Post 5729 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:80 ·
Hämta Doc ·
Avtal om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Republiken Sydafrika Prop. 1999/2000:80
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 80
Regeringens proposition
1999/2000:80
Avtal om handel, utveckling och samarbete mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och
Republiken Sydafrika
Prop.
1999/2000:80
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 22 mars 2000
Göran Persson
Anna Lindh
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner avtalet om handel,
utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Republiken Sydafrika å andra sidan.
Avtalet innehåller bestämmelser om bl.a. frihandel, politisk dialog,
ekonomiskt samarbete och utvecklingssamarbete. Syftet med avtalet är
bl.a. att fördjupa relationerna med Sydafrika och stödja den politiska,
ekonomiska och sociala utvecklingen i landet. Genom avtalet inrättas
vissa organ som skall övervaka avtalets tillämpning.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 1
2 Ärendet och dess beredning 1
3 Bakgrund 1
3.1 Förhandlingarnas bakgrund 1
3.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sydafrika 1
3.3 Sveriges och EG:s handelsförbindelser med Sydafrika 1
3.3.1 Handeln mellan Sverige och Sydafrika 1
3.3.2 Handeln mellan EG och Sydafrika 1
3.4 Det regionala ekonomiska och handelspolitiska samarbetet
i södra Afrika 1
4 Innehållet i avtalet 1
4.1 Ingressen 1
4.2 Syftet 1
4.3 Politisk dialog 1
4.4 Handel allmänt 1
4.5 Industriprodukter 1
4.6 Jordbruksprodukter 1
4.7 Generella bestämmelser 1
4.8 Etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster 1
4.9 Löpande betalningar och kapitalrörelser 1
4.10 Konkurrenspolitik och statligt stöd 1
4.11 Andra handelsrelaterade bestämmelser 1
4.12 Ekonomiskt samarbete 1
4.13 Utvecklingssamarbete och samarbete på andra områden 1
4.14 Finansiella aspekter på samarbetet 1
4.15 Slutbestämmelser 1
4.16 Ikraftträdande och provisorisk tillämpning 1
5 Godkännande av avtalet 1
Bilagor 1. Avtal om handel, utveckling och samarbete mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan
och Republiken Sydafrika å andra sidan.…………….…….21
2. Rättelse till bilaga 2 till avtalet…………………………621
3. Rättelse till bilaga 3 till avtalet…………………………623
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2000…….624
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner avtalet om handel,
utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Republiken Sydafrika å andra sidan.
2 Ärendet och dess beredning
Europeiska unionens råd beslutade den 12 juni 1995 att förhandlingarna
om ett avtal om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska
gemenskapen (EG) och dess medlemsstater å ena sidan och Republiken
Sydafrika å den andra skulle inledas.
Europeiska kommissionen förde förhandlingarna i samråd med
medlemsstaterna och Sverige deltog aktivt under hela förhandlings-
arbetet. Synpunkter inhämtades löpande från de närmast berörda myndig-
heterna, nämligen Kommerskollegium och Statens jordbruksverk.
Avtalet slutförhandlades i mars 1999 och undertecknades den 11 oktober
samma år. Avtalet är ett s.k. blandat avtal, vilket innebär att såväl gemen-
skapen som medlemsstaterna i Europeiska unionen (EU) är parter i
avtalet på ena sidan. Bestämmelser i avtalet som omfattas av
gemenskapens kompetens började tillämpas provisoriskt fr.o.m. den 1
januari 2000. Avtalet skall godkännas av de avtalsslutande parterna innan
det kan träda i kraft.
Avtalet, jämte slutakten till avtalet, fogas som bilaga 1 till
propositionen. Två rättelser har utfärdats. Den ena rättelsen rör bilaga 2
till avtalet och den andra rör protokoll 1 till avtalet. Rättelserna fogas
som bilaga 2 och 3 till propositionen.
3 Bakgrund
3.1 Förhandlingarnas bakgrund
Nya möjligheter till stöd och samarbete med Sydafrika öppnades i och
med övergången till ett demokratiskt styre och de första fria valen år
1994. Dessförinnan hade gemenskapen under åren 1985 och 1986 beslu-
tat om två åtgärdsprogram med restriktiva och positiva åtgärder för att
främja en fredlig förändring i Sydafrika. Bland annat kanaliserades bi-
drag genom enskilda organisationer till offren för apartheidregimens för-
tryck. Sverige inledde humanitärt bistånd till Sydafrika i början på 1960-
talet, ett stöd som framför allt riktade sig till African National Congress
(ANC) verksamhet i exil och till organisationer som verkade inne i
apartheidtidens Sydafrika. Det svenska stödet avslutades år 1994 och
ersattes därefter av bilateralt utvecklingssamarbete.
I december 1993 beslutade EG att övergången till ett demokratiskt
Sydafrika skulle stödjas dels genom ett samordnat biståndsprogram till
stöd för förberedelse och bevakning av valen i april 1994, dels genom
skapandet av en lämplig samarbetsram för att konsolidera den ekono-
miska och sociala grunden för denna övergång. Ett förenklat sam-
arbetsavtal ingicks mellan EG och Sydafrika i oktober 1994 med ömse-
sidiga åtaganden om samarbete. Avtalet möjliggjorde bl.a. lån genom
Europeiska investeringsbanken (EIB) och syftade till att främja ekono-
miskt samarbete i regionen.
