Post 361 av 7187 träffar
En paneuropeisk privat pensionsprodukt Prop. 2022/23:7
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 7
Regeringens proposition
2022/23:7
En paneuropeisk privat pensionsprodukt
Prop.
2022/23:7
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 oktober 2022
Ulf Kristersson
Niklas Wykman
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) antogs den 20 juni 2019. Förordningen trädde i kraft den 14 augusti 2019 och ska tillämpas från den 22 mars 2022.
Genom förordningen fastställs enhetliga regler för registrering, utveckling, distribution och tillsyn när det gäller privata pensionsprodukter som distribueras inom Europeiska unionen under beteckningen paneuropeisk privat pensionsprodukt eller PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en individuell pensionsprodukt som inte är tjänstepensionsbaserad och som en PEPP-sparare frivilligt tecknar sig för i pensionssyfte. Produkten ska möjliggöra en långsiktig ackumulering av kapital med det uttryckliga syftet att tillhandahålla inkomst vid pensionering och med begränsade möjligheter till förtida uttag. Förordningen innehåller bestämmelser om vad som ska gälla för en PEPP-produkt.
Förordningen behöver kompletteras med nationella bestämmelser, bl.a. om villkor för in- och utbetalningar och om Finansinspektionens tillsyn och ingripandemöjligheter. I propositionen lämnas förslag till sådana bestämmelser. Det lämnas även förslag till hur ett sparande i en PEPP-produkt ska beskattas. De nya bestämmelserna föreslås ingå i en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Därutöver föreslås ändringar i flera lagar främst på familjerättens och skatterättens områden samt på finansmarknadsområdet.
Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Lagtext 8
2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) 8
2.2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 23
2.3 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken 28
2.4 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 30
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt 35
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 37
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor 44
2.8 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 45
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål 48
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 49
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler 50
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 51
2.13 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 52
2.14 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 54
2.15 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 55
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 62
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution 63
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:174) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 64
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:640) om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 67
3 Ärendet och dess beredning 68
4 En paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) 68
5 EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) 69
5.1 Bakgrund 69
5.2 Syfte med förordningen 70
5.3 Centrala termer och uttryck i förordningen 71
5.3.1 PEPP-produkt 71
5.3.2 PEPP-sparare 71
5.3.3 PEPP-sparinstitut 72
5.3.4 PEPP-distributörer 72
5.4 Registrering och avregistrering av PEPP-produkter 72
5.5 Gränsöverskridande tillhandahållande och portabilitet 74
5.5.1 Inledning 74
5.5.2 Gränsöverskridande tillhandahållande av PEPP-produkter 75
5.5.3 Anmälan av underkonto 76
5.5.4 Portabilitet 77
5.5.5 PEPP-konto och underkonton 77
5.5.6 PEPP-sparinstitutens ansvar för portabiliteten 78
5.5.7 En PEPP-sparare som utnyttjar portabiliteten 78
5.6 PEPP-faktablad 80
5.7 Tillsyn 81
5.7.1 Behöriga myndigheter 81
5.7.2 Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten 82
5.8 Det fortsatta arbetet inom EU 82
5.8.1 Ytterligare bestämmelser 82
5.8.2 Kommande utvärdering 83
6 Allmänna utgångspunkter 83
6.1 Åtgärder med anledning av PEPP-förordningen 83
6.2 Behörig myndighet 87
6.3 Hänvisningar till EU-förordningar 88
7 Verksamhet som rör PEPP-produkter 89
7.1 PEPP-sparinstitut 89
7.2 PEPP-distributörer 94
7.3 Förvaringsinstitut 99
7.4 Kunskap och kompetens vid rådgivning 99
8 Utökat anmälningsförfarande vid gränsöverskridande verksamhet 102
9 PEPP-faktablad och marknadsföringsmaterial 104
9.1 Språk i PEPP-faktablad 104
9.2 Marknadsföringslagen 105
9.3 Skadestånd 107
10 Sparande i en PEPP-produkt 113
10.1 Inledande av och inbetalningar till ett PEPP-sparande 113
10.2 Utbetalning av PEPP-förmåner och inlösen av ett PEPP-sparande 118
10.3 Förmånstagarförordnande och andra förfoganden över ett PEPP-sparande 123
10.4 Bodelning 128
10.5 Förhållandet till PEPP-spararens borgenärer 129
10.6 Insättningsgaranti och investerarskydd 132
10.7 Socialförsäkringsförmåner och andra förmåner 134
11 Byte av PEPP-sparinstitut 135
12 Information till PEPP-kunder 138
13 Klagomålshantering 140
14 Alternativ tvistlösning 140
15 Penningtvättslagen 143
16 Finansinspektionens tillsyn 143
16.1 Tillsynens omfattning 143
16.2 Rätt att få tillgång till dokument och information 145
16.3 Rätt att utföra platsundersökningar 148
16.4 Produktingripanden 148
17 Ingripanden 150
17.1 Straffrättsliga sanktioner införs inte 150
17.2 Överträdelser som ska kunna leda till ingripanden 151
17.3 Ingripanden mot svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut 154
17.3.1 Föreläggande att vidta rättelse 154
17.3.2 Avregistrering och anmärkning 155
17.3.3 Sanktionsavgift 156
17.4 Ingripanden mot vissa företrädare för svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut 157
17.5 Beräkning av sanktionsavgift 160
17.6 Omständigheter som ska vara styrande vid ett beslut om ingripande och vid utövandet av tillsynsbefogenheter 164
17.7 Ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut 167
17.8 Finansinspektionens skyldighet att offentliggöra beslut och lämna uppgifter till Eiopa 169
17.9 Betalning, preskription och verkställighet 171
18 Finansinspektionens samarbete med andra tillsynsmyndigheter och Eiopa 172
19 Behandling och skydd av vissa uppgifter 174
19.1 Behandling av personuppgifter 174
19.2 Sekretess 176
19.3 Tystnadsplikt 180
19.4 Uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och straffrättsligt ansvar för brott mot ett meddelandeförbud 183
20 Avgifter 184
21 Överklagande m.m. 186
22 Skatterättsliga frågor 191
22.1 Beskattning av sparande i en PEPP-produkt 191
22.2 Sparande i en PEPP-produkt ska avkastningsbeskattas 194
22.3 Sparande i en PEPP-produkt ska inte inkomstbeskattas 197
22.4 Avräkning av utländsk skatt, förhandsbesked och skatteförfarandet 199
23 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 202
24 Förslagens konsekvenser 202
25 Författningskommentar 208
25.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk pensionsprodukt (PEPP-produkt) 208
25.2 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 254
25.3 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken 258
25.4 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken 259
25.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt 263
25.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 264
25.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor 271
25.8 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 271
25.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål 274
25.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 275
25.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler 276
25.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 276
25.13 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 277
25.14 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 278
25.15 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 279
25.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 285
25.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution 286
25.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:174) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 287
25.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:640) om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 288
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) 290
Bilaga 2 Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) 353
Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian 354
Bilaga 4 Promemorians lagförslag 355
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna 413
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 414
Bilaga 7 Lagrådets yttrande 474
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 2022 481
1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ärvdabalken.
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken.
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.
6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor.
8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.
10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
11. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler.
12. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
13. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
14. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043).
15. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).
16. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
17. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution.
18. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:174) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).
19. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:640) om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt
(PEPP-produkt)
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens syfte
1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), i denna lag kallad EU-förordningen.
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i
EU-förordningen.
Behörig myndighet
2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen.
Avgifter
3 § För att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt denna lag och EU-förordningen ska de företag som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt EU-förordningen.
Beslut om AIF-förvaltares möjligheter att tillhandahålla en
PEPP-produkt i ett annat land inom EES
4 § Om Finansinspektionen anser att det inte finns förutsättningar för att till behörig myndighet i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) lämna över de uppgifter som en svensk AIF-förvaltare har gett in enligt artikel 15.1 i EU-förordningen för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i det landet, ska inspektionen meddela beslut om det inom den tidsfrist som anges i artikel 15.2 andra stycket i förordningen.
Tystnadsplikt
5 § Den som är eller har varit knuten till ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut som anställd eller uppdragstagare, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans personliga förhållanden.
Inte heller får han eller hon obehörigen röja uppgifter i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som Finansinspektionen utövar tillsyn över enligt denna lag, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den utpekade personens identitet.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Uppgiftsskyldighet
6 § Ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör och ett förvaringsinstitut som avses i 5 § är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
Meddelandeförbud
7 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 6 § får besluta att PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 6 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.
Straff
8 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 7 §.
Bemyndiganden
9 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 3 §.
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kraven för bedömning av kunskap och kompetens enligt artikel 34.6 i EU-förordningen.
2 kap. Information till PEPP-kunder
Bestämmelser i EU-förordningen
1 § I EU-förordningen finns det bestämmelser om information som PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska lämna till PEPP-kunder.
Påföljd vid utebliven information
2 § Om information som enligt EU-förordningen ska framgå av PEPP-faktablad och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av förordningen ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag för bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.
Skadestånd
3 § Ett PEPP-sparinstitut ska ersätta ren förmögenhetsskada som institutet uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar en PEPP-sparare genom att ett PEPP-faktablad innehåller uppgifter som är felaktiga, vilseledande eller står i strid med avtalshandlingarna. Detsamma gäller om faktabladet inte har den form eller det innehåll som krävs enligt artikel 28 i EU-förordningen.
Reklamation och preskription
4 § Den som vill göra anspråk på skadestånd enligt 3 § ska underrätta PEPP-sparinstitutet om detta inom skälig tid efter det att han eller hon märkt eller borde ha märkt att skada har uppkommit.
Om underrättelse inte görs inom skälig tid, faller rätten till skadestånd enligt denna lag bort. Detsamma gäller om talan inte väcks inom tio år från det att PEPP-spararen har fått del av PEPP-faktabladet.
Bemyndiganden
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. att PEPP-sparinstitut ska förse PEPP-sparare med ytterligare prognoser för pensionsförmåner och om innehållet i sådana prognoser, och
2. på vilket språk ett PEPP-faktablad enligt artikel 26 i EU-förordningen ska upprättas.
3 kap. Ingående av ett avtal om och inbetalningar till ett PEPP-sparande
När ett avtal om PEPP-sparande får ingås
1 § Ett avtal om sparande i en PEPP-produkt får inte ingås före 18 års ålder. Ett avtal får inte heller ingås efter 59 års ålder.
Inbetalningar till ett PEPP-sparande
2 § Inbetalningar till ett PEPP-sparande ska göras under en period om minst fem år. Under de första fem åren får de årliga inbetalningarna inte understiga 0,05 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
De sammanlagda inbetalningarna under ett år får inte överstiga tre prisbasbelopp.
Dröjsmål med inbetalningar
3 § Om inbetalningar till ett PEPP-sparande inte sker i rätt tid och ett sådant dröjsmål inte är av ringa betydelse, får PEPP-sparinstitutet säga upp sparandet för upphörande eller begränsning av ansvaret i enlighet med villkoren i PEPP-avtalet.
4 kap. Utbetalningar från och inlösen av ett PEPP-sparande
Utbetalning av PEPP-pensionsförmåner
1 § PEPP-pensionsförmåner får inte betalas ut före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år.
Inlösen av ett PEPP-sparande
2 § En PEPP-sparare får lösa in sitt PEPP-sparande, om det totala värdet av sparandet inte överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
En PEPP-sparare får även i andra fall lösa in sitt PEPP-sparande, om han eller hon är på obestånd och de ekonomiska problemen kan avhjälpas varaktigt genom inlösen eller om det finns andra synnerliga skäl.
Inlösen ska avse hela sparandet.
En begäran om inlösen ska prövas av PEPP-sparinstitutet.
Återbetalning vid bodelning
3 § Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte att spararens tillgodohavande återbetalas enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken.
5 kap. Byte av PEPP-sparinstitut
Rätt till byte
1 § En PEPP-sparare får byta PEPP-sparinstitut på de sätt som anges i artiklarna 52-55 i EU-förordningen.
Formkrav vid byte
2 § En begäran om byte av PEPP-sparinstitut ska vara egenhändigt undertecknad av PEPP-spararen. Om begäran ges in elektroniskt ska den skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska ge spararen en kopia av en godtagen begäran om byte.
6 kap. En PEPP-sparares förfoganden över sparandet
Rätten att göra, ändra och återkalla ett förmånstagarförordnande
1 § En PEPP-sparare har rätt att själv förfoga över sitt PEPP-sparande genom ett förmånstagarförordnande. Ett sådant förordnande gäller för sparandet vid spararens död.
Det som sägs i 13 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken om ett testamentes ogiltighet gäller också i fråga om ett förmånstagarförordnande.
För ett förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet ska tillämpas första gången gäller lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån för ofödda.
2 § En PEPP-sparare får ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om spararen gentemot förmånstagaren har utlovat att förordnandet ska stå fast (oåterkalleligt förmånstagarförordnande).
Formkrav för ett förmånstagarförordnande
3 § Ett förmånstagarförordnande och en återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande ska för att vara gällande göras genom ett egenhändigt undertecknat meddelande till PEPP-sparinstitutet.
Ett förmånstagarförordnande kan också göras genom att det tas in i PEPP-avtalet. Ett sådant förordnande förlorar sin verkan om ett nytt förordnande görs enligt första stycket.
Första och andra styckena gäller också ett villkor enligt 7 kap. 2 § 5 äktenskapsbalken om att PEPP-förmåner ska vara förmånstagarens enskilda egendom och en återkallelse eller ändring av sådant villkor.
Tolkning av ett förmånstagarförordnande
4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande gäller 5 och 6 §§ om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet.
5 § Kan ett förmånstagarförordnande inte verkställas i fråga om en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för dennes avkomlingar, om de i fråga om arv efter PEPP-spararen hade haft rätt att träda i förmånstagarens ställe. Om sådana avkomlingar saknas men det finns andra förmånstagare, tillfaller hela PEPP-sparandet dem.
6 § Om en PEPP-sparare utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan angivna beteckningar, anses detta innebära följande:
1. Med make avses den som är gift med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas. Om det pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna, gäller inte förordnandet.
2. Med registrerad partner avses den som är registrerad partner med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas. Om det pågår mål om upplösning av partnerskapet, gäller inte förordnandet.
3. Med sambo avses den som är sambo med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas.
4. Med barn avses PEPP-spararens bröstarvingar, med fördelning av PEPP-sparandet efter vad som gäller i fråga om arvsrätt efter spararen.
5. Med make och barn avses att PEPP-spararens make är förmånstagare till halva PEPP-sparandet och spararens bröstarvingar till återstoden. Om spararen efterlämnar bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela sparandet maken eller bröstarvingarna.
6. Med arvingar avses de som har arvsrätt efter PEPP-spararen, med fördelning av PEPP-sparandet efter vad som gäller för arvsrätten.
Ett förmånstagarförordnandes verkan mot dödsbodelägare
7 § Om en förmånstagare är insatt, ska PEPP-förmåner som utfaller efter en PEPP-sparares död inte ingå i spararens kvarlåtenskap.
I 7 kap. finns bestämmelser om ett förmånstagarförordnandes verkan mot PEPP-spararens borgenärer.
Jämkning av ett förmånstagarförordnande
8 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot en make eller bröstarvinge efter PEPP-spararen, kan förordnandet jämkas så att PEPP-förmånerna helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen ska man särskilt beakta skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.
Om en PEPP-sparares dödsfall har inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan PEPP-spararen och spararens make eller sedan talan om äktenskapsskillnad väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället följande. Om maken vid bodelningen inte kan få ut sin andel därför att PEPP-förmånerna tillfaller någon annan som förmånstagare, är förmånstagaren skyldig att avstå det som fattas.
Den som vill begära jämkning ska väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter PEPP-spararen avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.
En förmånstagares förfoganderätt
9 § Innan förmånstagarens rätt har inträtt får han eller hon inte genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt förfoga över den rätt som förordnandet medför.
Efter en PEPP-sparares dödsfall får en förmånstagare inte göra inbetalningar till PEPP-kontot, ändra vad som bestämts i PEPP-avtalet om utbetalningarnas storlek och utbetalningstid eller själv förordna förmånstagare.
Om flera samtidigt är förmånstagare får ändring av investeringsalternativ eller byte av PEPP-sparinstitut göras bara med samtliga förmånstagares samtycke.
En PEPP-sparares rätt att förfoga över PEPP-sparandet på annat sätt än genom ett förmånstagarförordnande
10 § En PEPP-sparare har rätt att förfoga över PEPP-sparandet genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt än genom förmånstagarförordnande.
Om ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande gäller för sparandet, ska spararen anses ha utfäst sig att inte utan förmånstagarens samtycke förfoga över sparandet på ett sätt som inskränker dennes rätt.
Verkan av ett förfogande till förmån för flera
11 § Om en PEPP-sparare genom överlåtelse, pantsättning eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande förfogar över PEPP-sparandet till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare, om meddelande om det senare förfogandet kommer in till PEPP-sparinstitutet först och den till vars förmån förfogandet skett då är i god tro.
När ett förmånstagarförordnande förfaller vid en överlåtelse
12 § Om PEPP-sparandet överlåts förfaller ett tidigare förmånstagarförordnande som inte är oåterkalleligt, om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen.
En pantsättning av sparandet medför inte att ett förmånstagarförordnande förfaller.
En panthavares rätt
13 § Om PEPP-sparandet pantsätts får panthavaren rätt att få så mycket av utfallande PEPP-förmåner som svarar mot pantfordringen. Detta gäller även om pantfordringen inte är förfallen till betalning.
En panthavare får under de förutsättningar som anges i 4 kap. 2 § första stycket också kräva inlösen av ett PEPP-sparande. Inlösen får dock ske bara om panthavaren har underrättat PEPP-spararen och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från PEPP-sparinstitutet.
Ett förbehåll om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt är ogiltigt mot PEPP-spararen.
Förlust av rätten till ett PEPP-sparande
14 § Om någon genom brott som avses i 15 kap. ärvdabalken har dödat PEPP-spararen eller en förmånstagare, eller medverkat till sådant brott, gäller det som föreskrivs där om förlust av rätt att ta arv eller testamente beträffande rätten till PEPP-sparandet och PEPP-förmånerna.
En makes rätt till ett PEPP-sparande till följd av bodelning
15 § Om rätten till ett PEPP-sparande vid bodelning har fördelats till en PEPP-sparares make, gäller bestämmelserna i 9 § andra stycket om förmånstagare för maken.
7 kap. Förhållandet till PEPP-spararens borgenärer
1 § Ett PEPP-sparande och förmåner som betalas ut från det får tas i anspråk för PEPP-spararens och någon annan berättigads skulder i enlighet med detta kapitel och lagstiftningen i övrigt.
Verkan av förmånstagarförordnande m.m.
2 § Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förmånstagare till följd av ett förordnande som har kunnat återkallas får tas i anspråk för PEPP-spararens skulder, om fordringen har uppkommit innan förmåner har börjat betalas ut och inte kan betalas ur spararens förmögenhet eller kvarlåtenskap.
Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förvärvare, panthavare eller en förmånstagare till följd av ett oåterkalleligt förordnande får inte tas i anspråk för PEPP-spararens skulder efter det att ett meddelande om förfogandet har kommit in till PEPP-sparinstitutet.
Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förmånstagare får aldrig tas i anspråk för PEPP-spararens skulder, om ansökan görs mer än tre år från det att förmånstagarens rätt inträdde.
Utmätning av ett PEPP-sparande för spararens skulder
3 § Innan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande utmätas för PEPP-spararens skulder bara i den mån det under något av de senaste tio åren har betalats in belopp som är mer än dubbelt så stort som genomsnittet av de årliga inbetalningar som har gjorts under den tiden eller den kortare tid under vilken sparandet pågått.
Om prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken har ändrats efter inbetalningen, ändras det belopp som får utmätas i proportion till ändringen av prisbasbeloppet.
4 § Sedan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande och PEPP-förmåner som utfaller från det inte utmätas för PEPP-spararens skulder i den mån förmånerna tillfaller någon som själv behöver dessa för sin försörjning eller för en underhållsskyldighet. Om PEPP-förmånerna tillfaller någon annan än PEPP-spararen, gäller dock detta förbud bara om spararen har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När PEPP-förmånerna betalas ut i form av livränta, gäller förbudet bara rätten till livräntan.
Ett sammanlagt belopp som motsvarar sex gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller för dödsåret ska, från vad som efter en PEPP-sparares död på grund av förmånstagarförordnande tillfaller spararens make eller spararens eller makens barn som vid dödsfallet inte fyllt 25 år, för varje berättigad alltid undantas från utmätning. Detta gäller även för en sparares sambo eller sådan sambos barn.
Återkrav vid en PEPP-sparares konkurs m.m.
5 § Om PEPP-spararen eller dödsboet efter denne försätts i konkurs och spararen senare än tre år före den fristdag som anges i 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) har gjort inbetalningar till PEPP-sparandet med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till spararens villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos PEPP-sparinstitutet kräva åter vad spararen har betalat för mycket. Om spararen eller en panthavare inte har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, ska konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot denne. Vid en sådan talan tillämpas 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.
Om PEPP-förmånerna har betalats ut, är den som har tagit emot beloppet skyldig att till konkursboet betala tillbaka det belopp som konkursboet annars hade kunnat kräva av PEPP-sparinstitutet. Om beloppet har mottagits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Återbetalningsskyldigheten kan jämkas om det finns synnerliga skäl. Också vid en talan mot den som har uppburit PEPP-förmånerna tillämpas 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om planförhandling vid företagsrekonstruktion. Vid en talan med anledning av planförhandling tillämpas 5 kap. 2 och 3 §§ lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion.
Krav enligt denna paragraf får inte göras gällande till nackdel för förmånstagare med oåterkalleligt förordnande.
Utmätning av ett PEPP-sparande för den berättigades skulder
6 § Sedan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande och PEPP-förmåner som utfaller från det inte utmätas för den berättigades skulder utom i de fall som framgår av 4 §.
Trots det som sägs i 4 § får PEPP-förmåner som inte hålls avskilda efter utbetalningen utmätas för den berättigades skulder. När två år har gått från det att beloppet skulle betalas, får också det som hålls avskilt utmätas till den del beloppet inte behövs för den berättigades försörjning eller för att fullgöra en underhållsskyldighet som denne har.
Om det har skett ett byte av PEPP-sparinstitut
7 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 1-6 §§ ska, om det har skett ett byte av PEPP-sparinstitut enligt artikel 53 i EU-förordningen, en överföring av motsvarande belopp eller faktiska tillgångar från ett PEPP-konto hos det överförande sparinstitutet till ett PEPP-konto hos det mottagande sparinstitutet inte anses som en inbetalning.
Prövningen av tidpunkten för PEPP-avtalets ingående och den tid som sparandet har pågått ska ske utifrån det ursprungliga avtalet.
8 kap. Tillsyn
Tillsynens omfattning
1 § Finansinspektionen har tillsyn över att PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut följer bestämmelserna i
1. EU-förordningen, och
2. denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Finansinspektionens tillsyn över svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut ska inte omfatta underkonton för andra länder inom EES.
Finansinspektionens tillsyn över utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut gäller bara underkonton för Sverige.
Begäran om att lämna uppgifter
2 § För tillsynen enligt 1 § får Finansinspektionen begära
1. att en fysisk eller juridisk person ska tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och
2. att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.
Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Platsundersökning
3 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt för tillsynen enligt 1 § genomföra en undersökning i verksamhetslokalerna hos ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut.
Produktingripanden
4 § Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda eller begränsa marknadsföringen eller distributionen av en PEPP-produkt finns i artikel 63 i EU-förordningen.
Bemyndiganden
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. produktingripanden enligt artikel 63 i EU-förordningen, och
2. information som ett PEPP-sparinstitut ska lämna enligt artikel 40.1 i EU-förordningen.
9 kap. Ingripanden
Ingripanden mot PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
1 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett PEPP-sparinstitut som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 18-48, 50, 52-56, 59 och 60 i EU-förordningen,
2. inte har
- följt villkoren för in- och utbetalningar i 3 och 4 kap.,
- uppfyllt formkraven för byte i 5 kap.,
- följt en begäran enligt 8 kap. 2 §, eller
- gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §,
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
4. har tillhandahållit eller distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad enligt artikel 5.1 i EU-förordningen eller har erhållit en sådan registrering genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt.
2 § Finansinspektionen ska ingripa mot en PEPP-distributör som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 22-26, 29, 33, 34 och 50 i EU-förordningen,
2. inte har följt en begäran enligt 8 kap. 2 § eller inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §,
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
4. har distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad enligt artikel 5.1 i EU-förordningen.
3 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett förvaringsinstitut som
1. inte har fullgjort sina övervakningsplikter enligt artikel 48 i
EU-förordningen, eller
2. inte har följt en begäran enligt 8 kap. 2 § eller inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §.
4 § Ett ingripande enligt 1, 2 eller 3 § mot ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut sker genom beslut om
1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande, eller
2. anmärkning.
Ett ingripande får inte ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och en ansökan om utdömande av vitet har gjorts.
I 22 § finns bestämmelser om ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut.
5 § Om ett beslut om anmärkning enligt 4 § första stycket 2 har meddelats, får Finansinspektionen besluta att den som har gjort sig skyldig till överträdelsen ska betala en sanktionsavgift.
6 § I artikel 8 i EU-förordningen finns bestämmelser om avregistrering av en PEPP-produkt vid bland annat allvarliga eller systematiska överträdelser av förordningen.
Vid andra överträdelser av EU-förordningen gäller bestämmelserna om ingripanden i denna lag.
Ingripanden mot vissa företrädare för svenska PEPP-sparinstitut,
PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
7 § Om ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter i ett fall som anges i 1, 2 eller 3 §, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i dess styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ett sådant ingripande sker genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att den fysiska personen under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, i ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om överträdelsen är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Sanktionsföreläggande
8 § Frågor om ingripande mot fysiska personer enligt 7 § tas upp av Finansinspektionen genom ett sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp.
När ett sanktionsföreläggande har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i sanktionsföreläggandet är utan verkan.
9 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om
1. den fysiska person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den,
3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen.
Sanktionsföreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om sanktionsföreläggandet inte godkänns inom den tid som Finansinspektionen anger.
10 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att en sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet för samma överträdelse.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
11 § En sanktion som anges i 7 § får beslutas bara om sanktionsföreläggandet har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.
Sanktionsavgifter
12 § Sanktionsavgiften för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör som är en juridisk person eller ett förvaringsinstitut ska som högst fastställas till det högsta av
1. ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro,
2. tio procent av PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Avgiften får inte bestämmas till ett belopp som är så stort att PEPP-sparinstitutet därefter inte kan fullgöra sina åtaganden mot PEPP-spararna.
Om en överträdelse har skett under PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas när den högsta sanktionsavgiften ska beräknas.
13 § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av
1. ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro, eller
2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
14 § Sanktionsavgifterna tillfaller staten.
Val av ingripande
15 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, överträdelsens inverkan på PEPP-spararnas intressen, skador som uppstått och graden av ansvar hos den som har begått överträdelsen.
16 § Utöver det som anges i 15 § ska det i försvårande riktning beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdelsen
1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
2. snabbt upphört med överträdelsen eller snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.
17 § När sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 15 och 16 §§ samt till den juridiska eller fysiska personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.
18 § Finansinspektionen får avstå från ingripande, om
1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig,
2. den juridiska eller fysiska personen i fråga gör rättelse,
3. den fysiska personen har verkat för att den juridiska personen gör rättelse, eller
4. någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot den juridiska eller fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift
19 § En sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att ett beslut eller en dom om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller ett sanktionsföreläggande har godkänts, eller efter den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet.
20 § Om sanktionsavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 19 §, ska Finansinspektionen lämna avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
21 § En sanktionsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen om att ta ut avgiften fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.
Ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
22 § Ett ingripande enligt 1, 2 eller 3 § mot ett utländskt PEPP-sparinstitut, en utländsk PEPP-distributör eller ett utländskt förvaringsinstitut sker genom beslut om föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande.
Finansinspektionen får under de förutsättningar som anges i artikel 16.3 och 16.4 i EU-förordningen förbjuda ett utländskt PEPP-sparinstitut eller en utländsk PEPP-distributör att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige.
Vite
23 § Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.
10 kap. Överklagande, beslut som ska gälla omedelbart och åtgärder om handläggningen försenas
Rätt att överklaga
1 § Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande enligt denna lag får inte överklagas.
Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut som kan gälla omedelbart
2 § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart:
1. beslut om föreläggande eller förbud enligt 9 kap. 4 § första stycket 1, 7 § första stycket 1 eller 22 § första stycket,
2. beslut om avregistrering av en PEPP-produkt enligt artikel 8.1 i
EU-förordningen, eller
3. beslut om förbud att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige enligt 9 kap. 22 § andra stycket.
Åtgärder om handläggningen försenas
3 § Om Finansinspektionen i ett ärende om ansökan om registrering av en PEPP-produkt inte meddelar beslut inom tre månader från det att en fullständig ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
4 § Om Finansinspektionen inte lämnar över de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat enligt artikel 15.1 i EU-förordningen för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES inom den tidsfrist som anges i artikel 15.2 andra stycket i förordningen och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt 1 kap. 4 §, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
5 § En begäran om en förklaring som avses i 3 eller 4 § ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
6 § Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i 3 § inom tre månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits.
Om de uppgifter som avses i 4 § inte har lämnats över inom en månad från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 1 kap. 4 § anses ha meddelats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 4 §§, 11 kap. 8 §, 12 kap. 1 §, 13 kap. 2 § och 16 kap. 11 § föräldrabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
1 §
Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som ska gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid
- försäkring,
- pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller
- sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
4 §
Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att den underårige själv skall få råda över egendomen, skall 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas skall överförmyndaren ge fångesmannen eller hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.
Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238, under villkor att den underårige själv ska få råda över egendomen, ska 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas ska överförmyndaren ge fångesmannen eller hans eller hennes arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.
11 kap.
8 §
Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv
1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,
2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt
3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att egendomen inte skall omfattas av förvaltarens rådighet.
3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 under villkor att egendomen inte ska omfattas av förvaltarens rådighet.
Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget skall omfatta även förhållanden som avses i första stycket.
Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget ska omfatta även förhållanden som avses i första stycket.
12 kap.
1 §
Förmyndare skall förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna.
Förmyndare ska förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna.
Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande med villkor att egendomen skall stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som skall utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, skall den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.
Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 med villkor att egendomen ska stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som ska utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.
Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag skall göras av någon annan.
Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag ska göras av någon annan.
13 kap.
2 §
När värdet på en omyndigs tillgångar, som ska förvaltas av föräldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, tillämpas bestämmelserna i 3-7 §§ för förvaltningen.
Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor om att förvaltningen av den ska stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige
1. genom arv eller testamente,
2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen har anmält gåvan till överförmyndaren, eller
3. genom förmånstagarförordnande vid försäkring med anledning av dödsfall eller vid pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
3. genom förmånstagarförordnande vid
- försäkring med anledning av dödsfall,
- pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller
- sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238.
Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egendomen.
16 kap.
11 §
När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde överstigande ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.
När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde som överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.
Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kreditmarknadsföretag ska även gälla
1. försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till,
2. pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,
3. PEPP-sparinstitut vid utbetalning från sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238,
3. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),
4. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),
4. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och
5. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och
5. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten.
6. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten.
Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.
När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger i första stycket nämnt belopp eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.
När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det belopp som anges i första stycket eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.
Bestämmelserna i första-fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra-fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har förordnats förvaltare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.3 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs att 20 kap. 5 § ärvdabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 kap.
5 §
Är efter den döde testamente eller, om han var gift, äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen, skall det intagas i bouppteckningen eller i bestyrkt avskrift fogas därvid såsom bilaga.
Om det efter den döde finns ett testamente eller, om han eller hon var gift, ett äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen, ska det tas in i bouppteckningen eller i bestyrkt kopia fogas till bouppteckningen som bilaga.
Bouppteckningen skall också innehålla uppgift om livförsäkringar och tillgångar på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande som till följd av att förmånstagare insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen.
Bouppteckningen ska också innehålla uppgift om livförsäkringar, tillgångar på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande och sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) som till följd av att förmånstagare insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen.
Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall, där delägare begär det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva, så ock om gåva som den efterlevande maken, dennes avkomling eller universell testamentstagare mottagit av den döde; och skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott erhållit av efterlevande makens giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla, där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor.
Om det bland delägarna finns en laglottsberättigad arvinge ska det, på begäran av en delägare, anges i bouppteckningen vad en arvinge eller hans eller hennes avkomling har mottagit från den avlidne som förskott eller annars som gåva. Detta gäller också en gåva som den efterlevande maken eller hans eller hennes avkomling eller en universell testamentstagare mottagit av den avlidne och vad en arvinge har fått i förskott från den efterlevande makens giftorättsgods. Vad som nu angetts gäller dock inte för sedvanliga gåvor vars värde inte står i missförhållande till givarens förhållanden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.4 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 §, 10 kap. 3-5 §§, 11 kap. 4 § och 13 kap. 4 § äktenskapsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
2 §
Enskild egendom är
1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det villkoret att den ska vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren skall vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren ska vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make erhållit genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande som tecknats av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make erhållit genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) som tecknats av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda, och
6. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 1 - 5, om inte annat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är enskild.
6. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 1-5, om inte annat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är enskild.
Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har föreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.
10 kap.
3 §
Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art skall inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Dessutom skall pensionsrättigheter, även om de inte är av sådant slag som avses i första meningen, undantas från bodelning enligt vad som sägs i andra och tredje styckena.
Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art ska inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Dessutom ska pensionsrättigheter, även om de inte är av sådant slag som avses i första meningen, undantas från bodelning enligt vad som sägs i andra och tredje styckena.
Vid bodelning med anledning av en makes död skall en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande inte ingå i bodelningen. Detsamma gäller en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av en försäkring, om det belopp som skall betalas ut skall beskattas som inkomst. Om pensionssparkontot eller försäkringen ägdes av den avlidna maken, tillämpas i stället bestämmelserna i lagen om individuellt pensionssparande eller försäkringsavtalslagen (2005:104).
Vid bodelning med anledning av en makes död ska en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller ett sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 inte ingå i bodelningen. Detsamma gäller en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av en försäkring, om det belopp som ska betalas ut ska beskattas som inkomst. Om pensionssparkontot, sparandet i en PEPP-produkt eller försäkringen ägdes av den avlidna maken, tillämpas i stället bestämmelserna i lagen om individuellt pensionssparande, lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) eller försäkringsavtalslagen (2005:104).
Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall en rätt till pension som någon av makarna har på grund av pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick. Detsamma gäller rätt till pension på grund av en försäkring, om det belopp som skall betalas ut skall beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till
Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad ska en rätt till pension som någon av makarna har på grund av pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande eller sparande i en PEPP-produkt helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick. Detsamma gäller rätt till pension på grund av en försäkring, om det belopp som ska betalas ut ska beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till
1. ålderspension eller sjukpension, eller
2. efterlevandepension om det finns en rätt till utbetalning av pensionen vid bodelningen.
4 §
Egendom som har gjorts till enskild genom äktenskapsförord, liksom vad som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av denna som är enskild egendom, skall ingå i bodelning om makarna kommer överens om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på grund av försäkring eller pensionssparavtal som avses i 3 § andra stycket.
Egendom som har gjorts till enskild genom äktenskapsförord, liksom vad som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av denna som är enskild egendom,
ska ingå i bodelning om makarna kommer överens om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på grund av försäkring, pensionssparavtal eller sparande i en PEPP-produkt som avses i 3 § andra stycket.
Har makarna kommit överens om att enskild egendom skall ingå i bodelningen, skall sådan egendom vid bodelningen anses utgöra giftorättsgods.
Har makarna kommit överens om att enskild egendom ska ingå i bodelningen, ska sådan egendom vid bodelningen anses utgöra giftorättsgods.
En sådan rätt till pension på grund av försäkring eller pensionssparavtal som avses i 3 § tredje stycket skall inte ingå i bodelning, om makarna kommer överens om det vid bodelningen.
En sådan rätt till pension på grund av försäkring, pensionssparavtal eller sparande i en PEPP-produkt som avses i 3 § tredje stycket ska inte ingå i bodelning, om makarna kommer överens om det vid bodelningen.
5 §
Om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare finns bestämmelser i försäkringsavtalslagen (2005:104).
Bestämmelser om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare finns i försäkringsavtalslagen (2005:104).
Om förmånstagares rätt enligt pensionssparavtal finns bestämmelser i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Bestämmelser om förmånstagares rätt enligt pensionssparavtal finns i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Bestämmelser om förmånstagares rätt enligt ett avtal om sparande i en PEPP-produkt finns i lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
11 kap.
4 §
Har den ena maken utan den andra makens samtycke inom tre år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning genom gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom, skall den andra makens andel vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda giftorättsgodset skall minskas i motsvarande mån.
Om den ena maken utan den andra makens samtycke inom tre år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning genom gåva har minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom, ska den andra makens andel vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda giftorättsgodset ska minskas i motsvarande mån.
Vad som sägs i första stycket om enskild egendom skall även gälla sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning. Därvid skall med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av rättigheten. Vidare skall, om en makes användning av sitt giftorättsgods har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring eller eget pensionssparkonto ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan försäkring eller på grund av pensionsavtal, bestämmelserna i första stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.
Det som anges i första stycket om enskild egendom ska även gälla sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte ska ingå i bodelning. Därvid ska med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av rättigheten. Vidare ska, om en makes användning av sitt giftorättsgods har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring, eget pensionssparkonto eller eget sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan försäkring, på grund av pensionssparavtal eller på grund av sparande i en PEPP-produkt, bestämmelserna i första stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.
13 kap.
4 §
Har en makes andel enligt 11 kap. 4 § andra stycket beräknats som om värde av en pensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och kan maken vid bodelningen inte få ut sin andel är försäkringsgivaren skyldig att av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas. Återbetalningen får göras direkt till försäkringstagarens make. Vad som nu sagts skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillgångar på pensionssparkonto.
Om en makes andel enligt 11 kap. 4 § andra stycket har beräknats som om värde av en pensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och maken vid bodelningen inte kan få ut sin andel, är försäkringsgivaren skyldig att av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas. Återbetalningen får göras direkt till försäkringstagarens make. Vad som nu angetts ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillgångar på pensionssparkonto eller ett tillgodohavande vid sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 2 §§ lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Skattskyldig enligt 2 § första stycket 1-3 och 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt att få nedsättning av sådan avkastningsskatt. Om inte annat följer av 3 §, ska avräkning ske av utländsk skatt som har betalats under kalenderåret närmast före beskattningsåret och som belöper på sådan avkastning, på den skattskyldiges utländska tillgångar, som vid beräkning av avkastningsskatt på pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för beskattningsåret.
Skattskyldig enligt 2 § första stycket 1-3, 5, 11 eller 12 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt att få nedsättning av sådan avkastningsskatt. Om inte annat följer av 3 §, ska avräkning ske av utländsk skatt som har betalats under kalenderåret närmast före beskattningsåret och som belöper på sådan avkastning, på den skattskyldiges utländska tillgångar, som vid beräkning av avkastningsskatt på pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för beskattningsåret.
Skattskyldig enligt 2 § första stycket 4 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel har, till den del den statliga och kommunala inkomstskatten sammanlagt understiger vad som enligt 2 kap. får avräknas, genom avräkning av utländsk skatt rätt att till denna del få nedsättning av sådan avkastningsskatt.
2 §
Innehav i en delägarbeskattad juridisk person som avses i 5 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) anses som en utländsk tillgång till den del som tillgångarna i den delägarbeskattade juridiska personen hade ansetts som utländska om de i stället innehafts direkt av den som är skattskyldig till avkastningsskatt enligt 2 § första stycket 1-3 eller 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Motsvarande gäller vid indirekta innehav av delägarbeskattade juridiska personer genom sådana personer.
Innehav i en delägarbeskattad juridisk person som avses i 5 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) anses som en utländsk tillgång till den del som tillgångarna i den delägarbeskattade juridiska personen hade ansetts som utländska om de i stället innehafts direkt av den som är skattskyldig till avkastningsskatt enligt 2 § första stycket 1-3, 5, 11 eller 12 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Motsvarande gäller vid indirekta innehav av delägarbeskattade juridiska personer genom sådana personer.
Om den delägarbeskattade juridiska personen har betalat utländsk skatt, ska sådan skatt anses ha betalats av den som är skattskyldig till avkastningsskatt för andelen. Av den delägarbeskattade juridiska personens sammanlagda utländska skatter anses så stor del belöpa på den som är skattskyldig till avkastningsskatt som motsvarar den andel som denne beskattas för.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs att 2, 3 a-3 d och 10 a §§ lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast driftställe i Sverige och utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver med försäkringsverksamhet jämförbar tjänstepensionsverksamhet från fast driftställe i Sverige,
3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och utländska tjänstepensionsinstitut som från fast driftställe i Sverige meddelar avtal om tjänstepension med villkor som innebär att institutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt samma lag,
4. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar pensionsutfästelse under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,
5. obegränsat skattskyldiga som innehar pensionssparkonto,
6. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som innehar pensionsförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt 58 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229),
7. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som under beskattningsåret innehaft en kapitalförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige,
8. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som innehar ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en pensionsförsäkring,
9. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som under beskattningsåret innehaft ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en kapitalförsäkring,
10. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som ingått ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, om avtalet innehåller villkor som innebär att tjänstepensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
10. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som ingått ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, om avtalet innehåller villkor som innebär att tjänstepensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
11. svenska företag som tillhandahåller PEPP-produkter och som inte omfattas av 1,
12. utländska företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som bedrivs från fast driftställe i Sverige och som inte omfattas av 2,
13. obegränsat skattskyldiga som under beskattningsåret innehaft ett avtal om sparande i en PEPP-produkt med ett utländskt företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige.
Om en sådan kapitalförsäkring som avses i första stycket 7 inte innehas av någon som är obegränsat skattskyldig eller ett svenskt handelsbolag, ska den som har panträtt i försäkringen anses inneha den.
Bestämmelserna i första stycket 6 och 7 omfattar inte försäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar. Detsamma gäller ett motsvarande avtal om tjänstepension.
Vad som sägs i denna paragraf om svenska handelsbolag gäller också i fråga om europeiska ekonomiska intressegrupperingar med säte i Sverige.
3 a §
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-3 utgörs kapitalunderlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 och sådana utländska tjänstepensionsinstitut som avses i 2 § första stycket 3 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna försäkringsrörelsen eller tjänstepensionsverksamheten.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-3 utgörs kapitalunderlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 och sådana utländska tjänstepensionsinstitut som avses i 2 § första stycket 3 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna verksamheten.
Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det bortses från den del av tillgångar och skulder som
1. inte förvaltas för försäkringstagarnas räkning,
1. inte förvaltas för försäkringstagarnas eller PEPP-spararnas räkning,
2. är hänförlig till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
3. är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller
4. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) och försäkringsklass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
Andra stycket gäller också i tjänstepensionsverksamhet i fråga om avtal som är jämförbara med personförsäkring.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 4 utgörs av avsättningsbeloppet vid ingången av beskattningsåret avseende sådana pensionsutfästelser för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger vid inkomstbeskattningen.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5 utgörs av värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är hänförliga till pensionssparkontot. Avdrag får ske för obetald skatt enligt denna lag som är hänförlig till kontot.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6 och 7 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av sådana försäkringar som anges där. Detta värde beräknas enligt sjunde och åttonde styckena.
Som värde av försäkringen tas upp dess på försäkringstekniska beräkningsgrunder framräknade återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i livförsäkringsrörelsens överskott.
I fråga om försäkringsavtal som ingåtts före den 1 januari 1997 ska endast den del av försäkringens värde tas upp som överstiger värdet vid denna tidpunkt. Till det värde som undantas från skatteunderlaget får tillägg göras för årlig värdestegring beräknad enligt 3 d § första och fjärde styckena. Denna begränsning gäller dock inte om försäkringen övergått till ny innehavare efter utgången av år 1996 på annat sätt än genom arv, testamente, gåva, bodelning eller, såvitt gäller försäkring som har samband med tjänst, överlåtelse mellan arbetsgivare på grund av anställds byte av tjänst.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 8-10 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av de tillgångar som är hänförliga till avtalet om tjänstepension.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 11 och 12 utgörs av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret, efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt, som är hänförliga till verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 12 medräknas dock endast sådana tillgångar och finansiella skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna verksamheten. Vid beräkningen av kapitalunderlaget ska det bortses från den del av tillgångar och skulder som inte förvaltas för PEPP-spararnas räkning.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 13 utgörs av värdet av avtalet om sparande i en PEPP-produkt vid beskattningsårets ingång.
Vid tillämpning av andra stycket 1 ska tillgångar som svarar mot konsolideringsfond enligt 11 kap. 19 §, 12 kap. 70 § eller 13 kap. 22 § försäkringsrörelselagen anses förvaltade för försäkringstagarnas räkning till den del fonden enligt bolagsordningen får användas för återbäring till försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar.
3 b §
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1, 2, 7 och 9 ska även värdet av de sammanlagda premier som har betalats under beskattningsåret till kapitalförsäkring eller till sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring ingå i kapitalunderlaget. Vid beräkning av detta värde ska premier som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret beräknas till halva värdet.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1, 2, 7, 9 och 11-13 ska även värdet av de sammanlagda premier eller inbetalningar som har betalats under beskattningsåret till kapitalförsäkring, till sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring eller till PEPP-produkt ingå i kapitalunderlaget. Vid beräkning av detta värde ska premier och inbetalningar som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret beräknas till halva värdet.
Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det, för skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1 och 2, bortses från premiebetalningar som
1. är hänförliga till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
2. är hänförliga till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller
3. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) och försäkringsklass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
3 c §
Vid överlåtelse under beskattningsåret av en kapitalförsäkring eller ett avtal om tjänstepension som är jämförbart med en kapitalförsäkring som avses i 2 § första stycket 7 och 9 ska kapitalunderlaget som beräknas enligt 3 a och 3 b §§ fördelas mellan överlåtare och förvärvare enligt andra och tredje styckena.
Vid överlåtelse under beskattningsåret av en kapitalförsäkring, ett avtal om tjänstepension som är jämförbart med en kapitalförsäkring eller ett avtal om sparande i en PEPP-produkt som avses i 2 § första stycket 7, 9 eller 13 ska kapitalunderlaget som beräknas enligt 3 a och 3 b §§ fördelas mellan överlåtare och förvärvare enligt andra och tredje styckena.
Den överlåtare som vid beskattningsårets ingång innehade en kapitalförsäkring eller ett avtal om tjänstepension ska ta med det värde som avses i 3 a § sjätte-nionde styckena i kapitalunderlaget.
Den överlåtare som vid beskattningsårets ingång innehade en kapitalförsäkring, ett avtal om tjänstepension eller ett avtal om sparande i en PEPP-produkt ska ta med det värde som avses i 3 a § sjätte-elfte styckena i kapitalunderlaget.
Överlåtare och förvärvare ska i kapitalunderlaget ta med premie-betalningar enligt 3 b § som görs till försäkringen respektive avtalet om tjänstepension under den tid då överlåtare respektive förvärvare innehaft försäkringen respektive avtalet om tjänstepension.
Överlåtare och förvärvare ska i kapitalunderlaget ta med premie-betalningar eller inbetalningar enligt 3 b § som görs till försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive avtalet om sparande i en PEPP-produkt under den tid då överlåtare respektive förvärvare innehaft försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive avtalet om sparande i en PEPP-produkt.
3 d §
Skatteunderlaget är kapitalunderlaget enligt 3 a §, multiplicerat med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret, om inte annat anges i andra eller tredje stycket. Skatteunderlaget är dock lägst 0,5 procent av kapitalunderlaget. För skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 1 och 2 ingår inte den del av kapitalunderlaget som ska tas med vid beräkning av skatteunderlag enligt andra eller tredje stycket.
Skatteunderlag som avser kapitalförsäkring är kapitalunderlaget enligt 3 a §, som är hänförligt till kapitalförsäkring, samt enligt 3 b och 3 c §§, multiplicerat med statslåneräntan vid utgången av november kalenderåret närmast före beskattningsåret ökad med en procentenhet. Skatteunderlaget är dock lägst 1,25 procent av kapitalunderlaget.
Andra stycket gäller även för skatteunderlag som avser sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring.
Andra stycket gäller även för skatteunderlag som avser
1. sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring,
2. tillhandahållande av PEPP-produkter, och
3. avtal om sparande i en PEPP-produkt.
Skatteunderlaget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
10 a §
Skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 har rätt till nedsättning av skatten på försäkring och avtal om tjänstepension med belopp som motsvarar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) som är hänförlig till försäkringen eller tjänstepensionsavtalet och som försäkringsgivaren, tjänstepensionsinstitutet eller den skattskyldige har betalat. Nedsättning för utländsk skatt medges bara om rätt till avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt saknas. Med utländsk skatt avses dels sådan skatt som anges i 1 kap. 3 § nämnda lag, dels punktskatt och förmögenhetsskatt. Avräkningsbar skatt som kvarstår outnyttjad får räknas av senare år mot skatt enligt denna lag vilken avser samma försäkring eller samma tjänstepensionsavtal.
Skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13 har rätt till nedsättning av skatten på försäkring, avtal om tjänstepension och avtal om sparande i en PEPP-produkt med belopp som motsvarar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) som är hänförlig till försäkringen, tjänstepensionsavtalet eller avtalet om sparande i en PEPP-produkt och som försäkringsgivaren, tjänstepensionsinstitutet, företaget som tillhandahåller PEPP-produkten eller den skattskyldige har betalat. Nedsättning för utländsk skatt medges bara om rätt till avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt saknas. Med utländsk skatt avses dels sådan skatt som anges i 1 kap. 3 § nämnda lag, dels punktskatt och förmögenhetsskatt. Avräkningsbar skatt som kvarstår outnyttjad får räknas av senare år mot skatt enligt denna lag vilken avser samma försäkring, samma avtal om sparande i en PEPP-produkt eller samma tjänstepensionsavtal.
Den skattskyldige ska lämna de uppgifter som behövs för prövningen av begäran om nedsättning av skatt. Om det framgår att det finns förutsättningar för nedsättning, trots att den skattskyldige inte kan lämna samtliga de uppgifter som är nödvändiga för tillämpning av nedsättningsreglerna, får nedsättning ske med skäligt belopp.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller förhandsbesked om
1. skatt eller avgift som avses i
a) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
b) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel för dem som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 i den lagen,
b) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel för dem som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 i den lagen,
c) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
d) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
e) inkomstskattelagen (1999:1229), och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
2. punktskatt som avses i 3 kap. 15 § skatteförfarandelagen (2011:1244),
3. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
4. taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), och
5. skatt enligt kupongskattelagen (1970:624).
Förhandsbesked lämnas av Skatterättsnämnden efter ansökan av en enskild eller det allmänna ombudet hos Skatteverket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.8 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 2 kap. 1 §, 8 kap. 14 §, 39 kap. 3 och 13 b §§ och 44 kap. 40 § och rubrikerna närmast före 8 kap. 14 § och 44 kap. 40 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 kap. 37 §, 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 §, och närmast före 2 kap. 37 §, 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
pensionssparkonto i 58 kap. 21 §
pensionssparkonto i 58 kap. 21 §
PEPP-produkt i 37 §
personaloption i 10 kap. 11 §
personaloption i 10 kap. 11 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
PEPP-produkt
37 §
Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensions-produkt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
8 kap.
Ersättningar på grund av kapitalförsäkring
Ersättningar på grund av kapitalförsäkring och utbetalningar från en
PEPP-produkt
14 §
Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring är skattefria.
Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring och utbetalningar från en PEPP-produkt är skattefria.
Av 44 kap. 40 § framgår att en kapitalvinst vid avyttring av en kapitalförsäkring inte ska tas upp.
Av 44 kap. 40 § framgår att en kapitalvinst vid avyttring av en kapitalförsäkring eller en PEPP-produkt inte ska tas upp.
15 kap.
PEPP-produkter
12 §
Inkomster som är hänförliga till tillgångar och skulder i en PEPP-produkt som förvaltas för spararens räkning ska inte tas upp. Detsamma gäller inbetalningar till sådant sparande.
Om en intäktspost ska delas upp mellan olika delar av verksamheten, ska fördelningen göras på skäligt sätt.
I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för företag som tillhandahåller PEPP-produkter.
16 kap.
PEPP-produkter
38 §
Utgifter som är hänförliga till sådana inkomster som inte ska tas upp enligt 15 kap. 12 §, får inte dras av.
Om en kostnadspost ska delas upp mellan olika delar av verksamheten, ska fördelningen göras på skäligt sätt.
39 kap.
3 §
Livförsäkringsföretag ska inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller influtna premier. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och premier får inte dras av.
Bestämmelserna i 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § gäller för livförsäkringsföretag som tillhandahåller PEPP-produkter.
13 b §
Utländska tjänstepensionsinstitut ska inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för arbetsgivares räkning enligt avtal om tjänstepension som är jämförbart med personförsäkringsavtal. Influtna premier för sådana avtal ska inte heller tas upp. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och premier får inte dras av.
Bestämmelserna i 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § gäller för utländska tjänstepensionsinstitut som tillhandahåller PEPP-produkter.
44 kap.
Undantag från skatteplikt för kapitalförsäkringar
Undantag från skatteplikt för kapitalförsäkringar och
PEPP-produkter
40 §
En kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av en kapitalförsäkring ska inte tas upp.
En kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av en kapitalförsäkring eller en PEPP-produkt ska inte tas upp.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §
Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i
- 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,
- 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
- 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
- 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
- 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
- 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster,
- 19 kap. 46 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),
- 3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
- 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
- 6 kap. 11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
- 16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och
- 16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,
- 1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering.
- 1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering, och
- 1 kap. 6 § lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt
(PEPP-produkt).
I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder
dels att nuvarande 1 kap. 5 a § ska betecknas 1 kap. 5 b §,
dels att rubriken närmast före 1 kap. 5 a § ska sättas närmast före 1 kap. 5 b §,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5 a §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att ett fondbolag får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
7 §
Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 8 § (ångerfrist). Vid avtal om livförsäkring eller privat individuellt pensionssparande är ångerfristen dock 30 dagar.
Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 8 § (ångerfrist). Vid avtal om livförsäkring, privat individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) är ångerfristen dock 30 dagar.
Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 a §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att ett värdepappersbolag som har tillstånd enligt 1 § 4 får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
I förordningen finns det även bestämmelser om att ett värdepappersbolag som har tillstånd enligt 1 § 5 får distribuera PEPP-produkter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.13 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
30 kap.
4 b §
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet eller med avseende på pensionsstiftelser för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2004:297) om bank - och finansieringsrörelse, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning eller lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om
1. anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för
a) värdepapperscentralers verksamhet,
b) kreditinstituts verksamhet,
c) verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster,
d) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt,
e) försäkringsdistributörers verksamhet, eller
e) försäkringsdistributörers verksamhet,
f) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, och
f) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, eller
g) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), och
2. uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men.
Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.14 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs att det i försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska införas en ny paragraf, 4 kap. 4 a §, och närmast före 4 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
Utvecklande och distribution av
PEPP-produkter
4 a §
Ett försäkringsföretag som har tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse enligt 2 kap. 12 § får, trots det som anges i 4 §, utveckla och distribuera sådana PEPP-produkter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.15 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 §, 14 kap. 1 §, 22 kap. 1 och 12 §§, 23 kap. 5 §, 29 kap. 1 §, 56 kap. 3 §, 65 kap. 6 och 9 §§ och rubriken närmast före 22 kap. 12 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
3 kap.
4 §
Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt förutomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 27-28 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
c) 26-27 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
d) 4 kap. 2-2 b §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi, eller
e) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, eller beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §
Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4, 11 och 12,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 27-28 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
c) 26-27 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
d) 4 kap. 2-2 b §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi, eller
e) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, eller beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 kap.
1 §
Kontrolluppgifter ska lämnas för andra än uppgiftslämnaren själv till ledning för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
g) lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och
h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
3. registrering av skatteavdrag,
4. bestämmande av skattereduktion,
5. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken,
6. beskattning enligt
a) lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, och
b) lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., och
7. beskattning utomlands.
22 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om
- överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa bostadsföretag
(2 och 3 §§),
- samfällighet (5 och 6 §§),
- räntebidrag (7 §),
- pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§),
- avskattning av pensionsförsäkring (10 §),
- tjänstepensionsavtal (11 §),
- underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar (12 §),
- underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och sparande i en PEPP-produkt (12 §),
- skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §),
- elcertifikat (14 §),
- utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar (15 §),
- schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §),
- schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfonder, fondföretag, specialfonder och utländska specialfonder (17-21 §§),
- gåva (22 §),
- investeraravdrag (23 och 24 §§),
- skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el (25 §),
- utnyttjande av vissa personaloptioner (26 §), och
- avgift till arbetslöshetskassa (27 §).
Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar
Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och sparande i en PEPP-produkt
12 §
Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring eller sådant avtal om tjänstepension som avses i 2 § första stycket 6-10 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring, sådant avtal om tjänstepension eller sådant sparande i en PEPP-produkt som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut.
Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av försäkringsgivare, tjänstepensionsinstitut och företag som tillhandahåller PEPP-produkter.
I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för försäkringen respektive avtalet om tjänstepension beräknat enligt
3 a-3 c §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive sparandet i PEPP-produkten beräknat enligt
3 a-3 c §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Av kontrolluppgiften ska det framgå om försäkringen är en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring respektive om avtalet om tjänstepension är jämförbart med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring. I fråga om en pensionsförsäkring och ett sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med en pensionsförsäkring ska kontrolluppgiften även innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för dessa.
Av kontrolluppgiften ska det framgå om försäkringen är en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring eller om kontrolluppgiften avser en PEPP-produkt respektive om avtalet om tjänstepension är jämförbart med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring. I fråga om en pensionsförsäkring och ett sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med en pensionsförsäkring ska kontrolluppgiften även innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för dessa.
23 kap.
5 §
Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Detsamma gäller en utländsk AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond eller som marknadsför en utländsk specialfond i Sverige enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet eller som tillhandahåller PEPP-produkter i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Detsamma gäller en utländsk AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond eller som marknadsför en utländsk specialfond i Sverige enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Skyldigheten att lämna en sådan förbindelse gäller inte ett utländskt företag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som på grund av bestämmelser i den staten är förhindrat att lämna kontrolluppgifter. Skyldigheten gäller inte heller försäkringsgivare inom EES som bara meddelar pensionsförsäkring enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).
29 kap.
1 §
Inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de fall som avses i 2 § första
stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de fall som avses i 2 § första
stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
g) 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
i) lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, och
j) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
3. bestämmande av skattereduktion, samt
4. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken.
56 kap.
3 §
I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket fastställa underlaget för att ta ut skatt eller avgift enligt
1. inkomstskattelagen (1999:1229),
2. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
3. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
4. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
5. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
6. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, och
7. lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut.
65 kap.
6 §
Om en slutskatteberäkning enligt 56 kap. 9 § visar att slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta, om inte annat följer av 4 § andra stycket, beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret. Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då betalning senast ska ske.
Innan kostnadsräntan beräknas ska avräkning göras för
1. särskilda avgifter, och
2. skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
2. skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
9 §
Om debiterad preliminär skatt ska betalas den 12 i andra månaden efter beskattningsåret eller senare eller slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret, om inte annat följer av 4 § andra stycket.
För skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel gäller dock 8 §.
För skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel gäller dock 8 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 2 b § och 6 kap. 6 a §, och närmast före 6 kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 b §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att en AIF-förvaltare får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
6 kap.
Tillhandahållande av
PEPP-produkter i ett annat land inom EES
6 a §
I artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 finns bestämmelser om uppgifter som en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska lämna till Finansinspektionen första gången en sådan förvaltare avser att tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska införas en ny paragraf, 2 kap. 1 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 a §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att en försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 1 § får distribuera PEPP-produkter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
1.1
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:174) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i stället för lydelsen enligt lagen (2022:174) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2022:174
3 kap.
4 §
Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 5 kap. 22-25 och 27 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi,
c) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
d) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:155) om tobaksskatt, eller
e) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:156) om alkoholskatt
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, eller beslutet om ansvar vid oegentlighet, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §
Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4, 11 och 12,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 5 kap. 22-25 och 27 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi,
c) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
d) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:155) om tobaksskatt, eller
e) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:156) om alkoholskatt
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, eller beslutet om ansvar vid oegentlighet, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:640) om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i stället för lydelsen enligt lagen (2022:640) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2022:640
Föreslagen lydelse
9 §
Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § första och fjärde styckena om inte annat följer av andra, fjärde, sjätte och sjunde styckena.
Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d §
andra-fjärde styckena som avser kapitalförsäkring eller sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring.
Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d §
andra-fjärde styckena som avser kapitalförsäkring, sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring eller PEPP-produkt.
Med pensionsförsäkring likställs i denna paragraf sådana avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren i 58 kap. 1 a § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229).
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader ska skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning ska också göras om
1. hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen eller avsättning som avses i 3 a § fjärde stycket helt upplöses under beskattningsåret,
2. det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring avskattas enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen eller 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller
3. en försäkring ska anses som en kapitalförsäkring enligt 58 kap. 2 § tredje stycket inkomstskattelagen.
Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett annat sådant företag eller sker fusion mellan sådana företag inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation.
Överlåts ett försäkringsbestånd helt eller delvis från ett livförsäkrings-företag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett företag som inte är det, ska det överlåtande livförsäkringsföretaget betala avkastningsskatt för den del av året som företaget innehaft försäkringsbeståndet. Skattesatsen ska då jämkas i motsvarande mån. Detsamma gäller också vid överlåtelse genom fusion.
För den som efter överlåtelsen inträder som skattskyldig beräknas skatteunderlaget som om försäkringen innehafts hela året. Skattesatsen ska dock jämkas med hänsyn till den tid som skattskyldighet förelegat.
3 Ärendet och dess beredning
Europaparlamentet och rådet antog den 20 juni 2019 förordningen (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), i det följande benämnd PEPP-förordningen. Förordningen finns i bilaga 1. En rättelse av förordningen finns i bilaga 2. PEPP-förordningen trädde i kraft den 14 augusti 2019 och ska tillämpas från den 22 mars 2022.
Genom PEPP-förordningen införs en ny sparform, sparande i en PEPP-produkt. Det är en produkt för frivilligt privat pensionssparande som är standardiserad inom EU. I förordningen finns det även bestämmelser om vilka tillsyns-, utrednings- och ingripandebefogenheter som de behöriga myndigheterna ska ha.
För att PEPP-förordningen ska kunna tillämpas krävs det vissa kompletterande nationella lagstiftningsåtgärder. Finansdepartementet har tagit fram promemorian En paneuropeisk privat pensionsprodukt (Fi2021/03722). I promemorian lämnas förslag till sådana lagstiftningsåtgärder.
Det huvudsakliga innehållet och lagförslagen i promemorian finns i bilagorna 3 och 4. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Finansdepartementet.
I propositionen behandlas promemorians förslag.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 juni 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen följer i huvudsak Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitten 7.1, 7.2, 7.4, 8, 9.3, 10.1, 10.5, 19.3 och 22.2 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har även vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.
4 En paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)
Genom PEPP-förordningen skapas en ny europeisk sparform, sparande i en PEPP-produkt. En PEPP-produkt är en privat pensionsprodukt (artikel 2.2). Med privat pensionsprodukt avses bl.a. en produkt som möjliggör en långsiktig kapitalackumulering med det uttryckliga syftet att tillhandahålla inkomst vid pensionering och med begränsade möjligheter till förtida uttag före denna tidpunkt (artikel 2.1 b). I förordningen betonas att PEPP-produkter inte ska ersätta befintliga nationella pensionssystem. PEPP-produkter ska i stället utgöra en ytterligare och kompletterande pensionsprodukt (skäl 10). Det anges också att en befintlig privat pensionsprodukt kan registreras som en PEPP-produkt, om produkten uppfyller de villkor som fastställs i förordningen (skäl 25).
Det som särskilt kännetecknar en PEPP-produkt är portabiliteten (artiklarna 17-21), dvs. möjligheten för spararen att ta med sig PEPP-produkten från en medlemsstat till en annan. Den innebär att en PEPP-sparare kan byta bosättningsort och flytta från en medlemsstat till en annan, men behålla sitt PEPP-sparande i ett och samma PEPP-sparinstitut (skäl 33). Sparandet kan således fortsätta även efter flytt till en annan bosättningsmedlemsstat.
För en PEPP-produkt bör det finnas olika investeringsalternativ (artikel 42.1 och 42.2). Ett investeringsalternativ ska vara den s.k. bas-PEPP-produkten. Detta alternativ ska enligt förordningen (artikel 45.1) utformas av ett PEPP-sparinstitut på grundval av antingen
- en garanti för det kapital som är innestående i början av utbetalningsfasen och, om det är tillämpligt, under utbetalningsfasen, eller
- en riskreduceringsteknik som är förenlig med målet att PEPP-spararen ska få tillbaka sitt kapital.
För andra investeringsalternativ än bas-PEPP-produkten är det tillräckligt att det finns en riskreduceringsteknik som ska säkerställa att det finns ett tillräckligt skydd för PEPP-sparare (artikel 42.3 jämförd med artikel 45.1). Samtliga riskreduceringstekniker ska dock säkerställa att investeringsstrategin för PEPP-produkten är utformad för att bygga upp en stabil och adekvat individuell framtida pensionsinkomst från PEPP-produkten (artikel 46.1).
Flera olika typer av finansiella företag, t.ex. kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkringsföretag, får utveckla, registrera och distribuera PEPP-produkter och i och med det bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut (artikel 6.1). Därutöver får bl.a. försäkringsförmedlare och värdepappersföretag med tillstånd för investeringsrådgivning distribuera PEPP-produkter. För PEPP-sparinstitut gäller att de ska investera tillgångar som motsvarar PEPP-produkten i enlighet med bl.a. aktsamhetsprincipen (artikel 41.1). Det finns även bestämmelser om att ett PEPP-sparinstitut ska lämna information till PEPP-spararen om institutets investeringspolicy (se t.ex. artiklarna 35.6 c och 36.1 l).
PEPP-förordningen innehåller inte några avtals- och skatterättsliga bestämmelser (se även skäl 23). I stället är det upp till de enskilda medlemsstaterna att bestämma de närmare villkoren för in- och utbetalningar från och till ett PEPP-sparande samt hur sparandet ska beskattas (se t.ex. artiklarna 47.1 och 57.1).
5 EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)
5.1 Bakgrund
I Europeiska kommissionens förslag till PEPP-förordning (COM(2017) 343 final) uttalades bl.a. följande om bakgrunden till förslaget.
Inom Europeiska unionen sparar enskilda som vill komplettera sin inkomst efter pensioneringen på en rad olika sätt. Sparande kan t.ex. ske genom investeringar i fastigheter, i livförsäkringar och i andra långsiktiga investeringsprodukter. Privata pensionsprodukter är ytterligare ett alternativ till ett långsiktigt sparande. De privata pensionsmarknaderna är emellertid ojämnt utvecklade i de olika medlemsstaterna och privata pensionsprodukter är inte lika ekonomiskt överkomliga överallt inom Europeiska unionen.
Marknadsfragmenteringen gör att privata pensionssparinstitut inte kan maximera riskspridning, innovation och stordriftsfördelar. Detta minskar valmöjligheterna och attraktiviteten för spararna och leder i förlängningen till ökade kostnader. Det bidrar också till en brist på likviditet och djup på kapitalmarknaden i unionen jämfört med i andra jurisdiktioner, t.ex. USA, där pensionsfonderna spelar en större roll som institutionella investerare. Dessutom är egenskaperna hos vissa befintliga privata pensionsprodukter otillfredsställande och deras tillgänglighet och gränsöverskridande flyttbarhet är begränsad. Den gränsöverskridande verksamheten bland pensionssparinstitut och sparare är i dag i stort sett obefintlig inom unionen.
5.2 Syfte med förordningen
I skälen i PEPP-förordningen behandlas förordningens syfte bl.a. i följande uttalanden.
Sparandet hos hushållen i Europeiska unionen är bland det högsta i världen. Merparten av detta sparande hålls dock på kortfristiga bankkonton (skäl 1). Huvuddelen av ålderspensionen tillhandahålls genom allmänna pensionssystem, vilka faller under medlemsstaternas exklusiva behörighet. Tillräckliga inkomster vid pensionering och de nationella pensionssystemens finansiella hållbarhet är likväl avgörande för unionens stabilitet i allmänhet. Genom att kanalisera en större del av hushållens pensionssparande till långsiktiga investeringsprodukter, t.ex. frivilliga pensionsprodukter med ett långsiktigt pensionsändamål skapas gynnsammare effekter för både enskilda, som drar nytta av högre avkastning och bättre pensioner, och för ekonomin i stort (skäl 4).
I PEPP-förordningen fastställs enhetliga regler för registrering, utveckling, distribution och tillsyn när det gäller privata pensionsprodukter som distribueras i unionen under beteckningen paneuropeisk privat pensionsprodukt eller PEPP-produkt (artikel 1). Harmoniseringen gör det möjligt att skapa en privat pensionsprodukt som har ett långsiktigt pensionsändamål och i största möjliga mån beaktar miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer (s.k. ESG-faktorer). En sådan produkt kommer att, så långt som möjligt, vara enkel, säker, rimligt prissatt, transparent, konsumentvänlig och flyttbar i hela unionen och komplettera de befintliga systemen i medlemsstaterna (skäl 8).
5.3 Centrala termer och uttryck i förordningen
5.3.1 PEPP-produkt
I förordningen definieras en PEPP-produkt som en privat pensionsprodukt för långsiktigt sparande enligt ett PEPP-avtal, som erbjuds av ett finansiellt företag som är godkänt enligt artikel 6.1, och som en PEPP-sparare, eller en oberoende sammanslutning av PEPP-sparare på dess medlemmars vägnar, tecknar sig för inför sin eller deras pensionering, utan eller med mycket begränsade möjligheter till förtida uttag, och som är registrerat i enlighet med denna förordning (artikel 2.2). I artikel 6.1 anges vilka finansiella företag som får ansöka om registrering av en PEPP-produkt (se nedan).
Med en privat pensionsprodukt avses enligt förordningen (artikel 2.1) en produkt som
a) grundar sig på ett frivilligt avtal mellan en enskild sparare och en enhet och som kompletterar lagstadgade pensions- eller tjänstepensionsprodukter,
b) möjliggör långsiktig kapitalackumulering med det uttryckliga syftet att tillhandahålla inkomst vid pensionering och med begränsade möjligheter till förtida uttag före denna tidpunkt,
c) varken är en lagstadgad pensions- eller tjänstepensionsprodukt.
Ett PEPP-avtal är ett avtal mellan en PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut som uppfyller särskilda villkor enligt förordningen (artikel 2.4).
Vidare bör en PEPP-produkt omfatta nationella underkonton som vart och ett ska ha de egenskaper för privata pensionsprodukter som gör att inbetalningarna till eller utbetalningarna från PEPP-produkterna kan omfattas av incitament, om det finns sådana, som erbjuds i de medlemsstater för vilka ett underkonto har gjorts tillgängligt av PEPP-sparinstitutet (skäl 34). Ett underkonto är en nationell sektion som öppnas inom varje PEPP-konto och som omfattas av de rättsliga krav och villkor som fastställts på nationell nivå för eventuella incitament för investeringar i en PEPP-produkt i den medlemsstat där PEPP-spararen är bosatt (artikel 2.23). Sådana bestämmelser och eventuella incitament behandlas i avsnitten 5.5.5, 10 och 22. Underkontot används för att registrera de inbetalningar som gjorts under intjänandefasen och de utbetalningar som gjorts under utbetalningsfasen och som följer rätten i den medlemsstat för vilken underkontot öppnats (skäl 34).
PEPP-produkter och då särskilt villkor för inledande av ett sparande i en sådan produkt, inbetalningar till ett sådant sparande samt när och hur sparade medel får betalas ut behandlas i avsnitten 10.1 och 10.2.
5.3.2 PEPP-sparare
En PEPP-sparare är enligt förordningen en fysisk person som har ingått ett PEPP-avtal med ett PEPP-sparinstitut (artikel 2.3). I förordningen används även begreppet PEPP-kunder, vilket också omfattar presumtiva PEPP-sparare och PEPP-förmånstagare (artikel 2.7).
5.3.3 PEPP-sparinstitut
Ett PEPP-sparinstitut är ett finansiellt företag enligt artikel 6.1 i förordningen, som har tillstånd att utveckla en PEPP-produkt och att distribuera denna PEPP-produkt (artikel 2.15).
I artikel 6.1 anges de finansiella företag, t.ex. kreditinstitut och försäkringsföretag med tillstånd att driva direkt livförsäkringsrörelse, som får ansöka om registrering av en PEPP-produkt.
PEPP-sparinstitut behandlas i avsnitt 7.1.
5.3.4 PEPP-distributörer
Enligt förordningen (artikel 2.16) är en PEPP-distributör
1. ett finansiellt företag som har tillstånd att distribuera PEPP-produkter som det själv inte har utvecklat,
2. ett värdepappersföretag som erbjuder investeringsrådgivning eller
3. en försäkringsförmedlare enligt definitionen i artikel 2.1 punkt 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution.
PEPP-distributörer behandlas i avsnitt 7.2.
5.4 Registrering och avregistrering av
PEPP-produkter
I PEPP-förordningen finns det bestämmelser för registrering av PEPP-produkter. En PEPP-produkt får endast tillhandahållas och distribueras om produkten har registrerats i Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens (Eiopa) centrala offentliga register (artikel 5.1). Det centrala registret ska vara allmänt tillgängligt i elektronisk form och hållas uppdaterat. I registret ska anges varje PEPP-produkt som har registrerats enligt PEPP-förordningen, PEPP-produktens registreringsnummer, det PEPP-sparinstitut som erbjuder PEPP-produkten, de behöriga myndigheterna för PEPP-sparinstitutet, dagen för registrering av PEPP-produkten, en fullständig förteckning över de medlemsstater i vilka PEPP-produkten erbjuds och en fullständig förteckning över de medlemsstater för vilka PEPP-sparinstitutet erbjuder ett underkonto (artikel 13). En registrering gäller i alla medlemsstater och ger PEPP-sparinstitutet rätt att erbjuda PEPP-produkten. Även PEPP-distributörer ges i och med registreringen en rätt att distribuera PEPP-produkten (artikel 5.2, se även skäl 25).
I förordningen anges vilka finansiella företag som har rätt att ansöka om registrering av en PEPP-produkt (artikel 6.1). Dessa företag benämns PEPP-sparinstitut. Enligt förordningen får bl.a. försäkringsföretag med tillstånd att driva direkt livförsäkringsrörelse ansöka om registrering av en PEPP-produkt och i och med det bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut. PEPP-sparinstitut behandlas utförligt i avsnitt 7.1.
Registreringen sker genom ett samspel mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och Eiopa. En ansökan om registrering ska ges in till den behöriga myndighet som utövar tillsyn över PEPP-sparinstitutet (artikel 6.2). Ett svenskt PEPP-sparinstitut, t.ex. ett försäkringsföretag, som vill tillhandahålla en PEPP-produkt ska lämna in en ansökan till Finansinspektionen (se figur 5.1). En sådan ansökan ska enligt förordningen (artikel 6.2) bl.a. innehålla
- de standardavtalsvillkor för PEPP-avtalet som kommer att erbjudas PEPP-sparare,
- sökandes namn,
- uppgifter om arrangemang avseende portföljförvaltning, riskhantering och administration vad gäller PEPP-produkten,
- en förteckning över medlemsstater där det sökande PEPP-sparinstitutet avser att marknadsföra PEPP-produkten,
- PEPP-basfakta, dvs. uppgifter om grundläggande villkor och bestämmelser för PEPP-produkten, och
- en förteckning över de medlemsstater för vilka det sökande PEPP-sparinstitutet omedelbart kommer att kunna öppna ett underkonto.
Figur 5.1 Registrering av en PEPP-produkt
Ansökningsförfarande för ett PEPP-sparinstitut som vill tillhanda en PEPP-produkt.
Den behöriga myndigheten ska först bedöma om en ansökan är fullständig (artikel 6.3). När ansökan är fullständig ska den behöriga myndigheten pröva om PEPP-produkten ska registreras. Registrering får endast ske om sökanden är godkänd att tillhandahålla PEPP-produkter (artikel 6.1) och om de uppgifter och dokument som lämnats i ansökan om registrering (se artikel 6.2) följer de krav som anges i förordningen (artikel 6.4). Om den behöriga myndigheten beslutar om registrering ska beslutet tillsammans med viss information och handlingar som getts in tillsammans med ansökan vidarebefordras till Eiopa. För de fall den behöriga myndigheten inte beviljar registrering ska det utfärdas ett motiverat beslut som kan överklagas (artikel 6.5).
När Eiopa har fått del av ett beslut om registrering ska Eiopa registrera PEPP-produkten i det centrala offentliga registret (artikel 7.1). Den egentliga prövningen görs därmed av den behöriga myndigheten, medan Eiopas roll är mer formell. I PEPP-förordningen anges även att Eiopa inte ska ansvara för eller hållas ansvarig för beslut om registrering som fattas av behöriga myndigheter (artikel 6.5 andra stycket). Särskild vikt läggs dock vid Eiopas registrering i det centrala offentliga registret. Från och med dagen för registrering i det registret får PEPP-sparinstitutet erbjuda en PEPP-produkt, och PEPP-distributörer distribuera den (artikel 7.3).
I PEPP-förordningen finns det även bestämmelser om avregistrering av en PEPP-produkt (artikel 8). Liksom i fråga om registrering är det den behöriga myndigheten som prövar och beslutar om en PEPP-produkt ska avregistreras (artikel 8.1). Den behöriga myndigheten ska meddela Eiopa om ett beslut om avregistrering (artikel 8.2), varvid Eiopa ska avregistrera PEPP-produkten (artikel 8.3). Från och med dagen för avregistreringen i det centrala offentliga registret får PEPP-sparinstitutet inte längre erbjuda PEPP-produkten, och PEPP-distributörer inte längre distribuera den (artikel 8.5).
Den behöriga myndigheten ska enligt förordningen (artikel 8.1) besluta om avregistrering av en PEPP-produkt
- när PEPP-sparinstitutet uttryckligen avsäger sig registreringen,
- när PEPP-sparinstitutet har beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter eller på annat sätt har använt otillbörliga metoder,
- när PEPP-sparinstitutet har överträtt PEPP-förordningen på ett allvarligt eller systematiskt sätt, eller
- om PEPP-sparinstitutet eller PEPP-produkten inte längre uppfyller villkoren för beviljandet av registreringen.
Eiopa har rätt att initiera en prövning av avregistrering. Om Eiopa får information om att ett PEPP-sparinstitut har beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter eller på annat sätt har använt otillbörliga metoder eller att PEPP-sparinstitutet har överträtt PEPP-förordningen på ett allvarligt eller systematiskt sätt, ska Eiopa begära att PEPP-sparinstitutets behöriga myndighet kontrollerar om sådana omständigheter föreligger. Den behöriga myndigheten ska lämna sina slutsatser och motsvarande information till Eiopa (artikel 8.6). Innan den behöriga myndigheten och Eiopa fattar ett beslut om avregistrering av en PEPP-produkt ska de göra sitt bästa för att säkerställa att PEPP-spararens intressen skyddas (artikel 8.7).
5.5 Gränsöverskridande tillhandahållande och portabilitet
5.5.1 Inledning
Genom PEPP-förordningen harmoniseras vissa av PEPP-produktens grundläggande egenskaper. Det gäller särskilt i fråga om gränsöverskridande tillhandahållande och portabilitet, vilket avses medföra att spelreglerna blir mer lika för tillhandahållare av privata pensioner och bidra till förverkligandet av kapitalmarknadsunionen och integreringen av den inre marknaden för privat pensionssparande (skäl 21).
PEPP-förordningens bestämmelser om gränsöverskridande tillhandahållande rör finansiella företags möjligheter att tillhandahålla PEPP-produkter i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten. Med hemmedlemsstat avses hemmedlemsstat enligt definitionen i den relevanta lagstiftningsakt som anges i artikel 6.1 i PEPP-förordningen (artikel 2.19). Definitionen av hemmedlemsstat skiljer sig åt mellan de olika lagstiftningsakterna. Vanligtvis avses den medlemsstat där företaget har beviljats auktorisation, har sitt huvudkontor eller har sitt säte (se artikel 3.1.39 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i det följande benämnt kapitaltäckningsdirektivet).
För att ett företag ska få tillhandahålla en PEPP-produkt i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten krävs att företaget dels följer det regelverk som gäller för det, dels har anmält sin avsikt att öppna ett underkonto för den aktuella medlemsstaten (artikel 14 i PEPP-förordningen). Gränsöverskridande tillhandahållande och anmälan av underkonto behandlas i avsnitten 5.5.2, 5.5.3 och 8.
Portabilitet innebär en möjlighet för den enskilda PEPP-spararen att fortsätta sitt befintliga PEPP-sparande även efter ett byte av bosättningsort (skäl 33). Portabiliteten är uppbyggd kring ett system med PEPP-konto och underkonton. Detta behandlas utförligt i avsnitten 5.5.4-5.5.7.
5.5.2 Gränsöverskridande tillhandahållande av
PEPP-produkter
En särskild egenskap för en PEPP-produkt är det gränsöverskridande tillhandahållandet (skäl 21 i PEPP-förordningen). För PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska det vara möjligt att tillhandahålla och distribuera PEPP-produkter i olika medlemsstater.
Delvis gäller olika regler beroende på vilken typ av finansiellt företag som uppträder som PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributör (artikel 14 jämförd med artikel 15). Kreditinstitut, försäkringsföretag med tillstånd att bedriva direkt livförsäkringsrörelse, värdepappersföretag med tillstånd för portföljförvaltning, investeringsbolag, förvaltningsbolag (benämns fondbolag i svensk rätt när det är fråga om svenska bolag), försäkringsförmedlare och värdepappersföretag med tillstånd för investeringsrådgivning får tillhandahålla respektive distribuera PEPP-produkter inom en värdmedlemsstat om de följer de relevanta regler och förfaranden som fastställs genom eller enligt den unionsrätt som är tillämplig på dem. Enligt svensk rätt är det inte möjligt att bilda investeringsbolag. Sådana bolag med hemvist i andra medlemsstater får dock enligt PEPP-förordningen bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut och kan i och med det tillhandahålla PEPP-produkter till svenska sparare. Ett PEPP-sparinstitut måste dock ha anmält sin avsikt att öppna ett underkonto för värdmedlemsstaten i enlighet med artikel 21 (artikel 14.1). I artikel 21 finns det särskilda bestämmelser om en sådan anmälan. Detta behandlas i avsnitt 5.5.3. För tjänstepensionsinstitut och förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) gäller ett utökat anmälningsförfarande (artikel 14.2). Detta särskilda förfarande behandlas i avsnitt 8.
5.5.3 Anmälan av underkonto
Underkonton utgör en central del av portabiliteten och är en förutsättning för en PEPP-produkts gränsöverskridande egenskaper. Ett nytt underkonto ska anmälas till den behöriga myndigheten och för detta gäller ett särskilt förfarande.
Ett PEPP-sparinstitut som för första gången önskar öppna ett nytt underkonto för en värdmedlemsstat ska anmäla detta till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (artikel 21.1). Ett svenskt PEPP-sparinstitut, t.ex. ett försäkringsföretag, som för första gången vill öppna ett nytt underkontot för Danmark, ska ge in en anmälan till Finansinspektionen (se figur 5.2). En sådan anmälan ska enligt förordningen (artikel 21.2) innehålla följande uppgifter och dokument:
- Standardavtalsvillkoren för PEPP-avtalet, inklusive bilagan för det nya underkontot.
- PEPP-faktabladet med de specifika kraven för det underkonto som motsvarar det nya underkontot.
- PEPP-pensionsbeskedet, dvs. det särskilda dokumentet med grundläggande information för varje PEPP-sparare som tar hänsyn till nationella pensionssystems särart och all relevant rätt (se artikel 35.1).
- I tillämpliga fall, information om kontraktuella arrangemang.
Figur 5.2 Anmälan av underkonto
Anmälningsförfarande för ett PEPP-sparinstitut som för första gången vill öppna ett nytt underkonto för en annan medlemsstat än institutets hemmedlemsstat.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska kontrollera att den inlämnade dokumentationen är fullständig och inom tio arbetsdagar från mottagandet av den fullständiga dokumentationen överlämna den till värdmedlemsstatens behöriga myndighet (artikel 21.3). Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska utan dröjsmål bekräfta mottagandet av de uppgifter och dokument som getts in i samband med anmälan (artikel 21.4). Därefter ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten informera PEPP-sparinstitutet om att informationen har mottagits av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten och att PEPP-sparinstitutet kan öppna underkontot för den medlemsstaten. Om det inte föreligger något mottagningsbevis från den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten inom tio arbetsdagar från den dag då anmälan med tillhörande handlingar översändes, ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten informera PEPP-sparinstitutet om att underkontot för den medlemsstaten kan öppnas (artikel 21.5).
Vid ändring av de uppgifter och dokument som har lämnats tillsammans med en anmälan ska PEPP-sparinstitutet underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om ändringen senast en månad innan ändringen genomförs. Hemmedlemsstatens behöriga myndighet ska informera värdmedlemsstatens behöriga myndighet om ändringen så snart som möjligt och senast en månad efter mottagandet av underrättelsen (artikel 21.6).
5.5.4 Portabilitet
Grundläggande för en PEPP-produkt är portabilitet. Med portabilitet avses att en PEPP-sparare ska kunna byta bosättningsort, från en medlemsstat till en annan, men behålla sitt PEPP-sparinstitut (skäl 33 i PEPP-förordningen). En PEPP-sparare ska ha rätt att använda en möjlighet till portabilitet som ger honom eller henne rätt att fortsätta att betala in till sina befintliga PEPP-konton när han eller hon byter bosättningsort till en annan medlemsstat (artikel 17.1). Om en PEPP-sparare utnyttjar portabiliteten har spararen rätt att behålla alla fördelar och incitament som har beviljats av PEPP-sparinstitutet och som är knutna till de fortlöpande investeringarna i PEPP-produkten (artikel 17.2).
PEPP-sparinstitut ska erbjuda PEPP-sparare en möjlighet till portabilitet om spararen har ett PEPP-konto hos institutet och begär det (artikel 18.1). När ett PEPP-sparinstitut eller en PEPP-distributör erbjuder en PEPP-produkt ska en presumtiv PEPP-sparare ges information om portabilitetsmöjligheten och om vilka underkonton som är omedelbart tillgängliga (artikel 18.2). Inom tre år från PEPP-förordningens första tillämpningsdatum, dvs. tre år räknat från den 22 mars 2022, ska varje PEPP-sparinstitut på begäran kunna erbjuda nationella underkonton för minst två medlemsstater (artikel 18.3).
5.5.5 PEPP-konto och underkonton
Portabiliteten hos en PEPP-produkt vilar på ett system med ett PEPP-konto med möjlighet till flera underkonton. Med PEPP-konto avses ett privat pensionskonto i en PEPP-sparares eller PEPP-förmånstagares namn som används för att registrera transaktioner som gör det möjligt för spararen att regelbundet sätta in pengar inför pensionen och för PEPP-förmånstagaren att erhålla PEPP-förmåner (artikel 2.5 i PEPP-förordningen). Ett underkonto är en nationell sektion som öppnas inom varje PEPP-konto och som omfattas av de rättsliga krav och villkor som fastställts på nationell nivå för eventuella incitament för investeringar i en PEPP-produkt i den medlemsstat där PEPP-spararen är bosatt (artikel 2.23). Dessa nationella krav och villkor kan vara mer eller mindre förmånliga i förhållande andra sparformer och i och med det utgöra incitament för att välja sparande i en PEPP-produkt framför en annan sparprodukt. I förordningen anges inte närmare vad som kan utgöra ett sådant incitament. Det torde dock röra sig regler inom områden som i huvudsak inte regleras av förordningen, främst civil- och skatterättsliga regler. Svenska civil- och skatterättsliga bestämmelser för sparande i en PEPP-produkt behandlas utförligt i avsnitten 10 och 22. En enskild person kan således vara PEPP-sparare eller PEPP-förmånstagare inom varje underkonto, beroende på de rättsliga kraven för intjänandefasen och utbetalningsfasen (artikel 2.23). Med PEPP-förmånstagare avses en fysisk person som uppbär PEPP-förmåner (artikel 2.6).
Ett PEPP-sparinstitut som erbjuder PEPP-sparare en möjlighet till portabilitet ska säkerställa att ett nytt underkonto som öppnas inom ett PEPP-konto uppfyller de rättsliga krav och villkor som fastställts på nationell nivå för intjänande- och utbetalningsfasen för PEPP-produkten av den nya medlemsstat där PEPP-spararen är bosatt. Alla transaktioner på PEPP-kontot ska föras in i ett motsvarande underkonto. Inbetalningar till och uttag från underkontot kan vara föremål för separata avtalsvillkor (artikel 19.1).
5.5.6 PEPP-sparinstitutens ansvar för portabiliteten
PEPP-sparinstituten får ett stort ansvar för portabiliteten och utnyttjandet av den. Detta gäller särskilt information till PEPP-spararna men också den faktiska hanteringen av underkonton och att inbetalningar och utbetalningar sker i enlighet med det som gäller för underkonton för en viss medlemsstat.
När ett PEPP-sparinstitut får information om att en PEPP-sparare har bytt bosättningsort ska institutet informera spararen om möjligheten att öppna ett nytt underkonto inom sitt PEPP-konto (artikel 20.1 i PEPP-förordningen). Om PEPP-spararen vill utnyttja möjligheten att öppna ett nytt underkonto ska PEPP-spararen informera PEPP-sparinstitutet om i vilken medlemsstat PEPP-spararen har sin nya bosättningsort, vilken dag inbetalningarna ska överföras till det nya underkontot och information som är relevant för andra villkor för PEPP-produkten (artikel 20.2).
För det fall ett nytt underkonto inte finns tillgängligt ska PEPP-sparinstitutet informera PEPP-spararen om rätten att utan dröjsmål och utan kostnad byta PEPP-sparinstitut samt om möjligheten att fortsätta spara i det senaste underkonto som öppnats (artikel 20.1 tredje stycket).
PEPP-sparinstitutet måste även erbjuda PEPP-spararen en personlig rekommendation som förklarar huruvida det skulle vara mer fördelaktigt att öppna ett nytt underkonto inom PEPP-spararens PEPP-konto och göra inbetalningarna till det nya underkontot än att fortsätta att betala in till det senaste underkonto som öppnats (artikel 20.4).
5.5.7 En PEPP-sparare som utnyttjar portabiliteten
I detta avsnitt ges ett exempel på hur ett PEPP-sparande fungerar när en PEPP-sparare utnyttjar portabiliteten vid byte av bosättningsort, från en medlemsstat till en annan (se figur 5.3). Ett PEPP-sparande inleds först och främst genom ett avtal mellan en PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut, det s.k. PEPP-avtalet (artiklarna 2.4 och 4 i PEPP-förordningen). PEPP-sparinstitutet öppnar ett PEPP-konto för PEPP-spararen och inom det ett underkonto för den medlemsstat där PEPP-spararen har sin bosättning när PEPP-sparandet inleds (se skäl 34). För underkontot gäller nationella bestämmelser för intjänandefasen och utbetalningsfasen (artikel 2.23).
Om PEPP-spararen är bosatt i Sverige när PEPP-sparandet inleds görs inbetalningarna till underkontot för Sverige (i figur 5.3 underkonto medlemsstat 1) och det är på det underkontot som själva sparandet sker. För underkontot för Sverige gäller svenska nationella bestämmelser (se t.ex. förslagen om in- och utbetalningar och beskattningen i avsnitten 10.1, 10.2 och 22.1-22.3). PEPP-sparinstitutet registrerar varje inbetalning på PEPP-kontot (artikel 19.1).
Figur 5.3 PEPP-konto och underkonton
En PEPP-sparare som utnyttjar möjligheten till portabilitet vid byte av bosättningsmedlemsstat, från medlemsstat 1 till medlemsstat 2, och i och med det öppnar upp ett nytt underkonto inom PEPP-kontot.
Om PEPP-spararen flyttar till en annan medlemsstat, t.ex. Danmark, och i och med det byter bosätningsmedlemsstat, kan spararen fortsätta PEPP-sparandet hos ett och samma PEPP-sparinstitut. Om PEPP-sparinstitutet erbjuder ett underkonto för Danmark (i figur 5.3 underkonto medlemsstat 2) kan PEPP-spararen byta till det underkontot. Efter bytet görs inbetalningarna till underkontot för Danmark (artikel 20.2 b) och det aktiva sparandet sker fortsättningsvis på det underkontot. Det görs inte några ytterligare inbetalningar till underkontot för Sverige. För det danska underkontot gäller de nationella bestämmelser för intjänandefasen och utbetalningsfasen som Danmark infört med stöd av artiklarna 47 och 57 i PEPP-förordningen. Sparandet förändras således vid byte av underkonto och efter bytet gäller nya bestämmelser för det. Inbetalningar ska nu ske i enlighet med vad som gäller enligt danska bestämmelser. Ett ursprungligt PEPP-avtal ändras om PEPP-spararen väljer att byta till ett nytt underkonto (artikel 20.6).
Som anges ovan är portabilitet en möjlighet för en PEPP-sparare (se avsnitt 5.5.4) och en sparare har alltid rätt att fortsätta betala in till det senaste underkonto som öppnats (artikel 20.3). PEPP-spararen i figur 5.3 kan därmed, även efter en flytt till medlemsstat 2, fortsätta betala in till underkontot för medlemsstat 1. Ett sådant sparande kommer, trots bytet av bosättningsort bara att omfattas av svenska bestämmelser för inbetalnings- och utbetalningsfasen.
