall därvid till övervägande del bestå av andelar i den eller de andra föreningarna, och dessa skall utgöra ekonomiska föreningar enligt första stycket. Sekundärföreningarna och föreningslagens bestämmelser Såväl Företagskooperativa utredningen som den arbetsgrupp som har ut- arbetat den remitterade promemorian torde ha utgått från att sekundär- föreningar av det slag som i dag förekommer inom de kooperativa rörel- serna skall förbli ekonomiska föreningar enligt föreningslagens nu- varande bestämmelser i 1 kap. 1 § första stycket även sedan regler införts om medlemsfrämjande föreningar. Att detta är en lämplig ordning torde inte heller vara kontroversiellt. Vid remissbehandlingen av de två utred- ningsförslagen har sålunda inte getts uttryck för någon avvikande upp- fattning. Såsom ovan har nämnts kan emellertid omstruktureringen av den kooperativa rörelsen få till följd att den huvudsakliga verksamheten inom en sekundärförening inte längre består av samhandel med just sekundärföreningens medlemmar. Detta torde innebära att inte heller sekundärföreningarna alltid uppfyller de krav som följer av 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen. Enligt regeringens mening är det därför lämpligt att – såsom Lant- brukarnas Riksförbund har varit inne på – i lagen slå fast att en sekun- därförening är ekonomisk förening även om den ekonomiska verksamhet som den bedriver är inriktad på samhandel med de medlemsfrämjande föreningarnas medlemmar i en så stor omfattning att sekundärföreningen inte uppfyller det huvudsaklighetskrav som följer av förarbetena till 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen. Den utvidgning av föreningslagens definition av begreppet ekonomisk förening som detta nödvändiggör bör f.n. inriktas på föreningar som har någon eller några ekonomiska föreningar som medlemmar. Den nya bestämmelsen bör ha den innebörden att man vid bedömningen av om förutsättningarna enligt 1 kap. 1 § första stycket är uppfyllda skall, utöver föreningens egna medlemmar, beakta även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen. Också en förening som huvudsakligen ägnar sig åt samhandel med den nämnda medlemsföre- ningens medlemmar kommer därmed att utgöra en ekonomisk förening. Den nu föreslagna ordningen innebär att en sekundärförening som har exempelvis endast ideella föreningar som medlemmar och som sam- handlar bara med dessa föreningars medlemmar inte är en ekonomisk förening enligt de nya reglerna. Det kan diskuteras om det är ändamåls- enligt att låta sekundärföreningar där de medlemsfrämjande föreningarna är ideella föreningar falla utanför den nya definitionen av begreppet eko- nomisk förening. Det saknas emellertid beredningsunderlag för att nu närmare bedöma behovet och lämpligheten av mera vittgående lagänd- ringar samtidigt som det är angeläget att genomföra den nu aktuella reformen som skall tillgodose ett konkret behov. Frågan om sekundär- föreningar vars medlemmar endast är ideella föreningar och som sam- handlar bara med dessa föreningars medlemmar bör godtas som ekono- miska föreningar kan därför inte tas upp nu utan får behandlas i ett senare sammanhang. Den nya bestämmelsen om sekundärföreningar Föreskrifterna om sekundärföreningar bör placeras i ett nytt andra stycke i 1 kap. 1 § föreningslagen. Där bör anges att vid bedömning av om för- utsättningarna enligt första stycket är uppfyllda skall, utöver föreningens egna medlemmar, beaktas även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen. Särskilda frågor De föreslagna ändringarna i föreningslagen föranleder överväganden av skatterättslig art. Dessa redovisas i avsnitt 4.2. Bestämmelserna bedöms inte begränsa räckvidden av de föreskrifter i 34 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring som definierar vad som avses med begreppet företagare i den lagen. 4.2 Skattefrågor Regeringens förslag: En kooperativ förening får vid beräkningen av avdragsutrymmet för sådan kooperativ utdelning som är skattefri hos mottagaren beakta även samhandeln med medlemmarna i medlems- främjande föreningar som äger andelar i den utdelande föreningen. Endast sådana medlemsfrämjande föreningar som har ett stort antal medlemmar har rätt till avdrag för insatsutdelning. Avdrag medges endast i den utsträckning föreningen under samma beskattningsår själv mottagit insatsutdelning. Medlemsfrämjande föreningar skall inte anses vara förvaltnings- företag. Medlemsfrämjande föreningar skall beskattas för insatsutdelning från en kooperativ förening även om andelarna är näringsbetingade. En ekonomisk förening skall i självdeklarationen ange om den är en ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första eller tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Arbetsgruppens förslag: Enligt arbetsgruppens förslag var avdrags- rätten för insatsränta inte beroende av att den medlemsfrämjande före- ningen hade ett visst antal medlemmar. Arbetsgruppen lämnade inte heller några förslag med avseende på den medlemsfrämjande föreningen i förhållande till förvaltningsföretag och reglerna om utdelning på näringsbetingade andelar. Arbetsgruppens promemoria innehöll vidare inget förslag om uppgiftsskyldighet. Remissinstansernas synpunkter: Riksskatteverket (RSV) instämmer i förslaget att inte införa någon uttrycklig bestämmelse om underlåten ut- tagsbeskattning för fall där en primärförening skjuter till tillgångar till underpris till en sekundärförening. En särreglering för kooperativa före- ningar kan innebära skattefördelar mot vilka förenklings- och rättviseskäl talar. Enligt RSV öppnar definitionen av medlemsfrämjande föreningar möjligheter att i betydande omfattning bedriva annan än kooperativ verk- samhet, t.ex. kapitalförvaltning. Det bör därför, i vart fall skattemässigt, krävas att företagets tillgångar i form av andelar i andra ekonomiska föreningen uppgår till så stor andel av föreningens tillgångar att de ute- slutande eller så gott som uteslutande består av andelar i de andra eko- nomiska föreningarna. RSV föreslår vidare att det för att underlätta be- dömningen av avdragsrätten för insatsränta införs en uppgiftsskyldighet med avseende på om föreningen är en ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första eller, enligt arbetsgruppens förslag, andra stycket föreningslagen. Enligt Kooperativa förbundet (KF) och Kooperativa institutet (Koopi) behövs en uttrycklig undantagsbestämmelse i fråga om uttagsbeskattning för att möjliggöra omstruktureringar inom konsumentkooperationen. KF uppger att det finns betydande ackumulerade underskott inom koncernen. Skälen för regeringens förslag: Ekonomiska föreningar beskattas i huvudsak som aktiebolag. Huvudregeln är att de är skattskyldiga för all inkomst. De beskattas enbart statligt. Skattesatsen är 28 procent av den beskattningsbara inkomsten. All inkomst hänförs till inkomstslaget näringsverksamhet. Inkomstberäkningen görs enligt de generella reglerna för bolagsbeskattningen. Vinst hos ekonomiska föreningar skall i princip dubbelbeskattas, dvs. först skall föreningen betala skatt för sin vinst och därefter skall andelsägaren betala skatt på den vinstutdelning som före- ningen lämnar. För kooperativa ekonomiska föreningar finns dock sådana lättnader i skattelagstiftningen att de i realiteten kan sägas vara enkelbeskattade. Enkelbeskattning åstadkoms genom att föreningen har dels avdragsrätt för s.k. kooperativ utdelning, dvs. återbäring eller efterlikvider på medlemmarnas köp eller försäljningar, dels avdragsrätt för insatsutdelning och för utdelning på förlagsinsatser. Det kan tilläggas att kooperativ utdelning, i den mån utdelningen endast innebär inbesparade levnadskostnader, är helt skattefri [42 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL]. För medlemmar i producentkooperationen utgör kooperativ utdelning skattepliktig inkomst i näringsverksamhet. Omstrukturering och beskattning I KF:s m.fl. nämnda framställan begärs att det införs en bestämmelse om att uttagsbeskattning inte skall ske om en ekonomisk förening som in- satskapital i en eller flera andra ekonomiska föreningar tillskjuter till- gångar och föreningens tillgångar efter tillskottet till mer än häften består av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. Uttag av en tillgång skall i princip behandlas som om tillgången av- yttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Enligt den intill utgången av 1998 gällande bestämmelsen i punkt 1 fjärde stycket av an- visningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skulle uttagsbe- skattning inte ske, om särskilda skäl talade mot det. Undantaget gjorde det möjligt att underlåta uttagsbeskattning i omstruktureringsfall. Enligt den praxis som utbildats i anslutning till bestämmelsen gällde följande villkor. 