Post 5567 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
2000/01:49 ·
Hämta Doc ·
Ett ramavtal om åtgärder för att underlätta omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin Prop. 2000/01:49
Ansvarig myndighet: Försvarsdepartementet
Dokument: Prop. 49
Regeringens proposition
2000/01:49
Ett ramavtal om åtgärder för att underlätta
omstrukturering och drift av den europeiska
försvarsindustrin
Prop.
2000/01:49
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 januari 2001
Mona Sahlin
Björn von Sydow
(Försvarsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner ett ramavtal
mellan Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland.
Avtalet avser åtgärder för att underlätta omstrukturering och drift av den
europeiska försvarsindustrin.
Innehållsförteckning
Fel! Bokmärket är inte definierat.
2 Ärendet och dess beredning 2
3 Bakgrund 2
4 Förhandlingsarbetet 2
5 Ramavtalet 2
5.1 Ingress 2
5.2 Syfte, definitioner och allmän organisation 2
5.3 Leveranssäkerhet 2
5.4 Förfaranden vid överföring och export 2
5.5 Säkerhetsskydd för sekretessbelagd information 2
5.6 Försvarsrelaterad forskning och teknologi 2
5.7 Behandling av teknisk information 2
5.8 Harmonisering av militära krav 2
5.9 Skydd av kommersiellt känslig information 2
5.10 Slutbestämmelser 2
6 Godkännande av ramavtalet 2
7 Kostnader 2
Bilaga…………………………………………………………………...3
7
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 januari
2001…..70
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner ramavtalet mellan
Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland om
åtgärder för att underlätta omstrukturering och drift av den europeiska
försvarsindustrin.
2
3 Ärendet och dess beredning
Försvarsministrarna i Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige
och Tyskland undertecknade den 6 juli 1998 en gemensam avsikts-
förklaring om åtgärder för att underlätta omstrukturering av europeisk
försvarsindustri. Enligt avsiktsförklaringen fick en exekutivkommitté,
med en representant för vart och ett av länderna, ansvar för att förhandla
och lägga fram förslag om internationella instrument inom området.
Den svenske representanten har varit en tjänsteman i Regeringskansliet
(Försvarsdepartementet).
Exekutivkommittén har arbetat i två år. Regeringskansliet har under
arbetets gång haft fortlöpande underhandskontakter med Inspektionen
för strategiska produkter, Försvarsmakten, Försvarets materielverk,
Försvarets forskningsanstalt och Flygtekniska försöksanstalten. Vid
flera tillfällen har riksdagens Utrikes-, Försvars- och Näringsutskott
samt vid ett tillfälle Utrikesnämnden orienterats om arbetets
fortskridande.
Regeringen redovisade arbetsläget i förhandlingarna i prop.
1999/2000:30 Det nya försvaret, och bedömde att en överenskommelse
torde bli av en sådan karaktär att den borde underställas riksdagen för
godkännande.
Under förhandlingsarbetet har de svenska representanterna i
exekutivkommittén, och sex arbetsgrupper som inrättats under den,
fortlöpande förankrat sina ställningstaganden i en referensgrupp med
företrädare för dels berörda departement och myndigheter
(Inspektionen för strategiska produkter, Försvarsmakten, Försvarets
materielverk, Försvarets forskningsanstalt och Flygtekniska
försöksanstalten), dels den svenska försvarsindustrin genom Sveriges
försvarsindustriförening.
Exekutivkommittén beslutade den 9 april 2000 och den 11 juli 2000
om förslag till ett ramavtal om åtgärder för att underlätta
omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin.
Regeringen beslutade den 20 juli 2000 att avtalet skulle undertecknas.
Avtalet undertecknades den 27 juli 2000. En kopia av avtalet bifogas
denna proposition (bilaga). Under arbetet med propositionen har
synpunkter inhämtats underhand från de berörda myndigheterna.
4
5 Bakgrund
Förutsättningarna för den europeiska försvarsindustrin har förändrats i
grunden under det senaste årtiondet. En ny säkerhetspolitisk karta har
ritats. Det föreligger inte längre något hot om en väst-östlig
konfrontation. Tyngdpunkten för de europeiska försvarsmakterna
förskjuts alltmer mot internationell samverkan och krishantering.
Tillsammans utvecklar medlemsstaterna i den europeiska unionen en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, och som en del av denna en
militär krishanteringsförmåga. Försvarsmakterna i tidigare Warszawa-
paktländer, Nato-länder och militärt alliansfria stater samverkar sedan
flera år inom ramen för Partnerskap för fred, PFF, och i fredsfrämjande
operationer på Balkan.
Inom försvarsindustrin har utvecklingskostnaderna för nya system
höjts kraftigt i takt med att den alltmer har utvecklats till en
högteknologisk sektor. Telekommunikation, elektronik, informations-
teknik och avancerad flygteknik är idag de viktigaste delområdena, inte
minst som en konsekvens av den genomgripande förändring i det
strategiska tänkandet som har skett. Utvecklingen går mot ett ökat
beroende av civil kompetens och civila komponenter i försvarsindustrin.
Gränsdragningen mellan militär och civil industri har därmed blivit mer
otydlig än tidigare. Utveckling och produktion inom civil industri
bedrivs idag i stor utsträckning över nationella gränser.
Samtidigt har de europeiska staterna under 1990-talet minskat sina
försvarsutgifter avsevärt. Anslagen för materielanskaffning, forskning
och utveckling har minskat. Detta har resulterat i överkapacitet och stora
rationaliseringar inom försvarsindustrin. Antalet anställda i sektorn har
halverats under 1990-talet. De västeuropeiska länderna tillsammans har
under 1990-talet investerat mindre än en tredjedel så mycket som USA i
forskning och utveckling. Dessa investeringar har gjorts i en försvars-
industri som varit betydligt mer fragmenterad än den amerikanska. Detta
har lett till ett mindre effektivt resursutnyttjande och bevarande av viss
överkapacitet.
Sammanfattningsvis har det funnits ett starkt tryck på att
omstrukturera och rationalisera försvarsindustrin och på att öka den
internationella samverkan för att göra materielförsörjningen mera
rationell. I USA skedde en omfattande konsolidering av
försvarsindustrin redan i mitten av 1990-talet. I Europa har utvecklingen
gått långsammare och industrin har förlorat i konkurrenskraft.
Under de allra senaste åren har dock försvarsindustriföretagen i
Europa inlett en industriell konsolidering. Tre dominerande
försvarsindustriföre-tag har skapats. Dessa är British Aerospace
Systems (BAe), European Aeronautics, Defence and Space Company
(EADS) samt Thales.
Utvecklingen har även medfört omfattande förändringar i den svenska
försvarsindustrins ägarstruktur. Saab AB har nyligen förvärvat Celsius
AB. Det engelska företaget Alvis Group Plc har förvärvat Hägglunds
Vehicle AB. Det tyska företaget Howaltswerke Deutsche Werft AG har
förvärvat Kockums AB. Det amerikanska företaget United Defense har
förvärvat Bofors Weapon Systems AB. Regeringen har ställt sig bakom
dessa förändringar då de förbättrar förutsättningarna att bibehålla
prioriterad försvarsindustriell förmåga i Sverige och bidrar till ett
ömsesidigt industriellt beroende som ökar försörjningstryggheten i
kristider.
Regeringen har vid flera tidigare tillfällen för riksdagen framhållit den
stora betydelsen av ökat internationellt samarbete för den framtida
materielförsörjningen till svenska försvaret. Regeringen anser att målet
under kalla kriget, att ha en inhemsk oberoende försvarsindustri som
utvecklar och tillverkar utpräglat svenska lösningar, inte längre är vare
sig möjligt att uppnå eller önskvärt med hänsyn till Sveriges intressen
och försvarets behov i det nya säkerhetspolitiska läget.
Sveriges militära alliansfrihet består. Men det ligger i vårt
säkerhetspolitiska intresse att samverka med andra länder om gemensam
säkerhetsfrämjande verksamhet och krishantering. Sådan samverkan kan
behöva ske även med militära medel.
Det är således naturligt att samverka också inom området
materielförsörjning med länder med vilka vi i övrigt har ett nära
säkerhetssamarbete. Därmed fördjupas och stärks banden för säkerhets-
samarbetet samtidigt som bättre förutsättningar skapas för effektiv
operativ samverkan i insatser för krishantering. Vidare kan materiel-
försörjningen göras mer kostnadseffektiv för alla.
Ökat europeiskt samarbete behövs för att bevara en konkurrenskraftig
försvarsindustri i Europa. Detta har betydelse för vår säkerhetspolitiska
handlingsfrihet. Alternativet är ett ensidigt beroende av import från
framförallt USA. En livskraftig europeisk industri har däremot
möjlighet att samarbeta med amerikanska företag på lika villkor och
därmed utveckla den transatlantiska länken.
I dagens föränderliga värld behövs stor flexibilitet i
materielförsörjningen så att den kan utgöra en integrerad del av
Försvarsmaktens förmåga att kunna anpassas till nya hot och risker som
kan uppstå. Denna anpassningsförmåga har av riksdagen givits hög
prioritet. En tryggad materielförsörjning är nödvändig för att
upprätthålla trovärdigheten för Försvarsmaktens förmåga att kunna
anpassas. Regeringen konstaterar att det är ett vitalt säkerhetspolitiskt
intresse för ett militärt alliansfritt land som Sverige att omvärlden har
tilltro till vår anpassningsförmåga. En hög leveranssäkerhet är
följaktligen av största betydelse.
Materielförsörjningen kan tryggas både genom avtalsförpliktelser och
genom etablerandet av ömsesidiga beroenden. Det senare innebär att
samarbetande länder är ömsesidigt beroende av leveranser av
komponenter eller produkter som är producerade i respektive länder.
För att kunna etablera ömsesidiga beroenden krävs att Sverige bevarar
inhemska strategiska kompetenser och en försvarsindustriell kapacitet.
Regeringen har vid flera tillfällen framhållit vikten av särskilda åtgärder
för att kunna göra detta.
Ett framgångsrikt internationellt försvarsmaterielsamarbete och en
tryggad materielförsörjning förutsätter att de deltagande länderna
harmoniserar krav på militär utrustning. En sådan harmonisering är
nödvändig för att samarbetande länder gemensamt skall kunna utveckla
och producera kvalificerad materiel på ett kostnadseffektivt sätt. Till
grund för en sådan harmonisering bör ligga en gemensam analysprocess
för att skapa en gemensam syn på operativa behov.
Ökad interoperabilitet är också av stor betydelse för att olika länders
förband ska kunna samverka i internationella fredsfrämjande insatser.
För deltagande i sådana insatser krävs enligt svensk lag beslut från fall
till fall.
Med utgångspunkt i gemensamma materielkrav kan forskning och
utveckling i högre grad ske gemensamt. Den europeiska försvars-
industrins fragmentering har hittills lett till att kostnader och arbete på
detta område i många fall har duplicerats. Ett internationellt samarbete
skulle kunna leda till ett mera effektivt utnyttjande av de begränsade
resurserna för försvarsindustriell forskning och utveckling.
På exportkontrollområdet kommer varje enskilt industrisamarbete att
fordra ett nära samspel mellan berörda regeringar. Detta samspel är så
utformat att vårt nationella inflytande över exporten kommer att kunna
bibehållas. Export till icke-part sker på grundval av en landlista som
fastställs projekt för projekt i konsensus mellan de regeringar vars
industri deltar. Med de svenska riktlinjerna som grund skall således
Sverige på projektnivå tillsammans med övriga berörda parter avgöra hur
olika nationella avvägningar skall samverka i en gemensam
expertbedömning uttryckt som en landlista för projektet. Härvidlag
bildar EU:s sedan några år tillämpade uppförandekod för vapenexport en
viktig gemensam utgångspunkt för bedömningen av enskilda
destinationer.
Ett effektivt försvarsindustrisamarbete kräver också ett flertal andra
arrangemang. Det krävs bland annat särskilda åtgärder för att säkerställa
ett effektivt industriellt samarbete där nödvändig information kan delges
utan att skyddet av uppgifter som är sekretessbelagda försvagas.
Sammanfattningsvis välkomnar regeringen den försvarsindustriella
förändringsprocess som inletts i Europa. Försvarsindustrins internatio-
nalisering är en förutsättning för att vi skall kunna bevara industri-
kapacitet i Sverige och säkra vår försvarsmakts materielförsörjning med
bibehållande av vår traditionella militära alliansfrihet. Internationellt
samarbete ger också de bästa förutsättningarna för en ekonomiskt
effektiv försvarsindustri, vilket inte minst är viktigt för att tillse att
försvarets resurser räcker så långt som möjligt. Regeringen bedömer
också att europeiskt industrisamarbete kommer att underlätta och
påskynda avvecklingen av den exportdrivande överkapacitet som idag
föreligger i europeisk försvarsindustri. Av såväl säkerhetspolitiska som
försvars- och industripolitiska skäl är det följaktligen av stort värde att
Sverige deltar i den omstrukturering som måste äga rum i Europa.
6 Förhandlingsarbetet
Exekutivkommittén inrättade inledningsvis sex arbetsgrupper, vardera
med en representant för vart och ett av länderna och med uppgift att
behandla ett av följande sex sakområden som angavs i
avsiktsförklaringen den 6 juli 1998: leveranssäkerhet, förfaranden vid
överföring och export, säkerhetsskydd för sekretessbelagd
information, försvarsrelaterad forskning och teknologi, behandling
av teknisk information och harmonisering av militära krav.
Arbetsgrupperna redovisade under våren 1999 sina resultat till
exekutivkommittén som i juli 1999 överlämnade en arbetslägesrapport
till de sex försvarsministrarna.
Därefter har exekutivkommittén, med visst stöd från arbetsgrupperna,
förhandlat om ett samlat ramavtal. I det förslag till ramavtal som
exekutivkommittén enades om under våren 2000 behandlas sju
sakområden. Fem av dem är desamma som angavs i avsiktsförklaringen,
medan två av dem – behandling av teknisk information samt skydd av
kommersiellt känslig information – svarar mot sakområdet behandling
av teknisk information enligt avsiktsförklaringen.
I ramavtalet anges att parterna inom olika sakområden skall utforma
ytterligare internationella instrument. Arbetet med att utforma sådana
har påbörjats av exekutivkommittén, i avvaktan på att ramavtalet skall
träda i kraft. Kommittén har gett berörda arbetsgrupper i uppdrag att
planera för att under år 2001 kunna lämna förslag om sådana instrument.
Regeringen avser att hålla riksdagen informerad om det fortsatta
förhandlingsarbetet.
7
8 Ramavtalet
Ramavtalet består av en ingress och nio delar.
Avtalets del 1 omfattar avtalets syfte och definitioner samt organisation
för att utöva tillsyn över och föreslå utveckling av avtalet. Delarna 2 – 8
omfattar vardera ett av de ovannämnda sju sakområdena. Delen 9
omfattar regler för ikraftträdande, för den fortsatta utvecklingen av
samarbetet och för avtalets upphävande. Avtalet har en bilaga som hänför
sig till delen 4.
Innehållet i ingressen samt avtalets olika delar beskrivs och
kommenteras i det följande (avsnitten 5.1 – 5.10).
8.1 Ingress
I ingressen till avtalet erinras inledningsvis om dels tidigare
gemensamma uttalanden den 9 december 1997 och den 20 april 1998,
dels den gemensamma avsiktsförklaringen den 6 juli 1998. En avsikt
uttalas att underlätta omstrukturering av industrin för att främja en mer
konkurrenskraftig teknologisk och industriell bas för den europeiska
försvarsindustrin och försvarsteknologin. Vidare görs uttalanden om
inriktning och ambitioner inom de olika sakområdena.
Slutligen konstateras dels att avtalet inte kräver någon ändring i
parternas grundlagar, dels att den verksamhet som företas med stöd av
avtalet skall vara förenlig med parternas medlemskap i EU.
8.2 Syfte, definitioner och allmän organisation
Avtalets del 1 Syfte, definitioner och allmän organisation omfattar
artiklarna 1-3.
Artikel 1
I artikeln anges dels som övergripande syfte med avtalet att upprätta ett
ramverk för att underlätta omstrukturering av försvarsindustrin i Europa,
dels syftena med de delar av avtalet som behandlar de olika
sakområdena.
Artikel 2
I artikeln definieras vissa begrepp som används i avtalstexten i övrigt.
Artikel 3
I artikeln anges att en exekutivkommitté skall upprättas med uppgift att
utöva tillsyn över avtalet och att föreslå dels ändringar i avtalet, dels
sådana internationella instrument som anges i eller i övrigt kan hänföras
till avtalet.
8.3 Leveranssäkerhet
Avtalets del 2 Leveranssäkerhet (artiklarna 4-11) syftar i första hand till
att säkerställa materielförsörjningen, såväl i fredstid som i nödläge, kris
eller krig, i den nya situation som uppstår när försvarsindustrin
internationaliseras och transnationella försvarsföretag (TFF) bildas.
Parterna bejakar de ömsesidiga beroenden som skapas till följd av
internationaliseringen, och åtar sig att arbeta vidare med målsättningen
att åstadkomma en obehindrad överföring av försvarsmateriel mellan
sig.
Parterna strävar efter att fördela och bibehålla strategiskt viktiga
tillgångar, kompetenser och verksamheter rättvist och effektivt.
Grundregeln är att industriell kapacitet får fördelas av TFF enligt
kommersiella kriterier. I undantagsfall kan dock parterna bibehålla
strategiskt viktigt verksamhet eller tillgångar på sitt territorium med
hänsyn till den nationella säkerheten. För att trygga parternas intressen
av bl.a. säker materielförsörjning skall samråd ske när större
förändringar blir aktuella till följd av industrins omstrukturering. I
avtalet regleras även under vilka exceptionella omständigheter som en
part har rätt att återskapa nationell strategisk nyckelkapacitet.
