Post 5650 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
2000/01:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2001
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/5
Bilaga 5
Utvecklingen på lång sikt
Bilaga 5
Utvecklingen på lång sikt
Innehållsförteckning
1 Inledning 5
2 Långtidsutredningens slutsatser i sammanfattning 5
3 Ställningstagande 8
3.1 En stark välfärd kräver starka offentliga finanser 8
3.1.1 Mål för saldot i de offentliga finanserna 9
3.1.2 Svenska skatter i en internationell ekonomi 10
3.2 En politik för arbete och sysselsättning 11
3.2.1 Sysselsättningsmålet skall uppnås 11
3.2.2 Utbildning för arbetslivet 12
3.3 En politik för effektivare användning av de gemensamma
resurserna 13
3.4 Regeringens politik för en ekologiskt hållbar utveckling 14
4 Remissinstansernas synpunkter 14
Appendix: Svarande remissinstanser för Långtidsutredningen 1999–2000
(SOU 2000:7) 19
1 Inledning
Svensk ekonomi är stark. Tillväxten beräknas bli
3,9 procent i år och även de kommande åren
kommer tillväxten att vara god. Sysselsättningen
fortsätter att öka starkt och därigenom kan också
den öppna arbetslösheten minska och den
beräknas uppgå till cirka 4 procent i slutet av året
för att sedan sjunka ytterligare. Genom den
omfattande budgetsaneringen har underskott
vänts till överskott. Utvecklingen förstärks nu av
den starka tillväxten och den ökande sysselsätt-
ningen.
En stark välfärd förutsätter starka offentliga
finanser. En fortsatt stark ekonomi är därför av
avgörande betydelse för att klara de långsiktiga
utmaningar som följer av den ökande andelen
äldre i befolkningen. Politiken måste inriktas på
att Sverige även i framtiden har väl fungerande
välfärdssystem som omfattar alla invånare. I
Långtidsutredningen (SOU 2000:7) analyseras
förutsättningarna för att uppnå detta. I det
följande avsnittet sammanfattas
Långtidsutredningens analys och slutsatser.
Därefter beskrivs inriktningen på regeringens
politik för att möta de framtida utmaningarna för
svensk ekonomi och svenska välfärdssystem.
Avslutningsvis presenteras en kort
sammanfattning av remiss-instansernas
synpunkter på Långtidsutred-
ningens huvudbetänkande.
2 Långtidsutredningens slutsatser i
sammanfattning
Ett centralt tema i Långtidsutredningen är
möjligheterna att i framtiden bibehålla ett väl
utbyggt offentligt finansierat välfärdssystem mot
bakgrund av tre framträdande utmaningar som
svensk ekonomi står inför; den demografiska
utvecklingen med en åldrande befolkning, den
fortsatta internationaliseringen av ekonomin,
samt viljan att uppnå högt ställda miljömål.
Befolkningsförändringarna får stora effekter för
ekonomi och välfärd i framtiden
De framtida befolkningsförändringarna innebär
att antalet personer i arbetskraften minskar och
att deras andel av befolkningen sjunker. Färre
personer i arbetsför ålder skall således försörja
allt fler äldre; försörjningsbördan ökar. Färre i
arbetskraften, som dessutom blir allt äldre i
genomsnitt, innebär enligt Långtidsutredningen
att arbetsutbudet i ekonomin sjunker redan
några år in på det nya seklet, vilket i sin tur
påverkar tillväxten i negativ riktning. Efter år
2008 är tillväxten i det basscenario som
utredningen presenterar i genomsnitt bara 1,3
procent per år.
Fler äldre i befolkningen kommer att leda till
en ökad efterfrågan på offentligt finansierade
välfärdstjänster särskilt inom äldreomsorg och
sjukvård. Långtidsutredningen pekar dock på
möjligheten att befolkningen inte bara blir äldre
utan också friskare, vilket skulle tala för att
kostnaderna för vård och omsorg inte ökar i
samma takt som antalet äldre. De
befolkningsförändringar som kommer att äga
rum de närmaste
decennierna kommer dock att sätta press på
finansieringen av de svenska välfärdssystemen.
Samtidigt som efterfrågan på välfärdstjänster
ökar, minskar enligt Långtidsutredningen
möjligheterna att finansiera offentliga åtaganden
via höjda skatter. Den tilltagande
internationaliseringen av ekonomin bedöms sätta
gränser för hur höga skatterna kan vara.
Eftersom Sverige har en internationellt sett hög
skattekvot är förutsättningarna för att ytterligare
höja skatteuttaget begränsade. Detta gör enligt
utredningen att skatteintäkterna knappast kan
växa snabbare än ekonomin som helhet.
Svårigheter att finansiera välfärdssystemen i
framtiden
Långtidsutredningens beräkningar visar att vid
en tillväxt i enlighet med utredningens bas-
scenario kommer det runt år 2015 att bli svårt att
upprätthålla dagens nivå på välfärdssystemen.
Fram tills dess kan välfärdssystemen och den
offentliga konsumtionen upprätthållas. Även om
problemen med att finansiera välfärdssystemen
kommer längre fram, finns det enligt utred-
ningen anledning att tidigt vidta åtgärder som
kan underlätta anpassningen till den ökande
försörjningsbördan. Ju tidigare anpassningen
startar, desto lättare bedömer utredningen det
vara att möta den ekonomiska påfrestning som
befolkningsförändringarna innebär.
Utredningen anser med tanke på den framtida
förväntade utvecklingen att ett högt sparande i
ekonomin, och därigenom en amortering av
statsskulden, är att föredra framför
ambitionshöjningar i välfärdssystemen.
Ambitionshöj-ningar under de närmaste åren
skulle med nödvändighet följas av nedskärningar
i välfärdssystemen längre fram. En jämn
utveckling av systemen är att föredra.
En ambitionshöjning i utbildningssystemet i
form av förbättrad kvalitet ter sig enligt
utredningen däremot motiverad.
Utbildningssats-ningar kan på sikt bidra till ökad
tillväxt. Det demografiska trycket i
utbildningssystemet som helhet är mindre, vilket
bör göra det möjligt att långsiktigt finansiera en
höjd ambitionsnivå.
Eftersom efterfrågan på lågutbildad arbetskraft
kan förväntas sjunka i framtiden, vilket både
Långtidsutredningen och Statistiska centralbyrån
påpekar, är det viktigt att öka antalet yngre som
fullföljer gymnasiet och därigenom får möjlighet
att tillgodogöra sig den utbildning som är
nödvändig på framtidens arbetsmarknad.
Hög tillväxt och hög sysselsättningsgrad är viktigt
Långtidsutredningen konstaterar att en stark
ekonomisk tillväxt och en hög
sysselsättningsgrad underlättar anpassningen av
svensk ekonomi till de väntade
befolkningsförändringarna. En hög
sysselsättningsgrad bidrar till ökade skatte-
intäkter och minskade offentliga utgifter för
transfereringar såsom arbetslöshetsunderstöd.
Åtgärder som bidrar till en högre tillväxt och
högre sysselsättningsgrad är därför viktiga för att
ambitionsnivån i välfärdssystemen skall kunna
upprätthållas.
Ökat arbetsutbud är av central betydelse
När det gäller arbetsutbudet lyfter Långtids-
utredningen fram att det är det totala antalet
arbetade timmar i ekonomin som är det väsent-
liga, både för produktionen och för
skatteintäkterna. Ett högt arbetskraftsdeltagande
och en hög sysselsättning, även bland den äldre
delen av arbetskraften, är därför viktig. En
flexibel pensionsålder tillsammans med ett
skattesystem som är inriktat mot att stimulera
tillväxten förbättrar förutsättningarna för detta,
påpekar utredningen.
Det är angeläget att långsiktigt upprätthålla
antalet arbetade timmar genom bibehållen
medelarbetstid, skriver utredningen. Den
välfärdsvinst för enskilda individer som en för-
kortad arbetstid medför måste därför vägas mot
de försämrade möjligheter att skattefinansiera
olika välfärdstjänster som färre arbetade timmar
innebär. Av de beräkningar som
Långtidsutredningen låtit göra framgår att en
mer omfattande minskning av arbetstiden
förstärker problemen med att finansiera
välfärdssystem på dagens nivå, och att problemen
uppstår redan några år in på 2000-talet.