1. Det skulle föreligga ett starkt ägarsamband mellan överlåtaren och förvärvaren. 2. Överlåtelsen skulle kunna uppfattas som ett led i en av organisatoriska skäl betingad ändring av företagsstrukturen. 3. Överlåtelsen fick inte direkt eller indirekt medföra någon otillbörlig skatteförmån. 4. Skattemässiga omsättningstillgångar fick inte till följd av överlåtelsen skifta karaktär till skattemässiga anläggningstillgångar. Möjligheterna att underlåta uttagsbeskattning vid omstruktureringar reglerades genom lagstiftning hösten 1998 i lagen (1998:1600) om be- skattningen vid överlåtelser till underpris. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1999 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, rskr. 1998/99:67). Bestämmelserna har förts över till 23 kap. IL. Där anges under vilka för- utsättningar en underprisöverlåtelse kan genomföras utan uttagsbeskatt- ning. Av de krav som tidigare uppställts i praxis återstår endast villkoret att underprisöverlåtelsen inte får medföra någon otillbörlig skatteförmån. Kravet uppställs inte uttryckligen utan endast implicit. Bestämmelserna är utformade så att de skall förhindra kringgående av centrala delar i skattesystemet. En sådan del är systemet för resultatutjämning mellan olika företag. En underprisöverlåtelse är således inte möjlig utan uttags- beskattning, om koncernbidragsrätt saknas och förvärvaren har rätt till underskottsavdrag. Det skall vidare inte vara möjligt att kringgå de sär- skilda skattereglerna för aktiva delägare i fåmansföretag, de s.k. 3:12- reglerna (57 kap. IL), som syftar till att inkomst i ett fåmansföretag, som beror på att ägaren arbetat i företaget, skall beskattas som arbetsinkomst och inte som kapitalinkomst. Inte heller systemen för beskattning av kapitalvinst och för lättnad i beskattningen av ägare till onoterade företag (43 kap. IL) skall kunna kringgås. Bestämmelserna om underprisöverlåtelser är ett av de regelsystem som står till buds vid omstruktureringar av företag. Andelsbyten, fusioner och verksamhetsavyttringar är t.ex. också tänkbara vägar om man vill om- strukturera verksamheten. Det är emellertid framför allt underprisöver- låtelser som är av intresse vid de nu aktuella omstruktureringarna. Omstruktureringsreglerna trädde i kraft för lite drygt ett år sedan. Vid riksdagsbehandlingen rådde det (bet. 1998/99:SkU5 s. 8 ff.) i princip enighet om att intresset av att förhindra att otillbörliga skatteförmåner uppnås genom överlåtelser till underpris motiverar de aktuella bestäm- melserna. Enligt regeringens uppfattning är det inte lämpligt att införa en uttrycklig undantagsbestämmelse som tar sikte på omstruktureringar av konsumentkooperationen i IL. Särlösningar är problematiska och kan, som RSV påtalar, innebära skattefördelar mot vilka bl.a. rättviseskäl talar. Inte minst av neutralitetsskäl är det viktigt att försöka upprätthålla en likformig beskattning. Avdrag för kooperativ utdelning En ekonomisk förening kan enligt föreningslagen bedriva såväl koopera- tiv som icke kooperativ verksamhet. Som nämnts tidigare uppställs dock i praxis för registrering som ekonomisk förening villkoret att föreningen i huvudsak skall bedriva kooperativ verksamhet. Med huvudsaklighets- kravet torde enligt registreringspraxis i associationsrättslig mening för- stås mer än hälften. Den kooperativa verksamheten kan bedrivas i hel- ägda dotterföretag. Överskottsutdelning kan lämnas i form av gottgörelse, nämligen genom att föreningen gottskriver medlemmarna överskottet som före- ningens skuld till medlemmarna, eller genom att föreningen lämnar vinstutdelning enligt fastställd balansräkning. Utdelning i form av efter- likvider och återbäringar brukar kallas kooperativ utdelning oavsett om det utgår i form av gottgörelse eller utdelning. Vinstutdelning som utgår i förhållande till insatskapitalets storlek brukar kallas insatsränta eller in- satsutdelning. Rätten till avdrag för s.k. kooperativ utdelning regleras i 39 kap. 22 § IL. Enligt paragrafens första stycke skall utdelning som en kooperativ förening lämnar av vinsten av den kooperativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar dras av. Begreppen rabatt och pristillägg motsvarar föreningslagens återbäring och efterlikvid. Bestämmelsen har funnits ända sedan år 1920 (prop. 1920:191). Tidigare stod det uttryckligen i lagtexten att föreningen fick avdrag för utdelning till sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller inte. Denna upplysning ansågs överflödig och togs bort år 1984 (se prop. 1983/84:84 s. 194). Avdrag medges med högst ett belopp motsvarande 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret multiplicerad med medlemmarnas omsättning med föreningen. Skälen för avdragsbegränsningen framgår av prop. 1996/97:163 s. 39 f., nämligen att vinsten till den del som den utgör inbesparing av levnadskostnaderna är helt skattefri och att det bl.a. av statsfinansiella skäl är viktigt att det skattefria området inte utvidgas genom missbruk av reglerna. Att begränsningen lagts på föreningsnivå och inte – som Företagskooperativa utredningen föreslog – på medlemsnivå beror på att en begränsning på medlemsnivå bedömdes bli ett komplicerat inslag i beskattningen för medlemmarna och dessutom medföra betydande merarbete och administrativa kostnader för skatteförvaltningen. Avdragsbegränsningen medför som påpekas i framställningen att KF inte i något fall kan lämna kooperativ utdelning i form av återbäring till konsumenter med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen. Det beror på att konsumenterna inte är medlemmar i den sekundärförening (KF) där sam- handeln sker utan i primärföreningen (den medlemsfrämjande före- ningen, t.ex. Konsument Stockholm). Enligt regeringens uppfattning är det rimligt att vid beräkningen av sekundärföreningens avdragsutrymme för kooperativ utdelning räkna in omsättningen med primärföreningens medlemmar. Till medlemmarnas omsättning med sekundärföreningen räknas även deras omsättning med den föreningens helägda dotterföretag (jfr nu gällande lydelse av 1 kap. 1 § andra stycket föreningslagen). Avdrag för insatsutdelning En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning som läm- nas i förhållande till inbetalda insatser (insatsutdelning). När den tidigare gällande begränsningen i föreningslagen av möjligheten att lämna insats- utdelning slopades (prop. 1996/97:163, bet. 1997/98:LU3, rskr. 1997/98:28, SFS 1997:914) övervägde regeringen om det skulle införas någon särskild begränsning i skattelagstiftningen. För de producent- kooperativa föreningarnas del bedömdes detta vara obehövligt. Inkoms- ten blir föremål för en tillräcklig beskattning, eftersom medlemmen be- skattas i inkomstslaget näringsverksamhet för såväl kooperativ utdelning som insatsutdelning och utdelning på förlagsinsatser. För de konsument- kooperativa föreningarnas del infördes den ovan beskrivna begräns- ningen avseende kooperativ utdelning. Vinstutdelning i form av insatsränta eller ränta på förlagsinsatser är i princip skattepliktig inkomst antingen i inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital för mottagaren. KF m.fl. föreslår att det skall införas en avdragsbegränsning för insats- utdelning som en medlemsfrämjande förening lämnar. Syftet är att bara sådant kapital som arbetar direkt i den kooperativa verksamheten skall enkelbeskattas. Detta skall enligt förslaget åstadkommas genom att en medlemsfrämjande förening endast medges avdrag för insatsutdelning i motsvarande mån som föreningen mottagit utdelning på insatskapital som är placerat i den förening med vilken den medlemsfrämjande föreningens medlemmar samhandlar. RSV påtalar i sitt remissyttrande att det finns en risk för vissa problem från beskattningssynpunkt om den föreslagna ändringen av förenings- lagen genomförs. Om det skulle räcka att föreningens tillgångar ”till huvudsaklig del”, dvs. till mer än hälften, utgörs av andelar i andra eko- nomiska föreningar, öppnas möjlighet att vid sidan härav i betydande omfattning bedriva annan än kooperativ verksamhet. Sådan verksamhet kan vara t.ex. annan kapitalförvaltning än innehav av andelar i en eko- nomisk förening. Detta är enligt RSV:s uppfattning inte önskvärt och det bör, i vart fall skattemässigt, krävas att företagets tillgångar i form av andelar i andra ekonomiska föreningar uppgår till så stor andel av före- ningens tillgångar att de uteslutande eller så gott som uteslutande består av andelar i de andra ekonomiska föreningarna. För kooperativa ekonomiska föreningar finns det såsom inledningsvis redovisats sådana lättnader