Avtalet innehåller åtaganden om leveranssäkerhet mellan parterna som
är avsedda att trygga materielförsörjningen även i en situation av höjd
internationell spänning med ökad efterfrågan på strategiskt viktiga
produkter. Av hänsyn till Sveriges säkerhetspolitiska linje, såsom den
har definierats av riksdagen, har under förhandlingarna särskild
uppmärksamhet ägnats artiklarna 10 och 11. Dessa bestämmelser
innebär att en part som på grund av nödläge, kris eller väpnad konflikt är
i behov av försvarsmaterial som inte finns i industrins lager skall få
förhandla med de andra parterna om understöd från deras egna
försvarsmateriel-förråd, respektive att underlätta transport av begärd
försvarsmateriel.
Även om överenskommelserna enbart avser konsultationer, skulle
leveranser från statliga lager respektive statlig transport av försvars-
materiel för export kunna strida mot neutralitetsbestämmelser i
Haagkonventionerna av år 1907. Parterna har därför enats om att
konsultationerna skall ske med vederbörlig hänsyn tagen till ländernas
internationella åtaganden. Eftersom en neutralitetsförklaring är ett
unilateralt internationellt åtagande har Sverige följaktligen möjlighet att
avböja förslag om åtgärder som skulle strida mot en sådan förklaring.
Artikel 4
Parterna konstaterar att den industriella omstruktureringen troligen
kommer att leda till att nationell försvarsindustrikapacitet överges till
förmån för TFF. Detta innebär att ett ömsesidigt beroende godtas.
Parterna ska därför trygga en säker tillförsel mellan sig. De skall också
tillgodose dels en rättvis och effektiv fördelning mellan sig, dels
underhåll av strategiskt viktiga tillgångar, verksamheter och
kompetenser.
Artikel 5
Parterna konstaterar att en öppen marknad för försvarsmateriel och
försvarsmaterieltjänster är till nytta för samtliga parter. Parterna skall
säkerställa att avtalet inte används för att införa orättvisa
handelsmetoder eller för att diskriminera mellan parternas industrier.
Artikel 6
Parterna åtar sig att inte hindra leveranser till de övriga parterna av
försvarsmateriel eller försvarsmaterieltjänster från deras territorium.
De skall vinnlägga sig om att arbeta vidare mot målsättningen att
åstadkomma en obehindrad överföring av försvarsmateriel och
försvarsmaterieltjänster mellan sig.
Artikel 7
I syfte att trygga materielförsörjningen och andra berättigade intressen
skall parterna samråda om industriella frågor som kan uppkomma med
anledning av omstruktureringen av den europeiska försvarsindustrin.
Samråden skall ske effektivt och inledas i god tid.
Parterna skall därför uppmuntra sina industrier att ge förhands-
information om sin avsikt att bilda ett TFF och om någon markant
förändring har inträffat som kan påverka parternas situation. Med
markant förändring avses t.ex. att ett företag övergår i utländsk kontroll
eller att strategiska nyckelaktiviteter uppges, överförs eller
omlokaliseras. Så snart en part får reda på en sådan avsikt skall övriga
parter underrättas och samråd ske. Om det krävs beslut om fusioner och
förvärv inom försvarsindustrin skall emellertid dessa även i
fortsättningen fattas nationellt.
TFF får på kommersiella grunder besluta om allokeringen av
industrikapacitet. I undantagsfall kan dock parter vilja behålla viss
strategisk nyckelkapacitet samt vissa tillgångar och anläggningar på sitt
territorium. I sådant fall skall berörda parter samråda med varandra och
med TFF.
Artikel 8
Under exceptionella omständigheter kan det finnas krav på att återskapa
nationell strategisk nyckelverksamhet. En sådan exceptionell
omständig-het skulle kunna vara att leveranssäkerheten inte beaktas vid
en industriell omstrukturering. Hela kostnaden för sådant återskapande
skall bäras av de återskapande parterna. Återskapande av anläggningar för
produktion och tillhandahållande av försvarsmaterieltjänster får endast
övervägas med hänsyn till den nationella säkerheten och som en sista
utväg för att återställa den nationella försörjningen med
försvarsmaterial.
Artikel 9
Varje part åtar sig att bistå med prisundersökningar och statlig
kvalitetskontroll, efter framställan av annan part i samband med köp av
försvarsmateriel eller försvarsmaterieltjänster. Sådant samarbete före-
kommer redan idag.
Artikel 10
Om en part begär försvarsmateriel eller försvarsmaterieltjänster i
händelse av nödläge, kris eller väpnad konflikt åtar sig parterna att
omedelbart samråda i en anda av samarbete och med sikte på att
möjliggöra att den begärande parten prioriteras vid beställning eller
omfördelning av tillgång till försvarsmateriel eller försvarsmateriel-
tjänster. Om detta innebär att gällande kontrakt behöver ändras skall
beställaren stå för eventuella extrakostnader. Samma principer skall
tillämpas om en part begär modifiering av befintlig försvarsmateriel.
Samarbetet siktar även på att underlätta, i enlighet med eventuellt
förekommande tillämpliga internationella arrangemang och med
vederbörlig hänsyn till parternas internationella åtaganden, tillförsel av
begärd försvarsmateriel eller relaterade tjänster.
Artikel 11
Vid nödläge, kris eller väpnad konflikt skall parterna samråda med sikte
på att, om så erfordras, tillhandahålla försvarsmateriel, huvudsakligen
mot ersättning, ur varje parts egna förråd. Detta skall ske i enlighet med
förekommande tillämpliga internationella arrangemang dem emellan
och med vederbörlig hänsyn till deras internationella åtaganden.
8.4 Förfaranden vid överföring och export
Avtalets del 3 Förfaranden vid överföring och export (artiklarna 12-18)
fastställer de utförselregler som parterna skall tillämpa på försvars-
industriella produkter som tas fram i gränsöverskridande industri-
samarbete. Reglerna syftar dels till att underlätta överföring av
komponenter, delsystem och färdiga produkter inom ramen för sådana
samarbeten, dels till att bringa all export till icke-part av samarbets-
produkter eller deras komponenter och delsystem under likformig
kontroll oavsett från vilken av parterna exporten verkställs.
Parterna har urskilt flera olika typer av samarbete för vilka delvis olika
förfaranden skall tillämpas. I artiklarna 12-13 behandlas överföring
mellan parterna och export till icke-part av försvarsmateriel som
utvecklats eller framställts inom ramen för ett samarbetsprogram som
initierats av försvarsmakter och som därför bedrivs på grundval av ett
särskilt mellanstatligt avtal.
Vidare behandlas i artiklarna 14-15 överföring mellan parterna och
export till icke-part av försvarsmateriel som utvecklats eller framställts
inom ramen för ett gränsöverskridande samarbete som initierats av
industrin. Det kan t.ex. avse materiel som en eller flera försvarsmakter
definierat ett behov av och som en industrigrupp bestämmer sig för att
försöka vinna ett kontrakt för.
I artikel 16 regleras överföring mellan parterna inom ramen för
underleverantörsrelationer mellan företag, utan anknytning till
övergripande projektavtal. Denna situation uppstår när ett försvars-
industriföretag kommer till slutsatsen att det är effektivare att köpa en
komponent från ett annat företag än att försöka tillverka den själv. Detta
utan att förutse någon djupare roll i projektet för den tilltänkta
underleverantören.
I artikel 17 slutligen behandlas överföring mellan parterna av materiel
som tillverkats nationellt. Som exempel kan anges Bofors 84 mm
granatgevär Carl Gustaf, som utvecklats i Sverige och som av export-
kontrollmyndigheterna anses ha en svensk identitet. Avtalet avser i
första hand gränsöverskridande industrisamarbete, men av skäl som
närmare utvecklas nedan har parterna ansett det lämpligt att även
inkludera vissa bestämmelser om denna kategori av materiel.
Endast de procedurer som hör till respektive parts regelverk för
exportlicenser för försvarsmateriel berörs. I den mån utförsel av
kompo-nenter, delsystem eller produkter berörs av regler i annan
lagstiftning, t.ex. krav på särskild dokumentation enligt tullagstiftning,
påverkas inte dessa skyldigheter.
Artikel 12
Artikeln avser samarbetsprojekt på försvarsmaterielområdet grundat på
särskilt mellanstatligt avtal. Den introducerar det grundläggande
förfaringssätt som överenskommits mellan parterna för att säkra friast
möjliga överföring av komponenter, delsystem och färdiga produkter
mellan ramavtalets samtliga parter: s.k. projektlicenser. En sådan licens
skall ersätta krav på utförseltillstånd i varje enskilt fall för sådan utförsel
som är nödvändig för att genomföra samarbetsprojektet. Projektlicensen
kan även avse utförsel för en annan parts nationella militära bruk, även
om parten i fråga inte deltar i samarbetsprojektet. Utfärdande,
återtagande och upphävande av projektlicenser liksom bestämning av
deras giltighetstid, skall ske enligt respektive parts nationella regel-
system. Projektlicensen avser bara överföring mellan ramavtalets parter
och inte export till icke-part. Det sistnämnda regleras i artikel 13.
Artikel 13
Artikeln avser den typ av samarbetsprojekt grundat på mellanstatligt avtal
som identifierats i artikel 12. Artikel 13 fastlägger det förfaringssätt
som skall tillämpas mellan parterna för att säkra likformig tillstånds-
givning för export till icke-part av en samarbetsprodukt eller dess
komponenter och delsystem, oavsett vilken part som utfärdar export-
licensen.
Enligt moment 2 skall parterna till det mellanstatliga avtalet med
enhällighet fastställa grundläggande principer för export till icke-part av
produkter som sammanhänger med projektet. Överenskommelsen skall
vid behov identifiera olika varianter av en produkt, om olikheter med
avseende på prestanda bedöms medföra olika synsätt vad avser export till
icke-part. Vidare skall överenskommelsen omfatta en hänvisning till en
kontinuerligt uppdaterad sammanställning över gällande internationella
embargobeslut som parterna förbundit sig att följa. De åtaganden som
avses är i första hand embargon beslutade av FN:s säkerhetsråd eller
EU:s ministerråd, men förpliktelser som ingås i andra internationella
fora kan också tillföras denna lista efter enhällig överenskommelse
mellan parterna. Slutligen skall en lista med tillåtna exportdestinationer
fastställas (eller flera om olika varianter av en produkt har
specificerats). Länder som inte återfinns på listan över tillåtna
exportdestinationer och inte heller omfattas av gällande embargobeslut
betraktas som icke behandlade, dvs. varken förbjudna eller tillåtna ur
exportkontroll-synpunkt. Utförsel är möjlig endast till länder uppförda
på listan över tillåtna exportdestinationer.
I moment 3 anger artikeln de procedurer som skall iakttas vid
fastställande eller revidering av listan över tillåtna exportdestinationer.
Moment 3 (a) anger att det är de parter som ingår ett mellanstatligt avtal
som fastställer listan med tillåtna destinationer, således inte samtliga
ramavtalets parter. I texten anges faktorer som redan på förhand bedöms
spela en viktig roll i de samråd som leder fram till listans fastställande.
Här återfinns bl.a. parternas nationella politik på området, EU:s
uppförandekod för vapenexport samt parternas försvarsintressen.
Det förutsätts av parterna att innehållet i den fastställda listan kan
komma att behöva modifieras under den betydande tid som ett projekt
normalt varar. I moment 3 (a) anges att tillägg till listan, på grundval av
förslag från deltagande industrier, skall beslutas med enhällighet och så
tidigt som möjligt. Moment 3 (b) föreskriver ett särskilt samrådsför-
farande för borttagning av en tillåten destination från listan. I detta
avsnitt fastslås att en strykning måste grundas på betydande förändringar
i destinationslandets inre eller yttre förhållanden. När en strykning
föreslagits av någon part skall den genomföras såvida inte inom ramen
för samrådsförfarandet enhällighet uppnås om att bibehålla destinationen
ifråga på listan. Avtalet föreskriver vidare att varje part har rätt att påkalla
ett moratorium för export till den ifrågasatta destinationen under den tid
som samrådsförfarandet pågår. Detta är aktuellt bara om en strykning
begärs i ett sent skede av ett projekt, då produkten färdigut-vecklats och
börjat produceras. Avtalet anger slutligen att frågan om strykning skall
föras upp på ministernivå, om enighet inte kan uppnås på
tjänstemannanivå och sätter upp en tidsgräns om tre månader för hela
samrådsförfarandet.
I moment 4 fastslås att ansvaret för att utfärda en exportlicens i
enlighet med vad som överenskommits i listan över tillåtna destinationer
åvilar den part inom vars jurisdiktion exportkontraktet faller.
Moment 5 fastslår att även de parter som inte ingår i ett
samarbetsprojekt är bundna av den lista över tillåtna destinationer som
upprättas inom ramen för projektet. Detta gör det möjligt även för dessa
länder, som kanske har avvecklat egen produktionskapacitet för den
aktuella samarbetsprodukten, att ha tillgång till produkten på samma
villkor som parter vilka har industri direkt engagerade i projektet,
eftersom man underkastar sig samma exportregler.
Moment 6 innehåller ett åtagande för alla parter att inhämta
slutanvändaråtaganden vid export till tillåtna destinationer, samt att
samråda om eventuell re-export från ett tidigare destinationsland.
Avtalet fastslår att re-export till destinationer som inte återfinns på den
tidigare fastställda listan skall behandlas som tillägg till denna lista. Re-
export fordrar således enighet mellan de berörda parterna.
Moment 7 öppnar för en översyn av redan befintliga
samarbetsprogram för att, om överenskommelse kan nås mellan berörda
parter, bestämmelserna i artiklarna 12 och 13 skall kunna tillämpas även
för dessa.
Artikel 14
Artikeln avser gränsöverskridande samarbetsprojekt som initieras och
drivs av industrin utan stöd av något särskilt mellanstatligt avtal.
Projektet kan ha sin grund i upphandlingsplaner och kravspecifikationer
som utarbetats av försvarsmakterna i en eller flera parter, men den grad
av engagemang från parternas sida som representeras av ett
mellanstatligt avtal föreligger inte.
I moment 2 beskrivs ett förfarande varigenom sådana projekt kan ges
samma behandling i exportkontrollavseende som de projekt som avses i
artiklarna 12-13. Utgångspunkten är att de berörda industrierna själva
önskar en sådan behandling för projektet. På begäran från industrierna
får då berörda parters regeringar överväga om man vill medge detta.
Om berörda regeringar väljer att godkänna samarbetet upprättas ett
avtal av det slag som beskrivs i artiklarna 12-13. Övriga parter
underrättas om projektets ställning och blir därigenom skyldiga att iaktta
bestämmelsen i artikel 13 moment 5 om krav på godkännande för
vidareexport till icke-part.
Artikel 15
Artikeln avser en situation då ett industriellt initiativ är i ett mycket
tidigt stadium av sin utveckling och berörda regeringar därför inte är
beredda att ta ställning till frågan om projektlicens i enlighet med artikel
14. För att underlätta initiativets mognad fram till projekt ges här en
möjlighet att utfärda en begränsad projektlicens uteslutande för
överföringar mellan de samverkande industrierna inom initiativets ram.
Artikel 16
Artikeln avser underleverantörsrelationer mellan industrier som inte
ingår i ett större samarbete av det slag som avses i artiklarna 12 eller 14.
Sådana relationer antas representera företagens val av kostnadseffektiva
produktionslösningar. Parterna har bedömt att sådana lösningar bidrar
till en effektiv europeisk industristruktur och därför är önskvärda att
stödja genom förenklade exportkontrollförfaranden.
I moment 1 förbinder sig parterna att tillämpa förenklade
licensförfaranden för överföringar inom ramen för underleverantörs-
relationer av beskrivet slag. Förenklingarna definieras inte närmare.
Moment 2 uppställer, som en ytterligare förenkling, en presumtion
för bruket av enklare bearbetningsintyg i de fall som omfattas av
artikeln.
Artikel 17
Artikeln avser nationell produktion av försvarsmateriel eller tillhörande
försvarsmaterieltjänster utan inslag av gränsöverskridande samarbete.
Moment 2 innehåller ett åtagande av parterna att effektivisera
nationella licensförfaranden för dessa fall.
Artikel 18
Artikeln avgränsar explicit parternas förpliktelser enligt denna del av
avtalet till att avse exportlicensförfaranden och inte andra typer av krav
som uppställs på aktuella överföringar eller exporttransaktioner med
stöd av nationella bestämmelser. Exempel anges på tänkbara krav.
Parterna överenskommer att i ett senare skede undersöka möjligheterna
att förenkla eller reducera sådana administrativa bestämmelser.
8.5 Säkerhetsskydd för sekretessbelagd information
I avtalets del 4 Säkerhetsskydd för sekretessbelagd information
(artiklarna 19-27) anges regler som syftar till att, utan att äventyra
säkerhetsskyddet för sekretessbelagd information, dels säkerställa att
inga onödiga inskränkningar vidtas vad gäller rörligheten för personal,
information och materiel, dels underlätta tillgången till sådan
information för den som behöver informationen i tjänsten.
Artiklarna 19-20
I artiklarna anges att all sekretessbelagd information som utväxlas
mellan parterna och deras försvarsindustrier skall hanteras enligt
parternas nationella regelverk samt bestämmelserna i denna del av
avtalet och i bilagan till avtalet. Parterna skall dels, inom avtalets
tillämpningsområde, använda de nationella sekretessbeteckningar som
anges i bilagan till avtalet, dels hålla varandra informerade om ändringar
i sina nationella sekretessbeteckningar.
Artiklarna 21-22
I artiklarna ges dels regler för hur säkerhetsklarering av fysiska personer
skall ges och godkännas av parterna, dels regler för säkerhetsklarering
av försvarsindustrins anläggningar.
Artikel 23
I artikeln ges regler för fysiska personers rätt att ta del av
sekretessbelagd information.
Artiklarna 24-26
I artiklarna regleras hur parter får frisläppa, röja eller använda
sekretessbelagd information, hur parter får tillåta att sådan information
frisläpps, röjs eller används, hur sekretessbelagd information skall
överföras mellan parter samt hur part skall ge tillstånd till sådana besök i
anläggningar som ger tillgång till sekretessbelagd information.
