Post 5719 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:90 ·
Hämta Doc ·
Nordiskt samarbete 1999 Skr. 1999/2000:90
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Skr. 90
Regeringens skrivelse
1999/2000:90
Nordiskt samarbete 1999
Skr.
1999/2000:90
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 9 mars 2000
Göran Persson
Leif Pagrotsky
(Utrikesdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redogör regeringen för samarbetet under år 1999 mellan de
nordiska ländernas regeringar, med huvudsaklig inriktning på
verksamheten i Nordiska ministerrådet.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Samarbetets huvudområden 1
2.1 Samarbetet inom Norden 1
2.2 Norden och Europa samt Schengensamarbetet 1
2.3 Norden och dess närområden 1
3 Nordiskt samarbete på sektorsnivå 1
3.1 Kultur och medier 1
3.2 Utbildning och forskning 1
3.3 Miljö 1
3.4 Ekonomi och näring 1
3.4.1 Energi 1
3.4.2 Näringspolitiskt samarbete och IT-frågor 1
3.4.3 Regionalpolitik 1
3.4.4 Jord- och skogsbruk samt fiske 1
3.4.5 Bygg- och bostadssamarbete 1
3.4.6 Transport, infrastruktur och trafiksäkerhet 1
3.4.7 Ekonomi och finanspolitik 1
3.5 Medborgarpolitik 1
3.5.1 Arbetsmarknad och arbetsliv 1
3.5.2 Socialpolitik och hälsovård 1
3.5.3 Livsmedelsfrågor 1
3.5.4 Konsumentpolitik 1
3.5.5 Jämställdhet mellan kvinnor och män 1
3.5.6 Lagstiftningsarbete 1
3.5.7 Migrations- och flyktingpolitiska frågor 1
3.5.8 Ungdomsfrågor 1
3.6 Säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2000 1
1 Inledning
Under arbetsåret 1999 hade Island ordförandeskapet i det nordiska
regeringssamarbetet. Island har under ordförandeskapet lagt särskild vikt
vid att utveckla samarbetet inom Västnorden och vad gäller arktiska
frågor. Det har på isländskt initiativ tillsatts en särskild arbetsgrupp med
uppgift att studera det nordiska samarbetet inför det nya årtusendet. En
rapport kommer att lämnas hösten 2000. På isländsk sida har man lagt
vikt vid att följa upp initiativ från tidigare ordförandeskap. Det gäller
bl.a. det svenska initiativet om arbetet med att avveckla gränshinder.
Sveriges ambition under ordförandeskapet år 1998 var att koncentrera
ordförandeprogrammet till ett par profilfrågor, nämligen samverkan för
ökad sysselsättning och uppgifterna att göra Norden och dess
närområden till en ekologiskt hållbar region.
Sysselsättningsfrågornas behandling på det europeiska planet förblir
under avsevärd tid framöver också en central samnordisk angelägenhet.
De riktlinjer som utformades under år 1998 för sysselsättningspolitiken
inom Europeiska unionen (EU) bygger i stor utsträckning på värderingar
som är bärande i de nordiska ländernas politik för tillväxt och
sysselsättning, såsom betydelsen av aktiva insatser för att stärka
individens ställning på arbetsmarknaden och av en god balans mellan
flexibilitet och trygghet, liksom värdet av att främja företagsamhet och
att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.
Samverkan på det nordiska planet kring utvecklingen av ett ekologiskt
hållbart samhälle fick en särskild politisk vikt genom den deklaration
som de nordiska statsministrarna antog i november 1998. I deklarationen
gavs Nordiska ministerrådet i uppdrag att utarbeta en tvärsektoriellt
förankrad strategi för hållbar utveckling i Norden och dess närområden.
Under år 1999 har arbetet pågått för att följa upp deklarationen. Förslag
kommer att lämnas, och även föreläggas Nordiska rådet, under år 2000.
Under det svenska ordförandeåret kom även frågorna om inomnordisk
rörlighet/avveckling av gränshinder att växa fram som en tredje
profilfråga. På flera plan har Sverige under året gjort frågorna om
onödiga, irrationella och otidsenliga gränshinder för boende, pendling,
arbete och företagande över och runt gränserna i Norden till ett centralt
samarbetstema.
Ett omfattande arbete har under året genomförts på det bilaterala planet
mellan Sverige och Danmark för att underlätta integrationen i
Öresundsregionen. I våras presenterade den danska och svenska
regeringen rapporten – "Öresund – en region blir till". Rapporten är en
kartläggning av de hinder och problem för rörlighet och integration som
finns över Sundet. Trots närheten mellan länderna och redan pågående
arbete visar rapporten att det finns en rad olika hinder för en integrerad
region och en dynamisk ekonomisk utveckling. Regeringarna har därför
samarbetat intensivt under hösten tillsammans med de regionala
aktörerna för att åtgärda de problem som fanns listade i rapporten.
Ambitionen är att så många hinder som möjligt skall vara avvecklade till
dess att Öresundsförbindelsen öppnar den 1 juli år 2000. Diskussioner
har också förts om etablerandet av en gemensam informationsfunktion
och ett informationskontor i Malmö. Målet är att dessa skall kunna
invigas i samband med broöppningen.
Det första mötet i den nybildade Öresundsdelegationen under ledning
av statsrådet Leif Pagrotsky hölls i februari år 2000. Deltagarna var de
politiska aktörerna i regionen och andra intressenter samt företrädare från
ett flertal svenska departement. Delegationen skall fungera som ett
informations- och diskussionsforum och på dagordningen fanns bl.a.
skattefrågor, brotaxor och arbetsmarknadsregler. Under våren år 2000
planeras ytterligare två möten.
Samarbetet mellan Sverige och Danmark i Öresundsregionen har även
blivit en inspirationskälla för arbete för ökad integration med Norge och
Finland. I september 1999 tog statsrådet Leif Pagrotsky initiativ till ett
gränshinderssamarbete med Norge. Under hösten tillsattes en norsk-
svensk arbetsgrupp som fick i uppgift att arbeta med
integrationsfrämjande åtgärder inom områden som arbetsmarknad och
sociala frågor, skatt- och tullfrågor, infrastruktur, utbildning och kultur.
Arbetsgruppen skall presentera en rapport i april år 2000. Ett
motsvarande gränshindersamarbete har också inletts med Finland.
Nordiskt samarbete i EU- och EES-frågor är ett av huvudområdena för
det nordiska samarbetet. Den grundläggande ambitionen är att
systematiskt utnyttja nordiska samarbetsstrukturer för avstämning och,
när förutsättningar finns, samstämt agera i aktuella EU- och EES-frågor –
liksom i det bredare Europasamarbetet.
Med år 1999 inleddes en period av mer än fyra år då ett nordiskt land
alltid finns i eller i närheten av EU:s ordförandestol. Rätt utnyttjad är det
en situation där de nordiska EU-medlemmarna – med stöd från Island
och Norge - bör ha möjligheter att främja arbetet för sysselsättning, för
en god miljö och de andra frågor där Norden har starka sammanfallande
intressen.
Nordiskt närområdessamarbete lämnar ett bidrag till säkerhet,
demokrati och gynnsam ekonomisk och social utveckling i vår del av
Europa, till fred, säkerhet och stabilitet i vår region. Norden har mycket
att vinna på att utveckla handel och folkligt utbyte mellan de nordiska
länderna och länderna kring Östersjön. Ministerrådets beslut att i
budgeten för år 1999 väsentligt utvidga det nordiska närområdes-
programmet blev en bekräftelse på detta. Den snabba utvecklingen i
närområdet har emellertid aktualiserat frågan om en översyn av det
nordiska närområdessamarbetet inför framtiden.
2 Samarbetets huvudområden
2.1 Samarbetet inom Norden
Under år 1999 har inriktning på frågor som har betydelse för enskilda
och företag i vardagen, inte minst arbetet med att avlägsna gränshinder
stått högt på dagordningen.
Under året har fortsatt verksamhet bedrivits med anledning av ett
svenskt initiativ om att upprätta en servicetelefon för nordiska
medborgare dit de kan ringa för att få information om vart de kan vända
sig för att få klarhet i problem de stött på vid arbete, studier och resor i
andra nordiska länder än det egna hemlandet. Projektet, som kallas Hallå
Norden!, genomförs som ett försöksprojekt vid Föreningen Nordens
informationsbutik Arena Norden i Stockholm på uppdrag av Nordiska
ministerrådet. Det kan konstateras att denna service fyller ett behov.
Försöksperioden har förlängts till år 2000. Då kommer överväganden om
fortsatt verksamhet att ske.
Beslut har under år 1999 tagits om att etablera ett s.k.
informationsfönster, där information om det nordiska samarbetet
tillhandahålls, i Stockholm, Oslo och Köpenhamn. Bakgrunden är
särskilt avsaknaden och behovet av en centralt belägen
informationspunkt i Stockholm. Arbete pågår för närvarande med att
etablera en sådan informationsverksamhet i Stockholm.
Sverige har fortsatt att verka för att effektivisera och förnya den
verksamhet som finansieras över Nordiska ministerrådets budget. Genom
omprioriteringar och effektivitetsuttag har verksamheten utsatts för krav
på omvandling. Regelverken för styrning och kontroll har moderniserats.
En översyn skall göras av det nordiska budgetsystemet i syfte att
förbättra styrningen och öka flexibiliteten. En omorganisation och
förstärkning har gjorts av Nordiska ministerrådets sekretariat.
Informationsverksamheten har lagts samman med Nordiska rådets.
Nordiska ministerrådets budget för år 1999 uppgick till 732 miljoner
danska kronor. De viktigaste områdena i budgeten var kultur-,
utbildnings- och forskningssamarbetet som svarade för nära hälften av
utgifterna. Andra stora samarbetsområden inom budgetens ram var
ekonomi- och näringsområdet, medborgarpolitik samt miljö- och
närområdessamarbetet.
Den svenska andelen av Nordiska ministerrådets budget var enligt den
nordiska fördelningsnyckeln 34,1 procent, en minskning med 0,8
procentenheter sedan föregående år. Fördelningsnyckeln beräknas på
basis av respektive lands andel av den samlade nordiska
bruttonationalinkomsten.
Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde ministerrådet i
november 1999 – i enlighet med Nordiska rådets önskemål – budgeten
för år 2000. Den uppgår efter prisomräkning till 741 miljoner danska
kronor. Det är en realt sett oförändrad budgetram. Det största
satsningsområdet är fortsatt kultur-, utbildnings- och forsknings-
samarbetet. Ökade insatser görs främst på arktiskt samarbete,
energisamarbete, välfärdsforskning och IT-frågor. Den svenska andelen
av budgeten minskar ytterligare något till 33,7 procent.
Samverkan med frivilligorganisationerna, där Föreningen Norden intar
en särställning, är ett viktigt inslag i det nordiska samarbetet. På det
nationella planet har regeringen, i enlighet med önskemål som har
uttalats i riksdagen, lämnat särskilt ekonomiskt bidrag till verksamheten
vid Föreningen Nordens informationsbutik Arena Norden i Stockholm.
Över den nordiska budgeten ges stöd till samisk verksamhet såsom
Samerådet, Nordiskt samiskt institut samt stöd till samisk kultur-
verksamhet. Dessutom fördelas medel för urbefolkningsspörsmål inom
ramarna för det arktiska programmet. Stöd kan även ges från sektorernas
dispositionsmedel.
Samerådet är en politiskt obunden paraplyorganisation för samiska
organisationer i Finland, Norge och Sverige. Nordiskt samiskt institut har
till uppgift att ta initiativ till att samordna och genomföra utredningar,
planläggningar och forskning med syfte att förbättra de samiska folkens
ställning.
Nordiska ministerrådet har tagit på sig en samordnande roll beträffande
årliga ministermöten i samefrågor. Efter ett möte i samarbetsorganet för
same- och rennäringsfrågor i december beslutades att det första
ministermötet skall äga rum i april år 2000. Vid detta möte kommer
formerna för framtida ministermöten, relationerna med Sametingen samt
frågan om en nordisk samekonvention att diskuteras.
Frågan om ett nordiskt samiskt parlamentariskt råd avvaktar i väntan
på att det svenska Sametinget skall fatta positivt beslut i frågan.
2.2 Norden och Europa samt Schengensamarbetet
Europafrågorna är ett av huvudområdena för det nordiska samarbetet och
de har spelat en framträdande roll också under verksamhetsåret 1999.
Genom att tre nordiska länder är medlemmar av EU och Island och
Norge är parter i EES-avtalet har alla nordiska länder en mycket nära
anknytning till det europeiska samarbetet. Det gör att de nordiska
länderna har många gemensamma intressen att bevaka.
Samarbetet i Europafrågorna har i första hand karaktär av samråd och
informationsutbyte. Samarbetet inom Nordiska ministerrådet kon-
centreras till de områden där de nordiska länderna har gemensamma
intressen och en önskan att påverka den europeiska dagordningen.
Ambitionen att använda sig av det nordiska samarbetet som en
plattform för nordiskt samråd i aktuella EU- och EES-frågor har
inneburit att dessa frågor blivit en stående punkt på dagordningen vid
nordiska ministermöten, såväl vid möten inom Nordiska ministerrådets
formella ram som vid exempelvis statsministermöten och
utrikesministermöten.
Ordningen med ett årligt återkommande möte mellan de nordiska
samarbetsministrarna och de nordiska EU-ambassadörerna i Bryssel för
att diskutera Nordiska ministerrådets arbete med EU- och EES-frågorna
har fortsatt.
Kontaktgruppen med tjänstemän vid de nordiska representationerna i
Bryssel har tillsammans med Nordiska ministerrådets sekretariat
utvecklat rutiner för information och samverkan. En viktig del i detta
samarbete är den ordning för praktiktjänstgöring vid EU-
representationerna för tjänstemän vid ministerrådssekretariatet som
började tillämpas år 1998. Mot bakgrund av de goda erfarenheterna har
denna ordning fortsatt.
Under år 1999 utarbetade Nordiska ministerrådet en rapport om
samarbetet i EU- och EES-frågor inom ministerrådets olika
samarbetssektorer. Rapporten visar på ett ganska omfattande samarbete.