i skattelagstiftningen att de i realiteten kan sägas vara enkelbeskattade. Mot den bakgrunden kan det befaras att den ekonomiska föreningen kan komma att användas i ett för associations- formen helt främmande syfte för att uppnå skattelättnader. Enligt rege- ringens uppfattning är det därför nödvändigt med begränsningar som minskar utrymmet för missbruk av regelsystemet. En viktig utgångspunkt när sådana regler utformas är att de medlemsfrämjande föreningarnas primära uppgift är att svara för medlemsverksamheten och för relatio- nerna till medlemmarna. Affärsverksamheten förutsätts bedrivas av den s.k. sekundärföreningen och dess dotterföretag. Det finns emellertid som nämnts ovan ett betydande utrymme för den medlemsfrämjande före- ningen att bedriva egen icke kooperativ verksamhet. Den av KF m.fl. föreslagna begränsningsregeln är enligt regeringens mening inte tillräcklig för att förhindra att avkastningen av icke koopera- tiv verksamhet enkelbeskattas. Regeln begränsar emellertid den med- lemsfrämjande föreningens möjligheter att med avdragsrätt dela ut vinster som har uppkommit i icke kooperativ verksamhet som föreningen bedriver och den bör därför införas. Regeringen anser dock att det i vissa avseenden behövs kompletterande bestämmelser. Enligt RSV:s uppfattning bör det i skatterättsligt hänseende krävas att de medlemsfrämjande föreningarnas tillgångar ”uteslutande eller så gott som uteslutande” skall bestå av tillgångar i andra ekonomiska föreningar. Enligt regeringens uppfattning vore det inte lämpligt. Begrepp, t.ex. medlemsfrämjande förening, som har betydelse för såväl den förenings- rättsliga som skatterättsliga lagstiftningen bör så långt som möjligt ges samma innebörd. Regeringen föreslår i stället en kompletterande be- gränsningsregel som tar sikte på att den medlemsfrämjande föreningen typiskt sett är en organisation som har ett betydande antal medlemmar. Begränsningen bör formuleras så att endast sådana medlemsfrämjande föreningar som har ett stort antal medlemmar medges avdrag för insats- ränta. Uttrycket ”stort antal” används i definitionen av investmentföretag (39 kap. 15 § IL, tidigare 2 § 10 mom. tredje stycket lagen om statlig inkomstskatt). Den omständigheten att något exakt mått på vad som för- stås med ”ett stort antal” inte uttryckligen har angetts i lagtexten synes inte ha orsakat påtagliga tillämpningssvårigheter. Frågan har prövats i två rättsfall, RÅ 1969 Fi 1484 och R78 1:61. I det sistnämnda fallet ansågs kravet på ägarspridning vara uppfyllt. Bolaget skulle efter nyemission komma att ägas av 740 delvis närstående personer. De medlemsfrämjande föreningarna skall inte vara att anse som s.k. förvaltningsföretag, dvs. företag som förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom och därutöver inte (direkt eller indirekt) i mer än obetydlig omfattning bedriver annan verksamhet. För förvaltningsföretag gäller särskilda utdelningsregler innebärande bl.a. att sådana företag är skatt- skyldiga endast för utdelning som inte vidareutdelas. Två regelsystem avseende utdelning kan med andra ord bli aktuella för medlemsfrämjande föreningar. För att undvika osäkerhet och regelkonflikter bör det slås fast att medlemsfrämjande föreningar inte skall anses vara förvaltningsföre- tag. Slutligen bör inte reglerna om skattefrihet för utdelning på närings- betingade andelar gälla för sådan utdelning som tas emot från koopera- tiva föreningar som har rätt till avdrag för utdelningen enligt 39 kap. 23 § IL. Skattemyndighetens bedömning av avdragsrätten skulle, som RSV på- pekar, underlättas om en uppgiftsskyldighet innebärande att föreningen åläggs att ange om den är en ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första eller tredje stycket infördes. En sådan regel bör därför införas i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Lagrådet Enligt Lagrådets mening kan det inte uteslutas att de föreslagna ändring- arna i ikraftträdandelagen kan ha oförutsedda retroaktiva effekter. Det finns dessutom skäl att framhålla att ändringarna i fråga endast kommer att gälla ett halvår. Lagrådet anser därför att det bör övervägas att låta de nya skattereglerna träda i kraft först den 1 januari 2001 med tillämpning fr.o.m. 2002 års taxering. Enligt regeringens uppfattning bör det faktiska ikraftträdandet av de nya reglerna uppskjutas till den 1 januari 2001. Som Lagrådet anför skulle de föreslagna ändringarna i ikraftträdandelagen endast komma att gälla i ett halvår. Regeringen har dessutom inhämtat att KF inte har något intresse av att reglerna träder i kraft redan vid halvårsskiftet 2000. 5 Konsekvensanalys De föreningsrättsliga ändringarna Förslaget att skapa en uttrycklig rättslig grund i 1 kap. 1 § tredje stycket föreningslagen för registrering av medlemsfrämjande föreningar kan inte bedömas direkt eller indirekt medföra ökade kostnader eller skapa upp- gifter av nytt slag för det allmänna. Inte heller betungas företagen eller andra enskilda. Detsamma gäller det förslag avseende en särskild bedöm- ningsgrund i fråga om sekundärföreningar som är intaget som andra stycke i samma paragraf. Att sådana grunder införs stödjer den omvand- ling som skett i kooperationens struktur och organisation och som kan komma att fortsätta. Eftersom denna omvandling skapar effektivitets- vinster och synergieffekter, är lagändringen positiv för medlemmarna genom att öka deras ekonomiska nytta. Den ökade effektiviteten m.m. är som sådan positiv också sett ur samhällsekonomisk synvinkel, även i ett tillväxtperspektiv. Lagändringarna främjar vidare konkurrensen, till nytta för samhällsekonomin och konsumenterna. De skatterättsliga förändringarnas finansiella effekter för offentlig sektor Som framgår av avsnitt 4.2 har kooperativa ekonomiska föreningar redan en särställning jämfört med övriga associationsformer. Kapitalöverföring från förening till medlem kan till skillnad från exempelvis aktiebolag ske enkelbeskattat som insatsutdelning. Därutöver kan ekonomiska före- ningar finansiera en del av verksamheten genom ränte- och skattefria krediter från medlemmarna. Denna möjlighet uppkommer genom att medlemmarna betalar ett för högt pris på varorna under året som sedan justeras ner med kooperativ utdelning efter påföljande årsbokslut. Detta minskar föreningarnas kortfristiga kapitalbehov. Regeringens förslag angående insatsutdelning är principiellt sett en be- gränsning. Eftersom primärföreningarnas verksamhet i regel är liten och deras tillskott till insatsutdelningen därmed är litet blir effekten dock för- sumbar. Enligt regeringens förslag utvidgas möjligheten till kooperativ utdel- ning till att gälla även mellan sekundärförening och medlem i primär- förening. Samtliga kooperativa ekonomiska föreningarna kan emellertid även föra ut kapital till medlemmarna obeskattat som rabatt. Föreningens handläggning av överföringen är inte likadan för de olika metoderna men de skattemässiga effekterna är desamma. Det är därför mindre troligt att föreningarnas beteende kommer att påverkas inom överskådlig tid. Föreningarna har under de senare åren gjort insatsutdelning varje år trots att de haft möjligheten att göra kooperativ utdelning istället vilket åtminstone skattemässigt är att föredra. Det finns heller inget ackumule- rat kapital som kan föranleda ökade kapitalutflöden som i och med rege- ringens förslag skulle undgå beskattning. För övrigt gäller att kooperativ utdelning är begränsad till 80 procent av statslåneräntan multiplicerad med omsättningen med medlemmarna. Slutsatsen är att det inte utifrån historiska data går att förutse några offentligfinansiella effekter. Några offentligfinansiella effekter på grund av ändringen av definitio- nen av förvaltningsföretag i 24 kap. 14 § inkomstskattelagen bedöms inte uppkomma. Små företags villkor Regeringen bedömer att de föreslagna reglerna inte har negativa effekter av betydelse för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Någon särskild konsekvensanalys i detta avseende är därför inte påkallad. 6 Ikraftträdande Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. 