Det är inte möjligt att göra inbetalningar till mer än ett underkonto åt gången och för att för första gången få göra inbetalningar till ett underkonto för en viss medlemsstat krävs att PEPP-spararen vid den tidpunkten är bosatt i den medlemsstaten. En PEPP-sparare som är bosatt i Sverige när PEPP-avtalet ingås måste alltså flytta till Danmark för att ha möjlighet att spara på underkontot för Danmark. Annars ska sparandet ske på underkontot för Sverige.
Utbetalningar görs från respektive underkonto, dvs. samma underkonto som det har gjorts inbetalningar till. I likhet med det som gäller för inbetalningar styrs detta av de nationella bestämmelser som gäller för underkonton för den medlemsstaten. Utbetalningsformerna kan därmed variera från underkonto till underkonto inom ett och samma PEPP-sparande (artikel 58.2). De bestämmelser som föreslås i avsnitt 10.2 gäller således bara för utbetalningar från ett underkonto för Sverige (i figur 5.3 utbetalningar från underkonto medlemsstat 1 om Sverige är medlemsstat 1). För utbetalningar från ett underkonto för en annan medlemsstat gäller de bestämmelser som den medlemsstaten har valt att införa med stöd av artikel 57 i PEPP-förordningen.
För ett sparande som det i figur 5.3 kommer skilda bestämmelser att gälla för utbetalningar från underkontot för medlemsstat 1 respektive underkontot för medlemsstat 2. Det är således möjligt att utbetalningar från det ena underkontot sker genom annuiteter, dvs. genom belopp som med bestämda mellanrum betalas ut som avkastning på en investering under en period som t.ex. kan vara PEPP-förmånstagarens liv eller ett visst antal år (artikel 2.13 i PEPP-förordningen), medan det från det andra underkontot sker genom uttag eller engångsbelopp. Detta styrs av de nationella bestämmelser som gäller för respektive underkonto. En PEPP-sparare har dock viss möjlighet att påverka detta. Bland annat gäller att spararen ska välja form av utbetalningar när spararen ingår ett PEPP-avtal och när spararen begär öppnande av ett nytt underkonto (se artikel 58.2). I förordningen finns även bestämmelser om vilka utbetalningsformer som ska erbjudas (artikel 58.1, se även avsnitt 10.2).
5.6 PEPP-faktablad
Inom EU har det gjorts flera insatser för att öka insynen och öppenheten beträffande finansiella produkter. Detta gäller särskilt för produkter som tillhandahålls till icke-professionella investerare, dvs. konsumenter. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter), i det följande benämnd Priip-förordningen, utgör en del av detta arbete. Enligt förordningen ska utvecklare av Priip-produkter upprätta faktablad om sina produkter (artikel 5.1). Personer som ger råd om eller säljer sådana produkter ska se till att faktabladet tillhandahålls till icke-professionella investerare innan investeraren har ingått något avtal om produkten (artikel 13.1). Priip-förordningen gäller dock inte för privata pensionsprodukter (se artikel 2.1 och skäl 7 i den förordningen, se även skäl 38 i PEPP-förordningen).
I PEPP-förordningen finns det flera bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i Priip-förordningen. Det handlar bl.a. om bestämmelser om PEPP-faktablad (artiklarna 26-33 i PEPP-förordningen jämförda med artiklarna 5-14 i Priip-förordningen). Vidare anges i skälen i PEPP-förordningen att PEPP-faktabladet bör ersätta och vara en anpassning av faktabladet för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare enligt Priip-förordningen, vilket alltså inte behöver tillhandahållas för PEPP-produkter (skäl 38 i PEPP-förordningen).
Det är PEPP-sparinstitutet som ska ta fram PEPP-faktabladet. Detta ska ske innan en PEPP-produkt föreslås för en PEPP-sparare. PEPP-sparinstitutet ska dessutom publicera PEPP-faktabladet på sin webbplats (artikel 26.1). Ett PEPP-faktablad ska utgöra informationsunderlag före ingående av ett avtal om PEPP-sparande (artikel 26.2). I förordningen anges även att PEPP-spararen ska få del av PEPP-faktabladet innan avtal ingås (artikel 33.1). Faktabladet ska vara fristående och klart åtskilt från marknadsföringsmaterial (artikel 26.3 första stycket).
För marknadsföringsmaterial gäller att det inte får innehålla några uttalanden som strider mot informationen i PEPP-faktabladet eller minskar dess betydelse, om marknadsföringsmaterialet innehåller specifik information om PEPP-produkten. Marknadsföringsmaterialet ska i sig innehålla uppgifter om att det finns ett PEPP-faktablad och om hur och varifrån, inbegripet från PEPP-sparinstitutets webbplats, detta kan erhållas (artikel 29). Marknadsföringslagen och dess tillämpning vid marknadsföring av PEPP-produkter behandlas i avsnitt 9.2.
Det ställs särskilda krav på vad ett PEPP-faktablad ska innehålla. Bestämmelser om detta finns i PEPP-förordningen (artikel 28). Språk i ett PEPP-faktablad och bestämmelser om det behandlas i avsnitt 9.1.
Ett PEPP-faktablad ska regelbundet ses över. Detta ska ske minst varje år (artikel 30.1). Ett PEPP-sparinstitut kan i vissa fall bli skadeståndsskyldigt vid brister i ett PEPP-faktablad. Detta behandlas i avsnitt 9.3.
5.7 Tillsyn
5.7.1 Behöriga myndigheter
Med behörig myndighet avses enligt PEPP-förordningen de nationella myndigheter som har utsetts av en medlemsstat för att utöva tillsyn över PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut eller utföra de uppgifter som föreskrivs i förordningen (artikel 2.18). Även om den löpande tillsynen av PEPP-sparinstitut ska utövas av respektive behöriga myndigheter bör Eiopa samordna tillsynen av PEPP-produkter för att garantera en konsekvent tillämpning av en enhetlig tillsynsmetod och därmed främja den paneuropeiska karaktären och långsiktiga pensionsändamål för PEPP-produkten (skäl 73).
5.7.2 Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten
Eiopa är en av EU:s tre tillsynsmyndigheter (de s.k. ESA-myndigheterna) inom det finansiella området med särskilt ansvar för försäkrings- och tjänstepensionsområdet. I PEPP-förordningen anges att Eiopa bör samarbeta med de behöriga myndigheterna, dvs. de nationella tillsynsmyndigheterna, och underlätta samarbetet och enhetligheten mellan dem.
I det sammanhanget bör Eiopa ha en roll när det gäller de behöriga myndigheternas rätt att besluta om tillsynsåtgärder genom att lägga fram bevis för överträdelser av regler som rör PEPP-produkter. Eiopa bör även tillhandahålla bindande medling vid tvister mellan behöriga myndigheter i gränsöverskridande situationer (skäl 75).
Den behöriga myndigheten ska först bedöma om en ansökan är fullständig (artikel 6.3). När ansökan är fullständig ska den behöriga myndigheten pröva om PEPP-produkten ska registreras. Registrering får endast ske om sökanden är godkänd att tillhandahålla PEPP-produkter (artikel 6.1) och om de uppgifter och dokument som lämnats i ansökan om registrering (artikel 6.2) följer de krav som anges i förordningen (artikel 6.4).
Om den behöriga myndigheten beslutar om registrering ska beslutet och viss information och handlingar som har getts in tillsammans med ansökan vidarebefordras till Eiopa. För det fall den behöriga myndigheten inte beviljar registrering ska det utfärdas ett motiverat beslut som kan överklagas (artikel 6.5). När Eiopa fått del av ett beslut om registrering ska Eiopa registrera PEPP-produkten i det centrala offentliga registret som ska föras av Eiopa (artikel 7.1).
Den egentliga prövningen görs därmed hos den nationella tillsynsmyndigheten. Eiopas roll är i huvudsak administrativ och i PEPP-förordningen anges även att Eiopa inte ska ansvara för eller hållas ansvarigt för beslut om registrering som fattas av behöriga myndigheter (artikel 6.5 andra stycket). Särskild vikt läggs dock vid registreringen i det centrala registret. Det är från och med dagen för den registreringen som PEPP-sparinstitut får erbjuda PEPP-produkten och PEPP-distributörer får distribuera den (artikel 7.3).
5.8 Det fortsatta arbetet inom EU
5.8.1 Ytterligare bestämmelser
I PEPP-förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter inom vissa områden (artikel 72.1). Detta gäller bl.a. inom områdena för tillsynsrapportering (artikel 40.9), kostnader och avgifter för bas-PEPP-produkten (artikel 45.4) och Eiopas befogenheter att ingripa mot PEPP-produkter (artikel 65.9).
Kommissionen har antagit följande delegerade akter:
- Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/473 av den 18 december 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar kraven för faktablad, för kostnader och avgifter som ingår i kostnadstaket och för riskreduceringstekniker för den paneuropeiska privata pensionsprodukten.
- Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/895 av den 24 februari 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 vad gäller produktingripanden.
- Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/896 av den 24 februari 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 vad gäller ytterligare information som ska lämnas i syfte att uppnå konvergens i tillsynsrapporteringen.
Kommissionen har även antagit en genomförandeförordning:
- Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/897 av den 4 mars 2021 om fastställande av tekniska genomförandestandarder för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 med avseende på formatet för tillsynsrapportering till behöriga myndigheter och samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
5.8.2 Kommande utvärdering
Fem år efter det att PEPP-förordningen har börjat tillämpas, och därefter vart femte år, ska kommissionen genomföra en utvärdering av förordningen och, efter samråd med Eiopa och i tillämpliga fall de övriga ESA-myndigheterna (Europeiska bankmyndigheten, Eba, och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma), lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten för Europaparlamentet och rådet. Denna rapport ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag (artikel 73.1). I PEPP-förordningen anges även vad denna rapport särskilt ska innehålla. Detta gäller t.ex. hur förfarandet för registrering av PEPP-produkter fungerar och portabiliteten, särskilt de underkonton som är tillgängliga för PEPP-sparare, och spararens möjlighet att fortsätta att betala in till det senast öppnade underkontot (artikel 73.2).
6 Allmänna utgångspunkter
6.1 Åtgärder med anledning av PEPP-förordningen
Regeringens förslag: De bestämmelser som behövs för att komplettera PEPP-förordningen ska tas in i en ny lag.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det uppkommer en dubbelreglering om PEPP-förordningens regler om tillsyn och ingripanden tas in i en ny lag. Det bör i första hand analyseras om det är nödvändigt med särskilda ingripandebestämmelser eller om bestämmelserna i de olika rörelseregelverken, eventuellt med mindre justeringar, är tillräckliga. Om det införs bestämmelser i en ny lag, anser Finansinspektionen att det bör förtydligas att de bestämmelserna har företräde framför motsvarande bestämmelser i de olika rörelseregelverken. Stockholms universitet framför att det bör övervägas om inte de civilrättsliga bestämmelserna, som har konsumentskyddskaraktär, ska vara tvingande till konsumentens förmån.
Skälen för regeringens förslag
En ny lag
En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. Till skillnad från ett EU-direktiv ska en EU-förordning inte, och får inte heller, genomföras i nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att genomföra EU:s förordning om en paneuropeisk pensionsprodukt (PEPP-produkt) i svensk rätt bör därför inte vidtas. Förordningen förutsätter dock att vissa nationella bestämmelser införs (se t.ex. artiklarna 47 och 57 om intjänande- och utbetalningsfasen). Medlemsstaterna ska även i enlighet med nationell rätt se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att vidta vissa åtgärder i särskilt angivna situationer (se t.ex. artikel 67.3).
Genom PEPP-förordningen införs det en ny sparform. I Sverige finns det i dag inte någon lagstiftning som uttryckligen reglerar denna typ av sparande. Förordningen ska tillämpas både i förhållande till utvecklare och distributörer av PEPP-produkter (se avsnitten 7.1 och 7.2). Den ska även tillämpas i förhållande till förvaringsinstitut (se avsnitt 7.3). Enligt förordningen ska PEPP-produkter kunna utvecklas och distribueras av ett flertal olika aktörer på finansmarknaden, t.ex. försäkringsföretag och fondbolag (se artiklarna 6 och 10). Samtliga dessa finansiella företag omfattas enligt gällande svensk rätt av en rörelsereglering som innehåller bestämmelser om bl.a. tillsynsbefogenheter och administrativa sanktioner vid överträdelser av relevanta regelverk. Bestämmelser om tillsynsbefogenheter och administrativa sanktioner finns bl.a. i 17 och 18 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) och i 10 och 12 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder. I vissa fall finns det även omfattande civilrättsliga bestämmelser för den produkt som företaget tillhandahåller (se t.ex. försäkringsavtalslagen [2005:104], förkortad FAL).
Tillsyns- och ingripandebestämmelserna i de olika rörelseregelverken har i huvudsak samma uppbyggnad och överensstämmer i mångt och mycket med varandra (se t.ex. 17 kap. 2 § försäkringsrörelselagen jämförd med 10 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder). Dessa bestämmelser torde i huvudsak tillgodose kraven i PEPP-förordningen. Vissa skillnader finns dock. Detta gäller t.ex. sanktionsavgifter där maximibeloppen skiljer sig åt liksom de ytterligare omständigheter som ska beaktas när avgiften bestäms (se 18 kap. 17 § försäkringsrörelselagen jämförd med artikel 67.3 d i PEPP-förordningen). Således krävs åtminstone vissa justeringar för att svensk rätt ska uppfylla kraven i PEPP-förordningen fullt ut.
För att Finansinspektionen ska kunna utöva de befogenheter som en behörig myndighet ska ha enligt PEPP-förordningen krävs att det införs särskilda bestämmelser i svensk rätt (se avsnitten 16 och 17). Det behöver också införas särskilda nationella bestämmelser som rör intjänande- och utbetalningsfasen samt för byte av PEPP-sparinstitut (se avsnitten 10.1, 10.2 och 11).
Ett alternativ, som Finansinspektionen förespråkar, är att införa särskilda bestämmelser i varje rörelseregelverk för företag som får utveckla och distribuera eller bara distribuera PEPP-produkter. Detta skulle innebära att samma regler gäller för ett företag oavsett om verksamheten rör PEPP-produkter eller verksamhet som företaget har tillstånd för. En sådan lagstiftning blir dock svår att överblicka och skulle innebära att olika regler kommer att gälla för verksamhet som rör PEPP-produkter beroende på vilka rörelseregler som gäller för det företag som bedriver verksamheten. De olika rörelseregelverken är redan i dag mycket omfattande och ytterligare bestämmelser skulle göra dem än mer omfattande. Till detta kommer att det även behövs andra bestämmelser för att reglera den nya sparformen (se t.ex. de bestämmelser om intjänande- och utbetalningsfasen som föreslås i avsnitten 10.1 och 10.2).
Alternativet är att införa en lag som särskilt reglerar verksamhet som rör PEPP-produkter. Denna lagstiftningsmetod har använts i anslutning till andra EU-förordningar på finansmarknadsområdet (se prop. 2018/19:4 och prop. 2019/20:37). På så sätt gäller samma bestämmelser för verksamheten som rör PEPP-produkter oavsett vilken typ av grundläggande rörelsetillstånd som ett finansiellt företag har. En fördel med detta är även att bestämmelser som rör PEPP-produkter i hög utsträckning samlas i en och samma lag, vilket i dag är fallet med sparformen individuellt pensionssparande (se lagen [1993:931] om individuellt pensionssparande). Med en sådan lagstiftningsmodell uppkommer i och för sig, som Finansinspektionen lyfter fram, en viss dubbelreglering. Bestämmelser om ingripanden i två olika lagar kan då bli tillämpliga i en och samma situation. Regeringen konstaterar dock att detta är något som redan i dag förekommer på finansmarknadsområdet (se 18 kap. 1 § försäkringsrörelselagen och 8 kap. 3 § lagen [2018:1219] om försäkringsdistribution, se även prop. 2017/18:216 s. 90 f.). Tillsynsmyndigheten, Finansinspektionen, har då möjlighet att välja vilken bestämmelse som den ska lägga till grund för sin åtgärd. Även om det inte krävs ett särskilt rörelsetillstånd för verksamhet som rör PEPP-produkter finns det ett uttryckligt krav om att en PEPP-produkt endast får tillhandahållas och distribueras om den har registrerats (artikel 5). Det borde därmed vara möjligt att skilja verksamhet som rör PEPP-produkter, alltså en särskild produkt, från ett företags övriga verksamhet, som regleras av det tillämpliga rörelseregelverket. Ingripanden som rör verksamhet hänförlig till PEPP-produkter bör i första hand ske med stöd av bestämmelser som reglerar den verksamheten.
Likväl skulle det kunna uppkomma fall då de ingripandeåtgärder som nu föreslås inte är tillräckliga. Finansinspektionen kan i ett sådant fall ingripa mot ett PEPP-sparinstitut eller en PEPP-distributör med stöd av de rörelseregler som gäller. I rörelseregelverken för de företag som enligt PEPP-förordningen får bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut finns bestämmelser om att inspektionen ska ingripa om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt andra författningar som reglerar institutets verksamhet (se 18 kap. 1 § 1 försäkringsrörelselagen och 9 kap. 1 § första stycket lagen om försäkringsdistribution).
Finansinspektionen får själv avgöra i hur den ska agera i ett enskilt fall. Som angetts i tidigare lagstiftningsärenden är det inte olämpligt att Finansinspektionen i en situation då ett förfarande kan anses strida mot flera lagar kan välja mellan de ingripandemöjligheter som finns, och då välja det förfarande som framstår som mest effektivt i den aktuella situationen (prop. 2016/17:22 s. 205).
Sammantaget anser regeringen, i motsats till Finansinspektionen, att fördelarna med en särskild lag överväger nackdelarna. Det bör därför införas en ny lag med de nationella svenska bestämmelser som krävs med anledning av PEPP-förordningen.
Den nya lagens utformning
Den nya lagen bör utformas efter förebild av andra lagar som kompletterar EU-förordningar, t.ex. lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Lagen bör således ha ett inledande kapitel med mer grundläggande bestämmelser om bl.a. lagens syfte, behörig myndighet och avgifter. Det bör även finnas kapitel med bestämmelser om tillsyn, ingripanden och överklagande.
I avsnitten 10 och 11 föreslås flera bestämmelser om sparade i en PEPP-produkt och byte av PEPP-sparinstitut. Dessa bestämmelser är i huvudsak civilrättsliga och bör samlas i ett sammanhang i den nya lagen. Detta bör ske i kapitel om ingående av avtal om och inbetalningar till ett PEPP-sparande, utbetalningar och inlösen av ett PEPP-sparande, byte av PEPP-sparinstitut, en PEPP-sparares förfoganden över ett PEPP-sparande, förhållandet till PEPP-spararens borgenärer. Bestämmelserna bör ges samma ordning som motsvarande avsnitt i PEPP-förordningen med beaktande av den liknande regleringen i försäkringsavtalslagen.
Det är av stor vikt att PEPP-kunder får kunskap om dels vilken information som de har rätt till enligt förordningen, dels möjligheten till skadestånd om informationen är bristfällig eller felaktig. För att underlätta detta bör bestämmelser om information samlas i ett kapital i lagen även om det rör sig om såväl närings- som civilrättsliga bestämmelser.
EU-förordningen, nationella bestämmelser och avtalsvillkor
I PEPP-förordningen fastställs enhetliga regler för de olika PEPP-produkternas grundläggande egenskaper. Det ska t.ex. röra sig om ett frivilligt avtal mellan en PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut som kompletterar allmän pension och tjänstepension. Själva PEPP-produkten ska möjliggöra en långsiktig kapitalackumulering med det uttryckliga syftet att tillhandahålla inkomst vid pensionering och med begränsade möjligheter till förtida uttag före denna tidpunkt (se artikel 2.1 och 2.4). Dessa grundläggande egenskaper kompletteras i nationella bestämmelser med mer detaljerade egenskaper bl.a. om vad som ska gälla för intjänande- och utbetalningsfasen (se artiklarna 47.1 och 57.1 samt förslagen i avsnitten 10.1 och 10.2, se även artikel 12). Som Stockholms universitet framför har det samlade regelverket, såväl EU-förordningen som de nationella bestämmelser som nu föreslås, en konsumentskyddskaraktär.
I PEPP-förordningen och de bestämmelser som nu föreslås anges de grundläggande villkoren för ett sparande i en PEPP-produkt. En PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut har i och för sig möjlighet att närmare reglera de enskilda detaljerna för ett sparande, t.ex. om sparandet ska ske i bas-PEPP-produkten eller i ett annat investeringsalternativ (se artiklarna 42 och 43) och om de närmare villkoren för inbetalningarna (se förslagen i avsnitt 10.1). Ett PEPP-sparinstitut ska vid ansökan om registrering av en PEPP-produkt ge in de standardavtalsvillkor för PEPP-avtalet som kommer att erbjudas PEPP-sparare (artikel 6.2 a). Den behöriga myndigheten kommer således att granska avtalsvillkoren för ett PEPP-avtal innan en PEPP-produkt får erbjudas till PEPP-spararna. Om ett avtalsvillkor inte är förenligt med PEPP-förordningen eller de bestämmelser som nu föreslås så saknas förutsättningar för att bevilja PEPP-sparinstitutets ansökan om registrering. Det är i och för sig möjligt att ändra avtalsvillkoren efter registrering. Sådana ändringar ska dock omedelbart anmälas till den behöriga myndigheten (artikel 6.6 andra stycket).
Den granskning av PEPP-avtalen som den behöriga myndigheten ska göra är enligt regeringens bedömning tillräcklig för att skydda PEPP-spararna mot avtalsvillkor inte är förenliga med ett gott konsumentskydd. Det finns därför inte behov av någon bestämmelse i den nya kompletteringslagen som gör de civilrättsliga bestämmelserna tvingande till konsumentens förmån, vilket Stockholms universitet anser bör övervägas.
6.2 Behörig myndighet
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt PEPP-förordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: PEPP-produkter kommer att kunna tillhandahållas av flera olika typer av finansiella företag (se artikel 6.1 i PEPP-förordningen och avsnitt 7.1). Dessa företag omfattas enligt gällande svensk rätt redan av sektorsspecifik rörelsereglering som innehåller bestämmelser om bl.a. tillsynsbefogenheter och administrativa sanktioner vid överträdelser av relevanta regelverk (se t.ex. för kreditinstitut lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och för försäkringsföretag försäkringsrörelselagen). Även de finansiella företag som bara får distribuera PEPP-produkter omfattas av särskilda rörelseregler (se t.ex. för försäkringsförmedlare lagen om försäkringsdistribution och för värdepappersbolag lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden).
Finansinspektionen utövar i dag tillsyn över samtliga finansiella företag som enligt PEPP-förordningen får uppträda som PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer och i och med det utveckla och distribuera eller bara distribuera PEPP-produkter (artikel 2.18). Det finns inte någon annan myndighet som utövar en sådan tillsyn som avses i förordningen. Finansinspektionen är därmed behörig myndighet enligt PEPP-förordningen och således krävs inte att det särskilt anges att inspektionen som enda behörig myndighet ska ansvara för registreringsförfarandet och för kommunikationen med Eiopa (artikel 6.6).
I förordningen finns det flera uppgifter som ska utföras av den behöriga myndigheten. Detta gäller t.ex. registrering av en PEPP-produkt och anmälan om ett nytt underkonto för en medlemsstat (se artiklarna 6 och 21). Med behöriga myndigheter avses enligt förordningen de nationella myndigheter som utsetts av en medlemsstat för att utöva tillsyn över PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut, beroende på vad som är tillämpligt, eller utföra de uppgifter som föreskrivs i denna förordning (artikel 2.18). Som anges ovan är Finansinspektionen den myndighet som enligt de olika regelverken är utsedd att utöva tillsyn över svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut. PEPP-förordningen är direkt tillämplig i Sverige. Finansinspektionen bör därmed som tillsynsmyndighet enligt de olika rörelseregelverken även vara skyldig att utföra de uppgifter som enligt PEPP-förordningen ska utföras av den behöriga myndigheten. Grunderna för och omfattningen av Finansinspektionens tillsyn behandlas i avsnitt 16.1.
6.3 Hänvisningar till EU-förordningar
Regeringens förslag: Hänvisningar till PEPP-förordningen ska vara dynamiska, dvs. avse förordningen enligt den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningen till eIDAS-förordningen ska vara statisk och avse förordningen i den ursprungliga lydelsen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten enligt den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
I några av de bestämmelser som nu föreslås torde det krävas en hänvisning till PEPP-förordningen. För att eventuella ändringar i den förordningen ska få omedelbart genomslag i den svenska lagstiftningen är det lämpligt att hänvisningarna i den nya kompletteringslagen till förordningen är dynamiska. När det gäller EU-förordningar är det också den hänvisningstekniken som ofta har använts i senare tids lagstiftning på finansmarknadsområdet (se prop. 2016/17:22 s. 95 f., prop. 2020/21:66 s. 48 f. och prop. 2020/21:206 s. 49).
I avsnitt 11 föreslås att en begäran om byte ska få undertecknas med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i det följande benämnd eIDAS-förordningen. Bestämmelser om elektroniska underskrifter finns i bl.a. 11 § andra stycket skuldsaneringslagen (2016:675) och 2 kap. 5 § tredje stycket lagen (2021:401) om Allmänna arvsfonden. I de lagarna är hänvisningarna till eIDAS-förordningen statiska (se även prop. 2020/21:139 s. 90). Om kvalitetskraven för de elektroniska underskrifter som omfattas av den förordningen skulle ändras, är det inte givet att en sådan ändring automatiskt ska gälla för underskriftskrav i svensk rätt som hänvisar till förordningen. Det bör i stället vara upp till lagstiftaren att överväga om den svenska författningen behöver ändras när EU-rättsakten ändras. Hänvisningen till eIDAS-förordningen i den nya kompletteringslagen bör, som i andra lagar som hänvisar till den förordningen, vara statisk.
7 Verksamhet som rör PEPP-produkter
7.1 PEPP-sparinstitut
Regeringens förslag: I lagen om värdepappersfonder ska det införas en upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om att ett fondbolag får utveckla PEPP-produkter.
I lagen om värdepappersmarknaden ska det införas en upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om att ett värdepappersbolag som har tillstånd för portföljförvaltning får utveckla PEPP-produkter.
I försäkringsrörelselagen ska det införas en bestämmelse om att ett försäkringsföretag som har tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse får utveckla sådana PEPP-produkter som avses i PEPP-förordningen.
I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska det införas en upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om att en AIF-förvaltare får utveckla PEPP-produkter.
Regeringens bedömning: Kreditinstitut får enligt gällande rätt utveckla PEPP-produkter när PEPP-förordningen börjar tillämpas.
Tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser bör inte få utveckla PEPP-produkter.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen efterfrågar förtydligande av vilka bestämmelser i nationell rätt som PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska iaktta enligt artikel 23 i PEPP-förordningen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
PEPP-förordningen
I PEPP-förordningen finns det bestämmelser om vilka finansiella företag som får ansöka om registrering av en PEPP-produkt (artikel 6.1). Dessa företag benämns PEPP-sparinstitut. PEPP-sparinstitut får också distribuera en PEPP-produkt som de själva har utvecklat (artikel 2.15). Distribution av en PEPP-produkt som ett annat företag har utvecklat behandlas i avsnitt 7.2.
De finansiella företag som får ansöka om registrering av en PEPP-produkt är följande:
- Kreditinstitut som auktoriserats i enlighet med kapitaltäckningsdirektivet.
- Försäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnt Solvens II-direktivet, och som är verksamma inom direkt livförsäkring enligt artikel 2.3 i och bilaga II till det direktivet.
- Tjänstepensionsinstitut som har auktoriserats eller registrerats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i det följande benämnt andra tjänstepensionsdirektivet, som enligt nationell rätt är auktoriserade och även får tillhandahålla privata pensionsprodukter.
- Värdepappersföretag som har auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i det följande benämnt MiFID II, och som tillhandahåller portföljförvaltning.
- Investeringsbolag eller förvaltningsbolag som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i det följande benämnt UCITS-direktivet.
- EU-baserade förvaltare av alternativa investeringsfonder (EU-baserad AIF-förvaltare) som är auktoriserade i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i det följande benämnt AIFM-direktivet.
Uppräkningen av finansiella företag i PEPP-förordningen är uttömmande och det är därmed endast dessa företag som får ansöka om registrering av en PEPP-produkt (se artikel 6.1).
I artikel 23 i förordningen anges att PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer som är försäkringsföretag eller försäkringsförmedlare, vid distribution av PEPP-produkter, ska iaktta de bestämmelser i nationell rätt som genomför reglerna i vissa angivna artiklar i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution, i det följande benämnt försäkringsdistributionsdirektivet. Det anges också att PEPP-sparinstitut som är värdepappersföretag, och övriga PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer, ska följa den tillämpliga nationella rätt som genomför vissa artiklar i MiFID II. Finansinspektionen efterfrågar ett förtydligande av vilka bestämmelser i svensk rätt som avses i artikel 23 i PEPP-förordningen. Regeringen konstaterar att försäkringsdistributionsdirektivet har genomförts i svensk rätt i lagen om försäkringsdistribution. På motsvarande sätt har MiFID II i huvudsak genomförts i lagen om värdepappersmarknaden. Vilka bestämmelser i de båda lagarna som genomför de i PEPP-förordningen angivna artiklarna i direktiven framgår av förarbetena till lagarna (se prop. 2016/17:162 bilaga 22 och prop. 2017/18:216 bilaga 8).
Nationella rörelseregelverk
Som anges ovan får endast vissa typer av finansiella företag registrera en PEPP-produkt. Dessa företag omfattas av olika regelverk. Detta gäller dels på EU-nivå, dels på nationell nivå. I PEPP-förordningen anges de tillämpliga EU-direktiven. Dessa är i Sverige genomförda i huvudsak enligt följande:
- Kapitaltäckningsdirektivet - lagen om bank- och finansieringsrörelse (se prop. 2013/14:228).
- Solvens II-direktivet - försäkringsrörelselagen (se prop. 2015/16:9).
- Andra tjänstepensionsdirektivet - lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (se prop. 2018/19:158 och prop. 2018/19:159).
- MiFID II - lagen om värdepappersmarknaden (se prop. 2016/17:162).
- UCITS-direktivet - lagen om värdepappersfonder (se prop. 2010/11:135).
- AIFM-direktivet - lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155).
Även om det rör sig om olika regelverk och skilda typer av finansiell verksamhet så finns det flera grundläggande likheter. I samtliga fall krävs tillstånd för att bedriva den verksamhet som omfattas av regelverken. Det finns bestämmelser om vad ett tillstånd omfattar och som begränsar den typ av verksamhet som ett företag med tillstånd får bedriva. I vissa fall får företaget i fråga bara bedriva en viss typ av verksamhet. Ett kreditinstitut får t.ex. bara driva finansiell verksamhet och verksamhet som har ett naturligt samband med den (7 kap. 1 § första stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse, se även prop. 2002/03:139 s. 292-299). Som utvecklas nedan får ett kreditinstitut under vissa förutsättningar dock driva såväl värdepappersrörelse som försäkringsdistribution.
Motsvarande gäller i huvudsak för försäkringsföretag även om bestämmelsen i försäkringsrörelselagen är utformad som ett förbud mot främmande verksamhet. Ett försäkringsföretag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet (4 kap. 4 § försäkringsrörelselagen, se även prop. 2009/10:246 s. 444).
För att få driva värdepappersrörelse krävs tillstånd av Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd kan bl.a. avse portföljförvaltning (2 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden). Efter tillstånd från Finansinspektionen får ett värdepappersbolag också tillhandahålla sidotjänster (2 kap. 2 §) och driva annan verksamhet, s.k. sidoverksamhet (2 kap. 3 § första stycket). Ett värdepappersbolag får bedriva vissa typer av verksamhet utan tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden (se 2 kap. 3 § tredje stycket och 4 §, se även prop. 1992/93:187 s. 95-98 och 200 och prop. 2006/07:115 s. 320-328 och 560 f.). I lagen om värdepappersfonder anges vilken typ av verksamhet som ett fondbolag får driva (1 kap. 3-5 §§, se även prop. 2002/03:150 s. 142 f.). Också i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges vilken typ av verksamhet som en AIF-förvaltare får driva (3 kap. 1 §, se även prop. 2012/13:155 s. 204-206 och 437).
Svenska finansiella företag som får bedriva verksamhet som
PEPP-sparinstitut
Genom PEPP-förordningen införs det en ny sparform (se avsnitt 4). Det finns visserligen likheter mellan en PEPP-produkt och vissa sparprodukter som i dag tillhandahålls av sådana finansiella företag som enligt förordningen får registrera PEPP-produkter, t.ex. en kapitalförsäkring med traditionell förvaltning. Trots det måste utvecklande och tillhandahållande av en PEPP-produkt anses utgöra verksamhet som i huvudsak hittills inte har rymts inom ett finansiellt företags rörelsetillstånd, t.ex. att driva försäkringsrörelse eller därmed sammanhängande verksamhet.
PEPP-förordningen är direkt tillämplig. På EU-nivå får förordningen anses innebära en utvidgning av den verksamhet som de olika företagen får bedriva. Till exempel får ett försäkringsföretag med tillstånd för sådan verksamhet som regleras av Solvens II-direktivet med stöd av förordningen bedriva ytterligare verksamhet, en verksamhet som bl.a. omfattar utveckling av PEPP-produkter. Distribution av PEPP-produkter behandlas i avsnitt 7.2.
Som berörs ovan finns det i de nationella rörelseregelverken som genomför EU-direktiven olika begränsningar för den typ av verksamhet som får bedrivas.
För försäkringsföretag bör förbudet mot främmande verksamhet i försäkringsrörelselagen (4 kap. 4 §) strida mot bestämmelserna i PEPP-förordningen om att sådana företag med tillstånd för direkt livförsäkring ska få utveckla PEPP-produkter. I den lagen bör det tas in en bestämmelse om att försäkringsföretag får utveckla PEPP-produkter på de sätt som anges i PEPP-förordningen. I enlighet med förordningen bör detta gälla bara för försäkringsföretag med tillstånd för direkt livförsäkringrörelse (artikel 6.1 b). Som Lagrådet påpekar bör den bestämmelsen utformas som ett undantag från huvudregeln från förbudet mot främmande verksamhet.
I lagen om värdepappersmarknaden, lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns det inte några uttryckliga förbud mot främmande verksamhet, utan i dessa lagar anges i stället den verksamhet som värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare får driva. Värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare bör även utan ändringar i respektive rörelseregelverk få utveckla PEPP-produkter på de sätt som anges i förordningen. För värdepappersbolag gäller det dock bara när bolaget har tillstånd för portföljförvaltning (artikel 6.1 d i förordningen). I dessa tre rörelselagar bör det dock tas in upplysningsbestämmelser om att värdepappersbolag med tillstånd för portföljförvaltning, fondbolag och AIF-förvaltare får utveckla PEPP-produkter på de sätt som anges i PEPP-förordningen.
I lagen om bank- och finansieringsrörelse anges att ett kreditinstitut bara får driva finansiell verksamhet och verksamhet som har ett naturligt samband med den (7 kap. 1 § första stycket). Den verksamhet som regleras i PEPP-förordningen bedöms utgöra finansiell verksamhet enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse. Ett kreditinstitut får därmed enligt gällande rätt utveckla en PEPP-produkt när PEPP-förordningen börjar tillämpas.
Svenska tjänstepensionsinstitut - tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser
Tjänstepensionsinstitut har enligt PEPP-förordningen möjlighet att ansöka om registrering av PEPP-produkter. Detta gäller dock bara för tjänstepensionsinstitut som enligt nationell rätt är auktoriserade och även får tillhandahålla privata pensionsprodukter (artikel 6.1 c första meningen).
Tjänstepensionsinstitutens verksamhet styrs av andra tjänstepensionsdirektivet. I det direktivet anges bl.a. att ett tjänstepensionsinstitut är ett institut som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning, på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare eller med egenföretagare, enskilt eller kollektivt, i enlighet med rätten i hem- och värdmedlemsstaten, och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa (artikel 6.1).
Andra tjänstepensionsdirektivet har i Sverige genomförts i två olika rörelseregelverk, dels i lagen om tjänstepensionsföretag, dels i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (se prop. 2018/19:158 och prop. 2018/19:159). Det finns således två olika typer av svenska tjänstepensionsinstitut, tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser. De tidigare tjänstepensionskassorna är antingen under omvandling till tjänstepensionsföretag eller har trätt i likvidation (se prop. 2018/19:158 s. 191 och 663).
Det finns, liksom för andra finansiella företag, bestämmelser som begränsar den verksamhet som ett tjänstepensionsföretag får bedriva. För tjänstepensionsföretag gäller ett förbud mot främmande verksamhet. Tjänstepensionsföretag får inte driva annan verksamhet än tjänstepensionsverksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet (4 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag, se även prop. 2018/19:158 s. 223 f.). Förbudet innebär att ett tjänstepensionsföretag inte får tillhandahålla privat pensionssparande, dvs. en produkt som inte har något samband mer yrkesutövning.
Även pensionsstiftelser omfattas av bestämmelser som begränsar deras verksamhet. I lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. anges att en pensionsstiftelse inte får utfästa pension och att en sådan utfästelse är ogiltig (12 §).
Bestämmelserna i lagen om tjänstepensionsföretag och i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. hindrar tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser från att tillhandahålla privata pensionsprodukter.
På EU-nivå får PEPP-förordningen anses innebära en utvidgning av den verksamhet som tjänstepensionsinstitut får bedriva (jfr ovan). Ett sådant institut får i och med det, i vart fall på EU-nivå, bedriva annat än tjänstepensionsverksamhet. Medlemsstaterna har genom förordningen getts möjlighet att låta tjänstepensionsinstitut bedriva både tjänstepensionsverksamhet och privat pensionsverksamhet (artikel 6.1 c första meningen, se även skäl 27). I sådana fall ska alla tillgångar och skulder som hänför sig till verksamheten avseende PEPP-produkter hållas fullständigt åtskilda, utan någon möjlighet att överföra dem till institutets övriga pensionsverksamhet (artikel 6.1 c andra meningen).
Tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser får i dag inte tillhandahålla privata pensionsprodukter. För pensionsstiftelser gäller t.o.m. ett generellt förbud mot att stiftelsen utfäster pension. Detta bör gälla även i fortsättningen. Tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser bör därför inte få ansöka om registrering av en PEPP-produkt.
7.2 PEPP-distributörer
Regeringens förslag: I lagen om värdepappersfonder ska det införas en upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om att ett fondbolag får distribuera PEPP-produkter.
I lagen om värdepappersmarknaden ska det införas upplysningsbestämmelser om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om att ett värdepappersbolag som har tillstånd för portföljförvaltning eller investeringsrådgivning får distribuera PEPP-produkter.
I försäkringsrörelselagen ska det införas en bestämmelse om att ett försäkringsföretag som har tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse får distribuera sådana PEPP-produkter som avses i PEPP-förordningen.
I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska det införas en upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om att en AIF-förvaltare får distribuera PEPP-produkter.
I lagen om försäkringsdistribution ska det införas en upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om att en försäkringsförmedlare som har tillstånd för försäkringsförmedling får distribuera PEPP-produkter.
Regeringens bedömning: Kreditinstitut får enligt gällande rätt distribuera PEPP-produkter när PEPP-förordningen har börjat tillämpas.
Tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser bör inte få distribuera PEPP-produkter.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
PEPP-förordningen
I PEPP-förordningen finns det bestämmelser om distribution av PEPP-produkter (se t.ex. artiklarna 23 och 24).
Med PEPP-distribution avses att ge råd om, föreslå eller utföra annat förberedande arbete inför ingåendet av avtal för att tillhandahålla en PEPP-produkt, att ingå sådana avtal eller att bistå vid förvaltning och fullgörande av sådana avtal, inbegripet tillhandahållande av information om ett eller flera PEPP-avtal i enlighet med kriterier som PEPP-kunder väljer på en webbplats eller via andra medier och sammanställande av en rankinglista över PEPP-produkter med pris och produktjämförelser eller en rabatt på PEPP-produktens pris, när PEPP-kunden direkt eller indirekt kan ingå ett PEPP-avtal på en webbplats eller via andra medier (artikel 2.8).
Endast vissa företag får distribuera PEPP-produkter och i och med det uppträda som PEPP-distributörer. Med PEPP-distributörer avses enligt förordningen (artikel 2.16)
- ett finansiellt företag enligt artikel 6.1, dvs. ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag som är verksamt inom direkt livförsäkring, ett tjänstepensionsinstitut som får tillhandahålla privata pensionsprodukter, ett värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltning, ett investeringsbolag eller förvaltningsbolag eller en EU-baserad AIF-förvaltare, som har tillstånd att distribuera PEPP-produkter som det själv inte har utvecklat,
- ett värdepappersföretag som erbjuder investeringsrådgivning, eller
- en försäkringsförmedlare enligt definitionen i artikel 2.1.3 i försäkringsdistributionsdirektivet.
Det görs i förordningen en uppdelning mellan distribution av egna och annans PEPP-produkter. De finansiella företag som anges i artikel 6.1 får först och främst distribuera PEPP-produkter som de själva har utvecklat (artikel 10.1 första meningen). I vissa fall får de även distribuera annans PEPP-produkter, dvs. produkter som de inte själva har utvecklat. För detta krävs att företagen följer den relevanta sektorslagstiftningen i enlighet med vilken de tillåts att distribuera produkter som de inte själva har utvecklat (artikel 10.1 andra meningen). Försäkringsförmedlare som är registrerade i enlighet med försäkringsdistributionsdirektivet och värdepappersföretag som auktoriserats i enlighet med MiFID II för tillhandahållande av investeringsrådgivning får enligt förordningen distribuera PEPP-produkter som de själva inte har utvecklat (artikel 10.2).
PEPP-sparinstituts distribution av egna PEPP-produkter
PEPP-förordningen är direkt tillämplig i Sverige. Liksom för utvecklande av PEPP-produkter (se avsnitt 7.1) får förordningen i fråga om distribution anses innebära en utvidgning av den verksamhet som de aktuella företagen får bedriva. Till exempel får ett försäkringsföretag med tillstånd för sådan verksamhet som regleras av Solvens II-direktivet med stöd av förordningen bedriva ytterligare verksamhet, en verksamhet som bl.a. rör distribution av PEPP-produkter. I första hand rör detta produkter som företaget har utvecklat, dvs. egna PEPP-produkter (artikel 10.1 första meningen i PEPP-förordningen). Distribution av andra företags PEPP-produkter behandlas nedan.
Liksom i fråga om utvecklande av PEPP-produkter bör förbudet mot främmande verksamhet för försäkringsföretag i försäkringsrörelselagen (4 kap. 4 §) strida mot bestämmelserna i PEPP-förordningen (se avsnitt 7.1). I den lagen bör det tas in en bestämmelse om att försäkringsföretag får distribuera egna PEPP-produkter på de sätt som anges i PEPP-förordningen. I enlighet med förordningen bör detta gälla bara för försäkringsföretag med tillstånd för direkt livförsäkringrörelse (artikel 6.1 b). Som Lagrådet påpekar bör den bestämmelsen utformas som ett undantag från huvudregeln från förbudet mot främmande verksamhet.
I lagen om värdepappersmarknaden, lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns det inte heller i fråga om distribution några uttryckliga förbud mot främmande verksamhet (se avsnitt 7.1). Värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare bör även utan ändringar i respektive rörelseregelverk få distribuera egna PEPP-produkter på de sätt som anges i förordningen. För värdepappersbolag gäller det dock bara när bolaget har tillstånd för portföljförvaltning (artikel 6.1 d). I dessa tre rörelselagar bör det dock tas in upplysningsbestämmelser om att värdepappersbolag med tillstånd för portföljförvaltning, fondbolag och AIF-förvaltare får distribuera PEPP-produkter på de sätt som anges i PEPP-förordningen.
I lagen om bank- och finansieringsrörelse anges att ett kreditinstitut bara får driva finansiell verksamhet och verksamhet som har ett naturligt samband med den (7 kap. 1 § första stycket). Som anges i avsnitt 7.1 får den verksamhet som regleras i PEPP-förordningen anses utgöra finansiell verksamhet enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse. Ett kreditinstitut får därmed även utan ändringar i den lagen distribuera en PEPP-produkt när PEPP-förordningen trätt i kraft.
Svenska tjänstepensionsinstitut får inte bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut (se avsnitt 7.1). Sådana företag, dvs. tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser, får således inte utveckla PEPP-produkter. Därför kan det för deras del inte heller kan bli aktuellt med distribution av egna PEPP-produkter.
PEPP-sparinstituts distribution av andras PEPP-produkter
Som behandlas ovan får de finansiella företag som avses i artikel 6.1 i PEPP-förordningen distribuera PEPP-produkter som de har utvecklat (artikel 10.1 första meningen). Sådana företag får också distribuera PEPP-produkter som de inte har utvecklat, dvs. andra företags produkter, förutsatt att de följer den relevanta sektorslagstiftningen i enlighet med vilken de tillåts distribuera produkter som de inte har utvecklat (artikel 10.1 andra meningen).
Kreditinstituts och värdepappersbolags distribution av försäkringar, dvs. produkter som sådana företag inte själva har utvecklat, har berörts i tidigare lagstiftningsärenden (se prop. 2004/05:133 s. 93 och prop. 2006/07:115 s. 327). De ärendena rör i och för sig försäkringsförmedling och lagen (2005:405) om försäkringsförmedling. Även om den lagen numera har ersatts av lagen om försäkringsdistribution och termen försäkringsförmedling ersatts av termen försäkringsdistribution, bör ställningstaganden som gjorts i tidigare lagstiftningsärenden fortsatt gälla (se prop. 2017/18:216 s. 88-92 och 168-172).
För värdepappersbolag och kreditinstitut krävs således tillstånd enligt lagen om försäkringsdistribution för att få distribuera försäkringsprodukter. Detta skiljer sig från det som gäller för försäkringsföretag som även utan tillstånd enligt lagen om försäkringsdistribution får bedriva försäkringsdistribution (samma prop. s. 463).
Investeringsrådgivning får utföras av ett värdepappersbolag som har tillstånd för det (2 kap. 1 § 5 lagen om värdepappersmarknaden, se även nedan). Kreditinstitut får efter tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden driva värdepappersrörelse (7 kap. 1 § andra stycket 13 lagen om bank- och finansieringsrörelse och 3 kap. 10 § lagen om värdepappersmarknaden). Ett sådant tillstånd kan avse investeringsrådgivning (2 kap. 1 § 5 lagen om värdepappersmarknaden). Fondbolag och AIF-förvaltare får också i vissa fall, och efter tillstånd, lämna råd utanför fondverksamheten. Ett fondbolag med tillstånd för diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument får efter tillstånd från Finansinspektionen lämna investeringsråd (7 kap. 1 § första stycket 3 lagen om värdepappersfonder). Också en AIF-förvaltare med tillstånd till diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen lämna investeringsråd (3 kap. 2 § andra stycket 4 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).
Ett tillstånd att bedriva försäkringsdistribution enligt lagen om försäkringsdistribution omfattar distribution av PEPP-produkter (artikel 10.2 i PEPP-förordningen, se även nedan). På motsvarande sätt får ett företag med tillstånd för investeringsrådgivning enligt lagen om värdepappersmarknaden distribuera PEPP-produkter (artikel 10.2, se även nedan). För svenska företag får bestämmelserna i PEPP-förordningen anses innebära att om ett företag får bedriva försäkringsdistribution eller utföra investeringsrådgivning får de även distribuera PEPP-produkter som de inte har utvecklat. Ovan föreslås bestämmelser om företags distribution av egna PEPP-produkter. De bestämmelserna bör utformas så att de omfattar både egna och andras PEPP-produkter. Försäkringsföretag som har tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse ska därmed få distribuera PEPP-produkter på de sätt som anges i PEPP-förordningen. På motsvarande sätt bör det i upplysningsbestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden, lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges att värdepappersbolag som har tillstånd för portföljförvaltning, fondbolag och AIF-förvaltare även utan ändringar i respektive rörelseregelverk ska få distribuera PEPP-produkter på de sätt som anges i förordningen.
Svenska tjänstepensionsinstitut, dvs. tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser, ska inte få bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut (se förslagen i avsnitt 7.1). För deras verksamhet gäller dessutom särskilda begränsningar, för tjänstepensionsföretag ett förbud mot främmande verksamhet (4 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag) och för pensionsstiftelser ett förbud mot att utfästa pension (12 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.). Tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser bör mot bakgrund av dessa verksamhetsbegränsningar inte heller få distribuera andras PEPP-produkter.
Försäkringsförmedlare
Försäkringsdistributionsdirektivet har i Sverige genomförts genom lagen om försäkringsdistribution (se prop. 2017/18:216 s. 88-91). I den lagen finns bestämmelser om bl.a. tillståndsplikt och vad ett tillstånd får avse. Som utgångspunkt får en svensk försäkringsförmedlare bedriva försäkringsdistribution endast efter tillstånd av Finansinspektionen (2 kap. 1 § första stycket). Enligt lagen om försäkringsdistribution (2 kap. 2 § första stycket) får tillstånd att bedriva försäkringsdistribution avse
- alla slag av försäkringar,
- bara livförsäkringar, eller
- bara skadeförsäkringar.
På samma sätt som för PEPP-sparinstitut får PEPP-förordningen anses innebära en utvidgning av den verksamhet som en försäkringsförmedlare får bedriva (se avsnitt 7.1). Således får en försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt lagen om försäkringsdistribution med stöd av förordningen bedriva ytterligare verksamhet, distribution av PEPP-produkter (artikel 10.2).
Med försäkringsdistribution avses enligt lagen om försäkringsdistribution (1 kap. 1 § första stycket) en verksamhet som består i att
- ge råd om eller föreslå försäkringsavtal eller utföra annat förberedande arbete innan ett försäkringsavtal ingås,
- ingå ett försäkringsavtal, eller
- bistå vid förvaltning eller fullgörande av ett försäkringsavtal.
Distribution av PEPP-produkter kan inte anses som försäkringsdistribution enligt lagen om försäkringsdistribution (jfr artikel 2.8 i PEPP-förordningen). I den lagen finns det dock inte något uttryckligt förbud mot annan verksamhet. Det bör därmed vara tillräckligt att det i lagen tas in en upplysningsbestämmelse om att försäkringsförmedlare med tillstånd för försäkringsförmedling får distribuera PEPP-produkter på de sätt som anges i PEPP-förordningen.
Värdepappersbolag med tillstånd för investeringsrådgivning
Liksom för försäkringsförmedlare (se ovan) får PEPP-förordningen anses innebära en utvidgning av den verksamhet som ett värdepappersbolag som har tillstånd för investeringsrådgivning får bedriva. Sådana värdepappersbolag får därmed med stöd av förordningen bedriva ytterligare verksamhet, distribution av PEPP-produkter (artikel 10.2).
De grundläggande reglerna för den verksamhet som värdepappersbolag driver finns i MiFID II. Det direktivet har i svensk rätt genomförts i huvudsak genom ändringar i lagen om värdepappersmarknaden (se prop. 2016/17:162 s. 238-242). I den lagen finns bestämmelser om tillståndsplikt. För att få driva värdepappersrörelse krävs som huvudregel tillstånd av Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd kan avse investeringsrådgivning (2 kap. 1 § 5 lagen om värdepappersmarknaden).
Med investeringsrådgivning avses i lagen om värdepappersmarknaden ett tillhandahållande av personliga rekommendationer till en kund i fråga om en eller flera transaktioner som avser finansiella instrument (1 kap. 4 c §). Finansiella instrument omfattar överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, andelar i företag för kollektiva investeringar, finansiella derivatinstrument och utsläppsrätter (1 kap. 4 §). En PEPP-produkt bedöms inte vara ett finansiellt instrument enligt lagen om värdepappersmarknaden (jfr artikel 2.2 i PEPP-förordningen).
Distribution av PEPP-produkter kan inte anses som investeringsrådgivning enligt lagen om värdepappersmarknaden (jfr artikel 2.8 i PEPP-förordningen). Det finns dock inte något uttryckligt förbud mot annan verksamhet i lagen. Liksom i lagen om försäkringsförmedling (se ovan) bör det vara tillräckligt att det i lagen om värdepappersmarknaden tas in en upplysningsbestämmelse om att värdepappersbolag som har tillstånd för investeringsrådgivning får distribuera PEPP-produkter på de sätt som anges i PEPP-förordningen.
7.3 Förvaringsinstitut
Regeringens bedömning: Bestämmelserna i PEPP-förordningen om förvaringsinstitut kräver inte några lagstiftningsåtgärder.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: I PEPP-förordningen finns det bestämmelser om förvaringsinstitut. Med förvaringsinstitut avses ett institut som har fått i uppdrag att förvara tillgångar och övervaka att fondbestämmelser och tillämplig rätt efterlevs (artikel 2.26). Tjänstepensionsinstitut, investeringsbolag eller förvaltningsbolag och EU-baserade AIF-förvaltare ska utse ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar i samband med PEPP-verksamheten och övervakningsplikter (artikel 48.1). För utseendet av förvaringsinstitutet, utförandet av dess uppgifter i samband med förvaring av tillgångar och förvaringsinstitutets ansvar samt förvaringsinstitutets övervakningsplikter ska kapitel IV i UCITS-direktivet tillämpas (artikel 48.2 i PEPP-förordningen).
Såväl fondbolag som AIF-förvaltare, men inte svenska tjänstepensionsinstitut, ska kunna bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut (se avsnitt 7.1). För sådana företags verksamhet som PEPP-sparinstitut gäller enligt PEPP-förordningen de nyss nämnda bestämmelserna om förvaringsinstitut. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i samtliga medlemsstater. Fondbolag och AIF-förvaltare omfattas därmed av kraven i PEPP-förordningen om att de ska utse förvaringsinstitut (artikel 48.1). I och med hänvisningen till UCITS-direktivet omfattas de även av bestämmelserna i det direktivet om utseende av förvaringsinstitutet, utförandet av dess uppgifter i samband med förvaring av tillgångar och förvaringsinstitutets ansvar samt förvaringsinstitutets övervakningsplikter (artikel 48.2). Den reglering som krävs finns alltså redan i PEPP-förordningen. Bestämmelserna om förvaringsinstitut i PEPP-förordningen kräver därför inte några svenska lagstiftningsåtgärder.
7.4 Kunskap och kompetens vid rådgivning
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om kraven för bedömning av kunskap och kompetens enligt PEPP-förordningen hos dem som ska lämna rådgivning.
Regeringens bedömning: Kravet i PEPP-förordningen om offentliggörande av de kriterier som använts för att bedöma om de fysiska personer som ger rådgivning om PEPP-produkter har tillräcklig kunskap och kompetens tillgodoses genom gällande rätt.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det enligt promemorians förslag ska införas en särskild bestämmelse i lag med krav på kunskap och kompetens för den som tillhandahåller rådgivning om PEPP-produkter.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att det bör förtydligas att det är PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören, och inte den fysiska personen som lämnar rådgivningen, som har skyldigheter enligt PEPP-förordningen. Finansinspektionen anser också att det bör förtydligas att det föreslagna bemyndigandet innefattar en möjlighet att meddela föreskrifter om kunskapstest och uppföljning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: PEPP-förordningen innehåller förhållandevis detaljerade regler om den rådgivning som PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer är skyldiga att tillhandahålla innan ett PEPP-avtal ingås (artikel 34.1-34.5). Sparinstitutet eller distributören är bl.a. skyldig att på grundval av uppgifter som begärts och erhållits från den presumtiva PEPP-spararen specificera hans eller hennes pensionsrelaterade krav och behov. Rådgivaren ska lämna objektiv information om PEPP-produkten på ett begripligt sätt så att spararen kan fatta ett välgrundat beslut. Varje PEPP-avtal som föreslås ska vara förenligt med PEPP-spararens pensionsrelaterade krav och behov, med beaktande av hans eller hennes intjänade pensionsrättigheter. Sparinstitutet eller distributören ska även ge den presumtiva PEPP-spararen en personlig rekommendation som förklarar varför en viss PEPP-produkt, inbegripet ett visst investeringsalternativ om så är tillämpligt, bäst motsvarar hans eller hennes krav och behov (artikel 34.1, 34.2 och 34.4, jfr även 5 kap. 11 och 12 §§, 6 kap. 10 § och 7 kap. 1 § lagen om försäkringsdistribution).
Utan att det påverkar strängare tillämplig sektorslagstiftning ska PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer säkerställa och på begäran visa för de behöriga myndigheterna att de fysiska personer som ger rådgivning om PEPP-produkterna har den kunskap och kompetens som krävs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen. Medlemsstaterna ska vidare offentliggöra de kriterier som använts för att bedöma denna kunskap och kompetens (artikel 34.6).
För de företag som väljer att bedriva någon form av PEPP-verksamhet gäller de krav på kunskap och kompetens som följer av respektive rörelsereglering. Krav på kunskap och kompetens finns t.ex. i lagen om försäkringsdistribution (2 kap. 7 och 8 §§) och lagen om värdepappersmarknaden (8 kap. 15 §). Dessa krav överensstämmer dock inte fullt ut med varandra. För PEPP-kunderna är det angeläget att samma krav på kunskap och kompetens gäller för dem som ska tillhandahålla rådgivning om PEPP-produkter.
I promemorian föreslås att det ska införas ett allmänt krav i kompletteringslagen på att den som ska tillhandahålla rådgivning om PEPP-produkter ska ha den kunskap och kompetens som krävs för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt PEPP-förordningen. Som Finansinspektionen påpekar är det dock PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören, och inte den fysiska person som lämnar rådgivning, som har skyldigheter enligt förordningen. Kraven i fråga om kunskap och kompetens vid rådgivning bör av det skälet inte riktas mot de fysiska personer som lämnar rådgivningen utan, i enlighet med vad Finansinspektionen förordar, mot PEPP-sparinstituten och PEPP-distributörerna. Ett sådant krav finns dock redan i PEPP-förordningen (artikel 34.6). Förordningen är i denna del direkt tillämplig (se avsnitt 6.1) och det behövs därför inte någon sådan bestämmelse som föreslås i promemorian.
I PEPP-förordningen finns det inte några uttryckliga krav på kunskap och kompetens hos dem som ska tillhandahålla rådgivning om PEPP-produkter. Artikel 23 innebär dock att vissa krav på kunskap och kompetens gäller vid distribution av PEPP-produkter för PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer som är kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare. Liksom vid försäkringsdistribution och investeringsrådgivning, krävs mer detaljerade bestämmelser som konkret beskriver vilken kunskap och kompetens som den som ger rådgivning om PEPP-produkter ska ha (se 4 kap. Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2018:10] om försäkringsdistribution och 4 kap. Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2017:2] om värdepappersrörelse). Det är inte heller i detta fall lämpligt att ta in sådana detaljerade bestämmelser i lag. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kunna meddela föreskrifter om detta. Ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela sådana föreskrifter bör därför införas i den nya kompletteringslagen.
Regeringen anser, i likhet med Finansinspektionen, att det bör förtydligas att ett bemyndigande innefattar en möjlighet att meddela föreskrifter om sådana kunskapstest och sådan uppföljning som PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska genomföra i fråga om dem som ska lämna rådgivning. Lagrådet anser att bemyndigandet bör formuleras så att det avser en möjlighet att meddela föreskrifter om kriterierna för bedömning av kunskap och kompetens enligt PEPP-förordningen. Såväl i PEPP-förordningen (artikel 34.6 andra meningen) som i MiFID II (artikel 25.1 andra meningen) är motsvarande bemyndigande formulerat på så sätt att det avser de kriterier som använts för att bedöma kunskap och kompetens. I lagen om värdepappersmarknaden används i stället uttrycket kraven för bedömning av kunskap och kompetens (8 kap. 35 § 10). Till skillnad från Lagrådet anser regeringen att uttrycket kraven bör användas också i den nya lagen. Bemyndigandet bör därmed utformas på samma sätt som motsvarande bemyndigande i lagen om värdepappersmarknaden.
Som nämns ovan är medlemsstaterna skyldiga att offentliggöra de kriterier som använts för att bedöma denna kunskap och kompetens (artikel 34.6). I lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar anges att lagar och vissa andra författningar ska kungöras, dvs. offentliggöras (1 §). Detta ska ske i särskilda författningssamlingar (se 4 och 6 §§). I vissa fall ska författningssamlingen även publiceras elektroniskt på en särskild webbplats (5 §). Genom dessa bestämmelser säkerställs att texterna till lagar och andra författningar offentliggörs. Kravet på offentliggörande i PEPP-förordningen får därför anses uppfyllt genom gällande svensk rätt.
8 Utökat anmälningsförfarande vid gränsöverskridande verksamhet
Regeringens förslag: Om Finansinspektionen anser att det inte finns förutsättningar för att till den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES översända de uppgifter som en svensk AIF-förvaltare har lämnat till inspektionen, i syfte att få tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES, ska inspektionen meddela beslut om det inom den tidsfrist om en månad som anges i artikel 15.2 andra stycket i PEPP-förordningen.
I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska det tas in en upplysningsbestämmelse om att en AIF-förvaltare enligt PEPP-förordningen ska lämna vissa uppgifter till Finansinspektionen första gången en sådan förvaltare vill tillhandahålla PEPP-produkter i ett annat land inom EES.
Regeringens bedömning: Bestämmelserna i PEPP-förordningen om tjänstepensionsinstituts verksamhet i ett annat land inom EES kräver inte några lagstiftningsåtgärder.
Möjligheten att utse en annan behörig myndighet än Finansinspektionen för det utökade anmälningsförfarandet bör inte utnyttjas.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska Finansinspektionen meddela ett beslut om att inte översända de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat inom den frist som anges i artikel 15.2 första stycket i PEPP-förordningen, dvs. tio arbetsdagar.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att ett beslut om att inte översända de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat ska fattas inom den frist som anges i artikel 15.2 andra stycket i PEPP-förordningen, dvs. en månad.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
PEPP-förordningen
För tjänstepensionsinstitut och AIF-förvaltare gäller enligt PEPP-förordningen delvis särskilda bestämmelser om de vill tillhandahålla en PEPP-produkt i en annan medlemsstat. I likhet med andra finansiella företag ska de anmäla sin avsikt att öppna ett underkonto för en viss medlemsstat (artikel 14.1 jämförd med artikel 15.1). Tjänstepensionsinstitut och AIF-förvaltare ska dessutom till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten lämna uppgift om institutets namn och adress samt om den medlemsstat där institutet har för avsikt att tillhandahålla eller distribuera PEPP-produkten (artikel 15.1). Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska därefter inom tio arbetsdagar från mottagandet av anmälan översända uppgifterna till värdmedlemsstaten tillsammans med en bekräftelse på att PEPP-sparinstitutet är ett sådant sparinstitut som avses i artikel 6.1 i förordningen, dvs. antingen ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat och enligt nationell rätt i sin hemmedlemsstat får tillhandahålla privata pensionsprodukter eller en auktoriserad EU-baserad förvaltare av alternativa investeringsfonder. Informationen ska lämnas till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, såvida inte den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har skäl att tvivla på den administrativa strukturens lämplighet med avseende på tillhandahållandet av PEPP-produkter eller den finansiella situationen för PEPP-sparinstitutet (artikel 15.2 första stycket).
Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten nekar till att översända uppgifterna till värdmedlemsstatens behöriga myndighet, ska den underrätta PEPP-sparinstitutet i fråga om skälen till detta inom en månad från mottagandet av alla uppgifter och dokument. Ett sådant nekande, eller en underlåtenhet att lämna besked, ska kunna prövas av domstol i PEPP-sparinstitutets hemmedlemsstat (artikel 15.2 andra stycket). Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska inom tio arbetsdagar bekräfta mottagandet av den informationen från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Därefter ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten informera PEPP-sparinstitutet om att de har mottagit informationen och att PEPP-sparinstitutet kan inleda tillhandahållandet av PEPP-produkter till PEPP-sparare i den medlemsstaten (artikel 15.3).
Om det inte föreligger något mottagningsbevis från den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten inom tio arbetsdagar från den dag då informationen översändes, ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten informera PEPP-sparinstitutet om att PEPP-sparinstitutet kan börja tillhandahålla tjänster i den värdmedlemsstaten (artikel 15.4). Vid ändring av de uppgifter som PEPP-sparinstitutet tidigare lämnat ska institutet underrätta behörig myndighet i hemmedlemsstaten om ändringen senast en månad innan det genomför ändringen. Behörig myndighet i hemmedlemsstaten ska i sin tur informera behörig myndighet i värdmedlemsstaten om ändringen så snart som möjligt och senast en månad efter mottagandet av underrättelsen (artikel 15.5). Värdmedlemsstaterna får inom ramen för detta förfarande utse andra behöriga myndigheter än de som avses i artikel 2.18 för att utöva de befogenheter som tilldelats de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten. De ska underrätta kommissionen och Eiopa om detta, med uppgift om eventuell ansvarsuppdelning (artikel 15.6).
Prövning av en anmälan
Finansinspektionen utövar i dag tillsyn över såväl tjänstepensionsinstitut som AIF-förvaltare i Sverige och ska enligt förslaget i avsnitt 6.2 vara behörig myndighet enligt PEPP-förordningen. Det finns inte någon annan myndighet i Sverige som utövar en liknande tillsyn. Möjligheten i PEPP-förordningen att utse en annan myndighet än Finansinspektionen till behörig myndighet för delar av det utökade anmälningsförfarandet bör inte utnyttjas.
Både tjänstepensionsinstitut och AIF-förvaltare omfattas av PEPP-förordningens bestämmelser om ett utökat anmälningsförfarande (artikel 15.1). Svenska tjänstepensionsinstitut får dock inte tillhandahålla PEPP-produkter (se avsnitt 7.1). När det gäller Sverige är bestämmelserna om ett utökat anmälningsförfarande därmed bara relevanta för AIF-förvaltare.
PEPP-förordningen är direkt tillämplig i alla medlemsstater och det behövs inte några ytterligare bestämmelser för att Finansinspektionen ska kunna pröva en AIF-förvaltares anmälan om underkonto i en annan medlemsstat. Finansinspektionen kan således tillämpa PEPP-förordningens bestämmelser direkt och i och med det pröva en AIF-förvaltares anmälan om gränsöverskridande verksamhet. Som Lagrådet påpekar är det enligt förordningen otydligt huruvida Finansinspektionen, om inspektionen nekar att lämna över de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat, även ska fatta ett särskilt beslut om detta. För att det inte ska råda någon tveksamhet om vad som ska gälla, bör det i den nya kompletteringslagen anges att Finansinspektionen ska fatta ett särskilt beslut om inspektionen anser att det inte finns förutsättningar för att översända de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat. Detta överensstämmer med vad som gäller för en AIF-förvaltares övriga gränsöverskridande verksamhet (se 6 kap. 2 § fjärde stycket och 5 § fjärde stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Genom en särskild bestämmelse tillgodoses också kraven i PEPP-förordningen om att ett nekande besked, eller en underlåtenhet att lämna besked, ska kunna prövas av domstol (se artikel 15.2 andra stycket andra meningen). Som Finansinspektionen påpekar bör inspektionen fatta ett sådant beslut inom den frist som anges i artikel 15.2 andra stycket första meningen, dvs. inom en månad från mottagandet av alla uppgifter och dokument. Att ett sådant beslut ska motiveras följer av 32 § förvaltningslagen (2017:900). Överklagande av Finansinspektionens beslut och om vad som ska gälla om inspektionen inte fattar något beslut inom den föreskrivna tiden behandlas i avsnitt 21.
För tydlighets skull bör det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in en upplysningsbestämmelse om att en AIF-förvaltare enligt PEPP-förordningen ska lämna vissa uppgifter till Finansinspektionen första gången AIF-förvaltaren avser att tillhandahålla PEPP-produkter i ett annat land inom EES.
9 PEPP-faktablad och marknadsföringsmaterial
9.1 Språk i PEPP-faktablad
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om på vilket språk ett PEPP-faktablad ska upprättas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I PEPP-förordningen finns det bestämmelser om på vilket språk ett PEPP-faktablad ska upprättas. Ett PEPP-faktablad ska vara avfattat på de officiella språk som används i den del av medlemsstaten där PEPP-produkten distribueras eller på åtminstone ett av dem, eller på ett annat språk som godtas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten, eller översättas till något av dessa språk om det har avfattats på ett annat språk (artikel 27.1 första stycket).
I Sverige är svenska huvudspråk. Svenska är därmed samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden (4 och 5 §§ språklagen [2009:600]). Ett PEPP-faktablad ska således upprättats på svenska, om inte Finansinspektionen godtar något annat språk.
Bestämmelser om språk finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, i det följande benämnd EU:s prospektförordning. De bestämmelserna påminner om bestämmelserna i PEPP-förordningen (artikel 27.1-27.3 i EU:s prospektförordning jämförd med artikel 27.1 första stycket i PEPP-förordningen).
EU:s prospektförordning har kompletterats med svenska nationella bestämmelser, bl.a. ett bemyndigande om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om på vilket språk ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument eller andra dokument som i vissa fall får användas i stället för prospekt ska upprättas (2 kap. 7 § 3 lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning).
Som skäl för införande av det bemyndigandet anfördes i huvudsak följande. Bestämmelserna i EU:s prospektförordning om på vilket språk ett prospekt ska upprättas är visserligen direkt tillämpliga. Eftersom språkkraven i förordningen är utformade på så sätt att ett prospekt i vissa fall ska avfattas på ett språk som en behörig myndighet "godtar" bör det språk som ska godtas av Finansinspektionen bestämmas i svensk rätt. Vilket språk som godtas bör inte bestämmas i varje enskilt fall utan bör regleras i föreskrifter, även om sådana föreskrifter också kan ge utrymme för undantag i enskilda fall. Att prospekt enligt EU:s prospektförordning ska avfattas på ett språk som godtas av den behöriga myndigheten torde inte hindra att det anges i lag vilket språk som är godtagbart. Mot bakgrund av att bestämmelserna kan behöva ändras och anpassas efter utvecklingen på finansmarknaderna är det dock lämpligt att språkkraven anges i föreskrifter på lägre nivå än lag (prop. 2018/19:83 s. 133-136).
Samma modell bör tillämpas även i fråga om på vilket språk ett PEPP-faktablad ska upprättas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om på vilket språk ett PEPP-faktablad ska upprättas. Sådana föreskrifter kan, liksom när det gäller prospekt, även ge utrymme för undantag i enskilda fall.
Om bestämmelserna i PEPP-förordningen och eventuella föreskrifter om språk inte följs kan Finansinspektionen ingripa med stöd av de bestämmelser som föreslås i avsnitt 17.
9.2 Marknadsföringslagen
Regeringens förslag: Bestämmelserna i marknadsföringslagen, med undantag för bestämmelserna om marknadsstörningsavgift, ska även tillämpas om information som ska framgå av PEPP-faktablad och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av PEPP-förordningen. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt den lagen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I PEPP-förordningen finns det flera bestämmelser om information som ska lämnas innan ett avtal om PEPP-sparande ingås (se avsnitt 5.6). Det finns även krav på marknadsföringsmaterialet. För marknadsföringsmaterial gäller bl.a. att om sådant material innehåller specifik information om PEPP-produkten, får det inte innehålla några uttalanden som strider mot informationen i PEPP-faktabladet eller minskar dess betydelse. Marknadsföringsmaterialet ska innehålla uppgifter om att det finns ett PEPP-faktablad och om hur och varifrån, inbegripet från PEPP-sparinstitutets webbplats, detta kan erhållas (artikel 29).
Bestämmelser om marknadsföring finns främst i marknadsföringslagen (2008:486). I flera regelverk på finansmarknadsområdet finns det hänvisningar till den lagen. Hänvisningar finns t.ex. i lagen om värdepappersfonder (4 kap. 20 § tredje stycket), i lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter (2 §) och i lagen om försäkringsdistribution (5 kap. 23 §). I hänvisningarna anges att marknadsföringslagen är tillämplig om den föreskrivna informationen i respektive lag inte lämnas vid marknadsföring. Informationen i fråga ska anses vara sådan väsentlig information som inte får utelämnas enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. Konsumentombudsmannens befogenheter att vidta åtgärder enligt marknadsföringslagen innebär bl.a. att en näringsidkare som inte följer informationsbestämmelserna kan åläggas vid vite att fullgöra sina skyldigheter. Detta har ansetts skapa en större tydlighet för näringsidkarna och man undviker situationer där två myndigheter samtidigt utövar tillsyn över samma marknadsföring (prop. 2012/13:155 s. 326 f.). Bestämmelserna i marknadsföringslagen kan ses som ett komplement till de sanktioner som Finansinspektionen kan använda enligt respektive rörelsereglering mot ett finansiellt företag som inte följer de regler som gäller för dess verksamhet (se prop. 2017/18:216 s. 313 f.).
För PEPP-sparare bör det finnas ett starkt skydd. Detta särskilt då sparande i en PEPP-produkt har det uttryckliga syftet att tillhandahålla inkomst efter pensionering. Skyddet för en PEPP-sparare bör åtminstone motsvara det skydd som vanligtvis gäller för sparare i finansiella produkter. Som för andra finansiella produkter bör bestämmelserna i marknadsföringslagen, med undantag för bestämmelserna om marknadsstörningsavgift, vara tillämpliga om den föreskrivna informationen inte lämnas vid marknadsföring av en PEPP-produkt. Den föreskrivna informationen ska vidare anses utgöra sådan väsentlig information som inte får utelämnas enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. En bestämmelse om detta bör införas i den nya kompletteringslagen och utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter (2 §).
9.3 Skadestånd
Regeringens förslag: Ett PEPP-sparinstitut ska ersätta ren förmögenhetsskada som institutet uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar en PEPP-sparare genom att ett PEPP-faktablad innehåller uppgifter som är felaktiga, vilseledande eller strider mot uppgifterna i avtalshandlingarna. Detsamma gäller om PEPP-faktabladet inte har den form eller det innehåll som krävs enligt PEPP-förordningen.
Den som vill göra anspråk på skadestånd ska underrätta PEPP-sparinstitutet om detta inom skälig tid efter det att han eller hon har märkt eller borde ha märkt att skada har uppkommit.
Om en underrättelse inte görs inom skälig tid, faller rätten till skadestånd bort. Detsamma ska gälla om talan inte väcks inom tio år från det att PEPP-spararen har fått del av PEPP-faktabladet.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några ytterligare bestämmelser om skadeståndsansvar i anslutning till PEPP-förordningen än de som förordningen kräver. Bestämmelsen i förordningen om att skyldigheterna i fråga om skadestånd varken får begränsas eller frångås genom avtalsvillkor kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
PEPP-förordningen
I PEPP-förordningen finns det en bestämmelse om skadeståndsansvar. Ett PEPP-sparinstitut ska inte kunna hållas skadeståndsansvarigt endast på grund av PEPP-faktabladet, eller översättningar av detta, såvida det inte är vilseledande, innehåller felaktigheter eller är oförenligt med relevanta delar av rättsligt bindande handlingar med informationsunderlag inför ingående av avtal eller avtalshandlingar, eller med kraven i artikel 28 (artikel 31.1). I artikel 28 finns krav på innehållet i ett PEPP-faktablad, t.ex. viss grundläggande information som namnet på PEPP-produkten, huruvida det är en bas-PEPP-produkt eller inte, PEPP-sparinstitutets namn och kontaktuppgifter. I artikeln finns också krav på mer detaljerad information om PEPP-produktens karaktär och huvuddrag, t.ex. om bas-PEPP-produkten ger en garanti för kapitalet eller har formen av en riskreduceringsteknik som är förenlig med målet att PEPP-spararen ska kunna få tillbaka sitt kapital och en beskrivning av PEPP-pensionsförmånerna, särskilt eventuella former av utbetalningar och rätten att ändra den typ av utbetalningar. Om en PEPP-sparare visar att en förlust uppkommit till följd av att denne förlitat sig på ett faktablad, under de förhållanden som avses i artikel 31.1, vid ingåendet av ett PEPP-avtal för vilket PEPP-faktabladet tagits fram, kan denne kräva skadestånd från PEPP-sparinstitutet för denna förlust i enlighet med nationell rätt (artikel 31.2).
Begrepp som förlust eller skadestånd som avses i artikel 31.2 men som inte har definierats i PEPP-förordningen ska tolkas och tillämpas i enlighet med tillämplig nationell rätt enligt tillämpliga regler i internationell privaträtt (artikel 31.3). Bestämmelserna i förordningen utgör inte hinder för ytterligare skadeståndskrav i enlighet med nationell rätt (artikel 31.4). Skyldigheterna enligt förordningen får dock varken begränsas eller frångås genom avtalsvillkor (artikel 31.5).
Det bör införas en särskild bestämmelse om skadeståndsansvar
Även i Priip-förordningen finns det en bestämmelse om skadeståndsansvar (artikel 11.1). Den bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i PEPP-förordningen (artikel 31).
När det vidtogs kompletterande lagstiftningsåtgärder med anledning av Priip-förordningen infördes det en särskild bestämmelse om skadeståndsansvar för Priip-produktutvecklare. Som skäl angavs i huvudsak följande. Genom hänvisningen till marknadsföringslagen klargörs att den lagens sanktionssystem, med vissa undantag, kan komma att tillämpas om informationskraven i Priip-förordningen inte följs. Det får dock anses tveksamt om en Priip-produktutvecklare kommer att kunna hållas skadeståndsansvarig för felaktigheter i faktablad enligt marknadsföringslagens skadeståndsbestämmelse (37 §). En tillämpning av den bestämmelsen förutsätter nämligen att faktabladet har använts i avsättningsfrämjande syfte. I Priip-förordningen anges att ett faktablad klart ska skilja sig från och vara åtskilt från allt marknadsföringsmaterial (skäl 20 och artikel 6.2). Utifrån de krav som ställs upp i förordningen på faktabladens utformning går det inte att utesluta att ett faktablad faller utanför marknadsföringslagens definition av marknadsföring. Det är således oklart om skadeståndsbestämmelsen i marknadsföringslagen kan tillämpas vid felaktigheter i ett faktablad. Därutöver gäller skadeståndslagen (1972:207) om inte annat är särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden (1 kap. 1 §). Både tvingande och dispositiva kontraktsrättsliga regler har företräde framför skadeståndslagen. Reglerna om skadestånd i avtalsförhållanden är inte i alla delar lagfästa och det är inte alltid givet hur de ska tolkas och i vilken mån de kan tillämpas i de situationer som kan aktualiseras i de nu aktuella fallen. Ansvaret för uppgifterna i faktabladet får även anses vara skilt från ansvaret för de uppgifter som framgår av avtalshandlingar (se prop. 2016/17:78 s. 39-41).
Ett PEPP-faktablad har i huvudsak samma syfte och egenskaper som ett Priip-faktablad (artikel 28 i PEPP-förordningen jämförd med artikel 8 i Priip-förordningen). I likhet med det som gäller för Priip-produkter föreslås att delar av marknadsföringslagen ska vara tillämplig för PEPP-produkter (avsnitt 9.2). Också för ett PEPP-faktablad gäller dock att det ska vara klart åtskilt från marknadsföringsmaterial (artikel 26.3 första stycket första meningen i PEPP-förordningen jämförd med artikel 6.2 första meningen i Priip-förordningen). Det är därmed tveksamt om skadeståndsbestämmelsen i marknadsföringslagen är tillämplig vid brister i ett PEPP-faktablad. I den nya lagen med kompletterande bestämmelser till PEPP-förordningen bör det därför också tas in en särskild bestämmelse om skadeståndsansvar. Den bör utformas efter förebild av den bestämmelse som finns i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter (21 §).
I artikel 31.5 i PEPP-förordningen anges att skyldigheterna enligt artikel 31 varken får begränsas eller frångås genom avtalsvillkor. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige och bestämmelserna i artikeln gäller därmed även om det inte särskilt anges i en svensk författning, t.ex. i den nya kompletteringslag som nu föreslås. Det bör därför inte vidtas någon lagstiftningsåtgärd med anledning av artikel 31.5 i PEPP-förordningen.
Brister i PEPP-faktabladet
I PEPP-förordningen anges att PEPP-sparinstitutet endast ska kunna hållas skadeståndsansvarigt för det fall PEPP-faktabladet, eller översättningar av detta, är vilseledande, innehåller felaktigheter eller är oförenligt med relevanta delar av rättsligt bindande handlingar med informationsunderlag inför ingående av avtal eller avtalshandlingar, eller med kraven i artikel 28 (artikel 31.1).
Ett PEPP-sparinstitut kan således bli skadeståndsansvarigt om ett PEPP-faktablad innehåller uppgifter som är felaktiga, vilseledande eller står i strid med avtalshandlingarna. Skadeståndsansvar kan också bli aktuellt om faktabladet inte har den form eller det innehåll som krävs enligt PEPP-förordningen (artikel 28). Detta bör anges i lag, som skett i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter (21 §).
Vidare anges i PEPP-förordningen att bestämmelserna i förordningen inte utgör hinder för ytterligare skadeståndskrav i enlighet med nationell rätt (artikel 31.4). Ett PEPP-sparinstitut kan bli skadeståndsansvarigt enligt befintliga svenska skadeståndsrättsliga regler. Det har inte framkommit att det finns skäl för att införa ytterligare bestämmelser om skadeståndsskyldighet utöver dem som följer av PEPP-förordningen.
Uppsåt eller oaktsamhet som orsakar ren förmögenhetsskada
I PEPP-förordningen (artikel 31.2) anges att en PEPP-sparare kan kräva skadestånd från PEPP-sparinstitutet för en förlust i enlighet med nationell rätt, om PEPP-spararen visar att förlusten har uppkommit till följd av att denne förlitat sig på ett PEPP-faktablad vid ingåendet av ett PEPP-avtal för vilket PEPP-faktabladet tagits fram, under de förhållanden som avses i artikel 31.1, dvs. om faktabladet är vilseledande, innehåller felaktigheter eller är oförenligt med relevanta delar av rättsligt bindande handlingar med informationsunderlag inför ingående av avtal eller avtalshandlingar. Det anges även att begrepp som förlust eller skadestånd som inte har definierats i förordningen ska tolkas och tillämpas i enlighet med tillämplig nationell rätt enligt tillämpliga regler i internationell privaträtt (artikel 31.3).
Det är således upp till de enskilda medlemsstaterna att närmare bestämma när skadeståndsansvar kan bli aktuellt vid brister i ett PEPP-faktablad. I svensk rätt görs en uppdelning mellan olika typer av skador. Dessa är vanligtvis personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada. Person- eller sakskador torde inte uppkomma vid brister i ett PEPP-faktablad. Ren förmögenhetsskada torde däremot kunna uppkomma vid brister i ett PEPP-faktablad. Med ren förmögenhetsskada avses en ekonomisk skada som uppkommit utan samband med att någon lider person- eller sakskada (1 kap. 2 § skadeståndslagen).
I skadeståndslagen anges att den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott ska ersätta skadan (2 kap. 2 § skadeståndslagen). Utgångspunkten är således att ren förmögenhetsskada bara kan leda till skadeståndsansvar om skadan uppkommit genom brott.
Ansvaret för ren förmögenhetsskada går dock längre enligt vissa regelverk på finansmarknadsområdet. I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter anges t.ex. att en Priip-produktutvecklare ska ersätta ren förmögenhetsskada som denne uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar en icke-professionell investerare genom att ett faktablad innehåller uppgifter som är felaktiga, vilseledande eller står i strid med avtalshandlingarna (21 §). Bestämmelser med skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada, oavsett om skadan har uppkommit genom brott eller inte, finns även i lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter (6 §) och i lagen om försäkringsdistribution (4 kap. 16 §). Också vid brister i ett PEPP-faktablad bör det kunna bli aktuellt med skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada, även om skadan inte har uppkommit genom brott.
För skadeståndsansvar gäller i svensk rätt vanligtvis att skadan ska ha orsakats av uppsåt eller oaktsamhet. Detta gäller även enligt vissa regelverk på finansmarknadsområdet (se t.ex. 21 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, 6 § lagen om finansiell rådgivning till konsumenter och 4 kap. 16 § lagen om försäkringsdistribution). Också för skadeståndsansvar vid brister i ett PEPP-faktablad bör gälla att skadan ska ha orsakats av uppsåt eller oaktsamhet.
Reklamation
En skadelidande har inte alltid rätt till ersättning trots att det har inträffat en skada som i sig bör leda till skadeståndsansvar. Rätten till ersättning kan i vissa situationer falla bort, t.ex. på grund av att en skadelidande inte underrättar en skadevållare om en skada - reklamerar - i skälig tid.
Bestämmelser om reklamation finns bl.a. i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter (22 §), lagen om finansiell rådgivning till konsumenter (7 §) och lagen om försäkringsdistribution (4 kap. 17 §).
En skada som uppkommit till följd av en brist i en finansiell produkt är inte alltid en gång för alla bestämd. I stället kan skadan komma att öka eller minska med tiden. Väl valda åtgärder som vidtagits i rätt tid kan komma att minska skadan. Samtidigt kan mindre lämpliga andra åtgärder eller inga åtgärder förvärra en skada som redan uppkommit. Om ett PEPP-sparinstitut uppmärksammas om brister i ett PEPP-faktablad ökar möjligheterna för institutet att förhindra ytterligare skada för den skadelidande. Detta kan även minska risken för att andra PEPP-sparare gör ofördelaktiga sparandeåtgärder enbart på grund av den aktuella bristen i PEPP-faktabladet. Också ur ett allmänt intresse är det angeläget att frågor om skadeståndsansvar avgörs så snabbt som möjligt. Så länge som ett PEPP-sparinstitut måste räkna med risken att en PEPP-sparare kräver skadestånd, påverkas institutets möjlighet att ekonomiskt planera sin verksamhet.
Vid en skada som har uppkommit på grund av en brist i ett PEPP-faktablad bör det därför krävas att den skadelidande agerar när han eller hon upptäcker skadan. En skadelidande bör reklamera en skada. Detta bör ske inom skälig tid från det att den skadelidande märkt eller borde ha märkt att skada uppkommit. Om det inte sker en reklamation inom skälig tid, bör den skadelidande inte ha rätt till skadestånd, dvs. rätten till skadestånd bör då falla bort. Bestämmelser av denna innebörd bör tas in i den nya kompletteringslagen till PEPP-förordningen.
Preskription
Vid sidan om rättsföljden enligt särskilda bestämmelser om en underrättelseplikt för den som lidit en skada, kan en fordran på skadestånd även falla bort på grund av preskription. Preskription utgör en bortre gräns inom vilken ett skadeståndskrav måste framställas. Allmänna bestämmelser om preskription finns i preskriptionslagen (1981:130). Som utgångspunkt gäller enligt den lagen att en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan (2 § första stycket).
Preskriptionslagen gäller endast om annat inte är särskilt föreskrivet. Särskilda bestämmelser om preskription finns i flera regelverk på finansmarknadsområdet. I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter anges t.ex. att rätten till skadestånd faller bort om talan inte väcks inom tio år från investeringstillfället (22 § andra stycket andra meningen). Motsvarande bestämmelser finns i lagen om finansiell rådgivning till konsumenter (7 § andra stycket andra meningen) och i lagen om försäkringsdistribution (4 kap. 17 § andra stycket andra meningen).
De särskilda preskriptionsbestämmelserna i lagen om finansiell rådgivning till konsumenter och i lagen om försäkringsdistribution har motiverats med att man vill undvika den ettåriga preskriptionstiden för sysslomannauppdrag (18 kap. 9 § handelsbalken, se även prop. 2002/03:133 s. 34 f., prop. 2004/05:133 s. 107 f. och prop. 2017/18:216 s. 260 f.).
Delvis gäller detta även för bestämmelsen i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. I förarbetena till den lagen (prop. 2016/17:78 s. 43 f.) anfördes bl.a. följande.
Eftersom det är Priip-produktutvecklaren som kan bli skadeståndsskyldig bör bestämmelserna om sysslomannaskap i handelsbalken inte bli tillämpliga. Samtidigt kan det vara så att Priip-produktutvecklaren också är en försäkringsförmedlare eller den som lämnar råd enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter. Det kan därför finnas anledning till att ha en likartad yttersta preskriptionstid i fråga om en Priip-produktutvecklares skadeståndsansvar som i lagen om finansiell rådgivning till konsumenter och i lagen om försäkringsförmedling.
Detta bör gälla även i fråga om PEPP-sparinstitut som också de får dels utveckla, dels distribuera PEPP-produkter (se avsnitten 7.1 och 7.2). Det bör därför tas in en bestämmelse om preskription i den nya lag som kompletterar PEPP-förordningen.
I flera lagar på finansmarknadsområdet utgår preskriptionstiden från en bestämd tidpunkt. Detta gäller t.ex. enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter (7 § andra stycket andra meningen) och enligt lagen om försäkringsdistribution (4 kap. 17 § andra stycket andra meningen). I dessa lagar börjar preskriptionstiden löpa vid den skadegörande handlingen (se prop. 2002/03:133 s. 36 f. och prop. 2017/18:216 s. 260). Även i den nya kompletteringslagen bör preskriptionstiden börja löpa vid denna tidpunkt. Frågan är då vad som ska anses utgöra den skadegörande handlingen. Den nu aktuella skadeståndsbestämmelsen rör skadestånd på grund av brister i ett PEPP-faktablad. I PEPP-förordningen anges att en PEPP-sparare ska få del av faktabladet innan ett avtal om PEPP-sparande ingås (artikel 33.1). Den skadegörande handlingen bör i och med det sammanfalla med när PEPP-spararen har fått del av PEPP-faktabladet.
Det finns ingen anledning att avvika från den tioåriga preskriptionstid som följer av de allmänna reglerna i preskriptionslagen och som också gäller enligt de särskilda bestämmelserna på finansmarknadsområdet (2 § första stycket preskriptionslagen, 22 § andra stycket andra meningen lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, 7 § andra stycket andra meningen lagen om finansiell rådgivning till konsumenter och 4 kap. 17 § andra stycket andra meningen lagen om försäkringsdistribution). Preskriptionstiden ska därför vara tio år även enligt den nya kompletteringslagen.
Lagrådet förordar att det bör övervägas om det, som i 7 kap. 4 § andra stycket och 16 kap. 5 § andra stycket FAL och i 31 § andra stycket trafikskadelagen (1975:1410), ska införas ett ytterligare skydd för PEPP-sparare i form av en regel om att den som har anmält en skada alltid ska ha sex månader på sig att väcka talan från att den som anmälan riktar sig mot har förklarat sig ha tagit slutlig ställning till anspråket. Regeringen konstaterar dock att bestämmelserna i försäkringsavtalslagen och trafikskadelagen rör krav om försäkringsersättning och att det för den fråga som nu är aktuell - dvs. skadestånd mot försäkringsföretag - inte finns någon motsvarande regel i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen om finansiell rådgivning till konsumenter eller lagen om försäkringsdistribution (jfr prop. 1998/99:42 s. 42 och prop. 2003/04:150 s. 449 och 572). Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte finns anledning att föreslå en regel av det slag som Lagrådet tar upp.
I preskriptionslagen anges flera olika sätt för att avbryta preskription, t.ex. genom att borgenären väcker talan eller framför ett skriftligt krav (se 5 § 2 och 3). Enligt de särskilda bestämmelserna på finansmarknadsområdet kan preskription bara avbrytas genom att talan väcks (se ovan). Detta bör även gälla för det skadeståndsansvar som kan följa vid brister i ett PEPP-faktablad. En bestämmelse av den innebörden bör tas in den nya kompletteringslagen.
10 Sparande i en PEPP-produkt
10.1 Inledande av och inbetalningar till ett
PEPP-sparande
Regeringens förslag: Ett PEPP-sparande ska inte få inledas före 18 års ålder eller efter 59 års ålder. Inbetalningar till ett PEPP-sparande ska göras under en period om minst fem år. Under de första fem åren ska de årliga inbetalningarna inte understiga 0,05 prisbasbelopp. Inbetalningarna under ett år ska inte få överstiga tre prisbasbelopp.
Vid distansavtal eller avtal utanför affärslokaler ska ångerfristen för ett avtal om PEPP-sparande vara 30 dagar.
Ett PEPP-sparinstitut ska vid dröjsmål med inbetalningar få säga upp PEPP-sparandet för upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren i PEPP-avtalet föreskriver. Detta ska dock bara gälla om dröjsmålet inte är av ringa betydelse.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om hur ett avtal om PEPP-sparande ingås. Bestämmelserna i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler gäller för avtal om PEPP-sparande.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att lägsta årliga sparande under femårsperioden enligt promemorians förslag ska vara 3 600 kronor och de årliga inbetalningarna inte få överstiga 100 000 kronor.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Fondbolagens förening anser att åldersgränserna för när ett sparande ska få inledas bör ses över och att även personer under 18 år bör få spara i en PEPP-produkt. Föreningen ser inte heller något hinder mot att inbetalningar och utbetalningar får ske samtidigt. Föreningen anser även att en sparare bör ges möjlighet att pausa sitt sparande och att det inte bör råda någon tvekan om att en sparare får behålla sitt sparkapital även om inbetalningarna upphör och sparandet sägs upp. Svensk Försäkring ställer sig frågande till att det införs ett årligt beloppsmässigt tak då det inte föreslås någon subvention för sparandet. Även beloppsgränserna bör enligt Svensk Försäkring knytas till prisbasbelopp, vilket gör att de inte behöver ändras i takt med inflationen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
PEPP-avtalet
Ett sparande i en PEPP-produkt har sin grund i ett frivilligt avtal mellan en PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut. Detta avtal benämns PEPP-avtal (artikel 2.1 a och 2.4 i PEPP-förordningen). Ett PEPP-avtal ska fastställa parternas rättigheter och skyldigheter och inbegripa en uppsättning viktiga egenskaper hos produkten (skäl 24).
