Post 5718 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:91 ·
Hämta Doc ·
Efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 91/1
15 Författningskommentarer
15.1 Förslaget till lag om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn
Denna lag innehåller bestämmelser om efterlevandepension och efter-
levandestöd till barn. Efterlevandepension till vuxna efterlevande skall
bestå av en inkomstgrundad förmån i form av omställningspension och
ett grundskydd i form av garantipension till sådan pension. Den inkomst-
grundade förmånen till barn skall bestå av en barnpension och det
grundläggande skyddet av ett efterlevandestöd till barn.
Änkepension regleras enligt nuvarande regler genom övergångsbe-
stämmelser till ändringar i 8 och 14 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) som beslutats år 1988. Förslagen i denna proposition
innebär i princip inte någon förändring vad det gäller möjligheten att be-
vilja änkepension efter den föreslagna ikraftträdandetidpunkten. Be-
stämmelserna om rätt till änkepension och beräkningen av denna förmån
skall, på samma sätt som beträffande övriga efterlevandepensionsför-
måner, regleras i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till
barn (EPL). Vissa förändringar föreslås dock när det gäller beräkning av
änkepension både till änkor som kommer att beviljas sådan pension i
framtiden och till änkor som redan har beviljats eller kommer att beviljas
sådan pension på grund av dödsfall före ikraftträdandet av denna lag.
Särskilda bestämmelser såvitt avser änkepension till den sistnämnda
gruppen ges i lagen om införande av denna lag. Införandelagen innehåller
också bestämmelser om hur barnpension och omställningspension som
har beviljats på grund av ett dödsfall före ikraftträdandet av denna lag
skall beräknas efter denna tidpunkt. Därutöver innehåller införandelagen
särskilda bestämmelser om pensionsförmånen särskild efterlevandepen-
sion för de personer som uppbär sådan pension vid utgången av år 2002.
Lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn föreslås
träda i kraft den 1 januari 2003. Eftersom lagen ersätter de nuvarande
bestämmelserna i 8 och 14 kap. och vissa andra paragrafer i AFL samt
övergångsbestämmelserna till ändringarna år 1988 i dessa kapitel
föreslås att samtliga dessa bestämmelser upphävs fr.o.m. samma
tidpunkt.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §
I denna paragraf anges innehållet i lagen. Som har framgått av den in-
ledande kommentaren skall bestämmelserna om efterlevandepension i 8
och 14 kap. AFL och övergångsbestämmelserna till dessa upphävas och
ersättas med bestämmelser i denna lag.
2 §
Paragrafen innehåller upplysningar om att det i socialförsäkringslagen
(SofL) finns bestämmelser om vem som är försäkrad enligt denna lag.
Det är den avlidne som måste ha varit försäkrad – genom bosättning i
Sverige respektive genom arbete här i landet – för att förmåner till efter-
levande överhuvudtaget skall kunna utges till efterlevande. Ett undantag
härifrån skall dock göras för efterlevandestöd till barn som kan utges
oavsett vilken anknytning till Sverige den avlidne föräldern haft. Barnet
måste emellertid vara bosatt i Sverige för att förmånen skall kunna utges.
Likaså bör bosättningsbegreppet i SofL vara tillämpligt även vid bedöm-
ningen av om den efterlevande kan anses vara bosatt i Sverige. Vidare
anges att SofL också innehåller bestämmelser om förmåner vid utlands-
vistelse och om handläggning av ärenden m.m.
3 §
I denna paragraf ges en översikt över var i lagen som de olika inkomst-
grundade efterlevandeförmånerna regleras. Särskilda bestämmelser om
efterlevandepension till personer som redan vid ikraftträdandet av denna
lag uppbär sådan pension eller som därefter beviljas efterlevandepension
på grund av ett dödsfall före ikraftträdandet ges i lagen om införande av
denna lag.
Bestämmelser om barnpension ges i 2 kap. En efterlevande make –
varmed enligt regler i 4 kap. likställs vissa sambor – har rätt till omställ-
ningspension enligt de närmare förutsättningar som anges i 4 kap. En
efterlevande kvinna kan emellertid, enligt vad som framgår av 6 §, även
vara berättigad till änkepension. Änkepension utges under vissa förut-
sättningar i stället för omställningspension men kan också såvitt avser
yngre kvinnor utges till den del änkepensionen är högre än omställ-
ningspensionen. Vid sådan samordning inkluderas även eventuell garan-
tipension till omställningspension respektive änkepension.
4 §
I denna och den följande paragrafen anges den grundläggande strukturen
såvitt gäller de olika förmånsslagen. Barnpension och omställningspen-
sion utges som förmåner relaterade till den avlidnes inkomster. Dessa
förmåner benämns inkomstgrundad efterlevandepension.
Inkomstgrundad efterlevandepension i form av barnpension och
omställningspension beräknas på grundval av ett och samma underlag:
ett efterlevandepensionsunderlag. Bestämmelser om hur detta underlag
beräknas ges i 5 kap. I stället för eller som utfyllnad till
omställningspension kan under vissa förutsättningar utges
garantipension. Förutsättningarna för att sådan garantipension skall utges
anges i 7 § samt i 4 kap. I det nu nämnda kapitlet ges också bestämmelser
om hur garantipensionen skall beräknas. Utöver barnpension, som utgör
en inkomstgrundad förmån, finns i 3 kap. bestämmelser om
efterlevandestöd till barn.
5 §
Änkepension utges på samma sätt som förmåner till vuxna efterlevande i
övrigt som en inkomstrelaterad förmån men beräknas till skillnad från
dessa förmåner alltjämt på ett ATP-baserat underlag. De närmare skälen
härför redovisas i avsnitt 11. Till änkepensionen skall det emellertid på
samma sätt som beträffande omställningspension under vissa förutsätt-
ningar kunna utges en garantipension. De närmare bestämmelserna om
hur denna skall beräknas ges i 6 kap.
Såsom anges i paragrafen första stycke skall änkepension utges i form
av tilläggspension. Till skillnad från det nuvarande systemet i AFL om
efterlevandepension från dels folkpensioneringen dels tilläggspensione-
ringen finns det i den nu föreslagna lagen inte längre anledning att i en-
skilda paragrafer särskilt poängtera att änkepensionen är en tilläggspen-
sionsförmån. I enlighet med vad Lagrådet har föreslagit kommer därför
termen änkepension att användas i lagen i stället för ”tilläggspension i
form av änkepension”.
6 §
I första stycket anges att efterlevande kvinnor som är födda år 1944 eller
tidigare endast kan beviljas efterlevandeförmån i form av änkepension
om förutsättningarna för denna pensionsform i övrigt är uppfyllda. För
dessa kan det således inte komma i fråga att bevilja omställningspension.
Detta kan, med de förändringar som föreslås beträffande beräkning av
omställningspension, i vissa enstaka fall innebära att änkepensionen till-
fälligt uppgår till ett lägre belopp än den reformerade efterlevandepen-
sionen. Änkepension är emellertid, till skillnad från omställningspension,
tidsobegränsad varför en sådan pension totalt sett alltid får anses mer för-
delaktig för den efterlevande än en reformerad efterlevandepensionsför-
mån.
Däremot kan änkor som är födda år 1944 eller tidigare beviljas efter-
levandepension i form av omställningspension om änkan inte uppfyller
förutsättningarna för rätt till änkepension. I dessa fall kommer således
bestämmelserna i 4 kap. att reglera änkans efterlevandeförmån och av-
göra om förutsättningar för rätt till sådan pensionsförmån föreligger.
I undantagsfall kan den situationen uppkomma att en kvinna kan bli
berättigad till förmåner från både det reformerade efterlevandepensions-
systemet och änkepensioneringen. Detta kan bl.a. inträffa för en kvinna
som är född år 1944 eller tidigare och som vid utgången av år 1989 var
sammanboende med den sedermera avlidne mannen under sådana för-
hållanden att hon då var att anse som likställd med en änka (se 6 kap.
15 §). Hon är härigenom berättigad till garantipension till änkepension
och inte till garantipension till omställningspension. Hon är däremot inte
berättigad till änkepension, eftersom hon inte var gift med mannen i fråga
vid nyss nämnda tidpunkt. Däremot kan hon vara berättigad till omställ-
ningspension enligt 4 kap. I nuvarande system regleras detta så att änkan
får änkepension från folkpensioneringen och reformerad efterlevande-
pension från tilläggspensioneringen. Motsvarande bör gälla även fortsätt-
ningsvis, dvs. kvinnan skall i den situation som beskrivits få rätt till
garantipension till änkepension och omställningspension enligt 4 kap. om
hon vid tidpunkten för dödsfallet efter år 1989 uppfyllt förutsättningarna
för rätt till sådan pension. Denna omställningspension skall även ligga till
grund för beräkningen av garantipensionens storlek enligt 6 kap. 17 §, se
vidare i kommentaren till den paragrafen.
I andra stycket anges att kvinnor som är födda år 1945 eller därefter
under vissa förutsättningar kan beviljas, förutom omställningspension
och garantipension till sådan pension enligt 4 kap., även änkepension
enligt 6 kap. Dessa förutsättningar anges i tredje stycket och innebär att
änkepension kan utges till dessa änkor endast i de fall denna pension
överstiger omställningspensionen jämte garantipension samt i så fall
endast med det belopp varmed den överstiger de sistnämnda förmånerna.
Detta kan innebära, framför allt med hänsyn till de något mindre förmån-
liga beräkningsbestämmelser för änkepension som gäller enligt nuvaran-
de bestämmelser och som föreslås överflyttade i huvudsak oförändrade
till en anpassad änkepensionering och till att dessa kvinnor inte skall
kunna beviljas garantipension till änkepension (se bl.a. 6 kap. 6 §), att
någon änkepension inte utbetalas förrän rätten till omställningspension
upphört. Sista meningen har i princip formulerats i enlighet med förslag
av Lagrådet med anledning av vad Lagrådet anfört i anslutning till 5 §
om termen änkepension.
7 §
Garantipension till omställningspension och änkepension beräknas i för-
hållande till den avlidnes försäkringstid enligt vad som närmare anges i 4
och 6 kap.
Bestämmelsen i denna paragrafs andra stycke i lagrådsremissen om
kravet på tre års försäkringstid för rätt till garantipension har efter Lag-
rådets påpekande flyttats till de kapitel där övriga förutsättningar finns
(4 kap. 6 § och 6 kap. 14 §).
8 §
I denna paragraf anges hur efterlevandepensionsförmånerna skall finan-
sieras. Inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension och de
administrationskostnader som dessa förmåner medför skall finansieras
genom en efterlevandepensionsavgift enligt lagen (1981:691) om social-
avgifter. Denna avgift skall emellertid, till skillnad från vad som gäller
för avgifterna inom ålderspensioneringen, föras till statsbudgeten. Efter-
levandepensioneringen skall alltså inte, såsom det inkomstgrundade
ålderspensionssystemet, utgöra ett från staten avskilt självständigt pen-
sionssystem.
Kostnaderna för grundskyddsförmånerna, dvs. garantipension till om-
ställningspension och änkepension, skall finansieras med statsmedel.
Detsamma skall gälla för efterlevandestöd till barn.
9 §
Garantipensionernas nivå liksom nivån för efterlevandestödet till barn
och utgångspunkten för beräkningen skall, på samma sätt som garanti-
pension till ålderspension, följa den allmänna prisutvecklingen. Garanti-
pension och efterlevandestöd till barn skall beräknas utifrån prisbasbe-
loppet enligt 1 kap. 6 § AFL, medan den inkomstgrundade efterlevan-
depensionen skall omräknas med hänsyn till inkomstutvecklingen varvid
inkomstbasbeloppet skall användas.
10 §
I denna paragraf regleras hur årlig inkomstgrundad efterlevandepension
(dvs. barnpension och omställningspension) och änkepension skall
räknas om (följsamhetsindexeras) vid varje årsskifte. Omräkningen görs,
i likhet med vad som gäller för följsamhetsindexering av årlig
inkomstgrundad ålderspension, med hänsyn till förändringen av
inkomstindex mellan två år. Skälet till att inte hela förändringen av
inkomstindex beaktas är att det delningstal som skall användas vid
beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget har bestämts med
utgångspunkt från en årlig real tillväxt om 1,6 %.
Det är endast den inkomstgrundade efterlevandepensionen och änke-
pensionen som skall följsamhetsindexeras enligt de nu beskrivna regler-
na. Garantipension till omställningspension och änkepension skall beräk-
nas på grundval av det årligt fastställda prisbasbeloppet. Detta följer av
att garantipensionernas nivåer är uttryckta som en viss andel av prisbas-
beloppet. Detta innebär att den inkomstgrundade efterlevandepensionen
och garantipensionen kan utvecklas olika, varför det inför varje årsskifte
måste göras en ny beräkning för att konstatera om den efterlevande allt-
jämt är berättigad till garantipension och med vilket belopp sådan pen-
sion i så fall skall utges. På samma sätt får vid ingången av varje år göras
en ny beräkning av om efterlevandestöd skall utges och i så fall med
vilket belopp mot bakgrund av den omräkning med följsamhetsindex
som då görs av barnpensionen.
2 kap. Barnpension
1 §
Första stycket motsvarar 14 kap. 1 § AFL och reglerar den grundläggan-
de förutsättningen för att barnpension skall kunna utges. Barnpension
skall liksom enligt nuvarande regler kunna utges till biologiska barn eller
adopterade barn oavsett om den avlidne hade vårdnaden om barnet och
likaledes oberoende av om denne sammanbodde med barnet vid tid-
punkten för dödsfallet. Däremot föreligger inte någon rätt till
barnpension efter foster- eller styvföräldrar.
I andra stycket anges att en person som med socialnämndens tillstånd
har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i adoptionssyfte
skall vid tillämpningen av 2 kap. anses som barnets förälder.
Barnpension skall således kunna utges efter en sådan person och detta
även innan ett rättsligt adoptionsbeslut fattats av behörig domstol.
(Motsvarar 20 kap. 2 § fjärde stycket AFL).
2 §
Denna paragraf motsvarar 14 kap. 2 § jämförd med 8 kap. 2 § AFL. I
paragrafen regleras de närmare förutsättningar som uppställs för rätt till
barnpension bl.a. såvitt avser pensionens utsträckning i tiden.
3 §
I paragrafen, som delvis har sin motsvarighet i 14 kap. 3 § AFL, anges de
ersättningsnivåer som skall gälla för barnpension.
I förevarande paragraf anges att barnpension skall beräknas som en
viss andel av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag beräknat enligt
5 kap. Efterlevandepensionsunderlaget har en nära anknytning till det
inkomstgrundade underlaget i det reformerade ålderspensionssystemet.
Någon exakt överensstämmelse mellan dessa båda underlag föreligger
emellertid inte.
Ersättningsnivåerna för barnpensioneringen skall vara desamma i det
anpassade efterlevandepensionssystemet som i det nuvarande systemet i
det fall det finns ett pensionsberättigat efterlevande barn som har fyllt
tolv år och endast en av föräldrarna avlider. I ett sådant fall skall barn-
pension utgöra 30 % av det beräknade efterlevandepensionsunderlaget. I
det fall den avlidne efterlämnar ett pensionsberättigat barn som inte har
fyllt tolv år skall barnpensionen emellertid utgöra 35 procent av samma
underlag. Efterlämnar den avlidne flera pensionsberättigade barn skall de
nämnda procenttalen ökas med 20 respektive 25 procent för varje barn
utöver det första. Om båda föräldrarna har avlidit skall barnpensionen
efter vardera föräldern alltid utgöra 35 % av ersättningsunderlaget
oavsett barnets ålder. Detta procenttal skall ökas med 25 för varje barn
utöver det första om den avlidne efterlämnar flera pensionsberättigade
barn. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall sedan fördelas lika
mellan barnen. En omräkning av barnpensionerna kan bli aktuell att göra
om rätten till barnpension för något av barnen upphör.
4 §
Denna paragraf har sin motsvarighet i 14 kap. 8 § AFL. Bestämmelsen
reglerar de fall där samtliga efterlevandepensioner efter en avliden
person överstiger det efterlevandepensionsunderlag som beräknats enligt
5 kap.
I första stycket regleras de fall där endast barnpensioner utges efter den
avlidne men där det totala pensionsbeloppet överstiger 100 % av den
avlidnes efterlevandepensionsunderlag beräknat enligt 5 kap. På mot-
svarande sätt som gäller i dag skall barnpension inte kunna utbetalas med
högre sammanlagt belopp än vad som motsvarar den avlidnes efterlevan-
depensionsunderlag. En omräkning skall emellertid ske av barnpensio-
nerna när något av de pensionsberättigade barnen upphör att uppbära
barnpension, t.ex. på grund av att ett pensionsberättigat barn till följd av
åldersgränsen inte längre har rätt till barnpension efter den avlidne.
I andra stycket tas upp de fall där antingen inkomstgrundad efterlevan-
depension i form av omställningspension eller änkepension utges efter en
avliden samtidigt med barnpension. I dessa situationer skall det efter-
levandepensionsunderlag som skall kunna tas i anspråk för barnpension
begränsas till 80 % av det totala underlaget beräknat enligt 5 kap. Denna
andel överensstämmer med den andel av den avlidnes tilläggspension
som med nuvarande regler kan tas i anspråk för barnpension om sam-
tidigt omställningspension eller särskild efterlevandepension utges efter
den avlidne. I de fall då den avlidne efterlämnar, förutom den vuxne pen-
sionsberättigade, även fyra eller fler barn kommer det att bli aktuellt att
tillämpa denna regel. För det fall något eller några av de efterlevande
barnen inte har fyllt tolv år eller inte är barn till den vuxne efterlevande
och också uppbär barnpension efter den andra föräldern kommer regeln
dock att i förhållande till dessa barn tillämpas redan när tre barn skall
beviljas barnpension. Den nedsättning som sålunda kan komma att göras
för pensionsberättigade barn med tillämpning av denna regel kommer
emellertid inte att behöva bestå för hela den tid varunder pension kan
utbetalas efter den avlidne. En uppräkning av barnpensionerna kan
komma i fråga i de fall där pensionen till den vuxne efterlevande upphör
att utbetalas exempelvis till följd av att denne inte längre har barn under
arton respektive tolv år. I dessa situationer skall första stycket tillämpas.
Detsamma kan gälla i de fall en efterlevande make eller därmed likställd
gifter om sig eller av någon annan anledning inte längre har rätt till
efterlevandepension. Även i de fall barnpension till ett förutvarande pen-
sionsberättigat barn upphör att utbetalas kan övriga barnpensioner bli
föremål för uppräkning.
3 kap. Efterlevandestöd till barn
1 §
Pensionsförmånen folkpension i form av barnpension skall fr.o.m. den
1 januari 2003 avskaffas. I stället införs ett nytt grundläggande skydd,
som inte är en pensionsförmån, och som skall kunna utges till alla barn
som bor i Sverige och vars ena eller båda föräldrar har avlidit. De ytter-
ligare förutsättningar som gäller för rätt till detta grundskydd är desamma
som anges i 2 kap 1 och 2 §§ om rätt till barnpension. Vid bedömning av
om ett barn skall anses bosatt i Sverige bör bosättningsbegreppet i SofL
tillämpas.
2 §
Basnivån för efterlevandestöd till barn skall motsvara 40 procent av pris-
basbeloppet, vilket motsvarar den garantinivå som i dag gäller för folk-
pension i form av barnpension tillsammans med den tilläggspension som
barnet är berättigat till. Har båda föräldrarna avlidit utges efterlevande-
stöd efter vardera föräldern.
3 §
Efterlevandestödet till barn är konstruerat som en utfyllnad till barnpen-
sion på motsvarande sätt som garantipension till efterlevandepension till
vuxna efterlevande. Detta innebär att efterlevandestöd till efterlevande
barn skall kunna betalas ut endast i de fall den avlidne inte efterlämnat
något eller endast ett lågt efterlevandepensionsunderlag på vilket barn-
pension skall beräknas.
Av första stycket framgår att efterlevandestöd skall utges endast för de
fall det efterlevande barnets barnpension efter den avlidne föräldern
understiger det belopp som anges i 2 §. Efterlevandestödet skall således
avräknas krona för krona mot den utgående barnpensionen
Av andra stycket framgår att efterlevandestöd till barn vars båda för-
äldrar har avlidit skall utges endast i den mån den sammanlagda barnpen-
sionen enligt 2 kap. inte uppgår till det belopp som anges i 2 § andra
stycket. Detta innebär att man vid beräkningen av om efterlevandestöd
skall utges eller inte skall ta hänsyn till den barnpension som sammanlagt
utbetalas efter båda föräldrarna. Detta kan innebära att något efterlevan-
destöd inte skall utbetalas till följd av att den ena föräldern efterlämnar
ett högt efterlevandepensionsunderlag medan den andra föräldern inte
efterlämnar någon rätt över huvud taget till barnpension och trots att
efterlevandestöd skulle ha utgetts om det varit endast den sistnämnde
föräldern som avlidit. Med hänsyn till att efterlevandestöd skall ses som
en utfyllnad i de situationer då barnet inte får motsvarande försörjning
tillgodosedd på annat sätt är en sådan lösning följdriktig och ofrånkom-
lig.
I linje med detta ligger även den bestämmelse som är intagen i tredje
stycket och som anger att även arbetsskadelivränta och utländsk efter-
levandepension skall beaktas vid den avräkning krona för krona som
skall göras enligt första och andra styckena. En förutsättning härför är
dock att den utländska efterlevandepensionen inte är att betrakta som en
utfyllnad till en inkomstrelaterad utländsk efterlevandepension.
4 §
Denna paragraf har sin motsvarighet i nuvarande 10 kap. 4 § andra
stycket AFL och innebär i sak inte någon förändring. Av bestämmelsen
framgår att en samordning skall ske mellan folkpension i form av förtids-
pension och efterlevandestöd till barn, i de fall då det efterlevande barnet
har rätt till båda förmånerna, på sådant sätt att endast den största av för-
månerna utbetalas.
4 kap. Omställningspension och garantipension
Omställningspension
1 §
Avgörande för rätten till omställningspension skall på samma sätt som
enligt nuvarande regler vara hur de i paragrafen angivna förhållandena
gestaltade sig vid tidpunkten då dödsfallet inträffade. Att villkoren blir
uppfyllda vid en senare tidpunkt utgör inte grund för att bevilja omställ-
ningspension, liksom att senare inträffade förändringar inte heller på-
verkar rätten till sådan pension (jfr kommentaren till 2 §). Det grund-
läggande kravet att parterna stadigvarande skall ha sammanbott vid tid-
punkten för dödsfallet är detsamma som i dag. Vidare gäller på samma
sätt som enligt nuvarande regler att detta sammanboende – i icke-barn-
fallen – skall ha varat oavbrutet i minst fem år. När det gäller den när-
mare innebörden av begreppet stadigvarande sammanboende och hur
detta skall tolkas i olika situationer hänvisas till förarbetena till de nu-
varande bestämmelserna (prop. 1987/88:171) där frågorna kommenteras
utförligt.
En skillnad mot nuvarande regler ligger i att en efterlevande som inte
oavbrutet har sammanbott med den avlidne maken (eller därmed lik-
ställd) i minst fem år före dödsfallet har rätt till omställningspension om
den efterlevande vid dödsfallet sammanbodde med barn under 18 år som
stod under en av eller båda makarnas vårdnad. Enligt nuvarande regler
skall barnet ha varit under 12 år. På samma sätt som enligt nuvarande
regler fordras inte att barnet under hela tiden då inledande omställ-
ningspension utges är under 18 år. Det är, som nämnts ovan, förhållan-
dena vid dödsfallet som är avgörande. Barnet behöver vidare, på samma
sätt som gäller i dag, inte vara ett för makarna gemensamt barn eller ett
för någon av makarna biologiskt barn eller adoptivbarn. Även andra barn,
t.ex. fosterbarn, bör liksom hittills kunna grunda rätt till omställningspen-
sion. Det krävs dock att barnet stadigvarande vistades hos makarna (eller
därmed likställda) och att barnet hade en av eller båda makarna som
vårdnadshavare vid tidpunkten för dödsfallet.
Omställningspension utges på samma sätt som enligt nuvarande be-
stämmelser till efterlevande som är yngre än 65 år. Beviljad sådan pen-
sion skall alltså dras in vid utgången av månaden före den månad då den
efterlevande fyller 65 år. Detta framgår av 7 kap. 5 § som motsvarar
delar av den nuvarande bestämmelsen i 16 kap. 9 § sista meningen AFL.
I andra stycket har tagits in en regel som innebär att med efterlevande
make likställs den som stadigvarande sammanbodde med en icke gift
man eller kvinna vid dennes död och som varit gift med eller har eller har
haft eller vid dödsfallet väntade barn med denne. Bestämmelsen är den-
samma som enligt nuvarande regler (8 kap. 1 § andra stycket AFL).
Några förändringar föreslås inte beträffande den pensionsberättigade per-
sonkretsen när det gäller vuxna efterlevande.
2 §
I paragrafen anges att omställningspension skall utges under en tid av tio
månader räknat från tidpunkten för dödsfallet. Enligt nuvarande regler är
motsvarande tid sex månader. Av 7 kap. 2 § följer att omställningspen-
sion skall utges fr.o.m. den månad då maken avled eller, om denne vid
sin död uppbar ålderspension, fr.o.m. ingången av månaden därefter.
Omställningspension skall utbetalas under tio månader därefter. Som
angetts i kommentaren till 1 § är det förhållandena vid dödsfallet som är
avgörande för rätten till omställningspension under denna tid. Det för-
hållandet att t.ex. det barn som maken sammanbott med vid tidpunkten
för dödsfallet fyller 18 år inom den angivna tiomåndersperioden eller
avlider innebär alltså inte att omställningspensionen skall dras in, oavsett
om makarna inte har bott tillsammans i fem år. Pensionen skall dock dras
in fr.o.m. den månad då den efterlevande fyller 65 år (7 kap. 5 §). Pen-
sionen skall vidare dras in om den efterlevande avlider.
Rätten till omställningspension påverkas enligt nuvarande regler inte
av att den efterlevande gör ett förtida uttag av ålderspension. Någon änd-
ring föreslås inte i detta avseende. Rätten till omställningspension skall
således inte påverkas av att den efterlevande börjar uppbära inkomst-
grundad ålderspension före 65 års ålder.
3 §
I denna paragraf ges bestämmelser om förlängd omställningspension.
Förslaget innebär vissa förändringar i förhållande till nuvarande bestäm-
melse i 8 kap. 5 § och 14 kap. 4 § AFL såvitt avser den tid under vilken
förlängd omställningspension skall kunna utges.
Det grundläggande kravet för att en efterlevande man eller kvinna skall
kunna beviljas omställningspension för förlängd tid är enligt första
stycket att de i 1 § angivna villkoren för rätt till omställningspension är
uppfyllda. Den efterlevande måste alltså ha stadigvarande sammanbott
med maken (eller därmed likställd) vid den tidpunkt då denne avled.
Dessutom skall den efterlevande ha oavbrutet sammanbott med maken i
minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet eller vid samma tidpunkt
ha stadigvarande sammanbott med barn som inte fyllt 18 år och som stod
under rättslig vårdnad av makarna eller endera av dem.
Rätten till förlängd omställningspension skall, på samma sätt som en-
ligt nuvarande regler, avse tid efter det att rätt till inledande omställ-
ningspension har upphört. Detta innebär alltså att förlängd omställnings-
pension utges fr.o.m. månaden efter den då rätten till inledande omställ-
ningspension har upphört. Förlängd omställningspension kan utges om
den efterlevande har vårdnad om och stadigvarande sammanbor med
barn under 18 år, i stället för som enligt dagens regler 12 år. På samma
sätt som i dag krävs att barnet måste stadigvarande ha vistats i makarnas
hem vid dödsfallet.
Bestämmelsen i andra stycket första meningen tar sikte på efterlevande
som har hemmavarande barn i skolåldern. Om den efterlevande fort-
löpande, sedan tiden för den inledande omställningspensionen löpt ut, har
vårdnad om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år utges
omställningspension under ytterligare tolv månader efter dödsfallet. Om
barnet under detta år fyller 18 år upphör dock rätten till omställningspen-
sion fr.o.m. utgången av den månad då barnet fyller 18 år. Ytterligare
gäller, på samma sätt som enligt nuvarande regler, att pensionsrätten
bortfaller om den efterlevande skulle upphöra att stadigvarande sam-
manbo med barnet eller förlora vårdnaden om det eller om barnet skulle
avlida. Av 7 kap. 5 § framgår att pensionen då skall dras in fr.o.m. ut-
gången av den månad under vilken rätten därtill upphör. Detta innebär en
skillnad i förhållande till den inledande omställningspensionen som alltid
utbetalas under tio månader om villkoren för pensionsrätt var uppfyllda
vid dödsfallet. Om den efterlevande senare skulle uppfylla villkoren på
nytt, t.ex. att ett barn som under den inledande omställningstiden flyttat
hemifrån, senare under den förlängda omställningstiden åter flyttar hem,
kan pension – efter ny ansökan – utges på nytt. Pensionen utges då så
länge det inte har förflutit tjugotvå månader från dödsfallet, dock längst
till dess barnet uppnått 18 års ålder.
Rätt till omställningspension föreligger emellertid enligt andra stycket
andra meningen alltid så länge den efterlevande på det sätt som gäller
enligt nuvarande regler har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor
med barn som inte har fyllt tolv år. När barnet fyller tolv år bortfaller
pensionsrätten om förlängd omställningspension då har utgetts i minst ett
år. Annars kvarstår rätten till förlängd omställningspension enligt första
meningen. Pensionen skall enligt vad som framgår av 7 kap. 5 § dras in
fr.o.m. utgången av den månad under vilken rätten till den har upphört.
Även när förlängd omställningspension utges enligt andra stycket andra
meningen, dvs. då det hemmavarande barnet är under tolv år, bortfaller
pensionsrätten alltid om den efterlevande upphör att stadigvarande sam-
manbo med barnet eller förlorar vårdnaden om det eller om barnet skulle
avlida. Om den efterlevande senare skulle uppfylla kraven på nytt, t.ex.
återfå vårdnaden om barnet kan pension – efter ny ansökan – utges på
nytt om barnet då inte uppnått tolv års ålder.
Reglerna innebär alltså att en efterlevande, som uppfyllt förutsätt-
ningarna för rätt till inledande omställningspension och fortfarande har
barn under tolv år då tio månader förflutit från dödsfallet, har rätt till om-
ställningspension t.o.m. den månad då barnet fyller tolv år. Om detta in-
träffar när kortare tid än tjugotvå månader förflutit från dödsfallet utges
omställningspension under den tid som återstår av denna tid, under förut-
sättning att den efterlevande alltjämt bor tillsammans med barnet och har
rättslig vårdnad om det. Barnet är ju då alltjämt under 18 år och omställ-
ningspension utges därför med stöd av bestämmelsen i andra stycket
första meningen.
På samma sätt som gäller för den inledande omställningspensionen
upphör rätten till förlängd omställningspension alltid fr.o.m. den månad
då den efterlevande fyller 65 år.
4 §
Denna bestämmelse motsvarar 8 kap. 5 § andra stycket AFL. Bestämmel-
sen innebär att rätten till förlängd omställningspension upphör om den
efterlevande gifter om sig eller sammanbor enligt de förutsättningar som
anges i paragrafen. Denna regel avser enbart omställningspension som
utges under förlängd tid, dvs. enligt 3 §. Rätten till inledande omställ-
ningspension påverkas inte av ändrade förhållanden som inträffar efter
dödsfallet. Till skillnad från vad som sagts ovan beträffande vårdnads-
och sammanboenderekvisiten i förhållande till barnet gäller att rätten till
omställningspension som har upphört att utges på grund av
bestämmelsen i förevarande paragraf inte kan återupplivas om det nya
äktenskapet eller sammanboendet skulle upplösas.
5 §
Omställningspension beräknas på samma sätt som övriga inkomstgrun-
dade efterlevandeförmåner på grundval av den avlidnes efterlevandepen-
sionsunderlag. Regler för hur detta underlag skall beräknas ges i 5 kap.
Till grund för beräkningen ligger den pensionsrätt för ålderspension som
den avlidne har tjänat in.
I paragrafen föreskrivs att omställningspensionen skall utgöra 55 % av
efterlevandepensionsunderlaget.
Enligt nuvarande bestämmelser är ersättningsnivån beroende av om
barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller inte. Någon mot-
svarande differentiering skall inte finnas i framtiden. Omställningspen-
sion skall således utges med 55 % av efterlevandepensionsunderlaget
oavsett om barnpension samtidigt utges eller inte. Detta innebär emeller-
tid inte att utrymmet för barnpensioner kommer att påverkas. Barnpen-
sioner kommer således alltid att kunna uppta minst 80 % av den avlidnes
egenpension. För en närmare beskrivning av denna begränsningsregel
hänvisas till kommentaren till 2 kap. 4 §.
Den årliga omställningspension som sålunda har beräknats skall enligt
bestämmelsen i 1 kap. 10 § räknas om (följsamhetsindexeras) vid varje
årsskifte.
Bestämmelserna om beräkning av omställningspension enligt detta
kapitel gäller då omställningspension beviljas på grund av ett dödsfall
som inträffar fr.o.m. den 1 januari 2003, dvs. efter ikraftträdandet av
denna lag. Frågan hur omställningspension som har beviljats på grund av
nuvarande bestämmelser och som utges i form av folkpension och
tilläggspension skall behandlas efter ikraftträdandet av den nya lagen
regleras i införandelagen till denna lag (6 och 7 §§).
Garantipension till omställningspension
6 §
Garantipension utgör ett tillägg till eller en ersättning för omställnings-
pensionen. För att rätt till garantipension skall föreligga krävs att den
efterlevande uppfyller förutsättningarna för rätt till omställningspension.
Den efterlevande måste alltså ha uppfyllt de grundläggande kraven för
rätt till omställningspension enligt 1 § och, såvitt avser garantipension till
förlängd omställningspension, ha vårdnaden om och stadigvarande sam-
manbo med barn under 18 år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i
makarnas hem. Detta behöver emellertid inte innebära att sådan pension
verkligen utbetalas eftersom efterlevandepensionsunderlaget enligt 5 kap.
trots det kan ha varit noll om den avlidne inte tjänat in vare sig någon
pensionspoäng för tilläggspension eller pensionsrätt i det reformerade
ålderspensionssystemet. Under förutsättning att villkoren i denna para-
graf är uppfyllda och den efterlevande inte har rätt till sådan pension som
anges i 7 § kommer garantipensionen i en sådan situation att utgöra hela
omställningspensionen för den efterlevande.
I enlighet med Lagrådets förslag har förutsättningen att försäkringstid
måste ha tillgodoräknats den avlidne för minst tre år för att rätt till garan-
tipension skall föreligga flyttats till denna paragraf. Bestämmelsen har
formulerats i enlighet med Lagrådets förslag. Kravet på tre års försäk-
ringstid behöver emellertid inte vara uppfyllt vid dödsfallstidpunkten
utan kan även uppfyllas genom beräkning av framtida försäkringstid.
Till följd av samordningsregeln i artikel 45 i rådets förordning (EEG)
nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen
kommer emellertid den som har försäkringstid från andra länder inom
EU/EES att få räkna med den tiden för att uppnå de tre kvalifikations-
åren. En förutsättning för en sådan sammanläggning är emellertid att den
avlidne kunnat tillgodoräknas minst ett år med försäkringstid i Sverige.
Garantipension till omställningspension utbetalas enbart till efterlevan-
de som är bosatt i Sverige. Motsvarande gäller enligt nuvarande regler
för folkpension som är beräknad på grundval av den avlidnes
bosättningstid i Sverige. Frågan om vem som skall anses bosatt i Sverige
bör bedömas enligt bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799).
Av 4 kap. 4 § socialförsäkringslagen framgår vidare att det undantagsvis
finns möjlighet att betala ut garantipension vid bosättning utomlands om
det skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in pensionen. Till följd
av exporträtten enligt förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemet för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen kommer garantipension
dock att i stor utsträckning betalas ut även till personer som inte är
bosatta i Sverige. Detsamma kan komma att gälla efterlevande som bor i
ett land med vilket Sverige kommer att ha en
socialförsäkringskonvention. För den som bosätter sig i ett annat land
utanför EU/EES – och som inte kan åberopa någon konvention med
annan innebörd – kommer dock exportförbudet att gälla.
7 §
I paragrafen anges att utgångspunkten för beräkning av garantipension är
omställningspensionen. Om garantipension skall utges och i så fall med
vilket belopp är beroende av omställningspensionens storlek. Med sådan
pension likställs utländsk efterlevandepension som inte, liksom garanti-
pensionen, är av utfyllnadskaraktär. De särskilda frågeställningar som
uppstår vid beräkning av garantipension när den avlidne har varit försäk-
rad enligt flera länders lagstiftningar inom EG/EES redovisas i avsnitt
12.3.2.
8 §
I denna paragraf anges hur garantipension beräknas. Garantipensionen är
konstruerad som en utfyllnad till omställningspensionen upp till en bas-
nivå som motsvarar 2,13 gånger det prisbasbelopp som gäller det år då
pensionen utges. Storleken på garantipensionen är således beroende av
hur stor omställningspensionen är. Med sådan pension likställs även ut-
ländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär (jfr 7 §). En
förutsättning för att garantipension skall utges upp till en basnivå om
2,13 prisbasbelopp är att den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 år med
försäkringstid för garantipension. Hur beräkningen skall göras i annat fall
framgår av 12 §. I enlighet med Lagrådets förslag har en ny tredje
mening lagts till som anger att minskningen enligt denna paragraf skall
göras efter det att basnivån avkortats med tillämpning av 12 §.
Vid beräkningen av garantipensionens storlek är det den faktiska om-
ställningspensionen som skall läggas till grund för avtrappningen av bas-
nivån. Det förhållandet att den avlidne inte alls eller endast delvis har
betalat avgifter till ålderspensioneringen och därför endast delvis eller
inte alls tillgodoräknats pensionsrätt för vissa år skall således inte inne-
bära att garantipensionen skall beräknas på grundval av någon annan om-
ställningspension än den faktiska. Detta överensstämmelser med vad som
gäller enligt nuvarande regler för beräkning av pensionstillskott till folk-
pension i form av efterlevandepension. Det skiljer sig emellertid från vad
som gäller för beräkning av garantipension till ålderspension enligt lagen
(1998:702) om garantipension, där garantipensionen i fall av obetalda
avgifter skall beräknas som om full avgift hade erlagts.
Garantipensionen skall vara relaterad till prisbasbeloppet. Detta inne-
bär att det vid ingången av varje nytt år måste göras en ny beräkning av
den garantipension som skall utges under det kommande året. Ytterligare
ett skäl till att en sådan beräkning måste göras är att omställningspensio-
nen som skall reducera garantipensionens basnivå skall följsamhets-
indexeras (jfr kommentaren till 1 kap. 10 §), vilket innebär att omställ-
ningspensionen och garantipensionen kommer att kunna utvecklas olika.
9 §
I 1 kap. 7 § föreskrivs att garantipension till omställningspension är be-
roende av den avlidnes försäkringstid. I denna och följande bestämmelse
anges vilken tid före respektive efter dödsfallet som skall tillgodoräknas
som försäkringstid.
I förevarande paragrafs första stycke anges att garantipensionen skall
beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas den
avlidne till och med året före dödsfallsåret. Som försäkringstid skall be-
aktas – med några undantag – sådan tid som utgör försäkringstid för
garantipension till ålderspension enligt lagen (1998:702) om garantipen-
sion. Detta innebär att den tid som skall tillgodoräknas som försäkrings-
tid inom efterlevandepensioneringen i princip kommer att
överensstämma med den tid som i dag tillgodoräknas som bosättningstid
för folkpension. I första stycket anges att bestämmelserna i 2 kap. 1–4 §§
och 5 § första stycket lagen om garantipension skall tillämpas även när
det gäller beräkning av försäkringstid för garantipension till
omställningspension. För en närmare utveckling av bakgrunden till dessa
bestämmelser hänvisas till författningskommentaren till desamma (prop.
1997/98:152 s. 145 ff).
När det gäller frågan under vilken tidsperiod som försäkringstid för
garantipension skall kunna tillgodoräknas innebär bestämmelsen att tiden
fr.o.m. det år då den avlidne fyllde 16 år t.o.m. året före dödsfallet, dock
längst t.o.m. det år han eller hon fyllde 64 år skall kunna tillgodoräknas
som försäkringstid. Detta innebär en skillnad i förhållande till möjlig-
heten att tillgodoräknas försäkringstid för garantipension till ålderspen-
sion. Enligt 2 kap. 5 § andra stycket lagen om garantipension uppställs
krav på att den försäkrade såvitt gäller tiden fr.o.m. det år då han eller
hon fyller 16 år t.o.m. det år då 24-årsdagen inträder skall ha haft en pen-
sionsgrundande inkomst av viss storlek för att tiden skall få tillgodoräk-
nas som försäkringstid för garantipension till ålderspension. Något mot-
svarande krav uppställs inte när det gäller försäkringstid för garantipen-
sion till efterlevandepension. Försäkringstid skall således kunna tillgodo-
räknas på samma villkor fr.o.m. det år den avlidne fyllde 16 år t.o.m.
dödsfallsåret. Detta framgår genom att någon hänvisning i första stycket
inte sker till 2 kap. 5 § andra stycket lagen om garantipension utan enbart
till första stycket samma paragraf.
I 2 kap. 3 § lagen om garantipension anges att en person som haft skäl
att lämna sitt hemland och som kan antas ha gått miste om pensions-
rättigheter skall som försäkringstid på visst sätt få tillgodoräkna sig även
tid då han varit bosatt i sitt hemland. Denna tid skall enligt nämnda
paragraf räknas fr.o.m. det år personen fyllde 25 år. Bakgrunden härtill är
att försäkringstid för garantipension enligt huvudregeln tillgodoräknas
först fr.o.m. det år den försäkrade fyller 25 år. När det gäller beräkningen
av försäkringstid för garantipension till omställningspension föreslås att
en motsvarande möjlighet att tillgodoräkna sig bosättningstid i hemlandet
som finns enligt lagen om garantipension skall finnas även när det gäller
beräkning av garantipension till omställningspension. Härvid skall
emellertid även tid fr.o.m. det år den avlidne uppnått 16 års ålder t.o.m.
det år han fyllt 24 år kunna beaktas. Detta anges i andra stycket.