7 Författningskommentar 7.1 Lagen om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 1 kap. 1 § Författningsändringarna har redaktionellt i huvudsak getts den utform- ning som Lagrådet har föreslagit. I paragrafen har införts ett nytt andra stycke som tar sikte på s.k. sekundärföreningar, dvs. föreningar där medlemmarna utgörs av andra föreningar (primärföreningar). Av den nya bestämmelsen följer att man vid bedömning av om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda skall, utöver föreningens egna medlemmar, beakta även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda före- ningen. I begreppet ”beakta” ligger att medlemmarna skall tas med i beräk- ningen såväl när det gäller ändamål som när det gäller samhandelns om- fattning. Detta innebär att en sekundärförening kan vara att anse som ekonomisk förening också när den huvudsakligen är inriktad på att främja primärföreningarnas medlemmars intressen och den ekonomiska verksamheten består i samhandel med primärföreningarnas medlemmar (se avsnitt 4.1.2). Det kan även röra sig om sekundärföreningens samhandel med såväl primärföreningarnas medlemmar som sina egna medlemmar. Därvid är den sammanlagda samhandelns omfattning avgörande vid bedömningen av om huvudsaklighetskravet enligt förarbetena till första stycket är uppfyllt. Förutsättningen är dock att medlemsföreningen är en ekonomisk förening. Har sekundärföreningen som medlemmar såväl ekonomiska föreningar som ideella föreningar beaktas endast medlemmarna i de primärföreningar som är ekonomiska föreningar. I paragrafen har vidare införts ett nytt tredje stycke vari ges särskilda bestämmelser om s.k. medlemsfrämjande föreningar. I den allmänna motiveringen redovisas skälen för att en sådan förening skall vara att anse som ekonomisk förening (se avsnitt 4.1.2). Det nya tredje stycket tar framför allt sikte på den situationen att en förening (en primärförening) överför hela sin affärsverksamhet till en eller flera andra föreningar (sekundärförening). Tredje stycket täcker emellertid även den situationen att primärföreningen överför så mycket av sin affärsverksamhet till sekundärföreningen att den kvarvarande verksamheten inte längre svarar mot det huvudsaklighetskrav avseende affärsverksamheten som uppställs i förarbetena till första stycket (se av- snitt 4.1.1). En ytterligare situation är att primärföreningen redan från bildandet inte bedriver någon egen affärsverksamhet utan endast främjar sina medlemmars ekonomiska intressen genom att verka för medlemmar- nas deltagande i en eller flera andra föreningars ekonomiska verksamhet (sekundärförening). I de nu nämnda situationerna kan en förening inte utgöra en ekonomisk förening enligt de förutsättningar som gäller till följd av bestämmelsen i paragrafens första stycke. Om vissa villkor enligt det nya tredje stycket är uppfyllda, kan dock föreningen i stället vara att anse som ekonomisk förening enligt sistnämnda stycke. Det första villkoret är att primärföreningen ”har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i första stycket i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra ekonomiska föreningar bedriver”. I orden ”främja medlem- marnas ekonomiska intressen” ligger att primärföreningens verksamhet måste vara inriktad på att gynna dess medlemmar ekonomiskt, t.ex. genom att verksamheten bidrar till att medlemmarna kan ta del av eko- nomiska fördelar som samhandel med sekundärföreningen kan ge. I be- greppet ”verka för” inbegrips att föreningen måste främja medlemmarnas samhandel med sekundärföreningen aktivt, t.ex. genom att stödja sam- handeln ekonomiskt eller genom att förmedla erbjudanden om samhandel till medlemmarna. Samhandeln med sekundärföreningen skall vara av något av de slag som framgår av första stycket 1–5. Det andra villkoret är att föreningen uppfyller ett visst tillgångskrav. Kravet uttrycks så, att ”föreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den eller de andra föreningarna”, som föreningens medlem- mar således bedriver samhandel med. Med ”övervägande del” förstås mer än hälften. Begreppet andel omfattar både insatskapital och förlags- kapital. I det fall en förening är moderförening i en koncern enligt 1 kap. 4 § är det hela koncernens kapital som skall utgöra grund för beräk- ningen. Vid beräkningen av den kooperativa andelen av tillgångarna i den medlemsfrämjande föreningen är beräkningsgrunden summan av föreningskoncernens andelar i den förening som bedriver samhandel med medlemmarna i förhållande till summan av föreningskoncernens till- gångar, allt till bokförda värden. I anslutning till vad som uttalats av en remissinstans bör framhållas att det i det nya tredje stycket till 1 kap. 1 § uppställda tillgångskravet avseende tillgångarnas beskaffenhet – näm- ligen att primärföreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna – inte ersätter det huvudsaklighetskrav rörande primärföreningens verksamhet som följer av förarbetena till 1 kap. 1 § första stycket. Sistnämnda krav kvarstår orubbat. Det nya tredje stycket är i stället skrivet för situationen att huvudsaklighetskravet som följer av förarbetsuttalandet till första stycket inte är uppfyllt. Då gäller i stället tillgångskravet enligt det nya tredje stycket. Det tredje villkoret är att den eller de andra föreningarna som primär- föreningens medlemmar bedriver samhandel med enligt första stycket är ekonomiska föreningar. Detta innebär bl.a. att sekundärföreningen måste klara det huvudsaklighetskrav avseende sin kooperativa affärsverksamhet som uttrycks i förarbetena till första stycket. Vid bedömningen av detta enligt första stycket tillämpas även andra stycket i förekommande fall. Av det nu anförda följer den begränsningen att sekundärföreningen inte i sig får vara en medlemsfrämjande förening enligt tredje stycket. En annan sak är att sekundärföreningens verksamhet får bedrivas i ett av föreningen helägt dotterföretag, vilket anges i de redan gällande bestäm- melser som är intagna i 1 kap. 1 § föreningslagen och som till följd av de nya andra och tredje styckena är placerade som paragrafens fjärde stycke. Begränsningen motiveras av att det i förarbetena till första stycket upp- ställda huvudsaklighetskravet i fråga om affärsverksamheten vid något tillfälle måste vara uppfyllt och av att det därvid inte är lämpligt att tillåta en seriebildning av endast medlemsfrämjande föreningar. Bedriver sekundärföreningen affärsverksamhet i ett av föreningen helägt dotterföretag avgörs, som nämnts i avsnitt 4.1, frågan huruvida föreningens verksamhet i huvudsak är kooperativ med utgångspunkt i sekundärföreningens och dotterföretagets samlade verksamhet (prop. 1996/97:163 s. 41). I propositionen anges vidare att om föreningen inte själv bedriver någon kooperativ verksamhet dotterföretagets verksamhet således måste vara i huvudsak kooperativ. Det deltagande som avses med tredje stycket kan omfatta såväl del- tagande i en som i flera sekundärföreningars ekonomiska verksamhet. Uppdelningar av detta slag kan bero på att sekundärföreningarna sinse- mellan bedriver skilda slag av kooperativ verksamhet, exempelvis inom olika branscher. Primärföreningsmedlemmarnas deltagande i sekundär- föreningens ekonomiska verksamhet förutsätter vidare inte att dessa är medlemmar även i sekundärföreningen. Det räcker med att medlemmarna har möjlighet att delta i samhandel med sekundärföreningen. Som framgår av det anförda kan en sekundärförening ha såväl rörelse- drivande kooperativa föreningar som medlemsfrämjande föreningar som medlemmar. 11 kap. 4 § I paragrafen har införts en ny likvidationsgrund. Bestämmelsen innebär att, om en medlemsfrämjande förenings tillgångar enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår till övervägande del består av annat än andelar i sekundärföreningen, rätten skall på anmälan av registre- ringsmyndigheten förordna att föreningen skall träda i likvidation. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 4.1.2. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser I bestämmelsernas första punkt anges att lagen träder i kraft den 1 juli 2000. Föreskrifterna i 11 kap. 4 § skall dock tillämpas i sin äldre lydelse till utgången av juni 2003. I fråga om tillgångskravet i 1 kap. 1 § tredje stycket föreningslagen är det befogat med en övergångstid för de föreningar som behöver vidta åtgärder för att svara mot vad som krävs. En treårig sådan tid framstår som rimlig. Av dessa skäl anges i andra punkten att intill utgången av juni 2003 en förening som vid lagens ikraftträdande var registrerad som ekonomisk förening och som har ett sådant ändamål som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket skall anses som ekonomisk förening även om den inte uppfyller i 1 kap. 1 § tredje stycket angivet krav på att föreningens till- gångar till övervägande del skall bestå av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. Det kan inte uteslutas att det vid ikraftträdandet förekommer oregistre- rade föreningar som motsvarar kriterierna för en ekonomisk förening i de nya andra och tredje styckena i 1 kap. 1 §. Som regel torde sådana före- ningar hittills ha varit att anse som ideella föreningar och har då under vissa förutsättningar haft rättskapacitet, trots att de inte har varit registre- rade. Såsom ekonomiska föreningar får de emellertid rättskapacitet först i och med registreringen. För att förhindra att föreningarna i och med ikrafträdandet förlorar sin rättskapacitet har det i tredje punkten tagits in en bestämmelse om att de behåller rättskapaciteten i upp till ett halvår, trots att de inte är registrerade. 