I förordningen anges även ett minimiinnehåll för avtalet (skäl 21 och artikel 4). Först och främst ska ett PEPP-avtal innehålla specifika bestämmelser för PEPP-produkten i enlighet vad som anges i PEPP-förordningen, relevant sektorsspecifik unionsrätt, de lagar som antagits av medlemsstaterna för tillämpningen av relevant sektorsspecifik unionsrätt och genomförande av åtgärder som specifikt avser PEPP-produkter och annan nationell rätt som är tillämplig på PEPP-produkter. Ett PEPP-avtal ska även innehålla information om PEPP-produkten och de särskilda villkoren för sparandet. Detta gäller bl.a. en beskrivning av bas-PEPP-produkten, inbegripet information om garantin för det investerade kapitalet eller den investeringsstrategi som är inriktad på att säkerställa kapitalskyddet, och villkoren för intjänande- och utbetalningsfasen för underkontot i den medlemsstat som PEPP-spararen är bosatt i.
PEPP-förordningen påverkar inte tillämpningen av nationell avtalsrätt (skäl 23). Hur ett PEPP-avtal ingås styrs därmed av tillämplig svensk nationell avtalsrätt, t.ex. lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Det har inte framkommit att det finns anledning att införa särskilda bestämmelser om hur ett PEPP-avtal ingås. Kraven i förordningen (artikel 4) torde i och för sig innebära att ett PEPP-avtal måste vara skriftligt, men det saknas skäl att reglera den saken i lag.
I lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler finns det en särskild bestämmelse om ångerrätt. Lagen omfattar bl.a. avtal om finansiella tjänster (3 kap. 1 §). Ett avtal utgör en finansiell tjänst om avtalets huvudsakliga innehåll berör pengar, andra betalningsmedel eller finansiella risker eller säkerheter (se prop. 2004/05:13 s. 146 f.). Ett avtal om sparande i en PEPP-produkt utgör en finansiell tjänst enligt den lagen och bestämmelserna gäller därmed, utan att det särskilt anges, också för sådana avtal. Vid avtal om livförsäkring och individuellt pensionssparande finns det en särskild bestämmelse om förlängd ångerfrist (3 kap. 7 §). För sådana finansiella tjänster uppgår ångerfristen till 30 dagar. Vid andra tjänster är ångerfristen 14 dagar. Ett sparande i en PEPP-produkt är liksom ett avtal om livförsäkring eller individuellt pensionssparande ett långsiktigt avtal. Även för ett avtal om sparande i en PEPP-produkt bör ångerfristen därför uppgå till 30 dagar, vilket bör anges i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler.
Det ska införas bestämmelser för intjänandefasen
I PEPP-förordningen finns det flera bestämmelser om intjänandefasen. Med intjänandefasen avses den period då tillgångar ackumuleras på ett PEPP-konto och som under normala omständigheter löper fram till dess att PEPP-utbetalningsfasen börjar (artikel 2.11). När det gäller intjänandefasen finns också bl.a. bestämmelser om investeringsregler för PEPP-sparinstitut (artikel 41) och investeringsalternativ för PEPP-sparare (artiklarna 42-46).
De villkor som rör intjänandesfasen av de nationella underkontona ska dock fastställas av medlemsstaterna, såvida de inte närmare anges i förordningen (artikel 47.1). Sådana villkor får i synnerhet innefatta åldersgränser för när intjänandefasen kan börja, intjänandefasens minimilängd, högsta och lägsta inbetalningsbelopp och deras regelbundenhet (artikel 47.2). Bestämmelserna i PEPP-förordningen bör därför kompletteras med nationella bestämmelser om särskilda villkor för intjänandefasen.
Vad bör bestämmelser för intjänandefasen omfatta?
En PEPP-produkt ska vara en privat pensionsprodukt (artikel 2.2). Med detta avses bl.a. en produkt som möjliggör en långsiktig kapitalackumulering med det uttryckliga syftet att tillhandahålla inkomst vid pensionering och med begränsade möjligheter till förtida uttag före denna tidpunkt (artikel 2.1 b). Dessa grundläggande egenskaper för en PEPP-produkt bör utgöra en yttre ram för de nationella svenska bestämmelserna om intjänandefasen.
De nationella bestämmelserna om intjänandefasen bör ligga i linje med tanken att det rör sig om ett långsiktigt sparande i syfte att erhålla inkomst efter pensionering och komplettera lagstadgade pensions- eller tjänstepensionsprodukter (artikel 2.1 och 2.2).
Långsiktigheten bör betonas genom en särskild bestämmelse om intjänandefasens minimilängd (se artikel 47.2). I enlighet med förordningen bör det införas en bestämmelse om kortaste tid för inbetalningar till ett PEPP-sparande. Inbetalningar till en PEPP-produkt bör därför göras under i vart fall fem år.
Utgångspunkten bör vara att sparandet finansieras med förvärvsinkomster. Det är mindre vanligt att personer under 18 år förvärvsarbetar och har det som sin huvudsakliga sysselsättning. En person under 18 år är dessutom omyndig och har i och med det begränsade möjligheter att ingå rättshandlingar (se t.ex. 9 kap. 1 § föräldrabalken). Mot bakgrund av detta anser regeringen, till skillnad från Fondbolagens förening, att intjänandefasen inte bör få inledas före 18 års ålder. I den nya kompletteringslagen bör det därför anges att ett avtal om sparande i en PEPP-produkt inte får ingås innan spararen har fyllt 18 år.
I PEPP-förordningen anges att sparandet ska vara utan eller med mycket begränsade möjligheter till förtida uttag (artikel 2.2). Det rör sig således om ett i hög grad bundet sparande. Sparandet delas även upp i två faser: intjänandefasen och utbetalningsfasen (se artikel 2.11 och 2.12), där intjänandefasen är perioden som under normala omständigheter löper fram till dess att utbetalningsfasen börjar. Till skillnad från Fondbolagens förening anser regeringen att det vid ett bundet sparande, som ett PEPP-sparande ska vara, inte bör vara möjligt att göra inbetalningar till ett sparande när utbetalningsfasen börjat. Detta bör tydliggöras genom en bestämmelse om att ett sparande i en PEPP-produkt inte får inledas efter en viss ålder. En sådan bestämmelse har ett nära samband med villkor om intjänandefasens minimilängd (se artikel 47.2) och om minimiålder för när utbetalningsfasen får börja (se artikel 57.2).
För att ett sparande ska kunna anses som långsiktigt ska det, som ovan anges, fortgå under minst fem år. PEPP-pensionsförmåner får inte betalas ut före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år (se avsnitt 10.2). Intjänandefasen bör i och med det inte få inledas senare än fem år före denna tidpunkt. Detta bör, i likhet med lägsta åldern, anges som att ett avtal om sparande i en PEPP-produkt inte får ingås efter spararen har fyllt 59 år.
Lagrådet förordar att det i den nya kompletteringslagen uttryckligen ska anges att det är en fysisk person som inte får ingå ett avtal om sparande i en PEPP-produkt före eller efter viss ålder. I PEPP-förordningen anges att ett PEPP-avtal är ett avtal mellan en PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut (artikel 2.3). Det anges också att en PEPP-sparare är en fysisk person som har ingått ett PEPP-avtal med ett PEPP-sparinstitut och att ett PEPP-sparinstitut är ett finansiellt företag som enligt förordningen har tillstånd att utveckla och distribuera en PEPP-produkt (artikel 2.4 och 2.15). Som anges ovan är förordningen direkt tillämplig (se avsnitt 6.1). Det kan enligt regeringens mening inte, även om det inte särskilt anges i lag, råda någon tvekan om att det är en fysisk person som ska ha uppnått en viss ålder för att få ingå ett avtal om sparande i en PEPP-produkt, ett s.k. PEPP-avtal. En utformning enligt Lagrådets förslag kan väcka ytterligare frågor. Regeringen anser därmed att det är lämpligast att utforma bestämmelsen på det sätt som skett i lagrådsremissen.
Det finns inte några uttryckliga krav i PEPP-förordningen om att sparandet måste uppgå till ett visst belopp per månad eller år. Inte heller anges att sparandet inte får överstiga ett visst belopp. I förordningen anges dock att de villkor som rör intjänandesfasen av de nationella underkontona ska fastställas av medlemsstaterna och att sådana villkor får i synnerhet innefatta bl.a. högsta och lägsta inbetalningsbelopp och deras regelbundenhet. Bestämmelser om högsta och lägsta inbetalningsbelopp markerar att sparandet i första hand ska finansieras med förvärvsinkomster. I och med det minskar också graden av investering och spekulation till förmån för ett rent sparande med det huvudsakliga syftet att få en stabil och förutsebar inkomst efter pensionering. Bestämmelser som anger högsta och lägsta sparande per år och månad torde även underlätta för PEPP-sparinstituten som då mer långsiktigt kan planera hur medlen ska placeras för att ge den bästa framtida avkastningen. Sådana villkor är också något som förekommer i avtal om kapitalförsäkringar med traditionell förvaltning. Ett högsta inbetalningsbelopp kan således ha andra funktioner än att begränsa möjligheten till subventioner för sparandet, t.ex. en uppskjuten beskattning. Regeringens anser därmed, till skillnad från Svensk Försäkring, att det bör införas bestämmelser om högsta och lägsta inbetalningsbelopp.
Då ett sparande i en PEPP-produkt ska vara långsiktigt och då ett sparande föreslås få ingås redan vid 18 års ålder kan det uppkomma mycket långa intjänandefaser. För att man inte årligen ska behöva justera beloppsgränserna bör, som Svensk Försäkring föreslår, dessa knytas till prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Prisbasbeloppet uppgår för år 2022 till 48 300 kronor. För enkelhets skull bör gränserna avrundas, för lägsta belopp till hundradelar av prisbasbeloppet och för högsta belopp till hela prisbasbelopp.
Under den inledande intjänandefasen, dvs. de första fem åren, bör de årliga inbetalningarna inte understiga 0,05 prisbasbelopp, vilket är något lägre än enligt promemorians förslag. Det bör, som Lagrådet förordar, framgå direkt av lagtexten att detta krav på inbetalningarnas storlek gäller under de första fem åren. En PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut har efter de första fem åren, vilket Fondbolagens förening ser som önskvärt, möjlighet att komma överens om att pausa sparandet, dvs. avtala om att det inte ska göras inbetalningar under en viss tid. Även om sparandet i en PEPP-produkt i och för sig ska vara långsiktigt kan det på så sätt beaktas att en sparares ekonomiska situation kan förändras under den tid som sparandet pågår.
De årliga inbetalningarna till ett PEPP-sparande bör inte få överstiga tre prisbasbelopp, vilket i och för sig är högre än enligt promemorians förslag. Till skillnad från det lägsta inbetalningsbeloppet bör detta gälla under hela intjänandefasen.
En PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut bör ges möjlighet att avtala om de närmare villkoren för inbetalningarna, t.ex. om de ska göras månadsvis, kvartalsvis eller på annat sätt. Detta bör även, som anges ovan, gälla möjligheten att pausa och därefter återuppta ett sparande och hur detta ska påverka en rätt till framtida ersättning, t.ex. garantier.
Dröjsmål med inbetalningar
Ovan föreslås grundläggande bestämmelser om inbetalningar till ett sparande i en PEPP-produkt. En PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut ges även möjlighet att inom ramen för dessa bestämmelser komma överens om de närmare villkoren för hur inbetalningar ska ske. Detta gäller t.ex. om inbetalningar ska ske månadsvis, kvartalsvis eller med annan periodicitet. De ges även möjlighet att inom givna gränser närmare bestämma storleken på sparandet, dvs. vilket belopp som ska betalas in varje år.
Vid ett sparande är PEPP-spararen skyldig att göra inbetalningar i enlighet med de grundläggande bestämmelserna för inbetalningar och de närmare villkoren som han eller hon och PEPP-sparinstitutet har kommit överens om. Ett PEPP-sparinstitut bör vid PEPP-spararens dröjsmål med inbetalningar ha möjlighet att säga upp sparandet. Detta bör dock, i likhet med vad som gäller vid dröjsmål med betalning av försäkringspremier, bara gälla om dröjsmålet inte är av ringa betydelse (se 13 kap. 2 § första stycket FAL). Ett PEPP-sparinstitut bör i ett sådant fall få säga upp sparandet för upphörande eller för begränsning av ansvaret i enlighet med villkoren i PEPP-avtalet. Den närmare innebörden av en begränsning av ansvaret får avgöras utifrån avtalsvillkoren för den enskilda PEPP-produkten, t.ex. förekomst av garantier.
Som Fondbolagens förening föreslår, bör en PEPP-sparare även efter en uppsägning ha rätt till sitt intjänade sparande. Beroende på hur PEPP-produkten är uppbyggd bör detta avse det samlade värdet av sparandet vid tiden för uppsägningen. Det innebär dock inte att sparandet omedelbart får betalas ut. Bestämmelserna för utbetalning och inlösen gäller även efter ett sparande har sagts upp (se avsnitt 10.2). Vid en uppsägning får ett sparande i och med det bara betalas ut om de grundläggande villkoren för utbetalning eller inlösen är uppfyllda. I en motsvarande situation med en kapitalförsäkring läggs försäkringen vanligtvis i s.k. fribrev. Med detta avses att det inte längre görs några premiebetalningar till försäkringen som fortsatt gäller men med ett lägre försäkringsbelopp än det som ursprungligen har avtalats. Utifrån de enskilda villkoren i ett PEPP-avtal bör detta också kunna ske vid ett sparande i en PEPP-produkt som sägs upp på grund av dröjsmål med inbetalningar.
10.2 Utbetalning av PEPP-förmåner och inlösen av ett PEPP-sparande
Regeringens förslag: PEPP-pensionsförmåner ska inte få betalas ut före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år.
Ett PEPP-sparande ska dock alltid kunna betalas ut om värdet på sparandet inte överstiger ett prisbasbelopp, om PEPP-spararen är på obestånd och genom inlösen av sparandet kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det finns andra synnerliga skäl. Detta ska benämnas inlösen. Inlösen ska avse hela sparandet och får ske efter begäran från spararen. En sådan begäran ska prövas av PEPP-sparinstitutet.
Bestämmelserna om utbetalning och inlösen ska inte hindra återbetalning i samband med bodelning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av PEPP-spararens tillgodohavande.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas bestämmelser om villkor för återbetalning av beviljade förmåner och incitament.
Utöver bestämmelserna om inlösen bör det inte införas några bestämmelser om hur PEPP-pensionsförmåner ska få betalas ut.
Möjligheten att fastställa villkor för återbetalning av beviljade förmåner och incitament bör inte utnyttjas.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömning eller har inget att invända mot dem. Svensk Försäkring och Fondbolagens förening anser att åldersgränsen för utbetalningar bör samordnas med tidigaste uttag av tjänstepension och privat pensionsförsäkring. Fondbolagens förening påpekar även att det saknas bestämmelser om ändring av ett PEPP-avtal när det gäller exempelvis ändring av utbetalningsform, vilket bör behandlas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Det ska införas bestämmelser för utbetalningsfasen
I PEPP-förordningen finns det flera bestämmelser om utbetalningsfasen. Med utbetalningsfasen avses den period då de tillgångar som ackumulerats på ett PEPP-konto kan användas för att finansiera pensionering eller annat behov av inkomst (artikel 2.12). Liksom för intjänandefasen gäller att villkor som rör utbetalningsfasen och utbetalningarna från de nationella underkontona ska fastställas av medlemsstaterna, såvida de inte närmare anges i förordningen (artikel 57.1). Sådana villkor får i synnerhet omfatta fastställande av minimiålder för starten på utbetalningsfasen, av en maximal period före uppnådd pensionsålder för anslutning till en PEPP-produkt, samt villkor för inlösen före minimiåldern för starten på utbetalningsfasen, särskilt i fall av särskilt svåra omständigheter (artikel 57.2).
Bestämmelserna i PEPP-förordningen bör därför kompletteras med svenska bestämmelser om särskilda villkor för utbetalningsfasen.
När ska PEPP-pensionsförmåner få betalas ut?
Det uttryckliga syftet med sparande i en PEPP-produkt ska vara att tillhandahålla inkomst efter pensionering (artikel 2.1 b i PEPP-förordningen). Nationella bestämmelser för utbetalningsfasen bör ligga i linje med detta syfte. För pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande finns det särskilda bestämmelser om när sparade medel som tidigast får betalas ut (se 58 kap. 10 och 24 §§ inkomstskattelagen [1999:1229]). I de bestämmelserna anges bl.a. att ålderspension inte får börja betalas ut innan den försäkrade eller pensionsspararen fyller 55 år. Inte heller PEPP-pensionsförmåner bör få betalas ut innan PEPP-spararen uppnår en viss ålder.
Det finns inte någon enhetlig pensionsålder i Sverige. Denna varierar i stället utifrån respektive regelverk och de förmåner som det rör sig om. Ålderspension får som huvudregel inte betalas ut från privata pensionsförsäkringar och individuella pensionssparanden innan spararen fyller 55 år (58 kap. 10 § första stycket och 24 § inkomstskattelagen). Mot bakgrund av regeringens ambition om ett längre arbetsliv anser regeringen, till skillnad från Svensk Försäkring och Fondbolagens förening, att 55 år är för tidigt för utbetalningar från ett sparande i en PEPP-produkt. PEPP-pensionsförmåner bör därmed inte få betalas ut före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år.
Hur ska PEPP-pensionsförmåner få betalas ut?
Ett PEPP-sparinstitut ska erbjuda en PEPP-sparare utbetalningar i form av annuiteter, engångsbelopp, uttag eller kombinationer av sådana utbetalningsformer (artikel 58.1 i PEPP-förordningen). Med annuitet avses belopp som med bestämda mellanrum betalas ut som avkastning på en investering under en period som t.ex. kan vara PEPP-förmånstagarens liv eller ett visst antal år (artikel 2.13). Med uttag avses diskretionära belopp som PEPP-förmånstagaren kan ta ut upp till en viss gräns under en period (artikel 2.14). En PEPP-sparare ska välja form för utbetalningar när han eller hon ingår ett PEPP-avtal och när han eller hon begär ett öppnande av ett nytt underkonto (artikel 58.2).
Om inget annat anges bör det vara upp till PEPP-spararen och PEPP-sparinstitutet att komma överens om hur PEPP-pensionsförmåner ska betalas ut. Detta är också det som gäller för kapitalförsäkringar. Medlemsstaterna torde i och för sig ha möjlighet att bestämma hur PEPP-pensionsförmåner ska betalas ut (artikel 57.1, se även skäl 23). I förordningen anges t.ex. att medlemsstaterna får anta åtgärder till förmån för vissa utbetalningsformer (artikel 58.3, se även skäl 70).
Syftet med ett PEPP-sparande är att tillhandahålla inkomst vid pensionering (artikel 2.1 b). Inkomst från förvärvsarbete betalas vanligtvis ut månadsvis. Som utgångspunkt gäller detta även för allmän pension och tjänstepension. För pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande finns det särskilda bestämmelser för utbetalningstakten. Ålderspension får t.ex. inte betalas ut under kortare tid än fem år. Under de första fem åren ska sådan pension betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp (se 58 kap. 11 och 25 §§ inkomstskattelagen).
En medlemsstat får, som återges ovan, anta åtgärder till förmån för vissa utbetalningsformer. Som exempel anges att sådana åtgärder får omfatta kvantitativa gränser för engångsbelopp (artikel 58.3 i PEPP-förordningen). Det är oklart vilka andra åtgärder som får vidtas och om det är möjligt att förbjuda en eller flera utbetalningsformer, t.ex. genom en bestämmelse om att utbetalningar alltid ska ske med annuiteter. Ett krav om månadsvisa utbetalningar med samma eller stigande belopp torde i och för sig, som i fråga om pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande, betona pensionsändamålet. Bestämmelserna för de sparformerna har dock även till syfte att motverka skatteundandraganden (se prop. 1992/93:187 s. 136).
Det bör inte införas en bestämmelse om att PEPP-pensionsförmåner bara får betalas ut på ett visst sätt om det inte finns skäl för det. Pensionsändamålet får även mindre betydelse när intjänandefasen, dvs. sparandet, har avslutats och de sparade medlen ska betalat ut. Det föreslås inte någon uppskjuten beskattning av ett PEPP-sparande (se avsnitten 22.1-22.3) och därmed finns det inte några skattemässiga skäl för införande av en sådan bestämmelse. Därutöver gäller att en PEPP-sparare ska välja utbetalningsform när PEPP-avtalet ingås eller då ett nytt underkonto öppnas. Det finns således inte behov att införa en bestämmelse om vad som ska gälla om annat inte har avtalats. Förutom det som föreslås i fråga om inlösen (se nedan), bör det därför inte införas några bestämmelser om hur PEPP-pensionsförmåner ska betalas ut.
I förordningen anges att om ett PEPP-sparinstitut erbjuder olika former av utbetalningar ska en PEPP-sparare ha rätt att ändra formen för utbetalningarna på varje öppnat underkonto ett år före inledandet av utbetalningsfasen, vid inledandet av utbetalningsfasen och vid tidpunkten för bytet (artikel 59.1). Förordningen är direkt tillämplig i Sverige (se avsnitt 6.1) och det finns därmed, till skillnad från vad Fondbolagens förening anser, bestämmelser om ändring av utbetalningsform i regelverket. Det behöver inte därutöver införas några nationella bestämmelser som ytterligare reglerar möjligheten att ändra utbetalningsform.
Inlösen av ett PEPP-sparande - förtida uttag och utbetalning genom en engångsutbetalning
En PEPP-produkt ska vara en sparprodukt utan eller med mycket begränsade möjligheter till förtida uttag (artikel 2.2 i PEPP-förordningen). Ovan föreslås att möjligheterna till förtida uttag begränsas genom en bestämmelse om att PEPP-pensionsförmåner inte ska få betalas ut före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år. Om annat inte anges i den nya kompletteringslagen finns det inte någon möjlighet till förtida uttag av ett sparande i en PEPP-produkt.
För pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande finns det vissa, om än begränsade, möjligheter till förtida uttag. Detta kallas återköp respektive avslutning av konto i förtid. En pensionsförsäkring får återköpas om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp (58 kap. 18 § första stycket inkomstskattelagen). För ett individuellt pensionssparande gäller att ett pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid, om behållningen uppgår till högst ett prisbasbelopp (58 kap. 32 § första stycket inkomstskattelagen). I vissa fall kan även Skatteverket medge återköp och att kontot avslutas genom en utbetalning i förtid (58 kap. 18 § andra stycket och 32 § andra stycket inkomstskattelagen). Även för sparande i en PEPP-produkt bör det finnas vissa möjligheter till förtida uttag. Sådana förtida uttag bör benämnas inlösen.
I PEPP-förordningen görs skillnad mellan PEPP-pensionsförmåner och PEPP-förmåner. Med PEPP-pensionsförmåner avses förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder, i en av de i förordningen omnämnda utbetalningsformerna (artikel 2.9). PEPP-förmåner är ett något vidare begrepp och avser både PEPP-pensionsförmåner och andra ytterligare förmåner som en PEPP-förmånstagare är berättigad till i enlighet med PEPP-avtalet, särskilt för de strikt begränsade möjligheterna till förtida uttag eller om PEPP-avtalet täcker biometriska risker (artikel 2.10). En bestämmelse om inlösen bör som utgångspunkt avse det vidare begreppet PEPP-förmåner. För tydlighets skull bör uttrycket inlösen av ett PEPP-sparande användas i den nya kompletteringslagen. En bestämmelse om inlösen kommer därmed att, om annat inte anges, gälla såväl före som efter det att PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut.
I likhet med det som är fallet för pensionsförsäkringar och vid individuellt pensionssparande bör inlösen vara möjlig om sparandet inte överstiger ett visst belopp. Detta belopp bör, liksom för återköp av en pensionsförsäkring och avslutande i förtid av ett individuellt pensionssparande, bestämmas till ett prisbasbelopp. Ett förtida uttag av ett PEPP-sparande bör därmed vara möjligt om sparandet inte överstiger ett prisbasbelopp, vilket bör anges i kompletteringslagen.
Medlemsstaterna får vidta åtgärder till förmån för vissa utbetalningsformer. Sådana åtgärder får omfatta kvantitativa gränser för engångsbelopp för att ytterligare främja andra former av utbetalningar (artikel 58.3). Det är alltså möjligt att begränsa de fall när PEPP-pensionsförmåner får betalas ut som engångsbelopp. Som utvecklas ovan torde PEPP-pensionsförmåner vanligen betalas ut månadsvis, dvs. med annuitet. För att främja denna utbetalningsform bör PEPP-pensionsförmåner, dvs. utbetalningar under och efter den månad då PEPP-spararen fyller 65 år, bara få betalas ut som engångsbelopp om det samlade värdet av sparandet inte överstiger ett prisbasbelopp. Även en sådan utbetalning av ett engångsbelopp bör benämnas inlösen av ett PEPP-sparande. Detta tydliggörs genom att inlösen alltid ska avse hela sparandet.
Inlösen av ett PEPP-sparande bör även kunna ske i vissa särskilt ömmande fall. I likhet med det som gäller för pensionsförsäkringar och vid individuellt pensionssparande bör inlösen vara möjlig om PEPP-spararen är på obestånd och genom en utbetalning kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det i övrigt finns synnerliga skäl. För pensionsförsäkringar och vid individuellt pensionssparande krävs då ett särskilt medgivande från Skatteverket (58 kap. 18 § andra stycket första meningen och 32 § andra stycket inkomstskattelagen). Som gäller för de sparformerna bör utbetalning få ske endast i undantagsfall och då en fortsatt inlåsning av sparandet närmast framstår som stötande (se prop. 1992/93:187 s. 205 och prop. 1993/94:85 s. 52). Sparande i en PEPP-produkt föreslås bli beskattat på ett annat sätt än pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande (se avsnitt 22). Den skatterättsliga hanteringen leder inte till någon uppskjuten beskattning och det bör därför inte krävas tillstånd från Skatteverket för inlösen av ett PEPP-sparande. Inte heller bör det krävas tillstånd från någon annan myndighet. Det får i stället anses tillräckligt att PEPP-sparinstitutet, efter en begäran från PEPP-spararen, gör denna prövning. För inlösen i särskilt ömmande fall bör PEPP-spararen tillsammans med sin begäran ge in underlag som visar att det finns sådana omständigheter. Också i dessa fall bör inlösen avse hela sparandet.
Ovan föreslås genom bestämmelserna om inlösen en kvantitativ gräns för utbetalningsformen engångsbelopp. På så sätt utnyttjas möjligheten att gynna vissa utbetalningsformer. Denna möjlighet, som samtidigt begränsar andra utbetalningsformer, bör dock användas med försiktighet. Ett PEPP-sparande bör därför alltid få betalas ut med ett engångsbelopp om PEPP-spararen är på obestånd och genom en utbetalning kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.
Det bör inte införas begränsningar för andra utbetalningsformer än engångsbelopp (artikel 58.1 c i PEPP-förordningen). Till skillnad från det som gäller för pensionsförsäkringar och ett individuellt pensionssparande, bör PEPP-pensionsförmåner, dvs. utbetalningar under och efter den månad då PEPP-spararen fyller 65 år, kunna ske genom uttag. Med uttag avses enligt förordningen diskretionära belopp som PEPP-förmånstagaren kan ta ut upp till en viss gräns under en period (artikel 2.14). Själva gränsen får avgöras från fall till fall. Efter ett uttag måste det likväl finnas viss del kvar av sparandet för att det inte ska röra sig om en engångsutbetalning. Bestämmelserna om inlösen kommer därmed, när det gäller PEPP-pensionsförmåner, bara att gälla för utbetalningsformen engångsutbetalningar.
Utbetalning i samband med äktenskapsskillnad
Hur ett sparande i en PEPP-produkt ska behandlas vid bodelning behandlas i avsnitt 10.4.
I en särskild bodelningssituation kan det göras utbetalningar från en pensionsförsäkring till den försäkrades make. Detta trots att de grundläggande villkoren för utbetalningar eller återköp inte är uppfyllda och att maken inte är förmånstagare. Motsvarande gäller för ett individuellt pensionssparande. Vid bodelning gäller att om en make utan den andra makens samtycke, en viss tid före talan om äktenskapsskillnad väcktes har använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom, ska den andra makens andel vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den förstnämnda makens giftorättsgods (11 kap. 4 § första stycket äktenskapsbalken). Samma gäller för rättigheter som vanligtvis inte ska ingå i bodelning, t.ex. en rätt till pension enligt en försäkring eller ett individuellt pensionssparande. I ett sådant fall ska med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av rättigheten. Vidare ska, om en makes användning av sitt giftorättsgods har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring eller eget pensionssparkonto ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan försäkring eller på grund av pensionssparavtal, samma gälla även om den andra maken har samtyckt till åtgärden (11 kap. 4 § andra stycket äktenskapsbalken). Om en makes andel i en sådan situation har beräknats som om ett värde av en pensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och maken vid bodelningen inte kan få ut sin andel, är försäkringsgivaren skyldig att av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas. Motsvarande gäller för ett individuellt pensionssparande. Återbetalningen får då göras direkt till försäkringstagarens make eller maken till den som innehar pensionssparkontot (13 kap. 4 § äktenskapsbalken). Detta gäller oavsett om utbetalningar i övrigt får ske (se 58 kap. 18 § tredje stycket och 32 § tredje stycket inkomstskattelagen).
Detta bör gälla även för sparande i en PEPP-produkt. Bestämmelser som begränsar möjligheterna till förtida uttag bör därmed inte hindra en återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av en PEPP-spararens tillgodohavande.
Villkor för återbetalning av beviljade förmåner och incitament
I PEPP-förordningen anges att medlemsstaterna får fastställa villkor för återbetalning av beviljade förmåner och incitament (artikel 58.4). Begreppen förmåner och incitament förekommer på flera ställen i förordningen (se artikel 2.23). I vissa sammanhang bör avses sådana nationella bestämmelser som på ett eller annat sätt ger anledning till att välja ett sparande i en PEPP-produkt framför en annan sparform (se avsnitt 5.5.5). Denna bestämmelse finns dock i ett avsnitt som rör utbetalningsfasen och i en artikel som särskilt reglerar olika utbetalningsformer, dvs. hur sparade medel ska betalas ut. I artikeln anges bl.a. att PEPP-sparinstitutet ska erbjuda en PEPP-sparare vissa utbetalningsformer (artikel 58.1) och att PEPP-spararen ska välja utbetalningsform när denne ingår ett PEPP-avtal och när denne begär att ett nytt underkonto ska öppnas (artikel 58.2). Bestämmelsen får anses röra ett PEPP-sparinstituts möjlighet att kräva återbetalning av redan utbetalade PEPP-förmåner och begreppet incitament har därmed inte någon självständig betydelse i detta sammanhang.
Vanligtvis är det i Sverige upp till avtalsparterna att bestämma villkor för återbetalning av beviljade förmåner. På försäkringsområdet förekommer sådana avtalsvillkor. Detta kallas ibland återkrav. Ett sådant villkor kan ha innebörden att om en felaktig utbetalning har gjorts så är mottagaren skyldig att återbetala beloppet till försäkringsgivaren.
Det har inte framkommit något behov av en reglering av villkor för återbetalning av redan beviljade förmåner. Den möjlighet till detta som ges i PEPP-förordningen bör därför inte utnyttjas. Detta hindrar dock inte att ett PEPP-sparinstitut och en PEPP-sparare, på liknande sätt som på försäkringsområdet, avtalar om det.
10.3 Förmånstagarförordnande och andra förfoganden över ett PEPP-sparande
Regeringens förslag: En PEPP-sparare ska till förmån för sina efterlevande kunna förfoga över sitt PEPP-sparande genom ett förmånstagarförordnande. Det ska också vara möjligt att förfoga över ett PEPP-sparande på andra sätt än genom förmånstagarförordnande, t.ex. genom överlåtelse, belåning och pantsättning. Bestämmelser om detta ska tas in i den nya kompletteringslagen.
Bestämmelserna om förmånstagarförordnanden och andra förfoganden ska i huvudsak överensstämma med det som gäller för försäkringar enligt försäkringsavtalslagen, föräldrabalken och äktenskapsbalken. Bestämmelser om en förmånstagares rätt att förfoga över ett PEPP-sparande ska dock utformas efter förebild av det som gäller för individuellt pensionssparande enligt lagen om individuellt pensionssparande.
En bouppteckning ska innehålla uppgift om ett PEPP-sparande som till följd av att förmånstagare insatts, inte ska ingå i kvarlåtenskapen. Bestämmelser om detta ska införas i ärvdabalken.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas bestämmelser som begränsar rätten att överlåta, belåna och pantsätta ett PEPP-sparande. Inte heller bör kretsen av förmånstagare begränsas.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag om beräkning av bostadsbidrag behandlas i avsnitt 10.7.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Vad är ett förmånstagarförordnande?
Förmånstagarförordnanden förekommer framför allt vid personförsäkring. Ett förmånstagarförordnande är en särskild del av ett försäkringsavtal vari försäkringstagaren ges möjlighet att bestämma att försäkringsbeloppet ska betalas till en annan person, förmånstagaren. Praktiskt viktigast är s.k. dödsfallsförordnanden. Ett sådant förordnande anger vad som ska gälla för försäkringen efter den försäkrades död. Dödsfallsförordnandet har framför allt två viktiga civilrättsliga rättsverkningar. Dels kan någon annan person få del av försäkringsbeloppet än om det fördelats enligt vanliga regler om bodelning och arv. Beloppet överförs då direkt till förmånstagaren utan att ingå i dödsboförvaltningen. Dels medför ett förordnande, under förutsättning att försäkringen varit fritagen från utmätning under försäkringstagarens livstid, skydd mot dennes borgenärer också efter dödsfallet (prop. 2003/04:150 s. 283-285). Ett förmånstagarförordnande anses vanligtvis vara ett självständigt rättsinstitut. Det finns i och för sig flera likheter med instituten gåva och testamente. I vissa fall är ett förmånstagarförordnande dock snarare att likna vid en ren betalningsanvisning (prop. 2003/04:150 s. 541).
Bestämmelser om förmånstagarförordnanden finns i första hand i 14 kap. FAL. De bestämmelserna kompletteras med bestämmelser i bl.a. föräldrabalken (9 kap. 1 och 4 §§, 11 kap. 8 §, 12 kap. 1 § och 13 kap. 2 § och 16 kap. 11 §) och äktenskapsbalken (7 kap. 2 §). För pensionsförsäkringar finns det ytterligare bestämmelser i inkomstskattelagen (58 kap. 10, 12 och 13 §§). Även för ett individuellt pensionssparande finns det bestämmelser om förmånstagarförordnanden. De bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med dem som gäller för pensionsförsäkringar (4 kap. lagen [1993:931] om individuellt pensionssparande och 58 kap. 26 och 27 §§ inkomstskattelagen, se även prop. 1992/93:187 s. 117-119).
För en försäkring gäller som utgångspunkt att en försäkringstagare har rätt att genom ett förmånstagarförordnande bestämma vem som i hans ställe ska ha försäkringen eller utfallande belopp. Ett förordnande kan gälla till förmån för en fysisk eller en juridisk person. Förordnandet kan vara avsett att tillämpas vid försäkringsfall, t.ex. livsfall eller dödsfall, och det kan gälla för försäkringstagarens död även om dödsfallet inte är ett försäkringsfall, främst när försäkringen är tecknad på någon annans liv eller hälsa. Det är möjligt att dela upp det egentliga försäkringsbeloppet mellan flera förmånstagare. Rätten att utse förmånstagare är av personlig art och tillkommer försäkringstagaren vid individuell försäkring, dvs. den som har ingått försäkringsavtalet med försäkringsgivaren. En rätt att utse förmånstagare, inbegripet rätten att återkalla eller ändra ett sådant förordnande, kan i och med det inte övergå till t.ex. försäkringstagarens dödsbo eller konkursbo. Den som genom bodelning eller arv eller efter exekution har blivit ny ägare till försäkringen kan dock i denna egenskap ha rätt att utse ny förmånstagare. Rätten enligt försäkringsavtalet kan även övergå till någon annan genom frivillig överlåtelse från försäkringstagaren och genom tillämpning av ett förmånstagarförordnande. Möjligheten till detta kan dock vara begränsad om ett tidigare förordnande är oåterkalleligt (se prop. 2003/04:150 s. 541-543).
Förmånstagarförordnande vid ett PEPP-sparande
I PEPP-förordningen finns det inte några bestämmelser om förmånstagarförordnanden. Frågan är därmed om det bör införas nationella bestämmelser i Sverige om förmånstagarförordnanden inom ramen för ett PEPP-sparande.
PEPP-produkter har flera likheter med vissa försäkringar. Detta gäller särskilt kapitalförsäkringar och pensionsförsäkringar, som på samma sätt som PEPP-produkter lämpar sig för ett mer bundet och långsiktigt sparande. För pensionsförsäkringar finns det även särskilda bestämmelser som markerar att det rör sig sparande för att tillhandahålla inkomst vid pensionering (se 58 kap. 11 § inkomstskattelagen om utbetalningar från en pensionsförsäkring).
Vid ett PEPP-sparande har förmånstagarförordnanden främst betydelse för de efterlevandes rättsliga ställning efter en PEPP-sparares död. Som framhölls vid införandet av sparformen individuellt pensionssparande är olika lösningar möjliga och detta oavsett om dödsfallet sker under sparandetiden eller sedan förmåner har börjat betalas ut men tillgångar fortfarande finns kvar vid spararens död. Den viktigaste frågeställningen är också vid PEPP-sparande huruvida förmånstagarförordnanden ska tillåtas eller om sparandet på vanligt sätt ska ingå i kvarlåtenskapen efter den avlidne (se prop. 1992/93:187 s. 118 f.).
Sparande i en PEPP-produkt avses bli ett alternativ till sådant långsiktigt sparande som i dag främst sker i kapitalförsäkringar och pensionsförsäkringar. Ett individuellt pensionssparande sker, liksom ett PEPP-sparande, i syfte att erhålla inkomst vid pensionering, även om det vid sådant sparande är den enskilda spararen som äger de faktiska tillgångarna. Så långt möjligt bör reglerna för olika sparandeformer överensstämma med varandra om sparformerna har samma syfte och likartade egenskaper. Detta gäller särskilt inom de områden som inte regleras i PEPP-förordningen (se skäl 23). Bestämmelserna om förmånstagarförordnanden reglerar på försäkringsområdet och för individuellt pensionssparande också i väsentliga delar vad som ska gälla familjerättsligt och i förhållande till borgenärer. Även för PEPP-produkter bör det införas bestämmelser om förmånstagarförordnanden. De bör tas in i den nya kompletteringslagen.
Bestämmelserna om förmånstagarförordnanden för PEPP-produkter bör i relevanta delar överensstämma med det som gäller för försäkringar. Det bör därför införas bestämmelser om bl.a. rätt att göra ett förmånstagarförordnande, ett förmånstagarförordnandes form, innehåll, tolkning och verkan (14 kap. 1, 3 och 6-12 §§ FAL). Vid livförsäkring finns det framför allt två typer av förmånstagarförordnanden, livsfallsförordnanden och dödsfallsförordnanden. Ett livsfallsförordnande anger hur försäkringsbeloppet ska betalas ut när försäkringsfallet inträffar, vanligtvis när den försäkrade uppnår viss ålder. Försäkringsbeloppet kan då med stöd av ett livsfallsförordnande komma att betalas ut till en förmånstagare i stället för försäkringstagaren. Ett dödsfallsförordnande anger bara vad som gäller för försäkringen vid den försäkrades död. Om försäkringen tecknats på den försäkrades eget liv innebär ett dödsfallsförordnande att försäkringsbeloppet betalas ut till en förmånstagare i stället för att ingå i försäkringstagarens dödsbo. Sparande i en PEPP-produkt ska ske för att tillhandahålla inkomst vid pensionering (artikel 2.1 b i PEPP-förordningen). Det rör sig således om ett personligt sparande för att bidra till ökade inkomster för spararen vid hans eller hennes pensionering. Dessutom föreslås särskilda bestämmelser om hur sparandet får betalas ut till spararen (se avsnitt 10.2). Vid sparande i en PEPP-produkt bör det bara vara möjligt med dödsfallsförordnanden, dvs. ett förordnande där PEPP-spararen anger hur ett PEPP-sparande ska betalas ut till hans eller hennes efterlevande. Detta innebär att ett PEPP-sparande inte kommer att ingå i PEPP-spararens kvarlåtenskap om förmånstagare har förordnats. I likhet med det som gäller för försäkringar bör ett förmånstagarförordnande kunna jämkas (14 kap. 7 § andra-fjärde styckena FAL). Det bör också införas en motsvarighet till bestämmelsen i försäkringsavtalslagen om förlust av rätten till ersättning från en livförsäkring om någon genom brott uppsåtligen dödat försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmånstagare (14 kap. 15 § FAL).
Även i fråga om ett PEPP-sparande bör det vara möjligt att förena ett förmånstagarförordnande med en föreskrift om att utfallande belopp ska vara mottagarens enskilda egendom (7 kap. 2 § äktenskapsbalken).
I föräldrabalken finns bestämmelser om vad som ska gälla om en förmånstagare är omyndig eller står under förvaltare. I likhet med det som gäller för försäkringar och individuellt pensionssparande bör en omyndig eller den som har förvaltare i vissa fall få förfoga över egendom som han eller hon får genom ett förmånstagarförordnande vid ett PEPP-sparande (9 kap. 1 § och 11 kap. 8 §). Liksom för utbetalningar från försäkringar och individuellt pensionssparande, bör belopp från ett PEPP-sparande inte alltid få betalas ut direkt till föräldrar, förordnade förmyndare, gode män eller förvaltare (16 kap. 11 §). Bestämmelserna om samtycke från överförmyndaren (9 kap. 4 §), förmyndares skyldigheter (12 kap. 1 §) och förvaltningen av en omyndigs egendom (13 kap. 2 §) bör justeras så att de även omfattar förmånstagarförordnanden vid sparande i en PEPP-produkt.
För individuellt pensionssparande gäller att en förmånstagare efter spararens eller en tidigare förmånstagares död får förfoga över pensionssparkontot genom att göra omplaceringar och även flytta kontot till ett pensionssparinstitut enligt de vanliga reglerna för detta. På grund av förordnandets testamentariska karaktär får förmånstagaren däremot inte ändra avtalet i fråga om utbetalningarnas storlek eller utbetalningstiden eller själv sätta in förmånstagare. En förmånstagare till ett individuellt pensionssparande får inte heller själv göra inbetalningar till pensionssparkontot (4 kap. 12 § första stycket lagen om individuellt pensionssparande, se även prop. 1992/93:187 s. 191). Dessa bestämmelser markerar ett förordnandes testamentariska karaktär och att det inte rör sig om ett faktiskt sparande hos en förmånstagare (samma prop. s. 118 f.). Motsvarande bör gälla för förordnanden som rör ett PEPP-sparande.
Andra förfoganden över ett PEPP-sparande
För pensionsförsäkringar finns det vissa bestämmelser som i sig är av civilrättslig karaktär, men som i huvudsak fyller en skatterättslig funktion. Detta gäller t.ex. bestämmelserna som i princip förbjuder överlåtelse av en pensionsförsäkring och som helt förbjuder belåning och pantsättning (58 kap. 16 och 18 §§ inkomstskattelagen). Motsvarande bestämmelser finns för individuellt pensionssparande (58 kap. 30 och 31 §§ inkomstskattelagen). Även bestämmelserna om vem som får ta emot efterlevandepension torde främst vara av skatterättslig betydelse (58 kap. 13 § inkomstskattelagen för pensionsförsäkringar och 58 kap. 27 § samma lag för individuellt pensionssparande). Liksom i fråga om förmånstagarförordnanden finns det inte några bestämmelser om detta i PEPP-förordningen.
Ett PEPP-sparande ska inte beskattas på samma sätt som en pensionsförsäkring eller ett individuellt pensionssparande (se avsnitten 22.2 och 22.3). För kapitalförsäkringar finns det inte några bestämmelser i lag som begränsar rätten att överlåta, pantsätta eller belåna en sådan försäkring. Inte heller finns det några bestämmelser i lag som begränsar kretsen av möjliga förmånstagare för en kapitalförsäkring. Ett sparande i en PEPP-produkt ska beskattas på motsvarande sätt som ett sparande i en kapitalförsäkring (se avsnitten 22.2 och 22.3). Det bör därför inte införas några bestämmelser för PEPP-produkter som begränsar en PEPP-sparares rätt att förfoga över sparandet på det sätt som gäller för pensionsförsäkringar och vid individuellt pensionssparande.
För ett PEPP-sparande bör det dock införas grundläggande bestämmelser om andra förfoganden än förmånstagarförordnanden. Sådana bestämmelser bör omfatta en PEPP-sparares rätt att förfoga över PEPP-sparandet på annat sätt än genom ett förmånstagarförordnande, verkan av ett förfogande till förmån för flera, när ett förmånstagarförordnande förfaller vid en överlåtelse, en panthavares rätt och förlust av rätten till ett PEPP-sparande. På så sätt tydliggörs vad som gäller vid dessa förfoganden. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser för kapitalförsäkringar i försäkringsavtalslagen (14 kap. 9, 10, 12, 13 och 15 §§). Det bör också, efter förebild av det som gäller för ett individuellt pensionssparade, tas in en bestämmelse om en makes rätt till ett PEPP-sparande till följd av bodelning (jfr 4 kap. 16 § lagen om individuellt pensionssparande). En sådan bestämmelse markerar, som för förmånstagare (se ovan), att det inte rör sig om ett faktiskt sparande hos en make.
Bouppteckning
En bouppteckning ska upprättas efter dödsfall (20 kap. 1 § första stycket ärvdabalken). Bouppteckningen ska bl.a. innehålla uppgift om livförsäkringar och tillgångar på pensionssparkonto enligt lagen om individuellt pensionssparande som till följd av att förmånstagare insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen (20 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken).
Som vid sparformerna försäkring och individuellt pensionssparande ska det vara möjligt att förfoga över ett PEPP-sparande genom ett förmånstagarförordnande (se ovan). En bouppteckning bör i och med det också innehålla uppgift om ett PEPP-sparande som till följd av att förmånstagare insatts, inte ska ingå i kvarlåtenskapen.
10.4 Bodelning
Regeringens förslag: Vid bodelning ska sparande i en PEPP-produkt behandlas på samma sätt som en pensionsförsäkring eller ett individuellt pensionssparande.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om förmånstagarförordnanden har en nära anknytning till familjerättsliga bestämmelser. Detta gäller särskilt frågorna om hur ett sparande, med eller utan förmånstagarförordnande, ska hanteras vid en bodelning.
Liksom i fråga om förmånstagarförordnanden och andra förfoganden finns det inte några bestämmelser i PEPP-förordningen om vad som ska gälla vid bodelning.
För pensionsförsäkringar och vid individuellt pensionssparande finns det särskilda bestämmelser om vad som ska gälla vid bodelning. Vid bodelning med anledning av en makes död ska en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av ett individuellt pensionssparande eller en pensionsförsäkring inte ingå i bodelningen (10 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken, se även prop. 1997/98:106 s. 39 f.). Om en förmånstagare är insatt ska ett individuellt pensionssparande eller en pensionsförsäkring inte ingå i den avlidne makens kvarlåtenskap (4 kap. 6 § lagen om individuellt pensionssparande och 14 kap. 7 § första stycket FAL, se även prop. 1992/93:187 s. 117-119 och 190 och prop. 2003/04:150 s. 292-294 och 548 f.). Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad ska i stället en rätt till pension som någon av makarna har på grund av ett individuellt pensionssparande eller en pensionsförsäkring ingå i bodelningen. En sådan rätt kan dock helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick (10 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken, se även prop. 1997/98:106 s. 34-38). Det finns även möjlighet att komma överens om att en pensionsrätt på grund av ett individuellt pensionssparande eller en pensionsförsäkring ska ingå respektive undantas från bodelning (10 kap. 4 § första respektive tredje stycket äktenskapsbalken). Om en make har använt sitt giftorättsgods för ökning av det egna individuella pensionssparandet eller en egen pensionsförsäkring ska beräkningen av makarnas andel i boet i vissa fall ske som om åtgärden inte hade vidtagits, s.k. jämkning (11 kap. 4 § äktenskapsbalken).
På samma sätt som i fråga om förmånstagarförordnanden (se avsnitt 10.3) bör ett sparande i en PEPP-produkt ses som ett alternativ till annat långsiktigt sparande. Det bör särskilt beaktas att sparandet ska ske i syfte att erhålla inkomst vid pensionering (artikel 2.1 b i PEPP-förordningen). Så långt som möjligt bör därför ett PEPP-sparande hanteras på motsvarande sätt som en pensionsförsäkring eller ett individuellt pensionssparande. Sparande i en PEPP-produkt bör därmed ingå vid bodelning som sker på grund av äktenskapsskillnad. En efterlevande makes sparande i en PEPP-produkt bör, i likhet med det som gäller för en pensionsförsäkring eller ett individuellt pensionssparande, inte ingå i en bodelning med anledning av andra makens dödsfall. Det bör också för PEPP-sparande finnas möjlighet att komma överens om att ett sådant sparande i vissa fall ska ingå respektive undantas från bodelning. Även jämkning bör kunna ske i vissa fall.
Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning. I vissa fall kan den maken rätt till underhållsbidrag av den andra maken. Vid prövning av den rätten ska hänsyn tas till om den ena maken behöver bidrag för att skaffa sig pensionsskydd (6 kap. 7 § äktenskapsbalken). Underhållsbidrag ska enligt huvudregeln betalas fortlöpande. Finns det särskilda skäl, såsom att den underhållsberättigade behöver ett bidrag för att skaffa sig pensionsskydd, får domstol dock bestämma att bidraget ska betalas med ett engångsbelopp (6 kap. 7 § äktenskapsbalken). Med pensionsskydd enligt äktenskapsbalken bör också avses sparande i en PEPP-produkt.
Slutligen bör ett PEPP-sparande vid bodelning, i tillämpliga delar, värderas enligt samma principer som gäller för en pensionsförsäkring och ett individuellt pensionssparande (se prop. 1997/98:106 s. 52-54).
10.5 Förhållandet till PEPP-spararens borgenärer
Regeringens förslag: Det ska införas bestämmelser som skyddar ett sparande i en PEPP-produkt från utmätning och återkrav vid konkurs eller företagsrekonstruktion. Bestämmelserna ska i huvudsak överensstämma med det som gäller för livförsäkringar enligt försäkringsavtalslagen. Efter förebild av lagen om individuellt pensionssparande ska det införas en särskild bestämmelse om det som ska gälla i förhållande till PEPP-spararens borgenärer om det har skett ett byte av PEPP-sparinstitut.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Kronofogdemyndigheten anser att det bör förtydligas vilka inbetalningar som ska beaktas vid prövning av om utmätning får ske. Myndigheten anser också att det vore önskvärt med en särskild reglering om ett utmätt belopp även får betalas ut i och med utmätningen, oavsett de villkor som gäller mellan PEPP-spararen och PEPP-sparinstitutet.
Skälen för regeringens förslag: I PEPP-förordningen finns det inte några bestämmelser om vad som ska gälla mellan en PEPP-sparare och dennes borgenärer.
För livförsäkringar, inbegripet pensionsförsäkringar, gäller ett särskilt skydd mot utmätning. Detta skydd ser dock olika ut före respektive efter ett försäkringsfall (15 kap. 3 § FAL jämförd med 15 kap. 5 § samma lag). Innan ett försäkringsfall har inträffat får en livförsäkring som gäller på försäkringstagarens eller försäkringstagarens makes liv utmätas för försäkringstagarens skulder bara i den mån det under något av de senaste tio åren har betalats premie för försäkringen med belopp som överstiger
1. för tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall: fem gånger den premie som beräknas belöpa på det året,
2. för livförsäkring där försäkringsbolagets betalningsskyldighet efter försäkringsfall inte längre är beroende av att en viss person lever, om den inte omfattas av 1: dubbla genomsnittet av de premier som betalats under perioden eller den kortare tid under vilken försäkringen gällt,
3. för försäkring med periodisk utbetalning där försäkringsbolagets betalningsskyldighet är beroende av att en eller flera personer lever, om den inte omfattas av 1: femton procent av den premie som skulle ha betalats om försäkringen hade tecknats mot engångspremie vid början av det året.
Efter det att ett försäkringsfall har inträffat får en livförsäkring och ersättning som utfaller från den inte utmätas för försäkringstagarens skulder i den mån ersättningen tillfaller någon som själv behöver den för sin försörjning eller för en underhållsskyldighet. Om ersättningen tillfaller någon annan än den försäkrade, gäller dock detta förbud bara om den försäkrade har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. Från vad som efter den försäkrades död på grund av förmånstagarförordnande tillfaller den försäkrades make eller den försäkrades eller makens barn som vid dödsfallet inte har fyllt 25 år ska för varje berättigad alltid undantas från utmätning ett sammanlagt försäkringsbelopp som motsvarar sex gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller för dödsåret.
Även vid konkurs gäller särskilda bestämmelser för livförsäkringar. Om försäkringstagaren eller dödsboet efter honom eller henne försätts i konkurs och försäkringstagaren senare än tre år före fristdagen, vanligtvis dagen då ansökan om gäldenärens försättande i konkurs kom in till tingsrätten (se 4 kap. 2 § konkurslagen [1987:672]), har betalat in premie för försäkringen med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans eller hennes villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos försäkringsbolaget kräva åter vad han har betalat för mycket. Har försäkringsbeloppet betalats ut, är den som har uppburit beloppet skyldig att till konkursboet betala tillbaka det belopp som konkursboet annars hade kunnat kräva åter av försäkringsbolaget. Om beloppet har uppburits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Krav får dock inte göras gällande till nackdel för en förmånstagare med ett oåterkalleligt förordnande. Med ett oåterkalleligt förordnande avses ett förmånstagarförordnande där försäkringstagaren gentemot förmånstagaren utlovat att förordnandet ska stå fast (14 kap. 2 § FAL, se även prop. 2003/04:150 s. 289-291). Bestämmelserna vid konkurs gäller också vid företagsrekonstruktion (15 kap. 8 § FAL).
Också för individuellt pensionssparande finns det särskilda bestämmelser om förhållandet mellan en sparare eller en förmånstagare och spararens borgenärer (5 kap. lagen om individuellt pensionssparande). De bestämmelserna är i huvudsak utformade efter mönster av bestämmelserna i den numera upphävda lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Vissa anpassningar har gjorts, men de grundläggande principerna är desamma för de båda sparformerna. Ett individuellt pensionssparande ges således ett särskilt skydd om sparandet är långsiktigt och varit någorlunda regelbundet (se prop. 1992/93:187 s. 123-126).
Ett sparande i en PEPP-produkt bör i huvudsak ske i försörjningssyfte (artikel 2.1 b i PEPP-förordningen). Detta trots att sparandet ska utgöra ett komplement till lagstadgade pensions- och tjänstepensionsprodukter (artikel 2.1 a). Även denna typ av sparande bör i vissa fall skyddas från spararens borgenärer. Liksom i fråga om livförsäkringar och individuellt pensionssparande bör det framför allt vara ett långsiktigt och i huvudsak regelbundet sparande som skyddas.
Vissa grundläggande skillnader finns mellan de olika sparformerna. Vid livförsäkring är det försäkringsföretaget som äger de faktiska tillgångarna medan det vid individuellt pensionssparande är den enskilda spararen som äger tillgångarna. Även formerna för sparandet skiljer sig åt då det vid livförsäkring kan vara upp till försäkringsföretaget att bestämma både storleken på premien och när den ska betalas. Vid ett individuellt pensionssparande väljer den enskilde själv hur mycket som ska sparas och när.
Vid sparande i en PEPP-produkt är det, liksom vid livförsäkring, inte den enskilda spararen som äger de faktiska tillgångarna. Den enskilde har därtill stora möjligheter att själv bestämma hur mycket som ska betalas in till PEPP-produkten (se avsnitt 10.1). Denna möjlighet finns även inom ramen för vissa typer av livförsäkringar, t.ex. en kapitalförsäkring med placeringsformen fondförsäkring. Sammantaget bör bestämmelserna om förhållandet till borgenärerna vid sparande i en PEPP-produkt utformas efter förebild av det som gäller för livförsäkringar enligt försäkringsavtalslagen.
Ett sparande i en PEPP-produkt bör, innan förmåner har betalats ut, skyddas från utmätning om sparandet är långsiktigt och någorlunda regelbundet. Som anges ovan bör bestämmelserna utformas efter förebild av det som gäller enligt försäkringsavtalslagen och då särskilt livsvarig försäkring och s.k. sammansatt kapitalförsäkring, vilka bör ha störst likheter med ett sparande i en PEPP-produkt (15 kap. 3 § första stycket 2). Vid bedömning av om utmätning får ske bör, som Kronofogdemyndigheten lyfter fram, inte bara avslutade kalenderår beaktas. Även det år som utmätningen görs bör beaktas. Det som ska beaktas är således inbetalningar under den senaste tioårsperioden.
När det gäller livförsäkringar finns det inte någon särskild reglering om hur en försäkring som med stöd av 15 kap. 3 § FAL har utmätts innan ett försäkringsfall har inträffat ska tas i anspråk (se rättsfallet NJA 2013 s. 540). Utsökningsutredningen har lämnat förslag som berör denna frågeställning som bereds i Regeringskansliet (SOU 2016:81). Det är inte möjligt att överväga det förslaget inom ramen för detta lagstiftningsärende och det bör inte, som Kronofogdemyndigheten föreslår, nu införas en sådan reglering för ett sparande i en PEPP-produkt.
Efter att PEPP-pensionsförmåner har betalats ut bör dessa, i likhet med det som gäller för livförsäkringar, skyddas från utmätning endast om de tillgodoser ett angeläget försörjningsändamål (jfr 15 kap. 5 § FAL).
Med förebild i 15 kap. 8 § FAL bör vid en PEPP-sparares konkurs gälla att inbetalningar, innan PEPP-förmåner har betalats ut, ska kunna återkrävas av konkursboet bara om spararen under de tre senaste åren före fristdagen enligt 4 kap. 2 § konkurslagen eller därefter gjort inbetalningar som inte stod i skäligt förhållande till dennes villkor. Konkursboet bestämmer om det som spararen betalat för mycket ska krävas åter. Om en försäkringstagare eller en panthavare inte har lämnat sitt samtycke till en återbetalning, kan konkursboet för prövning av sin rätt väcka talan mot honom eller henne. Lagrådet anser att detta ska uttryckas som att konkursboet får väcka talan och att föreslagen utformning ger intrycket att konkursboet skulle vara förpliktat att väcka talan vid bristande samtycke till återbetalning. Regeringen konstaterar dock att bestämmelsen i fråga innebär en möjlighet för ett konkursbo att kräva åter vad en sparare betalat för mycket, men att konkursboet, om spararen inte lämnar sitt samtycke till detta, ska väcka talan. Det finns således inte någon skyldighet för konkursboet att vända sig till domstol utan detta förutsätter att konkursboet vill utnyttja möjligheten att kräva åter vad spararen betalat för mycket. Regeringen anser därför att det är mindre lämpligt att göra den justering av lagtexten som Lagrådet föreslår. Efter att förmåner har betalats ut bör inbetalningar kunna återkrävas från en PEPP-sparare eller dennes förmånstagare. Om förmånerna har uppburits av en förmånstagare, bör återbetalningsskyldigheten dock bara gälla om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Krav bör aldrig kunna göras gällande till nackdel för en förmånstagare med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande.
En PEPP-sparare har möjlighet att byta PEPP-sparinstitut. Denna möjlighet finns även vid ett individuellt pensionssparande (3 kap. 9 § lagen om individuellt pensionssparande). På samma sätt som gäller för ett individuellt pensionssparande bör, om ett byte av PEPP-sparinstitut har ägt rum, en överföring av tillgodohavande eller tillgångar på ett PEPP-konto till ett nytt konto inte anses som en inbetalning vid tillämpning av de nu aktuella bestämmelserna om borgenärsskydd. Prövningen när det gäller tidpunkten för PEPP-avtalets ingående och sparandetiden bör ske utifrån det ursprungliga avtalet.
Det bör införas bestämmelser i den nya kompletteringslagen i enlighet med det som nu har sagts.
10.6 Insättningsgaranti och investerarskydd
Regeringens bedömning: Ett sparande i en PEPP-produkt bör inte omfattas av insättningsgarantin eller investerarskyddet.
Promemorian behandlar inte frågan.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret föreslår att det ska förtydligas att ett sparande i en PEPP-produkt är ett sådant sparande som inte omfattas av insättningsgarantin eller investerarskyddet.
Skälen för regeringens bedömning
Insättningsgaranti
Det finns inte något krav i PEPP-förordningen om att ett sparande i en PEPP-produkt ska omfattas av insättningsgaranti eller motsvarande skyddssystem.
Bestämmelser om insättningsgaranti finns i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Att en sparform omfattas av insättningsgarantin innebär bl.a. att en sparare kan få tillbaka sina insatta medel även om det finansiella företaget går i konkurs (4 och 8 §§ lagen om insättningsgaranti). Insättningsgarantin gäller dock bara för insatta medel hos banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto (3 § samma lag). Som högst kan en sparare få tillbaka 1 050 000 kronor (1 a kap. 1 § Riksgäldskontorets föreskrifter [RGKFS 2016:2] om insättningsgaranti).
Insättningsgarantin gäller bara insättningar. Med insättning avses ett tillgodohavande som avser inlåning på konto (2 § lagen om insättningsgaranti). Vanligtvis omfattas konton som tillhandahålls inom ramen för ett investeringssparkonto (se prop. 2011/12:1 s. 282). I tidigare lagstiftningsärenden har det konstaterats att begreppet insättning inte omfattar inlåning inom ramen för individuellt pensionssparande, annat pensionssparande eller försäkringssparande (se prop. 2008/09:49 s. 12 och prop. 2015/16:106 s. 34). Begreppet insättning bör inte heller omfatta inlåning inom ramen för ett sparande i en PEPP-produkt. Ett sparande i en PEPP-produkt bör därmed, som Riksgäldskontoret förordar, inte omfattas av insättningsgarantin.
Investerarskydd
Liksom i fråga om insättningsgarantin finns det inte något krav i PEPP-förordningen om att ett sparande i en PEPP-produkt ska omfattas av investerarskydd eller motsvarande skyddssystem.
Bestämmelser om investerarskydd finns i lagen (1999:158) om investerarskydd. Om en sparare har värdepapper hos ett finansiellt företag som går i konkurs ska spararen som huvudregel få ut dem. Det finansiella företaget får vanligtvis inte blanda ihop sina egna tillgångar med spararnas och en sparare har separationsrätt i företagets konkurs (9 kap. 40 § lagen om värdepappersmarknaden, se även prop. 2006/07:115 s. 591 f.). Om företaget likväl har blandat samman tillgångarna och det inte går att särskilja vilka tillgångar som tillhör en sparare kan investerarskyddet träda in (3 och 7 §§ lagen om investerarskydd). En sparare som inte kan få ut sina värdepapper i ett företags konkurs kan således genom investerarskyddet få ersättning med ett belopp om högst 250 000 kronor (9 § samma lag).
Ett investeringssparkonto är i grunden ett avtal mellan innehavaren och institutet som tillhandahåller sparformen om förvaring och kontoföring av innehavarens finansiella instrument och kontanta medel (prop. 2011/12:1 s. 282). Denna sparform omfattas av investerarskyddet (3 § lagen om investerarskydd). Finansiella instrument eller penningmedel som hanteras inom ramen för ett individuellt pensionssparande omfattas inte av investerarskyddet (prop. 1998/99:30 s. 48-50). Vid ett försäkringssparande är det försäkringsföretaget som äger de faktiska tillgångna och ett sparande i en kapital- eller pensionsförsäkring omfattas därmed inte av investerarskyddet (se 3 § lagen om investerarskydd). Enligt regeringens bedömning bör detta vara fallet även med ett sparande i en PEPP-produkt. Regeringen instämmer därför med Riksgäldskontoret i slutsatsen att ett sparande i en PEPP-produkt inte omfattas av investerarskyddet enligt lagen om investerarskydd.
10.7 Socialförsäkringsförmåner och andra förmåner
Regeringens bedömning: Det bör inte nu införas några bestämmelser om hur ett sparande i en PEPP-produkt ska hanteras vid fastställande av vissa förmåner enligt socialförsäkringsbalken.
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Enligt promemorians förslag ska det vid beräkning av bostadsbidrag bortses från sådana tillgångar som ett barn får genom ett förmånstagarförordnande vid sparande i en PEPP-produkt.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Pensionsmyndigheten anser att det bör utredas om ett sparande i en PEPP-produkt, liksom sparande i pensionsförsäkringar och vissa livförsäkringar, ska beaktas vid fastställande av vissa socialförsäkringsförmåner.
Skälen för regeringens bedömning: Ett eget sparande, t.ex. i en pensions- eller kapitalförsäkring, har betydelse för både rätten till och beräkningen av vissa socialförsäkringsförmåner och andra förmåner.
Om och hur ett sparande ska beaktas regleras dels i bestämmelserna för de enskilda förmånerna, dels i lagen (2009:1053) om förmögenhet vid beräkning av vissa förmåner, förkortad FöL. Bestämmelserna i lagen om förmögenhet vid beräkning av vissa förmåner gäller både socialförsäkringsförmåner som bostadsbidrag, bostadstillägg, bilstöd och äldreförsörjningsstöd samt andra förmåner som studiehjälp (1 §).
Kapitalförsäkringar ska tas upp som en tillgång vid beräkning av förmögenhet och en sådan försäkring beaktas därmed vid fastställande av de nämnda förmånerna (4 § 2 FöL). För pensionsförsäkringar och tillgodohavanden inom ramen för ett individuellt pensionssparande gäller andra regler. Sådana sparanden ska inte tas upp som tillgångar vid beräkning av förmögenhet (4 § 2 a och 4 FöL). Utbetalningar från pensionsförsäkringar eller individuellt pensionssparande ska dock beaktas då de beskattas i inkomstslaget tjänst och därmed blir en del av den bidragsgrundande inkomsten för förmånerna i fråga. Ett investeringssparkonto är i grunden ett avtal mellan spararen och institutet som tillhandahåller sparformen, om förvaring och kontoföring av innehavarens finansiella instrument och kontanta medel (prop. 2011/12:1 s. 282). Sparandet består således av marknadsnoterade delägarrätter och kontobehållning och ska därmed, liksom kapitalförsäkringar, tas upp som tillgångar vid beräkning av förmögenhet (4 § 3 och 4 FöL).
Frågan om och i så fall hur ett sparande i en PEPP-produkt ska beaktas vid fastställande av socialförsäkringsförmåner berör som ovan anges flera olika förmåner (se 1 § FöL). Som utvecklas i avsnitt 4 rör det sig om en ny sparform. Ett sparande i en PEPP-produkt omfattas därmed inte, till skillnad från andra sparformer, av bestämmelserna i lagen om förmögenhet vid beräkning av vissa förmåner (se 4 §). Det innebär att ett sparande i en PEPP-produkt inte tas upp som en tillgång vid förmögenhetsberäkningen enligt den lagen och därmed finns det inget behov att ändra bestämmelserna i socialförsäkringsbalken om hur tillgångar som ett barn får genom ett förmånstagarförordnande ska hanteras vid beräkning av bostadsbidrag (97 kap. 10 §). Promemorians lagförslag bör således inte genomföras i denna del.
Frågan om ett sparande i en PEPP-produkt bör föras in i förteckningen i 4 § FöL och därmed beaktas vid beräkning av förmögenhet enligt den lagen kräver en fördjupad analys som inte är möjlig att göra i detta lagstiftningsärende. Regeringen lämnar därför inte något förslag om detta.
11 Byte av PEPP-sparinstitut
Regeringens förslag: Det ska införas en upplysningsbestämmelse om att en PEPP-sparare får byta PEPP-sparinstitut på de sätt som anges i PEPP-förordningen.
En begäran om byte av PEPP-sparinstitut ska vara egenhändigt undertecknad. Om begäran ges in elektroniskt, ska den vara undertecknad med en avancerad elektronisk underskrift. Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska ge PEPP-spararen en kopia av en godtagen begäran om byte.
Regeringens bedömning: Möjligheten att fastställa ett lägre procenttal än 0,5 procent för avgifter och kostnader vid byte av PEPP-sparinstitut bör inte utnyttjas.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Fondbolagens förening efterfrågar en analys av nackdelarna med ett formkrav vid en begäran om byte av PEPP-sparinstitut och framhåller att ett sådant krav kan begränsa svenska företags möjligheter att agera som mottagande PEPP-sparinstitut.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Möjlighet att byta PEPP-sparinstitut
I PEPP-förordningen finns det flera bestämmelser om byte av PEPP-sparinstitut (artiklarna 52-56). Ett PEPP-sparinstitut ska ge en PEPP-sparare möjlighet att byta PEPP-sparinstitut. Ett byte innebär att eventuell behållning, med motsvarande belopp eller i tillämpliga fall de faktiska tillgångarna, förs över från ett PEPP-konto hos det överförande PEPP-sparinstitutet till ett nytt PEPP-konto med samma underkonton som öppnas hos det mottagande PEPP-sparinstitutet (se artikel 2.30). Det tidigare PEPP-kontot avslutas samtidigt som det nya PEPP-kontot öppnas (artikel 52.1 första stycket).
Ett byte får ske till ett PEPP-sparinstitut som är etablerat i samma medlemsstat (icke-gränsöverskridande byte) eller i en annan medlemsstat (gränsöverskridande byte) och kan ske under såväl intjänandefasen som utbetalningsfasen (artikel 52.1 tredje stycket). Ett byte av PEPP-sparinstitut kräver inte ett byte av bosättningsort utan kan ske bara för att få bättre villkor för sparandet (skälen 33 och 62). Under utbetalningsfasen är dock ett PEPP-sparinstitut inte skyldigt att tillhandahålla en bytesmöjlighet om PEPP-spararen tar emot utbetalningar i form av livslång livränta (artikel 52.2). En PEPP-sparare får byta PEPP-sparinstitut efter det att minst fem år har gått från det att PEPP-avtalet ingåtts och, vid senare byten, efter fem år från det senaste bytet. PEPP-sparinstitutet får tillåta PEPP-spararen att byta PEPP-sparinstitut oftare än så (artikel 52.3). Oavsett när PEPP-avtalet har ingåtts eller vilken tid som förflutit från senaste bytet får en PEPP-sparare byta PEPP-sparinstitut vid byte av bosättningsmedlemsstat, om institutet inte kan säkerställa öppnande av ett nytt underkonto för den nya bosättningsmedlemsstaten (artikel 20.5 a).
PEPP-förordningen är direkt tillämplig och bestämmelserna om byte gäller därför utan särskilda nationella bestämmelser (se avsnitt 6.1). Bestämmelserna är dock av stor betydelse för de enskilda PEPP-spararna och det får anses vara av särskild vikt att de får kunskap om möjligheten att byta PEPP-sparinstitut. Även i förordningen betonas vikten av att spararna informeras om denna möjlighet (se artikel 56). För att ytterligare understryka detta bör det införas en upplysningsbestämmelse i den nya kompletteringslagen om möjligheten att byta PEPP-sparinstitut och att det i förordningen finns särskilda bestämmelser om det.
Begäran om byte av PEPP-sparinstitut
Ett byte av PEPP-sparinstitut sker genom att PEPP-spararen ger in en begäran om byte till det mottagande PEPP-sparinstitutet, det institut som spararen vill byta till. Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska då begära att det överförande PEPP-institutet, det institut som spararen vill byta från, för över det innestående beloppet eller, i tillämpliga fall, de faktiska tillgångarna från PEPP-kontot hos det överförande institutet till det nya PEPP-konto som öppnats hos det mottagande PEPP-sparinstitutet (se artikel 53.3-53.5).
Medlemsstaterna får kräva att en PEPP-sparares begäran om ett byte ska vara skriftlig (artikel 53.2 andra stycket). Inom premiepensionssystemet gäller att en begäran om byte av fond ska vara egenhändigt undertecknad av pensionsspararen (64 kap. 25 § tredje stycket socialförsäkringsbalken). I förarbetena angavs som skäl för detta bl.a. följande. Många pensionssparare upplever att de har svårt att själva ta ställning till hur deras premiepensionsmedel ska placeras. Till det kommer att många företag genom sin marknadsföring underblåser uppfattningen att valet av fonder är svårt och komplicerat och något man måste få hjälp med för att få en bra avkastning och en tillräcklig framtida pension. Ett krav på egenhändigt undertecknande motverkar i sig risken för att någon obehörigen ansöker om förmån i annans namn och har genom åren funnits i ett flertal författningar på socialförsäkringsområdet. Det får mot bakgrund av premiepensionssystemets utformning anses ligga ett betydande värde i att pensionsspararna är medvetna om hur deras premiepensionsmedel är placerade (prop. 2017/18:247 s. 46 f.). Motsvarande hänsyn gör sig gällande i fråga om byte av PEPP-sparinstitut. Möjligheten att kräva att en PEPP-sparares begäran om ett byte ska vara skriftlig bör utnyttjas. Ett sådant krav ska tas in i den nya kompletteringslagen och bör utformas på så sätt att en begäran om byte ska vara egenhändigt undertecknad av PEPP-spararen.
Med egenhändigt undertecknad avses vanligtvis att undertecknandet måste ske med penna på papper (se prop. 2001/02:142 s. 70). I dagens samhälle blir det allt vanligare med elektronisk kommunikation. Det gränsöverskridande tillhandahållandet och portabiliteten hos en PEPP-produkt (se avsnitt 5.5) bör underlättas av elektronisk kommunikation och i PEPP-förordningen finns det flera bestämmelser om att information kan lämnas i elektronisk form (se artikel 28.4). En möjlighet till en elektronisk begäran om byte av PEPP-sparinstitut bör förenkla förfarandet för den enskilda PEPP-spararen och leda till att hanteringen av bytet blir mindre komplicerad och arbetskrävande. Det bör vara möjligt för en sparare att begära byte av PEPP-sparinstitut på elektronisk väg. Kravet på egenhändigt undertecknande bör därför kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt att underteckna ansökan på elektronisk väg med en elektronisk underskrift som uppfyller tillräckliga krav på säkerhet (jfr prop. 2015/16:125 s. 67-69 och prop. 2020/21:139 s. 88-90). I likhet med vad som gäller för en ansökan om skuldsanering eller stöd ur Allmänna arvsfonden bör undertecknandet ske med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i eIDAS-förordningen (11 § andra stycket andra meningen skuldsaneringslagen och 2 kap. 5 § tredje stycket andra meningen lagen om Allmänna arvsfonden). En avancerad elektronisk underskrift är en elektronisk underskrift på vilken det ställs höga krav på säkerhet och kryptering. De elektroniska underskrifter som för närvarande används i Sverige via tjänsterna för e-legitimation anses generellt sett uppfylla kraven för avancerade elektroniska underskrifter (se prop. 2015/16:72 s. 53, prop. 2015/16:125 s. 209, prop. 2019/20:8 s. 7 och prop. 2020/21:139 s. 89).
Det finns i och för sig en risk för att motsvarande tjänster i andra medlemsstater inte uppfyller kraven på en avancerad elektronisk underskrift. Den tekniska utvecklingen går dock ständigt framåt och det rör sig trots allt om krav som följer av en direkt tillämplig EU-förordning. Om detta är ett problem för svenska företag torde det vara övergående. Som anges ovan är det även möjligt att uppfylla kravet på egenhändigt undertecknande med penna på papper. Visserligen tar ett sådant byte något längre tid, men ett sparande i en PEPP-produkt är trots allt ett långsiktigt och i hög grad bundet sparande (se artikel 2.2 i PEPP-förordningen). Sammantaget anser regeringen att fördelarna med ett krav på egenhändigt undertecknande, framför allt genom ett stärkt konsumentskydd, överväger de risker som Fondbolagens förening lyfter fram när det gäller svenska företags möjligheter att verka som mottagande PEPP-sparinstitut.
I PEPP-förordningen anges även att medlemsstaterna får kräva att en PEPP-sparare ska få en kopia av en godtagen begäran om byte (artikel 53.2 andra stycket). För att ytterligare stärka medvetenheten hos en PEPP-sparare vid ett byte bör denna valmöjlighet utnyttjas för svensk del. Det bör därför införas en bestämmelse i den nya kompletteringslagen om att det mottagande PEPP-sparinstitutet ska ge PEPP-spararen en kopia av en godtagen begäran om byte av PEPP-sparinstitut.
Avgifter vid byte av PEPP-sparinstitut
Vid byte av bosättningsmedlemsstat ska PEPP-spararen få byta institut utan kostnad, om PEPP-sparinstitutet inte kan säkerställa öppnande av ett nytt underkonto för den nya bosättningsmedlemsstaten (artikel 20.5 a). I andra fall får det överförande PEPP-sparinstitutet ta ut vissa avgifter av PEPP-spararen vid ett byte. Dessa avgifter och kostnader ska begränsas till de faktiska administrativa kostnader som PEPP-sparinstitutet ådragit sig och får inte överstiga 0,5 procent av det överförda belopp eller värdet i pengar av de faktiska tillgångar som ska överföras till det mottagande PEPP-sparinstitutet (artikel 54.3 första stycket).
Medlemsstaterna får fastställa ett lägre procenttal och ett annat procenttal när PEPP-sparinstitutet gör det möjligt för PEPP-sparare att byta PEPP-sparinstitut oftare än det som anges i förordningen (artikel 52.3), dvs. efter minst fem år från och med det att PEPP-avtalet ingåtts och, vid senare byten, efter fem år från det senaste bytet (artikel 54.3 andra stycket).
Omotiverat höga bytesavgifter kan ge upphov till inlåsningseffekter som innebär att PEPP-sparare inte använder sin bytesmöjlighet i den utsträckning som det är befogat. En inlåsning av PEPP-spararna riskerar att hämma konkurrensen mellan sparinstituten, och i sin tur leda till ett sämre utbud av PEPP-produkter (jfr prop. 2020/21:33 s. 13 f.). Som framgår ovan är dock ett PEPP-sparinstituts rätt att ut avgift i samband med ett byte begränsad till att avse endast faktiska administrativa kostnader. Ett överförande PEPP-sparinstitut får vid ett byte således inte ta ut en avgift för att täcka t.ex. kvarstående anskaffningskostnader. Mot denna bakgrund får den begränsning som anges i förordningen i fråga om sparinstitutens avgiftsuttag anses tillräcklig. Möjligheten att införa strängare avgiftsbegränsningar bör därför inte utnyttjas. Begränsningen om 0,5 procent av överfört belopp eller värdet i pengar av de faktiska tillgångar som ska överföras till det mottagande PEPP-sparinstitutet bör vidare gälla oavsett när bytet sker, dvs. även i de fall ett PEPP-sparinstitut tillåter en PEPP-sparare att byta institut oftare än vart femte år (se artikel 52.3).
12 Information till PEPP-kunder
Regeringens förslag: Det ska införas en upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om information som PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska lämna till PEPP-kunder.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att PEPP-sparinstitut ska förse PEPP-sparare med ytterligare prognoser för pensionsförmåner och innehållet i sådana prognoser.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelser i PEPP-förordningen
I PEPP-förordningen finns det flera bestämmelser om information som ska lämnas till PEPP-sparare. Detta gäller även presumtiva PEPP-sparare och PEPP-förmånstagare. Med PEPP-förmånstagare avses en fysisk person som uppbär PEPP-förmåner (artikel 2.6). Tillsammans benämns dessa PEPP-kunder (se artikel 2.7). Information ska först lämnas innan ett avtal träffas om att spara i en PEPP-produkt (artiklarna 26-33). Den information som ska lämnas vid denna tidpunkt rör framför allt den enskilda PEPP-produkten och dess karaktär och huvuddrag. Informationen ska framför allt lämnas genom PEPP-faktabladet och i förordningen finns det detaljerade bestämmelser om vad detta ska innehålla (se bl.a. artikel 28).
Information ska även lämnas under intjänandefasen. Denna information ska lämnas årligen och vara särskilt anpassad för den enskilda spararen och belysa hur sparandet utvecklas. PEPP-spararen ska också informeras om tidigaste datum för utbetalning. Under sparandefasen ska informationen lämnas samlat och i ett särskilt dokument, det s.k. PEPP-pensionsbeskedet (se artiklarna 35 och 36). När utbetalningsfasen närmar sig, eller på PEPP-spararens begäran, ska PEPP-sparinstitutet lämna särskild information om utbetalningsfasen, hur den inleds, möjliga utbetalningsformer och eventuella möjligheter för PEPP-spararen att ändra utbetalningsform (artikel 38.1).
Under utbetalningsfasen ska PEPP-sparinstitut årligen lämna information om de PEPP-förmåner som ska betalas ut och motsvarande former av utbetalningar (artikel 38.2). I förordningen finns det även bestämmelser om information som ska lämnas vid rådgivning (se artikel 34).
Som anges ovan är förordningen direkt tillämplig i Sverige (se avsnitt 6.1). PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer är i och med detta skyldiga att lämna information till PEPP-sparare enligt det som anges i förordningen.
Det är dock av stor betydelse att PEPP-kunder får kännedom om vilken informationsplikt som åvilar PEPP-sparinstituteten och PEPP-distributörerna. För att främja sådan kännedom bör det i den nya kompletteringslagen införas en upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om information som PEPP-sparinstitut ska lämna till presumtiva PEPP-sparare, PEPP-sparare och PEPP-förmånstagare.
Behov av ytterligare bestämmelser
Det huvudsakliga medlet för informationslämnande under intjänandefasen torde vara PEPP-pensionsbeskedet. I förordningen finns detaljerade bestämmelser om detta (artikel 36). PEPP-pensionsbeskedet ska t.ex. innehålla en prognos för pensionsförmånerna (artikel 36.1 d).
I fråga om PEPP-pensionsbeskedet anges att medlemsstaterna, för att möjliggöra jämförelser med nationella produkter, får ålägga PEPP-sparinstitut att förse PEPP-sparare med ytterligare prognoser för pensionsförmåner när reglerna för att fastställa antagandena fastställs av respektive medlemsstat (artikel 37.3).
För PEPP-spararna bör det vara av stor vikt att de informeras om hur sparandet utvecklas och vilken framtida inkomst det kan leda till. Spararna bör även ges möjlighet att jämföra hur ett PEPP-sparande skiljer sig från andra sparprodukter, t.ex. en kapitalförsäkring eller ett investeringssparkonto. Sådana jämförelser och prognoser kan ge vägledning för om en PEPP-sparare ska öka eller minska sitt sparande i en PEPP-produkt. Det bör därför finnas utrymme för att meddela ytterligare bestämmelser om att PEPP-sparinstitut ska förse PEPP-sparare med ytterligare prognoser för pensionsförmåner och innehållet i sådana prognoser. Sådana bestämmelser bör dock meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om detta.
13 Klagomålshantering
Regeringens bedömning: PEPP-förordningens krav om att behöriga myndigheter ska ha förfaranden för klagomålshantering tillgodoses av gällande rätt.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: I PEPP-förordningen finns det bestämmelser om klagomålshantering. PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska ha förfaranden för att hantera klagomål från PEPP-kunder (artikel 50.1-50.5). Även behöriga myndigheter ska ha förfaranden för klagomålshantering. Sådana förfaranden ska ge både PEPP-kunder och andra intresserade parter möjlighet att ge in klagomål om PEPP-sparinstituts och PEPP-distributörers påstådda överträdelser av förordningen (artikel 50.6 och 50.7).
I förordningen (2016:1318) om Finansinspektionens rutiner för mottagande av anmälningar om regelöverträdelser anges att förordningen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens rutiner för att ta emot frivilliga anmälningar om misstänkta överträdelser av regelverket på Finansinspektionens ansvarsområde (1 §). Bestämmelserna i den förordningen tillgodoser de krav på klagomålshantering hos en behörig myndighet som finns i PEPP-förordningen.
14 Alternativ tvistlösning
Regeringens bedömning: PEPP-förordningens krav på alternativ tvistlösning för tvister mellan PEPP-kunder och PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer avseende rättigheter och skyldigheter enligt förordningen tillgodoses inom ramen för gällande rätt.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Allmänna reklamationsnämnden påpekar att nämnden i huvudsak enbart är behörig att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare som har ingått avtal med varandra och att det finns risk för att vissa tvister, t.ex. mellan näringsidkare och tvister som uppstått innan något avtal ingåtts faller utanför denna behörighet. Myndigheten påpekar också att den normalt sett endast prövar tvister där svensk rätt är tillämplig.
Skälen för regeringens bedömning: I PEPP-förordningen anges att alternativa tvistlösningsförfaranden för lösning av tvister mellan PEPP-kunder och PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer avseende de rättigheter och skyldigheter som förordningen medför ska fastställas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning), i det följande benämnt tvistlösningsdirektivet. Sådana alternativa tvistlösningsförfaranden ska vara tillämpliga på, och det relevanta tvistlösningsorganets behörighet utökas till att omfatta, de PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer som förfarandena rör (artikel 51.1).
Vid genomförandet i svensk rätt av tvistlösningsdirektivet anfördes bl.a. följande. Sverige har redan i dag ett väl fungerande system för prövning av konsumenttvister utanför domstol, framför allt genom Allmänna reklamationsnämndens verksamhet. Genom vissa ändringar och tillägg i sak samt vissa förtydliganden i Allmänna reklamationsnämndens instruktion beträffande bl.a. avvisningsgrunder och handläggningstider kommer Allmänna reklamationsnämnden att leva upp till samtliga krav som tvistlösningsdirektivet uppställer på ett alternativt tvistlösningsorgan (prop. 2014/15:128 s. 23). För att fullt ut tillgodose direktivets krav om bl.a. utseende av en behörig myndighet som ska godkänna och utöva tillsyn över de alternativa tvistlösningsorganen, skyldighet för näringsidkare att lämna information om alternativ tvistlösning till konsumenter och att medlemsstaterna ska fastställa regler för sanktioner avseende överträdelser av informationsskyldigheten infördes också en särskild lag, lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden (samma prop. s. 24-28).
Ett sparande i en PEPP-produkt har flera likheter med andra sparformer, t.ex. kapital- och pensionsförsäkringar. Flera tvister som rör kapital- och pensionsförsäkringar prövas i dag av Allmänna reklamationsnämnden. Utgångspunkten bör vara att också en PEPP-sparare ska kunna vända sig till Allmänna reklamationsnämnden för en sådan alternativ tvistlösning som avses i tvistlösningsdirektivet för tvister som rör en PEPP-produkt.
Som Allmänna reklamationsnämnden påpekar har nämnden vanligtvis bara möjlighet att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare som härrör från ett avtal om köp av en vara, tjänst eller annan nyttighet (se 3 § 1 förordningen [2015:739] med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden).
Enligt PEPP-förordningen ska alternativa tvistlösningsförfaranden finnas tillgängliga för lösning av tvister mellan PEPP-kunder och PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer avseende de rättigheter och skyldigheter som förordningen medför (artikel 51.1). Med PEPP-kunder avses PEPP-sparare, presumtiva PEPP-sparare eller PEPP-förmånstagare (artikel 2.7). En PEPP-sparare är en fysisk person som har ingått ett PEPP-avtal med ett PEPP-sparinstitut (artikel 2.3). En PEPP-förmånstagare är en fysisk person som uppbär PEPP-förmåner (artikel 2.6). Det finns därmed inte något krav i förordningen, som Allmänna reklamationsnämnden befarar, att alternativa tvistlösningsförfaranden ska vara tillgängliga för tvister mellan näringsidkare. I stället är det tillräckligt att alternativa tvistlösningsförfaranden är tillgängliga för tvister mellan en fysisk person, en konsument, och ett PEPP-sparinstitut eller en PEPP-distributör, en näringsidkare. Detta tillgodoses genom Allmänna reklamationsnämndens behörighet att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare.
Med PEPP-kund avses dock även en presumtiv PEPP-sparare (artikel 2.7). Det innebär att alternativa tvistlösningsförfaranden ska vara tillgängliga också för tvister som inte härrör från ett avtal om sparande i en PEPP-produkt (jfr 3 § 1 förordningen med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden, se även prop. 2016/17:129 s. 54 f.). Denna typ av tvister faller, som Allmänna reklamationsnämnden anger, utanför nämndens nuvarande behörighet. Nämndens behörighet regleras i förordningen med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden och därmed krävs det inte någon ändring i lag för att fullt ut tillgodose kraven om alternativ tvistlösning i PEPP-förordningen. Regeringen avser att i annat sammanhang överväga behovet av förordningsändringar.
Genom PEPP-förordningen ges svenska finansiella företag möjlighet att tillhandahålla och distribuera PEPP-produkter i andra medlemsstater. På motsvarande sätt ges företag med hemvist i andra medlemsstater möjlighet att tillhandahålla och distribuera PEPP-produkter i Sverige. Med detta och systemet med underkonton kan det uppkomma tvister i Sverige för vilka utländsk rätt ska gälla (se avsnitt 5.5). PEPP-förordningen innehåller inte något annat krav än att alternativa tvistlösningsförfaranden i enlighet med tvistlösningsdirektivet ska vara tillgängliga för tvister om sparande i en PEPP-produkt (artikel 51.1). Tvistlösningsdirektivet innehåller inte någon skyldighet för Allmänna reklamationsnämnden att tillämpa utländsk rätt och en konsument har möjlighet att med hjälp av nätverket FIN-NET få sin tvist prövad i en annan medlemsstat än Sverige (se SOU 2014:47 s. 181 f.). Allmänna reklamationsnämnden påpekar även att nämnden normalt sett endast prövar tvister där svensk rätt är tillämplig. Annat har inte framkommit än att denna ordning är förenlig med såväl tvistlösningsdirektivet som PEPP-förordningen.
15 Penningtvättslagen
Regeringens bedömning: De finansiella företag som får bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Bestämmelser i den lagen som gäller för dessa företag kommer att gälla även för den verksamhet som företagen bedriver som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Som redovisas ovan i avsnitten 7.1-7.3 kommer olika typer av finansiella företag att kunna bedriva verksamhet på marknaden för PEPP-sparande. Kreditinstitut, försäkringsföretag, värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare kommer att ha rätt att bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut. Dessa företag kommer även ha möjlighet att distribuera PEPP-produkter som de själva har utvecklat. De företag som har tillstånd att bedriva försäkringsdistribution enligt lagen om försäkringsdistribution och företag med tillstånd för investeringsrådgivning enligt lagen om värdepappersmarknaden, lagen om värdepappersfonder eller lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att få distribuera PEPP-produkter som de inte själva har utvecklat.
De företag som kommer att få bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer omfattas i dag av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, i det följande benämnd penningtvättslagen (se 1 kap. 2 §). Det gäller även för de finansiella företag som i vissa fall kommer att utses till förvaringsinstitut av fondbolag och AIF-förvaltare när de företagen bedriver verksamhet som PEPP-sparinstitut (se 1 kap. 1 § 15 lagen om värdepappersfonder och 9 kap. 4 och 5 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jämförda med 1 kap. 2 § penningtvättslagen, se även prop. 2012/13:155
s. 294-298).
Penningtvättslagens tillämpningsområde är inte begränsat till de typer av verksamhet som dessa finansiella aktörer bedriver i dag utan gäller för all deras verksamhet. Det innebär att penningtvättslagen även kommer att vara tillämplig på den verksamhet som dessa företag bedriver i egenskap av PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut.
16 Finansinspektionens tillsyn
16.1 Tillsynens omfattning
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ha tillsyn över att PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut följer
1. PEPP-förordningen, och
2. den nya kompletteringslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Finansinspektionens tillsyn över svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut ska inte omfatta underkonton för andra länder inom EES. Inspektionens tillsyn över utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut ska bara avse underkonton för Sverige.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt PEPP-förordningen ska de behöriga myndigheterna övervaka att PEPP-sparinstitut efterlever förordningen fortlöpande och i enlighet med relevanta sektorsspecifika tillsynsordningar och standarder (artikel 61.1). De behöriga myndigheterna ska även ansvara för att övervaka uppfyllandet av de krav som fastställs i enskilda PEPP-sparinstituts stadgar eller bolagsordning och övervaka huruvida PEPP-sparinstituten har tillräckliga arrangemang och en tillräcklig organisation med hänsyn till de uppgifter som ska utföras för att tillhandahålla PEPP-produkter. Eiopa och de behöriga myndigheterna ska vidare övervaka privata pensionsprodukter som tillhandahålls eller distribueras, i syfte att kontrollera att sådana produkter använder beteckningen "PEPP-produkt" eller presenteras som PEPP-produkter endast när de registrerats enligt PEPP-förordningen (artikel 61.2).
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har alla tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt PEPP-förordningen (artikel 62). Den tillsyn som den behöriga myndigheten ska utöva enligt förordningen omfattar inte bara PEPP-sparinstitut utan även PEPP-distributörer och förvaringsinstitut (jfr artiklarna 61 och 67.2 d).
Finansinspektionen utövar redan i dag tillsyn över de företag som enligt PEPP-förordningen har möjlighet att bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer eller utses till förvaringsinstitut (se avsnitt 6.2). De aktuella företagen omfattas av olika regelverk såväl på EU-nivå som på svensk nationell nivå (se avsnitten 7.1-7.3). Inriktningen och omfattningen av tillsynen är dock i huvudsak densamma enligt de olika regelverken.
Genom PEPP-förordningen införs en ny sparprodukt inom EU. I förordningen regleras de grundläggande egenskaperna för en PEPP-produkt och det som gäller för tillhandahållande av sådana produkter. Det är i första hand fråga om en produktreglering, vilket bör beaktas vid den tillsyn som ska utövas. Det bör t.ex. inom ramen för PEPP-förordningen och den kompletteringslag som föreslås inte ske någon fortlöpande finansiell tillsyn över ett PEPP-sparinstitut. Sådan tillsyn bör utföras inom ramen för de redan existerande rörelseregelverken.