10 §
I 9 § föreskrivs att det är den avlidnes försäkringstid t.o.m. året före
dödsfallet som i första hand ligger till grund för beräkningen av garanti-
pension. Om dödsfallet inträffar under förvärvsaktiv tid, dvs. före det år
den avlidne skulle ha fyllt 65 år, får emellertid även tid efter dödsfallet
t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år räknas som försäkringstid.
Denna tid benämns framtida försäkringstid. I andra stycket upptas en
regel om hur framtida bosättningstid skall beräknas. Bestämmelsen är
utformad på samma sätt som enligt nuvarande regler gäller för beräkning
av framtida bosättningstid för folkpension i form av förtidspension och
efterlevandepension (5 kap. 9 § AFL).
11 §
Paragrafen innehåller en avrundningsregel som innebär att det, sedan
samtliga tillgodoräknade försäkringstider för garantipension till omställ-
ningspension har lagts samman, skall ske en avrundning nedåt till helt
antal år. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 7 § lagen om garantipension.
12 §
Av bestämmelserna i 1 kap. 7 § och 6 § detta kapitel följer att rätten till
garantipension är beroende av den avlidnes försäkringstid och att en för-
säkringstid om minst tre år måste kunna tillgodoräknas den avlidne för
att rätt till garantipension skall föreligga. Vidare krävs för att
garantipension faktiskt skall betalas ut att den efterlevande är bosatt i
Sverige. Vid beräkningen av garantipension beaktas såväl försäkringstid
fram till dödsfallet som framtida försäkringstid (jfr 9 och 10 §§). För att
den efterlevande skall vara berättigad till oavkortad garantipension, krävs
att antalet år med försäkringstid som enligt bestämmelserna i denna lag
kan tillgodoräknas den avlidne uppgår till minst 40. I annat fall görs först
en avkortning av basnivån enligt 8 § till så stor andel som svarar mot för-
hållandet mellan det antal år som tillgodoräknats den avlidne och talet
40. Därefter sker en reducering med hänsyn till storleken på omställ-
ningspensionen. Om den avlidne kan tillgodoräknas t.ex. 20 år med för-
säkringstid för garantipension innebär alltså detta att garantipension till
omställningspension beräknas genom att basnivån avkortas till 20/40 av
2,13 gånger prisbasbeloppet. Den sålunda reducerade basnivån avtrappas
därefter mot 100 % av omställningspensionen.
Den i paragrafen upptagna beräkningsmetoden överensstämmer med
den som gäller för beräkning av garantipension inom ålderspensione-
ringen. Metoden innebär att det i stort sett kommer att finnas en korre-
spondens mellan de år som ligger till grund för beräkning av omställ-
ningspension och de år som tillgodoräknas som försäkringstid för garan-
tipension.
Omställningspension efter flera avlidna
13 §
Denna bestämmelse har sin motsvarighet i nuvarande 10 kap. 4 § första
stycket AFL som avser folkpension i form av omställningspension. Be-
stämmelsen tillämpas emellertid enligt 14 kap. 4 § andra stycket AFL
även beträffande tilläggspension i form av omställningspension. Den nya
regeln tar sikte på omställningspension enligt 1 och 2 §§ jämte garanti-
pension. Sådan pension utges, i likhet med vad som gäller enligt nu-
varande regler, oberoende av att den efterlevande ingår nytt äktenskap
under tiden med inledande omställningspension. I undantagsfall skulle
således den efterlevande, om den nye maken (eller därmed likställd)
skulle avlida under denna tid, kunna för samma tid bli berättigad till om-
ställningspension också efter denne och således till två pensioner sam-
tidigt. I den situationen skall endast en av pensionerna utges. Vid bedöm-
ningen av vilken av två eller flera omställningspensioner som skall utges
görs enligt nuvarande regler en jämförelse mellan folkpensionsförmåner-
na å ena sidan och tilläggspensionsförmånerna å andra sidan. Nu före-
liggande förslag innebär att en jämförelse görs mellan omställningspen-
sionerna sedan hänsyn tagits även till den garantipension som den efter-
levande kan vara berättigad till. Det största av dessa pensionsbelopp ut-
ges eller, om de är lika stora, pensionen efter den sist avlidne.
5 kap. Underlag för beräkning av inkomstgrundad
efterlevandepension
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1938
eller senare
1 §
I paragrafen ges en övergripande beskrivning av hur underlaget för be-
räkning av inkomstgrundad efterlevandepension efter avlidna som är
födda år 1938 eller senare är konstruerat. Inkomstgrundad efterlevande-
pension beräknas i första hand på grundval av den avlidnes faktiska pen-
sionsbehållning i det reformerade ålderspensionssystemet. Närmare be-
stämmelser om hur denna skall beräknas lämnas i 2 och 3 §§. Under
vissa förutsättningar skall även ett belopp som motsvarar summan av de
pensionsrätter som den avlidne skulle kunna ha tillgodoräknats från tid-
punkten för dödsfallet fram till en tänkt ålderspensionering vid ingången
av 65-årsåret läggas till grund för beräkningen. Denna del av efterlevan-
depensionsunderlaget har benämnts antagen pensionsbehållning. De
närmare förutsättningarna för beräkning av antagen pensionsbehållning
anges i 4–6 §§.
2 §
Paragrafen anger hur den avlidnes faktiska pensionsbehållning som enligt
1 § skall ligga till grund för beräkning av efterlevandepensionsunderlaget
skall beräknas. Den faktiska pensionsbehållningen skall utgöras av sum-
man av de årliga pensionsrätter för inkomstpension som har beräknats
enligt 4 kap. 2–4 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
och som har tillgodoräknats den avlidne t.o.m. den 31 december året före
det år då dödsfallet inträffade. Vid summeringen av de årliga pensions-
rätterna skall dessa beaktas sedan omräkning gjorts enligt 5 kap. 4, 6, 7
och 9 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelsen innebär
att de årliga omräkningar av pensionsrätten som i det reformerade ålders-
pensionssystemet sker med hänsyn till arvsvinsttilldelning, förändringar i
inkomstindex samt med hänsyn till förvaltningskostnader skall beaktas
även vid fastställandet av efterlevandepensionsunderlaget.
Beräkning av pensionsrätt för inkomstpension sker enligt bestämmel-
serna i 4 kap. 2–6 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension. I 4 kap.
2 § den lagen anges att pensionsrätten beräknas på den försäkrades pen-
sionsunderlag, dvs. pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundan-
de belopp. I 4 kap. 3 § anges hur stor del av pensionsunderlaget som till-
godoräknas som pensionsrätt för inkomstpension respektive pensionsrätt
för premiepension. De nu angivna bestämmelserna för beräkning av pen-
sionsrätt skall tillämpas även vid beräkning av den pensionsrätt som
ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension. Vid denna
beräkning skall dock alltid 18,5 % av pensionsunderlaget läggas till
grund för beräkningen (se avsnitt 7.5). Vidare måste, enligt vad som an-
ges i 3 §, det s.k. förvärvsvillkoret vara uppfyllt för att hänsyn skall tas
till den del av pensionsbehållningen som härrör från pensionsgrundande
belopp för plikttjänstgöring, pensionsgrundande belopp för föräldrar med
små barn och pensionsgrundande belopp för studier (se kommentaren till
3 §).
I 4 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålderspension föreskrivs hur
pensionsrätt för inkomster från annat förvärvsarbete skall tillgodoräknas
då den försäkrade inte har erlagt ålderspensionsavgift och allmän pen-
sionsavgift. Pensionsrätt skall då tillgodoräknas med en andel som mot-
svarar den andel av ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift som
anses betald enligt skattebetalningslagen (1997:483). Bakgrunden till
denna regel redovisas i avsnitt 7.5. I samma avsnitt behandlas frågan hur
obetalda ålderspensionsavgifter skall påverka beräkningen av efterlevan-
depension. Bestämmelsen i 4 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålders-
pension innebär, om inte särskilda regler införs, att den pensionsbehåll-
ning som skall ligga till grund för beräkningen av efterlevandepensionen
kommer att vara reducerad med hänsyn till obetalda avgifter. Av avsnitt
7.5 framgår att det ur ett rent principiellt perspektiv kan ifrågasättas om
det är lämpligt att låta storleken på efterlevandepensionen påverkas av att
ålderspensionsavgift inte har betalats. Bl.a. med hänsyn till att efter-
levandepensionen kommer att påverkas av tillägg för arvsvinster och av-
drag för förvaltningskostnader i ålderspensionssystemet, bör det kunna
godtas att även i nu diskuterat avseende lägga den faktiska pensionsbe-
hållningen till grund för beräkningen. Den skillnad som ligger i att den
pensionsrätt som ligger till grund för beräkningen av efterlevandepension
har reducerats på grund av obetalda ålderspensionsavgifter och inte på
grund av obetalda efterlevandepensionsavgifter är enbart teoretisk. Med
hänsyn till den likafördelningsmetod som tillämpas i skattebetalnings-
lagen anses efterlevandepensionsavgiften betald till lika stor del som
ålderspensionsavgiften. Genom hänvisningen till 4 kap. 4 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension kommer den pensionsbehållning som
skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget
att vara reducerad med hänsyn till att den avlidne underlåtit att betala
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift.
Regeln i 4 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension avser be-
räkningen av premiepension vilket, enligt vad som kommer att framgå av
det följande, inte är relevant för beräkningen av efterlevandepension. Inte
heller är den minskning av pensionsrätten för inkomstpension som enligt
4 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skall göras vid be-
räkning av ålderspension för personer som är födda åren 1938–1953 rele-
vant för beräkningen av efterlevandepension efter avlidna som är födda
under samma tid. Skälet härtill kommer att utvecklas i det följande.
Summan av de årliga pensionsrätterna för inkomstpension i ålderspen-
sionssystemet räknas varje år om med hänsyn till ett antal olika faktorer.
En sådan faktor är fördelningen av s.k. arvsvinster, dvs. avlidnas pen-
sionsbehållningar. Arvsvinsterna tillfaller övriga personer i försäkrings-
kollektivet, dvs. personer som har tillgodoräknats pensionsrätt för in-
komstpension, och skall fördelas proportionellt i förhållande till vars och
ens pensionsbehållning. Detta innebär alltså att den avlidnes pensions-
behållning för inkomstpension inte enbart kommer att bestå av pensions-
rätt som han eller hon själv tjänat in utan till viss del även av pensionsrätt
som tillgodoräknats på grundval av arvsvinster från andra i försäkrings-
kollektivet. Det är således den avlidnes pensionsbehållning efter om-
räkning med hänsyn till arvsvinster som skall ligga till grund för be-
räkning av efterlevandepensionsunderlaget. Detta framgår genom hänvis-
ningen till 5 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. När det
gäller beräkningen av antagen pensionsbehållning följer emellertid mot-
satsvis av en bestämmelse i 6 § att beräkningen av sådan behållning skall
göras utan att hänsyn tas till den årliga omräkningen på grund av arvs-
vinster.
I det reformerade ålderspensionssystemet skall pensionsbehållningen
för den som tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension räknas om
även med hänsyn till förändringar i inkomstindex. Bestämmelser om
sådan omräkning ges i 5 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sion. Den omräkning som faktiskt har skett av pensionsbehållningen
skall beaktas även när det gäller beräkningen av efterlevandepension.
Pensionsrätten för inkomstpension minskas årligen med hänsyn till
kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och
tilläggspension. Avdraget görs genom att pensionsbehållningen, sedan
denna räknats om med hänsyn till arvsvinster och inkomstindex, multi-
pliceras med en förvaltningskostnadsfaktor. Detta kommer alltså att inne-
bära att pensionsbehållningen minskar något, vilket också kommer att
påverka den framtida inkomstpensionen. Bestämmelserna i denna para-
graf innebär, genom hänvisningen till 5 kap. 7 § lagen om inkomstgrun-
dad ålderspension, att det är pensionsbehållningen efter denna omräkning
som skall ligga till grund för beräkning av efterlevandepensionsunder-
laget. Detta gäller dock enbart till den del beräkningen grundar sig på den
avlidnes faktiska pensionsbehållning. Beräkningen av antagen pensions-
behållning skall, på samma sätt som skall gälla beträffande arvsvinsttill-
delningen, göras på grundval av den avlidnes årliga pensionsrätt utan
hänsyn till minskningen på grund av förvaltningskostnader.
Den pensionsbehållning som beräknats sedan omräkningar gjorts enligt
bestämmelserna i 5 kap. 4, 6 och 7 §§ lagen om inkomstgrundad ålders-
pension skall avrundas till närmaste lägre hela krontal. Detta framgår
genom hänvisningen till 5 kap. 9 § lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sion.
I paragrafen anges att det är pensionsrätt som tillgodoräknas den av-
lidne t.o.m. den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade som
skall läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbehållning. Det
är alltså pensionsrätt på grundval av pensionsgrundande inkomster och
pensionsgrundande belopp som tjänats in t.o.m. det år som föregår döds-
fallsåret som skall läggas till grund för beräkningen. Pensionsrätten för
året före dödsfallet kommer emellertid i de flesta fall inte att vara fast-
ställd då efterlevandepensionen skall beräknas. Detta beror på att pen-
sionsgrundande inkomst fastställs först i samband med taxeringen året
efter inkomståret och pensionsgrundande belopp och pensionsrätt fast-
ställs i sin tur först ytterligare någon tid senare. Denna eftersläpning är
emellertid en oundviklig följd av att pensionsrätt inom det reformerade
ålderspensionssystemet läggs till grund för beräkningen av efterlevande-
pension. Motsvarande problem föreligger även med nuvarande regler och
det torde inte innebära några stora administrativa problem. Beräkningen
av den faktiska pensionsbehållningen skall i första hand göras med hän-
syn till de uppgifter om den avlidnes pensionsbehållning som finns till-
gängliga vid beräkningstillfället. Beräkningen får senare justeras när den
slutliga pensionsbehållningen t.o.m. dödsfallsåret är fastställd. Detta kan
i sin tur komma att leda till retroaktiva utbetalningar av efterlevande-
pension.
3 §
Till grund för beräkningen av pensionsrätt i det reformerade ålderspen-
sionssystemet skall ligga inte bara pensionsgrundande inkomster utan
även pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandein-
komst enligt tilläggspensionssystemet, för barnår, vid plikttjänstgöring
och för studier. Pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers an-
tagandeinkomst innebär att en person som uppbär förtidspension (enligt
hittillsvarande regler för tilläggspension), som beräknas på grundval av
både faktiska ATP-poäng för tid före förtidspensionsfallet och framtida
antagna inkomster, tillgodoräknas ålderspensionsrätt för de framtida in-
komsterna genom att han eller hon tillgodoräknas ett särskilt pensions-
grundande belopp beräknat på dessa. Sådana pensionsgrundande belopp
som tillgodoräknats för tid före dödsfallet skall ligga till grund även för
beräkning av efterlevandepension på samma sätt som gäller för pensions-
grundande inkomst. Vad som nu sagts om beräkning av ålderspensions-
rätt för förtidspensionärer – och därmed också för beräkning av efter-
levandepension – gäller enbart förtidspension som är beräknad enligt nu-
varande regler.
Pensionsgrundande belopp för förtidspensionärers antagandeinkomst
skall alltså ligga till grund för beräkning av efterlevandepension i samma
utsträckning som pensionsgrundande inkomster. Även pensionsgrundan-
de belopp för barnår, plikttjänstgöring och studier skall ingå i efterlevan-
depensionsunderlaget. I denna paragraf uppställs dock vissa begräns-
ningar för att sådana belopp skall beaktas vid beräkningen. Förutsätt-
ningen är att den avlidne senast vid en viss tidpunkt hade uppfyllt det s.k.
förvärvsvillkoret, dvs. har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomster
som för vart och ett av minst fem år har uppgått till lägst två gånger det
för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Med pensions-
grundande inkomst skall här även jämställas pensionsgrundande belopp
för förtidspensionärers antagandeinkomst. När det gäller frågan om vid
vilken tidpunkt som förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt, för att
pensionsrätten på grund av de pensionsgrundande beloppen skall läggas
till grund för beräkning av efterlevandepension, är utgångspunkten i
första stycket att detta skall ha skett senast den 31 december året före det
år då dödsfallet inträffade. Om den avlidne under åren fram till denna
tidpunkt har haft pensionsgrundande inkomster som under åtminstone
fem år uppgått till minst två gånger inkomstbasbeloppet är alltså
förvärvsvillkoret redan härigenom uppfyllt. På samma sätt som beskrivits
i kommentaren till 2 § kan det emellertid i många fall inträffa att den
pensionsgrundande inkomsten för året före dödsfallsåret inte är fastställd
då beräkningen skall göras. Bedömningen av om förvärvsvillkoret är
uppfyllt får då i första hand göras på grundval av de uppgifter om
pensionsgrundande inkomst som finns tillgängliga vid
beräkningstidpunkten. Om det senare skulle visa sig att det sista årets
pensionsgrundande inkomst får avgörande betydelse kan detta komma att
leda till retroaktiva utbetalningar av efterlevandepension.
Det bör emellertid beaktas att den avlidne under vissa förutsättningar
skall tillgodoräknas pensionsrätt även för framtida antagen inkomst. Be-
stämmelser härom ges i 4 och 5 §§. Av andra stycket framgår att även
sådan inkomst skall beaktas vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är
uppfyllt. I praktiken innebär det att endast om medeltalet av den pen-
sionsgrundande inkomsten för de år som ligger till grund för beräkningen
av antagandeinkomsten enligt 5 § uppgår till minst två gånger det för året
före dödsfallet gällande inkomstbasbeloppet kommer sådana framtida år
att beaktas vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt. Om den
avlidne då efterlevandepensionsunderlaget skall beräknas inte har upp-
fyllt förvärvsvillkoret på grundval av de uppgifter om pensionsgrundande
inkomster för åren före dödsfallsåret som då finns tillgängliga, kan alltså
även år då den avlidne skulle antas ha tjänat in pensionsgrundande in-
komster beaktas. Detta sker om den avlidne har uppfyllt kvalifikations-
villkoret i 4 § och om medeltalet av de inkomster som enligt 5 § skall
beaktas uppgår till minst två gånger det för dödsfallsåret gällande in-
komstbasbeloppet.
Vid prövningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt, genom att även år
med antagen pensionsbehållning medräknas, tas hänsyn endast till an-
tagen inkomst beräknad på grundval av pensionsgrundande inkomster
och pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer. Därmed beaktas
inte, vilket är fallet vid den verkliga beräkningen av antagen pensionsbe-
hållning enligt 5 §, pensionsrätt för plikttjänstgöring, för föräldrar med
små barn eller för studier. Det är alltså medeltalet av den pensionsgrun-
dande inkomsten ensam eller tillsammans med pensionsgrundande be-
lopp för förtidspensionärer som måste uppgå till minst två inkomstbas-
belopp för de tre år som tas i beaktande.
I 5 kap. 13 § andra stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension
finns en bestämmelse som innebär att inkomstpension beräknad på pen-
sionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn
och pensionsgrundande belopp för studier skall börja utges tidigast året
efter fastställelseåret för pensionsgrundande belopp det sista av de fem
åren som krävs för att förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt. Någon mot-
svarande regel föreslås inte när det gäller beräkningen av efterlevande-
pension. Om den avlidne genom antagandeinkomstberäkningen skall an-
ses ha uppfyllt förvärvsvillkoret, skall efterlevandepension beräknad på
grundval av pensionsrätt som härrör från de nu aktuella pensionsgrun-
dande beloppen utges från dödsfallet oavsett hur många år med antagen
pensionsbehållning som läggs till grund för uppfyllandet av förvärvs-
villkoret.
4 §
I paragrafen anges förutsättningarna för att även en antagen pensionsbe-
hållning, utöver den faktiska pensionsbehållningen beräknad enligt 2 och
3 §§, skall läggas till grund för beräkningen av efterlevandepension.
Denna beräkning blir aktuell om dödsfallet inträffar före det år då den
avlidne skulle ha fyllt 65 år. För att antagen pensionsbehållning skall be-
räknas krävs enligt första stycket att pensionsrätt för inkomstpension har
fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderår som närmast
föregått det år då dödsfallet inträffade. Om villkoret är uppfyllt skall en
beräkning göras av vilken inkomst den avlidne kunde förväntats ha haft
för tiden efter dödsfallet till en tänkt ålderspensionering vid ingången av
65-årsåret. På grundval av denna inkomst tillgodoräknas pensionsrätt
även för varje år efter dödsfallet fram till dess.
Vid den tidpunkt då bedömningen skall göras av om kvalifikations-
villkoret är uppfyllt eller inte, kan det inträffa att pensionsrätten för året
närmast före dödsfallsåret ännu inte är fastställd. I sådant fall får beräk-
ningen göras utifrån de uppgifter om fastställd pensionsrätt för de aktu-
ella fem kalenderåren som finns tillgängliga vid beräkningstillfället. Om
pensionsrätten för året före dödsfallet inte är fastställd och det skulle visa
sig att frågan huruvida pensionsrätt har tillgodoräknats för detta år får
avgörande betydelse för om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt, får efter-
levandepensionen inledningsvis beräknas med hänsyn enbart till den av-
lidnes faktiska pensionsbehållning. Om det sedan skulle visa sig att pen-
sionsrätt har fastställts för även detta sista år och att kvalifikationsvillko-
ret således är uppfyllt, får en ny beräkning göras, varvid även får beaktas
reglerna om beräkning av antagen pensionsbehållning i 5 §. Detta kan i
sin tur leda till retroaktiva utbetalningar av efterlevandepension.
Pensionsrätt som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänst-
göring, pensionsgrundande belopp för föräldrar med små barn och pen-
sionsgrundande belopp för studier skall vid bedömningen enligt första
stycket beaktas enbart under förutsättning att den avlidne uppfyllt för-
värvsvillkoret (se härom i kommentaren till 3 §). Detta framgår av andra
stycket.
5 §
I paragrafen anges metoden för beräkning av s.k. antagandeinkomst. En
förutsättning för att en beräkning enligt denna paragraf skall göras är att
kvalifikationskravet i 4 § är uppfyllt. Det skall alltså ha fastställts pen-
sionsrätt för den avlidne för minst tre av de fem kalenderåren närmast
före det år då dödsfallet inträffade. Om så är fallet skall förutom faktisk
pensionsrätt även tillgodoräknas pensionsrätt för den avlidne för varje år
fr.o.m. det år då dödsfallet inträffade t.o.m. det år då den avlidne skulle
ha fyllt 64 år. Pensionsrätten för vart och ett av dessa år skall, enligt vad
som föreskrivs i paragrafens andra mening, beräknas på grundval av ett
genomsnitt av den avlidnes pensionsgrundande inkomster och pensions-
grundande belopp (pensionsunderlaget) ett visst antal år före dödsfallet.
Denna tidsperiod sammanfaller med den tidsperiod som är avgörande för
om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt, dvs. de fem åren närmast före det
år då dödsfallet inträffade. Den framtida pensionsrätten beräknas på
grundval av ett medeltal av pensionsunderlagen under dessa fem år, var-
vid bortses från de två år för vilka pensionsunderlaget var högst respek-
tive lägst. Det är sålunda ett medeltal av de i inkomsthänseende tre
mellersta av de aktuella fem åren som beaktas.
Även i detta sammanhang måste beaktas att pensionsgrundande in-
komst och pensionsgrundande belopp vid dödsfallet inte alltid har fast-
ställts för samtliga de fem kalenderår som är relevanta. På samma sätt
som framhållits i kommentaren till 4 § bör emellertid vid beräkningen
hänsyn tas endast till pensionsgrundande inkomst och belopp som har
fastställts. Om det senare då uppgifterna för samtliga år är kända skulle
visa sig att dessa uppgifter skulle ha lett till en högre efterlevandepension
får en ny beräkning göras med retroaktiva utbetalningar som följd.
Det bör vidare framhållas att det, enligt vad som anges i kommentaren
till 6 §, är pensionsunderlaget utan hänsyn till den årliga arvsvinsttilldel-
ningen och minskningen med förvaltningskostnadsfaktorn som skall tas i
beaktande vid beräkning av antagandeinkomsten. Av 6 § framgår också
att pensionsunderlagen som skall ligga till grund för beräkningen skall
räknas om på grundval av förändringen i inkomstindex för att pensions-
underlagen för de olika åren skall väga lika tungt vid antagandeinkomst-
beräkningen.
Det kan inträffa att den avlidne har tagit ut ålderspension under något
eller några av de år som kommer att ligga till grund för bedömningen av
om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt och som också skall läggas till
grund för antagandeinkomstberäkningen. Om den avlidne ett visst år har
tagit ut ålderspension men ändå haft pensionsgrundande inkomster får
dessa inkomster läggas till grund för antagandeinkomstberäkningen.
Ålderspensionen som sådan beaktas emellertid inte eftersom den inte är
pensionsgrundande.
6 §
I paragrafen ges ytterligare bestämmelser för hur beräkningen av an-
tagandeinkomst och framtida pensionsrätt enligt 5 § skall göras. På
samma sätt som gäller för beräkning av den faktiska pensionsbehållning
som skall ingå i efterlevandepensionsunderlaget skall enligt första stycket
även antagen pensionsbehållning grunda sig på enbart pensionsrätt för
inkomstpension. Därvid skall beräkningen göras som om denna
pensionsrätt utgjort 18,5 % av pensionsunderlaget.
Beräkningen av framtida pensionsrätt grundar sig på de årliga pen-
sionsunderlagen, dvs. de pensionsgrundande inkomsterna och pensions-
grundande beloppen som fastställts för den avlidne under vart och ett av
de fem kalenderåren före dödsfallsåret. Dessa uppgifter finns att hämta i
det reformerade ålderspensionssystemet. Med stöd av bestämmelsen i 5 §
beräknas ett genomsnittligt pensionsunderlag och utifrån detta beräknas
en årlig pensionsrätt som tillgodoräknas den avlidne för varje år efter
dödsfallet till en tänkt ålderspensionering. Detta innebär att den omräk-
ning med hänsyn till arvsvinsttilldelning och förvaltningskostnader som
sker av den årliga pensionsrätten för inkomstpension inte kommer att
påverka beräkningen av den framtida pensionsrätten.
Det förhållande att det är ett genomsnittligt pensionsunderlag som
läggs till grund för beräkningen av en årlig pensionsrätt för tiden efter
dödsfallet innebär också att beräkningen sker utan hänsyn till den 20-
delsberäkning som enligt bestämmelsen i 4 kap. 6 § lagen om inkomst-
grundad ålderspension skall tillämpas vid beräkning av pensionsrätt för
personer som är födda något av åren 1938–1953. Detta innebär att efter-
levandepension efter personer som tillhör den s.k. mellangenerationen
kommer att beräknas på ett underlag som fastställts enligt samma regler
som det som tillämpas för personer som är födda år 1954 eller senare,
dvs. på ett reformerat pensionsunderlag.
I paragrafens andra stycke regleras frågan om indexering av det pen-
sionsunderlag som ligger till grund för beräkningen av den framtida pen-
sionsrätten enligt 5 §. Här ges en bestämmelse som innebär att de årliga
pensionsunderlagen skall omräknas med hänsyn till inkomstindex enligt
1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension om det skett någon
förändring i detta index mellan något av de aktuella åren och ingången av
det år då dödsfallet inträffade. Denna omräkning skall inte påverkas av
de tillfälliga justeringar av inkomstindex som kan komma att ske inom
ramen för ålderspensionssystemet.
Syftet med indexeringen är att beräkna det värde som inkomsten fem,
fyra, tre, två respektive ett år före dödsfallet hade haft om den hade
tjänats in under året före dödsfallet. Med hänsyn till hur inkomstindex
enligt 1 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension är utformat
måste omräkningen emellertid ske i förhållande till inkomstindex för
dödsfallsåret för att värdeförändringen t.o.m. året före dödsfallsåret skall
beaktas.
7 §
I paragrafen anges hur beräkningen av pensionsbehållningen skall ske i
de situationer då dödsfallet inträffar efter 65 års ålder. Därvid skall pen-
sionsbehållningen, beräknad på grundval enbart av pensionsrätt som
tjänats in t.o.m. det år den avlidne fyllde 64 år, läggas till grund för be-
räkningen. Pensionsrätt som tjänats in därefter skall alltså inte beaktas.
Värdeförändringar som inträffat efter 65-årsåret bör emellertid även de
påverka den pensionsbehållning som ligger till grund för beräkningen av
efterlevandepensionsunderlaget. Detta skall ske genom att den sålunda
beräknade pensionsbehållningen räknas om med inkomstindex till in-
gången av 65-årsåret och därefter följsamhetsindexeras efter samma prin-
ciper som utgående ålderspensioner fram till ingången av det år då döds-
fallet inträffade (jfr 5 kap. 14 § lagen om inkomstgrundad ålderspension).
8 §
I paragrafen regleras hur beräkningen av efterlevandepension skall på-
verkas av att den avlidne tagit ut ålderspension före 65 års ålder. Genom
ett sådant uttag av pension har den faktiska pensionsbehållningen
minskat. En sådan minskning av pensionsbehållningen skall inte påverka
beräkningen av efterlevandepension. Beräkningen skall i stället ske på
grundval av den pensionsbehållning som den avlidne skulle ha haft om
uttaget inte hade skett. Vad som nu sagts gäller oavsett om dödsfallet
inträffar före eller efter 65 års ålder. Om dödsfallet inträffar efter 65 års
ålder skall pensionsbehållningen t.o.m. det år den avlidne fyllde 64 år
räknas om med inkomstindex till ingången av det år den avlidne fyllde 65
år och därefter följsamhetsindexeras (jfr 7 §). Om dödsfallet i stället in-
träffar före 65 års ålder skall pensionsbehållningen t.o.m. året före döds-
fallsåret beräknas som om uttaget inte hade gjorts. Därtill skall, om den
avlidne hade uppfyllt kvalifikationsvillkoret i 4 §, en antagandeinkomst-
beräkning göras fr.o.m. dödsfallsåret t.o.m. det år den avlidne skulle ha
fyllt 64 år. På grundval av denna antagandeinkomst beräknas en årlig
pensionsrätt för de sista åren före 65 år som läggs till den beräknade fak-
tiska pensionsbehållningen.
9 §
I denna paragraf definieras begreppet efterlevandepensionsunderlag.
Detta underlag beräknas genom att summan av faktisk pensionsbehåll-
ning enligt 2 och 3 §§ och antagen pensionsbehållning enligt 4–6 §§ efter
omräkning enligt 7 och 8 §§ divideras med ett delningstal. Tekniken mot-
svarar den som tillämpas för beräkning av årlig ålderspension i det re-
formerade ålderspensionssystemet. Det belopp som sålunda beräknas
utgör underlag för beräkning av årlig barnpension och omställningspen-
sion.
I andra stycket regleras vilket delningstal som skall tillämpas. Be-
stämmelsen innebär att efterlevandepensionsunderlaget skall beräknas på
grundval av samma delningstal som tillämpas vid beräkning av inkomst-
pension inom ålderspensionssystemet för den åldersgrupp som i januari
det år då dödsfallet inträffade fyllde 65 år.
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1937
eller tidigare
10 §
I paragrafen anges hur efterlevandepensionsunderlaget för avlidna som är
födda år 1937 eller tidigare skall beräknas. Bestämmelsen motsvarar i
grunden nuvarande 12 kap. 2 § första stycket första meningen lagen
(1962:381) om allmän försäkring och 6 kap. 2 § 1 lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension. Underlaget beräknas således som 60 %
av produkten av det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet och
medeltalet av de pensionspoäng för tilläggspension (se nedan) som har
tillgodoräknats den avlidne. Om pensionspoäng har tillgodoräknat för
fler än 15 år skall vid beräkning av medeltalet hänsyn tas enbart till de 15
år för vilka de högsta poängtalen har tillgodoräknats. För att
pensionsunderlaget, på samma sätt som gäller för reformerad
pensionsrätt, skall beräknas från första kronans inkomster, skall göras ett
tillägg med en pensionspoäng till den medelpoäng som har beräknats. På
så sätt ges kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster med
samma kompensationsnivå som gäller för inkomsterna i övrigt. En
förutsättning för att beräkningen skall göras helt i enlighet med vad som
nu sagts är emellertid, som framgår av 11 §, att den avlidne har tjänat in
pensionspoäng för minst 30 år.
Pensionspoäng för personer som är födda år 1937 eller tidigare beräk-
nas enligt vad som föreskrivs i 15 § lagen (1998:675) om införande av
lagen om inkomstgrundad ålderspension enligt 11 kap. 6 § AFL i dess
lydelse före den 1 januari 1999 och inte enligt reglerna i 4 kap. lagen om
inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelserna i 11 kap. 6 § AFL skall
tillämpas på det sätt som anges i 15 § införandelagen. Vidare skall vid
beräkningen av poängmedeltalet enligt första stycket 22 § lagen om in-
förande av lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas. Den para-
grafen innebär en gynnsammare pensionsberäkning för personer som är
födda år 1927 eller tidigare och som under visst år uppburit bl.a. sjuk-
penning enligt AFL i mer än 90 dagar. Bestämmelsen var tidigare intagen
i 15 kap. 2 § AFL men behövdes inte sedan sjukpenning m fl. ersätt-
ningar blev pensionsgrundande fr.o.m. år 1974. Bestämmelsen tillämpas
dock övergångsvis för vissa äldre personer.
I de situationer där dödsfallet inträffar efter det år den avlidne fyllde 65
år är det inte prisbasbeloppet för dödsfallsåret som skall läggas till grund
för beräkningen utan denna skall ske på grundval av prisbasbeloppet det
då den avlidne fyllde 65 år. För tid fr.o.m årsskiftet därefter skall det så-
lunda beräknade efterlevandepensionsunderlaget följsamhetsindexeras
enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 § lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sion. Följsamhetsindexering skall ske för första gången vid årsskiftet
2001/2002 och kommer således inte att kunna ske för tid dessförinnan. I
de fall den avlidne har fyllt 65 år före år 2001 kommer således prisbas-
beloppet det år den avlidne fyllde 65 år inte att kunna läggas till grund
för beräkningen. I stället skall vid beräkningen av efterlevandepensions-
underlaget enligt denna paragraf tillämpas prisbasbeloppet för år 2001.
Detta framgår av andra stycket.
Enligt bestämmelserna i 7 och 8 §§ skall efterlevandepensionsunder-
laget för personer födda år 1938 eller senare inte påverkas av att den av-
lidne gjort ett tidigt eller sent uttag av inkomstpension. Detsamma skall,
på samma sätt som i dag, gälla beträffande beräkningen av efterlevande-
pensionsunderlaget för personer som är födda år 1937 eller tidigare.
Detta framgår genom att någon hänvisning inte har gjorts till bestämmel-
sen i 6 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Personerna i de nu diskuterade åldersgrupperna, den ”äldre” generatio-
nen, kommer att ha fyllt 65 år före år 2003 och blir således inte aktuella
för antagandeinkomstberäkning.
11 §
Paragrafens första stycke motsvarar 12 kap. 2 § första stycket sista me-
ningen AFL och 6 kap. 3 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders-
pension och upptar krav på 30 år med intjänade pensionspoäng för
tilläggspension för att oreducerad tilläggspension skall beräknas såsom
angetts i 10 §. Det förhållandet att den avlidne inte haft 30 år med in-
tjänade pensionspoäng för ATP skall således påverka även underlaget för
efterlevandepension. Om pensionspoäng tjänats in för kortare tid än 30 år
skall vid beräkningen enligt 10 § hänsyn tas endast till så stor del av den i
paragrafen angivna produkten som svarar mot förhållandet mellan det
antal år för vilka pensionspoäng har tjänats in och talet 30. Detta innebär
alltså att även den poäng som läggs till den beräknade medelpoängen för
att kompensera för det första basbeloppets inkomster tillgodoräknas fullt
ut enbart om den avlidne haft 30 år med intjänade ATP-poäng. I annat
fall reduceras denna poäng till relevant antal 30-delar.
Hänvisningen i andra stycket till 6 kap. 14 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension innebär att det vid den beräkning som skall göras enligt
första stycket skall talet 30 bytas ut mot talet 20 för det fall den avlidne
var född under något av åren 1896–1914 och under förutsättning att han
eller hon var svensk medborgare. Om den avlidne i stället var född under
något av åren 1915–1923 skall talet 20 ökas med ett för varje helt år som
förflutit fr.o.m. år 1915 till utgången av den avlidnes födelseår. I 6 kap.
15 § samma lag ges särskilda bestämmelser för personer som inte är
svenska medborgare och som är födda år 1923 eller tidigare. Paragrafer-
na motsvarar delar av 15 kap. 1 § samt även 15 kap. 1 a § AFL. Hänvis-
ningen till 6 kap. 16 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, som
motsvarar 15 kap. 2 § AFL, innebär att det för en avliden under vissa för-
hållanden skall kunna tillgodoräknas pensionspoäng även för det år då
han eller hon fyllde 65 år om detta leder till att pensionen för den efter-
levande därigenom blir högre.
I andra stycket anges vidare att bestämmelserna i 19–21 §§ lagen
(1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension
skall tillämpas vid den andelsberäkning som skall göras enligt första
stycket. I 19 § nämnda lag anges att talet 30 vid beräkningen enligt första
stycket skall ökas med ett för varje år före år 1998 för vilket den avlidne
till följd av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensions-
poäng. Talet 30 får därvid inte ökas till mer än 50. I 20 § införandelagen
anges att 19 § inte skall tillämpas för svenska medborgare som är födda
år 1914 eller tidigare. Vidare skall bestämmelsen i 19 § tillämpas på ett
särskilt sätt för svenska medborgare som är födda under något av åren
1915–1923. Detta anges i 20 § andra stycket. I 21 § nämnda lag ges sär-
skilda bestämmelser för tillämpningen av 19 § såvitt avser personer som
är födda år 1923 eller tidigare och för vilka undantagande enligt 11 kap.
7 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt.
6 kap. Änkepension och garantipension
Rätt till änkepension
1 §
I 1–4 §§ anges de närmare förutsättningar som måste vara uppfyllda för
att rätt till tilläggspension i form av änkepension skall föreligga. I 14–
16 §§ finns på motsvarande sätt angivet de förutsättningar som krävs för
att en änka skall vara berättigad till garantipension.
Bestämmelserna i första stycket överensstämmer i huvudsak med mot-
svarande bestämmelse i 14 kap. 1 § AFL i dess lydelse före den 1 januari
1990. Bestämmelsen innebär bl.a. att en förutsättning för att rätt till
tilläggspension i form av änkepension skall föreligga är att den avlidne
vid tidpunkten för dödsfallet var berättigad till tilläggspension i form av
förtidspension enligt AFL eller skulle ha varit berättigad till sådan för-
tidspension om förutsättningarna härför förelegat vid tidpunkten för
dödsfallet. Också om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet var berät-
tigad till inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension har hans efterlevande änka rätt till änkepen-
sion.
I andra stycket är intaget ett krav på att den försäkrade måste ha tillgo-
doräknats pensionspoäng för minst tre år för att rätt till änkepension skall
föreligga. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande
regler.
Utöver ovan nämnda krav måste emellertid även de ytterligare förut-
sättningar som anges i 2 § vara uppfyllda för att rätt till änkepension skall
föreligga.
2 §
Paragrafen överensstämmer i sak med bestämmelsen i 14 kap. 2 § AFL i
dess lydelse före den 1 januari 1990 och med de övergångsbestämmelser
som återfinns i punkterna 5 och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, an-
ges de förutsättningar som uppställs för att änkepension skall kunna be-
viljas en efterlevande kvinna.
För att en änka över huvud taget skall omfattas av bestämmelserna om
änkepension enligt förevarande kapitel krävs att änkan var gift med den
avlidne mannen vid utgången av år 1989 samt att hon även vid tidpunk-
ten för dödsfallet är gift med mannen i fråga.
Detta innebär beträffande änkor som är födda år 1944 eller tidigare
inget krav på att äktenskapet skall ha varat under hela perioden från ut-
gången av år 1989 fram till tidpunkten för dödsfallet. Även om makarna
däremellan har skilt sig kan förutsättningarna för rätt till änkepension
enligt förevarande bestämmelse vara för handen om makarna före döds-
fallet åter ingått äktenskap med varandra. Avgörande är således de för-
hållanden som rådde vid de två relevanta tidpunkterna, dvs. vid utgången
av år 1989 och vid tidpunkten för dödsfallet. Detta framgår av para-
grafens första stycke.
Utöver krav på äktenskap gäller som villkor för att änkan skall vara be-
rättigad till änkepension enligt första stycket även att hon vid tidpunkten
för dödsfallet varit gift med den avlidne i minst fem år samt att äkten-
skapet ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år eller att den
efterlevande kvinnan har barn gemensamt med den avlidne mannen. I det
sistnämnda fallet är det inte en förutsättning att barnet också är pensions-
berättigat efter den avlidne mannen. Även vuxna gemensamma barn ger
änkan rätt till änkepension.
För yngre kvinnor, dvs. för kvinnor födda år 1945 eller senare, förut-
sätts emellertid som framgår av paragrafens andra stycke att äktenskapet
skall ha bestått fortlöpande från utgången av år 1989 till tidpunkten för
dödsfallet för att rätt till änkepension skall föreligga. Om makarna skilts
efter år 1989 men senare på nytt ingått äktenskap som bestått fram till
mannens död, blir alltså änkan inte berättigad till änkepension enligt
förevarande bestämmelse.
Är änkan född år 1945 eller senare krävs dessutom att de närmare för-
utsättningar som uppställs enligt andra stycket 1 skall ha varit uppfyllda
redan senast vid utgången av år 1989. Detta innebär ett krav på att äkten-
skapet redan vid utgången av år 1989 skall ha varat i minst fem år och att
det ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år eller att kvinnan då
har ett barn gemensamt med den avlidne mannen. Därutöver skall något
av de i andra stycket 1 angivna villkoren även vara uppfyllda vid tid-
punkten för dödsfallet och vid varje tidpunkt mellan utgången av år 1989
och dödsfallet. Detta innebär bl.a. att om makarna vid utgången av år
1989 var nygifta men makarna hade ett gemensamt barn som senare dör
så har änkan rätt till änkepension, om äktenskapet vid barnets död varat
fem år och ingåtts senast då mannen fyllde 60 år samt att äktenskapet
därefter bestått fram till dödsfallet.