7.2 Lagen om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 2 kap. 1 § I paragrafen finns en lista med begrepp, termer och uttryck som finns i inkomstskattelagen (19991229). Om en term eller ett uttryck används i mer än två sammanhang med samma innebörd, bör termen eller uttrycket finnas med i listan (jfr prop. 1999/2000:2, Del 2, s. 18). Termen ”medlemsfrämjande förening” har därför lagts till. 24 kap. 14 § Ändringen innebär att en medlemsfrämjande förening inte kan vara ett förvaltningsföretag. Ändringen är motiverad av önskemålet att undvika regelkonflikter. 19 § Ändringen innebär att en medlemsfrämjande förening alltid beskattas för insatsutdelning från en kooperativ förening. 39 kap. 21 a § Paragrafen är ny och innehåller en definition av begreppet medlems- främjande förening. 22 och 23 §§ Motiven för ändringarna framgår av avsnitt 4.2. 7.3 Lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 2 kap. 25 a § I propositionen föreslås en avdragsbegränsning för insatsränta när det gäller sådana föreningar som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. En bestämmelse om uppgiftsskyldighet behövs för att underlätta skatteförvaltningens bedömning av avdragsrätten. Sammanfattning av promemorian Arbetsgruppens uppgift har varit att utreda frågan om registrering skall medges enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen) av s.k. medlemsfrämjande föreningar. Dessa bedriver inte själva eller till huvudsaklig del affärsverksamhet men deras med- lemmar deltar i kooperativ verksamhet som bedrivs av annan ekonomisk förening. Kooperativ samverkan har starka traditioner i svenskt näringsliv. De grenar av svensk kooperation som är mest omfattande är främst kon- sumentkooperationen, lantbrukskooperationen och bostadskooperationen. Konsumentkooperationen består av konsumentföreningar, OK-före- ningar och Kooperativa förbundet, KF. I fråga om organisationsformen förekommer fortfarande den gamla s.k. originära modellen med en lokalt förankrad konsumentförening, primärförening. Modellen innebär att kon- sumentföreningen äger och driver affärsverksamheten (butikerna). Före- ningen äger i sin tur andelar i KF som är sekundär förening. KF har där- vid traditionellt svarat för varuanskaffning och annat stöd till primärföre- ningen. Under de senare åren har dock en rad primärföreningar överfört sin affärsverksamhet till KF och för närvarande drivs övervägande delar av konsumentkooperationens detaljhandel i KF-koncernen, således inom ramen för sekundärföreningen. Detta innebär att ägandet och den koope- rativa verksamheten skiljs åt i skilda juridiska personer. Syftet med denna omvandling är främst att skapa effektivitetsvinster genom storskalighetseffekter och synergifördelar, och att möjliggöra nog stora samt bärkraftiga investeringar för att uppnå detta. Grundläggande för denna utveckling får anses vara behovet av att öka konkurrenskraften gentemot andra aktörer på marknaden. Omstruktureringen innebär en förändrad rollfördelning inom kon- sumentkooperationen. De konsumentföreningar som strukturerat om sin organisation svarar som tidigare för medlemsverksamheten och för rela- tionerna till medlemmarna. Individuellt är medlemmarna anslutna till dessa primärföreningar som mottagit deras insatskapital. Affärsverksam- heten bedrivs i betydande omfattning av KF direkt, eller indirekt genom dotterbolag till KF. Föreningarna och deras medlemmar utövar sitt in- flytande över affärsverksamheten via ägandet i KF. Den nya organisa- tionsformen innebär en fördelningsform i vilken medlemsverksamheten, relationerna till medlemmarna och ägandet till andelar i sekundärföre- ningen ligger i primärföreningen. I denna modell utövas affärsverksam- heten direkt eller indirekt i sekundärföreningen i vilken primärföreningen är medlem och med vilken medlemmarna i primärföreningen bedriver samhandeln. Den nämnda organisationsformen kan kallas för fördel- ningsmodellen. I betänkandet Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU 1996:31) redovisade Företagskooperativa utredningen sin syn på frågan om regist- rering av medlemsfrämjande föreningar. Dess bedömning var att då gällande rätt torde innebära att en förening som ändrade inriktning och inte längre huvudsakligen bedrev samhandel med medlemmarna skulle upplösas; jfr 11 kap. 4 § 4. föreningslagen. Utredningen ansåg emellertid att lagstiftningen inte borde hindra en utveckling med övergång till för- delningsmodellen. För att åstadkomma detta måste lagstiftningen ändras så att även föreningar som inte själva bedrev samhandel med sina med- lemmar fick registreras som ekonomiska föreningar. Utredningen före- slog att en förening skulle få registreras som ekonomisk förening även om den inte bedrev samhandel med medlemmarna, under förutsättning att föreningen hade till syfte att främja medlemmarnas samhandel med en eller flera andra ekonomiska föreningar och föreningens tillgångar ute- slutande eller så gott som uteslutande bestod av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. Ytterligare framhöll utredningen att det i ett flertal av de ekonomiska föreningar som inte längre bedrev samhandel med medlemmarna, men som skulle kunna fortsätta sin kooperativa verksamhet inom ramen för en sådan medlemsfrämjande ekonomisk förening som utredningen lämnade förslag om, fanns betydande tillgångar i form av aktier eller fastigheter. För att underlätta övergången till den nya organisationsstrukturen var det enligt utredningens uppfattning väsentligt att tillgångarna utan beskatt- ning kunde tillskjutas som medlemsinsats till den ekonomiska föreningen i vilken den kooperativa samhandeln med medlemmarna bedrevs. Utred- ningen föreslog lagändringar i detta syfte. Förslaget om registrering av medlemsfrämjande föreningar vann en ganska bred direkt anslutning vid remissbehandlingen. Inte någon av- styrkte förslagets huvudinriktning. Regeringens ställningstagande innebar att en förening som bedrev hela sin kooperativa verksamhet i ett av föreningen helägt dotterföretag skulle kunna registreras som ekonomisk förening. Däremot förklarade sig regeringen anse att det då inte fanns skäl för att utvidga förutsättningarna för registrering ytterligare, dvs. beträffande medlemsfrämjande föreningar. Därvid tillade regeringen att frågan eventuellt skulle komma att tas upp till diskussion i Kooperativa rådet. KF m.fl. har i framställning den 7 december 1998 föreslagit att regist- rering av medlemsfrämjande förening skall möjliggöras genom tillägg i 1 kap. 1 § föreningslagen. Vidare omfattar förslaget ändringar i skattelag- stiftningen som innebär att det införs en uttrycklig bestämmelse om att uttagsbeskattning inte skall ske om en ekonomisk förening som insatskapital i en eller flera andra ekonomiska föreningar tillskjuter tillgångar och föreningens till- gångar efter tillskottet till huvudsaklig del består av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna, att en kooperativ förening vid beräkningen av avdragsutrymmet för sådan kooperativ utdelning som är skattefri hos mottagaren får beakta även samhandeln med andra än medlemmar, och att avdragsrätten för insatsränta begränsas. Arbetsgruppen bedömer att de effektivitetssträvanden som utgör grun- den för de aktuella omstruktureringarna är befogade från ekonomiska utgångspunkter och är till nytta för medlemmarna. Om den ändrade roll- fördelning som utvecklingen tvingat fram kan bedömas som godtagbar från föreningsrättsliga utgångspunkter, bör rättslig klarhet skapas om att det är möjligt att ha en organisation där ägandet och den kooperativa verksamheten kan läggas i olika föreningar, utan att primärföreningen därmed förlorar sin juridiska status som ekonomisk förening. I så fall bör den rättsliga oklarheten undanröjas genom ett förtydligande av 1 kap. 1 § föreningslagen. Karaktäristiskt för begreppet ekonomisk förening är att den har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom i huvudsak ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar. En medlems- främjande förening uppfyller formellt inte dessa krav, eftersom den inte själv bedriver affärsverksamhet som medlemmarna kan delta i. Ser man emellertid till primärföreningens ändamål och kopplar samman detta med sekundärföreningens verksamhet i vilken den förra föreningens med- lemmar deltar är den totala bilden i väsentliga avseenden