Vid gränsöverskridande verksamhet görs i regel en uppdelning av tillsynen mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. Vanligtvis talar man om hemlandstillsyn och värdlandstillsyn. Den närmare innebörden varierar mellan de olika regelverken. Generellt gäller dock att hemlandstillsynen är mer heltäckande och oftast omfattar en finansiell tillsyn, dvs. en tillsyn inriktad på företagets finansiella ställning och förmåga att fullgöra sina åtaganden. Värdlandstillsynen är mer begränsad och mer inriktad på hur företaget uppträder gentemot sina kunder, t.ex. konsumenter och på att de får den information som de enligt lag har rätt till. Hemlandstillsyn utövas vanligtvis över de företag som har sin hemvist i samma medlemsstat som tillsynsmyndigheten, medan värdlandstillsynen utövas över företag som har sin hemvist i en annan medlemsstat.
Finansinspektionens tillsyn bör som utgångspunkt avse PEPP-produkter som på något sätt tillhandahålls i Sverige och i första hand inriktas på att tillhandahållandet av PEPP-produkter sker i enlighet med PEPP-förordningen, den föreslagna kompletteringslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. Finansinspektionens tillsyn bör således omfatta verksamheten hos svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut, dvs. företag som har sina grundläggande rörelsetillstånd i Sverige och som bedriver någon form av PEPP-verksamhet i Sverige. Tillsynen bör även omfatta utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut, dvs. företag som har hemvist i ett annat land inom EES och som tillhandahåller PEPP-produkter i Sverige.
I de gränsöverskridande fallen bör Finansinspektionens tillsyn omfatta underkonton för Sverige och verksamhet som kan hänföras till dem. På motsvarande sätt bör Finansinspektionens tillsyn över svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut omfatta underkonton för Sverige och verksamhet som kan hänföras till dem. Verksamhet som är hänförlig till underkonton för en annan medlemsstat bör däremot behörig myndighet i den medlemsstaten ansvara för. Detta torde också vara den mest lämpliga uppdelningen när svenska nationella bestämmelser ska gälla för underkonton för Sverige, utöver PEPP-förordningen och delegerade akter som antas i anslutning till förordningen. För underkonton för andra medlemsstater ska i stället den medlemsstatens nationella bestämmelser gälla. Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anse att en PEPP-produkt distribueras inom dess territorium eller att ett underkonto för den medlemsstaten har öppnats med överträdelse av de skyldigheter som följer av de tillämpliga regler som avses i artikel 3 i förordningen finns det bestämmelser i förordningen om hur den myndigheten ska gå till väga (se artikel 16).
Bestämmelserna om de behöriga myndigheternas tillsyn i PEPP-förordningen (artikel 61) riktar sig till myndigheterna och är direkt tillämpliga. Det bör dock för tydlighets skull och i enlighet med det som anges ovan framgå av kompletteringslagen att Finansinspektionen, som är behörig myndighet i Sverige (se avsnitt 6.2), har tillsyn över att de som bedriver PEPP-verksamhet i Sverige följer PEPP-förordningen, den nya kompletteringslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
16.2 Rätt att få tillgång till dokument och information
Regeringens förslag: För tillsynen över att PEPP-förordningen, den nya kompletteringslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen följs ska Finansinspektionen få begära att en fysisk eller juridisk person ska tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat.
Finansinspektionen ska även få besluta att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska inställa sig till förhör.
En begäran om upplysningar eller ett beslut om inställelse till förhör ska få förenas med vite.
En begäran om upplysningar eller ett beslut om inställelse till förhör ska dock inte få strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om information som ett PEPP-sparinstitut ska lämna enligt artikel 40.1 PEPP-förordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt PEPP-förordningen ska PEPP-sparinstitut till sina behöriga myndigheter lämna den information som är nödvändig för tillsynen, utöver den information som lämnas enligt relevant sektorslagstiftning (artikel 41.1). Denna ytterligare information ska i tillämpliga fall omfatta de uppgifter som krävs för att myndigheterna ska kunna bedöma PEPP-sparinstituts bolagsstyrningssystem, den verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tillämpas i solvenssammanhang, riskexponering och riskhanteringssystem samt kapitalstruktur, kapitalbehov och kapitalförvaltning och för att de behöriga myndigheterna ska kunna fatta lämpliga beslut till följd av utövandet av sina tillsynsbefogenheter och tillsynsuppgifter (artikel 40.1). Den behöriga myndigheten ska, utöver sina befogenheter enligt nationell rätt, även ha befogenhet att fastställa art, omfattning och format avseende den information som anges i artikel 40.1 och som myndigheten kräver att PEPP-sparinstitut ska lämna vid i förväg fastställda tidpunkter, när en i förväg fastställd händelse inträffat eller vid en förfrågan om ett PEPP-sparinstituts situation (artikel 40.2 a). Den behöriga myndigheten ska vidare kunna kräva information om avtal som PEPP-sparinstitutet har ingått och information från externa experter, t.ex. revisorer och aktuarier (artikel 40.2 b och c). PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska på begäran av den behöriga myndigheten visa att de fysiska personer som ger rådgivning om PEPP-produkterna har den kunskap och kompetens som krävs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen (artikel 34.6, se även avsnitt 7.4).
Som anges ovan i avsnitt 6.2 är Finansinspektionen behörig myndighet i Sverige. I avsnitt 16.1 behandlas Finansinspektionens tillsyn och vad den ska omfatta. För tillsynen över att förordningen, den nya kompletteringslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen följs, bör inspektionen få möjlighet att begära in uppgifter och handlingar eller annat. I likhet med det som gäller enligt andra lagar på finansmarknadsområdet bör inspektionen även få kalla den som kan förväntas kunna lämna upplysningar i saken till förhör (se 23 kap. 3 § lagen om värdepappersmarknaden, 3 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning och 2 kap. 1 § lagen (2019:1215) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering). Bestämmelserna i den nya kompletteringslagen bör utformas på i huvudsak samma sätt som i de lagarna.
Som nämns ovan ska den behöriga myndigheten ha befogenhet att fastställa art, omfattning och format avseende den information som ett PEPP-sparinstitut i vissa fall ska lämna till myndigheten (se artikel 40.1 och 40.2 a). Mer detaljerade regler om den information som ett PEPP-sparinstitut ska lämna till Finansinspektionen i dessa fall bör meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om den information som ett PEPP-sparinstitut ska lämna enligt artikel 40.1 i PEPP-förordningen.
Finansinspektionen har enligt andra lagar på finansmarknadsområdet även möjlighet att förelägga vite (se 25 kap. 29 § lagen om värdepappersmarknaden, 3 kap. 10 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning och 4 kap. 3 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering). Det saknas skäl att behandla den nu aktuella situationen på något annat sätt. Finansinspektionen bör därför få motsvarande möjlighet att förelägga vite när den fattar tillsynsbeslut enligt den nya kompletteringslagen.
Enligt PEPP-förordningen ska den behöriga myndigheten utöva sina befogenheter "i enlighet med nationell rätt" (artikel 68.1). I och med detta finns ett stort utrymme att beakta nationella regler om t.ex. anonymitetsskydd och efterforskningsförbud (se prop. 2009/10:217 s. 17). Skyldigheten att tillhandahålla Finansinspektionen information begränsas således av bl.a. tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det innebär samtidigt att Finansinspektionen är förhindrad att förelägga den som omfattas av skydd enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Eftersom det redan följer av principen att grundlag har företräde framför vanlig lag, behöver detta inte anges särskilt (jfr prop. 2011/12:175 s. 19 och prop. 2016/17:22 s. 142).
I likhet med andra lagar på finansmarknadsområdet bör det emellertid i den nya kompletteringslagen tas in en uttrycklig bestämmelse om att en begäran om upplysningar eller ett beslut om inställelse till förhör inte får strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater (se 23 kap. 3 § lagen om värdepappersmarknaden, 3 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning och 2 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering).
Det är endast när det gäller advokater som det är befogat att Finansinspektionen har en skyldighet att i samband med föreläggandet beakta tystnadsplikten, eftersom det bör kunna antas att Finansinspektionen känner till att den person som ska föreläggas är advokat eller annan som kan omfattas av den lagreglerade tystnadsplikten för advokater. Något motsvarande antagande kan emellertid inte göras beträffande andra personer som omfattas av en lagstadgad tystnadsplikt (se prop. 2018/19:38 s. 33). Frågan om huruvida den person som omfattas av en sådan tystnadsplikt har en skyldighet att lämna uppgifter till Finansinspektionen får avgöras i det enskilda fallet och beror på vilken tystnadsplikt det är fråga om (jfr Kammarrätten i Stockholms dom den 28 september 2006 i mål nr 4514-06).
16.3 Rätt att utföra platsundersökningar
Regeringens förslag: Om det är nödvändigt för tillsynen, ska Finansinspektionen få genomföra en undersökning i verksamhetslokalerna hos ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: PEPP-förordningen innehåller inte några bestämmelser om att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra inspektioner eller undersökningar på plats hos de aktörer som står under tillsyn. Finansinspektionen har enligt andra lagar på finansmarknadsområdet i dag befogenhet att genomföra platsundersökningar (se 23 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, 8 kap. 5 § lagen om försäkringsdistribution, 3 kap. 9 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning och 2 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering).
För att Finansinspektionen ska ha de befogenheter som krävs enligt PEPP-förordningen, bör inspektionen få rätt att genomföra platsundersökningar. I lagar på finansmarknadsområdet gäller i allmänhet att en platsundersökning endast kan avse den person som står under tillsyn och endast göras i en sådan persons verksamhetslokaler (se prop. 2006/07:115 s. 493, prop. 2018/19:4 s. 53, prop. 2018/19:83 s. 85 och prop. 2019/20:37 s. 37). Den befogenhet att utföra platsundersökningar som nu föreslås bör utformas på motsvarande sätt. Det innebär att Finansinspektionen, om det är nödvändigt för tillsynen över att ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut följer bestämmelserna i PEPP-förordningen, den nya kompletteringslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, bör få genomföra en undersökning i dennes verksamhetslokaler.
I likhet med det som gäller enligt andra lagar på finansmarknadsområdet saknas anledning att ge Finansinspektionen rätt att använda tvångsmedel för att genomföra den typ av platsundersökningar som beskrivs i detta avsnitt (jfr prop. 2006/07:115 s. 494). Ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut har dock en skyldighet att medverka till undersökning och om så inte sker kan ett ingripande komma i fråga (se avsnitten 17.2 och 17.3).
Liksom när det gäller andra åtgärder krävs bl.a. att en platsundersökning aldrig får vara mer långtgående än vad som behövs och att det avsedda resultatet av en sådan undersökning står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som undersökningen riktas mot (se 5 § förvaltningslagen).
16.4 Produktingripanden
Regeringens förslag: Det ska införas en upplysningsbestämmelse i den nya kompletteringslagen om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om produktingripanden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om produktingripanden enligt PEPP-förordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I PEPP-förordningen finns det bestämmelser om produktingripande (artikel 63). Enligt dessa ska behöriga myndigheter få förbjuda eller begränsa marknadsföringen eller distributionen av en PEPP-produkt i eller från sin medlemsstat om samtliga följande villkor är uppfyllda.
a) De behöriga myndigheterna har förvissat sig om att det finns rimliga skäl att anta att PEPP-produkten ger upphov till allvarliga eller upprepade problem kring spararskyddet eller utgör en risk för finansmarknadernas korrekta funktion och integritet eller för stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i minst en medlemsstat.
b) Åtgärden är proportionerlig med hänsyn till de identifierade riskernas art, de berörda PEPP-spararnas sofistikeringsgrad och den sannolika effekten av åtgärden för de PEPP-sparare som har ingått ett PEPP-avtal.
c) De behöriga myndigheterna har samrått grundligt med behöriga myndigheter i andra medlemsstater som kan komma att påverkas i betydande grad av åtgärden.
d) Åtgärden får inte någon diskriminerande inverkan på tjänster eller verksamheter som tillhandahålls från en annan medlemsstat.
Motsvarande bestämmelser om produktingripanden finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, i det följande benämnd MiFIR (artikel 42), och i Priip-förordningen (artikel 17).
Bestämmelserna i MiFIR och Priip-förordningen har kompletterats med bemyndiganden om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om produktingripanden (23 kap. 15 § lagen om värdepappersmarknaden och 24 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter). I förarbetena (prop. 2018/19:3 s. 29-31) uttalades bl.a. följande. Ett beslut om produktingripanden bör kunna utformas så att det gäller för alla aktörer på marknaden. Beslutet får då verkningar för en obestämd krets adressater, vilket skiljer sig från ett förvaltningsbeslut som bara riktar sig till en eller flera bestämda adressater. Detta innebär att ett sådant beslut om produktingripande som avses i förordningarna är av den karaktären att det bör meddelas genom föreskrifter.
Ett produktingripande som rör PEPP-produkter bör också det kunna utformas så att det gäller för alla aktörer på marknaden. Bestämmelserna i PEPP-förordningen bör därför kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om produktingripande. Ett sådant bemyndigande bör även möjliggöra produktingripanden på det sätt som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, t.ex. vid vilseledande försäljning eller vilseledande hållbarhetsrelaterade upplysningar (skäl 55, se även propositionen Lagstiftningsåtgärder med anledning av EU:s gröna taxonomiförordning, prop. 2021/22:11 s. 24).
Om ett PEPP-sparinstitut eller en PEPP-distributör inte följer en föreskrift om produktingripande har Finansinspektionen möjlighet att ingripa mot den enskilda aktören (jfr prop. 2018/19:3 s. 30). Detta kan t.ex. ske genom ett föreläggande att upphöra med en viss åtgärd. Ingripanden mot enskilda aktörer behandlas bl.a. i avsnitten 17.2 och 17.3.
I lagen om värdepappersmarknaden (23 kap. 3 b § andra stycket) och i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter (4 a §) finns det upplysningsbestämmelser om att det i förordningarna finns bestämmelser om produktingripanden. En motsvarande upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om produktingripanden bör tas in i den nya kompletteringslagen.
17 Ingripanden
17.1 Straffrättsliga sanktioner införs inte
Regeringens bedömning: Det finns inte skäl för att införa bestämmelser om straffansvar för överträdelser av PEPP-förordningen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt PEPP-förordningen får medlemsstaterna besluta att inte fastställa regler för administrativa sanktioner för överträdelser som omfattas av straffrättsliga påföljder i deras nationella rätt (artikel 67.1 andra stycket). Det innebär att medlemsstaterna har ett utrymme att, i stället för administrativa sanktioner och andra åtgärder, besluta om straffrättsliga sanktioner vid överträdelser av PEPP-förordningen.
Svensk rätt innehåller inte någon straffrättslig reglering som tar sikte på de överträdelser som anges i PEPP-förordningen. Frågor om sanktioner på finansmarknadsområdet har varit föremål för överväganden vid genomförandet av eller anpassningen av svensk rätt till en rad EU-rättsakter (se prop. 2013/14:228 s. 231-233, prop. 2015/16:10 s. 232-236 och prop. 2015/16:170 s. 84-86). I dessa lagstiftningsärenden har det gjorts bedömningen att det inte är aktuellt för Sverige att använda sig av möjligheten att införa straffrättsliga sanktioner i stället för administrativa sanktioner. Inte heller när det gäller överträdelser av PEPP-förordningen finns det skäl att införa straffrättsliga sanktioner. De sanktioner som bör komma i fråga vid överträdelser av förordningen bör därför vara av administrativt slag.
17.2 Överträdelser som ska kunna leda till ingripanden
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ingripa mot
1. ett PEPP-sparinstitut eller ett förvaringsinstitut som har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av de artiklar i PEPP-förordningen som ska kunna leda till ett ingripande,
2. ett PEPP-sparinstitut som inte uppfyller kraven i förordningen om ändring av utbetalningsform eller om pensionsplanering och rådgivning om utbetalningar,
3. en PEPP-distributör som har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen,
4. ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut som
a) inte har rättat sig efter en begäran av Finansinspektionen, eller
b) inte har gett inspektionen tillträde till sina verksamhetslokaler,
5. ett PEPP-sparinstitut som inte har följt bestämmelserna om in- och utbetalningar och byte av PEPP-sparinstitut i den nya kompletteringslagen,
6. ett PEPP-sparinstitut eller en PEPP-distributör som har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av den nya kompletteringslagen,
7. ett PEPP-sparinstitut som har tillhandahållit eller distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad eller har erhållit en sådan registrering genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, eller
8. en PEPP-distributör som har distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad.
Finansinspektionen ska inte ingripa om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och den överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian inte föreslås att Finansinspektionen ska kunna ingripa mot ett PEPP-sparinstitut som inte uppfyller kraven i PEPP-förordningen om ändring av utbetalningsform eller om pensionsplanering och rådgivning om utbetalningar.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att inspektionen i stället för att det i lagen anges vid vilka slags överträdelser inspektionen ska ingripa bör ges en generell möjlighet att ingripa mot PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer som har åsidosatt sina skyldigheter enligt PEPP-förordningen. I andra hand föreslår inspektionen att uppräkningen av artiklar även ska omfatta ett PEPP-sparinstituts överträdelse av kraven om ändring av utbetalningsform (artikel 59) och pensionsplanering och rådgivning om utbetalningar (artikel 60). Inspektionen anser även att det uttryckligen ska framgå av lagtexten att inspektionen ska ingripa mot en PEPP-distributör som har distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad enligt artikel 5.1 i förordningen.
Skälen för regeringens förslag
Överträdelser som ska kunna leda till ett ingripande
Enligt PEPP-förordningen ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att vidta lämpliga administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som är tillämpliga åtminstone vid överträdelse av vissa i förordningen angivna bestämmelser (artikel 67.2 a-d). De skyldigheter för PEPP-sparinstitut (artikel 67.2 a-c) som behandlas i de uppräknade artiklarna avser krav på registrering av PEPP-produkter (artiklarna 6 och 7), erbjudande och information om portabilitetsmöjlighet (artiklarna 18-20), krav avseende distributionen och information till kunder (artiklarna 22-41), krav när det gäller sparinstitutens investeringar och investeringsalternativ under intjänandefasen (artiklarna 41-47), klagomålshantering (artikel 50) och krav rörande villkor för byte av PEPP-sparinstitut (kapitel VII, dvs. artiklarna 52-56). Vidare ska administrativa sanktioner och åtgärder kunna riktas mot förvaringsinstitut som inte har fullgjort sina övervakningsplikter enligt artikel 48 i förordningen (artikel 67.2 d). I förordningen anges även att en PEPP-sparare i vissa fall ska ha rätt att ändra formen för utbetalningarna (artikel 59) och för bas-PEPP-produkten ska PEPP-sparinstitutet vid inledandet av utbetalningsfasen erbjuda PEPP-spararen en personlig pensionsplanering (artikel 60).
I PEPP-förordningen anges att vissa överträdelser ska kunna leda till administrativa sanktioner och åtgärder (artikel 67.2 a-d). Inom detta ryms också att ett PEPP-sparinstitut tillhandahåller eller distribuerar en PEPP-produkt som inte är registrerad eller har erhållit en registrering genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt. Uppräkningen i artikel 67.2 är inte uttömmande och medlemsstaterna ges utrymme att bestämma att även andra överträdelser ska kunna leda till administrativa sanktioner och åtgärder. Regeringen instämmer med Finansinspektionen att även överträdelser som består i att ett PEPP-sparinstitut inte uppfyller kraven i förordningen om ändring av utbetalningsform eller om pensionsplanering och rådgivning om utbetalningar (artiklarna 59 och 60) bör kunna leda till ingripande.
Ett företags överträdelse kan leda till sanktioner och åtgärder mot en fysisk person som ingår i företagets ledningsorgan (se avsnitt 17.4). Bestämmelser om ingripanden mot fysiska personer ställer särskilda krav på rättssäkerhet och förutsebarhet för den enskilde (prop. 2014/15:57 s. 39). I sådana bestämmelser anges uttryckligen vilka överträdelser som kan leda till en sanktion eller åtgärd mot en enskild (se 15 kap. 1 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 1 a § lagen om värdepappersmarknaden). Detta bör också gälla enligt den nya kompletteringslagen. Finansinspektionen bör därför inte, som inspektionen förordar, ges en generell möjlighet att ingripa mot PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer som har åsidosatt sina skyldigheter enligt PEPP-förordningen.
I avsnitten 10 och 11 föreslås att det i den nya kompletteringslagen ska införas nationella bestämmelser om villkor för in- och utbetalningar till och från ett PEPP-sparande och för byte av PEPP-sparinstitut. De bestämmelserna gäller för PEPP-sparinstitut och är av central betydelse när det gäller att få till stånd en reglering som säkerställer att sparande i en PEPP-produkt innebär ett långsiktigt sparande med begränsade möjligheter till uttag före pensionering (jfr artikel 2.1 b i PEPP-förordningen). Bestämmelserna är även av betydelse för att skapa en förutsebar sparprodukt med ett tillräckligt konsumentskydd. Finansinspektionen bör ha möjlighet att ingripa mot ett PEPP-sparinstitut som inte följer dessa grundläggande bestämmelser för sparande i en PEPP-produkt.
Enligt PEPP-förordningen ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna kan rikta sanktioner mot en PEPP-distributör som distribuerar en PEPP-produkt som inte har registrerats (artikel 67.2 b). PEPP-förordningen innehåller i övrigt inga bestämmelser om sanktioner mot PEPP-distributörer. Förordningen innehåller dock specifika regler om krav och skyldigheter för PEPP-distributörer vid distribution av PEPP-produkter (se artiklarna 22-26, 29, 33, 34 och 50). Avsikten får dock anses vara att administrativa sanktioner och åtgärder ska kunna riktas även mot en PEPP-distributör som har åsidosatt dessa skyldigheter enligt förordningen. I den nya kompletteringslagen bör det därför, på motsvarande sätt som för PEPP-sparinstitut och förvaringsinstitut, anges vilka överträdelser som kan leda till administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder för PEPP-distributörers del. Överträdelsekatalogen bör spegla de skyldigheter som en PEPP-distributör har enligt förordningen (dvs. ovan nämnda artiklar). Som Finansinspektionen framför bör den kunna ingripa mot en PEPP-distributör som distribuerar en PEPP-produkt som inte har registrerats. Kravet på registrering följer av artikel 5.1 i PEPP-förordningen. Detta bör, som för PEPP-sparinstitut, uttryckligen anges i kompletteringslagen (jfr promemorians förslag till lagtext och hänvisningen där till artikel 67.2 b i förordningen).
Finansinspektionen ska få begära att fysiska eller juridiska personer ska tillhandahålla uppgifter eller att någon som kan förväntas lämna upplysningar ska inställa sig till förhör (se avsnitt 16.2). Finansinspektionen ska även få genomföra en platsundersökning i verksamhetslokaler som tillhör ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut (se avsnitt 16.3). Rätten att inte belasta sig själv kan inte anses innebära något hinder mot att införa bestämmelser om administrativa sanktioner mot den som inte rättar sig efter ett sådant beslut (se prop. 2018/19:4 s. 47-49). Det är dock lämpligt att begränsa ingripandebefogenheten till de juridiska personer som står under tillsyn, dvs. PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer som är juridiska personer och förvaringsinstitut. När det gäller fysiska personer som Finansinspektionen förelägger att lämna uppgifter, bedöms det vara tillräckligt att inspektionen kan förelägga vite. Vitets storlek kan anpassas så att det kan utgöra ett tillräckligt påtryckningsmedel mot personen i fråga. Finansinspektionen bör även ha möjlighet att ingripa mot ett PEPP-sparinstitut eller en PEPP-distributör som har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av den nya kompletteringslagen (se bemyndiganden som föreslås i avsnitten 7.4, 9.1, 12, 16.2 och 16.4).
Överträdelsen omfattas av ett föreläggande som förenats med vite
Som konstaterats i flera lagstiftningsärenden får termen straff i den mening som avses i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) även anses omfatta t.ex. vite (artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen, se prop. 2007/08:107 s. 24 och prop. 2012/13:143 s. 69). Om exempelvis en process för att döma ut ett vite har inletts bör det därför inte vara möjligt att besluta om en sanktion för samma sak.
I avsnitt 16.2 föreslås att Finansinspektionen ska få förelägga vite vid en begäran om att tillhandahålla uppgifter eller inställa sig till förhör. I avsnitt 17.4 föreslås att ett förbud att vara styrelseledamot eller verkställande direktör eller ersättare för någon av dem ska få förenas med vite. Om ett vite har förelagts och den enskilde inte rättar sig efter inspektionens beslut får Finansinspektionen välja mellan att ansöka om utdömande av vitet och att ingripa mot överträdelsen (jfr prop. 2016/17:22 s. 228). Att göra bådadera strider mot Europakonventionen, förutom när de beslutas i en och samma process. Det bör därför tas in en bestämmelse i den nya kompletteringslagen om att ingripande inte får ske om överträdelsen omfattas av ett förelagt vite och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
17.3 Ingripanden mot svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
17.3.1 Föreläggande att vidta rättelse
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få förelägga ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut som har åsidosatt sina skyldigheter enligt PEPP-förordningen eller den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande. Ett föreläggande ska få förenas med vite.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt PEPP-förordningen ska den behöriga myndigheten kunna kräva att den fysiska eller juridiska person som är ansvarig för en överträdelse ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa det (artikel 67.3 b). Motsvarande bestämmelse finns i flera EU-rättsakter på finansmarknadsområdet (se artikel 42.2 första stycket a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 och artikel 70.6 b i MiFID II).
Finansinspektionen bör även ha möjlighet att ingripa genom föreläggande att vidta rättelse vid överträdelser av PEPP-förordningen eller den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. Ett sådant föreläggande bör kunna riktas både mot juridiska och fysiska personer. Eftersom en överträdelse även kan bestå i underlåtenhet att uppfylla vissa krav, är det rimligt att Finansinspektionen också kan förelägga den ansvarige att vidta en positiv åtgärd för att uppfylla de aktuella kraven.
Finansinspektionen bör också ha möjlighet att förelägga den som har överträtt bestämmelserna i PEPP-förordningen, den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med ett visst agerande, på motsvarande sätt som inspektionen har enligt annan lagstiftning på finansmarknadsområdet som kompletterar EU-förordningar (se 4 kap. 2 § 1 lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden).
I likhet med det som gäller enligt dessa och andra lagar bör ett föreläggande enligt den nya kompletteringslagen få förenas med vite.
Förelägganden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut behandlas i avsnitt 17.7.
17.3.2 Avregistrering och anmärkning
Regeringens förslag: Det ska införas en upplysningsbestämmelse i den nya kompletteringslagen om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om avregistrering av en PEPP-produkt vid bland annat allvarliga och systematiska överträdelser av förordningen. I kompletteringslagen ska det anges att lagens bestämmelser om ingripanden gäller vid andra överträdelser av förordningen.
Finansinspektionen ska få besluta om anmärkning mot ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut som har åsidosatt sina skyldigheter enligt PEPP-förordningen eller den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Ett beslut om avregistrering av en PEPP-produkt ska få förenas med ett förbud att fortsätta erbjuda och distribuera den avregistrerade produkten. Ett sådant beslut ska få förenas med vite.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det behöver klargöras om det är tänkt att en anmärkning och ett föreläggande endast ska kunna användas tillsammans vid flera överträdelser eller om det ska vara möjligt att ingripa med såväl föreläggande som anmärkning för en och samma överträdelse.
Skälen för regeringens förslag: Enligt PEPP-förordningen ska den behöriga myndigheten besluta om avregistrering en PEPP-produkt bl.a. om ett PEPP-sparinstitut har beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder eller när institutet har överträtt förordningen på ett allvarligt eller systematiskt sätt (artikel 8.1 b och c).
Bestämmelserna om avregistrering av en PEPP-produkt får förstås som att de är riktade direkt till den behöriga myndigheten och är direkt tillämpliga. Av tydlighetsskäl bör det i den nya kompletteringslagen tas in en upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser om avregistrering av en PEPP-produkt (jfr 9 kap. 15 § lagen [1998:1479] om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument). Av kompletteringslagen bör det vidare framgå att lagens bestämmelser om ingripande gäller vid överträdelser som inte föranleder avregistrering.
I linje med det som gäller enligt flera lagar på finansmarknadsområdet i fråga om beslut om återkallelse av auktorisation, bör ett beslut om avregistrering av PEPP-produkt få förenas med ett förbud mot att fortsätta erbjuda och distribuera den avregistrerade produkten (jfr artikel 8.5 i PEPP-förordningen). Ett sådant beslut bör få förenas med vite.
I PEPP-förordningen finns det inga bestämmelser som ger den behöriga myndigheten befogenhet att vid allvarliga överträdelser återkalla verksamhetstillståndet för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut eller som ett alternativ till återkallelse besluta om varning. Finansinspektionen bör därför inte ges någon sådan befogenhet enligt kompletteringslagen.
I rörelselagarna på finansmarknadsområdet finns det dock ofta en möjlighet att ingripa genom beslut om anmärkning när det är fråga om överträdelser som inte är så allvarliga att det finns förutsättningar att återkalla tillståndet eller besluta om varning (se 18 kap. 2 § första stycket försäkringsrörelselagen, se även prop. 2006/07:115 s. 499). Finansinspektionen bör vid överträdelser av PEPP-förordningen, den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen ha möjlighet att besluta om anmärkning även enligt den lagen.
Regeringens instämmer med Finansinspektionen om att det är oklart om både ett föreläggande och en anmärkning ska kunna användas vid en och samma överträdelse. Det bör därför förtydligas att ingripande genom föreläggande endast kan användas när det krävs för att få företaget i fråga att vidta åtgärder för att rätta till något. En anmärkning bör användas i stället för ett föreläggande när det inte finns något att åtgärda men överträdelsen bör medföra en sanktion. Föreläggande och anmärkning bör således inte komma i fråga för samma överträdelse (jfr prop. 2002/03:139 s. 548).
Enligt PEPP-förordningen ska den behöriga myndigheten kunna besluta om ett offentligt utlåtande som namnger den ansvariga fysiska eller juridiska personen och typen av överträdelse (artikel 67.3 a). En möjlighet för Finansinspektionen att meddela ett beslut om anmärkning bedöms uppfylla förordningens krav på att den behöriga myndigheten ska kunna besluta om ett offentlig utlåtande. Förordningens krav tillgodoses i denna del av gällande svensk rätt.
17.3.3 Sanktionsavgift
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få besluta att ta ut sanktionsavgift av ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut som har åsidosatt sina skyldigheter enligt PEPP-förordningen eller den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: PEPP-förordningen innehåller ett uttryckligt krav på att medlemsstaterna ska införa en möjlighet för en behörig myndighet att vid överträdelser av förordningen besluta om sanktionsavgift mot en juridisk person (artikel 67.3 d och e). En möjlighet att besluta om sanktionsavgift mot ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör som är en juridisk person eller ett förvaringsinstitut som åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen, den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen bör därför införas. Beräkning av sanktionsavgifter behandlas i avsnitt 17.5.
17.4 Ingripanden mot vissa företrädare för
svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
Regeringens förslag: Om ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt PEPP-förordningen eller den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, ska Finansinspektionen ingripa mot en fysisk person som ingår i dess styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ingripande ska få ske genom en eller båda av följande administrativa sanktioner:
1. att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, i ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut, eller
2. sanktionsavgift.
Ett ingripande mot en ledande befattningshavare ska få ske bara om PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ett beslut om förbud mot att vara styrelseledamot eller verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, ska få förenas med vite.
Frågor om ingripanden mot fysiska personer på grund av en överträdelse från ett PEPP-sparinstituts, en PEPP-distributörs eller ett förvaringsinstituts sida ska tas upp av Finansinspektionen genom ett sanktionsföreläggande. Ett godkänt sanktionsföreläggande gäller som ett domstolsavgörande som fått laga kraft.
Det ska införas en bestämmelse om vilka uppgifter ett sanktionsföreläggande ska innehålla.
Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid ska Finansinspektionen få ansöka hos domstol om att en sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet för samma överträdelse. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
En sanktion mot en fysisk person för ett PEPP-sparinstituts, en PEPP-distributörs eller ett förvaringsinstituts överträdelse ska få beslutas bara om sanktionsföreläggandet har delgetts den fysiska personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Ingripande bör kunna ske mot styrelseledamöter, verkställande direktör och ersättare för någon av dem
Som utgångspunkt bör det vara den fysiska eller juridiska person som driver den verksamhet inom ramen för vilken en överträdelse skett som ska bli föremål för ett ingripande. PEPP-förordningen innehåller inte någon generell regel om att medlemsstaterna ska göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att ingripa även mot personer som ingår i ledningen för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut som har överträtt förordningen. Det är en skillnad jämfört med flera andra EU-rättsakter på finansmarknadsområdet där det finns krav på att behöriga myndigheter ska kunna ingripa mot personer som ingår i ledningen för ett företag som har gjort sig skyldigt till en överträdelse (se artikel 65.2 i kapitaltäckningsdirektivet och artikel 70.2 i MiFID II). Inte heller finns det någon bestämmelse i PEPP-förordningen om att vissa bestämmelser även gäller de fysiska personer som deltar i ett beslut om att genomföra en viss åtgärd för en juridisk persons räkning (jfr artiklarna 8.5 och 12.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, se även prop. 2016/17:22 s. 98).
Av PEPP-förordningen framgår dock att de behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att besluta om ett tillfälligt förbud för varje medlem i det finansiella företagets lednings-, tillsyns- eller förvaltningsorgan eller varje annan fysisk person som hålls ansvarig, att utöva ledningsfunktioner i dessa företag (artikel 67.3 c). Andra EU-rättsakter som innehåller möjligheten till ett sådant ingripande föreskriver även att en medlem av ledningsorganet ska kunna bli föremål för sanktionsavgift (se artikel 65.2 i kapitaltäckningsdirektivet och artikel 70.2 i MiFID II). PEPP-förordningen innehåller dock en bestämmelse om sanktionsavgift mot fysiska personer (artikel 67.3 f). I avsaknad av en möjlighet att besluta om sanktionsavgift även mot den som ingår i ledningen för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut skulle denna bestämmelse endast kunna tillämpas i fall då en försäkringsförmedlare som är en fysisk person är PEPP-distributör och åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen.
Det finns inte något hinder mot att införa ytterligare sanktioner än de som krävs enligt PEPP-förordningen (se artikel 67.3). I likhet med det som gäller enligt annan lagstiftning som genomför och kompletterar EU-rättsakter bör det införas en möjlighet att ingripa mot en medlem av ledningsorganet för den juridiska person som hålls ansvarig för en överträdelse av PEPP-förordningen genom såväl sanktionsavgift som förbud att utöva ledningsuppdrag. Detta även om förordningen inte innehåller någon generell regel om att de behöriga myndigheterna ska kunna ingripa mot ledningspersoner. Finansinspektionen bör kunna ingripa inte bara mot ledningspersoner i ett PEPP-sparinstitut, utan även mot ledningspersoner hos en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut. Det medför att Finansinspektionen får motsvarande möjligheter att ingripa vid överträdelser av PEPP-förordningen som inspektionen har enligt annan lagstiftning på finansmarknadsområdet som kompletterar EU-förordningar (jfr 3 kap. 5 § lagen [2019:277] med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning och 3 kap. 7 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering).
Finansinspektionen bör i enlighet med det anförda ha möjlighet att ingripa mot de nyss nämnda kategorierna av ledningspersoner vid överträdelser av PEPP-förordningen eller den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
De fysiska personer som ska kunna bli föremål för förbud mot att inneha ledningsfunktioner anges i PEPP-förordningen på i allt väsentligt samma sätt som i motsvarande regler i andra EU-rättsakter på finansmarknadsområdet, t.ex. kapitaltäckningsdirektivet. Reglerna i det direktivet har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse (15 kap. 1 a §) och lagen om värdepappersmarknaden (25 kap. 1 a § första stycket). När kapitaltäckningsdirektivet genomfördes ansågs att den personkrets som kan träffas av administrativa sanktioner och åtgärder bör utgöras av styrelsen, den verkställande direktören och ersättare för dessa (se prop. 2014/15:57 s. 39 f.). Samma ståndpunkt intogs vid genomförandet av MiFID II i fråga om ingripanden mot personer i ledningsorgan för värdepappersinstitut och börser (se prop. 2016/17:162 s. 537). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning när det gäller kretsen av de fysiska personer som bör omfattas av bestämmelserna om ingripande vid en juridisk persons överträdelse av PEPP-förordningen eller den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Förutsättningarna för ingripande mot medlemmar av den juridiska personens styrelse, dess verkställande direktör eller ersättare för dessa genom förbud att utöva ledningsuppdrag eller genom sanktionsavgift bör vara desamma som i annan lagstiftning på finansmarknadsområdet (se 15 kap. 1 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 1 c § lagen om värdepappersmarknaden). Det bör därför krävas att överträdelsen är allvarlig och att personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen för att ett ingripande ska komma i fråga. Dessa förutsättningar har motiverats bl.a. av att sanktionerna endast bör bli aktuella i särskilt allvarliga fall och att de har straffrättslig karaktär (se samma prop. s. 539-542). Samma hänsyn gör sig gällande vid utformningen av de bestämmelser som föreslås i den nya kompletteringslagen.
I annan lagstiftning på finansmarknadsområdet gäller i allmänhet att ett förbud mot att utöva ledningsfunktioner ska gälla för viss tid, lägst tre och högst tio år (se 15 kap. 1 a § tredje stycket 1 lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 1 c § andra stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden). Detsamma bör gälla även för den möjlighet att besluta om förbud att utöva ledningsfunktioner som nu föreslås. Ett sådant förbud bör få förenas med vite.
Ingripande bör ske genom sanktionsföreläggande
Ingripande mot fysiska personer som ingår i ledningsorganet för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut bör, i likhet med det som gäller enligt andra lagar på finansmarknadsområdet (se 25 kap. 10 a § lagen om värdepappersmarknaden), ske genom sanktionsföreläggande (se även prop. 2016/17:162 s. 536 och de hänvisningar som görs där). Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande som är bestämt till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts gäller det som ett domstolsavgörande som har fått laga kraft. Det innebär bl.a. att föreläggandet då kan verkställas enligt utsökningsbalken om avgiften inte betalas (jfr prop. 2014/15:57 s. 61). Ett godkännande som görs efter den tid som anges i föreläggandet är utan verkan.
Ett sanktionsföreläggande bör, i likhet med det som gäller enligt andra lagar på finansmarknadsområdet (se 25 kap. 10 b § lagen om värdepappersmarknaden), innehålla vissa uppgifter. I den nya kompletteringslagen bör det därför anges att ett sanktionsföreläggande ska innehålla en uppgift om den fysiska person som föreläggandet avser, en uppgift om överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den, uppgift de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och om den sanktion som föreläggs personen. Föreläggandet bör också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som Finansinspektionen anger.
Beträffande processen för ingripande om ett sanktionsföreläggande inte godkänns, görs samma bedömning som i tidigare lagstiftningsärenden om sanktioner mot fysiska personer som ingår i en juridisk persons ledningsorgan (se prop. 2014/15:57 s. 61 f.). Bestämmelserna i den nya kompletteringslagen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i andra lagar på finansmarknadsområdet (se 25 kap. 10 c och 10 d §§ lagen om värdepappersmarknaden). Finansinspektionen bör alltså ha möjlighet ansöka hos domstol om att en sanktion ska beslutas enligt kompletteringslagen. En sådan ansökan bör göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot den juridiska personen för samma överträdelse. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten. Vidare ska en sanktion mot en fysisk person bara få beslutas om sanktionsföreläggandet har delgetts personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.
17.5 Beräkning av sanktionsavgift
Regeringens förslag: Sanktionsavgiften för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör som är en juridisk person och ett förvaringsinstitut vid överträdelser av PEPP-förordningen eller den nya kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen ska som högst kunna fastställas till det högsta av
1. ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro,
2. tio procent av PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör som är en juridisk person och ett förvaringsinstitut ska inte få bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Avgiften ska inte få bestämmas till ett belopp som är så stort att PEPP-sparinstitutet därefter inte kan fullgöra sina åtaganden mot PEPP-spararna. Om överträdelsen har skett under PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, ska omsättningen få uppskattas.
Sanktionsavgiften för en fysisk person vid överträdelser av PEPP-förordningen, kompletteringslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen ska som högst kunna fastställas till det högsta av
1. ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro, eller
2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgifterna ska tillfalla staten.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Beräkningsgrunderna för avgifterna
PEPP-förordningen innehåller alternativa beräkningsgrunder för sanktionsavgifter (artikel 67.3 d-g). Avgifterna som anges i förordningen är minsta maximibelopp. Medlemsstaterna får därmed fastställa högre nivåer än det som anges i förordningen.
De sanktionsavgifter som ska kunna tas ut vid överträdelser av PEPP-förordningen ska kunna tillämpas på ett antal olika överträdelser, på fysiska personer och företag av olika storlek och med olika ekonomiska resurser och i samtliga medlemsstater. Maximibeloppen är således dimensionerade för att vara tillräckligt effektiva, proportionerliga och avskräckande och för att kunna uppväga eventuella vinster som en person har gjort genom att överträda förordningen.
För PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer som är juridiska personer och förvaringsinstitut finns tre alternativa beräkningsmetoder för avgifterna. Sanktionsavgiften ska kunna uppgå till det som är högst av
- 5 000 000 euro eller, i medlemsstater vars valuta inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den 14 augusti 2019 (artikel 67.3 d),
- 10 procent av den juridiska personens totala årsomsättning enligt den senaste tillgängliga redovisning som har godkänts av ledningsorganet (artikel 67.3 e), eller
- två gånger beloppet för den vinst som erhållits genom överträdelsen, om den kan fastställas (artikel 67.3 g).
Om den juridiska personen är ett moderföretag eller ett dotterföretag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst i enlighet med relevant unionsrätt på redovisningsområdet i den senast tillgängliga redovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderbolaget (artikel 67.3 e i PEPP-förordningen).
PEPP-förordningen innehåller inte några bestämmelser om den lägsta sanktionsavgift som ska få tas ut vid en överträdelse. Den sanktionsavgift som Finansinspektionen får ta ut av ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut enligt den nya kompletteringslagen bör dock i linje med det som gäller enligt andra lagar på finansmarknadsområdet inte få bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor (se 15 kap. 8 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden).
För fysiska personer ska sanktionsavgifterna enligt PEPP-förordningen kunna uppgå till det högsta av
- 700 000 euro eller, i medlemsstater vars valuta inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den 14 augusti 2019 (artikel 67.3 f), eller
- minst två gånger de vinster som erhållits genom överträdelsen, om dessa vinster kan fastställas (artikel 67.3 g).
PEPP-förordningen innehåller inga bestämmelser om försiktighetskrav, dvs. kapitalkrav, som ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut måste uppfylla (jfr artikel 11 i EU:s förordning om gräsrotsfinansiering). De som får bedriva en verksamhet som avser PEPP-produkter får dock även bedriva annan verksamhet än den som omfattas av PEPP-förordningen. Sådan verksamhet kan omfattas av krav på tillstånd och innehålla särskilda bestämmelser om skyldighet att inte äventyra soliditet och likviditet (se 6 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 8 kap. 3 § lagen om värdepappersmarknaden och 4 kap. 1 § försäkringsrörelselagen).
I andra lagar på finansmarknadsområdet finns det bestämmelser som förhindrar att en sanktionsavgift bestäms till ett så stort belopp att företaget därefter inte uppfyller de krav på soliditet och likviditet som gäller enligt rörelseregleringen (jfr 15 kap. 8 § tredje stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse, 25 kap. 9 § tredje stycket lagen om värdepappersmarknaden, 18 kap. 17 § tredje stycket försäkringsrörelselagen och prop. 2013/14:228 s. 236). Avsikten med detta är att förhindra att uttaget av avgiften medför att auktorisationen måste återkallas (jfr prop. 2006/07:115 s. 640 f.). Som anges ovan finns det inte något särskilt krav på finansiell ställning för de företag som får uppträda som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvarinstitut. Sådana bestämmelser finns i stället i respektive rörelsereglering. För verksamhet som avser PEPP-produkter bör i stället PEPP-spararnas intressen beaktas när sanktionsavgiften ska bestämmas. Detta gäller särskilt ett PEPP-sparinstituts förmåga att fullgöra sina åtaganden. En sanktionsavgift bör därmed inte få bestämmas till ett så högt belopp att PEPP-sparinstitutet därefter inte kan fullgöra sina åtaganden mot PEPP-spararna, vilket bör anges i den nya kompletteringslagen.
Omräkning från euro till svenska kronor
De belopp som en sanktionsavgift ska kunna uppgå till enligt PEPP-förordningen bör anges på motsvarande sätt i den nya kompletteringslagen som i andra lagar på finansmarknadsområdet (se 25 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden). Avgiften ska därmed anges i euro. Den högsta sanktionsavgiften ska enligt förordningen kunna uppgå till minst ett belopp i nationell valuta som per den 14 augusti 2019 motsvarade 5 000 000 euro (artikel 67.3 d).
Vid genomförandet av andra EU-rättsakter har det i ett flertal fall hänvisats till den valutakurs som motsvarar den s.k. fixingkurs, i äldre lagstiftningsärenden benämnd mittkurs, som dagligen fastställs av Nasdaq Stockholm AB (se prop. 2016/17:162 s. 564 och hänvisningarna där) och publiceras på Riksbankens webbplats. Det är lämpligt att tillämpa denna fixingkurs för omräkning av sanktionsavgiften även enligt PEPP-förordningen. Enligt fixingkursen den 14 augusti 2019 motsvarade 1 euro 10,6708 svenska kronor. Eftersom förordningen knyter det högsta beloppet för sanktionsavgiften till eurons kurs ett visst datum kommer omräkningen mellan euro och svenska kronor inte att förändras.
Omsättning när ett företag ingår i en koncern
Som framgår ovan ska omsättningen när ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut ingår i en koncern, beräknas utifrån koncernredovisningen.
I motsvarande bestämmelser i andra lagar på finansmarknadsområdet preciseras EU-rättsakternas regler om sanktionsavgifter när en juridisk person ingår i en koncern på så sätt att det anges att omsättningen i förekommande fall ska bestämmas utifrån "motsvarande omsättning på koncernnivå" (se 25 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden). Avsikten är att omsättning från verksamhet i koncernen som redovisas utifrån samma redovisningsregler ska ligga till grund för beräkningen av den högsta sanktionsavgiften (se prop. 2016/17:162 s. 600-602). Detta bör även gälla enligt den nya kompletteringslagen.
När uppgifter om omsättningen saknas eller är bristfälliga
I flera lagar på finansmarknadsområdet finns det bestämmelser som tar sikte på en situation där en överträdelse av en juridisk person har ägt rum under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga (se 5 kap. 9 § lagen [2016:1306] med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och 25 kap. 9 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden). I sådana fall får en uppskattning av omsättningen göras. Det är endast i de fall det, av de skäl som anges i bestämmelserna, inte går att beräkna avgiftens storlek som en uppskattad omsättning får läggas till grund för sanktionsavgiftens storlek. En motsvarande bestämmelse bör införas i den nya kompletteringslagen.
17.6 Omständigheter som ska vara styrande vid ett beslut om ingripande och vid utövandet av tillsynsbefogenheter
Regeringens förslag: Vid valet av ingripande och vid utövande av tillsynsbefogenheter enligt den nya kompletteringslagen ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens inverkan på PEPP-spararnas intressen, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar för den som har begått överträdelsen.
Finansinspektionen ska i försvårande riktning beakta om PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören, förvaringsinstitutet eller den fysiska personen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdelsen
1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
2. snabbt upphört med överträdelsen eller snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.
De omständigheter som ska vara styrande vid valet av ingripande ska beaktas även vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek. Utöver detta ska särskild hänsyn också tas till PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens, förvaringsinstitutets eller den fysiska personens finansiella ställning och den vinst som gjorts till följd av överträdelsen, om den går att bestämma.
Finansinspektionen ska få avstå från ingripande om
1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig,
2. den juridiska eller fysiska personen i fråga gör rättelse,
3. den fysiska personen verkat för att den juridiska personen gör rättelse, eller
4. någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot den juridiska eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att Finansinspektionen enligt promemorians förslag också ska få avstå från ett ingripande om det finns andra särskilda skäl.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen efterfrågar exempel på vad som kan utgöra särskilda skäl för att avstå från ett ingripande.
Skälen för regeringens förslag
Alla relevanta omständigheter ska beaktas
Enligt PEPP-förordningen ska de behöriga myndigheterna beakta alla relevanta omständigheter när de fastställer typ och nivå på administrativa sanktioner (artikel 68.2). I förordningen finns även en uppräkning av omständigheter som ska beaktas (artikel 68.2 a-g). Dessa omständigheter, som inte är en uttömmande uppräkning av det som får beaktas, är följande:
a) Överträdelsens väsentlighet, allvarlighetsgrad och varaktighet.
b) Graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som gjort sig skyldig till överträdelsen.
c) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens finansiella styrka, såsom den framgår av den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst.
d) Storleken på den vinst som den ansvariga fysiska eller juridiska personen gjort eller den förlust som undvikits, i den mån dessa kan fastställas.
e) De förluster för tredje parter som har orsakats av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas.
f) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med de behöriga myndigheterna, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återbetalning av de vinster som personen erhållit eller förluster som denne undvikit.
g) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens tidigare överträdelser.
Liknande regler finns bl.a. i MiFID II (artikel 72.2), i EU:s prospektförordning (artikel 39.1) och i EU:s förordning om värdepapperisering (artikel 33.2). De bestämmelserna har i svensk rätt införts i lagen om värdepappersmarknaden (25 kap. 2 § första stycket och 2 a §), lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (5 kap. 8-11 §§) och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (3 kap. 14-17 §§). I dessa lagar anges således vilka omständigheter som ska beaktas vid valet mellan olika sanktioner.
I PEPP-förordningen är regeln, i likhet med i EU:s prospektförordning (artikel 39), utformad så att den är riktad till den behöriga myndigheten. Det skulle därför kunna förstås som att den är direkt tillämplig. Vid införandet av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning gjordes dock bedömningen att det, för att främja förutsägbarheten och enhetligheten i tillämpningen av bestämmelserna, är en rimlig utgångspunkt att de omständigheter som anges i den förordningen om val av sanktioner anges även i lag (se prop. 2018/19:83 s. 102-104). Samma bedömning gjordes vid införandet av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (se prop. 2019/20:37 s. 63).
Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning än den som gjordes i de tidigare lagstiftningsärendena. De omständigheter som anges i PEPP-förordningen bör därför anges även i den nya kompletteringslagen. För att inte begränsa utrymmet för egna bedömningar och möjligheter att ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet bör dock lagtexten utgöra en exemplifierande, inte en uttömmande, uppräkning av vilka omständigheter som ska beaktas vid val av sanktion. Det går inte att reglera vilken relativ vikt som ska tillmätas olika omständigheter eller hur de ska vägas i det enskilda fallet. Detta är i stället något som ankommer på tillämpande myndighet eller domstol (se prop. 2013/14:228
s. 237-239).
Den systematik som har valts i tidigare lagstiftningsärenden utgår från att det bör stå klart vad som ska vara utgångspunkten vid val av ingripande. Därutöver bör det anges vilka omständigheter som i vart fall bör tillåtas att inverka på beslutet om vilken form av ingripande som slutligen ska väljas. Med den utgångspunkten kan de omständigheter som räknas upp i PEPP-förordningen delas in i sådana som är hänförliga till själva överträdelsen, och sådana som är att hänföra till den finansiella situationen hos den som begått den aktuella överträdelsen respektive sådana omständigheter som inträffat före eller efter överträdelsen och som är relevanta att beakta.
Med faktorer som är hänförliga till själva överträdelsen bör avses objektiva faktorer som överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, överträdelsens inverkan på PEPP-sparares intressen, överträdelsens allvar och varaktighet och om det finns tredje parter som har orsakats förlust av överträdelsen. Det senare bör, liksom vid tidigare genomföranden av liknande regler i EU-rättsakter på finansmarknadsområdet, motsvaras av uttrycket "skador som uppstått" (se prop. 2015/16:26 s. 104-106). Vid bedömningen av själva överträdelsen bör hänsyn även tas till sådant som i PEPP-förordningen uttrycks som "graden av ansvar" (artikel 68.2 b). Med det senare uttrycket avses i huvudsak att någon kan vara mer eller mindre ansvarig för en överträdelse och ha en omfattande eller mer begränsad kännedom om de omständigheter som utgör överträdelsen. Detta innefattar även om överträdelsen är uppsåtlig eller om den har begåtts av oaktsamhet. Om nämnda faktorer bildar utgångspunkt för valet av ingripande kan därefter det slutliga utfallet påverkas av faktorer som inte är att hänföra till själva överträdelsen. Till sådana omständigheter bör hänföras omfattningen av erhållna fördelar till följd av överträdelsen, tidigare överträdelser och agerandet hos den som begått överträdelsen efter det att överträdelsen har avslöjats.
Omständigheter som bör beaktas särskilt vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek
När Finansinspektionen ingriper genom beslut om sanktionsavgift enligt den nya kompletteringslagen bör inspektionen, vid fastställande av storleken på sanktionsavgiften, ta hänsyn till samtliga relevanta omständigheter, inbegripet sådana omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande. I fråga om sanktionsavgiftens storlek är det därutöver särskilt relevant att beakta den aktuella personens finansiella ställning och storleken på den vinst som personen gjort till följd av överträdelsen. Ovan föreslås att de omständigheter som enligt PEPP-förordningen särskilt ska beaktas vid fastställande av val av ingripande ska anges i kompletteringslagen. För att främja förutsägbarheten och enhetligheten bör även de omständigheter som ska beaktas särskilt vid fastställandet av sanktionsavgiftens storlek anges i lagen.
Den ansvariga personens finansiella ställning bör enligt PEPP-förordningen indikeras genom den juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst (artikel 68.2 c). Som anges i förarbetena till motsvarande bestämmelser i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning bör andra ekonomiska förhållanden, såsom underhållsskyldighet i fråga om fysisk person och förmögenhetsförhållanden, kunna beaktas (se prop. 2016/17:22 s. 224).
I PEPP-förordningen anges att de vinster som gjorts eller de förluster som undvikits av den fysiska eller juridiska person som är ansvarig för överträdelsen ska beaktas (artikel 68.2 d). I likhet med den bedömning som gjorts i tidigare lagstiftningsärenden av motsvarande bestämmelser i andra EU-rättsakter bör i bestämmelsen i den nya kompletteringslagen enbart vinst anges (se prop. 2016/17:162 s. 602 f.). Den vinst som gjorts avser ett nettobelopp och omfattar de intäkter som erhållits och de förluster som undvikits, dvs. den fördel som erhållits (jfr samma prop. s. 603).
Finansinspektionen ska kunna avstå från ingripande
För att de administrativa sanktionerna ska vara proportionerliga bör Finansinspektionen, liksom enligt annan lagstiftning på finansmarknadsområdet, kunna avstå från ett ingripande i vissa situationer (se 25 kap. 2 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden och 18 kap. 3 § andra stycket försäkringsrörelselagen).
I huvudsak bör Finansinspektionen kunna avstå från ett ingripande i samma situationer som enligt andra lagar på finansmarknadsområdet (jfr 25 kap. 2 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden). Finansinspektionen bör således kunna avstå från ett ingripande om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, den juridiska eller fysiska personen i fråga gör rättelse eller den fysiska personen har verkat för att den juridiska personen gör rättelse. Inspektionen bör också kunna avstå från ett ingripande om någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot den juridiska eller fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga. Detta täcker ett stort antal situationer, t.ex. en risk för dubbelprövning (jfr 5 kap. 17 § 3 lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och prop. 2016/17:22 s. 392). Till skillnad mot t.ex. lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning bör det inte bli aktuell med ingripanden mot mycket unga och omyndiga personer (se samma prop. s. 227 och 392). Det är därmed svårt att se några ytterligare fall då inspektionen bör kunna avstå från ett ingripande som Finansinspektionen önskar få exempel på. I den nya kompletteringslagen bör det därför inte införas någon sådan möjlighet för Finansinspektionen att avstå från ingripande om det finns andra särskilda skäl som föreslås i promemorian.
17.7 Ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få förelägga ett utländskt PEPP-sparinstitut, en utländsk PEPP-distributör eller ett utländskt förvaringsinstitut som har åsidosatt sina skyldigheter enligt PEPP-förordningen eller den nya kompletteringslagen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande. Ett föreläggande ska få förenas med vite.
Finansinspektionen ska under de förutsättningar som anges i PEPP-förordningen få förbjuda ett utländskt PEPP-sparinstitut eller en utländsk PEPP-distributör att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Föreläggande att vidta viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande
Som redogörs för i avsnitt 17.3.1 föreslås att Finansinspektionen ska kunna ingripa mot svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut genom föreläggande att vidta rättelse vid överträdelser av PEPP-förordningen eller den nya kompletteringslagen. Som anges i avsnitt 16.1 ska Finansinspektionen utöva tillsyn över både svenska och utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut. Finansinspektionen bör därför även ha möjlighet att förelägga utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut att vidta rättelse.
På motsvarande sätt som föreslås gälla för förelägganden mot svenska aktörer, bör ett sådant föreläggande kunna riktas både mot juridiska och fysiska personer. Finansinspektionen bör även kunna förelägga den ansvariga utländska aktören att vidta en positiv åtgärd för att uppfylla aktuella krav. Även när det gäller utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut bör ett föreläggande få förenas med vite.
Förbud mot att bedriva verksamhet i Sverige
I PEPP-förordningen finns det bestämmelser om befogenhet för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter (artikel 16). Vid ett PEPP-sparinstituts eller en PEPP-distributörs överträdelser i en värdlandsmedlemsstat gäller följande. Om behörig myndighet i värdmedlemsstaten har anledning att anse att en PEPP-produkt distribueras inom dess territorium eller att ett underkonto för den medlemsstaten har öppnats med överträdelse av de skyldigheter som följer av de tillämpliga regler som avses i artikel 3, ska den myndigheten vidarebefordra sina iakttagelser till behörig myndighet i PEPP-sparinstitutets eller PEPP-distributörens hemmedlemsstat (artikel 16.1). Efter att ha bedömt den information som mottagits från behörig myndighet i värdmedlemsstaten ska behörig myndighet i hemmedlemsstaten i tillämpliga fall och utan dröjsmål vidta lämpliga åtgärder för att åtgärda situationen och även underrätta behörig myndighet värdmedlemsstatens om alla sådana åtgärder (artikel 16.2). Om de åtgärder som vidtagits av behörig myndighet i hemmedlemsstaten visar sig vara otillräckliga eller saknas, och PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören ändå fortsätter att distribuera PEPP-produkten på ett sätt som står i klart motsatsförhållande till värdmedlemsstatens PEPP-sparares intressen eller till den korrekta funktionen för marknaden för privata pensionsprodukter i den medlemsstaten, får behörig myndighet i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat behörig myndighet i hemmedlemsstaten, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare oegentligheter, inbegripet, i den mån det är strikt nödvändigt, hindra PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören från att fortsätta distributionen av PEPP-produkterna inom deras territorium (artikel 16.3 första stycket).
Bestämmelserna i förordningen (artikel 16.1-16.3) ska inte påverka värdmedlemsstatens befogenhet att vidta lämpliga och icke-diskriminerande åtgärder för att förhindra eller bestraffa oegentligheter som begåtts inom dess territorium, i situationer där omedelbara åtgärder är strikt nödvändiga för att skydda konsumenternas rättigheter i värdmedlemsstaten, och om likvärdiga åtgärder i hemmedlemsstaten är otillräckliga eller saknas, eller i fall där oegentligheter strider mot nationella rättsliga bestämmelser till skydd för det allmännas bästa, i den mån det är strikt nödvändigt. I sådana situationer ska värdmedlemsstaten ha möjlighet att hindra PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören från att bedriva ny affärsverksamhet inom deras territorium (artikel 16.4).
Bestämmelserna i artikel 16 PEPP-förordningen riktar sig till den behöriga myndigheten och som anges i avsnitt 6.2 är förordningen direkt tillämplig. Finansinspektionen har i och med det en möjlighet att ingripa mot ett utländskt PEPP-sparinstitut eller en utländsk PEPP-distributör som begår en överträdelse i Sverige. I förordningen anges dock inte hur en behörig myndighet ska få ingripa. Bestämmelser om det bör tas in i den nya kompletteringslagen. Finansinspektionen bör därför i de fall som anges i artikel 16.3 och 16.4 i förordningen få ingripa genom att förbjuda ett utländskt PEPP-sparinstitut eller en utländsk PEPP-distributör att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige.
17.8 Finansinspektionens skyldighet att offentliggöra beslut och lämna uppgifter till Eiopa
Regeringens bedömning: Kravet i PEPP-förordningen att den behöriga myndigheten ska offentliggöra beslut om administrativa sanktioner och åtgärder kräver inte någon lagstiftningsåtgärd. Detsamma gäller skyldigheten för den behöriga myndigheten att årligen förse Eiopa med uppgifter om antalet påförda administrativa sanktioner och vidtagna åtgärder.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning
Offentliggörande av beslut
I PEPP-förordningen ställs det krav på att den behöriga myndigheten ska offentliggöra beslut om att påföra en administrativ sanktion eller annan administrativ åtgärd med anledning av överträdelser av förordningen. Besluten ska offentliggöras av den behöriga myndigheten på myndighetens webbplats omedelbart efter att den person som är föremål för beslutet har underrättats om beslutet (artikel 69.1). Offentliggörandet ska omfatta information om överträdelsens typ och art och om vilka personer som är ansvariga och vilka administrativa sanktioner eller andra åtgärder som påförts (artikel 69.2). Den behöriga myndigheten ska även offentliggöra information om att ett beslut har överklagats och all senare information om resultatet av ett sådant överklagande. Även eventuella beslut om ogiltigförklarande av ett tidigare beslut om påförande av en sanktion eller vidtagande av en åtgärd ska offentliggöras (artikel 69.4).
Det som anges om offentliggörande av beslut i PEPP-förordningen bedöms vara direkt tillämpligt eftersom det är formulerat som en skyldighet för de behöriga myndigheterna och inte för medlemsstaterna. Det är därför inte nödvändigt att vidta några lagstiftningsåtgärder för att det som anges i förordningen ska gälla.
En fråga som uppkommer är emellertid om ett sådant offentliggörande som beskrivs i förordningen är tillåtet enligt bestämmelserna om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Beträffande Finansinspektionens verksamhet med tillståndsgivning och tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet gäller sekretess för uppgifter om affärs- och driftförhållanden hos den som inspektionens verksamhet avser och för uppgifter om ekonomiska eller personliga förhållanden för någon som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med denne (30 kap. 4 § första stycket 1 och 2 OSL). PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut omfattas av den bestämmelsen (se avsnitt 19.2).
Sekretessen enligt 30 kap. 4 § OSL gäller således för de beslut som Finansinspektionen enligt förordningen ska offentliggöra (artikel 69). Det innebär att sekretess gäller för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, dvs. PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs. Presumtionen är därmed att Finansinspektionen får offentliggöra uppgifter om åtgärder eller sanktioner, men att sekretess råder om det kan antas att den berörde lider skada om uppgiften röjs. PEPP-förordningen förutsätter offentliggörande av beslut om att påföra en administrativ sanktion eller annan administrativ åtgärd men tillåter att besluten offentliggörs anonymiserat, bl.a. om ett offentliggörande skulle utgöra en oproportionerlig åtgärd eller om ett offentliggörande skulle anses äventyra finansmarknadernas stabilitet eller en pågående utredning (artikel 69.3 b). Det finns också en möjlighet att i vissa fall inte alls offentliggöra beslutet (artikel 69.3 c) eller att senarelägga offentliggörandet (artikel 69.3 a och b). Mot denna bakgrund finns det skäl att dra slutsatsen att den sekretess som föreskrivs i offentlighets- och sekretesslagen inte utgör hinder för att offentliggöra besluten på det sätt som krävs enligt PEPP-förordningen. Samma bedömning har gjorts i tidigare lagstiftningsärenden när det gäller motsvarande regler om offentliggörande av beslut i bl.a. kapitaltäckningsdirektivet och EU:s förordning om värdepapperscentraler (se prop. 2013/14:228 s. 233 f. och prop. 2015/16:10 s. 244 f.).
Eftersom kravet på offentliggörande av beslut också gäller sådana beslut som rör fysiska personer, uppkommer även frågan om gällande regelverk angående hantering av personuppgifter hindrar att kraven i PEPP-förordningen uppfylls. I PEPP-förordningen anges att vid varje behandling av personuppgifter som görs inom ramen för dess tillämpningsområde ska behöriga myndigheter utföra sina uppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (artikel 71 första stycket i PEPP-förordningen). Även den ovan nämnda möjligheten som finns enligt PEPP-förordningen att offentliggöra beslut i anonymiserad form innebär ett skydd för personuppgifter. Detta innebär sammantaget att gällande regelverk angående hantering av personuppgifter inte innebär något hinder för kraven på offentliggörande av beslut (jfr prop. 2020/21:206 s. 92).
Uppgifter till Eiopa
I PEPP-förordningen anges att behöriga myndigheter ska informera Eiopa om alla administrativa sanktioner och andra åtgärder som påförts men inte offentliggjorts i enlighet med artikel 69.3 c, inbegripet alla överklaganden av dessa och resultatet av överklagandena (artikel 70.1). Det ställs också krav på att den behöriga myndigheten årligen ska förse Eiopa med uppgifter i aggregerad form om alla beslut om administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder (artikel 70.2).
Reglerna i förordningen om att den behöriga myndigheten ska informera Eiopa om administrativa sanktioner och åtgärder bedöms vara direkt tillämpliga eftersom bestämmelsen i fråga är formulerad som en skyldighet för de behöriga myndigheterna och inte för medlemsstaterna. Det är därför inte nödvändigt att vidta några lagstiftningsåtgärder för att det som anges i förordningen ska gälla.
De uppgifter som Finansinspektionen ska lämna till Eiopa kan i vissa fall omfattas av sekretess hos inspektionen. Finansinspektionen bör, liksom för det vanliga löpande informationsutbytet (se avsnitt 18), med stöd av 8 kap. 3 § OSL ha goda möjligheter att lämna de aktuella uppgifterna till Eiopa. Det innebär att en uppgift som är sekretessbelagd enligt offentlighets- och sekretesslagen, t.ex. enligt 30 kap. 4 §, bara får lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om utlämnandet sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen. En föreskrift i en EU-förordning är att jämställa med en föreskrift i lag eller förordning (jfr prop. 1998/99:18 s. 41, prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283 samt prop. 2012/13:72 s. 34). Som konstaterats i flera tidigare lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet ger bestämmelsen Finansinspektionen goda möjligheter att i sitt arbete lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska myndigheter (se prop. 2006/07:5 s. 350, prop. 2009/10:217 s. 27 f., prop. 2011/12:40 s. 20 samt prop. 2012/13:72 s. 34).
17.9 Betalning, preskription och verkställighet
Regeringens förslag: En sanktionsavgift som tas ut med stöd av den nya kompletteringslagen ska betalas inom 30 dagar efter det att ett beslut om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts eller den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet. Om sanktionsavgiften inte betalas inom denna tid, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Sanktionsavgift som beslutats ska falla bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. I promemorian föreslås en lagbestämmelse om att ett beslut om sanktionsavgift får verkställas enligt utsökningsbalken.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I PEPP-förordningen finns det inte några regler om betalning av sanktionsavgifter, preskription och verkställighet. Medlemsstaterna har således frihet att själva avgöra vad som ska gälla i sådana frågor. Bestämmelserna om betalning, preskription och verkställighet bör i den nya kompletteringslagen utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i andra lagar på finansmarknadsområdet (se 25 kap. 25-28 §§ lagen om värdepappersmarknaden och 9 kap.
22-25 §§ lagen om försäkringsdistribution). Enligt dessa bestämmelser ska en avgift betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att ett beslut om avgiften har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Samma ordning bör gälla för beslut om sanktionsavgifter enligt PEPP-förordningen.
Enligt de nyss redovisade regelverken gäller vidare att ett beslut av Finansinspektionen om en sanktionsavgift får verkställas enligt utsökningsbalken. Om avgiften inte betalas i rätt tid, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Samma ordning bör gälla för beslut om sanktionsavgifter enligt PEPP-förordningen. Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift föreslås kunna överklagas (se avsnitt 21). Beslutet är därmed ett sådant beslut som enligt de nya lydelserna av 3 kap. 1 § första stycket 6 a och 20 § första stycket utsökningsbalken som trädde i kraft den 1 september 2022 får verkställas som en exekutionstitel när beslutet har fått laga kraft (se prop. 2021/22:206). Det behövs därför ingen särskild föreskrift om att beslutet får verkställas enligt utsökningsbalken. Även ett godkänt sanktionsföreläggande kan verkställas (se avsnitt 17.4).
När det gäller frågan om preskription anges i flera lagar på finansmarknadsområdet att en sanktionsavgift som beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år (se 5 kap. 25 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning). Samma preskriptionstid bör gälla för de nu aktuella sanktionsavgifterna. Med verkställighet avses faktiska verkställighetsåtgärder. Preskriptionen är absolut. Det betyder att fullgörande inte kan krävas efter det att fem år har gått sedan beslutet fått laga kraft, även om verkställighet har skett under femårsperioden avseende en del av sanktionsavgiften. Det som preskriberas är den del av avgiften som ännu inte har drivits in (se prop. 2016/17:22 s. 255-257).
18 Finansinspektionens samarbete med andra tillsynsmyndigheter och Eiopa
Regeringens bedömning: Det informationsutbyte som enligt PEPP-förordningen ska ske mellan olika tillsynsmyndigheter och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: I PEPP-förordningen betonas PEPP-produktens paneuropeiska dimension. Denna kan utnyttjas av PEPP-sparinstitut genom möjligheterna till gränsöverskridande verksamhet. Även PEPP-sparare kan utnyttja detta genom att behålla sitt PEPP-sparinstitut vid byte av bosättningsort, från en medlemsstat till en annan (se skäl 33). Denna paneuropeiska dimension ställer särskilda krav på samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och i förordningen finns bestämmelser om samarbete, dels mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater, dels mellan behöriga myndigheter och Eiopa. Enligt förordningen (artikel 66.2) ska de behöriga myndigheterna samarbeta med varandra i enlighet med
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
- UCITS-direktivet,
- Solvens II-direktivet,
- AIFM-direktivet,
- MiFID II,
- försäkringsdistributionsdirektivet, och
- andra tjänstepensionsdirektivet.
Vidare anges att de behöriga myndigheterna och Eiopa ska samarbeta med varandra för att fullgöra sina respektive uppdrag enligt denna förordning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (artikel 66.3 i PEPP-förordningen). Därutöver ska de behöriga myndigheterna och Eiopa ska utbyta all information och dokumentation som krävs för att de ska kunna fullgöra de respektive uppgifter som de tilldelas i PEPP-förordningen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010, särskilt för att konstatera och avhjälpa överträdelser av PEPP-förordningen (artikel 66.4). I PEPP-förordningen anges också att Eiopa, för att fullgöra sina uppgifter enligt förordningen, ska ha tillgång till information som PEPP-sparinstitut lämnat till behöriga myndigheter (artikel 40.7).
I propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter (prop. 2016/17:78) anfördes följande. Beträffande Finansinspektionens möjlighet att lämna ut uppgifter till utländska myndigheter kan det inledningsvis konstateras att det kan komma att handla om uppgifter som omfattas av sekretess enligt 30 kap. 4 eller 6 § offentlighets- och sekretesslagen. En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § samma lag. Uppgift som är sekretessbelagd enligt offentlighets- och sekretesslagen får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i andra fall än då utlämnandet sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen. En föreskrift i en EU-förordning, t.ex. PEPP-förordningen, är att jämställa med en föreskrift i svensk lag eller förordning (jfr prop. 1998/99:18 s. 41 och prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283). Bestämmelsen ger, som konstaterats i flera tidigare lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet, Finansinspektionen goda möjligheter att i sitt arbete lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska myndigheter och de europeiska tillsynsmyndigheterna, t.ex. Eiopa (se prop. 2011/12:40 s. 20, prop. 2011/12:175 s. 31 och prop. 2012/13:72 s. 34). Detta bör fortsatt gälla och därmed kan även det informationsutbyte som ska äga rum enligt PEPP-förordningen komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Det följer även direkt av förordningen att Finansinspektionen ska samarbeta med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och Eiopa.
19 Behandling och skydd av vissa uppgifter
19.1 Behandling av personuppgifter
Regeringens bedömning: EU:s dataskyddsförordning, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning utgör tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som kommer att ske med anledning av PEPP-förordningen och den nya kompletteringslagen. Någon ytterligare reglering om denna behandling behöver således inte införas.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens bedömning: I PEPP förordningen (artikel 71 första meningen) anges att när det gäller behandling av personuppgifter inom ramen för förordningen ska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och behöriga myndigheter utföra sina uppgifter inom ramen för denna förordning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i det följande benämnd EU:s dataskyddsförordning, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation).
EU:s dataskyddsförordning utgör den generella regleringen för personuppgiftsbehandling inom EU. Förordningen kompletteras i Sverige av bl.a. lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds-förordning och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
Personuppgifter kommer att behandlas till följd av PEPP-förordningen. Detta gäller såväl hos PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer som hos Finansinspektionen.
För PEPP-sparinstitut gäller detta bl.a. vid rådgivning innan ett PEPP-avtal ingås (artikel 34 i PEPP-förordningen) och arbetet med PEPP-pensionsbeskedet (artikel 36 i samma förordning). När det gäller den behandling av personuppgifter som kommer att ske hos PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer kommer behandlingen antingen att vara nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse enligt PEPP-förordningen eller ske för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part eller för att vidta åtgärder på begäran av den registrerade innan ett sådant avtal ingås (artikel 6.1 b och c i EU:s dataskyddsförordning).
Finansinspektionen kan bl.a. behöva behandla personuppgifter som är nödvändiga för tillsynen över att förordningen följs, t.ex. namn och kontaktuppgifter till ledningspersoner hos PEPP-sparinstituten och PEPP-distributörerna. Inspektionen kan vidare komma att behandla sådana personuppgifter inom ramen för det samarbete mellan behöriga myndigheter och Eiopa som anges i förordningen (se artikel 66 i PEPP-förordningen och avsnitt 18). Frågan om offentliggörande av personuppgifter i samband med Finansinspektionens beslut om administrativa sanktioner och åtgärder behandlas i avsnitt 17.8. När det gäller Finansinspektionens behandling av personuppgifter är den behandlingen nödvändig för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter enligt PEPP-förordningen och den nya kompletteringslag som föreslås. Den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandlingen är alltså att den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning (artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning). Den rättsliga grunden är fastställd i PEPP-förordningen och den nya kompletteringslagen (jfr artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning). Finansinspektionens ansvar för att utöva tillsyn och samarbeta med andra tillsynsmyndigheter och Eiopa kan också det ses som en rättslig förpliktelse (se artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsförordning). Det bör inte bli aktuellt för vare sig PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer eller Finansinspektionen att behandla sådana särskilda kategorier av personuppgifter som avses i EU:s dataskyddsförordning (jfr artikel 9).
Den personuppgiftsbehandling som kommer att bli följden av PEPP-förordningen och den nya kompletteringslagen bör sammantaget vara proportionell mot de mål som eftersträvas (jfr artikel 6.3 andra stycket i EU:s dataskyddsförordning).
Mot bakgrund av det anförda bör EU:s dataskyddsförordning, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning utgöra en tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som kommer att ske med anledning av kompletteringslagen och PEPP-förordningen. Någon ytterligare reglering om denna behandling behöver således inte införas.
19.2 Sekretess
Regeringens förslag: Sekretess ska gälla i en statlig myndighets verksamhet för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om denna avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för PEPP-sparinstituts, PEPP-distributörers och förvaringsinstituts verksamhet enligt PEPP-förordningen och uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men.
Sekretessen i Finansinspektionens verksamhet ska inte gälla beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden.
Sekretessen för uppgift i allmän handling ska gälla i högst femtio år.
Regeringens bedömning: Sekretess gäller för Finansinspektionens verksamhet som avser tillstånd för och tillsyn över PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut. Det finns även sekretessskydd för den som anmäler regelöverträdelser hos ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut till Finansinspektionen.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. TU - Medier i Sverige avstyrker förslaget om sekretess till skydd för den som en anmälan avser. Om det trots allt införs en sekretessbestämmelse, bör det vara en presumtion för offentlighet, dvs. ett s.k. rakt skaderekvisit. Organisationen efterfrågar även överväganden om behovet av offentlighet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Tillstånd och tillsyn
I PEPP-förordningen finns det inte några uttryckliga bestämmelser om sekretess. PEPP-sparinstituts, PEPP-distributörers och Finansinspektionens hantering av personuppgifter behandlas i avsnitt 19.1.
Vid verksamhet som avser tillstånd och tillsyn kan det förekomma känsliga uppgifter. Känsliga uppgifter kan skyddas genom bestämmelser om sekretess. Sekretess gäller för vissa uppgifter i Finansinspektionens verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet (30 kap. 4 § OSL). Det som skyddas är uppgift om affärs- eller driftförhållanden för den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs (punkt 1). Skydd finns även för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse med den som myndighetens verksamhet avser (punkt 2). Vidare finns det skydd för uppgift om transaktioner med eller innehav av finansiella instrument, om en börs, ett fondbolag, en förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) eller ett värdepappersinstitut har inhämtat uppgiften på grund av bestämmelser om anmälningsskyldighet (punkt 3).
Tillämpningsområdet har utvidgats sedan sekretessen först infördes. Detta från att endast avse tillsyn över vissa tillståndspliktiga institut till att numera avse tillsyn med avseende på värdepappersmarknaden (se 8 kap. 5 § den numera upphävda sekretesslagen [1980:100] och prop. 1991/92:113 s. 130-133). Begreppet tillsyn ska inte ges en alltför snäv tolkning (prop. 1979/80:2 Del A s. 233). Även verksamhet som syftar till att förhindra problem i bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden och försäkringsväsendet kan klassas som tillsyn (prop. 2015/16:5 s. 708).
Finansinspektionen utövar i dag tillsyn över de finansiella företag som kommer att få registrera, utveckla och distribuera PEPP-produkter, dvs. PEPP-sparinstitut (se avsnitt 6.2). Även de företag som bara kommer att få distribuera PEPP-produkter, dvs. PEPP-distributörer, står i dag under tillsyn av Finansinspektionen (se avsnitt 6.2). PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer är verksamma inom bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet. Sekretess bedöms därmed gälla redan enligt de nuvarande bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen för vissa uppgifter i Finansinspektionens verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn över PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer (30 kap. 4 §). Även förvaringsinstitut omfattas av denna bestämmelse (se definitionen av förvaringsinstitut i 1 kap. 1 § 15 lagen om värdepappersfonder och kraven för förvaringsinstitut i 9 kap. 4 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).
Skydd för visselblåsare
Inom finansmarknadsområdet finns det i flera EU-rättsakter bestämmelser om skydd för den som rapporterar om missförhållanden, s.k. visselblåsare. I Priip-förordningen anges t.ex. att de behöriga myndigheterna ska inrätta effektiva mekanismer för att möjliggöra rapportering till dem om faktiska eller potentiella överträdelser av den förordningen (artikel 28.1). De mekanismerna ska minst omfatta ett identitetsskydd för den person som rapporterar om överträdelser i alla skeden av förfarandet, såvida inte nationell rätt kräver att identiteten röjs i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden (artikel 28.2 c). Motsvarande bestämmelser finns bl.a. i försäkringsdistributionsdirektivet (artikel 35.1 och 35.2 c) och i EU:s prospektförordning (artikel 41.1 och 41.2 c).
I PEPP-förordningen finns det inte någon bestämmelse om skydd för visselblåsare. Dock anges i skälen i förordningen att, för att upptäcka potentiella överträdelser bör de behöriga myndigheterna ha nödvändiga undersökningsbefogenheter och upprätta effektiva system för att möjliggöra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser (skäl 82).
Skydd för visselblåsare har behandlats i flera lagstiftningsärenden inom finansmarknadsområdet (se prop. 2016/17:78 s. 54-58). Vid genomförandet i svensk rätt av kapitaltäckningsdirektivet infördes det en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (30 kap. 4 b §, se även prop. 2013/14:228 s. 254-259). Enligt denna gäller sekretess i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av en bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Numera gäller sekretessen också verksamhet med avseende på pensionsstiftelser (se prop. 2018/19:159 s. 79-83).
Finansinspektionen kommer att utöva tillsyn över PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer och dessa företag kommer att driva verksamhet med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet (se avsnitten 6.2, 7.1 och 7.2). Företag som får utses till förvaringsinstitut står även de under Finansinspektionens tillsyn och kommer att driva verksamhet inom bank- och kreditväsendet eller värdepappersmarknaden (se 1 kap. 1 § 15 lagen om värdepappersfonder och 9 kap. 4 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Sekretess bedöms därmed gälla enligt de nuvarande bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för PEPP-sparinstituts, PEPP-distributörers eller förvaringsinstituts verksamhet, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet (30 kap. 4 b § första stycket).
Skydd för den som en anmälan avser
I flera EU-rättsakter på finansmarknadsområdet finns det bestämmelser om skydd för den som en anmälan om en regelöverträdelse avser, dvs. den anmälde. I Priip-förordningen anges t.ex. att de behöriga myndigheterna ska inrätta effektiva mekanismer för att möjliggöra rapportering till dem om faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen (artikel 28.1). De mekanismerna ska bl.a. omfatta identitetsskydd för den fysiska person som anklagas för att vara ansvarig för en överträdelse i alla skeden av förfarandet, såvida inte nationell rätt kräver att identiteten röjs i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden (artikel 28.2 c). Motsvarande bestämmelser finns bl.a. i försäkringsdistributionsdirektivet (artikel 35.1 och 35.2 c) och i EU:s prospektförordning (artikel 41.1 och 41.2 c).
I PEPP-förordningen finns det inte någon bestämmelse om skydd för den som en anmälan avser. Liksom i fråga om skydd för visselblåsare gäller dock att de behöriga myndigheterna, för att upptäcka potentiella överträdelser, bör ha nödvändiga undersökningsbefogenheter och upprätta effektiva system för att möjliggöra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser (skäl 82).
För vissa finansiella företag finns det uttryckliga bestämmelser om skydd för den som en anmälan avser. I offentlighets- och sekretesslagen anges att sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om 1) anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller kreditinstituts verksamhet och 2) uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men (30 kap. 4 b § andra stycket 1 b och 2 OSL). Motsvarande gäller för värdepappersbolag (30 kap. 4 b § andra stycket 1 c och 2) och försäkringsdistributörer (30 kap. 4 b § andra stycket 1 e).
Kreditinstitut och värdepappersbolag får utveckla och distribuera PEPP-produkter och i och med det bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut (se avsnitt 7.1). Försäkringsdistributörer får distribuera PEPP-produkter och i och med det bedriva verksamhet som PEPP-distributörer (se avsnitt 7.2). Dessa företag omfattas i sådana fall av bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen om skydd för den som en anmälan avser (30 kap. 4 b § andra stycket). Även förvararingsinstitut omfattas vanligtvis av detta skydd (se definitionen av förvaringsinstitut i 1 kap. 1 § första stycket 15 lagen om värdepappersfonder och kraven för förvaringsinstitut i 9 kap. 4 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Fråga är om detta skydd bör gälla för samtliga PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer, t.ex. för försäkringsföretag när de bedriver verksamhet som PEPP-sparinstitut.
Ett skydd för den som en anmälan avser är i första hand motiverat av integritetsskäl. Det kan t.ex. finnas en risk för att den utpekade fysiska eller juridiska personen, dvs. den anmälde, kan utsättas för andras missaktning om dess namn blir känt (se prop. 2015/16:10 s. 226, prop. 2016/17:162 s. 517 och prop. 2017/18:216 s. 374). Detta gäller även om en anmälan avser en juridisk person. Skyddet för den anmälde bör inte heller vara beroende av vilket grundläggande rörelsetillstånd som PEPP-sparinstitutet eller PEPP-distributören har. Mot detta står intresset av insyn i tillsynsmyndigheters verksamhet, inte minst när det gäller sådan samhällsekonomiskt betydelsefull tillsyn som förekommer på finansmarknadsområdet och som i detta fall rör en finansiell produkt för konsumenter (se prop. 2015/16:10 s. 226 och prop. 2017/18:216 s. 374). Till skillnad från TU - Medier i Sverige anser regeringen att uppgifter om den som anmäls även i fråga om PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer bör kunna omfattas av sekretess. För att minimera ingreppet i offentlighetsprincipen bör en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen bara avse överträdelser av bestämmelser i lag eller annan författning som gäller för PEPP-sparinstituts, PEPP-distributörers och förvaringsinstituts verksamhet enligt PEPP-förordningen.
Som anges ovan finns det i dag bestämmelser om skydd för den anmälde när det gäller kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsdistributörer. I dessa fall gäller sekretessen om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den anmälde lider skada eller men (30 kap. 4 b § andra stycket 2 OSL). Det är alltså fråga om ett s.k. omvänt skaderekvisit.
Det skydd som nu föreslås tar sikte på uppgifter om regelöverträdelser. Sådana uppgifter kan mycket väl leda till en misstanke om brott och att det inleds en förundersökning. Skyddet för den anmälde har således nära anknytning till bestämmelsen om förundersökningssekretess till skydd för enskilda (35 kap. 1 § OSL). Det är också den bestämmelsen och dess omvända skaderekvisit som har legat till grund för den nuvarande bestämmelsen i 30 kap. 4 b § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen om skydd för den anmälde (se prop. 2015/16:10 s. 226). Regeringen anser därmed, till skillnad från TU - Medier i Sverige, att sekretess ska gälla om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den anmälde lider skada eller men.
Sekretessen för PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut bör därför inte gälla beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden.
För uppgift i en allmän handling bör sekretessen även för PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut gälla i högst femtio år.
19.3 Tystnadsplikt
Regeringens förslag: Tystnadsplikt ska gälla för den som är eller har varit knuten till ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut som anställd eller uppdragstagare och omfatta vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans personliga förhållanden. Tystnadsplikten ska även gälla till skydd för en anmälares och den utpekade personens identitet när det gäller regelöverträdelser som rör PEPP-produkter.
I det allmännas verksamhet ska i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen gälla.
Brott mot tystnadsplikt ska kunna föranleda straffrättsligt ansvar.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Tystnadsplikt - någon annans personliga förhållanden
I PEPP-förordningen finns det inte några uttryckliga bestämmelser om tystnadsplikt. PEPP-sparinstituts, PEPP-distributörers och Finansinspektionens hantering av personuppgifter behandlas i avsnitt 19.1.
Flera olika typer av finansiella företag kommer att få utveckla och distribuera eller bara distribuera PEPP-produkter (se avsnitten 7.1 och 7.2). Dessa företag, PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer, omfattas av olika bestämmelser om tystnadsplikt. Detta gäller även de företag som utföra uppgifter som förvaringsinstitut (se definitionen av förvaringsinstitut i 1 kap. 1 § 15 lagen om värdepappersfonder och kraven för förvaringsinstitut i 9 kap. 4 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Vanligtvis gäller en generell tystnadsplikt för uppgift om någon annans personliga förhållanden. För kreditinstitut gäller t.ex. att enskildas förhållanden till kreditinstitut inte obehörigen får röjas (1 kap. 10 § första stycket första meningen lagen om bank- och finansieringsrörelse). Motsvarande bestämmelser finns för värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare (se 1 kap. 11 § första stycket lagen om värdepappersmarknaden, 2 kap. 19 § första stycket lagen om värdepappersfonder och 8 kap. 24 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). För försäkringsföretag finns det inte någon generell lagstadgad tystnadsplikt. Dock finns bestämmelser om tystnadsplikt för vissa specifika uppgifter, t.ex. uppgifter om genetisk undersökning eller genetisk information som avser en enskild person (4 kap. 16 § försäkringsrörelselagen). Inte heller finns det någon generell tystnadsplikt för försäkringsdistributörer (jfr 8 kap. 8 § första stycket lagen om försäkringsdistribution som behandlas nedan).
De finansiella företag som kan komma att bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut driver vanligtvis en verksamhet där det förekommer uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Det kan t.ex. gälla uppgifter om ekonomiska förhållanden, hälsotillstånd, familjeförhållanden och andra förhållanden av personlig art. En del av uppgifterna bör till sin karaktär vara särskilt integritetskänsliga. Denna typ av uppgifter torde också förekomma i verksamhet som rör PEPP-produkter.
Bestämmelser om tystnadsplikt bidrar till att upprätthålla allmänhetens förtroende för finansiella företag. För finansiella företag kan det även vara av särskild vikt att de får tillgång till vissa uppgifter som är mer eller mindre nödvändiga för den verksamhet som de bedriver. Bestämmelser om tystnadsplikt torde underlätta för företagen när det gäller att få tillgång till denna typ av uppgifter. Detta bör även gälla för PEPP-produkter och då särskilt för utvecklandet av dem. PEPP-sparare bör även ha ett befogat intresse av att få samma skydd oavsett vilken typ av finansiellt företag som också bedriver verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributör eller förvaringsinstitut.
Sammantaget görs bedömningen att det bör införas bestämmelser om tystnadsplikt för PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut. Bestämmelserna bör tas in i den nya kompletteringslagen. Tystnadsplikten i kompletteringslagen bör gälla bara för enskilda. Offentliga funktionärer bör i stället omfattas av bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (se avsnitt 19.2). På motsvarande sätt som i flera andra lagar på finansmarknadsområdet bör det i den nya kompletteringslagen tas in en upplysning om detta (se 1 kap. 11 § tredje stycket lagen om värdepappersmarknaden). Tystnadsplikten bör gälla för den som är eller har varit knuten till ett sådant finansiellt företag som anställd eller uppdragstagare och omfatta vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans personliga förhållanden.
Lagrådet anser att det bör förklaras varför inte samma regler om tystnadsplikt kan gälla för all verksamhet som bedrivs i Sverige, dvs. såväl av svenska företag som av företag med hemvist i andra medlemsstater. Som utvecklas ovan finns det bestämmelser om tystnadsplikt i flera regelverk på finansmarknadsområdet. De bestämmelserna utgör en del av de olika rörelseregelverken, vilka har sin grund i EU-rätten. Vid gränsöverskridande verksamhet inom EES görs vanligtvis en uppdelning av tillsynen mellan de olika tillsynsmyndigheterna, s.k. hemlands och värdlandstillsyn (se avsnitt 16.1). Det naturliga är då att det i första hand är reglerna i det land där företaget har sin hemvist som också reglerar verksamheten i andra länder (se prop. 1994/95:50 s. 133). Detta gäller även för regler om tystnadsplikt. Svenska bestämmelser om tystnadsplikt gäller således i huvudsak bara för företag som har hemvist i Sverige (se 4 kap. 16 § första stycket försäkringsrörelselagen). Det bör därför inte införas någon tystnadsplikt för PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut med hemvist i andra länder inom EES (jfr prop. 2006/07:41 s. 18). Tystnadsplikten kommer således bara att gälla för svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut, dvs. sådana företag som har hemvist i Sverige. Dock gäller tystnadsplikten både för verksamhet i Sverige och i andra länder inom EES. Ett PEPP-sparinstitut med hemvist i ett annat land inom EES kommer t.ex. på motsvarande sätt inte att omfattas av de bestämmelser som nu föreslås även om företaget driver verksamhet i Sverige. För sådan verksamhet gäller i stället eventuella bestämmelser om tystnadsplikt i PEPP-sparinstitutets hemland.
Tystnadsplikt - missförhållanden i den egna verksamheten
I avsnitt 19.2 föreslås bestämmelser om skydd för den som rapporterar om missförhållanden (sekretess). Dessa bestämmelser gäller dock bara i det allmännas verksamhet, t.ex. hos Finansinspektionen.
Krav på skydd för den som rapporterar om missförhållanden finns i flera EU-rättsakter på finansmarknadsområdet. Sådana krav har i flera genomföranden ansetts innebära att ett identitetsskydd ska föreligga både vid handläggning vid en myndighet och i ett företags interna rapporteringssystem (se prop. 2013/14:228 s. 254 f.). På finansmarknadsområdet och i de regelverk som styr de företag som kan komma att bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut finns det således särskilda bestämmelser om tystnadsplikt. I vissa regelverk omfattas såväl anmälaren som den anmälde (se 1 kap. 10 § första stycket andra meningen lagen om bank- och finansieringsrörelse, 1 kap. 11 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden och 8 kap. 8 § första stycket lagen om försäkringsdistribution). I andra regelverk omfattas bara anmälaren (se 2 kap. 19 § första stycket andra meningen lagen om värdepappersfonder). I en del regelverk finns det dock inte några särskilda bestämmelser om skydd för vare sig anmälaren eller den anmälde (se försäkringsrörelselagen och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).
Skyddet för den som rapporterar om missförhållanden i en verksamhet som rör PEPP-produkter bör vara detsamma oavsett vilken typ av finansiellt företag som bedriver verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributör eller förvaringsinstitut. För att säkerställa detta bör det införas en bestämmelse i den nya kompletteringslagen om skydd för en anmälares identitet när det gäller regelöverträdelser som rör PEPP-produkter. Detta bör, som för någon annans personliga förhållanden (se ovan), bara gälla för enskilda och offentliga funktionärer bör i stället omfattas av bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen. I enlighet med det som gäller för flertalet finansiella företag som får utveckla och distribuera, bara distribuera PEPP-produkter eller utföra uppgifter som förvaringsinstitut, bör även den utpekade personens identitet skyddas.
Det är inte möjligt att i svensk lagstiftning införa en tystnadsplikt hos PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut med hemvist i andra länder inom EES driver i Sverige (prop. 2006/07:41 s. 18). Tystnadsplikten kommer således bara gälla för svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut, dvs. sådana företag som har hemvist i Sverige. Liksom för uppgifter om någon annans personliga förhållanden gäller tystnadsplikten både för verksamhet i Sverige och i andra länder inom EES (se ovan).