3 §
I denna paragraf, som har formulerats efter förslag av Lagrådet, uppställs
som krav för rätt till det s.k. 90-procentstillägget i 5 § första stycket 2 att
den efterlevande kvinnan, utöver förutsättningarna i 1 och 2 §§, dvs. vid
utgången av år 1989 samt även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med
den avlidne samt att hon även vid sistnämnda tidpunkt antingen har
vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som
stadigvarande vistas i makarnas hem eller hos änkan, eller har fyllt 36 år
och varit gift med den avlidne i minst fem år. Någon motsvarighet till
den likställighetsregel som finns i 15 § och som i vissa fall likställer
sammanboende med gifta i fråga om rätt till garantipension finns inte för
90-procentstillägget. I dessa fall skall alltid krävas äktenskap enligt be-
stämmelsen i 2 §.
Till skillnad från vad som gäller änkor som är födda år 1944 eller
tidigare förutsätts för en änka som är född år 1945 eller senare att änkan
var gift med den avlidne mannen vid utgången av år 1989 och fortlöpan-
de varit detta fram till dödsfallstidpunkten. Dessutom skall något av de
ytterligare krav som uppställts i andra stycket ha varit uppfyllda senast
vid utgången av år 1989 och alltjämt vara det vid dödsfallet.
4 §
Denna paragraf motsvarar bestämmelsen i 14 kap. 2 § tredje stycket AFL
i dess lydelse före den 1 januari 1990. Innebörden av bestämmelsen är att
änkepension inte får utges om änkan efter dödsfallet ingår nytt
äktenskap. Om emellertid detta äktenskap upplöses innan det varat i fem,
år skall änkepensionen börja utbetalas igen. Första meningen i paragrafen
har utformats efter påpekande av Lagrådet.
Däremot är kvinnan alltjämt berättigad till änkepension enligt denna
paragraf om hon stadigvarande sammanbor med någon som hon tidigare
varit gift med eller har eller haft barn tillsammans med. Ett sådant
”kvalificerat” sammanboende, som i andra fall påverkar rätten till efter-
levandeförmåner, inverkar således inte på änkans rätt till änkepension.
Beräkning av änkepension till kvinnor som inte har fyllt 65 år
5 §
5–9 §§ innehåller bestämmelser om hur änkepension till kvinnor som
ännu inte fyllt 65 år skall beräknas. Med änkepension avses både den del
som beräknas på den avlidnes på visst sätt beräknade egenpension från
tilläggspensioneringen och den del som anses utgöra kompensation för
det första basbeloppets inkomster (90-procentstillägget).
5 § innehåller bestämmelser om hur beräkningen av änkepension skall
göras för en änka som är född år 1944 eller tidigare och som ännu inte
har fyllt 65 år. Har änkan fyllt 65 år (eller dessförinnan börjat uppbära
inkomstgrundad ålderspension) finns särskilda bestämmelser i vissa hän-
seenden beträffande beräkning av änkepension. Dessa bestämmelser
återfinns i 10–13 §§.
Änkepension skall i huvudsak basera sig på den avlidne mannens fak-
tiska eller beräknade egenpension från tilläggspensioneringen på mot-
svarande sätt som sker enligt nuvarande bestämmelser. Underlaget för
beräkning av änkepension skall vara detsamma som i dag, dvs. beräknas
på grundval av den avlidnes pensionspoäng inom tilläggspensioneringen.
Uppbar den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet förtids- eller ålderspen-
sion är det i princip denna pension som skall ligga till grund för beräk-
ningen av änkepensionen. Om den avlidne då hade fyllt 65 år är det en
beräknad ålderspension som tas till utgångspunkt för beräkningen av
änkepensionen. Var den avlidne yngre och förelåg inte rätt till förtidspen-
sion vid tidpunkten för dödsfallet skall änkepensionen beräknas på den
förtidspension som den avlidne skulle ha varit berättigad till om rätt till
sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Vid denna be-
räkning skall i huvudsak nuvarande regler för beräkning av förtidspen-
sion alltjämt tillämpas. Detta framgår genom en hänvisning till 13 kap.
2 § första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 3 §
AFL. Sålunda skall den avlidne bli tillgodoräknad antagandepoäng för
tiden fr.o.m. året för dödsfallet t.o.m. det år han skulle ha fyllt 64 år om
pensionspoäng har tillgodoräknats den avlidne för minst två av de fyra år
som närmast föregått det år då dödsfallet inträffat. Däremot skall sådan
antagandepoängberäkning inte ske endast på grundval av att den avlidne
har en sjukpenninggrundande inkomst uppgående till lägst ett basbelopp.
Detta framgår av att hänvisning inte görs till 13 kap. 2 § första stycket
tredje meningen.
Uppbar den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet inkomstgrundad
ålderspension eller hade han fyllt 65 år men ännu inte börjat uppbära
sådan pension skall änkepensionen beräknas med utgångspunkt från den
avlidnes pensionspoäng för tilläggspension. Denna beräkning skall göras
utifrån förutsättningen att den avlidnes ålderspension helt och hållet var
beräknad enligt nuvarande bestämmelser för tilläggspension i form av
ålderspension. Detta framgår av hänvisningen till bl.a. 6 kap. 2 § 1 lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Hänsyn skall härvid inte
tas till tidiga eller sena ålderspensionsuttag. Detta framgår genom att
någon hänvisning i paragrafen inte görs till 6 kap. 5 § nämnda lag. Har
den avlidne börjat ta ut inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder
och avlider han före det att han fyller 65 år skall änkepensionen beräknas
på ett underlag utan motsvarande minskning som anges i 6 kap. 5 § första
stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension. Någon ökning av
underlaget skall inte heller göras på sätt anges i nämnda paragrafs andra
stycke i de fall den avlidne inte börjat ta ut inkomstgrundad ålderspen-
sion vid 65 års ålder. Den avlidnes tilläggspension i form av ålderspen-
sion skall alltså alltid beräknas som om den tagits ut från 65-årsmånaden.
Genom hänvisningen till 6 kap. 4 och 12 §§ lagen om inkomstgrundad
ålderspension anges vilket prisbasbelopp som skall tillämpas vid be-
räkningen av änkepension enligt 5 § första stycket 1 i de situationer där
dödsfallet inträffar efter det år den avlidne fyllde 65 år. I sådant fall är
det, vilket följer av hänvisningen till 6 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension, inte prisbasbeloppet för dödsfallsåret som skall läggas till
grund för beräkningen utan denna skall ske på grundval av prisbas-
beloppet det år då den avlidne fyllde 65 år. För tid fr.o.m. årsskiftet där-
efter skall det sålunda beräknade tilläggspensionsunderlaget följsamhets-
indexeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension. Följsamhetsindexering enligt nämnda lag skall ske för
första gången vid årsskiftet 2001/2002 och kommer således inte att kunna
ske för tid dessförinnan. I de fall den avlidne har fyllt 65 år före år 2001
kommer således prisbasbeloppet det år den avlidne fyllde 65 år inte att
kunna läggas till grund för beräkningen. I stället skall vid beräkningen av
änkepensionen enligt 5 § första stycket 1 tillämpas prisbasbeloppet för år
2001. Detta framgår genom hänvisningen till 6 kap. 12 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension.
På motsvarande sätt som sker i dag skall änkepension 30-delsberäknas
med hänsyn till den avlidnes antal år med tillgodoräknade pensions-
poäng. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 3 § lagen om in-
komstgrundad ålderspension såvitt gäller ålderspension och av bestäm-
melserna i 13 kap. 2 § AFL när det gäller förtidspension. Hänvisningen i
paragrafen till 6 kap. 14–16 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension
innebär att 30-delsberäkning av tilläggspensionen inte skall göras i de fall
den avlidne är född före år 1924. I stället skall vid beräkningen de i
6 kap. 14 och 15 §§ nämnda lag angivna beräkningsgrunderna tillämpas
för dessa personer. De sistnämnda paragraferna motsvarar i huvudsak
delar av 15 kap. 1 § samt även 15 kap. 1 a § AFL. Hänvisningen till
6 kap. 16 § lagen om inkomstgrundad ålderspension, som motsvarar
15 kap. 2 § AFL, innebär att en avliden under vissa förhållanden skall
kunna tillgodoräknas pensionspoäng även för det år då han fyllt eller
skulle ha fyllt 65 år om detta leder till att pensionen för den efterlevande
därigenom blir större. Bestämmelserna i 19–22 §§ lagen (1998:675) om
införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension skall tillämpas vid
den andelsberäkning som skall göras enligt första stycket 1. I 19 §
nämnda lag anges att talet 30 vid beräkningen skall ökas med ett för varje
år före år 1998 för vilket den avlidne till följd av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng. Talet 30 får därvid
inte ökas till mer än 50. I 20 § införandelagen anges att 19 § inte skall
tillämpas för svenska medborgare som är födda år 1914 eller tidigare.
Vidare skall bestämmelsen i 19 § tillämpas på ett särskilt sätt för svenska
medborgare som är födda under något av åren 1915–1923. Detta anges i
20 § andra stycket. I 21 § nämnda lag ges särskilda bestämmelser för
tillämpningen av 19 § såvitt avser personer som är födda år 1923 eller
tidigare och för vilka undantagande enligt 11 kap. 7 § AFL i dess lydelse
före den 1 januari 1982 gällt. 22 § innehåller bestämmelser för personer
födda år 1927 eller tidigare. För dessa skall vid beräkning av
tilläggspension enligt 6 kap. 2 § lagen om inkomstgrundad ålderspension
bestämmelserna i 15 kap. 2 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1974
tillämpas på motsvarande sätt för tid före nämnda datum.
Änkepension skall, liksom enligt nuvarande bestämmelser, utges med
40 % eller, om det efter den avlidne finns pensionsberättigat barn som för
samma månad har rätt till barnpension enligt 2 kap., 35 % av det ovan
angivna underlaget.
Utöver detta skall änkepension utges med 90 % av det för året gällande
prisbasbeloppet. Detta avser att lämna kompensation för det första pris-
basbeloppets inkomster, dvs. den del som i nuvarande system motsvaras
av folkpensionen. En förutsättning för att detta tillägg skall kunna utges
är att den avlidne varit försäkrad för tilläggspension och tillgodoräknats
pensionspoäng för minst tre år, t.ex. genom att han har haft inkomster
överstigande ett prisbasbelopp under minst ett år och dessutom har tillgo-
doräknats antagandepoäng för åtminstone två år (1 §).
Att 90-procentstillägget skall såväl 15-dels- som 30-delsberäknas
framgår av 7 och 8 §§. Om den avlidne mannen var född år 1927 eller
tidigare skall i vissa fall andra regler än 30-årsregeln tillämpas vid beräk-
ning av änkepensionen. Detta framgår av 8 § i vilken hänvisning görs till
6 kap. 14–16 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension och 19–21 §§
införandelagen.
I andra stycket regleras beräkningen av änkepension för en änka som
är född år 1944 eller tidigare och som var gift med en man som var född
år 1954 eller senare, dvs. som i ålderspensionshänseende tillhör den s.k.
”yngre” generationen. Till skillnad från äldre män kommer dessa perso-
ner efter år 2002 inte längre att få ATP-poäng registrerade för sig. Denna
generation faller helt under det reformerade ålderspensionssystemet och
kommer således i framtiden att få sin ålderspension beräknad helt och
hållet på grundval av det livsinkomstbaserade underlag som skall gälla
för detta system. För att inte åstadkomma regler som för en och samma
pensionsförmån leder till olika beräkningsunderlag beroende av när den
avlidne mannen var född föreslås för denna speciella situation regler som
syftar till att få fram ett likvärdigt underlag baserat på den avlidne man-
nens pensionspoäng för beräkning av änkepension. Dessa regler innebär
att det för denna kategori män skall sparas uppgifter om deras ATP-
poäng t.o.m. den 31 december 2002. För den händelse mannen skulle
avlida och efterlämna rätt till änkepension skall med hjälp av dessa upp-
gifter om registrerade pensionspoäng räknas fram ett underlag enligt i
princip nuvarande regler för förtidspension under antagande att den av-
lidne mannen vid ingången av år 2003 erhållit hel förtidspension (eller
med andra ord som om mannen vid denna tidpunkt hade avlidit). Detta
innebär att mannens t.o.m. år 2002 intjänade pensionspoäng i förekom-
mande fall läggs samman med antagna sådana poäng för tiden efter år
2002 t.o.m. det år då mannen fyllt eller skulle ha fyllt 64 år, om mannen
vid ingången av år 2003 uppfyllt förutsättningar för antagandepoängbe-
räkning i 13 kap. 2 § första stycket första och andra meningarna AFL,
dvs. om han då har tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de
fyra föregående åren. Beräkningen av antagandepoängen skall därvid
göras enligt bestämmelserna i 13 kap. 2 § andra stycket AFL. Däremot
skall någon antagandepoängberäkning inte ske endast på grundval av att
den avlidne vid ingången av år 2003 haft en sjukpenninggrundande in-
komst uppgående till lägst ett prisbasbelopp. Om förutsättningen för an-
tagandepoängberäkning enligt ovan inte är uppfylld, skall endast man-
nens t.o.m. år 2002 intjänade pensionspoäng ligga till grund för beräk-
ningen av änkepension (se 13 kap. 3 § AFL).
Mannens inkomstförhållanden efter år 2002 kommer i detta avseende
att sakna betydelse. Har mannens inkomster sjunkit eller helt bortfallit
kommer detta således inte att påverka änkepensionen i negativ riktning.
Inte heller det motsatta förhållandet kommer att leda till någon
förändring av det underlag på vilket änkepensionen skall beräknas. I
detta sammanhang bör emellertid beaktas att en beräkning enligt den
ovan beskrivna modellen kommer att tillämpas i endast ett mycket
begränsat antal fall, nämligen där en man född år 1954 eller senare den
31 december 1989 var och även vid tidpunkten för dödsfallet är gift med
en kvinna född år 1944 eller tidigare. Är kvinnan född senare tar reglerna
i 6 § och den s.k. 1989-årsregeln över.
6 §
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om beräkning av änkepen-
sion till kvinnor som är födda år 1945 eller senare såvitt avser tid före det
kvinnan fyller 65 år. Paragrafen motsvarar i sak den bestämmelse som
finns intagen i punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Första stycket i
paragrafen har i förtydligande syfte formulerats om i enlighet med Lag-
rådets förslag.
Den änkepension som änkan kan beviljas med stöd av förevarande be-
stämmelse beräknas under antagande att mannen avlidit vid utgången av
år 1989 och på grundval av den ålderspensionsrätt han fram till dess
tjänat in inom tilläggspensioneringen. Någon antagandepoängberäkning
skall således inte ske i dessa fall. Detta framgår genom att hänvisning
gjorts endast till 13 kap. 3 § AFL. Mannens egenpension beräknas i
stället på grundval av de före år 1990 intjänade pensionspoängen. Sådan
beräkning görs i princip även i de fall då mannen vid utgången av år
1989 uppbär förtidspension med antagandepoängberäkning. I sådana fall
tas hänsyn till år med antagandepoäng fram t.o.m. år 1989 men inte för
tiden därefter.
Hade den avlidne mannen före år 1990 gjort ett förtida eller uppskjutet
uttag av sin ålderspension, dvs. hade han börjat uppbära ålderspension
före eller först efter 65 års ålder skall dessa förhållanden inte påverka
underlaget på vilket änkepensionen skall beräknas. Detta framgår genom
en hänvisning till 12 kap. 2 § första och andra styckena AFL i dessa lag-
rums lydelse vid utgången av år 1989.
Såväl ATP-delen som 90-procentstillägget beräknas med tillämpning
av 30-årsregeln (8 §). Vid denna beräkning tas dock hänsyn endast till de
år med pensionspoäng och storleken av dessa som mannen förvärvat
t.o.m. år 1989. Detta framgår av andra stycket.
7 §
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om 15-delsberäkning av
90-procentstillägget. Denna beräkning innebär att detta tillägg, i de fall
rätt till sådan pension grundar sig på att kvinnan vid tidpunkten för
dödsfallet fyllt 36 år och då varit gift med den avlidne mannen i minst
fem år, i vissa fall skall utges endast i ett visst antal 15-delar. Har änkan
fyllt 36 år men däremot inte 50 år vid dödsfallet skall 90-procents-
tillägget reduceras med 1/15 för varje år som antalet år som den pen-
sionsberättigade fyllt vid angivna tidpunkt understiger 50. Någon mot-
svarande reducering av 90-procentstillägget skall däremot inte ske under
den tid som änkan uppbär detta tillägg till följd av att hon har vårdnaden
om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens
död stadigvarande vistades i makarnas hem. I dessa fall spelar det således
ingen roll hur gammal kvinnan var vid dödsfallstidpunkten.
Har 90-procentstillägget inledningsvis utgetts till följd av det s.k. barn-
villkoret i 3 § andra stycket 1 och övergår sedan änkan till att uppbära
detta tillägg på grund av bestämmelsen i 3 § andra stycket 2, skall 15-
delsberäkningen enligt förevarande paragraf göras med hänsyn till kvin-
nans ålder (och även äktenskapets längd) vid tidpunkten då rätten till 90-
procentstillägget övergår till att grunda sig på bestämmelsen i 3 § andra
stycket 2. Detta kan med andra ord innebära att en änka som endast var
36 år fyllda vid dödsfallet ändå kan få oreducerat tillägg enligt bestäm-
melserna i denna paragraf, nämligen om hon vid tidpunkten för
dödsfallet hade vårdnaden om och stadigvarande sammanbodde med ett
nyfött barn som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem.
När väl detta barn fyller 16 år har änkan i sin tur uppnått den ålder som
krävs för att oavkortat 90-procentstillägg skall utges.
Denna 15-delsberäkning med hänsyn till änkans ålder skall göras före
det att avkortning görs till följd av att den avlidne inte kan tillgodoräknas
30 år med intjänade ATP-poäng enligt 8 §.
8 §
Paragrafen innehåller en 30-årsregel även för 90-procentstillägget, dvs.
den del av änkepensionen som motsvarar kompensation för första pris-
basbeloppets inkomster. Även denna del av änkepensionen skall 30-dels-
beräknas utifrån det antal år med intjänade och i förekommande fall an-
tagna år med poäng för tilläggspension som kunnat tillgodoräknas den
avlidne mannen. På motsvarande sätt som gäller för övrig änkepension
skall, i de fall den efterlevande kvinnan är född år 1945 eller senare, en-
dast intjänade poäng t.o.m. år 1989 beaktas (se i övrigt kommentaren till
6 §).
Beträffande hänvisningen i andra stycket till 6 kap. 14–16 §§ lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19–21 §§ lagen
(1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension
hänvisas till kommentaren till 5 §.
I tredje stycket anges att avkortning enligt denna paragraf skall ske
efter sådan 15-delsberäkning som avses i 7 §.
9 §
Denna paragraf anger att bestämmelserna i 11–13 §§ skall gälla för en
änka som tar ut ålderspension före det att hon har fyllt 65 år. Det är en-
dast sådan änkepension som avses i 5 § första stycket 1 som dessa sär-
skilda beräkningsregler skall gälla för. 90-procentstillägget enligt 5 §
första stycket 2, som inte utges efter fyllda 65 år, skall inte påverkas av
att änkan gör ett tidigt uttag av ålderspension. Detta innebär således att
en änka som före fyllda 65 år uppbär egen ålderspension samtidigt kan
uppbära såväl garantipension till änkepension som det i 5 § första stycket
2 upptagna 90-procentstillägget utan att detta påverkas av änkans ålders-
pension. När änkan fyller 65 år upphör emellertid rätten till både garanti-
pension och 90-procentstillägg.
Beräkning av änkepension till kvinnor som har fyllt 65 år
10 §
10–13 §§ innehåller bestämmelser om hur änkepension skall beräknas för
kvinnor som har fyllt 65 år. 11–13 §§ gäller även för änkor som har
börjat uppbära ålderspension före 65 år. Detta anges i 9 §. I 10 § anges
vilka regler som skall tillämpas beroende på när änkan är född.
Paragrafen behandlar endast frågan om vad som skall ske med änke-
pension när änkan fyller 65 år. Paragrafen anger inget om hur garantipen-
sionen påverkas av att änkan fyller 65 år eller dessförinnan börjar upp-
bära egen ålderspension. Detta framgår i stället av den bestämmelse som
reglerar rätten till sådan pension, dvs. 14 §. I den paragrafen anges att
garantipension till änkepension utges, om förutsättningarna härför före-
ligger, till dess änkan fyller 65 år. Förevarande paragraf, jämförd med
11–13 §§, innehåller endast särskilda beräkningsregler för den ATP-
baserade änkepensionen enligt 5 § första stycket 1. Av detta följer att inte
heller 90-procentstillägget skall utges från och med den månad änkan
fyller 65 år.
Liksom enligt nuvarande regler skall den änkepension som grundar sig
på den avlidne mannens tillgodoräknade ATP-poäng i vissa fall påverkas
av att änkan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära egen ålderspen-
sion. I de följande paragraferna finns bestämmelser om när samordning
skall ske med änkans egen ålderspension och hur denna samordning skall
gå till. Paragraferna utgör i huvudsak en anpassning till motsvarande be-
stämmelser i nuvarande lagstiftning.
I förevarande paragrafs punkt 1 hänvisas till 5 § första stycket 1. Detta
innebär att änkor som är födda år 1929 eller tidigare har rätt till änkepen-
sion beräknat fullt ut på grundval av den avlidne mannens beräknade
tilläggspension i form av egenpension enligt de beräkningsgrunder som
anges i 5 § första stycket 1. Eftersom dessa kvinnor vid ikraftträdandet av
regeln har fyllt 65 år har de inte rätt till det 90-procentstillägg som har till
syfte att lämna kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster
och inte heller till garantipension till änkepension. Någon samordning
skall beträffande dessa kvinnor inte ske mellan änkepensionen och den
inkomstgrundade ålderspension som kvinnan kan uppbära.
I punkt 2 finns bestämmelser beträffande beräkning av änkepension till
änkor som är födda under något av åren 1930–1944 och som fyllt eller
fyller 65 år. För dessa änkor gäller att de är berättigade till änkepension
endast i den utsträckning denna överstiger änkans egen inkomstgrundade
ålderspension beräknad på visst sätt. I dessa fall gäller även en särskild
garantiregel. Reglerna härför upptas i 11 och 12 §§.
Slutligen anges i punkt 3 vad som skall gälla beträffande beräkning av
änkepension till änkor födda år 1945 eller senare när dessa fyllt eller
fyller 65 år. Pensionen beräknas enligt reglerna i 6 § första stycket men
utan 90-procentstillägg enligt 5 § första stycket 2. Till skillnad från äldre
änkor är dessa änkor berättigade endast till den del av änkepensionen
baserad på den avlidne mannens t.o.m. år 1989 intjänade ATP-poäng
som överstiger änkans egen inkomstgrundade ålderspension. Någon
garantiregel motsvarande den som gäller för äldre kvinnor (se 11 §) finns
inte för denna kategori änkor. Hur beräkningen av änkepension i
förevarande fall skall gå till anges i 11 § första stycket samt 12 och
13 §§.
11 §
I förevarande paragraf regleras den samordning som skall ske mellan
tilläggspension i form av ålderspension och änkepension för änkor som
är födda under något av åren 1930–1953. Samordningen avser endast
sådan änkepension som avses i 5 § första stycket 1. Den del som avser att
kompensera för det första prisbasbeloppets inkomster, det s.k. 90-
procentstillägget, ingår således inte i samordningen med änkans egen
ålderspension, bl.a. eftersom sådant tillägg inte utges efter 65 års ålder.
Detta gäller emellertid också för änkor som har gjort ett uttag av ålders-
pension före 65 års ålder och som i och för sig har rätt till det angivna
tillägget. Bestämmelserna i förevarande paragraf är en anpassning av nu-
varande bestämmelser i punkterna 8 och 9 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring och
innebär inte några förändringar i sak. Även bestämmelserna i 12 och
13 §§ innehåller föreskrifter om samordning mellan ålderspension och
änkepension i vissa situationer.
Samordningsbestämmelsen i första stycket tar sikte endast på änkor
som är födda under något av åren 1930–1953. Om en sådan änka har rätt
till änkepension baserad på den avlidne mannens pensionspoäng och för
samma månad får inkomstgrundad ålderspension skall en samordning
mellan dessa förmåner ske. Denna samordning skall göras efter det att
eventuell samordning har gjorts mellan omställningspension och änke-
pension enligt bestämmelserna i 1 kap. 6 § tredje stycket. Detta blir aktu-
ellt i det fall änkan före det att hon har fyllt 65 år har börjat uppbära in-
komstgrundad ålderspension.
Samordningen innebär, som tidigare nämnts och som även närmare
framgår av avsnitt 11.3, att den på den avlidne mannens pensionspoäng
baserade änkepensionen skall minskas med kvinnans inkomstgrundade
ålderspension beräknad på visst sätt. Överstiger därvid ålderspensionen
änkepensionen, skall någon änkepension inte längre utges. Är det där-
emot så att änkepensionen överstiger ålderspensionen skall den först-
nämnda förmånen utges med det överskjutande beloppet. För att uppnå
likvärdiga jämförelsematerial vid denna samordning skall även kvinnans
ålderspension beräknas utifrån den förutsättningen att hon erhåller in-
komstgrundad ålderspension beräknad helt och hållet enligt nuvarande
bestämmelser för tilläggspension i form av ålderspension. Detta innebär
med andra ord att man, i de fall kvinnan tillhör mellangenerationen i
ålderspensionshänseende (dvs. är född under något av åren 1938–1953),
inte skall ta hänsyn till den del av kvinnans inkomstgrundade ålderspen-
sion som hon rent faktiskt uppbär från det reformerade ålderspensions-
systemet till följd av de särbestämmelse som finns beträffande denna
generation i 6 kap. 8–11 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders-
pension. I detta sammanhang skall inte heller beaktas det tillägg enligt
6 kap. 2 § första stycket 2 som skall göras till kvinnans inkomstgrundade
ålderspension från tilläggspensioneringen motsvarande kompensation för
det första basbeloppets inkomster. I stället skall änkans ålderspension
beräknas på i princip motsvarande sätt som det underlag som änkepen-
sion enligt 5 § första stycket 1 beräknats på grundval av. Detta framgår
av att det i 11 § hänvisas till i stort sett samma bestämmelser i 6 kap.
lagen om inkomstgrundad ålderspension som det hänvisas till i 5 § 1. För
en närmare redogörelse för de olika bestämmelsernas innebörd hänvisas
till kommentaren till 5 §. Detta innebär med andra ord att även kvinnans
ålderspension som skall samordnas med den kvarvarande inkomstrelate-
rade änkepensionen skall beräknas fullt ut på grundval av hennes tillgo-
doräknade pensionspoäng för tilläggspension. Genom en samordnings-
modell som den här beskrivna vinner man den fördelen att den inkomst-
grundade änkepensionen, beräknad endast på grundval av den avlidne
mannens tilläggspensionsunderlag, samordnas med änkans egen inkomst-
grundade ålderspension beräknad på motsvarande sätt. De skillnader som
kan finnas mellan det nuvarande och det reformerade ålderspensionssys-
temet kommer härigenom inte att påverka änkor med rätt till änkepension
utan dessa behandlas på samma sätt som enligt nuvarande bestämmelser.
På motsvarande sätt som enligt nuvarande bestämmelser skall det för-
hållandet att änkan gjort ett tidigt uttag av sin ålderspension påverka
storleken av änkepensionen vid tillämpningen av såväl samordnings-
regeln enligt första stycket som garantiregeln enligt andra stycket i denna
paragraf. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 5 § första stycket
lagen om inkomstgrundad ålderspension. Beträffande sena uttag finns
bestämmelser i 12 § (jfr 5 § första stycket 1).
Andra stycket innehåller ett undantag till regeln i första stycket för
änkor födda under något av åren 1930–1944. Bestämmelsen i detta
stycke innebär att samordningsregeln i första stycket inte alltid skall
tillämpas fullt ut. De kvinnor som här avses har alltid rätt att erhålla så
stor änkepension att denna tillsammans med änkans egen ålderspension
uppgår till visst minsta belopp vars storlek gjorts beroende av när änkan
är född. Detta garanterade belopp utgörs av viss andel av summan av
kvinnans och den avlidne mannens tilläggspension i form av
ålderspension beräknade enligt reglerna i första stycket oavsett
generationstillhörighet i det reformerade ålderspensionssystemet. I fråga
om mannens pension beaktas inte tidiga eller sena ålderspensionsuttag.
Om kvinnan däremot har gjort ett tidigt uttag av sin ålderspension
kommer detta att påverka utfallet av garantiregeln. Detta framgår genom
en hänvisning i första stycket till 6 kap. 5 § första stycket lagen om
inkomstgrundad ålderspension.
Har kvinnan inte någon inkomstgrundad ålderspension eller endast låg
sådan begränsas enligt regeln i sista meningen den ovan beskrivna garan-
tiregeln av att änkepensionen aldrig vid tillämpning av denna regel kan
tillåtas överstiga den änkepension som utgetts eller skulle ha utgetts vid
tillämpning av 5 § första stycket 1. Änkepensionen skall alltså inte på
grundval av garantiregeln kunna höjas.
12 §
Även förevarande paragraf har sin motsvarighet i nuvarande övergångs-
bestämmelser till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring (punkt 8). Bestämmelsen innebär att en änka som om-
fattas av samordningsbestämmelserna i 11 § inte kan uppskjuta uttaget av
den egna inkomstgrundade ålderspensionen och därigenom undvika att
samordning görs mellan änkepensionen och denna ålderspension. Om en
sådan änka avstår från att ta ut ålderspensionen, skall fr.o.m. den månad
varunder hon fyller 65 år ändå göras en samordning mellan änkepension
och ålderspension. Samordningen avser då den ålderspension som skulle
ha utgetts om kvinnan hade erhållit rätt därtill fr.o.m. 65-årsmånaden.
Samma princip skall gälla i de fall kvinnan gjort undantagande från
försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § AFL i dess lydelse
före år 1982. Ålderspension från tilläggspensioneringen skall i dessa fall
beräknas som om något undantagande inte hade skett. Även den ålders-
pension som skulle ha utgetts om kvinnan inte hade underlåtit att erlägga
fastställd avgift till tilläggspensioneringen eller för inkomstgrundad
ålderspension skall beaktas vid beräkningen enligt samordnings- respek-
tive garantiregeln i 11 §. Detta innebär med andra ord att någon andelsbe-
räkning motsvarande den som föreskrivs i 4 kap. 4 § och 8 § andra
stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension inte skall
komma i fråga vid tillämpning av reglerna om samordning. Kvinnans
ålderspension skall vid samordningen alltså beräknas som den hade varit
om avgifter hade erlagts till fullo.
13 §
I förevarande paragraf finns de samordningsbestämmelser som skall
gälla för kvinnor som är födda år 1954 eller senare. De motsvarar regler
som i dag gäller enligt punkterna 6 och 9 i övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring.
Samordningen enligt denna paragraf innebär, på samma sätt som
samordningsbestämmelsen i 11 §, att änkepension utges efter det att
kvinnan fyllt 65 år eller dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad
ålderspension endast om änkepensionen överstiger kvinnans egen
ålderspension. För dessa änkor finns inte någon motsvarighet till
garantiregeln i 11 § andra stycket.
Dessa kvinnor tillhör i ålderspensionshänseende den ”yngre” genera-
tionen. Deras inkomstgrundade ålderspension kommer således att vara
beräknad helt och hållet med utgångspunkt från det reformerade ålders-
pensionssystemet. Detta innebär bl.a., till skillnad från nuvarande system,
att änkans inkomstgrundade ålderspension beräknas från första kronan
och inte som i dag på inkomster överstigande ett basbelopp. Änkepensio-
nen, med vilken samordningen skall ske, är emellertid beräknad enbart på
den avlidne mannens inkomster överstigande ett prisbasbelopp och detta
oavsett när mannen var född. För att dessa skillnader i beräkningarna inte
skall vara till nackdel för änkan vid den samordning som skall ske enligt
denna paragraf, skall till mannens underlag på vilket änkepensionen be-
räknats läggas en ATP-poäng motsvarande det första prisbasbeloppets
inkomster innan samordning sker med kvinnans inkomstgrundade ålders-
pension. På detta sätt åstadkommer man likvärdiga underlag, dvs. under-
lag som båda hänför sig till inkomster från första kronan.
Den ATP-poäng som enligt denna bestämmelse läggs till det ursprung-
liga tilläggspensionsunderlaget skall på motsvarande sätt som gäller för
detta underlag 30-delsberäknas med hänsyn till den avlidne mannens in-
tjänade antal år med ATP-poäng t.o.m. år 1989. Vid denna 30-delsberäk-
ning skall inte någon hänsyn tas till antagna år med ATP-poäng för tid
efter år 1989. Detta framgår genom en hänvisning till 6 §.
Vid den samordning som skall ske skall även beaktas bestämmelserna i
12 §. Detta innebär att kvinnan inte kan påverka resultatet av samord-
ningen genom att skjuta upp sitt ålderspensionsuttag. Samordningen skall
således oavsett ett sådant sent uttag beräknas utifrån den ålderspension
som skulle ha utgetts till änkan om hon börjat lyfta sådan pension fr.o.m.
den månad då hon fyllt eller fyller 65 år. Inte heller underlåten avgifts-
betalning skall i detta hänseende påverka samordningen. Även här skall
utgångspunkten vara att kvinnan betalat sina avgifter för inkomstgrundad
ålderspension fullt ut och samordning skall således, i fall av bristande
avgiftsbetalning, ske med den ålderspension som skulle ha utgetts om
avgiften hade betalats i vederbörlig ordning.
Rätt till garantipension till änkepension
14 §
I 14–16 §§ regleras de närmare förutsättningar som krävs för att rätt till
garantipension till änkepension skall föreligga.
Av bestämmelsen i 14 § framgår att garantipension till änkepension
kan komma i fråga endast för kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare.
För yngre änkor föreligger ingen rätt till garantipension om dödsfallet
inträffar efter ikraftträdandet av de nya reglerna.
Dessutom fordras att vissa ytterligare villkor är uppfyllda. Dessa
överensstämmer med de – på grund av övergångsbestämmelser – alltjämt
gällande reglerna i 8 kap. 1 § AFL i dess lydelse före den 1 januari 1990.
Ett villkor är att den efterlevande kvinnan vid tidpunkten för dödsfallet
inte uppnått 65 års ålder. Den omständigheten att änkan kan ha gjort ett
tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension skall inte i detta av-
seende påverka rätten till garantipension från änkepensioneringen. Detta
har sin förklaring i att garantipension till ålderspension, till skillnad från
folkpension i form av ålderspension enligt nuvarande bestämmelser, inte
kommer att kunna utbetalas förrän den försäkrade fyllt 65 år oavsett om
denne gör ett tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension. Av detta
skäl har det befunnits påkallat att ha kvar möjligheten för änkan att upp-
bära någon form av grundtrygghet motsvarande nuvarande folkpension
och pensionstillskott från änkepensioneringen till dess att grundskyddet
inom ålderspensioneringen tar över. Motsvarande skall gälla för 90-pro-
centstillägget (se kommentaren till 5 och 10 §§).
Vidare krävs enligt paragrafen att kvinnan var gift (eller därmed lik-
ställd, se 15 §) med mannen den 31 december 1989 och att hon vid tid-
punkten för dödsfallet alltjämt är gift (eller därmed likställd) med man-
nen i fråga. Detta innebär, som angetts i kommentaren till 2 §, inget krav
på att äktenskapet skall ha varat under perioden mellan utgången av år
1989 och tidpunkten för dödsfallet. Även om makarna däremellan har
skilt sig kan förutsättningarna för rätt till änkepension enligt förevarande
bestämmelse vara för handen om makarna före dödsfallet åter ingått äk-
tenskap med varandra eller återupptagit ett stadigvarande sammanboen-
de. Det finns alltså inget krav på att kvinnan fortlöpande skall ha sam-
manbott med mannen från den 31 december 1989 fram till dödsfallstid-
punkten. Även en kvinna som vid utgången av år 1989 var att anse som
likställd med änka men som vid tidpunkten för dödsfallet ingått äkten-
skap med samme man är berättigad till garantipension enligt förevarande
paragraf. Avgörande är således de förhållanden som rådde vid de två re-
levanta tidpunkterna, dvs. vid utgången av år 1989 och vid tidpunkten för
dödsfallet. Däremot har en sådan kvinna inte rätt till änkepension enligt
2 § eftersom det för sådan pension gäller ett krav på äktenskap vid ut-
gången av år 1989.
Är ovan angivna förutsättningar för handen görs en prövning enligt de
bestämmelser som finns intagna i första stycket 1 och 2. Dessa förutsätt-
ningar är alternativa, varför endast en av dem behöver vara uppfyllda för
att rätt till garantipension skall föreligga. Den första innebär att änkan vid
tidpunkten för dödsfallet skall ha den rättsliga vårdnaden om och stadig-
varande sammanbo med barn under 16 år, som vid makens död stadigva-
rande vistades i makarnas hem eller hos änkan, det s.k. barnvillkoret.
Rätt till garantipension föreligger även för änka, som inte uppfyller detta
barnvillkor men som har fyllt 36 år vid dödsfallstidpunkten och som då
varit gift med den avlidne mannen i minst fem år.
I andra stycket finns en speciell bestämmelse avseende regleringen av
vilken tidpunkt som skall vara avgörande för om rätt till garantipension
föreligger i de situationer där rätt till sådan pension inledningsvis före-
legat på grund av det s.k. barnvillkoret men detta villkor sedermera inte
längre är uppfyllt, exempelvis på grund av att barnet uppnått 16 års ålder.
Om detta inträffar kan i stället rätt till garantipension föreligga på den
grunden att änkan vid denna tidpunkt har fyllt 36 år och äktenskapet då
varat i minst fem år. Dessa förutsättningar skall i denna speciella situa-
tion räknas från tidpunkten då rätten till garantipension upphört enligt
första stycket 1. Äktenskapet anses då ha varat till denna tidpunkt (även
om alltså dödsfallet inträffat dessförinnan). Detta innebär med andra ord
att, om änkan vid dödsfallet var endast 30 år gammal men då hade vård-
naden om ett barn som var 8 år fyllda, hon när barnet fyller 16 år har
fortsatt rätt till garantipension eftersom hon då fyllt 36 år och äktenskapet
dessutom, oavsett längden på äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet,
varat i minst fem år.
Regeln i andra stycket är av betydelse även vid bedömningen av om
90-procentstillägget och garantipensionen skall minskas på grund av att
änkan inte har fyllt 50 år (se 7 och 22 §§).
I tredje stycket anges att rätt till garantipension till änkepension endast
föreligger om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas den
avlidne. Denna bestämmelse har efter Lagrådets förslag flyttats till denna
paragraf (jfr författningskommentaren till 1 kap. 7 §). Stycket har for-
mulerats i enlighet med Lagrådets förslag.
15 §
Denna paragraf överensstämmer med bestämmelsen i 8 kap. 2 § AFL i
dess lydelse före den 1 januari 1990.
Paragrafen innehåller den s.k. likställighetsregeln för rätt till garanti-
pension till änkepension. Även en kvinna som under vissa närmare förut-
sättningar sammanbor med en man utan att vara gift med denne kan så-
ledes bli berättigad till garantipension. En förutsättning härför är att en
ogift kvinna stadigvarande sammanbor med en ogift man vid dennes död
och att hon tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans
med mannen. En motsvarande likställighetsregel finns i nuvarande 8 kap.
AFL för rätt till bl.a. folkpension i form av omställningspension. Denna
likställighetsregel är emellertid något utvidgad i förhållande till regeln i
förevarande paragraf, nämligen på så sätt att även kvinnor som vid man-
nens bortgång väntar barn med denne är berättigad till omställningspen-
sion.
Den i paragrafen intagna likställighetsregeln skall inte tillämpas på 90-
procentstillägget. Som framgår av kommentaren till 5 § krävs för rätt till
detta tillägg, utöver att förutsättningarna för rätt till änkepension enligt 1
och 2 §§ är uppfyllda, även att förutsättningarna för rätt till garantipen-
sion enligt 14 § föreligger. Däremot krävs det, liksom för änkepensionen
i övrigt, att den efterlevande kvinnan varit gift med den avlidne för att
hon skall vara berättigad till 90-procentstillägg.
I andra stycket anges att sådant sammanboende som avses i första
stycket likställs med tid varunder äktenskap bestått vid tillämpningen av
14 § första stycket 2.
16 §
Paragrafen överensstämmer med bestämmelsen i 8 kap. 3 § AFL i dess
lydelse före den 1 januari 1990.
I första stycket regleras det fall att två makar lever åtskilda vid tid-
punkten för dödsfallet och den efterlevande kvinnan efter det att sam-
manlevnaden med mannen upphörde stadigvarande sammanbott med en
annan man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Någon
rätt till garantipension föreligger inte i dessa fall. Däremot är det – till
skillnad från vad som gäller beträffande rätten till omställningspension –
inget som hindrar att en efterlevande maka i händelse av makens dödsfall
får garantipension även om hon inte sammanbodde med maken vid tid-
punkten för dödsfallet under förutsättning att hon efter separationen inte
sammanbott med en annan man eller visserligen sammanbor eller har
sammanbott med en annan man men övriga förutsättningar enligt första
stycket inte är uppfyllda.
I andra stycket regleras fall där rätt till garantipension föreligger vid
tidpunkten för dödsfallet men denna sedan upphör. Detta kan inträffa,
förutom i de fall där den efterlevande kvinnan efter dödsfallet ingår äk-
tenskap, även om hon därefter stadigvarande sammanbor med en annan
man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn. I dessa fall
kan emellertid rätt till garantipension återuppstå om äktenskapet eller
sammanboendet enligt ovan upphör innan det bestått i fem år om förut-
sättningarna enligt 14 § vid denna tidpunkt alltjämt är för handen.
Beräkning av garantipension till änkepension
17 §
I paragrafens första stycke anges att utgångspunkten för beräkning av
garantipension är den änkepension som tillkommer änkan, dvs. den
egentliga tilläggspensionen plus 90-procentstillägget beräknade enligt 5,
7 och 8 §§. Om garantipension skall utges och i så fall till vilket belopp
är således beroende av bl.a. storleken av den efterlevandes änkepension.
Med sådan pension likställs utländsk efterlevandepension som inte är av
utfyllnadskaraktär.