Artikel 27
I artikeln anges att berörda parter, i den mån tillämpningen av reglerna i
artiklarna 19-26 kräver ändringar i antingen nationella regelverk eller
sådana allmänna säkerhetsskyddsöverenskommelser mellan parter som
rör industriell säkerhet, skall vidta erforderliga åtgärder.
8.6 Försvarsrelaterad forskning och teknologi
Avtalets del 5 Försvarsrelaterad forskning och teknologi (artiklarna 28-
36) syftar till att harmonisera parternas försvarsrelaterade forsknings-
och teknologiprogram samt att så långt möjligt främja samarbete mellan
parterna på detta område. Parterna eftersträvar också en samordnad
hållning angående framtida behov av teknologi och även samordning i
relationen till leverantörer av försvarsrelaterade forskningstjänster, där
fri konkurrens utgör ett viktigt inslag. Vidare eftersträvas gemensamma
administrativa metoder och förfaranden samt ett gemensamt
förhållnings-sätt i övrigt som tillgodoser intresset av effektivitet och
rationalitet i samarbetet på forskningsområdet.
Artikel 28
I denna bestämmelse åtar sig parterna att ge varandra information om
sina försvarsrelaterade forsknings- och teknologiprogram.
Informations-utbytet skall omfatta strategier och policy samt pågående
och planerade nationella program. Sådan information som en part anser
vara en del av dess avgörande säkerhetsintressen eller som berör en
parts förhållande till tredje part, behöver dock inte lämnas ut. Varje part
skall underrätta övriga parter om vilken slags information som den anser
sig inte behöva lämna. Parterna skall komma överens om formerna för
överföring och utbyte av sådan information som avses i det föregående.
Artikel 29
Här sägs att parterna skall komma överens om vilken teknologi som
behövs för att åstadkomma en samordning av de nationella behoven.
Artikel 30
I artikeln behandlas möjligheten för några av parterna att genomföra
slutna program eller projekt, utan att övriga parter får delta eller ens
måste godkänna att ett sådant samarbete kommer till stånd. Annan parts
deltagande, initialt eller senare, förutsätter samtycke av de ursprungliga
parterna. I fråga om rätten för annan part att använda resultat förutsätts
överenskommelse mellan berörda parter. Parterna åtar sig också att
etablera gemensamma metoder och förfaranden i de frågor som gäller
det praktiska genomförandet av bestämmelserna i denna artikel.
Artikel 31
Artikeln reglerar förhållandet mellan parterna och sådana självständiga
uppdragstagare som kan tilldelas försvarsrelaterade forsknings- och
teknologikontrakt. Uppdragstagare kan vara ett TFF, andra företag på
försvarsindustriområdet eller försvarsrelaterade forskningsinstitutioner.
Av artikeln framgår att parterna skall samordna sitt förhållande till
uppdragstagarna och sin verksamhet gentemot dem i en särskilt överens-
kommen uppförandekod. Beträffande uppförandekoden föreskrivs
samråd mellan parterna och att dessa för en gemensam dialog med
uppdragstagarna för att samordna hanteringen av förslag och, om det är
lämpligt, upprätta gemensamma forsknings- och teknologiprogram.
Strävan skall vara att harmonisera formerna för förhandling, finansiering
och tilldelning av kontrakt.
Artikel 32
Här åtar sig parterna att undersöka hur man skall uppdra åt ett
självständigt organ att vid behov sluta försvarsrelaterade forsknings- och
teknologikontrakt i eget namn samt svara för den administrativa
hanteringen av förekommande program och projekt. Parterna skall också
kunna avsätta särskilda medel till ett sådant organ om det är lämpligt.
Artikel 33
I denna artikel förordas fri konkurrens vad gäller försvarsrelaterade
forsknings- och teknologikontrakt. Det förutsätts att detta uppnås inom
ramen för parternas nationella regler och förfaranden, för svensk del
lagen (1992:1528) om offentlig upphandling med tillhörande följdför-
fattningar. Fri konkurrens behöver dock inte tillämpas i det fall då en
part anser att detta kan skada dess avgörande säkerhetsintressen.
Artikel 34
Artikeln innebär åtagande för parterna att ta fram en gemensam ordning
för att säkerställa att nyttan av de medel som varje part tillskjuter för
finansiering av enskilda samarbetsprojekt väsentligen fördelas efter
insats. Parterna skall därvid försöka uppnå en övergripande industriell
eller annan återbäring utan att kräva detta på varje enskilt projekt.
Artikel 35
Bestämmelsen föreskriver att parterna skall komma överens om en
gemensam policy och gemensamma förfaranden som skall tillämpas i
program- eller projektsamarbetet med tredje part.
Artikel 36
Genom denna bestämmelse åtar sig parterna att ta fram lämpliga
internationella instrument med avseende på artiklarna 28–35. Det
innebär således att de närmare formerna för regleringen av parternas
åtaganden i artiklarna skall läggas fast.
8.7 Behandling av teknisk information
Vid omstrukturering av försvarsindustrin uppstår behov av att kunna
förfoga över vad som i ramavtalet betecknas som teknisk information
genom överföring av denna på olika villkor mellan olika involverade
parter, såväl stater som försvarsindustrier. Av bland annat försvars- och
säkerhetspolitiska skäl finns särskilda nationella restriktioner för sådant
förfogande inom försvarsområdet.
Avtalets del 6 Behandling av teknisk information (artiklarna 37-44) är
avsedd att medverka till en begränsning av nämnda restriktioner och en
harmonisering mellan parterna av behandlingen av teknisk information
för att underlätta omstrukturering och påföljande drift av försvars-
industrin. Principer anges för delgivning, överföring, nyttjande och
ägande av teknisk information hos part eller dess försvarsindustri.
Artikel 37
Enligt denna artikel gäller inte bestämmelserna avseende behandling av
teknisk information, om de strider mot parternas lagar och förordningar
om nationell säkerhet. Vidare innehåller artikeln en bestämmelse om
icke-diskriminering av parternas försvarsindustrier, part får vid sitt
förfogande över teknisk information inte gynna sin egen försvarsindustri
på bekostnad av övriga parters försvarsindustri. Slutligen innehåller
artikeln en bestämmelse som är avsedd att ge utrymme för att överväga
en tillämpning av bestämmelserna i denna del av avtalet även på andra
industriella enheter med rättsligt bindande utformning än sådana som
inryms under definitionen av ett TFF.
Artikel 38
Artikeln behandlar frågan om äganderätten till teknisk information som
framkommer inom ramen för kontrakt tecknade mellan part och
försvarsindustri.
Huvudregeln anges vara att äganderätten skall tillkomma
informationens upphovsman. Med anledning av den medverkan i
tillkomsten av informationen som parter har genom kontrakt med
upphovsmannen, eller i förekommande fall dennes arbetsgivare, anges
att en förutsättning för nämnda huvudregel är att sådana parter erhåller
den nyttjande- och förfoganderätt till informationen de behöver.
Eftersom bildande och omstrukturering av en juridisk person inom
försvarsindustrisektorn ofta erfordrar tillstånd av olika karaktär från en
part och då s.k. partssubstitution i ett kontrakt erfordrar den andra
kontraktspartens samtycke har i denna artikel särskilt betonats att part
inte får utnyttja situationen genom att kräva att få äganderätten till
teknisk information som villkor för positiv behandling av en
tillståndsfråga.
Undantag från ovan angivna huvudregel vad avser äganderätten skall
enligt denna artikel endast få göras när det av något skäl är nödvändigt
för part att förvärva äganderätten. Ett sådant äganderättsförvärv får
endast ske med stöd av lag eller avtal.
I den mån det finns bestämmelser och villkor av rättslig karaktär
såsom lagar, förordningar och anställningsavtal som reglerar
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare anges att ramavtalet
inte avses ändra på sådan reglering.
Artikel 39
Denna artikel rör statligt ägd teknisk information. Den innehåller ett
åtagande för varje part att på visst sätt förfoga över informationen i
förhållande till övriga parter, deras försvarsindustri och ett TFF. Det
anges att ett förfogande enligt artikelns bestämmelser sker under
förutsättning att tredje mans eventuella rätt till den tekniska informa-
tionen inte utgör något hinder.
Artikeln behandlar i (a) ett vederlagsfritt förfogande begränsat till
delgivning av teknisk information i upplysningssyfte för att underlätta
bildande eller omstrukturering av ett TFF och i (b) ett förfogande mot
skäligt vederlag och skäliga villkor i övrigt bestående i upplåtelse av
licens till teknisk information till ett TFF för kommersiellt nyttjande.
Part är dock inte förpliktad att upplåta licenser utan endast att välvilligt
överväga ett sådant förfogande. Av (c) framgår att part i sammanhanget
skall vara beredd att lämna stöd och tekniskt bistånd på skäliga villkor.
Artikel 40
Denna artikel rör teknisk information som ägs av industrin.
Bestämmelserna begränsas till sådan teknisk information som
framkommit inom ramen för kontrakt mellan industrin och en part. De
behandlar parts möjlighet att påverka vad industrin får göra med sin
tekniska information, särskilt med anledning av villkor i kontraktet med
industrin.
Av artikeln framgår att part skall ge tillåtelse till det förfogande över
rätten till teknisk information genom delgivning, licensiering eller
överlåtelse som är nödvändig för industrin för att möjliggöra bildande
eller omstrukturering och drift av ett TFF. Det är endast om rättsliga
hinder föreligger som part ej utan vidare förfogar över, såsom tvingande
lag eller tredje mans rättigheter, som part skall kunna avslå en begäran
om erforderligt tillstånd.
Artikel 41
I artikeln anges att parterna, vid bildandet eller omstruktureringen av ett
TFF, som huvudregel inte skall kräva sådan avgift som påförs vid
nationella försvarskontrakt. Den avgift (på engelska ”levy”) som avses
finns inte i svenska försvarskontrakt. Det närmaste man kan komma är
de royaltyvillkor som vissa försvarskontrakt innehåller. Den stora
skillnaden är dock att den kontraktuella utformningen av dessa
royaltyvillkor är en förhandlingsfråga mellan staten och industrin,
medan den avgift som artikeln behandlar är något som påförs industrin
enligt statliga regelverk i aktuella länder.
Artikel 42
En komplicerande faktor vid den omstrukturering av europeisk
försvarsindustri som ramavtalet är avsett att främja är de olikheter som
förekommer i parternas standardbestämmelser för försvarskontrakt.
Med anledning därav anges i denna artikel att parterna skall arbeta för att
uppnå en överenskommelse om en harmonisering av sådana bestäm-
melser vad avser behandling av teknisk information.
Artikel 43
I artikeln behandlas frågan om regler och procedurer vid hantering av
hemliga försvarsuppfinningar som kan bli föremål för patentskydd eller
liknande. Sverige har ett antal bilaterala avtal som reglerar skyddet av
sekretess och som syftar till att förenkla den internationella hanteringen
av försvarsuppfinningar. Enligt artikeln åtar sig parterna att överväga att
träffa överenskommelser om en harmonisering av aktuella regler och
procedurer. Parterna åtar sig att undanröja eventuella hinder för sådana
överenskommelser.
Artikel 44
I denna artikel förtydligas slutligen att den enligt ramavtalet
överenskomna behandlingen av teknisk information inte får inverka
menligt på tredje mans eller någon parts rättigheter till den tekniska
informationen. Vidare anges att parts lagar och förordningar till skydd
för rikets säkerhet och för exportkontroll samt avtal om s.k.
slutanvändare kan utgöra giltigt skäl för att inte utlämna teknisk
information.
8.8 Harmonisering av militära krav
Avtalets del 7 Harmonisering av militära krav (artiklarna 45 – 49) syftar
främst till att etablera en metod som förbättrar samordningen mellan
parterna för att åstadkomma en harmonisering av militära krav.
Målsättningen är att flera länder skall kunna anskaffa motsvarande
materielsystem till sina förband och därigenom minska anskaffnings-
kostnaderna samt öka interoperabiliteten.
Metoden innebär att parterna genom en gemensam analysprocess
försöker uppnå en samsyn ifråga om framtida operativa behov och
utifrån denna samsyn harmonisera krav på militär utrustning.
Artikel 45
I denna artikel identifierar parterna behovet av att harmonisera de
militära kraven på sina väpnade styrkor. Till detta ändamål skall etableras
en metod och skapas en gemensam analysprocess. I artikeln definieras
närmare vilka steg som ingår i processen.
Artikel 46
I denna artikel identifierar parterna behovet av att samarbeta för att
etablera en långsiktig plan som redovisar en gemensam syn på framtida
operativa behov. Denna plan utgör ett ramverk för en samordnad
planering av materielförsörjning samt inriktning av försvarsrelaterad
forskning och teknikutveckling. I artikelns punkt 2 framgår hur parterna
skall samarbeta och hur de skall genomföra ett regelbundet utbyte av
dokument och information.
Artikel 47
Artikeln pekar på behovet av samarbete så tidigt som möjligt i
kravsättningen fram till och med specificeringen av system varvid ett
regelbundet och omfattande utbyte av dokument och annan relevant
information skall ske. Denna information omfattar målsättningar,
tekniska data, studier, teknikdemonstratorer samt upprättande av
gemensamma krav och specifikationer. Parterna skall identifiera
möjliga samarbetsprojekt inom forskning, utveckling, upphandling och
underhåll, speciellt för underrättelseverksamhet, strategiska transporter
och ledningssystem. Det kan nämnas att dessa områden anses som
bristområden i parternas nuvarande förmåga att effektivt genomföra
internationella fredsbevarande operationer.
Artikel 48
Av artikeln framgår att parterna skall samarbeta för att samordna
processerna för programstyrning och materielförsörjning varvid
metoder utvecklas för att finansiera en organisation med legal status
som kan leda och styra program. Detta för på sikt i riktning mot en ökad
grad av gemensam materielförsörjning.
Artikel 49
I denna artikel åtar sig parterna att upprätta ett särskilt internationellt
rättsligt instrument som reglerar mål och processer för den organisation
som behövs för att genomföra och stödja de uppgifter som anges i
artiklarna 45-48.
8.9 Skydd av kommersiellt känslig information
Mot bakgrund av ändamålet med ramavtalet och det utbyte av
information av bl.a. kommersiellt känslig natur mellan parter och
försvarsindustrier som därmed kommer att ske, har del 8 Skydd av
kommersiellt känslig information (artiklarna 50-54) tillkommit för att
skydda och begränsa spridningen av sådan information.
Artikel 50
I artikeln betonas att det utbyte av information som avses ske i fråga om
leveranssäkerhet enligt avtalets del 2 skall vara föremål för begränsning
när informationen är kommersiellt känslig.
Artikel 51
Denna artikel anger att kommersiellt känslig information skall vara
föremål för vederbörlig sekretess och att part som delger annan part
sådan information skall märka denna på ett sätt som tydliggör
informationens kommersiellt känsliga natur. Det anges vidare att
parterna skall vara beredda att träffa särskilda sekretessavtal med
industrin.
Artikel 52
Här regleras vad en part som mottagit kommersiellt känslig information
från annan part får göra med denna information. Det anges att den part
som lämnat informationen bestämmer hur den får användas samt att
något förfogande därutöver ej får förekomma utan skriftligt tillstånd av
den som lämnat informationen. Spridningen av informationen skall
enligt bestämmelserna begränsas till tjänstemän som har särskilt behov
av informationen i tjänsten och mottagaren skall, såvitt inte annat
framgår, utgå från att informationen lämnats endast i upplysningssyfte.
Artikel 53
Artikeln reglerar tillhandahållandet av sekretesskyddad information och
under vilka förutsättningar sådan information kan lämnas vidare.
Artikel 54
I denna artikel anges de fall då begränsningarna i rätten att förfoga över
kommersiellt känslig information inte gäller.
8.10 Slutbestämmelser
I avtalets del 9 Slutbestämmelser (artiklarna 55 – 60) anges
depositarie för avtalet,
depositariens åligganden,
förutsättningar för avtalets ikraftträdande,
särskilda förutsättningar för exekutivkommitténs verksamhet under
den tid då avtalet har trätt i kraft för vissa men inte alla signatärstater,
förutsättningar för ytterligare staters, utöver signatärstaterna,
anslutning till avtalet,
förutsättningar för dels parternas gemensamma beslut om att upphäva
avtalet, dels en parts beslut att frånträda avtalet,
förutsättningar för parternas beslut om att ändra avtalet samt former
för hur sådana stater som är på väg att ansluta sig till avtalet skall
underrättas om sådana ändringar,
hur parterna skall registrera sina överenskommelser om
administrativa och tekniska detaljer på grundval av avtalet,
former för hur två eller flera parter skall söka lösa tvister om avtalets
tolkning eller tillämpning.
Artikel 55
Enligt artikeln skall avtalet ratificeras, godkännas eller godtas.
Storbritanniens regering är depositarie för avtalet. Avtalet träder i kraft
först för de två första signatärstater som ratificerar/godkänner/godtar
avtalet och därefter för övriga signatärstater i den takt som de
ratificerar/godkänner/godtar avtalet. Exekutivkommitténs uppgifter är i
vissa avseenden begränsade intill dess att avtalet trätt i kraft för samtliga
sex signatärstater, dock längst tre år efter avtalets undertecknande.
Artikel 56
Enligt artikeln får andra europeiska stater än signatärstaterna ansluta sig
till avtalet efter det att avtalet har trätt i kraft för samtliga sex
signatärstater och under förutsättning av enhälligt godkännande av
avtalets parter. Andra medlemsstater i EU får ansöka om att få ansluta
sig, övriga europeiska stater får inbjudas att ansluta sig.
Artikel 57
Enligt artikeln skall avtalets parter, om de enas om att upphäva avtalet,
komma överens om de åtgärder som krävs för att hantera
konsekvenserna av upphävandet. Om en part önskar frånträda avtalet,
skall den tillsammans med övriga parter utreda följderna av frånträdet.
Varken upphävande eller frånträde skall påverka de skyldigheter som
parterna har iklätt sig eller de rättigheter och förmåner som de har
förvärvat enligt avtalet.