Straffrättsligt ansvar för brott mot tystnadsplikt
Brott mot tystnadsplikt är vanligtvis straffsanktionerat. Den som röjer en uppgift som han eller hon är skyldig att hemlighålla kan då komma att dömas för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § brottsbalken). Detta gäller om inte annat särskilt anges (se 1 kap. 10 § tredje stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse).
För de flesta finansiella företag som enligt PEPP-förordningen kommer att kunna bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut finns det inte något särskilt undantag och brott mot tystnadsplikt kan då leda till straffrättsligt ansvar för befattningshavare hos ett sådant företag. Detta bör gälla också när de bedriver verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut. Genom att inget undantag föreslås kan straffrättsligt ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken bli aktuellt för brott mot tystnadsplikt.
19.4 Uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och straffrättsligt ansvar för brott mot ett meddelandeförbud
Regeringens förslag: Svenska PEPP-sparinstitut, svenska PEPP-distributörer och svenska förvaringsinstitut ska vara skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter ska få besluta att PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören och förvaringsinstitutet samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats ut eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder, s.k. meddelandeförbud. Ett sådant förbud ska få meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder ska förbudet dock få tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta. Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.
Brott mot ett meddelandeförbud ska kunna föranleda straffrättsligt ansvar.
En hänvisning till bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och meddelandeförbud ska läggas till i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I PEPP-förordningen finns det inte några bestämmelser om uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och straffrättsligt ansvar för brott mot ett meddelandeförbud. Sådana bestämmelser har dock ett direkt samband med bestämmelser om tystnadsplikt. Bestämmelser om tystnadsplikt behandlas i avsnitt 19.3. I flera regelverk som styr de finansiella företag som har möjlighet att bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributör eller förvaringsinstitut kompletteras också bestämmelser om tystnadsplikt med bestämmelser om uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och straffansvar för brott mot ett meddelandeförbud (se 1 kap. 11-13 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse, 1 kap. 12-14 §§ lagen om värdepappersmarknaden, 2 kap.
20-20 b §§ lagen om värdepappersfonder och 8 kap. 25-27 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). I dessa fall har det bedömts finnas ett behov av bestämmelser om uppgiftsskyldighet om det finns bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt för finansiell verksamhet (se prop. 2002/03:139 s. 484-488 och prop. 2016/17:218 s. 133 f.). Detsamma gäller i fråga om straffsanktionerade bestämmelser om meddelandeförbud i förhållande till kunder och andra utomstående (se prop. 2004/05:144 s. 184-189 och prop. 2016/17:218 s. 134).
Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning beträffande den tystnadsplikt som nu föreslås för PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut (se avsnitt 19.3). Därmed bör det införas bestämmelser om uppgiftsskyldighet och meddelandeförbud i den nya kompletteringslagen. Bestämmelserna bör ges samma omfattning och utformning som motsvarande bestämmelser i de regelverk som styr de finansiella företag som har möjlighet att bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributör eller förvaringsinstitut. Liksom bestämmelserna om tystnadsplikt i den nya kompletteringslagen kommer bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i den lagen bara att gälla för svenska företag, dvs. sådana företag som har hemvist i Sverige, och för verksamhet som företagen driver dels i Sverige, dels i andra länder inom EES (se ovan).
Brott mot ett meddelandeförbud bör kunna leda till straffansvar enligt samma straffskala som redan förekommer i andra lagar på finansmarknadsområdet, dvs. ett sådant brott ska straffas med böter. För straffansvar ska det, även i det i likhet med det som i övrigt gäller på finansmarknadsområdet, krävas att brottet begås uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.
En hänvisning till bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och meddelandeförbud bör läggas till i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål (5 kap. 10 §).
20 Avgifter
Regeringens förslag: Företag som står under Finansinspektionens tillsyn ska med årliga avgifter bekosta inspektionens verksamhet enligt den nya kompletteringslagen och PEPP-förordningen.
Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt PEPP-förordningen.
Regeringen ska få meddela föreskrifter om avgifterna.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen kommer att få ytterligare arbetsuppgifter i och med PEPP-förordningen (se avsnitt 6.2). I första hand rör det sig om uppgifter i samband med registrering av en PEPP-produkt (se avsnitt 5.4). Finansinspektionen får även vissa uppgifter vid anmälan av underkonto för en annan medlemsstat (se avsnitten 5.5.3 och 8). Till detta kommer övervakning och kontroll över att förordningen och den nya kompletteringslagen följs (se avsnitten 16 och 17). Delvis bör detta ske tillsammans med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och Eiopa (se avsnitt 18).
Med nya arbetsuppgifter följer vanligtvis ökade kostnader, som kräver finansiering. Finansinspektionens verksamhet finansieras i dag dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövning av ärenden.
De företag som kommer att få registrera och distribuera PEPP-produkter, bara distribuera PEPP-produkter eller utses till förvaringsinstitut står redan under tillsyn som enskilda företag enligt den rörelsereglering som gäller för dem och betalar därmed en årlig avgift till inspektionen (se förordningen [2007:1135] om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet). Sådana avgifter ska stå i proportion till de kostnader som inspektionen har haft för tillsynen och övriga kostnader som inte finansieras på annat sätt. Dessa avgifter får Finansinspektionen inte disponera, utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statens budget. De årliga avgifterna ska i princip motsvara de medel som årligen anvisas Finansinspektionen på statsbudgeten. För att finansiera Finansinspektionens verksamhet enligt den nya kompletteringslagen och enligt PEPP-förordningen bör Finansinspektionen få ta ut årliga avgifter av de företag som står under Finansinspektionens tillsyn och bedriver sådan verksamhet som regleras i förordningen. En bestämmelse om detta bör tas in i den nya lagen.
I PEPP-förordningen anges att en ansökan om registrering av en PEPP-produkt ska prövas av den behöriga myndigheten (artikel 6.4). Den behöriga myndigheten ges även vissa uppgifter när ett PEPP-sparinstitut för första gången vill öppna ett underkonto för en annan medlemsstat (artikel 21). Ett särskilt förfarande gäller om det är en AIF-förvaltare som vill öppna ett underkonto för en annan medlemsstat (artikel 15). Därutöver ska den behöriga myndigheten besluta om avregistrering av en PEPP-produkt, bl.a. när ett PEPP-sparinstitut uttryckligen avsäger sig registreringen (artikel 8.1 a). Den behöriga myndigheten är för svenskt vidkommande Finansinspektionen (se avsnitt 6.2).
På motsvarande sätt som gäller enligt andra lagar på finansmarknadsområdet bör Finansinspektionens verksamhet som avser prövning av ansökningar och anmälningar enligt PEPP-förordningen finansieras genom avgifter (se 23 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden). En bestämmelse om detta bör tas in i den nya lagen.
Föreskrifter om denna typ av avgifter finns i dag i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Dessa avgifter får Finansinspektionen disponera, dvs. avgifter redovisas inte mot inkomsttitel på statens budget.
I likhet med det som gäller enligt flera andra regelverk på finansmarknadsområdet bör regeringen få meddela föreskrifter om avgifterna (se 23 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden). Ett bemyndigande som gör det möjligt för regeringen att meddela sådana föreskrifter bör tas in i den nya lagen.
21 Överklagande m.m.
Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande enligt den nya kompletteringslagen ska inte få överklagas. Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt den lagen ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen ska få bestämma att vissa beslut om föreläggande eller förbud enligt kompletteringslagen eller ett beslut om avregistrering av en PEPP-produkt ska gälla omedelbart.
Om Finansinspektionen inte har meddelat beslut om att godkänna eller avslå en ansökan om registrering av en PEPP-produkt inom tre månader efter det att en fullständig ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta.
Det ska införas särskilda bestämmelser om dröjsmålstalan. Dröjsmålstalan ska kunna väckas om Finansinspektionen inte fattar något beslut med anledning av en ansökan om registrering inom tre månader. Dröjsmålstalan ska också kunna inledas om Finansinspektionen inte lämnar över de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES och inte heller meddelar ett beslut om att uppgifterna inte ska lämnas över inom den frist om en månad som anges i artikel 15.2 andra stycket i PEPP-förordningen. En dröjsmålstalan väcks hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut i fråga om registrering inom tre månader från det att en förklaring har lämnats, ska en sådan ansökan anses ha avslagits. Finansinspektionen ska anses ha beslutat att inte översända de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES, om inspektionen inte har översänt uppgifterna och inte heller har meddelat ett särskilt beslut om det inom en månad från det att en förklaring har lämnats.
Regeringens bedömning: PEPP-förordningens krav om att den behöriga myndigheten ska motivera sina beslut tillgodoses av gällande svensk rätt.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att dröjsmålstalan enligt promemorians förslag ska kunna inledas om Finansinspektionen inte lämnar över de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat och inte heller meddelar ett beslut om att inte göra det inom den frist som anges i artikel 15.2 första stycket i PEPP-förordningen, dvs. tio arbetsdagar. Enligt promemorians förslag ska Finansinspektionen anses ha beslutat att inte översända de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat, om inspektionen inte har översänt uppgifterna och inte heller har meddelat ett särskilt beslut om det inom tio arbetsdagar från det att en förklaring har lämnats.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att dröjsmålstalan ska kunna inledas först om inspektionen inte har lämnat över de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat in och inte heller meddelat ett beslut om att inte göra det inom den frist som anges i artikel 15.2 andra stycket i PEPP-förordningen, dvs. en månad.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Motiveringsskyldighet och överklagbarhet för Finansinspektionens beslut
Enligt PEPP-förordningen ska alla beslut om tillämpning av administrativa sanktioner eller andra åtgärder enligt förordningen vara motiverade och omfattas av rätten att överklaga inför domstol (artikel 68.4).
Allmänna bestämmelser om krav på motivering av beslut finns i förvaltningslagen (32 §). De förvaltningsbeslut som kan aktualiseras till följd av PEPP-förordningen och den kompletterande lagstiftningen är t.ex. Finansinspektionens beslut att inte godkänna en ansökan om registrering av en PEPP-produkt eller om ingripanden genom administrativa sanktioner eller åtgärder. För sådana beslut gäller alltså redan enligt gällande rätt ett krav på motivering. Därför krävs ingen lagstiftningsåtgärd med anledning av PEPP-förordningens krav på motivering av vissa beslut.
Allmänt inom finansmarknadsområdet gäller att beslut av Finansinspektionen får överklagas och prövas av allmän förvaltningsdomstol, med krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Detta bör även gälla för Finansinspektionens beslut enligt den nya kompletteringslagen. En bestämmelse om rätt till överklagande av Finansinspektionens beslut bör införas i den lagen efter förebild av motsvarande bestämmelser på andra lagar på finansmarknadsområdet (se 26 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden). Enligt PEPP-förordningen fattar behörig myndighet vissa beslut med stöd direkt av förordningen. Det rör sig exempelvis om beslut i enskilda fall om avregistrering av en PEPP-produkt (artikel 8) eller beslut om undantag från kravet att offentliggöra beslut om att ålägga en administrativ sanktion eller annan administrativ åtgärd vid överträdelser av förordningen (artikel 69.3). Möjligheten att överklaga beslut enligt EU-förordningar följer redan av förvaltningslagen (41 §) och någon bestämmelse om det behöver därför inte tas in i den nya kompletteringslagen (jfr prop. 2018/19:38 s. 92).
Ett beslut om sanktionsföreläggande bör inte få överklagas
I avsnitt 17.4 föreslås att Finansinspektionens ingripande mot en fysisk person för en överträdelse av PEPP-förordningen som ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut har gjort sig skyldig till ska ske genom sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande som är bestämt till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att en sanktion ska beslutas (se avsnitt 17.4). Ett beslut om sanktionsföreläggande är således ett förberedande beslut. Ett överklagande av ett sådant beslut skulle kunna fördröja Finansinspektionens utredning i onödan. Ett förberedande beslut förhindrar inte heller en senare slutlig prövning i domstol.
Enligt de lagar på finansmarknadsområdet där det finns möjlighet för Finansinspektionen att ingripa genom sanktionsföreläggande mot vissa fysiska personer på grund av en juridisk persons överträdelse, gäller att ett beslut om sanktionsföreläggande inte får överklagas (se 26 kap. 1 § första stycket lagen om värdepappersmarknaden, 6 kap. 1 § första stycket lagen med kompletterande bestämmelser EU:s marknadsmissbruksförordning och 10 kap. 1 § första stycket lagen om försäkringsdistribution,). På samma sätt bör ett beslut om sanktionsföreläggande som Finansinspektionen fattar med stöd av den nya kompletteringslagen inte få överklagas. En fysisk person som har fått ett felaktigt sanktionsföreläggande meddelat mot sig, har möjlighet att ansöka om resning (se prop. 2016/17:162 s. 573 f.).
Vissa beslut ska kunna gälla omedelbart
I flera lagar på finansmarknadsområdet finns det bestämmelser om att Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande, förbud eller återkallelse av tillstånd ska gälla omedelbart (se 26 kap. 1 § fjärde stycket lagen om värdepappersmarknaden, 5 kap. 2 § lagen [2018:2024] med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden och 4 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering). Bestämmelser om att en myndighet i vissa fall kan verkställa ett beslut omedelbart om ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver det finns numera även i förvaltningslagen (35 §). Förvaltningslagen är subsidiär, vilket innebär att om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen, tillämpas den bestämmelsen (4 §).
Omedelbar verkställighet är av särskild betydelse vid vissa typer av ingripanden eftersom en aktör annars kan fortsätta agera på ett sätt som Finansinspektionen anser strider mot den nya kompletteringslagen eller PEPP-förordningen. Det gäller framför allt vid beslut om att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande eller om att en fysisk person under en viss tid inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, i ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut. Också vid beslut om avregistrering av en PEPP-produkt eller om förbud att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige anser regeringen att omedelbar verkställighet är av särskild betydelse. Finansinspektionen bör därför få bestämma att dessa beslut ska gälla omedelbart. En bestämmelse om det bör införas i kompletteringslagen.
Bestämmelser om dröjsmålstalan bör införas
I PEPP-förordningen finns det bestämmelser om förfarandet vid registrering av en PEPP-produkt. Den behöriga myndigheten ska inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av en ansökan om registrering av en PEPP-produkt bedöma huruvida ansökan är fullständig (artikel 6.3). Om ansökan inte är fullständig ska myndigheten fastställa en tidsfrist inom vilken sökanden ska lämna ytterligare information. När ansökan anses vara fullständig ska den behöriga myndigheten underrätta sökanden om detta. Inom tre månader från den dag då en fullständig ansökan om registrering av en PEPP-produkt mottogs ska den behöriga myndigheten fatta ett beslut om registrering av en PEPP-produkt. Detta gäller dock endast om sökanden är godkänd att tillhandahålla PEPP-produkter enligt förordningen och om de uppgifter och dokument som lämnats i ansökan om registrering följer förordningen (artikel 6.4). Inom fem arbetsdagar efter att ha fattat ett beslut om registrering av PEPP-produkten ska den behöriga myndigheten vidarebefordra beslutet till Eiopa tillsammans med viss information och vissa dokument som ansökan ska innehålla samt informera det sökande PEPP-sparinstitutet. Om den behöriga myndigheten inte beviljar registrering ska det utfärdas ett motiverat beslut som kan överklagas (artikel 6.5).
Bestämmelserna i förordningen riktar sig till den behöriga myndigheten och är i och med det direkt tillämpliga. Ett PEPP-sparinstitut har med stöd av förordningen rätt till domstolsprövning av ett avslagsbeslut från Finansinspektionen (den behöriga myndigheten i Sverige).
Frågan är vad som gäller om Finansinspektionen inte fattar något beslut i ett ärende om registrering inom tre månader. Ett företag får bara tillhandahålla en PEPP-produkt om den är registrerad. Finansinspektionen prövar om en PEPP-produkt uppfyller de krav som anges i förordningen och i och med det ska registreras. I förordningen anges bara att ett beslut om att inte bevilja registrering ska kunna överklagas. Om Finansinspektionen inte fattar något beslut alls, dvs. varken beviljar eller avslår ansökan om registrering, innebär det i praktiken ett förbud mot att tillhandahålla en PEPP-produkt, såväl i Sverige som i andra länder inom EES. Också en sådan underlåtenhet att pröva en ansökan bör kunna prövas av domstol.
I flera lagar på finansmarknadsområdet ges sökanden i en sådan situation möjlighet att begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls, s.k. dröjsmålstalan (se 26 kap. 2 § lagen om värdepappersmarknaden och 16 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Även i förvaltningslagen finns det bestämmelser om dröjsmålstalan (11, 12 och 49 §§). Som anges ovan är förvaltningslagen subsidiär och gäller om annat inte anges i lag eller förordning (se 4 §). Om ett ärende som har inletts av en enskild part inte har avgjorts i första instans senast inom sex månader gäller enligt förvaltningslagen att parten skriftligen får begära att myndigheten ska avgöra ärendet. Myndigheten ska då inom fyra veckor från den dag då en sådan begäran kom in antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran (12 §).
Finansinspektionen ska som ovan anges pröva en ansökan om registrering av en PEPP-produkt inom tre månader. Om inspektionen inte fattar ett beslut inom denna tid bör ett PEPP-sparinstitut ges möjlighet att inleda en dröjsmålstalan, vilket är flera månader tidigare än möjligheten till det enligt förvaltningslagen (se 12 § första stycket). I den nya kompletteringslagen bör det tas in en bestämmelse om dröjsmålstalan för de fall Finansinspektionen inte prövar en ansökan om registrering inom den tid som anges i förordningen, dvs. tre månader från det att en fullständig ansökan gavs in. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av bestämmelser om dröjsmålstalan som i dag finns på finansmarknadsområdet (se 26 kap. 2 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden och 16 kap. 2 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).
I PEPP-förordningen finns det också bestämmelser om förfarandet när en AIF-förvaltare vill tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet översända uppgifterna till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten tillsammans med en bekräftelse på att det rör sig om ett företag som får bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut (artikel 15.2 första stycket). Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten nekar till att översända uppgifterna, ska myndigheten underrätta PEPP-sparinstitutet om skälen till detta inom en månad från mottagandet av alla uppgifter och dokument. Ett sådant nekande, eller underlåtenhet att lämna besked, ska kunna prövas av domstol i PEPP-sparinstitutets hemmedlemsstat (artikel 15.2 andra stycket i PEPP-förordningen).
Också i detta fall är frågan vad som gäller om Finansinspektionen inte överlämnar uppgifterna inom den tid som anges i förordningen. Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för att lämna över de uppgifter som ett PEPP-sparinstitut som också är AIF-förvaltare har lämnat för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES, ska inspektionen meddela ett särskilt beslut (se avsnitt 8). Ett beslut om att lämna över uppgifter bör få karaktären av ett tillståndsbeslut. Det är t.ex. först sedan den behöriga myndigheten i det andra landet inom EES har tagit emot de uppgifter som Finansinspektionen lämnat över som ett svenskt PEPP-sparinstitut får tillhandahålla en PEPP-produkt i det landet (se artikel 15.3 i PEPP-förordningen, jfr även prop. 2012/13:155 s. 384 f.). Ett beslut om att inte lämna över uppgifter bör också det få karaktären av ett förvaltningsbeslut som kan överklagas i vanlig ordning (se ovan). Enligt förordningen ska dock även en underlåtenhet att lämna över uppgifter till en behörig myndighet kunna prövas i domstol (artikel 15.2 andra stycket andra meningen). Det finns således ett särskilt krav i förordningen på att en underlåtenhet att överlämna uppgifter till en behörig myndighet i ett annat land ska kunna prövas i domstol.
Med underlåtenhet bör avses de fall då Finansinspektionen inte lämnar över uppgifterna och inte heller fattar något särskilt beslut om att inte göra det. För att en underlåtenhet ska föreligga bör krävas att en AIF-förvaltare har lämnat de uppgifter som anges i PEPP-förordningen (artikel 15.1). I ett sådant fall bör en AIF-förvaltare få begära en förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. Detta bör, liksom för en ansökan om en registrering, kunna ske tidigare än det som gäller enligt förvaltningslagen, dvs. sex månader plus fyra veckor (se 12 § första stycket).
En bestämmelse om dröjsmålstalan för det fall Finansinspektionen inte lämnar över en AIF-förvaltares uppgifter inom viss tid och inte heller fattar ett beslut om att inte göra det bör införas i den nya kompletteringslagen. Som Finansinspektionen framför bör tiden för detta vara den tid som anges i artikel 15.2 andra stycket i PEPP-förordningen, dvs. inom en månad från mottagandet av alla uppgifter och dokument.
Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i andra lagar på finansmarknadsområdet (se 26 kap. 2 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden och 16 kap. 2 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).
I likhet med det som gäller enligt andra lagar på finansmarknadsområdet bör en dröjsmålstalan prövas av allmän förvaltningsdomstol och prövningstillstånd krävas vid överklagande till kammarrätten (se 26 kap. 2 § tredje stycket lagen om värdepappersmarknaden och 16 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).
Vid en dröjsmålstalan prövar domstolen i princip endast om ärendet är färdigt för avgörande och om samtliga handlingar och uppgifter som behövs som underlag för beslutet har lämnats in (se prop. 2006/07:115 s. 523 och prop. 2020/21:206 s. 96). Om domstolen anser att ärendet är färdigt för avgörande börjar en ny frist att löpa. Mot bakgrund av att en ansökan om registrering av en PEPP-produkt ska prövas inom tre månader (se artikel 6.4 i PEPP-förordningen) bör den nya perioden för ett sådant ärende bestämmas till tre månader. På motsvarande sätt bör den nya fristen i ett ärende om överlämnande av uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat in bestämmas till en månad (se artikel 15.2 andra stycket första meningen). Om Finansinspektionen vid utgången av dessa frister fortfarande inte har fattat något beslut, bör det anses som att en ansökan om registrering eller en begäran om översändande har avslagits (jfr 26 kap. 2 § fjärde stycket lagen om värdepappersmarknaden och 16 kap. 2 § fjärde stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Först därefter kan sökanden överklaga och få till stånd en prövning i sak.
22 Skatterättsliga frågor
22.1 Beskattning av sparande i en PEPP-produkt
Regeringens bedömning: Sparande i en PEPP-produkt bör beskattas på motsvarande sätt som en kapitalförsäkring.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Fondbolagens förening anser att det - om det finns en önskan om en större spridning av PEPP-produkter på den svenska sparmarknaden - krävs att beskattningen av sparformen revideras. Det är enligt föreningen angeläget att Sverige, i likhet med vad som redan gäller i de allra flesta andra EU-länder, inför någon form av skattesubvention för långsiktigt sparande i pensionssyfte.
Skälen för regeringens bedömning
Sparande i en PEPP-produkt bör beskattas på motsvarande sätt som liknande sparformer
Genom PEPP-förordningen införs en ny sparform, sparande i en PEPP-produkt. Förordningen innehåller bestämmelser om vad som ska gälla för en PEPP-produkt. Dessa bestämmelser beskrivs i avsnitt 5. PEPP-förordningen påverkar dock inte nationell skatterätt (skäl 23). I stället är det upp till de enskilda medlemsstaterna att bestämma om och hur ett sparande i en PEPP-produkt ska beskattas.
Sparande i en PEPP-produkt bör så långt möjligt beskattas på motsvarande sätt som liknande sparformer så att det inte uppkommer snedvridande effekter för konkurrensen om sparade medel. Fondbolagens förening påpekar behovet av ett skattesubventionerat långsiktigt sparande i pensionssyfte. Den frågan omfattas dock inte av detta lagstiftningsärende.
Kapitalförsäkringar och pensionsförsäkringar
I Sverige finns det i dag framför allt två sparformer som är särskilt intressanta för ett långsiktigt sparande till pension - kapitalförsäkring och pensionsförsäkring. Sparande i kapitalförsäkring respektive pensionsförsäkring är indirekt i den meningen att det är försäkringsföretaget som äger de faktiska tillgångarna. Sparandet innehåller vidare alltid någon form av försäkringsmoment. Försäkringsmomentet kan variera mellan olika försäkringar. Hos en kapitalförsäkring finns det dock alltid ett återbetalningsskydd. Ett återbetalningsskydd innebär att om försäkringstagaren dör, betalas alltid 99-101 procent av försäkringskapitalet ut till den förmånstagare som har satts in eller till dödsboet.
Sparande i kapitalförsäkringar och pensionsförsäkringar beskattas på olika sätt. I 58 kap. inkomstskattelagen, förkortad IL, finns den uppdelning mellan kapitalförsäkringar och pensionsförsäkringar som är av betydelse för beskattningen. Motivet till uppdelningen är att skapa ett system där endast pensionsförsäkringar som tjänar ett verkligt pensioneringsändamål skattesubventioneras (prop. 1975/76:31). Pensioneringssyftet anges inte direkt i lagtexten utan uttrycks i stället genom ett antal kvalitativa villkor som uppställs på en pensionsförsäkring (58 kap. 4, 6 och 8-16 b §§ IL). De kvalitativa villkoren avser bl.a. försäkringens ändamål (ålders-, sjuk- eller efterlevandepension), villkoren för utbetalning samt inlåsningen av pensionskapitalet (begränsningar i förfoganderätten). Samtliga villkor måste vara uppfyllda för att försäkringen ska anses vara en pensionsförsäkring. Om något av de kvalitativa villkoren inte är uppfyllt när försäkringsavtalet ingås är försäkringen i skattehänseende att anse som en kapitalförsäkring.
Både sparande i kapitalförsäkringar och pensionsförsäkringar beskattas med avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, förkortad AvpL. Avkastningsskatten tas ut på ett schablonmässigt beräknat skatteunderlag. För pensionsförsäkringar är skatteunderlaget kapitalunderlaget multiplicerat med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret, dock lägst 0,5 procent av kapitalunderlaget. För kapitalförsäkringar är skatteunderlaget kapitalunderlaget multiplicerat med statslåneräntan vid utgången av november kalenderåret närmast före beskattningsåret ökad med en procentenhet, dock lägst 1,25 procent av kapitalunderlaget. Skatten för pensionsförsäkringar uppgår till 15 procent av skatteunderlaget och för kapitalförsäkringar till 30 procent av skatteunderlaget (3 d och 9 §§ AvpL).
Premier för sparande i egna pensionsförsäkringar var t.o.m. den 31 december 2015 avdragsgilla inom vissa ramar. Den 1 januari 2016 slopades rätten att göra avdrag för premier för pensionsförsäkring med ett fast belopp (prop. 2015/16:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 6.6). Anställda som helt saknar pensionsrätt i anställning eller skattskyldiga som har inkomst av aktiv näringsverksamhet kan fortfarande göra avdrag med ett belopp som motsvarar 35 procent av den avdragsgrundande inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp (59 kap. 1 a och 5 §§ IL). Belopp som betalas ut i pension ska tas upp till beskattning i inkomstslaget tjänst (10 kap. 5 § och 11 kap. 1 § IL). Alla utbetalningar från en pensionsförsäkring är skattepliktiga fullt ut även om försäkringspremierna inte har dragits av i sin helhet på grund av den begränsade avdragsrätten. Premier för kapitalförsäkringar får inte dras av. Å andra sidan är belopp som faller ut på grund av kapitalförsäkringar, inklusive återbäring, skattefria (8 kap. 14 och 24 §§ IL).
Beskattningen av sparande i en PEPP-produkt
En PEPP-produkt är inte en försäkring. Sparande i en PEPP-produkt har dock flera likheter med sparandet i en kapitalförsäkring eller en pensionsförsäkring. PEPP-produkten ska vara utformad på grundval av en garanti för det kapital som är innestående i början av utbetalningsfasen eller en riskreduceringsteknik som är förenlig med målet att spararen ska få tillbaka sitt kapital. Detta bedöms överensstämma med vad som gäller för en kapitalförsäkring eller en pensionsförsäkring där det alltid ska finnas någon form av försäkringsmoment. Ett sparande i en PEPP-produkt bedöms därför ha stora likheter med ett sådant sparande som sker i en pensionsförsäkring eller i en kapitalförsäkring med traditionell förvaltning och förhållandevis lång bindningstid.
Vid valet av om sparandet i en PEPP-produkt ska beskattas som en kapitalförsäkring eller en pensionsförsäkring har utbetalningsvillkoren avgörande betydelse. Sparandet i en PEPP-produkt ska vara långsiktigt och i hög utsträckning ett bundet sparande (artikel 2.1 b i PEPP-förordningen). I PEPP-förordningen ges medlemsstaterna möjlighet att fastställa särskilda villkor för utbetalningsfasen (artikel 57.1). I avsnitt 10.2 föreslås att denna möjlighet ska utnyttjas och PEPP-pensionsförmåner från ett svenskt underkonto får därmed inte betalas ut före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år. Spararen ska enligt förordningen erbjudas en eller flera särskilt uppräknade utbetalningsformer, bl.a. annuiteter, engångsbelopp eller uttag (artikel 58.1). Denna bestämmelse begränsar medlemsstaternas möjligheter att införa krav på hur sparade medel ska betalas ut. I och för sig ges medlemsstaterna möjlighet att anta åtgärder till förmån för vissa utbetalningsformer (artikel 58.3) och i enlighet med det föreslås bestämmelser om inlösen (se avsnitt 10.2). De bestämmelserna rör utbetalningsformen engångsutbetalningar och det är möjligt med utbetalningar av PEPP-pensionsförmåner genom uttag. Det föreslås inte några bestämmelser om att utbetalningar av ett PEPP-sparande måste ske i viss form. Även om ett PEPP-sparande lämpligen bör betalas ut genom annuiteter finns det inga sådana krav.
För kapitalförsäkringar varierar bindningstiden stort mellan olika typer av kapitalförsäkringar. Vid fond- och depåförsäkring finns det ofta inte någon bindningstid alls medan det vid försäkringar med traditionell förvaltning finns stora variationer, från ingen bindningstid alls och upp till 15 år. För såväl kapitalförsäkringar som pensionsförsäkringar styrs detta av de enskilda avtalsvillkoren, men för pensionsförsäkringar är villkoren utformade så att de inkomstskatterättsliga kraven ska vara uppfyllda. Ålderspension får normalt inte betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år (58 kap. 10 § IL). Ålderspension får inte heller betalas ut under en kortare tid än fem år (58 kap. 11 § IL). Pensionen ska under de första fem åren betalas ut med samma eller stigande belopp (58 kap. 11 § IL).
Utbetalningsvillkoren för sparandet i en PEPP-produkt, dvs. de villkor som gäller för ett underkonto för Sverige (se avsnitt 10.2), är utformade så att de inte kan anses motsvara de krav som i beskattningshänseende uppställs på en pensionsförsäkring. Sparande i en PEPP-produkt bör därför i stället beskattas på motsvarande sätt som en kapitalförsäkring.
22.2 Sparande i en PEPP-produkt ska avkastningsbeskattas
Regeringens förslag: Sparande i en PEPP-produkt ska avkastningsbeskattas.
Avkastningsskatt ska betalas av
- svenska företag som tillhandahåller PEPP-produkter,
- utländska företag som tillhandahåller PEPP-produkter och som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige, och
- obegränsat skattskyldiga som under beskattningsåret innehaft ett avtal om sparande i en PEPP-produkt i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.
Skatteunderlaget för sparande i en PEPP-produkt ska i princip bestämmas på motsvarade sätt som skatteunderlaget för kapitalförsäkring.
Den framräknade schabloniserade avkastningen ska beskattas med en skattesats om 30 procent.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska kapitalunderlaget för obegränsat skattskyldiga fysiska personer som har ingått avtal om sparande i en PEPP-produkt med ett utländskt företag som inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige utgöras av värdet på de tillgångar som är hänförliga till avtalet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skatteverket efterfrågar förtydliganden och tillägg på ett antal punkter.
Skälen för regeringens förslag
Skattskyldighet
Skattskyldiga till avkastningsskatt är bl.a. svenska livförsäkringsföretag och utländska livförsäkringsföretag med fast driftställe i Sverige. För försäkringar som meddelats av utländska försäkringsgivare som saknar fast driftställe i Sverige är i stället försäkringstagaren skattskyldig, under förutsättning att försäkringstagaren är obegränsat skattskyldig i Sverige.
På samma sätt som gäller för kapitalförsäkring bör det i första hand vara svenska PEPP-sparinstitut som är skattskyldiga till avkastningsskatt på sparande i PEPP-produkter. Detsamma bör gälla för utländska PEPP-sparinstitut som tillhandahåller PEPP-produkter från ett fast driftställe i Sverige. Sådana svenska och utländska livförsäkringsföretag samt utländska tjänstepensionsinstitut som i dag är skattskyldiga för avkastningsskatt enligt 2 § första stycket 1 och 2 AvpL bedöms bli skattskyldiga även för tillhandahållande av PEPP-produkter enligt den befintliga lagstiftningen. Möjligheten att tillhandahålla PEPP-produkter står dock öppen även för andra finansiella företag (se avsnitt 7.1). Även dessa företag bör bli skattskyldiga för avkastningsskatt på sparande i PEPP-produkter. Skattskyldigheten i 2 § AvpL bör därför utvidgas till att omfatta även dessa företag.
Om ett utländskt livförsäkringsföretag eller utländskt tjänstepensionsinstitut enbart tillhandahåller PEPP-produkter från det fasta driftstället i Sverige bör företaget inte anses bedriva försäkringsrörelse här i landet. I ett sådant fall är dock bedömningen att företaget blir skattskyldigt för verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter (se ovan).
När det gäller utländska PEPP-sparinstitut som inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige bör de på samma sätt som gäller i fråga om kapitalförsäkringar inte vara skattskyldiga för avkastningsskatt i Sverige. I stället bör spararen vara skattskyldig för ett sådant sparande under förutsättning att spararen är obegränsat skattskyldig i Sverige. Vilka fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga i Sverige regleras i inkomstskattelagen (3 kap. 3-5 §§).
Ett sparande i en PEPP-produkt ska få pantsättas (se avsnitt 10.3). Även en kapitalförsäkring får pantsättas (14 kap. 9 § FAL). Den som har panträtt i en kapitalförsäkring, som inte är meddelad i en försäkringsrörelse som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, ska i vissa fall likställas med innehavare av försäkringen och kan därmed vara skyldig att betala avkastningsskatt (2 § andra stycket AvpL). Denna utvidgade skattskyldighet tar sikte på de fall en kapitalförsäkring används för att garantera en pensionsutfästelse (se prop. 2003/04:21 s. 25-27). Detta torde inte bli aktuellt för sparande i en PEPP-produkt. Det saknas därför skäl att utvidga skattskyldigheten till att i vissa fall gälla även den som har panträtt i en PEPP-produkt.
Beskattning med avkastningsskatt
I avsnitt 22.1 görs bedömningen att sparandet i en PEPP-produkt ska beskattas på motsvarande sätt som en kapitalförsäkring. Sparandet i en kapitalförsäkring beskattas med avkastningsskatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Sparande i en PEPP-produkt bör kunna beskattas med avkastningsskatt enligt samma principer som gäller för avkastningsbeskattning av sparande i en kapitalförsäkring.
Skatteunderlag och skattesats
Skatteunderlaget för en kapitalförsäkring beräknas i två steg. Först beräknas ett kapitalunderlag. Därefter beräknas en schablonmässig avkastning på kapitalunderlaget, ett skatteunderlag, som skattesatsen appliceras på. För svenska livförsäkringsföretag och utländska livförsäkringsföretag med fast driftställe i Sverige är kapitalunderlaget värdet av den skattskyldiges tillgångar vid beskattningsårets ingång efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. Utländska försäkringsföretag som är skattskyldiga ska dock endast räkna med sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna försäkringsrörelsen. Kapitalunderlaget för obegränsat skattskyldiga som innehar utländska kapitalförsäkringar är försäkringarnas värde vid beskattningsårets ingång. Detta värde utgörs av försäkringens försäkringstekniska återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i livförsäkringsrörelsens överskott. Även värdet av de premier som har betalats under beskattningsåret till en kapitalförsäkring ska ingå i kapitalunderlaget. Skatteunderlaget beräknas därefter genom att kapitalunderlaget multipliceras med statslåneräntan vid utgången av november under föregående kalenderår med tillägg om en procentenhet. Skattesatsen för kapitalförsäkring uppgår till 30 procent.
Skatteunderlaget för sparande i en PEPP-produkt bör bestämmas på motsvarande sätt, dvs. först bör ett kapitalunderlag beräknas och därefter en schablonmässig avkastning. För svenska livförsäkringsföretag och utländska livförsäkringsföretag som bedriver verksamhet från fast driftställe i Sverige bedöms tillhandahållandet av PEPP-produkter omfattas av de nuvarande bestämmelserna om beräkningen av kapitalunderlaget i 3 a § första och andra styckena AvpL. Några mindre justeringar föreslås dock i de nämnda bestämmelserna med hänsyn till att verksamhet att tillhandahålla PEPP-produkter inte kan anses som försäkringsrörelse samt att begreppet PEPP-sparare inte kan anses motsvara begreppet försäkringstagare.
För andra företag som tillhandahåller PEPP-produkter bör kapitalunderlaget utgöras av värdet av tillgångarna med avdrag för finansiella skulder vid ingången av beskattningsåret. Det är dock bara de tillgångar och skulder som är hänförliga till verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter som ska räknas med i kapitalunderlaget. Skatteverket anför att det, även om beräkningen är avgränsad till att bara omfatta tillgångar och skulder i verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter, inte kan uteslutas att det i den verksamheten finns tillgångar och skulder som inte förvaltas för PEPP-spararnas räkning. Det finns därför anledning att införa en bestämmelse motsvarande 3 a § andra stycket 1 AvpL även för denna kapitalunderlagsberäkning. Regeringen delar Skatteverkets uppfattning och föreslår en bestämmelse som anger att om det i verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter finns tillgångar och skulder som inte förvaltas för PEPP-spararnas räkning ska de bortses från vid beräkningen av kapitalunderlaget. För utländska företag med ett fast driftställe i Sverige medräknas enbart sådana tillgångar och finansiella skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna verksamheten.
I promemorians förslag anges att kapitalunderlaget för obegränsat skattskyldiga som ingått ett avtal om PEPP-sparande med ett utländskt PEPP-sparinstitut som inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige ska utgöras av värdet vid beskattningsårets ingång av de tillgångar som är hänförliga till PEPP-sparandet. Skatteverket påpekar att det förutsätter att det alltid finns särskilt utpekade tillgångar knutna till ett visst PEPP-konto. Då det inte kan garanteras är det enligt regeringens mening bättre att, som Skatteverket föreslår, knyta beräkningen av kapitalunderlaget till PEPP-kontots värde i stället för till de tillgångar som finns på kontot. Det överensstämmer med motsvarande beräkning av kapitalunderlaget avseende kapitalförsäkring (jfr 3 a § sjätte stycket AvpL).
På samma sätt som gäller för kapitalförsäkring bör kapitalunderlaget för sparande i PEPP-produkter ökas med de inbetalningar som gjorts till PEPP-kontot under beskattningsåret (jfr 3 b § AvpL). Vid beräkningen ska inbetalningar som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret tas med till halva värdet. Denna ökning av kapitalunderlaget bör göras oavsett vem som är skattskyldig.
Ett sparande i en PEPP-produkt ska kunna överlåtas (se avsnitt 10.3), vilket också gäller för en kapitalförsäkring (14 kap. 9 § FAL). Vid en överlåtelse av en kapitalförsäkring som är meddelad i en försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige ska kapitalunderlaget för det beskattningsår då överlåtelsen sker fördelas mellan överlåtare och förvärvare (3 c § AvpL). Motsvarande bör gälla vid överlåtelse av ett avtal om PEPP-sparande som tecknats med ett företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige.
Den schablonmässiga avkastningen på kapitalunderlaget bör beräknas som för kapitalförsäkring (jfr 3 d § AvpL). Även skattesatsen för sparande i en PEPP-produkt bör överensstämma med skattesatsen för kapitalförsäkring, dvs. 30 procent (jfr 9 § AvpL).
Lagrådet påpekar att den precisering av beskattningsåret för fysiska personer i 12 § andra stycket AvpL som föreslås i lagrådsremissen inte är ändamålsenlig eftersom en PEPP-produkt inte bör kunna allokeras till en fysisk persons enskilda näringsverksamhet. Regeringen delar Lagrådets uppfattning.
22.3 Sparande i en PEPP-produkt ska inte inkomstbeskattas
Regeringens förslag: Begreppet PEPP-produkt ska definieras i inkomstskattelagen. En PEPP-produkt ska aldrig anses vara en försäkring i inkomstskattelagens mening.
Inkomster som är hänförliga till tillgångar och skulder i en PEPP-produkt som förvaltas för spararens räkning ska inte tas upp. Detsamma gäller inbetalningar till sådant sparande. Utgifter som är hänförliga till sådana inkomster eller inbetalningar ska inte dras av. Om intäkts- eller kostnadsposter ska delas upp mellan olika delar av verksamheten, ska fördelningen göras på skäligt sätt.
Utbetalningar från en PEPP-produkt ska vara skattefria. Kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av en PEPP-produkt ska inte tas upp till beskattning.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skatteverket efterfrågar dock upplysningsbestämmelser för livförsäkringsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut i 39 kap. IL.
Skälen för regeringens förslag
Definition och klassificering av PEPP-produkt
I syfte att tydliggöra vad som avses med en PEPP-produkt bör det tas in en definition av detta begrepp i inkomstskattelagen. Med PEPP-produkt bör avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt enligt PEPP-förordningen. Att definitionen även får betydelse vid tillämpning av lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel följer av 12 § första stycket samma lag.
I inkomstskattelagen delas försäkringar in i pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar. En försäkring som uppfyller de villkor som uppställs i 58 kap. 4, 6 och 8-16 b §§ IL är en pensionsförsäkring och om villkoren inte är uppfyllda anses försäkringen vara en kapitalförsäkring (58 kap. 2 § IL). Även om en försäkring inte uppfyller villkoren kan den i vissa fall anses som en pensionsförsäkring enligt 58 kap. 5 § IL. En PEPP-produkt är inte en försäkring. Det gäller oavsett om PEPP-produkten i fråga tillhandahålls av ett svenskt eller ett utländskt PEPP-sparinstitut. Bestämmelserna om klassificering av försäkringar som kapital- eller pensionsförsäkring blir därför inte tillämpliga på PEPP-produkter. En PEPP-produkt ska dock skattemässigt behandlas på motsvarande sätt som en kapitalförsäkring (se avsnitt 22.1).
Inkomstbeskattning av företag som tillhandahåller PEPP-produkter
Som anges i artikel 6.1 i PEPP-förordningen kan PEPP-produkter tillhandahållas av flera olika finansiella företag (se även avsnitt 7.1). Samtliga företag ska avkastningsbeskattas för verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter. De ska därför inte inkomstbeskattas för sådan verksamhet. Inkomster som är hänförliga till tillgångar och skulder i en PEPP-produkt som förvaltas för spararens räkning ska således inte tas upp. Detsamma gäller inbetalningar till sådant sparande. Utgifter som är hänförliga till sådana inkomster som inte ska tas upp, får inte dras av. Om företaget ska dela upp en intäkts- eller en kostnadspost mellan olika delar av sin verksamhet - mellan sådan verksamhet som är undantagen från inkomstbeskattning och sådan som inte är undantagen - ska fördelningen göras på skäligt sätt.
Av 39 kap. 3 § IL framgår att livförsäkringsföretag inte ska ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller influtna premier. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och premier får inte dras av. Bestämmelsen bedöms inte omfatta PEPP-produkter som tillhandahålls av livförsäkringsföretag eftersom dessa produkter inte är försäkringar. Den som sparar i en PEPP-produkt är inte en försäkringstagare. När det gäller PEPP-produkter ska även livförsäkringsföretag tillämpa de föreslagna allmänna bestämmelserna om beskattning av sådana produkter. Skatteverket påpekar att upplysningsbestämmelser om detta i 39 kap. IL skulle göra lagstiftningen tydligare för livförsäkringsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut. Regeringen delar Skatteverkets uppfattning och föreslår därför sådana upplysningsbestämmelser i 39 kap. 3 och 13 b §§ IL.
Inkomstbeskattning av PEPP-sparare
Ersättningar som betalas ut från en kapitalförsäkring är skattefria (8 kap. 14 § IL). Detsamma bör gälla utbetalningar från ett sparande i en PEPP-produkt. Inbetalningar som görs till en PEPP-produkt räknas som privata utgifter och får därmed inte dras av (9 kap. 2 § IL, se även SOU 2015:68 s. 317 angående vad som gäller för premie till kapitalförsäkring).
Överlåtelse och byte
Ett sparande i en PEPP-produkt ska kunna överlåtas (se avsnitt 10.3). Även en kapitalförsäkring får överlåtas (14 kap. 9 § FAL). En kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av en kapitalförsäkring ska inte tas upp (44 kap. 40 § IL). En kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av ett sparande i en PEPP-produkt bör inte heller tas upp till beskattning.
En sparare ska ha rätt att byta PEPP-sparinstitut (se artiklarna 52-56 i PEPP-förordningen och avsnitt 11). Om det gäller byte mellan PEPP-sparinstitut som erbjuder individuell portföljförvaltning för sparare får en sparare välja att överföra de faktiska tillgångarna eller motsvarande belopp. I alla andra fall ska endast överföring av motsvarande belopp tillåtas (artikel 52.4). Inte i något fall bör de sparade medlen betalas ut till PEPP-spararen vid ett byte av PEPP-sparinstitut. Ett byte av PEPP-sparinstitut är således inte en händelse som utlöser inkomstbeskattning. Bytet påverkar dock underlagen för avkastningsskatt.
22.4 Avräkning av utländsk skatt, förhandsbesked och skatteförfarandet
Regeringens förslag: Skattskyldiga till avkastningsskatt ska ha rätt till avräkning av utländsk skatt. Denna rätt ska motsvara den rätt till avräkning av utländsk skatt som gäller för de som är skattskyldiga till avkastningsskatt på kapitalförsäkring.
Förhandsbesked ska kunna lämnas i frågor som avser avkastningsskatt på sparande i en PEPP-produkt.
Bestämmelserna i skatteförfarandelagen om deklarationsskyldighet och kontrolluppgifter för avkastningsskatt ska omfatta avkastningsskatt på sparande i en PEPP-produkt.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Avräkning av utländsk skatt
Genom PEPP-förordningen harmoniseras vissa grundläggande egenskaper för en PEPP-produkt och i och med det ges PEPP-sparinstitut möjlighet att bedriva gränsöverskridande verksamhet (se skälen 21 och 33). Svenska PEPP-sparinstitut ges möjlighet att bedriva verksamhet i andra medlemsstater. På motsvarande sätt ges utländska PEPP-sparinstitut möjlighet att bedriva verksamhet i Sverige. Förordningen innehåller inte några bestämmelser om hur sparande i en PEPP-produkt ska beskattas. I stället är det upp till de enskilda medlemsstaterna att bestämma hur sparandet ska beskattas (se skäl 23). Vid gränsöverskridande verksamhet kan det finnas en risk för internationell dubbelbeskattning.
Ett sparande i en PEPP-produkt ska avkastningsbeskattas (se avsnitt 22.2). Gränsöverskridande verksamhet förekommer även vid tillhandahållande av andra sparformer som avkastningsbeskattas, t.ex. kapitalförsäkring. Kapitalförsäkringar kan bl.a. tillhandahållas av svenska livförsäkringsföretag eller utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från ett fast driftställe i Sverige. Svenska livförsäkringsföretag får dessutom tillhandahålla kapitalförsäkringar i andra medlemsstater (se 3 kap. försäkringsrörelselagen). Sådana försäkringsföretag har genom avräkning av utländsk skatt, rätt att få nedsättning av avkastningsskatt som betalats enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel (3 kap. 1 § första stycket lagen [1986:468] om avräkning av utländsk skatt). Motsvarande bör gälla för svenska PEPP-sparinstitut och utländska PEPP-sparinstitut som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige. Sådana PEPP-sparinstitut ska alltså ha rätt till avräkning av utländsk skatt. Detta bör gälla skatt som har betalats under kalenderåret närmast före beskattningsåret och som belöper på sådan avkastning, på den skattskyldiges utländska tillgångar, som vid beräkning av avkastningsskatt på pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för beskattningsåret (jfr 3 kap. 1 § lagen om avräkning av utländsk skatt). Om det i kapitalunderlaget för beräkning av avkastningsskatt ingår tillgångar som består av innehav i ett svenskt handelsbolag, en europeisk ekonomisk intressegruppering eller en i utlandet delägarbeskattad utländsk juridisk person bör också för PEPP-sparinstitut ett sådant innehav anses som en utländsk tillgång till den del som tillgångarna i den delägarbeskattade juridiska personen hade ansetts som utländska om de i stället innehafts direkt av den som är skattskyldig till avkastningsskatt (jfr 3 kap. 2 § lagen om avräkning av utländsk skatt).
Även utländska PEPP-sparinstitut som inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige får tillhandahålla PEPP-produkter i Sverige (se artikel 14 i PEPP-förordningen). I ett sådant fall är PEPP-spararen, om denne är obegränsat skattskyldig i Sverige, skattskyldig för avkastningsskatt (se avsnitt 22.2). Detsamma gäller för obegränsat skattskyldiga som innehar en kapitalförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige. I fråga om kapitalförsäkring har också obegränsat skattskyldiga i en liknande situation, i vissa fall rätt till avräkning av utländsk skatt. Detta sker genom nedsättning av avkastningsskatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel (10 a § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel). Motsvarande bör gälla för obegränsat skattskyldiga vid sparande i en PEPP-produkt som tillhandahålls av ett utländskt PEPP-sparinstitut vars verksamhet inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige. Sådana skattskyldiga ska alltså ha rätt till nedsättning av skatten på sparandet. Detta bör ske med belopp som motsvarar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) som är hänförlig till sparandet och som PEPP-sparinstitutet eller den skattskyldige har betalat. Nedsättning för utländsk skatt ska medges bara om rätt till avräkning enligt lagen om avräkning av utländsk skatt saknas. Med utländsk skatt ska avses dels sådan skatt som anges i 1 kap. 3 § lagen om avräkning av utländsk skatt, dels punktskatt och förmögenhetsskatt (jfr 10 a § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel).
Förhandsbesked
Ett företag eller en privatperson kan ansöka om förhandsbesked i skattefrågor och på så sätt få ett rättsligt bindande besked om de skatterättsliga konsekvenserna av en transaktion. Även det allmänna ombudet hos Skatteverket får ansöka om förhandsbesked. Bestämmelser om förhandsbesked finns i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor.
Sparande i en PEPP-produkt ska avkastningsbeskattas (se avsnitt 22.2). För andra sparformer som avkastningsbeskattas finns det möjlighet att ansöka om förhandsbesked. Så är t.ex. fallet för avkastningsskatt på kapitalförsäkring (se 1 § första stycket 1 b lagen om förhandsbesked i skattefrågor tillsammans med 2 § första stycket 1, 2 och 7 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel). Motsvarande bör gälla för sparande i en PEPP-produkt. Det bör därmed finnas möjlighet att få förhandsbesked om avkastningsskatt på sparande i en PEPP-produkt.
Skatteförfarandet
För själva beskattningen av sparande i PEPP-produkter krävs det bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten. Grundläggande bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter finns i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL.
I avsnitten 22.1 och 22.2 redogörs för att sparande i en PEPP-produkt bör avkastningsbeskattas på motsvarande sätt som gäller för en kapitalförsäkring. Avkastningsskatt föreslås därför betalas av svenska företag som tillhandahåller PEPP-produkter och utländska företag som tillhandahåller PEPP-produkter och som bedriver verksamheten från ett fast driftställe i Sverige. Vidare föreslås obegränsat skattskyldiga, som under beskattningsåret innehaft ett avtal om sparande i en PEPP-produkt i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe, avkastningsbeskattas.
När det gäller kapitalförsäkringar ska en kontrolluppgift lämnas för en obegränsat skattskyldig fysisk eller en juridisk person om en utländsk försäkring är skattepliktig till avkastningsskatt. Kontrolluppgiften ska lämnas av den utländska försäkringsgivaren (se 22 kap. 12 § SFL).
När det gäller sparande i en PEPP-produkt som tillhandahålls av ett utländskt PEPP-sparinstitut, och vars verksamhet inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, bör det utländska PEPP-sparinstitutet lämna kontrolluppgift om själva kapitalunderlaget. Detta motsvarar den ordning som gäller för utländska försäkringsgivare utan fast driftställe i Sverige som tillhandahåller kapitalförsäkringar. Av kontrolluppgiften bör det framgå att den avser en PEPP-produkt.
Utländska företag som tillhandahåller kapitalförsäkringar utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet ska innan verksamheten inleds, enligt 23 kap. 5 § SFL, ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i skatteförfarandelagen. Denna bestämmelse bör utvidgas till att avse även utländska PEPP-sparinstitut vars verksamhet inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.
För uttag av avkastningsskatt på sparande i en PEPP-produkt bör även i övrigt samma regler gälla som för kapitalförsäkring. Bestämmelserna i skatteförfarandelagen om deklarationsskyldighet och kontrolluppgifter för avkastningsskatt på kapitalförsäkring bör därför justeras så att de även omfattar sparande i en PEPP-produkt.
23 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2023.
Regeringens bedömning: Det behöver inte införas några övergångsbestämmelser till lagändringarna.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2022.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: PEPP-förordningen ska börja tillämpas 12 månader efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av de delegerade akter om tekniska tillsynsstandarder som Europeiska kommissionen ska anta enligt förordningen (artikel 74 andra stycket). De aktuella delegerade akterna offentliggjordes den 22 mars 2021 genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/473 av den 18 december 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar kraven för faktablad, för kostnader och avgifter som ingår i kostnadstaket och för riskreduceringstekniker för den paneuropeiska privata pensionsprodukten.
Till följd av offentliggörandet av den delegerade akten ska PEPP-förordningen tillämpas efter den 22 mars 2022. Det är därför viktigt att den nya kompletteringslagen och övriga lagändringar träder i kraft så snart som möjligt. Tidigaste möjliga tidpunkt för ikraftträdande bedöms vara den 1 januari 2023. Lagändringarna bör därför träda i kraft vid denna tidpunkt.
Genom PEPP-förordningen införs en ny sparform, sparande i en PEPP-produkt. Det finns således inte någon tidigare lagstiftning för denna typ av sparande att förhålla sig till. Inte heller finns det några övergångsbestämmelser i PEPP-förordningen. Det finns därmed inte något behov av övergångsbestämmelser till de lagändringar som nu föreslås.
24 Förslagens konsekvenser
Regeringens bedömning: Genom förslagen tillgodoses PEPP-förordningens krav avseende kompletterande reglering i nationell rätt.
Förslagen bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter.
Eventuella ökade kostnader för Finansinspektionen och andra myndigheter med anledning förslagen bedöms vara begränsade och ryms inom befintliga ekonomiska ramar.
Företag berörs bara i den mån de väljer att utöka sin befintliga verksamhet och i och med det bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut åt PEPP-sparinstitut.
Enskilda sparare ges genom förordningen ytterligare alternativ för långsiktigt sparande.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skatteverket påpekar att lagändringarna medför behov av ändringar i kontrolluppgiftssystemet. Om lagändringarna inte träder i kraft vid årsskiftet krävs en extra årsomställning av systemet. FOLIV - Försäkringsorganisationen LIV och FOSAK - Försäkringsorganisationen SAK understryker att den nya sparformen inte tillför något på den svenska marknaden. Kammarrätten i Stockholm framhåller att finansmarknadsmålen utgör några av de mest arbetskrävande målen hos domstolen.
Skälen för regeringens bedömning
Förslagens syfte och alternativa lösningar
Förslagen syftar till att komplettera EU:s PEPP-förordning. Förordningen förutsätter att det införs vissa nationella bestämmelser för intjänandefasen och utbetalningsfasen. Det krävs även nationella bestämmelser som ger den behöriga myndigheten, dvs. tillsynsmyndigheten, nödvändiga utrednings-, tillsyns- och sanktionsbefogenheter.
För att ge förordningen genomslag i svensk rätt krävs således att Sverige inför bestämmelser i de relevanta avseendena. Förslagen innebär att kompletterande bestämmelser till förordningen införs i en ny lag, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Genom förslagen tillgodoses förordningens krav avseende kompletterande reglering i nationell rätt.
I förordningen anges vilka utrednings-, tillsyns- och sanktionsbefogenheter som ska finnas, liksom vissa andra krav på innehållet i nationell rätt. Det bedöms inte finnas några alternativa lösningar som skulle vara lämpliga när det gäller de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa den svenska lagstiftningen till förordningen. Om Sverige inte gör nödvändiga anpassningar av lagstiftningen är det sannolikt att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att inte införa de bestämmelser som nu föreslås utgör alltså inte något alternativ.
Utgångspunkten är att förslagen inte ska gå längre än det som är nödvändigt för att uppfylla kraven i förordningen. I några avseenden föreslås dock kompletterande bestämmelser utöver det som krävs för att uppfylla förordningens krav. Det föreslås t.ex. vissa bestämmelser om sekretess, tystnadsplikt, uppgiftsskyldighet och meddelandeförbud (se avsnitten 19.1-19.3). I vissa fall föreslås bestämmelser som, i enlighet med förordningens grundläggande syfte, har som ändamål att PEPP-sparandet ska få karaktären av ett långsiktigt sparande till inkomst efter pensionering. Detta kommer bl.a. till uttryck i bestämmelserna för utbetalningar och inlösen (se avsnitt 10.2). Vidare föreslås att Finansinspektionen ska ha möjligheter att förbjuda marknadsföring i större utsträckning än vad som krävs enligt förordningen (se avsnitt 9.2). Det föreslås också att inspektionen på samma sätt som enligt annan lagstiftning på finansmarknadsområdet i vissa fall ska kunna besluta om sanktionsavgift mot en fysisk person som ingår i ledningen för ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut om företaget har överträtt förordningen (se avsnitt 17.4).
Berörda aktörer
PEPP-förordningen berör de finansiella företag som väljer att utveckla och distribuera eller bara distribuera PEPP-produkter. Som anges ovan i avsnitten 7.1 och 7.2 kommer flera typer av finansiella företag att få denna möjlighet. Dessa företag bedriver skilda verksamheter och det är svårt att på förhand uppskatta vilka företag som kommer att välja att bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer.
Utifrån de krav som anges i förordningen på PEPP-produkter bedöms det i första hand vara aktuellt för försäkringsföretag med tillstånd att meddela livförsäkringar att utveckla och distribuera PEPP-produkter. Det är även tänkbart att försäkringsdistributörer, dvs. försäkringsföretag och försäkringsförmedlare, vill distribuera PEPP-produkter. Som utvecklas i avsnitt 7.1 ovan ska tjänstepensionsföretag inte få utveckla och distribuera PEPP-produkter. Andra typer av finansiella företag, t.ex. kreditinstitut, driver vanligtvis en verksamhet som inte uppfyller de krav som förordningen ställer på PEPP-produkter, t.ex. i fråga om garantier och riskreduceringstekniker. Dessa företag har dock givetvis möjlighet att ändra sin verksamhet så att de kan utveckla och distribuera eller bara distribuera PEPP-produkter. Det går inte att med någon säkerhet nu uttala sig om i vilken utsträckning det kommer att ske.
Konsekvenser för Finansinspektionen
Finansinspektionen kommer att vara behörig myndighet enligt PEPP-förordningen. Inspektionen kommer i den egenskapen bl.a. ha att pröva ansökningar om registrering av PEPP-produkter. Den kommer också att svara för tillsynen över att förordningen följs och får i det syftet utrednings- och tillsynsbefogenheter, liksom befogenheter att ingripa med administrativa sanktioner och andra åtgärder vid överträdelser av förordningen. I egenskap av behörig myndighet ska Finansinspektionen vidare samarbeta med behöriga myndigheter i andra medlemsstater i EU och med Eiopa. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få meddela föreskrifter om kompetens- och kunskapskrav vid rådgivning om PEPP-produkter (se avsnitt 7.4). Det föreslås även bemyndiganden om språk i PEPP-faktablad och information till PEPP-sparare (se avsnitten 9.1 och 12). Regeringen kommer därmed att kunna bemyndiga Finansinspektionen att meddela sådana föreskrifter.
När det gäller ekonomiska konsekvenser för Finansinspektionen så bedöms förslagen vara begränsade, men en viss justering av Finansinspektionens avgiftsuttag är att vänta. Enligt förslagen ska Finansinspektionen även få ta ut årliga avgifter av de aktörer som omfattas av det nya regelverket, för att finansiera sin verksamhet.
Finansinspektionens arbete med prövning av ärenden finansieras genom avgifter som disponeras av inspektionen och tas ut av dem som lämnar in avgiftspliktiga ansökningar och anmälningar till inspektionen. Avgifterna regleras i dag i förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. De nya ärendeslagen som följer av PEPP-förordningen kommer att innebära behov av justeringar i den förordningen för att möjliggöra uttag av avgifter för prövning av sådana ärenden. De nya avgifterna för prövning av ansökningar enligt förordningen bedöms dock ha en begränsad effekt på Finansinspektionens totala avgiftsuttag.
Finansinspektionens övriga verksamhet finansieras via anslag i statens budget. Huvuddelen av de kostnaderna, bl.a. kostnaderna för arbetet med regelgivning och tillsyn, täcks genom avgifter som tas ut enligt förordningen om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet, som ska uppgå till ett belopp som motsvarar kostnaden för den verksamhet som ska finansieras. Inspektionen redovisar de avgiftsintäkterna mot inkomsttitel på statens budget. Enligt förslagen ska Finansinspektionen även få ta ut årliga avgifter av de aktörer som omfattas av det nya regelverket, för att finansiera Finansinspektionens verksamhet med tillsyn enligt de nya reglerna.
Då det rör sig om en helt ny sparform är det svårt att bedöma hur många finansiella företag som kommer att vilja driva verksamhet som PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer. Inledningsvis torde det inte röra sig om mer än högst ett fåtal aktörer. Eventuella ökade kostnader för Finansinspektionen med anledning förslagen bedöms därför vara begränsade och ryms inom befintliga ekonomiska ramar.
Konsekvenser för företag
Efterfrågan kommer att styra i vilken omfattning finansiella företag kommer att utveckla och distribuera PEPP-produkter. Detta gäller särskilt då det rör sig om ett frivilligt sparande. I Sverige finns det i dag ett förhållandevis gott utbud av sparprodukter och vissa av dessa är lämpade för ett långsiktigt sparande. Ofta påverkar även den skattemässiga hanteringen vilken efterfrågan som finns för en särskild sparprodukt. För närvarande är det svårt att se några direkta fördelar med ett PEPP-sparande jämfört med de sparformer som redan finns tillgängliga på den svenska marknaden. Det är således mycket svårt att bedöma vilken efterfrågan det finns i Sverige för PEPP-produkter. Sammantaget torde endast ett begränsat antal finansiella företag vara intresserade av att utveckla och distribuera eller bara distribuera PEPP-produkter, i vart fall under den första tid som PEPP-regelverket är i kraft i Sverige. Om det rör sig om ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som vill utveckla och distribuera PEPP-produkter kan kreditinstitut även tänkas utföra uppgifter som förvaringsinstitut.
Konsekvenser för Skatteverket
Som Skatteverket påpekar kan verket bl.a. behöva göra vissa ändringar i kontrolluppgiftssystemet och ändra informationsmaterial till följd av förslagen. Dessa förändringar kommer med det ikraftträdandedatum som nu föreslås (se avsnitt 23) att kunna ingå i den anpassning som årligen görs med anledning av ny eller förändrad lagstiftning. Eventuella tillkommande kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Något behov av särskilda informationsinsatser utöver detta bedöms inte uppstå till följd av förslagen.
Konsekvenser för domstolarna, Kronofogdemyndigheten och Allmänna reklamationsnämnden
De beslut som Finansinspektionens kommer att fatta enligt den nya kompletteringslagen till EU:s PEPP-förordning ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 21). Mål av nu aktuellt slag kan i och för sig, som Kammarrätten i Stockholm framhåller, vara förhållandevis komplicerade och tidskrävande, men de nya bestämmelserna förväntas endast leda till domstolsprövning i enstaka fall. I den nya lagen föreslås bestämmelser om dröjsmålstalan för de fall Finansinspektionen inte prövar en ansökan om registrering av en PEPP-produkt eller lämnar över en AIF-förvaltares uppgifter för att få tillhandahålla en produkt i ett annat land inom EES inom de frister som anges i förordningen. Som anges ovan är det svårt att bedöma hur många företag som vill bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut och i och med det ansöka om registrering av en PEPP-produkt eller tillhandahålla en produkt i ett annat land inom EES. Inledningsvis torde det högst röra sig om ett fåtal ansökningar, vilka bör kunna hanteras inom de frister som anges i förordningen, utan risk att en dröjsmålstalan inleds. De eventuella ökade kostnader som kan uppkomma med anledning av förslagen för de allmänna förvaltningsdomstolarnas del kan därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Förslagen innebär att obetalda sanktionsavgifter ska lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning (se avsnitt 17.9). Antalet sådana mål förväntas bli mycket begränsat. Eventuella ökade kostnader för Kronofogdemyndigheten med anledning av förslagen kan därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Förordningens krav på alternativ tvistlösning tillgodoses genom Allmänna reklamationsnämnden och dess verksamhet (se avsnitt 14). Tvister som kan uppkomma mellan en PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut utgör i och för sig en ny kategori av ärenden. De tvister som kan tänkas uppkomma bedöms dock ha stora likheter med tvister som kan uppkomma om liknande finansiella produkter såsom kapital- och pensionsförsäkringar, tvister som redan i dag handläggs av Allmänna reklamationsnämnden. Eventuella ökade kostnader med anledning av förslagen kan därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Konsekvenser för enskilda
Genom PEPP-förordningen införs en ny produkt för långsiktigt sparande. På den svenska marknaden finns det, som FOLIV - Försäkringsorganisationen LIV och FOSAK - Försäkringsorganisationen SAK understryker, redan i dag flera olika sparformer. Vissa av dessa är lämpade för ett långsiktigt sparande, t.ex. kapital- eller pensionsförsäkringar. Dessa sparformer påverkas inte av de bestämmelser som nu föreslås. I stället ges svenska sparare ytterligare ett alternativ för ett långsiktigt sparande. Detta torde främst vara aktuellt för personer som utnyttjar den fria rörligheten genom arbete i mer än en medlemsstat och som kan utnyttja portabiliteten i en PEPP-produkt (se avsnitt 5.5.7). Utan någon analys av de enskilda avtalsvillkoren, särskilt i fråga om kostnader för sparandet, är det dock svårt att se vilka fördelar som ett PEPP-sparande har i förhållande till andra sparandeformer som i dag finns tillgängliga på den svenska marknaden. I denna del får konsumentorganisationer en viktig roll att belysa eventuella skillnader och möjliggöra jämförelser mellan olika sparandeformer. De jämförelser som görs på t.ex. konsumenternas.se, som är ett samarbete mellan Konsumenternas Bank- och finansbyrå och Konsumenternas Försäkringsbyrå, kan behöva utvidgas till att även omfatta sparande i PEPP-produkter. Även detta är dock beroende av att finansiella företag faktiskt väljer att tillhandahålla PEPP-produkter i Sverige.
Konsekvenser för de offentliga finanserna
Förslagen innebär att en ny sparprodukt introduceras på den svenska sparmarknaden i form av PEPP-sparande. PEPP-sparandet föreslås beskattas på samma sätt som liknande sparprodukter som redan existerar på marknaden. När det gäller den föreslagna regleringen av PEPP-sparandet i övrigt så kan det, som nämns ovan, i vissa grupper finnas efterfrågan för denna typ av sparprodukt. För flertalet är det dock svårt att se vilka fördelar som ett PEPP-sparande har i förhållande till andra sparformer som redan finns på marknaden och förslagen om PEPP-sparande bedöms inte stimulera till något nysparande. Sammantaget bedöms förslagen inte ge upphov till någon offentligfinansiell effekt.
Ikraftträdande och särskilda informationsinsatser
I avsnitt 23 föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2023. Det föreslås inte några övergångsbestämmelser. Sammantaget torde det inte finnas något behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen.
I övrigt kan förslagen i fråga om ikraftträdande inte anses medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.
Förenlighet med EU-rätten
Förslagen bedöms vara förenliga med EU-rätten.
25 Författningskommentar
25.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk pensionsprodukt (PEPP-produkt)
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens syfte
1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), i denna lag kallad EU-förordningen.
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU-förordningen.
Paragrafen beskriver lagens innehåll. Övervägandena finns i avsnitten 6.1 och 6.3.
I första stycket anges den EU-rättsakt som lagen kompletterar. Det anges även att förordningen i lagen kallas EU-förordningen. Hänvisningarna i lagen till EU-förordningen är utformade på det sätt att de avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning.
I andra stycket klargörs att termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i EU-förordningen.
Behörig myndighet
2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen.
Paragrafen anger vilken myndighet som är behörig myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
I paragrafen anges att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen. Med behöriga myndigheter avses enligt förordningen de nationella myndigheter som utsetts av en medlemsstat för att utöva tillsyn över PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer, beroende på vad som är tillämpligt, eller utföra de uppgifter som föreskrivs i förordningen (artikel 2.18). Finansinspektionen är den myndighet som i Sverige utövar tillsyn över PEPP-sparinstitut, dvs. finansiella företag som enligt förordningen får utveckla och distribuera PEPP-produkter (artikel 2.15), och PEPP-distributörer, dvs. företag som bara får distribuera PEPP-produkter (artikel 2.16). Finansinspektionen är även behörig myndighet för de företag som enligt förordningen får utses till förvaringsinstitut, dvs. företag som får ges till uppgift att förvara tillgångar i samband med PEPP-verksamheten och uppfylla vissa övervakningsplikter (artiklarna 2.26 och 48).
Avgifter
3 § För att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt denna lag och EU-förordningen ska de företag som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt EU-förordningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 20.
I första stycket anges att Finansinspektionen får ta ut årliga avgifter av företag som står under inspektionens tillsyn. Detta gäller bl.a. PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer (se artiklarna 6.1 och 10.2 i PEPP-förordningen samt 8 kap. 1 §). Även förvaringsinstitut som fått i uppdrag att förvara tillgångar i samband med PEPP-verksamheten och fullgöra vissa övervakningsplikter omfattas (artikel 48.1 och 8 kap. 1 §). Dessa avgifter ska finansiera Finansinspektionens löpande verksamhet enligt EU-förordningen och denna lag.
I andra stycket anges att Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt PEPP-förordningen. Avgifter får t.ex. tas ut för en ansökan om registrering av en PEPP-produkt (artikel 6.4), en ansökan om avregistrering av en PEPP-produkt (artikel 8.1 a) och anmälningar av underkonto för en annan medlemsstat (artiklarna 15.1 och 21.1).
I 9 § finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter (se författningskommentaren till den paragrafen).
Beslut om AIF-förvaltares möjligheter att tillhandahålla en
PEPP-produkt i ett annat land inom EES
4 § Om Finansinspektionen anser att det inte finns förutsättningar för att till behörig myndighet i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) lämna över de uppgifter som en svensk AIF-förvaltare har gett in enligt artikel 15.1 i EU-förordningen för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i det landet, ska inspektionen meddela beslut om det inom den tidsfrist som anges i artikel 15.2 andra stycket i förordningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder som Finansinspektionen ska vidta om en AIF-förvaltare har lämnat in en anmälan om öppnande av nytt underkonto för en annan medlemsstat. Paragrafen, som är utformad efter förebild av bl.a. 5 kap. 2 § fjärde stycket och 5 § fjärde stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, införs för att delvis uppfylla kraven i artikel 15.2 andra stycket andra meningen i
PEPP-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Första gången en AIF-förvaltare vill tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES gäller ett utökat anmälningsförfarande (artikel 15 i PEPP-förordningen). I paragrafen anges att om Finansinspektionen i ett sådant fall bedömer att det inte finns förutsättningar för att lämna över de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat i syfte att få öppna ett underkonto för en annan medlemsstat, ska inspektionen meddela beslut om detta. Ett sådant beslut ska meddelas inom en månad från mottagandet av uppgifterna (se artikel 15.2 andra stycket första meningen). Finansinspektionen ska enligt PEPP-förordningen inte lämna över uppgifterna om inspektionen har skäl att tvivla på den administrativa strukturens lämplighet med avseende på tillhandahållandet av PEPP-produkter eller den finansiella situationen för AIF-förvaltaren (se artikel 15.2 första stycket). Ett beslut att inte lämna över uppgifter får överklagas (10 kap. 1 § andra stycket). I 10 kap. 4 § andra stycket anges vad som ska gälla om Finansinspektionen inte lämnar över uppgifterna och inte heller fattar något beslut inom den föreskrivna tiden.
Tystnadsplikt
5 § Den som är eller har varit knuten till ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut som anställd eller uppdragstagare, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans personliga förhållanden.
Inte heller får han eller hon obehörigen röja uppgifter i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som Finansinspektionen utövar tillsyn över enligt denna lag, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den utpekade personens identitet.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 1 kap. 11 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 20 § lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. Övervägandena finns i avsnitt 19.3.
Enligt första stycket ska den som är eller har varit knuten till ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut som anställd eller som uppdragstagare vara bunden av tystnadsplikt för uppgifter om någon annans personliga förhållanden. Detta gäller bara svenska företag. Tystnadsplikten gäller inte bara anställda utan också uppdragstagare omfattas, t.ex. styrelseledamöter och revisorer. Bestämmelsen hindrar endast ett obehörigt uppgiftslämnande. Den som lämnar ut uppgifter på grund av skyldighet enligt lag anses inte handla obehörigt. Detsamma gäller om det finns ett samtycke från rättighetsinnehavaren. Den som bryter mot bestämmelsen kan komma att dömas för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § brottsbalken).
I andra stycket anges att tystnadsplikt också ska gälla för uppgifter i en anmälan eller utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som Finansinspektionen utövar tillsyn över enligt lagen. Tystnadsplikten gäller om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den utpekade personens identitet. I likhet med i första stycket gäller tystnadsplikten för anställda och uppdragstagare hos ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut.
I tredje stycket finns en upplysning om att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet.
Uppgiftsskyldighet
6 § Ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör och ett förvaringsinstitut som avses i 5 § är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Den är utformad efter förebild av bl.a. 1 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden. Övervägandena finns i avsnitt 19.4.
I paragrafen anges att ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör och ett förvaringsinstitut i vissa fall ska lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget. Uppgiftsskyldigheten gäller gentemot en undersökningsledare eller en åklagare som begär ut uppgifter. Detta gäller bara svenska företag (se 5 § och författningskommentaren till den paragrafen). Skyldigheten gäller om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
Meddelandeförbud
7 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 6 § får besluta att PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 6 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.
Paragrafen innehåller bestämmelser om meddelandeförbud. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 1 kap. 13 § lagen om värdepappersmarknaden. Övervägandena finns i avsnitt 19.4.
En undersökningsledare eller en åklagare som begär in uppgifter enligt 6 § får enligt första stycket besluta att PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
I andra stycket anges att ett sådant förbud som avses i första stycket får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Ett förbud ska enligt tredje stycket vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.
I fjärde stycket anges att om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.
Straff
8 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 7 §.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om straffansvar för den som bryter mot ett meddelandeförbud. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 1 kap. 14 § lagen om värdepappersmarknaden. Övervägandena finns i avsnitt 19.4.
I paragrafen anges att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 7 § döms till böter. Bestämmelser om böter, bl.a. lägsta och högsta belopp, finns i 25 kap. 1-8 §§ brottsbalken.
Bemyndiganden
9 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 3 §.
Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Bemyndigandet avser avgifter enligt 3 §. Med stöd av bemyndigandet får regeringen meddela föreskrifter om avgifter för att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt denna lag och PEPP-förordningen. Regeringen får även meddela föreskrifter om avgifter för Finansinspektionens prövning av ansökningar och anmälningar enligt PEPP-förordningen. Det kan t.ex. röra sig om ansökningar om registrering och avregistrering av en PEPP-produkt (artiklarna 6.2 och 8.1) eller en anmälan om att öppna ett nytt underkonto (artikel 21.1).
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kraven för bedömning av kunskap och kompetens enligt artikel 34.6 i EU-förordningen.
Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kunskap och kompetens. Bemyndigandet är utformat efter förebild av 8 kap. 35 § 10 lagen om värdepappersmarknaden. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Bemyndigandet avser föreskrifter om kraven för bedömning av sådan kunskap och kompetens som de fysiska personer som ger rådgivning om PEPP-produkter ska ha enligt artikel 34.6 i PEPP-förordningen och som krävs för att PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen. Genom bemyndigandet är det möjligt att meddela detaljerade bestämmelser för bedömning av kunskap och kompetens, vilket även innefattar en möjlighet att meddela föreskrifter om kunskapstest och uppföljning.
2 kap. Information till PEPP-kunder
Bestämmelser i EU-förordningen
1 § I EU-förordningen finns det bestämmelser om information som PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska lämna till PEPP-kunder.
Paragrafen innehåller en upplysningsbestämmelse om att det i PEPP-förordningen finns krav på information till PEPP-kunder. Övervägandena finns i avsnitt 12.
I PEPP-förordningen finns bestämmelser om vilken information PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska lämna till PEPP-kunder bl.a. i artiklarna 26-39. Med PEPP-kunder avses PEPP-sparare, presumtiva PEPP-sparare och PEPP-förmånstagare (artikel 2.7 i förordningen).
Påföljd vid utebliven information
2 § Om information som enligt EU-förordningen ska framgå av PEPP-faktablad och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av förordningen ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag för bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om marknadsföringslagens tillämplighet om information som ska framgå av PEPP-faktablad och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på de sätt som anges i PEPP-förordningen. Paragrafen är utformad efter förebild av 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
I paragrafen anges att marknadsföringslagens sanktionssystem, med undantag för bestämmelserna om marknadsstörningsavgift i den lagen, ska tillämpas på marknadsföring av PEPP-produkter. Detta gäller om information som enligt PEPP-förordningen ska framgå av PEPP-faktablad och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av förordningen. Information som ska framgå av PEPP-faktablad och marknadsföringsmaterial är att anse som väsentlig information enligt 10 § marknadsföringslagen, och ett utelämnande kommer därmed att betraktas som sådan otillbörlig marknadsföring vilket kan föranleda sanktioner enligt den lagen. Det gäller dock bara om utelämnandet påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut (det s.k. transaktionstestet i 8 § första stycket marknadsföringslagen och prop. 2007/08:115 s. 89). Paragrafen utgör, tillsammans med bestämmelserna i marknadsföringslagen, ett komplement till de sanktioner som Finansinspektionen enligt denna lag och de olika sektorsregelverken för PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer får använda mot ett institut eller en distributör som åsidosätter sina skyldigheter enligt PEPP-förordningen och denna lag.
Skadestånd
3 § Ett PEPP-sparinstitut ska ersätta ren förmögenhetsskada som institutet uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar en PEPP-sparare genom att ett PEPP-faktablad innehåller uppgifter som är felaktiga, vilseledande eller står i strid med avtalshandlingarna. Detsamma gäller om faktabladet inte har den form eller det innehåll som krävs enligt artikel 28 i EU-förordningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skadestånd. Paragrafen, som kompletterar artikel 31 i PEPP-förordningen, är utformad efter förebild av bl.a. 21 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
I paragrafen anges att ett PEPP-sparinstitut i vissa fall ska ersätta ren förmögenhetsskada som institutet uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar en PEPP-sparare. Med ren förmögenhetsskada avses detsamma som i 1 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207), dvs. en ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada. Skadestånd kan bli aktuellt om ett PEPP-faktablad innehåller uppgifter som är felaktiga, vilseledande eller står i strid med avtalshandlingarna. Skadestånd kan även bli aktuellt om PEPP-faktabladet inte har den form eller det innehåll som krävs enligt artikel 28 i PEPP-förordningen. Rätten till skadestånd enligt denna bestämmelse får varken begränsas eller frångås genom avtalsvillkor (artikel 31.5 i PEPP-förordningen).
Reklamation och preskription
4 § Den som vill göra anspråk på skadestånd enligt 3 § ska underrätta PEPP-sparinstitutet om detta inom skälig tid efter det att han eller hon märkt eller borde ha märkt att skada har uppkommit.
Om underrättelse inte görs inom skälig tid, faller rätten till skadestånd enligt denna lag bort. Detsamma gäller om talan inte väcks inom tio år från det att PEPP-spararen har fått del av PEPP-faktabladet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om reklamation och preskription av skadeståndsanspråk. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 22 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
I första stycket finns en bestämmelse om reklamation. Den som vill göra anspråk på skadestånd enligt 3 § ska underrätta PEPP-sparinstitutet om detta. En sådan underrättelse, s.k. reklamation, ska göras inom skälig tid efter det att den som vill ha skadestånd har märkt eller borde ha märkt att skada har uppkommit.
I andra stycket finns det bestämmelser om när skadestånd inte ska utgå, trots att förutsättningarna i 3 § och första stycket är uppfyllda. En rätt till skadestånd faller bort om en reklamation inte görs inom skälig tid (första meningen). Vad som är skälig tid får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vägledning torde kunna hämtas från motsvarande bestämmelser i andra lagar på finansmarknadsområdet (se t.ex. prop. 2002/03:133 s. 35 och 55 f.). En rätt till skadestånd faller också bort om talan inte väcks inom tio år från det att PEPP-spararen har fått del av PEPP-faktabladet (andra meningen). Enligt PEPP-förordningen ska ett PEPP-sparinstitut eller en PEPP-distributör ge presumtiva PEPP-sparare de aktuella PEPP-faktabladen när de ger råd om en PEPP-produkt eller erbjuder den till försäljning, i god tid innan dessa PEPP-sparare blir bundna av ett PEPP-avtal eller ett erbjudande som avser det PEPP-avtalet (artikel 33).
Bemyndiganden
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. att PEPP-sparinstitut ska förse PEPP-sparare med ytterligare prognoser för pensionsförmåner och om innehållet i sådana prognoser, och
2. på vilket språk ett PEPP-faktablad enligt artikel 26 i EU-förordningen ska upprättas.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Övervägandena finns i avsnitten 9.1 och 12.
I punkt 1 finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om att PEPP-sparinstitut ska förse PEPP-sparare med ytterligare prognoser för pensionsförmåner och om innehållet i sådana prognoser. På så sätt ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att kräva att PEPP-sparinstitut ska förse PEPP-sparare med ytterligare prognoser för pensionsförmåner när reglerna för att fastställa antagandena fastställs av respektive medlemsstat, för att möjliggöra jämförelser med andra nationella produkter (artikel 37.3). Föreskrifter av det slag som därmed kan införas med stöd av bemyndigandet torde t.ex. kunna behandla innehållet i prognoser som lämnas om hur ett sparande i en PEPP-produkt förhåller sig till likvärdiga sparformer, t.ex. kapitalförsäkringar eller pensionsförsäkringar.
I punkt 2 finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om språk i PEPP-faktabladet. Bemyndigandet är utformat efter förebild av 2 kap. 7 § 3 lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Med stöd av bemyndigandet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om på vilket språk ett PEPP-faktablad ska upprättas. Bestämmelser om PEPP-faktablad och dess innehåll finns bl.a. i artiklarna 26-28 i PEPP-förordningen. Enligt förordningen ska PEPP-faktabladet vara avfattat på de officiella språk - eller på åtminstone ett av de officiella språk - som används i den del av medlemsstaten där PEPP-produkten distribueras, eller på ett annat språk som godtas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten, eller översättas till något av dessa språk om det har avfattats på ett annat språk (artikel 27.1 första stycket).
3 kap. Ingående av ett avtal om och inbetalningar till ett PEPP-sparande
När ett avtal om PEPP-sparande får ingås
1 § Ett avtal om sparande i en PEPP-produkt får inte ingås före 18 års ålder. Ett avtal får inte heller ingås efter 59 års ålder.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett PEPP-sparande får inledas. Den kompletterar artikel 47.1 i PEPP-förordningen. Bestämmelserna gäller bara för underkonton för Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.
I paragrafen anges att ett avtal om sparande i en PEPP-produkt inte får ingås före 18 års ålder eller efter 59 års ålder. Dessa begränsningar tydliggör att ett PEPP-sparande är ett långsiktigt sparande med det uttryckliga syftet att tillhandahålla inkomst vid pensionering (se artikel 2.1 b i förordningen).
Inbetalningar till ett PEPP-sparande
2 § Inbetalningar till ett PEPP-sparande ska göras under en period om minst fem år. Under de första fem åren får de årliga inbetalningarna inte understiga 0,05 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
De sammanlagda inbetalningarna under ett år får inte överstiga tre prisbasbelopp.
Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller bestämmelser om inbetalningar till ett PEPP-sparande. Den kompletterar artikel 47.1 i PEPP-förordningen. Bestämmelserna gäller bara för underkonton för Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.
I första stycket finns bestämmelser för den inledande intjänandefasen. Inbetalningar till ett PEPP-sparande ska göras under en period om minst fem år. Detta utgör den kortaste tiden för intjänandefasen, dvs. den period under vilken tillgångar ackumuleras på ett PEPP-konto och som under normala omständigheter löper fram till dess att utbetalningsfasen börjar (artikel 2.11 i förordningen). Det finns inte någon uttrycklig längsta tid för intjänandefasen. En viss begränsning gäller dock genom bestämmelserna om när ett PEPP-sparande får inledas (se 1 § om att ett sparande inte får inledas innan spararen fyller 18 år). Under den inledande intjänandefasen, dvs. de första fem åren, får de årliga inbetalningarna inte understiga 0,05 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. PEPP-spararen och PEPP-sparinstitutet får komma överens om de närmare villkoren för dessa inbetalningar, t.ex. om inbetalningar ska göras månadsvis, kvartalsvis eller med annan periodicitet. Under de första fem åren måste det dock alltid ske minst en inbetalning per år som i vart fall motsvarar 0,05 prisbasbelopp.
I andra stycket anges att de sammanlagda inbetalningarna under ett år inte får överstiga tre prisbasbelopp (2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken). Till skillnad från kravet på lägsta årliga inbetalning i första stycket gäller detta krav under hela intjänandefasen, dvs. dels under de första fem åren, dels under tiden därefter.
Dröjsmål med inbetalningar
3 § Om inbetalningar till ett PEPP-sparande inte sker i rätt tid och ett sådant dröjsmål inte är av ringa betydelse, får PEPP-sparinstitutet säga upp sparandet för upphörande eller begränsning av ansvaret i enlighet med villkoren i PEPP-avtalet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder som ett PEPP-sparinstitut får vidta vid en PEPP-sparares dröjsmål med inbetalningar. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 2 § första stycket försäkringsavtalslagen (2005:104). Övervägandena finns i avsnitt 10.1.
I paragrafen anges vad som ska gälla om en PEPP-sparare är i dröjsmål med inbetalningar. En PEPP-sparare är skyldig att göra inbetalningar till sitt PEPP-sparande i enlighet med dels de grundläggande villkoren i 2 § första stycket, dels vad spararen och PEPP-sparinstitutet har kommit överens om. Om spararen är i dröjsmål med en inbetalning, får sparinstitutet säga upp sparandet. För detta krävs dock att dröjsmålet inte är av ringa betydelse. Vad som inte är av ringa betydelse får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Särskild vikt bör dock läggas vid periodiciteten, dvs. om inbetalningar ska göras månadsvis, kvartalsvis eller årsvis. Ett dröjsmål under en månad bör endast i särskilda fall medföra en rätt att säga upp sparandet. PEPP-sparinstitutet får säga upp sparandet till upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren i PEPP-avtalet föreskriver. I ett sådant fall har spararen rätt till det totala värdet av sparandet. Liksom vid inlösen avses värdet på PEPP-pensionsförmåner och andra ytterligare förmåner som en PEPP-förmånstagare är berättigad till i enlighet med PEPP-avtalet (se 4 kap. 2 § och författningskommentaren till den paragrafen). Beroende på de inbetalningar som gjorts och de enskilda avtalsvillkoren, t.ex. förekomst av garantier, kan detta variera utifrån när sparandet sägs upp. Bestämmelserna om utbetalning och inlösen gäller även om sparandet sägs upp. Sparade medel får, även om sparandet har sagts upp, bara betalas ut om villkoren i 4 kap. 1, 2 eller 3 § är uppfyllda.
4 kap. Utbetalningar från och inlösen av ett PEPP-sparande
Utbetalning av PEPP-pensionsförmåner
1 § PEPP-pensionsförmåner får inte betalas ut före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om första tidpunkt för utbetalning av PEPP-pensionsförmåner. Den kompletterar artikel 57.1 i PEPP-förordningen. Bestämmelsen gäller bara för underkonton för Sverige. Paragrafen är utformad efter förebild av 58 kap. 10 och 24 §§ inkomstskattelagen (1999:1229). Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
I paragrafen anges att PEPP-pensionsförmåner inte får betalas ut före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år. Därmed tydliggörs att ett PEPP-sparande har till syfte att tillhandahålla inkomst vid pensionering (se artikel 2.1 b i förordningen). Bestämmelsen reglerar bara när PEPP-pensionsförmåner som tidigast får betalas ut. En PEPP-sparare och ett PEPP-sparinstitut får avtala om att utbetalningar ska ske vid en senare tidpunkt.
Inlösen av ett PEPP-sparande
2 § En PEPP-sparare får lösa in sitt PEPP-sparande, om det totala värdet av sparandet inte överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
En PEPP-sparare får även i andra fall lösa in sitt PEPP-sparande, om han eller hon är på obestånd och de ekonomiska problemen kan avhjälpas varaktigt genom inlösen eller om det finns andra synnerliga skäl.
Inlösen ska avse hela sparandet.
En begäran om inlösen ska prövas av PEPP-sparinstitutet.
Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om inlösen av PEPP-förmåner. Den kompletterar artikel 57.1 i PEPP-förordningen. Bestämmelserna gäller bara för underkonton för Sverige. Paragrafen är utformad efter förebild av 58 kap. 18 och 32 §§ inkomstskattelagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
I första stycket anges att ett PEPP-sparande i vissa fall får betalas ut, trots att villkoren för utbetalning i 1 § inte är uppfyllda. Detta benämns inlösen. Med inlösen avses också att förmåner under utbetalningsfasen betalas ut som ett engångsbelopp. Inlösen ska avse hela PEPP-sparandet (se tredje stycket) och får bara ske om det totala värdet av sparandet inte överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Med det totala värdet av sparandet avses värdet på PEPP-pensionsförmåner och andra ytterligare förmåner som en PEPP-förmånstagare är berättigad till i enlighet med PEPP-avtalet (artikel 2.10 i PEPP-förordningen). Genom att bestämmelsen även gäller under utbetalningsfasen utnyttjas möjligheten i förordningen att anta åtgärder till förmån för vissa utbetalningsformer (se artikel 57.2).
I andra stycket anges ytterligare fall då inlösen får ske. När värdet av PEPP-sparandet överstiger ett prisbasbelopp får inlösen ske om PEPP-spararen är på obestånd och genom inlösen av PEPP-sparandet kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det i övrigt finns synnerliga skäl. En sådan inlösen ska avse hela PEPP-sparandet (se tredje stycket). I likhet med det som gäller för pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande bör med varaktig lösning i första hand avses de fall då gäldenären träffar en frivillig överenskommelse med sina fordringsägare eller beviljas skuldsanering. För inlösen krävs inte att gäldenären kan visa att detta är helt avgörande för möjligheterna att träffa en frivillig uppgörelse eller att kunna beviljas skuldsanering. Det måste dock kunna antas att inlösen skulle underlätta en sådan uppgörelse eller ett sådant beslut (jfr prop. 2005/06:124 s. 95). Inlösen kan även ske om det finns andra synnerliga skäl. Synnerliga skäl bör föreligga om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som stötande att de sparade medlen fortsatt binds i PEPP-sparandet. Vägledning för tillämpningen kan hämtas i vad som kan anses som synnerliga skäl för återköp av en pensionsförsäkring eller avslutande i förtid av ett individuellt pensionssparande (58 kap. 18 eller 32 § inkomstskattelagen, se även prop. 1975/76:31 s. 71 f. och 217 samt prop. 1992/93:187 s. 142 f. och 205). Som för de sparformerna följer av rekvisitet synnerliga skäl att prövningen bör vara starkt restriktiv (se prop. 1992/93:187 s. 205 och prop. 1993/94:85 s. 60).
Inlösen ska enligt tredje stycket avse hela sparandet. Det gäller såväl inlösen när sparandet inte överstiger ett prisbasbelopp (första stycket) som inlösen vid synnerliga skäl (andra stycket).
I fjärde stycket finns bestämmelser om förfarandet vid inlösen. En begäran om inlösen ska prövas av PEPP-sparinstitutet. Vanligtvis görs en sådan begäran av PEPP-spararen. I vissa fall får även en panthavare begära inlösen av ett PEPP-sparande (se 6 kap. 13 § andra stycket).
Återbetalning vid bodelning
3 § Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte att spararens tillgodohavande återbetalas enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken.
Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller en bestämmelse om återbetalning vid bodelning. Paragrafen är utformad efter förebild av 58 kap. 18 och 32 §§ inkomstskattelagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
I paragrafen anges ytterligare fall av utbetalning från ett PEPP-sparande trots att villkoren i 1 eller 2 § inte är uppfyllda. Bestämmelserna om utbetalning av PEPP-pensionsförmåner och inlösen av ett PEPP-sparande hindrar i och med det inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av en PEPP-sparares tillgodohavande (se den paragrafen och tillhörande författningskommentar i avsnitt 25.4).
5 kap. Byte av PEPP-sparinstitut
Rätt till byte
1 § En PEPP-sparare får byta PEPP-sparinstitut på de sätt som anges i artiklarna 52-55 i EU-förordningen.
Paragrafen innehåller en upplysning om att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser som ger PEPP-sparare möjlighet att byta PEPP-sparinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 11.