Andra stycket reglerar de fall där änkan är berättigad till garantipension
till änkepension men däremot inte till änkepension eftersom hon inte var
gift med den avlidne mannen vid utgången av år 1989. Denna situation
har även berörts i kommentaren till 1 kap. 6 §. Har änkan i nyss nämnda
fall uppfyllt förutsättningarna för rätt till reformerad efterlevandepension
kan hon emellertid vara berättigad till inkomstgrundad sådan pension i
form av omställningspension. I sådant fall skall beräkningen av garanti-
pension till änkepension enligt 14–16 §§ göras med hänsyn till den in-
komstgrundade efterlevandepension som änkan uppbär från det reforme-
rade systemet. Eftersom omställningspension, till skillnad från änkepen-
sion, är tidsbegränsad kan detta leda till att garantipension till änkepen-
sion utges oreducerad efter det att rätten till omställningspension
upphört. Detsamma kan inträffa i nuvarande system med den del av
folkpensionen som utgörs av pensionstillskottet.
I tredje stycket anges en särskild beräkningsregel för de fall där den
efterlevande kvinnan har börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension
innan hon fyllt 65 år. Som framgår av de bestämmelser som reglerar
rätten till garantipension till änkepension påverkar inte detta änkans rätt
till garantipension på motsvarande sätt som ett tidigt uttag av ålderspen-
sion enligt nuvarande bestämmelser förtar änkans rätt att fortsättningsvis
uppbära folkpension i form av änkepension. Detsamma gäller för 90-pro-
centstillägget (se 7 § och 19–22 §§). Detta har, som angetts ovan, sin
förklaring i att en änka inte har rätt till garantipension från ålderspensio-
neringen förrän hon fyllt 65 år oavsett om hon dessförinnan börjat upp-
bära inkomstgrundad ålderspension.
En omständighet som kan komma att begränsa ett dubbeluttag är den
samordning som beträffande änkor födda år 1930 eller senare skall ske
mellan änkans inkomstgrundade ålderspension beräknad på visst sätt och
den änkepension som utges till henne (11–13 §§). Endast i de fall änke-
pensionen överstiger änkans inkomstgrundade ålderspension skall den
förstnämnda förmånen fortsätta att utbetalas men då endast till den del
denna överstiger ålderspensionen (garantiregeln modifierar emellertid
detta något, se kommentaren till 12 §). För att inte den nu nämnda sam-
ordningen skall leda till att änkan kompenseras för den del av änkepen-
sionen från tilläggspensioneringen som har samordnats bort enligt be-
stämmelserna i 11–13 §§ genom en förhöjd garantipension enligt 14 §,
skall vid beräkningen av garantipensionens storlek hänsyn tas till änke-
pension före det att samordningen med hennes egen inkomstgrundade
ålderspension sker enligt 20 §.
18 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur garantipension till änkepen-
sion skall beräknas. Garantipensionen är, till skillnad från nuvarande
folkpension i form av änkepension, inte någon grundpension som utges
med i stort sett samma belopp till alla pensionsberättigade utan skall sna-
rare ses som en pension som har till syfte att täcka ett visst mått av
grundtrygghet för dem som inte får detta behov täckt genom inkomstre-
laterad änkepension. För efterlevande till män som inte tjänat in något
underlag till en inkomstrelaterad änkepension alls utgör emellertid
garantipensionen på detta sätt den enda pensionen, medan det för efter-
levande till män som har ett lågt pensionsunderlag utges garantipension
som en utfyllnad upp till den fastställda basnivån.
Garantipensionen är således konstruerad som en utfyllnad till den in-
komstrelaterade änkepensionen upp till en basnivå som för år räknat mot-
svarar 2,13 gånger det prisbasbelopp som gäller för det år då garantipen-
sionen utbetalas. Storleken på garantipensionen skall således reduceras
av änkepension. Denna minskning skall göras krona för krona. Även ut-
ländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär skall redu-
cera den utgående garantipensionen (se 17 §). Som framgår av bestäm-
melserna i 22 och 23 §§ gäller den angivna basnivån enbart under förut-
sättning att änkan uppfyllt villkoren för rätt till oavkortad pension enligt
den s.k. 15-delsberäkningen (22 §) samt att den avlidne kunnat tillgodo-
räknas 40 år med försäkringstid för garantipension (23 §). Minskningen
enligt denna paragraf skall göras på det med tillämpning av 22 och 23 §§
minskade respektive avkortade beloppet. Sista meningen i paragrafen har
lagts till och utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
19 §
På motsvarande sätt som för garantipension till omställningspension skall
garantipension till änkepension vara beroende av den försäkringstid som
kan tillgodoräknas den avlidne till och med året före dödsfallet. Som för-
säkringstid för garantipension skall i huvudsak räknas samma tid som
utgör försäkringstid för garantipension i det reformerade ålderspensions-
systemet. De skillnader som föreligger i förhållande till de regler som
gäller för garantipension till ålderspension framgår av paragrafens andra
stycke. För en närmare beskrivning av innehållet i paragrafen hänvisas
till kommentaren till 4 kap. 9 § samt till avsnitt 11.4.4.
20 §
I paragrafen anges under vilken tid som den avlidne kan tillgodoräknas
försäkringstid för garantipension. Om dödsfallet inträffar under den av-
lidnes förvärvsaktiva ålder, dvs. före det år då han skulle ha fyllt 65 år,
får även tid efter dödsfallet t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år
under vissa förutsättningar tillgodoräknas honom som försäkringstid.
Denna tid benämns framtida försäkringstid. I andra och tredje styckena
intas regler om hur sådan framtida försäkringstid skall beräknas. Be-
stämmelsen är utformad på samma sätt som nuvarande regler om fram-
tida bosättningstid för beräkning av folkpension i form av förtidspension
(5 kap. 9 § AFL). Samma bestämmelse skall gälla för beräkning av för-
säkringstid för garantipension till omställningspension, se 4 kap. 10 §
och kommentaren till den paragrafen.
21 §
Paragrafen innehåller en avrundningsregel som innebär att det, sedan
samtliga tillgodoräknade försäkringstider för garantipension har lagts
samman, skall ske en avrundning nedåt till helt antal år. Bestämmelsen
motsvarar nuvarande bestämmelse i 5 kap. 5 § femte stycket AFL och
4 kap. 11 § denna lag.
22 §
Förevarande paragraf innehåller regler för den s.k. 15-delsberäkningen
inom änkepensioneringen. Denna innebär att garantipensionen, i de fall
rätten till sådan pension grundar sig på att kvinnan vid tidpunkten för
dödsfallet fyllt 36 år och då varit gift med den avlidne mannen i minst
fem år, i vissa fall skall utges endast i ett visst antal 15-delar. Har änkan
fyllt 36 år men däremot inte 50 år, skall enligt bestämmelsen i denna
paragraf garantipension reduceras med 1/15 för varje felande år upp till
50 år. Någon motsvarande reducering av garantipensionen skall däremot
inte ske under tid som änkan uppbär garantipension till följd av att hon
har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år,
som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem. I dessa fall
spelar det således ingen roll hur gammal kvinnan var vid dödsfallstid-
punkten.
Har garantipension inledningsvis utgetts till följd av det s.k. barn-
villkoret i 14 § första stycket 1 och övergår sedan änkan till att uppbära
garantipension på grund av bestämmelsen i 14 § första stycket 2, skall
15-delsberäkningen enligt förevarande paragraf göras med hänsyn till
kvinnans ålder vid tidpunkten då rätten till garantipension övergår till att
grunda sig på bestämmelsen i 14 § första stycket 2.
Avkortningen enligt denna 15-delsberäkning skall göras på motsvaran-
de sätt som den 40-delsberäkning som skall göras i de fall det för den
avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension
enligt 22 §. Är änkan 50 år fyllda vid tidpunkten för dödsfallet eller vid
den senare tidpunkt som anges i 14 § andra stycket, skall någon avkort-
ning av garantipensionen inte ske. Uppfyller emellertid änkan inte detta
krav skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor andel som
svarar mot det antal år som kan tillgodoräknas änkan enligt
bestämmelserna i 14 § och talet 15.
Denna 15-delsberäkning med hänsyn till den efterlevande kvinnans
ålder skall göras innan avkortning till följd av att det för den avlidne inte
kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension sker enligt
23 §.
23 §
Första stycket innehåller beräkningsbestämmelser för de fall den avlidne
inte kan tillgodoräknas minst 40 års försäkringstid för garantipension
enligt 19 och 20 §§.
Som närmare redogjorts för i avsnitt 11.4.4 skall garantipension till
änkepension vara beroende av den försäkringstid som kan tillgodoräknas
den avlidne på motsvarande sätt som folkpension i form av änkepension
är beroende av den avlidnes bosättningstid (eller antal år med intjänade
ATP-poäng). Härvid skall såväl försäkringstid fram till tidpunkten för
dödsfallet som under vissa förutsättningar även framtida försäkringstid,
dvs. försäkringstid från dödsfallet t.o.m. tidpunkten då den avlidne skulle
ha fyllt 64 år, beaktas. För att änkan skall vara berättigad till oavkortad
garantipension enligt förevarande bestämmelse erfordras att det för den
avlidne kan tillgodoräknas minst 40 års sammanlagd försäkringstid. I
annat fall skall en avkortning göras av basnivån till så stor andel som
svarar mot förhållandet mellan det antal år som tillgodoräknats den
avlidne och talet 40.
Om den avlidne kan tillgodoräknas t.ex. 20 års försäkringstid innebär
alltså detta att garantipensionen beräknas genom att basnivån avkortas till
20/40 av 2,13 gånger prisbasbeloppet. Den sålunda reducerade basnivån
avtrappas därefter med 100 % av den inkomstrelaterade änkepensionen.
Genom detta beräkningssätt kommer änkepensionen att trappa av garan-
tipensionen på en lägre nivå än om i stället reduceringen först hade skett
av oavkortad garantipension och därefter avkortning hade skett med hän-
syn till försäkringstiden.
Den föreslagna beräkningsmetoden överensstämmer i princip med den
som gäller för beräkning av garantipension inom ålderspensioneringen.
7 kap. Utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn, m.m.
Ansökan om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
1 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser hur ansökan om efterlevande-
pension och efterlevandestöd till barn skall göras. Bestämmelser om an-
sökan om pension och formerna härför finns i dag i 16 kap. 1 § AFL. Ut-
betalning av efterlevandepension skall kräva att en ansökan görs. Denna
skall vara skriftlig. Bestämmelser om vilken försäkringskassa som är
behörig att fatta beslut finns i 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799).
Bestämmelserna angående ansökan om och utbetalning av efterlevan-
depension och efterlevandestöd till barn i detta kapitel skall tillämpas
oavsett den efterlevandes ålder och oavsett om efterlevandepensionen
skall beviljas på grund av dödsfall som inträffat före eller efter ikraft-
trädandet. Efterlevande som uppbär pension vid ikraftträdandet kommer
emellertid även efter denna tidpunkt att få pensionen utbetald utan att en
ny ansökan behöver göras. Detta framgår av 2 § i införandelagen.
2 §
Paragrafen motsvarar delar av nuvarande 16 kap. 5 § AFL.
Första stycket motsvarar 16 kap. 5 § tredje stycket AFL. Efterlevande-
pension och efterlevandestöd till barn utges fr.o.m. den månad då döds-
fallet inträffade eller, om den avlidne vid sin död uppbar ålderspension
enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller förtids-
pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, fr.o.m. månaden
efter den då dödsfallet inträffade.
I andra stycket sägs att efterlevandepension skall betalas ut fr.o.m den
månad då rätten till förmånen inträder om denna tidpunkt är en annan än
vad som åsyftas i första stycket, dvs. dödsfallet. En sådan situation är att
den efterlevande återfår vårdnaden om ett barn under tolv år eller börjar
sammanbo med ett barn i denna ålder som han eller hon har vårdnaden
om men tidigare inte stadigvarande sammanbott med.
I 16 kap. 5 § femte stycket finns en bestämmelse som innefattar en
generell möjlighet att få pension utbetalad för viss tid före ansökan.
Denna tid är om det gäller barnpension två år och annars tre månader.
Möjligheten att få pension utbetalad för tid före ansökan har såvitt avser
ålderspension avskaffats fr.o.m. den 1 januari 1999. Någon sådan möjlig-
het har inte heller införts i det reformerade ålderspensionssystemet.
Möjligheten till retroaktiv utbetalning skall dock finnas kvar inom efter-
levandepensioneringen. Ett av skälen härför är att efterlevandepension
inte kan betraktas som en intjänad rättighet utan beräknas på grundval av
ett beräkningsunderlag först då frågan om rätt till efterlevandepension
uppstår. Om möjligheten till retroaktiv utbetalning skulle avskaffas,
skulle detta innebära att den efterlevande omedelbart i anslutning till
dödsfallet skulle vara tvungen att ansöka om efterlevandepension för att
kunna uppbära sådana förmåner under hela den tid som bestämmelserna
ger möjlighet till. En regel motsvarande den nuvarande har därför tagits
in i tredje stycket. Liksom enligt nuvarande regler skall barnpension där-
vid kunna beviljas för en tid av två år före ansökningsmånaden. Denna
längre retroaktivtid skall även gälla för efterlevandestödet till barn.
3 §
I 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL finns i dag en bestämmelse som reglerar
avdrag på barnpension från tilläggspensioneringen för för mycket
utbetald tilläggspension i form av omställningspension eller särskild
efterlevandepension i vissa fall. Dessa förmåner skall enligt nuvarande
regler utges med 20 % av underlaget om rätt till barnpension samtidigt
föreligger efter den avlidne och annars med 40 %. Om det då
omställningspension utbetalas saknas kännedom om att rätt till
barnpension föreligger, kan omställningspension felaktigt komma att ha
utgetts med ett för högt belopp. Om det senare framkommer att
barnpension skall utges retroaktivt för samma tid, skall på det belopp
som först förfaller till betalning sedan beslutet om barnpension har fattats
avdrag ske med för mycket utbetald omställningspension.
Omställningspension skall inte längre utges med olika kompensations-
grad beroende på om barnpension samtidigt utges efter den avlidne eller
inte. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 16 kap. 5 § sjätte stycket
AFL behövs därför inte. En situation motsvarande den som i dag regleras
i 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL kan dock uppkomma då begränsnings-
regeln inom barnpensioneringen skall tillämpas. Om enbart barnpension
utges efter en avliden får barnpensionsbeloppen sammanlagt uppgå till
högst 100 % av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag. Om rätt till
omställningspension samtidigt föreligger skall barnpension kunna utges
med högst 80 % av underlaget. Härutöver skall alltså omställningspen-
sion utges med 55 %. Detta innebär att storleken på barnpensionerna
kommer, i fall då den efterlevande efterlämnar så många barn att det to-
tala barnpensionsbelopp som skall utges kommer att överstiga 80 % av
efterlevandepensionsunderlaget, att vara beroende av om omställnings-
pension samtidigt skall utges eller inte. Om det då barnpension utbetalas
inte är känt att det samtidigt föreligger rätt till omställningspension efter
den avlidne kan barnpension komma att utges med för högt belopp.
Enligt nuvarande regler finns inte någon bestämmelse som medger att
avdrag får ske på en retroaktivt utbetald efterlevandepension i fall då be-
gränsningsregeln tillämpas med vad som utgetts i efterlevandepension till
annan eller andra efterlevande med för högt belopp avseende samma tid
som den retroaktivt utbetalda pensionen avser. De skäl som legat till
grund för den nuvarande regeln i 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL kan
göras gällande även i nu beskrivna situationer.
Med hänsyn till de nu beskrivna situationerna har det i denna paragraf
tagits in en bestämmelse som innebär att efterlevandepension till en
efterlevande får minskas om det visar sig att för mycket efterlevandepen-
sion felaktigt har utgetts för samma tidsperiod till en annan efterlevande
på grund av att besluten om efterlevandepension inte förelegat samtidigt.
Denna bestämmelse avser alltså fall då begränsningsregeln i 2 kap. 4 § är
tillämplig beträffande retroaktivt utgiven inkomstgrundad efterlevande-
pension till barn eller vuxen efterlevande. Paragrafen har formulerats i
enlighet med Lagrådets förslag.
4 §
Enligt denna paragraf kan uttag av efterlevandepension avbrytas genom
skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Bestämmelser om
ändring av pension i annat fall, t.ex. på grund av förändringar i beräk-
ningsunderlaget, finns i 8 kap. En särskild bestämmelse om möjlighet att
avbryta en utbetalning av efterlevandepension är påkallad bl.a. med hän-
syn till internationella förhållanden. Paragrafen har omformulerats efter
påpekande av Lagrådet.
5 §
Motsvarande bestämmelse finns i dag i 16 kap. 9 § AFL. I paragrafen
anges att efterlevandepension och efterlevandestöd till barn utges t.o.m.
den månad då rätten till förmånen har upphört. Det kan t.ex. vara för att
den efterlevande avlidit under tid då rätt till efterlevandepension före-
ligger. Rätten kan vidare t.ex. när det gäller förlängd omställningspension
upphöra genom att det hemmavarande barnet fyller tolv år. Omställ-
ningspension utges då t.o.m. månaden för denna händelse.
Omställningspension och garantipension till sådan pension utges aldrig
efter det att den efterlevande fyllt 65 år. Detta framgår av
bestämmelserna i 4 kap. Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall
sådan pension utges längst t.o.m. månaden före den då den efterlevande
fyller 65 år. Detsamma gäller för rätt till det av oss föreslagna 90-
procentstillägget inom änkepensioneringen och för rätt till garantipension
till änkepension. Den efterlevande kan under samma tid uppbära
inkomstgrundad ålderspension. Rätten till efterlevandepension skall inte
vara beroende av huruvida ålderspension samtidigt utges eller inte.
Möjligheten att ta ut garantipension från ålderspensioneringen inträder
emellertid först fr.o.m. den månad då 65-årsdagen inträffar.
Omställningspension och garantipension till sådan pension skall därför
kunna utges t.o.m. månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.
6 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 16 kap. 10 § AFL.
7 §
Paragrafen motsvarar 16 kap. 11 § AFL i den nuvarande lydelsen.
I förarbetena till AFL (se prop. 1962:90, s. 370) underströks att be-
stämmelserna i andra stycket inte är ovillkorliga utan att tillämpningen är
beroende på en prövning i det enskilda fallet. En restriktiv tillämpning
avsågs och bestämmelserna är till för att undvika direkt stötande resultat i
vissa fall.
Utbetalning av pension och efterlevandestöd till barn
8 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 16 kap. 4 § AFL.
Motsvarande regel finns också i lagen om inkomstgrundad ålderspen-
sion och skall gälla även för utbetalning av garantipension enligt lagen
om garantipension.
I andra och tredje styckena upptas utbetalningsbestämmelser som in-
nebär att den totala årliga ersättningen skall avrundas till närmast hela
krontal som är delbart med tolv. Den ökning eller minskning som av-
rundningen kan innebära skall, enligt vad som sägs i tredje stycket, till-
komma respektive belasta garantipensionen eller efterlevandestödet till
barn.
Enligt nuvarande regel i 16 kap. 4 § andra stycket AFL anses, vid den
avrundning som skall göras enligt regeln, samtliga de pensionsförmåner
som tillkommer den pensionsberättigade som en pension. Ålders-, för-
tids- respektive efterlevandepension kommer emellertid i framtiden att
beräknas enligt olika regelsystem. Detta bör innebära att även avrund-
ningen sker inom varje system för sig. En sådan lösning är också att före-
dra ur lagteknisk synvinkel.
9 §
Denna paragraf ansluter till motsvarande bestämmelser i 12 kap. 8 § LIP
och motsvarar i princip 17 kap. 1 § andra stycket AFL.
Samordning med livränta, m.m.
10 §
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande samordningsbestäm-
melse i 17 kap. 2 § AFL och tar sikte på de situationer där efterlevande-
pension och efterlevandestöd till barn och yrkesskadelivränta i form av
efterlevandelivränta utges samtidigt. I paragrafen anges i vilka situationer
en samordning skall ske och att det i sådana fall är efterlevandepensionen
och efterlevandestödet som skall minskas. De närmare bestämmelserna
om hur denna minskning skall göras ges i 11–13 §§.
11 §
Denna paragraf reglerar samordningen mellan å ena sidan barnpension
och efterlevandestöd till barn och å andra sidan yrkesskadelivränta i form
av efterlevandelivränta. Av 10 § framgår i vilka situationer som en sådan
samordning skall ske och att det i sådant fall är barnpensionen eller
efterlevandestödet som skall minskas. Samordning skall, enligt vad som
föreskrivs i första stycket, ske genom att summan av barnpension och
efterlevandestöd till barn minskas med tre fjärdedelar av varje livränta
som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som barnet för samma
tid har rätt till såsom efterlevande. Däremot skall yrkesskadelivränta som
den efterlevande själv uppbär på grund av egen skada, s.k. egenlivränta,
inte påverka vare sig efterlevandestödets eller barnpensionens storlek.
Minskningen skall i första hand ske av efterlevandestödet. Detta innebär
en skillnad i förhållande till nuvarande regler enligt vilka minskningen i
första hand skall göras på tilläggspensionen. Liksom enligt nuvarande
regler i 17 kap. 2 § gäller den begränsningen att avdrag på den inkomst-
grundade förmånen, dvs. här barnpensionen, endast skall göras om den
avlidne vid tidpunkten för skadan kunnat tillgodoräkna sig pensions-
poäng för minst ett år.
I paragrafens andra stycke ges på samma sätt som enligt nuvarande
regler en garanti som innebär att barnet oavsett samordningen skall vara
garanterat ett visst minsta belopp i form av barnpension eller efterlevan-
destöd. Enligt nuvarande regler är barnet garanterat ett visst minsta be-
lopp från folkpensioneringen. En bestämmelse om att barnet skall vara
garanterat ett visst minsta belopp kan emellertid inte på motsvarande sätt
ta sikte på enbart efterlevandestödet eftersom detta till sin storlek på-
verkas av barnpensionen och inte på samma sätt som folkpensionen utgör
någon baspension. Regeln i andra stycket innebär därför att barnpension
aldrig skall utges med ett belopp som tillsammans med
efterlevandestödet understiger en fjärdedel av det genom
efterlevandestödet garanterade beloppet, dvs. för år räknat en fjärdedel av
40 % av prisbasbeloppet. Det belopp som på detta sätt garanteras utgör
vid ett prisbasbelopp för år 2000 om 36 600 kronor, 305 kr per månad.
Om någon rätt till efterlevandestöd till barn inte föreligger och
barnpensionen ändå före samordning enligt förevarande paragraf uppgår
till ett belopp som understiger det här angivna beloppet, skall emellertid
inte ett högre belopp utges p.g.a. samordningen. Detta framgår av att det i
andra stycket anges att den angivna nivån inte får underskridas på grund
av bestämmelserna i denna paragraf.
12 §
Denna paragraf reglerar samordningen mellan omställningspension och
yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta enligt 10 §.
Samordningen skall ske på motsvarande sätt som gäller för samord-
ningen med barnpension och efterlevandestöd till barn enligt 11 §. Sum-
man av omställningspension och garantipension till sådan pension skall
minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel
av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid är
berättigad till såsom efterlevande. Minskningen skall därvid, till skillnad
från i dag, i första hand göras på garantipensionen och först därefter på
den inkomstgrundade pensionen. Även för omställningspensionen gäller
att avdrag på sådan pension endast får göras om den avlidne vid tid-
punkten för skadan kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett
år.
Någon garantiregel som innebär att den efterlevande alltid skall vara
berättigad till en viss minsta efterlevandepension efter samordningen
finns inte i dag och har inte heller föreslagits i denna lag.
13 §
I denna paragraf regleras hur minskningen av änkepension och garanti-
pension till sådan pension skall ske då denna enligt 10 § skall samordnas
med yrkesskadelivränta i form av efterlevandelivränta.
Summan av änkepensionen (inklusive 90-procentstillägget) och garan-
tipension till änkepensionen skall minskas med tre fjärdedelar av varje
livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pen-
sionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minsk-
ningen skall i första hand göras på garantipensionen till änkepension och
därefter på sådan del av änkepensionen som avses i 6 kap. 5 § första
stycket 2 (90-procentstillägget) och sist på änkepensionen i övrigt.
På samma sätt som enligt nuvarande regler skall den efterlevande ga-
ranteras en viss minsta änkepension vid samordningen. Denna är i dag,
på samma sätt som när det gäller barnpension, utformad som en viss
andel av folkpensionen. Folkpensionen skall enligt hittillsvarande regler i
AFL vid samordningen minskas endast så mycket att minst hälften
återstår av det belopp som annars skulle ha betalats ut. Garantiregeln kan
av samma skäl som redovisats beträffande garantiregeln inom
barnpensioneringen inte knytas till den beräknade garantipensionen som
sådan. Vid samordningen får änkan i stället behålla ett visst minsta
belopp av den lägsta garanterade nivån inom änkepensioneringen. Detta
gäller oberoende av om pensionen består av garantipension eller
inkomstrelaterad änkepension. En översättning av den nuvarande
garantiregeln leder till att änkan efter samordning enligt föreliggande
paragraf alltid skall få behålla ett belopp som motsvarar 9 % av
prisbasbeloppet per månad, dvs. med ett prisbasbelopp för år 2000 om 36
600 kr, ca 275 kr. Om summan av änkepension och garantipension, före
samordning sammanlagt uppgår till ett belopp som understiger detta
belopp skall emellertid inte ett högre belopp utges p.g.a. samordningen.
Detta framgår av att det i andra stycket anges att den angivna nivån inte
får underskridas på grund av bestämmelserna i denna paragraf.
14 §
Bestämmelsen i första stycket motsvarar i huvudsak nuvarande bestäm-
melse i 10 kap. 2 § första stycket AFL. Den som är intagen i kriminal-
vårdsanstalt m.m. får sin folkpension i form av bl.a. efterlevandepension
minskad på visst sätt. Motsvarande regel har när det gäller rätt till garan-
tipension till ålderspension införts i lagen om garantipension (4 kap 5 §).
Som framgått av avsnitt 12.4 bör en regel om minskning av garantipen-
sion införas även när det gäller garantipension till omställningspension
och änkepension. Till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande reg-
ler skall, på samma sätt som är fallet enligt lagen om garantipension, re-
duktion av förmånen ske först efter 30 dagars sammanhängande anstalts-
vistelse. Detta skall gälla även om den pensionsberättigade då inte varit
intagen under en hel kalendermånad. Reduktionen skall ske även för tid
då den pensionsberättigade har permission eller olovligen har avvikit från
anstalten. På samma sätt som gäller i dag skall ett visst belopp
förbehållas den intagne. Detta belopp skall vara detsamma som skall
gälla inom ålderspensioneringen, dvs. för månad räknat 4,5 % av
prisbasbeloppet. Detta förbehållsbelopp inkluderar även eventuell
inkomstgrundad efterlevandepension.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena motsvarar i princip nu-
varande regler i 10 kap. 2 § tredje och fjärde styckena AFL
8 kap. Övriga bestämmelser
Beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
1 §
Beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn fattas av
allmän försäkringskassa. Närmare bestämmelser om vilken försäkrings-
kassa som skall fatta beslut finns i 5 kap. socialförsäkringslagen
(1999:799) till vilka bestämmelser denna paragraf hänvisar.
I 5 kap. 4 och 5 §§ socialförsäkringslagen (SofL) finns bestämmelser
om vilken försäkringkassa som är behörig att fatta beslut när det gäller
personer som bor i Sverige eller som arbetar här i landet utan att vara
bosatta här. Bestämmelserna i 5 kap. 6 § SofL gäller i EG-fall efterlevan-
de till personer som avses i 5 §.
2 §
Enligt 13 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
gäller att bl.a. beslut om inkomstpension får fattas genom automatiserad
behandling. Detta skall gälla även för beslut om efterlevandepension,
vilket framgår genom en hänvisning i denna paragraf till nämnda be-
stämmelse i lagen om inkomstgrundad ålderspension. Beslut genom au-
tomatiserad behandling fattas av Riksförsäkringsverket för försäkrings-
kassans räkning. Detta innebär att det fortfarande är försäkringskassan
som är beslutsinstans i dessa frågor men att Riksförsäkringsverket be-
slutar i stället för försäkringskassan i de fall då beslutet tillkommer med
stöd av ADB. Det är försäkringskassan som beslutande organ som avgör
om ett beslut av en eller annan anledning inte bör fattas genom ADB,
t.ex. på grund av att beslutet bör innehålla en utförligare motivering.
Även beslut som tillkommer genom automatiserad behandling får
emellertid motiveras.
Eftersom det är försäkringskassan som är beslutsinstans skall
ändringar och omprövningar av beslutet göras av försäkringskassan.
Beslut som har fattats av Riksförsäkringsverket för försäkringskassans
räkning skall ändras eller omprövas av den försäkringskassa som vid
tillfället för ändringen eller omprövningen är behörig att fatta beslut
enligt bestämmelserna i 1 §. Detta framgår genom hänvisningen i 13 kap.
5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension till 4 § samma lag som i sin
tur hänvisar till 5 kap. socialförsäkringslagen.
Ändring, omprövning och överklagande av beslut
3 §
I denna paragraf regleras när ett beslut om efterlevandepension skall änd-
ras. Av första stycket följer att ett sådant beslut skall ändras när detta för-
anleds av att den pensionsbehållning eller den pensionspoäng enligt
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som legat till grund
för beräkningen ändras. Detta kan i sin tur bero på ändringar i den
avlidnes taxering eller andra sådana ändringar som påverkat beräkningen
av pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp eller
pensionsrätt för inkomstpension. Ett annat skäl är den eftersläpning som
när det gäller fastställande av pensionsgrundande inkomst och
pensionsgrundande belopp kan leda till att pensionsbehållningen efter det
att beslut om efterlevandepension har fattats visar sig vara högre än vad
den var vid tidpunkten för beslutet. En annan situation som kan leda till
en ändring av pensionsbehållningen är att den avlidne inte har betalat in
ålderspensionsavgift eller allmän pensionsavgift i föreskriven ordning,
vilket i sin tur påverkar beräkningen av pensionsrätt och därigenom
också pensionsbehållningen.
Förutom de nu reglerade situationerna finns i 26 § förvaltningslagen
(1986:223) möjlighet att ändra ett beslut enligt bestämmelserna om själv-
rättelse. Härutöver kan ett beslut om efterlevandepension ändras efter
omprövning och överklagande enligt 5 §. Vilka situationer som därvid
avses kommenteras i anslutning till den paragrafen.
Av andra stycket framgår att ett beslut om garantipension eller särskilt
efterlevandestöd till barn skall ändras om det föranleds av att storleken
på dessa förmåner påverkas av en ändring som gjorts beträffande
inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension. En sådan
ändring kan innebära att det beslutade garantipensionsbeloppet eller
efterlevandestödet blir antingen högre eller lägre än den varit enligt det
ursprungliga beslutet. Ändringen kan också innebära att den
inkomstgrundade efterlevandepensionen eller änkepensionen är så hög
att det inte längre föreligger rätt till garantipension eller efterlevandestöd.
4 §
I 13 kap. 9–23 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
regleras vad som skall gälla för omprövning och överklagande av beslut
som avser bl.a. inkomstpension. I denna paragraf anges vilka av dessa
bestämmelser som i tillämpliga delar skall gälla även beträffande om-
prövning och överklagande av ett beslut om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn.
Hänvisningen till 13 kap. 9 § första stycket innebär att ett beslut om
efterlevandepension skall omprövas om den som beslutet avser begär det
eller om det finns andra skäl. Ett sådant skäl är att den efterlevande läm-
nat oriktiga uppgifter om t.ex. den avlidnes bosättningstid, som kan ha
påverkat beräkningen av garantipension.
Frågan om när omprövning av ett beslut om efterlevandepension får
ske och vem som får begära sådan omprövning regleras genom hänvis-
ning till bestämmelserna i 13 kap. 11–13, 15 och 16 §§ i tillämpliga
delar. På motsvarande sätt regleras frågan om överklagande av ett beslut
om efterlevandepension av en hänvisning till bestämmelserna i 13 kap.
17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20–21 §§, 22 § andra och
tredje styckena samt 23 §.
Bestämmelsen i 13 kap. 13 § tredje stycket lagen om inkomstgrundad
ålderspension reglerar i vilka situationer ett beslut får omprövas utan
hänsyn till de tidsfrister som annars gäller för omprövning (jfr 13 kap.
13 § första stycket nämnda lag). En sådan situation är att den som be-
slutet avser, dvs. såvitt gäller beslut om efterlevandepension den efter-
levande, har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en upp-
gifts- eller anmälningsskyldighet. Detsamma skall gälla om det är den
avlidne som har lämnat oriktiga uppgifter på sätt som nu sagts. Detta an-
ges i paragrafens andra stycke.
Åtgärder på grund av felaktig utbetalning av efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn, m.m.
5 §
Av denna paragraf framgår i vilka situationer en efterlevande kan åläggas
återbetalningsskyldighet för efterlevandepension eller efterlevandestöd
till barn som utbetalats felaktigt. Våra överväganden i dessa frågor har vi
redovisat i avsnitt 13.5.
Frågan om när ett beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd
skall ändras behandlas i 3 §. Av 4 § framgår vidare att beslut om efter-
levandepension och efterlevandestöd kan omprövas i vissa situationer,
vilket i sin tur kan leda till att beslutet om efterlevandepension eller
efterlevandestöd visar sig ha varit felaktigt och att förmån skulle ha
utgått med ett lägre belopp. Det är emellertid inte alla ändringar och
omprövningar av sådana beslut som leder till återbetalningsskyldighet för
den efterlevande. Detta skall i första hand ske när den efterlevande
lämnat oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en
uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionen har
lämnats med för högt belopp. Återbetalningsskyldighet skall emellertid
också åläggas om den efterlevande uppburit efterlevandepension eller
efterlevandestöd med för högt belopp och insett eller skäligen borde ha
insett det.
Den efterlevande bör emellertid inte kunna undgå återbetalnings-
skyldighet i de situationer där den avlidne själv skulle ha ålagts återbetal-
ningsskyldighet om det hade gällt utbetalning av ålderspension. Om det
är den avlidne som har lämnat felaktiga uppgifter, t.ex. i sin deklaration,
som i sin tur lett till ett felaktigt beslut om efterlevandepension eller
efterlevandestöd skall detta således kunna leda till återbetalningsskyldig-
het för den efterlevande. Likaså skall det förhållandet att den avlidne
underlåtit att fullgöra sin avgiftsskyldighet, vilket inneburit att pensions-
rätten eller pensionspoäng enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension
har minskat, kunna leda till återbetalningsskyldighet för den efterlevande.
Av tredje stycket framgår att den efterlevande inte är skyldig att betala
tillbaka för mycket uppburen efterlevandepension eller efterlevandestöd i
andra situationer än de som anges i denna paragraf. Vidare kan försäk-
ringskassan efterge kravet på återbetalningsskyldighet helt eller delvis
om det finns särskilda skäl för det. Denna regel bör tillämpas enligt
samma principer som motsvarande regel i 14 kap. 1 § lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension
6 §
I första stycket i denna paragraf regleras möjligheten att i vissa fall göra
avdrag på retroaktivt utbetald garantipension eller efterlevandestöd till
barn i fall då den efterlevande ålagts återbetalningsskyldighet för för
mycket uppburen inkomstgrundad efterlevandepension eller
änkepension. Förutsättningarna för att sådan återbetalningsskyldighet
skall uppstå regleras i 5 §. Grunden för återbetalningsskyldighet kan vara
att antingen den efterlevande själv eller den avlidne lämnat felaktiga
uppgifter som orsakat att pension utbetalats med för högt belopp. Ett
annat skäl kan vara att den pensionsrätt eller pensionspoäng som ligger
till grund för beräkningen av efterlevandepension i efterhand ändras på
grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning. Om den
inkomstgrundade efterlevandepensionen eller änkepensionen blir lägre
till följd av det ändringsbeslut som i sin tur föranlett beslutet om
återbetalning kan detta innebära att garantipension kan komma att utges
med ett högre belopp även för förfluten tid. I stället för att den
efterlevande åläggs att betala in det återkrävda pensionsbeloppet skall i
sådant fall, enligt vad som föreskrivs i denna paragraf, i första hand
avdrag göras från det garantipensionsbelopp som skall utges retroaktivt.
Enligt paragrafens andra stycke skall motsvarande bestämmelse gälla
om försäkringskassa har beslutat om återbetalning av garantipension eller
efterlevandestöd till barn. Avdrag skall då göras på inkomstgrundad
efterlevandepension eller änkepension som utges för samma tid som den
för högt utbetalda förmånen avser.
7 §
Denna paragraf motsvarar i princip 14 kap. 7 § lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension och 20 kap. 4 § fjärde och femte styckena
AFL.
Har försäkringskassan fattat beslut om återkrav får det belopp som
skall återbetalas dras av från framtida utbetalningar enligt denna lag. Av-
drag får göras såväl för en ersättning som skall återbetalas enligt denna
lag som en ersättning som skall betalas ut på grund av en annan författ-
ning, om försäkringskassan har beslutat om återkrav av den ersättningen.
I förarbetena till AFL (prop. 1962:90 s. 384) underströks att möjligheter-
na till kvittning måste begagnas med urskillning och att skälig hänsyn i
varje enskilt fall måste tas till den ersättningsberättigades och dennes
familjs försörjning.
8 §
Denna paragraf motsvarar i princip 14 kap. 8 § lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension och 17 kap. 1 § första stycket AFL.
Uppgiftsskyldighet m.m.
9 §
Denna paragraf motsvarar i princip 20 kap. 8 § första och andra styckena
AFL.
10 §
I 15 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension finns olika
administrativa bestämmelser avseende inkomstgrundad ålderspension.
Bestämmelserna gäller efter hänvisning i lagen (1998:702) om garanti-
pension i tillämpliga även för garantipension.
I denna paragraf, där de inledande orden har formulerats i enlighet med
Lagrådets förslag, anges att vissa uppräknade bestämmelser i 15 kap.
lagen om inkomstgrundad ålderspension också skall tillämpas på efter-
levandepension och efterlevandestöd till barn. Således skall reglerna om
Riksförsäkringsverkets skyldigheter i 1 § och bestämmelserna om under-
rättelse till enskild i 3 § första stycket första meningen och andra stycket
gälla även beträffande ärenden om efterlevandepension och efterlevande-
stöd. Likaså skall bestämmelserna om uppgiftsskyldighet för enskilda
och för statliga och kommunala myndigheter m.fl. i 11 och 13 §§ och
regler om undantag från sekretess i 15 § gälla i tillämpliga delar för
beslut om efterlevandepension.
När det gäller bestämmelsen i 15 kap. 16 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension om utmätning av ålderspension redovisas i avsnitt 13.6
gjorda överväganden i fråga om behovet av en sådan bestämmelse be-
träffande efterlevandepension. Det synes tveksamt om en fordran på
efterlevandepension kan uppstå före det att pensionen är tillgänglig för
utbetalning och om en bestämmelse motsvarande 16 § första stycket så-
ledes är erforderlig. I syfte att inte skapa utrymme för missförstånd vid
en jämförelse mellan bestämmelserna i de olika lagarna har det befunnits
lämpligt att, på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler, föreslå en
uttrycklig bestämmelse om undantag från utmätning för innestående
fordran på efterlevandepension. En sådan fordran får inte heller
pantsättas eller överlåtas innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Ett
sådant undantag hindrar dock inte att utmätning av efterlevandepension
kan ske enligt reglerna i 7 kap. utsökningsbalken. Detta framgår genom
hänvisningen till 15 kap. 16 § andra stycket.
I 15 kap. 17 § regleras frågan om preskription av enskilds fordran på
pension. I paragrafens andra stycke finns en bestämmelse som innebär att
preskriptionslagen (1981:130) inte är tillämplig på enskilds fordran på
pension. Det torde vara tveksamt om preskriptionslagen över huvud taget
är tillämplig på en rätt till efterlevandepension eller särskilt efterlevande-
stöd. Av samma skäl som redovisats beträffande utmätning bör en be-
stämmelse motsvarande 17 § andra stycket gälla även beträffande efter-
levandepension och särskilt efterlevandestöd. Enskilds fordran på pen-
sionsbelopp som har förfallit till betalning skall på samma sätt som i dag
(20 kap. 5 § AFL) vara preskriberad om beloppet inte har lyfts före ut-
gången av det andra året efter det då det blev tillgängligt för lyftning.
15.2 Förslaget till lag om införande av lagen (2000:000)
om efterlevandepension och efterlevandestöd till
barn
De övergångsbestämmelser som erfordras för införandet av lagen
(2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (EPL)
är så omfattande att det bedöms som lämpligt att sammanföra dem i en
särskild införandelag. I enlighet med förslag av Lagrådet har förevarande
lag delats upp i olika avsnitt med särskilda underrubriker. Rubrikerna har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Lagrådet har påpekat att bestämmelserna i 1 § i lagrådsremissen är
överflödiga. Den paragrafen har därför utmönstrats och den tidigare 2 §
har i stället fått beteckningen 1 §.
Allmänna bestämmelser
1 §
I denna paragraf anges tidpunkten för ikraftträdandet av lagen (2000:000)
om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (EPL) och denna
lag. Överväganden kring ikraftträdandetidpunkten har redovisats i avsnitt
6.4. Vidare anges att bestämmelserna i EPL skall gälla även för efterle-
vandepension och efterlevandestöd som har beviljats eller som kommer
att beviljas på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet. Detta
gäller emellertid endast i den mån inte annat anges i de följande över-
gångsbestämmelserna (2–20). I 4–7 §§ ges särskilda bestämmelser av-
seende rätten till och beräkningen av barnpension och omställningspen-
sion som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträ-
dandet. I 8 § ges sådana bestämmelser för särskild efterlevandepension
för personer som vid ikraftträdandet uppbär sådan pension. I 9–18 ges på
motsvarande sätt bestämmelser för beståndet änkepensioner. I 19 och
20 §§ ges bestämmelser om hur samordningsreglerna i 7 kap. 11–13 §§
EPL skall tillämpas för efterlevandepension och särskilt efterlevandestöd
till barn som beviljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraft-
trädandet.
En efterlevande som vid ikraftträdandet uppbär efterlevandepension på
grund av ett dödsfall som inträffat före denna tidpunkt skall vid denna
tidpunkt beviljas sådan pension med stöd av de föreslagna övergångsbe-
stämmelserna i denna lag. Pensionen skall då beräknas per den 1 januari
2003 på grundval av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. För tid
därefter skall den årliga inkomstgrundade efterlevandepensionen och
änkepension följsamhetsindexeras enligt vad som föreskrivs i 1 kap. 10 §
EPL. Detta innebär alltså att årlig inkomstgrundad efterlevandepension
och änkepension kommer att utvecklas på samma sätt oberoende av om
förmånerna har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före
ikraftträdandet eller om de har nybeviljats på grund av dödsfall därefter.