Sektorer med ett särskilt intensivt samarbete är konsument-, livsmedels-,
forsknings-, miljö- och arbetsmarknadssektorerna. På lagstiftnings-
området har nordiskt samråd vid förberedelser för och genomförande av
EG-rättsakter varit viktigt.
Som ett led i det nordiska samarbetet om förverkligandet av den inre
marknaden beslutade de nordiska handelsministrarna år 1998 att en
informell nordisk samrådsgrupp skulle arbeta vidare med ett antal
utvalda områden avseende marknadskontroll, ömsesidigt erkännande av
provningar, märkning av läkemedelsförpackningar och godkännande av
kompetensbevis för maskinförare. Arbetet har fortsatt under år 1999 och
avrapporterades vid ministrarnas möte i november. Vid mötet
välkomnades även ett svenskt förslag om att jämförande prisnivåstatistik
för de nordiska länderna skulle tas fram. Avsikten med det är att få fram
underlag för bedömning av inom vilka områden det föreligger hinder för
konsumenterna att dra nytta av den inre marknaden.
Den nordiska passfriheten är en av hörnstenarna i det nordiska
samarbetet. Den har fungerat i över fyrtio år och betraktas som en
självklarhet av flertalet medborgare i de nordiska länderna. Inom EU är,
på samma sätt som i Norden, den fria rörligheten för personer ett av
kärnområdena inom den inre marknaden. För att påskynda avvecklingen
av gränskontroller inom (dåvarande) EG, ingick några av EG:s
medlemsländer år 1985 det s.k. Schengenavtalet.
I juni 1995 ansökte Sverige och Finland om anslutning till
Schengensamarbetet med förbehåll för att den nordiska passfriheten
skulle bevaras. Avtalet om Sveriges anslutning till Schengensamarbetet
undertecknades i december 1996. Samtidigt undertecknades anslutnings-
avtal för Danmark och Finland samt samarbetsavtal med Island och
Norge.
Riksdagen antog propositionen om Schengensamarbetet i april 1998. I
den propositionen lades inga lagförslag fram. Det arbetar man på för
närvarande och en proposition kommer att läggas fram för att kunna
behandlas under vårriksdagen år 2000.
Genom Amsterdamfördraget beslutades att Schengensamarbetet, som
för närvarande omfattar alla EU:s medlemsstater, utom Storbritannien
och Irland, samt Norge och Island, skall införlivas med EU. Med
Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999 överfördes
Schengensamarbetet inom EU:s ram. Införlivandet av Schengen-
samarbetet regleras i ett särskilt protokoll, Protokoll om införlivande av
Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar (s.k.
Schengenprotokollet), som har fogats till Amsterdamfördragets slutakt.
Schengenprotokollet innebär att Schengensamarbetet kommer att äga
rum inom den vanliga EU-strukturen, dvs. under medverkan av alla EU:s
institutioner enligt de regler som gäller enligt fördragen.
Schengenprotokollet innehåller också bestämmelser som, tillsammans
med ett särskilt protokoll om Danmarks ställning, gör det möjligt att
säkerställa att den nordiska passfriheten kan bibehållas inom ramen för
det bredare europeiska samarbetet. Det hittillsvarande Schengen-
regelverket fördelades under den första och den tredje pelaren i fördraget.
Norges och Islands deltagande regleras genom ett särskilt avtal från den
18 maj mellan Europeiska unionens råd och de båda länderna.
Samarbetet verkställs i en gemensam kommitté, som består av
representanter för EU:s medlemsstater, Europeiska gemenskapernas
kommission, Norge och Island.
Sedan förhandlingarna om Schengens överförande till EU samt Norges
och Islands ställning är lösta, är för svensk och nordisk del den
dominerande uppgiften att förbereda inträde i det operativa samarbetet
med upphävda gränskontroller. Utgångspunkten är att de nordiska
länderna skall bli färdiga för integrering under år 2000. Förutom de
interna långtgående svenska och nordiska förberedelser som krävs och
som pågår, bl.a. rättsliga och polisiära frågor, måste inträdet
kommuniceras och beredas med övriga EU-medlemsstater. EU-rådet, i
detta fall bestående av de 13 forna Schengenstaterna, kommer att besluta
om de nordiska länderna uppfyller villkoren. Eftersom utvidgningen av
det operativa arbetet avser fem länder, förestår en förhållandevis
komplicerad och tidsödande process i rådet.
2.3 Norden och dess närområden
Samarbetet med närområdet är ett prioriterat område inom det nordiska
samarbetet. Samarbetet med närområdena omfattar de tre baltiska
länderna, nordvästra Ryssland, Barentsområdet och Arktis.
Nordiskt samarbete flätas allt mer samman med annat samarbete i
närområdena. Nordiska ministerrådets insatser i dessa närområden skall
ses som ett komplement till andra insatser som görs bilateralt eller genom
andra regionala organ som Östersjöstaternas råd, Barentsrådet och
Arktiska rådet.
Nordiska ministerrådets närområdesinsatser utformas i dialog med
berörda samarbetspartner. De nordiska samarbetsministrarna har bl.a.
årliga möten med sina motsvarigheter inom Baltiska ministerrådet. Även
de nordiska statsministrarna har årliga möten med sina baltiska kollegor.
Huvudmålsättningen med nordiska ministerrådets närområdes-
samarbete är att bidra till stabil och demokratisk utveckling i
närområdena och att främja utvecklingen av en fungerande
marknadsekonomi. Avsikten är också att närområdessatsningarna skall
koncentreras till de områden där det nordiska samarbetet ger ett mervärde
och bidrar till en bättre samordning med andra insatser.
I ministerrådets budget för år 1999 ökade det särskilda närområdes-
programmet väsentligt till 65 miljoner danska kronor. En stor del av
dessa resurser satsades på projekt som skall främja demokrati-
utvecklingen. De olika formerna av stipendie- och utbytesordningar är
också ett viktigt inslag i närområdesprogrammet. Programmet omfattar
dessutom verksamheten vid de nordiska informationskontoren i de
baltiska huvudstäderna och i S:t Petersburg.
Utöver det särskilda närområdesprogrammet görs insatser över
ministerrådets budget även genom olika samarbetssektorer. De samlade
satsningarna är därför avsevärt större och bedöms uppgå till totalt ca 20
procent av Nordiska ministerrådets budget.
Vid sidan av de insatser som görs över ministerrådets budget har de
nordiska finansministrarna haft ett program för att främja investeringar i
små och medelstora företag i de baltiska länderna (Baltiska
investeringsprogrammet). Programmet fasades ut år 1999 men vissa
resurser kvarstår även därefter. Det omfattade totalt ca 180 miljoner ecu.
Under år 1997 inrättades dessutom en särskild ordning inom Nordiska
investeringsbanken för lån på särskilt förmånliga villkor till finansiering
av miljöprojekt i Nordens närområden. Låneramen uppgår till 100
miljoner euro. Vidare har nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO),
som inrättades år 1990, en riskkapitalfond på 80 miljoner euro för lån till
miljöinvesteringar i närområdena. Härutöver finns från år 1996
möjligheter att via NEFCO:s miljöutvecklingsfond få ekonomiskt stöd
för miljöinsatser.
Nordiska ministerrådets program för arktiskt samarbete syftar till att ge
samnordiska insatser ett särskilt mervärde i förhållande till andra
aktiviteter med inriktning på Arktis. Programmet omfattar
urbefolkningsfrågor, polarforskning, miljö- och infrastrukturfrågor.
Mot bakgrund av den snabba utvecklingen i närområdena och av
önskemål om en bättre samordning med övriga nationella och
internationella insatser har beslutats att de strategiska målsättningarna för
närområdessamarbetet skall ses över. Översynen kommer att genomföras
under år 2000.
3 Nordiskt samarbete på sektorsnivå
3.1 Kultur och medier
Allmänt
Nordiska ministerrådet stimulerar kultursamarbetet i Norden genom
insatser på särskilda områden, genom nätverksbildning och satsningar på
projekt med stark nordisk profil. Inom ramen för kultursamarbetet finns
två stora fonder, Nordiska kulturfonden och Nordiska film- och TV-
fonden. Kultursamarbetet på regeringsnivå grundas på ett kulturavtal från
år 1972. Satsningen på kultursamarbetet över ministerrådets budget
uppgick år 1999 till ca 138 miljoner danska kronor.
Samarbetet inom Norden
Tyngdpunkten i kultursamarbetet ligger på samarbetet inom Norden och
bygger på den värdegemenskap som finns mellan de nordiska länderna
och som manifesteras i den kulturella och språkliga gemenskapen. En
strategisk redogörelse - Nordiskt kultursamarbete vid årtusendeskiftet -
antogs av Nordiska rådet vid sessionen i Oslo i november 1998. Syftet
med redogörelsen är att skapa möjligheter för en ökad flexibilitet,
effektivitet och precisering i allokeringen av resurserna för att förnya,
utveckla och synliggöra samarbetet. En ny prioritering är insatser mot
rasism och främlingsfientlighet med den överordnande målsättningen att
öka minoriteternas deltagande och inflytande på alla nivåer i kulturlivet.
Genomförandet av strategin har diskuterats med företrädare för Nordiska
rådet vid två tillfällen under år 1999, dels i samband med
kulturministermötet i Köpenhamn i mars, dels i samband med Nordiska
rådets session som hölls i Stockholm i november.
I det isländska ordförandeprogrammet betonas utkantsområdernas
och de små nationernas ställning inom det nordiska kultursamarbetet. I
samband med ämbetsmannakommitténs möte i Reykjavik i september
1999 hölls en särskild konferens om utkantsområdernas ställning. Även
det språkliga samarbetet betonas och bland annat vill man fokusera på
aktiviteter för barn och unga. Satsningen på barn och unga har fortsatt
med utgångspunkt i den särskilda handlingsplanen Ett kommande
Norden som avser det nordiska barn- och ungdomskultursamarbetet
1996-2000. Huvudmålet för ministerrådets kultursamarbete inom barn-
och ungdomsområdet är att stärka den nordiska identiteten genom att öka
barns och ungdomars deltagande i, kunskap om, och intresse för kultur i
Norden.
Under år 1999 har medel beviljats för att stödja barnkulturforskningen.
Mötesplatser för barn och unga har erbjudits både genom Internet och
barnkulturläger. En kulturmönstring för ungdomar har ägt rum i Finland.
Ett liknande evenemang ägde rum i Trondheim 1997 där ungdomar från
alla de nordiska länderna presenterade sina egna föreställningar och
konstverk. Nyhetsbulletinen Valhalla har utkommit med fyra nummer.
Språket är en förutsättning för att kunna ta del av det gemensamma
kulturarvet. Arbetet med ministerrådsförslaget om en nordisk
språkpolitik som har tagits fram i samarbete med utbildningsministrarna
har fortsatt. En handlingsplan för språkområdet (NORDMÅL) har
utarbetats av en språkpolitisk referensgrupp. Målet är att de
skandinaviska språken fortsatt skall utgöra den gemensamma ramen i det
nordiska samarbetet och att den internordiska språkförståelsen och
kulturkompetensen skall vidareutvecklas och bestå samt att stärka
nordbors färdigheter att förstå varandra i skrift och tal.
Kultursektorn har ett särskilt ansvar att bekämpa främlingsfientlighet
och rasism. I den strategi som lades fram till Nordiska rådets session i
Oslo framhålls att de nordiska länderna genom respekt för kulturell
mångfald skall motarbeta rasism och främja positiva värden. Inom
kultursektorn skall särskilda åtgärder vidtas för att tillmötesgå tidens
krav. Man bör satsa på att stärka rekryteringen av minoriteter på alla
nivåer samt stödja verksamhet som är opinionsbildande och som ger
uppmärksamhet. Ministerrådet har också beviljat medel till olika projekt.
Nordiskt mörker vitt oljud är ett projekt som syftar till att ge ungdomar
ett historiskt perspektiv på rasism och främlingsfientlighet och att få dem
att själva analysera sitt förhållningssätt till nynazism, diskriminering av
flyktingar, invandrare och andra minoriteter.
Satsningarna på media har fortsatt. Avtalet om Nordiska film- och TV-
fonden har omförhandlats under året. Det nya avtalet garanterar fonden
ett årligt tillskott på minimum 58 miljoner danska kronor. Nordiska film-
och TV-fonden stödjer produktion och distribution av film och TV i
Norden. Fonden bygger på ett avtal mellan nio nordiska TV-bolag, fem
nationella filminstitut och ministerrådet. Under de senaste fem åren har
fonden stött produktionen av drygt 200 filmer och TV-serier.
Nordiska kulturfonden är det viktigaste nordiska stödorganet för
kulturaktiviteter på fältet. Verksamhetsområdet är brett och omfattar
alltifrån allmän kultur till utbildning och forskning. Under 1999 har
projekt för ett belopp på 19 miljoner danska kronor beviljats. Bidrag har
bl.a. getts till Visans Vänner i Umeå för nordiska inslag i visfestival,
Sibelius-Akademin för nordiska dagar på operahögskolan i Helsingfors,
till Cirkus Cirkör och projekteringen av en nordisk utbildning av
nycirkusartister samt till en konferens i Köpenhamn om islam i Norden.
Fonden har också gett bidrag till andra särskilda projekt såsom
exempelvis Läslust; ett projekt för att öka kännedom om nordisk
litteratur hos gymnasieelever, forskningsprojektet "Nordisk kulturpolitik
i förändring" och olika samarbetsprojekt mellan de tre kulturstäderna
Reykjavik, Bergen och Helsingfors. Kulturfonden har genom sina
satsningar möjliggjort förverkligandet av ett stort antal idéer från
kulturlivet.