En PEPP-sparare får byta PEPP-sparinstitut på de sätt som anges i artiklarna 52-55 i PEPP-förordningen. I de bestämmelserna i förordningen anges bl.a. att ett PEPP-sparinstitut ska erbjuda PEPP-sparare en möjlighet att byta sparinstitut. Ett byte innebär att behållningen eller, i tillämpliga fall, de faktiska tillgångarna på en PEPP-sparares begäran överförs från ett PEPP-konto hos det överförande PEPP-sparinstitutet till ett nytt PEPP-konto med samma underkonton som öppnas hos det mottagande PEPP-sparinstitutet, samtidigt som det tidigare PEPP-kontot avslutas (artikel 52.1). I artikel 53 i förordningen och i 2 § finns det särskilda bestämmelser för en begäran om byte, se författningskommentaren till 2 §.
Formkrav vid byte
2 § En begäran om byte av PEPP-sparinstitut ska vara egenhändigt undertecknad av PEPP-spararen. Om begäran ges in elektroniskt ska den skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska ge spararen en kopia av en godtagen begäran om byte.
Paragrafen innehåller bestämmelser om en begäran om byte av PEPP-sparinstitut. Första stycket är delvis utformat efter förebild av 64 kap. 25 § tredje stycket socialförsäkringsbalken. Övervägandena finns i avsnitten 6.3 och 11.
I första stycket första meningen anges att en begäran om byte av PEPP-sparinstitut ska vara egenhändigt undertecknad av PEPP-spararen. Genom bestämmelsen utnyttjas möjligheten att kräva att en PEPP-sparares begäran om byte ska vara skriftlig (artikel 53.2 andra stycket i PEPP-förordningen). Själva undertecknandet sker då genom egenhändigt undertecknande med penna på papper. Enligt andra meningen kan ett undertecknande också ske genom en elektronisk underskrift. Den elektroniska underskriften måste då uppfylla kraven på en avancerad elektronisk underskrift enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i det följande benämnd eIDAS-förordningen. På så sätt möjliggörs att en ansökan om byte av PEPP-sparinstitut kan göras på elektronisk väg. Hänvisningen till eIDAS-förordningen är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. I PEPP-förordningen finns det ytterligare bestämmelser om vad en begäran om byte ska innehålla (se artikel 53.2). Bland annat ska samtycke ges till såväl överförande som mottagande PEPP-sparinstitut om att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra bytet, t.ex. att föra över motsvarande medel till PEPP-kontot som öppnats hos det mottagande PEPP-sparinstitutet. En begäran om byte bör ges in till det mottagande PEPP-sparinstitutet, dvs. det institut som sparandet ska flyttas till (jfr artikel 53.3).
I andra stycket anges att PEPP-sparinstitutet ska ge PEPP-spararen en kopia av en godtagen begäran om byte. Genom bestämmelsen utnyttjas möjligheten enligt förordningen att kräva detta (artikel 53.2 andra stycket).
6 kap. En PEPP-sparares förfoganden över sparandet
Rätten att göra, ändra och återkalla ett förmånstagarförordnande
1 § En PEPP-sparare har rätt att själv förfoga över sitt PEPP-sparande genom ett förmånstagarförordnande. Ett sådant förordnande gäller för sparandet vid spararens död.
Det som sägs i 13 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken om ett testamentes ogiltighet gäller också i fråga om ett förmånstagarförordnande.
För ett förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet ska tillämpas första gången gäller lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån för ofödda.
Paragrafen innehåller bestämmelser om en PEPP-sparares rätt att göra, ändra och återkalla ett förmånstagarförordnande och vad ett sådant förordnande innebär. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 1 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I första stycket finns en grundläggande bestämmelse om förmånstagarförordnande. Ett förmånstagarförordnande får, i likhet med det som gäller för försäkring och individuellt pensionssparande, anses som ett självständigt rättsinstitut (se prop. 2003/04:150 s. 541). En PEPP-sparare har genom ett förmånstagarförordnande rätt att förfoga över sitt PEPP-sparande. Ett förmånstagarförordnande innebär att PEPP-spararen själv bestämmer vem som i dennes ställe ska ha rätt till PEPP-sparandet. Ett förmånstagarförordnande gäller bara för vad som ska gälla vid spararens död, s.k. dödsfallsförordnanden.
I andra stycket finns en bestämmelse om giltigheten av ett förmånstagarförordnande. Genom hänvisningen till bestämmelserna i ärvdabalken gäller vissa bestämmelser för ett testamentes ogiltighet också för förmånstagarförordnanden. Ett förmånstagarförordnande gäller därmed inte om det har upprättats under påverkan av en psykisk störning (13 kap. 2 § ärvdabalken). Ett förmånstagarförordnande gäller inte heller om någon har tvingat PEPP-spararen till att upprätta förordnandet eller förmått spararen därtill genom missbruk av dennes oförstånd, viljesvaghet eller beroendeställning (13 kap. 3 § första stycket ärvdabalken). Detsamma gäller om PEPP-spararen har blivit svikligen förledd att upprätta ett förmånstagarförordnande eller om spararen annars har svävat i villfarelse som varit bestämmande för dennes vilja att göra ett förmånstagarförordnande (13 kap. 3 § andra stycket ärvdabalken). Bestämmelser om formkrav för förmånstagarförordnanden finns i 3 §.
I tredje stycket anges att förmånstagarförordnande till förmån för ofödda regleras av den särskilda lagen om sådana rättshandlingar.
2 § En PEPP-sparare får ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om spararen gentemot förmånstagaren har utlovat att förordnandet ska stå fast (oåterkalleligt förmånstagarförordnande).
Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheterna att ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 2 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
Det finns två typer av förmånstagarförordnanden: s.k. vanliga förmånstagarförordnanden som får återkallas och oåterkalleliga sådana. En PEPP-sparare kan när som helst ändra eller återkalla ett vanligt förordnande. Om han eller hon har lovat förmånstagaren att förordnandet ska stå fast gäller dock inte detta. I ett sådant fall är förmånstagarförordnandet oåterkalleligt. En utfästelse om oåterkallelighet ska göras till förmånstagaren. Det ställs inte upp något formkrav för utfästelsen och inte heller behövs det någon anmälan till PEPP-sparinstitutet för att denna ska vara bindande för PEPP-spararen. Eftersom den som påstår att ett förordnande till sin förmån har gjorts oåterkalleligt har bevisbördan för att så verkligen är fallet, finns det anledning att tro att utfästelsen utan något krav i lagen i de allra flesta fall dokumenteras på ett tillförlitligt vis. Vanligtvis bör en utfästelse om oåterkallelighet tas in i PEPP-avtalet eller i förmånstagarförordnandet om det görs under sparandetiden. Formkrav för själva förmånstagarförordnandet finns i 3 §. Som framgår av 11 § måste förmånstagaren ibland anmäla sin rätt till PEPP-sparinstitutet om denne vill vara skyddad mot nya förfoganden från PEPP-spararens sida.
Formkrav för ett förmånstagarförordnande
3 § Ett förmånstagarförordnande och en återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande ska för att vara gällande göras genom ett egenhändigt undertecknat meddelande till PEPP-sparinstitutet.
Ett förmånstagarförordnande kan också göras genom att det tas in i PEPP-avtalet. Ett sådant förordnande förlorar sin verkan om ett nytt förordnande görs enligt första stycket.
Första och andra styckena gäller också ett villkor enligt 7 kap. 2 § 5 äktenskapsbalken om att PEPP-förmåner ska vara förmånstagarens enskilda egendom och en återkallelse eller ändring av sådant villkor.
Paragrafen innehåller bestämmelser om formkrav för ett förmånstagarförordnande. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 3 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
Ett förmånstagarförordnande ska enligt första stycket göras genom ett egenhändigt undertecknat meddelande till PEPP-sparinstitutet. Samma krav gäller för en återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande. I kravet på ett skriftligt meddelande till PEPP-sparinstitutet ligger, som en motsvarighet till det som gäller för ett förmånstagarförordnande för en försäkring, att meddelandet ska vara riktat till PEPP-sparinstitutet och att PEPP-spararen ska ha vidtagit ändamålsenliga åtgärder för att få meddelandet överlämnat till sparinstitutet. Ett förmånstagarförordnande ska, liksom ett förmånstagarförordnande för en försäkring, komma till uttryck på papper (se prop. 2003/04:150 s. 287 och prop. 2017/18:126 s. 22). Det är således, till skillnad från vad som gäller vid byte, inte möjligt att uppfylla kravet på egenhändigt undertecknande med en elektronisk underskrift (jfr 5 kap. 2 § och författningskommentaren till den paragrafen). Giltigheten är inte beroende av att förordnandet på något sätt blivit registrerat hos PEPP-sparinstitutet. Det är inte heller nödvändigt att förordnandet har kommit in till sparinstitutet när förmåner ska börja betalas ut, dvs. vid PEPP-spararens dödsfall (se 5 § och författningskommentaren till den paragrafen). Däremot har ett förordnande inte någon verkan om PEPP-spararen bara har upprättat det och sedan inte vidtagit några ytterligare åtgärder. Vilka åtgärder som PEPP-spararen måste ha vidtagit för att få fram meddelandet till sparinstitutet får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vägledning bör kunna hämtas från tillämpningen av motsvarande bestämmelse i försäkringsavtalslagen (14 kap. 3 § första stycket, se även prop. 2003/04:150 s. 544 f.).
Enligt andra stycket kan ett förmånstagarförordnande också göras genom att det tas in i PEPP-avtalet. Ett sådant förordnande förlorar sin verkan om ett nytt förordnande görs på det sätt som anges i första stycket, dvs. genom ett egenhändigt undertecknat meddelande till PEPP-sparinstitutet.
I tredje stycket anges att samma formkrav som för ett förmånstagarförordnande gäller för villkor att ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner ska vara enskild egendom.
Tolkning av ett förmånstagarförordnande
4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande gäller 5 och 6 §§ om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tolkning av ett förmånstagarförordnande. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 4 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
Ett förmånstagarförordnande kan behöva tolkas. I 5 och 6 §§ finns bestämmelser för tolkning av ett förmånstagarförordnande. De gäller dock bara om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet. Liksom i fråga om förmånstagarförordnanden inom ramen för försäkringar, bör det finnas utredning som med rimlig grad av säkerhet tyder på att PEPP-spararen har haft en annan avsikt med sitt förordnande, för att presumtionen ska ge vika. Tolkningsreglerna ska bara fungera som hjälpregler när individuella tolkningsdata saknas. Det är bara PEPP-spararens avsikter vid förordnandets tillkomst som kan tillmätas betydelse. Vägledning bör kunna hämtas från tillämpningen av motsvarande bestämmelse i försäkringsavtalslagen (14 kap. 4 §).
5 § Kan ett förmånstagarförordnande inte verkställas i fråga om en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för dennes avkomlingar, om de i fråga om arv efter PEPP-spararen hade haft rätt att träda i förmånstagarens ställe. Om sådana avkomlingar saknas men det finns andra förmånstagare, tillfaller hela PEPP-sparandet dem.
Paragrafen innehåller presumtionsregler om när ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas mot en viss förmånstagare. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 5 § tredje stycket försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I paragrafen anges vad som ska gälla om ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas mot en viss förmånstagare, t.ex. när förmånstagaren är avliden eller avstår från sin rätt. Förordnandet gäller då till förmån för förmånstagarens avkomlingar, om de i fråga om arv efter PEPP-spararen hade haft rätt att träda i förmånstagarens ställe. Avkomlingarna ges en s.k. representationsrätt som motsvarar det som gäller i fråga om testamente (11 kap. 6 § ärvdabalken). Om ett förordnande inte kan verkställas beträffande en av flera förmånstagare och första meningen inte kan tillämpas, får de övriga förmånstagarna dela på hela PEPP-sparandet. Också detta motsvarar det som gäller i fråga om testamente (11 kap. 7 § ärvdabalken). Denna rätt för övriga förmånstagare gäller dock bara om PEPP-spararen inte har gjort något andrahandsförordnande för denna situation och det inte heller får anses framgå att de övriga förmånstagarnas rätt under alla förhållanden ska vara begränsad till de belopp som för deras del har angetts i förordnandet.
6 § Om en PEPP-sparare utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan angivna beteckningar, anses detta innebära följande:
1. Med make avses den som är gift med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas. Om det pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna, gäller inte förordnandet.
2. Med registrerad partner avses den som är registrerad partner med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas. Om det pågår mål om upplösning av partnerskapet, gäller inte förordnandet.
3. Med sambo avses den som är sambo med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas.
4. Med barn avses PEPP-spararens bröstarvingar, med fördelning av PEPP-sparandet efter vad som gäller i fråga om arvsrätt efter spararen.
5. Med make och barn avses att PEPP-spararens make är förmånstagare till halva PEPP-sparandet och spararens bröstarvingar till återstoden. Om spararen efterlämnar bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela sparandet maken eller bröstarvingarna.
6. Med arvingar avses de som har arvsrätt efter PEPP-spararen, med fördelning av PEPP-sparandet efter vad som gäller för arvsrätten.
Paragrafen innehåller presumtionsregler för vissa beteckningar i ett förmånstagarförordnande. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 6 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
Paragrafen gäller bara om PEPP-spararen har använt någon av de beteckningar som anges i paragrafen utan att namnge förmånstagaren. Inget hindrar dock att man i enskilda fall utanför det egentliga tillämpningsområdet hämtar ledning från paragrafen. Några motsatsslut ska inte dras för situationer som faller utanför paragrafens tillämpningsområde (se prop. 2003/04:150 s. 458). Ett förordnande till make gäller till förmån för den som är gift med PEPP-spararen när förordnandet ska tillämpas. Vid PEPP-spararens dödsfall avses den som spararen var gift med vid dödsfallet, även om detta upplöser äktenskapet (jfr 1 kap. 5 § äktenskapsbalken).
Ett förmånstagarförordnandes verkan mot dödsbodelägare
7 § Om en förmånstagare är insatt, ska PEPP-förmåner som utfaller efter en PEPP-sparares död inte ingå i spararens kvarlåtenskap.
I 7 kap. finns bestämmelser om ett förmånstagarförordnandes verkan mot PEPP-spararens borgenärer.
Paragrafen innehåller bestämmelser om verkan av ett förmånstagarförordnande. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 7 § första och femte styckena försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I första stycket anges att PEPP-förmåner som utfaller efter en PEPP-sparares död inte ska ingå i spararens kvarlåtenskap om en förmånstagare är insatt.
I andra stycket finns en upplysning om att det i 7 kap. finns bestämmelser om ett förmånstagarförordnandes verkan mot PEPP-spararens borgenärer.
Jämkning av ett förmånstagarförordnande
8 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot en make eller bröstarvinge efter PEPP-spararen, kan förordnandet jämkas så att PEPP-förmånerna helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen ska man särskilt beakta skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.
Om en PEPP-sparares dödsfall har inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan PEPP-spararen och spararens make eller sedan talan om äktenskapsskillnad väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället följande. Om maken vid bodelningen inte kan få ut sin andel därför att PEPP-förmånerna tillfaller någon annan som förmånstagare, är förmånstagaren skyldig att avstå det som fattas.
Den som vill begära jämkning ska väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter PEPP-spararen avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.
Paragrafen innehåller bestämmelser om jämkning av ett förmånstagarförordnande. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 7 §
andra-fjärde styckena försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I första stycket anges att ett förmånstagarförordnande ska jämkas om tillämpningen av det skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot en make eller bröstarvinge efter PEPP-spararen. Jämkning kan då ske så att PEPP-förmånerna helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Bestämmelsen omfattar både vanliga förmånstagarförordnanden och oåterkalleliga sådana. Jämkningsfrågan ska avgöras efter en skälighetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Vid prövningen ska man dock särskilt beakta skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden. Vägledning torde kunna hämtas från motsvarande bestämmelse i försäkringsavtalslagen (14 kap. 7 § andra stycket, se även prop. 1986/87:86 s. 102-107 och 2003/04:150 s. 549). Det är bara PEPP-spararens make och bröstarvingar som har rätt att begära jämkning. Jämkning kan begäras oavsett vem som är förmånstagare.
I andra stycket regleras vad som ska gälla om en PEPP-sparares dödsfall har inträffat sedan det dömts till äktenskapsskillnad mellan PEPP-spararen och dess make eller sedan talan om äktenskapsskillnad väckts men innan bodelning har förrättats. Om en make i ett sådant fall inte kan få ut sin andel vid bodelningen därför att PEPP-förmånerna tillfaller någon annan som förmånstagare, är förmånstagaren skyldig att avstå vad som fattas.
I tredje stycket anges att den som vill begära jämkning ska väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter PEPP-spararen avslutades eller dödsboanmälan gjordes. I annat fall är rätten till jämkning förlorad.
En förmånstagares förfoganderätt
9 § Innan förmånstagarens rätt har inträtt får han eller hon inte genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt förfoga över den rätt som förordnandet medför.
Efter en PEPP-sparares dödsfall får en förmånstagare inte göra inbetalningar till PEPP-kontot, ändra vad som bestämts i PEPP-avtalet om utbetalningarnas storlek och utbetalningstid eller själv förordna förmånstagare.
Om flera samtidigt är förmånstagare får ändring av investeringsalternativ eller byte av PEPP-sparinstitut göras bara med samtliga förmånstagares samtycke.
Paragrafen innehåller bestämmelser om en förmånstagares förfoganderätt. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 8 § försäkringsavtalslagen och 4 kap. 12 § första och andra styckena lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I första stycket anges att en förmånstagare inte innan hans eller hennes rätt inträtt, får förfoga över den rätt som förordnandet medför, vare sig genom överlåtelse, pantsättning eller på något annat sätt. En rätt enligt ett förmånstagarförordnande inträder först vid en PEPP-sparares dödsfall. Detta gäller både vanliga förmånstagarförordnanden och sådana förordnanden som inte får återkallas. För en förmånstagare innebär det att en rätt enligt ett förmånstagarförordnande inte kan utmätas eller tas i anspråk i konkurs före denna tidpunkt. Inte heller kan en sådan rätt bli föremål för familjerättsliga anspråk, t.ex. i samband med bodelning. Om förmånstagaren trots detta förfogar över sin rätt får, i analogi med vad som gäller om arvsavtal, förfogandet anses som ogiltigt om det angrips av någon med ett berättigat intresse av dess undanröjande (jfr 17 kap. 1 § ärvdabalken, se även prop. 2003/04:150 s. 549). Sedan förmånstagarens rätt inträtt kan denne godkänna avtalet med verkan att det anses som giltigt från den tidpunkt då det ingicks.
I andra stycket begränsas en förmånstagares rätt att förfoga över den rätt som förordnandet medför. En förmånstagare får inte göra inbetalningar till PEPP-kontot, ändra vad som bestämts i PEPP-avtalet om utbetalningarnas storlek och utbetalningstid eller själv förordna förmånstagare.
I tredje stycket anges vad som ska gälla om det finns flera förmånstagare. I sådana fall får en ändring av investeringsalternativ eller ett byte av PEPP-sparinstitut bara göras om samtliga förmånstagare samtycker till åtgärden.
En PEPP-sparares rätt att förfoga över PEPP-sparandet på annat sätt än genom ett förmånstagarförordnande
10 § En PEPP-sparare har rätt att förfoga över PEPP-sparandet genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt än genom förmånstagarförordnande.
Om ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande gäller för sparandet, ska spararen anses ha utfäst sig att inte utan förmånstagarens samtycke förfoga över sparandet på ett sätt som inskränker dennes rätt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om en PEPP-sparares rätt att förfoga över ett PEPP-sparande på annat sätt än genom förmånstagarförordnande. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 9 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I första stycket anges att en PEPP-sparare har rätt att förfoga över PEPP-sparandet på andra sätt än genom förmånstagarförordnande. En PEPP-sparare har därmed en generell rätt att förfoga över sitt eget PEPP-sparande. Detta kan t.ex. ske genom en överlåtelse eller pantsättning.
I andra stycket finns en bestämmelse som gäller när en PEPP-sparare har gjort ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande. I ett sådant fall får en PEPP-sparare inte utan förmånstagarens samtycke förfoga över sparandet på ett sätt som inskränker dennes rätt. Detta betyder emellertid inte att ett sådant förfogande under alla omständigheter är ogiltigt. Om en PEPP-sparare i samband med att denne gör förordnandet oåterkalleligt förbehåller sig en rätt att t.ex. pantsätta PEPP-sparandet (jfr rättsfallen NJA 1939 s. 85 och 89), blir pantsättningen giltig, även om panthavaren känner till att förordnandet har gjorts oåterkalleligt. Vidare kan förmånstagaren senare gå med på att PEPP-spararen förfogar över sparandet, och samtycket kan lämnas formlöst. Vilka förfogandemöjligheter som ska anses uteslutna genom ett oåterkalleligt förordnande får avgöras efter en bedömning av de rättsverkningar som ett tänkt förfogande skulle få i det enskilda fallet. Vägledning bör kunna hämtas från motsvarande bestämmelse i försäkringsavtalslagen (14 kap. 9 §, se även prop. 2003/04:150 s. 550 f.).
Verkan av ett förfogande till förmån för flera
11 § Om en PEPP-sparare genom överlåtelse, pantsättning eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande förfogar över PEPP-sparandet till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare, om meddelande om det senare förfogandet kommer in till PEPP-sparinstitutet först och den till vars förmån förfogandet skett då är i god tro.
Paragrafen innehåller bestämmelser om företrädesrätt vid förfoganden till förmån för flera. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 10 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I paragrafen anges i första meningen att ett tidigare förfogande, t.ex. ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, har företräde framför ett senare förfogande, om det finns flera förfoganden. Ett senare förfogande kan dock enligt andra meningen i vissa fall få företräde framför ett tidigare. Så är fallet om meddelande om det senare förfogandet kommer in till PEPP-sparinstitutet först och den till vars förmån förfogandet har skett då är i god tro. Regeln gäller bara förfoganden genom överlåtelse, pantsättning och oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Ett förmånstagarförordnande som kan återkallas omfattas därmed inte och en sådan förmånstagare har därmed inte något skydd mot tredje man (jfr prop. 2003/04:150 s. 552).
När ett förmånstagarförordnande förfaller vid en överlåtelse
12 § Om PEPP-sparandet överlåts förfaller ett tidigare förmånstagarförordnande som inte är oåterkalleligt, om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen.
En pantsättning av sparandet medför inte att ett förmånstagarförordnande förfaller.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som händer med ett förmånstagarförordnande vid överlåtelse och pantsättning av PEPP-sparandet. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 12 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I första stycket anges en presumtion för vanliga förmånstagarförordnanden vid överlåtelse av ett PEPP-sparande. Om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen, faller ett sådant förordnande. Ett oåterkalleligt förordnande står sig dock vid en överlåtelse (se 11 §).
I andra stycket finns ett förtydligande tillägg om att en pantsättning av ett PEPP-sparande inte inverkar på ett gällande förmånstagarförordnande. Detta gäller oavsett om förordnandet kan återkallas eller inte.
En panthavares rätt
13 § Om PEPP-sparandet pantsätts får panthavaren rätt att få så mycket av utfallande PEPP-förmåner som svarar mot pantfordringen. Detta gäller även om pantfordringen inte är förfallen till betalning.
En panthavare får under de förutsättningar som anges i 4 kap. 2 § första stycket också kräva inlösen av ett PEPP-sparande. Inlösen får dock ske bara om panthavaren har underrättat PEPP-spararen och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från PEPP-sparinstitutet.
Ett förbehåll om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt är ogiltigt mot PEPP-spararen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om panthavares rätt. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 13 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I första stycket anges att en panthavare har rätt att få så mycket av utfallande PEPP-förmåner som svarar mot pantfordringen. Detta gäller även om pantfordringen inte är förfallen till betalning.
En panthavare får enligt andra stycket även kräva inlösen av ett PEPP-sparande. För sådan inlösen krävs att det totala värdet av PEPP-förmånerna inte överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken (4 kap. 2 § första stycket). Därutöver krävs att panthavaren har underrättat PEPP-spararen och spararen inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från PEPP-sparinstitutet.
I tredje stycket anges att ett förbehåll om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt (dvs. de sätt som sägs i första och andra styckena) är ogiltigt mot PEPP-spararen. Bestämmelserna i första och andra styckena är därmed tvingande till PEPP-spararens fördel.
Förlust av rätten till ett PEPP-sparande
14 § Om någon genom brott som avses i 15 kap. ärvdabalken har dödat PEPP-spararen eller en förmånstagare, eller medverkat till sådant brott, gäller det som föreskrivs där om förlust av rätt att ta arv eller testamente beträffande rätten till PEPP-sparandet och PEPP-förmånerna.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förlust av rätt till PEPP-sparande eller PEPP-förmåner. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 15 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I paragrafen anges att en person som annars skulle ha haft rätt till PEPP-sparandet eller PEPP-förmånerna på grund av brottslig gärning kan gå miste om denna rätt i vissa fall. Detta överensstämmer med det som gäller i fråga om förlust av rätt till försäkring eller försäkringsförmåner enligt försäkringsavtalslagen och anknyter således till 15 kap. ärvdabalken om motsvarande fall när det gäller förlust av rätt till arv och testamente (14 kap. 15 § försäkringsavtalslagen, se även prop. 1990/91:194 s. 56 f. och 2003/04:150 s. 554 f.).
En makes rätt till ett PEPP-sparande till följd av bodelning
15 § Om rätten till ett PEPP-sparande vid bodelning har fördelats till en PEPP-sparares make, gäller bestämmelserna i 9 § andra stycket om förmånstagare för maken.
Paragrafen innehåller en bestämmelse för de fall en rätt till PEPP-sparande har reglerats vid bodelning. Paragrafen är utformad efter förebild av 4 kap. 16 § lagen om individuellt pensionssparande. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I paragrafen anges vad som ska gälla om ett PEPP-sparande vid bodelning har fördelats till PEPP-spararens make, dvs. lagts på makens lott. Bestämmelser om bodelning finns i 9-13 kap. äktenskapsbalken. Genom hänvisningen gäller då att PEPP-spararens make inte får göra inbetalningar till PEPP-kontot, ändra det som bestämts i PEPP-avtalet om utbetalningarnas storlek och utbetalningstid eller själv förordna förmånstagare.
7 kap. Förhållandet till PEPP-spararens borgenärer
1 § Ett PEPP-sparande och förmåner som betalas ut från det får tas i anspråk för PEPP-spararens och någon annan berättigads skulder i enlighet med detta kapitel och lagstiftningen i övrigt.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om möjligheten till utmätning av ett PEPP-sparande och PEPP-förmåner. Paragrafen är utformad efter förebild av 15 kap. 1 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
I paragrafen anges att ett PEPP-sparande och förmåner som betalas ut från det får tas i anspråk för PEPP-spararens och någon annan berättigads skulder i enlighet med detta kapitel, dvs. 2-8 §§, och lagstiftningen i övrigt. Med lagstiftningen i övrigt avses bl.a. utsökningsbalken och konkurslagen.
Verkan av förmånstagarförordnande m.m.
2 § Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förmånstagare till följd av ett förordnande som har kunnat återkallas får tas i anspråk för PEPP-spararens skulder, om fordringen har uppkommit innan förmåner har börjat betalas ut och inte kan betalas ur spararens förmögenhet eller kvarlåtenskap.
Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förvärvare, en panthavare eller en förmånstagare till följd av ett oåterkalleligt förordnande får inte tas i anspråk för PEPP-spararens skulder efter det att ett meddelande om förfogandet har kommit in till PEPP-sparinstitutet.
Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förmånstagare får aldrig tas i anspråk för PEPP-spararens skulder, om ansökan görs mer än tre år från det att förmånstagarens rätt inträdde.
Paragrafen innehåller bestämmelser som begränsar möjligheten att ta ett PEPP-sparande i anspråk för PEPP-spararens skulder. Paragrafen är utformad efter förebild av 15 kap. 2 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
I första stycket ges sparande eller förmåner som tillfaller en förmånstagare till följd av ett vanligt förordnande, dvs. ett förmånstagarförordnande som kan återkallas, ett skydd mot utmätning. De får bara tas i anspråk för PEPP-spararens skulder om fordringen har uppkommit innan förmåner har börjat betalas ut och dessutom inte kan betalas ur PEPP-spararens förmögenhet eller kvarlåtenskap.
I andra stycket ges vissa förfoganden ett särskilt skydd mot utmätning. Sparande eller förmåner som tillfaller en förvärvare, en panthavare eller en förmånstagare till följd av ett oåterkalleligt förordnande får inte tas i anspråk för PEPP-spararens skulder efter det att ett meddelande om förfogandet, dvs. förordnandet, har kommit in till PEPP-sparinstitutet.
I tredje stycket anges en yttersta tidsfrist för när ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förmånstagare får tas i anspråk. De får aldrig tas i anspråk för PEPP-spararens skulder, om ansökan görs mer än tre år från det att förmånstagarens rätt inträdde. Detta gäller både förordnanden som får återkallas som sådana som inte får återkallas. Om det finns flera förmånstagare med rätt efter varandra, löper en ny frist för varje förmånstagare.
Utmätning av ett PEPP-sparande för spararens skulder
3 § Innan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande utmätas för PEPP-spararens skulder bara i den mån det under något av de senaste tio åren har betalats in belopp som är mer än dubbelt så stort som genomsnittet av de årliga inbetalningar som har gjorts under den tiden eller den kortare tid under vilken sparandet pågått.
Om prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken har ändrats efter inbetalningen, ändras det belopp som får utmätas i proportion till ändringen av prisbasbeloppet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skydd mot utmätning före PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut. Paragrafen är utformad efter förebild av 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Ett sparande i en PEPP-produkt skyddas enligt första stycket från utmätning om det har varit förhållandevis långsiktigt och någorlunda regelbundet. Av betydelse blir om inbetalningarna under något år markant överstiger genomsnittet under en tioårsperiod. Har sparandet pågått kortare tid beräknas i stället genomsnittet av de inbetalningar som gjorts sedan PEPP-avtalet ingicks. Det är bara det överskjutande beloppet som kan tas i anspråk. Om genomsnittet av de årliga inbetalningarna under den aktuella tidsperioden är 10 000 kronor och spararen under ett år har betalat in 25 000 kronor, är ett belopp om 5 000 kronor tillgängligt för utmätning. En inbetalning som ligger mer än tio år tillbaka i tiden kan inte medföra att någon del av PEPP-sparandet blir utmätningsbart. Bestämmelser om vad som gäller efter själva sparandefasen, dvs. sedan pensionsförmåner börjat betalas ut, finns i 4 §.
I andra stycket finns en bestämmelse som justerar det utmätningsbara beloppet utifrån ändringar i prisbasbeloppet. När man ska fastställa vilket belopp som ska få utmätas på grund av en alltför stor inbetalning, får man räkna med att de inbetalda beloppen under tiden efter betalningen kan ha undergått en värdestegring hos PEPP-sparinstitutet. I sådant fall får borgenärerna ta i anspråk lika många prisbasbelopp eller delar av sådana som PEPP-spararen har betalat för mycket. Om en betalning översteg den "tillåtna" inbetalningen med två prisbasbelopp när betalningen gjordes, kan borgenären senare ta två gånger det vid tiden för utmätningen gällande prisbasbeloppet i anspråk. Om prisbasbeloppet däremot har undergått en värdeminskning blir utgången den motsatta och ett lägre belopp får tas i anspråk för utmätning.
4 § Sedan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande och PEPP-förmåner som utfaller från det inte utmätas för PEPP-spararens skulder i den mån förmånerna tillfaller någon som själv behöver dessa för sin försörjning eller för en underhållsskyldighet. Om PEPP-förmånerna tillfaller någon annan än PEPP-spararen, gäller dock detta förbud bara om spararen har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När PEPP-förmånerna betalas ut i form av livränta, gäller förbudet bara rätten till livräntan.
Ett sammanlagt belopp som motsvarar sex gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller för dödsåret ska, från vad som efter en PEPP-sparares död på grund av förmånstagarförordnande tillfaller spararens make eller spararens eller makens barn som vid dödsfallet inte fyllt 25 år, för varje berättigad alltid undantas från utmätning. Detta gäller även för en sparares sambo eller sådan sambos barn.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skydd mot utmätning efter PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut. Paragrafen är utformad efter förebild av 15 kap. 5 och 6 §§ försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Ett PEPP-sparande och PEPP-förmåner skyddas enligt första stycket första meningen från utmätning om de tillfaller någon som själv behöver förmånerna för sin försörjning eller för en underhållsskyldighet. Vid periodiskt utfallande belopp bör bestämmelsen tillämpas på samma sätt som motsvarande bestämmelse i utsökningsbalken (5 kap. 8 §, jfr även 15 kap. 5 § första stycket försäkringsavtalslagen). När det gäller engångsbelopp som utgår från ett PEPP-sparande får man försöka jämföra detta med motsvarande periodiska förmåner (se prop. 2003/04:150 s. 561 f.). Om PEPP-förmånerna tillfaller någon annan än PEPP-spararen skyddas de, enligt andra meningen, bara i den mån PEPP-spararen har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. Om PEPP-spararen har varit försörjningsskyldig enligt lag är kravet alltid uppfyllt, men detta kan också vara fallet vid faktisk försörjning t.ex. av en sambo eller ett syskon. PEPP-spararen behöver inte ha stått för hela försörjningen, men det måste i varje fall ha gällt ett regelbundet understöd som utgjort en väsentlig del av den andres försörjning, något som regelmässigt är fallet mellan föräldrar och hemmavarande barn. Ofta gäller detsamma mellan makar och mellan sambor (se samma prop. s. 561). För PEPP-förmåner som betalas ut som livränta är skyddet, enligt tredje meningen, begränsat till att avse rätten till livräntan som sådan. Utfallande belopp kan därmed efter hand tas i anspråk genom utmätning med stöd av 7 kap. utsökningsbalken (jfr 5 kap. 7 § utsökningsbalken).
Enligt andra stycket första meningen gäller ett schabloniserat grundskydd för en PEPP-sparares närstående. Bestämmelsen gäller till förmån för PEPP-spararens make samt för PEPP-spararens barn och barn till PEPP-spararens make, under förutsättning att barnet vid dödsfallet inte fyllt 25 år. Skyddet gäller, enligt andra meningen, även för en PEPP-sparares sambo eller sådan sambos barn. Med sambo avses sambo enligt 1 § första stycket sambolagen (2003:376). För varje berättigad får sex prisbasbelopp tas undan utmätning. Detta gäller utan någon prövning av den berättigades behov och utan något krav på att PEPP-spararen ska ha försörjt den berättigade. Barnets ålder vid utbetalningen saknar betydelse. Vid ett PEPP-sparande med annuiteter gäller utmätningsskyddet de belopp som betalas först, dvs. tills summan av gjorda utbetalningar uppgår till sex gånger det prisbasbelopp som gäller för dödsåret. Det är alltså inte möjligt att uppskjuta skyddet till senare utbetalningar (se samma prop.).
Återkrav vid en PEPP-sparares konkurs m.m.
5 § Om PEPP-spararen eller dödsboet efter denne försätts i konkurs och spararen senare än tre år före den fristdag som anges i 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) har gjort inbetalningar till PEPP-sparandet med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till spararens villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos PEPP-sparinstitutet kräva åter vad spararen har betalat för mycket. Om spararen eller en panthavare inte har lämnat sitt samtycke till åter-betalningen, ska konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot denne. Vid en sådan talan tillämpas 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.
Om PEPP-förmånerna har betalats ut, är den som har tagit emot beloppet skyldig att till konkursboet betala tillbaka det belopp som konkursboet annars hade kunnat kräva av PEPP-sparinstitutet. Om beloppet har mottagits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Återbetalningsskyldigheten kan jämkas om det finns synnerliga skäl. Också vid en talan mot den som har uppburit PEPP-förmånerna tillämpas 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om planförhandling vid företagsrekonstruktion. Vid en talan med anledning av planförhandling tillämpas 5 kap. 2 och 3 §§ lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion.
Krav enligt denna paragraf får inte göras gällande till nackdel för förmånstagare med oåterkalleligt förordnande.
Paragrafen innehåller bestämmelser om återkrav vid en PEPP-sparares konkurs. Paragrafen är utformad efter förebild av 15 kap. 8 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
I första stycket finns bestämmelser om återkrav innan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut. Inbetalningar till ett PEPP-sparande får krävas åter om PEPP-spararen under de tre senaste åren före fristdagen eller därefter gjort inbetalningar som inte stod i skäligt förhållande till dennes villkor. Det som får återkrävas är mellanskillnaden, dvs. det belopp som överstiger det skäliga. Återkravet avser nominella belopp. Konkursboet får vända sig till PEPP-sparinstitutet och kräva åter för mycket erlagda inbetalningar från tillgodohavandet hos institutet. Om PEPP-spararen inte har lämnat sitt samtycke till en sådan återbetalning, ska konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot spararen. När PEPP-sparandet är pantsatt måste talan väckas också mot panthavaren om panthavaren inte godtar återbetalningen.
I andra stycket finns bestämmelser om återkrav när PEPP-förmåner har betalats ut. Den som har mottagit ett belopp är skyldig att till konkursboet betala tillbaka det belopp som konkursboet annars hade kunnat kräva åter av PEPP-sparinstitutet. Förmånstagare har dock ett extra skydd i dessa fall. Om beloppet har mottagits av en förmånstagare gäller återbetalningsskyldigheten bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Det finns även möjlighet att jämka en återbetalningsskyldighet. För detta krävs dock synnerliga skäl (jfr 4 kap. 17 § konkurslagen). Jämkning torde kunna ske om mottagaren i god tro förbrukat förmånerna och kravet avser ett stort belopp (se prop. 2003/04:150 s. 563).
I tredje stycket anges att första och andra styckena tillämpas också i fråga om planförhandling vid företagsrekonstruktion. Vid en talan med anledning av planförhandling tillämpas 5 kap. 2 och 3 §§ lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion.
Enligt fjärde stycket gäller ett särskilt skydd för förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Krav enligt första-tredje styckena får inte göras gällande till nackdel för en förmånstagare med oåterkalleligt förordnande.
Utmätning av ett PEPP-sparande för den berättigades skulder
6 § Sedan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande och PEPP-förmåner som utfaller från det inte utmätas för den berättigades skulder utom i de fall som framgår av 4 §.
Trots det som sägs i 4 § får PEPP-förmåner som inte hålls avskilda efter utbetalningen utmätas för den berättigades skulder. När två år har gått från det att beloppet skulle betalas, får också det som hålls avskilt utmätas till den del beloppet inte behövs för den berättigades försörjning eller för att fullgöra en underhållsskyldighet som denne har.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyddet för den berättigade mot sina egna borgenärer - inte mot PEPP-spararens borgenärer, något som behandlas i 4 §. Såvitt angår tiden fram till dess PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut motsvarar skyddet vad som sägs i 4 §. Därefter begränsas det på liknande sätt som enligt 5 kap. 7 § andra stycket utsökningsbalken. Paragrafen är utformad efter förebild av 15 kap. 9 § försäkringsavtalslagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Ett PEPP-sparande och förmåner som utfaller från det skyddas enligt första stycket från den berättigades borgenärer på motsvarande sätt som vid utmätning för PEPP-spararens skulder (4 § första stycket).
Liksom vid utmätning för PEPP-spararens skulder gäller ett schabloniserat grundskydd för närstående till den berättigade (4 § andra stycket).
Av andra stycket framgår att ett belopp som har betalats ut skyddas endast om det hålls avskilt. Efter två år begränsas skyddet ytterligare. Efter denna tid får också det som har hållits avskilt utmätas om det inte behövs för den berättigades försörjning eller för att fullgöra en underhållsskyldighet som den berättigade har. Bara så stor del som kan anses behövligt för dessa ändamål ska tas undan från utmätning (jfr prop. 2003/04:150 s. 565).
Om det har skett ett byte av PEPP-sparinstitut
7 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 1-6 §§ ska, om det har skett ett byte av PEPP-sparinstitut enligt artikel 53 i EU-förordningen, en överföring av motsvarande belopp eller faktiska tillgångar från ett PEPP-konto hos det överförande sparinstitutet till ett PEPP-konto hos det mottagande sparinstitutet inte anses som en inbetalning.
Prövningen av tidpunkten för PEPP-avtalets ingående och den tid som sparandet har pågått ska ske utifrån det ursprungliga avtalet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kontinuitet vid byte av PEPP-sparinstitut. Paragrafen är utformad efter förebild av 5 kap. 4 § lagen om individuellt pensionssparande. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 1-6 §§ ska enligt första stycket, om ett byte av PEPP-sparinstitut har skett, en överföring av motsvarande belopp eller faktiska tillgångar från ett PEPP-konto till ett annat inte anses som en inbetalning. Därmed förtydligas att ett byte av PEPP-sparinstitut inte påverkar en PEPP-sparares eller en annan berättigads skydd mot utmätning enligt detta kapitel. Bestämmelser om byte av PEPP-sparinstitut finns i 5 kap. denna lag och i artiklarna 52-56 i PEPP-förordningen. I artikel 53 anges hur ett byte går till.
I andra stycket anges att prövningen av tidpunkten för PEPP-avtalets ingående och den tid som sparandet har pågått ska ske utifrån det ursprungliga avtalet, dvs. det avtal som inledde PEPP-sparandet.
8 kap. Tillsyn
Tillsynens omfattning
1 § Finansinspektionen har tillsyn över att PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut följer bestämmelserna i
1. EU-förordningen, och
2. denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Finansinspektionens tillsyn över svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut ska inte omfatta underkonton för andra länder inom EES.
Finansinspektionens tillsyn över utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut gäller bara underkonton för Sverige.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om Finansinspektionens tillsyn över PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut och vad tillsynen omfattar. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Paragrafen tar sikte på verksamhet som avser PEPP-produkter och de bestämmelser som gäller för sådan verksamhet. Finansinspektionen har enligt första stycket tillsyn över att PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut följer vissa bestämmelser. De bestämmelser som avses är PEPP-förordningen och denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Finansinspektionens tillsyn omfattar verksamheten hos svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut som bedriver någon form av PEPP-verksamhet i Sverige. Tillsynen omfattar även utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut som tillhandahåller PEPP-produkter i Sverige.
I andra stycket finns en bestämmelse om Finansinspektionens tillsyn över svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut. Inspektionens tillsyn över sådana aktörer omfattar inte underkonton för andra länder inom EES. För sådana underkonton gäller i huvudsak de nationella bestämmelser för det land som underkontot avser och tillsynen utövas av behörig myndighet i det landet. Tillsynen över svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut gäller i och med det underkonton för Sverige och verksamhet som kan hänföras till dem.
I tredje stycket finns en bestämmelse om Finansinspektionens tillsyn över utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut. Denna tillsyn gäller bara underkonton för Sverige och verksamhet som kan hänföras till dem (jfr andra stycket).
Begäran om att lämna uppgifter
2 § För tillsynen enligt 1 § får Finansinspektionen begära
1. att en fysisk eller juridisk person ska tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och
2. att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.
Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande att lämna uppgifter. Paragrafen införs till följd av artikel 40.1 och 40.2 b och c i PEPP-förordningen. Paragrafen är utformad efter förbild av bl.a. 23 kap. 3 § lagen om värdepappersmarknaden. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Enligt första stycket 1 får Finansinspektionen - för tillsynen enligt 1 § - begära att en fysisk eller juridisk person lämnar uppgifter eller ger in handlingar eller annat. Med handling avses framställning i skrift eller bild och upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas bara med tekniska hjälpmedel (jfr 2 kap. 3 och 6 §§ tryckfrihetsförordningen).
Enligt första stycket 2 får Finansinspektionen begära att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Skyldigheten att inställa sig till förhör innebär inte någon skyldighet att yttra sig vid förhöret (se prop. 2016/17:22 s. 142).
I andra stycket tydliggörs att en begäran inte får framställas om uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater (8 kap. 4 § rättegångsbalken). Att en begäran inte heller får framställas om uppgiftslämnandet skulle strida mot exempelvis anonymitetsskyddet och efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen följer redan av principen att grundlag har företräde framför vanlig lag. Med begreppet "uppgiftslämnande" avses samtliga upplysningar som Finansinspektionen får begära att någon lämnar, dvs. såväl uppgifter som handlingar som annat.
Av 9 kap. 23 § följer att en begäran får förenas med vite. Om en begäran ändå inte följs får Finansinspektionen ingripa mot PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet (se t.ex. 9 kap. 1 § 2, 2 § 2 eller 3 § 2).
Platsundersökning
3 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt för tillsynen enligt 1 § genomföra en undersökning i verksamhetslokalerna hos ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut.
Paragrafen innehåller bestämmelser om platsundersökning i verksamhetslokaler. Paragrafen införs till följd av artikel 62 i PEPP-förordningen. Den är utformad efter förebild av bl.a. 23 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2006/07:115 s. 630). Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Finansinspektionen får enligt paragrafen - om det är nödvändigt för tillsynen enligt 1 § - genomföra en undersökning i ett PEPP-sparinstituts, en PEPP-distributörs eller ett förvaringsinstituts verksamhetslokaler. Undersökningen kan endast avse den fysiska eller juridiska person som utreds och kan bara genomföras i den personens verksamhetslokaler. Finansinspektionen har inte någon möjlighet att tillgripa tvångsmedel om den person som är föremål för undersökningen inte medverkar till att undersökningen genomförs. En sådan vägran kan dock ligga till grund för ett ingripande mot PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet (se t.ex. 9 kap. 1 § 2, 2 § 2 eller 3 § 2). Med verksamhetslokal avses utrymmen som huvudsakligen används i verksamhet som medför eller kan antas medföra bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som bedrivs av en annan juridisk person än ett dödsbo (jfr 3 kap. 18 § skatteförfarandelagen [2011:1244]). Att en undersökning endast får genomföras i verksamhetslokaler innebär att en lokal som enbart används som privatbostad inte får undersökas. Om verksamhet bedrivs i en privatbostad kan emellertid en undersökning genomföras där under vissa förutsättningar. För att en bostad ska kunna anses vara en verksamhetslokal krävs det att bostaden är den plats från vilken verksamheten i fråga huvudsakligen bedrivs. Att så är fallet kan t.ex. framgå genom att verksamheten är registrerad på samma adress som privatbostaden.
Produktingripanden
4 § Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda eller begränsa marknadsföringen eller distributionen av en PEPP-produkt finns i artikel 63 i EU-förordningen.
Paragrafen innehåller en upplysningsbestämmelse om produktingripanden. Övervägandena finns i avsnitt 16.4.
Paragrafen innehåller en upplysning om att Finansinspektionen får meddela beslut om förbud mot eller begränsning av marknadsföringen eller distributionen av en PEPP-produkt (produktingripanden) enligt artikel 63 i PEPP-förordningen. I 5 § finns bestämmelser om formen för ett sådant beslut (se författningskommentaren till den paragrafen).
Bemyndiganden
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. produktingripanden enligt artikel 63 i EU-förordningen, och
2. information som ett PEPP-sparinstitut ska lämna enligt artikel 40.1 i
EU-förordningen.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Övervägandena finns i avsnitten 16.2 och 16.4.
Bemyndigandet i punkt 1 innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om produktingripanden enligt artikel 63 i PEPP-förordningen. Förutsättningarna för ett beslut om produktingripande regleras i samma artikel. Ett beslut om ingripande enligt 9 kap. är ett förvaltningsbeslut som riktar sig till en eller flera bestämda adressater. Genom bemyndigandet kan ett produktingripande också ske i formen av en föreskrift. En sådan föreskrift blir till skillnad från ett förvaltningsbeslut gällande för en obestämd krets adressater, dvs. samtliga aktörer på marknaden (se prop. 2018/19:3 s. 30).
I punkt 2 finns ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om den information som ett PEPP-sparinstitut i vissa fall ska lämna till den behöriga myndigheten enligt artikel 40.1 i EU-förordningen. Genom bemyndigandet kan mer detaljerade bestämmelser om arten, omfattningen och formatet avseende informationen anges i myndighetsföreskrifter.
9 kap. Ingripanden
Ingripanden mot PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
1 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett PEPP-sparinstitut som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 18-48, 50, 52-56, 59 och 60 i EU-förordningen,
2. inte har
- följt villkoren för in- och utbetalningar i 3 och 4 kap.,
- uppfyllt formkraven för byte i 5 kap.,
- följt en begäran enligt 8 kap. 2 §, eller
- gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §,
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
4. har tillhandahållit eller distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad enligt artikel 5.1 i EU-förordningen eller har erhållit en sådan registrering genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt.
I paragrafen anges de olika situationer där Finansinspektionen ska ingripa mot ett PEPP-sparinstitut. Paragrafen införs till följd av artikel 67.2 a-c i PEPP-förordningen. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 4 kap. 1 § lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden. Övervägandena finns i avsnitten 17.2, 17.3 och 17.7.
I punkt 1 anges överträdelser som består i att ett PEPP-sparinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av de artiklar i PEPP-förordningen som anges. Dessa artiklar är de som enligt förordningen ska kunna medföra ingripanden om de överträds (se artikel 67.2 c). De skyldigheter som ett PEPP-sparinstitut har enligt artiklarna avser kravet på erbjudande och information om portabilitetsmöjlighet (artiklarna 18-20), vissa krav avseende distributionen och information till kunder (artiklarna 22-41), krav gällande sparinstitutens investeringar och investeringsalternativ under intjänandefasen (artiklarna 41-47), klagomålshantering (artikel 50) och byte av PEPP-sparinstitut (artiklarna 52-56). Finansinspektionen ska också kunna ingripa mot ett PEPP-sparinstitut om institutet inte uppfyller kraven i fråga om ändring av utbetalningsform (artikel 59) eller om pensionsplanering och rådgivning om utbetalningar (artikel 60).
Av punkt 2 följer att Finansinspektionen ska ingripa mot ett PEPP-sparinstitut som inte följer villkoren för in- och utbetalningar till och från ett PEPP-sparande (3 och 4 kap.), t.ex. om institutet betalar ut PEPP-pensionsförmåner före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år (se 4 kap. 1 §). Inspektionen ska också ingripa om PEPP-sparinstitutet inte uppfyller formkraven för byte (5 kap.). Därutöver ska Finansinspektionen ingripa om ett institut inte följt en begäran enligt 8 kap. 2 § om att lämna uppgifter eller gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §. Inspektionen kan således ingripa t.ex. mot den som inte lämnar uppgifter enligt ett föreläggande eller som inte ger tillträde för platsundersökning.
Enligt punkt 3 ska Finansinspektionen ingripa mot ett PEPP-sparinstitut som har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Bemyndiganden att meddela sådana föreskrifter finns i 1 kap. 10 §, 2 kap. 5 § och 8 kap. 5 §.
I punkt 4 behandlas två olika överträdelsefall. Dels den situationen att PEPP-sparinstitutet har tillhandahållit eller distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad enligt förordningen (se artikel 67.2 b), dels den situationen att ett institut erhållit en sådan registrering genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt (se artikel 67.2 a). I båda fallen ska Finansinspektionen ingripa.
2 § Finansinspektionen ska ingripa mot en PEPP-distributör som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 22-26, 29, 33, 34 och 50 i EU-förordningen,
2. inte har följt en begäran enligt 8 kap. 2 § eller inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §,
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
4. har distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad enligt artikel 5.1 i EU-förordningen.
I paragrafen anges de olika situationer där Finansinspektionen ska ingripa mot en PEPP-distributör. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 4 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden. Övervägandena finns i avsnitten 17.3 och 17.7.
I punkt 1 anges överträdelser som består i att en PEPP-distributör har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av de artiklar i PEPP-förordningen som anges. De skyldigheter som en PEPP-distributör har enligt artiklarna avser bl.a. vissa krav på tillhandahållande av information i samband med distributionen av PEPP-produkter (artiklarna 22-26 och 33), vissa krav avseende marknadsföringsmaterial (artikel 29), krav på specifikation av kundens krav och behov, krav avseende rådgivning (artikel 34) och krav gällande klagomålshantering (artikel 50).
Enligt punkt 2 ska Finansinspektionen ingripa mot en PEPP-distributör som inte följer en begäran enligt 8 kap. 2 § om att lämna uppgifter eller gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §. Finansinspektionen ska således ingripa mot en distributör som inte lämnar uppgifter enligt en begäran eller som inte ger tillträde för platsundersökning.
Enligt punkt 3 ska Finansinspektionen ingripa mot en PEPP-distributör som har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Bemyndiganden att meddela sådana föreskrifter finns i 1 kap. 10 §, 2 kap. 5 § och 8 kap. 5 §.
I punkt 4 behandlas den situationen att en PEPP-distributör distribuerar en PEPP-produkt som inte är registrerad enligt förordningen (se artikel 67.2 b).
3 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett förvaringsinstitut som
1. inte har fullgjort sina övervakningsplikter enligt artikel 48 i EU-förordningen, eller
2. inte har följt en begäran enligt 8 kap. 2 § eller inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §.
I paragrafen anges de olika situationer där Finansinspektionen ska ingripa mot ett förvaringsinstitut som åsidosätter sina skyldigheter. Paragrafen införs till följd av artikel 67.2 d i PEPP-förordningen. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 4 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden. Övervägandena finns i avsnitten 17.3 och 17.7.
I punkt 1 anges att Finansinspektionen ska ingripa mot ett förvaringsinstitut som inte har fullgjort sina övervakningsplikter enligt artikel 48 i PEPP-förordningen. Enligt PEPP-förordningen ska kapitel IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (UCITS-direktivet) tillämpas bl.a. i fråga om förvaringsinstitutets ansvar och dess övervakningsplikter (artikel 48.2 i förordningen). Det innebär att Finansinspektionen ska ingripa mot ett förvaringsinstitut som inte har fullgjort sina övervakningsplikter enligt det direktivet.
Av punkt 2 följer att Finansinspektionen ska ingripa mot ett förvaringsinstitut som inte följer en begäran enligt 8 kap. 2 § om att lämna uppgifter eller gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §. Finansinspektionen ska således ingripa mot ett förvaringsinstitut som inte lämnar uppgifter enligt en begäran eller som inte ger tillträde för platsundersökning.
4 § Ett ingripande enligt 1, 2 eller 3 § mot ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut sker genom beslut om
1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande, eller
2. anmärkning.
Ett ingripande får inte ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och en ansökan om utdömande av vitet har gjorts.
I 22 § finns bestämmelser om ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur Finansinspektionen får ingripa mot ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut som har gjort sig skyldig till en sådan överträdelse som anges i 1, 2 eller 3 §. Paragrafen införs till följd av artikel 67.3 i PEPP-förordningen. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 1 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2006/07:115 s. 636). Övervägandena finns i avsnitt 17.2.
Första stycket innehåller en uppräkning av de åtgärder och sanktioner som Finansinspektionen kan besluta om vid ett ingripande enligt 1, 2 eller 3 § mot ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut. I de fall en administrativ åtgärd eller sanktion ska påföras en juridisk person saknar det betydelse om verksamheten har överlåtits till någon annan efter det att den aktuella överträdelsen ägde rum (se t.ex. prop. 2003/04:121 s. 158 f.). I 15 och 16 §§ anges omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande.
Föreläggande enligt punkt 1 kan riktas dels mot PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer som är juridiska personer och mot förvaringsinstitut, dels mot PEPP-distributörer som är fysiska personer. Ett ingripande genom ett föreläggande kan bara användas när det krävs för att få företaget i fråga att vidta åtgärder för att rätta till något. Eftersom en överträdelse även kan bestå i underlåtenhet att uppfylla vissa krav, kan Finansinspektionen även ålägga den ansvarige att vidta en positiv åtgärd för att uppfylla kraven i PEPP-förordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett föreläggande kan inte kombineras med en sanktionsavgift (se 5 §). Ett föreläggande kan däremot förenas med vite enligt 23 §.
En anmärkning enligt punkt 2 bör användas när det inte finns något att åtgärda, men överträdelsen bör medföra en sanktion och det inte finns skäl att avregistrera PEPP-produkten (se 6 §) eller återkalla rörelsetillståndet (se t.ex. 18 kap. 13 § första stycket 5 försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Anmärkning kan på motsvarande sätt som föreläggande riktas både mot juridiska och fysiska personer. En anmärkning kan kombineras med en sanktionsavgift enligt 5 §.
I andra stycket regleras möjligheten till ingripande när Finansinspektionen redan har beslutat om ett föreläggande förenat med vite avseende samma överträdelse. Bestämmelsen syftar till att förhindra att någon prövas två gånger för samma sak på ett sätt som kan strida mot dubbelprövningsförbudet (artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna [Europakonventionen]). Om ett föreläggande har förenats med vite och föreläggandet inte följs, kan Finansinspektionen välja att ansöka om att vitet ska dömas ut. Det faktum att föreläggandet finns utgör inte något hinder mot ett ingripande enligt 1, 2 eller 3 §. Den avgörande tidpunkten för när hindret uppkommer är tidpunkten då en domstolsprocess inleds om utdömande av vitet.
I tredje stycket finns en upplysning om att det även finns bestämmelser om ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, utländska PEPP-distributörer och utländska förvaringsinstitut (se 22 § och författningskommentaren till den paragrafen).
5 § Om ett beslut om anmärkning enligt 4 § första stycket 2 har meddelats, får Finansinspektionen besluta att den som har gjort sig skyldig till överträdelsen ska betala en sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om förutsättningarna för Finansinspektionen att besluta om sanktionsavgift mot en svensk juridisk eller fysisk person. Den införs delvis till följd av artikel 67.3 i PEPP-förordningen. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 8 § lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2006/07:115 s. 639 f.). Övervägandena finns i avsnitt 17.3.3.
Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen får besluta om sanktionsavgift mot en juridisk eller fysisk person bara om beslut om en anmärkning har meddelats enligt 4 §. Det är därmed inte möjligt att kombinera förelägganden eller beslut om avregistrering av en PEPP-produkt med sanktionsavgift. Avgiften kan uppgå till högst de belopp som anges i 12 och 13 §§ (jfr artikel 67.2 d-g i PEPP-förordningen).
6 § I artikel 8 i EU-förordningen finns bestämmelser om avregistrering av en PEPP-produkt vid bland annat allvarliga eller systematiska överträdelser av förordningen.
Vid andra överträdelser av EU-förordningen gäller bestämmelserna om ingripanden i denna lag.
Paragrafen innehåller en upplysningsbestämmelse om avregistrering av en PEPP-produkt. Övervägandena finns i avsnitt 17.3.2.
Första stycket innehåller en upplysning om att det i artikel 8 i PEPP-förordningen finns bestämmelser om avregistrering av en PEPP-produkt. Enligt bestämmelserna i förordningen ska Finansinspektionen besluta om avregistrering av en PEPP-produkt, bl.a. om ett PEPP-sparinstitut har överträtt förordningen på ett allvarligt eller systematiskt sätt.
Av andra stycket framgår att lagens bestämmelser om ingripanden gäller vid andra överträdelser av EU-förordningen.
Ingripanden mot vissa företrädare för PEPP-sparinstitut,
PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
7 § Om ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter i ett fall som anges i 1, 2 eller 3 §, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i dess styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ett sådant ingripande sker genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att den fysiska personen under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, i ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om överträdelsen är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens möjlighet att ingripa mot fysiska personer som ingår i företagets ledning när ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör som är en juridisk person eller ett svenskt förvaringsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter. Paragrafen införs till följd av artikel 67.3 c i PEPP-förordningen. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 1 c § lagen om värdepappersmarknaden och 3 kap. 7 § lagen (2019:1215) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (prop. 2016/17:162 s. 749 f. och prop. 2019/20:37 s. 88 f.). Övervägandena finns i avsnitt 17.4.
Finansinspektionen ska enligt första stycket ingripa mot den som ingår i styrelsen för ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör som är en juridisk person eller ett svenskt förvaringsinstitut, är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om sparinstitutet, distributören eller förvaringsinstitutet har åsidosatt sina skyldigheter i ett fall som anges i 1, 2 eller 3 §. Ingripandet sker genom beslut att den fysiska personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut eller ersättare för någon av dem, eller genom ett beslut om sanktionsavgift. Dessa två sanktioner kan också kombineras. Bestämmelser om omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande finns i 15 och 16 §§ och bestämmelser om sanktionsavgift i 12, 13 och 17 §§.
Enligt andra stycket får ett ingripande mot en fysisk person bara ske om PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen (se prop. 2014/15:57 s. 40-43 och prop. 2016/17:162 s. 540-542). Av 8 § följer att frågor om ingripanden mot fysiska personer enligt denna paragraf tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande, se författningskommentaren till den paragrafen.
Sanktionsföreläggande
8 § Frågor om ingripande mot fysiska personer enligt 7 § tas upp av Finansinspektionen genom ett sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp.
När ett sanktionsföreläggande har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i sanktionsföreläggandet är utan verkan.
Paragrafen reglerar, tillsammans med 9-11 §§, förfarandet för beslut om sanktioner genom ett sanktionsföreläggande. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 10 a § lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2014/15:57 s. 72). Övervägandena finns i avsnitt 17.4.
Enligt första stycket ska ingripanden mot en fysisk person för överträdelse av ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
I andra stycket anges att ett sanktionsföreläggande innebär att den som bedöms vara ansvarig för en överträdelse föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp. Tidsfristen bör vara så lång att personen i fråga får skäligt rådrum att ta ställning till Finansinspektionens påståenden.
Enligt tredje stycket gäller ett godkänt sanktionsföreläggande som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkänt sanktionsföreläggande som avser sanktionsavgift kan därmed verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser (se 3 kap. 1 § första stycket 3 utsökningsbalken). Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i sanktionsföreläggandet är utan verkan.
9 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om
1. den fysiska person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den,
3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen.
Sanktionsföreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om sanktionsföreläggandet inte godkänns inom den tid som Finansinspektionen anger.
Paragrafen anger vilka uppgifter ett sanktionsföreläggande ska innehålla. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 10 b § lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2014/15:57 s. 73). Övervägandena finns i avsnitt 17.4.
För att kunna identifiera en överträdelse och avgränsa den mot andra förfaranden måste ett sanktionsföreläggande innehålla vissa specifika uppgifter.
I första stycket anges vilka uppgifter ett sanktionsföreläggande ska innehålla: den fysiska person som föreläggandet avser, överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den, de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och den sanktion som föreläggs personen. Med de omständigheter som behövs för att känneteckna överträdelsen avses en beskrivning av vad som läggs den berörda fysiska personen till last. Genom Finansinspektionens uppgifter ska mottagaren av föreläggandet enkelt kunna förstå vad inspektionen hävdar att han eller hon har gjort sig skyldig till och därigenom kunna bedöma hur föreläggandet ska bemötas. Av föreläggandet bör det framgå under vilken tid och på vilken plats som överträdelsen har ägt rum samt vilken juridisk person som har begått den. Dessutom bör det framgå varför Finansinspektionen anser att den juridiska personens överträdelse är allvarlig och på vilka grunder inspektionen bedömer att den fysiska personen i fråga har orsakat överträdelsen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet (jfr 7 § andra stycket). Bestämmelsen är uppbyggd på liknande sätt som 48 kap. 6 § rättegångsbalken, som avser strafföreläggande.
Enligt andra stycket ska sanktionsföreläggandet även innehålla en upplysning om att en ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om den fysiska personen i fråga inte godkänner sanktionsföreläggandet inom den tid som Finansinspektionen anger.
10 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att en sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet för samma överträdelse.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen anger det som gäller i fråga om domstolsprövning för det fall ett sanktionsföreläggande inte har godkänts. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 10 c § lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2014/15:57 s. 73). Övervägandena finns i avsnitt 17.4.
Enligt första stycket får Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att sanktion ska beslutas om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet för samma överträdelse, dvs. Förvaltningsrätten i Stockholm.
I andra stycket anges att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
11 § En sanktion som anges i 7 § får beslutas bara om sanktionsföreläggandet har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.
Paragrafen utgör en preskriptionsbestämmelse för sanktionsförelägganden. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 10 d § lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2014/15:57 s. 73). Övervägandena finns i avsnitt 17.4.
Paragrafen innebär att en sanktion mot en fysisk person för en överträdelse bara får beslutas om sanktionsföreläggande har delgetts personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.
Vid delgivning av ett sanktionsföreläggande får det i normala fall anses vara olämpligt att använda kungörelsedelgivning och andra delgivningsformer enligt 3 § andra stycket, 34-38 och 47-51 §§ delgivningslagen (jfr 4 § den lagen).
Sanktionsavgifter
12 § Sanktionsavgiften för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör som är en juridisk person eller ett förvaringsinstitut ska som högst fastställas till det högsta av
1. ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro,
2. tio procent av PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Avgiften får inte bestämmas till ett belopp som är så stort att PEPP-sparinstitutet därefter inte kan fullgöra sina åtaganden mot PEPP-spararna.
Om en överträdelse har skett under PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas när den högsta sanktionsavgiften ska beräknas.
Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller bestämmelser om storleken på sanktionsavgiften för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör som är en juridisk person eller ett förvaringsinstitut. Paragrafen införs till följd av artikel 67.3 c-e och g i PEPP-förordningen. Den är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2006/07:115 s. 641 och prop. 2013/14:228 s. 319). Övervägandena finns i avsnitt 17.5.
I första stycket anges de olika beräkningsgrunderna för den högsta sanktionsavgift som får tas ut av ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör som är en juridisk person eller ett förvaringsinstitut för en överträdelse av PEPP-förordningen.
Enligt punkt 1 får sanktionsavgiften fastställas till ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade 5 000 000 euro (artikel 67.3 d i PEPP-förordningen). Vid omräkning mellan euro och svenska kronor tillämpas den s.k. fixingkursen som dagligen fastställs av Nasdaq Stockholm AB och publiceras på Riksbankens webbplats. Enligt fixingkursen den 14 augusti 2019 motsvarade 1 euro 10,6708 svenska kronor.
Enligt punkt 2 får sanktionsavgiften uppgå till tio procent av PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Den högsta möjliga sanktionsavgiften ska därmed beräknas mot företagets totala omsättning, dvs. dels omsättning som avser företagets verksamhet som avser PEPP-produkter, dels den övriga verksamhet som företaget bedriver med sitt grundläggande rörelsetillstånd.
Om företaget som sanktionen riktas mot ingår i en koncern ska den högsta sanktionsavgiften bestämmas utifrån omsättningen på koncernnivå. Omsättningen på koncernnivå bör bestämmas utifrån den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderföretaget (se artikel 67.3 e i PEPP-förordningen). Posterna för beräkningen av omsättningen på koncernnivå ska således hämtas ur koncernredovisningen för det yttersta moderföretaget.
Olika redovisningsregler kan dock gälla för företag inom en och samma koncern där åtminstone ett företag är PEPP-sparinstitut, PEPP-distributör eller förvaringsinstitut. För försäkringsföretag gäller reglerna i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag och för kreditinstitut och värdepappersbolag gäller reglerna i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. För andra företag gäller reglerna i årsredovisningslagen (1995:1554).
Det finns inte någon enhetlig definition av begreppet omsättning utan detta varierar utifrån det regelverk som gäller för det enskilda företaget. Omsättningen för livförsäkringsföretag utgörs av premieinkomsten efter avgiven återförsäkring (se uppställningsformen för resultaträkningen i bilaga 2 till lagen om årsredovisning i försäkringsföretag och den tekniska redovisningen av livförsäkringsföretag i bilaga 2 till samma lag avsnitt II. 1. a-b). Med ett kreditinstituts årsomsättning avses de sammanlagda bruttointäkter som anges i punkterna 1, 2, 4, 5, 7 och 8 i bilaga 2 till lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Det inkluderar ränteintäkter (1), leasingintäkter (2), erhållna utdelningar (4), provisionsintäkter (5) samt övriga rörelseintäkter (8). Beträffande nettoresultat av finansiella transaktioner (7) ska dessa inkluderas, om de utgör ett positivt belopp (se prop. 2002/03:139 s. 552). Om den juridiska personen i stället upprättar sin årsredovisning enligt årsredovisningslagen är omsättningen summan av nettoomsättningen och övriga rörelseintäkter (prop. 2016/17:162 s. 764).
Med "motsvarande omsättning" avses det som utgör omsättning enligt de redovisningsregler som gäller för den juridiska personen som sanktionen riktas mot. Det är såldes denna omsättning inom koncernen som ska ligga till grund för beräkningen av den högsta möjliga sanktionsavgiften. Om det PEPP-sparinstitut som är föremål för ingripande också är ett försäkringsföretag ska således all omsättning från försäkringsverksamhet inom koncernen anses vara motsvarande omsättning på koncernnivå. Om företaget som en sanktion ska riktas mot i stället upprättar sin årsredovisning enligt årsredovisningslagen, är den omsättning som ska ligga till grund för sanktionsavgiften summan av nettoomsättningen och övriga rörelseintäkter inom koncernen (samma prop. s. 764-766).
I punkt 3 anges att sanktionsavgiften får uppgå till två gånger den vinst som PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa (artikel 67.3 g i PEPP-förordningen). Med vinst som gjorts avses ett nettobelopp som omfattar de vinster som erhållits och de förluster som undvikits, dvs. den fördel som erhållits (jfr samma prop. s. 640).
Avgifterna i beräkningsmodellerna är maximibelopp, vilket innebär att Finansinspektionen har möjlighet att fastställa sanktionsavgiften till det högsta av de beräknade beloppen, eller ett lägre belopp.
I andra stycket anges att sanktionsavgiften inte får bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Vidare anges att sanktionsavgiften inte får bestämmas till ett belopp som är så stort att PEPP-sparinstitutet därefter inte kan fullgöra sina åtaganden mot PEPP-spararna (jfr 18 kap. 17 § tredje stycket försäkringsrörelselagen, 25 kap. 9 § tredje stycket lagen om värdepappersmarknaden och 15 kap. 8 § tredje stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse). Avsikten med detta är att sanktionsavgiften inte ska bestämmas till ett så högt belopp att sparinstitutet därefter t.ex. inte uppfyller de krav på soliditet och likviditet som gäller för företaget enligt sektorsspecifik rörelselagstiftning. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att uttaget av sanktionsavgiften får till följd att PEPP-sparinstitutets tillstånd att driva verksamhet enligt den aktuella rörelseregleringen måste återkallas och att PEPP-sparare därmed drabbas.
I tredje stycket finns bestämmelser om att omsättningen för bestämmandet av den högsta sanktionsavgiften enligt första stycket 2 i vissa fall får uppskattas. Bestämmelsen är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 9 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden och 4 kap. 7 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden. Bestämmelsen är tillämplig om Finansinspektionen ska använda sig av den beräkningsmodell avseende sanktionsavgift som utgår ifrån ett PEPP-sparinstituts, en PEPP-distributörs eller ett förvaringsinstituts (eller, i förekommande fall, koncernens) omsättning och sådana uppgifter saknas.
I 17 § finns bestämmelser om vilka omständigheter Finansinspektionen ska beakta när sanktionsavgiftens storlek fastställs, se författningskommentaren till den paragrafen.
13 § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av
1. ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro, eller
2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller bestämmelser om storleken på den högsta sanktionsavgiften för en fysisk person. Paragrafen införs till följd av artikel 67.3 f i PEPP-förordningen. Den är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 9 a § lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2016/17:162 s. 640 f.). Övervägandena finns i avsnitt 17.5.
I paragrafen anges två beräkningsgrunder för beräkning av den högsta sanktionsavgiften för en fysisk person vid överträdelser av PEPP-förordningen eller denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Enligt punkt 1 får sanktionsavgiften uppgå till ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro. I fråga om vilken valutakurs som bör tillämpas vid omräkning mellan euro och svenska kronor, se författningskommentaren till 12 § första stycket 1.
Enligt punkt 2 ska sanktionsavgiften kunna uppgå till två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa. Någon beräkningsgrund baserat på den fördel som erhållits genom överträdelsen finns inte för fysiska personer i PEPP-förordningen. En sådan alternativ beräkningsgrund införs efter förebild av det som gäller för juridiska personer (jfr författningskommentaren till 12 § första stycket 3).
Avgifterna i beräkningsmodellerna är maximibelopp, vilket innebär att Finansinspektionen har möjlighet att fastställa sanktionsavgiften till det högsta av de beräknade beloppen, eller ett lägre belopp.
I 17 § finns bestämmelser om vilka omständigheter Finansinspektionen ska beakta när sanktionsavgiftens storlek fastställs.
14 § Sanktionsavgifterna tillfaller staten.
Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller en bestämmelse om sanktionsavgifter. Övervägandena finns i avsnitt 17.5.
Finansinspektionen får i vissa fall besluta om sanktionsavgifter (se 5 §). I 12 och 13 §§ finns bestämmelser om sådana avgifter. Enligt paragrafen ska sanktionsavgifter enligt 12 eller 13 § tillfalla staten.
Val av ingripande
15 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, överträdelsens inverkan på PEPP-spararnas intressen, skador som uppstått och graden av ansvar hos den som har begått överträdelsen.
Paragrafen innehåller, tillsammans med 16 och 18 §§, bestämmelser om omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande. Paragrafen införs till följd av artikel 68.2 i PEPP-förordningen. Den är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 2 § första stycket lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2016/17:162 s. 753). Övervägandena finns i avsnitt 17.6.
I paragrafen anges att Finansinspektionen vid valet av ingripande ska ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått (artikel 68.2 a i PEPP-förordningen). Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, överträdelsens inverkan på PEPP-spararnas intressen, skador som uppstått (artikel 68.2 e) och graden av ansvar hos den som har begått överträdelsen (artikel 68.2 b). Uppräkningen av omständigheter är inte uttömmande, utan en sammanvägd bedömning av alla relevanta omständigheter ska göras. Sanktionerna ska alltid vara proportionella i förhållande till överträdelsen och ligga på en sådan nivå att de är avskräckande. I fråga om varaktighet gäller att en överträdelse som har pågått under lång tid i allmänhet är mer klandervärd än en som har varat kortare tid.
Att graden av ansvar hos den som har begått överträdelsen ska beaktas innebär att en överträdelse som begås medvetet typiskt sett bör motivera en strängare sanktion än en överträdelse som begås av oaktsamhet. Att en överträdelse begås i vinningssyfte eller för att vilseleda bör i allmänhet inverka i försvårande riktning. I 16 § anges ytterligare några omständigheter som ska beaktas som försvårande respektive förmildrande. Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får avstå från ingripande finns i 18 §. Finansinspektionen kan utifrån vad som är motiverat i det enskilda fallet välja att ingripa med en eller flera sanktionsåtgärder. Om flera åtgärder används, måste inspektionen se till att sanktionerna sammantaget är väl avvägda.
16 § Utöver det som anges i 15 § ska det i försvårande riktning beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdelsen
1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
2. snabbt upphört med överträdelsen eller snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller, tillsammans med 15 och 18 §§, bestämmelser om omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande. Paragrafen införs till följd av artikel 68.2 i PEPP-förordningen. Den är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 2 a § lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2013/14:228 s. 319). Övervägandena finns i avsnitt 17.6.
Enligt första stycket ska Finansinspektionen, utöver det som anges i 15 §, i försvårande riktning beakta om PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören, förvaringsinstitutet eller den fysiska personen tidigare har begått en överträdelse (artikel 68.2 g i PEPP-förordningen). Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.
Enligt andra stycket 1 ska Finansinspektionen i förmildrande riktning beakta om den som har begått överträdelsen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat inspektionens utredning (jfr artikel 68.2 f i EU-förordningen). Att ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör, ett förvaringsinstitut eller dess företrädare endast medverkar i utredningen på Finansinspektionens begäran och svarar på inspektionens frågor är inte tillräckligt för att detta krav ska anses uppfyllt. Det krävs i stället att samarbetet i väsentlig utsträckning har underlättat utredningen. Det kan handla om att personen i fråga självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte redan har. Särskilt stort avseende bör fästas vid om det är personen själv som frivilligt anmäler överträdelsen till Finansinspektionen och det är först genom de uppgifter som personen lämnar som inspektionen får tillräckligt underlag för att ingripa mot överträdelsen. När det gäller en juridisk person bör det typiskt sett krävas att det är den juridiska personen som genom ställföreträdare eller ombud medverkar i utredningen. Att en enskild befattningshavare vid den juridiska personen anmäler en överträdelse bör alltså inte beaktas i förmildrande riktning enligt denna bestämmelse. Bestämmelsen ska inte tolkas motsatsvis på så sätt att den som förnekar en överträdelse eller försvårar utredningen drabbas av en hårdare sanktion än vad som annars hade blivit fallet.
Enligt andra stycket 2 ska Finansinspektionen i förmildrande riktning även beakta om den som har begått överträdelsen snabbt upphört med densamma eller snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av inspektionen.
Uppräkningen av omständigheter i paragrafen är inte uttömmande, utan en sammanvägd bedömning av alla relevanta omständigheter ska göras. Att en person har förlorat sin anställning eller ålagts att betala ett skadestånd på grund av överträdelsen bör t.ex. kunna beaktas i förmildrande riktning.
17 § När sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 15 och 16 §§ samt till den juridiska eller fysiska personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka omständigheter som ska beaktas när sanktionsavgiftens storlek ska fastställas. Paragrafen införs till följd av artikel 68.2 c och d i PEPP-förordningen. Den är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 10 § lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2013/14:228 s. 319). Övervägandena finns i avsnitt 17.6.
Enligt paragrafen ska när sanktionsavgiftens storlek fastställs särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 15 och 16 §§, samt till den juridiska eller den fysiska personens finansiella ställning (jfr artikel 68.2 c i PEPP-förordningen) och, om det går att bestämma, den vinst som den personen gjort till följd av överträdelsen (jfr artikel 68.2 d i förordningen). När det gäller begreppet vinst, se författningskommentaren till 12 §. Uppräkningen av omständigheter som ska beaktas är inte uttömmande.
18 § Finansinspektionen får avstå från ingripande, om
1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig,
2. den juridiska eller fysiska personen i fråga gör rättelse,
3. den fysiska personen har verkat för att den juridiska personen gör rättelse, eller
4. någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot den juridiska eller fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen får avstå från ingripande i vissa fall. Den är utformad efter förebild av bl.a. 25 kap. 2 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2016/17:162 s. 753 f.). Övervägandena finns i avsnitt 17.6.
Enligt paragrafen får Finansinspektionen avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig (punkt 1), om den juridiska personen eller fysiska personen gör rättelse (punkt 2) eller om den fysiska personen har verkat för att den juridiska personen ska göra rättelse (punkt 3) eller om någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot den juridiska eller fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga (punkt 4).
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift
19 § En sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att ett beslut eller en dom om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller ett sanktionsföreläggande har godkänts, eller efter den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet.
20 § Om sanktionsavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 19 §, ska Finansinspektionen lämna avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
21 § En sanktionsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen om att ta ut avgiften fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.
Paragraferna innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut om sanktionsavgift. De motsvarar det som gäller beträffande verkställighet av beslut om sanktionsavgift enligt bl.a. 25 kap. 25-28 §§ lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2006/07:115 s. 645 och 2015/16:26 s. 150 f.). Övervägandena finns i avsnitt 17.9.
I 19 § anges inom vilken tid en sanktionsavgift ska betalas. När beslutet har fått laga kraft får det verkställas som en exekutionstitel (se 3 kap. 1 § första stycket 6 a och 20 § första stycket utsökningsbalken).
Om en avgift inte betalas i tid ska Finansinspektionen enligt 20 § lämna den för indrivning. Om verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen om att ta ut avgiften fått laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes faller sanktionsavgiften bort enligt 21 §.
Ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
22 § Ett ingripande enligt 1, 2 eller 3 § mot ett utländskt PEPP-sparinstitut, en utländsk PEPP-distributör eller ett utländskt förvaringsinstitut sker genom beslut om föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande.
Finansinspektionen får under de förutsättningar som anges i artikel 16.3 och 16.4 i EU-förordningen förbjuda ett utländskt PEPP-sparinstitut eller en utländsk PEPP-distributör att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur Finansinspektionen får ingripa mot ett utländskt PEPP-sparinstitut, en utländsk PEPP-distributör eller ett utländskt förvaringsinstitut. Paragrafen införs till följd av artiklarna 16 och 67.3 i PEPP-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 17.7.
Av första stycket följer att Finansinspektionens ingripande mot ett utländskt PEPP-sparinstitut, en utländsk PEPP-distributör eller ett utländskt förvaringsinstitut som har gjort sig skyldig till en sådan överträdelse som anges i 1, 2 eller 3 § sker genom beslut om föreläggande. Föreläggandet kan riktas dels mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer som är juridiska personer och mot utländska förvaringsinstitut, dels mot utländska PEPP-distributörer som är fysiska personer. Eftersom en överträdelse även kan bestå i underlåtenhet att uppfylla vissa krav, kan Finansinspektionen även ålägga den ansvarige att vidta en positiv åtgärd för att uppfylla kraven i PEPP-förordningen. Ett föreläggande kan inte kombineras med en sanktionsavgift (se 5 §). Ett föreläggande kan däremot förenas med vite (se 23 § och författningskommentaren till den paragrafen). Om överträdelsen består i att en PEPP-produkt distribueras inom Sverige eller att ett underkonto för Sverige har öppnats med överträdelse av de skyldigheter som följer av PEPP-förordningen eller nationella bestämmelser som kompletterar förordningen, ska Finansinspektionen dessutom vidarebefordra sina iakttagelser till behörig myndighet i PEPP-sparinstitutets eller PEPP-distributörens hemmedlemsstat (se artikel 16.1).
Enligt andra stycket får Finansinspektionen under de förutsättningar som anges i artikel 16.3 och 16.4 i PEPP-förordningen förbjuda ett utländskt PEPP-sparinstitut eller en utländsk PEPP-distributör att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige. Ett sådant ingripande förutsätter bl.a. att Finansinspektionen dessförinnan har informerat behörig myndighet i PEPP-sparinstitutets eller PEPP-distributörens hemland om att sparinstitutet eller distributören har gjort sig skyldig till en överträdelse av PEPP-förordningen eller denna lag på svenskt territorium och att de åtgärder som vidtagits av behörig myndighet i hemlandet med anledning av den informationen visar sig vara otillräckliga (se artikel 16.1 och 16.2 i PEPP-förordningen).
Vite
23 § Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen får förena ett beslut med vite. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 4 kap. 3 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering. Övervägandena finns i avsnitten 16.2, 17.3.1, 17.3.2, 17.4 och 17.7.
Finansinspektionen får förena ett beslut med vite. Det gäller såväl beslut om föreläggande som beslut om förbud. Till exempel kan ett beslut om att ett svenskt företag ska vidta viss åtgärd eller upphöra med visst agerande (4 § första stycket 1) förenas med vite. Även ett beslut om att en fysisk person inte får vara styrelseledamot, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem (7 § första stycket 1) får förenas med vite. Dessutom får en begäran om att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat (8 kap. 2 § första stycket 1) förenas med vite. Finansinspektionen har också möjlighet att förena ett beslut om föreläggande eller ett förbud mot ett utländskt företag (22 §) med vite.
Det är däremot inte möjligt att förena ett sanktionsföreläggande (8 §) med vite. Man kan således inte förelägga någon att svara på ett sanktionsföreläggande vid äventyr av vite (8 § andra stycket). Dock får sanktionen i sanktionsföreläggandet, dvs. själva ingripandet, förenas med vite (9 § första stycket 4).
Finansinspektionen har inte rätt att självt besluta om utdömande av vite. Ett utdömande sker i stället genom att inspektionen ansöker om detta hos allmän förvaltningsdomstol (6 § lagen [1985:206] om viten).
10 kap. Överklagande och beslut som ska gälla omedelbart
Rätt att överklaga
1 § Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande enligt denna lag får inte överklagas.
Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att överklaga. Paragrafen införs till följd av artiklarna 6.5 och 67.4 i PEPP-förordningen och innehåller bestämmelser om överklagande. Den är utformad efter förebild av bl.a. 4 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering. Övervägandena finns i avsnitt 21.
Enligt första stycket får Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande inte överklagas. Ett godkänt sanktionsföreläggande kan inte angripas med ordinära rättsmedel. I undantagsfall kan det dock vara möjligt att ansöka om resning enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Resning förutsätter att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt (prop. 2014/15:57 s. 64 f.).
Enligt andra stycket får Finansinspektionens andra beslut enligt lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Närmare bestämmelser om överklagande finns i förvaltningslagen (2017:900). Av 41 § den lagen följer att Finansinspektionens beslut enligt PEPP-förordningen kan överklagas.
Enligt tredje stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Beslut som kan gälla omedelbart
2 § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart:
1. beslut om föreläggande eller förbudenligt 9 kap. 4 § första stycket 1, 7 § första stycket 1 eller 22 § första stycket,
2. beslut om avregistrering av en PEPP-produkt enligt artikel 8.1 i
EU-förordningen, eller
3. beslut om förbud att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige enligt 9 kap. 22 § andra stycket.
Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen får bestämma att ett beslut av inspektionen ska gälla omedelbart. Paragrafen införs till följd av artikel 62 i PEPP-förordningen. Den är utformad delvis efter förebild av bl.a. 4 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (prop. 2019/20:37 s. 97). Övervägandena finns i avsnitt 21.
Enligt paragrafen får Finansinspektionen bestämma att beslut i de angivna fallen ska gälla omedelbart, dvs. beslut om föreläggande eller förbud (punkt 1), beslut om avregistrering av en PEPP-produkt (punkt 2) eller beslut om förbud mot att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige (punkt 3). Möjligheten att bestämma att beslut ska gälla omedelbart kan t.ex. användas om det behövs för att stoppa ett agerande eller se till att rättelse görs med omedelbar verkan. När det gäller andra beslut av Finansinspektionen gäller förvaltningslagens bestämmelser om omedelbar verkställighet (35 § tredje stycket den lagen).
Åtgärder om handläggningen försenas
3 § Om Finansinspektionen i ett ärende om ansökan om registrering av en PEPP-produkt inte meddelar beslut inom tre månader från det att en fullständig ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
Paragrafen innehåller bestämmelser för det fall Finansinspektionen inte prövar en ansökan om registrering av en PEPP-produkt inom föreskriven tid. Paragrafen är utformad efter förbild av 26 kap. 2 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden. Övervägandena finns i avsnitt 21.
I paragrafen finns bestämmelser om vad som ska gälla om Finansinspektionen inte har meddelat beslut beträffande en ansökan om registrering av en PEPP-produkt inom tre månader från det att en fullständig ansökan gavs in. Först och främst ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för att inget beslut har meddelats. Ett PEPP-sparinstitut som har ansökt om registrering av en PEPP-produkt får därefter begära en förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls, dvs. föra en s.k. dröjsmålstalan. En dröjsmålstalan innebär inte att ärendet prövas i sak. I stället har domstolen i princip endast att pröva om ärendet är färdigt för avgörande och att samtliga handlingar och uppgifter som behövs som underlag för beslutet har lämnats in. En begäran om förklaring att ärendet onödigt uppehålls kan i och med det bli aktuell först tre månader efter att en ansökan är fullständig. I 5 § finns bestämmelser om var sökanden ska göra en sådan begäran.
4 § Om Finansinspektionen inte lämnar över de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat enligt artikel 15.1 i EU-förordningen för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES inom den tidsfrist som anges i artikel 15.2 andra stycket i förordningen och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt 1 kap. 4 §, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
Paragrafen innehåller bestämmelser för det fall Finansinspektionen inte lämnar över uppgifter till en behörig myndighet i ett annat land inom EES inom föreskriven tid. Paragrafen införs för att delvis uppfylla kraven i artikel 15.2 andra stycket andra meningen i PEPP-förordningen. Den är utformad efter förebild av 16 kap. 2 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Övervägandena finns i avsnitt 21.
I paragrafen finns bestämmelser om vad som ska gälla om Finansinspektionen inte lämnar över de uppgifter som en AIF-förvaltare har gett in för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i en annan medlemsstat och inte heller har beslutat att inte göra det (se 1 kap. 4 §). Detta ska ske inom en månad från mottagandet av uppgifterna (artikel 15.2 andra stycket första meningen i PEPP-förordningen). Först och främst ska Finansinspektionen underrätta sökanden om skälen för att uppgifterna inte lämnats över och att inspektionen inte heller har fattat beslut om att så inte ska ske. En AIF-förvaltare får därefter begära en förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls, dvs. föra en s.k. dröjsmålstalan. En dröjsmålstalan innebär inte att ärendet prövas i sak. I stället har domstolen i princip endast att pröva om ärendet är färdigt för avgörande och att samtliga handlingar och uppgifter som behövs som underlag för beslutet har lämnats in. En begäran om förklaring att ärendet onödigt uppehålls kan i och med det bli aktuell först en månad efter att en begäran om överlämnande är fullständig. I 5 § finns bestämmelser om var sökanden ska göra en sådan begäran.
5 § En begäran om en förklaring som avses i 3 eller 4 § ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om domstolsprövning av en dröjsmålstalan. Paragrafen införs för att delvis uppfylla kraven i artikel 15.2 andra stycket andra meningen i PEPP-förordningen. Den är utformad efter förebild av 16 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Övervägandena finns i avsnitt 21.
Enligt paragrafen ska en begäran om förklaring att ett ärende om registrering av PEPP-produkt (3 §) eller begäran om översändande av uppgifter för tillhandahållande av en PEPP-produkt i en annan medlemsstat (4 §) onödigt uppehålls göras hos allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsrättens beslut i ett sådant ärende får i sin tur överklagas till kammarrätten. Vid överklagande krävs prövningstillstånd.
6 § Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i 3 § inom tre månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits.
Om de uppgifter som avses i 4 § inte har lämnats över inom en månad från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 1 kap. 4 § anses ha meddelats.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ska gälla efter en domstols förklaring om att ett ärende onödigt uppehålls. Paragrafen införs för att delvis uppfylla kraven i artikel 15.2 andra stycket andra meningen i PEPP-förordningen. Den är utformad efter förebild av 16 kap. 2 § fjärde stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Övervägandena finns i avsnitt 21.
Första stycket rör en ansökan om registrering av en PEPP-produkt. Om Finansinspektionen inte inom tre månader från en domstols förklaring om att ärendet onödigt uppehålls fattar något beslut, ska en sådan ansökan anses ha avslagits. Ett sådant avslagsbeslut får enligt 1 § andra stycket överklagas till allmän förvaltningsdomstol och kan då komma att prövas i sak.
Andra stycket rör överlämnande av de uppgifter som en AIF-förvaltare har gett in för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES. Om Finansinspektionen inte inom en månad från en domstols förklaring om att ärendet onödigt uppehålls lämnar över sådana uppgifter, ska ett beslut om att inte lämna över uppgifterna (1 kap. 4 §) anses ha meddelats. Ett sådant beslut får enligt 1 § andra stycket överklagas till allmän förvaltningsdomstol och kan då komma att prövas i sak.
25.2 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
9 kap.
1 § Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som ska gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid
- försäkring,
- pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller
- sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
Paragrafen innehåller bestämmelser om en underårigs bristande rättshandlingsförmåga. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I paragrafen görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Den som är omyndig kan därmed ges rätt att förfoga över egendom som han eller hon har förvärvat som förmånstagare vid sparande i en PEPP-produkt, under förutsättning att villkor om det har ställts upp i förmånstagarförordnandet. Detta överensstämmer med vad som gäller i fråga om förmånstagarförordnande vid försäkring eller individuellt pensionssparande. I paragrafen görs även språkliga och redaktionella ändringar.
4 § Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238, under villkor att den underårige själv ska få råda över egendomen, ska 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas ska överförmyndaren ge fångesmannen eller hans eller hennes arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överförmyndares samtycke. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I paragrafen görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en sådan finansiell tjänst som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Om en underårig har fått egendom genom ett förmånstagarförordnande vid ett sådant sparande, med villkor att denne själv ska få råda över egendomen, får förmyndaren med överförmyndarens samtycke under vissa förutsättningar omhänderta egendomen (se 3 § andra stycket). Detta överensstämmer med det som gäller för förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen om individuellt pensionssparande. I paragrafen görs även språkliga ändringar.
11 kap.
8 § Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv
1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,
2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt
3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 under villkor att egendomen inte ska omfattas av förvaltarens rådighet.
Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget ska omfatta även förhållanden som avses i första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad den som har förvaltare, trots förvaltarskapet, har rätt att själv göra. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I första stycket 3 görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en sådan finansiell tjänst som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Ett förmånstagarförordnande vid ett sådant sparande ska därmed likställas med ett förmånstagarförordnande vid försäkring och individuellt pensionssparande. Trots ett förvaltarskap enligt 7 § får den som avses med förvaltarskapet förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får genom förmånstagarförordnande vid sparande i en PEPP-produkt under villkor att egendomen inte ska omfattas av förvaltarens rådighet.
I andra stycket görs en språklig ändring.
12 kap.
1 § Förmyndare ska förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna.
Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 med villkor att egendomen ska stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som ska utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.
Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag ska göras av någon annan.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förmyndares grundläggande skyldigheter. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I andra stycket första meningen görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en sådan finansiell tjänst som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). En förmyndares förvaltningsrätt omfattar inte sådan egendom som en omyndig själv råder över eller egendom som står under särskild förvaltning. En omyndig får i vissa fall råda över vad han eller hon har förvärvat som förmånstagare vid ett PEPP-sparande (se 9 kap. 1 § och författningskommentaren till den paragrafen). Sådan egendom omfattas inte av en förmyndares förvaltningsrätt enligt första stycket. Detta överensstämmer med vad som gäller för egendom som en omyndig förvärvar som förmånstagare vid försäkring eller individuellt pensionssparande.
I övrigt görs språkliga ändringar.
13 kap.
2 § När värdet på en omyndigs tillgångar, som ska förvaltas av föräldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, tillämpas bestämmelserna i 3-7 §§ för förvaltningen.
Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor om att förvaltningen av den ska stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige
1. genom arv eller testamente,
2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen har anmält gåvan till överförmyndaren, eller
3. genom förmånstagarförordnande vid
- försäkring med anledning av dödsfall,
- pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller
- sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238.
Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egendomen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förvaltningen av en omyndigs egendom. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I andra stycket 3 görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en sådan finansiell tjänst som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Genom tillägget ska bestämmelserna i första stycket om skärpt kontroll över förvaltningen även gälla egendom som, under villkor om att förvaltningen av den ska stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige genom förmånstagarförordnande vid sparande i en PEPP-produkt. Detta överensstämmer med vad som gäller i fråga om förmånstagarförordnanden vid försäkring med anledning av dödsfall eller individuellt pensionssparande. I övrigt görs en redaktionell ändring.
16 kap.
11 § När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde som överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.
Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kreditmarknadsföretag ska även gälla
1. försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till,
2. pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,
3. PEPP-sparinstitut vid utbetalning från sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238,
4. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),
5. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och
6. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten.
Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.
När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det belopp som anges i första stycket eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.
Bestämmelserna i första-fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra-fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har förordnats förvaltare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om situationer då medel som tillfaller en omyndig person eller en person för vilken det utsetts god man eller förvaltare ska sättas in på bankkonto, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
Genom andra stycket 3, som är ny, görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en sådan finansiell tjänst som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Skyldigheten att betala till ett spärrat konto gäller belopp från ett sparande i en PEPP-produkt om det som tillfallit den underårige överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll. Detta överensstämmer med vad som gäller för utbetalningar från försäkringar och individuellt pensionssparande. Hittillsvarande andra stycket 3-5 överensstämmer med andra stycket 4-6.
I övrigt görs språkliga ändringar.
25.3 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken
20 kap.
5 § Om det efter den döde finns ett testamente eller, om han eller hon var gift, ett äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen, ska det tas in i bouppteckningen eller i bestyrkt kopia fogas till bouppteckningen som bilaga.
Bouppteckningen ska också innehålla uppgift om livförsäkringar, tillgångar på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande och sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) som till följd av att förmånstagare insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen.
Om det bland delägarna finns en laglottsberättigad arvinge ska det, på begäran av en delägare, anges i bouppteckningen vad en arvinge eller hans eller hennes avkomling har mottagit från den avlidne som förskott eller annars som gåva. Detta gäller också en gåva som den efterlevande maken eller hans eller hennes avkomling eller en universell testamentstagare mottagit av den avlidne och vad en arvinge har fått i förskott från den efterlevande makens giftorättsgods. Vad som nu angetts gäller dock inte för sedvanliga gåvor vars värde inte står i missförhållande till givarens förhållanden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i en bouppteckning. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I andra stycket görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). En bouppteckning ska innehålla uppgift om sådant sparande. Det gäller dock bara om sparandet, till följd av att förmånstagare har insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen (se 6 kap. 7 § första stycket lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt [PEPP-produkt] och författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 25.1). Detta överensstämmer med vad som gäller för en livförsäkring eller ett individuellt pensionssparande.
I övrigt görs språkliga ändringar.
25.4 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken
7 kap.
2 § Enskild egendom är
1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det villkoret att den ska vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren ska vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make erhållit genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) som tecknats av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda, och
6. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 1-5, om inte annat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är enskild.
Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har föreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om enskild egendom. Övervägandena finns i avsnitten 10.3 och 10.4.
I första stycket 5 görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Egendom som en make har erhållit genom ett förmånstagarförordnande vid sparande i en PEPP-produkt ska vara enskild egendom om sparandet har tecknats av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda. Detta överensstämmer med vad som gäller för förmånstagarförordnanden vid bl.a. en livförsäkring eller ett individuellt pensionssparande.
I övrigt görs språkliga och redaktionella ändringar.
10 kap.
3 § Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art ska inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Dessutom ska pensionsrättigheter, även om de inte är av sådant slag som avses i första meningen, undantas från bodelning enligt vad som sägs i andra och tredje styckena.
Vid bodelning med anledning av en makes död ska en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller ett sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 inte ingå i bodelningen. Detsamma gäller en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av en försäkring, om det belopp som ska betalas ut ska beskattas som inkomst. Om pensionssparkontot, sparandet i en PEPP-produkt eller försäkringen ägdes av den avlidna maken, tillämpas i stället bestämmelserna i lagen om individuellt pensionssparande, lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) eller försäkringsavtalslagen (2005:104).
Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad ska en rätt till pension som någon av makarna har på grund av pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande eller sparande i en PEPP-produkt helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick. Detsamma gäller rätt till pension på grund av en försäkring, om det belopp som ska betalas ut ska beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till
1. ålderspension eller sjukpension, eller
2. efterlevandepension om det finns en rätt till utbetalning av pensionen vid bodelningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om undantagande från bodelning av s.k. personliga rättigheter och bestämmelser om behandling av privata pensionsrättigheter vid bodelning. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Andra stycket reglerar bodelning med anledning av makes död. I stycket görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en sådan finansiell tjänst som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Ett sådant sparande hos den efterlevande maken ska inte ingå i bodelningen. Detta överensstämmer med vad som gäller för en pensionsförsäkring eller ett individuellt pensionssparande. Om sparandet i stället tillhörde den avlidna maken gäller bestämmelserna i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). I den lagen anges att sparandet inte ska ingå i den avlidne makens kvarlåtenskap om det finns ett förmånstagarförordnande (se 6 kap. 7 § första stycket den lagen och författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 25.1).
Tredje stycket reglerar bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Även i detta stycke görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Om någon av makarna har ett sådant sparande ska det ingå i bodelningen. Sparandet kan dock helt eller delvis undantas om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela sparandet ingick, s.k. jämkning.
I övrigt görs språkliga ändringar.
4 § Egendom som har gjorts till enskild genom äktenskapsförord, liksom vad som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av denna som är enskild egendom, ska ingå i bodelning om makarna kommer överens om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på grund av försäkring, pensionssparavtal eller sparande i en PEPP-produkt som avses i 3 § andra stycket.
Har makarna kommit överens om att enskild egendom ska ingå i bodelningen, ska sådan egendom vid bodelningen anses utgöra giftorättsgods.
En sådan rätt till pension på grund av försäkring, pensionssparavtal eller sparande i en PEPP-produkt som avses i 3 § tredje stycket ska inte ingå i bodelning, om makarna kommer överens om det vid bodelningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om makars rätt att komma överens om vilken egendom som ska ingå i en bodelning. Är den ena maken död, tar hans eller hennes arvingar och universella testamentstagare över rätten att ingå en sådan överenskommelse (se 9 kap. 5 §). Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
I första stycket görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en sådan finansiell tjänst som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Ett sparande i en PEPP-produkt som tillhör den efterlevande maken ska inte ingå i en bodelning med anledning av makes död (se 3 § andra stycket och författningskommentaren till den paragrafen). Genom tillägget ges en möjlighet att komma överens om att ett sådant sparande ska ingå i en bodelning. Detta överensstämmer med vad som gäller för en pensionsförsäkring eller ett individuellt pensionssparande.
Även i tredje stycket görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Som utgångspunkt ska ett sparande i en PEPP-produkt som tillhör någon av makarna ingå i en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad (se 3 § tredje stycket och författningskommentaren till den paragrafen). Genom tillägget ges makar möjlighet att komma överens om att ett sådant sparande inte ska ingå i en bodelning. Detta överensstämmer med vad som gäller för en pensionsförsäkring eller ett individuellt pensionssparande.
I övrigt görs språkliga ändringar.
5 § Bestämmelser om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare finns i försäkringsavtalslagen (2005:104).
Bestämmelser om förmånstagares rätt enligt pensionssparavtal finns i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Bestämmelser om förmånstagares rätt enligt ett avtal om sparande i en PEPP-produkt finns i lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
Paragrafen innehåller upplysningsbestämmelser om att det finns bestämmelser om förmånstagare i andra lagar. Övervägandena finns i avsnitten 10.3 och 10.4.
I tredje stycket, som är nytt, införs en upplysningsbestämmelse om att det i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om förmånstagares rätt enligt ett avtal om sparande i en PEPP-produkt.
I övrigt görs språkliga ändringar.
11 kap.
4 § Om den ena maken utan den andra makens samtycke inom tre år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning genom gåva har minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom, ska den andra makens andel vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda giftorättsgodset ska minskas i motsvarande mån.
Det som anges i första stycket om enskild egendom ska även gälla sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte ska ingå i bodelning. Därvid ska med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av rättigheten. Vidare ska, om en makes användning av sitt giftorättsgods har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring, eget pensionssparkonto eller eget sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan försäkring, på grund av pensionssparavtal eller på grund av sparande i en PEPP-produkt, bestämmelserna i första stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.
Paragrafen innehåller vederlagsregler. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
I andra stycket andra meningen görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en sådan finansiell tjänst som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Genom tillägget gäller det som anges i första stycket även i fråga om en ökning av värdet eller förvärv av en förmån vid sparande i en PEPP-produkt, oberoende av om den andra maken har samtyckt till åtgärden. Detta överensstämmer med vad som gäller för en pensionsförsäkring och ett individuellt pensionssparande.
I övrigt görs språkliga ändringar.
13 kap.
4 § Om en makes andel enligt 11 kap. 4 § andra stycket har beräknats som om värde av en pensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och maken vid bodelningen inte kan få ut sin andel, är försäkringsgivaren skyldig att av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas. Återbetalningen får göras direkt till försäkringstagarens make. Vad som nu angetts ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillgångar på pensionssparkonto eller ett tillgodohavande vid sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238.
Paragrafen innehåller bestämmelser om försäkringsgivares återbetalningsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
I paragrafen görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en sådan finansiell tjänst som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Om en makes andel har beräknats som om ett värde av ett PEPP-sparande hade ingått bland tillgångarna och maken vid bodelningen inte kan få ut sin andel är PEPP-sparinstitutet skyldigt att av PEPP-spararens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas. En sådan återbetalning får göras direkt till PEPP-spararens make. Detta överensstämmer med vad som gäller för en pensionsförsäkring eller ett individuellt pensionssparande. I paragrafen görs även språkliga ändringar.
25.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt
3 kap.
1 § Skattskyldig enligt 2 § första stycket 1-3, 5, 11 eller 12 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt att få nedsättning av sådan avkastningsskatt. Om inte annat följer av 3 §, ska avräkning ske av utländsk skatt som har betalats under kalenderåret närmast före beskattningsåret och som belöper på sådan avkastning, på den skattskyldiges utländska tillgångar, som vid beräkning av avkastningsskatt på pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för beskattningsåret.
Skattskyldig enligt 2 § första stycket 4 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel har, till den del den statliga och kommunala inkomstskatten sammanlagt understiger vad som enligt 2 kap. får avräknas, genom avräkning av utländsk skatt rätt att till denna del få nedsättning av sådan avkastningsskatt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avräkning av utländsk skatt för den som är skattskyldig enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I första stycket görs tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Ett sådant sparande beskattas i Sverige enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Genom tillägget ges svenska PEPP-sparinstitut (2 § första stycket 11 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel) och utländska PEPP-sparinstitut som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige (2 § första stycket 12 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel), och som inte redan omfattas av 2 § första stycket 1 eller 2, rätt till avräkning av utländsk skatt. Avräkning får göras för sådan utländsk skatt som har betalats på avkastning från motsvarande tillgångar som ingår i kapitalunderlaget. För obegränsat skattskyldiga som under beskattningsåret innehaft ett avtal om sparande i en PEPP-produkt med ett utländskt företag som tillhandahåller sådana produkter i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige (2 § första stycket 13 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel) finns det bestämmelser om avräkning av utländsk skatt i 10 a § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
2 § Innehav i en delägarbeskattad juridisk person som avses i 5 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) anses som en utländsk tillgång till den del som tillgångarna i den delägarbeskattade juridiska personen hade ansetts som utländska om de i stället innehafts direkt av den som är skattskyldig till avkastningsskatt enligt 2 § första stycket 1-3, 5, 11 eller 12 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Motsvarande gäller vid indirekta innehav av delägarbeskattade juridiska personer genom sådana personer.
Om den delägarbeskattade juridiska personen har betalat utländsk skatt, ska sådan skatt anses ha betalats av den som är skattskyldig till avkastningsskatt för andelen. Av den delägarbeskattade juridiska personens sammanlagda utländska skatter anses så stor del belöpa på den som är skattskyldig till avkastningsskatt som motsvarar den andel som denne beskattas för.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur vissa innehav i en delägarbeskattad juridisk person ska hanteras. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I första stycket görs tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Ett sådant sparande avkastningsbeskattas enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Genom tillägget omfattar bestämmelsen även svenska PEPP-sparinstitut (2 § första stycket 11 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel) och utländska PEPP-sparinstitut som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige (2 § första stycket 12 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel). Om det i kapitalunderlaget för beräkning av avkastningsskatt för sådana PEPP-sparinstitut ingår tillgångar som består av innehav i svenskt handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering eller i utlandet delägarbeskattad juridisk person ska ett sådant innehav anses som en utländsk tillgång till den del som tillgångarna i den delägarbeskattade juridiska personen hade ansetts som utländska om de i stället innehafts direkt av den som är skattskyldig till avkastningsskatt. Vid denna bedömning ska således bortses ifrån den delägarbeskattade juridiska personen. Motsvarande ska också gälla vid indirekta innehav genom sådana juridiska personer (se prop. 2005/06:17 s. 20).
25.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
2 § Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast driftställe i Sverige och utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver med försäkringsverksamhet jämförbar tjänstepensionsverksamhet från fast driftställe i Sverige,
3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och utländska tjänstepensionsinstitut som från fast driftställe i Sverige meddelar avtal om tjänstepension med villkor som innebär att institutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt samma lag,
4. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar pensionsutfästelse under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,
5. obegränsat skattskyldiga som innehar pensionssparkonto,
6. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som innehar pensionsförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt 58 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229),
7. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som under beskattningsåret innehaft en kapitalförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige,
8. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som innehar ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en pensionsförsäkring,
9. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som under beskattningsåret innehaft ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en kapitalförsäkring,
10. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som ingått ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, om avtalet innehåller villkor som innebär att tjänstepensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
11. svenska företag som tillhandahåller PEPP-produkter och som inte omfattas av 1,
12. utländska företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som bedrivs från fast driftställe i Sverige och som inte omfattas av 2,
13. obegränsat skattskyldiga som under beskattningsåret innehaft ett avtal om sparande i en PEPP-produkt med ett utländskt företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige.
Om en sådan kapitalförsäkring som avses i första stycket 7 inte innehas av någon som är obegränsat skattskyldig eller ett svenskt handelsbolag, ska den som har panträtt i försäkringen anses inneha den.
Bestämmelserna i första stycket 6 och 7 omfattar inte försäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar. Detsamma gäller ett motsvarande avtal om tjänstepension.
Vad som sägs i denna paragraf om svenska handelsbolag gäller också i fråga om europeiska ekonomiska intressegrupperingar med säte i Sverige.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skattskyldighet för avkastningsskatt på pensionsmedel. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
I första stycket finns en uppräkning av vilka som är skattskyldiga för avkastningsskatt. I stycket görs tillägg av tre nya punkter för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Skattskyldigheten för avkastningsskatt på sparande i en PEPP-produkt motsvarar skattskyldigheten för avkastningsskatt på kapitalförsäkring (jfr punkterna 1, 2 och 7).
Av första stycket 11 framgår att svenska företag som tillhandahåller PEPP-produkter och som inte omfattas av första stycket 1 är skattskyldiga för avkastningsskatt. Hänvisningen innebär att svenska livförsäkringsföretag som tillhandahåller PEPP-produkter är skattskyldiga för avkastningsskatt bara enligt första stycket 1. Exempel på företag som inte är livförsäkringsföretag och som får tillhandahålla PEPP-produkter är kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare (se avsnitt 7.2). Med tillhandahållande av PEPP-produkt avses ett PEPP-sparinstitut som för ett PEPP-konto, direkt eller indirekt genom förvaltare. Den som endast distribuerar PEPP-produkter, t.ex. en försäkringsförmedlare, är inte skattskyldig.
Enligt första stycket 12 är även utländska företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige skattskyldiga för avkastningsskatt. Det gäller dock bara om skattskyldigheten inte följer av första stycket 2. Om det utländska företaget är ett sådant utländskt livförsäkringsföretag eller utländskt tjänstepensionsinstitut som avses i första stycket 2 följer skattskyldigheten i stället av den bestämmelsen. Om ett utländskt livförsäkringsföretag eller utländskt tjänstepensionsinstitut enbart tillhandahåller PEPP-produkter från det fasta driftstället i Sverige bedriver företaget inte försäkringsrörelse här i landet. Skattskyldighet för verksamheten följer då i stället av denna punkt. Vad som avses med fast driftställe framgår av 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229).
I vissa fall är PEPP-spararen skattskyldig till avkastningsskatt. Det gäller enligt första stycket 13 för obegränsat skattskyldiga som under beskattningsåret innehaft ett avtal om sparande i en PEPP-produkt med ett utländskt företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige. Vilka som är obegränsat skattskyldiga framgår av 3 kap. 3-5 §§ inkomstskattelagen.
3 a § För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-3 utgörs kapitalunderlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 och sådana utländska tjänstepensionsinstitut som avses i 2 § första stycket 3 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna verksamheten.
Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det bortses från den del av tillgångar och skulder som
1. inte förvaltas för försäkringstagarnas eller PEPP-spararnas räkning,
2. är hänförlig till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
3. är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller
4. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) och försäkringsklass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
Andra stycket gäller också i tjänstepensionsverksamhet i fråga om avtal som är jämförbara med personförsäkring.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 4 utgörs av avsättningsbeloppet vid ingången av beskattningsåret avseende sådana pensionsutfästelser för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger vid inkomstbeskattningen.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5 utgörs av värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är hänförliga till pensionssparkontot. Avdrag får ske för obetald skatt enligt denna lag som är hänförlig till kontot.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6 och 7 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av sådana försäkringar som anges där. Detta värde beräknas enligt sjunde och åttonde styckena.
Som värde av försäkringen tas upp dess på försäkringstekniska beräkningsgrunder framräknade återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i livförsäkringsrörelsens överskott.
I fråga om försäkringsavtal som ingåtts före den 1 januari 1997 ska endast den del av försäkringens värde tas upp som överstiger värdet vid denna tidpunkt. Till det värde som undantas från skatteunderlaget får tillägg göras för årlig värdestegring beräknad enligt 3 d § första och fjärde styckena. Denna begränsning gäller dock inte om försäkringen övergått till ny innehavare efter utgången av år 1996 på annat sätt än genom arv, testamente, gåva, bodelning eller, såvitt gäller försäkring som har samband med tjänst, överlåtelse mellan arbetsgivare på grund av anställds byte av tjänst.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 8-10 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av de tillgångar som är hänförliga till avtalet om tjänstepension.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 11 och 12 utgörs av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret, efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt, som är hänförliga till verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 12 medräknas dock endast sådana tillgångar och finansiella skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna verksamheten. Vid beräkningen av kapitalunderlaget ska det bortses från den del av tillgångar och skulder som inte förvaltas för PEPP-spararnas räkning.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 13 utgörs av värdet av avtalet om sparande i en PEPP-produkt vid beskattningsårets ingång.
Vid tillämpning av andra stycket 1 ska tillgångar som svarar mot konsolideringsfond enligt 11 kap. 19 §, 12 kap. 70 § eller 13 kap. 22 § försäkringsrörelselagen anses förvaltade för försäkringstagarnas räkning till den del fonden enligt bolagsordningen får användas för återbäring till försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar.
Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om beräkningen av kapitalunderlaget. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
I första stycket görs en ändring för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. En verksamhet som består av tillhandahållande av PEPP-produkter utgör en självständig verksamhet. Således rör det sig inte om försäkringsrörelse eller tjänstepensionsverksamhet.
Även i andra stycket 1 görs en ändring för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. En person som sparar i en PEPP-produkt, en PEPP-sparare, är således inte att anse som en försäkringstagare.
I det nya tionde stycket anges hur kapitalunderlaget ska beräknas för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 11 och 12, dvs. för svenska företag och utländska företag med fast driftställe i Sverige som tillhandahåller PEPP-produkter men som inte är livförsäkringsföretag eller utländska tjänstepensionsinstitut. Kapitalunderlaget utgörs i dessa fall av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt som är hänförliga till verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter. För utländska företag gäller dock att endast sådana tillgångar och finansiella skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna verksamheten ska medräknas. Stycket är utformat efter förebild av första stycket. Med hänsyn till att kapitalunderlaget i detta fall består av tillgångar och finansiella skulder i en klart avgränsad del av den totala verksamheten, dvs. verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter, saknas det skäl att tillämpa bestämmelserna i andra stycket 2-4. De försäkringar som nämns i dessa punkter kan inte ingå i en verksamhet att tillhandahålla PEPP-produkter som bedrivs av ett företag som inte är livförsäkringsföretag. Det kan dock inte uteslutas att det i verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter finns tillgångar som inte förvaltas för PEPP-spararnas räkning. I den mån det finns sådana tillgångar och skulder ska de bortses från vid beräkningen av kapitalunderlaget. För vad som avses med finansiella skulder, se prop. 1992/93:187 s. 221 f.
Med verksamhet att tillhandahålla PEPP-produkter avses att tillhandahålla sådana produkter till sparare. Ett företag som bara är partner åt ett utländskt företag i syfte att det utländska företaget ska kunna erbjuda svenska underkonton åt sina egna kunder tillhandahåller inte PEPP-produkter och ska därför inte beräkna något kapitalunderlag på sådana underkonton. Motsatsvis gäller att ett svenskt företag som tillhandahåller PEPP-produkter och som har ingått partnerskap med en utländsk aktör för att erbjuda sina kunder underkonton i en annan stat ska räkna med tillgångarna i dessa underkonton vid beräkningen av kapitalunderlaget.
I elfte stycket, som är nytt, anges hur kapitalunderlaget ska beräknas för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 13, dvs. för obegränsat skattskyldiga fysiska personer som själva ska betala avkastningsskatt eftersom de har ingått avtal om sparande i en PEPP-produkt med ett utländskt företag som saknar fast driftställe i Sverige. I dessa fall utgörs kapitalunderlaget av värdet av avtalet om sparande i en PEPP-produkt vid beskattningsårets ingång. Det är således värdet av personens PEPP-konto som avses, inklusive underkonton avseende andra stater än Sverige.
Tolfte stycket överensstämmer med det hittillsvarande tionde stycket.
3 b § För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1, 2, 7, 9 och 11-13 ska även värdet av de sammanlagda premier eller inbetalningar som har betalats under beskattningsåret till kapitalförsäkring, till sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring eller till PEPP-produkt ingå i kapitalunderlaget. Vid beräkning av detta värde ska premier och inbetalningar som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret beräknas till halva värdet.
Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det, för skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1 och 2, bortses från premiebetalningar som
1. är hänförliga till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
2. är hänförliga till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller
3. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) och försäkringsklass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att inbetalade premier under innevarande beskattningsår i vissa fall ska läggas till kapitalunderlaget. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
I första stycket görs tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. På motsvarande sätt som gäller för kapitalförsäkring ska värdet av de sammanlagda inbetalningar som har gjorts under beskattningsåret till en PEPP-produkt ingå i kapitalunderlaget (första meningen). Som för kapitalförsäkring ska dock inbetalningar till PEPP-sparandet i form av ränta, utdelning eller annan avkastning på kapitalunderlaget som PEPP-sparinstitutet har tilldelat sparandet under beskattningsåret inte öka kapitalunderlaget (jfr prop. 2011/12:1 s. 531). Vid beräkningen ska inbetalningar som har gjorts under den andra halvan av beskattningsåret räknas med till halva värdet (andra meningen).
3 c § Vid överlåtelse under beskattningsåret av en kapitalförsäkring, ett avtal om tjänstepension som är jämförbart med en kapitalförsäkring eller ett avtal om sparande i en PEPP-produkt som avses i 2 § första stycket 7, 9 eller 13 ska kapitalunderlaget som beräknas enligt 3 a och 3 b §§ fördelas mellan överlåtare och förvärvare enligt andra och tredje styckena.
Den överlåtare som vid beskattningsårets ingång innehade en kapitalförsäkring, ett avtal om tjänstepension eller ett avtal om sparande i en PEPP-produkt ska ta med det värde som avses i 3 a § sjätte-elfte styckena i kapitalunderlaget.
Överlåtare och förvärvare ska i kapitalunderlaget ta med premiebetalningar eller inbetalningar enligt 3 b § som görs till försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive avtalet om sparande i en PEPP-produkt under den tid då överlåtare respektive förvärvare innehaft försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive avtalet om sparande i en PEPP-produkt.
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om hur överlåtelser under beskattningsåret påverkar kapitalunderlaget. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
I första stycket görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Vid en överlåtelse under beskattningsåret av ett avtal om sparande i en PEPP-produkt ska kapitalunderlaget fördelas mellan överlåtare och förvärvare på det sätt som anges i andra och tredje styckena. Detta gäller bara för sparande hos ett företag som inte har ett fast driftställe i Sverige och då PEPP-spararen är obegränsat skattskyldig i Sverige (2 § första stycket 13).
Enligt andra stycket ska den överlåtare som vid beskattningsårets ingång innehade ett avtal om PEPP-sparande ta med det värde som avses i 3 a § sjätte-elfte styckena i kapitalunderlaget. Det innebär att överlåtaren ska medräkna PEPP-produktens ingående värde i sin del av kapitalunderlaget.
Av tredje stycket följer att överlåtaren respektive förvärvaren ska ta med de inbetalningar till PEPP-produkten som gjorts under den tid då respektive person innehade avtalet om sparande i en PEPP-produkt. Om avtalet överläts den 1 augusti ska således i överlåtarens kapitalunderlag ingå PEPP-kontots värde vid beskattningsårets ingång med tillägg för de inbetalningar som gjorts till kontot till och med den 31 juli. I förvärvarens kapitalunderlag ska ingå endast de inbetalningar som gjorts den 1 augusti eller senare.
3 d § Skatteunderlaget är kapitalunderlaget enligt 3 a §, multiplicerat med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret, om inte annat anges i andra eller tredje stycket. Skatteunderlaget är dock lägst 0,5 procent av kapitalunderlaget. För skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 1 och 2 ingår inte den del av kapitalunderlaget som ska tas med vid beräkning av skatteunderlag enligt andra eller tredje stycket.
Skatteunderlag som avser kapitalförsäkring är kapitalunderlaget enligt 3 a §, som är hänförligt till kapitalförsäkring, samt enligt 3 b och 3 c §§, multiplicerat med statslåneräntan vid utgången av november kalenderåret närmast före beskattningsåret ökad med en procentenhet. Skatteunderlaget är dock lägst 1,25 procent av kapitalunderlaget.
Andra stycket gäller även för skatteunderlag som avser
1. sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring,
2. tillhandahållande av PEPP-produkter, och
3. avtal om sparande i en PEPP-produkt.
Skatteunderlaget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skatteunderlag. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
I tredje stycket anges att skatteunderlaget för tillhandahållande av PEPP-produkter (dvs. för PEPP-sparinstituten) och för avtal om sparande i en PEPP-produkt (dvs. för obegränsat skattskyldiga) ska beräknas på samma sätt som avseende kapitalförsäkring. Hur den beräkningen ska gå till framgår av andra stycket. Skatteunderlaget för en PEPP-produkt ska som huvudregel beräknas till kapitalunderlaget enligt 3 a § med tillägg för inbetalningar under beskattningsåret multiplicerat med statslåneräntan vid utgången av november kalenderåret närmast före beskattningsåret ökad med en procentenhet, dock lägst 1,25 procent av kapitalunderlaget. I förekommande fall ska kapitalunderlaget justeras enligt 3 c §.
10 a § Skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13 har rätt till nedsättning av skatten på försäkring, avtal om tjänstepension och avtal om sparande i en PEPP-produkt med belopp som motsvarar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) som är hänförlig till försäkringen, tjänstepensionsavtalet eller avtalet om sparande i en PEPP-produkt och som försäkringsgivaren, tjänstepensionsinstitutet, företaget som tillhandahåller PEPP-produkten eller den skattskyldige har betalat. Nedsättning för utländsk skatt medges bara om rätt till avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt saknas. Med utländsk skatt avses dels sådan skatt som anges i 1 kap. 3 § nämnda lag, dels punktskatt och förmögenhetsskatt. Avräkningsbar skatt som kvarstår outnyttjad får räknas av senare år mot skatt enligt denna lag vilken avser samma försäkring, samma avtal om sparande i en PEPP-produkt eller samma tjänstepensionsavtal.
Den skattskyldige ska lämna de uppgifter som behövs för prövningen av begäran om nedsättning av skatt. Om det framgår att det finns förutsättningar för nedsättning, trots att den skattskyldige inte kan lämna samtliga de uppgifter som är nödvändiga för tillämpning av nedsättningsreglerna, får nedsättning ske med skäligt belopp.
Paragrafen innehåller bestämmelser om nedsättning av avkastningsskatt i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I första stycket görs tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. En obegränsat skattskyldig (2 § första stycket 13) har i vissa fall rätt till nedsättning av avkastningsskatten på sparande i en PEPP-produkt. Nedsättning får ske med belopp som motsvarar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongskattelagen som är hänförlig till avtalet om sparande i en PEPP-produkt och som det utländska PEPP-sparinstitutet eller den obegränsat skattskyldige har betalat (första meningen). Detta gäller dock bara om bestämmelserna i lagen om avräkning av utländsk skatt inte är tillämpliga på den utländska skatten (andra meningen). Avräkningsbar skatt som inte har använts under ett år får räknas av senare år mot skatt avseende samma PEPP-sparande (fjärde meningen). I 3 kap. 1 § lagen om avräkning av utländsk skatt finns bestämmelser om avräkning av utländsk skatt för svenska företag (2 § första stycket 11) och utländska företag som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige (2 § första stycket 12).
25.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor
1 § Denna lag gäller förhandsbesked om
1. skatt eller avgift som avses i
a) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
b) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel för dem som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 i den lagen,
c) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
d) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
e) inkomstskattelagen (1999:1229), och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
2. punktskatt som avses i 3 kap. 15 § skatteförfarandelagen (2011:1244),
3. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
4. taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), och
5. skatt enligt kupongskattelagen (1970:624).
Förhandsbesked lämnas av Skatterättsnämnden efter ansökan av en enskild eller det allmänna ombudet hos Skatteverket.
I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I och med PEPP-förordningen införs en ny sparform, sparande i en PEPP-produkt. Avkastningsskatt ska utgå på ett sådant sparande (3 a-3 d och 9 §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel). Genom ändringen i första stycket 1 b blir lagen tillämplig även på avkastningsskatt som utgår på sparande i en PEPP-produkt (se 2 § första stycket 11-13 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel och författningskommentaren till den paragrafen). Det blir därmed möjligt att ansöka om förhandsbesked om sådan skatt.
25.8 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
2 kap.
2 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
pensionssparkonto i 58 kap. 21 §
PEPP-produkt i 37 §
personaloption i 10 kap. 11 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I paragrafen finns en lista över begrepp, termer och uttryck som definieras i inkomstskattelagen. Listan kompletteras med den nya definitionen av PEPP-produkt i 37 §.
PEPP-produkt
37 § Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
Paragrafen, som är ny, innehåller en upplysning om vad som avses med en PEPP-produkt. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
Genom PEPP-förordningen införs en ny sparform, sparande i en PEPP-produkt. I paragrafen anges att med PEPP-produkt avses i lagen en paneuropeisk privat pensionsprodukt enligt den förordningen. I 8 kap. 14 §, 15 kap. 12 §, 16 kap. 38 § och 44 kap. 40 § samt i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser för den skattemässiga hanteringen av ett sparande i en sådan produkt. Definitionen får också betydelse för innebörden av uttrycket PEPP-produkt i lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel (12 § första stycket) och i skatteförfarandelagen (2011:1244) (3 kap. 2 §).
8 kap.
Ersättningar på grund av kapitalförsäkring och utbetalningar från en PEPP-produkt
14 § Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring och utbetalningar från en PEPP-produkt är skattefria.
Av 44 kap. 40 § framgår att en kapitalvinst vid avyttring av en kapitalförsäkring eller en PEPP-produkt inte ska tas upp.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur ersättningar på grund av kapitalförsäkring ska hanteras vid inkomstbeskattningen. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
I första stycket anges att utbetalningar från en PEPP-produkt också är skattefria, på samma sätt som redan gäller för ersättningar från en kapitalförsäkring. Detta gäller både utbetalningar av PEPP-pensionsförmåner (4 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk pensionsprodukt [PEPP-produkt]) och inlösen av ett PEPP-sparande (4 kap. 2 § samma lag).
I andra stycket finns en upplysning om att en kapitalvinst vid avyttring av en PEPP-produkt inte ska tas upp (se 44 kap. 40 §).
15 kap.
PEPP-produkter
12 § Inkomster som är hänförliga till tillgångar och skulder i en PEPP-produkt som förvaltas för spararens räkning ska inte tas upp. Detsamma gäller inbetalningar till sådant sparande.
Om en intäktspost ska delas upp mellan olika delar av verksamheten, ska fördelningen göras på skäligt sätt.
I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för företag som tillhandahåller PEPP-produkter.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om den skattemässiga hanteringen av inkomster hänförliga till PEPP-produkter hos PEPP-sparinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
I första stycket anges att inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för spararens räkning inte ska tas upp. Detsamma gäller inbetalningar till sådant sparande. Sparandet i PEPP-produkter är i stället föremål för avkastningsskatt vilket upplyses om i tredje stycket.
I andra stycket finns en särskild bestämmelse för de fall ett företag ska dela upp en intäktspost mellan olika delar av sin verksamhet. I ett sådant fall ska fördelningen göras på skäligt sätt. Motsvarande fördelning ska i dag göras av försäkringsföretag som ska dela upp verksamheten i en avkastningsbeskattad och en inkomstbeskattad del (se 39 kap. 11 §). Vägledning för en sådan fördelning finns i praxis, se t.ex. RÅ 2010 ref. 8 och RÅ 2010 not. 9.
I tredje stycket finns en upplysning om att det i lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för företag som tillhandahåller PEPP-produkter.
16 kap.
PEPP-produkter
38 § Utgifter som är hänförliga till sådana inkomster som inte ska tas upp enligt 15 kap. 12 §, får inte dras av.
Om en kostnadspost ska delas upp mellan olika delar av verksamheten, ska fördelningen göras på skäligt sätt.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om utgifter hänförliga till PEPP-produkter hos PEPP-sparinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
I första stycket anges att företag som tillhandahåller PEPP-produkter inte får dra av utgifter som hänför sig till inkomster som inte ska tas upp enligt 15 kap. 12 §. Det är således i huvudsak fråga om utgifter som är hänförliga till de tillgångar och skulder som förvaltas för PEPP-spararens räkning.
I andra stycket finns en särskild bestämmelse för de fall ett företag ska dela upp en kostnadspost mellan olika delar av sin verksamhet. I ett sådant fall ska fördelningen göras på skäligt sätt. Motsvarande fördelning ska i dag göras av försäkringsföretag som ska dela upp verksamheten i en avkastningsbeskattad och en inkomstbeskattad del (se 39 kap. 11 §). Vägledning för en sådan fördelning finns i praxis, se t.ex. RÅ 2010 ref. 8 och RÅ 2010 not. 9.
39 kap.
3 § Livförsäkringsföretag ska inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller influtna premier. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och premier får inte dras av.
Bestämmelserna i 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § gäller för livförsäkringsföretag som tillhandahåller PEPP-produkter.
I paragrafen finns bestämmelser om inkomstbeskattning av livförsäkringsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
I andra stycket, som är nytt, finns en upplysning om att livförsäkringsföretag som tillhandahåller PEPP-produkter ska tillämpa 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 §.
13 b § Utländska tjänstepensionsinstitut ska inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för arbetsgivares räkning enligt avtal om tjänstepension som är jämförbart med personförsäkringsavtal. Influtna premier för sådana avtal ska inte heller tas upp. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och premier får inte dras av.
Bestämmelserna i 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § gäller för utländska tjänstepensionsinstitut som tillhandahåller PEPP-produkter.
I paragrafen finns bestämmelser om inkomstbeskattning av utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver verksamhet i Sverige från ett fast driftställe. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
I andra stycket, som är nytt, finns en upplysning om att utländska tjänstepensionsinstitut som tillhandahåller PEPP-produkter ska tillämpa 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 §.
44 kap.
Undantag från skatteplikt för kapitalförsäkringar och
PEPP-produkter
40 § En kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av en kapitalförsäkring eller en PEPP-produkt ska inte tas upp.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om kapitalvinster som uppkommer vid avyttring av en kapitalförsäkring. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
I paragrafen görs ett tillägg om att en kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av en PEPP-produkt inte ska tas upp. Det motsvarar hur sådana kapitalvinster behandlas avseende kapitalförsäkring.
25.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål
5 kap.
10 § Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i
- 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,
- 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
- 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
- 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
- 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
- 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster,
- 19 kap. 46 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),
- 3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
- 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
- 6 kap. 11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
- 16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,
- 1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering, och
- 1 kap. 6 § lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.
Paragrafen innehåller upplysningar om i vilka andra lagar det finns bl.a. bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 19.4.
I första stycket görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). I den lagen finns det särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer (se 1 kap. 6 §).
I enlighet med upplysningen i andra stycket finns det även för PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer bestämmelser om meddelandeförbud och straff för den som bryter mot ett sådant förbud (se 1 kap. 7 och 8 §§ lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt [PEPP-produkt]).
25.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
1 kap.
5 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att ett fondbolag får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
I paragrafen, som är ny, finns en upplysningsbestämmelse om att fondbolag får utveckla och distribuera PEPP-produkter. Övervägandena finns i avsnitten 7.1 och 7.2.
Enligt PEPP-förordningen får ett fondbolag både utveckla och distribuera PEPP-produkter under de förutsättningar som anges i den förordningen. Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt (se artikel 2.2 i PEPP-förordningen). Ett fondbolag får med stöd av PEPP-förordningen bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut och i och med det utveckla och distribuera PEPP-produkter som bolaget själv har utvecklat. Inom detta ryms även att ansöka om registrering av en PEPP-produkt (artiklarna 6.1 e och 10.1 i PEPP-förordningen). Med stöd av förordningen får ett fondbolag också under vissa förutsättningar bedriva verksamhet som PEPP-distributör och distribuera PEPP-produkter som bolaget inte själv har utvecklat (artikel 10.2 i PEPP-förordningen).
Motsvarande upplysningsbestämmelser för värdepappersbolag och AIF-förvaltare införs i 2 kap. 4 a § första stycket lagen om värdepappersmarknaden och 3 kap. 2 b § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se författningskommentarerna till de paragraferna i avsnitten 25.12 och 25.16).
Nuvarande 5 a § får ny beteckning (5 b §).
25.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler
3 kap.
7 § Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 8 § (ångerfrist). Vid avtal om livförsäkring, privat individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) är ångerfristen dock 30 dagar.
Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den grundläggande rätten för konsumenten att frånträda ett ingånget avtal. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.
I första stycket görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en sådan finansiell tjänst som avses i PEPP-förordningen. I och med tillägget är ångerfristen vid ett avtal om ett sparande i en PEPP-produkt 30 dagar. Detta överensstämmer med vad som gäller för avtal om livförsäkring eller individuellt pensionssparande.
25.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
2 kap.
4 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att ett värdepappersbolag som har tillstånd enligt 1 § 4 får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
I förordningen finns det även bestämmelser om att ett värdepappersbolag som har tillstånd enligt 1 § 5 får distribuera PEPP-produkter.
I paragrafen, som är ny, finns upplysningsbestämmelser om att värdepappersbolag får utveckla och distribuera PEPP-produkter. Övervägandena finns i avsnitten 7.1 och 7.2.
Av första stycket framgår att ett värdepappersbolag som har tillstånd för portföljförvaltning får både utveckla och distribuera PEPP-produkter under de förutsättningar som anges i PEPP-förordningen. Med PEPP-produkter avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt (se artikel 2.2 i PEPP-förordningen). Bestämmelser om tillstånd för portföljförvaltning finns i 1 § 4. Ett sådant tillstånd avser förvaltning av ett eller flera finansiella instrument på diskretionär basis enligt uppdrag från enskilda kunder (1 kap. 4 c §). Ett värdepappersbolag får med stöd av PEPP-förordningen bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut och i och med det utveckla och distribuera PEPP-produkter som bolaget själv har utvecklat. Inom detta ryms även att ansöka om registrering av en PEPP-produkt (artiklarna 6.1 d och 10.1 i PEPP-förordningen). Med stöd av förordningen får ett värdepappersbolag med tillstånd för portföljförvaltning också under vissa förutsättningar bedriva verksamhet som PEPP-distributör och distribuera PEPP-produkter som bolaget inte själv har utvecklat (artikel 10.2 i PEPP-förordningen). Motsvarande upplysningsbestämmelser för fondbolag och AIF-förvaltare införs i 1 kap. 5 a § lagen om värdepappersfonder och 3 kap. 2 b § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se författningskommentarerna till de paragraferna i avsnitten 25.11 och 25.17).
Av andra stycket framgår att ett värdepappersbolag som har tillstånd för investeringsrådgivning får distribuera PEPP-produkter. Bestämmelser om tillstånd för investeringsrådgivning finns i 1 § 5. Ett sådant tillstånd avser tillhandahållande av personliga rekommendationer till en kund i fråga om en eller flera transaktioner som avser finansiella instrument (1 kap. 4 c §). Med distribution av PEPP-produkter avses att ge råd om, föreslå eller utföra annat förberedande arbete inför ingåendet av avtal för att tillhandahålla en PEPP-produkt, att ingå sådana avtal eller att bistå vid förvaltning och fullgörande av sådana avtal, inbegripet tillhandahållande av information om ett eller flera PEPP-avtal i enlighet med kriterier som PEPP-kunder väljer på en webbplats eller via andra medier och sammanställande av en rankinglista över PEPP-produkter med pris och produktjämförelser eller en rabatt på PEPP-produktens pris, när PEPP-kunden direkt eller indirekt kan ingå ett PEPP-avtal på en webbplats eller via andra medier (artikel 2.8 i PEPP-förordningen).
25.13 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
30 kap.
4 b § Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet eller med avseende på pensionsstiftelser för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2004:297) om bank - och finansieringsrörelse, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning eller lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om
1. anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för
a) värdepapperscentralers verksamhet,
b) kreditinstituts verksamhet,
c) verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster,
d) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt,
e) försäkringsdistributörers verksamhet,
f) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, eller
g) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), och
2. uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men.
Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn på finansmarknadsområdet. Övervägandena finns i avsnitt 19.2.
I första stycket finns det bestämmelser om skydd för den som anmäler överträdelser.
I andra stycket finns det bestämmelser om skydd för den som en anmälan avser. I stycket införs en hänvisning till lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) och en ny punkt, punkt 1 g. Genom ändringarna utvidgas sekretesskyddet till att även gälla i en statlig myndighets verksamhet enligt den lagen. Sekretess gäller i och med det för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga om uppgifter i anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för den som omfattas av PEPP-förordningen och uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet. Ett omvänt sekretessrekvisit gäller, vilket innebär att sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men.
Sekretessen gäller enligt tredje stycket inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden.
I fjärde stycket anges att för uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
25.14 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
4 kap.
4 a § Ett försäkringsföretag som har tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse enligt 2 kap. 12 § får, trots det som anges i 4 §, utveckla och distribuera sådana PEPP-produkter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
Paragrafen, som är ny, utformas efter synpunkter från Lagrådet. Den innehåller en bestämmelse om försäkringsföretags utveckling och distribution av PEPP-produkter. Övervägandena finns i avsnitten 7.1 och 7.2.
I paragrafen anges att ett försäkringsföretag som har tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse får utveckla och distribuera PEPP-produkter. Denna bestämmelse utgör ett undantag från förbudet mot försäkringsfrämmande verksamhet (se 4 §). Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt (se artikel 2.2 i PEPP-förordningen). Bestämmelser om tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse finns i 2 kap. 12 §. Ett försäkringsföretag som har ett sådant tillstånd får således med stöd av PEPP-förordningen bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut och i och med det utveckla och distribuera PEPP-produkter som företaget själv har utvecklat. Inom detta ryms även att ansöka om registrering av en PEPP-produkt (artiklarna 6.1 b och 10.1 i PEPP-förordningen). Med stöd av förordningen får ett försäkringsföretag också under vissa förutsättningar bedriva verksamhet som PEPP-distributör och distribuera PEPP-produkter som företaget inte själv har utvecklat (artikel 10.2 i PEPP-förordningen).
25.15 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
3 kap.
4 § Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4, 11 och 12,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 27-28 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
c) 26-27 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
d) 4 kap. 2-2 b §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi, eller
e) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, eller beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Av paragrafen framgår vad som avses med beskattningsår. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I första stycket 1 c görs tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Där anges vad som avses med beskattningsår enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. För svenska företag (2 § första stycket 11 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel) och utländska företag som driver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige (2 § första stycket 12 samma lag), avses med beskattningsår samma som enligt 1 kap. 13-15 §§ inkomstskattelagen. Beskattningsår för företag som tillhandahåller PEPP-produkter är således normalt detsamma som räkenskapsåret (se 1 kap. 15 § inkomstskattelagen). För obegränsat skattskyldiga (2 § första stycket 13 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel) avses med beskattningsår det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel, punkt 2. Eftersom det bara är fysiska personer som kan vara PEPP-sparare är beskattningsåret för dessa personer det kalenderår som skatten ska betalas för. Bestämmelserna i 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel tillämpas inte av skattskyldiga PEPP-sparare.
14 kap.
1 § Kontrolluppgifter ska lämnas för andra än uppgiftslämnaren själv till ledning för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
g) lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och
h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
3. registrering av skatteavdrag,
4. bestämmande av skattereduktion,
5. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken,
6. beskattning enligt
a) lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, och
b) lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., och
7. beskattning utomlands.
I paragrafen anges för vilket syfte kontrolluppgifter ska lämnas. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I paragrafen görs tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Ett sådant sparande ska beskattas enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. De skattskyldiga som nu tillkommer enligt den lagen är svenska företag som inte är livförsäkringsföretag (2 § första stycket 11 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel), utländska företag som driver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige och som inte är livförsäkringsföretag eller tjänstepensionsinstitut (2 § första stycket 12 samma lag) samt obegränsat skattskyldiga som sparar i en PEPP-produkt hos ett företag som inte bedriver verksamhet från fast driftställe i Sverige (2 § första stycket 13 samma lag). Enligt punkt 1 d ska kontrolluppgifter lämnas för andra än uppgiftslämnaren själv till ledning för bestämmande av underlag för att ta ut skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Bestämmelsen utvidgas för att omfatta även avkastningsskatt på sparande i en PEPP-produkt.
22 kap.
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om
- överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa bostadsföretag (2 och 3 §§),
- samfällighet (5 och 6 §§),
- räntebidrag (7 §),
- pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§),
- avskattning av pensionsförsäkring (10 §),
- tjänstepensionsavtal (11 §),
- underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och sparande i en
PEPP-produkt (12 §),
- skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §),
- elcertifikat (14§),
- utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar (15 §),
- schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §),
- schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfonder, fondföretag, specialfonder och utländska specialfonder (17-21 §§),
- gåva (22§),
- investeraravdrag (23 och 24 §§),
- skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el (25 §),
- utnyttjande av vissa personaloptioner (26 §), och
- avgift till arbetslöshetskassa (27 §).
Paragrafen inleder kapitlet om kontrolluppgift för vissa andra förhållanden och anger dess innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I paragrafen görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Detta framgår av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel vars termer och uttryck har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (se 12 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel tillsammans med 2 kap. 37 § inkomstskattelagen och författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 25.9). Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om ett sådant sparande finns i 12 §.
Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och sparande i en PEPP-produkt
12 § Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring, sådant avtal om tjänstepension eller sådant sparande i en PEPP-produkt som avses i 2 § första
stycket 6-10 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av försäkringsgivare, tjänstepensionsinstitut och företag som tillhandahåller PEPP-produkter.
I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive sparandet i PEPP-produkten beräknat enligt 3 a-3 c §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Av kontrolluppgiften ska det framgå om försäkringen är en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring eller om kontrolluppgiften avser en PEPP-produkt respektive om avtalet om tjänstepension är jämförbart med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring. I fråga om en pensionsförsäkring och ett sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med en pensionsförsäkring ska kontrolluppgiften även innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för dessa.
Paragrafen reglerar kontrolluppgiftsskyldigheten för avkastningsskatteändamål. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I första stycket görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Detta framgår av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel vars termer och uttryck har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (se 12 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel tillsammans med 2 kap. 37 § inkomstskattelagen och författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 25.9). Kontrolluppgift ska lämnas om ett sådant sparande som en obegränsat skattskyldig har hos ett utländskt företag som tillhandahåller PEPP-produkter och som inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige (2 § första stycket 13 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel).
Även i andra stycket görs ett tillägg för den nya sparformen. Kontrolluppgift ska lämnas av sådana företag som tillhandahåller PEPP-produkter (dvs. PEPP-sparinstitut). Detta gäller både för juridiska och fysiska personer.
I tredje stycket anges vilka uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgiften. Också i detta stycke görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för sparandet beräknat enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel (3 a-3 c §§ den lagen).
Tillägget i fjärde stycket innebär att det av kontrolluppgiften ska framgå att den avser en PEPP-produkt.
23 kap.
5 § Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet eller som tillhandahåller PEPP-produkter i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Detsamma gäller en utländsk AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond eller som marknadsför en utländsk specialfond i Sverige enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Skyldigheten att lämna en sådan förbindelse gäller inte ett utländskt företag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som på grund av bestämmelser i den staten är förhindrat att lämna kontrolluppgifter. Skyldigheten gäller inte heller försäkringsgivare inom EES som bara meddelar pensionsförsäkring enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).
Paragrafen innehåller bestämmelser om att utländska företag i vissa fall ska ge in en förbindelse till Finansinspektionen att lämna kontrolluppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I första stycket görs ett tillägg så att även utländska företag som tillhandahåller PEPP-produkter i Sverige utan att ha ett fast driftställe ska lämna en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter. Det gäller även sådana utländska AIF-förvaltare som nämns i paragrafens andra mening, i deras verksamhet att tillhandahålla PEPP-produkter. Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Detta framgår av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel vars termer och uttryck har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (se 12 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel tillsammans med 2 kap. 37 § inkomstskattelagen och författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 25.9). Det är dock i praktiken frivilligt för de utländska företagen att lämna en förbindelse eftersom Skatteverket saknar möjligheter att med tvång förmå företagen att fullgöra skyldigheten och det inte heller finns några tillämpliga sanktioner (se prop. 2010/11:165 s. 779).
29 kap.
1 § Inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
g) 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
i) lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, och
j) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
3. bestämmande av skattereduktion, samt
4. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken.
Paragrafen innehåller bestämmelser om för vilket syfte inkomstdeklaration ska lämnas. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I paragrafen görs tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Inkomstdeklaration ska genom tillägget lämnas till ledning för sådan avkastningsskatt som ska utgå på ett sparande i en PEPP-produkt. Detta gäller oavsett vem som är skattskyldig enligt 2 § första
stycket 11-13 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
56 kap.
3 § I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket fastställa underlaget för att ta ut skatt eller avgift enligt
1. inkomstskattelagen (1999:1229),
2. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
4. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
5. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
6. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, och
7. lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka skatte- och avgiftsunderlag som ska fastställas i ett beslut om slutlig skatt. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I paragrafen görs tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. I ett beslut om slutlig skatt ska Skatteverket i och med tillägget fastställa underlaget för att ta ut skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel på sparande i en PEPP-produkt. Detta gäller oavsett vem som är skattskyldig enligt den lagen (2 § första stycket 11-13 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel).
65 kap.
6 § Om en slutskatteberäkning enligt 56 kap. 9 § visar att slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta, om inte annat följer av 4 § andra stycket, beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret. Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då betalning senast ska ske.
Innan kostnadsräntan beräknas ska avräkning göras för
1. särskilda avgifter, och
2. skatt enligt 2 § första stycket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av kostnadsränta när det finns slutlig skatt att betala. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I andra stycket görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Innan kostnadsräntan beräknas ska i och med tillägget avräkning göras för skatt som en obegränsat skattskyldig har erlagt på ett PEPP-sparande hos ett utländskt PEPP-sparinstitut som inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige (2 § första stycket 13 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel).
9 § Om debiterad preliminär skatt ska betalas den 12 i andra månaden efter beskattningsåret eller senare eller slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret, om inte annat följer av 4 § andra stycket.
För skatt enligt 2 § första stycket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel gäller dock 8 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sent debiterad preliminär skatt och slutlig skatt. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I andra stycket görs ett tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. För ett sådant sparande som sker hos ett utländskt PEPP-sparinstitut som inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige (2 § första stycket 13 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel) gäller inte bestämmelserna i första stycket. I stället gäller att kostnadsränta ska beräknas enligt huvudregeln i 8 §, dvs. från och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag.
25.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
3 kap.
2 b § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att en AIF-förvaltare får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
I paragrafen, som är ny, finns en upplysningsbestämmelse om att AIF-förvaltare får utveckla och distribuera PEPP-produkter. Övervägandena finns i avsnitten 7.1 och 7.2.
Enligt PEPP-förordningen får en AIF-förvaltare både utveckla och distribuera PEPP-produkter under de förutsättningar som anges i den förordningen. Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensionsprodukt (se artikel 2.2 i PEPP-förordningen). En AIF-förvaltare får med stöd av PEPP-förordningen bedriva verksamhet som PEPP-sparinstitut och i och med det utveckla och distribuera PEPP-produkter som förvaltaren själv har utvecklat. Inom detta ryms även att ansöka om registrering av en PEPP-produkt (artiklarna 6.1 f och 10.1 i PEPP-förordningen). Med stöd av förordningen får en AIF-förvaltare också under vissa förutsättningar bedriva verksamhet som PEPP-distributör och distribuera PEPP-produkter som förvaltaren inte själv har utvecklat (artikel 10.2 i PEPP-förordningen). Motsvarande upplysningsbestämmelser för fondbolag och värdepappersbolag införs i 1 kap. 5 a § lagen om värdepappersfonder och 2 kap. 4 a § första stycket lagen om värdepappersmarknaden (se författningskommentarerna till de paragraferna i avsnitten 25.10 och 25.12).
6 kap.
6 a § I artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 finns bestämmelser om uppgifter som en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska lämna till Finansinspektionen första gången en sådan förvaltare avser att tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES.
I paragrafen, som är ny, finns en upplysningsbestämmelse om att det finns bestämmelser i PEPP-förordningen som gäller när en AIF-förvaltare avser att tillhandahållande en PEPP-produkt i ett annat land inom EES. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Av paragrafen framgår att det i PEPP-förordningen finns bestämmelser som gäller när en AIF-förvaltare för första gången avser att tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES. I en sådan situation ska AIF-förvaltaren lämna vissa uppgifter till Finansinspektionen. De uppgifter som ska lämnas är om AIF-förvaltarens namn och adress och om det land inom EES där AIF-förvaltaren har för avsikt att tillhandahålla eller distribuera PEPP-produkter till PEPP-sparare (se artikel 15.1 a och b i PEPP-förordningen). Finansinspektionen ska därefter lämna över uppgifterna till behörig myndighet i det andra landet, såvida inte inspektionen har skäl att tvivla på den administrativa strukturens lämplighet med avseende på tillhandahållandet av PEPP-produkter eller den finansiella situationen för AIF-förvaltaren (se artikel 15.2 första stycket). Utöver detta särskilda uppgiftslämnande ska en AIF-förvaltare, i likhet med det som gäller för övriga PEPP-sparinstitut, dessförinnan ha anmält sin avsikt att öppna ett underkonto för det andra landet i enlighet med artikel 21 i förordningen.
25.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution
2 kap.
1 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att en försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 1 § får distribuera PEPP-produkter.
I paragrafen, som är ny, finns en upplysningsbestämmelse om att försäkringsförmedlare får distribuera PEPP-produkter. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Enligt PEPP-förordningen får en svensk försäkringsförmedlare som har tillstånd att bedriva försäkringsdistribution distribuera PEPP-produkter under de förutsättningar som anges i den förordningen. Med PEPP-produkter avses paneuropeiska privata pensionsprodukter (se artikel 2.2 i PEPP-förordningen). Bestämmelser om tillstånd att bedriva försäkringsförmedling finns i 1 §. En försäkringsförmedlare som har ett sådant tillstånd får med stöd av PEPP-förordningen bedriva verksamhet som PEPP-distributör och i och med det distribuera PEPP-produkter som förmedlaren inte själv har utvecklat (se artikel 10.2 i PEPP-förordningen). Med distribution avses att ge råd om, föreslå eller utföra annat förberedande arbete inför ingåendet av avtal för att tillhandahålla en PEPP-produkt, att ingå sådana avtal eller att bistå vid förvaltning och fullgörande av sådana avtal, inbegripet tillhandahållande av information om ett eller flera PEPP-avtal i enlighet med kriterier som PEPP-kunder väljer på en webbplats eller via andra medier och sammanställande av en rankinglista över PEPP-produkter med pris och produktjämförelser eller en rabatt på PEPP-produktens pris, när PEPP-kunden direkt eller indirekt kan ingå ett PEPP-avtal på en webbplats eller via andra medier (artikel 2.8 i PEPP-förordningen).
25.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:174) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
3 kap.
4 § Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4, 11 och 12,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 5 kap. 22-25 och 27 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi,
c) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
d) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:155) om tobaksskatt, eller
e) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:156) om alkoholskatt
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, eller beslutet om ansvar vid oegentlighet, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Ändringen i paragrafen motsvarar den ändring som görs i samma paragraf i förslaget i avsnitt 2.15 (se författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 25.15).
25.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:640) om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
9 § Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § första och fjärde styckena om inte annat följer av andra, fjärde, sjätte och sjunde styckena.
Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § andra-fjärde styckena som avser kapitalförsäkring, sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring eller PEPP-produkt.
Med pensionsförsäkring likställs i denna paragraf sådana avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren i 58 kap. 1 a § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229).
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader ska skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning ska också göras om
1. hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen eller avsättning som avses i 3 a § fjärde stycket helt upplöses under beskattningsåret,
2. det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring avskattas enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen eller 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller
3. en försäkring ska anses som en kapitalförsäkring enligt 58 kap. 2 § tredje stycket inkomstskattelagen.
Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett annat sådant företag eller sker fusion mellan sådana företag inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation.
Överlåts ett försäkringsbestånd helt eller delvis från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett företag som inte är det, ska det överlåtande livförsäkringsföretaget betala avkastningsskatt för den del av året som företaget innehaft försäkringsbeståndet. Skattesatsen ska då jämkas i motsvarande mån. Detsamma gäller också vid överlåtelse genom fusion.
För den som efter överlåtelsen inträder som skattskyldig beräknas skatteunderlaget som om försäkringen innehafts hela året. Skattesatsen ska dock jämkas med hänsyn till den tid som skattskyldighet förelegat.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skattesats. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
I andra stycket görs tillägg för den nya sparformen sparande i en PEPP-produkt. Skattesatsen för avkastningsskatt på en PEPP-produkt uppgår till 30 procent av skatteunderlaget.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt
(PEPP-produkt)
63 sidor
Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)
Sammanfattning av promemorian
EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) antogs den 20 juni 2019. Förordningen trädde i kraft den 14 augusti 2019 och ska tillämpas fr.o.m. den 22 mars 2022.
Genom förordningen fastställs enhetliga regler för registrering, utveckling, distribution och tillsyn när det gäller privata pensionsprodukter som distribueras inom Europeiska unionen under beteckningen paneuropeisk privat pensionsprodukt eller PEPP-produkt. Med PEPP-produkt avses en individuell pensionsprodukt som inte är tjänstepensionsbaserad och som en PEPP-sparare frivilligt tecknar sig för i pensionssyfte. Produkten ska möjliggöra en långsiktig ackumulering av kapital med det uttryckliga syftet att tillhandahålla inkomst vid pensionering och med begränsade möjligheter till förtida uttag. Förordningen innehåller bestämmelser om vad som ska gälla för en PEPP-produkt.
Förordningen behöver kompletteras med nationella bestämmelser, bl.a. om villkor för in- och utbetalningar och om Finansinspektionens tillsyn och ingripandemöjligheter. I promemorian lämnas förslag till sådana bestämmelser. Det lämnas även förslag till hur ett sparande i en PEPP-produkt ska beskattas. De nya bestämmelserna föreslås ingå i en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt). Därutöver föreslås ändringar i flera lagar främst på familjerättens och skatterättens områden samt på finansmarknadsområdet.
Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2022.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt
(PEPP-produkt)
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens syfte
1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), i denna lag kallad EU-förordningen.
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i
EU-förordningen.
Behörig myndighet
2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen.
Avgifter
3 § För att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt denna lag och EU-förordningen ska de företag som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt EU-förordningen.
Beslut om AIF-förvaltares möjligheter att tillhandahålla en
PEPP-produkt i ett annat land inom EES
4 § Om Finansinspektionen anser att det inte finns förutsättningar för att till behörig myndighet i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) lämna över de uppgifter som en svensk AIF-förvaltare har gett in enligt artikel 15.1 i EU-förordningen för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i det landet, ska inspektionen meddela beslut om det inom den tidsfrist som anges i artikel 15.2 första stycket i förordningen.
Kunskaps- och kompetenskrav vid rådgivning
5 § Den som tillhandahåller rådgivning om PEPP-produkter ska ha den kunskap och kompetens som krävs för att fullgöra sina skyldigheter enligt EU-förordningen.
Tystnadsplikt
6 § Den som är eller har varit knuten till ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut som anställd eller uppdragstagare får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans personliga förhållanden.
Inte heller får han eller hon obehörigen röja uppgifter i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som Finansinspektionen utövar tillsyn över enligt denna lag, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den utpekade personens identitet.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Uppgiftsskyldighet
7 § Ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör och ett förvaringsinstitut som avses i 6 § är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
Meddelandeförbud
8 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 7 § får besluta att PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören och förvaringsinstitutet samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 7 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.
Straff
9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 8 §.
Bemyndiganden
10 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 3 §.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken kunskap och kompetens som krävs enligt 5 §.
2 kap. Information till PEPP-kunder
Bestämmelser i EU-förordningen
1 § I EU-förordningen finns det bestämmelser om information som PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska lämna till PEPP-kunder.
Påföljd vid utebliven information
2 § Om information som enligt EU-förordningen ska framgå av PEPP-faktablad och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av förordningen ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag för bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.
Skadestånd
3 § Ett PEPP-sparinstitut ska ersätta ren förmögenhetsskada som institutet uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar en PEPP-sparare genom att ett PEPP-faktablad innehåller uppgifter som är felaktiga, vilseledande eller står i strid med avtalshandlingarna. Detsamma gäller om faktabladet inte har den form eller det innehåll som krävs enligt artikel 28 i EU-förordningen.
Reklamation och preskription
4 § Den som vill göra anspråk på skadestånd enligt 3 § ska underrätta PEPP-sparinstitutet om detta inom skälig tid efter det att han eller hon märkt eller borde ha märkt att skada har uppkommit.
Om underrättelse inte görs inom skälig tid, faller rätten till skadestånd enligt denna lag bort. Detsamma gäller om talan inte väcks inom tio år från det att PEPP-spararen har fått del av PEPP-faktabladet.
Bemyndigande
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. att PEPP-sparinstitut ska förse PEPP-sparare med ytterligare prognoser för pensionsförmåner och om innehållet i sådana prognoser, och
2. på vilket språk ett PEPP-faktablad enligt artikel 26 i EU-förordningen ska upprättas.
3 kap. Ingående av ett avtal om och inbetalningar till ett PEPP-sparande
När ett avtal om PEPP-sparande får ingås
1 § Ett avtal om sparande i en PEPP-produkt får inte ingås före 18 års ålder. Ett avtal får inte heller ingås efter 59 års ålder.
Inbetalningar till ett PEPP-sparande
2 § Inbetalningar till ett PEPP-sparande ska göras under en period om minst fem år. Under denna period ska inbetalningarna som lägst uppgå till 3 600 kronor per år.
De sammanlagda inbetalningarna under ett år får inte överstiga 100 000 kronor.
Dröjsmål med inbetalningar
3 § Om inbetalningar till ett PEPP-sparande inte sker i rätt tid och ett sådant dröjsmål inte är av ringa betydelse, får PEPP-sparinstitutet säga upp sparandet för upphörande eller begränsning av ansvaret i enlighet med villkoren i PEPP-avtalet.
4 kap. Utbetalningar från och inlösen av ett PEPP-sparande
Utbetalning av PEPP-pensionsförmåner
1 § PEPP-pensionsförmåner får inte betalas ut före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år.
Inlösen av ett PEPP-sparande
2 § En PEPP-sparare får lösa in sitt PEPP-sparande om det totala värdet av sparandet inte överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. En sådan inlösen ska avse hela sparandet.
En sparare får även lösa in hela sitt PEPP-sparande om han eller hon är på obestånd och genom inlösen av sparandet kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det finns andra synnerliga skäl.
En begäran om inlösen ska prövas av PEPP-sparinstitutet.
Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av spararens tillgodohavande.
5 kap. Byte av PEPP-sparinstitut
Rätt till byte
1 § En PEPP-sparare får byta PEPP-sparinstitut på de sätt som anges i artiklarna 52-55 i EU-förordningen.
Formkrav vid byte
2 § En begäran om byte av PEPP-sparinstitut ska vara egenhändigt undertecknad av PEPP-spararen. Om begäran ges in på elektronisk väg ska den vara undertecknad med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska ge spararen en kopia av en godtagen begäran om byte.
6 kap. En PEPP-sparares förfoganden över sparandet
Rätten att göra, ändra och återkalla ett förmånstagarförordnande
1 § En PEPP-sparare har rätt att själv förfoga över sitt PEPP-sparande genom ett förmånstagarförordnande.
Det som sägs i 13 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken om ett testamentes ogiltighet gäller också i fråga om ett förmånstagarförordnande.
För ett förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet ska tillämpas första gången gäller lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån för ofödda.
2 § En PEPP-sparare får ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om spararen gentemot förmånstagaren har utlovat att förordnandet ska stå fast (oåterkalleligt förmånstagarförordnande).
Formkrav för ett förmånstagarförordnande
3 § Ett förmånstagarförordnande och en återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande ska för att vara gällande göras genom ett egenhändigt undertecknat meddelande till PEPP-sparinstitutet.
Ett förmånstagarförordnande kan också göras genom att det tas in i PEPP-avtalet. Ett sådant förordnande förlorar sin verkan om ett nytt förordnande görs enligt första stycket.
Första och andra styckena gäller också ett villkor enligt 7 kap. 2 § 5 äktenskapsbalken om att PEPP-förmåner ska vara förmånstagarens enskilda egendom och en återkallelse eller ändring av sådant villkor.
Tolkning av ett förmånstagarförordnande
4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande gäller 5 och 6 §§ om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet.
5 § Kan ett förmånstagarförordnande inte verkställas i fråga om en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för dennes avkomlingar, om de i fråga om arv efter PEPP-spararen hade haft rätt att träda i förmånstagarens ställe. Om sådana avkomlingar saknas men det finns andra förmånstagare, tillfaller hela PEPP-sparandet dem.
6 § Om en PEPP-sparare utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan angivna beteckningar, anses detta innebära följande:
1. Med make avses den som är gift med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas. Om det pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna, gäller inte förordnandet.
2. Med registrerad partner avses den som är registrerad partner med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas. Om det pågår mål om upplösning av partnerskapet, gäller inte förordnandet.
3. Med sambo avses den som är sambo med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas.
4. Med barn avses PEPP-spararens bröstarvingar, med fördelning av PEPP-sparandet efter vad som gäller i fråga om arvsrätt efter spararen.
5. Med make och barn avses att PEPP-spararens make är förmånstagare till halva PEPP-sparandet och spararens bröstarvingar till återstoden. Om spararen efterlämnar bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela sparandet maken eller bröstarvingarna.
6. Med arvingar avses de som har arvsrätt efter PEPP-spararen, med fördelning av PEPP-sparandet efter vad som gäller för arvsrätten.
Ett förmånstagarförordnandes verkan mot dödsbodelägare
7 § Om en förmånstagare är insatt, ska PEPP-förmåner som utfaller efter en PEPP-sparares död inte ingå i spararens kvarlåtenskap.
I 7 kap. finns bestämmelser om ett förmånstagarförordnandes verkan mot PEPP-spararens borgenärer.
Jämkning av ett förmånstagarförordnande
8 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot en make eller bröstarvinge efter PEPP-spararen, kan förordnandet jämkas så att PEPP-förmånerna helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen ska man särskilt beakta skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.
Om en PEPP-sparares dödsfall har inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan PEPP-spararen och spararens make eller sedan talan om äktenskapsskillnad väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället följande. Om maken vid bodelningen inte kan få ut sin andel därför att PEPP-förmånerna tillfaller någon annan som förmånstagare, är förmånstagaren skyldig att avstå det som fattas.
Den som vill begära jämkning ska väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter PEPP-spararen avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.
En förmånstagares förfoganderätt
9 § En förmånstagare får inte under PEPP-spararens livstid förfoga över den rätt som förordnandet medför, vare sig genom överlåtelse, pantsättning eller på något annat sätt.
Efter en PEPP-sparares dödsfall får en förmånstagare inte göra inbetalningar till PEPP-kontot, ändra vad som bestämts i PEPP-avtalet om utbetalningarnas storlek och utbetalningstid eller själv förordna förmånstagare.
Om flera samtidigt är förmånstagare får ändring av investeringsalternativ eller byte av PEPP-sparinstitut göras bara med samtliga förmånstagares samtycke.
En PEPP-sparares rätt att förfoga över PEPP-sparandet på annat sätt än genom ett förmånstagarförordnande
10 § En PEPP-sparare har rätt att förfoga över PEPP-sparandet genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt än genom förmånstagarförordnande.
Om ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande gäller för sparandet, ska spararen anses ha utfäst sig att inte utan förmånstagarens samtycke förfoga över sparandet på ett sätt som inskränker dennes rätt.
Verkan av ett förfogande till förmån för flera
11 § Om en PEPP-sparare genom överlåtelse, pantsättning eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande förfogar över PEPP-sparandet till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare, om meddelande om det senare förfogandet kommer in till PEPP-sparinstitutet först och den till vars förmån förfogandet skett då är i god tro.
När ett förmånstagarförordnande förfaller vid en överlåtelse
12 § Om PEPP-sparandet överlåts förfaller ett tidigare förmånstagarförordnande som inte är oåterkalleligt, om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen.
En pantsättning av sparandet medför inte att ett förmånstagarförordnande förfaller.
En panthavares rätt
13 § Om PEPP-sparandet pantsätts får panthavaren rätt att få så mycket av utfallande PEPP-förmåner som svarar mot pantfordringen. Detta gäller även om pantfordringen inte är förfallen till betalning.
En panthavare får under de förutsättningar som anges i 4 kap. 2 § första stycket också kräva inlösen av ett PEPP-sparande. Inlösen får dock ske bara om panthavaren har underrättat PEPP-spararen och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från PEPP-sparinstitutet.
Ett förbehåll om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt är ogiltigt mot PEPP-spararen.
Förlust av rätten till ett PEPP-sparande
14 § Om någon genom brott som avses i 15 kap. ärvdabalken har dödat PEPP-spararen eller en förmånstagare, eller medverkat till sådant brott, gäller det som föreskrivs där om förlust av rätt att ta arv eller testamente beträffande rätten till PEPP-sparandet och PEPP-förmånerna.
En makes rätt till ett PEPP-sparande till följd av bodelning
15 § Om rätten till ett PEPP-sparande vid bodelning har fördelats till en PEPP-sparares make, gäller bestämmelserna i 9 § andra stycket om förmånstagare för maken.
7 kap. Förhållandet till PEPP-spararens borgenärer
1 § Ett PEPP-sparande och förmåner som betalas ut från det får tas i anspråk för PEPP-spararens och någon annan berättigads skulder i enlighet med detta kapitel och lagstiftningen i övrigt.
Verkan av förmånstagarförordnande m.m.
2 § Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förmånstagare till följd av ett förordnande som har kunnat återkallas får tas i anspråk för PEPP-spararens skulder, om fordringen har uppkommit innan förmåner har börjat betalas ut och inte kan betalas ur spararens förmögenhet eller kvarlåtenskap.
Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förvärvare, panthavare eller en förmånstagare till följd av ett oåterkalleligt förordnande får inte tas i anspråk för PEPP-spararens skulder efter det att ett meddelande om förfogandet har kommit in till PEPP-sparinstitutet.
Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förmånstagare får aldrig tas i anspråk för PEPP-spararens skulder, om ansökan görs mer än tre år från det att förmånstagarens rätt inträdde.
Utmätning av ett PEPP-sparande för spararens skulder
3 § Innan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande utmätas för PEPP-spararens skulder bara i den mån det under något av de senaste tio åren har betalats in belopp som är mer än dubbelt så stort som genomsnittet av de årliga inbetalningar som har gjorts under den tiden eller den kortare tid under vilken sparandet pågått.
Om prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken har ändrats efter inbetalningen, ändras det belopp som får utmätas i proportion till ändringen av prisbasbeloppet.
4 § Sedan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande och pensionsförmåner som utfaller från det inte utmätas för PEPP-spararens skulder i den mån pensionsförmånerna tillfaller någon som själv behöver dessa för sin försörjning eller för en underhållsskyldighet. Om pensionsförmånerna tillfaller någon annan än PEPP-spararen, gäller dock detta förbud bara om spararen har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När pensionsförmånerna betalas ut i form av livränta, gäller förbudet bara rätten till livräntan.
Ett sammanlagt belopp som motsvarar sex gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller för dödsåret ska, från vad som efter en PEPP-spararens död på grund av förmånstagarförordnande tillfaller spararens make eller spararens eller makens barn som vid dödsfallet inte fyllt 25 år, för varje berättigad alltid undantas från utmätning. Detta gäller även för en sparares sambo eller sådan sambos barn.
Återkrav vid en PEPP-sparares konkurs m.m.
5 § Om PEPP-spararen eller dödsboet efter denne försätts i konkurs och spararen senare än tre år före den fristdag som anges i 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) har gjort inbetalningar till PEPP-sparandet med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till spararens villkor, får konkursboet kräva tillbaka mellanskillnaden från tillgodohavandet hos PEPP-sparinstitutet. Om spararen eller en panthavare inte har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, ska konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot denne. Vid en sådan talan tillämpas 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.
Om PEPP-förmånerna har betalats ut, är den som har tagit emot beloppet skyldig att till konkursboet betala tillbaka det belopp som konkursboet annars hade kunnat kräva av PEPP-sparinstitutet. Om beloppet har mottagits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Återbetalningsskyldigheten kan jämkas om det finns synnerliga skäl. Också vid en talan mot den som har uppburit PEPP-förmånerna tillämpas 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om offentligt ackord vid företagsrekonstruktion. Vid en talan med anledning av ackordsförhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.
Krav enligt denna paragraf får inte göras gällande till nackdel för förmånstagare med oåterkalleligt förordnande.
Utmätning av ett PEPP-sparande för den berättigades skulder
6 § Sedan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande och förmåner som utfaller från det inte utmätas för den berättigades skulder utom i de fall som framgår av 4 §.
Ett pensionsförmånsbelopp som inte hålls avskilt efter utbetalningen får alltid utmätas för den berättigades skulder. När två år har gått från det att beloppet skulle betalas, får också det som hålls avskilt utmätas till den del beloppet inte behövs för den berättigades försörjning eller för att fullgöra en underhållsskyldighet som denne har.
Om det har skett ett byte av PEPP-sparinstitut
7 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 1-6 §§ ska, om det har skett ett byte av PEPP-sparinstitut enligt artikel 53 i EU-förordningen, en överföring av motsvarande belopp eller faktiska tillgångar från ett PEPP-konto hos det överförande sparinstitutet till ett PEPP-konto hos det mottagande sparinstitutet inte anses som en inbetalning.
Prövningen av tidpunkten för PEPP-avtalets ingående och den tid som sparandet har pågått ska ske utifrån det ursprungliga avtalet.
8 kap. Tillsyn
Tillsynens omfattning
1 § Finansinspektionen har tillsyn över att PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut följer bestämmelserna i
1. EU-förordningen, och
2. denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Finansinspektionens tillsyn över svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut ska inte omfatta underkonton för andra länder inom EES.
Finansinspektionens tillsyn över utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut gäller bara underkonton för Sverige.
Begäran om att lämna uppgifter
2 § För tillsynen enligt 1 § får Finansinspektionen begära
1. att en fysisk eller juridisk person ska tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och
2. att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.
Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Platsundersökning
3 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt för tillsynen enligt 1 § genomföra en undersökning i verksamhetslokalerna hos ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut.
Produktingripanden
4 § Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda eller begränsa marknadsföringen eller distributionen av en PEPP-produkt finns i artikel 63 i EU-förordningen.
Bemyndigande
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. produktingripanden enligt artikel 63 i EU-förordningen, och
2. information som ett PEPP-sparinstitut ska lämna enligt artikel 40.1 i EU-förordningen.
9 kap. Ingripanden
Ingripanden mot PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
1 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett PEPP-sparinstitut som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 18-48, 50 och 52-56 i EU-förordningen,
2. inte har
- följt villkoren för in- och utbetalningar i 3 och 4 kap.,
- uppfyllt formkraven för byte i 5 kap.,
- följt en begäran enligt 8 kap. 2 §, eller
- gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §,
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
4. tillhandahållit eller distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad enligt artikel 5.1 i EU-förordningen eller har erhållit en sådan registrering genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt.
2 § Finansinspektionen ska ingripa mot en PEPP-distributör som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 22-26, 29, 33, 34, 50 och 67.2 b i EU-förordningen,
2. inte har följt en begäran enligt 8 kap. 2 § eller inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §, eller
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
3 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett förvaringsinstitut som
1. inte har fullgjort sina övervakningsplikter enligt artikel 48 i
EU-förordningen, eller
2. inte har följt en begäran enligt 8 kap. 2 § eller inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §.
4 § Ett ingripande enligt 1, 2 eller 3 § mot ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut sker genom beslut om
1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande, eller
2. anmärkning.
Ett ingripande får inte ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och en ansökan om utdömande av vitet har gjorts.
I 23 § finns bestämmelser om ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut.
5 § Om ett beslut om anmärkning enligt 4 § har meddelats, får Finansinspektionen besluta att den som har gjort sig skyldig till överträdelsen ska betala en sanktionsavgift.
6 § I artikel 8 i EU-förordningen finns bestämmelser om avregistrering av en PEPP-produkt vid bland annat allvarliga eller systematiska överträdelser av förordningen.
Vid andra överträdelser av EU-förordningen gäller bestämmelserna om ingripanden i denna lag.
Ingripanden mot vissa företrädare för svenska PEPP-sparinstitut,
PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
7 § Om ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter i ett fall som anges i 1, 2 eller 3 §, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i dess styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ett sådant ingripande sker genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att den fysiska personen under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, i ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om överträdelsen är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Sanktionsföreläggande
8 § Frågor om ingripande mot fysiska personer enligt 7 § tas upp av Finansinspektionen genom ett sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp.
När ett sanktionsföreläggande har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i sanktionsföreläggandet är utan verkan.
9 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om
1. den fysiska person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den,
3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen.
Sanktionsföreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om sanktionsföreläggandet inte godkänns inom den tid som Finansinspektionen anger.
10 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att en sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet för samma överträdelse.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
11 § En sanktion som anges i 7 § får beslutas bara om sanktionsföreläggandet har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.
Sanktionsavgifter
12 § Sanktionsavgiften för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör som är en juridisk person eller ett förvaringsinstitut i ett fall som anges i 1, 2 eller 3 § ska som högst fastställas till det högsta av
1. ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro,
2. tio procent av PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Avgiften får inte bestämmas till ett belopp som är så stort att PEPP-sparinstitutet därefter inte kan fullgöra sina åtaganden mot PEPP-spararna.
Om en överträdelse har skett under PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas när den högsta sanktionsavgiften ska beräknas.
13 § Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1, 2 eller 3 § ska som högst fastställas till det högsta av
1. ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro, eller
2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
14 § Sanktionsavgifter enligt 12 eller 13 § tillfaller staten.
Val av ingripande
15 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, överträdelsens inverkan på PEPP-spararnas intressen, skador som uppstått och graden av ansvar hos den som har begått överträdelsen.
16 § Utöver det som anges i 15 § ska det i försvårande riktning beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdelsen
1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
2. snabbt upphört med överträdelsen eller snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.
17 § När sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 15 och 16 §§ samt till den juridiska eller fysiska personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.
18 § Finansinspektionen får avstå från ingripande, om
1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig,
2. den juridiska eller fysiska personen i fråga gör rättelse,
3. den fysiska personen har verkat för att den juridiska personen gör rättelse,
4. någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot den juridiska eller fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller
5. det finns andra särskilda skäl.
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift
19 § En sanktionsavgift enligt 12 eller 13 § ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att ett beslut eller en dom om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller ett sanktionsföreläggande har godkänts, eller efter den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet.
20 § Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift får verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 19 §.
21 § Om sanktionsavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 19 §, ska Finansinspektionen lämna avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
22 § En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen om att ta ut avgiften fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.
Ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
23 § Ett ingripande enligt 1, 2 eller 3 § mot ett utländskt PEPP-sparinstitut, en utländsk PEPP-distributör eller ett utländskt förvaringsinstitut sker genom beslut om föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande.
Finansinspektionen får under de förutsättningar som anges i artikel 16.3 och 16.4 i EU-förordningen förbjuda ett utländskt PEPP-sparinstitut eller en utländsk PEPP-distributör att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige.
Vite
24 § Ett beslut om föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.
10 kap. Överklagande, beslut som ska gälla omedelbart och åtgärder om handläggningen försenas
Rätt att överklaga
1 § Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande enligt denna lag får inte överklagas.
Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut som kan gälla omedelbart
2 § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart:
1. beslut om föreläggande enligt 9 kap. 4 § första stycket 1, 7 § första stycket 1 eller 23 § första stycket,
2. beslut om avregistrering av en PEPP-produkt enligt artikel 8.1 i
EU-förordningen, eller
3. förbud att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige enligt 9 kap. 23 § andra stycket.
Åtgärder om handläggningen försenas
3 § Om Finansinspektionen i ett ärende om ansökan om registrering av en PEPP-produkt inte meddelar beslut inom tre månader från det att en fullständig ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
4 § Om Finansinspektionen inte lämnar över de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat enligt artikel 15.1 i EU-förordningen för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES inom den tidsfrist som anges i artikel 15.2 första stycket i förordningen och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt 1 kap. 4 §, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
5 § En begäran om en förklaring som avses i 3 eller 4 § ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
6 § Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i 3 § inom tre månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits.
Om de uppgifter som avses i 4 § inte har lämnats över inom tio arbetsdagar från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 1 kap. 4 § anses ha meddelats.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 4 §§, 11 kap. 8 §, 12 kap. 1 §, 13 kap. 2 § och 16 kap. 11 § föräldrabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
1 §
Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som ska gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid
- försäkring,
- pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller
- sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
4 §
Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att den underårige själv skall få råda över egendomen, skall 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas skall överförmyndaren ge fångesmannen eller hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.
Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238, under villkor att den underårige själv ska få råda över egendomen, ska 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas ska överförmyndaren ge fångesmannen eller hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.
11 kap.
8 §
Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv
1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,
2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt
3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att egendomen inte skall omfattas av förvaltarens rådighet.
3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 under villkor att egendomen inte ska omfattas av förvaltarens rådighet.
Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget skall omfatta även förhållanden som avses i första stycket.
Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget ska omfatta även förhållanden som avses i första stycket.
12 kap.
1 §
Förmyndare skall förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna.
Förmyndare ska förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna.
Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande med villkor att egendomen skall stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som skall utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, skall den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.
Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 med villkor att egendomen ska stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som ska utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.
Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag skall göras av någon annan.
Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag ska göras av någon annan.
13 kap.
2 §
När värdet på en omyndigs tillgångar, som ska förvaltas av föräldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, tillämpas bestämmelserna i 3-7 §§ för förvaltningen.
Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor om att förvaltningen av den ska stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige
1. genom arv eller testamente,
2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen har anmält gåvan till överförmyndaren, eller
3. genom förmånstagarförordnande vid försäkring med anledning av dödsfall eller vid pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
3. genom förmånstagarförordnande vid
- försäkring med anledning av dödsfall,
- pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller
- sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238.
Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egendomen.
16 kap.
11 §
När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde överstigande ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.
När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde som överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.
Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kreditmarknadsföretag ska även gälla
Skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag ska även gälla
1. försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till,
2. pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,
3. PEPP-sparinstitut vid utbetalning från sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238.
3. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),
4. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),
4. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och
5. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och
5. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten.
6. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten.
Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.
När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger i första stycket nämnt belopp eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.
När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det belopp som anges i första stycket eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.
Bestämmelserna i första-fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra-fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har förordnats förvaltare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs att 20 kap. 5 § ärvdabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 kap.
5 §
Är efter den döde testamente eller, om han var gift, äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen, skall det intagas i bouppteckningen eller i bestyrkt avskrift fogas därvid såsom bilaga.
Om det efter den döde finns ett testamente eller, om han eller hon var gift, ett äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen, ska det tas in i bouppteckningen eller i bestyrkt kopia fogas till bouppteckningen som bilaga.
Bouppteckningen skall också innehålla uppgift om livförsäkringar och tillgångar på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande som till följd av att förmånstagare insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen.
Bouppteckningen ska också innehålla uppgift om livförsäkringar, tillgångar på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande och sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) som till följd av att förmånstagare insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen.
Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall, där delägare begär det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva, så ock om gåva som den efterlevande maken, dennes avkomling eller universell testamentstagare mottagit av den döde; och skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott erhållit av efterlevande makens giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla, där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor.
Om det bland delägarna finns en laglottsberättigad arvinge ska det, på begäran av en delägare, anges i bouppteckningen vad en arvinge eller hans eller hennes avkomling har mottagit från den avlidne som förskott eller som gåva. Detta gäller också gåva som den efterlevande maken eller hans eller hennes avkomling eller en universell testamentstagare mottagit av den avlidne samt för vad en arvinge har fått i förskott från den efterlevande makens giftorättsgods. Vad som nu angetts gäller dock inte för sedvanliga gåvor vars värde inte står i missförhållande till givarens förhållanden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 §, 10 kap. 3-5 §§, 11 kap. 4 § och 13 kap. 4 § äktenskapsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
2 §
Enskild egendom är
1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det villkoret att den ska vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren skall vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren ska vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make erhållit genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande som tecknats av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make erhållit genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) som tecknats av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda, och
6. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 1-5, om inte annat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är enskild.
Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har föreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.
10 kap.
3 §
Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art skall inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Dessutom skall pensionsrättigheter, även om de inte är av sådant slag som avses i första meningen, undantas från bodelning enligt vad som sägs i andra och tredje styckena.
Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art ska inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Dessutom ska pensionsrättigheter, även om de inte är av sådant slag som avses i första meningen, undantas från bodelning enligt vad som sägs i andra och tredje styckena.
Vid bodelning med anledning av en makes död skall en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande inte ingå i bodelningen. Detsamma gäller en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av en försäkring, om det belopp som skall betalas ut skall beskattas som inkomst. Om pensionssparkontot eller försäkringen ägdes av den avlidna maken, tillämpas i stället bestämmelserna i lagen om individuellt pensionssparande eller försäkringsavtalslagen (2005:104).
Vid bodelning med anledning av en makes död ska en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller ett sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 inte ingå i bodelningen. Detsamma gäller en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av en försäkring, om det belopp som ska betalas ut ska beskattas som inkomst. Om pensionssparkontot, PEPP-sparandet eller försäkringen ägdes av den avlidna maken, tillämpas i stället bestämmelserna i lagen om individuellt pensionssparande, lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) eller försäkringsavtalslagen (2005:104).
Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall en rätt till pension som någon av makarna har på grund av pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick. Detsamma gäller rätt till pension på grund av en försäkring, om det belopp som skall betalas ut skall beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till
Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad ska en rätt till pension som någon av makarna har på grund av pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande eller sparande i en PEPP-produkt helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick. Detsamma gäller rätt till pension på grund av en försäkring, om det belopp som ska betalas ut ska beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till
1. ålderspension eller sjukpension, eller
2. efterlevandepension om det finns en rätt till utbetalning av pensionen vid bodelningen.
4 §
Egendom som har gjorts till enskild genom äktenskapsförord, liksom vad som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av denna som är enskild egendom, skall ingå i bodelning om makarna kommer överens om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på grund av försäkring eller pensionssparavtal som avses i 3 § andra stycket.
Egendom som har gjorts till enskild genom äktenskapsförord, liksom vad som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av denna som är enskild egendom,
ska ingå i bodelning om makarna kommer överens om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på grund av försäkring, pensionssparavtal eller sparande i en PEPP-produkt som avses i 3 § andra stycket.
Har makarna kommit överens om att enskild egendom skall ingå i bodelningen, skall sådan egendom vid bodelningen anses utgöra giftorättsgods.
Har makarna kommit överens om att enskild egendom ska ingå i bodelningen, ska sådan egendom vid bodelningen anses utgöra giftorättsgods.
En sådan rätt till pension på grund av försäkring eller pensionssparavtal som avses i 3 § tredje stycket skall inte ingå i bodelning, om makarna kommer överens om det vid bodelningen.
En sådan rätt till pension på grund av försäkring, pensionssparavtal eller sparande i en PEPP-produkt som avses i 3 § tredje stycket ska inte ingå i bodelning, om makarna kommer överens om det vid bodelningen.
5 §
Om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare finns bestämmelser i försäkringsavtalslagen (2005:104).
Bestämmelser om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare finns i försäkringsavtalslagen (2005:104).
Om förmånstagares rätt enligt pensionssparavtal finns bestämmelser i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Bestämmelser om förmånstagares rätt enligt pensionssparavtal finns i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Bestämmelser om förmånstagares rätt enligt ett PEPP-sparande finns i lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
11 kap.
4 §
Har den ena maken utan den andra makens samtycke inom tre år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning genom gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom, skall den andra makens andel vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda giftorättsgodset skall minskas i motsvarande mån.
Om den ena maken utan den andra makens samtycke inom tre år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning genom gåva har minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom, ska den andra makens andel vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda giftorättsgodset ska minskas i motsvarande mån.
Vad som sägs i första stycket om enskild egendom skall även gälla sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning. Därvid skall med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av rättigheten. Vidare skall, om en makes användning av sitt giftorättsgods har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring eller eget pensionssparkonto ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan försäkring eller på grund av pensionsavtal, bestämmelserna i första stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.
Det som anges i första stycket om enskild egendom ska även gälla sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte ska ingå i bodelning. Därvid ska med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av rättigheten. Vidare ska, om en makes användning av sitt giftorättsgods har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring, eget pensionssparkonto eller eget sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan försäkring, på grund av pensionssparavtal eller på grund av sparande i en PEPP-produkt, bestämmelserna i första stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.
13 kap.
4 §
Har en makes andel enligt 11 kap. 4 § andra stycket beräknats som om värde av en pensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och kan maken vid bodelningen inte få ut sin andel är försäkringsgivaren skyldig att av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas. Återbetalningen får göras direkt till försäkringstagarens make. Vad som nu sagts skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillgångar på pensionssparkonto.
Om en makes andel enligt 11 kap. 4 § andra stycket har beräknats som om värde av en pensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och maken vid bodelningen inte kan få ut sin andel, är försäkringsgivaren skyldig att av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas. Återbetalningen får göras direkt till försäkringstagarens make. Vad som nu angetts ska också tillämpas i fråga om tillgångar på pensionssparkonto eller ett tillgodohavande vid sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring av socialförsäkringsbalken
Härigenom föreskrivs att 97 kap. 10 § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
97 kap.
10 §
Vid beräkningen av ett barns förmögenhet ska sådana tillgångar undantas som barnet har förvärvat genom
1. gåva eller testamente,
2. förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, och
2. förmånstagarförordnande vid
- försäkring,
- pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller
- sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), och
3. avkastning av och sådant som trätt i stället för sådan egendom som avses i 1 eller 2.
Ett undantag enligt första stycket förutsätter dock att förvärvet har skett från någon annan än barnets förmyndare och att det är förenat med villkor
- som innebär att egendomen ska stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för denne, och
- som anger vem som i stället ska utöva förvaltningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 2 §§ lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Skattskyldig enligt 2 § första stycket 1-3 och 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt att få nedsättning av sådan avkastningsskatt. Om inte annat följer av 3 §, ska avräkning ske av utländsk skatt som har betalats under kalenderåret närmast före beskattningsåret och som belöper på sådan avkastning, på den skattskyldiges utländska tillgångar, som vid beräkning av avkastningsskatt på pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för beskattningsåret.
Skattskyldig enligt 2 § första stycket 1-3, 5, 11 och 12 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt att få nedsättning av sådan avkastningsskatt. Om inte annat följer av 3 §, ska avräkning ske av utländsk skatt som har betalats under kalenderåret närmast före beskattningsåret och som belöper på sådan avkastning, på den skattskyldiges utländska tillgångar, som vid beräkning av avkastningsskatt på pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för beskattningsåret.
Skattskyldig enligt 2 § första stycket 4 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel har, till den del den statliga och kommunala inkomstskatten sammanlagt understiger vad som enligt 2 kap. får avräknas, genom avräkning av utländsk skatt rätt att till denna del få nedsättning av sådan avkastningsskatt.
2 §
Innehav i en delägarbeskattad juridisk person som avses i 5 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) anses som en utländsk tillgång till den del som tillgångarna i den delägarbeskattade juridiska personen hade ansetts som utländska om de i stället innehafts direkt av den som är skattskyldig till avkastningsskatt enligt 2 § första stycket 1-3 eller 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Motsvarande gäller vid indirekta innehav av delägarbeskattade juridiska personer genom sådana personer.