Garantipension till omställningspension, särskild efterlevandepension
eller änkepension enligt 7, 8, 15 och 16 §§ skall på samma sätt vid
ikraftträdandet beräknas på grundval av prisbasbeloppet år 2003 men
skall även för tid därefter, på samma sätt som garantipension enligt 4 och
6 kap. EPL, räknas om i förhållande till förändringen i prisindex.
2 §
Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall enligt 7 kap. 1 §
EPL betalas ut efter ansökan. En sådan ansökan skall vara skriftlig.
Efterlevande som vid utgången av år 2002 uppbär efterlevandepension
eller underhållsstöd på grund av ett dödsfall som inträffat före denna tid-
punkt skall vid ikraftträdandet av EPL beviljas pension och efterlevande-
stöd med stöd av bestämmelserna i denna lag. Detta innebär i princip att
en efterlevande som enligt nuvarande regler har rätt till efterlevandepen-
sion kommer att ha det även efter ikraftträdandet. Pensionen skall
emellertid vid denna tidpunkt räknas om i enlighet med de nya bestäm-
melserna. En sådan omräkning av utgående efterlevandepensioner skall
göras utan att den efterlevande ansöker om det. Efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn skall alltså betalas ut utan ansökan om den
efterlevande vid utgången av år 2002 uppbär efterlevandepension enligt
AFL eller underhållsstöd enligt lagen om underhållsstöd (p.g.a att ena
förälderna är avliden) under förutsättning att rätt till pension eller efter-
levandestöd föreligger även enligt EPL eller övergångsbestämmelserna i
denna lag.
3 §
Bestämmelsen innebär att tid före den 1 januari 2003 som har tillgodo-
räknats en avliden som bosättningstid för folkpension enligt 5 kap. AFL
och övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i AFL i
dessa reglers lydelse före den 1 januari 2003 skall tas i beaktande som
försäkringstid för garantipension till omställningspension och änkepen-
sion.
Barnpension och efterlevandestöd till barn
4 §
I bestämmelsen regleras hur barnpension skall beräknas när det dödsfall
som rätten till pension grundar sig på har inträffat före år 2003. Utgångs-
punkten är att rätten till barnpension även i dessa fall skall bedömas en-
ligt de nya reglerna i EPL. Detta innebär att ett efterlevande barn som
före år 2003 har beviljats barnpension enligt tidigare regler i AFL, eller
som skall beviljas sådan pension på grund av ett dödsfall som har inträf-
fat före år 2003, efter denna tidpunkt skall ha rätt till barnpension enligt
vad som sägs i 2 kap. EPL. I den förevarande bestämmelsen ges särskilda
regler om hur barnpension skall beräknas i dessa fall.
Barnpension kan enligt de nya reglerna vara enbart inkomstgrundad.
Den skall beräknas på grundval av det underlag som anges i 5 kap. EPL,
dvs. ett pensionsunderlag som till skillnad mot tilläggspensioneringen är
beräknat från första kronans inkomster. Detta underlag skall emellertid
inte ligga till grund för beräkningen av barnpension för barn som har be-
viljats tilläggspension i form av barnpension före ikraftträdandet av EPL
eller som i övrigt beviljas sådan pension på grundval av dödsfall som
inträffat före ikraftträdandet. För dessa barn skall barnpensionen även
efter ikraftträdandet beräknas som en tilläggspension. Denna skall beräk-
nas på samma sätt som enligt hittillsvarande regler och skall alltså utges
med i princip samma belopp som före ikraftträdandet av EPL. Detta ut-
trycks i andra stycket 1. Barnpension skall således beräknas på grundval
av antingen den tilläggspension i form av hel förtidspension enligt
13 kap. 2 och 3 §§ AFL som den avlidne var berättigad till vid dödsfallet
eller då skulle ha varit berättigad till eller, om den avlidne vid dödsfallet
var berättigad till tilläggspension i form av ålderspension, på grundval av
en beräknad ålderspension. Ålderspensionen skall emellertid inte
beräknas på grundval av bestämmelserna i 12 kap. AFL utan skall i
stället beräknas enligt vissa i paragrafen angivna bestämmelser i 6 kap.
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och vissa bestäm-
melser i lagen (1998:675) om införande av nämnda lag. Detta ger
emellertid samma resultat som en beräkning enligt nuvarande regler i
AFL och innebär att pensionen beräknas på grundval av medeltalet av de
pensionspoäng som har tillgodoräknats den avlidne eller, om sådan
poäng har tillgodoräknats för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta
poängtalen. Ålderspensionen beräknas som 60 % av produkten av detta
medeltal och det för år 2003 gällande prisbasbeloppet. Pensionspoäng
måste emellertid ha tillgodoräknats den avlidne för minst 30 år för att
tilläggspension skall tillgodoräknat fullt ut på det nu redovisade
underlaget. I annat fall reduceras tilläggspensionen i förhållande till det
antal år som saknas upp till 30. Detta framgår genom hänvisningen till 6
kap. 3 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Det förhållandet att
den avlidne gjort tidigt eller sent uttag av ålderspension skall emellertid,
på samma sätt som i dag, inte påverka beräkningen av barnpensionens
storlek. Detta framgår genom att någon hänvisning till 6 kap. 5 § lagen
om inkomstgrundad ålderspension inte görs. Om den avlidne var född år
1927 eller tidigare gäller enligt 6 kap. 14–16 §§ lagen om
inkomstgrundad ålderspension vissa särskilda regler för den reduktion
som skall göras vid tillämpningen av bestämmelsen om andelsberäkning
i 6 kap. 3 § samma lag. Härutöver kan denna andelsberäkning påverkas
av att det för den avlidne på grund av underlåten avgiftsbetalning inte
tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension för tid före år 1998.
Särskilda bestämmelser gäller i detta avseende för en avliden som var
född år 1923 eller tidigare och för vilken undantagande enligt 11 kap. 7 §
AFL i bestämmelsens lydelse före den 1 januari 1982 gällt.
Barnpensionen skall, på samma sätt som gäller enligt hittillsvarande
regler, utgöra 30 % av den sålunda beräknade förtidspensionen eller
ålderspensionen. Om den avlidne efterlämnar fler pensionsberättigade
barn än ett skall tillägg till denna procentsats göras med 20 för varje barn
utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet delas sedan
lika mellan barnen. Därtill gäller den begränsningen att de sammanlagda
barnpensionerna beräknade enligt andra stycket 1 tillsammans med mot-
svarande övriga inkomstgrundade efterlevandepensioner inte får över-
stiga den beräknade förtidspensionen eller ålderspensionen. Det senare
framgår av hänvisningen till 14 kap. 8 § AFL i dess lydelse före den
1 januari 2003. Vad som nu sagts gäller om inte annat följer av
bestämmelserna i 5 §.
Tilläggspensionen är beräknad på enbart inkomster som överstiger ett
prisbasbelopp. Inkomster därunder kompenseras i dag genom folkpensio-
nen. Efterlevandepension skall emellertid efter ikraftträdandet av EPL
inte kunna utges i form av folkpension. Detta skall gälla även beträffande
efterlevandepension som har beviljats på grund av dödsfall som inträffat
före ikraftträdandet av EPL. För att kompensera för inkomster under-
stigande ett prisbasbelopp skall ett tillägg göras till den beräknade barn-
pensionen enligt andra stycket 1. Detta tillägg skall uppgå till 25 % av
det för år 2003 gällande prisbasbeloppet och motsvarar således den
ersättningsnivå som enligt nuvarande regler ges genom folkpensionen.
Barnpensionen beräknas som summan av sådan barnpensionen som
avses i punkt 1 och det enligt punkten 2 angivna tillägget om 25 % av
prisbasbeloppet. Den sålunda beräknade barnpensionen skall fr.o.m. års-
skiftet 2003/2004 följsamhetsindexeras enligt samma principer som den
årliga inkomstgrundade efterlevandepensionen (jfr kommentaren till
1 kap. 10 § EPL).
Det tillägg som skall kompensera för det första prisbasbeloppets in-
komster är att betrakta som en del av den inkomstrelaterade pensionen.
En förutsättning för att ett tillägg skall tillgodoräknas är därför att den
avlidne har tjänat in rätt till tilläggspension. Eftersom tillägget är en del
av den inkomstrelaterade pensionen skall det i princip utges i samma
antal 30-delar som barnpensionen i övrigt. Tillägget motsvaras emellertid
enligt nuvarande regler av folkpensionen, som utges i 40-delar efter bo-
sättningstid eller 30-delar efter antal år med pensionspoäng beroende på
vilket som är mest förmånligt för den enskilde. Tillägget bör därför utges
enligt samma regler även efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Detta
framgår av hänvisningarna i fjärde stycket till nu gällande bestämmelser i
5 kap. AFL. Detta innebär att 25-procentstillägget skall beräknas i för-
hållande till det antal år som den avlidne kan tillgodoräknas bosättnings-
tid om det leder till ett förmånligare resultat än om tillägget beräknas på i
förhållande till antalet år med pensionspoäng.
Vidare innebär hänvisningen till 5 kap. 1 § AFL att ett tillägg beräknat
på grundval av bosättningstid (40-delsberäknat tillägg) utges enligt
huvudregeln enbart så länge den efterlevande är bosatt i Sverige, medan
ett 30-delsberäknat tillägg betalas ut även vid bosättning utomlands. Ett
40-delsberäknat 25-procentstillägg kommer härutöver, med hänsyn till
EG-rätten och med hänsyn till konventionsåtaganden, att utbetalas i vissa
fall även vid bosättning utomlands.
Enligt 5 kap. 11 § AFL i dess nuvarande lydelse skall folkpension i
form av efterlevandepension beräknas på grundval av den bosättningstid
som legat till grund för beräkning av den folkpension i form av förtids-
pension som den avlidne uppbar vid dödsfallet om detta leder till ett för-
månligare resultat än en beräkning på grundval av en bosättningstid som
kan tillgodoräknas den avlidne vid dödsfallet. Denna bestämmelse skall
tillämpas även vid en 40-delsberäkning av 25-procentstillägget. Vidare
innehåller bestämmelsen i punkten 3 i övergångsbestämmelserna till
1992 års ändringar i AFL vissa särbestämmelser om 40-delsberäkning för
personer som uppbar folkpension vid ikraftträdandet av de nuvarande
bestämmelserna om 40-delsberäkning av folkpensionsförmånerna. Dessa
särbestämmelser skall, i den omfattning som följer av bestämmelsen i
dess nuvarande lydelse, tillämpas även vid en 40-delsberäkning av 25-
procentstillägget.
Barnpension skall inte kunna utges som folkpension efter ikraftträdan-
det av EPL. Detta skall gälla även för de barn som uppbär sådan pension
på grund av dödsfall före ikraftträdandet. Dessa barn skall emellertid ut-
över barnpensionen vara berättigade till efterlevandestöd till barn enligt
reglerna i 3 kap. EPL.
5 §
I denna paragraf ges särskilda bestämmelser om beräkning av barnpen-
sion för barn som vid utgången av år 2002 har rätt till sådan pension på
grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990.
Barn som uppbär barnpension på grund av dödsfall som inträffade före
den 1 januari 1990 uppbär barnpension enligt punkten 2 i 1988 års över-
gångsbestämmelser. Detta innebär att barnpension i form av tilläggspen-
sion fortfarande utges enligt äldre bestämmelser och uppgår, om det
samtidigt föreligger rätt till tilläggspension i form av änkepension efter
den avlidne, till 15 % av en beräknad förtidspension eller ålderspension
och annars till 40 % av ett sådant underlag. Beräkningen av barnpension
för dessa barn efter skall, enligt vad som sägs i denna paragraf, från och
den januari 2003 göras enligt samma principer som anges i 5 §. Barnet
skall alltså vara berättigat till barnpension och efterlevandestöd till barn.
Barnpensionen skall, på samma sätt som barnpension enligt 5 §, beräknas
på grundval av ett tilläggspensionsunderlag. Barnpensionen skall
emellertid för de barn som vid utgången av år 2002 uppbar tilläggspen-
sion i form av barnpension med kompensationsgraden 40 % även efter
ikraftträdandet av de nya reglerna utges med denna kompensationsgrad. I
övrigt skall bestämmelserna i 4 § gälla.
Omställningspension och garantipension
6 §
I bestämmelsen regleras hur tilläggspension i form av omställningspen-
sion vartill rätt föreligger vid utgången av år 2002 skall behandlas efter
denna tidpunkt. De nya reglerna om omställningspension skiljer sig från
de nuvarande både såvitt avser den tid under vilken förmånen skall kunna
utges som vad gäller beräkningen av den.
När det gäller rätten till omställningspension och hur länge en sådan
förmån skall kunna utges skall dödsfallstidpunkten vara avgörande för
vilka regler som skall tillämpas. Rätten till omställningspension som har
beviljats på grund av ett dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall
bedömas enligt äldre regler. Detta framgår av andra stycket och innebär
alltså att omställningspension som har beviljats enligt hittillsvarande
regler skall kunna utges under en tid om sex månader och inte under tio
månader. Vidare skall förlängd omställningspension kunna utges så länge
den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med
ett barn som inte har fyllt tolv år. Möjligheten att uppbära förlängd om-
ställningspension under en begränsad tid så länge det yngsta hemma-
varande barnet inte har fyllt 18 år skall alltså inte gälla i de fall dödsfallet
inträffat före ikraftträdandet. Förlängd omställningspension kommer
emellertid alltid att utges så länge barnet inte har fyllt tolv år.
Beräkningen av omställningspension regleras i 4 kap. 5 § EPL. Denna
bestämmelse skall inte tillämpas vid beräkningen av omställningspension
i de fall dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet. I sådana fall skall den
efterlevande även efter ikraftträdandet få inkomstgrundad omställnings-
pension beräknad på samma sätt som enligt äldre regler i AFL. Detta
framgår av tredje stycket 1. Omställningspensionen skall alltså beräknas
enligt de hittillsvarande nivåerna, dvs. 20 %, om det samtidigt föreligger
rätt till barnpension efter den avlidne och annars med 40 % av den
avlidnes beräknade förtidspension eller ålderspension. Hur förtids-
pensionen respektive ålderspensionen skall beräknas framgår av 4 §
andra stycket 1 och har kommenterats närmare i anslutning till den para-
grafen.
Till den sålunda beräknade omställningspensionen, som är beräknad på
inkomster som överstiger det för året gällande prisbasbeloppet, skall det,
enligt vad som sägs i tredje stycket 2, läggas ett belopp om 90 % av det
för år 2003 gällande prisbasbeloppet. Härigenom ges kompensation för
det första prisbasbeloppets inkomster i samma omfattning som enligt nu-
varande regler ges genom folkpensionens huvudförmån. Summan av om-
ställningspensionen enligt 1 och 90-procentstillägget enligt 2 utgör den
omställningspension som skall utges efter ikraftträdandet. Denna pension
skall, på samma sätt som gäller för barnpension enligt 4 §, årligen fr.o.m.
årsskiftet 2003/2004 följsamhetsindexeras i enlighet med vad som före-
skrivs i 1 kap. 10 § EPL.
90-procentstillägget skall, på samma sätt som 25-procentstillägget till
övergångsvis barnpension (4 §), betraktas som en del av den inkomstre-
laterade omställningspensionen och skall utges i samma omfattning som
sådan omställningspensionen som avses i tredje stycket 1, dvs. i för-
hållande till det antal år med pensionspoäng som kan tillgodoräknas den
avlidne (30-delsberäkning). Tillägget utgör emellertid även en ersättning
för folkpensionens huvudförmån och skall därför enligt samma principer
som redovisats beträffande 25-procentstillägget kunna 40-delsberäknas
om detta leder till ett för den efterlevande fördelaktigare resultat. Detta
framgår av femte stycket som är utformat på samma sätt som 4 § fjärde
stycket. Bestämmelsen har kommenterats utförligt i anslutning till 4 §.
En förutsättning för att rätt till 90-procentstillägget skall föreligga är
att den efterlevande vid utgången av år 2002 hade rätt till tilläggspension.
Detta innebär alltså att den avlidne måste ha tillgodoräknats ATP-poäng i
sådan omfattning att rätt till tilläggspension förelegat, dvs. den avlidne
måste ha kunnat tillgodoräknas ATP-poäng för minst tre år. När det väl
konstaterats att rätt till tilläggspension och därmed till ett 90-procents-
tillägg föreligger kan detta tillägg 40-delsberäknas enligt förevarande
bestämmelse om det leder till ett för den efterlevande fördelaktigare
resultat.
På motsvarande sätt som gäller beträffande barnpension skall här en
begränsning gälla på så sätt att omställningspension beräknad enligt
tredje stycket 1 skall sättas ner om den tillsammans med barnpensioner
beräknade enligt 4 § andra stycket 1 överstiger den beräknade förtidspen-
sionen eller ålderspensionen.
7 §
I denna paragraf regleras beräkningen av garantipension till omställ-
ningspension för efterlevande när dödsfallet har inträffat före ikraft-
trädandet av EPL. Folkpension i form av omställningspension skall inte
kunna utges efter ikraftträdandet. Detta skall gälla även i de situationer
där folkpension i form av omställningspension har beviljats med stöd av
hittillsvarande bestämmelser i AFL. Enligt vad som föreskrivs i första
stycket skall, i stället för vad som sägs i 4 kap. 6–12 §§ EPL, gälla vad
som föreskrivs i denna paragraf.
En förutsättning för beräkning av garantipension enligt denna paragraf
är emellertid att villkoren i 8 kap. 4 och 5 §§ AFL i bestämmelsernas
lydelse före ikraftträdandet av EPL är uppfyllda. Den efterlevande skall
t.ex. för att rätt till garantipension till förlängd omställningspension skall
föreligga ha vårdnaden om och stadigvarande sammanbo med ett barn
under tolv år. Om sammanboendet upphör, upphör också rätten till
garantipension enligt bestämmelsen i denna paragraf (och även rätten till
omställningspension enligt 6 §). Garantipensionen är konstruerad som en
utfyllnad till omställningspensionen upp till en basnivå som för år räknat
motsvarar 2,15 gånger det prisbasbelopp som gäller det år då garantipen-
sionen utbetalas. Storleken på garantipensionen skall således reduceras
av omställningspension. Härmed avses såväl den ATP-baserade omställ-
ningspensionen enligt 6 § tredje stycket 1 som 90%-tillägget enligt
samma paragraf tredje stycket 2. Även utländsk efterlevandepension som
inte är av utfyllnadskaraktär skall reducera den utgående garantipensio-
nen. I fjärde stycket anges vad som skall gälla för en efterlevande som
inte har rätt till någon omställningspension alls eller för vilken denna inte
överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet. I sådant fall kommer den totala
efterlevandepensionen, oavsett om denna består av garantipension och
omställningspension eller helt och hållet av antingen garantipension eller
omställningspension, att vara 2,15 gånger prisbasbeloppet. Garantipen-
sionen avräknas i dessa fall krona för krona mot omställningspension upp
till 1,49 prisbasbelopp. Detta gäller dock enbart om den efterlevande har
rätt till oavkortad pension.
I paragrafens femte stycke regleras vad som skall gälla om den efter-
levande har rätt till omställningspension som överstiger 1,49 gånger pris-
basbeloppet. Basnivån om 2,15 prisbasbelopp skall då, utöver den
minskning som gjorts enligt fjärde stycket upp till 1,49 gånger prisbas-
beloppet, minskas med 44 % av den omställningspension som överstiger
1,49 prisbasbelopp. Detta kan också uttryckas som att garantipensionen
beräknas utifrån 0,66 (skillnaden mellan 2,15 prisbasbelopp och 1,49
prisbasbelopp) gånger prisbasbeloppet och minskas med 44 % av den
omställningspension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet.
Storleken på garantipension till omställningspension skall enligt be-
stämmelserna i 4 kap. EPL vara beroende av den försäkringstid som kan
tillgodoräknas den avlidne. Försäkringstid för garantipension motsvarar i
princip bosättningstid inom folkpensioneringen. Folkpension kan
emellertid beräknas även på grundval av det antal år med pensionspoäng
som kan tillgodoräknas den avlidne om detta ger ett för den efterlevande
förmånligare resultat. Garantipension till omställningspension som utges
till efterlevande på grund av dödsfall före ikraftträdandet av EPL skall
därför, på samma sätt som gäller för 90-procentstillägget, beräknas enligt
de regler som gäller för beräkning av folkpension i form av omställ-
ningspension före ikraftträdandet, dvs. enligt en 30- eller 40-delsberäk-
ning beroende på vilket som ger det förmånligaste resultatet. Detta fram-
går av bestämmelsen i sjätte stycket, som i denna del är utformad på
samma sätt som beträffande 90-procentstillägget i 6 § och 25-procents-
tillägget i 4 §. Här hänvisas till kommentarerna till dessa bestämmelser.
För garantipensionen skall dock enligt vad som följer av sjunde stycket
gälla vissa särskilda regler för 40-dels respektive 30-dels beräkning. I de
fall antalet år med pensionspoäng eller bosättningstid som kan tillgodo-
räknas den avlidne inte uppgår till 30 respektive 40 skall garantipensio-
nen avkortas. För det fall garantipensionen skall 40-delsberäknas skall
därvid basnivån och beloppen 1,49 respektive 0,66 gånger prisbasbe-
loppet avkortas med en procent för varje år som det antal år som kan till-
godoräknas den avlidne understiger 40. Om garantipensionen i stället
skall 30-delsberäknas skall motsvarande avkortning ske med 1,8 procent
per år som det antal år som ATP-poäng har tillgodoräknats den avlidne
understiger 30. Den på detta sätt avkortade garantipensionen skall sedan
reduceras med hänsyn till storleken på hela omställningspensionen.
Särskild efterlevandepension och garantipension
8 §
I denna paragraf ges bestämmelser om fortsatt rätt till särskild efterlevan-
depension och beräkningen av sådan pension för en efterlevande som vid
utgången av år 2002 uppbär folkpension eller tilläggspension i form av
särskild efterlevandepension.
Beräkningen av särskild efterlevandepension enligt denna paragraf
skall göras enligt samma principer som gäller för beräkning av omställ-
ningspension enligt 6 och 7 §§. Således skall särskild efterlevandepen-
sion beräknas som omställningspension enligt 6 § tredje–femte styckena,
dvs. som en tilläggspension jämte ett tillägg om 90 % av prisbasbeloppet.
Till denna pension skall den efterlevande vara berättigad till en garanti-
pension enligt vad som sägs i 7 § i tillämpliga delar.
För den som vid ikraftträdandet uppbär partiell särskild efterlevande-
pension skall dock enligt vad som framgår av andra stycket gälla vissa
särskilda bestämmelser. Dessa innebär att den särskilda efterlevandepen-
sionen skall utges med ett högre procenttal av hel pension än vad som
motsvarar den tidigare utgivna andelen. Skälen till detta har närmare ut-
vecklats i avsnitt 10.2.1. Som framgår av fjärde stycket skall 8 kap. 12 §
AFL tillämpas även efter ikraftträdandet och vid den minskning som av-
ses där skall med särskild efterlevandepension likställas särskild efter-
levandepension (inklusive 90-procentstillägget) samt garantipension till
sådan pension enligt bestämmelserna i denna paragraf.. Minskning skall i
första hand göras av garantipensionen. Därefter skall minskning göras på
den särskilda efterlevandepensionen, varvid den del som består av 90-
procentstillägget skall minskas före minskning av övrig efterlevandepen-
sion. Vid minskningen skall, om den särskilda efterlevandepensionen
utges med avkortat belopp, dvs. pensionen är 30-delsberäknad eller, så-
vitt avser 90-procentstillägget, 40-delsberäknat, endast en motsvarande
andel av den andra förmånen minska pensionen. Motsvarande gäller om
partiell särskild efterlevandepension utges.
Änkepension och garantipension
9 §
I denna paragraf anges att samtliga efterlevande som vid utgången av år
2002 är berättigade till änkepension från folk- eller tilläggspensione-
ringen enligt hittillsvarande regler har rätt till änkepension och garanti-
pension till sådan pension enligt de följande bestämmelserna i 10–18 §§.
Denna hittillsvarande rätt till änkepension följer av de nuvarande över-
gångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Paragrafen har i huvudsak utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.
En änka som beviljats änkepension på grund av dödsfall som inträffat
före den 1 juli 1960 skall, om hon uppfyller förutsättningarna för rätt till
garantipension till änkepension, uppbära sådan pension i stället för
folkpension i form av änkepension som utges enligt nuvarande regler.
Däremot kommer en sådan änka, i likhet med vad som är fallet enligt
nuvarande regler, inte att uppbära tilläggspension i form av änkepension
efter ikraftträdandet av de nu föreslagna reglerna. För dessa änkor gäller i
tillämpliga delar de nya reglerna i EPL, bl.a. vad som där föreskrivs om
samordning mellan efterlevandepension och yrkesskadelivränta.
10 §
I denna paragraf anges vad som fortsättningsvis skall gälla bl.a. be-
träffande beräkning av änkepension som beviljats på grund av ett
dödsfall som inträffat före ikraftträdandet av det reformerade
efterlevandepensionssystemet, dvs. före år 1990. Vilket år änkan är född
är i detta sammanhang utan intresse. Samma beräkningsgrunder skall
således tillämpas på samtliga dessa änkor oavsett födelseår. Samma
beräkningsförutsättningar skall gälla även beträffande änkepension till
änkor som är födda år 1929 eller tidigare och som beviljats änkepension
under något av åren 1990–2002 eller som beviljas sådan pension efter de
nya reglernas ikraftträdande (jfr 6 kap. 10 § EPL). Lagrådet har förordat
att förutsättningarna för änkepension till dem som blivit änkor före
utgången av år 1989 skall anges fullständigt i paragrafen. En precisering
av förutsättningarna har därför gjorts.
Änkepension skall för dessa änkor beräknas dels som en viss andel av
den avlidne mannens t.o.m. dödsfallet intjänade ATP-poäng. Om mannen
har avlidit i förvärvsaktiv ålder skall i förekommande fall även antagna
ATP-poäng t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt 64 år beaktas under
förutsättning att den avlidne mannen uppfyllt villkoren för antagande-
poängberäkning i 13 kap. 2 § AFL. Som angetts i kommentaren till 6
kap. 5 § EPL skall någon antagandepoängberäkning, till skillnad från nu-
varande regler, inte göras vid nybeviljande av änkepension endast på den
grunden att den avlidne mannen vid dödsfallet hade en sjukpenninggrun-
dande inkomst uppgående till lägst ett basbelopp. Detta framgår av att
någon hänvisning i den nämnda paragrafen inte görs till 13 kap. 2 §
första stycket tredje meningen AFL. I fråga om änkor som beviljats eller
kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall före år 2003 skall
en sådan begränsning beträffande villkoren för när en antagandepoängbe-
räkning skall kunna komma till stånd dock inte göras. Därför har i 13 §
intagits en regel som möjliggör antagandepoängberäkning på grund av
denna SGI-regel beträffande dessa änkor även efter ikraftträdandet.
Änkepension skall utgöra 40 % eller, om det efter den avlidne finns
barn som är berättigat till barnpension efter honom, 35 % av den avlidnes
beräknade egenpension från tilläggspensioneringen. Därtill skall utges ett
90-procentstillägg motsvarande kompensation för det första prisbasbe-
loppets inkomster. Något sådant tillägg skall emellertid inte utges till
änkor som är födda år 1929 eller tidigare, eftersom dessa änkor vid
ikraftträdandet har fyllt 65 år.
De änkor som omfattas av förevarande paragraf skall, om de utöver
förutsättningarna för rätt till tilläggspension i form av änkepension även
uppfyllt förutsättningar enligt nuvarande regler för rätt till folkpension i
form av änkepension, kunna uppbära ett 90-procentstillägg. Någon mot-
svarighet till den för garantipension till änkepension gällande likställig-
hetsregeln i 6 kap. 15 § skall emellertid inte gälla för 90-procents-
tillägget. För rätt till detta tillägg skall, liksom för änkepension i övrigt,
alltid krävas äktenskap.
Den del av änkepension som utgörs av ett 90-procentstillägg kan utges
endast till änkor som vid ikraftträdandet ännu inte fyllt 65 år. Detsamma
skall gälla för garantipensionen till änkepension. Till skillnad från nu-
varande regler skall emellertid både garantipension och 90-procents-
tillägget kunna utges fram till dess änkan fyller 65 år oavsett om hon
dessförinnan börjat uppbära egen inkomstgrundad ålderspension. Detta
har sin förklaring i att garantipension till ålderspension inte kommer att
utbetalas före det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år oavsett om
denne dessförinnan börjat uppbära inkomstgrundad ålderspension. För en
närmare redogörelse i denna del hänvisas till kommentaren till 6 kap.
14 § EPL.
90-procentstillägget skall på samma sätt som föreslagits gälla för övrig
änkepension som beviljas på grund av dödsfall efter utgången av år 2002
i vissa fall 15-delsberäknas utifrån änkans ålder. Detta följer av hänvis-
ningen i förevarande paragraf till 6 kap. 7 § EPL. Dessa bestämmelser
överensstämmer med nuvarande regler där en sådan 15-delsberäkning
under vissa förutsättningar sker av folkpension i form av änkepension
och därmed även av den del som avser att ge kompensation för det första
prisbasbeloppets inkomster. Av 17 § framgår att den del av änkepensio-
nen som består av 90-procentstillägget skall avkortas i vissa fall, näm-
ligen då den avlidne inte kunnat tillgodoräknas 40 års bosättningstid
(eller framtida bosättningstid) eller 30 år med intjänade (eller antagna)
ATP-poäng. Att också övrig änkepension skall avkortas utifrån den av-
lidnes antal år med intjänade eller antagna ATP-poäng framgår av den
hänvisning som görs i 6 kap. 5 § EPL till 6 kap. 3 § lagen om inkomst-
grundad ålderspension.
I tredje stycket i denna paragraf anges att änkor som fyllt 65 år skall
vara berättigade endast till den del av änkepension som beräknas på den
avlidne mannens ATP-poäng. Varken 90-procentstillägg eller garantipen-
sion till änkepension skall således, i likhet med vad som är fallet för folk-
pension enligt dagens regler, utges efter det att änkan uppnått denna
ålder. Någon samordning av denna kvarvarande del av änkepension och
änkans egen inkomstgrundade ålderspension skall inte ske för den kate-
gori änkor som avses i denna paragraf.
Änkepension får inte utges om den efterlevande kvinnan ingår
äktenskap. Upplöses äktenskapet innan det har bestått i fem år skall
emellertid änkepensionen börja betalas ut på nytt om förutsättningarna
för sådan pension alltjämt är för handen. Detta framgår av fjärde stycket
genom en hänvisning till 6 kap. 4 § EPL.
11 §
Förevarande paragraf reglerar tilläggspension i form av änkepension som
beviljats eller kommer att beviljas på grund av dödsfall under något av
åren 1990–2002 till en änka som är född under något av åren 1930–1944.
Paragrafen har formulerats om med beaktande av de synpunkter
Lagrådet anfört. Även i dessa fall skall änkepensionen beräknas på
grundval av den avlidne mannens intjänade och i förekommande fall
antagna ATP-poäng jämte ett därtill kopplat 90-procentstillägg
motsvarande kompensation för det första prisbasbeloppets inkomster. I
nu angivna avseenden gäller samma regler som för de änkor som
omfattas av 10 §.
En änka som avses i denna paragraf skall, på samma sätt som skall
gälla för änkor som omfattas av 10 § men till skillnad från vad som är
fallet i dag, kunna uppbära 90-procentstillägg till dess att hon fyller 65 år
även om hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension.
Detsamma skall gälla för garantipension till änkepension, se 15 och
16 §§.
Till skillnad från vad som skall gälla beträffande de i 10 § angivna
änkepensionerna skall den del av änkepension som enligt denna paragraf
beräknats på den avlidne mannens ATP-poäng bli föremål för samord-
ning med änkans egen inkomstgrundade ålderspension. Detta skall ske
när änkan börjar uppbära sådan ålderspension, dock senast då hon fyller
65 år. Sålunda kan denna samordning komma i fråga redan före det att
änkan har fyllt 65 år om hon dessförinnan har börjat uppbära ålderspen-
sion. Detta framgår av hänvisningen till 6 kap. 9 § EPL. Hur denna sam-
ordning skall gå till har redovisats i avsnitt 11.3.4 samt även i kommenta-
rerna till 6 kap. 11 och 12 §§ EPL. Gör änkan ett tidigt uttag av sin in-
komstgrundade ålderspension skall emellertid beräkningen av garanti-
pensionen göras utifrån den änkepension som framräknats före det att
samordningen mellan kvinnans ålderspension och den inkomstrelaterade
änkepensionen enligt 6 kap. 11 och 12 §§ EPL sker. Detta framgår av
6 kap. 17 § EPL.
Liksom enligt nuvarande bestämmelser skall den omständigheten att
änkan skjuter upp sitt ålderspensionsuttag inte påverka den samordning
som skall ske. Således skall samordning ske av änkepensionen med den
inkomstgrundade ålderspension som änkan skulle ha varit berättigad till
om hon börjat uppbära sådan pension vid 65 års ålder. Samma princip
skall gälla i de fall änkan gjort undantagande från försäkringen för
tilläggspension enligt 11 kap. 7 § AFL i dess lydelse före år 1982. Detta
framgår genom en hänvisning till 6 kap. 12 § EPL.
På samma sätt som gäller enligt nuvarande bestämmelser skall dessa
änkor komma i åtnjutande av den s.k. garantiregeln som garanterar änkan
en viss angiven andel av den avlidne mannens och änkans egen inkomst-
grundade ålderspension (dvs. den som änkan faktiskt uppbär eller skulle
ha uppburit om hon tagit ut ålderspension vid 65 års ålder). Denna andels
storlek är beroende av änkans ålder. Även detta har redovisats i kom-
mentaren till 6 kap. 11 § EPL.
Änkepension får inte utges om den efterlevande kvinnan ingår äkten-
skap. Upplöses äktenskapet innan det har bestått i fem år skall emellertid
änkepensionen börja betalas ut på nytt om förutsättningarna för sådan
pension alltjämt är för handen. Detta framgår genom en hänvisning till
6 kap. 4 § EPL.
12 §
Denna paragraf anger bl.a. vilka beräkningsbestämmelser som skall till-
lämpas på tilläggspension i form av änkepension som beviljats under
något av åren 1990–2002 till en änka som är född år 1945 eller senare.
Paragrafen har formulerats om med beaktande av de synpunkter som
Lagrådet anfört. På samma sätt som enligt nuvarande regler och som
även föreslagits för änkepension som beviljats på grund av dödsfall efter
utgången av år 2002 skall en sådan änkepension beräknas på den avlidne
mannens t.o.m. år 1989 intjänade ATP-poäng utan någon möjlighet till
antagandepoängberäkning för det fall mannen avlidit i förvärvsaktiv
ålder. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap. 6 § EPL. Utöver
denna änkepension som baseras på den avlidne mannens pensionspoäng
har dessa änkor, på samma sätt som de änkor som omfattas av 10 och
11 §§, rätt till ett 90-procentstillägg om de uppfyllt förutsättningarna
härför. Även detta tillägg skall beräknas utifrån den avlidnes t.o.m. år
1989 intjänade antal år med ATP-poäng. Har den avlidne mannen vid
denna tidpunkt färre än 30 år med sådana poäng skall en avkortning ske.
Detta följer av andra stycket i 6 kap. 6 § EPL jämförd med 6 kap. 8 §
EPL till vilken också hänvisas i förevarande paragraf. Var den avlidne
mannen född år 1927 eller tidigare gäller andra bestämmelser för rätt till
oavkortad tilläggspension i form av änkepension. Även detta framgår av
6 kap. 8 § EPL.
Av 6 kap. 6 § EPL framgår dessutom att tidiga respektive sena ålders-
pensionsuttag som den avlidne mannen kan ha gjort före år 1990 inte
skall påverka det underlag på vilket änkepensionen skall beräknas.
På samma sätt som för änkor enligt 10 och 11 §§ skall en änka som av-
ses i förevarande paragraf kunna uppbära 90-procentstillägg (och garan-
tipension till änkepension) fram till dess att hon fyller 65 år oavsett om
hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension.
Av hänvisningen till 6 kap. 7 § EPL framgår att 90-procentstillägg
skall 15-delsberäknas utifrån änkans ålder i vissa fall.
Av hänvisningen till 6 kap. 9–13 §§ framgår hur samordningen mellan
änkans egen inkomstgrundade ålderspension och änkepensionen skall gå
till. Som nämnts under kommentaren till 16 § skall en sådan samordning
komma till stånd även före det att änkan fyllt 65 år under förutsättning att
hon dessförinnan börjat uppbära egen inkomstgrundad ålderspension. På
motsvarande sätt som gäller enligt nuvarande övergångsbestämmelser
skall änkepensionen baserad på mannens t.o.m. år 1989 intjänade ATP-
poäng minskas med den inkomstgrundade ålderspension som änkan upp-
bär. Är änkan född under något av åren 1945–1953 skall den ålderspen-
sion med vilken samordning med änkepension skall ske beräknas utifrån
den förutsättningen att hon erhåller inkomstgrundad ålderspension beräk-
nad helt och hållet enligt nuvarande bestämmelser om tilläggspension i
form av ålderspension och inte utifrån den ålderspension som hon fak-
tiskt uppbär från det reformerade ålderspensionssystemet. Någon kvot-
delsberäkning som i det reformerade ålderspensionssystemet skall göras
för pensionsberättigade tillhörande den s.k. mellangenerationen skall så-
ledes inte göras vid den samordning som skall ske enligt 6 kap. 11 §
första stycket EPL. Anledningen till denna konstruktion är att uppnå ett
med änkepensionen överensstämmande jämförelseunderlag.
Är däremot änkan född år 1954 eller senare skall vid den samordning
som skall ske enligt 6 kap. 13 § EPL den faktiska inkomstgrundade
ålderspension som änkan uppbär läggas till grund för samordningen.
Orsaken härtill är att det för denna kategori inte kommer att registreras
några pensionspoäng för tilläggspension för tiden efter år 2002. Denna
sålunda helt enligt reformerade ålderspensionsregler beräknade
ålderspension omfattar inkomster från den första kronan till skillnad från
det underlag på vilket änkans änkepension är beräknad. För att denna
skillnad inte skall vara till nackdel för änkan skall det till den avlidne
mannens ATP-poäng adderas en poäng, dock i ett visst antal 30-delar
med hänsyn till den avlidne mannens t.o.m. år 1989 intjänade antal år
med ATP-poäng. För en närmare redogörelse för hur denna beräkning
skall gå till hänvisas till kommentaren till 6 kap. 13 § EPL och avsnitt
11.3.4.
Liksom enligt nuvarande bestämmelser skall den omständigheten att
änkan skjuter upp sitt ålderspensionsuttag inte påverka den samordning
som skall ske enligt 6 kap. 11 och 13 §§ EPL. Således skall samordning
ske av änkepensionen med den inkomstgrundade ålderspension som
änkan skulle ha varit berättigad till om hon börjat uppbära sådan pension
vid 65 års ålder. Samma princip skall gälla i de fall änkan gjort undan-
tagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § AFL i
dess lydelse före år 1982. Detta framgår genom en hänvisning till 6 kap.
12 § EPL.
13 §
Denna paragraf anger att antagandepoängberäkning, i de fall då den av-
lidne mannen avlidit i förvärvsaktiv ålder, vid fastställandet av den avlid-
nes ATP-poäng skall komma till stånd även då den avlidne mannen vid
tidpunkten för dödsfallet haft en sjukpenninggrundande inkomst upp-
gående till lägst ett prisbasbelopp. Som angetts under 10 § har det ansetts
mindre lämpligt att beträffande de änkepensionärer som uppbär
änkepension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 reducera be-
räkningsunderlaget för änkepension, i de fall då den avlidne enligt nu-
varande bestämmelser har tillgodoräknats antagandepoäng på grund av
SGI-regeln. Denna bestämmelse avser endast beräkning av änkepension
till änkor som avses i 10 och 11 §§. Till änkor som är födda år 1945 eller
senare och som blivit berättigade till änkepension på grund av ett
dödsfall som inträffat något av åren 1990–2002 gäller alltjämt att
underlaget på vilket änkepensionen beräknas skall utgöras av mannens
t.o.m. år 1989 faktiskt intjänade ATP-poäng utan någon möjlighet till
antagandepoängberäkning för de fall mannen avlidit i förvärvsaktiv
ålder.
14 §
Beräkningen av änkepension skall enligt vad som sägs i 10–12 §§ ske
enligt bestämmelserna i bl.a. 6 kap. 5 § EPL. Beräkningen enligt sist-
nämnda paragraf är relaterad till prisbasbeloppet för dödsfallsåret, vilket
är det prisbasbelopp som skall tillämpas vid beviljande av änkepension
på grund av dödsfall efter ikraftträdandet av de nya reglerna i de fall
dödsfallet inträffar i förvärvsaktiv ålder. När det gäller beräkning av pen-
sion vid utgången av år 2002 skall emellertid av naturliga skäl tillämpas
det prisbasbelopp som gäller för år 2003. Detta gäller såväl vid beräkning
av den del av änkepensionen som grundar sig på den avlidnes intjänade
ATP-poäng som vid beräkning av 90-procentstillägget.
Det belopp som beräknas med stöd av bestämmelserna i 10–12 §§ skall
därefter årligen följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 §
EPL.
15 §
I denna paragraf anges vad som efter ikraftträdandet skall ske bl.a. be-
träffande folkpension i form av änkepension som beviljats på grund av
ett dödsfall som inträffat före år 1990 eller, såvitt gäller en änka som är
född år 1944 eller tidigare, under något av åren 1990–2002. Denna
bestämmelse tar sålunda sikte även på sådan änkepension som beviljats
på grund av ett dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960.
Folkpension i form av änkepension skall utmönstras och i stället er-
sättas av bl.a. en garantipension på motsvarande sätt som föreslagits för
änkepensioner som beviljats på grund av dödsfall efter utgången av år
2002. Denna änkegarantipension är bl.a. att se som en kompensation för
nuvarande regler om pensionstillskott och det särskilda grundavdraget
för pensionärer.