Artikel 58
Enligt artikeln får parterna föreslå ändringar i avtalet. En ändring träder i
kraft efter det att den godkänts av samtliga parter.
Artikel 59
Enligt artikeln skall parterna i internationella instrument lägga fast sina
överenskommelser om administrativa och tekniska detaljer i det
samarbete som genomförs på grundval av avtalet.
Artikel 60
Enligt artikeln skall parterna, om en tvist uppstår om tolkning eller
tillämpning av avtalet, söka uppnå en lösning genom samråd eller annan
ömsesidigt godtagbar metod.
9 Godkännande av ramavtalet
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner ramavtalet mellan
Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland om
åtgärder för att underlätta omstrukturering och drift av den europeiska
försvarsindustrin.
Skälen för regeringens förslag: Under det senaste årtiondet har
försvarsindustrin och det sammanhang i vilket den verkar förändrats på
ett genomgripande sätt. Den nya säkerhetspolitiska situationen i Europa
karaktäriseras av ett brett samarbete inom Organisationen för säkerhet
och samarbete i Europa, Euroatlantiska partnerskapsrådet, Partnerskap
för fred och den europeiska unionen. Samarbetet innefattar i hög grad
praktisk samverkan i internationella fredsfrämjande operationer, som
ställer höga krav på interoperabilitet mellan olika nationers militära
materiel.
Samtidigt har kostnaderna för utveckling av nya system inom
försvarsindustrin ökat kraftigt. Försvarsindustrin har blivit alltmer
tekniskt avancerad och beroende av civil kompetens. Anslagen för
materielanskaffning, forskning och utveckling har skurits ned avsevärt i
Europa. Som en följd av dessa förändringar har försvarsindustrin
genomfört omfattande rationaliseringar och inlett samgåenden över de
nationella gränserna.
Regeringen har vid flera tidigare tillfällen för riksdagen framhållit den
stora betydelsen av ökat internationellt samarbete för den framtida
materielförsörjningen till det svenska försvaret. Regeringen redovisade
i prop. 1999/2000:30 följande bedömning rörande internationell
samverkan inom materielområdet:
För att uppnå tillräcklig säkerhet för den framtida materiel- och
kompetensförsörjningen måste förutsättningarna för mellanstatlig
samverkan och ömsesidiga beroenden ytterligare utvecklas och
stödet till svensk försvarsindustris exportansträngningar har
fortsatt stor betydelse.
Ett deltagande i internationell samutveckling från statsmakterna,
myndigheterna och industrin bör åstadkommas för sådana system
som ingår i det framtida försvarets behov eller där sådan
utveckling bidrar till att viktiga kompetensområden kan
upprätthållas inom landet. En förutsättning för detta är att den
svenska försvars-industrin aktivt deltar i en nationell och
internationell om-strukturering. Vidare bör en förändrad
fördelning av affärsrisker åstadkommas genom att industrin i
högre grad än hittills deltar i finansieringen av utvecklingsprojekt.
En ytterligare möjlighet att åstadkomma internationella
gemensamma utvecklingsprojekt är långsiktiga åtaganden mellan
de samutvecklande länderna i kombination med industrins
egensatsning och omstrukturering.
Regeringen anser att det avtal som förhandlats fram överensstämmer väl
med denna inriktning. Det ger i första hand en grund för omstrukturering
och samverkan mellan de sex länderna och industrierna i dem. Det ger i
andra hand en grund för att utvidga samverkan till att omfatta andra
europeiska länder och industrierna i dem. Regeringen anser vidare att
avtalet gynnar Sveriges förutsättningar att bevara och utveckla den
transatlantiska länken.
Sammanfattningsvis anser regeringen att avtalet främjar vitala svenska
säkerhets- och försvarspolitiska intressen.
Leveranssäkerhet
Regeringen bedömer att avtalet väsentligt förbättrar förutsättningarna
för att trygga materielförsörjningen, såväl i fredstid som i nödläge, kris
eller krig. En säker materielförsörjning är nödvändig för att upprätthålla
trovärdigheten för Försvarsmaktens förmåga att kunna anpassas till nya
hot och risker som kan uppstå. För ett militärt alliansfritt land som
Sverige är det ett vitalt säkerhetspolitiskt intresse att omvärlden har
tilltro till vår anpassningsförmåga och därmed till vår förmåga att med
egna resurser försvara vårt land.
Regeringen anser att det är både önskvärt och nödvändigt att våra
materielförsörjningsbehov tryggas genom internationellt samarbete med
länder med vilka vi i övrigt har ett nära säkerhetssamarbete.
Internationellt samarbete och utvecklandet av ömsesidiga beroenden är
förutsättningar för att vi skall kunna bibehålla försvarsindustriell
kompetens på strategiska nyckelområden och kunna säkra vår
försvarsmakts materielförsörjning med bibehållen trovärdighet för vår
säkerhetspolitiska linje.
Avtalet underlättar avsevärt tillskapandet av sådana ömsesidiga
beroenden och ger därmed förbättrade möjligheter för Sverige att kunna
anskaffa nödvändig försvarsmateriel även i ett läge som kräver snabb
resursuppbyggnad. Avtalet innehåller dessutom åtaganden om leverans-
säkerhet som är avsedda att trygga materielförsörjning även i händelse
av höjd internationell spänning och ökad efterfrågan på strategiskt
viktiga produkter.
I förhandlingarna har hänsyn tagits till Sveriges säkerhetspolitiska
linje, såsom den har definierats av riksdagen. Parterna har enats om att
utforma avtalet så att Sverige, om vi så skulle välja, kan förklara sig
neutralt och avböja förslag om åtgärder som skulle strida mot en sådan
förklaring.
Förfaranden vid överföring och export
Reglerna i avtalet om förfaranden vid överföring och export syftar dels
till att underlätta överföring mellan parterna av sådana komponenter,
delsystem och färdiga produkter som tas fram i gränsöverskridande
industrisamarbete, dels till att bringa under likformig kontroll all export
till icke-part av samarbetsprodukter eller dessas komponenter och
delsystem, oavsett från vilken av parterna exporten verkställs.
Avtalet förbättrar parternas möjligheter att mellan sig överföra
försvarsmateriel och försvarsmaterieltjänster och underlättar därigenom
industriell omstrukturering. Industrins effektivitet och internationella
konkurrenskraft främjas, samtidigt som avvecklingen av överkapacitet
påskyndas. Vidare bidrar avtalet till att säkerställa att export av ut-
rustning som framställts i ömsesidigt samarbete handhas på ett ansvarigt
sätt och med respekt för deltagande staters internationella skyldigheter
och åtaganden på exportkontrollområdet, särskilt kriterierna i EU:s
uppförandekod.
Parterna har i exportkontrollavsnittet sökt utforma lösningar som inte
medför nya administrativa hinder och som medger en effektivisering av
europeisk försvarsindustri med utgångspunkt från tekniska och
kommersiella faktorer.
En utgångspunkt har således varit att all fysisk utförsel av
krigsmateriel från respektive part skall kontrolleras genom redan
etablerade nationella regelverk. Parterna har velat undvika krav på
kontrollmyndigheter att tillämpa skilda regelsystem beroende på om
utförseln rör en samarbetsprodukt eller inte.
En annan utgångspunkt har varit att de överenskomna export-
kontrollreglerna kan ge viktiga bidrag till den leveranssäkerhet som
avtalet syftar till att främja, genom att möjliggöra friare överföring av
materiel mellan parterna. Parterna har av denna anledning varit överens
om att avtalet bör ha en sådan verkan att överföringen av samarbets-
produkter till en annan part behandlas lika oavsett om den mottagande
parten är direkt delaktig i industrisamarbetet kring produkten eller inte. I
avsaknad av ett sådant resultat skulle samtliga parter känna sig föranlåtna
att söka delta med egen industri i samtliga samarbetsprojekt för att
tillförsäkra sig bästa möjliga tillgång till samarbetsprodukterna, ett utfall
som sannolikt inte skulle gagna framväxten av en effektiv industri-
struktur. En viktig förutsättning för denna likabehandling av samtliga
parter är att de parter som inte är direkt delaktiga i ett industrisamarbete
förbundit sig att inte vidareexportera materielen till en icke-part utan de
deltagande parternas samtycke.
Även i flera andra avseenden har de gemensamma exportreglernas
utformning bedömts kunna påverka förutsättningarna för framväxten av
en effektiv industristruktur, och hänsyn har tagits till detta i avtalets
utformning. Det har således ansetts viktigt att exportreglerna inte
förutsätter en specifik samarbetsform mellan industriföretag vad avser
ägande, ansvarsrelationer och arbetsfördelning för att friast möjliga
överföring av materiel mellan parterna skall vara aktuell, utan att
reglerna medger många olika former av samarbete. Vidare medför
lösningen med överenskomna landlistor att förutsättningarna för export
till icke-part är desamma oavsett var produktionsverksamheten förlagts.
Det innebär att samarbetande industriföretag får samma besked i
exportfrågor oavsett var de väljer att förlägga olika delverksamheter.
Det är regeringens bedömning att förhandlingsresultatet på det
exportpolitiska området fullt ut är förenligt med det svenska
regelverket. De landlistor som fastställs projektvis utgör
förhandsbesked enligt det svenska regelverket. Förslag till landlistor
kommer att underställas det parlamentariskt sammansatta
Exportkontrollrådet för bedömning. En särskild mekanism har i
ramavtalet överenskommits för att lägga till eller, om försämrade
förhållanden motiverar det, stryka destinationer i tidigare upprättade
listor. All utförsel av materiel från Sverige sker på grundval av licenser
som utfärdas i enlighet med svensk lag. Eftersom befintliga procedurer
används för att hantera export från samarbets-projekt kommer den grad
av offentlig insyn i den förda politiken som råder idag att gälla även
dessa. I första hand ges den insynen genom uppgifter i regeringens årliga
skrivelse till riksdagen och genom den löpande information som
partiernas företrädare i Exportkontrollrådet erhåller.
Vad gäller leveranssäkerheten innehåller ramavtalets artikel 6 en
förpliktelse för parterna att inte lägga hinder i vägen för leveranser från
berörda samarbeten till övriga signatärländer. Denna utfästelse är av stor
vikt för det svenska försvarets materielförsörjning i tider av kris eller
konflikt. De svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport lämnar
utrymme att medge utförsel från Sverige även till ett land som befinner
sig i kris eller krig, om denna utförsel är förknippad med samarbetsavtal,
och är av vikt för att säkra det svenska försvarets behov, och faller under
ett ingånget internationellt avtal.
Regeringen bedömer att den typ av projektlicens som föreskrivs i
avtalets artikel 12 är förenlig med nuvarande svenska regelverk. Lagen
(1992:1300) om krigsmateriel föreskriver (6 §) att krigsmateriel inte
får föras ut ur landet utan tillstånd. Lagen och dess förordning innehåller
inte några närmare anvisningar vad gäller utformning, innehåll eller
giltighetstid för sådana tillstånd. En väl etablerad praxis föreligger enligt
vilken licenser av projektkaraktär redan idag utfärdas, som inte är knutna
till namngivna produkter eller komponenter och som har lång varaktighet
(upp till 5 år). Ett viktigt moment inför utfärdandet av sådana licenser är
att Sverige infordrar slutanvändaråtaganden som svarar mot licensernas
omfattning. Det är således väl förenligt med gällande svenska regelverk
att i enlighet med förpliktelserna i ramavtalet utfärda licenser som avser
all utförsel som sammanhänger med ett noga specificerat projekt.
Av vikt för bibehållandet av ett svenskt inflytande över
samarbetsprojekt som underställs det aktuella ramavtalet är att tillstånd
att delta i ett projekt fordras enligt 8 § lagen (1992:1300) om krigs-
materiel och att ägarförändringar medför krav på förnyat tillstånd enligt
3 § samma lag. Rådande praxis vid denna tillståndsgivning kommer att
iakttas, t.ex. vad gäller att inte medge att ett svenskt försvarsindustri-
företag deltar i projekt med direkt anknytning till kärnvapenutveckling
eller produktion.
Artikel 12 avser även ”tillhörande försvarsmaterieltjänster” så som
denna utförsel kontrolleras enligt respektive parts nationella regelverk.
Kontrollen av försvarsmaterieltjänster utövas enligt gällande svenska
regelverk genom kontroll av utförsel av reservdelar, särskild underhålls-
utrustning, produktions- eller serviceunderlag samt utbildningstjänster.
Avtalet avser endast materiel som utvecklas eller produceras i
samarbete med utländsk industri. Utöver de svenska reglerna kommer
sådan materiel att vara underkastad kontroll också enligt övriga berörda
parters regelverk. En viktig effekt av avtalet är att Sverige på sikt, vid en
framgångsrik försvarsindustriell integration, kommer att erhålla insyn i
och möjlighet att påverka beslut rörande betydande delar av den samlade
försvarsmaterielexporten från Europas ledande producentländer.
Artikel 13 föreskriver bruket av listor över tillåtna
exportdestinationer som instrumentet för en likformig exportkontroll
hos alla sex parter. Landlistor används redan i den svenska
krigsmaterielexportkontrollen, i samband med licensavtal avseende
upplåtelse av tillverkningsrätt till utländsk part, liksom i samband med
samarbetsavtal mellan svensk och utländsk part om tillverkning och
marknadsföring. Dessa samarbets-former regleras i 7-8 §§ i den
svenska krigsmateriellagen. Det finns i dessa sammanhang ett naturligt
behov att i förväg reglera senare export till tredje land, på samma vis
som parterna i det nu aktuella avtalet avser att i förväg ge industrin
tydliga anvisningar om exportmöjligheterna för en produkt.
Det förutsätts att listan över tillåtna exportdestinationer upprättas på
ett tidigt stadium av ett projekt, för att ge deltagande industriföretag
vägledning för sin verksamhet. Grundvalen för parternas diskussion skall
vara ett listförslag från berörda industrier, baserad på deras bedömning
av realistiska avsättningsmarknader för samarbetsprodukten, mot
bakgrund av exempelvis fastställda eller förväntade anskaffningsplaner,
tekniska krav på produkten, samt förväntad konkurrens.
I artikel 13 moment 3 fastslås att skyddet av parternas försvars-
intressen utgör en av de faktorer som skall beaktas vid fastställandet av
tillåtna exportdestinationer. Detta motsvaras i det svenska regelverket av
skrivningen i lagens 1 §, andra stycke, som uttryckligen anger att
försvarsintressen skall beaktas i samband med prövningen av ärenden på
följande sätt: ”tillstånd enligt denna lag får lämnas endast om det finns
säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot
Sveriges utrikespolitik”.
I artikel 13 moment 4 ges tydliga anvisningar om att ansvaret för
utfärdande av en exportlicens åvilar den part inom vars jurisdiktion
exportkontraktet faller. Detta gör det möjligt för samverkande industrier
att inom ramen för ett projekt bestämma att slutsammansättningen av en
produkt skall ske i ett land, men att en partner i ett annat deltagande land
ändå kan fungera som avtalsslutande part gentemot en viss exportkund.
Detta är av betydelse för att industrier inom ramen för ett samarbete
skall kunna utnyttja de relationer som tidigare byggts upp med olika
presumtiva kunder utan att göra avkall på kravet på en effektiv
produktionsstruktur. Eftersom överenskomna exportregler bygger på
tillämpningen av hittillsvarande, territoriellt bundna nationella export-
kontrollregelverk medför den valda lösningen att den fysiska exporten av
en samarbetsprodukt måste verkställas från det land som beviljat
utförseltillståndet, även om det innebär att den färdiga produkten först
måste överföras ”internt” från den part där slutsammansättning sker, till
den part som utfärdar utförseltillståndet. Den interna överföringen
regleras i artikel 12.
Bestämmelsen i artikel 13 moment 3 om möjligheten att stryka länder
från listan över tillåtna destinationer och i moment 4 om utfärdande av
exportlicens på grundval av nationella regler innebär att den lista över
tillåtna exportdestinationer som upprättas för en samarbetsprodukt inte
representerar någon garanti för senare utförseltillstånd gentemot
berörda industrier. Den ordning som beskrivs i ramavtalet motsvarar det
svenska systemet med förhandsbesked till företagen. Beskeden grundas
normalt på en prövning som även innefattar hörande av det
parlamentariskt sammansatta exportkontrollrådet. Förhandsbeskeden har
redan tidigare, när så bedömts ändamålsenligt, kunnat ta formen av
landlistor. I de sammanhang som ramavtalet reglerar blir förfarandet
likartat. Exportkontrollrådet kommer att höras då det är aktuellt att
förhandla om en landlista med andra parter och rådets överväganden
kommer att vara vägledande för det svenska agerandet i förhandlingen på
samma sätt som de är vägledande idag för myndigheten ISP:s utfärdande
av förhandsbesked.
Det generella åtagande som görs i Artikel 13 mom 2 och 5 om strikt
iakttagande av en överenskommen lista av tillåtna exportdestinationer,
jämte åtagandet i mom 6 att inhämta slutanvändaråtaganden vid export
till icke-part, medför att anvisningen i förarbetena till lagen
(1992:1300) om krigsmateriel (prop. 1991/92:174 s. 73-74) att
slutanvändarintyg bör infordras vid varje enskild utförsel får anses vara
uppfyllt på ett sätt som medger förenklade procedurer för kontroll av
överföringar mellan parterna.
Artikel 13 moment 7 öppnar möjligheten att tillämpa avtalet även på
befintliga internationella samarbetsprojekt, om enighet därom kan nås
mellan de berörda parterna. För Sveriges del föreligger endast ett
begränsat antal projekt av denna karaktär.
Artikel 14 berör samarbetsprojekt som initieras av försvarsindustrin.