en annan. Oav- sett den formella placeringen av affärsverksamheten syftar totaliteten till, och utgör en organisation för, att genom ekonomisk verksamhet som primärföreningens medlemmar deltar i genom samhandel främja deras ekonomiska intressen. Organisationen – sedd i sin helhet – kan uppfylla samtliga krav som ställs på en ekonomisk förening. Medlemmarna i primärföreningen kan dock inte utöva kontroll över affärsverksamheten på samma direkta sätt som när verksamheten bedrivs inne i primärföre- ningen. Mot detta får ställas bl.a. de mycket betydande ekonomiska för- delar som tudelningen skapar för dem. De ytterligare omständigheter som arbetsgruppen främst funnit vägande kan kort sammanställas på följande sätt: Det är angeläget att föreningsrörelsen kan vidta strukturella och organisatoriska förändringar av det aktuella slaget. För den medlemsfrämjande verksamheten ter sig associationsformen ideell förening eller bolag inte naturlig. Ett för före- ningsrörelsen betydande behov har framträtt av att inom sig, och som ett led i den samlade organisationen, få inrymma medlemsfrämjande före- ningar som på uttrycklig rättslig grund kan vara registrerade som ekono- miska föreningar. Argument som anförts om rätten till självbestämmande i fråga om att organisera arbetsfördelningen har vidare en saklig tyngd. Det är också angeläget att olika associationsformer så långt möjligt ges likvärdiga verksamhetsvillkor. Till detta kommer att statsmakterna redan tagit ett viktigt principiellt första steg i denna fråga genom införandet av dotterföretagsregeln som grundas just på en helhetssyn och tar sin ut- gångspunkt i den samlade verksamhetens art (jfr prop. 1996/97:163 s. 41). De nu redovisade argumenten för att genomföra en reform med den huvudinriktning som Företagskooperativa utredningen enhälligt föreslog har, sammantagna, enligt arbetsgruppens mening en betydande styrka. I ett läge av detta slag, och med den belysning frågan har fått genom arbetsgruppens arbete, kan gruppen inte urskilja betänkligheter av sådan art som bör hindra en reform på denna punkt. Arbetsgruppen anser därför att en ändring bör göras i 1 kap. 1 § föreningslagen så att det skapas en klar rättslig grund för att kunna registrera en medlemsfrämjande förening som ekonomisk förening, dvs. att rättsligt acceptera fördelningsmodellen fullt ut. I fråga om den närmare utformningen delar arbetsgruppen inte Före- tagskooperativa utredningens bedömning att det bör gälla ett krav på att den medlemsfrämjande föreningens tillgångar uteslutande eller så gott som uteslutande består i andelar i den eller de andra ekonomiska före- ningarna. Gruppen kan inte se vägande skäl för att ställa upp en starkare restriktion i fråga om just en medlemsfrämjande förening än som skulle ha gällt om affärsverksamheten hade bedrivits inne i nämnda förening. Utredningsförslaget skulle vidare skapa negativa ekonomiska effekter för medlemsfrämjande föreningar utan att för den skull föra med sig någon fördel från allmän synpunkt. Arbetsgruppen föreslår mot denna bakgrund att det i 1 kap. 1 § före- ningslagen förs in en ny bestämmelse. I denna föreskrivs att en ekonomisk förening även får ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom deras deltagande på sätt som anges i första stycket 1–5 i en eller flera andra ekonomiska föreningars ekonomiska verksamhet, om föreningens tillgångar till huvudsaklig del består av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. Nya bestämmelser om uttagsbeskattning började gälla den 1 januari 1999. Arbetsgruppen bedömer att det är möjligt att med stöd av de nya reglerna omstrukturera kooperativ verksamhet utan att det uppkommer omedelbara skattekonsekvenser. Den eventuella osäkerhet som kan före- ligga i det enskilda fallet motiverar enligt gruppens mening inte att det i en lagstiftning som nyligen börjat gälla, och som avses ha generell räck- vidd, införs särskilda regler för företagsomstruktureringar just i fråga om ekonomiska föreningar. Arbetsgruppen anser att det är motiverat att ändra 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt på sådant sätt att en sekundärförening kan få göra avdrag för kooperativ utdelning till medlemmar i en förening som i sin tur är medlem i den först nämnda föreningen. Till medlemmar- nas omsättning med sekundärföreningen räknas även deras omsättning med föreningens helägda dotterföretag. Slutligen gäller det förslaget om en avdragsbegränsning för insatsut- delning. Syftet är att endast sådant kapital som arbetar direkt i den kooperativa verksamheten skall enkelbeskattas. Detta skall åstadkommas genom att en medlemsfrämjande förening endast medges avdrag för in- satsränta i motsvarande mån som föreningen mottagit utdelning på in- satskapital som är placerat i den förening med vilken den medlems- främjande föreningens medlemmar samhandlar. En ekonomisk förening kan bedriva såväl kooperativ som icke koope- rativ verksamhet. Avdragsrätten för insatsränta är inte begränsad till vinsten av den kooperativa verksamheten. Insatsutdelning till en med- lemsfrämjande förening, som sedan kan slussas vidare till föreningens medlemmar, kan således vara finansierad av icke kooperativ verksamhet. Avdragsbegränsningens betydelse ligger emellertid inte här utan i att den avskär den medlemsfrämjande föreningens möjligheter att med avdrags- rätt dela ut vinster som har uppkommit i icke kooperativ verksamhet som föreningen bedriver. Enligt arbetsgruppens mening kan det vara befogat att införa en avdragsbegränsning. Enligt arbetsgruppens förslag träder lagändringarna i kraft den 1 april 2000. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap 1 §1 En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas eko- nomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar 1. som konsumenter eller andra förbrukare, 2. som leverantörer, 3. med egen arbetsinsats, 4. genom att begagna föreningens tjänster, eller 5. på annat liknande sätt. En ekonomisk förening får även ha till ändamål att främja med- lemmarnas ekonomiska intressen genom deras deltagande på sätt som anges i första stycket 1–5 i en eller flera andra ekonomiska före- ningars ekonomiska verksamhet, om föreningens tillgångar till huvudsaklig del består av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. En ekonomisk förenings verksamhet får bedrivas i ett av föreningen helägt dotterföretag. För en ekonomisk förening är utmärkande att den uppfyller särskilda villkor i fråga om rätten till medlemskap, rösträtt och överskottsutdel- ning. Om detta föreskrivs i 3, 7 och 10 kap. _____________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000. 2. En ekonomisk förening med ett ändamål som anges i 1 kap. 1 § andra stycket och som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller där angivet krav på att föreningens tillgångar till huvudsaklig del skall bestå av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna skall senast den 1 april 2003 uppfylla kravet. Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs att 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt2 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § 8 mom3 Har en kooperativ före- ning av vinsten av den kooperativa verksamheten lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning. Om en förening har medlemmar som får skattefri utdelning enligt 3 § 7 mom. första stycket och det inte är fråga om endast enstaka sådana medlemmar, medges föreningen avdrag med högst ett belopp mot- svarande 80 procent av statslåne- räntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret mul- tiplicerad med summan av med- lemmarnas omsättning med före- ningen. En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning som lämnas i förhållande till in- betalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser medges emel- lertid inte avdrag till den del det utdelade beloppet tillfaller någon som enligt 7 § 8 mom. inte är skattskyldig för utdelningen. Avser denna del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen på annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet avdragsgill. 