En förutsättning för att änkan skall ha rätt till garantipension är att hon
uppfyllt förutsättningarna för rätt härtill. Detta framgår genom en hänvis-
ning till 6 kap. 14–16 §§ EPL. Garantipensionens storlek är beroende av
den änkepension inklusive 90-procentstillägg som änkan uppbär. Även
utländsk efterlevandepension som inte är av utfyllnadskaraktär skall be-
aktas vid beräkningen av garantipensionen. Beräkningen skall ske utifrån
samma bestämmelser som reglerar sådan pension som kommer att kunna
nybeviljas efter år 2002. För en närmare redogörelse för hur denna be-
räkning skall gå till hänvisas till kommentaren till 6 kap. 17 § EPL och
7 §. Änkor, som beviljats änkepension före den 1 juli 1960, har i dag inte
rätt till tilläggspension i form av änkepension och kommer därför inte
heller efter ikraftträdandet att ha rätt till inkomstrelaterad änkepension.
Dessa änkor kommer därför att uppbära en oreducerad änkegarantipen-
sion.
En änka, som har beviljats änkepension efter år 1989, kan emellertid
samtidigt med garantipension till änkepension vara berättigad till om-
ställningspension (eller särskild efterlevandepension) i stället för änke-
pension. Detta kan inträffa i de fall då den efterlevande kvinnan var
sammanboende med den avlidne mannen vid utgången av år 1989 och
dödsfallet inträffat därefter. Uppfyllde kvinnan vid tidpunkten för döds-
fallet villkoren för rätt till omställningspension (eller särskild efterlevan-
depension) kan hon vara berättigad till sådan inkomstgrundad efter-
levandepension jämte garantipension till änkepension. Någon rätt till
inkomstrelaterad änkepension föreligger emellertid inte, eftersom hon
inte var gift med den avlidne vid utgången av år 1989. I dessa situationer
skall omställningspension ligga till grund för beräkningen av änke-
garantipensionen. Detta framgår av 6 kap. 17 § andra stycket EPL.
En änka enligt förevarande paragraf skall kunna uppbära garantipen-
sion till änkepension (och 90-procentstillägg) fram till dess att hon fyller
65 år oavsett om hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad
ålderspension. Anledningen härtill har angetts i kommentarerna till 10 §
och till 6 kap. 14 § EPL. I 6 kap. 17 § tredje stycket EPL anges att garan-
tipensionen skall beräknas på grundval av den änkepension som framräk-
nats före det att samordningen mellan kvinnans ålderspension och den
inkomstrelaterade änkepensionen sker enligt 6 kap. 11 och 12 §§ EPL i
de fall kvinnan gjort ett tidigt uttag av sin ålderspension.
Den sålunda framräknade garantipensionen till änkepension skall där-
efter i vissa fall 15-delsberäknas på samma sätt som 90-procentstillägget
utifrån änkans ålder. Detta följer av hänvisningen i förevarande paragraf
till 6 kap. 22 § EPL. Dessa bestämmelser överensstämmer med nuvaran-
de regler där en sådan 15-delsberäkning under vissa förutsättningar sker
av folkpension i form av änkepension. För en närmare redogörelse för
hur denna 15-delsberäkning skall göras hänvisas till kommentaren till
6 kap. 22 § EPL.
Av 17 § framgår att garantipensionen skall avkortas i vissa fall, näm-
ligen då den avlidne inte kunnat tillgodoräknas 40 års bosättningstid
(eller framtida bosättningstid) eller 30 år med intjänade (eller antagna)
ATP-poäng.
Garantipension till änkepension får inte utges om den efterlevande
kvinnan efter dödsfallet ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor
med en man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn.
Detta framgår av hänvisningen till 6 kap. 16 § EPL.
16 §
Även de änkor som avses i förevarande paragraf är, om de uppfyllt nu-
varande förutsättningar för rätt till folkpension i form av änkepension,
berättigade till garantipension till änkepension. Till skillnad från de fall
som avser nybeviljande av änkepension efter ikraftträdandet kan således
garantipension utges även till en änka som är född efter år 1944 om
dödsfallet inträffat under något av åren 1990–2002 (eller före år 1990, se
15 §). Sådan garantipension beräknas bl.a. utifrån den änkepension (dvs.
även 90-procentstillägget) som tillkommer änkan. Även efterlevandepen-
sion enligt utländsk lagstiftning skall härvid påverka garantipensionens
omfattning. På motsvarande sätt som angetts i kommentaren till 15 §
(och till 6 kap. 17 § EPL) kan det även förekomma att garantipensionen
beräknas på grundval av omställningspension i de fall där rätt till sådan
pension föreligger i stället för rätt till änkepension. Detta kan inträffa i de
fall som nämnts i kommentaren till 15 §.
På samma sätt som skall gälla för änkor som avses i 15 § skall en änka
enligt förevarande paragraf kunna uppbära garantipension till änkepen-
sion (och 90-procentstillägg) fram till dess att hon fyller 65 år oavsett om
hon dessförinnan börjar uppbära inkomstgrundad ålderspension. Gör
änkan ett sådant tidigt uttag av sin inkomstgrundade ålderspension skall
beräkningen av garantipensionen göras utifrån den änkepension som
framräknats före det att samordningen mellan kvinnans ålderspension
och den inkomstrelaterade änkepensionen sker enligt 6 kap. 10–13 §§
EPL. Detta framgår av 6 kap. 17 § tredje stycket EPL.
I andra meningen föreskrivs under vilka förutsättningar som oavkortad
garantipension till änkepension skall utges till änkor som är födda år
1945 eller senare. Liksom beträffande den del av änkepensionen som
består av 90-procentstillägget skall förhållandena vid utgången av år
1989 vara avgörande för i vilken omfattning sådan garantipension skall
utbetalas. Har den avlidne vid nyss nämnda tidpunkt inte kunnat tillgodo-
räknas minst 30 år med intjänade ATP-poäng, skall garantipensionens
basnivå om 2,15 gånger prisbasbeloppet avkortas med 1,8 procent per år
som antalet år med ATP-poäng som kan tillgodoräknas den avlidne
understiger 30. Motsvarande avkortning skall göras för beloppen 1,49
respektive 0,66 gånger prisbasbeloppet. Någon ytterligare avkortning
skall, till skillnad från hur nuvarande regler i 5 kap. AFL tillämpas, inte
komma till stånd på grund av att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet
inte kunnat tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension. Av-
kortningen skall göras efter den 15-delsberäkning som skall ske enligt
6 kap. 22 § EPL.
Garantipension till änkepension får inte utges om den efterlevande
kvinnan efter dödsfallet ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor
med en man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn.
Detta framgår av hänvisningen till 6 kap. 16 § EPL.
17 §
Första stycket i denna paragraf innehåller bestämmelser om hur den del
av änkepensionen som består av 90-procentstillägget och garantipensio-
nen till änkepension skall avkortas i de fall då den avlidne mannen inte
har uppfyllt kraven på viss längre tids anknytning till Sverige eller
svensk förvärvsverksamhet. Bestämmelserna i denna paragraf tar endast
sikte på sådan änkepension som har beviljats före år 1990 och
änkepension beviljad under något av åren 1990–2002 till änkor som är
födda år 1944 eller tidigare. Övriga fall regleras i 12 och 16 §§.
För rätt till oavkortad folkpension krävs enligt nuvarande regler i
5 kap. AFL, som trädde i kraft den 1 januari 1993, att den försäkrade
eller den avlidne kunnat tillgodoräknas 40 års bosättning i Sverige eller
30 år med intjänade ATP-poäng. I annat fall utges folkpensionen med så
stor andel som svarar mot förhållandet mellan antalet bosättningsår eller
år med intjänade ATP-poäng och talet 40 respektive 30. I fråga om
folkpension i form av efterlevandepension (samt även förtidspension)
beaktas även framtida bosättningstid samt antagna år med pensionspoäng
under vissa förutsättningar. För rätt till oavkortad tilläggspension krävs
att den försäkrade kan tillgodoräknas 30 år med intjänade (eller antagna)
ATP-poäng.
Det 90-procentstillägg som skall kompensera för det första prisbasbe-
loppets inkomster är att betrakta som en del av den inkomstrelaterade
änkepensionen. Av den anledningen borde detta tillägg utges i samma
antal 30-delar som änkepensionen i övrigt. Tillägget motsvarar emellertid
också nuvarande folkpension. Folkpension i form av bl.a. änkepension
utges i dag i 40-delar efter den avlidnes bosättningstid eller i 30-delar
efter antal år med pensionspoäng, beroende på vilken av dessa beräk-
ningar som ger det för den efterlevande förmånligaste resultatet. Ett krav
på 30 års ATP-poäng för oavkortat 90-procentstillägg skulle därför
kunna innebära att änkor, som före ikraftträdandet fått sin folkpension
40-delsberäknad, efter utgången av år 2002 skulle kunna få sänkt
pension. För de änkor som redan vid ingången av år 2003 uppbär
änkepension eller kommer att beviljas änkepension på grund av dödsfall
som inträffat före år 2003, bör regler inte införas som får en sådan
konsekvens. Till dessa änkor skall detta tillägg därför utges enligt samma
regler som i dag även efter ikraftträdandet av nya regler. 90-
procentstillägget skall sålunda antingen 30- eller 40-delsberäknas enligt
hittillsvarande regler i 5 kap. AFL. En grundläggande förutsättning för
att detta 90-procentstillägg över huvud taget skall utges är att änkan vid
utgången av år 2002 varit berättigad till tilläggspension i form av
änkepension. Detta innebär alltså att den avlidne mannen måste ha
tillgodoräknats ATP-poäng i sådan omfattning att rätt till tilläggspension
förelegat, dvs. den avlidne måste ha tillgodoräknats ATP-poäng för minst
tre år. Även garantipension till änkepension skall 30- eller 40-
delsberäknas. Här skall dock 30-delsberäkningen respektive 40-
delsberäkningen, i likhet med vad som gäller för dem som får
garantipension till omställningspension p.g.a. dödsfall före
ikraftträdandet, ske enligt en annan beräkningsmodell än vad som följer
av hittillsvarande bestämmelser i 5 kap. AFL. Vid 40-delsberäkning av
garantipensionen skall således avkortning ske med en procent för varje år
som det antal bosättningsår som kan tillgodoräknas den avlidne under-
stiger 40 och vid 30-delsberäkning skall avkortning på motsvarande sätt
ske med 1,8 procent per år. Efter avkortningen skall en reducering ske
med hänsyn till storleken på hela den inkomstgrundade änkepensionen.
Genom den hänvisning som görs till punkterna 3 och 5 i övergångsbe-
stämmelserna till 1992 års ändringar i AFL framgår att även de särskilda
regler som där anges beträffande bl.a. änkor som erhållit änkepension på
grund av ett dödsfall som inträffat före 30- och 40-delsbestämmelsernas
ikraftträdande skall tillämpas också fortsättningvis. Dessa särbestämmel-
ser skall alltså alltjämt tillämpas för beståndet beträffande både 90-pro-
centstillägget och garantipensionen till änkepension.
I tredje stycket anges att avkortning enligt denna paragraf skall ske
efter den 15-delsberäkning som skall ske enligt 6 kap. 7 och 22 §§ EPL
på grund av hänvisning dit i 10, 11 och 15 §§.
18 §
Denna paragraf motsvarar punkt 10 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring och innebär att en
änka åter kan uppbära inkomstrelaterad änkepension även om förutsätt-
ningar härför enligt 6 kap. 4 § andra meningen inte är uppfyllda, dvs. i
fall då hon varit gift med en annan man i mer än fem år när detta senare
äktenskap upplöses. En förutsättning för att regeln skall vara tillämplig är
att kvinnan före år 1990 har beviljats tilläggspension i form av änkepen-
sion. Vidare krävs att denna änkepension före ikraftträdandet av de re-
formerade efterlevandepensionsreglerna den 1 januari 1990 har dragits in
på den grunden att kvinnan ingått nytt äktenskap. Innebörden av denna
regel är att kvinnan kan återfå den indragna änkepensionen efter den
förste mannen, om det nya äktenskapet skulle upplösas efter att ha bestått
i mer än fem år. Detta gäller dock enbart under förutsättning att den nye
mannen var 60 år eller äldre vid äktenskapets ingående (varför kvinnan
inte kan bli berättigad till inkomstrelaterad änkepension efter den man-
nen). Skulle det nya äktenskapet upplösas efter att ha bestått kortare tid
än fem år följer redan av hänvisningen i 10–12 §§ till 6 kap. 4 § EPL att
kvinnan återfår rätten till änkepension efter den förste mannen.
Samordning med livränta
19 §
Lagrådsremissens 20 § har på Lagrådets inrådan delats upp i två para-
grafer, 19 och 20 §§. Paragraferna har formulerats i enlighet med Lag-
rådets förslag.
Beträffande den minskning av pensionen som enligt 7 kap. 11–13 §§
EPL skall ske, så skall minskning ske, i stället för tre fjärdedelar av varje
livränta som överstiger en sjättedels basbelopp, med 45 % av varje liv-
ränta som överstiger en sjättedels basbelopp. Minskning skall, på samma
sätt som gäller för efterlevandepension eller efterlevandestöd som har
beviljats på grund av dödsfall efter ikraftträdandet, göras på i första hand
på efterlevandestödet respektive på garantipensionen. Därefter skall en-
ligt vad som anges i förevarande paragraf minskning beträffande barn-
pension göras på 25-procentstillägget enligt 4 § andra stycket 2 och be-
träffande omställningspension och särskild efterlevandepension på 90-
procentstillägget enligt 6 § tredje stycket 2. Först därefter skall minsk-
ning göras på övrig pension, dvs. den del av pensionen som är beräknad
på grundval av den avlidnes pensionspoäng för tilläggspension (4 § andra
stycket 1 och 6 § tredje stycket 1). Beträffande änkepensionen är i 7 kap.
13 § EPL reglerat i vilken ordning de olika delarna av tilläggspensionen
skall minskas.
20 §
I denna paragraf ges bestämmelser om hur samordningsreglerna i 7 kap.
11 och 12 §§ EPL skall tillämpas i de fall inkomstgrundad efterlevande-
pension har beräknats med stöd av bestämmelserna i 4, 6 och 8 §§. Be-
stämmelserna i 7 kap. 11 och 12 §§ som anger att avdrag på barnpension
respektive omställningspension endast får göras om den avlidne kunnat
tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då ska-
dan inträffade skall enligt vad som framgår av första meningen i denna
paragraf endast gälla för barnpension respektive omställningspension
beräknad enligt 4 § andra stycket 1 respektive 6 § tredje stycket 1. För
övrig barnpension respektive omställningspension gäller således inte
denna begränsning.
15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Eftersom lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
ersätter de nuvarande bestämmelserna i 5 kap. 11 §, 8 kap., 10 kap. 4 §,
14 kap., 16 kap. 3, 7a, 10 och 11 §§ AFL föreskrivs här att dessa
bestämmelser skall upphöra att gälla från och med ikraftträdandet av den
nya lagen. Detsamma gäller punkterna 2–10, 13, 14 och 18–20 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i AFL samt
punkten 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring
i AFL.
15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän försäkring
För änkor som beviljats änkepension på grund av ett dödsfall som in-
träffat före den 1 juli 1960 gäller i dag särskilda bestämmelser beträffan-
de bl.a. inkomstprövning av sådan pension. Av skäl som närmare redo-
visats i avsnitt 11.8 kommer emellertid dessa änkor att omfattas av
samma bestämmelser, utom såvitt avser inkomstprövning, som övriga
änkor med änkepension efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.
Detta innebär att det för dessa änkor efter år 2002 kommer att betalas ut
en garantipension till änkepension i stället för den folkpension i form av
änkepension som utges enligt hittillsvarande regler. Någon inkomstpröv-
ning av denna garantipension skall efter ikraftträdandet av de nya reg-
lerna dock inte göras för änkor som beviljats änkepension före den 1 juli
1960. Reglerna i 7 kap. lagen om efterlevandepension och efterlevande-
stöd till barn om samordning mellan yrkesskadelivränta i form av efter-
levandelivränta och änkepension skall dock gälla även för de nu berörda
änkepensionerna. På motsvarande sätt som skall gälla för övriga efter-
levandepensionsförmåner skall nu diskuterad änkepension beskattas som
förvärvsinkomster, dvs. utan någon möjlighet till särskilt grundavdrag för
pensionärer. Med hänsyn till härtill kan reglerna i 16, 17 och 32 §§ lagen
angående införande av lagen om allmän försäkring nu upphävas.
15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
5 kap. 2, 4, 6, 8 och 11 §§, 6 kap. 1 och 7 §§ samt 8 kap. 4 §
Det nuvarande efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen har i
huvudsak samma syfte som efterlevandepensioneringen. Det är också
uppbyggt enligt samma principer, och förutsättningarna för rätten till
efterlevandepension har inom arbetsskadeförsäkringen i huvudsak utfor-
mats efter mönster från de som gäller inom den allmänna pensioneringen.
Den nära anknytningen mellan de båda försäkringssystemens efterlevan-
deskydd har vidare kommit till uttryck genom reglerna om inbördes sam-
ordning dem emellan. Med hänsyn bl.a. härtill föreslås nu samma föränd-
ringar beträffande förutsättningarna för rätt till efterlevandelivränta och
även livräntans tidsmässiga utsträckning som föreslagits beträffande mot-
svarande efterlevandepension. Detta innebär en viss skillnad i
förhållande till idag vad beträffar omställningslivränta och särskild
efterlevandelivränta. Eftersom pensionsformen särskild
efterlevandepension inte fortsättningsvis kommer att kunna nybeviljas
har också särskild efterlevandelivränta utmönstrats ur lagen (5 kap. 2 och
7–9 §§ samt 8 kap. 4 §). I övrigt innebär förslagen om en anpassad
efterlevandepensionering inte någon förändring i dessa hänseenden som
påverkar efterlevandelivräntor enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. I
punkt 4 i övergångsbestämmelserna finns emellertid en särskild
bestämmelse om efterlevandelivränta till vuxna. För en närmare
redogörelse av hur de föreslagna förändringarna skiljer sig från
nuvarande bestämmelser hänvisas till avsnitt 12.2.2.
Övriga ändringar i 5 och 6 kap. är bl.a. en följd av att efterlevandepen-
sioner fortsättningsvis kommer att regleras i lagen om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn och inte i lagen om allmän försäkring.
Detta har föranlett en rad följdändringar i de hänvisningar som görs i
lagen om arbetsskadeförsäkring till lagen om allmän försäkring. I den
mån de bestämmelser till vilka hänvisningar i dag görs har flyttats över
till lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har så-
ledes nya hänvisningar varit påkallade. Efter rekommendation av Lag-
rådet har den hänvisning som gjorts i 6 kap. 7 § första stycket till 8 kap.
5 och 10 §§ lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
tagits bort, då en sådan hänvisning inte bedöms fylla någon praktisk
funktion
Övergångsbestämmelserna
De nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari 2003. Liksom enligt nu-
varande bestämmelser skall utgångspunkten för vilka bestämmelser om
efterlevandelivränta som skall tillämpas vara när arbetsskadan uppstod
oavsett när dödsfallet till följd av arbetsskadan inträffar. Har således ar-
betsskadan inträffat före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna skall
även fortsättningsvis äldre bestämmelser tillämpas. Detta innebär bl.a. att
övergångsbestämmelserna till lagen (1988:882) om ändring i lagen om
arbetsskadeförsäkring har fortsatt tillämpning i fall som där avses.
Vad som nu sagts skall emellertid inte gälla i de fall den efterlevande
är berättigad till omställningslivränta på grund av en arbetsskada som
inträffat under något av åren 1990–2002 om den efterlevande samtidigt
är berättigad till omställningspension på grund av ett dödsfall som
inträffat till följd av arbetsskadan efter ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna. I denna situation skall dödsfallstidpunkten vara
avgörande för vilka bestämmelser som skall tillämpas beträffande
efterlevandelivräntan. Detta innebär sålunda att de nya bestämmelserna i
lagen om arbetsskadeförsäkring angående omställningslivränta skall
tillämpas i dessa fall även om den s.k. visandedagen uppstått före år
2003. Är däremot den efterlevande samtidigt med efterlevandelivränta i
form av omställningslivränta berättigad till änkepension enligt 6 kap.
lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, skall
alltjämt visandedagen för arbetsskadan vara avgörande för vilka
bestämmelser som skall tillämpas beträffande livräntan. Detta innebär att
en efterlevande kvinna som är född år 1945 eller senare och som är
berättigad till änkepension enligt 6 kap. lagen om efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn på grund av ett dödsfall som inträffat efter
ikraftträdandet till följd av en arbetsskada som uppstått under något av
åren 1990–2002, men som enligt 1 kap. 6 § sistnämnda lag faktiskt
uppbär omställningspension, ändå skall få sin livränta enligt de
bestämmelser som gällde vid visandedagen och inte vid tidpunkten för
dödsfallet. För att också de vuxna efterlevande som uppbär efter-
levandelivränta vid årsskiftet 2002/2003 skall kompenseras för de
ändrade skattereglerna (slopande av SGA) och inte få ett sämre netto-
utfall vid samordningen av pensionen och livräntan införs i punkt 4 en
särskild övergångsregel. Denna innebär att det belopp som efter samord-
ning med efterlevandepensionen betalas ut i livränta för december 2002 i
princip skall utges oförändrad för januari 2003. För en närmare redo-
görelse för dessa bestämmelser hänvisas till avsnitt 12.2.
Förteckning över remissinstanser som yttrat
sig över betänkandet Efterlevandepension
– En anpassning till det reformerade
ålderspensionssystemet (SOU 1998:120)
Efter remiss har yttrande över betänkandet Efterlevandepension (SOU
1998:120) angetts av Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i
Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Domstolsverket, Riksförsäk-
ringsverket, Försäkringskasseförbundet, Stockholms läns allmänna för-
säkringskassa, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån, Riksrevisions-
verket, Riksskatteverket , Statens löne- och pensionsverk, ILO-kom-
mittén, Jämställdhetsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Handikappför-
bundens samarbetsorgan, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges Pen-
sionärsförbund, Landstingsförbundet, Sveriges försäkringsförbund,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorga-
nisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Pensionärers Riksför-
bund och Riksförbundet PensionärsGemenskap.
Yttrande över betänkandet har dessutom kommit in från
Ensamståendes intresseorganisation, Riksförbundet för änkor, änkemän
och föräldralösa barn, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Sveriges
Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Moderatkvinnorna, Center-
kvinnorna, SPI Vellinge, Privattjänstemannakartellen (PTK) och
Integrationsverket.
Lagförslag i Lagrådsremissen
2.1 Förslag till lag om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser om efterlevandepension i form av
barnpension, omställningspension och änkepension samt garantipension
till omställningspension och änkepension. Dessutom finns bestämmelser
om efterlevandestöd till barn.
2 § I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som
är försäkrad enligt denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också
bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse och om handläggning av
ärenden m.m.
3 § Barnpension utges enligt bestämmelser i 2 kap. till barn vars ena eller
båda föräldrar har avlidit.
Omställningspension utges enligt bestämmelser i 4 kap. till en man
eller kvinna vars make har avlidit. En efterlevande kvinna kan ha rätt till
änkepension enligt bestämmelserna i 6 kap., i stället för eller utöver om-
ställningspension.
4 § Barnpension och omställningspension enligt denna lag utges som in-
komstgrundad efterlevandepension. Denna beräknas på grundval av ett
efterlevandepensionsunderlag enligt bestämmelser i 5 kap.
Som tillägg till eller ersättning för barnpension och omställningspen-
sion kan det under vissa förutsättningar utges efterlevandestöd till barn
och garantipension enligt bestämmelser i 3 och 4 kap.
5 § Änkepension enligt denna lag utges i form av tilläggspension och
beräknas på grundval av det underlag som anges i 6 kap.
Som tillägg till eller ersättning för änkepension kan det under vissa
förutsättningar utges garantipension enligt bestämmelser i samma
kapitel.
6 § En änka, som är född år 1944 eller tidigare och som uppfyller förut-
sättningarna för rätt till änkepension och garantipension till sådan pen-
sion enligt 6 kap. 1–3 och 14–16 §§, har inte rätt till efterlevandepension
enligt 4 kap. En änka som avses i 6 kap. 15 § har dock, om förutsätt-
ningarna för det är uppfyllda, rätt till omställningspension enligt 4 kap.
I fråga om rätt till efterlevandepension för en änka som är född år 1945
eller senare gäller, förutom bestämmelserna om omställningspension och
garantipension till sådan pension i 4 kap., även bestämmelserna i 6 kap.
enligt vad som där särskilt anges.
Är en änka som avses i andra stycket för samma månad berättigad till
änkepension och omställningspension, utges endast omställningspensio-
nen och garantipension till sådan pension. Om änkepensionen är större
utges den dock i den utsträckning den överstiger omställningspensionen
och garantipensionen till sådan pension. Minskning skall i första hand
göras på garantipension till änkepension och därefter på sådan tilläggs-
pension som avses i 6 kap. 5 § första stycket 2.
7 § Garantipension till omställningspension eller änkepension är beroen-
de av den avlidnes försäkringstid.
Den efterlevande maken har rätt till garantipension endast om en för-
säkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för den avlidne.
8 § Inkomstgrundad efterlevandepension och tilläggspension i form av
änkepension enligt denna lag samt kostnaderna för administrationen av
sådana pensioner skall finansieras genom efterlevandepensionsavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Garantipension till omställ-
ningspension och änkepension samt efterlevandestöd till barn skall finan-
sieras med allmänna skattemedel. Även kostnader för administrationen
av garantipension och efterlevandestöd till barn skall finansieras med all-
männa skattemedel.
9 § I denna lag avses med prisbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring årligen fastställda prisbasbeloppet och
med inkomstbasbelopp det enligt 1 kap. 6 § lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension årligen fastställda inkomstbasbeloppet.
10 § Inkomstgrundad efterlevandepension och tilläggspension i form av
änkepension skall vid ingången av varje kalenderår räknas om i enlighet
med bestämmelserna i 5 kap. 14 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.
2 kap. Barnpension
1 § Efterlevandepension i form av barnpension utges till barn vars ena
eller båda föräldrar har avlidit.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt
barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid
tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel barnet anses som barn
till denne.
2 § Ett barn som inte har fyllt 18 år har rätt till barnpension.
Om ett barn som har fyllt 18 år bedriver studier som ger rätt till för-
längt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag eller
studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395), har barnet rätt till
barnpension även för studietiden, dock längst till och med juni månad det
år då barnet fyller 20 år. En förutsättning för rätt till barnpension enligt
detta stycke är att barnet bedriver studierna när det fyller 18 år eller åter-
upptar dem innan det fyller 19 år.
Med tid för studier enligt andra stycket skall likställas tid för ferier
samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier.
Ett barn som deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta
veckor är inte på grund av bestämmelserna i andra stycket berättigat till
barnpension.
3 § Barnpension för ett barn som inte har fyllt tolv år utgör för år räknat
35 procent av det efterlevandepensionsunderlag som anges i 5 kap. Är
flera barn berättigade till barnpension efter föräldern, skall det nämnda
procenttalet ökas med 25 procent för varje barn utöver det första. Det
sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan
barnen. Från och med månaden efter den då det yngsta barnet fyller tolv
år skall de nämnda procenttalen bytas ut mot talen 30 respektive 20.
Om barnets båda föräldrar har avlidit utgör barnpensionen alltid 35
procent av det i första stycket nämnda underlaget. Är i sådant fall flera
barn berättigade till barnpension efter en förälder skall det nämnda pro-
centtalet ökas med 25 procent för varje barn utöver det första. Det sam-
manlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan
barnen.
4 § Om flera barnpensioner skall utges efter en avliden och dessa pensio-
ner beräknade enligt 3 § sammantagna skulle överstiga det efterlevande-
pensionsunderlag som anges i 5 kap., skall pensionerna sättas ned pro-
portionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.
Om det efter en avliden skall utges, förutom barnpensioner, även om-
ställningspension eller tilläggspension i form av änkepension skall de
sammanlagda barnpensionerna utges med högst 80 procent av efterlevan-
depensionsunderlaget. Om barnpensionerna överstiger denna nivå skall
de sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar 80 procent av
efterlevandepensionsunderlaget.
3 kap. Efterlevandestöd till barn
1 § Ett barn som är bosatt i Sverige och som uppfyller villkoren för rätt
till barnpension enligt 2 kap. 1 och 2 §§, har rätt till efterlevandestöd till
barn enligt vad som föreskrivs i 2–4 §§.
2 § Efterlevandestöd till barn skall för år räknat motsvarar 40 procent av
prisbasbeloppet.
Om barnets båda föräldrar har avlidit, utges efterlevandestöd till barn
enligt första stycket efter vardera föräldern.
3 § Ett efterlevande barn som har barnpension enligt 2 kap. efter den av-
lidne föräldern har rätt till efterlevandestöd till barn endast i den ut-
sträckning barnpensionen inte uppgår till det belopp som följer av 2 §
första stycket.
Till barn vars båda föräldrar har avlidit utges efterlevandestöd endast i
den utsträckning barnet har barnpension enligt 2 kap. efter föräldrarna
som sammanlagt inte uppgår till det belopp som följer av 2 § andra
stycket.
Med barnpension enligt 2 kap. likställs livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, efter samordning enligt 6 kap. 1 § samma lag,
och sådan efterlevandepension och efterlevandelivränta som barnet har
rätt till enligt utländsk lagstiftning. Det gäller dock inte utländsk efter-
levandepension som är att likställa med efterlevandestöd till barn enligt
denna lag.
4 § Om ett barn för samma månad har rätt till såväl efterlevandestöd till
barn som folkpension i form av förtidspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, utges endast den till beloppet största av förmåner-
na.
4 kap. Omställningspension och garantipension
Omställningspension
1 § En efterlevande make, som inte har uppnått 65 års ålder och som sta-
digvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, har rätt till
tilläggspension om den efterlevande
1. vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år,
som stod under vårdnad av makarna eller en av dem, eller
2. oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år
fram till dödsfallet.
Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadig-
varande sammanbor med en icke gift man eller kvinna vid dennes död
och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntar barn
med denne.
2 § Rätt till omställningspension enligt 1 § avser en tid av tio månader
från tidpunkten för dödsfallet.
3 § Rätt till omställningspension har vidare en efterlevande som haft rätt
till omställningspension enligt 2 §, för tid efter det att denna rätt upphört,
om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor
med barn under 18 år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makar-
nas hem (förlängd omställningspension).
Rätten till förlängd omställningspension enligt första stycket avser en
tid av tolv månader. En sådan efterlevande har dock alltid rätt till för-
längd omställningspension till dess det yngsta barnet fyller tolv år.
4 § Rätten till förlängd omställningspension upphör om den efterlevande
ingår äktenskap. Detsamma gäller om den efterlevande stadigvarande
sammanbor med någon som han eller hon har varit gift med eller har
eller har haft barn med.
5 § Omställningspension utgör för år räknat 55 procent av det efter-
levandepensionsunderlag som anges i 5 kap.
Garantipension till omställningspension
6 § En efterlevande make som är bosatt i Sverige och som uppfyller vill-
koren för rätt till omställningspension och villkoret i 1 kap. 7 § andra
stycket har rätt till garantipension till omställningspension.
7 § Beräkningen av garantipension till omställningspension skall grunda
sig på den omställningspension som den efterlevande har rätt till. Med
omställningspension avses även sådan efterlevandepension enligt ut-
ländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt
denna lag.
8 § Garantipension till omställningspension skall, om inte annat anges i
12 §, för år räknat motsvara 2,13 gånger prisbasbeloppet (basnivån). Om
den efterlevande har rätt till omställningspension skall basnivån minskas
med beloppet för den pensionen.
9 § Garantipension till omställningspension skall beräknas med hänsyn
till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och
med året före dödsfallet. Som försäkringstid skall sådan tid räknas som
utgör försäkringstid för garantipension enligt 2 kap. 1–4 §§ och 5 § första
stycket lagen (1998:702) om garantipension.
Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 3 § lagen om
garantipension skall som försäkringstid för garantipension till omställ-
ningspension även bosättningstid i hemlandet tillgodoräknas för den av-
lidne från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år
då han eller hon fyllde 24 år.
10 § Som försäkringstid för garantipension till omställningspension skall
även tillgodoräknas tid från och med det år då dödsfallet inträffade till
och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkrings-
tid).
Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med
minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde
16 år till och med året före dödsfallet, skall som framtida försäkringstid
tillgodoräknas så stor andel av tiden från och med året för dödsfallet till
och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar för-
hållandet mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas från och med
det år då den avlidne fyllde 16 år till och med året före dödsfallet och
fyra femtedelar av hela sistnämnda tidsperiod.
Vid beräkningen skall försäkringstiden sättas ned till närmaste antal
hela månader.
11 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas
ned till närmaste hela antal år.
12 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid
för garantipension skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor
andel av 2,13 gånger prisbasbeloppet som svarar mot förhållandet mellan
det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40.
Omställningspension efter flera avlidna
13 § Är någon för samma månad berättigad till omställningspension efter
flera avlidna, utges endast pensionen jämte garantipension efter den sist
avlidne eller, om pensionsbeloppen är olika höga, det högsta beloppet.
5 kap. Underlag för beräkning av inkomstgrundad
efterlevandepension
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1938 eller senare
1 § Till grund för beräkning av efterlevandepension efter avlidna födda
år 1938 eller senare skall läggas den avlidnes pensionsbehållning för in-
komstpension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
beräknad enligt 2 och 3 §§ (faktisk pensionsbehållning) samt, under de
förutsättningar som anges i 4 §, även ett belopp som motsvarar summan
av de årliga pensionsrätter som enligt bestämmelserna i 5 § kan tillgodo-
räknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträf-
fade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (antagen pen-
sionsbehållning).
2 § Faktisk pensionsbehållning är summan av de pensionsrätter för in-
komstpension, beräknade enligt 4 kap. 2–4 §§ lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension, som kan tillgodoräknas för den avlidne till
och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade sedan
dessa pensionsrätter räknats om enligt 5 kap. 4, 6, 7 och 9 §§ samma lag.
Pensionsrätterna skall beräknas som om det för den avlidne tillgodoräk-
nats endast pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensions-
rätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.
3 § Vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen skall hänsyn tas
till pensionsbehållning som avser pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn en-
ligt 3 kap. 10 § och pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap.
24 § samma lag endast om den avlidne till och med den 31 december året
före det år då dödsfallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt
andra stycket, kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för
vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive
intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Med pensionsgrundande in-
komst skall likställas pensionsgrundande belopp för förtidspension enligt
3 kap. 4 § lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Vid bedömningen av om villkoret i första stycket är uppfyllt skall hän-
syn även tas till sådana år efter dödsfallet för vilka antagen pensionsbe-
hållning enligt 4 § skall beräknas.
4 § Om dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha fyllt
65 år och pensionsrätt för inkomstpension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension har fastställts för den avlidne för minst tre
av de fem kalenderåren närmast före året för dödsfallet, skall en antagen
pensionsbehållning beräknas enligt 5 och 6 §§.
Hänsyn skall tas till pensionsrätt som avser pensionsgrundande belopp
för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen om inkomstgrundad ålders-
pension, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn enligt
3 kap. 10 § och pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap. 24 §
samma lag endast om det för den avlidne till och med den 31 december
året före det år då dödsfallet inträffade kan tillgodoräknas pensionsgrun-
dande inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtidspension som
för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för
respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
5 § Antagen pensionsbehållning utgör ett belopp som svarar mot summan
av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas den avlidne för tiden
från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den
avlidne skulle ha fyllt 64 år. Pensionsrätten för vart och ett av dessa år
skall beräknas på ett pensionsunderlag som svarar mot medeltalet av de
pensionsunderlag enligt 4 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension som kan tillgodoräknas den avlidne för vart och ett av de
fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffade. När medeltalet be-
räknas skall det bortses från de två år för vilka pensionsunderlaget är
högst respektive lägst.
6 § Vid beräkning av den antagna pensionsbehållningen skall pensions-
rätter enligt 5 § beräknas som om all pensionsrätt vore pensionsrätt för
inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent
av pensionsunderlaget.
Om inkomstindexet enligt 1 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension för något eller några av de fem år närmast före
dödsfallet som avses i 5 § avviker från inkomstindexet för dödsfallsåret,
skall pensionsunderlaget för det eller de åren räknas om med hänsyn till
förändringen av inkomstindexet för dödsfallsåret före beräkningen av det
i 5 § nämnda medeltalet.
7 § Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 65 år skall
till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den avlidnes pen-
sionsbehållning, beräknad enligt 2 och 3 §§, som tjänats in till och med
det år då den avlidne fyllde 64 år. Denna pensionsbehållning skall räknas
om med förändringar av inkomstindexet fram till ingången av det år då
den avlidne fyllde 65 år och skall från och med årsskiftet därefter räknas
om i enlighet med 5 kap. 14 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension till ingången av det år då dödsfallet inträffade.
8 § Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han
eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år, skall den avlidnes pensionsbe-
hållning, beräknad som om något uttag av inkomstpension inte hade
gjorts, läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbehållning.
9 § Underlaget för beräkning av årlig efterlevandepension (efterlevande-
pensionsunderlaget) skall beräknas genom att summan av faktisk pen-
sionsbehållning och antagen pensionsbehållning divideras med ett del-
ningstal.
Som delningstal skall det delningstal tillämpas som enligt 5 kap. 12 §
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension gäller för beräkning
av inkomstpension för försäkrade som i januari det år dödsfallet inträffa-
de fyllde 65 år.
Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1937 eller tidigare
10 § Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna födda år 1937 eller tidi-
gare skall utgöra 60 procent av produkten av det prisbasbelopp som
gällde det år som den avlidne fyllde 65 år och medeltalet av de pensions-
poäng för tilläggspension som enligt 15 § lagen (1998:675) om införande
av lagen om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats för den avlid-
ne efter det att denna medelpoäng ökats med talet ett. Om pensionspoäng
tillgodoräknats för mer än 15 år, beaktas vid beräkningen av medeltalet
enbart de 15 år för vilka de högsta poängtalen tillgodoräknats. Härvid
tillämpas 22 § lagen om införande av lagen om inkomstgrundad ålders-
pension. Från och med årsskiftet efter det att den avlidne fyllde 65 år
skall efterlevandepensionsunderlaget räknas om enligt 5 kap. 14 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension till ingången av det år
dödsfallet inträffade.
För den som är född år 1935 eller tidigare skall vad som i första
stycket sägs om det år då den avlidne fyllde 65 år i stället avse år 2001.
11 § Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspen-
sion för färre än 30 år, skall vid beräkningen enligt 10 § hänsyn tas en-
dast till så stor del av den där angivna produkten som svarar mot för-
hållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats
och talet 30.
Om den avlidne var född år 1927 eller tidigare skall vid beräkning en-
ligt första stycket även 6 kap. 14–16 §§ lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension och 19–21 §§ lagen (1998:675) om införande av
lagen om inkomstgrundad ålderspension tillämpas.
6 kap. Änkepension och garantipension
Rätt till tilläggspension i form av änkepension
1 § Om en avliden vid sin död hade rätt till tilläggspension i form av för-
tidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller till in-
komstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension eller om han, om det fall som avses i 13 kap. 1 § först-
nämnda lag varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, hade varit be-
rättigad till förtidspension, har hans efterlevande maka rätt till tilläggs-
pension i form av änkepension enligt vad som sägs i 2–4 §§.
En änka har rätt till tilläggspension i form av änkepension endast om
det för den avlidne kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension
för minst tre år.
2 § En änka som vid utgången av år 1989 samt även vid tidpunkten för
dödsfallet var gift med den avlidne har rätt till tilläggspension i form av
änkepension, om inte annat sägs i andra stycket, om
1. äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet hade varat minst fem år
och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år, eller
2. den avlidne efterlämnar barn som också är barn till änkan.
En änka som är född år 1945 eller senare har rätt till tilläggspension i
form av änkepension endast om villkoren enligt första stycket var upp-
fyllda vid utgången av år 1989 och detta förhållande inte ändrats fram till
tidpunkten för dödsfallet.
3 § För rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt 5 § första
stycket 2 krävs, utöver vad som anges i 1 och 2 §§, att förutsättningarna i
14 § är uppfyllda. För en änka som är född år 1945 eller senare krävs
dessutom att villkoren enligt 14 § första stycket var uppfyllda vid ut-
gången av år 1989 och att detta förhållande inte ändrats fram till tid-
punkten för dödsfallet.
4 § Tilläggspension i form av änkepension skall dras in om änkan ingår
äktenskap. Upplöses äktenskapet inom fem år, skall pensionen börja be-
talas ut på nytt.
Beräkning av tilläggspension i form av änkepension till kvinnor som inte
har fyllt 65 år
5 § Tilläggspension i form av änkepension till en änka som är född år
1944 eller tidigare utgör, för tid före den månad änkan fyller 65 år, om
inte annat följer av 7–13 §§, för år räknat summan av
1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till
barnpension efter honom enligt 2 kap., 35 procent
– av hel förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 § första stycket första
och andra meningarna och andra stycket samt 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring som den avlidne var berättigad till eller skulle ha varit
berättigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för
dödsfallet eller,
– av inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt 6 kap. 2 § 1, 3, 4,
12 och 14–16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
och 19–22 §§ lagen (1998:675) om införande av lagen om
inkomstgrundad ålderspension, om den avlidne uppbar sådan pension
eller hade fyllt 65 år och var berättigad till sådan pension, och
2. 90 procent av det för dödsfallsåret gällande prisbasbeloppet.
Om den avlidne mannen var född år 1954 eller senare beräknas
tilläggspensionen enligt första stycket 1 som om mannen fått hel förtids-
pension vid ingången av år 2003. Därvid skall 13 kap. 2 § första stycket
första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § lagen om allmän
försäkring tillämpas.
6 § Tilläggspension i form av änkepension till en änka som är född år
1945 eller senare utgör, för tid före den månad änkan fyller 65 år, ett be-
lopp som motsvarar vad som skulle ha utgetts till kvinnan om mannen
hade avlidit vid utgången av år 1989. Vid beräkningen av sådan änkepen-
sion tillämpas, om mannen vid den angivna tidpunkten inte var berättigad
till ålderspension enligt 12 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring i
det kapitlets dåvarande lydelse, 5 § första stycket. Beloppet enligt 5 §
första stycket 1 skall dock alltid beräknas på grundval av den förtidspen-
sion som skulle ha utgetts till mannen om denne blivit berättigad till hel
sådan pension vid utgången av år 1989 och pensionen då hade beräknats
med tillämpning av 13 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Om mannen
vid utgången av år 1989 var berättigad till tilläggspension i form av
ålderspension, skall beloppet enligt 5 § första stycket 1 beräknas med
tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra styckena lagen om allmän
försäkring i deras lydelse vid utgången av år 1989.