En ytterligare möjlighet att underlätta finan-
sieringen av välfärdssystemen som Långtids-
utredningen tar upp är att bättre nyttja den
arbetskraftstillgång som representeras av
invandrare, som i dag har en svag förankring på
arbetsmarknaden. I ett längre perspektiv, när
dagens arbetskraftsreserver utnyttjats i större
utsträckning, bör också arbetskraftsinvandring
övervägas, skriver utredningen. Arbetskraftens
rörlighet underlättas genom den gemensamma
arbetsmarknaden inom EU. Långtidsutred-
ningen konstaterar dock att även andra EU-
länder står inför samma typ
avbefolkningsförändringar som Sverige, varför
det finns flera länder som kan vara i behov av
arbetskrafts-
invandring.
Utredningen påpekar att den gemensamma
arbetsmarknaden inte bara underlättar
invandringen till Sverige utan också
utvandringen från landet. Under senare år har
frågan om kompetensflykt, dvs. att högutbildade
lämnar landet, aktualiserats. Även om
nettoutflyttningen av högutbildade inte har varit
särskilt omfattande är det möjligt att den kan öka
i framtiden, påpekar utredningen. En omfattande
nettoutvandring av högutbildade skulle
naturligtvis få negativa konsekvenser för den
svenska ekonomin.
Utvecklingen av investeringar och produktivitet är
viktig
Det är också viktigt att investeringarna i
näringslivet och produktivitetstillväxten kan
hållas på en hög nivå. Ett konkurrenskraftigt
företagsklimat blir allt viktigare i takt med att
näringslivet internationaliseras allt mer.
Företagen väljer att förlägga investeringar och
produktion till länder med goda förutsättningar
för näringsverksamhet, och i den meningen finns
en internationell konkurrens mellan länder om
näringslivets investeringar och produktion,
konstaterar utredningen. För att Sverige skall
vara attraktivt för företagen är det därför viktigt
med god tillgång på väl-utbildad arbetskraft och
på riskkapital, tydliga och stabila regelverk och
en stabil makroekonomisk miljö.
Utbildningssystemens omfattning och
effektivitet är enligt Långtidsutredningen viktiga
för att det i framtiden skall finnas en god tillgång
på välutbildad arbetskraft. Tillgången på
riskkapital har ökat kraftigt de senaste åren, men
vissa problem för nya företag kvarstår bland
annat till följd av att skattesystemet minskar
incitamenten till privat förmögenhetsbildning.
Lägre skatter på företagande och privat
förmögenhetsbildning skulle sannolikt bidra till
att främja investeringar i nya företag, menar
utredningen. Samtidigt måste enligt utredningen
alla skattesänkningar vägas mot det utgiftstryck i
de offentliga välfärdssystemen som framtiden
bär med sig.
Regelsystemen som berör företagen är många
och upplevs ofta som besvärliga och
tillväxthämmande. Regelverken kan dock
knappast
sägas vara mer omfattande eller mer restriktiva i
Sverige än i övriga EU-länder, konstaterar
Långtidsutredningen, men regelverken är mer
om-fattande än i USA. För att underlätta för
näringslivet, inte minst för de mindre företagen,
anser utredningen att man bör se över hur
reglerna kan förenklas och förbättras.
Förutsättningarna för tillväxt har förbättrats under
1990-talet
Tillväxten i svensk ekonomi har varit relativt
svag under de senaste trettio åren och under
1990-talet har även sysselsättningsgraden sjunkit
kraftigt samtidigt som arbetslösheten ökat.
Investeringarna har varit lägre än i många andra
länder och produktivitetsutvecklingen har varit
svag, även om den förbättrats under 1990-talet,
konstaterar Långtidsutredningen. Den historiska
utvecklingen pekar på att Sverige sedan 1970-
talet haft svårt att uppnå en hög tillväxt.
Det råder fortfarande stor osäkerhet om de
obalanser som lågkonjunkturen under 1990-talet
förde med sig kommer att påverka möjligheterna
att långsiktigt upprätthålla en hög
sysselsättnings- och aktivitetsnivå i svensk
ekonomi. På senare tid har utvecklingen på
arbetsmarknaden varit gynnsam och de scenarier
som gjorts för Långtidsutredningens räkning
tyder på att Sve-
rige står inför en period av fortsatt positiv
utveckling av sysselsättning och arbetslöshet.
Under 1990-talet har också stora förändringar
skett av den ekonomiska politiken, konstaterar
utredningen, såväl vad gäller penning- och
finanspolitik som strukturella reformer på främst
varu- och tjänstemarknaderna. Dessa föränd-
ringar gör att förutsättningarna för en god
tillväxt har förbättrats. Samtidigt innebär den
demografiska utvecklingen sämre förutsättningar
för de framtida tillväxtmöjligheterna. Desto
viktigare blir det, enligt utredningen, därför att
arbetsutbudet bland dem som är i arbetsför ålder
är högt, och att investeringarna liksom
produktiviteten utvecklas väl.
Förändringar av välfärdssystemen kan underlätta
men inte lösa försörjningsproblemet
Det är möjligt att effektiviteten i produktionen
av de offentligt finansierade systemen skulle
kunna öka. Men eftersom tjänsteproduktion
inom vård, skola och omsorg i högsta grad är
personalkrävande är möjligheterna till stora
produktivitetshöjningar sannolikt begränsade,
menar utredningen. Det gäller oavsett om
produktionen sker inom offentlig sektor eller i
näringslivet. Däremot skulle, i den mån
produktionen i dag är ineffektiv, en
engångshöjning av produktiviteten vara möjlig
om exempelvis större delar av produktionen vore
föremål för
offentlig upphandling, tror utredningen.
Möjligheterna att kontinuerligt öka
produktionen av välfärdstjänster utan att nya
resurser tillförs är dock förhållandevis små,
bedömer utredningen.
Om framtida skatteinkomster inte längre kan
växa genom högre skattesatser utan endast i takt
med skattebaserna, ökar vikten av högre
effektivitet och sänkta kostnader i transfererings-
systemen. Här kan alternativa finansieringsvägar
i framtiden bli viktiga komplement, menar
Långtidsutredningen. Denna typ av förändringar
skulle enligt utredningen kunna bidra till att öka
effektiviteten i produktionen och finansieringen
av välfärdstjänster i framtiden. Men de ändrar
inte på det faktum att färre skall försörja fler och
att system för omfördelning mellan generationer
är nödvändiga, påpekar utredningen. En sådan
omfördelning ställer därför krav på solidaritet
mellan generationer, oavsett om omfördelningen
sker i offentlig eller privat regi.
Miljömålen är i stort förenliga med en hög tillväxt
Långtidsutredningen refererar studier som visar
att det på lång sikt många gånger inte finns
någon målkonflikt mellan en god miljö och
ekonomisk tillväxt, dvs. en hög tillväxt och en
hög sysselsättning är förenligt med en god miljö
och en hållbar utveckling. Tillväxt kan i stället
skapa nya teknologiska möjligheter att komma
till rätta med miljöproblem och att på sikt nå
uppställda miljömål, förutsatt att en effektiv
miljöpolitik samtidigt bedrivs. Det finns också
en över-gripande svensk målsättning om att
utvecklingen skall vara miljömässigt långsiktigt
hållbar. Beräkningar av en miljöjusterad
nettonationalprodukt som gjorts för
Långtidsutredningen, indikerar att utvecklingen i
Sverige kan bedömas vara hållbar. Den
beräknade miljöjusterade nettonational-
produkten omfattar dock inte alla miljöhot,
varför utredningen understryker att måttet
ensamt knappast kan utgöra underlag för en
bedömning av huruvida utvecklingen är hållbar.
Långtidsutredningen konstaterar att för vissa
miljöproblem finns risker för potentiella
målkonflikter. Ett viktigt exempel är koldioxid-
utsläpp, där egentlig reningsteknik saknas. En
stor utmaning på miljöområdet blir därför att
uppfylla den begränsning av utsläpp som Sverige
åtagit sig internationellt genom det s.k.