När förhandlingarna om det mer omfattande handels-, utvecklings- och
samarbetsavtalet inleddes år 1995 var syftet att uppnå ett sammanhållet
ramverk för de långsiktiga relationerna mellan gemenskapen och Syd-
afrika. Parallellt med dessa förhandlingar fördes förhandlingar om ett
protokoll för Sydafrikas anslutning till Lomékonventionen. Förhandling-
arna om ett bilateralt avtal och Loméprotokoll fördes parallellt fram till
år 1997 då Sydafrika tillträdde Lomékonventionen. Sydafrika inkluderas
bl.a. i upphandlingsområdet avseende Europeiska utvecklingsfonden
(EDF) och i begränsad omfattning i Lomékonventionens s.k.
kumulationsregler. Däremot omfattar tillträdet inte EG:s
handelspreferensarrangemang , ekonomiskt samarbete och
biståndsresurser, områden som istället ingår i det bilaterala avtalet. I
jämförelse med övriga 70 u-länder i Afrika, Västindien och
Stillahavsområdet som omfattas av Lomékonventionen, dvs. de s.k.
AVS-staterna, ansågs Sydafrikas höga utvecklingsnivå och goda
ekonomiska potential motivera denna uppdelning.
Med utgångspunkten att handelsfrågorna skulle regleras i ett fri-
handelsavtal antog rådet den 25 mars 1996 ett tilläggsdirektiv och ett
förhandlingsmandat för kommissionen. Ur svensk synvinkel var tilläggs-
direktivet inte tillfredsställande då det innehöll alltför många undantag på
jordbruksområdet. Bland annat med hänvisning till Världshandelsorgani-
sationens (WTO) regler för frihandelsavtal och tullunioner, motsatte sig
Sverige att undantagslistorna till avtalet hade gjorts så omfattande. För
att vara gynnsamma för alla parter och leva upp till WTO:s regler måste
sådana avtal omfatta i stort sett all handel. Dessutom bör inga viktigare
sektorer undantas. Vidare utgör handel en viktig del i gemenskapens stöd
till Sydafrika under övergångsperioden. Sverige och Storbritannien lade
ned sina röster i omröstningen och markerade genom en gemensam
förklaring en reservation mot dessa undantag.
Därefter påbörjades förhandlingarna vad gäller frihandelsavsnittet i
avtalet. Den övergripande målsättningen var att genom handel och ökat
marknadstillträde, där gemenskapen skall liberalisera fler områden och i
snabbare takt än Sydafrika, stödja en positiv utveckling i Sydafrika under
landets övergångsperiod till solid demokrati. Frihandels- och andra
handelsrelaterade frågor skulle kombineras med samarbete och stöd inom
andra områden.
Sydafrika ingår i två regionala handelsarrangemang, dels tullunionen
SACU (Southern African Customs Union), dels SADC (Southern African
Development Community). Det regionala samarbetet har varit en viktig
fråga under förhandlingarnas gång. Inom EU har hänsyn tagits till de
regionala aspekterna dels för att bidra till att skapa goda förutsättningar
för regional handel, dels för att undvika eventuella negativa
konsekvenser av avtalet för regionen. Sverige har aktivt stött denna linje.
Avtalet stipulerar att övergångsperioden skall vara tio år för
gemenskapen och tolv år för Sydafrika innan handelsliberaliseringarna
genomförs fullt ut. Knappt 90 procent av handeln mellan parterna
kommer då att vara tullfri. De produkter som undantas från avtalet är
främst jordbruksprodukter, närmare 39 procent av Sydafrikas
jordbruksexport till gemenskapen undantas helt eller delvis.
Jordbruksexporten är visserligen relativt liten (ca 7 procent av
Sydafrikas totala export) men det är en sektor som bedöms ha god
utvecklingspotential. Sammantaget är det Sydafrika som står för de
tyngsta åtagandena vad gäller tullsänkningar, om än från en hög
utgångsnivå.
Avtalet anger också de övergripande riktlinjerna för utvecklings-
samarbetet med Sydafrika. Ett nytt vägledande program för
utvecklingssamarbetet skall utformas.
Förhandlingarna har tidvis präglats av intensiva diskussioner då olika
uppfattningar har varit rådande såväl mellan olika medlemsländer inom
EU, som i förhandlingarna mellan kommissionen och Sydafrika.
3.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sydafrika
Sydafrika är ekonomiskt det mest betydelsefulla landet i Afrika. Landets
betydande naturtillgångar, bl.a. guld, kol, uran och diamanter, har
historiskt lagt grunden för landets ekonomi. I dag utgör denna sektor
dock endast omkring åtta procent av bruttonationalprodukten (BNP). De
dominerande sektorerna är tillverkningsindustrin som utgör 24 procent
av BNP, den finansiella sektorn inklusive försäkringsbranschen som
utgör 19 procent, parti- och detaljhandeln samt hotell- och
restaurangbranschen som utgör 16 procent och slutligen den offentliga
sektorn som utgör 15 procent av BNP. Serviceindustrin är på stark
frammarsch. Den sydafrikanska ekonomin präglades fram till
apartheidregimens fall år 1994 av ett betydande mått av protektionism.
Landets ekonomi påverkades av de internationella sanktioner och
bojkotter, främst de ekonomiska, som infördes. I samband med den nya
regeringens tillträde öppnades landet för internationell konkurrens, vilket
bl.a. ledde till en omstrukturering inom industrin och att en rad
arbetstillfällen gick förlorade. Den ekonomiska politiken vägleds sedan
år 1996 av policydokumentet GEAR (Growth, Employment and
Redistribution), vilket förespråkar marknadsekonomi, fiskal
återhållsamhet och en stark och oberoende centralbank. Kompletteringar
är dock att vänta, inte minst till småföretagarsektorn och ansträngningar
för att skapa ett gynnsammare investeringsklimat. Ett privatiserings-
program avses fortsätta avseende samtliga större statliga företag. Den
nya regeringen har också vidtagit åtgärder för att ge företräde för de
historiskt eftersatta grupperna genom att bl.a. uppmuntra och stödja icke-
vita företagare.