De fyra konstkommittéerna, Nordiska litteratur- och biblioteks-
kommittén (Nordbok), Nordiska musikkommittén (Nomus), Institutet för
samtidskonst (NIFCA) och Teater och dans i Norden har genom sina
nätverk, seminarier och olika stödformer verkat för att sprida kunskap
om nordisk konst. Under 1999 har NKKK (Nordiska konst - och
konstindustrikommittén) lagts ned och arbetsuppgifterna övertagits av
NIFCA. Den nybildade institutionen skall synliggöra kvalitativ visuell
kultur i Norden och internationellt. Utställningsprogrammet skall bestå
både av egna projekt och samarbetsprojekt med andra institutioner eller
konstnärsgrupper. Fokus i verksamheten är en fortgående dialog om
innehållsmässiga frågor i konsten och det sätt och de former den kan
presenteras på. Speciell vikt skall läggas vid mötet mellan bildkonst,
design och arkitektur. NIFCA medverkar, tillsammans med Nordiska
Stiftelsen för Visuella Studier (NSVS) i Stockholm, till utgivandet av
tidskriften NU: The Nordic Art Review.
Nordboks uppdrag är att utveckla samarbetet på litteratur- och
folkbibliotekens område. Översättningsstödet, vilket för 1999 uppgick till
2,4 miljoner danska kronor, bidrar till den nordiska litteraturens
tillgänglighet på originalspråk. Under året har Nordboks sekretariat
utlokaliserats och Nordbok kommer att administreras av
Biblioteksstyrelsen i Danmark under den kommande treårsperioden.
Nomus har inom ramen för sitt uppdrag att fördela bidrag till
musiklivet. Medel har under 1999 beviljats för nya kom-
positionsbeställningar, konsertframträdande/festivaler samt ett antal
konferenser, symposier och seminarier till ett belopp av drygt 2 miljoner
svenska kronor. Den största enskilda satsningen utgörs av stöd till
Orkester Norden. Orkester Norden medverkade vid invigningen av de
nordiska ambassaderna i Berlin och gav en konsert i samband med
invigningen.
Även den verksamhet som bedrivs vid de nordiska husen på Island,
Grönland, Färöarna och Åland finansieras inom kulturbudgeten.
Särskilda medel har under året dessutom avsatts för reparation av husen i
Reykjavik och i Torshamn. Ett särskilt möte ägde rum mellan
ämbetsmannakommitténs och representanter för husen i samband med
ämbetsamannkommitténs möte i Rejkjavik i september 1999. Under året
inledde de nordiska husen ett produktionssamarbete.
Norden och Europa
Aktuella EU-frågor anmäls regelbundet på ministerrådets och
ämbetsmannakommitténs möten. Under året har Finland som en naturlig
följd av sitt ordförandeskap i EU också rapporterat om arbetet.
Det nordiska samarbetet på mediaområdet är viktigt i förhållande till
EU:s arbete. EU:s mediasamarbete utgår från vissa gemensamma direktiv
och stödprogram. Ministerrådet vill fortsätta föra en aktiv politik för att
tillvarata nordiska intressen på mediaområdet.
Nordiska ministerrådet har sedan 1982 genomfört ett stort antal
kulturprojekt i utlandet. Det nordiska kulturutbyte med Sydafrika, Shuttle
99, kulminerade under året. Projektet har i huvudsak varit ett utbyte
mellan professionella konstnärer inom samtliga konstkategorier. Det har
bidragit både till att visa nordiskt kulturliv i Sydafrika och sydafrikansk
kultur i Norden. Bland annat anordnades flera evenemang på Kulturhuset
i Stockholm om sydafrikansk konst. Ett viktigt projekt, vars syfte var att
främja kulturverksamhet för barn, var The Ziyabuya Children’s Arts and
Culture Festival som hölls i Johannesburg under hösten 1999.
En annan stor prioriteringen under 1999 var det fortsatta arbetet med
utställningen ”West Viking”. Utställningen tas fram i samarbete med
Smithsonian Institute i Washington D.C. och kommer att visas 2000-
2001. Utställningen handlar om vikingarnas resor västerut och visar
bland annat arkeologiska utgrävningar från Grönland och Nordamerika.
Norden och dess närområden
Samarbetet med närområdena ökar i betydelse. Ministerrådets budget för
närområdssatsningar för 1999 har ökat med 20 procent jämfört med
budgeten för år 1998. Kulturförmedlingen är en betydelsefull del i
samarbetet. Samtliga konstkommittéer har under 1999 haft kontakt och i
olika former bedrivit samarbete med sina motsvarigheter i Baltikum eller
nordvästra Ryssland. Stipendieordningen Sleipner (utbyte av unga
konstnärer) har under året utvidgats till att innefatta konstnärer från
närområdena.
3.2 Utbildning och forskning
Allmänt
Utbildning och forskning hör till de prioriterade områdena i det nordiska
samarbetet. Sektorn är också den största resursmässigt sett. Under år
1999 disponerades sammmanlagt 186 miljoner danska kronor. Medlen
används huvudsakligen för finansieringen av sektorns mobilitetsprogram
(system för utbyte på grundskolans högstadium, inom gymnasieskolan,
folkhögskolan, den högre utbildningen och forskningen), de gemen-
samma nordiska institutionerna, ett antal sektoriella handlingsplaner samt
vissa tidsbegränsade samverkansprojekt och forskningsprogram.
Den för sektorn viktigaste åtgärden har under året varit utarbetandet av
ministerrådsförslaget Norden som föregångsregion för utveckling av
mänskliga resurser/Strategi för nordiskt utbildnings- och forsknings-
samarbete 2000-2004. I strategin har angetts riktlinjer och fokusområden
för det nordiska samarbetet, inklusive samarbetet med Europa och
närområdena, för den kommande femårsperioden. Två
ministerrådsförslag från året innan, om nordisk forskningspolitisk
strategi respektive nordisk språkpolitik, har inarbetats i förslaget i syfte
att göra det till ett heltäckande policydokument för hela utbildnings- och
forskningssektorn. Strategin behandlades vid Nordiska rådets session i
november och fick ett positivt mottagande. Strategiförslaget, inklusive
Nordiska rådets kommentarer, kommer att följas upp genom
handlingsplaner för de olika delsektorerna inom utbildning och
forskning.
Samarbetet inom Norden
Språksamarbetet är förutsättningen för allt annat nordiskt samarbete och
därför av betydelse för samtliga ministerrådssektorer. Insatser för
språksamarbetet har alltid haft hög prioritet i det nordiska samarbetet.
Ministerrådsförslaget om nordisk språkpolitik, som behandlades under
det svenska ordförandeskapet, har planenligt följts upp genom
tillsättandet av en språkpolitisk referensgrupp. Gruppen har under året
utarbetat en handlingsplan för språkområdet (NORDMÅL) för tiden
2000-2004. En av utbildnings- och forskningsministrarnas tema-
diskussioner har också under året ägnats de nordiska språken - Små
sprogsamfunds status i lyset af informationsteknologiens hastige
udvikling. Diskussionen kommer att följas upp med konkreta åtgärder,
bl.a. ett forskningsprogram om språkteknologi.
Ett annat högt prioriterat område i det nordiska samarbetet är insatser
för barn och unga. Mobilitetsprogrammet NORDPLUS-mini, som
Nordiska rådet tog initiativet till, har startat som ett tvåårigt pilotprojekt
(1999-2000) med inriktning på grundskolans högstadium. Projektet
syftar bl.a. till ökad kultur- och språkförståelse. Ledningsgruppen för
nordiskt skolarbete har under året - med utgångspunkt i strategiplanen -
utarbetat förslag till en handlingsplan för skolområdet. Ledningsgruppen
har även beslutat att låta göra en utvärdering av det nordiska
skoldatanätet (ODIN). I uppdraget ingår att överväga i vad mån ODIN
kan göras till ett nätverk för hela utbildnings- och forskningsområdet.
Ministerrådet har beslutat att temakonferensen under det svenska
ordförandeskapsåret - Ett nordiskt lyft för vuxnas lärande - den nordiska
modellen - skall följas upp med ett samnordiskt projekt. En arbetsgrupp
med representanter för folkbildning/vuxenundervisning, högre utbildning
och arbetsmarknadssektorn har fått i uppgift att utarbeta ett
projektförslag om vuxnas lärande, varvid särskilt skall uppmärksammas
universitetens och högskolornas roll i relation till arbetslivets
kompetenskrav. Ministerrådet har även fattat beslut om en
fördjupningsstudie rörande vuxnas deltagande i olika utbildningsformer,
baserad på vissa av OECD:s indikatorstudier. Ett förslag till en
handlingsplan för folkbildnings- och vuxenundervisningsområdet - också
den med utgångspunkt i strategiplanen - har utarbetats under året.
Ledningsgruppen för nordiskt samarbete inom högre utbildning har
under året utrett hinder för mobilitet och erkännande av examina samt
satt fokus på områden där det är viktigt med nordisk profilering och
erfarenhetsutbyte i förhållande till andra europeiska och internationella
miljöer. Nordisk dimension och regionalt samarbete inom högre
utbildning är därvid av stort intresse. Ministerrådet har beslutat att
förlänga det nordiska avtalet om tillträde till högre utbildning med
ytterligare två år, det vill säga t.o.m. utgången av år 2001.
Som ett led i uppföljningen av ministerrådsförslaget om
forskningspolitisk strategi har mandatet för Nordisk forskningspolitisk
råd (FPR) setts över. FPR har också fått en bredare sammansättning med
hänsyn till att uppgifterna i framtiden blir mer tvärsektoriella. FPR har
under året förberett ett antal forskningsprogram, bl.a. ett om
språkteknologi med start under år 2000. Forskningsprojektet - De
nordiska välfärdsstaterna i ett europeiskt sammanhang - som varit
försenat, kunde starta i början av år 1999. Samtidigt avslutades,
Miljöforskningsprogrammet 1993-97, med publiceringen av en
slutrapport och en egenutvärdering. Rapporten innehåller - utöver en
facklig avrapportering av programmet - värderingar och rekommen-
dationer av betydelse för ledning och organisering av framtida
forskningsprogram.
IT-policygruppen, som är rådgivande till ministerrådet och vars
ansvarsområde avser hela utbildnings- och forskningsområdet, har fått ett
nytt mandat för treårsperioden 2000-2002. Gruppens tidigare arbete har
varit inriktat på att kartlägga pågående verksamhet och att komma med
förslag till konkreta samarbetsprojekt. Det nya mandatet är inriktat på
den långsiktiga utvecklingen inom IT-området.
Slutligen har de tre ledningsgrupperna på utbildningssidan under året
fortsatt sitt arbete med evalueringsfrågor. Syftet är där att - förutom att
utveckla och införa evalueringsmetoder på alla nivåer i det nordiska
samarbetet - skapa förutsättningar för att Norden ytterligare profilerar en
gemensam grundsyn i fråga om utvärdering i internationella
sammanhang.
Norden och Europa
Vid utgången av 1998 överlämnade en av ministerrådet tillsatt
arbetsgrupp, som haft att värdera EU:s nya utbildningsprogram
Leonardo II och Sokrates II, en rapport. Gruppen konstaterade att det
bland de nordiska länderna i allt väsentligt fanns en positiv grundsyn till
programmens utformning. Det nordiska samarbetet kunde därför inriktas
på implementeringsfasen. Av stor vikt bedömdes därvid fortsatt
erfarenhetsutbyte vara. Erfarenhetsutbyte om de nya programmen i
fortsättningen skulle tas upp som en stående punkt på dagordningarna
för ledningsgrupperna inom utbildningsområdet.
I juni 1999 ägde ett möte rum i Bologna, som ett led i uppföljningen av
mötet i Paris och den s.k. Sorbonnedeklarationen om harmonisering av
de högre utbildningarna i Europa.
Norden och dess närområden
Mötet mellan de nordiska och baltiska utbildningsministrarna i december
1997 ledde bl.a. till att en arbetsgrupp tillsattes med representanter från
de nordiska och baltiska länderna i syfte att undersöka förutsättningarna
för att tillskapa ett gemensamt Nordiskt-baltiskt utbildningsrum. Av
gruppens rapport, som förelåg på sensommaren 1999, framgår att det inte
finns några formella hinder för etablerandet av ett sådant utbildningsrum.
De hinder som finns är av praktisk karaktär, främst ekonomisk - på både
nationell och individuell nivå.
Ett resultat av samma ministermöte var även tillkomsten av ett
samarbetsprojekt mellan de nordiska och baltiska länderna om insatser
för elever med särskilda behov. Projektet - Development of a School for
all - som kunde konkretiseras under år 1999, disponerade för samma år
3 miljoner danska kronor ur närområdesbudgeten. Motsvarande belopp
väntas stå till förfogande även för år 2000 och 2001.
På lärarutbildningsområdet har de nordiska och baltiska länderna
samarbetat sedan år 1995 inom programmet Teacher Training in the
Baltic States - Nordic Plan of Action. De senast igångsatta projekten, de
på IT-området, beräknas bli avslutade före utgången av december 1999.
En slutkonferens kommer att hållas i maj år 2000 i Riga. Programmet
kommer därmed att vara avslutat.
3.3 Miljö
Det nordiska samarbetet inom miljöområdet utgår från målen i den
nordiska miljöstrategin. Det innebär bl.a. att den inom Norden högsta
tillämpade ambitionsnivån skall vara riktmärket för både det nationella
miljöarbetet och det nordiska framträdandet i det internationella
miljösamarbetet. Strategin syftar till att bevara den biologiska
mångfalden, att nå en hållbar användning av naturresurserna och att
minska föroreningar och utsläpp under kritiska belastningsgränser.
Miljöstrategin gäller t.o.m. år 2000 och förhandlingar pågår om en ny
strategi, ett miljöhandlingsprogram. Styrande för detta arbete är den
utvärdering som gjorts under året av den nuvarande strategin och det
arbete som, på de nordiska statsministrarnas uppdrag, pågår om att ta
fram en strategi för hållbar utveckling i Norden. Strategin skall inriktas
på sådana områden där Norden har gemensamma intressen och särskilt
goda förutsättningar och där det nordiska samarbetet skapar ett särskilt
mervärde. De nordiska miljöministrarna sände ett uttalande till
Europeiska rådets möte i Helsingfors den 10-11 december om vikten av
integration av miljöhänsyn och om hållbar utveckling.