Vid beräkningen enligt 8 § skall inte första stycket andra meningen i
nämnda paragraf tillämpas och skall hänsyn endast tas till det antal år
med pensionspoäng som tillgodoräknats för den avlidne mannen till och
med år 1989.
7 § Om en änka har rätt till tilläggspension i form av änkepension enligt
5 § första stycket 2 med tillämpning av 14 § första stycket 2 och hon inte
hade fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 14 §
andra stycket, skall beloppet enligt 5 § första stycket 2 minskas. Minsk-
ningen skall ske med en femtondel för varje år som det antal år som den
pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid den tidpunkt som
avses i 14 § andra stycket understiger 50.
8 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas pensionspoäng för
tilläggspension för minst 30 år, skall vid beräkningen enligt 5 § första
stycket 2 hänsyn tas endast till så stor del av beloppet där som svarar mot
förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng tillgodräknas
honom och talet 30. Vid denna beräkning skall 13 kap. 2 § första stycket
första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring tillämpas.
Vid tillämpning av första stycket skall 6 kap. 14–16 §§ lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19–21 §§ lagen
(1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension
gälla.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som
avses i 7 §.
9 § För en änka som har börjat uppbära ålderspension enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension före det att hon fyllt 65 år
skall även 11–13 §§ gälla. Vad som där sägs om tilläggspension skall
dock endast gälla sådan tilläggspension som avses i 5 § första stycket 1.
Beräkning av tilläggspension i form av änkepension till kvinnor som har
fyllt 65 år
10 § Tilläggspension i form av änkepension skall från och med den
månad en änka fyller 65 år beräknas med tillämpning av
1. 5 § första stycket 1, om änkan är född år 1929 eller tidigare,
2. 5 § första stycket 1, 11 och 12 §§, om änkan är född under något av
åren 1930–1944, eller
3. 6 § första stycket och 11–13 §§, dock utan sådant belopp som avses
i 5 § första stycket 2, om änkan är född år 1945 eller senare.
11 § Om en änka, som är född under något av åren 1930–1953, har rätt
till tilläggspension i form av änkepension och för samma månad får in-
komstgrundad ålderspension enligt 6 kap. lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension, skall tilläggspension i form av änkepension utan
sådant belopp som avses i 5 § första stycket 2 och efter samordning
enligt 1 kap. 6 § tredje stycket utges endast i den mån den överstiger
ålderspensionen. Vid beräkning av änkans inkomstgrundade
ålderspension skall 6 kap. 2 § 1, 3 och 4 §§, 5 § första stycket, 12 § och
14–16 §§ nämnda lag tillämpas.
En änka som avses i första stycket och som är född under något av
åren 1930–1944 har dock, oavsett vad som anges i första stycket, rätt till
tilläggspension i form av änkepension med sådant belopp att denna, till-
sammans med änkans inkomstgrundade ålderspension, motsvarar en viss
andel av summan av kvinnans inkomstgrundade ålderspension beräknad
enligt första stycket och den tilläggspension för den avlidne mannen som
avses i 5 § första stycket 1. Denna andel utgör 60 procent om kvinnan är
född år 1930, 58 procent om kvinnan är född år 1931, 56 procent om
kvinnan är född år 1932, 54 procent om kvinnan är född år 1933, 52 pro-
cent om kvinnan är född år 1934 och 50 procent om kvinnan är född
under något av åren 1935–1944. Tilläggspension i form av änkepension
får emellertid inte med stöd av denna regel betalas ut med högre belopp
än vad som följer av 5 § första stycket 1.
12 § Vid tillämpning av 11 § skall, om änkan tar ut inkomstgrundad
ålderspension som avses i nämnda paragraf vid en senare tidpunkt än
från och med den månad då hon fyllt 65 år, hänsyn tas till den
inkomstgrundade ålderspension, beräknad enligt 11 § första stycket, som
skulle ha betalats ut om hon haft rätt till pensionen från och med den
månaden. Vidare skall, om änkan gjort undantagande från försäkringen
för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha betalats ut om undantagande inte skett.
Motsvarande skall gälla om pensionspoäng på grund av underlåten
avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller har minskats.
13 § Om en änka som är född år 1954 eller senare har rätt till tilläggspen-
sion i form av änkepension och för samma månad får inkomstgrundad
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
utges änkepensionen endast i den mån den överstiger ålderspensionen.
Härvid tillämpas 12 §.
Vid beräkning enligt första stycket skall ett tillägg om en pensions-
poäng enligt 4 kap. 8 § lagen om inkomstgrundad ålderspension göras till
det underlag som beräkningen av tilläggspensionen i form av änkepen-
sion skall grunda sig på innan samordning sker med kvinnans inkomst-
grundade ålderspension. På detta tillägg tillämpas 6 och 8 §§.
Rätt till garantipension till änkepension
14 § En änka som är född år 1944 eller tidigare har rätt till garantipension
enligt 17–23 §§ för tid före den månad då hon fyller 65 år, om hon vid
utgången av år 1989 och även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med
den avlidne samt vid sistnämnda tidpunkt
1. hade vårdnaden om och stadigvarande sammanbodde med barn
under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem
eller hos änkan, eller
2. hade fyllt 36 år och varit gift med med den avlidne i minst fem år.
Upphör rätten till änkepension på grund av att villkoren i första stycket
1 inte längre är uppfyllda, skall det vid bedömningen av rätten till pen-
sion enligt 2 anses dels som om mannen avlidit då rätten till pension en-
ligt 1 upphörde, dels att äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.
15 § Med en änka likställs i fråga om rätt till garantipension en kvinna
som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbor med en icke gift man
vid dennes död och som tidigare varit gift med honom eller har eller har
haft barn med honom.
Den tid under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram
till dennes död skall vid tillämpningen av 14 § första stycket 2 likställas
med tid i ett äktenskap.
16 § En änka har inte rätt till garantipension efter en man som hon inte
lever tillsammans med vid dennes död, om kvinnan efter det sammanlev-
naden med mannen upphörde, stadigvarande sammanbor med en annan
man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Rätten till garantipension upphör om den pensionsberättigade gifter sig
eller stadigvarande sammanbor med en man som hon varit gift eller har
eller har haft barn med. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år
eller upphör samboendet inom samma tid, skall garantipensionen börja
betalas ut på nytt, om förutsättningarna i övrigt för rätt till sådan pension
fortfarande är uppfyllda.
Beräkning av garantipension till änkepension
17 § Beräkningen av garantipensionen skall grunda sig på den tilläggs-
pension i form av änkepension som änkan har rätt till. Med tilläggspen-
sion i form av änkepension avses även sådan efterlevandepension enligt
utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt
denna lag.
Har en änka som är berättigad till garantipension till änkepension rätt
till omställningspension men däremot inte till tilläggspension i form av
änkepension, skall omställningspensionen ligga till grund för beräkning
av garantipensionen till änkepension.
Om en änka för tid före den månad då hon fyller 65 år uppbär ålders-
pension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som
skall samordnas med tilläggspension i form av änkepension enligt 11 och
12 §§, skall garantipensionen beräknas med hänsyn till änkepensionen
före samordning av pensionerna.
18 § Garantipension till änkepension skall, om inte annat anges i 22 och
23 §§, för år räknat motsvara 2,13 gånger prisbasbeloppet (basnivån).
Om en änka har rätt till tilläggspension i form av änkepension eller om-
ställningspension skall basnivån minskas med beloppet för den pensio-
nen.
19 § Garantipension till änkepension skall beräknas med hänsyn till den
försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året
före dödsfallet. Som försäkringstid skall sådan tid räknas som utgör för-
säkringstid för garantipension enligt 2 kap. 1–4 §§, 5 § första stycket
lagen (1998:702) om garantipension.
Vid beräkning av sådan försäkringstid som avses i 2 kap. 3 § lagen om
garantipension skall som försäkringstid för garantipension till änkepen-
sion även bosättningstid i hemlandet tillgodoräknas för den avlidne från
och med det år då han fyllde 16 år till och med det år då han fyllde 24 år.
20 § Som försäkringstid för garantipension till änkepension skall även
tillgodoräknas tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och
med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).
Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med
minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han fyllde 16 år till
och med året före dödsfallet, skall som framtida försäkringstid tillgodo-
räknas så stor andel av tiden från och med året för dödsfallet till och med
det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år som motsvarar förhållandet
mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas från och med det år då
den avlidne fyllde 16 år till och med året före dödsfallet och fyra femte-
delar av hela sistnämnda tidsperiod.
Vid beräkningen skall försäkringstiden sättas ned till närmaste antal
hela månader.
21 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall sättas
ned till närmaste hela antal år.
22 § Utges garantipension med tillämpning av 14 § första stycket 2 och
hade den pensionsberättigade inte fyllt 50 år vid mannens död eller vid
den tidpunkt som avses i 14 § andra stycket, skall garantipensionens bas-
nivå minskas. Minskningen skall ske med en femtondel för varje år som
det antal år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller vid
nämnda tidpunkt understiger 50.
23 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid
för garantipension skall garantipensionens basnivå avkortas till så stor
andel av 2,13 gånger prisbasbeloppet som svarar mot förhållandet mellan
det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som
avses i 22 §.
7 kap. Utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd till
barn, m.m.
Ansökan om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, m.m.
1 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn enligt denna lag
betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan skall göras skriftligen hos den
allmänna försäkringskassan.
2 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn utges från och
med den månad då dödsfallet inträffat eller, om den avlidne vid sin död
uppbar ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, från och med månaden efter den då dödsfallet inträffade.
Inträder rätten till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn
vid annan tidpunkt än som avses i första stycket, skall förmånen betalas
ut från och med den månad då rätten har inträtt.
Efterlevandepension får inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre
månader eller, i fråga om barnpension eller efterlevandestöd till barn, två
år före ansökningsmånaden.
3 § Vid utbetalning av efterlevandepension för tid före ansökningsmåna-
den skall det belopp minskas som först förfaller till betalning om det för
samma tid tidigare har betalats ut efterlevandepension till annan eller
andra efterlevande. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger
vad som skulle ha utgetts om beslutet om den förstnämnda efterlevande-
pensionen förelegat vid utbetalningen av den eller de andra efterlevande-
pensionerna.
4 § Uttag av efterlevandepension enligt denna lag får återkallas genom
skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Sådan anmälan
skall ha kommit in till den allmänna försäkringskassan senast månaden
före den månad som ändringen avser.
5 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn utges till och med
den månad då rätten till förmånen upphör. Omställningspension, tilläggs-
pension i form av änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 samt ga-
rantipension till omställningspension och änkepension utges dock längst
till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år.
Ändring av efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall
gälla från och med månaden efter den månad när anledningen till änd-
ringen uppkommit.
6 § Har någon försvunnit under resa eller under andra omständigheter
och kan det antas att han eller hon har avlidit, har efterlevande till honom
eller henne rätt till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn
enligt denna lag. Som villkor för utbetalning av pension eller efterlevan-
destöd får det dock krävas en förklaring på heder och samvete av den
efterlevande att denne inte vet om den försvunna personen är i livet. I
fråga om en omyndig får sådan förklaring krävas från hans eller hennes
förmyndare. Förklaring kan också krävas av en god man eller förvaltare
som har förordnats enligt föräldrabalken. Visar det sig senare att den för-
svunna personen lever, skall pension och efterlevandestöd inte fortsätta
att utges.
7 § Den som genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat någon an-
nan livet eller medverkat till brottet enligt 23 kap. 4 eller 5 § brottsbalken
har inte rätt till efterlevandepension eller efterlevandestöd till barn efter
den avlidne.
Efterlevandepension och efterlevandestöd får dras in eller skäligen
sättas ned, om den efterlevande på annat sätt än vad som sägs i första
stycket har vållat dödsfallet genom en handling för vilken ansvar ådömts
honom eller henne genom dom som vunnit laga kraft.
Utbetalning av pension ocht efterlevandestöd till barn
8 § Pension och efterlevandestöd till barn enligt denna lag skall betalas ut
månadsvis. Årspension och efterlevandestöd som beräknas komma att
uppgå till högst 2 400 kr skall dock, om det inte finns särskilda skäl, be-
talas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse
med den efterlevande får utbetalning även i annat fall ske en eller två
gånger per år.
Vid beräkning av efterlevandepension och efterlevandestöd skall den
totala årliga ersättningen avrundas till närmaste hela krontal som är del-
bart med tolv.
Vid samtidig utbetalning av garantipension eller efterlevandestöd och
inkomstgrundad efterlevandepension eller tilläggspension i form av
änkepension skall avrundning enligt andra stycket ske på garantipensio-
nen eller efterlevandestödet.
9 § Om en person som är berättigad till efterlevandepension eller efter-
levandestöd till barn enligt denna lag i väsentlig omfattning har fått sin
försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen
(1980:620) utan villkor om återbetalning, får retroaktivt beviljad sådan
pension eller efterlevandestöd betalas ut till socialnämnden till den del
ersättningen motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till
den pensionsberättigades och dennes familjs försörjning för den tid som
den retroaktiva ersättningen avser.
Samordning med livränta m.m.
10 § Efterlevandepensionen och efterlevandestödet till barn skall minskas
enligt vad som sägs i 11–13 §§ för en efterlevande som har rätt till liv-
ränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om för-
säkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa
yrkessjukdomar eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
som enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens
förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av
Riksförsäkringsverket. Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges
enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall
däremot inte ske på grund av livränta som utges enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med
tillämpning av nämnda lag. Har livränta eller del av livränta eller livränta
för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt
12–14 §§ anses som om livränta utges eller som om den livränta som
utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de
försäkringstekniska grunder som tillämpas vid utbytet.
11 § Vid beräkning enligt 10 § skall summan av barnpension och efter-
levandestöd till barn minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som
överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som barnet för samma tid
har rätt till såsom efterlevande. Minskningen skall i första hand göras på
efterlevandestödet. Avdrag på barnpension får dock göras endast om den
avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när
skadan inträffade.
Barnpension skall dock aldrig, på grund av bestämmelserna i denna
paragraf, tillsammans med efterlevandestöd understiga en fjärdedel av
det belopp som anges i 3 kap. 2 §.
12 § Vid beräkning enligt 10 § skall summan av omställningspension och
garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av varje
livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pen-
sionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande. Minsk-
ningen skall i första hand göras på garantipensionen. Avdrag på omställ-
ningspension får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna
sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.
13 § Vid beräkning enligt 10 § skall summan av tilläggspension i form av
änkepension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjär-
dedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet
och som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efter-
levande. Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen och
därefter på tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap. 5 § första
stycket 2. Avdrag på tilläggspension i form av änkepension enligt 6 kap.
5 § första stycket 1 får dock göras endast om den avlidne kunnat tillgodo-
räkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.
Tilläggspension i form av änkepension skall dock aldrig, på grund av
bestämmelserna i denna paragraf, tillsammans med utgiven garantipen-
sion till sådan pension för månad räknat understiga nio procent av pris-
basbeloppet.
14 § Om en pensionsberättigad som avses i 4 eller 6 kap. sedan minst
trettio dagar i följd är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall,
från och med den trettioförsta dagen, garantipension enligt denna lag ut-
ges med högst ett belopp som innebär att garantipensionen tillsammans
med inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension enligt denna
lag uppgår till för månad räknat 4,5 procent av prisbasbeloppet. Såsom
intagen räknas även den som olovligen avvikit från anstalt eller vistas
utom anstalt med anledning av permission. Skall garantipensionen dras in
för del av en kalendermånad, beräknas garantipensionen för varje dag till
en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
Om ett barn sedan minst trettio dagar i följd vårdats på anstalt på
statens bekostnad eller annars fått kost och bostad, får efterlevandestöd
till barn enligt 3 kap. inte utges. Sådan förmån får dock utges för tid då
barnet är inackorderat vid sameskola. Skall efterlevandestödet dras in för
del av en kalendermånad, beräknas efterlevandestödet för varje dag till en
trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste krontal.
I fråga om en elev i specialskola får efterlevandestöd utges utan hinder
av bestämmelserna i andra stycket för tid då eleven vistas utom skolan.
För sådan tid skall 16 § andra stycket lagen (1998:703) om handikapper-
sättning och vårdbidrag tillämpas på motsvarande sätt.
8 kap. Övriga bestämmelser
Beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
1 § Ett beslut i ett ärende enligt denna lag skall fattas av den allmänna
försäkringskassa som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799)
skall avgöra ett ärende som gäller den efterlevande.
2 § För ett beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
gäller i tillämpliga delar 13 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrun-
dad ålderspension om beslut genom automatiserad behandling samt änd-
ring och omprövning av sådana beslut.
Ändring, omprövning och överklagande av beslut
3 § Ett beslut om efterlevandepension skall ändras om det föranleds av en
ändring som gjorts beträffande den pensionsbehållning eller den pen-
sionspoäng enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
som legat till grund för beräkningen av efterlevandepensionen.
Ett beslut om garantipension eller efterlevandestöd till barn enligt
denna lag skall ändras om storleken av garantipensionen eller efterlevan-
destödet påverkas av en ändring som gjorts beträffande den inkomstgrun-
dade efterlevandepension eller tilläggspension i form av änkepension
som legat till grund för beräkning av garantipensionen eller efterlevande-
stödet.
4 § För omprövning och överklagande av ett beslut om efterlevandepen-
sion eller efterlevandestöd till barn gäller i tillämpliga delar följande be-
stämmelser om pension i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders-
pension:
– 13 kap. 9 § första stycket samt 11–13, 15 och 16 §§ om omprövning,
och
– 13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20 och 21 §§,
22 § andra och tredje styckena samt 23 § om överklagande.
Bestämmelsen i 13 kap. 13 § andra stycket lagen om inkomstgrundad
ålderspension skall gälla även i fall då den avlidne har lämnat oriktiga
uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyl-
dighet.
Åtgärder på grund av felaktig utbetalning av efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn
5 § Den allmänna försäkringskassan skall besluta om återbetalning av
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, om den efterlevande
eller den avlidne genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att un-
derlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att
pensionen eller efterlevandestödet har lämnats felaktigt eller med ett för
högt belopp. Detsamma gäller om efterlevandepension eller efterlevande-
stöd i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och
den som uppburit förmånen har insett eller skäligen borde ha insett detta.
Har efterlevandepension betalats ut enligt denna lag och minskas där-
efter pensionsrätt eller pensionspoäng enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension på grund av bristande eller underlåten av-
giftsbetalning, skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för
mycket utbetald pension.
Den som uppburit för mycket efterlevandepension eller efterlevande-
stöd till barn enligt denna lag är skyldig att betala tillbaka sådan pension
eller sådant efterlevandestöd endast om beslut om återbetalning medde-
lats enligt första eller andra stycket. Om det finns särskilda skäl, får för-
säkringskassan helt eller delvis efterge kravet på återbetalning.
6 § Har allmän försäkringskassa enligt 5 § beslutat om återbetalning av
inkomstgrundad efterlevandepension eller tilläggspension i form av
änkepension och beviljas till följd av beslutet om sänkt sådan pension
garantipension enligt 4 kap. 6 § eller 6 kap. 14 § eller efterlevandestöd
till barn enligt 3 kap. 1 § retroaktivt för samma tid, skall avdrag för den
återkrävda pensionen göras på den retroaktivt beviljade förmånen.
Om allmän försäkringskassa enligt 5 § beslutat om återbetalning av ga-
rantipension till omställningspension eller till änkepension eller efter-
levandestöd till barn skall avdrag för den återkrävda garantipensionen
eller det återkrävda efterlevandestödet göras på retroaktivt beviljad in-
komstgrundad efterlevandepension eller tilläggspension i form av änke-
pension som avser samma tid som garantipensionen eller efterlevande-
stödet.
7 § Avdrag på pension och efterlevandestöd till barn enligt denna lag får
göras med skäligt belopp om den efterlevande enligt beslut av en allmän
försäkringskassa är återbetalningsskyldig för en ersättning som har ut-
getts på grund av denna lag eller annan författning.
8 § Om en ersättning enligt denna lag eller en annan författning har be-
talats ut efter beslut av en allmän försäkringskassa och beviljas senare
pension eller efterlevandestöd retroaktivt enligt denna lag för samma tid
som för den tidigare utbetalade ersättningen, skall avdrag göras på den
retroaktiva ersättningen. Detta belopp skall motsvara det belopp som
överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda
ersättningarna hade fattats samtidigt.
Uppgiftsskyldighet m.m.
9 § Den som har rätt till ersättning enligt denna lag är skyldig att lämna
de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen.
Om den efterlevande är omyndig eller har en god man eller förvaltare
enligt föräldrabalken, har förmyndaren eller, om det kan anses ingå i
uppdraget, gode mannen eller förvaltaren motsvarande skyldighet enligt
första stycket att lämna uppgifterna.
10 § För efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall följande
bestämmelser i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
tillämpas:
– 15 kap 1 § om Riksförsäkringsverkets skyldigheter,
– 15 kap. 3 § första stycket första meningen och andra stycket om un-
derrättelse till en enskild,
– 15 kap. 11 och 13 §§ samt 14 § andra stycket om anmälan och upp-
giftsskyldighet,
– 15 kap. 15 § om undantag från sekretess,
– 15 kap. 16 § om utmätning, pantsättning och överlåtelse,
– 15 kap. 17 § om preskription.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(2000:000) om införande av lagen (2000:000) om efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn.
2.2 Förslag till lag om införande av lagen (2000:000) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ikraftträdande av lagen
(2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och
övergångsbestämmelser med anledning därav.
2 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Detsamma gäller lagen
(2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Be-
stämmelserna i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till
barn gäller också, om inte annat följer av 3–20 §§, i fall då rätten till
efterlevandepension grundas på dödsfall som inträffat före ikraftträdan-
det.
3 § Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn enligt lagen
(2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall
betalas ut utan ansökan fr.o.m. januari 2003 till den som vid utgången av
år 2002 uppbär efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhålls-
stöd, under förutsättning att rätt till förmånen föreligger enligt först-
nämnda lag eller denna lag.
4 § Med försäkringstid för garantipension enligt lagen (2000:000) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall för tid före den
1 januari 2003 avses bosättningstid enligt 5 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2003.
5 § I fråga om barnpension på grund av dödsfall som inträffat före ikraft-
trädandet skall, i stället för vad som föreskrivs i 2 kap. 3 och 4 §§ lagen
(2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, gälla
följande.
Barnpension skall utges i form av tilläggspension som beräknas som
summan av
1. 30 procent av hel förtidspension, beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 §§
lagen om allmän försäkring i paragrafernas lydelse före den 1 januari
2003, som den avlidne var berättigad till när han eller hon avled eller
skulle ha varit berättigad till om rätt till sådan pension hade inträtt vid
tidpunkten för dödsfallet eller, 30 procent av inkomstgrundad ålderspen-
sion, beräknad enligt 6 kap. 2 § 1 samt 3 och 14–16 §§ lagen om in-
komstgrundad ålderspension och 19–22 §§ lagen (1998:675) om införan-
de av lagen om inkomstgrundad ålderspension, om den avlidne vid
dödsfallet var berättigad till sådan pension, och
2. 25 procent av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet.
Är flera barn berättigade till barnpension efter den försäkrade, skall det
i andra stycket 1 nämnda procenttalet ökas med 20 för varje barn utöver
det första. Detta belopp skall därefter delas lika mellan barnen. Vid be-
räkning av beloppet enligt andra stycket 1 skall bestämmelserna i 14 kap.
8 § lagen om allmän försäkring i dessa bestämmelsers lydelse före den 1
januari 2003 ha fortsatt tillämpning.
Vid beräkning av beloppet enligt andra stycket 2 skall bestämmelserna
i 5 kap. 1, 3–7 och 11 §§ lagen om allmän försäkring och punkt 3 i över-
gångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om all-
män försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003,
tillämpas.
6 § I fråga om efterlevande barn som vid utgången av år 2002 uppbär
tilläggspension i form av barnpension enligt punkten 2 i övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäk-
ring på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990 skall be-
stämmelserna i 5 § gälla med det undantaget att talet 30 i 5 § andra
stycket 1 skall bytas ut mot talet 40 om barnpension i form av tilläggs-
pension vid ikraftträdandet utges med denna andel till ett barn.
7 § I fråga om omställningspension på grund av dödsfall som inträffat
före ikraftträdandet skall, i stället för vad som föreskrivs i 4 kap. 1–3 och
5 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till
barn, gälla följande.
I fråga om rätten till omställningspension skall 14 kap. 4 § första
stycket lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003
ha fortsatt tillämpning.
Omställningspension skall utges i form av tilläggspension och
beräknas som summan av
1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till
barnpension enligt 5 § efter honom eller henne, 20 procent av den för-
tidspension eller ålderspension som anges i 5 § andra stycket 1, och
2. 90 procent av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet.
Vid beräkning av beloppet enligt tredje stycket 2 skall bestämmelserna
i 5 kap. 1, 3–7 och 11 §§ lagen om allmän försäkring samt punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om
allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003,
tillämpas.
Vid beräkning av beloppet enligt tredje stycket 1 skall bestämmelserna
i 14 kap. 8 § lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse
före den 1 januari 2003 ha fortsatt tillämpning.
8 § I fråga om garantipension till omställningspension på grund av döds-
fall som inträffat före ikraftträdandet skall, i stället för vad som sägs i
4 kap. 6–12 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn, gälla följande.
Den efterlevande skall, om villkoren i 8 kap. 4 och 5 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring i dessa bestämmelsers lydelse före den
1 januari 2003 är uppfyllda, ha rätt till garantipension beräknad enligt
tredje–sjunde styckena.
Till grund för beräkning av garantipension skall ligga den tilläggspen-
sion i form av omställningspension som den efterlevande har rätt till.
Med tilläggspension i form av omställningspension avses även efte
levandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med
garantipension enligt lagen (2000:000) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn.
För en efterlevande som helt saknar rätt till tilläggspension i form av
omställningspension eller vars tilläggspension i form av
omställningspension inte överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet skall
den årliga garantipensionen motsvara 2,15 gånger prisbasbeloppet
(basnivån) minskat med ett belopp som motsvarar den nämnda
tilläggspensionen.
För en efterlevande, som har rätt till tilläggspension i form av omställ-
ningspension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet, skall den
årliga garantipensionen motsvara skillnaden mellan 0,66 gånger
prisbasbeloppet och 44 procent av den del av tilläggspensionen som
överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet.
Vid beräkning av garantipension enligt tredje–femte styckena skall, om
inte annat följer av sjunde stycket, bestämmelserna i 5 kap. 1, 3–7 och
11 §§ lagen om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestäm-
melserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring,
i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.
För en avliden för vilken det inte kan tillgodoräknas 40 års försäk-
ringstid för garantipension skall, garantipensionens basnivå, 2,15 gånger
prisbasbeloppet, minskas med en procent för varje år som, det antal år för
vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den avlidne understiger talet 40.
Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,66
gånger prisbasbeloppet. Motsvarande skall gälla även fall då garantipen-
sionen beräknas enligt 5 kap. 1 § första stycket a lagen om allmän försäk-
ring med den ändringen att minskningen i stället skall göras med 1,8 pro-
cent för varje år som det antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodo-
räknas den avlidne understiger talet 30.
9 § En efterlevande som vid utgången av år 2002 uppbär eller hade rätt
till folkpension eller tilläggspension i form av särskild efterlevandepen-
sion enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och som alltjämt
uppfyller förutsättningarna i 8 kap. 6–10 §§ och 14 kap. 5 § samma lag i
paragrafernas lydelse före den 1 januari 2003 har rätt till särskild efter-
levandepension och garantipension till sådan pension enligt bestämmel-
serna i denna paragraf.
I fråga om efterlevande som avses i denna paragraf och som i
december 2002 uppbär partiell särskild efterlevandepension skall pensio-
nen beräknas och utges enligt följande:
med 85 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension
till den som haft tre fjärdedelar av hel särskild efterlevandepension,
med 65 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension
till den som haft halv särskild efterlevandepension,
med 28 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension
till den som haft en fjärdedel av hel särskild efterlevandepension.
Vid beräkningen av särskild efterlevandepension skall gälla vad som
föreskrivs i 7 § tredje–femte styckena. Den efterlevande skall vidare ha
rätt till garantipension som beräknas enligt bestämmelserna i 8 § tredje–
sjunde styckena. Därvid skall vad som där sägs om tilläggspension i form
av omställningspension avse tilläggspension i form av särskild efter-
levandepension.
Bestämmelserna i 8 kap. 12 § lagen om allmän försäkring i deras lydel-
se före den 1 januari 2003 skall gälla även efter utgången av år 2002.
Därvid skall med särskild efterlevandepension likställas tilläggspension i
form av särskild efterlevandepension och garantipension till sådan pen-
sion beräknad enligt andra och tredje styckena. Minskning skall göras i
första hand på garantipension och därefter på beloppet enligt 7 § tredje
stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.
Om den efterlevande har ålderspension enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension utges inte särskild efterlevandepension.
För efterlevande som avses i denna paragraf skall gälla vad som före-
skrivs om särskild efterlevandepension i 16 kap. 1 § tredje och femte
styckena samt 2, 3, 7 a, 8 och 9 §§, 18 kap. 17 § och 20 kap. 3 § lagen
om allmän försäkring i paragrafernas lydelse före den 1 januari 2003.
10 § En efterlevande som vid utgången av år 2002 har rätt till folkpen-
sion eller tilläggspension i form av änkepension enligt övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring har rätt till änkepension och garantipension till sådan
pension enligt bestämmelserna i lagen (2000:000) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn och enligt vad som föreskrivs i 11–
19 §§. Detsamma skall gälla om rätten till sådan änkepension
uppkommer först efter ikraftträdandet men grundar sig på dödsfall som
inträffat dessförinnan.
11 § Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit på
grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 skall, oavsett när änkan
är född, änkepensionen för tid efter år 2002, om annat inte sägs i andra
stycket, utges med tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§
lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
samt beräknas enligt 6 kap. 5 § första stycket samt 7 § nämnda lag.
Detsamma skall gälla för änkor som är födda år 1929 eller tidigare och
vars rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit på grund
av dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002.
För en änka som avses i första stycket och som har fyllt 65 år beräknas
tilläggspension i form av änkepension med tillämpning av endast 6 kap.
5 § första stycket 1 lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn.
12 § Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit för
en änka som är född under något av åren 1930–1944 på grund av ett
dödsfall som inträffat under något av åren 1990–2002 skall
änkepensionen för tid efter år 2002 utges med tillämpning av
bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§ lagen (2000:000) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt beräknas enligt
6 kap. 5 § första stycket samt 7 och 9–12 §§ nämnda lag.
13 § Har rätt till tilläggspension i form av änkepension uppkommit för
en änka som är född år 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som
inträffat under något av åren 1990–2002 skall änkepensionen för tid
efter år 2002 utges med tillämpning av bestämmelserna i 1 kap. 6 §
tredje stycket och 6 kap. 3 och 4 §§ lagen (2000:000) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt beräknas enligt
6 kap. 6–13 §§ nämnda lag.
14 § För änkor som avses i 11 och 12 §§ skall tilläggspension i form av
änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 1 lagen (2000:000) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn beräknas med
tillämpning även av 13 kap. 2 § första stycket tredje meningen lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
15 § I fall som avses i 11–13 §§ skall beräkningen ske på grundval av
prisbasbeloppet för år 2003 i stället för prisbasbeloppet för
dödsfallsåret.
16 § Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit på
grund av ett dödsfall som inträffat före år 1990 eller, såvitt gäller en
änka som är född år 1944 eller tidigare, på grund av ett dödsfall som
inträffat under något av åren 1990–2002, skall änkan för tid efter år
2002 ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar
och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 6 kap. 14–17 och
22 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn samt 8 § fjärde och femte styckena denna lag.
17 § Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit för en
änka som är född år 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som in-
träffat under något av åren 1990–2002, skall änkan för tid efter år 2002
ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i
den utsträckning som följer av bestämmelserna i 1 kap. 6 § tredje
stycket, 6 kap. 14–17 och 22 §§ lagen (2000:000) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt 8 § fjärde och
femte styckena denna lag. För en änka som avses i denna paragraf
utges garantipensionen i förhållande till det antal år för vilka den
avlidne maken vid utgången av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng
för tilläggspension. För en avliden som inte kan tillgodoräknas 30 år
med intjänade pensionspoäng, skall garantipensionens basnivå, 2,15
gånger prisbasbeloppet, minskas med 1,8 procent för varje år som, det
antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodoräknas den avlidne
understiger talet 30. Motsvarande avkortning skall göras av beloppen
1,49 respektive 0,66 gånger prisbasbeloppet. Avkortning enligt denna
punkt skall ske efter sådan minskning som avses i 6 kap. 22 § lagen om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
18 § Vid beräkning av tilläggspension i form av änkepension enligt
6 kap. 5 § första stycket 2 lagen (2000:000) om efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn samt av garantipension enligt 8 § denna
lag till en änka som avses i någon av paragraferna 11, 12 och 16 skall,
om inte annat följer av andra stycket, bestämmelserna i 5 kap. 1, 3–7
och 11 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring samt punkterna 3 och 5 i över-
gångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om all-
män försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003,
tillämpas.
För en avliden för vilken det inte kan tillgodoräknas 40 års försäk-
ringstid för garantipension skall garantipensionens basnivå, 2,15 gånger
prisbasbeloppet minskas med en procent för varje år som, det antal år för
vilka försäkringstid kan tillgodoräknas den avlidne understiger talet 40.
Motsvarande avkortning skall göras av beloppen 1,49 respektive 0,66
gånger prisbasbeloppet. Motsvarande skall gälla även fall då garantipen-
sionen beräknas enligt 5 kap. 1 § första stycket a lagen om allmän försäk-
ring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 2003, med den ändringen
att minskningen i stället skall göras med 1,8 procent för varje år som det
antal år för vilka pensionspoäng kan tillgodoräknas för den avlidne
understiger talet 30.
Avkortning enligt denna paragraf skall ske efter sådan minskning som
avses i 6 kap. 7 och 22 §§ lagen om efterlevandepension och efterlevan-
destöd till barn.
19 § Om en änka som avses i 11 § har beviljats tilläggspension i form
av änkepension före den 1 januari 1990 och denna dragits in före denna
tidpunkt till följd av att hon ingått äktenskap, skall vid tillämpningen av
6 kap. 4 § lagen (2000:000) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn gälla att änkepensionen skall börja betalas ut
på nytt även i fall då det nya äktenskapet upplöses efter att ha bestått i
fem år eller mer, dock under förutsättning att detta äktenskap ingåtts
efter den dag då mannen fyllde 60 år.
20 § Vid tillämpning av 7 kap. 11 eller 12 § lagen (2000:000) om efter-
levandepension och efterlevandestöd till barn skall den begränsning för
när avdrag får ske, i fall som avses i 5, 7 och 9 §§ denna lag, endast
gälla pension beräknad enligt 5 § andra stycket 1 och 7 § tredje stycket
1. För efterlevandepension och efterlevandestöd till barn som beviljats
på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall minskning
enligt 7 kap. 11–13 §§ lagen om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn, i stället för med som där sägs, göras med 45
procent av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet.
Minskningen skall göras på det belopp som anges i 5 § andra stycket 2
respektive 7 § tredje stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring
dels att 5 kap. 11 §, 8 kap., 10 kap. 4 §, 14 kap., 16 kap. 3, 7 a, 10 och
11 §§, punkterna 2–10, 13–14 och 18–20 i övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag samt punkten 5 i övergångs-
bestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i nämnda lag skall
upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 3, 5 och 7 §§, 5 kap. 1, 3–5 och 7 §§, 10 kap. 2 §,
16 kap. 1, 2, 4, 5, 8 och 9 §§, 17 kap. 2 §, 18 kap. 17 §, 19 kap. 1 § och
20 kap. 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,
dels att punkt 1 i övergångsbestämmelserna till lagen (1979:127) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
3 §
En försäkrad, som uppbär hel
förtidspension eller hel särskild
efterlevandepension enligt denna
lag eller uppburit sådan pension
under månaden närmast före den
då han börjat uppbära hel ålders-
pension, har inte rätt till sjukpen-
ning. För tid efter ingången av den
månad då den försäkrade fyllt 70
år eller dessförinnan börjat upp-
bära hel ålderspension enligt
denna lag får sjukpenning utgå för
högst 180 dagar.
En försäkrad, som uppbär hel
förtidspension enligt denna lag
eller har uppburit sådan pension
under månaden närmast före den
då han eller hon har börjat upp-
bära hel ålderspension, har inte rätt
till sjukpenning. För tid efter in-
gången av den månad då den för-
säkrade fyllt 70 år eller dessför-
innan har börjat uppbära hel
ålderspension enligt denna lag får
sjukpenning utges för högst 180
dagar.
5 §
Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads till-
hörighet till sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundan-
de inkomst. För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så
snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av be-
slutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att
hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäk-
ringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller sär-
skild efterlevandepension enligt
denna lag beviljas den försäkrade
eller redan utgående sådan pension
ändras med hänsyn till ändring i
den försäkrades arbetsförmåga
eller, vid särskild efterlevandepen-
sion, förmåga eller möjlighet att
bereda sig inkomst genom arbete,
b) när förtidspension enligt
denna lag beviljas den försäkrade
eller redan utgående sådan pension
ändras med hänsyn till ändring i
den försäkrades arbetsförmåga.
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- eller inkomstförhållanden,
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade, samt
e) när ett beslut om vilandeförklaring av förtidspension enligt 16 kap.
16 eller 17 § upphör.
Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då
anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande in-
komst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för
ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som
inträffar i anslutning till att försäkringskassan fått kännedom om in-
komständringen.
Under tid som anges under 1–6 får, om inte första stycket b, c eller d är
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst
till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då
känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka hon eller han uppbär studiestöd enligt
studiestödslagen (1999:1395), bidrag enligt förordningen (1995:938) om
utbildningsbidrag för doktorander eller särskilt utbildningsbidrag,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetmark-
nadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 §
föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Mot-
svarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mot-
tagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har
förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkrings-
kassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på
en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av
enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under
denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller
delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på
grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas
ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som av-
ses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under
den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenning-
grundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst
av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första–
tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på
den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6
när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.
Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej
omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av så-
dant förvärvsarbete som avses i 16 kap. 15 §.
7 §
Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades ar-
betsförmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom
föreligger skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala
och liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt
arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts
och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.
Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om ar-
betsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar
utges tre fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre
grad
men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjär-
dedels sjukpenning.
Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall,
om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete, särskilt
beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra
sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt er-
bjuder den anställde. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver
avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbets-
tid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvaran-
de mån den dagen.
Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete
eller till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bedömningen av ar-
betsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade kan för-
sörja sig genom sådant arbete efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap.
Om det efter prövning enligt fjärde stycket bedöms att den försäkrade
inte kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom
annat förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden,
skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas
om den försäkrade efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap. kan för-
sörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekom-
mande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är
tillgängligt för den försäkrade.
Om det finns särskilda skäl för det får vid bedömningen av arbetsför-
mågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades
bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra lik-
nande omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning
enligt fjärde och femte styckena skall göras i förhållande till högst ett
heltidsarbete.
Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under
vilken han annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall arbetsför-
mågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades för-
måga att vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.
Om den försäkrade uppbär för-
tidspension eller särskild efter-
levandepension enligt denna lag,
skall vid prövning av den försäk-
rades rätt till sjukpenning bedöm-
ningen av hans arbetsförmåga ske
med bortseende från den nedsätt-
ning av förmågan eller möjlig-
heten att bereda sig inkomst
genom arbete som ligger till grund
för utgående pension.
Om den försäkrade uppbär för-
tidspension enligt denna lag, skall
vid prövning av den försäkrades
rätt till sjukpenning bedömningen
av hans arbetsförmåga ske med
bortseende från den nedsättning av
arbetsförmågan som ligger till
grund för utgående pension.
5 kap.
1 §
En försäkrad har rätt till folk-
pension i form av förtidspension,
efterlevandepension och handi-
kappersättning som utgör tillägg
till pension
En försäkrad har rätt till folk-
pension i form av förtidspension
och handikappersättning som
utgör tillägg till pension
a) enligt 3 och 4 §§ i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräk-
nats pensionspoäng för tilläggspension, eller
b) enligt 5–7 och 9–11 §§ i för-
hållande till det antal år som till-
godoräknats som bosättningstid i
Sverige.
b) enligt 5–7 och 9–10 §§ i för-
hållande till det antal år som till-
godoräknats som bosättningstid i
Sverige.
En försäkrad har rätt till folkpension i form av ålderspension enligt 3 §
i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för
tilläggspension.
3 §
Folkpension enligt 1 § första
stycket a eller andra stycket beräk-
nas i förhållande till det antal år
för vilka den pensionsberättigade
eller, när fråga är om efterlevan-
depension, den avlidne vid
tilläggspensionens beräkning till-
godoräknats pensionspoäng.
Folkpension enligt 1 § första
stycket a eller andra stycket beräk-
nas i förhållande till det antal år
för vilka den pensionsberättigade
vid tilläggspensionens beräkning
tillgodoräknats pensionspoäng.
Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utges folkpension
med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor andel
därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensions-
poäng tillgodoräknats och talet 30.
Om rätt till tilläggspension inte föreligger krävs att antalet år för vilka
pensionspoäng tillgodoräknats uppgår till minst tre.
4 §
Med år för vilket har tillgodo-
räknats pensionspoäng likställs vid
beräkning av förtidspension och
efterlevandepension
Med år för vilket har tillgodo-
räknats pensionspoäng likställs vid
beräkning av förtidspension
1. år, för vilket pensionspoäng inte har tillgodoräknats till följd av be-
stämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket, i detta lagrums lydelse före den
1 januari 1999, eller 4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension om tillgodoräknande av pensionspoäng vid
bristande eller underlåten avgiftsbetalning eller bestämmelserna i 11 kap.