BNP per capita uppgår till 3 340 US-dollar (1997). BNP-tillväxten år
1999 var endast en procent, vilket främst kan förklaras av sviterna av
globala finanskriser och låga råvarupriser, främst på guld. För de
närmaste åren är bedömningen dock att tillväxten lär bli 2-4 procent per
år. Handelsbalansens utveckling under de sista åren är gynnsam. Landet
har fört en stram budgetpolitik de senaste åren och den externa
skuldsättningen är måttlig. Arbetslöshetssiffrorna förblir dock nedslående
och ligger mellan 23-37 procent beroende på hur den informella sektorn
räknas.
Inom WTO har Sydafrika på senare år börjat hålla en något högre
profil, framför allt inom jordbrukssektorn. Sydafrika är medlem av
Cairnsgruppen, en grupp där ett femtontal stora jordbruksexporterande
länder samverkar för främjande av frihandel. Dessutom sträva Sydafrika
efter att stärka utvecklingsländernas position inom WTO.
3.3 Sveriges och EG:s handelsförbindelser med
Sydafrika
3.3.1 Handeln mellan Sverige och Sydafrika
Den svenska exporten till Sydafrika uppgick år 1998 till ca 3,6 miljarder
kronor. Under det första halvåret 1999 skedde emellertid en minskning
med 36 procent jämfört med motsvarande period år 1998. Minskningen
kan delvis förklaras med den svaga ekonomiska utvecklingen av den
sydafrikanska ekonomin som en följd av Asienkrisen och låga
råvarupriser, främst på guld. Den svenska exporten består till största
delen av verkstadsprodukter för framför allt energi- och gruvnäringen,
fordon samt telekommunikationsutrustning. Den sydafrikanska exporten
uppgick år 1998 till ca 450 miljoner kronor och består till stor del av
jordbruksprodukter men även av järn och stål, telekommunikations-
utrustning och bildelar. Under det första halvåret 1999 skedde en ökning
med 8 procent jämfört med det första halvåret 1998.
3.3.2 Handeln mellan EG och Sydafrika
EG är Sydafrikas huvudpartner när det gäller handel. År 1996 uppgick
importen från gemenskapen till omkring 10,9 miljarder US-dollar, ca 40
procent av den totala importen till Sydafrika. Samma år exporterade
Sydafrika varor till gemenskapen till ett värde av ca 7,5 miljarder US-
dollar vilket motsvarar omkring 26 procent av den sydafrikanska
exporten. Preliminära siffror för det första halvåret 1999 visar att
Sydafrikas import från gemenskapen värdemässigt minskat, medan
exporten i stort sett ligger kvar på samma nivå. Däremot har det skett en
viktig förskjutning så till vida att den andel av den sydafrikanska
exporten som går till gemenskapen ökat kraftigt, och under den nämnda
perioden uppgår till ca 44 procent. Andelsmässigt ligger däremot
Sydafrikas import från gemenskapen under första halvåret 1999 kvar på i
stort sett samma nivå, omkring 40 procent av landets samlade import.
Gemenskapen importerar framför allt guld, diamanter och andra
mineral samt jordbruksprodukter från Sydafrika. Exporten till Sydafrika
består till största delen av telekommunikationsutrustning, maskiner och
verkstadsprodukter.
3.4 Det regionala ekonomiska och handelspolitiska
samarbetet i södra Afrika
Det regionala ekonomiska och handelspolitiska samarbetet är viktigt för
Sydafrika. Landet är medlem i SADC som består av 12 länder i södra
Afrika. Sydafrika har undertecknat SADC:s handelsprotokoll, vilket
syftar till att SADC-länderna skall upprätta ett frihandelsområde inom en
tioårsperiod. Sydafrika kommer att delta i detta uppbyggnadsarbete.
Frihandelsområdet kommer ytterligare att stimulera handeln i södra
Afrika. Sydafrika ingår dessutom i tullunionen SACU, där unionens
gemensamma tullinkomster fördelas mellan länderna. Det enskilda land i
regionen med vilket Sydafrika har störst handelsutbyte är Zimbabwe.
Oron i regionen för negativa konsekvenser för den regionala handeln
av föreliggande avtal har varit påtaglig. Minskad gemensam tullintäkt för
SACU kommer sannolikt att negativt påverka statsintäkterna för de
mindre ekonomierna. En annan viktig fråga har varit hur reglerna för
ursprungskumulation (dvs. möjligheten för Sydafrika att använda
regionala insatsvaror och ändå åtnjuta tullfrihet) har behandlats.
Sydafrika säger sig löpande ha samrått med sina regionala partners.
Avtalet tar hänsyn till dessa frågor bl.a. i artiklarna 22 och 28.
4 Innehållet i avtalet
Avtalet är ett s.k. blandat avtal med bestämmelser som omfattas av såväl
gemenskapskompetens som av nationell kompetens. Avtalets 109 artiklar
är indelade i åtta avdelningar med följande rubriker: allmänna mål,
principer och politisk dialog (I), handel (II), handelsrelaterade frågor
(III), ekonomiskt samarbete (IV), utvecklingssamarbete (V), samarbete
på andra områden (VI), finansiella aspekter på samarbetet (VII), och
slutbestämmelser (VIII).
Avtalet rymmer dessutom tre sektoriella avtal som har förhandlats
separat. Ett av dessa, avtalet om vetenskap och teknologi, trädde i kraft
redan hösten 1997. De två andra avtalen som rör fiske samt vin och
spritdrycker och som ligger inom ramen för gemenskapens exklusiva
kompetens, förväntas kunna slutförhandlas under år 2000.