En möjlighet införs att tillämpa reglerna i artiklarna 12 och 13 även på
sådana projekt. Det kan i detta sammanhang bli aktuellt att från svensk
sida ta ställning till industriprojekt som svensk industri har förut-
sättningar att vara delaktig i, men vars slutprodukt det svenska försvaret
inte har något omedelbart intresse av utan i första hand är avsedd för
andra parters försvarsmakter. Frågan om svensk industris deltagande i
sådana projekt är förenligt med det svenska regelverket kan besvaras på
följande sätt. Redan i 1988 års utförsellag infördes tillståndsplikt för
utveckling av krigsmateriel för annans räkning. Som villkor för tillstånd
krävdes att verksamheten skulle främja en teknisk utveckling som kunde
nyttiggöras för den svenska försvarskraften. I 8 § lagen (1993:1300) om
krigsmateriel vidgades denna tillståndsplikt till att omfatta gemensam
utveckling eller tillverkning av krigsmateriel mellan svensk tillverkande
industri och utländska företag. I lagens förarbeten (jfr prop.
1991/92:174, s. 40) sammankopplas detta nya tillståndskrav med
riktlinjernas anvisning om att "tillstånd till utförsel av krigsmateriel,
eller till annan samverkan med någon i utlandet avseende krigsmateriel,
bör medges endast om sådan utförsel eller samverkan.....bedöms
erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel
eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd". Denna
anvisning påbjuder en utvärdering av varje projekts relevans för
försvaret. Den praxis som utvecklats sedan 1988 innebär att även projekt
som i första hand innebär utveckling för annans räkning medges, om det
kan visas att den bidrar till tryggandet av en långsiktigare svensk
materielförsörjning.
Artikel 16 förutser förenklade licensförfaranden för överföringar
inom ramen för underleverantörsrelationer. Förenklingarna definieras
inte närmare utan parterna är fria att införa sådana förenklingar som är
möjliga inom ramen för respektive nationellt regelverk.
Artikel 16 omfattar också, i moment 2, en presumtion om minimerat
bruk av slutanvändarintyg utfärdade på regeringsnivå i detta sammanhang.
Det existerande svenska regelverket innehåller en stark presumtion för
att slutanvändaråtagande alltid skall inhämtas (jfr prop. 1991/92:174, s.
73). Olika former av slutanvändarintyg har emellertid under åren
utvecklats för olika exportsituationer. Vid export av ett helt
materielsystem eller större delsystem begärs normalt ett fullständigt
slutanvändarintyg av mottagaren. Detta intyg betraktas från svensk sida
som en bindande mellanstatlig förpliktelse för mottagarlandet. Vid
export av mindre komponenter eller insatsvaror i bulk infordras olika
typer av industriintyg med innebörd att vidareexport ej får ske i
obearbetat skick av den svenska komponenten/insatsvaran. Den svenska
delen, integrerad i en utländsk produkt, får sedan exporteras enligt det
landets regler. Förenligheten av detta förfaringssätt med de svenska
riktlinjerna och lagens bestämmelser har, liksom många andra delar av
regelverket, ingående prövats av riksdagens konstitutionsutskott (jfr t.ex.
bet. 1995/96:KU30). Den inriktning som kommer till uttryck i
ramavtalets artikel 16 moment 2 bedöms vara väl förenlig med rådande
svenska regelverk.
Artikel 17 innehåller bestämmelser avseende nationellt producerad
försvarsmateriel. Detta fall inkluderas för att främja leveranssäkerhet
mellan parterna. Parterna har antagit att en försvarsindustriell
omstrukturering kommer att leda till nedläggning av nationell
produktionskapacitet. De produkter som berörs av sådana nedläggningar
måste därefter importeras. Importalternativet behöver inte vara en
samarbetsprodukt utan kan lika gärna vara en nationell produkt med
ursprung i en enskild part. Den utfästelse om effektivisering av
nationella licensförfaranden som återfinns i detta sammanhang bedöms
inte implicera krav på att gå längre än vad respektive nationellt regelverk
medger.
Ingen förpliktelse uppställs i artikel 17 att den exporterande parten
skall avstå från krav på slutanvändarintyg, eftersom det i denna artikel
inte införs några begränsningar för re-export från den importerande
parten. Eftersom överföringar under denna artikel skulle kunna avse
delsystem eller hela system för vilka slutanvändarintyg normalt krävs
under nationella bestämmelser, är det av vikt att möjligheten att avkräva
den importerande parten ett slutanvändarintyg inte har inskränkts.
Artikel 18 förutser ansträngningar att, för de överföringar som
omfattas av avtalet, söka förenkla andra administrativa krav än
exportlicenser. Svensk lagstiftning bedöms inte lägga hinder i vägen för
sådana administrativa förenklingar.
Sammanfattningsvis har regeringen funnit att den överenskommelse
som nåtts på exportkontrollområdet i alla delar är förenlig med lagen
(1992:1300) om krigsmateriel och övriga delar av det svenska
regelverket för exportkontroll.
Övriga sakområden
Avtalet förbättrar parternas möjligheter att anpassa förfarandena för
säkerhetsklarering, överföring av sekretessbelagd information samt
besök, i syfte att underlätta det industriella samarbetet utan att försvaga
skyddet av sekretessbelagda uppgifter.
Som beskrivits i avsnitt 5.5 skall all sekretessbelagd information som
utväxlas mellan parterna eller deras försvarsindustrier med stöd av
avtalet hanteras i enlighet med parternas nationella lagar och
förordningar samt bestämmelserna i avtalet om säkerhetsskydd för
sekretessbelagd information och bilagan till avtalet. Vid förhandlingarna
har Sverige gjort klart att det är de nationella reglerna om handlings-
offentlighet (2 kap. tryckfrihetsförordningen) jämte sekretesslagens
(1980:100) regler som kommer att tillämpas på handlingar som
omfattas av avtalet. På svenskt initiativ har därför i ingressen tagits in ett
konstaterande att avtalet inte kräver någon ändring i grundlag. Reglerna
om utrikessekretess, försvarssekretess och kommersiell sekretess (2
kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap. sekretesslagen) är tillräckliga för att Sverige
skall kunna uppfylla avtalets krav på sekretess.
Regeringen bedömer att avtalet skapar förutsättningar för ett
förbättrat utnyttjande av varje parts begränsade resurser för forskning
och teknologi på försvarsområdet samt ett utvidgat samarbete på detta
område.
Genom avtalet förenklas överföring av teknisk information,
harmoniseras de nationella villkoren för behandling av teknisk
information samt minskas restriktionerna för delgivning och nyttjande
av teknisk information.
Regeringen bedömer att ett framgångsrikt internationellt materiel-
samarbete förutsätter en harmonisering av krav på militär utrustning. En
harmonisering förutsätter i sin tur en gemensam analysprocess, för att
så långt lämpligt kunna skapa samsyn i fråga om operativa behov. I
avtalet ges uttryck för parternas strävan att underlätta en sådan analys
och en därav följande harmonisering av kraven på militär utrustning.
Avsikten är att skapa ett koordinerat underlag för teknisk utveckling,
samt genom en samordning av materielanskaffningen åstadkomma större
volymer som medger en mer kostnadseffektiv produktion. Följaktligen
är harmoniseringen av central betydelse för att över tiden kunna
tillgodose det svenska försvarets behov av utrustning till en lägre
kostnad. Den bidrar även till att öka leveranssäkerheten. På de områden
där man kan enas om gemensamma militära krav kan det vara lämpligt att
samordna investeringar för att ta fram och utveckla gemensamma
produkter.
Harmoniseringen ger dessutom bästa möjligheter för att kunna
samverka så säkert och effektivt som möjligt i internationella
fredsfrämjande insatser. Medverkan i sådana insatser förutsätter enligt
svensk lag beslut från fall till fall.
10
11 Kostnader
Regeringen anser att sådana kostnader som ramavtalet kan medföra för
myndigheterna under Utrikes- och Försvarsdepartementen skall rymmas
inom de beslutade ramarna för femte och sjätte utgiftsområdena.
Prop. 2000/01:49
Bilaga
RAMAVTAL MELLAN REPUBLIKEN FRANKRIKE, REPUBLIKEN
ITALIEN, KONUNGARIKET SPANIEN, FÖRENADE KONUNGARIKET
STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND, KONUNGARIKET SVERIGE
OCH FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND OM ÅTGÄRDER FÖR ATT
UNDERLÄTTA OMSTRUKTURERING OCH DRIFT AV DEN
EUROPEISKA FÖRSVARSINDUSTRIN
Ingress
Republiken Frankrike, Republiken Italien, Konungariket Spanien,
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, Konungariket Sverige
och Förbundsrepubliken Tyskland (nedan kallade parterna),
som erinrar om uttalandet av den 9 december 1997 som undertecknats av
stats- och regeringscheferna i Republiken Frankrike samt regeringscheferna i
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland och Förbundsrepubliken
Tyskland, till vilket regeringscheferna i Republiken Italien, Konungariket Spanien
och Konungariket Sverige har anslutit sig och som syftar till att underlätta
omstruktureringen av den europeiska flyg-, rymd- och försvarselektronikindustrin,
som erinrar om det gemensamma uttalandet av den 20 april 1998 av
Republiken Frankrikes försvarsminister, Republiken Italiens försvarsminister,
Konungariket Spaniens försvarsminister, Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirlands försvarsminister och Förbundsrepubliken Tysklands
försvarsminister, till vilket även Konungariket Sveriges försvarsminister har anslutit
sig,
som erinrar om avsiktsförklaringen av den 6 juli 1998 om åtgärder för att
underlätta omstrukturering av den europeiska försvarsindustrin, undertecknad av
parternas försvarsministrar, med syfte att upprätta ett ramverk för samarbete för
att underlätta omstruktureringen av den europeiska försvarsindustrin,
som konstaterar att det är företagens sak att besluta om bildandet av
transnationella försvarsindustriföretag i enlighet med konkurrensreglerna; som
härvid beaktar att en viss grad av ömsesidigt beroende redan förekommer i
Europa till följd av pågående samarbete kring viktigare försvarsmaterielsystem,
som önskar skapa det politiska och rättsliga regelverk som fordras för att
underlätta omstrukturering av industrin för att främja en mer konkurrenskraftig
och solid teknologisk och industriell bas för den europeiska försvarsindustrin och
försvarsteknologin på världsmarknaden för försvarsmateriel och att på så sätt
bidra till uppbyggnaden av en gemensam europeisk säkerhets- och
försvarspolitik,
som konstaterar att industriell omstrukturering kommer att leda till att
transnationella försvarsindustriföretag bildas och att ömsesidiga beroenden
accepteras; som härvidlag understryker att industriell omstruktu-rering på
försvarsområdet måste ta hänsyn till det imperativ som parternas krav på tryggad
materielförsörjning utgör liksom till en rättvis och effektiv fördelning och
bibehållande av strategiskt viktiga tillgångar, verksamheter och kompetens,
som strävar efter att underlätta överföring av försvarsmateriel och
försvarsmaterieltjänster mellan sig samt utvidga exportsamarbetet och konstaterar
att detta bidrar till att främja industriell omstrukturering och bibehålla industrins
exportförmåga; som önskar säkerställa att export av utrustning framställd i
ömsesidigt samarbete skall handhas på ett ansvarigt sätt under respekterande av
varje deltagande stats internationella skyldigheter och åtaganden på
exportkontrollområdet, särskilt kriterierna i Europeiska unionens uppförandekod,
som önskar anpassa förfarandena för säkerhetsklarering, överföring av
sekretessbelagd information samt besök för att underlätta det industriella
samarbetet utan att försvaga skyddet av sekretessbelagda uppgifter,
som konstaterar behovet av att förbättra utnyttjandet av varje parts
begränsade resurser för forskning och teknologi på försvarsområdet och som
önskar utvidga samarbetet på detta område,
som inser behovet av att - för att möjliggöra att den europeiska
försvarsindustrin fungerar effektivt och omstruktureras - förenkla överföring av
teknisk information, harmonisera de nationella villkoren för behandling av teknisk
information samt minska restriktionerna för delgivning samt nyttjande av teknisk
information,
som konstaterar att europeiska väpnade styrkor måste vara tillräckligt
kvalificerade, vara av tillräcklig storlek och ha tillräcklig beredskap för att möta
framtida krav på flexibilitet, rörlighet, insatsförmåga, uthållighet och
interoperabilitet, även med beaktande av de ytterligare utmaningar och möjligheter
som den framtida utvecklingen på forskningens och teknologins områden öppnar;
som även konstaterar att dessa styrkor måste kunna samverka eller ingå som del i
en koalition i ett brett spektrum av roller med, i synnerhet, en säkerställd
uppbyggnad och effektivitet i ledning, kontroll, samband och understöd,
som på detta område strävar efter att upprätta samråd sinsemellan för att
harmonisera de militära kraven på sina väpnade styrkor och
materielförsörjningssystem genom att samarbeta på ett så tidigt stadium som
möjligt och i definitionen av kravspecifikationerna för vapensystem som skall
utvecklas eller anskaffas,
som konstaterar att detta avtal inte kräver någon ändring i deras
grundlagar,
som konstaterar att verksamhet som företas med stöd av detta avtal skall
vara förenlig med parternas medlemskap i Europeiska unionen och de
skyldigheter och åtaganden som följer av detta, har kommit överens om följande.
Del 1
Syfte, definitioner och allmän organisation
Artikel 1
Detta avtal syftar till att:
(a) upprätta ett ramverk för att underlätta omstruktureringen av
försvarsindustrin i Europa;
(b) säkerställa ett tidigt och effektivt samråd om frågor som uppstår till
följd av omstruktureringen av den försvarsindustriella basen i Europa;
(c) bidra till att säkra tillförseln av försvarsmateriel och
försvarsmaterieltjänster för parterna;
(d) om så bedöms lämpligt närma, förenkla och minska omfattningen av
parternas procedurer i fråga om kontroll av överföring och export av
militär materiel och militär teknologi;
(e) underlätta utbyte av sekretessbelagd information mellan parterna och
mellan deras respektive försvarsindustri med iakttagande av
föreskrifter om säkerhetsskydd som inte äventyrar säkerhets-skyddet
för sådan sekretessbelagd information;
(f) främja samordning av gemensam forskningsverksamhet i syfte att
bredda kunskapsbasen och därigenom främja teknologiutveckling och
teknisk förnyelse;
(g) fastställa principerna för delgivning, överföring, nyttjande och ägande
av teknisk information för att underlätta omstrukturering och
påföljande drift av parternas försvarsindustrier;
(h) främja harmonisering av de militära krav som definieras av parternas
väpnade styrkor.
Artikel 2
I detta avtal avses med
(a) samarbetsprogram på försvarsmaterielområdet: gemensam
verksamhet som bland annat innefattar studier, bedömning,
utvärdering, forskning, design, utveckling, framtagande av prototyper,
produktion, förbättring, modifiering, underhåll, reparation och andra
tjänster efter det att designen avslutats som genomförs med stöd av ett
internationellt avtal eller en uppgörelse mellan två eller flera parter i
syfte att anskaffa försvarsmateriel och/eller försvarsmaterieltjänster.
Vad gäller del 3 i detta avtal (förfaranden vid överföring och export)
avser definitionen endast verksamheter som är belagda med krav på
exportlicens.
(b) sekretessbelagd information: uppgifter (nämligen kunskaper som
kan överföras i någon form) eller materiel som kräver skydd mot
otillåten delgivning, vilka har åsatts sekretessbeteckning.
(c) mottagare: kontraktstagare, anläggning eller annan enhet som mottar
materialet från överlåtaren för vidare sammansättning, användning,
vidareförädling eller annat ändamål. Termen innefattar inte
transportörer eller mellanhänder.
(d) överlåtare: person eller enhet som är ansvarig för att tillhandahålla
mottagaren material.
(e) försvarsmateriel: vapen, vapensystem, ammunition och sprängmedel,
flygplan, fartyg, fordon, farkost eller annan krigsmateriel och däri
ingående delar eller komponenter med tillhörande dokument.
(f) försvarsmaterieltjänst: tjänst, test, inspektion, underhåll och
reparation samt tjänst efter det att designen avslutats, utbildning,
tekniskt eller annat stöd, inklusive tillhandahållandet av teknisk
information som särskilt ingår i tillhandahållandet av försvarsmateriel.
(g) dokument: dokumenterad information oberoende av fysisk form eller
beskaffenhet, bland annat skrivet och tryckt material (däribland
skrivelser, ritningar och planer), medier för elektronisk lagring (bland
annat hårddiskar, disketter, chips, magnetband, CD), fotografier och
videoinspelningar samt optisk eller elektronisk återgivning av sådana.
(h) export: förflyttning av försvarsmateriel och försvarsmateriel-tjänster
från en part till en icke-part.
(i) anläggning: installation, fabrik, laboratorium, kontor, universitet eller
utbildningsanstalt eller företag (med tillhörande lagerlokaler,
lagerområden, nyttigheter och beståndsdelar som ingår i dessa på
grund av sin funktion eller lokalisering) samt offentlig myndighet eller
enhet.
(j) material: föremål eller ämnen från vilka information kan hämtas;
termen omfattar dokument, utrustning, vapen eller komponenter.
(k) nationell säkerhetsskyddsmyndighet / verkställande säkerhets-
skyddsmyndighet (NSM/VSM): officiell myndighet eller enhet som av
en part har utsetts att ansvara för samordning samt genomföra nationell
industriell säkerhetsskyddspolicy.
(l) säkerhetsskyddsansvarig: person som utsetts av en NSM/VSM att
tillse att industriella säkerhetsskyddsföreskrifter tillämpas i en offentlig
anläggning eller i en leverantörs lokaler.
(m) teknisk information: upptagen eller dokumenterad information av
vetenskaplig eller teknisk art, oberoende av dess format, dokumentära
kännetecken eller annat framställningssätt. Informationen kan innefatta,
men är inte begränsad till, något av följande: data från experiment och
tester, specifikationer, ritningar och ritningsprocesser, uppfinningar och
upptäckter oberoende av om de kan patenteras eller på annat sätt
skyddas i lag, tekniska beskrivningar och andra verk av teknisk natur,
kretslayout / maskteknik, tekniskt dataunderlag och
tillverkningsdataunderlag, know-how och affärshemligheter och
information hänförlig till industriell teknik. Den tekniska informationen
kan presenteras i form av dokument, bildreproduktioner, ritningar och
grafiskt framställningssätt, inspelningar på disk och film (magnetiska,
optiska sådana samt laser), mjukvara i både programform och som
databas och utskrifter av dataminne eller data som sparats i hårdminne
eller i vilken annan form som helst.