Innehav i en delägarbeskattad juridisk person som avses i 5 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) anses som en utländsk tillgång till den del som tillgångarna i den delägarbeskattade juridiska personen hade ansetts som utländska om de i stället innehafts direkt av den som är skattskyldig till avkastningsskatt enligt 2 § första stycket 1-3, 5, 11 och 12 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Motsvarande gäller vid indirekta innehav av delägarbeskattade juridiska personer genom sådana personer.
Om den delägarbeskattade juridiska personen har betalat utländsk skatt, ska sådan skatt anses ha betalats av den som är skattskyldig till avkastningsskatt för andelen. Av den delägarbeskattade juridiska personens sammanlagda utländska skatter anses så stor del belöpa på den som är skattskyldig till avkastningsskatt som motsvarar den andel som denne beskattas för.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs att 2, 3 a-3 d, 9, 10 a och 12 §§ lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast driftställe i Sverige och utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver med försäkringsverksamhet jämförbar tjänstepensionsverksamhet från fast driftställe i Sverige,
3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och utländska tjänstepensionsinstitut som från fast driftställe i Sverige meddelar avtal om tjänstepension med villkor som innebär att institutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt samma lag,
4. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar pensionsutfästelse under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,
5. obegränsat skattskyldiga som innehar pensionssparkonto,
6. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som innehar pensionsförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt 58 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229),
7. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som under beskattningsåret innehaft en kapitalförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige,
8. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som innehar ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en pensionsförsäkring,
9. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som under beskattningsåret innehaft ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en kapitalförsäkring,
10. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som ingått ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, om avtalet innehåller villkor som innebär att tjänstepensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
10. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som ingått ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, om avtalet innehåller villkor som innebär att tjänstepensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
11. svenska företag som tillhandahåller PEPP-produkter och som inte omfattas av 1,
12. utländska företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som bedrivs från fast driftställe i Sverige och som inte omfattas av 2,
13. obegränsat skattskyldiga som under beskattningsåret innehaft ett avtal om sparande i en PEPP-produkt med ett företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige.
Om en sådan kapitalförsäkring som avses i första stycket 7 inte innehas av någon som är obegränsat skattskyldig eller ett svenskt handelsbolag, ska den som har panträtt i försäkringen anses inneha den.
Bestämmelserna i första stycket 6 och 7 omfattar inte försäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar. Detsamma gäller ett motsvarande avtal om tjänstepension.
Vad som sägs i denna paragraf om svenska handelsbolag gäller också i fråga om europeiska ekonomiska intressegrupperingar med säte i Sverige.
3 a §
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-3 utgörs kapitalunderlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 och sådana utländska tjänstepensionsinstitut som avses i 2 § första stycket 3 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna försäkringsrörelsen eller tjänstepensionsverksamheten.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-3 utgörs kapitalunderlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 och sådana utländska tjänstepensionsinstitut som avses i 2 § första stycket 3 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna verksamheten.
Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det bortses från den del av tillgångar och skulder som
1. inte förvaltas för försäkringstagarnas räkning,
1. inte förvaltas för försäkringstagarnas eller spararnas räkning,
2. är hänförlig till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
3. är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller
4. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) och försäkringsklass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
Andra stycket gäller också i tjänstepensionsverksamhet i fråga om avtal som är jämförbara med personförsäkring.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 4 utgörs av avsättningsbeloppet vid ingången av beskattningsåret avseende sådana pensionsutfästelser för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger vid inkomstbeskattningen.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5 utgörs av värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är hänförliga till pensionssparkontot. Avdrag får ske för obetald skatt enligt denna lag som är hänförlig till kontot.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6 och 7 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av sådana försäkringar som anges där. Detta värde beräknas enligt sjunde och åttonde styckena.
Som värde av försäkringen tas upp dess på försäkringstekniska beräkningsgrunder framräknade återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i livförsäkringsrörelsens överskott.
I fråga om försäkringsavtal som ingåtts före den 1 januari 1997 ska endast den del av försäkringens värde tas upp som överstiger värdet vid denna tidpunkt. Till det värde som undantas från skatteunderlaget får tillägg göras för årlig värdestegring beräknad enligt 3 d § första och fjärde styckena. Denna begränsning gäller dock inte om försäkringen övergått till ny innehavare efter utgången av år 1996 på annat sätt än genom arv, testamente, gåva, bodelning eller, såvitt gäller försäkring som har samband med tjänst, överlåtelse mellan arbetsgivare på grund av anställds byte av tjänst.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 8-10 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av de tillgångar som är hänförliga till avtalet om tjänstepension.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 11 och 12 utgörs av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret, efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt, som är hänförliga till verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 12 medräknas dock endast sådana tillgångar och finansiella skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna verksamheten.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 13 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av de tillgångar som är hänförliga till avtalet om sparande i en PEPP-produkt.
Vid tillämpning av andra stycket 1 ska tillgångar som svarar mot konsolideringsfond enligt 11 kap. 19 §, 12 kap. 70 § eller 13 kap. 22 § försäkringsrörelselagen anses förvaltade för försäkringstagarnas räkning till den del fonden enligt bolagsordningen får användas för återbäring till försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar.
3 b §
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1, 2, 7 och 9 ska även värdet av de sammanlagda premier som har betalats under beskattningsåret till kapitalförsäkring eller till sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring ingå i kapitalunderlaget. Vid beräkning av detta värde ska premier som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret beräknas till halva värdet.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1, 2, 7, 9 och 11-13 ska även värdet av de sammanlagda premier eller inbetalningar som har betalats under beskattningsåret till kapitalförsäkring, till sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring eller till PEPP-produkt ingå i kapitalunderlaget. Vid beräkning av detta värde ska premier och inbetalningar som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret beräknas till halva värdet.
Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det, för skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1 och 2, bortses från premiebetalningar som
1. är hänförliga till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
2. är hänförliga till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller
3. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) och försäkringsklass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
3 c §
Vid överlåtelse under beskattningsåret av en kapitalförsäkring eller ett avtal om tjänstepension som är jämförbart med en kapitalförsäkring som avses i 2 § första stycket 7 och 9 ska kapitalunderlaget som beräknas enligt 3 a och 3 b §§ fördelas mellan överlåtare och förvärvare enligt andra och tredje styckena.
Vid överlåtelse under beskattningsåret av en kapitalförsäkring, ett avtal om tjänstepension som är jämförbart med en kapitalförsäkring eller ett avtal om sparande i en PEPP-produkt som avses i 2 § första stycket 7, 9 eller 13 ska kapitalunderlaget som beräknas enligt 3 a och 3 b §§ fördelas mellan överlåtare och förvärvare enligt andra och tredje styckena.
Den överlåtare som vid beskattningsårets ingång innehade en kapitalförsäkring eller ett avtal om tjänstepension ska ta med det värde som avses i 3 a § sjätte-nionde styckena i kapitalunderlaget.
Den överlåtare som vid beskattningsårets ingång innehade en kapitalförsäkring, ett avtal om tjänstepension eller ett avtal om sparande i en PEPP-produkt ska ta med det värde som avses i 3 a § sjätte-elfte styckena i kapitalunderlaget.
Överlåtare och förvärvare ska i kapitalunderlaget ta med premie-betalningar enligt 3 b § som görs till försäkringen respektive avtalet om tjänstepension under den tid då överlåtare respektive förvärvare innehaft försäkringen respektive avtalet om tjänstepension.
Överlåtare och förvärvare ska i kapitalunderlaget ta med premie-betalningar eller inbetalningar enligt 3 b § som görs till försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive avtalet om sparande i en PEPP-produkt under den tid då överlåtare, förvärvare respektive sparare innehaft försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive avtalet om sparande i en PEPP-produkt.
3 d §
Skatteunderlaget är kapitalunderlaget enligt 3 a §, multiplicerat med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret, om inte annat anges i andra eller tredje stycket. Skatteunderlaget är dock lägst 0,5 procent av kapitalunderlaget. För skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 1 och 2 ingår inte den del av kapitalunderlaget som ska tas med vid beräkning av skatteunderlag enligt andra eller tredje stycket.
Skatteunderlag som avser kapitalförsäkring är kapitalunderlaget enligt 3 a §, som är hänförligt till kapitalförsäkring, samt enligt 3 b och 3 c §§, multiplicerat med statslåneräntan vid utgången av november kalenderåret närmast före beskattningsåret ökad med en procentenhet. Skatteunderlaget är dock lägst 1,25 procent av kapitalunderlaget.
Andra stycket gäller även för skatteunderlag som avser sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring.
Andra stycket gäller även för skatteunderlag som avser
1. sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring,
2. tillhandahållande av PEPP-produkter, och
3. avtal om sparande i en PEPP-produkt.
Skatteunderlaget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
9 §
Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § första och fjärde styckena om inte annat följer av andra, fjärde, sjätte och sjunde styckena.
Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § andra-fjärde styckena som avser kapitalförsäkring eller sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring.
Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § andra-fjärde styckena som avser kapitalförsäkring, sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring eller PEPP-produkt.
Med pensionsförsäkring likställs i denna paragraf sådana avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren i 58 kap. 1 a § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229).
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader ska skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning ska också göras om
1. hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen eller avsättning som avses i 3 a § fjärde stycket helt upplöses under beskattningsåret,
2. det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring avskattas enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen eller 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller
3. en försäkring ska anses som en kapitalförsäkring enligt 58 kap. 2 § tredje stycket inkomstskattelagen.
Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett annat sådant företag eller sker fusion mellan sådana företag inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation.
Överlåts ett försäkringsbestånd helt eller delvis från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett företag som inte är det, ska det överlåtande livförsäkringsföretaget betala avkastningsskatt för den del av året som företaget innehaft försäkringsbeståndet. Skattesatsen ska då jämkas i motsvarande mån. Detsamma gäller också vid överlåtelse genom fusion.
För den som efter överlåtelsen inträder som skattskyldig beräknas skatteunderlaget som om försäkringen innehafts hela året. Skattesatsen ska dock jämkas med hänsyn till den tid som skattskyldighet förelegat.
10 a §
Skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 har rätt till nedsättning av skatten på försäkring och avtal om tjänstepension med belopp som motsvarar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) som är hänförlig till försäkringen eller tjänstepensionsavtalet och som försäkringsgivaren, tjänstepensionsinstitutet eller den skattskyldige har betalat. Nedsättning för utländsk skatt medges bara om rätt till avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt saknas. Med utländsk skatt avses dels sådan skatt som anges i 1 kap. 3 § nämnda lag, dels punktskatt och förmögenhetsskatt. Avräkningsbar skatt som kvarstår outnyttjad får räknas av senare år mot skatt enligt denna lag vilken avser samma försäkring eller samma tjänstepensionsavtal.
Skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13 har rätt till nedsättning av skatten på försäkring, avtal om tjänstepension och avtal om sparande i en PEPP-produkt med belopp som motsvarar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) som är hänförlig till försäkringen, tjänstepensionsavtalet eller avtalet om sparande i en PEPP-produkt och som försäkringsgivaren, tjänstepensionsinstitutet, företaget som tillhandahåller PEPP-produkten eller den skattskyldige har betalat. Nedsättning för utländsk skatt medges bara om rätt till avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt saknas. Med utländsk skatt avses dels sådan skatt som anges i 1 kap. 3 § nämnda lag, dels punktskatt och förmögenhetsskatt. Avräkningsbar skatt som kvarstår outnyttjad får räknas av senare år mot skatt enligt denna lag vilken avser samma försäkring eller samma tjänstepensionsavtal.
Den skattskyldige ska lämna de uppgifter som behövs för prövningen av begäran om nedsättning av skatt. Om det framgår att det finns förutsättningar för nedsättning, trots att den skattskyldige inte kan lämna samtliga de uppgifter som är nödvändiga för tillämpning av nedsättningsreglerna, får nedsättning ske med skäligt belopp.
12 §
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229).
Beskattningsåret för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 ska dock alltid vara kalenderåret.
Beskattningsåret för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13 ska dock alltid vara kalenderåret.
Beskattningsåret för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 4 och som är svenska handelsbolag eller europeiska ekonomiska intressegrupperingar ska vara räkenskapsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller förhandsbesked om
1. skatt eller avgift som avses i
a) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
b) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel för dem som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 i den lagen,
b) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel för dem som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 i den lagen,
c) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
d) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
e) inkomstskattelagen (1999:1229), och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
2. punktskatt som avses i 3 kap. 15 § skatteförfarandelagen (2011:1244),
3. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
4. taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), och
5. skatt enligt kupongskattelagen (1970:624).
Förhandsbesked lämnas av Skatterättsnämnden efter ansökan av en enskild eller det allmänna ombudet hos Skatteverket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 2 kap. 1 §, 8 kap. 14 § och 44 kap. 40 § och rubrikerna närmast före 8 kap. 14 § och 44 kap. 40 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 kap. 37 §, 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 §, och närmast före 2 kap. 37 §, 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
pensionssparkonto i 58 kap. 21 §
PEPP-produkt i 37 §
personaloption i 10 kap. 11 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
PEPP-produkt
37 §
Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensions-produkt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
8 kap.
Ersättningar på grund av kapitalförsäkring
Ersättningar på grund av kapitalförsäkring eller PEPP-produkt
14 §
Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring är skattefria.
Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring eller PEPP-produkt är skattefria.
Av 44 kap. 40 § framgår att en kapitalvinst vid avyttring av en kapitalförsäkring inte ska tas upp.
Av 44 kap. 40 § framgår att en kapitalvinst vid avyttring av en kapitalförsäkring eller en PEPP-produkt inte ska tas upp.
15 kap.
PEPP-produkter
12 §
Inkomster som är hänförliga till tillgångar och skulder i en PEPP-produkt som förvaltas för spararens räkning ska inte tas upp. Detsamma gäller inbetalningar till sådant sparande.
Om en intäktspost ska delas upp mellan olika delar av verksamheten, ska fördelningen göras på skäligt sätt.
I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för företag som tillhandahåller PEPP-produkter.
16 kap.
PEPP-produkter
38 §
Utgifter som är hänförliga till sådana inkomster som inte ska tas upp enligt 15 kap. 12 §, får inte dras av.
Om en kostnadspost ska delas upp mellan olika delar av verksamheten, ska fördelningen göras på skäligt sätt.
44 kap.
Undantag från skatteplikt för kapitalförsäkringar
Undantag från skatteplikt för kapitalförsäkringar och PEPP-produkter
40 §
En kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av en kapitalförsäkring ska inte tas upp.
En kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av en kapitalförsäkring eller en PEPP-produkt ska inte tas upp.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2021:901
Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §
Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i
- 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,
- 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
- 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
- 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
- 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
- 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster,
- 19 kap. 46 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),
- 3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
- 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
- 6 kap. 11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
- 16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och
- 16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,
- 1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering.
- 1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering, och
- 1 kap. 7 § lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt
(PEPP-produkt).
I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder
dels att nuvarande 1 kap. 5 a § ska betecknas 1 kap. 5 b §,
dels att rubriken närmast före nuvarande 1 kap. 5 a § ska sättas närmast före den nya 1 kap. 5 b §,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5 a §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att ett fondbolag får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
7 §
Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 8 § (ångerfrist). Vid avtal om livförsäkring eller privat individuellt pensionssparande är ångerfristen dock 30 dagar.
Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 8 § (ångerfrist). Vid avtal om livförsäkring, privat individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) är ångerfristen dock 30 dagar.
Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 a §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att ett värdepappersbolag som har tillstånd enligt 1 § 4 får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
I förordningen finns det även bestämmelser om att ett värdepappersbolag som har tillstånd enligt 1 § 5 får distribuera PEPP-produkter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
30 kap.
4 b §
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet eller med avseende på pensionsstiftelser för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2004:297) om bank - och finansieringsrörelse, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning eller lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om
1. anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för
a) värdepapperscentralers verksamhet,
b) kreditinstituts verksamhet,
c) verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster,
d) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt,
e) försäkringsdistributörers verksamhet, eller
e) försäkringsdistributörers verksamhet,
f) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, och
f) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, eller
g) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), och
2. uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men.
Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs att det i försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska införas en ny paragraf, 4 kap. 4 a §, och närmast före 4 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
Utvecklande och distribution av
PEPP-produkter
4 a §
Ett försäkringsföretag som har tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse enligt 2 kap. 12 § får utveckla och distribuera sådana PEPP-produkter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 §, 14 kap. 1 §, 22 kap. 1 och 12 §§, 23 kap. 5 §, 29 kap. 1 §, 56 kap. 3 §, 65 kap. 6 och 9 §§ och rubriken närmast före 22 kap. 12 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
3 kap.
4 §
Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4, och
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, samt avgift enligt
e) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 27-28 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
c) 26-27 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
d) 4 kap. 2-2 b §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi, eller
e) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, eller beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §
Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4, 11 och 12, och
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, samt avgift enligt
e) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 27-28 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
c) 26-27 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
d) 4 kap. 2-2 b §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi, eller
e) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, eller beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 kap.
1 §
Kontrolluppgifter ska lämnas för andra än uppgiftslämnaren själv till ledning för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
g) lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och
h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
3. registrering av skatteavdrag,
4. bestämmande av skattereduktion,
5. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken,
6. beskattning enligt
a) lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, och
b) lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., och
7. beskattning utomlands.
22 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om
- överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa bostadsföretag
(2 och 3 §§),
- samfällighet (5 och 6 §§),
- räntebidrag (7 §),
- pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§),
- avskattning av pensionsförsäkring (10 §),
- tjänstepensionsavtal (11 §),
- underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar (12 §),
- underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och sparande i en PEPP-produkt (12 §),
- skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §),
- elcertifikat (14§),
- utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar (15 §),
- schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §),
- schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfonder, fondföretag, specialfonder och utländska specialfonder (17-21 §§),
- gåva (22§),
- investeraravdrag (23 och 24 §§),
- skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el (25 §), och
- utnyttjande av vissa personaloptioner (26 §).
Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar
Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och sparande i en PEPP-produkt
12 §
Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring eller sådant avtal om tjänstepension som avses i 2 § första stycket 6-10 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring, sådant avtal om tjänstepension eller sådant sparande i en PEPP-produkt som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut.
Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av försäkringsgivare, tjänstepensionsinstitut och företag som tillhandahåller PEPP-produkter.
I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för försäkringen respektive avtalet om tjänstepension beräknat enligt
3 a-3 c §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive sparandet i PEPP-produkten beräknat enligt
3 a-3 c §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Av kontrolluppgiften ska det framgå om försäkringen är en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring respektive om avtalet om tjänstepension är jämförbart med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring. I fråga om en pensionsförsäkring och ett sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med en pensionsförsäkring ska kontrolluppgiften även innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för dessa.
Av kontrolluppgiften ska det framgå om försäkringen är en pensionsförsäkring, en kapitalförsäkring eller en PEPP-produkt respektive om avtalet om tjänstepension är jämförbart med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring. I fråga om en pensionsförsäkring och ett sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med en pensionsförsäkring ska kontrolluppgiften även innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för dessa.
23 kap.
5 §
Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Detsamma gäller en utländsk AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond eller som marknadsför en utländsk specialfond i Sverige enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet eller som tillhandahåller PEPP-produkter i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Detsamma gäller en utländsk AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond eller som marknadsför en utländsk specialfond i Sverige enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Skyldigheten att lämna en sådan förbindelse gäller inte ett utländskt företag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som på grund av bestämmelser i den staten är förhindrat att lämna kontrolluppgifter. Skyldigheten gäller inte heller försäkringsgivare inom EES som bara meddelar pensionsförsäkring enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).
29 kap.
1 §
Inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de fall som avses i 2 § första
stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de fall som avses i 2 § första
stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
g) 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, och
i) lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
3. bestämmande av skattereduktion, samt
4. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken.
56 kap.
3 §
I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket fastställa underlaget för att ta ut skatt eller avgift enligt
1. inkomstskattelagen (1999:1229),
2. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
3. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
4. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
5. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, och
6. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift.
65 kap.
6 §
Om en slutskatteberäkning enligt 56 kap. 9 § visar att slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta, om inte annat följer av 4 § andra stycket, beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret. Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då betalning senast ska ske.
Innan kostnadsräntan beräknas ska avräkning göras för
1. särskilda avgifter, och
2. skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
2. skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
9 §
Om debiterad preliminär skatt ska betalas den 12 i andra månaden efter beskattningsåret eller senare eller slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret, om inte annat följer av 4 § andra stycket.
För skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel gäller dock 8 §.
För skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel gäller dock 8 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 2 b § och 6 kap. 6 a §, och närmast före 6 kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 b §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att en AIF-förvaltare får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
6 kap.
Tillhandahållande av
PEPP-produkter i ett annat land inom EES
6 a §
I artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 finns bestämmelser om uppgifter som en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska lämna till Finansinspektionen första gången en sådan förvaltare avser att tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
1.1
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska införas en ny paragraf, 2 kap. 1 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 a §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att en försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 1 § får distribuera PEPP-produkter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden kommit in från Allmänna reklamationsnämnden, Bokföringsnämnden, Bolagsverket, Brottsförebyggande rådet, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, FOLIV - Försäkringsorganisationen LIV, FOSAK - Försäkringsorganisationen SAK, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Förvaltningsrätten i Stockholm, Göta hovrätt, Integritetsskyddsmyndigheten, Kammarrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Myndigheten för digital förvaltning, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Revisorsinspektionen, Riksgäldskontoret, Skatteverket, Sparbankernas Riksförbund, Statistiska centralbyrån, Stockholms tingsrätt, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Svensk Försäkring, Sveriges riksbank, Swedish House of Finance, TU Medier i Sverige och Åklagarmyndigheten.
Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna synpunkter: Ekonomistyrningsverket, FAR, Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Företagarna, Försäkringsjuridiska föreningen, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå, Landsorganisationen i Sverige (LO), Näringslivets regelnämnd, Näringslivets skattedelegation, Pensionärernas Riksorganisation, Post- och telestyrelsen, Regelrådet, Riksdagens ombudsmän (JO), SPF Seniorerna, Svensk Värdepappersmarknad, Svenska Aktuarieföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening (SFM), Svenska Journalistförbundet, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA), Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco), Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges konsumenter, Swedish Private Equity & Venture Capital Association (SVCA), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Tjänstepensionsförbundet och Utländska Försäkringsbolags Förening.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt
(PEPP-produkt)
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens syfte
1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), i denna lag kallad EU-förordningen.
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i
EU-förordningen.
Behörig myndighet
2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen.
Avgifter
3 § För att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt denna lag och EU-förordningen ska de företag som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt EU-förordningen.
Beslut om AIF-förvaltares möjligheter att tillhandahålla en
PEPP-produkt i ett annat land inom EES
4 § Om Finansinspektionen anser att det inte finns förutsättningar för att till behörig myndighet i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) lämna över de uppgifter som en svensk AIF-förvaltare har gett in enligt artikel 15.1 i EU-förordningen för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i det landet, ska inspektionen meddela beslut om det inom den tidsfrist som anges i artikel 15.2 andra stycket i förordningen.
Tystnadsplikt
5 § Den som är eller har varit knuten till ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut som anställd eller uppdragstagare, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans personliga förhållanden.
Inte heller får han eller hon obehörigen röja uppgifter i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som Finansinspektionen utövar tillsyn över enligt denna lag, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den utpekade personens identitet.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Uppgiftsskyldighet
6 § Ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör och ett förvaringsinstitut som avses i 5 § är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
Meddelandeförbud
7 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 6 § får besluta att PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 6 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.
Straff
8 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 7 §.
Bemyndiganden
9 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 3 §.
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kraven för bedömning av kunskap och kompetens enligt artikel 34.6 i EU-förordningen.
2 kap. Information till PEPP-kunder
Bestämmelser i EU-förordningen
1 § I EU-förordningen finns det bestämmelser om information som PEPP-sparinstitut och PEPP-distributörer ska lämna till PEPP-kunder.
Påföljd vid utebliven information
2 § Om information som enligt EU-förordningen ska framgå av PEPP-faktablad och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av förordningen ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag för bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.
Skadestånd
3 § Ett PEPP-sparinstitut ska ersätta ren förmögenhetsskada som institutet uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar en PEPP-sparare genom att ett PEPP-faktablad innehåller uppgifter som är felaktiga, vilseledande eller står i strid med avtalshandlingarna. Detsamma gäller om faktabladet inte har den form eller det innehåll som krävs enligt artikel 28 i EU-förordningen.
Reklamation och preskription
4 § Den som vill göra anspråk på skadestånd enligt 3 § ska underrätta PEPP-sparinstitutet om detta inom skälig tid efter det att han eller hon märkt eller borde ha märkt att skada har uppkommit.
Om underrättelse inte görs inom skälig tid, faller rätten till skadestånd enligt denna lag bort. Detsamma gäller om talan inte väcks inom tio år från det att PEPP-spararen har fått del av PEPP-faktabladet.
Bemyndiganden
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. att PEPP-sparinstitut ska förse PEPP-sparare med ytterligare prognoser för pensionsförmåner och om innehållet i sådana prognoser, och
2. på vilket språk ett PEPP-faktablad enligt artikel 26 i EU-förordningen ska upprättas.
3 kap. Ingående av ett avtal om och inbetalningar till ett PEPP-sparande
När ett avtal om PEPP-sparande får ingås
1 § Ett avtal om sparande i en PEPP-produkt får inte ingås före 18 års ålder. Ett avtal får inte heller ingås efter 59 års ålder.
Inbetalningar till ett PEPP-sparande
2 § Inbetalningar till ett PEPP-sparande ska göras under en period om minst fem år. Under denna period får de årliga inbetalningarna inte understiga 0,05 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
De sammanlagda inbetalningarna under ett år får inte överstiga tre prisbasbelopp.
Dröjsmål med inbetalningar
3 § Om inbetalningar till ett PEPP-sparande inte sker i rätt tid och ett sådant dröjsmål inte är av ringa betydelse, får PEPP-sparinstitutet säga upp sparandet för upphörande eller begränsning av ansvaret i enlighet med villkoren i PEPP-avtalet.
4 kap. Utbetalningar från och inlösen av ett PEPP-sparande
Utbetalning av PEPP-pensionsförmåner
1 § PEPP-pensionsförmåner får inte betalas ut före den månad då PEPP-spararen fyller 65 år.
Inlösen av ett PEPP-sparande
2 § En PEPP-sparare får lösa in sitt PEPP-sparande om det totala värdet av sparandet inte överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. En sådan inlösen ska avse hela sparandet.
En sparare får även lösa in hela sitt PEPP-sparande om han eller hon är på obestånd och genom inlösen av sparandet kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det finns andra synnerliga skäl.
En begäran om inlösen ska prövas av PEPP-sparinstitutet.
Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av spararens tillgodohavande.
5 kap. Byte av PEPP-sparinstitut
Rätt till byte
1 § En PEPP-sparare får byta PEPP-sparinstitut på de sätt som anges i artiklarna 52-55 i EU-förordningen.
Formkrav vid byte
2 § En begäran om byte av PEPP-sparinstitut ska vara egenhändigt undertecknad av PEPP-spararen. Om begäran ges in elektroniskt ska den skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Det mottagande PEPP-sparinstitutet ska ge spararen en kopia av en godtagen begäran om byte.
6 kap. En PEPP-sparares förfoganden över sparandet
Rätten att göra, ändra och återkalla ett förmånstagarförordnande
1 § En PEPP-sparare har rätt att själv förfoga över sitt PEPP-sparande genom ett förmånstagarförordnande. Ett sådant förordnande gäller för sparandet vid spararens död.
Det som sägs i 13 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken om ett testamentes ogiltighet gäller också i fråga om ett förmånstagarförordnande.
För ett förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet ska tillämpas första gången gäller lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån för ofödda.
2 § En PEPP-sparare får ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om spararen gentemot förmånstagaren har utlovat att förordnandet ska stå fast (oåterkalleligt förmånstagarförordnande).
Formkrav för ett förmånstagarförordnande
3 § Ett förmånstagarförordnande och en återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande ska för att vara gällande göras genom ett egenhändigt undertecknat meddelande till PEPP-sparinstitutet.
Ett förmånstagarförordnande kan också göras genom att det tas in i PEPP-avtalet. Ett sådant förordnande förlorar sin verkan om ett nytt förordnande görs enligt första stycket.
Första och andra styckena gäller också ett villkor enligt 7 kap. 2 § 5 äktenskapsbalken om att PEPP-förmåner ska vara förmånstagarens enskilda egendom och en återkallelse eller ändring av sådant villkor.
Tolkning av ett förmånstagarförordnande
4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande gäller 5 och 6 §§ om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet.
5 § Kan ett förmånstagarförordnande inte verkställas i fråga om en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för dennes avkomlingar, om de i fråga om arv efter PEPP-spararen hade haft rätt att träda i förmånstagarens ställe. Om sådana avkomlingar saknas men det finns andra förmånstagare, tillfaller hela PEPP-sparandet dem.
6 § Om en PEPP-sparare utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan angivna beteckningar, anses detta innebära följande:
1. Med make avses den som är gift med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas. Om det pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna, gäller inte förordnandet.
2. Med registrerad partner avses den som är registrerad partner med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas. Om det pågår mål om upplösning av partnerskapet, gäller inte förordnandet.
3. Med sambo avses den som är sambo med PEPP-spararen när förordnandet tillämpas.
4. Med barn avses PEPP-spararens bröstarvingar, med fördelning av PEPP-sparandet efter vad som gäller i fråga om arvsrätt efter spararen.
5. Med make och barn avses att PEPP-spararens make är förmånstagare till halva PEPP-sparandet och spararens bröstarvingar till återstoden. Om spararen efterlämnar bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela sparandet maken eller bröstarvingarna.
6. Med arvingar avses de som har arvsrätt efter PEPP-spararen, med fördelning av PEPP-sparandet efter vad som gäller för arvsrätten.
Ett förmånstagarförordnandes verkan mot dödsbodelägare
7 § Om en förmånstagare är insatt, ska PEPP-förmåner som utfaller efter en PEPP-sparares död inte ingå i spararens kvarlåtenskap.
I 7 kap. finns bestämmelser om ett förmånstagarförordnandes verkan mot PEPP-spararens borgenärer.
Jämkning av ett förmånstagarförordnande
8 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot en make eller bröstarvinge efter PEPP-spararen, kan förordnandet jämkas så att PEPP-förmånerna helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen ska man särskilt beakta skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.
Om en PEPP-sparares dödsfall har inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan PEPP-spararen och spararens make eller sedan talan om äktenskapsskillnad väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället följande. Om maken vid bodelningen inte kan få ut sin andel därför att PEPP-förmånerna tillfaller någon annan som förmånstagare, är förmånstagaren skyldig att avstå det som fattas.
Den som vill begära jämkning ska väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter PEPP-spararen avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.
En förmånstagares förfoganderätt
9 § Innan förmånstagarens rätt har inträtt får han eller hon inte genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt förfoga över den rätt som förordnandet medför.
Efter en PEPP-sparares dödsfall får en förmånstagare inte göra inbetalningar till PEPP-kontot, ändra vad som bestämts i PEPP-avtalet om utbetalningarnas storlek och utbetalningstid eller själv förordna förmånstagare.
Om flera samtidigt är förmånstagare får ändring av investeringsalternativ eller byte av PEPP-sparinstitut göras bara med samtliga förmånstagares samtycke.
En PEPP-sparares rätt att förfoga över PEPP-sparandet på annat sätt än genom ett förmånstagarförordnande
10 § En PEPP-sparare har rätt att förfoga över PEPP-sparandet genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt än genom förmånstagarförordnande.
Om ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande gäller för sparandet, ska spararen anses ha utfäst sig att inte utan förmånstagarens samtycke förfoga över sparandet på ett sätt som inskränker dennes rätt.
Verkan av ett förfogande till förmån för flera
11 § Om en PEPP-sparare genom överlåtelse, pantsättning eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande förfogar över PEPP-sparandet till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare, om meddelande om det senare förfogandet kommer in till PEPP-sparinstitutet först och den till vars förmån förfogandet skett då är i god tro.
När ett förmånstagarförordnande förfaller vid en överlåtelse
12 § Om PEPP-sparandet överlåts förfaller ett tidigare förmånstagarförordnande som inte är oåterkalleligt, om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen.
En pantsättning av sparandet medför inte att ett förmånstagarförordnande förfaller.
En panthavares rätt
13 § Om PEPP-sparandet pantsätts får panthavaren rätt att få så mycket av utfallande PEPP-förmåner som svarar mot pantfordringen. Detta gäller även om pantfordringen inte är förfallen till betalning.
En panthavare får under de förutsättningar som anges i 4 kap. 2 § första stycket också kräva inlösen av ett PEPP-sparande. Inlösen får dock ske bara om panthavaren har underrättat PEPP-spararen och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från PEPP-sparinstitutet.
Ett förbehåll om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt är ogiltigt mot PEPP-spararen.
Förlust av rätten till ett PEPP-sparande
14 § Om någon genom brott som avses i 15 kap. ärvdabalken har dödat PEPP-spararen eller en förmånstagare, eller medverkat till sådant brott, gäller det som föreskrivs där om förlust av rätt att ta arv eller testamente beträffande rätten till PEPP-sparandet och PEPP-förmånerna.
En makes rätt till ett PEPP-sparande till följd av bodelning
15 § Om rätten till ett PEPP-sparande vid bodelning har fördelats till en PEPP-sparares make, gäller bestämmelserna i 9 § andra stycket om förmånstagare för maken.
7 kap. Förhållandet till PEPP-spararens borgenärer
1 § Ett PEPP-sparande och förmåner som betalas ut från det får tas i anspråk för PEPP-spararens och någon annan berättigads skulder i enlighet med detta kapitel och lagstiftningen i övrigt.
Verkan av förmånstagarförordnande m.m.
2 § Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förmånstagare till följd av ett förordnande som har kunnat återkallas får tas i anspråk för PEPP-spararens skulder, om fordringen har uppkommit innan förmåner har börjat betalas ut och inte kan betalas ur spararens förmögenhet eller kvarlåtenskap.
Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förvärvare, panthavare eller en förmånstagare till följd av ett oåterkalleligt förordnande får inte tas i anspråk för PEPP-spararens skulder efter det att ett meddelande om förfogandet har kommit in till PEPP-sparinstitutet.
Ett PEPP-sparande eller PEPP-förmåner som tillfaller en förmånstagare får aldrig tas i anspråk för PEPP-spararens skulder, om ansökan görs mer än tre år från det att förmånstagarens rätt inträdde.
Utmätning av ett PEPP-sparande för spararens skulder
3 § Innan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande utmätas för PEPP-spararens skulder bara i den mån det under något av de senaste tio åren har betalats in belopp som är mer än dubbelt så stort som genomsnittet av de årliga inbetalningar som har gjorts under den tiden eller den kortare tid under vilken sparandet pågått.
Om prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken har ändrats efter inbetalningen, ändras det belopp som får utmätas i proportion till ändringen av prisbasbeloppet.
4 § Sedan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande och PEPP-förmåner som utfaller från det inte utmätas för PEPP-spararens skulder i den mån förmånerna tillfaller någon som själv behöver dessa för sin försörjning eller för en underhållsskyldighet. Om PEPP-förmånerna tillfaller någon annan än PEPP-spararen, gäller dock detta förbud bara om spararen har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När PEPP-förmånerna betalas ut i form av livränta, gäller förbudet bara rätten till livräntan.
Ett sammanlagt belopp som motsvarar sex gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller för dödsåret ska, från vad som efter en PEPP-spararens död på grund av förmånstagarförordnande tillfaller spararens make eller spararens eller makens barn som vid dödsfallet inte fyllt 25 år, för varje berättigad alltid undantas från utmätning. Detta gäller även för en sparares sambo eller sådan sambos barn.
Återkrav vid en PEPP-sparares konkurs m.m.
5 § Om PEPP-spararen eller dödsboet efter denne försätts i konkurs och spararen senare än tre år före den fristdag som anges i 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) har gjort inbetalningar till PEPP-sparandet med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till spararens villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos PEPP-sparinstitutet kräva åter vad spararen har betalat för mycket. Om spararen eller en panthavare inte har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, ska konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot denne. Vid en sådan talan tillämpas 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.
Om PEPP-förmånerna har betalats ut, är den som har tagit emot beloppet skyldig att till konkursboet betala tillbaka det belopp som konkursboet annars hade kunnat kräva av PEPP-sparinstitutet. Om beloppet har mottagits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Återbetalningsskyldigheten kan jämkas om det finns synnerliga skäl. Också vid en talan mot den som har uppburit PEPP-förmånerna tillämpas 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om planförhandling vid företagsrekonstruktion. Vid en talan med anledning av planförhandling tillämpas 5 kap. 2 och 3 §§ lagen (2022:000) om företagsrekonstruktion.
Krav enligt denna paragraf får inte göras gällande till nackdel för förmånstagare med oåterkalleligt förordnande.
Utmätning av ett PEPP-sparande för den berättigades skulder
6 § Sedan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande och PEPP-förmåner som utfaller från det inte utmätas för den berättigades skulder utom i de fall som framgår av 4 §.
Trots det som sägs i 4 § får PEPP-förmåner som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den berättigades skulder. När två år har gått från det att beloppet skulle betalas, får också det som hålls avskilt utmätas till den del beloppet inte behövs för den berättigades försörjning eller för att fullgöra en underhållsskyldighet som denne har.
Om det har skett ett byte av PEPP-sparinstitut
7 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 1-6 §§ ska, om det har skett ett byte av PEPP-sparinstitut enligt artikel 53 i EU-förordningen, en överföring av motsvarande belopp eller faktiska tillgångar från ett PEPP-konto hos det överförande sparinstitutet till ett PEPP-konto hos det mottagande sparinstitutet inte anses som en inbetalning.
Prövningen av tidpunkten för PEPP-avtalets ingående och den tid som sparandet har pågått ska ske utifrån det ursprungliga avtalet.
8 kap. Tillsyn
Tillsynens omfattning
1 § Finansinspektionen har tillsyn över att PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut följer bestämmelserna i
1. EU-förordningen, och
2. denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Finansinspektionens tillsyn över svenska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut ska inte omfatta underkonton för andra länder inom EES.
Finansinspektionens tillsyn över utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut gäller bara underkonton för Sverige.
Begäran om att lämna uppgifter
2 § För tillsynen enligt 1 § får Finansinspektionen begära
1. att en fysisk eller juridisk person ska tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och
2. att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.
Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Platsundersökning
3 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt för tillsynen enligt 1 § genomföra en undersökning i verksamhetslokalerna hos ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut.
Produktingripanden
4 § Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda eller begränsa marknadsföringen eller distributionen av en PEPP-produkt finns i artikel 63 i EU-förordningen.
Bemyndiganden
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. produktingripanden enligt artikel 63 i EU-förordningen, och
2. information som ett PEPP-sparinstitut ska lämna enligt artikel 40.1 i EU-förordningen.
9 kap. Ingripanden
Ingripanden mot PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
1 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett PEPP-sparinstitut som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 18-48, 50, 52-56, 59 och 60 i EU-förordningen,
2. inte har
- följt villkoren för in- och utbetalningar i 3 och 4 kap.,
- uppfyllt formkraven för byte i 5 kap.,
- följt en begäran enligt 8 kap. 2 §, eller
- gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §,
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
4. har tillhandahållit eller distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad enligt artikel 5.1 i EU-förordningen eller har erhållit en sådan registrering genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt.
2 § Finansinspektionen ska ingripa mot en PEPP-distributör som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 22-26, 29, 33, 34 och 50 i EU-förordningen,
2. inte har följt en begäran enligt 8 kap. 2 § eller inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §,
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller
4. har distribuerat en PEPP-produkt som inte är registrerad enligt artikel 5.1 i EU-förordningen.
3 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett förvaringsinstitut som
1. inte har fullgjort sina övervakningsplikter enligt artikel 48 i
EU-förordningen, eller
2. inte har följt en begäran enligt 8 kap. 2 § eller inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §.
4 § Ett ingripande enligt 1, 2 eller 3 § mot ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut sker genom beslut om
1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande, eller
2. anmärkning.
Ett ingripande får inte ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och en ansökan om utdömande av vitet har gjorts.
I 22 § finns bestämmelser om ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut.
5 § Om ett beslut om anmärkning enligt 4 § har meddelats, får Finansinspektionen besluta att den som har gjort sig skyldig till överträdelsen ska betala en sanktionsavgift.
6 § I artikel 8 i EU-förordningen finns bestämmelser om avregistrering av en PEPP-produkt vid bland annat allvarliga eller systematiska överträdelser av förordningen.
Vid andra överträdelser av EU-förordningen gäller bestämmelserna om ingripanden i denna lag.
Ingripanden mot vissa företrädare för svenska PEPP-sparinstitut,
PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
7 § Om ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter i ett fall som anges i 1, 2 eller 3 §, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i dess styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ett sådant ingripande sker genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att den fysiska personen under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, i ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om överträdelsen är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Sanktionsföreläggande
8 § Frågor om ingripande mot fysiska personer enligt 7 § tas upp av Finansinspektionen genom ett sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp.
När ett sanktionsföreläggande har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i sanktionsföreläggandet är utan verkan.
9 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om
1. den fysiska person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den,
3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen.
Sanktionsföreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om sanktionsföreläggandet inte godkänns inom den tid som Finansinspektionen anger.
10 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att en sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet för samma överträdelse.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
11 § En sanktion som anges i 7 § får beslutas bara om sanktionsföreläggandet har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.
Sanktionsavgifter
12 § Sanktionsavgiften för ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör som är en juridisk person eller ett förvaringsinstitut i ett fall som anges i 1, 2 eller 3 § ska som högst fastställas till det högsta av
1. ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro,
2. tio procent av PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som PEPP-sparinstitutet, PEPP-distributören eller förvaringsinstitutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Avgiften får inte bestämmas till ett belopp som är så stort att PEPP-sparinstitutet därefter inte kan fullgöra sina åtaganden mot PEPP-spararna.
Om en överträdelse har skett under PEPP-sparinstitutets, PEPP-distributörens eller förvaringsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas när den högsta sanktionsavgiften ska beräknas.
13 § Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1, 2 eller 3 § ska som högst fastställas till det högsta av
1. ett belopp som per den 14 augusti 2019 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro, eller
2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
14 § Sanktionsavgifter enligt 12 eller 13 § tillfaller staten.
Val av ingripande
15 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, överträdelsens inverkan på PEPP-spararnas intressen, skador som uppstått och graden av ansvar hos den som har begått överträdelsen.
16 § Utöver det som anges i 15 § ska det i försvårande riktning beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdelsen
1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
2. snabbt upphört med överträdelsen eller snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.
17 § När sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 15 och 16 §§ samt till den juridiska eller fysiska personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.
18 § Finansinspektionen får avstå från ingripande, om
1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig,
2. den juridiska eller fysiska personen i fråga gör rättelse,
3. den fysiska personen har verkat för att den juridiska personen gör rättelse, eller
4. någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot den juridiska eller fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift
19 § En sanktionsavgift enligt 12 eller 13 § ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att ett beslut eller en dom om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller ett sanktionsföreläggande har godkänts, eller efter den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet.
20 § Om sanktionsavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 19 §, ska Finansinspektionen lämna avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
21 § En sanktionsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen om att ta ut avgiften fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.
Ingripanden mot utländska PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer och förvaringsinstitut
22 § Ett ingripande enligt 1, 2 eller 3 § mot ett utländskt PEPP-sparinstitut, en utländsk PEPP-distributör eller ett utländskt förvaringsinstitut sker genom beslut om föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande.
Finansinspektionen får under de förutsättningar som anges i artikel 16.3 och 16.4 i EU-förordningen förbjuda ett utländskt PEPP-sparinstitut eller en utländsk PEPP-distributör att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige.
Vite
23 § Ett beslut om föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.
10 kap. Överklagande, beslut som ska gälla omedelbart och åtgärder om handläggningen försenas
Rätt att överklaga
1 § Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande enligt denna lag får inte överklagas.
Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut som kan gälla omedelbart
2 § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart:
1. beslut om föreläggande enligt 9 kap. 4 § första stycket 1, 7 § första stycket 1 eller 22 § första stycket,
2. beslut om avregistrering av en PEPP-produkt enligt artikel 8.1 i
EU-förordningen, eller
3. förbud att bedriva PEPP-verksamhet i Sverige enligt 9 kap. 22 § andra stycket.
Åtgärder om handläggningen försenas
3 § Om Finansinspektionen i ett ärende om ansökan om registrering av en PEPP-produkt inte meddelar beslut inom tre månader från det att en fullständig ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
4 § Om Finansinspektionen inte lämnar över de uppgifter som en AIF-förvaltare har lämnat enligt artikel 15.1 i EU-förordningen för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES inom den tidsfrist som anges i artikel 15.2 andra stycket i förordningen och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt 1 kap. 4 §, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
5 § En begäran om en förklaring som avses i 3 eller 4 § ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
6 § Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i 3 § inom tre månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits.
Om de uppgifter som avses i 4 § inte har lämnats över inom en månad från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 1 kap. 4 § anses ha meddelats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 4 §§, 11 kap. 8 §, 12 kap. 1 §, 13 kap. 2 § och 16 kap. 11 § föräldrabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
1 §
Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som ska gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid
- försäkring,
- pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller
- sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
4 §
Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att den underårige själv skall få råda över egendomen, skall 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas skall överförmyndaren ge fångesmannen eller hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.
Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238, under villkor att den underårige själv ska få råda över egendomen, ska 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas ska överförmyndaren ge fångesmannen eller hans eller hennes arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust.
11 kap.
8 §
Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv
1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,
2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt
3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att egendomen inte skall omfattas av förvaltarens rådighet.
3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 under villkor att egendomen inte ska omfattas av förvaltarens rådighet.
Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget skall omfatta även förhållanden som avses i första stycket.
Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget ska omfatta även förhållanden som avses i första stycket.
12 kap.
1 §
Förmyndare skall förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna.
Förmyndare ska förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna.
Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande med villkor att egendomen skall stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som skall utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, skall den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.
Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 med villkor att egendomen ska stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som ska utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.
Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag skall göras av någon annan.
Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag ska göras av någon annan.
13 kap.
2 §
När värdet på en omyndigs tillgångar, som ska förvaltas av föräldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, tillämpas bestämmelserna i 3-7 §§ för förvaltningen.
Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor om att förvaltningen av den ska stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige
1. genom arv eller testamente,
2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen har anmält gåvan till överförmyndaren, eller
3. genom förmånstagarförordnande vid försäkring med anledning av dödsfall eller vid pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
3. genom förmånstagarförordnande vid
- försäkring med anledning av dödsfall,
- pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, eller
- sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238.
Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egendomen.
16 kap.
11 §
När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde överstigande ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.
När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde som överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.
Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kreditmarknadsföretag ska även gälla
1. försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till,
2. pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,
3. PEPP-sparinstitut vid utbetalning från sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238,
3. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),
4. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning enligt brottsskadelagen (2014:322),
4. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och
5. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och
5. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten.
6. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av skadeståndsanspråk mot staten.
Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.
När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger i första stycket nämnt belopp eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.
När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger det belopp som anges i första stycket eller med villkor om att värdehandlingarna ska stå under särskild överförmyndarkontroll.
Bestämmelserna i första-fjärde styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra-fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har förordnats förvaltare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs att 20 kap. 5 § ärvdabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 kap.
5 §
Är efter den döde testamente eller, om han var gift, äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen, skall det intagas i bouppteckningen eller i bestyrkt avskrift fogas därvid såsom bilaga.
Om det efter den döde finns ett testamente eller, om han eller hon var gift, ett äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen, ska det tas in i bouppteckningen eller i bestyrkt kopia fogas till bouppteckningen som bilaga.
Bouppteckningen skall också innehålla uppgift om livförsäkringar och tillgångar på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande som till följd av att förmånstagare insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen.
Bouppteckningen ska också innehålla uppgift om livförsäkringar, tillgångar på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande och sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) som till följd av att förmånstagare insatts, inte ingår i kvarlåtenskapen.
Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall, där delägare begär det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva, så ock om gåva som den efterlevande maken, dennes avkomling eller universell testamentstagare mottagit av den döde; och skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott erhållit av efterlevande makens giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla, där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor.
Om det bland delägarna finns en laglottsberättigad arvinge ska det, på begäran av en delägare, anges i bouppteckningen vad en arvinge eller hans eller hennes avkomling har mottagit från den avlidne som förskott eller annars som gåva. Detta gäller också en gåva som den efterlevande maken eller hans eller hennes avkomling eller en universell testamentstagare mottagit av den avlidne och vad en arvinge har fått i förskott från den efterlevande makens giftorättsgods. Vad som nu angetts gäller dock inte för sedvanliga gåvor vars värde inte står i missförhållande till givarens förhållanden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 §, 10 kap. 3-5 §§, 11 kap. 4 § och 13 kap. 4 § äktenskapsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
2 §
Enskild egendom är
1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det villkoret att den ska vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren skall vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren ska vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make erhållit genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande som tecknats av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make erhållit genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) som tecknats av någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda, och
6. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 1 - 5, om inte annat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är enskild.
6. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 1-5, om inte annat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är enskild.
Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har föreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.
10 kap.
3 §
Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art skall inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Dessutom skall pensionsrättigheter, även om de inte är av sådant slag som avses i första meningen, undantas från bodelning enligt vad som sägs i andra och tredje styckena.
Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art ska inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Dessutom ska pensionsrättigheter, även om de inte är av sådant slag som avses i första meningen, undantas från bodelning enligt vad som sägs i andra och tredje styckena.
Vid bodelning med anledning av en makes död skall en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande inte ingå i bodelningen. Detsamma gäller en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av en försäkring, om det belopp som skall betalas ut skall beskattas som inkomst. Om pensionssparkontot eller försäkringen ägdes av den avlidna maken, tillämpas i stället bestämmelserna i lagen om individuellt pensionssparande eller försäkringsavtalslagen (2005:104).
Vid bodelning med anledning av en makes död ska en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande eller ett sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 inte ingå i bodelningen. Detsamma gäller en rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av en försäkring, om det belopp som ska betalas ut ska beskattas som inkomst. Om pensionssparkontot, sparandet i en PEPP-produkt eller försäkringen ägdes av den avlidna maken, tillämpas i stället bestämmelserna i lagen om individuellt pensionssparande, lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) eller försäkringsavtalslagen (2005:104).
Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall en rätt till pension som någon av makarna har på grund av pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick. Detsamma gäller rätt till pension på grund av en försäkring, om det belopp som skall betalas ut skall beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till
Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad ska en rätt till pension som någon av makarna har på grund av pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande eller sparande i en PEPP-produkt helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick. Detsamma gäller rätt till pension på grund av en försäkring, om det belopp som ska betalas ut ska beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till
1. ålderspension eller sjukpension, eller
2. efterlevandepension om det finns en rätt till utbetalning av pensionen vid bodelningen.
4 §
Egendom som har gjorts till enskild genom äktenskapsförord, liksom vad som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av denna som är enskild egendom, skall ingå i bodelning om makarna kommer överens om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på grund av försäkring eller pensionssparavtal som avses i 3 § andra stycket.
Egendom som har gjorts till enskild genom äktenskapsförord, liksom vad som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av denna som är enskild egendom,
ska ingå i bodelning om makarna kommer överens om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på grund av försäkring, pensionssparavtal eller sparande i en PEPP-produkt som avses i 3 § andra stycket.
Har makarna kommit överens om att enskild egendom skall ingå i bodelningen, skall sådan egendom vid bodelningen anses utgöra giftorättsgods.
Har makarna kommit överens om att enskild egendom ska ingå i bodelningen, ska sådan egendom vid bodelningen anses utgöra giftorättsgods.
En sådan rätt till pension på grund av försäkring eller pensionssparavtal som avses i 3 § tredje stycket skall inte ingå i bodelning, om makarna kommer överens om det vid bodelningen.
En sådan rätt till pension på grund av försäkring, pensionssparavtal eller sparande i en PEPP-produkt som avses i 3 § tredje stycket ska inte ingå i bodelning, om makarna kommer överens om det vid bodelningen.
5 §
Om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare finns bestämmelser i försäkringsavtalslagen (2005:104).
Bestämmelser om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare finns i försäkringsavtalslagen (2005:104).
Om förmånstagares rätt enligt pensionssparavtal finns bestämmelser i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Bestämmelser om förmånstagares rätt enligt pensionssparavtal finns i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
Bestämmelser om förmånstagares rätt enligt ett avtal om sparande i en PEPP-produkt finns i lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
11 kap.
4 §
Har den ena maken utan den andra makens samtycke inom tre år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning genom gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom, skall den andra makens andel vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda giftorättsgodset skall minskas i motsvarande mån.
Om den ena maken utan den andra makens samtycke inom tre år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning genom gåva har minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom, ska den andra makens andel vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda giftorättsgodset ska minskas i motsvarande mån.
Vad som sägs i första stycket om enskild egendom skall även gälla sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning. Därvid skall med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av rättigheten. Vidare skall, om en makes användning av sitt giftorättsgods har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring eller eget pensionssparkonto ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan försäkring eller på grund av pensionsavtal, bestämmelserna i första stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.
Det som anges i första stycket om enskild egendom ska även gälla sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte ska ingå i bodelning. Därvid ska med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av rättigheten. Vidare ska, om en makes användning av sitt giftorättsgods har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring, eget pensionssparkonto eller eget sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan försäkring, på grund av pensionssparavtal eller på grund av sparande i en PEPP-produkt, bestämmelserna i första stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.
13 kap.
4 §
Har en makes andel enligt 11 kap. 4 § andra stycket beräknats som om värde av en pensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och kan maken vid bodelningen inte få ut sin andel är försäkringsgivaren skyldig att av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas. Återbetalningen får göras direkt till försäkringstagarens make. Vad som nu sagts skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillgångar på pensionssparkonto.
Om en makes andel enligt 11 kap. 4 § andra stycket har beräknats som om värde av en pensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och maken vid bodelningen inte kan få ut sin andel, är försäkringsgivaren skyldig att av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas. Återbetalningen får göras direkt till försäkringstagarens make. Vad som nu angetts ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillgångar på pensionssparkonto eller ett tillgodohavande vid sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 2 §§ lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Skattskyldig enligt 2 § första stycket 1-3 och 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt att få nedsättning av sådan avkastningsskatt. Om inte annat följer av 3 §, ska avräkning ske av utländsk skatt som har betalats under kalenderåret närmast före beskattningsåret och som belöper på sådan avkastning, på den skattskyldiges utländska tillgångar, som vid beräkning av avkastningsskatt på pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för beskattningsåret.
Skattskyldig enligt 2 § första stycket 1-3, 5, 11 och 12 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt att få nedsättning av sådan avkastningsskatt. Om inte annat följer av 3 §, ska avräkning ske av utländsk skatt som har betalats under kalenderåret närmast före beskattningsåret och som belöper på sådan avkastning, på den skattskyldiges utländska tillgångar, som vid beräkning av avkastningsskatt på pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för beskattningsåret.
Skattskyldig enligt 2 § första stycket 4 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel har, till den del den statliga och kommunala inkomstskatten sammanlagt understiger vad som enligt 2 kap. får avräknas, genom avräkning av utländsk skatt rätt att till denna del få nedsättning av sådan avkastningsskatt.
2 §
Innehav i en delägarbeskattad juridisk person som avses i 5 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) anses som en utländsk tillgång till den del som tillgångarna i den delägarbeskattade juridiska personen hade ansetts som utländska om de i stället innehafts direkt av den som är skattskyldig till avkastningsskatt enligt 2 § första stycket 1-3 eller 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Motsvarande gäller vid indirekta innehav av delägarbeskattade juridiska personer genom sådana personer.
Innehav i en delägarbeskattad juridisk person som avses i 5 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) anses som en utländsk tillgång till den del som tillgångarna i den delägarbeskattade juridiska personen hade ansetts som utländska om de i stället innehafts direkt av den som är skattskyldig till avkastningsskatt enligt 2 § första stycket 1-3, 5, 11 och 12 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Motsvarande gäller vid indirekta innehav av delägarbeskattade juridiska personer genom sådana personer.
Om den delägarbeskattade juridiska personen har betalat utländsk skatt, ska sådan skatt anses ha betalats av den som är skattskyldig till avkastningsskatt för andelen. Av den delägarbeskattade juridiska personens sammanlagda utländska skatter anses så stor del belöpa på den som är skattskyldig till avkastningsskatt som motsvarar den andel som denne beskattas för.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs att 2, 3 a-3 d, 10 a och 12 §§ lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast driftställe i Sverige och utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver med försäkringsverksamhet jämförbar tjänstepensionsverksamhet från fast driftställe i Sverige,
3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och utländska tjänstepensionsinstitut som från fast driftställe i Sverige meddelar avtal om tjänstepension med villkor som innebär att institutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt samma lag,
4. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar pensionsutfästelse under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,
5. obegränsat skattskyldiga som innehar pensionssparkonto,
6. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som innehar pensionsförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt 58 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229),
7. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som under beskattningsåret innehaft en kapitalförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige,
8. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som innehar ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en pensionsförsäkring,
9. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som under beskattningsåret innehaft ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en kapitalförsäkring,
10. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som ingått ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, om avtalet innehåller villkor som innebär att tjänstepensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
10. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som ingått ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, om avtalet innehåller villkor som innebär att tjänstepensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
11. svenska företag som tillhandahåller PEPP-produkter och som inte omfattas av 1,
12. utländska företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som bedrivs från fast driftställe i Sverige och som inte omfattas av 2,
13. obegränsat skattskyldiga som under beskattningsåret innehaft ett avtal om sparande i en PEPP-produkt med ett utländskt företag som tillhandahåller PEPP-produkter i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige.
Om en sådan kapitalförsäkring som avses i första stycket 7 inte innehas av någon som är obegränsat skattskyldig eller ett svenskt handelsbolag, ska den som har panträtt i försäkringen anses inneha den.
Bestämmelserna i första stycket 6 och 7 omfattar inte försäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar. Detsamma gäller ett motsvarande avtal om tjänstepension.
Vad som sägs i denna paragraf om svenska handelsbolag gäller också i fråga om europeiska ekonomiska intressegrupperingar med säte i Sverige.
3 a §
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-3 utgörs kapitalunderlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 och sådana utländska tjänstepensionsinstitut som avses i 2 § första stycket 3 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna försäkringsrörelsen eller tjänstepensionsverksamheten.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-3 utgörs kapitalunderlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 och sådana utländska tjänstepensionsinstitut som avses i 2 § första stycket 3 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna verksamheten.
Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det bortses från den del av tillgångar och skulder som
1. inte förvaltas för försäkringstagarnas räkning,
1. inte förvaltas för försäkringstagarnas eller PEPP-spararnas räkning,
2. är hänförlig till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
3. är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller
4. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) och försäkringsklass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
Andra stycket gäller också i tjänstepensionsverksamhet i fråga om avtal som är jämförbara med personförsäkring.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 4 utgörs av avsättningsbeloppet vid ingången av beskattningsåret avseende sådana pensionsutfästelser för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger vid inkomstbeskattningen.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5 utgörs av värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är hänförliga till pensionssparkontot. Avdrag får ske för obetald skatt enligt denna lag som är hänförlig till kontot.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6 och 7 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av sådana försäkringar som anges där. Detta värde beräknas enligt sjunde och åttonde styckena.
Som värde av försäkringen tas upp dess på försäkringstekniska beräkningsgrunder framräknade återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i livförsäkringsrörelsens överskott.
I fråga om försäkringsavtal som ingåtts före den 1 januari 1997 ska endast den del av försäkringens värde tas upp som överstiger värdet vid denna tidpunkt. Till det värde som undantas från skatteunderlaget får tillägg göras för årlig värdestegring beräknad enligt 3 d § första och fjärde styckena. Denna begränsning gäller dock inte om försäkringen övergått till ny innehavare efter utgången av år 1996 på annat sätt än genom arv, testamente, gåva, bodelning eller, såvitt gäller försäkring som har samband med tjänst, överlåtelse mellan arbetsgivare på grund av anställds byte av tjänst.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 8-10 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av de tillgångar som är hänförliga till avtalet om tjänstepension.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 11 och 12 utgörs av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret, efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt, som är hänförliga till verksamheten att tillhandahålla PEPP-produkter. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 12 medräknas dock endast sådana tillgångar och finansiella skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna verksamheten. Vid beräkningen av kapitalunderlaget ska det bortses från den del av tillgångar och skulder som inte förvaltas för PEPP-spararnas räkning.
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 13 utgörs av värdet av avtalet om sparande i en PEPP-produkt vid beskattningsårets ingång.
Vid tillämpning av andra stycket 1 ska tillgångar som svarar mot konsolideringsfond enligt 11 kap. 19 §, 12 kap. 70 § eller 13 kap. 22 § försäkringsrörelselagen anses förvaltade för försäkringstagarnas räkning till den del fonden enligt bolagsordningen får användas för återbäring till försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar.
3 b §
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1, 2, 7 och 9 ska även värdet av de sammanlagda premier som har betalats under beskattningsåret till kapitalförsäkring eller till sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring ingå i kapitalunderlaget. Vid beräkning av detta värde ska premier som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret beräknas till halva värdet.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1, 2, 7, 9 och 11-13 ska även värdet av de sammanlagda premier eller inbetalningar som har betalats under beskattningsåret till kapitalförsäkring, till sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring eller till PEPP-produkt ingå i kapitalunderlaget. Vid beräkning av detta värde ska premier och inbetalningar som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret beräknas till halva värdet.
Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det, för skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1 och 2, bortses från premiebetalningar som
1. är hänförliga till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
2. är hänförliga till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller
3. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) och försäkringsklass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
3 c §
Vid överlåtelse under beskattningsåret av en kapitalförsäkring eller ett avtal om tjänstepension som är jämförbart med en kapitalförsäkring som avses i 2 § första stycket 7 och 9 ska kapitalunderlaget som beräknas enligt 3 a och 3 b §§ fördelas mellan överlåtare och förvärvare enligt andra och tredje styckena.
Vid överlåtelse under beskattningsåret av en kapitalförsäkring, ett avtal om tjänstepension som är jämförbart med en kapitalförsäkring eller ett avtal om sparande i en PEPP-produkt som avses i 2 § första stycket 7, 9 eller 13 ska kapitalunderlaget som beräknas enligt 3 a och 3 b §§ fördelas mellan överlåtare och förvärvare enligt andra och tredje styckena.
Den överlåtare som vid beskattningsårets ingång innehade en kapitalförsäkring eller ett avtal om tjänstepension ska ta med det värde som avses i 3 a § sjätte-nionde styckena i kapitalunderlaget.
Den överlåtare som vid beskattningsårets ingång innehade en kapitalförsäkring, ett avtal om tjänstepension eller ett avtal om sparande i en PEPP-produkt ska ta med det värde som avses i 3 a § sjätte-elfte styckena i kapitalunderlaget.
Överlåtare och förvärvare ska i kapitalunderlaget ta med premie-betalningar enligt 3 b § som görs till försäkringen respektive avtalet om tjänstepension under den tid då överlåtare respektive förvärvare innehaft försäkringen respektive avtalet om tjänstepension.
Överlåtare och förvärvare ska i kapitalunderlaget ta med premie-betalningar eller inbetalningar enligt 3 b § som görs till försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive avtalet om sparande i en PEPP-produkt under den tid då överlåtare respektive förvärvare innehaft försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive avtalet om sparande i en PEPP-produkt.
3 d §
Skatteunderlaget är kapitalunderlaget enligt 3 a §, multiplicerat med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret, om inte annat anges i andra eller tredje stycket. Skatteunderlaget är dock lägst 0,5 procent av kapitalunderlaget. För skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 1 och 2 ingår inte den del av kapitalunderlaget som ska tas med vid beräkning av skatteunderlag enligt andra eller tredje stycket.
Skatteunderlag som avser kapitalförsäkring är kapitalunderlaget enligt 3 a §, som är hänförligt till kapitalförsäkring, samt enligt 3 b och 3 c §§, multiplicerat med statslåneräntan vid utgången av november kalenderåret närmast före beskattningsåret ökad med en procentenhet. Skatteunderlaget är dock lägst 1,25 procent av kapitalunderlaget.
Andra stycket gäller även för skatteunderlag som avser sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring.
Andra stycket gäller även för skatteunderlag som avser
1. sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring,
2. tillhandahållande av PEPP-produkter, och
3. avtal om sparande i en PEPP-produkt.
Skatteunderlaget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
10 a §
Skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 har rätt till nedsättning av skatten på försäkring och avtal om tjänstepension med belopp som motsvarar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) som är hänförlig till försäkringen eller tjänstepensionsavtalet och som försäkringsgivaren, tjänstepensionsinstitutet eller den skattskyldige har betalat. Nedsättning för utländsk skatt medges bara om rätt till avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt saknas. Med utländsk skatt avses dels sådan skatt som anges i 1 kap. 3 § nämnda lag, dels punktskatt och förmögenhetsskatt. Avräkningsbar skatt som kvarstår outnyttjad får räknas av senare år mot skatt enligt denna lag vilken avser samma försäkring eller samma tjänstepensionsavtal.
Skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13 har rätt till nedsättning av skatten på försäkring, avtal om tjänstepension och avtal om sparande i en PEPP-produkt med belopp som motsvarar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) som är hänförlig till försäkringen, tjänstepensionsavtalet eller avtalet om sparande i en PEPP-produkt och som försäkringsgivaren, tjänstepensionsinstitutet, företaget som tillhandahåller PEPP-produkten eller den skattskyldige har betalat. Nedsättning för utländsk skatt medges bara om rätt till avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt saknas. Med utländsk skatt avses dels sådan skatt som anges i 1 kap. 3 § nämnda lag, dels punktskatt och förmögenhetsskatt. Avräkningsbar skatt som kvarstår outnyttjad får räknas av senare år mot skatt enligt denna lag vilken avser samma försäkring, samma avtal om sparande i en PEPP-produkt eller samma tjänstepensionsavtal.
Den skattskyldige ska lämna de uppgifter som behövs för prövningen av begäran om nedsättning av skatt. Om det framgår att det finns förutsättningar för nedsättning, trots att den skattskyldige inte kan lämna samtliga de uppgifter som är nödvändiga för tillämpning av nedsättningsreglerna, får nedsättning ske med skäligt belopp.
12 §
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229).
Beskattningsåret för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 ska dock alltid vara kalenderåret.
Beskattningsåret för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13 ska dock alltid vara kalenderåret.
Beskattningsåret för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 4 och som är svenska handelsbolag eller europeiska ekonomiska intressegrupperingar ska vara räkenskapsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller förhandsbesked om
1. skatt eller avgift som avses i
a) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
b) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel för dem som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 i den lagen,
b) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel för dem som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 i den lagen,
c) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
d) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
e) inkomstskattelagen (1999:1229), och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
2. punktskatt som avses i 3 kap. 15 § skatteförfarandelagen (2011:1244),
3. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
4. taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), och
5. skatt enligt kupongskattelagen (1970:624).
Förhandsbesked lämnas av Skatterättsnämnden efter ansökan av en enskild eller det allmänna ombudet hos Skatteverket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)
dels att 2 kap. 1 §, 8 kap. 14 §, 39 kap. 3 och 13 b §§ och 44 kap. 40 § och rubrikerna närmast före 8 kap. 14 § och 44 kap. 40 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 kap. 37 §, 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 §, och närmast före 2 kap. 37 §, 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
pensionssparkonto i 58 kap. 21 §
pensionssparkonto i 58 kap. 21 §
PEPP-produkt i 37 §
personaloption i 10 kap. 11 §
personaloption i 10 kap. 11 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
PEPP-produkt
37 §
Med PEPP-produkt avses en paneuropeisk privat pensions-produkt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
8 kap.
Ersättningar på grund av kapitalförsäkring
Ersättningar på grund av kapitalförsäkring och utbetalningar från en
PEPP-produkt
14 §
Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring är skattefria.
Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring och utbetalningar från en PEPP-produkt är skattefria.
Av 44 kap. 40 § framgår att en kapitalvinst vid avyttring av en kapitalförsäkring inte ska tas upp.
Av 44 kap. 40 § framgår att en kapitalvinst vid avyttring av en kapitalförsäkring eller en PEPP-produkt inte ska tas upp.
15 kap.
PEPP-produkter
12 §
Inkomster som är hänförliga till tillgångar och skulder i en PEPP-produkt som förvaltas för spararens räkning ska inte tas upp. Detsamma gäller inbetalningar till sådant sparande.
Om en intäktspost ska delas upp mellan olika delar av verksamheten, ska fördelningen göras på skäligt sätt.
I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för företag som tillhandahåller PEPP-produkter.
16 kap.
PEPP-produkter
38 §
Utgifter som är hänförliga till sådana inkomster som inte ska tas upp enligt 15 kap. 12 §, får inte dras av.
Om en kostnadspost ska delas upp mellan olika delar av verksamheten, ska fördelningen göras på skäligt sätt.
39 kap.
3 §
Livförsäkringsföretag ska inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller influtna premier. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och premier får inte dras av.
Bestämmelserna i 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § gäller för livförsäkringsföretag som tillhandahåller PEPP-produkter.
13 b §
Utländska tjänstepensionsinstitut ska inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för arbetsgivares räkning enligt avtal om tjänstepension som är jämförbart med personförsäkringsavtal. Influtna premier för sådana avtal ska inte heller tas upp. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och premier får inte dras av.
Bestämmelserna i 15 kap. 12 § och 16 kap. 38 § gäller för utländska tjänstepensionsinstitut som tillhandahåller PEPP-produkter.
44 kap.
Undantag från skatteplikt för kapitalförsäkringar
Undantag från skatteplikt för kapitalförsäkringar och PEPP-produkter
40 §
En kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av en kapitalförsäkring ska inte tas upp.
En kapitalvinst som uppkommer vid avyttring av en kapitalförsäkring eller en PEPP-produkt ska inte tas upp.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §
Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i
- 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,
- 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
- 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
- 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
- 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
- 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster,
- 19 kap. 46 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),
- 3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
- 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
- 6 kap. 11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
- 16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, och
- 16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,
- 1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering.
- 1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering, och
- 1 kap. 6 § lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt
(PEPP-produkt).
I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder
dels att nuvarande 1 kap. 5 a § ska betecknas 1 kap. 5 b §,
dels att rubriken närmast före 1 kap. 5 a § ska sättas närmast före 1 kap. 5 b §,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5 a §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att ett fondbolag får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
7 §
Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 8 § (ångerfrist). Vid avtal om livförsäkring eller privat individuellt pensionssparande är ångerfristen dock 30 dagar.
Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 8 § (ångerfrist). Vid avtal om livförsäkring, privat individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) är ångerfristen dock 30 dagar.
Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 a §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att ett värdepappersbolag som har tillstånd enligt 1 § 4 får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
I förordningen finns det även bestämmelser om att ett värdepappersbolag som har tillstånd enligt 1 § 5 får distribuera PEPP-produkter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
30 kap.
4 b §
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet eller med avseende på pensionsstiftelser för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2004:297) om bank - och finansieringsrörelse, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning eller lagen (2022:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om
1. anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för
a) värdepapperscentralers verksamhet,
b) kreditinstituts verksamhet,
c) verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster,
d) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt,
e) försäkringsdistributörers verksamhet, eller
e) försäkringsdistributörers verksamhet,
f) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, och
f) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, eller
g) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), och
2. uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men.
Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs att det i försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska införas en ny paragraf, 4 kap. 4 a §, och närmast före 4 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
Utvecklande och distribution av
PEPP-produkter
4 a §
Ett försäkringsföretag som har tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse enligt 2 kap. 12 § får utveckla och distribuera sådana PEPP-produkter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 §, 14 kap. 1 §, 22 kap. 1 och 12 §§, 23 kap. 5 §, 29 kap. 1 §, 56 kap. 3 §, 65 kap. 6 och 9 §§ och rubriken närmast före 22 kap. 12 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
3 kap.
4 §
Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 27-28 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
c) 26-27 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
d) 4 kap. 2-2 b §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi, eller
e) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, eller beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §
Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4, 11 och 12,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 27-28 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
c) 26-27 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
d) 4 kap. 2-2 b §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi, eller
e) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, eller beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 kap.
1 §
Kontrolluppgifter ska lämnas för andra än uppgiftslämnaren själv till ledning för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
g) lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och
h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
3. registrering av skatteavdrag,
4. bestämmande av skattereduktion,
5. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken,
6. beskattning enligt
a) lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, och
b) lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., och
7. beskattning utomlands.
22 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om
- överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa bostadsföretag
(2 och 3 §§),
- samfällighet (5 och 6 §§),
- räntebidrag (7 §),
- pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§),
- avskattning av pensionsförsäkring (10 §),
- tjänstepensionsavtal (11 §),
- underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar (12 §),
- underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och sparande i en PEPP-produkt (12 §),
- skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §),
- elcertifikat (14§),
- utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar (15 §),
- schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §),
- schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfonder, fondföretag, specialfonder och utländska specialfonder (17-21 §§),
- gåva (22§),
- investeraravdrag (23 och 24 §§),
- skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el (25 §), och
- utnyttjande av vissa personaloptioner (26 §).
Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar
Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och sparande i en PEPP-produkt
12 §
Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring eller sådant avtal om tjänstepension som avses i 2 § första stycket 6-10 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring, sådant avtal om tjänstepension eller sådant sparande i en PEPP-produkt som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut.
Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av försäkringsgivare, tjänstepensionsinstitut och företag som tillhandahåller PEPP-produkter.
I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för försäkringen respektive avtalet om tjänstepension beräknat enligt
3 a-3 c §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive sparandet i PEPP-produkten beräknat enligt
3 a-3 c §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Av kontrolluppgiften ska det framgå om försäkringen är en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring respektive om avtalet om tjänstepension är jämförbart med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring. I fråga om en pensionsförsäkring och ett sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med en pensionsförsäkring ska kontrolluppgiften även innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för dessa.
Av kontrolluppgiften ska det framgå om försäkringen är en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring eller om kontrolluppgiften avser en PEPP-produkt respektive om avtalet om tjänstepension är jämförbart med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring. I fråga om en pensionsförsäkring och ett sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med en pensionsförsäkring ska kontrolluppgiften även innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för dessa.
23 kap.
5 §
Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Detsamma gäller en utländsk AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond eller som marknadsför en utländsk specialfond i Sverige enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet eller som tillhandahåller PEPP-produkter i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Detsamma gäller en utländsk AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond eller som marknadsför en utländsk specialfond i Sverige enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Skyldigheten att lämna en sådan förbindelse gäller inte ett utländskt företag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som på grund av bestämmelser i den staten är förhindrat att lämna kontrolluppgifter. Skyldigheten gäller inte heller försäkringsgivare inom EES som bara meddelar pensionsförsäkring enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).
29 kap.
1 §
Inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de fall som avses i 2 § första
stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de fall som avses i 2 § första
stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
g) 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
i) lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, och
j) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
3. bestämmande av skattereduktion, samt
4. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken.
56 kap.
3 §
I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket fastställa underlaget för att ta ut skatt eller avgift enligt
1. inkomstskattelagen (1999:1229),
2. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
3. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen,
4. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
5. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
6. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, och
7. lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut.
65 kap.
6 §
Om en slutskatteberäkning enligt 56 kap. 9 § visar att slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta, om inte annat följer av 4 § andra stycket, beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret. Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då betalning senast ska ske.
Innan kostnadsräntan beräknas ska avräkning göras för
1. särskilda avgifter, och
2. skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
2. skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
9 §
Om debiterad preliminär skatt ska betalas den 12 i andra månaden efter beskattningsåret eller senare eller slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret, om inte annat följer av 4 § andra stycket.
För skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel gäller dock 8 §.
För skatt enligt 2 § första
stycket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel gäller dock 8 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 2 b § och 6 kap. 6 a §, och närmast före 6 kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 b §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att en AIF-förvaltare får utveckla och distribuera PEPP-produkter.
6 kap.
Tillhandahållande av
PEPP-produkter i ett annat land inom EES
6 a §
I artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 finns bestämmelser om uppgifter som en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska lämna till Finansinspektionen första gången en sådan förvaltare avser att tillhandahålla en PEPP-produkt i ett annat land inom EES.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska införas en ny paragraf, 2 kap. 1 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 a §
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att en försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 1 § får distribuera PEPP-produkter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
1.1
Förslag till lag om ändring i lagen (2022:174) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i stället för lydelsen enligt lagen (2022:174) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2022:174
3 kap.
4 §
Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 5 kap. 22-25 och 27 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi,
c) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
d) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:155) om tobaksskatt, eller
e) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:156) om alkoholskatt
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, eller beslutet om ansvar vid oegentligheter, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §
Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning:
För
avses med beskattningsår
1. skatt eller avgift enligt
a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4, 11 och 12,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och
f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift
beskattningsår enligt 1 kap.
13-15 §§ inkomstskattelagen eller, för svenska handelsbolag, räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13
det kalenderår som skatten ska betalas för eller det beskattningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
det kalenderår då ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt
det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för redovisningsperioder
beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen
7. punktskatt enligt
a) beslut som avses i 53 kap. 5 §,
b) 5 kap. 22-25 och 27 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi,
c) 8 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
d) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:155) om tobaksskatt, eller
e) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:156) om alkoholskatt
det kalenderår under vilket beslutet om återbetalning eller kompensation, beslutet om beskattning vid oegentlighet eller felaktiga uppgifter, eller beslutet om ansvar vid oegentligheter, har meddelats
8. annan punktskatt
det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat
9. övriga skatter
det kalenderår som skatten ska betalas för
10. arbetsgivaravgifter och avgifter som ingår i slutlig skatt
det kalenderår som avgiften ska betalas för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.
Förslag till lag om ändring i lagen (2022:000) om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i stället för lydelsen enligt lagen (2022:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2022:000
Föreslagen lydelse
9 §
Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § första och fjärde styckena om inte annat följer av andra, fjärde, sjätte och sjunde styckena.
Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § andra-fjärde styckena som avser kapitalförsäkring eller sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring.
Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § andra-fjärde styckena som avser kapitalförsäkring, sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring eller PEPP-produkt.
Med pensionsförsäkring likställs i denna paragraf sådana avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren i 58 kap. 1 a § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229).
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader ska skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning ska också göras om
1. hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen eller avsättning som avses i 3 a § fjärde stycket helt upplöses under beskattningsåret,
2. det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring avskattas enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen eller 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller
3. en försäkring ska anses som en kapitalförsäkring enligt 58 kap. 2 § tredje stycket inkomstskattelagen.
Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett annat sådant företag eller sker fusion mellan sådana företag inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation.
Överlåts ett försäkringsbestånd helt eller delvis från ett livförsäkrings-företag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett företag som inte är det, ska det överlåtande livförsäkringsföretaget betala avkastningsskatt för den del av året som företaget innehaft försäkringsbeståndet. Skattesatsen ska då jämkas i motsvarande mån. Detsamma gäller också vid överlåtelse genom fusion.
För den som efter överlåtelsen inträder som skattskyldig beräknas skatteunderlaget som om försäkringen innehafts hela året. Skattesatsen ska dock jämkas med hänsyn till den tid som skattskyldighet förelegat.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2022-06-22
Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Ella Nyström samt justitierådet Leif Gäverth
En paneuropeisk privat pensionsprodukt
Enligt en lagrådsremiss den 7 juni 2022 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande
över förslag till
1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt),
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i ärvdabalken,
4. lag om ändring i äktenskapsbalken,
5. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
6. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
7. lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor,
8. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
9. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
10. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
11. lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,
12. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
13. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
14. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),
15. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),
16. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
17. lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,
18. lag om ändring i lagen (2022:174) om ändring i skatteförfarande lagen (2011:1244),
19. lag om ändring i lagen (2022:000) om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Niklas Lindeberg och rättssakkunniga Alexander Dahlqvist och Mathias Gunnervald.
Förslagen föranleder följande yttrande.
Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)
1 kap. 4 §
Enligt paragrafen ska Finansinspektionen, om den anser att det inte finns förutsättningar för att till behörig myndighet i ett annat land inom EES lämna över de uppgifter som en svensk AIF-förvaltare har gett in enligt artikel 15.1 i EU-förordningen för att få tillhandahålla en PEPP-produkt i det landet, meddela beslut om det inom den tidsfrist som anges i artikel 15.2 andra stycket i förordningen.
I artikel 15.2 andra stycket i förordningen står följande.
Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten nekar till att översända uppgifterna till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska de underrätta PEPP-sparinstitutet i fråga om skälen till detta inom en månad från mottagandet av alla uppgifter och dokument. Ett sådant nekande, eller en underlåtenhet, att lämna besked ska kunna prövas av domstol i PEPP-sparinstitutets hemmedlemsstat.
Den behöriga myndigheten ska alltså underrätta PEPP-sparinstitutet om skälen till att myndigheten nekar till att skicka uppgifterna. I detta ligger naturligen att myndigheten också fattar beslut om det. Med denna tolkning föreskrivs det redan i förordningen att myndigheten ska fatta beslut och den nationella lagstiftaren får då inte göra det. Regleringen är dock otydlig och Lagrådet motsätter sig inte remissens förslag.
1 kap. 5 och 6 §§
I 5 § regleras tystnadsplikt för den som är eller har varit knuten till ett svenskt PEPP-sparinstitut, en svensk PEPP-distributör eller ett svenskt förvaringsinstitut som anställd eller uppdragstagare. I 6 § regleras uppgiftsskyldighet för de institut som avses i 5 § att i vissa fall lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikt till förundersökningsledare eller åklagare.
Tystnadsplikten och uppgiftsskyldigheten gäller bara för svenska företag. Den gäller inte för anställda eller uppdragstagare vid ett fast driftställe i Sverige hänförligt till ett utländskt företag. T.ex. torde en i Sverige bosatt kunna bedriva PEPP-distribution åt en utländsk PEPP-distributör eller utländskt PEPP-sparinstitut.
I allmänmotiveringen anges, med hänvisning till ett uttalande i prop. 2006/07:41 s. 18 om sekretess i försäkringsföretag för uppgift om genetisk undersökning och genetisk information, att det inte är möjligt att i svensk lagstiftning införa tystnadsplikt hos PEPP-sparinstitut, PEPP-distributörer eller förvaringsinstitut med hemvist i andra länder inom EES. Detta även om de bedriver verksamhet i Sverige.
Det framgår inte klart varför inte samma regler om tystnadsplikt (och uppgiftsskyldighet) skulle kunna gälla för den som t.ex. bedriver PEPP-distribution i Sverige åt ett utländskt företag som för en svensk PEPP-distributör. Detta bör förklaras.
1 kap. 10 §
Paragrafen, som innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör omformuleras så att bemyndigandet avser föreskrifter om kriterierna för bedömning av kunskap och kompetens enligt artikel 34.6 i EU-förordningen.
2 kap. 4 §
I paragrafens andra stycke finns bestämmelser om preskription. Om den som vill göra anspråk på skadestånd av ett PEPP-sparinstitut inte underrättar institutet inom skälig tid, faller rätten till skadestånd enligt lagen bort. Detsamma gäller om talan inte väcks inom tio år från det att PEPP-spararen har fått del av PEPP-faktabladet.
Regler om en yttersta tioårig preskriptionstid, som avbryts bara genom att talan väcks, finns i 7 kap. 7 § försäkringsavtalslagen (2005:104) och i 31 § trafikskadelagen (1975:1410). I dessa lagar finns en särskild regel till skydd för den som vill ha ersättning. Om han eller hon har anmält skadan till försäkringsgivaren inom tioårsfristen, är fristen att väcka talan alltid minst sex månader från det att försäkringsgivaren har förklarat sig ha tagit slutlig ställning till anspråket.
Lagrådet förordar att det under den fortsatta beredningen övervägs om en sådan reglering bör införas i kompletteringslagen.
3 kap. 1 §
Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse.
En fysisk person får inte före 18 års ålder eller efter 59 års ålder ingå ett avtal om sparande i en PEPP-produkt.
3 kap. 2 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om inbetalningar till ett PEPP-sparande. Av första styckets första mening framgår att intjänandeperioden ska vara minst fem år. I andra meningen anges att de årliga inbetalningarna under denna period inte får understiga 0,05 prisbasbelopp. Av författningskommentaren framgår att "denna period" syftar på de första fem åren. Detta bör framgå av lagtexten.
4 kap. 2 §
Lagrådet förordar att innehållet i paragrafen delas upp på två paragrafer, som får var sin rubrik, med följande lydelse.
Inlösen av ett PEPP-sparande
4 kap. 2 §
En PEPP-sparare får lösa in sitt PEPP-sparande, om det totala värdet av sparandet inte överstiger ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
En PEPP-sparare får även i andra fall lösa in sitt PEPP-sparande, om han eller hon är på obestånd och de ekonomiska problemen kan avhjälpas varaktigt genom inlösen eller om det finns andra synnerliga skäl.
Inlösen ska avse hela sparandet.
En begäran om inlösen ska prövas av PEPP-sparinstitutet.
Återbetalning vid bodelning
4 kap. 3 §
Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte att spararens tillgodohavande återbetalas enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken.
7 kap. 3 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om skydd mot utmätning innan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut. I andra stycket finns en regel för det fall prisbasbeloppet har ändrats efter inbetalningen. I belysning av uttalandena i författningskommentaren väcker regeln frågor om hur den ska tillämpas. Åtminstone bör författningskommentaren övervägas på nytt och kompletteras, gärna genom att det ges exempel som kan underlätta tillämpningen.
7 kap. 5 §
I paragrafen finns bestämmelser om återkrav vid en PEPP-sparares konkurs. I första stycket andra meningen föreskrivs att om spararen eller en panthavare inte har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, konkursboet ska för prövning av dess rätt väcka talan mot denne.
Formuleringen ger intrycket att konkursboet skulle vara förpliktat att väcka talan vid bristande samtycke till återbetalningen. Det kan inte rimligen vara avsikten. Konkursboet måste ha rätt att avstå från återkrav. Lagrådet föreslår att bestämmelsen ges följande lydelse.
Om spararen eller en panthavare inte har lämnat sitt samtycke till återbetalningen och konkursboet vill ha sin rätt prövad, får boet väcka talan mot spararen eller panthavaren.
7 kap. 6 §
I EU-förordningen finns inte några bestämmelser om vad som ska gälla mellan en PEPP-sparare och dennes borgenärer. I lagrådsremissen föreslås därför sådana kompletterande regler huvudsakligen med förebild av vad som gäller i motsvarande situation för livförsäkringar enligt försäkringsavtalslagen. Lagrådsremissens förslag i 7 kap. 6 § bygger på vad som föreslås i 7 kap. 4 §.
I 7 kap. 4 § första stycket anges att sedan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande och PEPP-förmåner som utfaller från det inte utmätas för PEPP-spararens skulder i den mån förmånerna tillfaller någon som själv behöver dessa för sin försörjning eller för en underhållsskyldighet. Om PEPP-förmånerna tillfaller någon annan än PEPP-spararen, gäller detta förbud bara om spararen har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När PEPP-förmånerna betalas ut i form av livränta, gäller förbudet bara rätten till livräntan. I andra stycket uppställs ett belopp som alltid ska undantas från utmätning från vad som efter en PEPP-sparares död på grund av förmånstagarförordnande tillfaller spararens make eller spararens eller makens barn som vid dödsfallet inte fyllt 25 år. Detta gäller även för belopp som tillfaller en sparares sambo eller sådan sambos barn.
I 7 kap. 6 § första stycket anges att sedan PEPP-pensionsförmåner har börjat betalas ut får ett PEPP-sparande och PEPP-förmåner som utfaller från det inte utmätas för den berättigades skulder, utom i de fall som framgår av 4 §.
Bestämmelsen i 6 § reglerar alltså vilka förmåner hänförliga till ett PEPP-sparande som inte får utmätas för en berättigads (förmånstagares) skulder. I bestämmelsen hänvisas till 4 § och vad som gäller vid utmätning för PEPP-spararens skulder. Bestämmelsen i 6 §, jämfört med 4 §, är inte lättillgänglig. Det skulle underlätta förståelsen av bestämmelsen om kommentaren gjordes lite utförligare, gärna med exempel.
8 kap. 3 §
I paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen, när det är nödvändigt för tillsynen enligt 1 §, får genomföra en undersökning i verksamhetslokalerna hos ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör eller ett förvaringsinstitut.
Enligt författningskommentaren har Finansinspektionen inte någon möjlighet att tillgripa tvångsmedel om den person som är föremål för undersökningen inte medverkar till att undersökningen genomförs. Det betyder emellertid inte att inspektionen saknar medel för att komma till rätta med trilskande aktörer. Enligt 9 kap. 1 § 2 ska Finansinspektionen ingripa mot ett PEPP-sparinstitut som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 8 kap. 3 §. Motsvarande bestämmelse finns för PEPP-distributörer och förvaringsinstitut i 9 kap. 2 § respektive 9 kap. 3 §. Lagrådet saknar en beskrivning i remissen av Finansinspektionens möjligheter att genomdriva sina tillsynsbeslut.
9 kap. 12-14 §§
I 9 kap. 12 § finns bestämmelser om sanktionsavgiftens belopp i fråga om juridiska personer. I 13 § finns motsvarande bestämmelser i fråga om fysiska personer. Enligt 14 § ska sanktionsavgifterna tillfalla staten. I alla paragraferna hänvisas till 1, 2 eller 3 §. Vid föredragningen har hänvisningarna motiverats med att det är angeläget att de överträdelser som kan föranleda sanktionsavgifter är preciserade.
De preciseringar som krävs av rättssäkerhetsskäl finns i 1-7 §§ och behövs inte i bestämmelserna om hur avgifternas belopp ska beräknas. Lagrådet förordar att hänvisningarna tas bort, särskilt som deras korrekthet på någon punkt kan ifrågasättas.
I 12 § första stycket 2 anges den juridiska personens omsättning som en av de parametrar som ska användas när sanktionsavgiften fastställs. I förekommande fall ska "motsvarande omsättning på koncernnivå" användas. Vad som avses med detta uttryck framgår inte av författningskommentaren och har inte blivit klart under föredragningen. En fråga är hur omsättningen ska bestämmas i ett fall där det i en koncern förekommer andra verksamhetsgrenar vid sidan av PEPP-sparande. Ett klargörande krävs under den fortsatta beredningen.
Enligt 12 § 3 får i stället sanktionsavgiften fastställas till två gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen. I författningskommentaren anges att begreppet vinst avser ett nettobelopp som omfattar de intäkter som erhållits och de förluster som undvikits, dvs. den fördel som erhållits. Under föredragningen har upplysts att det inte är intäkter som avses utan vinster. Författningskommentaren bör ändras i enlighet med det.
Lagrådet föreslår att 14 § ges följande lydelse.
Sanktionsavgifterna tillfaller staten.
9 kap. 23 §
Paragrafen bör ges följande lydelse.
Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.
10 kap. 2 §
Första punkten bör gälla beslut om föreläggande eller förbud.
10 kap. 3 §
Paragrafen reglerar vad som ska hända om Finansinspektionen inte meddelar beslut inom tre månader i ett ärende om ansökan om registrering av en PEPP-produkt. I författningskommentaren anges att paragrafen införs för att uppfylla kraven i artikel 6.5 tredje stycket i PEPP-förordningen. I den bestämmelsen föreskrivs att de behöriga myndigheterna ska utfärda ett motiverat beslut som kan överklagas, om de inte beviljar registrering. Underlåtenhet att meddela beslut regleras inte där. För den händelse paragrafen har tillkommit för att en förpliktelse enligt förordningen ska vara uppfylld, bör det preciseras vilken denna förpliktelse är.
Förslaget till lag om ändring i lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
12 § andra stycket
I bestämmelsen föreslås den ändringen att för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 13, dvs. i praktiken obegränsat skattskyldiga fysiska personer, ska beskattningsåret alltid vara kalenderåret.
Förslaget reser frågor.
Tanken med PEPP-produkten är att den endast ska kunna tecknas av fysiska personer och vara ett privat sparande. Detta leder till att försäkringen inte bör kunna allokeras till en enskild persons näringsverksamhet. För en fysisk person som inte bedriver näringsverksamhet är beskattningsåret alltid kalenderåret. För en enskild näringsidkare finns det situationer då kalenderår och beskattningsår inte överensstämmer (t.ex. förlängt eller förkortat räkenskapsår). För det fall ett PEPP-sparande skulle kunna allokeras till en enskild näringsverksamhet, och avkastningsskatten på PEPP-sparandet därmed skulle kunna uppfattas vara avdragsgill enligt 16 kap. 17 § inkomstskattelagen, hade bestämmelsen fyllt en funktion. Eftersom avsikten synes vara att ett PEPP-sparande inte ska kunna ingå i en näringsverksamhet för en sparare, leder den föreslagna lagändringen till osäkerhet om vad som är avsett att gälla. Läsaren kan dra slutsatsen att sådan allokering är tillåten.
Lagrådet ifrågasätter ändamålsenligheten med förslaget.
Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
4 kap. 4 a §
Enligt paragrafen får ett försäkringsföretag som har tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse enligt 2 kap. 12 § utveckla och distribuera PEPP-produkter. Som anges i författningskommentaren framgår detta redan av förordningen. Det är inte tillåtet för den nationella lagstiftaren att reglera det som föreskrivs i en EU-förordning. Att så ändå har skett här har under föredragningen förklarats med att det i 4 kap. 4 § finns ett förbud som inte är förenligt med förordningen.
För att den svenska regleringen inte ska komma i konflikt med principerna för EU-lagstiftningen bör den i stället utformas som ett undantag från förbudet i 4 kap. 4 § för det som regleras i EU-förordningen.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 2022
Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Billström, Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Roswall, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenegard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari
Föredragande: statsrådet Wykman
Regeringen beslutar proposition En paneuropeisk privat pensionsprodukt