Dessutom omfattar avtalet tio bilagor och två protokoll som utgör en
integrerad del av avtalet. Det har avgivits åtta gemensamma förklaringar,
två ensidiga förklaringar från gemenskapen, en förklaring från
Europeiska investeringsbanken samt tre ensidiga förklaringar från
Sydafrika. Förklaringarna och ett protokoll om en politisk dialog mellan
parterna har bilagts slutakten.
4.1 Ingressen
I avtalets ingress omnämns bl.a. vikten av de befintliga vänskapsbanden
mellan parterna och önskan att ytterligare stärka dessa och upprätta
bestående förbindelser grundade på ömsesidighet, partnerskap och
gemensam utveckling. Vidare uttalas ett erkännande av det sydafrikanska
folkets seger över apartheidsystemet och gemenskapens stöd till den
politiska omvandlings- och övergångsprocessen i Sydafrika. Dessutom
erinras om den betydelse parterna fäster vid Förenta nationernas stadga,
de demokratiska principerna och de grundläggande mänskliga
rättigheterna. Parterna erinrar om önskan att upprätta nära relationer
mellan Sydafrika och AVS-länderna, något som uttrycks genom
Sydafrikas anslutning till Lomékonventionen år 1997. Parternas
rättigheter och skyldigheter inom ramen för deras WTO-medlemskap
beaktas och gemenskapens och dess medlemsstaters stöd för
handelsliberalisering och ekonomisk omstrukturering i Sydafrika
bekräftas. Dessutom bekräftas parternas åtagande att främja samarbete
och ekonomisk integration i regionen, och man uppmärksammar
åtagandet att samarbetet mellan parterna inte skall hindra en
omstrukturering av tullunionen SACU. Parternas åtagande att främja
ekonomisk och social utveckling och respektera arbetstagarnas
grundläggande rättigheter bekräftas. Slutligen erinras om vikten av
regelbunden politisk dialog i bilaterala och multilaterala sammanhang
avseende frågor av gemensamt intresse.
4.2 Syftet
Artiklarna 1-3
Syftet med avtalet är att skapa lämpliga ramar för en dialog mellan
parterna, stödja Sydafrika under övergångsperioden, främja såväl
samarbete och ekonomisk integration i regionen som utvidgning och
liberalisering av handeln, uppmuntra landets integrering i
världsekonomin och främja samarbetet mellan gemenskapen och
Sydafrika. En viktig beståndsdel i avtalet är respekten för de
demokratiska principerna, de grundläggande mänskliga rättigheterna och
rättsstatsprincipen.
Avtalet innehåller också en klausul (artikel 3) om regler för
tillvägagångssättet vid brott mot avtalet. Om den ena parten anser att den
andra har brutit mot avtalet, får den vidta lämpliga åtgärder. Dessa skall
vara förenliga med folkrätten och i första hand vara sådana som vållar
minsta möjliga störningar i avtalets tillämpning.
4.3 Politisk dialog
Artikel 4
Avtalet föreskriver upprättandet av en regelbunden politisk dialog mellan
parterna i alla frågor av gemensamt intresse. Dialogen skall bl.a. främja
en ökad förståelse mellan parterna, understödja demokratin och respekten
för de mänskliga rättigheterna samt bidra till att bekämpa fattigdom och
till att undanröja alla former av diskriminering. Dialogen ska föras på
flera olika nivåer, inklusive ministernivå, och äga rum när helst det
behövs. Dessutom skall parterna dra nytta av och aktivt bidra till den
regionala politiska dialogen mellan EU och länderna i södra Afrika
liksom den bredare dialog mellan AVS-länderna och EU som föreskrivs i
tillämpliga avtal. (Se vidare under avsnitt 4.16.)
4.4 Handel allmänt
Artikel 5
Genom avtalet upprättas under en övergångsperiod ett frihandelsområde.
Övergångstiden skall vara högst tio år för gemenskapen och tolv år för
Sydafrika. Frihandelsområdet omfattar fri rörlighet för varor inom alla
sektorer och avtalet avser dessutom liberalisering av handeln med
tjänster och fri rörlighet för kapital.
Artiklarna 6-9
Vid klassificering av varor som omfattas av avtalet skall gemenskapen
tillämpa den kombinerade nomenklaturen, dvs. gemenskapens interna
tulltaxa, och Sydafrika det s.k. harmoniserade systemet, vilket är en
internationellt accepterad tulltaxa. För de tullsänkningar som
överenskommits skall den bastullsats gälla som tillämpas vid avtalets
ikraftträdande. För sådan tullavveckling som påbörjas senare än vid
avtalets ikraftträdande skall som bastullsats vanligen gälla den tullsats
som tillämpas den dag då tullavvecklingen inleds. Bestämmelserna om
avskaffande av importtullar gäller även importavgifter med motsvarande
verkan som importtullar samt också tullar av fiskal karaktär med
undantag av vissa punktskatter.