Miljöfrågorna har och har haft ett stort utrymme i de nordiska
ländernas politik och vi har samarbetat i Norden inom miljöområdet
under årtionden. Man måste också understryka den betydelse det
nordiska samarbetet har inte bara för de nordiska länderna utan också för
vårt närområde. Det nordiska miljösamarbetets verksamhet i Ryssland
och de baltiska staterna samt relaterade finansieringsfrågor har
behandlats på miljöministernivå under året. Det har betonats att
miljösamarbetet med Ryssland skall vara en del i reformprocessen i
Ryssland och ta sikte på att bygga upp och stödja organisation och
styrning av den ryska förvaltningen och näringslivet. Insatserna i
samarbetet har framför allt avsett projekt relaterade till kommunal vatten-
och avloppsrening.
Island har som ordförande i det nordiska samarbetet under året drivit
frågor om havens resurser och miljö, Östersjösamarbetet, det arktiska
miljösamarbetet och det nordiska miljösamarbetets kontakter med EU. I
samband med ämbetsmannakommitténs möte på Island i juni deltog
Tyskland, som dåvarande ordförande i EU, i ett särskilt möte för
informationsutbyte om EU-arbetet. Island höll vidare ett seminarium i
Bryssel i oktober om miljön och EU:s nordliga dimension. EU- och EES-
frågor är stående dagordningspunkter på miljöministermötena.
En handlingsplan för natur- och kulturmiljöskydd i Arktis (för Island,
Svalbard och Grönland) antogs på miljöministrarnas sommarmöte på
Island och beslut fattades om en organisation för genomförande och
allokering av medel.
Huvuddelen av miljöområdets projektverksamhet har bedrivits i fasta
arbetsgrupper för havs- och luftfrågor, miljöövervakning och data, natur
och friluftsliv, kemikalier samt produkter och avfall. Arbetet har till
betydande del varit inriktat på att ta fram förhandlingsunderlag och
förbereda nordiska initiativ i EU och i det övriga internationella
miljösamarbetet. Detta är även en av utgångspunkterna i arbetet med att
ta fram det nya miljöhandlingsprogrammet.
Det finns också ett antal tvärsektoriella grupper för miljö och ekonomi,
energi, jord- och skogsbruk, fiske, konsumentfrågor, kulturmiljö i
landskapet och en om produktorienterad miljöstrategi samt en ad-hoc
grupp om trafikbuller. Miljöfrågorna tas också upp inom andra sektorer.
Till exempel finns sedan år 1997 ett handlingsprogram för nordiskt
försvarsmiljösamarbete och under år 1999 fastställdes en nordisk
miljöpolicy för försvarssektorn.
Under sitt ordförandeskapsår 2000 kommer Danmark att bland
miljöfrågorna fokusera på hållbarhetsstrategin och miljöhandlings-
programmet, det tvärsektoriella samarbetet, en integrerad insats för
Nordens landskapsvärden, hållbar utveckling i Arktis och på det övriga
internationella planet: kemikalier och de globala förhandlingarna om
långlivade organiska föroreningar (POP:s), EU:s försurningsstrategi samt
uppföljning av WTO-konferensen i Seattle.
3.4 Ekonomi och näring
3.4.1 Energi
Allmänt
Målsättningen med det nordiska energipolitiska samarbetet är att främja
en effektiv, konkurrenskraftig, säker och bärkraftig energiförsörjning i
Norden och dess närområde. Utvecklingen inom energiområdet i de
nordiska länderna och internationellt har dessutom medfört ett ökat
behov av nordiskt samarbete när det gäller frågor om den nordiska
elmarknaden och samspelet med den inre marknaden i EU/EES,
förhållandet till klimatfrågan och möjligheterna att utveckla samarbetet
om Östersjöfrågor inom energisektorn.
Samarbetet baseras på den energipolitiska redogörelsen till Nordiska
rådet 1996 samt på uppföljning och utveckling av frågorna i
statsministrarnas deklaration i Bergen i juni 1997 om en bärkraftig
energiförsörjning omkring Östersjön. Detta innebär verksamhet som
medför 1) en ökad användning av förnybara energikällor och en satsning
på energieffektivisering, 2) en utveckling av offentliga ramverk för
byggande och drift av ledningsnät och infrastruktur, 3) åtgärder för en
harmonisering av avgiftssystemet som säkrar förnybara bränslens och
naturgasens konkurrenskraft i förhållande till andra energibärare, 4) en
ökad kraftvärmeanvändning, 5) frågor om finansieringen av energi-
investeringar och 6) kontakter mellan Östersjöländernas energimyn-
digheter.
Under år 1999 har det nordiska energisamarbetet i stor utsträckning
varit inriktat på att omsätta Bergenrapportens rekommendationer i
konkret verksamhet. En stor del av arbetet bedrivs numera i särskilda
arbetsgrupper, som också samarbetar med de övriga Östersjöländerna
och med EG-kommissionens ”Baltic Energy Task Force”.
Ett särskilt ramprogram för det fortsatta nordiska energipolitiska
samarbetet antogs av Nordiska ministerrådet i augusti 1999.
Samarbetet inom Norden
Samarbetet mellan de nordiska länderna har stärkts under år 1999.
Arbetet med utvecklingen av den nordiska elmarknaden, inklusive
energieffektivisering och energisparande har varit framgångsrikt, liksom
samarbetet i klimatfrågor som även kommer att ha fortsatt hög prioritet
under de närmaste åren.
Det nordiska energiforskningssamarbetet syftar till att komplettera och
ersätta verksamhet som utförs nationellt och uppfyller kraven på nordisk
nytta på energiområdet. Nuvarande programperiod påbörjades under året
och koncentreras i högre grad än tidigare till sådana områden som
bedöms vara av central betydelse för utvecklingen av ekonomiskt och
ekologiskt hållbar energiteknik. Den skall bidra till en kostnadseffektiv
minskning av energiförbrukningen och utvecklingen av förnybara
energikällor samt till miljövänligare energiteknik genom att stärka
grundkompetensen vid universitet, högskolor och andra forsknings-
institutioner inom energiforskningsområden som är av centralt
gemensamt nordiskt intresse.
Forskningssamarbetet skall skapa fungerande forskarnätverk mellan
länderna. NEFP, Nordiska energiforskningsprogrammet, är ett
komplement till de nordiska ländernas nationella program och bedöms
fortsatt kunna bidra till att stärka energiforskningen i Norden samt öka
möjligheterna till samarbete med de baltiska länderna och Ryssland.
Sedan år 1993 har klimatfrågan varit en viktig del av det nordiska
energisamarbetet och har i första hand inriktats på studier av kostnader
för åtgärder och förutsättningar för gemensamt genomförande, särskilt i
de baltiska staterna. Ett samarbete om klimatfrågor har sedan år 1997
utvecklats med miljösektorn i en gemensam styrgrupp under
ministerrådet. Arbetet har inriktats på analyser av framför allt de s.k.
flexibla mekanismerna (exempelvis möjligheten att handla med
utsläppsrättigheter) som syftar till att göra det möjligt att genomföra
åtgärder för att minska koldioxidutsläpp där dessa är kostnadseffektiva.
Inriktningen av arbetet styrs av de nordiska ländernas behov och
intressen inför de fortsatta klimatförhandlingarna.
Norden och Europa
Aktuella energifrågor inom EU och EES utgör numera en stående punkt
på dagordningen vid nordiska möten på minister- och ämbetsmannanivå.
Det gäller förutom frågor om energimarknaderna och energipolitik även
frågor om den inre marknaden och miljöfrågor som är betydelsefulla för
energiområdet. Liksom under tidigare år har en betydelsefull del av det
Östersjöinriktade arbetet skett i samarbete med EG-kommissionens
”Baltic Energy Task Force”.
En uppföljning av de europeiska programmen på nordisk nivå pågår. I
första hand bedöms, ur en nordisk synvinkel, programmen SAVE, som
syftar till att öka investeringarna i energieffektivitet, och ALTENER,
som syftar till att öka användningen av förnybara energikällor inom EU.
3.4.2 Näringspolitiskt samarbete och IT-frågor
Det övergripande målet för det nordiska samarbetet på det
näringspolitiska området är att bidra till att främja näringslivets
konkurrenskraft och på detta sätt skapa goda villkor för tillväxt och
sysselsättning. Samarbetet koncentreras till aktuella näringspolitiska
problemställningar i de nordiska länderna, främst på områden där ett
samarbete kan ge nordisk nytta utöver vad enskilda nationella insatser
kan ge. En stor del av det nordiska näringspolitiska samarbetet är inriktat
på att utreda gemensamma problem och möjligheter samt att utbyta
erfarenheter och synpunkter om frågor av gemensamt intresse. Liksom
föregående år har under året stor vikt fästs vid de små och medelstora
företagen.
Aktiviteterna under året har fokuserats främst kring följande områden:
- fortsatta insatser för att förbättra den nordiska konkurrenskraften i syfte
att skapa goda villkor för tillväxt, sysselsättning och välfärd,
- att säkra och vidareutveckla det nordiska samarbetet avseende
elektronisk handel och andra näringspolitiskt relaterade IT-frågor,
- att säkra och vidareutveckla det nordiska samarbetet på turistområdet,
- att säkra och vidareutveckla det nordiska samarbetet avseende en
hållbar strategi inom näringslivssektorn.
Den nordiska referensgruppen för elektronisk handel redovisade vid
ministermötet i Reykavik i augusti sin rapport om elektronisk handel. I
rapporten pekas på möjligheter att genom nordiskt samarbete öka den
elektroniska handeln. För att öka användarnas trygghet vid elektronisk
handel föreslås också i rapporten en gradvis uppbyggnad av
gemensamma nordiska regler - regler som har förutsättningar att
accepteras globalt - för handel på Internet. Ministrarna diskuterade
innehållet i rapporten som överlämnades till ämbetsmannakommittén för
näringsfrågor för vidare åtgärder. Vid ett möte i november 1999
beslutade ämbetsmannakommittén att en arbetsgrupp skulle tillsättas för
att arbeta vidare med rapportens förslag.
Vid nämnda möte beslutades också att en arbetsgrupp skulle inrättas
på turistområdet för att arbeta vidare med gemensamma turistprojekt och
även initiera nya projekt. Arbetsgruppen skall också följa utvecklingen
inom turistsektorn i allmänhet och komma med förslag till gemensamma
nordiska insatser.
Vid ministermötet i Reykjavik fattades också beslut om en ny strategi
för Nordiska industrifonden som tydliggör att fonden skall vara ett
nordiskt centrum för innovation och näringslivsutveckling.
En rapport är under utarbetande om Norden som en sammanhängande
konkurrenskraftig region. Rapporten skall vara färdig i april år 2000.
Utredningen behandlar ett av tre huvudteman som det danska
huvudmannaskapet har fokuserat på i arbetsprogrammet för år 2000. Till
följd av detta kommer rapporten och dess ämne Ökad konkurrenskraft i
Norden att finnas med på dagordningen för det nordiska ministermötet i
Danmark den 20 juni år 2000. Rapporten är tänkt att utgöra grunden för
fattande av konkreta beslut som kan föra det nordiska näringssamarbetet
vidare.
Allmänt informationsutbyte om aktuella EU- och EES-frågor står
regelmässigt på dagordningen vid möten på det näringspolitiska området.
3.4.3 Regionalpolitik
Under året har ett ambitiöst arbete givit resultat i form av ett nytt - mer
konkretiserat och politikrelevant - samarbetsprogram för perioden 2001-
2005. Programmet har godkänts av regionalministrarna vid ett möte i
Stockholm i november 1999.
Programmet innebär en ökad fokusering på erfarenhets- och
kunskapsutveckling. Institutet NORDREGIO (Nordiskt Center för
Regional Utveckling) är ett viktigt instrument för denna utveckling.
Samarbetet mellan regioner kommer alltjämt att vara den budgetmässigt
högst prioriterade verksamheten. Målstyrningen och uppföljningen
kommer att ytterligare skärpas.
Samarbetet inom ämbetsmannakommittén har varit mycket gott och
lärorikt. Bland annat har kopplingarna mellan regional utveckling och
insatser inom olika politikområden diskuterats. Som exempel kan
nämnas förhållandet mellan tillväxt och fördelning, samt mellan
regionalpolitiska respektive kommunalekonomiska insatser.
3.4.4 Jord- och skogsbruk samt fiske
Jord- och skogsbruk
Verksamheten inom området jord- och skogsbruk bedrivs inom ramen
för det handlingsprogram för jord- och skogsbrukssamarbete 1996-2000,
som antogs år 1995. Huvudinriktningen av det nordiska samarbetet inom
jord- och skogsbrukssektorn omfattar samarbete kring frågor av centralt
intresse för Norden, samarbete inom Nordens närområden och samarbete
för att stödja de nordiska ländernas deltagande i internationella organ.
I handlingsprogrammet lyfts fyra insatsområden fram. Insatsområdena
är kvalitetsproduktion i jordbruket med speciell inriktning på miljö,
förvaltning av genetiska resurser, utveckling av jord- och skogsbruks-
beroende regioner samt uthålligt skogsbruk.
Utöver de viktigare politiska åtgärder som redovisas nedan pågår en
stor mängd projekt och arbeten inom insatsområdena för att uppnå de
mål som satts för varje område i handlingsprogrammet.
Handlingsprogrammet har utvärderats under år 1999. En av
huvudpunkterna i utvärderingen är att ministerrådet bör fungera som en
politisk verkstad och att frågor av byråkratisk natur bör undvikas i
ministerrådet. Utvärderingen kommer att ligga till grund för ett nytt
handlingsprogram som skall utarbetas under år 2000.
En strategisk diskussion om de nordiska genetiska resurserna har förts
i ministerrådet och en arbetsgrupp har tillsatts för att utarbeta en
strategisk plan för det genetiska arbetet i Norden. Den nya planen skall
klargöra form, innehåll, ekonomiska ramar och organisatorisk struktur
för det nordiska genresursarbetet.