Kyotoprotokollet och de ytterligare åtaganden
som kan aktualiseras längre fram, påpekar
utredningen.
Klimatfrågan är ett globalt miljöproblem där
internationellt samarbete är nödvändigt för att de
globala utsläppen av koldioxid och andra
växthusgaser skall kunna minskas. Flertalet
industriländer har åtagit sig att minska sina
koldioxid-utsläpp. När och hur detta genomförs
kommer också att påverka konsekvenserna för
svensk ekonomi av att minska utsläppen av
växthusgaser i Sverige, skriver utredningen.
Utredningens analyser visar att med
internationell handel med utsläppsrätter blir
effekterna på den svenska ekonomin på lång sikt
begrän-
sade av att uppfylla Kyotoåtagandet. Om
däremot begränsningen av utsläppen av växthus-
gaser uteslutande skall ske i Sverige, sker det bäst
genom en förändrad energibeskattning i
kombination med en höjd koldioxidskatt, anser
utredningen, och påpekar att det är viktigt att
delar av näringslivet även i framtiden undantas
från koldioxidskatten för att minimera
kostnaderna för att minska koldioxidutsläppen.
Även med
undantag kommer en höjd koldioxidskatt att
påverka strukturomvandlingen i näringslivet
genom att vissa branscher, främst
petroleumraffinaderier, minskar i betydelse. För
att en inhemsk utsläppsminskning skall kunna
ske med begränsade ekonomiska konsekvenser
krävs också att ekonomin är flexibel och förmår
ställa om sig till ändrade förutsättningar utan att
några större anpassningsproblem uppstår,
påpekar utredningen. Om exempelvis
arbetsmarknaden inte förmår anpassa sig ökar
kostnaderna för att uppnå koldioxidmålet
kraftigt.
3 Ställningstagande
De kommande förändringarna i befolkningens
åldersstruktur tillsammans med en fortsatt
internationalisering av ekonomin innebär en stor
utmaning för de svenska välfärdssystemen. Det
är mycket viktigt att redan nu beakta detta vid
utformningen av politiken. Den politik som
enligt Långtidsutredningen krävs för att
underlätta
anpassningen till de ändrade förutsättningarna
ligger väl i linje med den inriktning på hållbar
tillväxt, ökad sysselsättning och sunda offentliga
finanser som utgjort centrala hörnstenar i den
ekonomiska politiken under senare år. De
förändringar Sverige står inför gör det än
viktigare än tidigare att fortsätta på den redan
inslagna
vägen. För att Sverige skall stå väl rustat inför
framtidens press på de offentliga
välfärdssystemen inriktas politiken på tre
centrala områden:
fortsatt sunda offentliga finanser
ett ökat arbetsutbud
utveckling och effektivitet i de offentliga
verksamheterna
Även tillväxten är av betydelse. En snabbare
produktivitetstillväxt inom den privata sektorn
underlättar dock inte med nödvändighet finan-
sieringen av den offentliga sektorns
välfärdstjänster. Det sammanhänger med att
produktivitetsökningarna inom den privata
sektorn på sikt leder till motsvarande ökningar
av reallönerna inom såväl den privata som
offentliga sektorn. Samtidigt är
produktivitetstillväxten inom den offentliga
sektorn normalt betydligt
lägre än i den privata sektorn till följd av den
höga andelen arbetsintensiva tjänster.
Konsekvensen blir att de reala kostnaderna för
den offentliga sektorns verksamheter ökar även
vid oförändrad produktionsvolym. Dessutom
tenderar ökade reallöner också att leda till ökade
offentliga transfereringsutgifter. Även om
tillväxt genom höjd produktivitet inom
näringslivet är av
yttersta vikt för den allmänna levnadsstandarden
i landet och det sannolikt är lättare att dela på en
kaka som växer, underlättar tillväxten därför inte
den framtida finansieringen av de offentliga
välfärdssystemen på samma entydliga sätt som
fortsatt sunda offentliga finanser, ökat
arbetsutbud och en positiv utveckling av de
offentliga verksamheterna gör.
3.1 En stark välfärd kräver starka
offentliga finanser
En stark välfärd kräver starka offentliga finanser.
De närmaste åren kommer enligt
Långtidsutredningens bedömning att bjuda en
god ekonomisk utveckling. Antalet sysselsatta
ökar och den
offentliga sektorn visar ett överskott i sitt
sparande. Från och med år 2008 kommer dock
andelen pensionärer i befolkningen att öka
markant samtidigt som antalet personer i
arbetsför ålder minskar (se diagram 3.1). Detta
medför att skatteintäkterna ökar i långsammare
takt samtidigt som kostnaderna för
transfereringar och offentlig konsumtion i form
av vård och omsorg ökar.
Diagram 3.1 De äldres andel av den totala befolkningen
Procent
Den demografiska utvecklingen leder också till
att andelen av befolkningen över 80 år ökar
dramatiskt åren efter 2015, med cirka 50 procent
mellan 2015 och 2030. En sådan utveckling
innebär att de offentliga utgifterna i form av vård
och omsorg ökar ytterligare. För den offentliga
sektorn innebär det stora påfrestningar, både
personalmässigt och finansiellt.
Mot denna bakgrund är det viktigt att
förändringar som ökar de offentliga utgifterna
eller bidrar till att försämra finansieringen av
välfärden betraktas i ett långsiktigt perspektiv.
Det gäller inte minst de närmaste åren när den
offentliga sektorns finanser väntas bli goda, och
det därför kan komma att resas krav på mer
omfattande reformer i välfärdssystemen. Vidare
är det centralt med ett högt offentligt sparande
under ett antal år framöver, för att därigenom på
sikt minska de offentliga utgifterna för räntor.
3.1.1 Mål för saldot i de offentliga finanserna
Av Långtidsutredningens analys framgår tydligt
att, om de nuvarande välfärdssystemen bibehålls,
kommer utvecklingen mot en växande andel
äldre i befolkningen att få omfattande
konsekvenser för de offentliga budgetarna, både
på inkomst- och utgiftssidan.
Beräkningar inom Finansdepartementet
belyser den demografiska utvecklingens effekter
på välfärdssystemens finansiering. Beräkningarna
bygger på ett antagande om att den demografiska
utvecklingen tillåts slå igenom i förändrade
verksamhetsvolymer. Vidare antas att det
därutöver sker en ökning av den offentliga
konsumtionsnivån med en halv procent per år.
Dessa antaganden innebär att exempelvis
vårdkostnaden per person i olika åldersgrupper
ökar med en halv procent per år i fasta priser.
Med dessa antaganden skulle de offentliga
utgifterna (inklusive pensioner, men exklusive
räntor) minska som andel av BNP fram till
omkring 2010, för att därefter öka kraftigt och
även till andelar som ligger över dagens nivå.
Diagram 3.2 Offentliga utgifter exklusive räntor
Procent av BNP
Beräkningarna förutsätter att den starka
utvecklingen av ekonomin och de offentliga
finanserna under de närmaste åren utnyttjas till
att förbereda Sverige för de förändringar av såväl
offent-liga inkomster som ökad efterfrågan på
välfärdstjänster som ligger lite längre fram i
tiden. Beräkningsresultaten understryker vikten
av att beslut om skatter och offentliga utgifter de
närmaste åren ses mot bakgrund av utvecklingen
på längre sikt. Det mål om ett överskott i de
offentliga finanserna på 2 procent i genomsnitt
över en konjunkturcykel som beslutades om i
samband med 1997 års ekonomiska
vårproposition ligger i linje med en sådan
långsiktig politik.
Beräkningarna bygger på antagandet att ett
offentligt sparande på 2 procent i genomsnitt
över en konjunkturcykel upprätthålls under de
kommande 15 åren. De överskott som
ackumuleras medför att skuldsättningen och
därmed räntebördan minskar väsentligt.
Därigenom blir det möjligt att den nuvarande
välfärdsmodellen kan finansieras även under
beaktande av de påfrestningar som orsakas av
den demografiska utvecklingen. Beräkningarna
visar också att ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 procent per år fram till 2015
lämnar ett visst utrymme för en varaktig
sänkning av skattekvoten alternativt en viss
ökning av de offentliga utgifterna utöver den
som ligger i grundkalkylen. Den fortsatta
internationaliseringen av ekonomin och dess
betydelse för möjligheterna att upprätthålla
skattekvoten måste också beaktas i detta
sammanhang, se vidare avsnitt 3.1.2.