4.5 Industriprodukter
Artiklarna 10-12
Vid avtalets ikraftträdande skall gemenskapen avveckla alla importtullar
och avgifter med motsvarande verkan för varor som har ursprung i
Sydafrika. Undantag görs för varor som specificeras enligt
förteckningarna i bilaga 2 till avtalet. Importtullar som gäller för dessa
varor avvecklas enligt olika tidtabeller. Importtullarna för produkterna i
förteckning 1 skall avvecklas över en period om tre år, och motsvarande
period är sex år för produkterna i förteckning 2. De produkter som anges
i förteckning 3 omfattas av tullavveckling som börjar tre år efter avtalets
ikraftträdande fram till sex år efter avtalets ikraftträdande. För vissa
stålprodukter genomförs sänkningarna på basis av principen om mest
gynnad nation (MGN) och tullfrihet skall vara genomförd år 2004. En
rättelse har utfärdats till förteckning 3. Förteckning 4 anger produkter
med tullavveckling senast tio år efter avtalets ikraftträdande. För bildelar
i denna förteckning kommer den tillämpade tullsatsen att sänkas med 50
procent vid avtalets ikraftträdande. Gemenskapens exakta bastullsatser
för varor i denna förteckning kommer att fastställas senare. Enligt
förteckning 5 skall tullavveckling eventuellt ske för dessa varor efter
särskild översyn under avtalets femte giltighetsår. En rättelse har
utfärdats till förteckning 5.
När avtalet träder i kraft skall Sydafrika avveckla alla importtullar och
avgifter med motsvarande verkan för varor med ursprung i gemenskapen.
Undantag gäller för varor som specificeras enligt förteckningar i bilaga 3
till avtalet. Importtullar som gäller för dessa varor avvecklas enligt
tidtabeller. Förteckning 1 anger produkter med tullavveckling över en
treårsperiod. I förteckning 2 och 3 återfinns produkter där tull-
avvecklingen inleds tre år efter avtalets ikraftträdande fram till fem resp.
tolv år efter avtalets ikraftträdande. Tullavveckling gradvis under en
tolvårsperiod anges för produkter i förteckning 4. För produkter i
förteckning 5 skall tullreducering ske enligt en tidsplan på sex, nio eller
tolv år. För varor enligt förteckning 6 skall översyn av tullarna ske med
jämna mellanrum under avtalets löptid med sikte på ytterligare
liberaliseringar av handeln. Sydafrika kommer att lämna förslag till
ytterligare liberaliseringar av produkter från bilindustrin som anges i
förteckningarna 5 och 6. Parterna skall granska förslaget under sista
halvåret år 2000.
4.6 Jordbruksprodukter
Artiklarna 13-15
Avtalets bestämmelser tillämpas på produkter med ursprung i
gemenskapen och i Sydafrika, som omfattas av WTO:s definition av
jordbruksprodukter, och på fisk och fiskeriprodukter. Gemenskapens
importtullar för jordbruksprodukter med ursprung i Sydafrika som inte
ingår i bilaga 4 till avtalet skall avskaffas när avtalet träder i kraft. I
förteckning 1 och 2 till bilaga 4 anges produkter vars importtullar skall
avskaffas gradvis under en treårs- resp. tioårsperiod. Tullavveckling
inleds tre eller fem år efter avtalets ikraftträdande och avslutas efter tio år
för förteckning 3 och 4. En tullfri kvot kan vara aktuell för vissa av dessa
produkter under övergångsperioden. Tullsatser för bearbetade
jordbruksprodukter anges i förteckning 5. I förteckning 6 återfinns
jordbruksprodukter som omfattas av sänkta tullar fr.o.m. avtalets
ikraftträdande. Tullsatser som skall ses över med jämna mellanrum under
avtalstiden är angivna i förteckning 7. För produkter som anges i
förteckning 8 är tullkoncessioner inte tillåtna då dessa produkter omfattas
av Europeiska unionens skyddade ursprungsbeteckningar. Bilaga 5 anger
tullkoncessioner för import till EG av fiskeriprodukter.
Importtullar till Sydafrika av andra jordbruksprodukter med ursprung i
gemenskapen än de som anges i bilaga 6 till avtalet skall upphöra när
avtalet träder i kraft. Förteckning 1 och 2 till bilaga 6 anger produkter
med tullavveckling under en period om tre till fem år. Fem år efter det att
avtalet trätt i kraft skall tullavveckling börja ske för produkterna i
förteckning 3, och för vissa produkter skall en tullfri kvot tillämpas
fr.o.m. avtalets ikraftträdande. Importtullarna i förteckning 4 skall ses
över regelbundet. Bilaga 7 till avtalet anger att importtullar för
fiskerivaror gradvis skall avvecklas samtidigt som tullarna för
motsvarande tulltaxenummer avskaffas av gemenskapen.
Artiklarna 16-18
Om import av jordbruksprodukter orsakar allvarliga störningar på den
ena partens marknad skall samarbetsrådet fatta beslut om lämplig lösning
på problemet. I avvaktan på samarbetsrådets beslut är det möjligt för den
berörda parten att vidta tillfälliga skyddsåtgärder. Sydafrika kan begära
att gemenskapen prövar förslag för en påskyndad avveckling av
importtullar till Sydafrika för jordbruksprodukter samtidigt som en
avveckling sker av exportrestitutioner för export till Sydafrika av samma
produkter med ursprung i gemenskapen. En översynsklausul anger att
gemenskapen och Sydafrika senast fem år efter avtalets ikraftträdande
skall överväga ytterligare liberaliseringar av handeln.
4.7 Generella bestämmelser
Artiklarna 19-21
Nya kvantitativa restriktioner för import eller export eller åtgärder med
motsvarande verkan får inte införas i handeln mellan EG och Sydafrika
och redan existerande åtgärder skall avskaffas vid avtalets ikraftträdande.
Inte heller får nya tullar eller avgifter med motsvarande verkan införas
eller befintliga sådana höjas. Inom samarbetsrådet kan samråd ske om
strategiska och praktiska frågor kring parternas jordbrukspolitik. Interna
fiskala åtgärder som kan komma att diskriminera någon parts produkter
får inte förekomma.
Artikel 22
Upprättandet eller upprätthållandet av tullunioner, frihandelsområden
eller andra ordningar mellan någon av avtalets parter och tredje land får
inte hindras av upprättandet av det nu aktuella avtalet, förutom i de fall
de ändrar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i avtalet. Frågor
rörande detta skall diskuteras i samarbetsrådet.