Jord- och skogsbrukssektorn har varit en av de sektorer som i ett första
uppföljningsskede av statsministerdeklarationen om ett Hållbart Norden
arbetat med en strategi för en hållbar utveckling i Norden. En viktig
premiss för jord- och skogsbrukssektorns rapport har varit
samstämmighet mellan de mål och strategier som är uppdragna
nationellt, nordiskt, inom EU och internationellt. Detta mot bakgrund av
att den största effekten fås genom att arbetet på alla plan sker mot samma
mål.
Livsmedelssäkerhet anges i jord- och skogsbrukssektorns bidrag till ett
hållbart Norden som ett viktigt politiskt område. I uppföljningen av
handlingsplanen för livsmedelssäkerhet läggs stor vikt vid hela
livsmedelskedjan och ett tvärsektoriellt förhållningssätt anläggs. Som en
konsekvens av denna prioritering planeras till hösten 2000 en
tvärsektoriell ministerkonferens om säker mat, som skall behandla hela
livsmedelskedjan. Fem olika sektorer kommer att deltaga i planeringen
av konferensen.
Samarbetet kring växtgenetiska resurser har bedrivits inom ramen för
Nordiska genbankens verksamhet. Genbankens arbete i närområdet har
hittills bidragit till att dessa länder kunnat ta sitt ansvar att följa
biodiversitetskonventionen i en svår ekonomisk situation.
Arbetet inom Nordiska genbanken för husdjur (NGH) har utvidgats
genom de nationella medel som tillskjutits NGH de två senaste åren
förutom de medel som anslås från ministerrådet. NGH:s aktivitetsnivå
har till följd av dessa medel kunnat ökas under året. Arbetet bedrivs
enligt NGH:s strategiplan inom fem olika prioriterade områden bl.a.
samordning av insatser för ett effektivt bevarandearbete i Norden och
skapande av en kunskapsbas för ett långsiktigt bevarande av de
husdjursgenetiska resurserna i Norden.
Det tvärsektoriella samarbetet med miljösektorn utgörs av ett antal
samarbetsprojekt, bl.a. inom området Hållbart jord- och skogsbruk.
Samarbetet har utvärderats under år 1999 och utvärderingen kommer att
ligga till grund för den nya nordiska miljöstrategin som kommer att tas
fram under år 2000.
Vad gäller samarbetet inom närområdet har insatsområdena avgränsats
till tre prioriterade områden; förvaltning av genetiska resurser, utbildning
på alla nivåer och forskning samt miljöaspekter knutna till jord- och
skogsbrukssektorn. Bland annat kan nämnas ett projekt rörande det civila
samhället i Norden och närområdena.
Den nordiska kontaktgruppen för internationell skogspolitik har under
året regelbundet diskuterat frågor av gemensam karaktär som varit
föremål för diskussioner och förhandlingar i internationella fora som det
mellanstatliga skogsforumet (IFF), vars arbete avslutas under år 2000
och Världshandelsorganisationen (WTO). Även samarbetsfrågor inom
ramen för den alleuropeiska skogsministerkonferensen har diskuterats.
Kontaktgruppen har även tagit initiativ för att i internationella fora
informera om genomförandet på nationell och regional nivå av
rekommendationer från UNCED (United Nations Conference on Ecology
and Devlopment) och den mellanstatliga skogspanelen (IPF). Informella
samrådsmöten har även hållits med representanter för skogsförvaltningar
i närområdet.
Ett viktigt delmål för Samnordisk skogsforskning (SNS) är att
åstadkomma nordisk synergi genom gemensamt utnyttjande av
forskningsresurser. SNS har under året inlett en större satsning på
samordning av långsiktiga skogliga fältförsök. Det första steget innebär
uppbyggnad av en samlad nordisk databas på Internet. Vidare har
initierats en analys av den nordiska skogsforskningens aktuella status.
Utredningsrapporten ska presenteras i början av 2000 och kommer att
ligga till grund för den nya strategiplan som ska utarbetas inför perioden
2001-2003.
SNS har under år 1999 utarbetat en policy för samarbete med Nordens
närområden. Vid en sammankomst med företrädare för skogsforskningen
i de baltiska staterna enades man bl.a. om att utarbeta en nordisk-baltisk
ansökan om forskningsmedel från EU:s ramprogram på temat
”Multifunctional family forestry”.
Fiske
Verksamheten inom fiskeområdet under år 1999 har tagit sin
utgångspunkt i såväl samarbetsprogrammet för nordiskt fiskerisamarbete
under perioden 1997-2000 som i det isländska ordförandeprogrammet.
Den övergripande målsättningen för det nordiska fiskerisamarbetet är
att bidra till utvecklingen av de nordiska ländernas fiskerinäring som en
viktig samhällsekonomisk aktivitet. Tonvikten har lagts på att
konsolidera och vidareföra pågående projekt och nya initiativ inom
fiskesektorn.
Under året har det nordiska samarbete på fiskets område icke oväntat
prioriterats av det isländska ordförandeskapet och då bl.a. frågan om ett
bärkraftigt fiske och ett hållbart utnyttjande av de marina resurserna. En
viktig fråga har varit uppföljningen inom fiskesektorn av
statsministerdeklarationen om ett Hållbart Norden.
Under året har särskilda åtgärder vidtagits för att informera om ett
bärkraftigt fiske i Norden samt hur det bedrivs. Andra åtgärder har varit
att informera om hur försiktighetsprincipen tillämpas inom fiskesektorn
samt om Internationella havsforskningsrådet (ICES). Vidare har
kontakter tagits med Nordiska journalisthögskolan angående
vidareutbildning av fiskeintresserade journalister.
En annan prioriterad frågeställningar är miljömärkning av fisk. Ett
arbete med att utarbeta ett nordiskt alternativ för märkning av vildfångad
fisk initierades av de nordiska fiskeriministrarna redan år 1996. Detta
arbete har blivit mycket uppmärksammat och frågan har diskuterats vid
nordiska fiskeministermöten under såväl 1997 som under 1998. Ämnet
togs även upp på det informella fiskeministermötet i augusti 1999.
Det nordiska samarbetet initierade under år 1998 en teknisk
konsultation inom FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation,
om miljömärkning av fisk. Denna process vidareföres under år 1999
inom FAO. Vidare har det nordiska arbetet initierat EU till en utfrågning
om miljömärkning av vildfångad fisk, som syftade till att ta del av
medlemsstaternas inställning samt att inhämta underlag för det framtida
arbetet. Under sommaren 1999 beslöts att EU-kommissionen skall delta
som observatör i det nordiska arbetet. Nordiska ämbetsmannakommittén
för fiskefrågor (NEF) har tillsatt en arbetsgrupp som skall utarbeta
kriterier för ett hållbart fiske. Gruppen skall avrapportera sitt arbete
under maj-juni 2000.
Under året hölls det 25:e mötet inom den Nordiska fiskerikonferensen
under temat hur havets levande resurser skall utnyttjas. I detta
seminarium deltog representanter för såväl fiskbranschen, yrkesfiskare
och förvaltning från alla nordiska länder och de självstyrande områdena.
Konferensen tog upp frågeställningen om att konsumenten måste sättas i
fokus även inom fisket. Vidare belystes hur havets levande resurser bör
utnyttjas ur biologiska, ideologiska/etiska och ekonomiska aspekter.
Konferensen avslutades med en utfrågning av de deltagande ministrarna.
3.4.5 Bygg- och bostadssamarbete
I handlingsplanen för perioden 1998-2001 prioriteras tre områden: det
bostadssociala området, en bärkraftig utveckling av bygg- och
bostadssektorn och insatser för närområdet. Handlingsplanen skall
konkretiseras genom årliga aktivitetsplaner. Ett arbetsprogram för år
2000 är under utarbetande och skall läggas fast i mars 2000.
I november hölls ett bostadsministermöte i anslutning till Nordiska
rådets session i Stockholm. De frågor som ministrarna ansåg stå främst
på den bostadspolitiska dagordningen är stadspolitik, bostadssociala
frågor, bostadsförsörjningsproblem samt boendekostnadernas utveckling.
Inom det bostadssociala området har på bostadsministrarnas initiativ
genomförts en studie av mekanismerna bakom bostadssegregationen. En
andra etapp, som syftat till att lyfta fram goda exempel på vad som kan
göras för att öka integrationen i bostadsområdena, har pågått under år
1998 och slutfördes under år 1999. Bostadsförsörjningen för grupper
med särskilda behov har med skilda mellanrum uppmärksammats i det
nordiska samarbetet. Under år 1998 påbörjades ett projekt om framtidens
äldreboende i syfte att belysa olika erfarenheter av att ordna ett sådant
boende. Projektet slutfördes under år 1999. Arbetet med en monografi
över erfarenheterna av den nordiska bostadspolitiken och dess instrument
har bedrivits även under 1999. Arbetet är avsett att användas bl.a. i den
erfarenhetsöverföring som sker till länder utanför Norden.
Nya projekt som beviljats medel under år 1999 är bl.a.
- den hållbara nordiska staden, underlag för ett långsiktigt forsknings-
och utvecklingssamarbete i Norden,
- Lasnamäe utvecklingsprojekt i Estland (förnyelse av ett bostadsområde/
stadsdel),
- rättsliga ramar för brukarägda bostäder i de baltiska länderna - en
förstudie.
3.4.6 Transport, infrastruktur och trafiksäkerhet
NÄT:s särskilda trafik- och miljögrupp har under året tjänat som ett
forum för informationsutbyte. Man har också arbetat med
förberedelserna inför ett seminarium om avgifter på transport-
infrastruktur som hålls under vintern år 2000.
Nordiska ministerrådets närområdesprojekt för trafiksäkerhet-
saktiviteter har under året hållit två expertseminarier i Baltikum. Ett
seminarium om polisövervakning har hållits för ryska trafikpoliser i
Danmark. Avsikten är att fortsätta samarbetet med Ryssland med två
seminarier under 2000 i Sverige med förarutbildning som tema och
senare i Finland med fordonsbesiktning som tema. Samarbetet med de
baltiska staterna fortsätter med expertseminarier och regelbundna möten.
För året 2001 planeras Östersjötrafiksäkerhetsdagar avsedda för alla
länder runt Östersjön.
NÄT:s arbetsgrupp för IT-samarbete inom transportområdet har under
året presenterat en strategi för fortsatt nordiskt samarbete. Övergripande
mål för arbetet är att stimulera till en bättre samordning mellan olika
typer av transporter, stärka relationerna mellan de nordiska länderna och
med Östersjöregionen samt stimulera ett effektivt samarbete mellan
offentliga och privata verksamheter. Samarbetet inriktas mot att under de
närmaste åren genomföra samarbetsprojekt inom områdena multimodala
reseplaneringssystem, övervakning av farligt gods samt transport-
informatik och samhälle.
3.4.7 Ekonomi och finanspolitik
Under det isländska ordförandeskapet 1999 fortsatte dialogen mellan de
nordiska finans- och ekonomiministrarna om det ekonomiska läget och
den ekonomiska politiken i Norden.
En diskussion har förts på ministernivå om förutsättningarna för ökat
nordiskt och nordiskt-baltiskt börssamarbete. Samarbetet fortsätter på
detta område under år 2000.
Ett samarbete rörande förutsättningarna för framtida finansiering av
pensionssystemen i de nordiska länderna inleddes under året med en
utredning. Dessa frågor skall behandlas av ministrarna under år 2000.
Riktlinjer rörande ansvarsfördelningen mellan styrelsen för Nordiska
investeringsbanken (NIB) och MR-Finans antogs vid mötet med finans-
och ekonomiministrarna i november 1999. Förberedande utrednings-
arbete om NIB:s dividendpolitik kunde inte avslutas under året, men
väntas vara slutfört under första hälften av år 2000.
Den tvärsektoriella arbetsgruppen för miljö och ekonomi har under
1999 avrapporterat två projekt till MR-Finans. Flera utredningar pågår
som väntas vara slutförda under år 2000. Som ett led i uppföljningen av
de nordiska statsministrarnas gemensamma deklaration om ett hållbart
Norden överlämnade de nordiska finans- och ekonomiministrarna under
året sitt bidrag till en övergripande strategi om ett hållbart Norden. En
samhällsekonomisk bedömning av en sådan strategi skall göras inom
sektorn under våren 2000.
Norden och Europa
EU-frågor är en stående agendapunkt vid mötena med MR-Finans. Vid
MR-Finansmötena under året behandlades bl.a. frågor rörande EMU:s
inverkan på de nordiska ekonomierna och det nordiska samarbetet.
Finland har vidare redogjort för sina erfarenheter under det första året
med den nya gemensamma europeiska valutan.
Från finskt håll har vid MR-Finansmötena under 1999 också redogjorts
för viktiga frågor under det finska EU-ordförandeskapet. Vad gäller
Finlands initiativ om den nordliga dimensionen fortsätter samarbetet
under år 2000.
Norden och dess närområden
Det nordiska samarbetet i närområdet kanaliseras i huvudsak genom den
Nordiska investeringsbanken, dess systerorganisationer (Nopef, NDF och
NEFCO) i Helsingfors och Europeiska banken för återuppbyggnad och
utveckling samt det Baltiska investeringsprogrammet.
Det Baltiska investeringsprogrammet (BIP) är ett samnordiskt projekt
med syfte att dels kanalisera tekniskt bistånd, dels kapital till de baltiska
länderna och därigenom skapa gynnsamma förutsättningar för lokala
investeringar i små och medelstora företag i den privata sektorn.
Programmet förlängdes enligt beslut i MR-Finans hösten 1996 till 31
december 1999. Sammanlagt har 180 miljoner ecu avsatts för BIP I och
II för åren 1992-99.
MR-Finans fattade vid mötet den 9 november 1998 flera beslut om
justeringar i programmet under återstående tidsperiod samt riktlinjer för
programmets utfasning i och med utgången av år 1999. Besluten innebär
att en stor del av resurserna kommer att kvarstå i programmet även efter
utfasningen för fortsatta investeringar i de baltiska länderna.
3.5 Medborgarpolitik
3.5.1 Arbetsmarknad och arbetsliv
Samarbetet inom Norden
Till grund för verksamheten ligger ett samarbetsprogram för perioden
1995-2000. Kampen mot arbetslöshet är ett av de viktigaste områdena i
programmet, som hanteras av Ämbetsmannakommittén för arbets-
marknad och arbetsmiljö.