(n) överföring: förflyttning av försvarsmateriel och försvarsmateriel-
tjänster mellan parterna.
(o) transnationellt försvarsföretag (TFF): bolag, industriföretag eller
annan juridisk person som består av delar av försvarsindustrier från två
eller flera parter, eller som har tillgångar inom två eller flera parters
territorium, som tillverkar eller tillhandahåller försvarsmateriel och
försvarsmaterieltjänster. Termen omfattar samriskföretag bildade
genom rättsligt bindande överenskom-melser av sådant slag som kan
godtas av parterna. Termen omfattar även tillgångar som tillverkar eller
tillhandahåller försvarsmateriel och försvarsmaterieltjänster belägna
inom parternas territorier och som står under kontroll av ett sådant
bolag, ett industriföretag eller en annan juridisk person eller
samriskföretag. Det föreligger kontroll - i den mening som sådan
definieras i Europeiska gemenskapens regler om koncentrationer - om
rättigheterna, kontrakten eller andra medel, ensamma eller tillsammans,
ger förmågan att utöva ett avgörande inflytande på användningen av
dessa tillgångar.
Artikel 3
1. Parterna skall upprätta en exekutivkommitté. I den skall ingå en
företrädare för varje part, vilken får biträdas av annan personal i mån av behov.
2. Exekutivkommittén skall ansvara för följande uppgifter:
(a) att utöva översyn på verkställande nivå över detta avtal, övervaka dess
ändamålsenlighet och avge en årlig rapport till parterna,
(b) att föreslå parterna ändringar i detta avtal,
(c) att lämna förslag till ytterligare internationella instrument hänförliga till
detta avtal.
3. Exekutivkommittén skall fatta sina beslut i enhällighet mellan parterna.
4. Exekutivkommittén skall sammanträda så ofta som behövs för att effektivt
kunna utföra sina åligganden eller på begäran av en medlem. Den skall anta sin
egen arbetsordning och får upprätta nödvändiga underorgan.
Del 2
Leveranssäkerhet
Artikel 4
1. Parterna konstaterar att den industriella omstruktureringen troligen
kommer att leda till att transnationella försvarsföretag (TFF) bildas och att
nationell industriell kapacitet möjligen överges och därigenom till att ömsesidigt
beroende godtas. Parterna skall därför vidta åtgärder för att trygga en säker
tillförsel till ömsesidig nytta för alla parter samt tillgodose en rättvis och effektiv
fördelning och underhåll av strategiskt viktiga tillgångar, verksamheter och
kompetenser. Dessa åtgärder skall grundas på kravet att förhandsinformation
skall lämnas och samråd ske samt på tillämpning av nationella bestämmelser som,
om så är nödvändigt, skall ha anpassats.
2. Parterna får införa sina krav, bland annat i rättsligt bindande
överenskommelser, kontrakt eller optionslicenser som skall ingås med
försvarsföretag på en rättvis och skälig grund.
3. Ytterligare åtgärder kan innefatta framtagande av gemen-samma
instrument och harmonisering av nationella bestämmelser.
Artikel 5
Parterna konstaterar att en öppen marknad för försvarsmateriel och
försvarsmaterieltjänster dem emellan kommer att vara till nytta för dem. Parterna
skall säkerställa att ingenting som görs med stöd av detta avtal föranleder
orättvisa handelsmetoder eller diskriminering mellan parternas industrier.
Artikel 6
1. Parterna skall inte hindra leveranser till de övriga parterna av
försvarsmateriel och försvarsmaterieltjänster som framställts, monterats eller
underhållits inom deras territorier. Härvid skall reglerna i del 3 i detta avtal följas.
2. De skall vinnlägga sig om att ytterligare förenkla och harmonisera
sina gällande bestämmelser och förfaranden med målsättningen att åstadkomma
en obehindrad överföring av försvarsmateriel och försvars-materieltjänster
sinsemellan.
Artikel 7
1. I syfte att trygga tillförseln av försvarsmateriel och andra
berättigade intressen, för de parter på vilkas territorier de företag är belägna som
berörs av omstruktureringen och för de företag som tillhör andra parter som är
beroende av dessa företag för sin försörjning med försvarsmateriel och
försvarsmaterieltjänster, skall parterna samråda på ett effektivt sätt och i god tid
om industriella frågor som kan uppkomma med anledning av omstruktureringen av
den europeiska försvarsindustrin.
2. För att så snart som möjligt inleda detta samråd skall parterna
uppmuntra sina industriföretag att i förväg informera dem om sin avsikt att bilda
ett TFF och om någon markant förändring har inträffat som kan inverka på
parternas situation. Med termen markant förändring avses exempelvis att ett
företag övergår i direkt eller indirekt utländsk kontroll eller att strategiska
nyckelaktiviteter helt eller delvis uppges, överförs eller omlokaliseras. Så snart en
part får reda på en avsikt i denna riktning, skall den underrätta övriga berörda
parter. Under alla förhållanden har de övriga parterna rätt att ge uttryck för skälig
oro till de berörda parterna, vilka skall pröva dem efter sakliga hänsyn i en
undersökning i enlighet med nationellt gällande bestämmelser. Samrådet kan
behöva vara avslutat inom en viss tid i enlighet med nationella lagar och
förfaranden. Icke desto mindre skall, där så är tillämpligt, beslut om fusioner och
förvärv av försvarsföretag även fortsättningsvis fattas av de enskilda parterna om
transaktionen måste göras till föremål för prövning i enlighet med en parts
nationella lagar och bestämmelser.
3. Parterna är överens om att TFF får använda sitt kommersiella
omdöme för att fördela industriell kapacitet enligt ekonomiska kriterier. Parterna
kan dock i undantagsfall vilja förbehålla sig viss angiven strategisk
nyckelverksamhet samt vissa tillgångar och anläggningar inom sitt territorium med
omsorg om sin nationella säkerhet. Därför skall de parter på vilkas territorier
sådan verksamhet, sådan egendom eller sådana anläggningar befinner sig samråda
med varandra och med TFF för att fastställa sina krav i detta hänseende. Parterna
skall bekräfta dessa krav genom härför lämpliga överenskommelser med TFF på
en rättvis och skälig grund.
Artikel 8
1. Parterna konstaterar att det, med avseende på viss försvarsmateriel
och vissa försvarsmaterieltjänster, som är av avgörande betydelse, under vissa
exceptionella omständigheter kan finnas krav på att återskapa nationell strategisk
nyckelverksamhet. Parterna skall genomföra sådant återskapande i en anda av
samarbete med näringslivet. Hela kostnaden för återskapandet skall bäras av de
berörda parterna. Den part som kräver sådant återskapande skall ingå de avtal
som behövs med de berörda försvarsföretagen på rättvis och skälig grund.
2. Parterna skall ha rätt att överväga åtgärder för återskapande av
anläggningar för produktion av försvarsmateriel och tillhandahållande av
försvarsmaterieltjänster endast med hänsyn till sin nationella säkerhet. Sådana
åtgärder får endast vidtas som en sista utväg för att återställa försörjningen med
försvarsmateriel och får inte utnyttjas för att undergräva parternas nationella lagar
och politik i fråga om ickespridning och krigsmaterielexport.
Artikel 9
Varje part åtar sig att på begäran bistå annan part med prisundersökningar och
statlig kvalitetskontroll, efter framställning i samband med köp av försvarsmateriel
eller försvarsmaterieltjänster, i enlighet med internationella avtal eller arrangemang
som redan är tillämpliga eller skall träffas mellan dem eller, om sådana avtal eller
arrangemang saknas, nationella bestämmelser.
Artikel 10
1. Parterna är överens om att prioritering av leveranser av
försvarsmateriel och försvarsmaterieltjänster i fredstid skall ske i former som
gjorts upp enligt gängse handelssed. Parter som gemensamt förvärvar
försvarsmateriel och försvarsmaterieltjänster skall samråda i en anda av
samarbete för att komma överens om ömsesidigt tillfredsställande leveransplaner
för att motsvara deras krav, varvid hänsyn även skall tas till företagets långsiktiga
livskraft och intressen.
2. Om en part begär försvarsmateriel eller försvarsmateriel-tjänster i
fall av nödläge, kris eller väpnad konflikt, skall parterna omedelbart samråda på
lämplig nivå i en anda av samarbete med sikte på att
(a) möjliggöra att den begärande parten erhåller prioritet vid beställning
av, eller omfördelning av tillgång till, försvarsmateriel och
försvarsmaterieltjänster; i praktiken kan detta medföra att gällande
kontrakt behöver ändras; följaktligen skall den part som begär denna
hjälp ersätta den andra parten eller företaget för eventuella extra
kostnader,
(b) möjliggöra att den begärande parten erhåller prioritet om förefintlig
försvarsmateriel snabbt behöver ändras för nya uppgifter; den part
som begär dessa ändringar skall ersätta den andra parten eller
företaget för eventuella extra kostnader,
(c) underlätta, i enlighet med eventuellt förekommande tillämpliga
internationella uppgörelser mellan parterna och med vederbörlig
hänsyn till deras internationella åtaganden, tillförsel vid läglig tidpunkt
av efterfrågad försvarsmateriel och försvarsmateriel-tjänster till den
begärande parten.
Artikel 11
1. Vid nödläge, krisläge eller väpnad konflikt skall parterna, i enlighet
med eventuellt förekommande tillämpliga internationella uppgörelser dem emellan
och med vederbörlig hänsyn till deras internationella åtaganden, samråda med
sikte på att, om så erfordras, tillhandahålla försvarsmateriel, huvudsakligen mot
ersättning, från varje parts egna förråd.
2. Parterna skall söka komma överens, i den mån det är möjligt och
lämpligt, om förfaringssätt för överföring eller lån av detta slag sinsemellan av
försvarsmateriel från sina egna förråd.
Del 3
Förfaranden vid överföring och export
Artikel 12
1. I denna artikel behandlas överföring mellan parterna av
försvarsmateriel och tillhörande försvarsmaterieltjänster inom ramen för ett
samarbetsprogram på försvarsmaterielområdet.
2. Projektlicenser skall utgöra det nödvändiga utförseltillståndet, om
ett sådant erfordras i en parts nationella bestämmelser, i de fall överföringen är
nödvändig för att genomföra programmet eller om den är avsedd för en parts
nationella militära bruk.
3. En projektlicens skall ha den verkan att den under sin giltighetstid
ersätter kravet på tillstånd i varje enskilt fall för överföring av ifrågavarande
försvarsmateriel och tillhörande försvarsmaterieltjänster till de destinationer som
anges i licensen.
4. Regler om utfärdande, återtagande och upphävande av
projektlicenser skall bestämmas av respektive part, med beaktande av deras
åtaganden enligt detta avtal.
Artikel 13
1. I denna artikel behandlas export till en icke-part av försvarsmateriel
och tillhörande försvarsmaterieltjänster som utvecklats eller framställts inom ramen
för ett samarbetsprogram på försvarsmateriel-området i enlighet med artikel 12.
2. Parter som genomför ett samarbetsprogram på
försvarsmaterielområdet skall komma överens om grundläggande principer för
export till tredje land från programmet, samt procedurer för sådana exportbeslut.
För varje program skall de deltagande parterna i detta avseende enhälligt
bestämma följande:
(a) Den aktuella försvarsmaterielens egenskaper. Dessa kan avse slutliga
specifikationer eller innehålla bestämmelser om begränsningar
beträffande vissa funktioner. Egenskaperna skall, om så erfordras,
omfatta överenskomna restriktioner som skall tillämpas i fråga om
funktion, underhåll eller reparation med avseende på export till skilda
destinationer. Egenskaperna skall uppdateras för att ta i beaktande
tekniska förbättringar av produkten som framställts inom programmets
ram.
(b) Tillåtna exportdestinationer, som fastställs och revideras i enlighet med
förfarandet som beskrivs under punkt 3 i denna artikel.
(c) Hänvisningar till embargon. Dessa hänvisningar skall automatiskt hållas
aktuella i ljuset av alla tillägg, eller förändringar i relevanta resolutioner i
Förenta Nationerna respektive beslut i Europeiska unionen. Andra
internationella embargon kan tillföras genom enhälligt beslut.
3. Fastställande och revidering av tillåtna exportdestinationer skall
genomföras i enlighet med nedanstående förfaranden och principer:
(a) Parterna i ett samarbetsprogram på försvarsmaterielområdet ansvarar
för fastställande av tillåtna exportdestinationer och senare tillägg. Dessa
beslut skall fattas enhälligt efter samråd. Samråden skall beakta bland
annat parternas nationella politik på exportkontrollområdet,
uppfyllandet av deras internationella åtaganden inklusive kriterierna i
EU:s uppförandekod, samt skyddet av parternas försvarsintressen
inklusive bevarandet av en stark och konkurrenskraftig europeisk
försvarsindustriell bas. Om, i ett senare skede, industrin önskar få till
stånd tillägg av en destination, bör dess företrädare så tidigt som
möjligt ta upp frågan med berörda parter så att det förfaringssätt som
anges i denna artikel kan utnyttjas.
(b) En tillåten exportdestination får strykas endast vid betydande
förändringar av dess interna förhållanden, till exempel fullt inbördeskrig
eller en allvarlig försämring av läget för de mänskliga rättigheterna, eller
om landets uppträdande blir ett hot mot regional eller internationell
fred, säkerhet och stabilitet, exempelvis till följd av aggression eller hot
om aggression mot andra nationer. Om de parter som deltar i
programmet inte kan uppnå enhällighet om strykning av en tillåten
exportdestination på tjänstemannanivå, skall frågan föras upp på
ministernivå för avgörande. Detta förfarande bör inte ta mer än tre
månader i anspråk, räknat från den tidpunkt då strykning av den
tillåtna exportdestinationen först föreslogs. Varje part som deltar i
programmet har rätt att påkalla ett moratorium för export av
produkten till den ifrågasatta destinationen under den tid som
förfarandet pågår. Vid utgången av denna tidsperiod skall
destinationen strykas från tillåtna exportdestinationer, såvida inte
enighet har uppnåtts om att låta den stå kvar.
4. När överenskommelse har nåtts om de principer för exporten som
nämns i punkt 2, ligger ansvaret för utfärdande av en exportlicens för de tillåtna
exportdestinationerna hos den part inom vars jurisdiktion exportkontraktet faller.
5. Parter som inte deltar i ett samarbetsprogram på
försvarsmaterielområdet skall erhålla godkännande av de deltagande parterna i
detta program innan den beviljar någon vidareexport till icke-part av
försvarsmateriel som framställts inom ramen för programmet.
6. Parterna skall förbinda sig att inhämta slutanvändaråtaganden vid
export av försvarsmateriel till tillåtna destinationer och att samråda med de
berörda parterna om en begäran avseende re-export mottages. Om den tänkta
re-exportdestinationen inte återfinns bland tillåtna export-destinationer, skall de
förfaranden som definieras i paragraf 13.3(a) tillämpas för sådant samråd.
7. Parterna skall även förbinda sig att från fall till fall se över gällande
avtal eller uppgörelser om samarbetsprogram på försvarsmateriel-området och
sådana åtaganden som hänför sig till pågående samarbets-program i syfte att, där
så är möjligt, komma överens om att på dessa program tillämpa de principer och
förfaranden som beskrivs i artikel 12 och i denna artikel.
Artikel 14
1. I denna artikel behandlas överföring och export som hänför sig till
ett program som har genomförts i samarbete mellan tillverkare inom två eller flera
parters jurisdiktion.
2. När TFF eller andra försvarsindustriföretag inom två eller flera
parters territorium genomför ett program för utveckling eller framställning av
försvarsmateriel som inte överenskommits på regeringsnivå, kan de av sina
behöriga nationella myndigheter begära godkännande av att programmet
behandlas i enlighet med de förfaranden som beskrivs i artiklarna 12 och 13.
3. Om alla berörda parter lämnar sitt godkännande, kan de
förfaranden som beskrivs i artikel 12 och artikel 13.2-4 och 13.6 fullt ut tillämpas
på programmet i fråga. De berörda parterna skall underrätta de övriga parterna
om den ställning som programmet erhållit till följd av godkännandet. De
sistnämnda parterna skall då vara skyldiga att tillämpa bestämmelserna i artikel
13.5.
Artikel 15
Då ett industriellt samarbetsprojekt är i ett tidigt utvecklingsskede kan tillstånd
medges för överföring mellan parterna uteslutande för de medverkande företagens
användning på grundval av projektlicenser som utfärdas av respektive part.
Artikel 16
1. Parterna förbinder sig att tillämpa förenklade licensförfaranden för
överföringar som inte ligger inom ramen för ett mellanstatligt eller godkänt
industriellt samarbetsprogram, med avseende på komponenter eller delsystem
som tillverkas inom ramen för underleverantörsrelationer mellan företag belägna
inom parternas territorier.
2. Med avseende på överföringen av komponenter skall parterna
minimera bruket av krav på slutanvändarintyg och internationella importcertifikat
utfärdade på regeringsnivå, till förmån för, där så är möjligt, bearbetningsintyg
utfärdade av företag.
Artikel 17
1. I denna artikel behandlas överföring mellan parter av
försvarsmateriel och tillhörande försvarsmaterieltjänster som tillverkas nationellt
och som inte faller inom ramen för artikel 12 eller artiklarna 13 till 16.
2. Som ett bidrag till leveranssäkerhet skall parterna efter bästa
förmåga effektivisera nationella licensförfaranden vad avser sådana överföringar
av försvarsmateriel med tillhörande försvarsmaterieltjänster till en annan part.
Artikel 18
Beviljandet av en projektlicens medför inte befrielse från andra tillämpliga
bestämmelser, såsom regler för transitering eller krav på tulldokumentation, för
därmed sammanhängande överföring av försvarsmateriel mellan parter. Parterna
är överens om att undersöka möjligheten att förenkla eller reducera administrativa
bestämmelser för överföringar som omfattas av detta avtal.