Artiklarna 23-27
Avtalet medför inte någon begränsning i parternas ömsesidiga rättigheter
att vidta åtgärder enligt artikel VI i Allmänna tull och handelsavtalet
(GATT), WTO-avtalen om antidumpning, subventioner och
utjämningsåtgärder samt avtalen om skyddsåtgärder och om jordbruk.
Sydafrika kan dessutom under en övergångsperiod vidta skyddsåtgärder
om tullsänkningar enligt avtalet medför allvarliga svårigheter. Avtalet
innehåller en sedvanlig undantagsbestämmelse för handelsbegränsningar
som grundas på hänsyn till allmän moral, ordning eller säkerhet, att
skydda människors och djurs hälsa och liv.
Artikel 28
Som villkor för tullförmåner gäller att varorna skall ha sitt ursprung i
något av de avtalsslutande parternas länder. Reglerna för
ursprungsbestämningen återfinns i protokoll 1 till avtalet. En rättelse har
utfärdats till detta protokoll. Reglerna överensstämmer i princip med de
ursprungsregler som gäller i frihandelsavtalen mellan EG och länderna i
Central- och Östeuropa. Genom särskild utformning av de s.k.
kumulationsreglerna stipulerar avtalet att tidigare gällande ekonomiska
relationer mellan Sydafrika och övriga länder i södra Afrika samt AVS-
staterna inte försämras.
4.8 Etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster
Artiklarna 29-31
Parternas åtaganden i WTO:s tjänstehandelsavtal, Allmänna
tjänstehandelsavtalet (GATS), bekräftas i avtalet. EG och Sydafrika
förbinder sig att sträva efter att i framtiden bilateralt ytterligare
liberalisera handeln med tjänster. Hänsyn skall i det sammanhanget tas
till de krav på regionala frihandelsarrangemang på tjänsteområdet som
ställs i artikel V i GATS. Samarbetsrådet skall senast fem år efter avtalets
ikraftträdande göra en översyn av målet om en bilateral liberalisering av
tjänstehandeln. Avtalet innehåller en särskild artikel om sjötransporter,
vars syfte är att slå vakt om nuvarande praxis rörande internationellt
marknadstillträde.
4.9 Löpande betalningar och kapitalrörelser
Artiklarna 32-34
Sådana betalningar som avser löpande transaktioner i fritt konvertibel
valuta skall tillåtas enligt avtalet. Dock får skyddsåtgärder vidtas under
en begränsad tidsperiod för löpande transaktioner om någon av parterna
(även ett enstaka medlemsland inom EU) hotas av eller möter allvarliga
betalningsbalanssvårigheter. Sådana åtgärder skall stämma överens med
de villkor som fastställs enligt GATT 1994 och med artiklarna VIII och
XIV i stadgan för Internationella valutafonden (IMF). Den andra parten
skall omedelbart underrättas om de åtgärder som vidtas och snarast
möjligt förses med en tidsplan för avveckling av åtgärderna.
4.10 Konkurrenspolitik och statligt stöd
Artiklarna 35-40
Konkurrensbegränsande förfaranden och missbruk av dominerande
ställning är oförenliga med avtalet och skall beivras i enlighet med
parternas interna lagstiftning efter samråd inom samarbetsrådet. Tekniskt
bistånd skall lämnas till Sydafrika vid omstrukturering av
konkurrenslagstiftning och konkurrenspolitik.
Artiklarna 41-44
Statligt stöd är oförenligt med avtalet om sådant stöd exempelvis gynnar
vissa företag eller produktionen av vissa varor, snedvrider eller hotar
snedvrida konkurrensen. Parterna är överens om att statligt stöd skall
beviljas på ett rättvist, skäligt och öppet sätt. Artiklarna innehåller även
stadganden om korrigerande åtgärder, öppenhet om statliga stödinsatser
samt tillämpning av artiklarna VI och XVI i GATT 1994 samt i WTO-
avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder.
4.11 Andra handelsrelaterade bestämmelser
Artiklarna 45-49
På upphandlingsområdet skall gemenskapen och Sydafrika samarbeta för
att se till att villkoren för tillträde till parternas upphandlingskontrakt är
rättvisa, skäliga och öppna. Vad gäller immateriella rättigheter skall
parterna säkerställa ett effektivt skydd i överensstämmelse med högsta
internationella standard. Avtalet innehåller också en bestämmelse om att
Sydafrika kan erhålla tekniskt bistånd i syfte att förbättra dess lagar och
administrativa kapacitet för skydd och upprätthållande av immateriella
rättigheter. Samarbete skall även påbörjas inom bl.a. standardisering och
kvalitetssäkring, mellan tulltjänsterna i resp. land, samt inom
statistikområdet.
Samarbetet inom tullens område skall i huvudsak ske inom ramen för
protokoll 2 till avtalet. I protokollet förbinder sig parterna att bistå
varandra för att förebygga, utreda och beivra verksamhet som strider mot
tullagstiftningen. Biståndet skall inte påverka befintliga regler om
ömsesidigt bistånd i straffrättsliga frågor. Biståndet skall ske efter
begäran och omfattar överlämnandet av information. På eget initiativ
skall information överlämnas om bl.a. misstänkt illegal verksamhet, nya
medel eller metoder samt varuslag som är föremål för smuggling. Vissa
undantag görs från skyldigheten att lämna bistånd, bl.a. om risk finns för
kränkande av Sydafrikas eller något medlemslands suveränitet.