Som ett resultat av det svenska ordförandeskapet 1998 har det
sektorsövergripande samarbetet mellan miljö och sysselsättning inletts.
Under våren anordnades en nordisk konferens om sysselsättning och
miljö i Stockholm. Enligt beslut av de två berörda ämbetsmanna-
kommittéerna som hanterar frågor om arbetsmarknad och miljö planeras
att inrätta en ad hoc-grupp.
Ett svenskt initiativ om flyttningsbidrag i Norden för att underlätta
internordiska flyttningsrörelser har behandlats av de nordiska
ministrarna. Övriga länder var positiva till förslaget men ansåg att det
behövdes ytterligare utredningsarbete om konsekvenser av att inrätta
någon form av flyttningsbidrag. Förslaget är ännu under utredning
eftersom det inte står klart om det är förenligt med EG-rätten.
En viktig fråga i samarbetet har varit att sammanställa s.k.
hinderkataloger, som innehåller konkreta exempel på företeelser på
arbetsmarknadsområdet som försvårar samarbetet framför allt i
gränsområden.
Arbetslivs- och arbetsrättsutskottets mål är att vara ett forum för
diskussion, orientering och koordinering av nordiska synpunkter när det
gäller arbetslivsfrågor och arbetsrätt. Viktiga ämnesområden har varit
medinflytande för arbetstagare i europabolag, den sociala dialogen,
sysselsättning, jämställdhet, diskriminering och utstationering av
arbetstagare. Andra frågor som behandlats är införlivande av EU:s
verksamhetsövergångsdirektiv samt frågor som har anknytning till
Europarådet. Även i förhållande till ILO, FN:s fackorgan för
arbetslivsfrågor, sker en nordisk samordning.
Arbetsmiljöfrågor hanteras i ministerrådets arbetsmiljöutskott.
Verksamheten i utskottet är främst inriktad på samordning av EU-frågor
av gemensamt nordiskt intresse och på löpande information om
tillsynsverksamheten på arbetsmiljöområdet i Norden.
Utskottet verkar för att stärka den nordiska samordningen av det
europeiska samarbetet på arbetsmiljöområdet särskilt när det gäller
direktivförslag och implementering av antagna direktiv. Det förekommer
också en nordisk samordning på det globala planet till exempel i ILO.
Viktiga områden för det nordiska arbetsmiljösamarbetet har varit
samverkan i det europeiska standardiseringsarbetet samt i marknads-
kontrollen. Andra viktiga frågor är arbetsmiljötillsynen i förhållande till
förändringar i arbetslivet samt bättre samordning mellan arbetsmiljö-
området, arbetslivsområdet och arbetsmiljöforskning. Ett viktigt mål har
vidare varit att bistå de baltiska länderna i förberedelserna inför ett EU-
medlemskap. Ett tätare samarbete med de nordiska arbetsmarknads-
parterna har eftersträvats.
Norden och Europa
Sedan år 1996 finns en tjänstemannagrupp för samordning av EU- och
EES-frågor, EU-koordineringsgruppen. Gruppens mötesverksamhet styrs
i huvudsak av dagordningen för EU:s formella rådsmöten. Verksamheten
består av löpande information om rådsarbetet, orientering om aktuella
positioner inför rådsmöten samt diskussion och samordning av nordiska
synpunkter i EU-arbetet.
Norden och dess närområden
Östersjösamarbetet är ett prioriterat område i det nordiska samarbetet på
arbetsmarknads- och arbetsmiljöområdet och ett antal projekt pågår.
Insatser på arbetsmiljöområdet har blivit alltmer efterfrågade.
Ministerrådet stödjer aktiviteter som syftar till att öka kompetensen inom
arbetsmiljötillsyns- och arbetsmiljöforskningsområdet samt till att bistå
de baltiska länderna i förberedelserna inför ett EU-medlemskap.
Svenska insatser med stöd av SIDA har gjorts på bred front i de
baltiska länderna. Det har främst gällt uppbyggnad av ländernas
tillsynsorganisation men även särskilda riskområden som asbest och
maskinsäkerhet.
Insatser har även gjorts i Ryssland och förberetts i andra östeuropeiska
länder (Rumänien, Bulgarien, Moldavien och Slovakien). Även med stöd
av EU-medel har insatser gjorts i Baltikum.
Liknande insatser har gjorts från andra nordiska länder. I övrigt kan
sägas att det i ett stort antal möten inom arbetsmarknads- och
arbetsmiljöområdena har deltagit representanter från närområden.
3.5.2 Socialpolitik och hälsovård
Samarbetet inom Norden
Samarbetet inom sektorn leds av Ministerrådet för social- och
hälsofrågor samt det tvärsektoriella Ministerrådet för narkotikafrågor.
Till grund för regeringssamarbetet på social- och hälsovårdsområdet
finns dels ett samarbetsprogram, dels ordförandeskapets prioriteringar.
Samarbetet har till övervägande del skett inom sektorns sju institutioner
och permanenta verksamhet i övrigt. Initiativ har tagits till ett nytt
femårigt samarbetsprogram, som skall utarbetas för att kunna läggas
fram och behandlas vid Nordiska rådets session hösten 2000. Den
överordnade målsättningen för programmet skall vara samarbetets
konkreta nytta för medborgarna i Norden.
Som en uppföljning av det nordiskt-baltiska ministermötet om
narkotikafrågor våren 1998 har initiativ tagits för att identifiera områden
för framtida nordiskt-baltiskt samarbete inom narkotikaområdet. En
sammanställning har gjorts av policy och praktik vad gäller insatser av
skadelindrande karaktär vid narkotikamissbruk i de nordiska länderna.
Denna låg till grund för diskussionerna vid ministermötet under året.
Norden och Europa
Aktuella EU- och EES-frågor är stående dagordningspunkter vid möten
inom sektorn. Sådant samråd sker även inom institutionerna. Samarbetet
i löpande frågor sker i allmänhet genom direkta kontakter mellan
länderna. Sverige har fortlöpande informella samråd med de andra
nordiska länderna både inom ramen för såväl det europeiska som det
övriga internationella samarbetet på social- och hälsovårdsområdet.
Norden och dess närområden
Den särskilda grupp som sysslar med närområdessamarbetet har under
året fortsatt de omfattande satsningarna på det nordiska
smittskyddsprojektet samt på Nordiska hälsovårdshögskolans
utbildningsarbete i närområdet. Under året har man förberett genom-
förandet av handlingsplanen för utsatta barn och unga i närområdet. År
2000 finns 4 miljoner danska kronor avsatta för tvärsektoriella projekt
för att förbättra barns och ungas situation. De nordiska
informationskontoren har en viktig roll i detta arbete och har också
tilldelats särskilda medel för egna satsningar på barn- och
ungdomsprojekt.
3.5.3 Livsmedelsfrågor
Samarbetet på livsmedelsområdet består dels av långsiktiga
principfrågor, dels projekt, av vilka många löper över flera år. Målet är
alltid att skydda konsumenten mot hälsofarliga produkter och fusk i
livsmedelshanteringen.
Livsmedelsfrågorna är uppdelade på fem sakområden: toxikologi,
mikrobiologi, kost och näring, lagstiftning och livsmedelskontroll.
Samarbetet med de baltiska länderna sköts av gruppen som kallas
NordBalt, där framför allt kontrollfrågor diskuteras. Förra årets
seminarium Communication as a Challenge to Food Control Authorities
för de tre baltländerna, har följts upp med anpassade samlingar i varje
land för sig, vilket har varit mycket resultatrikt. När det gäller verifiering
av analysmetoder som används på livsmedelsområdet utförs arbetet av
Nordisk metodikkommitté för livsmedel (NMKL) med ekonomiskt stöd
från Nordiska ministerrådet.
Det isländska ordförandeskapsprogrammet och arbetet med att följa
upp den nordiska handlingsplanen för säkra livsmedel mynnade ut i
beslut om och förberedelser för en ministerkonferens år 2000 med temat
Säker mat. Fem berörda sektorer deltar i planläggningen av konferensen
som skall peka på de nordiska fördelarna med dagens hantering av
kedjan jord till bord.
Det stora tvärsektoriella projektet om Märkning av livsmedel fortsätter.
Konsumentstudien utförs i alla fem länderna under våren 2000. Målet är
att få de kunskaper som behövs för att utveckla en generell policy för
livsmedelsmärkning, inklusive element som miljömärkning och
hälsopåståenden.
Ett tiotal projekt syftar till bättre kunnande på området riskanalys.
Kvalitetssäkring är ett område som inte längre bara omfattar laboratorier,
utan snart sagt all verksamhet. Också inom livsmedelssektorn utvecklas
kvalitetstänkandet, och livsmedelsmyndigheterna har tryckt en rapport
från ett seminarium i ämnet.
Stora resurser, både nationella och nordiska, läggs ner på undersökning
av komponenter i livsmedel som kan innebära risk. Men också ämnen
som har nyttig effekt är av intresse. Under året publicerades en stor
rapport om karotenoider, som fortsatt anses motverka cancer.
På livsmedelsområdet finns nu också samarbete i Västnorden, genom
Vestnordisk forum innen næringsmiddeltilsyn. Fruktbara diskussioner har
förts om de särdrag som präglar livsmedelskontrollen i områdena runt
Nordatlanten. Dessutom är dricksvattenfrågor aktuella.
3.5.4 Konsumentpolitik
Allmänt
Det nordiska samarbetet på det konsumentpolitiska området sker mellan
konsumentministrarna inom Nordiska ministerrådet. Samarbetet gynnas
av det faktum att det finns mycket som förenar de nordiska länderna vad
gäller kultur, språk och historia vilket har lett till en likartad syn på
konsumentpolitiken.
Ett handlingsprogram gäller på konsumentområdet för arbetet t.o.m. år
2004. Programmet omfattar det nordiska samarbetets tre huvudområden:
Samarbete i Norden, Norden och Europa samt Norden och närområdena.
Frågor som särskilt prioriteras under perioden är konsumentaspekter på
livsmedel, finansiella tjänster, konsumtion och miljö, nödvändighets-
tjänster, IT och konsumentforskning.
Det förhållande att tre av de nordiska länderna är medlemmar i EU och
att samarbete sker med de övriga inom ramen för EES-avtalet präglar i
hög grad verksamheten. Det är nödvändigt att man stärker samarbetet på
det praktiska och det politiska planet så att den nordiska modellen kan
bibehållas och därutöver påverka konsumentpolitiken inom EU och
globalt.
Samarbetet inom Norden
Anslaget till konsumentsektorn uppgick till cirka 5,8 miljoner danska
kronor. Därtill kom cirka 2 miljoner danska kronor till den nordiska
miljömärkningsordningen.
Miljömärkningen Svanen fortsätter att utvecklas positivt. Det har i dag
utarbetats kriterier för 52 produktgrupper, och cirka 2 000 svanmärkta
produkter finns på den nordiska marknaden. En tvärsektoriell grupp
under de nordiska ämbetsmannakommittéerna för konsument- respektive
miljösektorn utvärderar för närvarande det nordiska miljömärknings-
systemet. Utvärderingen omfattar konsumenters attityder till, kunskaper
om och behov av miljöinformation, Svanens miljöeffekter, organisations-
frågor samt vissa strategiska överväganden. Utvärderingen skall i sin
helhet vara klar under år 2000. Den del av undersökningen som omfattar
konsumenternas attityder och kunskaper avslutades under år 1999 och
visar bl.a. på att förtroendet för Svanen är gott i de nordiska länderna.
Konsumentministrarna har under året antagit en gemensam ståndpunkt
beträffande marknadsföring på Internet riktad till barn och unga.
Ministrarna rekommenderar att ståndpunkten används inom Norden som
vägledning och att den får spridning i internationella fora, särskilt inom
EU och OECD. Den gemensamma ståndpunkten innefattar bl.a. att
marknadsföring inte bör innehålla inslag som kan riskera att skada barn,
och att marknadsföring bör anpassas till målgruppens utvecklingsnivå
och därför inte bör utnyttja barns och ungdomars naturliga godtrogenhet
och brist på erfarenhet.
En ny strategi och ett nytt handlingsprogram för att främja nordisk
konsumentforskning har utarbetats och beslutats. Mot bakgrund av att det
under föregående år var svårt att finna nationella medel till det
gemensamma nordiska programmet för konsumentforskning har man nu
beslutat att prioritera uppbyggnad och koordinering av konsument-
forskarnätverk, med avsikt att utveckla dialog och samarbete mellan
närbesläktade områden. Ett elektroniskt nätverk har lanserats för att
underlätta information och kommunikation.
Inom ramen för handlingsprogrammet för finansiella tjänster har man
prioriterat arbetet med att förbättra konsumenternas möjligheter att
överblicka och utnyttja det internationella utbudet på kredit-, sparande-,
försäkrings- och pensionsområdena. En viktig uppgift var
erfarenhetsutbyte och diskussion om förslaget till EG-direktiv om
distansförsäljning av finansiella tjänster.
Arbetet med att uppfylla handlingsprogrammet för konsument-
undervisning i skolan har fortsatt. Revidering av måldokumentet
“Förslag till mål och innehåll för konsument-undervisningen i skolan“
har påbörjats. Nyhetsbrevet Nice Mail har givits ut i samarbete mellan
Nordiskt nätverk för konsumentundervisning och EU-kommissionen.
Norden och Europa
I takt med att EU-arbetet har fått en större betydelse har också det
nordiska samarbetet fått en tydligare politisk inriktning. Amsterdam-
fördraget har gett konsumentpolitiken en starkare ställning inom EU.
Detta innebär en bättre plattform för konsumentpolitiska åtgärder samt
att kravet på konsumentskydd skall tillgodoses vid utformningen och
genomförandet av övrig politik inom unionen. Ett gemensamt uttalande
rörande närmare informellt samarbete mellan medlemsstaterna inom EU
och EES om konsumentpolitiken har under året diskuterats av de
nordiska konsumentministrarna för att slutligt beslutas i januari 2000.