8 mom. Har en kooperativ före- ning av vinsten av den kooperativa verksamheten lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning. Om en förening har medlemmar som får skattefri utdelning enligt 3 § 7 mom. första stycket och det inte är fråga om endast enstaka sådana medlemmar, medges föreningen avdrag med högst ett belopp mot- svarande 80 procent av statslåne- räntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret mul- tiplicerad med summan av med- lemmarnas omsättning med före- ningen. Vid beräkningen av med- lemmarnas omsättning med före- ningen räknas även medlem i sådan ekonomisk förening som avses i 1 kap. 1 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, om den föreningen äger andelar i den kooperativa föreningen som medlem. En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning som lämnas i förhållande till in- betalda insatser enligt lagen om ekonomiska föreningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser medges emellertid inte avdrag till den del det utdelade beloppet till- faller någon som enligt 7 § 8 mom. inte är skattskyldig för utdel- ningen. Avser denna del av utdel- ningen högst 10 procent av utdel- ningen på annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet avdragsgill. För sådan ekonomisk förening som avses i 1 kap. 1 § andra stycket lagen om ekono- miska föreningar medges avdrag endast i den mån föreningen under samma beskattningsår själv mot- tagit utdelning på inbetalda in- satser. Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt centralorganisation för kooperativa föreningar, har centralorganisationen, även om den inte är kooperativ enligt åttonde – tionde styckena nedan, rätt till avdrag för ut- delning på förlagsinsatser. Är föreningen ett förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom. andra stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt nämnda stycke. Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till. Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för av- drag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett enligt formulär som Riksskatteverket fastställer. Sparbank får göra avdrag för bidrag till Sparbankernas säkerhetskassa. Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till spar- bankerna. En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika rösträtt. För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den en- ligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar, utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en, som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omstän- digheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva in- trädesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess egen- skap av öppen. I det fall att en förening säljer till utomstående kan den som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter genom föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas med- lemskap – i en stor förening, som säljer till utomstående, är det omöjligt att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle vara önsk- värda som medlemmar – så bör föreningen för att anses såsom öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som medlem er- håller. Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom öppna, även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en central- organisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas med- lemsantal. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 april 2000 och tillämpas första gången vid taxeringen år 2001. Förteckning över remissinstanserna 1. Hovrätten över Blekinge och Skåne 2. Kammarrätten i Stockholm 3. Riksskatteverket (RSV) 4. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet 5. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) 6. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) 7. Konkurrensverket 8. Patent- och registreringsverket (PRV) 9. Konsumentverket (KO) 10. Länsstyrelsen i Jönköpings län 11. Länsstyrelsen i Jämtlands län 12. Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva 13. Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) 14. Föreningen Kooperativa Utvecklingen i Sverige 15. Föreningen Kooperativa Studier 16. Företagarnas Riksorganisation (FR) 17. HSB Riksförbund (HSB) 18. Industriförbundet 19. Kooperativa Institutet (Koopi) 20. Kooperativa Förbundet (KF) 21. Landsorganisationen i Sverige (LO) 22. Landstingsförbundet 23. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) 24. Skogsägarnas Riksförbund 25. Svenska Kommunförbundet 26. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF) 27. Sveriges Advokatsamfund 28. Sveriges Akademikers centralorganisation (SACO) 29. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) 30. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 11 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas eko- nomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar 1. som konsumenter eller andra förbrukare, 2. som leverantörer, 3. med egen arbetsinsats, 4. genom att begagna föreningens tjänster, eller 5. på annat liknande sätt. Vid tillämpningen av första stycket på en förening som har en eller flera andra ekonomiska före- ningar som medlemmar skall de som är medlemmar i den eller de andra föreningarna anses som föreningens medlemmar. Såsom ekonomisk förening anses även en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar såsom anges i första stycket i den ekonomiska verksamhet som en eller flera andra ekonomiska föreningar en- ligt första stycket bedriver, om föreningens tillgångar till över- vägande del består av andelar i den eller de andra föreningarna. En ekonomisk förenings verksamhet får bedrivas i ett av föreningen helägt dotterföretag. För en ekonomisk förening är utmärkande att den uppfyller särskilda villkor i fråga om rätten till medlemskap, rösträtt och överskottsutdel- ning. Om detta föreskrivs i 3, 7 och 10 kap. 11 kap. 4 § Rätten skall förordna att föreningen skall träda i likvidation, om 1. likvidationsskyldighet föreligger enligt stadgarna, 2. föreningen efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 §, 3. föreningen saknar till registret anmäld behörig styrelse eller verk- ställande direktör som skall finnas enligt denna lag, eller 4. föreningens verksamhet drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering har skett. 3. föreningen saknar till registret anmäld behörig styrelse eller verk- ställande direktör som skall finnas enligt denna lag, 4. föreningens verksamhet drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering har skett, eller 5. föreningen har sådant ända- mål som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket och föreningens tillgångar inte till övervägande del består av andelar i den eller de andra eko- nomiska föreningarna. Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att lik- vidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första in- stans. Frågor om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av registreringsmyndigheten eller, i fall som avses i 1–3, på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, föreningsmedlem eller innehavare av förlagsandel. I de fall som avses i första stycket 2 eller 3 prövas frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen. _____________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. 2. Intill utgången av juni 2003 skall en förening som vid lagens ikraft- trädande var registrerad som ekonomisk förening och som har ett sådant ändamål som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket anses som ekonomisk före- ning även om den inte uppfyller i 1 kap. 1 § tredje stycket angivet krav på att föreningens tillgångar till övervägande del skall bestå av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. 3. 11 kap. 4 § skall tillämpas i sin äldre lydelse intill utgången av juni 2003. 4. En förening som utgör en ekonomisk förening enbart på grund av bestämmelserna i 1 kap. 1 § andra eller tredje stycket och som vid ikraft- trädandet inte registrerats får intill utgången av år 2000 förvärva rättig- heter och skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndig- heter trots att registrering inte har skett. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) dels att 2 kap. 1 §, 24 kap. 14 och 19 §§ samt 39 kap. 22 och 23 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i 39 kap. skall införas en ny paragraf, 21 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer: --------------------------------------------------------------------------------------- marknadsnoterad delägarrätt eller fordringsrätt i 48 kap. 5 § näringsbidrag i 29 kap. 2 och 3 §§ marknadsnoterad delägarrätt eller fordringsrätt i 48 kap. 5 § medlemsfrämjande förening i 39 kap. 21 a § näringsbidrag i 29 kap. 2 och 3 §§ --------------------------------------------------------------------------------------- 24 kap. 14 § Med förvaltningsföretag avses ett sådant svenskt aktiebolag eller en sådan svensk ekonomisk före- ning som förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar och som i övrigt varken direkt eller indirekt bedriver näringsverksamhet i mer än obetydlig omfattning. Invest- mentföretag anses inte som för- valtningsföretag. Med förvaltningsföretag avses ett sådant svenskt aktiebolag eller en sådan svensk ekonomisk före- ning som förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar och som i övrigt varken direkt eller indirekt bedriver näringsverksamhet i mer än obetydlig omfattning. Invest- mentföretag och medlems- främjande föreningar anses inte som förvaltningsföretag. 