4.12 Ekonomiskt samarbete
Artiklarna 50-64
Det ekonomiska och industriella samarbetet mellan parterna skall
utvecklas och främjas till fördel för dem båda och för regionen i dess
helhet. Samarbetet skall bl.a. underlätta omstruktureringen och
moderniseringen av Sydafrikas industri. Detta skall ske på sådant sätt att
bl.a. skydd av miljön, hållbar utveckling och bättre ekonomiska
möjligheter säkras. Ömsesidigt fördelaktiga investeringar skall främjas,
t.ex. genom skydd för investeringarna. Parterna skall också samarbeta för
att utveckla handeln dem emellan. Ett av flera led i detta arbete är strävan
att söka förbättra de sydafrikanska produkternas konkurrenskraft. Olika
insatser skall göras för att utveckla och förstärka mikroföretag såväl som
små och medelstora företag i Sydafrika.
Ett samarbete inleds inom områdena informations- och
kommunikationsteknik (dvs. post, radio, tv, telekommunikation och
informationsteknik), bl.a. i syfte att förbättra tillgången i Sydafrika på
kommunikationsmedel, elektronik och informationsteknik och ge stöd till
samarbetet mellan länderna i regionen på detta område. Samarbetet inom
energisektorn syftar till att förbättra sydafrikanernas tillgång till
ekonomiskt överkomliga, tillförlitliga och hållbara energikällor. Även på
detta område skall ett regionalt samarbete understödjas, vilket syftar till
att utnyttja lokala energitillgångar på ett effektivt och miljövänligt sätt.
Samarbete inom områden som postväsende, gruvdrift, transporter,
turism, jordbruk, tjänster och konsumentpolitik omfattas också av avtalet.
Dessutom avser parterna att upprätta ett separat fiskeavtal.
4.13 Utvecklingssamarbete och samarbete på andra
områden
Artiklarna 65-82
Utvecklingssamarbetet skall enligt avtalet särskilt bidra till en harmonisk
och hållbar utveckling i Sydafrika, integrering av Sydafrika i
världsekonomin och till att befästa demokratin och respekten för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Stödåtgärder som
bidrar till att bekämpa fattigdomen skall ges prioritet. Särskilt kommer
programmet att inriktas på de grupper som tidigare missgynnades i landet
och hänsyn tas till både jämställdhet och miljö. I utvecklingssamarbetet
kommer dialog och partnerskap att främjas. För utvecklingssamarbetet
skall ett flerårigt vägledande program utformas.
Artiklarna 83-92
Andra områden för samarbetet mellan avtalsparterna utgörs av vetenskap
och teknik, samarbete för att förbättra miljön och bekämpa globala
miljöproblem, kultur, sociala frågor, däribland samarbete om exempelvis
jämställdhet, våld mot kvinnor, barns rättigheter, lindring av fattigdomen
m.m., information, press och audiovisuella media, mänskliga resurser,
kamp mot narkotika och penningtvätt, uppgiftsskydd samt hälsa.
4.14 Finansiella aspekter på samarbetet
Artiklarna 93-96
Sydafrika skall få ekonomiskt och tekniskt bistånd från gemenskapen i
form av gåvobistånd och lån för att förverkliga målen i avtalet.
Gåvobiståndet skall finansieras med medel från gemenskapsbudgeten.
4.15 Slutbestämmelser
Artiklarna 97-109
Ett samarbetsråd upprättas för att bl.a. säkerställa att avtalet och dialogen
genomförs och fungerar väl. Parterna skall tillsammans avgöra hur rådet
skall vara sammansatt samt formerna för möten, dagordning och dylikt.
Samarbetsrådet skall ha rätt att fatta beslut i alla de frågor som avtalet
omfattar.
Avtalet skall gälla på obestämd tid med en uppsägningstid på sex
månader. Avtalet kan också utvidgas och kompletteras för nya sektorer
eller verksamheter. En översyn ska göras inom fem år efter
ikraftträdandet. Här återfinns även regler för lösning av tvister om
tillämpningen eller tolkningen av avtalet. Avtalet träder i kraft den första
dagen i den månad som följer på den månad då alla parter har godkänt
det.
4.16 Ikraftträdande och provisorisk tillämpning
Inom EU fördes långa diskussioner beträffande den rättsliga formen för
avtalet, om det i enlighet med kommissionens uppfattning var att betrakta
som ett gemenskapsavtal eller om det i enlighet med medlemsstaternas
uppfattning snarare var ett s.k. blandat avtal. Medlemsstaternas åsikt
grundade sig på uppfattningen att avtalet även täcker områden som utgör
nationell kompetens, t.ex. politisk dialog, vissa bestämmelser som rör det
ekonomiska samarbetet och brottsbekämpning. Rådets beslut om
undertecknande av avtalet grundade sig på bedömningen att det var ett
blandat avtal.
Dessutom fanns det hos samtliga parter ett starkt politiskt önskemål
om ett snabbt ikraftträdande av avtalet. Att invänta att avtalet skulle
godkännas av parterna i enlighet med deras interna förfaranden, något
som i vissa EU-länder kan ta minst ett år eller längre, innan avtalet skulle
kunna träda i kraft ansågs inte som något tilltalande alternativ.
Enligt Wienkonventionen den 23 maj 1969 om traktaträtten (SÖ
1975:1) kan en internationell överenskommelse, eller en del av en
internationell överenskommelse, tillämpas provisoriskt i avvaktan på
överenskommelsens ikraftträdande dels om överenskommelsen
föreskriver det, dels om parterna på annat sätt har överenskommit om
detta (artikel 25.1). Genom Amsterdamfördraget om ändring av
Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av
Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem
(SÖ 1999:4) fördragsfästes möjligheten till provisorisk tillämpning i
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).