Samarbetet mellan medlemsstaterna bör enligt detta uttalande ta sin
utgångspunkt i de mål som ställs upp i EG-fördraget rörande
konsumentpolitiken, framför allt i artikel 153 om att främja
konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå
genom att bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och
ekonomiska intressen samt att främja deras rätt till information och
utbildning och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen.
Ett närmare informellt samarbete skall vidare kunna underlätta en
övervakning av medlemsstaternas konsumentpolitik i enlighet med
bestämmelserna i artikel 153 i EG-fördraget. Arbetet kan ske t.ex. genom
utarbetande av nationella handlingsprogram för konsumentpolitiken där
nationella prioriteringar presenteras och programmen kan jämföras för att
ge ömsesidig inspiration och stimulera till nationellt nytänkande.
Det finns åtta nordiska nätverk som samarbetar i olika projekt inom
områdena finansiella tjänster, standardisering, produktsäkerhet,
konsumenträtt, prismärkning, konsumentundervisning, livsmedel i
konsumentperspektiv samt hushållsekonomi och skuldsanering. Mycket
av arbetet i dessa nätverk handlar om det gemensamma EU- och EES-
arbetet.
Norden och dess närområden
Målsättningen är att medverka till att utveckla de konsumentområden
som inom Norden traditionellt setts som viktiga och som närområdena
uttryckt intresse för.
Under året har arbetet koncentrerats till områdena konsument-
information, konsumenternas rättsliga ställning samt etablering av
frivilliga konsumentorganisationer.
På området konsumentinformation har utbildningsmaterial riktat till
lärare i Baltikum tagits fram. Syftet med materialet är att stärka
konsumentundervisningen. Kontakterna med Ryssland har tidigare varit
problemfyllda men har under året blivit mycket positiva och konstruktiva
i samband med planläggningen av ett seminarium i Arkhangelsk på temat
tvistlösning och reklamationshantering. Konsumenterna och företagen
var temat för ett uppskattat seminarium i Vilnius. Syftet var att ge
nordiska förebilder för hur man kan skapa och vidmakthålla spelregler
som företagen kan följa i samklang med konsumenternas intressen och
rättigheter. Vad gäller konsumentorganisationer har arbetet under 1999
koncentrerats till att stödja etablering av regionala konsumentkontor i
Litauen liksom en landsomfattande organisation i Lettland. Under året
har en förstudie gjorts angående behovet av miljömärkning i Baltikum.
3.5.5 Jämställdhet mellan kvinnor och män
Samarbetet inom Norden
Till grund för samarbetet inom jämställdhetsområdet ligger ett program
för det nordiska jämställdhetsarbetet för perioden 1995-2000.
Programmet kompletteras med en årlig handlingsplan.
Samarbetet ligger väl i linje med den svenska jämställdhetspolitiken.
Arbetet koncentreras till verksamhet som främjar kvinnors och mäns lika
tillgång till de politiska och ekonomiska beslutsprocesserna, kvinnors
och mäns lika ekonomiska ställning och inflytande, inte minst i fråga om
lön, samt ett jämställt arbetsliv. Vidare prioriteras verksamhet som dels
förbättrar möjligheterna för såväl kvinnor som män att förena
föräldraskap och förvärvsarbete, dels påverkar den europeiska och övriga
internationella utvecklingen på jämställdhetsområdet. För att
effektivisera arbetet inom de prioriterade områdena verkar ministerrådet
för att jämställdhetsaspekter beaktas inom alla politikområden på lokal,
regional, nationell och nordisk nivå. En arbetsgrupp har fått i uppgift att
utarbeta ett förslag till nytt samarbetsprogram för jämställdhetssektorn
under perioden 2001-2005.
Projektet Halva makten avslutades med att den skandinaviska och
isländska utgåvan av boken Jämställda demokratier? Kön och politik i
Norden presenterades under 1999 på presskonferenser i Oslo, Stockholm
och Köpenhamn och i Reykjavik.
Projektet för att utveckla nya metoder i jämställdhetsarbetet, det s.k.
mainstreamingprojektet, har fortsatt. Samtliga nordiska länder samt de
självstyrande områdena Färöarna och Åland medverkar i totalt tio projekt
inom arbetsmarknads- och ungdomspolitik. Erfarenheten från projekten
ligger till grund för arbetet med den handbok om mainstreaming som
påbörjats. Projektet har förlängts med sex månader till juni 2000.
I enlighet med handlingsplanen om män och jämställdhet har en
arbetsgrupp tillsatts med representanter från Nordens fackliga
samorganisation (NFS) och Nordiska ministerrådet. Gruppen ska
utarbeta ett idédokument om män och jämställdhet i arbetslivet.
I anslutning till konferensen Womens’ Worlds 99 som hölls i juni i
Tromsö arrangerades ett Nordens hus. Vidare utarbetades en broschyr
om det nordiska samarbetet inom jämställdhetsområdet, en statistikskrift
Kvinnor och män i de nordiska länderna samt ett nyhetsbrev
Jämställdhet i Norden. De nordiska jämställdhetsministrarna deltog i en
paneldebatt om kvinnors organisering för politisk makt och mäns
deltagande i jämställdhetspolitiken.
De nordiska jämställdhetsministrarna deltog i oktober 1999 i en
konferens om kvinnor och demokrati inför millennieskiftet. Konferensen,
som hölls i Reykjavik, arrangerades av den isländska och den
amerikanska regeringen samt ministerrådet. Dess målsättning var att ge
kvinnor i de nordiska och baltiska länderna, Ryssland och USA större
möjligheter att aktivt delta i samhällsutvecklingen. Konferensdeltagarna
fokuserade bl.a. på att identifiera de hinder som föreligger för kvinnors
aktiva deltagande i demokratifrågor och åtgärder som kan vidtagas för att
röja dessa hinder.
Norden och Europa
Jämställdhetsarbetet är till stor del knutet till frågor och områden som är
aktuella inom EU och EES. De satsningar som har fastlagts i det nordiska
samarbetsprogrammet för perioden 1995-2000 är områden som också
behandlas i EU:s jämställdhetsprogram för åren 1996-2000.
I anslutning till den engelska utgåvan av boken Jämställda
demokratier? Kön och politik i Norden hölls ett seminarium i Bryssel i
december 1999 i samarbete mellan Nordiska ministerrådet, den isländska
ambassaden och EFTA.
Nordiska ministerrådets sekretariat deltog i sysselsättningsveckan i
Bryssel kring temat aktiviteter i företag och på arbetsplatser för att öka
männens möjligheter att kombinera familj och arbete.
Norden och dess närområden
Arbetsgruppen med representanter från samtliga nordiska och baltiska
länder har fortsatt sitt arbete med att följa upp de olika delarna i det
program som antagits för närområdessamarbetet inom jämställdhets-
området fram till år 2000.
De tre baltiska länderna har upprättat en administration för
jämställdhetsfrågor. Litauen har även antagit en jämställdhetslag samt
inrättat sitt första jämställdhetsombud. En katalog över de nordiska och
de baltiska ländernas arbete inom jämställdhetsområdet publicerades
under 1999. Den kommer att användas som informationsmaterial vid
seminarier. Utbildning i jämställdhetskunskap har anordnats för
kursledare i jämställdhetsfrågor under året liksom för statliga tjänstemän,
advokater och parlamentariker i de baltiska länderna. Representanter från
de tre baltiska länderna deltog också i kvinnokonferenserna i Tromsö och
i Reykjavik.
3.5.6 Lagstiftningsarbete
En ny handlingsplan
År 1996 antogs ett samarbetsprogram för lagstiftningsområdet.
Programmet har varit vägledande för samarbetet under 1999. Samarbets-
programmet kompletteras av årliga handlingsplaner som utarbetas med
utgångspunkt från de olika fackområdenas betydelse för det nordiska
lagstiftningssamarbetet. Planen anger därvid nya prioriterade initiativ och
inriktningen på det löpande samarbetet under det kommande åren. Den
handlingsplan som antogs vid det nordiska justitieministermötet i juni
1999 innehåller fyra särskilda initiativ och upptar pågående samarbete
under 13 olika områden. Vissa områden har främst relevans för
lagstiftningssamarbetet inom Norden, andra är betydelsefulla för
samarbetet med närområdena och EU/EES.
Nya initiativ
Under justitieministermötet år 1999 beslutade ministrarna att tillsätta en
nordisk grupp med tjänstemän som skall arbeta med frågor rörande
ungdomsbrottslighet. Gruppen har i uppdrag att utifrån ett brett
perspektiv, omfattande såväl brottsförebyggande frågor som frågor om
bekämpande av brottslighet, förbereda det nordiska samarbetet på
området. Ministrarna diskuterade även frågor rörande Schengen-
samarbetet, vittnesskydd och mötet i november med de baltiska
justitieministrarna.
I november i år hölls det första formella mötet mellan de nordiska och
baltiska justitieministrarna. Enighet rådde om att det regionala
samarbetet inom justitiesektorn borde fördjupas överlag. Justitie-
ministrarna pekade ut domstolarnas effektivitet och behandling av unga
lagöverträdare som två viktiga områden att inleda samarbetet med.
Såsom särskilt prioriterade områden nämner handlingsplanen även
borttagande av associationsrättsliga hinder för fusioner o.dyl. i Norden,
liksom bekämpande av barnpornografi på Internet.
Pågående samarbete
Utöver de nya initiativen för 1999/2000 samarbetar de nordiska
ländernas justitieministerier inom en rad områden; straffprocessrätt och
ekonomisk brottslighet, civilprocessrätt, inklusive revideringen av
Luganokonventionen, förvaltningsrätt, offentlighetsprincipen, EU/EES-
frågor, sjörätt, varumärkes- och mönsterrätt, allmän konsumenträtt,
särskilt konsumentköp, ersättningsrätt, familjerätt, inklusive
internationell familjerätt, sexuellt utnyttjande av barn,
kriminalitetsförebyggande frågor och IT-lagstiftning. Några av dessa
områden nämns särskilt nedan.
Straffprocessrätt och ekonomisk brottslighet
Huvudtemat för justitieministermötet i juni 1998 var Gränsöver-
skridande kriminalitet. Ministrarna diskuterade främst rättsligt samarbete
över de nordiska gränserna, gränsöverskridande för-undersöknings-
metoder och penningtvätt. Med utgångspunkt bl.a. från två rapporter om
bekämpande av MC-kriminalitet och penningtvätt sker en löpande
informationsutväxling mellan de nordiska länderna. Ett arbete som syftar
till att följa upp ministrarnas diskussion på nämnda möte sker också
fortlöpande i en grupp med nordiska tjänstemän som arbetar med att
identifiera eventuella hinder eller brister i den reglering som styr det
nordiska straffrättsliga samarbetet.
Sexuellt utnyttjande av barn
Ett annat prioriterat område, som även angavs i föregående års
handlingsplan, är bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn.
Samarbetet genomförs i samråd mellan justitiesektorn och ämbetsmanna-
kommittén för sociala frågor.
Informationstekniken och lagarna
Det nordiska samarbetet i relation till IT-lagstiftningen fortsätter med
särskild tonvikt på frågor som rör bl.a. elektronisk handel, svårigheter
med elektroniska ansökningar, förvaltningslagstiftningen och offentlig-
hetsprincipen.
EU- och EES-frågor
I de fall det inom sakområdet pågår arbete med någon rättsakt inom EU
skall, enligt handlingsplanen, lämpligt samråd ske, varvid det bl.a. bör
diskuteras hur de nordiska ståndpunkterna skall samordnas. När en
rättsakt har antagits skall samarbete ske i lämpliga former på
genomförandestadiet.
Bekämpande av främlingsfientlighet och rasism
Under våren 1999 har en grupp tjänstemän arbetat fram en rapport i
vilken de kartlagt den praktiska tillämpningen av gällande rätt avseende
främlingsfientlighet och rasism i Norden. Gruppen har också övervägt
behovet av gemensam nordisk lagstiftning på området men dragit
slutsatsen att något sådant behov av inte föreligger för närvarande.
3.5.7 Migrations- och flyktingpolitiska frågor
Ordförande i de nordiska regeringarnas samrådsgrupp för flyktingfrågor
(NSHF) under år 1999 har Norge varit. Vid det första mötet i
samrådsgruppen diskuterades endast Kosovo och evakuering av
flyktingar till de nordiska länderna. Under året har ytterligare två möten
hållits. Till dessa har även representanter för FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR) och för International Organization for Migration (IOM) varit
inbjudna. Nordiska ministerrådet har haft en representant. I anslutning till
det sista mötet inbjöds även till möte på ministernivå. Finland tar över
ordförandeskapet under år 2000.
Bland de frågor som har varit aktuella under året kan nämnas, Kosovo,
återvändande/återtagande och integrationsfrågor.
Inom ramen för särskilda arbetsgrupper har man under året utbytt
information och diskuterat frågeställningar kring verkställighet samt
ingående av särskilda återtagandeavtal. Gemensamma EU- och
Schengenrelaterade frågor har behandlats i en särskild arbetsgrupp.
Framför allt har de nordiska ländernas planering inför sitt operativa
medlemskap inom Schengensamarbetet diskuterats. Den särskilda
arbetsgruppen för reformsamarbete med de baltiska staterna har under
året haft utvidgat mandat till att även omfatta Ryska federationen,
Vitryssland och Ukraina. Slutligen har även ett expertmöte hållits kring
frågor som rör ensamma minderåriga asylsökande.
Myndigheternas motsvarighet till samrådsgruppen Nordiska
utlänningsutskottet, har under året haft två samrådsmöteten med
företrädare för de nordiska utlänningsmyndigheterna, samt representanter
för berörda departement. Utskottet har primärt ansvar för övervakningen
av hur den nordiska passkontrollöverenskommelsen tillämpas. Den
information som utbyts vid mötena är bl.a. förestående ändringar i
ländernas viseringspolitik.
3.5.8 Ungdomsfrågor
Allmänt
Det nordiska samarbetet i ungdomsfrågor bereds inom ramen för
Nordiska ungdomskommittén, som lyder under kulturministrarna.