De beräkningar som gjorts visar att efter 2015
medför de ökade utgifterna för bland annat vård
och omsorg att de offentliga finanserna
försämras. Som framgår av diagram 3.3 kommer
underskotten i de offentliga finanserna, trots
överskott och amorteringar under 15 år, att växa
till cirka 3 procent av BNP.
Diagram 3.3 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Procent av BNP
Utvecklingen av de offentliga finanserna innebär
också att skuldkvoten ökar i samband med att de
offentliga överskotten vänds till underskott, se
diagram 3.4. Förändringarna av sparandet och
skuldkvoten ligger dock inom ramen för vad
som anges av Stabilitets- och tillväxtpakten inom
EU.
Diagram 3.4 Konsoliderad bruttoskuld
Procent av BNP
De beräkningar som gjorts visar också att om
överskottsmålet inte bibehålls kan betydande
problem uppstå för de offentliga finanserna.
Situationen kan då snabbt bli ohållbar.
Underskotten i de offentliga finanserna skulle
runt år 2020 komma att passera gränserna i
Stabilitets- och tillväxtpakten och fortsätta till
cirka 7 procent av BNP. Underskotten skulle
även innebära en kontinuerlig ökning av
skuldkvoten långt in på 2000-talet, och över
gränserna i Stabilitets- och tillväxtpakten.
Sammantaget talar beräkningarna för att ett
offentligt sparande bör upprätthållas under ett
antal år framöver. Detta skulle ge en balanserad
utveckling av de offentliga finanserna.
Utvecklingen av det offentliga sparandet och
skuldkvoten blir hanterbar samtidigt som det blir
möjligt att upprätthålla välfärdssystemen även
när andelen äldre ökar kraftigt.
3.1.2 Svenska skatter i en internationell
ekonomi
Ytterst styrs den offentliga sektorns resurser av
medborgarnas vilja att betala för välfärden i
huvudsak genom skatter. Den fortsatta
ekonomiska integrationen med omvärlden och
inte minst med EU innebär samtidigt att möjlig-
heterna för ett enskilt land att avvika vad gäller
skattesatser minskar över tiden. Kapitalet rör sig
redan i dag mycket snabbt och lätt över
nationsgränserna, och arbetskraften och
konsumtionen visar en tilltagande tendens till
rörlighet (t.ex. gränshandel och internethandel),
även om den på dessa områden är betydligt lägre.
Sverige bedriver tillsammans med många
andra länder ett arbete inom bland annat EU och
OECD för att åstadkomma ett gemensamt
handlingsprogram för beskattning på områden
som är särskilt känsliga för internationell
rörlighet. Motståndet hos en del andra länder gör
dock att arbetet går långsamt. Det är därför
angeläget att upprätthålla en beredskap att vidta
åtgärder inom de områden som är särskilt
känsliga för rörlighet över gränserna, samtidigt
som det är viktigt att upprätthålla skatteuttaget
på de skattebaser som inte uppvisar samma
rörlighet. Som ett led i det arbetet har regeringen
nyligen tillsatt en särskild utredare för att se över
hur internationaliseringen kommer att påverka
möjlig-
heterna att ta ut skatt på olika skattebaser.
3.2 En politik för arbete och
sysselsättning
Ett högt arbetsutbud, dvs. det antal timmar som
arbetskraften totalt kan tänka sig arbeta, är
viktigt för såväl den framtida tillväxten som
möjligheterna att finansiera välfärdssystemen.
För att främja ett högt arbetsutbud är åtgärder
inom flera områden nödvändiga.
För det första är det centralt att politiken även
fortsättningsvis inriktas på att uppnå
sysselsättningsmålet. Sysselsättningsutvecklingen
har varit mycket god de senaste åren, men för att
det skall vara möjligt att nå full sysselsättning
kan ytterligare insatser behövas. Det rör sig om
att minska utslagningen av äldre i arbetskraften,
att förbättra invandrarnas möjligheter på
arbetsmarknaden, att minska marginaleffekterna
i skatte- och bidragssystemen, att förbättra
arbetsmiljön för att minska antalet
långtidssjukskrivna samt att förbättra
matchningen på arbetsmarknaden. Det är också
viktigt att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Så många som möjligt skall ha
möjlighet att delta i arbetslivet.
För det andra måste utbildningssystemet vara
anpassat så att det också främjar arbetsutbudet
och tillgodoser såväl de sökandes som
arbetsmarknadens behov av utbildning inom
olika utbildningsområden. De som är i
yrkesverksam ålder måste ha den utbildning och
kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden.
3.2.1 Sysselsättningsmålet skall uppnås
Närmare två tredjedelar av den offentliga
sektorns skatteinkomster kommer från
beskattning av arbete i olika former, framför allt
kommunal och statlig inkomstskatt samt sociala
avgifter. I takt med att antalet personer i
yrkesverksam ålder minskar efter år 2008, både
som andel av befolkningen och i absoluta tal, är
det centralt för välfärdssystemens framtid att
arbetsmarknaden fungerar på ett
tillfredsställande sätt. Att uppnå regeringens mål
om en sysselsättningsgrad på 80 procent bland
personer mellan 20 och 64 år senast år 2004 är
mot den bakgrunden mycket viktigt.
Sysselsättningen har också ökat kraftigt de
senaste åren och det är viktigt att denna
utveckling fortsätter. För att full sysselsättning
skall kunna uppnås kan ytterligare åtgärder inom
en rad olika områden behöva vidtas för att
förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera.
Ohälsan måste minska och de äldres möjligheter på
arbetsmarknaden stärkas
För att alla som vill fullt ut skall kunna delta i
arbetslivet är det är viktigt att arbetsmiljön
förbättras, så att sjukfrånvaro och ohälsa
minskar. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp
som skall ta fram strategier för att minska
ohälsan i arbetslivet. Arbetet omfattar en
översyn av bland annat sjukpenning,
rehabiliteringspenning, arbetsskadeförsäkring,
tillsyn av arbetsmiljön och förtidspension.
Aktiva åtgärder skall genomföras för att
sjukskrivna och förtidspensionerade skall kunna
återgå till ett arbetsliv som inte ger skador eller
sjukdomar och inte sliter ut människor.
Vidare har en arbetsgrupp inom
regeringskansliet tillsatts med uppgift att
analysera den stora ökningen av arbetsbetingad
ohälsa och sociala faktorer. Arbetsgruppen skall
ta fram en handlingsplan som anger en strategi
för att komma till rätta med utvecklingen av den
arbetsbetingade ohälsan och för att åstadkomma
en förnyelse av arbetsmiljöarbetet.
Det måste finnas goda möjligheter även för
äldre att delta i arbetslivet. Det nya
pensionssystemet premierar arbete även efter 65
års ålder. Regeringen avser återkomma med ett
förslag om rätt att kvarstå i anställning till 67 år.
Åtgärder för att minska marginaleffekterna
För att det skall vara möjligt att nå
sysselsättningsmålet bör de samlade
marginaleffekterna från skatte- och
bidragssystemen minska. För många hushåll
lönar det sig knappt att gå från
arbetslöshet till arbete eller att öka sin arbetstid.
Det beror oftast på de kombinerade effekterna
av marginalskatter och inkomstprövningar av
bidrag och avgifter. Marginaleffekter drabbar
särskilt kvinnor, låginkomsttagare,
småbarnsföräldrar samt ensamstående föräldrar
och utgör hinder för en förankring på
arbetsmarknaden samt möjligheten till
kompetensutveckling.
Skattesänkningen i år för låg- och
medelinkomsttagare bidrar till sänkta
marginaleffekter. I budgetpropositionen för
2001 föreslås fortsatta skattesänkningar för
löntagarna, vilket ytterligare kommer att sänka
marginaleffekterna för låg- och
medelinkomsttagare.