Enligt artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget kan rådet fatta beslut
om provisorisk tillämpning av ett avtal i avvaktan på att det formellt
träder i kraft.
Rådet beslutade den 28 juli 1999 om en provisorisk tillämpning av
vissa bestämmelser i det blandade avtalet i enlighet med ett avtal genom
skriftväxling om provisorisk tillämpning. Gemenskapen och Sydafrika
har i en skriftväxling kommit överens om att tillämpa dessa
bestämmelser provisoriskt i avvaktan på att godkännandeproceduren
fullföljs så att avtalet kan träda i kraft. Den provisoriska tillämpningen,
som endast berör bestämmelser i avtalet som rör gemenskapens
kompetens, påbörjades den 1 januari 2000. Följande artiklar omfattas av
den provisoriska tillämpningen: 1-3, 5-28, 65-82, 93-97 och 99-109.
Dessutom omfattas bilagorna 1-7 och 10 samt protokoll 1 och 2 till
avtalet.
Medlemsstaterna och Sydafrika har i ett protokoll, som har bifogats
slutakten, kommit överens om att inleda en regelbunden politisk dialog
när den provisoriska tillämpningen blir gällande, dvs. den 1 januari 2000.
Under den tid då avtalet tillämpas provisoriskt skall, när det gäller
genomförandet av institutionella aspekter (artikel 97), en företrädare för
kommissionen vara ordförande för samarbetsrådet och lägga fram
gemenskapens ståndpunkt. Utifrån kommissionens förslag skall rådet
besluta om den ståndpunkt som gemenskapen skall inta inom
samarbetsrådet.
5 Godkännande av avtalet
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet om handel,
utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Republiken Sydafrika å andra sidan.
Skälen för regeringens förslag: I avtalet är det Europeiska
gemenskapen och medlemsstaterna som är avtalsparter på den ena sidan.
Avtalet är därmed ett s.k. blandat avtal.
Avtalet är ett associeringsavtal. Detta innebär att avtalet syftar till att
knyta tredje land närmare gemenskapen och dess regelverk än vad som är
fallet då parterna ingår t.ex. ett samarbetsavtal. Vissa organ inrättas som
skall övervaka avtalets tillämpning. Avtalet reglerar bl.a. frågor inom den
gemensamma handelspolitikens område. Av artikel 133 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen och EG-domstolens praxis
framgår att Europeiska gemenskapens traktatkompetens inom den
gemensamma handelspolitiken är exklusiv. Det nu aktuella avtalet
reglerar emellertid även förhållanden som ligger inom ramen för
medlemsstaternas kompetens. Det gäller t.ex. de delar av avtalet som
avser politisk dialog, vissa frågor om det ekonomiska samarbetet och
brottsbekämpning.
Sydafrika har sedan övergången från apartheidsystem till ett
demokratiskt styre år 1994 fått en ökad betydelse för Europa och Sverige.
Det nu aktuella avtalet syftar till att bredda och fördjupa relationerna med
Sydafrika och understödja den politiska, ekonomiska och sociala
utvecklingen i landet. Målet är att bidra till en positiv utveckling i
Sydafrika under övergångsperioden till stabil demokrati, en övergång
kantad av både svårigheter och möjligheter. Avtalet ger ramarna för en
politisk dialog, definierar ett brett spektrum av samarbetsområden och
öppnar vägen för frihandel. Skapandet av ett frihandelsområde förutses,
trots att vissa väsentliga produkter undantas, kunna bidra till ett ökat
handels- och exportutbyte. Detta antas vidare ge nödvändiga impulser till
att ytterligare modernisera och omstrukturera den sydafrikanska
ekonomin.
Avtalet förutses kunna bidra till ett politiskt stabilt och ekonomiskt
välmående Sydafrika. Hela regionen antas gynnas av denna positiva
utveckling. De positiva konsekvenserna av avtalet för regionen bedöms
allmänt överskugga eventuella negativa följder, exempelvis i form av
minskade tullintäkter för SACU-länderna.
Avtalet visar på den vikt som man på EU:s sida tillskriver det nya
demokratiska Sydafrika och landets utvecklingspotential. Det lägger
grunden för samarbete inom flera olika områden. Avtalet skapar
dessutom goda möjligheter till att fördjupa och bredda detta samarbete.
Denna tanke överensstämmer väl med den svenska målsättningen att
uppnå ett partnerskapsbaserat samarbete på en rad olika områden med
länderna i Afrika. Avtalet bedöms vara ett viktigt och bra första steg mot
ett ökat handelsutbyte mellan Sydafrika och gemenskapen.
Som har framgått av det föregående reglerar avtalet med Sydafrika
också förhållanden som ligger utanför gemenskapens kompetens.
Sålunda innehåller avtalet regler som innebär åtaganden för
medlemsstaterna och därmed också för Sverige.
Regeringen bedömer att de områden inom avtalet som ligger inom
medlemsstaternas kompetens sammantagna är av större vikt. Avtalet
skall därför enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdag
Sydafrikanska företag får vara med i budgivningen för kontrakt till utvecklingsprojekt
som finansieras av EDF. Ursprungskumulationsreglerna innebär möjlighet att vid
tillverkning av en vara använda material från en leverantör inom Loméområdet eller från
annat geografiskt närliggande utvecklingsland.
Handelspreferensarrangemangen innebär att Loméländerna får tullfrihet i EU.
I SACU ingår Botswana, Lesotho, Namibia, Swaziland och Sydafrika. SADC:s
medlemmar är Angola, Botswana, Lesotho, Malawi, Mauritius, Moçambique, Namibia,
Sydafrika, Swaziland, Tanzania, Zambia och Zimbabwe.
1
12