Del 4
Säkerhetsskydd för sekretessbelagd information
Artikel 19
All sekretessbelagd information som utväxlas mellan parterna eller deras
försvarsindustrier med stöd av detta avtal skall hanteras i enlighet med parternas
nationella lagar och förordningar samt bestämmelserna i denna del och bilagan till
detta avtal. Utan att äventyra säkerhetsskyddet för sekretessbelagd information
skall parterna säkerställa att inga onödiga inskränkningar vidtas vad gäller
rörligheten för personal, information och materiel, och underlätta tillgången med
beaktande av principen att endast den som har behov av informationen i tjänsten
skall få del av den.
Artikel 20
1. För de ändamål som avses i detta avtal skall parterna använda de
nationella sekretessbeteckningar och deras motsvarigheter vilka framgår av tablån
i bilagan om säkerhetsskydd för sekretessbelagd information.
2. När en part ändrar sina nationella sekretessbeteckningar, skall den
meddela de övriga parterna så snart som möjligt.
Artikel 21
1. Personer som behöver ta del av sekretessbelagd information på
nivån HEMLIG/CONFIDENTIAL eller däröver skall ha erforderlig
säkerhetsklarering. Klareringsförfarandet skall ske i överensstämmelse med
nationella lagar och/eller bestämmelser. Om säkerhetsklarering utfärdad av en
part ges till en annan parts medborgare, skall den senare parten snarast
underrättas.
2. Säkerhetsklareringar avseende sådana av parternas medborgare
som är bosatta i sitt hemland och vilka behöver ta del av sekretessbelagd
information skall genomföras av behörig NSM/VSM i det landet.
3. Säkerhetsklareringar avseende sådana av parternas medborgare
vilka är lagligen bosatta i en annan parts land och vilka söker arbete där skall
emellertid genomföras av den behöriga säkerhetsskydds-myndigheten i det landet,
vilken vid behov kan göra förfrågningar till annat land och meddela det land vari
personen är medborgare.
4. En säkerhetsklarering som gjorts av en NSM/VSM skall
godkännas av de övriga parternas NSM/VSM vid anställning vilken medför
tillgång till sekretessbelagd information i ett företag i deras land.
Artikel 22
Säkerhetsklareringen av TFF och andra försvarsindustriföretags anläggningar
(säkerhetsklarering av anläggningar) skall genomföras i enlighet med nationella
säkerhetsskyddsbestämmelser och krav hos den part där anläggningen befinner
sig. Vid behov skall samråd mellan parterna övervägas.
Artikel 23
1. I denna artikel behandlas fysiska personers rätt att ta del av
sekretessbelagd information.
2. Rätt att ta del av sekretessbelagd information enligt detta avtal skall
vara förbehållen personer som har behov av informationen i tjänsten och vilka har
genomgått säkerhetsklarering för den sekretessnivå som motsvarar informationens
sekretessgrad.
3. Rätt att ta del av sekretessbelagd information skall begäras hos de
behöriga myndigheterna i den part där det är nödvändigt att ha tillgång till
sekretessbelagd information.
4. Tillstånd att ta del av sekretessbelagd information betecknad
antingen HEMLIG/CONFIDENTIAL eller HEMLIG/SECRET vad gäller en
person som är medborgare endast i en part kan ges utan ursprungspartens
förhandstillstånd.
5. Rätt att ta del av sekretessbelagd information betecknad
HEMLIG/CONFIDENTIAL eller HEMLIG/SECRET vad gäller en person som
är medborgare både i en part och i en annan medlemsstat i Europeiska unionen
skall beviljas utan ursprungspartens förhandstillstånd. Vad gäller rätt att ta del av
sekretessbelagd information som inte täcks av denna punkt skall tillämpas det
samrådsförfarande som anges i bilagan om säkerhetsskydd för sekretessbelagd
information.
6. För beviljande av rätt att ta del av sekretessbelagd information
betecknad HEMLIG/CONFIDENTIAL eller HEMLIG/SECRET vad gäller en
person som inte är medborgare i en part gäller krav på förhandssamråd med
ursprungsparten. Samrådsförfarandet avseende sådana personer skall ske på det
sätt som anges i bilagan om säkerhetsskydd för sekretessbelagd information.
7. För att förenkla tillgång till sådan sekretessbelagd information skall
parterna emellertid sträva efter att ingå överenskommelser i form av särskilda
säkerhetsföreskrifter för materielprogram eller andra lämpliga regler, som är
godkända av de berörda NSM/VSM, om att sådana inskränkningar i rätten att ta
del av informationen skall vara mindre rigorösa eller inte alls krävas.
8. När ursprungsparten av särskilda säkerhetsskäl fordrar att rätten
att ta del av sekretessbelagda uppgifter betecknade HEMLIG/CONFIDENTIAL
eller HEMLIG/SECRET skall vara förbehållen personer med uteslutande de
berörda parternas nationalitet, skall sådan information utmärkas med sin
sekretessbeteckning med tillägget "endast för (XYZ lands) medborgare".
Artikel 24
1. Part skall inte frisläppa, röja, använda eller tillåta frisläppande,
röjande eller användning av sekretessbelagd information annat än för de ändamål
och med de begränsningar som anges av ursprungsparten.
2. Part skall inte utan skriftligt förhandstillstånd av ursprungsparten
frisläppa eller röja, eller tillåta frisläppande eller röjande, av sekretessbelagd
information som hänför sig till ett materielprogram till något annat lands regering
eller någon internationell organisation eller någon enhet som inte deltar i
programmet än de vars rätt att ta del av informationen är underkastad
bestämmelserna i artikel 23.
Artikel 25
1. Sekretessbelagd information betecknad HEMLIG/-
CONFIDENTIAL eller HEMLIG/SECRET skall normalt överföras mellan
parterna med diplomatisk kurirpost eller på annat sätt som har godkänts av
parternas NSM/VSM. Informationen skall förses med sekretessbeteckning och
uppgift om ursprungsland.
2. Alternativa sätt för överföring av sekretessbelagd information
betecknad HEMLIG/RESTRICTED eller HEMLIG/CONFIDENTIAL anges i
bilagan om säkerhetsskydd för sekretessbelagd information.
Artikel 26
1. Part skall från fall till fall ge tillstånd till besök som innefattar tillgång
till sekretessbelagd information som anges i ett säkerhetsprotokoll eller har
tillhandahållits av en part, i sina myndigheters anläggningar och laboratorier samt i
industrianläggningar tillhörande leverantörer åt civila och militära företrädare för
den andra parten eller dess leverantörers anställda, under förutsättning att
besökarna har erforderlig säkerhetsklarering och behov av informationen i
tjänsten.
2. Med beaktande av de bestämmelser som anges i bilagan om
säkerhetsskydd för sekretessbelagd information skall sådana besök bestämmas
direkt mellan den sändande anläggningen och den mottagande anläggningen.
Artikel 27
Om tillämpningen av ovanstående bestämmelser kräver ändring av nationella lagar
och bestämmelser som är i kraft i parterna eller allmänna
säkerhetsskyddsöverenskommelser som är tillämpliga uteslutande mellan två eller
flera parter, i den mån de gäller industriell säkerhet, skall parterna vidta
erforderliga åtgärder för att genomföra dessa ändringar.
Del 5
Försvarsrelaterad forskning och teknologi
Artikel 28
1. Parterna skall delge varandra information om sina
försvarsrelaterade forsknings- och teknologiprogram (FoT-program) för att
underlätta harmonisering av dem.
2. Utbytet skall omfatta följande:
(a) Strategier och policy för försvarsrelaterad FoT.
(b) Pågående och planerade försvarsrelaterade FoT-program.
3. Parterna skall komma överens om formerna för överföring och
utbyte av information enligt punkt 2 a och 2 b i denna artikel.
4. Information om försvarsrelaterad policy och försvarsrelaterade
program för FoT som en part anser vara en del av dess avgörande
säkerhetsintressen eller som berör dess förhållande till tredje part behöver inte
delges. Varje part skall underrätta de övriga parterna om vilken slags information
den bedömer sig inte behöva delge.
Artikel 29
Parterna skall komma överens om vilken teknologi som behövs för att uppnå en
samordnad hållning för att tillgodose dessa behov.
Artikel 30
För att i största möjliga utsträckning främja samarbete om försvarsrelaterad FoT
är parterna överens om att
(a) två eller flera parter får genomföra ett försvarsrelaterat FoT-program
eller FoT-projekt utan de övriga parternas deltagande eller
godkännande,
(b) deltagande av ytterligare parter skall kräva godkännande av alla de
ursprungliga parterna,
(c) rätt att använda resultaten skall överenskommas mellan parterna i ett
FoT-program eller FoT-projekt,
(d) medel skall sökas med avseende på styckena a, b och c ovan för att
upprätta gemensamma kontrakteringsmetoder och förfaranden för
försvarsrelaterade FoT-kontrakt.
Artikel 31
Parterna skall i en överenskommen uppförandekod samordna sitt förhållande till
och sin verksamhet gentemot TFF och, i förekommande fall, andra företag på
försvarsindustriområdet och forskningsinstitutioner med avseende på
försvarsrelaterad FoT. I det syftet skall parterna samråda sinsemellan och
gemensamt föra en dialog med TFF och, i förekommande fall, med andra företag
på försvarsmaterielområdet och forsknings-institutioner för att samordna
hanteringen av förslag och upprätta gemensamma försvarsrelaterade FoT-
program där så är lämpligt och sträva efter att harmonisera sina former för
förhandling, finansiering och tilldelning av försvarsrelaterade FoT-kontrakt.
Artikel 32
Parterna skall undersöka hur de skall gå till väga för att upprätta ett organ med
rättskapacitet till vilket skall kunna avsättas medel av parterna där så är lämpligt.
Organet skall vid behov kunna sluta kontrakt med och handha försvarsrelaterade
FoT-program och FoT-projekt.
Artikel 33
Fri konkurrens bör vara den ordning som föredras i fråga om tilldelning av
försvarsrelaterade FoT-kontrakt med hänsynstagande till nationella regler och
förfaranden, utom då en part anser att fri konkurrens kan inverka skadligt på dess
avgörande säkerhetsintressen.
Artikel 34
Parterna skall beträffande gemensam försvarsrelaterad FoT-verksamhet enligt
detta avtal söka att uppnå en övergripande industriell eller annan återbäring utan
att kräva detta på varje enskilt projekt.
Artikel 35
Parterna skall komma överens om policy och förfaranden som skall följas när
FoT-program eller FoT-projekt genomförs i samarbete med tredje part.
Artikel 36
Parterna skall utforma lämpliga internationella instrument med avseende på
artiklarna 28 - 35.
Del 6
Behandling av teknisk information
Artikel 37
1. Bestämmelserna avseende behandling av teknisk information gäller
under förutsättning av ett behov i tjänsten hos den tilltänkte mottagaren och med
förbehåll för bestämmelsernas förenlighet med lagar och förordningar om nationell
säkerhet.
2. När en part överväger att bevilja rätt att ta del av och nyttja statligt
ägd teknisk information eller teknisk information som den har rätt att förfoga över,
skall den behandla de övriga parternas försvarsindustrier på samma sätt som den
behandlar sina egna inhemska industrier.
3. Parterna skall i fråga om omstruktureringen av försvarsindustrin
pröva förutsättningarna för att utsträcka tillämpningen av de bestämmelser som
anges i denna del av avtalet till andra industriella enheter vars utformning är
rättsligt bindande inom två eller flera parters territorium.
Artikel 38
1. Huvudregeln skall vara att äganderätt till teknisk information
tillkommer informationens upphovsman; en förutsättning härför är dock att
parterna har erhållit tillräckliga rättigheter för delgivning och nyttjande av sådan
teknisk information som har framkommit inom ramen för kontrakt som de har
ingått.
2. I synnerhet skall de berörda parterna inte uppställa överlåtelse av
äganderätten till teknisk information från ett företag till en part som villkor för att
tillåta bildande eller omstrukturering av en juridisk person som av parterna kan
anses vara ett TFF eller som villkor för att tillåta överlåtelse av ett kontrakt till en
sådan juridisk person.
3. En part skall förvärva äganderätten till teknisk information endast
när den bedömer att det är praktiskt omöjligt att handla på annat sätt, och då med
stöd av lag eller avtal.
4. Ingen bestämmelse i detta avtal skall inverka på det rättsliga
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Artikel 39
Med förbehåll för tredje mans rättigheter skall varje part
(a) vederlagsfritt delge statligt ägd teknisk information till de övriga
parterna eller deras försvarsindustri i upplysningssyfte för att underlätta
bildande eller omstrukturering av en juridisk person som sådan part
kan anse vara ett TFF,
(b) välvilligt överväga delgivning av statligt ägd teknisk information och
beviljande av licenser för nyttjande i kommersiellt syfte av en juridisk
person som sådan part kan anse vara ett TFF, på skäliga villkor, samt
(c) lämna statligt stöd och tekniskt bistånd för genomförande av vad som
avses i styckena a och b ovan på skäliga villkor.
Artikel 40
Följande bestämmelser skall gälla för delgivning och nyttjande av teknisk
information som ägs av en leverantör och som framkommit inom ramen för ett
kontrakt som slutits av en part:
(a) Den berörda parten skall tillåta delgivning av teknisk information och
nödvändig licensiering eller överlåtelse av rättigheter från sina
leverantörer för att möjliggöra för dessa att bilda eller omstrukturera en
juridisk person som parterna kan anse vara ett TFF och att driva ett
sådant företag, oberoende av om kontraktet med dessa leverantörer
anger något annat, med förbehåll för respektive berörd parts
åtaganden gentemot tredje man och förutsatt att inga rättsliga hinder
förekommer.
(b) Parterna skall där så är lämpligt underlätta delgivning av teknisk
information mellan leverantörer.
Artikel 41
De berörda parterna skall inte kräva sådan avgift som påförs vid nationella
försvarskontrakt när bildandet eller omstruktureringen av en juridisk person som
dessa parter kan anse vara ett TFF medför en överlåtelse av teknisk information
från leverantören till denna juridiska person, förutsatt att den juridiska personen
och/eller den berörda leverantören ikläder sig samtliga förpliktelser avseende
sådana avgifter som är hänförliga till de nationella försvarskontrakt som parterna
har slutit med leverantören.
Artikel 42
För att främja omstruktureringen av den europeiska försvarsindustrin skall
parterna träffa överenskommelser som leder till harmonisering av de
standardbestämmelser angående behandling av teknisk information som
förekommer i parternas försvarskontrakt. Harmoniseringen skall beakta de
förändringar eller tillägg som kan behöva göras för att täcka behandlingen av
teknisk information i samarbetsprogram på försvarsmaterielområdet mellan
parterna. Detta arbete skall beakta andra europeiska initiativ avseende behandling
av teknisk information.
Artikel 43
1. Parterna skall överväga att träffa överenskommelser om tryggande
och harmonisering av regler och procedurer inom sina territorier angående
uppfinningar, vari ingår sekretessbelagd teknisk information, som framkommer
inom parternas territorier och för vilka patentskydd eller liknande skydd fordras.
Dessa överenskommelser skall också syfta till att effektivisera formerna för
överföring av dokument som sammanhänger med ingivandet av skrivelser och
fullföljd av åtgärder för tillvaratagandet av sådana rättigheter.
2. Om det bedöms nödvändigt att ändra bestämmelser i internationella
överenskommelser som parterna är bundna av eller att ändra parternas lagar och
förordningar, skall parterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att dessa
förändringar hanteras i enlighet med nationell lagstiftning och andra tillämpliga
förfaranden.
Artikel 44
Om teknisk information mottas från tredje man eller från en annan part, skall
ingenting i detta avtal inverka menligt på denna tredje mans eller parts rättigheter
till den tekniska informationen. Inte heller skall någon bestämmelse i detta avtal
anses kräva att en part delger teknisk information i strid med nationella lagar och
förordningar om säkerhet eller om exportkontroll eller i strid med avtal om
slutanvändare, i den mån ett undantag inte har beviljats.
Del 7
Harmonisering av militära krav
Artikel 45
Parterna erkänner behovet av att harmonisera de militära kraven på sina väpnade
styrkor genom att etablera en metod som förbättrar samordning mellan berörda
organisationer och skapar en permanent process för följande:
(a) Att nå överenskommelse om en definition av ett gemensamt koncept
för insats av stridskrafter och utveckla en gemensam syn för de
motsvarande militära förmågor som därvid skall uppnås.
(b) Att utveckla en harmoniserad plan för krigsförbandsutveckling och
materielförsörjning.
(c) Att etablera en investeringsplan för försvar och industri.
(d) Att utveckla gemensamma användarkrav för att möjliggöra samarbete
avseende materielförsörjning.
(e) Att föra en gemensam dialog med försvarsindustrin.
Artikel 46
1. Parterna erkänner behovet av att samarbeta för att etablera en
långsiktig huvudplan som skall åskådliggöra en gemensam syn på framtida
operativa behov. Detta kommer att utgöra ett ramverk för en harmoniserad
planering av materielförsörjning och kommer att utgöra riktlinjerna för en
harmoniserad inriktning av försvarsrelaterad FoT.
2. I detta syfte skall parterna samarbeta och genomföra ett
regelbundet och omfattande utbyte av dokument och annan relevant information.
Detta skall omfatta följande:
(a) En detaljerad process för utveckling av stridskrafter underbyggd av en
stark motivering, som parterna skall vara beredda att stödja.
(b) En detaljerad analys av militära förmågor.
(c) Respektive parts nationella planering och prioriteringar avseende
system- och materielprogram.
Artikel 47
1. Parterna erkänner behovet av samarbete i ett så tidigt skede som
möjligt i kravsättningen fram till och med specifikation av de system man önskar
utveckla och/eller köpa.
2. I detta syfte skall parterna samarbeta och i varje skede av
anskaffningsprocessen genomföra regelbundet och omfattande utbyte av
dokument och annan relevant information. Detta skall omfatta följande:
(a) Upprättande av målsättningar.