Genom införandet av en maxtaxa i
barnomsorgen och en allmän förskola för 4- och
5-åringar sänks marginaleffekterna ytterligare för
många barnfamiljer. Föräldraförsäkringen
förlängs också med en månad 2002. Genom
förändringarna underlättas möjligheterna att
förena föräldraskap och arbete, vilket i sin tur
kan bidra till ett ökat arbetskraftsdeltagande. En
särskild utredare har dessutom fått i uppdrag att
se över möjligheterna att sänka
marginaleffekterna som uppkommer inom delar
av familjepolitiken.
Det förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring
som regeringen presenterade före sommaren och
som skall behandlas av Riksdagen under hösten,
innebär att kraven på att acceptera erbjudna jobb
kommer att öka. Försäkringens roll som
omställningsförsäkring stärks. Kraven på yrkes-
mässig och geografisk rörlighet kommer att öka
för den enskilde. Vidare införs en aktivitets-
garanti för personer som varit arbetslösa under
mycket lång tid. Därmed stärks deras möjlig-
heter att få arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Minskade marginaleffekter,
aktivitetsgaranti och högre krav på rörlighet
bidrar alla till att sänka den totala arbetslösheten
och förbättra välfärdens
finansieringsmöjligheter.
Invandrarnas situation måste förbättras
Människor med invandrarbakgrund har i dag en
betydligt högre arbetslöshet och lägre
sysselsättning än övriga svenskar. Det är ett stort
slöseri med resurser. Målet är en rättvis
arbetsmarknad där kompetens, inte härkomst, är
avgörande.
Redan i 2000 års ekonomiska vårproposition
föreslog regeringen en rad åtgärder för att öka
arbetskraftsdeltagandet bland invandrare. Bland
annat skall den kompletterande utbildningen för
invandrare med utländsk utbildning inom hälso-
och sjukvårdsområdet förstärkas. Inom ramen
för arbetsmarknadsutbildningen genomförs en
kompletterande utbildning för personer med
utländsk utbildning inom läraryrken och
teknik/naturvetenskap. Valideringen av utländsk
yrkeskompetens skall underlättas, och en
försöksverksamhet med alternativ
platsförmedling för invandrare genomföras.
Parallellt med detta pågår även ett arbete för att
stimulera
etnisk/kulturell mångfald på alla svenska
arbetsplatser såväl inom offentlig förvaltning,
som inom privata företag.
Arbetskraftsinvandring åter aktuellt
Långtidsutredningen pekar på att det på längre
sikt kan finnas behov av en ökad arbetskrafts-
invandring till Sverige för att möta den
demografiska utvecklingen med en krympande
arbetskraft som väntar. Det finns i dag inga
hinder för arbetstagare från andra EU- och EES-
länder att arbeta i Sverige eftersom fri rörlighet
råder. På samma sätt har svenska arbetstagare
möjlighet att arbeta i andra EU-länder. Någon
mer omfattande rörlighet mellan Sverige och
andra länder har dock ännu inte kommit till
stånd.
På längre sikt står flertalet länder i Europa
inför liknande demografiska förändringar som
Sverige med en minskande arbetskraft. I vissa
länder är situationen också besvärligare än i
Sverige. På lång sikt är det därför tänkbart att det
blir en konkurrens om arbetskraftsinvandrarna.
En
arbetsgrupp tillsattes under våren inom
regeringskansliet med uppdrag att följa upp och
analysera kompetensrörligheten till och från
utlandet.
Arbetstiden
Utgångspunkten för regeringens arbete i
arbetstidsfrågan är att det är angeläget att korta
arbetstiderna och öka individernas inflytande
över
arbetstidens förläggning. Arbetstidsfrågan
rymmer viktiga välfärdspolitiska val. Värdet av
en
arbetstidsförkortning måste dock alltid vägas
mot behovet av andra reformer och hänsyn
måste tas till kostnaderna. Kortas arbetstiden tas
en del av framtida tillväxt ut i form av mer fri tid
i stället för i ökad privat och offentlig
konsumtion. De långsiktiga konsekvenserna för
den
offentliga verksamheten måste särskilt beaktas.
Takten, omfattningen och tillvägagångssättet för
en arbetstidsreform kräver ytterligare överväg-
anden.
3.2.2 Utbildning för arbetslivet
Lågutbildade har en betydligt högre arbetslöshet
än personer med högre utbildning. Såväl
Långtidsutredningen som Statistiska
centralbyrån (SCB) pekar på att efterfrågan på
arbetskraft med låg utbildning kommer att vara
låg även i framtiden. Anledningen är den
strukturomvandling mot mer kunskapsintensiva
arbetsställen som pågår i hela ekonomin. Det är
således av central betydelse att
utbildningssystemet är anpassat så att det också
främjar arbetsutbudet och att det svarar mot de
krav som kommer att ställas på arbetsmarknaden
i framtiden. De som är i
yrkesverksam ålder måste ha den utbildning och
kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden.
För att bryta den könsuppdelade arbetsmark-
naden är det också viktigt att utbildningen på alla
nivåer är utformad så att alla ämnen och yrken är
attraktiva för såväl män som kvinnor.
För att möta utvecklingen mot ett mer
kunskapsintensivt samhälle har omfattande sats-
ningar på utbildning gjorts under 1990-talet.
Inom vuxenutbildning har satsningen på
kunskapslyftet givit många arbetslösa med kort
utbildning möjlighet att skaffa sig
gymnasiekompetens. Kunskapslyftet har
därigenom bidragit till att många i dag står bättre
rustade inför morgondagens arbetsmarknad.
Tillgången på högskoleutbildad arbetskraft är en
avgörande faktor för att förmå företagen att
investera och utveckla sin verksamhet i Sverige.
Mot den bakgrunden har regeringen satt som ett
långsiktigt mål att hälften av en årskull skall ha
påbörjat högskolestudier senast vid 25 års ålder.
Det är också viktigt att högskolesektorns
utbildningsutbud svarar mot såväl de sökandes
som arbetsmarknadens behov. Därför är
kvaliteten på utbildningssatsningarna, liksom
deras inriktning, minst lika viktig som
omfattningen på dem. Högskoleverket kommer
att få i uppdrag att analysera hur utbildningen i
ökad grad skulle kunna svara mot
arbetsmarknadens behov.
Regeringen avser också att ändra
instruktionen för Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) i
syfte att utvidga institutets arbetsuppgifter till att
även främja, stödja och genomföra studier av
arbetsmarknadseffekterna inom
utbildningsväsendet. För detta ändamål förstärks
IFAU:s anslag från och med 2001.
Mot bakgrund av att efterfrågan på arbetskraft
med kort utbildning förväntas minska i
framtiden är det oroande att andelen ungdomar
som lämnar gymnasieskolan utan fullständigt
slutbetyg har ökat under senare år. Orsakerna
kan vara flera. Bland annat visar Skolverkets
resultatuppföljning att ungdomar med
invandrarbakgrund i högre grad än andra lämnar
skolan utan fullständiga betyg. För att förhindra
att de problem invandrarna i dag har att hävda sig
på arbetsmarknaden även drabbar deras barn är
det av största vikt att särskilt satsa på den här
gruppen. En god utbildning är en förutsättning
för att få fotfäste på arbetsmarknaden.
Insatser för en förbättrad måluppfyllelse i
ungdomsskolan är prioriterade. Regeringen
föreslår därför kraftigt ökade resurser till skolan
de kommande åren. Under perioden 2001–2006
skall skolan tillföras sammanlagt 17,5 miljarder
kronor.
För att öka kvalitetsmedvetandet och
möjligheten att jämföra skolor med varandra har
regeringen påbörjat ett arbete för att samla in ett
stort antal mätvariabler från landets kommuner,
bland annat på skolans område. Mer information
om skillnader mellan olika skolor förbättrar
möjligheterna att sätta in mer resurser där de
behövs mest.
3.3 En politik för effektivare användning av de
gemensamma resurserna
För att kunna möta en framtida ökad efterfrågan
på offentliga tjänster inom vård och omsorg
måste alla möjligheter att utveckla och
effektivisera verksamheterna i den offentliga
sektorns olika delar tas till vara. För att uppnå
detta kan en rad olika metoder användas inom
såväl statlig, som kommunal verksamhet. Redan i
dag pågår ett omfattande arbete inom den
offentliga sektorn som syftar till att utveckla och
effektivisera verksamheterna. Det är viktigt att
detta arbete fortsätter och bedrivs på flera
fronter för att uppnå bästa möjliga resultat.