Nordiska ungdomskommittén är ministerrådets rådgivande och
koordinerande organ i nordiska och internationella barn- och
ungdomspolitiska frågor och innehåller representanter från såväl
myndigheter som ungdomsorganisationer. Kommittén har bl.a. i uppgift
att fördela stöd till ungdomars nordiska samarbete, att koordinera nordisk
ungdomsforskning och att följa upp arbetet med barn- och
ungdomspolitiska frågor inom alla ministerrådets sektorer. Nordiska
ministerrådets budget för nordiskt ungdomssamarbete uppgick under år
1999 till cirka fem miljoner danska kronor.
Samarbetet inom Norden
En av de viktigaste uppgifterna inom ungdomsområdet är bidragsgivning
till ungdomsorganisationernas nordiska nätverk och till olika
ungdomsprojekt. Projektstödet omfattar numera samtliga ungdoms-
initiativ oavsett om de är nationella eller lokala. Kommittén har därför
möjlighet att i större utsträckning än tidigare tillvarata andra nordiska
ungdomsinitiativ än bara dem som kommer från nationellt
stödberättigade ungdomsorganisationer. Kulturministrarna har beslutat
att 80 procent av ministerrådets budget för ungdomsfrågor skall gå till
bidragsgivning. Resterande medel avser kostnader för samordning av
nordisk ungdomsforskning samt kommitténs egna projekt och kostnader.
Det nordiska samarbetet inom ungdomsforskningen är en prioriterad
fråga för kommittén. Under perioden 1998-2001 har en forsknings-
koordinator anställts på heltid. Syftet är att stärka samarbetet mellan
ungdomsforskare, beslutsfattare och brukare. Ett nytt nordiskt femårigt
ungdomsforskningsprogram Unga i Norden antogs av kommittén under
1999 och tillställdes Nordiska ministerrådets forskningspolitiska råd för
fortsatta diskussioner kring finansiering av programmet.
Vid Nordiska rådets session i Stockholm under året rekommenderades
Nordiska ministerrådet att utarbeta en ny tvärsektoriell handlingsplan för
arbetet med barn och ungdomar för de kommande fem åren. Denna plan
ska också belysa andra sidor av barn- och ungdomars levnadsvillkor än
de som togs fram inom Handlingsplanen för nordiskt barn- och
ungdomskultursamarbete 1996-2000. Nordiska ministerrådet har givit
Ungdomskommittén i uppdrag att i samverkan med berörda parter
utarbeta ett underlag för den kommande tvärsektoriella handlingsplanen.
Norden och dess närområden
Utvecklingen av ungdomssamarbetet mellan Östersjöstaterna har varit en
prioriterad fråga sedan det finska ordförandeskapet år 1996 och
samverkan med närområdena är ett av de prioriterade områdena inom
Nordiska ministerrådets verksamhet. Inom ungdomsområdet drivs
utvecklingen i nära samverkan med andra regionala samverkans-
strukturer, exempelvis Östersjöstaternas råd.
3.6 Säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete
Sedan år 1997 diskuteras säkerhetspolitiska frågor inom ramen för
Nordiska rådet. Det tar sig uttryck i bl. a. att säkerhetspolitiken numera är
en naturlig del av utrikesministrarnas löpande dialog och årliga
utrikespolitiska redogörelse samt att de nordiska försvarsministrarna
deltar i Nordiska rådets årliga session. Vid detta tillfälle lämnas en
gemensam nordisk försvarspolitisk redogörelse och vid sessionen i
november 1999 framfördes den av Danmarks försvarsminister. Det var
den tredje gången i Nordiska rådets historia som en sådan redogörelse
gavs.
Fredsfrämjande verksamhet
Kärnan i det nordiska försvarsrelaterade samarbetet utgörs främst av
verksamheten inom det fredsfrämjande området. För att underlätta
samarbete, koordinering och effektivisering av nordiska resurser
skapades NordSamFN i slutet av 1960-talet. Denna ersattes år 1997 av ny
samarbetsstruktur benämnd Nordcaps (Nordic Co-ordinated
Arrangement for Military Peace Support). Nordcaps kan ses som ett
verktyg för att förbättra de nordiska ländernas förmåga att agera
gemensamt inför beslut om och vid deltagande i fredsfrämjande insatser.
Nordcaps bidrar även till ett intensifierat informationsutbyte och ett
fördjupat utbildnings- och materielsamarbete mellan de nordiska
länderna. Den nordisk-polska brigaden som var verksam i Bosnien, den
nordiska bataljonen i Makedonien och nu samarbetet i Kosovo är
exempel på framgångsrikt nordiskt samarbete.
I april 1998 kom de nordiska försvarsministrarna överens om att
fördjupa och utveckla det nordiska samarbetet ytterligare inom Nordcaps.
Målsättningen skall på sikt vara att vid behov kunna sända ut en
gemensam nordisk fredsfrämjande brigad. Brigaden skall kunna bidra till
en ökad samverkansförmåga med en eventuellt utökad materiel-
samordning som följd. En nordisk fredsfrämjande brigad är ett exempel
på den pågående utvecklingen mot en alltmer multinationell europeisk
krishanteringsförmåga. En nordisk brigad skulle kunna skapa möjligheter
till större inflytande vid internationell krishantering. De nordiska
försvarsministrarna avser under försvarsministermötet våren år 2000
diskutera om bl.a. den nordiska brigadens ambitionsnivåer, uppgifter,
tidsplaner för införande, övningar och kostnader samt upprättandet av ett
fast planeringselement.
Vidare skulle ett nordiskt övningssystem kunna skapas där bl.a. större
och mindre lednings-, stabs-, tjänst- och funktionsövningar kan
genomföras. Under år 1998 beslöt försvarsministrarna även att de
nordiska länderna inom ramen för Nordcaps skulle öka erfarenhetsutbytet
från tidigare fredsfrämjande insatser. Under år 1999 beslutades dessutom
att samarbetet inom land-, sjö- och lufttransporter skall utvecklas.
Samarbetet inom ammunitions- och minröjningsområdet skall likaså
utvecklas. I varje nordiskt land inrättades minkoordinatorer för detta
ändamål. De skall rapportera sin verksamhet till Nordcaps styrkommitté
två gånger om året.
I september genomfördes för tredje gången den årliga fredsfrämjande
övningen i Partnerskap för freds anda, ”Nordic Peace”. Övningen
genomfördes i sydvästra Finland. Strävan är att så realistiskt som möjligt
öva multifunktionella problem mellan militära förband och civila
enheter. Scenariot för övningen var uppbyggt kring en konflikt där en
multinationell styrka med stöd av en resolution antagen i FN:s
säkerhetsråd sätts in för att övervaka ett eldupphöravtal mellan två parter
enligt kapitel VI i FN:s stadga. Förutom Sverige deltog Danmark,
Finland och Norge. Estland och Ryssland deltog med militära
observatörer. I övningen deltog även ett antal ickemilitära organisationer.
Minröjningskoordinering
Det nordiska samarbetet inom minröjningsområdet har under år 1999
fortsatt. Arbetet bedrivs av de nationella minröjningskoordinatorerna och
ländernas myndigheter och omfattar områden såsom forskning,
materielutveckling, industrifrågor, utbildningsfrågor samt fredsfrämjande
och humanitära insatser.
I juni 1999 genomfördes vid Totalförsvarets ammunitions- och
minröjningscentrum (SWEDEC) en internationell ammunitionsröj-
ningskonferens med deltagare från främst Norden. Konferensen
genomfördes av SWEDEC som ett led i dess deltagande i Nordic
Demining Research Forums (NDRF) aktiviteter.
Vid SWEDEC har vidare genomförts en kurs i ammunitions- och
minröjning för utländska forskare, bl.a. från Norden. De praktiska
delarna har genomförts i samverkan med Norsk folkehjelp (NPA) i
Bosnien-Hercegovina. Utbyte har skett på utbildningssidan med norska
lärare som tjänstgjort i Sverige och svenska elever som utbildats i
Danmark. Ett arbete om gemensamma certifieringsbestämmelser för
ammunitions- och minröjning i Norden är snart slutfört.
Försvarets forskningsanstalt och dess nordiska motsvarigheter har
under året arbetat med att ta fram projektförslag för gemensam forskning
inom området.
Handlingsplan för nordiskt försvarsmiljösamarbete
Sedan hösten 1997 finns ett handlingsprogram för nordiskt
försvarsmiljösamarbete. Under år 1999 kunde de nordiska
försvarsministrarna fastställa en gemensam nordisk miljöpolicy för
försvarssektorn - Agenda 21 för försvarssektorn - utarbetad inom ramen
för samarbetet. Enligt regeringens regleringsbrev för år 2000 skall denna
Agenda 21 utgöra en övergripande miljöpolicy för Försvarsmakten och
andra försvarsmyndigheter. I samarbetet leder Sverige arbetet med ett
gemensamt nordiskt utnyttjande av anläggningar för miljöfarlig
verksamhet, exempelvis skjutfält. Sverige leder också arbetet med
kriterier för återställande av mark som skadats av militär verksamhet.
Finland leder arbetet med gemensamma miljömål för försvarssektorn.
En prioriterad del i samarbetet är försvarsmiljöbistånd till staterna i
Östersjöområdet. Norge leder detta arbete, i vilket även USA deltar. Med
utgångspunkt i ett möte i Oslo år 1998 har, genom den norska
försvarsministern, Norden bjudit in Östersjöstaterna till ett mer
konkretiserat samarbete. Genom att diskutera försvarsmiljöfrågorna
gemensamt i Norden och genom att samnordiskt driva försvars-
miljöfrågorna nationellt och internationellt ökar möjligheterna att
förbättra miljön i Norden och kring Östersjön.
Samarbetet med Estland, Lettland och Litauen
Sveriges stöd inom försvarsområdet till Estland, Lettland och Litauen
påbörjades redan år 1992. Samtliga tre länder är mitt uppe i en långsiktig
process för att bygga upp ett eget militärt försvar, gränsbevakning och
andra säkerhetsfunktioner. De nordiska länderna stödjer på olika sätt
uppbyggnaden av ett nationellt totalförsvar i respektive land och
samarbetar med flera andra länder i fråga om bl.a. uppbyggandet av en
fredsfrämjande förmåga, en baltisk bataljon – "Baltic Battalion"
(Baltbat), och upprättandet av en gemensam baltisk marin enhet, "Baltic
Naval Squadron" (Baltron), i första hand avsedd för att på sikt
tillfredsställa det egna behovet av minröjning till sjöss. Som ett resultat
av nordisk och internationell samverkan upprättades år 1999 en
gemensam baltisk försvarshögskola, "Baltic Defence College"
(Baltdefcol), i Tartu i Estland. De första eleverna påbörjade sina studier i
augusti 1999. Sverige är ordförandeland i skolans styrelse och samtliga
nordiska länder lämnar stöd till skolan i form av bidrag till budgeten,
utrustning och lärare. En för Sveriges del primär målsättning med
upprättandet av en gemensam baltisk försvarshögskola är att kunna
intensifiera den betydelsefulla kunskapsöverföringen mellan Norden och
Baltikum inom flera områden, bl.a. demokratisk kontroll och styrning av
en försvarsmakt, modernt ledarskap, totalförsvar, taktik och
operationskonst med en nordisk profil som grund.
Säkerheten i Nordeuropa kan inte skiljas från säkerheten i hela det
euroatlantiska området. Ett tydligt amerikanskt engagemang i
Östersjöområdet är ett grundläggande nordiskt intresse. Länder utanför
den nordiska kretsen som lämnar ett betydelsefullt stöd till de baltiska
länderna både bilateralt och genom de multilaterala projekten är förutom
USA även Tyskland, Storbritannien, Tjeckien och Schweiz. Ett sätt att
säkerställa andra länders engagemang i Östersjöregionen är att
gemensamt utveckla verksamheten inom Partnerskap för fred (PFF) och
det Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR). Som ett led i denna strävan
har ett multilateralt försvarsministermöte ägt rum med den amerikanska,
de nordiska och de baltiska ministrarna.
Försvarsmateriel
Sedan december 1994 finns ett ramavtal om nordiskt försvarsmateriel-
samarbete. Syftet med avtalet är i huvudsak att genom samarbete uppnå
ekonomiska, tekniska, och industriella fördelar. Detta avses bl.a. ske
genom gemensam utveckling eller upphandling av försvarsmateriel. Ett
utökat samarbete på materielsidan främjar ett mer effektivt utnyttjande av
de nordiska resurserna samt främjar ett ökat samarbete mellan de
nordiska ländernas försvarsindustrier. För närvarande är ett flertal
arbetsgrupper verksamma.
Inom det nordiska försvarsmaterielsamarbetet har verksamheten på
senare år ökat såväl vad gäller gemensamt mellan Danmark, Finland,
Norge och Sverige som Sveriges bilaterala samarbete med dessa länder.
Sedan några år pågår ett samarbete om en gemensam utveckling av
ubåtar, det s.k. Vikingprojektet. Under år 1999 har ett projektavtal mellan
länderna slutits i syfte att göra en gemensam anskaffning av
standardhelikoptrar. Även inom andra materielområden pågår
gemensamma projekt. Förvarsindustrierna i länderna har också ökat sitt
samarbete bl.a. inom ammunitionsområdet.
Flerårigt nordiskt säkerhetspolitiskt forskningsprogram
Under året har arbetet med det nordiska säkerhetspolitiska
forskningsprogrammet fortsatt. Under 1998 fastställdes sex
forskningsprogram, och under året 1999 har projektgrupperna fastställt
sina aktivitetsplaner. De sex projekten är följande: Militära styrkors roll
och funktion i ljuset av den nya säkerhetsordningen, fredsfrämjande
operationer, komparativ nordisk säkerhetspolitisk doktrin – nu och i
framtiden, co-operation, conflict or caos – the future of Russian security
policy and its implication for the Nordic/Baltic region, komparativ
nordisk säkerhetspolitik under kalla kriget, funktionell säkerhet i en
globaliserad värld.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,
Thalén, Winberg, Lindh, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Pagrotsky
Regeringen beslutar skrivelse 1999/2000:90 Nordiskt samarbete 1999
Skr. 1999/2000:90
2
1