19 § Bestämmelsen i 15 § gäller inte för sådan utdelning på förlags- insatser som den utdelande koope- rativa föreningen skall dra av en- ligt 39 kap. 23 §. Om den kooperativa föreningen skall dra av utdelningen enligt 39 kap. 23 § gäller inte be- stämmelserna i 15 § för utdelning – på förlagsinsatser, och – som den medlemsfrämjande föreningen får från den koopera- tiva föreningen. 39 kap. 21 a § Med medlemsfrämjande före- ning avses en kooperativ förening enligt 1 kap. 1 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. 22 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar av vinsten av den koope- rativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar skall dras av. Om föreningen har medlemmar som får sådan utdelning som enligt 42 kap. 14 § inte skall tas upp hos dem och det inte är fråga om bara enstaka sådana medlemmar, får utdelningen dras av med högst ett belopp som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxe- ringsåret multiplicerat med sum- man av medlemmarnas omsättning med föreningen. Om föreningen har medlemmar som får sådan utdelning som enligt 42 kap. 14 § inte skall tas upp hos dem och det inte är fråga om bara enstaka sådana medlemmar, får utdelningen dras av med högst ett belopp som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxe- ringsåret multiplicerat med sum- man av medlemmarnas omsättning med föreningen. Vid beräkningen av medlemmarnas omsättning med föreningen räknas även en medlem i en medlemsfrämjande förening som har andelar i den kooperativa föreningen som medlem. 23 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar skall dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 13– 18 §§ inte skall tas upp av mot- tagaren. Om den del som inte skall tas upp av mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, skall dock hela utdelningen dras av. Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar skall dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 13– 18 §§ inte skall tas upp av mot- tagaren. Om den del som inte skall tas upp av mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, skall dock hela utdelningen dras av. En medlemsfrämjande förening får bara dra av utdelning om före- ningen har ett stort antal med- lemmar och bara till den del före- ningen för samma beskattningsår tagit emot utdelning på inbetalda insatser. Om en ekonomisk förening är centralorganisation för kooperativa föreningar, skall utdelningen på förlagsinsatser dras av även om centralorganisationen inte är kooperativ enligt 21 . Är en ekonomisk förening ett förvaltningsföretag, får utdelning inte dras av till den del den enligt 24 kap. 13 § föranlett att utdelning som föreningen har tagit emot inte skall tas upp. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs att det i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) skall införas fyra nya paragrafer, 5 kap. 9–12 §§, samt närmast före 5 kap. 9 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Kooperativa föreningar 9 § Vid tillämpningen av 2 § 8 mom. första stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt får vid beräkning av avdragsutrymmet även omsätt- ningen med medlemmarna i en sådan ekonomisk förening som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar beaktas om den före- ningen är medlem i den koopera- tiva föreningen. 10 § Vid tillämpningen av 2 § 8 mom. andra stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt medges en sådan eko- nomisk förening som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar avdrag endast om föreningen har ett stort antal medlemmar och endast i den utsträckning föreningen under samma beskattningsår själv mot- tagit utdelning på inbetalda in- satser. 11 § Vid tillämpningen av den upp- hävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt anses inte en sådan ekonomisk förening som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar som förvaltningsföretag. 12 § Vid tillämpningen av 7 § 8 mom. tredje stycket av den upphävda lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt är en sådan ekonomisk förening som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar inte frikallad från skattskyldighet för utdelning som föreningen får från en ekonomisk förening om den utdelande föreningen har rätt till avdrag för utdelningen enligt 2 § 8 mom. andra stycket i den först nämnda lagen. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas vid 2001 års taxering. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall införas en ny paragraf, 2 kap. 25 a §, samt närmast före 2 kap. 25 a § en ny rubrik av följande lydelse. 2 kap. Särskilda bestämmelser för eko- nomiska föreningar 25 a § En ekonomisk förening skall i självdeklarationen ange om den är en ekonomisk förening enligt 1 kap 1 § första eller enligt tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-06 Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne Billum, justitierådet Göran Regner. Enligt en lagrådsremiss den 10 februari 2000 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 2. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), 3. lag om ändring i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomst- skattelagen (1999:1229), 4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Staffan Sandström och kammarrättsassessorn Lena Lagercrantz. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar De nya bestämmelserna i 1 kap. 1 § bör ges en mindre svårförståelig utformning. Lagrådet föreslår att de nya andra och tredje styckena ges följande lydelse. ”Vid bedömning av om förutsättningarna enligt första stycket är upp- fyllda i fråga om en förening skall beaktas även medlemmar i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen. Vidare skall en förening anses som ekonomisk förening, om 1. föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i första stycket i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra föreningar be- driver, 2. föreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den eller de andra föreningarna, och 3. den eller de andra föreningarna enligt första stycket utgör ekono- miska föreningar.” I den nya punkten 5 i 11 kap. 4 § bör anges att likvidationsanledning är att föreningens tillgångar enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår till övervägande del inte består av andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. Övriga lagförslag Av lagen om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att vissa genom inkomstskattelagen upphävda lagar, bl.a. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall tillämpas vid 2001 års taxering. Fr.o.m. 2002 års taxering tillämpas inkomstskattelagen. I lagrådsremissen föreslås vissa ändringar i såväl inkomstskattelagen som ikraftträdandelagen, samtliga med ikraftträdande den 1 juli 2000. Ändringarna i ikraftträdandelagen skall enligt remissen tillämpas vid 2001 års taxering. De föreslagna ändringarna i ikraftträdandelagen gäller bl.a. förutsätt- ningarna för rätt till avdrag för utdelning och skattskyldighet för utdel- ning. De gäller visserligen formellt en ny typ av rättssubjekt, dvs. s.k. medlemsfrämjande föreningar. Vid lagrådsföredragningen har dock upp- lysts att sådana redan finns i praktiken. Mot den bakgrunden uppkommer frågan om konsekvenserna av att skattereglerna ändras under beskatt- ningsåret, dvs. den 1 juli 2000. Denna fråga har inte belysts i remissen. Enligt Lagrådets mening kan inte uteslutas att ändringarna kan ha oförut- sedda retroaktiva effekter. Det finns dessutom skäl att framhålla att änd- ringarna i fråga endast kommer att gälla ett halvår. Lagrådet anser därför att det bör övervägas att låta de nya skattereglerna träda i kraft först den 1 januari 2001 med tillämpning fr.o.m. 2002 års taxering. Vid sådant för- hållande erfordras inga ändringar i ikraftträdandelagen. Näringsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm Föredragande: statsrådet Sahlin Regeringen beslutar proposition 1999/2000:88 Registrering av medlems- främjande föreningar. Senaste lydelse 1997:914. 1 Senaste lydelse 1997:914 2 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770 3 Senaste lydelse 1997:856 Senaste lydelse 1997:914. Lydelse enligt prop. 1999/2000:38. Prop. 1999/2000:88 33 1 Prop. 1999/2000:88 Bilaga 1 37 1 Prop. 1999/2000:88 Bilaga 2 41 1 Prop. 1999/2000:88 Bilaga 3 42 1 Prop. 1999/2000:88 Bilaga 4 46 1 Prop. 1999/2000:88 Bilaga 5 52 1 Prop. 1999/2000:88 53 1 54 1