Inom den statliga sektorn pågår ett arbete med
att utveckla den ekonomiska styrningen.
Ekonomisk styrning är ett verktyg för att
realisera politiska beslut och skapa
förutsättningar för god kontroll av statens
finanser, resursfördelning i enlighet med
politiska prioriteringar och en hög effektivitet i
användandet av statens resurser. Det pågående
utvecklingsarbetet, som beskrivs närmare på
annat håll i denna budgetproposition (Volym 1,
avsnitt 10), omfattar bland annat en översyn av
mål och målstrukturer inom samtliga
utgiftsområden. Översynen har i första hand
syftat till att utveckla resultatstyrningen i
budgetprocessen för att möjliggöra en bättre
koppling mellan mål, kostnader och resultat.
Inom ramen för det förvaltningspolitiska
handlingsprogrammet pågår ett arbete för att
utveckla användningen av modern
informationsteknik inom den statliga sektorn,
för att därigenom förbättra servicen till
medborgare och företag och effektivisera
verksamheten. En del av arbetet är utvecklandet
av IT-infrastrukturens olika delar, såsom
gemensamma system för spridning och
hämtning av information, digitala signaturer
samt specialiserade elektroniska ingångar, s.k.
portaler. Ett arbete fortgår också med att
stimulera den statliga sektorn att i ökad grad
nyttja olika kvalitetsverktyg för utveckling av sin
verksamhet, såsom benchmarking, kund-
undersökningar och servicedeklarationer.
Utveckling genom jämförelse av verksamheter
Under 1990-talet har stora förändringar skett
vad gäller utveckling och effektivitet inom de
offentliga verksamheterna. Trots detta kvarstår
stora skillnader mellan olika kommuner och
landsting vad gäller kostnadseffektiviteten i
verksamheten. Dessa skillnader indikerar att det
går att utveckla den offentliga verksamheten
ytterligare och att kvaliteten därigenom kan
höjas. Kvalitetsjämförelser av de offentliga
verksamheterna hos olika myndigheter och i
olika delar av landet är ett av flera instrument för
ständiga förbättringar.
Redan nu pågår ett arbete med att jämföra
olika offentliga verksamheter. Bland annat har
Statskontoret fått i uppdrag att kartlägga och
göra en genomgång av befintliga studier om
kvalitetsjämförelser inom utbildningsväsendet
och arbetsförmedlingens område. Även
Ekonomistyrningsverket arbetar med att inom
ekonomistyrningsområdet utveckla system för
jämförelser mellan olika myndigheter. Statens
kvalitets- och kompetensråd arbetar med
utvecklandet och spridandet av metoder för
kvalitetsutveckling, däribland benchmarking.
Regeringens ambition är att offentliga
verksamhetssektorer skall kunna jämföras på
nationell basis så att man kan identifiera och lära
av goda exempel. För att öka användandet av
bland annat benchmarking inom den offentliga
sektorn avser regeringen att ta initiativ som
syftar till ökad användning av benchmarking och
till utveckling av metoderna för detta.
Regeringen avser att låta de myndigheter som
besitter kunskap om och har erfarenhet av
benchmarking delta aktivt i detta arbete.
För att relevanta jämförelser skall vara möjliga
att göra krävs tillgång på bra statistik för
verksamheter som bedrivs såväl i statlig som
kommunal regi. Kommundatabasprojektet
startade sommaren 1999 med syfte att ge
information om vad kommunerna gör, hur
mycket det kostar och vilka effekter
verksamheten ger. Det gäller såväl kommunernas
egen uppföljning och utvärdering, som statens
uppföljning av sektorn som helhet utifrån
nationella mål för olika verksamheter. För
kommunernas del kan databasen också bidra till
att utveckla styrningen av den egna
verksamheten. Det långsiktiga målet är att
förbättra produktiviteten, kvaliteten och
effektiviteten i den kommunala verksamheterna
genom att möjliggöra mellankommunala
jämförelser och benchmarking mellan enskilda
kommuner.
Arbetet hittills omfattar 12 verksamheter
inom skola och omsorg. Knappt 200 olika
nyckeltal har samlats in, varav ett 30-tal är nya.
Nyckeltalen beskriver verksamhetens volym,
kostnad och kvalitet. Den utvärdering som skett
(Ds 2000:48) konstaterar att informationen
inom de två första områdena varit tillfreds-
ställande, medan kvalitetsmätningarna är svårare.
I rapporten lämnas förslag till hur arbetet med en
kommunal databas bör fortsätta. Regeringen
avser att återkomma i denna fråga.
3.4 Regeringens politik för en ekologiskt
hållbar utveckling
För regeringen är det centralt att utvecklingen
inte begränsar kommande generationers
möjlighet att leva, arbeta och ha tillgång till en
ren natur. Det övergripande målet för
miljöpolitiken är därför att kunna överlämna ett
samhälle till nästa generation där de stora
miljöproblemen i Sverige är lösta. Sverige skall
vara ett föregångsland i omställningen till hållbar
utveckling. Den utmaningen kräver insatser som
förenar miljöpolitiken med ekonomi,
sysselsättning och social välfärd.
Långtidsutredningen kommer tillsammans
med andra utredningar, som nyligen
presenterats, att utgöra viktiga underlag i de
propositioner på miljö- och klimatområdet som
regeringen kommer att presentera under hösten.
Regeringen delar Långtidsutredningens syn på
betydelsen av att sträva efter kostnadseffektiva
lösningar i klimatfrågan. Regeringen delar också
utredningens syn att begreppet hållbar
utveckling bör ges en bred tolkning som inte
enbart omfattar den ekologiska utvecklingen.
Det är också viktigt att utvecklingen av
mätmetoder och statistik fortsätter för att
relevanta bedömningar av huruvida utvecklingen
är långsiktigt hållbar eller inte skall kunna göras.
4 Remissinstansernas synpunkter
Långtidsutredningen har remissbehandlats och
54 myndigheter och organisationer har
inkommit med synpunkter på betänkandet.
Överlag anser remissinstanserna att de problem
Långtidsutredningen valt att analysera är viktiga
och relevanta och att framställningen är
lättillgänglig.
Den kritik som framförs gäller till stora delar
att Långtidsutredningen inte har tagit upp vissa
områden, bl.a. avsaknaden av regional analys, av
jämställdhetsperspektiv, och en eventuell
strukturomvandling på EU-nivå mot en mer
nationell och regional specialisering av
näringslivsstrukturen. Därtill efterfrågar vissa
remissinstanser
analyser över finansmarknadernas roll för den
långsiktiga utvecklingen, liksom eventuella
långsiktiga effekter av ett EMU-medlemskap.
Vad gäller skrivningarna i Långtidsutred-
ningen är det i huvudsak två saker som kritiseras.
Dels kritiseras att Långtidsutredningen inte
pekar mot fler lösningar på de centrala
problemen utredningen tar upp. Därigenom blir
Långtidsutredningen mindre intressant, och
betydligt mindre användbar som underlag för
den ekonomiska politiken, hävdar kritikerna.
Dels kritiserar många remissinstanser analysen
av hållbar utveckling och menar att denna är
otillräcklig och bristfällig bland annat på grund
av att växthuseffekten och den minskade
biologiska mångfalden inte beaktas. Dessutom
kritiseras det val av tolkning av begreppet hållbar
utveckling som görs. Att använda miljöjusterad
nettonationalprodukt, baserar sig på antagandet
att olika former av kapital (bland annat fysiskt
kapital och naturkapital) är utbytbara mot
varandra, vilket är kontroversiellt. Remissinstan-
serna föreslår ingen konkret alternativ metod för
att mäta om utvecklingen är hållbar eller inte.
Nedan sker en kort genomgång av remiss-
instansernas kommentarer, indelade efter
utredningens kapiteluppdelning.