(b) Genomförande av simuleringar, tekniska, taktiska och operativa
studier, realiserbarhetsstudier och riskreduktionsstudier i syfte att
jämföra olika lösningars effektivitet och optimera materiel-
programmen.
(c) Framtagning av teknikdemonstratorer och utprovning av dessa.
(d) Upprättande av gemensamma krav och specifikationer.
3. Parterna skall identifiera möjliga samarbetsprojekt inom områdena
forskning, utveckling, upphandling och underhåll för att förbättra den totala
militära förmågan, särskilt i fråga om underrättelseverksamhet, strategiska
transporter och ledningssystem.
Artikel 48
1. Parterna skall samarbeta för att harmonisera processerna för
programstyrning och materielförsörjning.
2. Parterna skall utröna metoder och sätt att uppdra åt och finansiera
en organisation med legal status som skall leda och styra program och gå vidare
mot gemensam materielförsörjning.
Artikel 49
Parterna skall definiera och etablera de metoder och förfaranden samt den
organisation som behövs för att genomföra och stödja de uppgifter som anges i
artiklarna 45-48. Detaljerade mål och processer skall närmare anges i ett särskilt
internationellt rättsligt instrument.
Del 8
Skydd av kommersiellt känslig information
Artikel 50
Det samråd mellan parterna som avses i del 2 i detta avtal skall vara föremål för
begränsningar vad gäller delgivning av information till övriga parter på grund av att
viss information, som har ett kommersiellt värde eller kan påverka marknaden, är
av förtrolig natur. I denna del inbegriper termen information bland annat teknisk
information.
Artikel 51
1. Information som har ett kommersiellt värde eller kan påverka
marknaden skall tas emot under sekretess och skyddas i enlighet därmed. För att
bistå med att ge önskat skydd skall varje part se till att information som delges
andra parter under sekretess förses med lämplig märkning för att tydliggöra dess
ekonomiska värde.
2. Parterna skall också vara beredda att sluta direkta sekretessavtal
med industrin eller andra informationsägare om delgivning av information som har
ett kommersiellt värde eller kan påverka marknaden.
Artikel 52
En part som från en annan part mottar information som har ett kommersiellt värde
eller kan påverka marknaden får inte nyttja eller delge informationen i något annat
syfte än för det syfte för vilket den lämnats utan skriftligt förhandstillstånd av den
part som lämnat informationen. Om inte annat anges av denna part, skall
spridningen av informationen begränsas till de statliga tjänstemän hos den
mottagande parten som har behov av informationen i tjänsten. Vidare skall
information som innehåller märkning om ett kommersiellt värde skyddas, i
avsaknad av särskilda instruktioner, på den grunden att informationen lämnats
endast i upplysningssyfte.
Artikel 53
Parterna skall tillse att information som mottagits under sekretess eller som
gemensamt framtagits inom ramen för detta avtal inte delges någon annan, såvida
inte den tillhandahållande parten samtycker till att så sker. Om informationen
delges utan den tillhandahållande partens medgivande, eller om det blir troligt att
delgivning av informationen kan komma att ske, skall den tillhandahållande parten
omedelbart underrättas.
Artikel 54
Begränsningarna för nyttjande och delgivning av information som har ett
kommersiellt värde eller kan påverka marknaden skall inte gälla i det fall
informationen
(a) innehades av en part, utan skriftlig eller underförstådd begränsning,
före partens mottagande av informationen inom ramen för ett
sekretessavtal,
(b) av en part kan bevisas ha blivit oberoende framtagen eller utvecklad
för eller av parten i fråga utan anknytning till sådan information som
lämnats med förbehåll för sekretess,
(c) är allmän egendom, eller senare blir allmän egendom, på annat sätt än
genom överträdelse av sekretessbestämmelser av en part, under
förutsättning att den mottagande parten samråder med den
tillhandahållande parten före nyttjande eller delgivning,
(d) legitimt har tillhandahållits en part genom en annan källa, eller
(e) på annat sätt är tillgänglig för parterna till följd av kontrakt som slutits
av en part.
Del 9
Slutbestämmelser
Artikel 55
1. Detta avtal skall ratificeras, godkännas eller godtas.
2. Ratifikations-, godkännande- eller godtagandeinstrumenten skall
deponeras hos Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering,
som härmed utses till depositarie.
3. Detta avtal träder i kraft, mellan de två första signatärstater som
deponerar sina ratifikations-, godkännande- eller godtagande-instrument, på den
trettionde dagen efter den dag då depositarien mottog det andra instrumentet.
4. För övriga signatärstater träder detta avtal i kraft den trettionde
dagen efter den dag då depositarien mottog deras respektive ratifikations-,
godkännande- eller godtagandeinstrument.
5. Fram till dess att alla sex signatärstater har deponerat sina
ratifikations-, godkännande- eller godtagandeinstrument skall exekutiv-kommittén
vara sammansatt av de signatärstater för vilka detta avtal har trätt i kraft, varvid
övriga signatärstater deltar som observatörer. Artikel 3.2 (b), artikel 57, artikel
58.1 och artikel 58.2 (b) i detta avtal skall inte träda i kraft förrän alla sex
signatärstater har deponerat sina instrument eller förrän trettiosex månader har
förflutit från dagen för undertecknandet, beroende på vilken händelse som först
inträffar.
6. Depositarien skall överlämna en bestyrkt kopia av avtalet till varje
signatärstat.
7. Depositarien skall underrätta signatärstaterna om
(a) dagen för mottagande av varje ratifikations-, godkännande- eller
godtagandeinstrument som avses i punkt 2 i denna artikel,
(b) dagen för detta avtals ikraftträdande för varje part.
Artikel 56
1. När detta avtal har trätt i kraft för alla signatärstaterna, får en
medlemsstat i Europeiska unionen till depositarien inge en ansökan om att ansluta
sig till avtalet. Parterna skall pröva en sådan ansökan. Anslutningen fordrar
enhälligt godkännande av parterna. Anslutning av andra europeiska stater får
prövas av parterna. En inbjudan att ansluta sig skall utfärdas endast efter enhälligt
beslut av parterna.
2. Detta avtal träder i kraft för en anslutande part den trettionde
dagen efter den dag då depositarien mottog anslutningsinstrumentet. Depositarien
skall överlämna bestyrkta kopior av detta avtal till den anslutande partens
regering. Depositarien skall underrätta parterna om dagen för mottagande av
varje anslutningsinstrument och dagen för detta avtals ikraftträdande för varje
anslutande part.
Artikel 57
1. Om parterna enas om att gemensamt upphäva detta avtal, skall de
omedelbart samråda och komma överens om de åtgärder som krävs för att på ett
tillfredsställande sätt hantera konsekvenserna av upphävandet. Avtalet skall
upphöra att gälla den dag som parterna skriftligen avtalar.
2. Om en part önskar frånträda detta avtal, skall den tillsammans med
de övriga parterna utreda följderna av frånträdet. Om denna part när samråd har
hållits, fortfarande önskar frånträda avtalet, skall den skriftligen underrätta
depositarien, som skall meddela de övriga parterna. Frånträdet skall få verkan
sex månader efter det att depositarien mottog underrättelse härom.
3. Varken upphävande eller frånträde skall påverka de skyldigheter
som parterna har iklätt sig eller de rättigheter och förmåner som de har förvärvat i
enlighet med bestämmelserna i detta avtal, särskilt del 4 (säkerhetsskydd för
sekretessbelagd information), del 6 (behandling av teknisk information), del 8
(skydd av kommersiellt känslig information) samt del 9 artikel 60 (tvistlösning).
Artikel 58
1. Parterna får föreslå ändringar i detta avtal. Texten till ett
ändringsförslag skall överlämnas till depositarien, som skall delge det till
signatärstaterna för prövning i exekutivkommittén och till de stater som har anslutit
sig till avtalet. När en ändring har godkänts skriftligen av alla parter, skall de
överlämna sina ratifikations-, godtagande- eller godkännande-instrument till
depositarien. En ändring träder i kraft den trettionde dagen efter den dag då
depositarien har mottagit dessa instrument från samtliga parter. Depositarien skall
underrätta alla signatärstater och stater som har anslutit sig till avtalet om datum
för en ändrings ikraftträdande. En ändring som träder i kraft innan alla sex
signatärstater har blivit parter i avtalet skall vara bindande för de övriga
signatärstaterna när de blir parter. När en ändring träder i kraft, skall den vara
bindande för en stat som har anslutit sig till avtalet när den blir part.
2. (a) Bilagan om säkerhet för sekretessbelagd information skall utgöra en
integrerande del av detta avtal. Bilagans innehåll skall begränsa sig till
administrativa och tekniska frågor rörande säkerhet för
sekretessbelagd information.
(b) Ändringar i bilagan får beslutas av exekutivkommittén. En ändring
träder i kraft den trettionde dagen efter den dag då depositarien
mottog den verkställande kommitténs beslut. Depositarien skall
underrätta alla signatärstater och stater som har anslutit sig till avtalet
om datum för sådana ändringars ikraftträdande.
3. En stat som har ansökt om anslutning eller har inbjudits att ansluta
sig med stöd av artikel 56.1 skall av depositarien underrättas om eventuella
överenskomna ändringar eller modifikationer och om datum för deras
ikraftträdande.
Artikel 59
Parterna skall registrera sina överenskommelser om de administrativa och
tekniska detaljerna i sitt samarbete på grundval av detta avtal i internationella
instrument, som genom hänvisning kan inkorporera bestämmelserna i detta avtal.
Artikel 60
Om en tvist uppstår mellan två eller flera parter om tolkningen eller tillämpningen
av detta avtal, skall dessa parter söka uppnå en lösning genom samråd eller annan
ömsesidigt godtagbar metod för tvistlösning.
Till bekräftelse härpå har nedan angivna vederbörligen befullmäktigade ombud
undertecknat detta avtal.
Upprättat i Farnborough den 27 juli 2000 i ett original på engelska, franska,
italienska, spanska, svenska och tyska språken, vilka alla texter är lika giltiga.
För Republiken Frankrike För Republiken Italien
För Konungariket Spanien För Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirland
För Konungariket Sverige För Förbundsrepubliken Tyskland
BILAGA
Säkerhetsskydd för sekretessbelagd information
1. Nationella sekretessbeteckningar som nämns i artikel 20
För de ändamål som avses i detta avtal är parternas sekretessbeteckningar
följande:
Stater
Frankrike
SECRET DEFENSE
CONFIDENTIEL
DEFENSE
DIFFUSION
RESTREINTE
Italien
SEGRETO
RISERVATISSIMO
RISERVATO
Spanien
RESERVADO
CONFIDENCIAL
DIFUSION
LIMITADA
Förenade
Konungariket
SECRET
CONFIDENTIAL
RESTRICTED
Sverige
HEMLIG / SECRET
HEMLIG /
CONFIDENTIAL
HEMLIG /
RESTRICTED
Tyskland
GEHEIM
VS-VERTRAULICH
VS-NUR FÜR DEN
DIENSTGEBRAUCH
2. Samrådsförfarande enligt artikel 23
1. (a) Deltagarna i ett visst projekt eller materielprogram skall underrätta
varandra och samråda när rätt att ta del av sekretessbelagd projekt-
eller programinformation behöver beviljas medborgare i länder som
inte är parter i detta avtal.
(b) Detta förfarande skall inledas innan ett projekt eller ett program har
satts igång eller, om det är lämpligare, under arbetets gång.
2. Informationen skall begränsas till berörda personers nationalitet.
3. En part som mottar en sådan underrättelse skall pröva om
beviljade av rätt att ta del av dess sekretessbelagda information för medborgare i
länder som inte är parter i avtalet kan godtas.
4. Sådant samråd skall beredas skyndsamt med målet att uppnå
enhällighet. Om detta inte är möjligt, skall ursprungspartens beslut godtas.
3. Alternativa sätt för överföring av information enligt artikel 25
Sekretessbelagd information betecknad HEMLIG/CONFIDENTIAL och
HEMLIG/RESTRICTED får överföras enligt följande olika sätt.
1. I brådskande fall, det vill säga endast när diplomatisk kurirpost inte
tillgodoser industrins behov, får sekretessbelagd information betecknad
HEMLIG/CONFIDENTIAL befordras med anlitande av kommersiellt
kurirföretag under förutsättning att följande krav är uppfyllda:
(a) Kurirföretaget är lokaliserat inom parternas territorium och har ett
säkerhetsskyddsprogram för befordran av värdeförsändelser, med
kvittenssystem inkluderande fortlöpande kontroll av att försändelsen är
omhändertagen antingen med användning av kvittenser och
leveranslistor eller elektroniskt spårnings- och uppföljningssystem.
(b) Kurirföretaget erhåller och ger avsändaren bevis på att försändelsen
har levererats på leveranslistan eller erhåller kvittens som
överensstämmer med numret på försändelsen.
(c) Kurirföretaget garanterar att försändelsen lämnas till mottagaren före
ett visst klockslag och datum inom en 24-timmarsperiod.
(d) Kurirföretaget har rätt att anlita ett ombud eller en underleverantör.
Ansvaret för att uppfylla de ovannämnda kraven måste dock kvarstå
hos kurirföretaget.
2. Sekretessbelagd information betecknad HEMLIG/-RESTRICTED
skall befordras mellan parterna i enlighet med avsändarens nationella regler vilket
kan innefatta utnyttjande av kommersiella kurirföretag.
3. Sekretessbelagd information betecknad lägst HEMLIG/-
CONFIDENTIAL får inte befordras på elektronisk väg i klartext. Endast
krypteringssystem godkända av berörda NSM/VSM får användas för kryptering
av sådan information, oberoende av befordringssätt. Sekretessbelagd information
betecknad HEMLIG/RESTRICTED som överförs eller görs tillgänglig på
elektronisk väg (exempelvis via direktuppkopplad datorlänk) via ett öppet nät
såsom Internet, skall använda kommersiella krypteringsanordningar som är
godkända av de berörda nationella myndigheterna. Telefonsamtal,
videokonferenser eller fax som innehåller sekretessbelagd information betecknad
HEMLIG/RESTRICTED får dock överföras i klartext om ett godkänt
krypteringssystem inte är tillgängligt.
4. Bestämmelser för besök enligt artikel 26
A - Bestämmelser för besök
1. Besökare är skyldiga att följa mottagande partens
säkerhetsbestämmelser. Sekretessbelagd information som delgivits eller gjorts
tillgänglig för en besökare skall betraktas såsom delgiven till den part som är
ansvarig för besökaren och skall skyddas i enlighet därmed.
2. Den ordning som beskrivs i dessa punkter skall gälla leverantörer
och militära eller civila företrädare för den part som har behov av att besöka
följande institutioner och anläggningar:
(a) en myndighetsinstitution i en annan part eller
(b) anläggningar tillhöriga ett TFF eller ett annat försvarsmateriel-företag
eller dess underleverantörer i en eller flera av parterna,
och har behov av att ta del av sekretessbelagda uppgifter betecknade
HEMLIG/CONFIDENTIAL och HEMLIG/SECRET i tjänsten.
3. För dessa besök skall även följande bestämmelser gälla:
(a) Besöket har ett officiellt syfte med anknytning till en eller flera parters
försvarsverksamhet.
(b) Den anläggning som skall besökas har genomgått vederbörlig
säkerhetsklarering i enlighet med bestämmelserna i artikel 22.
4. Före ankomsten till en sådan anläggning som avses ovan måste
bekräftelse på besökarens säkerhetsklarering direkt tillhandahållas den
mottagande anläggningen enligt nedanstående formulär, utfärdat av den
säkerhetsansvarige vid den sändande anläggningen. För att styrka sin identitet
måste besökaren ha ID-kort eller pass som uppvisas för de säkerhetsansvariga i
den mottagande anläggningen.
5. De som ansvarar för säkerheten hos den sändande organisationen
(a) är skyldiga att försäkra sig hos sina NSM/VSM att den anläggning
som skall besökas har genomgått föreskriven
anläggningssäkerhetskontroll, och
(b) är, tillsammans med de som ansvara för säkerheten hos den
mottagande anläggningen, skyldiga att vara överens om att det finns
behov för besöket.
6. Den som ansvarar för säkerheten inom den mottagande
organisationen skall tillse att alla besökare antecknas med namn, den organisation
de företräder, dagen för besöket, dagen för utgången av giltighetstiden av
säkerhetsklareringen samt uppgift om vilka personer som har besökts.
Anteckningarna skall bevaras i minst fem år.
7. NSM/VSM i mottagande part har rätt att begära förhands-
meddelande från sina anläggningar när det gäller besök om besöket varar längre
än 21 dagar. Det tillkommer vederbörande NSM/VSM att ge tillstånd, men de
skall, om säkerhetsproblem uppstår, rådgöra med NSM/VSM från besökarens
land.
8. Besök som rör sekretessbelagda uppgifter betecknade
HEMLIG/RESTRICTED skall också bestämmas direkt mellan den sändande och
den mottagande organisationen.
B - Formulär för intyg om säkerhetsklarering
Intyg om säkerhetsklarering
Härmed intygas att
namn, förnamn, titel:
födelseort (land) och födelsedatum:
medborgare i (land/länder):
innehavare av pass/ID-kort (nummer):
anställd vid (företag, myndighet, organisation):
är innehavare av säkerhetsklarering utfärdat av NSM / VSM i:
i enlighet med nationella lagar och förordningar och har rätt att ta del av
sekretessbelagd information med högst sekretessbeteckningen
0 HEMLIG/CONFIDENTIAL 0 HEMLIG/SECRET.
Detta intyg om säkerhetsklarering upphör att gälla den (datum):
Utfärdat av
Företag eller myndighet (adress eller stämpel):
Säkerhetsansvarig (namn och titel):
(datum) (underskrift)
Prop. 2000/01:49
Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 januari 2001
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, statsråden von Sydow, Östros,
Lejon, Lövdén
Föredragande: statsrådet von Sydow
Regeringen beslutar proposition Ett ramavtal om åtgärder för att
underlätta omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin.
Prop. 2000/01:49
2
1
Prop. 2000/01:49
Bilaga