Välfärdssystemens framtida utmaningar
Vad gäller välfärdssystemens framtida ut-
maningar menar Sveriges Akademikers Central-
organisation (SACO) att de
finansieringsproblem Långtidsutredningen
diskuterar sannolikt kommer att bli avsevärt
större än vad Långtidsutredningen antar,
eftersom skatte-konkurrensen kommer att driva
ner skatte-kvoten, inte bara hindra den från att
öka. ”Scenarier som inte inkluderar sänkningar
[av skattetrycket] ger knappast en riktig bild av
vad som väntar”, skriver SACO.
Landstingsförbundet konstaterar att den
demografiskt betingade efterfrågeökningen på
sjukvård är betydligt högre än den totala ök-
ningen för den kommunala sektorn.
Finansieringsproblemen kan därför bli svårare än
vad som framgår i Långtidsutredningen.
Riksgäldskontoret konstaterar att det finns
skäl att överväga ett högre överskottsmål för det
offentliga finansiella sparandet än 2 procent av
BNP på medellång sikt mot bakgrund av de
framtida demografiska förändringarna.
Riksgäldskontoret påpekar även att om skatte-
konkurrensen blir hårdare än
Långtidsutredningen antar krävs anpassningar på
utgiftssidan och tydliga prioriteringar mellan den
offentliga sektorns olika åtaganden. Mot
bakgrund av den tilltagande
internationaliseringen och skatte-konkurrensen
anser Riksgäldskontoret det
anmärkningsvärt att utgifts- och skattekvoten
höjs mellan 2008 och 2015 i Långtidsutred-
ningens basscenario.
Riksgäldskontoret påpekar att besparingar i
första hand bör inriktas mot rena transfereringar,
eftersom vård-, omsorgs- och
utbildningsbehoven kommer att växa.
Transfereringssystem som främst för över
inkomster för en och samma
individ mellan olika faser i livet bör i första hand
omprövas, menar Riksgäldskontoret.
Konjunkturinstitutet påpekar att antaganden
om statsbidragens utveckling, utbildnings-
systemets framtida omfattning och utvecklingen
av antalet förtidspensionärer inte alls redovisas i
texten. Inte minst statsbidragen är av vikt mot
bakgrund av deras stora betydelse för det
kommunala konsumtionsutrymmet. En
diskussion om hur det offentliga sparandet kan
mildra
effekterna av en ogynnsam demografisk
utveckling hade varit önskvärd, konstaterar
Konjunkturinstitutet.
Socialstyrelsen efterlyser en djupare analys av
alternativa och komplementära sätt att finansiera
välfärdstjänster till äldre, samtidigt som man
frågar sig om ett högt offentligt sparande
verkligen kan trygga behoven längre fram.
Statskontoret konstaterar att alternativen till
högre skattekvot eller ökad offentlig upplåning
bara är avgifter. Statskontoret menar att ett av de
två traditionella argumenten för
skattefinansiering, nämligen
fördelningsargumentet (det andra är
effektivitetsargumentet), har reducerats betydligt
de senaste decennierna. Anledningen är
välfärdsstatens kraftiga utbyggnad, som medfört
att offentliga tjänster inte längre är förbehållna
låginkomsttagare, utan alla samhällsskikt
utnyttjar subventionerad sjukvård, transporter,
utbildningen, kultur etc. Enligt bilaga 4 i
budgetpropositionen för år 2000, påpekar de,
minskar skatter och bidrag kvoten mellan den
högsta inkomstkvintilen (femtedelen) och den
lägsta från 11 till 3,2. När subventioner
inkluderas i inkomstmåttet minskar kvoten till
2,3. Det vill säga den stora merparten av
omfördelningen kommer från skatter och bidrag,
konstaterar Statskontoret.
Den stora andelen individuella tjänster i den
offentliga konsumtionen, den minskade
omfördelningseffekten från subventionerade
tjänster, och det faktum att avgiftsfinansiering
kan vara mindre kostsam för samhället än
skattefinan-
siering, underminerar enligt Statskontoret,
argumenten mot avgiftsfinansiering. Statskon-
toret menar att det därför finns utrymme att öka
avgiftsfinansieringen avsevärt.
Långtidsutredningens utgångspunkt att
transfereringssystemen i allt väsentligt måste
förbli offentligt finansierade och producerade
borde ha diskuterats mer ingående och en
betydligt djupare analys av alternativa lösningar
borde ha genomförts, anser Svenska
Arbetsgivare-föreningen (SAF) och
Industriförbundet. De framhåller att ett väl
fungerande välfärdssystem är fullt möjligt med
mindre inslag av offentlig
finansiering, och därför borde möjligheterna att
använda välfärdskonton och andra liknande nya
lösningar analyserats mer noggrant.
Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att
Långtidsutredningens slutsatser om att inte höja
ambitionen i välfärdssystemen saknar analytisk
grund och i första hand får ses som ett uttryck
för utredningens förutfattade mening om vad
som är politiskt möjligt. Faktorerna Långtids-
utredningen tar upp som begränsningar för höjda
ambitioner är i samtliga fall politiskt påverkbara,
enligt LO, som även anser att den offentliga
verksamheten i princip skall finansieras via
skatter. Alternativa finansieringsformer vid sidan
av skattefinansiering kan, menar LO, endast
komma ifråga för specifika problem, t.ex.
överkonsumtion av offentligt subventionerade
tjänster.
Vad gäller frågan om välfärdskonton som ett
alternativt sätt att finansiera vissa välfärdssystem
konstaterar Socialstyrelsen att individuella
välfärdskonton avviker på väsentliga punkter
från det försäkringstänkande som dagens system
bygger på, och menar att det är rimligt att sträva
efter att framtida lösningar har riskspridning
som grund.
Riksförsäkringsverket anser att det är viktigt
att behålla de inkomstrelaterade försäkrings-
systemen för ålderdom och sjukdom. Systemen
bör därför inte omfattas av välfärdskonton,
enligt Riksförsäkringsverket. Verket konstaterar
också att riskerna att få ett stort underskott i ett
välfärdskonto är ojämnt fördelade för lika
grupper i samhället. De varnar vidare för full
inkomstindexering av förtidspensionerna i slutet
av arbetslivet, eftersom det kan ge incitament till
att avbryta förvärvsarbetet tidigare.
En hållbar utveckling
Vad gäller diskussionen om en hållbar ekologisk
utveckling påpekar Naturvårdsverket att även
om Sverige köper utsläppsrätter i internationell
handel ökar utsläppen i Sverige, vilket ger en
negativ effekt på andra miljökvalitetsmål.
Dessutom försvåras den långsiktiga
omställningen, menar verket.
Energimyndigheten påpekar motsatsen,
nämligen att det finns risk att nationella åtgärder
för att förbättra miljön inom ett visst område
kan leda till försämrad miljö. Ett exempel är
beskattningen av, och miljökrav på, elproduktion
som är högre i Sverige än i omgivande länder.
Myndigheten påpekar att om inte EU uppnår
målet om att minska utsläppen av växthusgaser
med 8 procent från 1990 års nivåer till år 2008–
12, så är varje medlemslands enskilda åtagande
gentemot protokollet en minskning med 8
procent. Detta gäller även Sverige, vilket skulle
ge betydligt större effekter på ekonomin än det
nuvarande målet.
En arbetsmarknad för alla?
Socialstyrelsen menar att det på
arbetsmarknadsområdet överlag saknas
incitament till helhetssyn och samverkan när det
gäller stödet till svaga grupper, vilket leder till att
varje huvudman
optimerar utifrån sitt ansvarsområde, regelverk
och budget. Det blir en rundgång mellan
åtgärder och insatser från socialtjänst,
arbetsförmedling, försäkringskassa och sjukvård,
skriver styrelsen.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) påpekar att
det är nödvändigt att tydligare utveckla
arbetsmarknadsutbildningen till att bli ett
instrument som motverkar rekryteringsproblem.
Inriktningen på den reguljära utbildningen måste
stå i bättre samklang med behoven på
arbetsmark-
naden, menar AMS.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
anser att arbetsmarknadspolitiken måste bli mer
arbetskraftspolitik, med målsättning att förbättra
spetskompetens och genomsnittlig
kompetensnivå i syfte att underlätta
omställningsprocessen. Den nya politiken måste
mycket mer än i dag påverka utbudet av
arbetskraften, menar TCO. I syfte att få
individer att stanna kvar på arbetsmarknaden
längre, vill TCO att regeringen
reformerar delpensionssystemet i stället för att
avskaffa det.
LO påpekar att ett högt arbetskrafts-
deltagande bland äldre inte får ske genom
ytterligare ökade tvångsmedel eller ytterligare
förstärkta incitament. I stället måste det uppnås
genom en effektivare arbetsmarknadspolitik,
förbättrade arbetsvillkor och minskad diskri-
minering, menar LO.
SAF och Industriförbundet anser att
arbetslösheten och andra problem på
arbetsmarknaden i högre grad är ett strukturellt
problem än vad Långtidsutredningen gör
gällande, och motiverar det med bland annat det
faktum att 40 procent av företagen uppger
svårigheter att hitta personal med rätt kompetens
samtidigt som den totala
arbetslösheten fortfarande är relativt hög. Att
decentraliserade löneförhandlingar skulle
bidragit till en högre jämviktsarbetslöshet finns
det inga belägg för, enligt dem. Det har i stället
lett till bättre anpassning av löneutvecklingen till
produktiviteten i olika branscher. SAF och
Industriförbundet anser att en fortsatt
decentralisering måste vara en ingrediens i en
bättre fungerande arbetsmarknad.
Arbetslivsinstitutet påpekar att det behövs en
betydlig mer sammanhållen diskussion om
regelverken på arbetsmarknadens område, t.ex.
de
arbetsrättsliga reglernas betydelse för
arbetsmarknadens funktionssätt och
arbetsmarknads-politiken i relation till andra
institutionella förändringar inom
socialförsäkringssystemen under 1990-talet.
Statens invandrarverk efterfrågar en analys av
omfattningen och sammansättningen av ett
eventuellt framtida behov av
arbetskraftsinvandring, vilket bland annat
motiverar en översyn av nuvarande regler på
området.
Utbildning för att möta framtidens behov
På utbildningsområdet konstaterar Statistiska
centralbyrån (SCB) att den minskade
genomströmningen i gymnasieskolan till stor del
är skenbar, eftersom kraven för slutbetyg
ändrats. Sedan 1997 krävs godkända kurser till
ett visst minimimått av poäng för att få slutbetyg,
vilket inte krävdes tidigare. Andelen som
åtminstone påbörjat tredje årskursen i gymnasiet
har sjunkit mycket marginellt, påpekar SCB.
Däremot konstaterar SCB att den kraftiga
ökningen av antalet högskolenybörjare knappast
alls givit utslag i fler examinerade. Andelen
examinerade har sjunkit på praktiskt taget alla
utbildningar, skriver SCB, men den främsta
förklaringen ligger i att en större andel av
studenterna går fristående kurser och sannolikt
inte har för avsikt att avlägga hel examen.
SACO kritiserar antagningssystemet till
högskolan, som de menar försenar ungdomars
inträde i högskolan och förlänger
utbildningstiderna. Antagningssystemet innebär
att det ofta krävs kompletteringar efter
gymnasiet för att komma in på universitet eller
högskola, med följd att nybörjarna såväl som de
utexaminerade blir
äldre, vilket är förknippat med betydande såväl
privat- som samhällsekonomiska kostnader,
enligt SACO.
SAF och Industriförbundet anser att
Långtidsutredningens attityd till en potentiell
brain drain är felaktig och alltför passiv. Fråge-
ställningen borde i stället vara hur Sverige kan
göras till ett land som är attraktivt att arbeta i,
menar de.
Att som Långtidsutredningen hävda att det
måste blir mer lönsamt att välja en
studieinriktning som efterfrågas på
arbetsmarknaden, är
enligt LO svårbegripligt. Avkastningen inom
naturvetenskap och teknik är högre än andra
yrken redan i dag, men de utbildningarna lyckas
ändå inte attrahera yngre. Det är inte ett problem
som kan hanteras med ekonomiska styrmedel,
hävdar LO. Arbetsgivare, högskolan och staten
måste i stället ta ett gemensamt ansvar för att
genomföra ordentliga förändringar som höjer
utbildningarnas attraktionskraft, skriver de. Vad
det innebär, utöver lön, utvecklar inte LO.
Statskontoret föreslår ett utvärderingsinstitut
på utbildningens område med liknande uppgift
som Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU) har inom arbetsmarknads-
området.
Näringslivets förutsättningar
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
tycker att Långtidsutredningen behandlar
innovationsystemets och entreprenörskapets
betydelse för den framtida tillväxten mycket
knapphändigt. Vad gäller företagsklimatet
konstaterar NUTEK att Sverige rankas sist i
jämförelse med EU och USA i de flesta av de
redovisade variablerna. Av 22 parametrar rankas
Sverige bäst endast i ett avseende, priset på
högutbildade
arbetskraft, konstaterar NUTEK. Utredningen
borde härvid för det första ha sammanställt sina
resultat så att allvaret kommer fram, för det
andra anvisat vilka områden där det ur
tillväxtsynpunkt är mest angeläget att en
förändring sker, skriver NUTEK.
Invest in Sweden Agency (ISA) påpekar att en
översyn av regler för optionsbeskattning torde
vara ett kostnadseffektivt sätt att attrahera
personer med specifika kunskaper och
färdigheter till Sverige.
LO anser att Långtidsutredningens förslag på
skattesidan inte tillräckligt beaktar kravet på
likformighet mellan skatt på arbete och skatt på
kapital, och inte heller tydliggör kopplingen till
avdraget för räntor. Sänkt kapitalskatt skulle
ytterligare fördyra boendet och minska
incitamenten till byggande, menar LO.
Enligt AMS består vanligtvis arbetsplatser av
många turordningskretsar, vilket i praktiken
betyder att små och medelstora arbetsplatser kan
behålla sin välutbildade personal vid
nedskärningar. Därför är turordningsreglerna ett
mindre problem än vad debatten ger sken av,
anser AMS.
Appendix: Svarande remissinstanser för
Långtidsutredningen 1999–2000
(SOU 2000:7)
1. Aktiespararna
2. Arbetslivsinstitutet
3. Arbetsmarknadsstyrelsen
4. Energimyndigheten
5. Finansinspektionen
6. Företagarnas Riksorganisation
7. Försäkringsförbundet
8. Glesbygdsverket
9. Högskoleverket
10. Industriens utredningsinstitut
11. Industriförbundet
12. Institutet för regionalforskning
13. Integrationsverket
14. Invest in Sweden Agency
15. Jordbruksverket
16. Karlstads universitet, institutionen för
ekonomi
17. Karolinska institutet, institutet för
miljömedicin
18. Konjunkturinstitutet
19. Konkurrensverket
20. Konsumentverket
21. Landsorganisationen i Sverige
22. Landstinget Blekinge
23. Landstingsförbundet
24. Lantbrukarnas riksförbund
25. Länsstyrelsen i Blekinge län, Olofströms
kommun, Karlshamns kommun,
Sölvesborgs kommun
26. Länsstyrelsen i Gotlands län
27. Länsstyrelsen i Hallands län
28. Länsstyrelsen i Jämtlands län
29. Länsstyrelsen i Jönköpings län
30. Länsstyrelsen i Norrbottens län
31. Länsstyrelsen i Stockholms län
32. Länsstyrelsen i Västerbottens län
33. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
34. Länsstyrelsen i Västmanlands län
35. Länsstyrelsen i Västra Götalands län
36. Länsstyrelsen i Örebro län
37. Nationalekonomiska institutionen, Lunds
universitet
38. Naturvårdsverket
39. Närings- och teknikutvecklingsverket
40. Riksbanken
41. Riksförsäkringsverket
42. Riksgäldskontoret
43. Riksskatteverket
44. Skogsstyrelsen
45. Socialvetenskapliga forskningsrådet
46. Socialstyrelsen
47. Statens invandrarverk
48. Statistiska centralbyrån
49. Statskontoret
50. Svenska Bankföreningen
51. Sveriges Akademikers
Centralorganisation
52. Svenska arbetsgivareföreningen
53. Sveriges Lantbruksuniversitet,
institutionen för ekonomi
54. Tjänstemännens centralorganisation
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 5
2
19