7 § denna lag, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1982,
2. år före år 1960, för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst,
3. såvitt gäller svensk medborgare, år före år 1960 eller, såvitt gäller
utländsk medborgare, år före år 1974, för vilket erlagts sjömansskatt,
samt
4. såvitt gäller person som uppburit ersättning som avses i 2 kap. 12 §
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, år före år 1963, för
vilket skulle ha beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om
skattskyldighet hade förelegat för ersättningen.
5 §
Folkpension enligt 1 § första
stycket b beräknas på grundval av
den sammanlagda tid varunder den
pensionsberättigade eller, såvitt
gäller efterlevandepension, den
avlidne kan tillgodoräknas bosätt-
ningstid i Sverige.
Folkpension enligt 1 § första
stycket b beräknas på grundval av
den sammanlagda tid varunder den
pensionsberättigade kan tillgodo-
räknas bosättningstid i Sverige.
För rätt till folkpension krävs att bosättningstid i Sverige kan tillgodo-
räknas för minst tre år.
Vid beräkning av bosättningstid
bortses från tid före det år då den
pensionsberättigade eller, såvitt
gäller efterlevandepension, den
avlidne uppnått 16 års ålder och
tid efter det år då han fyllt eller
skulle ha fyllt 64 år.
Vid beräkning av bosättningstid
bortses från tid före det år då den
pensionsberättigade uppnått 16 års
ålder och tid efter det år då han
eller hon fyllt eller skulle fylla 64
år.
Om bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40 år, utges folkpen-
sion med oavkortat belopp. I annat fall utges folkpension med så stor an-
del därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka bo-
sättningstid kan tillgodoräknas och talet 40.
Bosättningstiden sätts ned till närmaste hela antal år.
7 §
Om den försäkrade har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlän-
ningslagen (1989:529) skall som
bosättningstid även tillgodoräknas
tid då han eller hon har varit bosatt
i sitt tidigare hemland från och
med det år då den försäkrade
fyllde 16 år till tidpunkten då han
eller hon först ankom till Sverige.
Därvid skall en så stor andel av
tiden i hemlandet tillgodoräknas
som svarar mot förhållandet
mellan den tid under vilken den
försäkrade har varit bosatt i
Sverige från den första ankomsten
till landet till och med det år då
han eller hon fyllde 64 år och hela
tidsrymden från det att den försäk-
rade första gången kom till landet
till och med det år då han eller hon
fyllde 64 år. I fråga om förtidspen-
sion eller efterlevandepension
skall i stället för året då den för-
säkrade skulle fylla 64 år som ut-
gångspunkt tas året före pensions-
fallet. Vid beräkningen enligt detta
stycke bortses från tid för vilken
den försäkrade, vid bosättning i
Sverige, har rätt till pension från
hemlandet.
Om den försäkrade har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlän-
ningslagen (1989:529) skall som
bosättningstid även tillgodoräknas
tid då han eller hon har varit bosatt
i sitt tidigare hemland från och
med det år då den försäkrade
fyllde 16 år till tidpunkten då han
eller hon först ankom till Sverige.
Därvid skall en så stor andel av
tiden i hemlandet tillgodoräknas
som svarar mot förhållandet
mellan den tid under vilken den
försäkrade har varit bosatt i
Sverige från den första ankomsten
till landet till och med det år då
han eller hon fyllde 64 år och hela
tidsrymden från det att den försäk-
rade första gången kom till landet
till och med det år då han eller hon
fyllde 64 år. I fråga om förtidspen-
sion skall i stället för året då den
försäkrade skulle fylla 64 år som
utgångspunkt tas året före pen-
sionsfallet. Vid beräkningen enligt
detta stycke bortses från tid för
vilken den försäkrade, vid bosätt-
ning i Sverige, har rätt till pension
från hemlandet.
Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid då den försäkrade före
den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han eller
hon beretts en tillfällig fristad.
Vad som i första stycket sägs om den som beviljats uppehållstillstånd
med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall gälla
även en försäkrad som
a) annars beviljats uppehållstillstånd på grund av att han eller hon an-
setts som flykting enligt konventionen d. 28 juli 1951 angående flyk-
tingars rättsliga ställning, eller
b) beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 1 § 2 eller 3 utlän-
ningslagen i paragrafens lydelse före den 1 januari 1997 eller enligt mot-
svarande äldre bestämmelser.
10 kap.
2 §
Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i kriminalvårds-
anstalt eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen i anstalt
eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden belöpan-
de folkpension ej utgå högre belopp än regeringen bestämmer.
Allmän försäkringskassa må medgiva nära anhörig, vilken för sitt
uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis
uppbära sådan del av folkpension, som enligt vad i första stycket sägs
icke skall utgivas.
Om ett barn under en hel månad
på statens bekostnad erhåller vård
på anstalt eller annars kost och
bostad, får barnpension inte utges
för den månaden. Sådan förmån
får dock utges för tid då barnet är
inackorderat vid sameskola.
I fråga om elev i specialskola
må pensionsförmån utgå utan
hinder av bestämmelserna i första
och tredje styckena för tid då
eleven vistas utom skolan. För
sådan tid äga bestämmelserna om
vårdbidrag i 9 kap. 5 § tredje
stycket motsvarande tillämpning
I fråga om elev i specialskola
får pensionsförmån utges utan
hinder av bestämmelserna i första
stycket för tid då eleven vistas
utom skolan. För sådan tid har
bestämmelserna om vårdbidrag i
16 § andra stycket lagen
(1998:703) om
handikappersättning och vård-
bidrag motsvarande tillämpning.
16 kap.
1 §
Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkrings-
kassa i enlighet med vad regeringen förordnar. I fall som närmare anges
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkrings-
verket, skall försäkringskassan dock utan ansökan besluta om hel ålders-
pension till en pensionsberättigad från och med den månad han fyller 65
år, om han inte skriftligen begärt annat.
Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller
rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna
honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom.
Detsamma skall gälla då en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för
sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande.
Uppbär en försäkrad sjukbidrag
eller har handikappersättning eller
vårdbidrag tillerkänts honom för
begränsad tid, får den tid för
vilken förmånen skall utgå för-
längas utan att ansökan har gjorts.
Motsvarande gäller i fråga om
särskild efterlevandepension som
tillerkänts en efterlevande för be-
gränsad tid.
Uppbär en försäkrad sjukbidrag
eller har handikappersättning eller
vårdbidrag tillerkänts honom för
begränsad tid, får den tid för
vilken förmånen skall utges för-
längas utan att ansökan har gjorts.
I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tiller-
känna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att
han icke gjort ansökan därom.
För kostnader för läkarunder-
sökning och läkarutlåtande vid an-
sökan om förtidspension, handi-
kappersättning, vårdbidrag eller
särskild efterlevandepension skall
ersättning lämnas i enlighet med
vad regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Riksför-
säkringsverket föreskriver.
För kostnader för läkarunder-
sökning och läkarutlåtande vid an-
sökan om förtidspension, handi-
kappersättning eller vårdbidrag
skall ersättning lämnas i enlighet
med vad regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Riks-
försäkringsverket föreskriver.
2 §
Som villkor för rätt till förtids-
pension eller handikappersättning
får föreskrivas att den försäkrade
skall under högst 30 dagar vara
intagen på visst sjukhus, vistas på
vårdinrättning för försäkrings-
medicinsk utredning eller under-
kasta sig undersökning av viss
läkare. Motsvarande gäller i fråga
om rätt till vårdbidrag och, såvitt
gäller efterlevande, särskild efter-
levandepension. För kostnader
som uppstår med anledning av en
sådan föreskrift skall ersättning
lämnas i enlighet med vad rege-
ringen förordnar.
Som villkor för rätt till förtids-
pension eller handikappersättning
får föreskrivas att den försäkrade
skall under högst 30 dagar vara
intagen på visst sjukhus, vistas på
vårdinrättning för försäkrings-
medicinsk utredning eller under-
kasta sig undersökning av viss
läkare. Motsvarande gäller i fråga
om rätt till vårdbidrag. För kostna-
der som uppstår med anledning av
en sådan föreskrift skall ersättning
lämnas i enlighet med vad rege-
ringen förordnar.
I fråga om rätt till förtidspension gäller även vissa bestämmelser om
utredning i 7 kap. 3 b §.
4 §
Pension skall betalas ut månadsvis. Om årspensionen uppgår till högst
2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske
i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den
pensionsberättigade får utbetalning även i annat fall ske en eller två
gånger per år.
Vid beräkning av pensionsbe-
lopp för månad skall den årspen-
sion, från vilken beräkningen ut-
går, avrundas till närmaste hela
krontal, som är jämnt delbart med
tolv. Är årspensionsbeloppet lägre
än tolv kronor, bortfaller pensio-
nen för den månad som beräk-
ningen avser. Vid tillämpning av
vad nu sagts skola samtliga den
pensionsberättigade tillkommande
pensionsförmåner anses som en
pension. Avrundning skall i första
hand göras å folkpension enligt 6,
7 eller 8 kap.
Vid beräkning av pensionsbe-
lopp för månad skall den årspen-
sion, från vilken beräkningen ut-
går, avrundas till närmaste hela
krontal, som är jämnt delbart med
tolv. Är årspensionsbeloppet lägre
än tolv kronor, bortfaller pensio-
nen för den månad som beräk-
ningen avser. Vid tillämpning av
vad nu sagts skall samtliga den
pensionsberättigade tillkommande
pensionsförmåner enligt denna lag
anses som en pension. Avrundning
skall i första hand göras på folk-
pension enligt 6 eller 7 kap.
5 §
Ålderspension utges från och med den månad varunder den försäkrade
fyller 65 år eller, om han eller hon önskar att pensionen skall börja utges
tidigare eller senare, från och med den månad som anges i pensionsan-
sökningen.
Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och
med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra
stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den
då beslutet om pension meddelats.
Efterlevandepension utges från
och med den månad då den försäk-
rade avlidit eller, om han eller hon
vid sin död uppbar ålderspension
eller förtidspension, från och med
månaden näst efter den då döds-
fallet inträffat.
Inträder rätt till ålderspension
eller efterlevandepension vid
annan tidpunkt än som åsyftas i
första och tredje styckena, skall
pensionen betalas ut för tid från
och med den månad då rätten in-
trätt.
Annan pension än ålderspension
får inte betalas ut för längre tid
tillbaka än tre månader eller, i
fråga om barnpension eller handi-
kappersättning, två år före ansök-
ningsmånaden. Ålderspension får
betalas ut tidigast för månaden
närmast efter ansökningsmånaden.
Har den försäkrade uppburit
förtidspension eller särskild efter-
levandepension omedelbart före 65
års ålder får dock ålderspension
betalas ut för högst tre månader
före ansökningsmånaden.
Det belopp som först förfaller
till betalning efter beslut om barn-
pension enligt 14 kap. 2 § skall
minskas med vad som utbetalats i
omställningspension enligt 14 kap.
4 § eller särskild efterlevandepen-
sion enligt 14 kap. 5 § för den tid
som barnpensionsbeloppet avser
utöver vad som skulle ha utgetts
om beslutet om barnpension före-
legat vid utbetalningen av omställ-
ningspensionen eller den särskilda
efterlevandepensionen.
Inträder rätt till ålderspension
vid annan tidpunkt än som åsyftas
i första stycket, skall pensionen
betalas ut för tid från och med den
månad då rätten inträtt.
Annan pension än ålderspension
får inte betalas ut för längre tid
tillbaka än tre månader eller, i
fråga om handikappersättning två
år före ansökningsmånaden.
Ålderspension får betalas ut
tidigast för månaden närmast efter
ansökningsmånaden. Har den för-
säkrade uppburit förtidspension
enligt denna lag omedelbart före
65 års ålder får dock ålderspension
betalas ut för högst tre månader
före ansökningsmånaden.
8 §
Den som uppbär förtidspension
enligt 7 kap. 1 § eller 13 kap. 1 §
är skyldig att utan oskäligt dröjs-
mål anmäla till allmän försäk-
ringskassa om han eller hon börjar
förvärvsarbeta, börjar förvärvs-
arbeta i större omfattning än
tidigare, fortsätter att förvärvs-
arbeta efter tid som avses i 15–
17 §§ eller om hans eller hennes
arbetsförmåga väsentligt förbättras
utan att han eller hon börjar för-
värvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i
större utsträckning än tidigare eller
fortsätter att förvärvsarbeta efter
tid som avses i 15–17 §§. Mot-
svarande skall gälla den som upp-
bär efterlevandepension eller för-
mån enligt 9 kap., om förhållan-
dena ändras så att rätten till pen-
sionen eller förmånen påverkas.
Är den försäkrade omyndig, åvilar
anmälningsskyldigheten förmyn-
daren. Om den försäkrade har en
god man eller förvaltare enligt för-
äldrabalken, har denne motsvaran-
de skyldighet att göra anmälan, om
det kan anses ingå i uppdraget.
Den som uppbär förtidspension
enligt 7 kap. 1 § eller 13 kap. 1 §
är skyldig att utan oskäligt dröjs-
mål anmäla till allmän försäk-
ringskassa om han eller hon börjar
förvärvsarbeta, börjar förvärvs-
arbeta i större omfattning än
tidigare, fortsätter att förvärvs-
arbeta efter tid som avses i 15–
17 §§ eller om hans eller hennes
arbetsförmåga väsentligt förbättras
utan att han eller hon börjar för-
värvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i
större utsträckning än tidigare eller
fortsätter att förvärvsarbeta efter
tid som avses i 15–17 §§. Mot-
svarande skall gälla den som upp-
bär förmån enligt 9 kap. om för-
hållandena ändras så att rätten till
förmånen påverkas. Är den försäk-
rade omyndig, åvilar anmälnings-
skyldigheten förmyndaren. Om
den försäkrade har en god man
eller förvaltare enligt föräldra-
balken, har denne motsvarande
skyldighet att göra anmälan, om
det kan anses ingå i uppdraget.
Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pen-
sionen eller förmånen dras in för viss tid eller tills vidare.
9 §
Pensionsförmån utgår, om inte
något annat är särskilt föreskrivet,
till och med den månad då den
pensionsberättigade avlidit eller
rätten till förmånen annars upp-
hört. Vårdbidrag utgår till och
med månaden före den då barnet
fyller 16 år. Omställningspension
och särskild efterlevandepension
utgår längst till och med månaden
före den då den efterlevande fyller
65 år.
Pensionsförmån utges, om inte
något annat är särskilt föreskrivet,
till och med den månad då den
pensionsberättigade avlidit eller
rätten till förmånen annars har
upphört. Vårdbidrag utges till och
med månaden före den då barnet
fyller 16 år.
17 kap.
2 §
Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk för-
säkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om för-
säkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring
eller äger han jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt rege-
ringens förordnande rätt till livränta, som bestämmes av eller utbetalas
från Riksförsäkringsverket, minskas honom eljest tillkommande pension
enligt vad nedan stadgas. Motsvarande skall äga tillämpning i fall då liv-
ränta utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Medför
skada, för vilken livränta börjat utgivas, återigen sjukdom som berättigar
till sjukpenning, skall det anses som om livränta utginge under sjuk-
domstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid utbytts
mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utginge eller den ut-
gående livräntan vore förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet
tillämpade försäkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet.
Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålders-
pension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för
samma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å annan
förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tid-
punkt från vilken pensionen utgår och avdrag å tilläggspension göras en-
dast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för
minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.
Folkpension i form av ålders-
pension eller efterlevandepension
samt tilläggspension i form av
efterlevandepension minskas med
tre fjärdedelar av den livränta som
den pensionsberättigade för
samma tid har rätt till såsom
efterlevande. Avdrag på tilläggs-
pension får dock göras endast om
den avlidne kunnat tillgodoräkna
sig pensionspoäng för minst ett år
vid den tidpunkt då skadan in-
träffat.
Minskning enligt denna paragraf
skall i första hand göras på
tilläggspension. Utan hinder av
vad som föreskrivs i paragrafen
skall folkpension alltid utgå, i
form av förtidspension eller
barnpension med minst en
fjärdedel och i form av
ålderspension med minst tre
fjärdedelar av det belopp som
annars skulle ha utgått.
Folkpension i form av ålders-
pension minskas med tre fjärde-
delar av den livränta som den pen-
sionsberättigade för samma tid har
rätt till såsom efterlevande. Av-
drag på tilläggspension får dock
göras endast om den avlidne kun-
nat tillgodoräkna sig pensions-
poäng för minst ett år vid den tid-
punkt då skadan inträffat.
Minskning enligt denna paragraf
skall i första hand göras på
tilläggspension. Utan hinder av
vad som föreskrivs i paragrafen
skall folkpension alltid utgå, i
form av förtidspension med minst
en fjärdedel och i form av ålders-
pension med minst tre fjärdedelar
av det belopp som annars skulle ha
utgått.
I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller
eljest bestämmes med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring föreskrives i 4 kap. 4 § och 6 kap. 1 § sagda lag.
18 kap.
17 §
En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till
1. förtidspension,
2. särskild efterlevandepension,
3. handikappersättning,
4. vårdbidrag,
1. förtidspension,
2. handikappersättning,
3. vårdbidrag,
dock inte såvitt avser förutsättningarna för rätt till pension enligt 5 kap.
Socialförsäkringsnämnden skall även avgöra ärenden om vilandeför-
klaring av förtidspension enligt 16 kap. när det samtidigt med pensionen
utgetts sådan livränta som samordnats med pensionen enligt 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Socialförsäkringsnämnden
skall dessutom avgöra ärenden om rätt till förmåner enligt vad som före-
skrivs i andra författningar.
Om ett ärende som avgjorts av en socialförsäkringsnämnd överklagas,
skall nämnden företräda den allmänna försäkringskassan om försäkrings-
kassan skall föra det allmännas talan i målet. Nämnden får bemyndiga en
tjänsteman vid försäkringskassan att företräda nämnden vid domstol.
19 kap.
1 §
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen m.m., föräldra-
försäkringen och efterlevandepen-
sioner föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen m.m. och föräld-
raförsäkringen föreskrivs i lagen
(1981:691) om socialavgifter.
20 kap.
2 §
Vid tillämpningen av denna lag skall, om inte annat sägs i lagen, vård-
år som tillgodoräknats enligt 11 kap. 6 a §, i detta lagrums lydelse före
den 1 januari 1999, eller 4 kap. 12 § lagen (1998:674) om inkomstgrun-
dad ålderspension likställas med år för vilka pensionspoäng tillgodoräk-
nats.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft
barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
också likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett
utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens
medgivande tagit emot ett ut-
ländskt barn i sitt hem här i landet
för vård och fostran i adoptions-
syfte, skall vid tillämpning av be-
stämmelserna i 8 och 14 kap. om
rätt till barnpension barnet anses
som barn till denne. I sådana fall
anses barnet bosatt i Sverige, om
den blivande adoptivföräldern var
bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han eller hon avled.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § andra stycket skall
den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en anbudshand-
ling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även inne-
håller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och
adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organi-
sationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av
en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-
skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § tredje stycket. Det som nu sagts
gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att
uppgiften om innehav av en F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om
påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen
(1971:69).
3 §
Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är
berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har
dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares
föreskrifter;
c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller
särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap.
8 §;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersätt-
ning.
Vägrar en försäkrad utan giltig
anledning att genomgå sådan be-
handling, utredning eller rehabili-
tering som avses i 3 kap. 7 b och
8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4,
5 och 7 §§ får sjukpenning eller
förtidspension helt eller delvis tills
vidare förvägras honom, under
förutsättning att han erinrats om
denna påföljd. Motsvarande skall
gälla i fråga om särskild efter-
levandepension, om den efter-
levande utan giltig anledning väg-
rar att följa ett villkor som upp-
ställts med stöd av 16 kap. 3 §.
Vägrar en försäkrad utan giltig
anledning att genomgå sådan be-
handling, utredning eller rehabili-
tering som avses i 3 kap. 7 b och
8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4,
5 och 7 §§ får sjukpenning eller
förtidspension helt eller delvis tills
vidare förvägras honom, under
förutsättning att han erinrats om
denna påföljd.
Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall
underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 § eller
vägrar att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller
sättas ned om omständigheterna motiverar det.
1. Svensk medborgare som är
född år 1929 eller tidigare eller
som är född senare men den 1 juli
1979 uppbar folkpension i form av
ålderspension, förtidspension eller
änkepension samt uppbar sådan
pension också vid utgången av år
1992, har, om han varit mantals-
skriven i Sverige för det år var-
under han fyllt sextiotvå år och för
de fem åren närmast dessförinnan,
rätt att vid bosättning utomlands
uppbära folkpension med samma
belopp som skulle ha utgått vid
bosättning i Sverige.
1. Svensk medborgare som är
född år 1929 eller tidigare eller
som är född senare men den 1 juli
1979 uppbar folkpension i form av
ålderspension eller förtidspension
samt uppbar sådan pension också
vid utgången av år 1992, har, om
han eller hon varit mantalsskriven
i Sverige för det år varunder han
eller hon fyllt 62 år och för de fem
åren närmast dessförinnan, rätt att
vid bosättning utomlands uppbära
folkpension med samma belopp
som skulle ha utgått vid bosättning
i Sverige.
Vid tillämpningen av mantalsskrivningskravet i föregående stycke
likställs år efter år 1991 då den försäkrade varit folkbokförd i Sverige
den 1 november året innan med år då han varit mantalsskriven här.
3. Folkpension i form av ål-
derspension, förtidspension eller
efterlevandepension som utges för
december 1992 och vartill rätt
föreligger vid ikraftträdandet skall
utan hinder av 5 kap. 5 § i dess
nya lydelse anses grundad på en
bosättningstid om 40 år.
Detsamma skall gälla folkpension
i form av ålderspension som utges
till den som senast i december
1992 fyllde 65 år och som då var
berättigad till ålderspension och i
fråga om efterlevandepension för
det fall att dödsfallet har inträffat i
december 1992 men efterlevande-
pension utges först för januari
1993 på grund av att den avlidne
vid dödsfallet uppbar
ålderspension eller förtidspension.
Vad nu sagts gäller dock inte i
fråga om sådan folkpension som
utges med reducerat belopp till
följd av 5 kap. 2 § i dess äldre
lydelse eller på grund av
motsvarande bestämmelse i en
sådan överenskommelse som
avses i 20 kap. 15 § första stycket.
Vad som sägs i första stycket om
efterlevandepension gäller också
folkpension i form av änkepension,
som utges med stöd av övergångs-
bestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
3. Folkpension i form av ål-
derspension eller förtidspension
som utges för december 1992 och
vartill rätt föreligger vid ikraft-
trädandet skall utan hinder av
5 kap. 5 § i dess nya lydelse anses
grundad på en bosättningstid om
40 år. Detsamma skall gälla folk-
pension i form av ålderspension
som utges till den som senast i
december 1992 fyllde 65 år och
som då var berättigad till ålders-
pension. Vad nu sagts gäller dock
inte i fråga om sådan folkpension
som utges med reducerat belopp
till följd av 5 kap. 2 § i dess äldre
lydelse eller på grund av motsva-
rande bestämmelse i en sådan
överenskommelse som avses i
20 kap. 15 §.
I fall då folkpension i form av förtidspension utges för december 1992
och det efter ikraftträdandet sker en ändring av den andel enligt 7 kap.
2 § varmed förtidspension utges, skall bestämmelserna i första stycket
gälla också i fråga om den förtidspension som utges efter ändringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser om
efterlevandepension skall fortfarande tillämpas såvitt gäller sådan pen-
sion som avser tid före ikraftträdandet.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 16, 17 och 32 §§ lagen (1962:382) angående
införande av lagen om allmän försäkring skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser skall
fortsätta att gälla i fråga om änkepension som avser tid före ikraftträdan-
det.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:205) om pensionstillskott
dels att 2 b och 5 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 2 c, 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Till folkpension i form av för-
tidspension, omställningspension
eller särskild efterlevandepension
utges pensionstillskott enligt
denna lag. Sådant tillskott utges
också till folkpension i form av
änkepension, som uppbärs med
stöd av övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:881) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Till folkpension i form av för-
tidspension utges pensionstillskott
enligt denna lag.
I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om vem som
omfattas av denna lag. Socialförsäkringslagen innehåller också bestäm-
melser om förmåner vid utlandsvistelse och handläggning av ärenden,
m.m.
2 c §
Pensionstillskottet till ålderspen-
sion, omställningspension,
särskild efterlevandepension,
änkepension eller förtidspension
som enligt bestämmelserna i 5
kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring utges med viss andel av
oavkortad sådan pension utgör
motsvarande andel av det
pensionstillskott som anges i 2, 2 a
eller 2 b §.
Pensionstillskottet till ålderspen-
sion eller förtidspension som
enligt bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1962:381) om allmän
försäkring utges med viss andel av
oavkortad sådan pension utgör
motsvarande andel av det
pensionstillskott som anges i 2
eller 2 a §.
3 §
Den som utöver folkpension har
tilläggspension i form av ålders-
pension, änkepension, omställ-
ningspension, särskild efterlevan-
depension eller förtidspension har
rätt till pensionstillskott endast i
den mån tilläggspensionen inte
uppgår till det belopp som följer
av 2, 2 a, 2 b eller 2 c §.
Om pensionstillskott till ålders-
pension, omställningspension, sär-
skild efterlevandepension, änke-
pension eller förtidspension utges
med viss andel av oavkortat sådant
tillskott till följd av 2 c §, skall
avräkning enligt första stycket
göras på ett oavkortat pensionstill-
skott och andelsberäkning enligt
2 c § göras på det belopp som
framkommer efter denna avräk-
ning.
Den som utöver folkpension har
tilläggspension i form av ålders-
pension eller förtidspension eller
har omställningspension eller
tilläggspension i form av änkepen-
sion enligt lagen (2000:000) om
efterlevandepension och efter-
levandestöd till barn har rätt till
pensionstillskott endast i den mån
tilläggspensionen och omställ-
ningspensionen inte uppgår till det
belopp som följer av 2, 2 a eller
2 c §.
Om pensionstillskott till ålders-
pension eller förtidspension utges
med viss andel av oavkortat sådant
tillskott till följd av 2 c §, skall
avräkning enligt första stycket
göras på ett oavkortat pensionstill-
skott och andelsberäkning enligt
2 c § göras på det belopp som
framkommer efter denna avräk-
ning.
4 §
Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 4 kap. 8 §
lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension på grund av
underlåten eller bristande avgifts-
betalning inte tillgodoräknats den
försäkrade till fullo, hänsyn tas till
den tilläggspension, som skulle ha
utgetts om full avgift betalats.
Därvid skall inte beaktas sådan
tilläggspension i form av änkepen-
sion, omställningspension eller
särskild efterlevandepension som
skulle ha utgetts om full avgift
betalats.
Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 4 kap. 8 §
lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension på grund av
underlåten eller bristande avgifts-
betalning inte tillgodoräknats den
försäkrade till fullo, hänsyn tas till
den tilläggspension, som skulle ha
utgetts om full avgift betalats.
Därvid skall inte beaktas sådan
tilläggspension i form av änkepen-
sion eller omställningspension
enligt lagen (2000:000) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till barn som skulle ha utgetts
om full avgift betalats.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande såvitt avser pensionstill-
skott för tid före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 3 och 4 §§ skall gälla också i fråga om tilläggs-
pension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension
som med stöd av 7 eller 9 § lagen (2000:000) om införande av lagen
(2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn utges
för tid efter ikraftträdandet.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring
dels att 5 kap. 7 och 9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 5 kap. 2, 4, 6, 8 och 11 §§, 6 kap. 1 och 7 §§ samt 8 kap. 4 §
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
2 §
Om en försäkrad har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efter-
levande rätt till livränta enligt detta kapitel.
Livränta utges i form av barnliv-
ränta till den försäkrades efter-
levande barn och i form av om-
ställningslivränta och särskild
efterlevandelivränta till den för-
säkrades efterlevande make.
Med efterlevande make likställs
i fråga om rätt till omställningsliv-
ränta och särskild efterlevandeliv-
ränta den som, utan att vara gift,
stadigvarande sammanbodde med
en icke gift försäkrad vid dennes
död och som tidigare har varit gift
med eller har eller har haft eller då
väntade barn med den försäkrade.
Livränta utges i form av barnliv-
ränta till den försäkrades efter-
levande barn och i form av om-
ställningslivränta till den försäkra-
des efterlevande make.
Med efterlevande make likställs
i fråga om rätt till omställningsliv-
ränta den som, utan att vara gift,
stadigvarande sammanbodde med
en icke gift försäkrad vid dennes
död och som tidigare har varit gift
med eller har eller har haft eller då
väntade barn med den försäkrade.
4 §
Barn till en avliden försäkrad
har rätt till livränta för tid till och
med den månad då barnet fyller 18
år eller, under de förutsättningar
som anges i 8 kap. 2 § andra och
tredje styckena lagen (1962:381)
om allmän försäkring, längst till
och med juni månad det år då
barnet fyller 20 år.
Bestämmelserna i 20 kap. 2 §
fjärde stycket lagen om allmän
försäkring tillämpas även i fråga
om rätt till livränta enligt denna
paragraf.
Barn till en avliden försäkrad
har rätt till livränta för tid till och
med den månad då barnet fyller 18
år eller, under de förutsättningar
som anges i 2 kap. 2 § andra–
fjärde styckena lagen (2000:000)
om efterlevandepension och efter-
levandestöd till barn, längst till
och med juni månad det år då
barnet fyller 20 år.
Bestämmelserna i 2 kap. 1 §
andra stycket lagen om efterlevan-
depension och efterlevandestöd till
barn tillämpas även i fråga om rätt
till livränta enligt denna paragraf.
6 §
Rätt till omställningslivränta har
efterlevande make under de när-
mare förutsättningar och för den
tid som anges i fråga om omställ-
ningspension i 8 kap. 4 och 5 §§
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Rätt till omställningslivränta har
efterlevande make under de när-
mare förutsättningar och för den
tid som anges i fråga om omställ-
ningspension i 4 kap. 1–4 §§ lagen
(2000:000) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn.
8 §
Omställningslivränta liksom hel
särskild efterlevandelivränta utges
med belopp, som när den försäk-
rade även efterlämnar barn som
har rätt till livränta efter honom
enligt denna lag, för år räknat mot-
svarar 20 och i annant fall 45 pro-
cent av det ersättningsunderlag
som anges i 3 §.
Omställningslivränta utges med
belopp, som när den försäkrade
även efterlämnar barn som har rätt
till livränta efter honom enligt
denna lag, för år räknat motsvarar
20 och i annan fall 45 procent av
det ersättningsunderlag som anges
i 3 §.
11 §
Överstiger livräntorna till de efterlevande efter en försäkrad samman-
tagna det ersättningsunderlag som anges i 3 §, sätts livräntorna ned pro-
portionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.
Bestämmelserna i 16 kap. 1 §
första, tredje och femte styckena,
5 § femte och sjunde styckena samt
8 och 9 §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring tillämpas även i
fråga om livränta enligt detta
kapitel.
Bestämmelserna i 7 kap. 1 §, 2 §
tredje stycket, 3 och 5 §§ lagen
(2000:000) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn
tillämpas även i fråga om livränta
enligt detta kapitel.
6 kap.
1 §
Är någon som har rätt till liv-
ränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt
berättigad till folkpension eller
tilläggspension i form av förtids-
pension eller efterlevandepension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring med anledning av den
inkomstförlust som har föranlett
livräntan, utgår livräntan endast i
den mån den överstiger pensionen.
Är någon som har rätt till liv-
ränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt
berättigad till folkpension eller
tilläggspension i form av förtids-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller efter-
levandepension enligt lagen
(2000:000) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn
med anledning av den inkomst-
förlust som har föranlett livräntan,
utges livräntan endast i den mån
den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap.
och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta
för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension
som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt sys-
tem för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten
eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om all-
män försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller
4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid
tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som
skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
7 §
Bestämmelserna i 3 kap. 17 §,
10 kap. 4 § första stycket, 16 kap.
11 § och 20 kap. 3–7 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring
om förmåner som sammanträffar,
indragning och nedsättning av er-
sättning i vissa fall, återbetalnings-
skyldighet, preskription, utmät-
ningsförbud och rätt till skade-
stånd har motsvarande tillämpning
i fråga om ersättning från arbets-
skadeförsäkringen.
Bestämmelserna i 3 kap. 17 §
och 20 kap. 3–7 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring
samt 4 kap. 13 §, 7 kap. 7 § och
8 kap. 5 och 10 §§ lagen
(2000:000) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn
om förmåner som sammanträffar,
indragning och nedsättning av
ersättning i vissa fall, återbetal-
ningsskyldighet, preskription och
utmätningsförbud har motsvarande
tillämpning i fråga om ersättning
från arbetsskadeförsäkringen.
Vad som sägs i 17 kap. 1 § lagen om allmän försäkring tillämpas även
i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen
8 kap.
4 §
Ärende angående livränta till
den försäkrade, i annat ärende
uppkommen fråga huruvida den
försäkrade har ådragit sig arbets-
skada till följd av annat än
olycksfall och ärende angående
särskild efterlevandelivränta skall
i försäkringskassa avgöras av
socialförsäkringsnämnd. Rege-
ringen får dock meddela före-
skrifter om behörighet för tjänste-
man hos försäkringskassan att av-
göra ärenden som är av enkel be-
skaffenhet och inte angår livränta
till den försäkrade eller särskild
efterlevandelivränta.
Ärende angående livränta till
den försäkrade och i annat ärende
uppkommen fråga huruvida den
försäkrade har ådragit sig arbets-
skada till följd av annat än
olycksfall skall i försäkringskassa
avgöras av socialförsäkrings-
nämnd. Regeringen får dock med-
dela föreskrifter om behörighet för
tjänsteman hos försäkringskassan
att avgöra ärenden som är av enkel
beskaffenhet och inte angår liv-
ränta till den försäkrade.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för livränta som grundas på dödsfall före den 1 januari
2003.
2. I fall då rätt till livränta grundas på en arbetsskada som har inträffat
före ikraftträdandet gäller också, om annat inte sägs i punkterna 3 och 4,
fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta.
3. De nya bestämmelserna om omställningslivränta i 5 kap. 6 § gäller
även om arbetsskadan har inträffat under något av åren 1990–2002 under
förutsättning att den efterlevande till följd av dödsfallet inte samtidigt har
rätt till änkepension enligt 6 kap. lagen (2000:000) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn.
4. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 6 kap. 1 § skall efter-
levandelivränta till en efterlevande make, som vid utgången av år 2002
hade rätt till sådan livränta, betalas ut med lägst det belopp som den
efterlevande vid tillämpning av de äldre bestämmelserna i samma para-
graf hade rätt till i december 2002. Detta belopp skall anknytas till pris-
basbeloppet och räknas om vid förändring av detta. Skall livräntan om-
prövas av annan anledning skall dock de nya reglerna tillämpas.
2.7 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
7 §
Sekretess gäller hos allmän
försäkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkrings-
verket och domstol i ärende enligt
lagstiftningen om allmän försäk-
ring, allmän ålderspension, arbets-
skadeförsäkring eller handikapp-
ersättning och vårdbidrag eller om
annan jämförbar ekonomisk för-
mån för enskild, eller om läkar-
vårdsersättning eller ersättning för
sjukgymnastik, för uppgift om
någons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften
rör eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs. Sam-
ma sekretess gäller hos annan
myndighet på vilken det an-
kommer att handlägga ärende
enligt lagstiftning som nu har
nämnts. I fråga om myndighet som
anges i 8 § gäller dock bestämmel-
serna där.
Sekretess gäller hos allmän
försäkringskassa, Premiepensions-
myndigheten, Riksförsäkrings-
verket och domstol i ärende enligt
lagstiftningen om allmän försäk-
ring, allmän pension, arbets-
skadeförsäkring eller handikapper-
sättning och vårdbidrag eller om
annan jämförbar ekonomisk för-
mån för enskild, eller om läkar-
vårdsersättning eller ersättning för
sjukgymnastik, för uppgift om
någons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften
rör eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs.
Samma sekretess gäller hos annan
myndighet på vilken det ankom-
mer att handlägga ärende enligt
lagstiftning som nu har nämnts. I
fråga om myndighet som anges i
8 § gäller dock bestämmelserna
där.
Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård-
eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotill-
stånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den
som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närståen-
de utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om allmän ålderspension,
lagstiftningen om handikappersätt-
ning och vårdbidrag och lagstift-
ningen om sjuklön.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lagstiftningen
om allmän försäkring, lagstift-
ningen om allmän pension, lag-
stiftningen om handikappersätt-
ning och vårdbidrag och lagstift-
ningen om sjuklön.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § lagen (1981:691 om
socialavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
2 §
Efterlevandepensionsavgifter förs
till staten för finansiering av folk-
pension i form av efterlevande-
pension enligt 8 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och tilläggspension i form av
efterlevandepension enligt 14 kap.
samma lag, änkepension enligt
övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i
lagen om allmän försäkring samt
kostnader för förvaltning av efter-
levandepension och änkepension.
Efterlevandepensionsavgifter förs
till staten för finansiering av
inkomstgrundad efterlevandepen-
sion och tilläggspension i form av
änkepension enligt lagen
(2000:000) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn
samt kostnader för administration
av sådana pensioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1996:1030) om underhålls-
stöd skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Ett barn har rätt till underhålls-
stöd, om föräldrarna inte bor till-
sammans eller den ena föräldern
är avliden. Det krävs dessutom att
barnet varaktigt bor och är folk-
bokfört hos en av föräldrarna
(boföräldern) samt att boföräldern
bor här i landet och, om barnet är
underårigt, är vårdnadshavare för
barnet.
Ett barn har rätt till underhålls-
stöd om föräldrarna inte bor till-
sammans. Det krävs dessutom att
barnet varaktigt bor och är folk-
bokfört hos en av föräldrarna
(boföräldern) samt att boföräldern
bor här i landet och, om barnet är
underårigt, är vårdnadshavare för
barnet.
Ett barn har också rätt till underhållsstöd, om det varaktigt bor och är
folkbokfört hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor
här i landet eller hos någon eller några som bor här i landet och som var
särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde 18 år. Vad
som i lagen sägs om boförälder gäller då den eller de särskilt förordnade
vårdnadshavarna. Bestämmelserna i 4 § 1 och 5 § tillämpas inte i dessa
fall.
4 §
Ett barn har inte rätt till underhållsstöd, om
1. barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl
låter bli att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapet till
barnet fastställt,
2. det finns anledning anta att, om det finns en bidragsskyldig förälder,
denne i rätt ordning betalar underhåll som inte är lägre än det belopp som
enligt denna lag skulle betalas ut i underhållsstöd till barnet,
3. det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat
sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll,
4. boföräldern trots föreläggande enligt 31 § första stycket utan giltigt
skäl låter bli att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs, eller
5. barnet har rätt till barnpension
efter en bidragsskyldig förälder på
grund av 8 kap. 2 § eller 14 kap.
2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
5. barnet har rätt till barnpension
eller efterlevandestöd till barn
efter en bidragsskyldig förälder på
grund av bestämmelserna i 2 eller
3 kap. lagen (2000:000) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till barn.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2002 och tillämpas första
gången i fråga om underhållsstöd som avser tid efter den 31 december
2002.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om underhållsstöd
för tid före den 1 januari 2003.
3. Vad som föreskrivs i 5 § 5 skall också gälla barnpension som utges
med stöd av 5 § lagen (2000:000) om införande av lagen (2000:000) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap.
2 §
Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an-
sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in
till den allmänna försäkringskassan.
Har den pensionsberättigade
uppburit förtidspension eller sär-
skild efterlevandepension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring omedelbart före 65 års
ålder får inkomst- och tilläggspen-
sion beviljas för högst tre månader
före ansökningsmånaden, dock
tidigast från och med den månad
då den pensionsberättigade fyllde
65 år.
Har den pensionsberättigade
uppburit förtidspension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring eller särskild efterlevande-
pension enligt 9 § lagen
(2000:000) om införande av lagen
(2000:000) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn
omedelbart före 65 års ålder får
inkomst- och tilläggspension be-
viljas för högst tre månader före
ansökningsmånaden, dock tidigast
från och med den månad då den
pensionsberättigade fyllde 65 år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2.11 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)
Härigenom föreskrivs att det i övergångsbestämmelserna till socialför-
säkringslagen (1999:799) skall införas en ny punkt, 6, av följande lydel-
se.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6. En änka som vid utgången av
år 2000 uppbär folkpension i form
av änkepension vid bosättning
utomlands med stöd av bestämmel-
sen i punkt 1 i övergångsbestäm-
melserna till lagen (1979:127) om
ändring i lagen om allmän försäk-
ring skall ha rätt till utbetalning
av sådan pension även efter
ikraftträdandet.
2.12 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 2, 4, 5 och 8 §§, 4 kap. 2 och 7 §§
och punkten 6 i övergångsbestämmelserna till socialförsäkringslagen
(1999:799) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som an-
ges i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som
beslutas av de allmänna försäkringskassorna,
2. föräldrapenning på garantinivå,
3. folkpension i form av förtids-
pension och efterlevandepension
beräknad i förhållande till det antal
år som har tillgodoräknats som
bosättningstid i Sverige, samt
3. folkpension i form av förtids-
pension beräknad i förhållande till
det antal år som har tillgodoräk-
nats som bosättningstid i Sverige,
samt
4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner
som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
2 §
Den som är bosatt i Sverige omfattas även av
1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lagen (1969:205) om pensionstillskott,
3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handi-
kappade,
5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
7. lagen (1993:389) om assistansersättning,
8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
9. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
11. lagen (1998:702) om garan-
tipension, och
12. lagen (1998:703) om handi-
kappersättning och vårdbidrag.
11. lagen (1998:702) om garan-
tipension,
12. lagen (1998:703) om handi-
kappersättning och vårdbidrag,
och
13. lagen (2000:000) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till barn i fråga om
– garantipension till omställ-
ningspension och änkepension,
– efterlevandestöd till barn, och
– tilläggspension enligt 6 kap.
5 § första stycket 2 samma lag,
tilläggspension enligt 5 § andra
stycket 2 och 7 § tredje stycket 2
lagen (2000:000) om införande av
lagen om efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn
beräknad i förhållande till det an-
tal år som har tillgodoräknats som
bosättningstid i Sverige.
4 §
Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning,
3. tilläggspension i form av för-
tidspension och efterlevandepen-
sion,
4. folkpension i form av förtids-
pension och efterlevandepension
beräknad i förhållande till det antal
år för vilka tillgodoräknats pen-
sionspoäng för tilläggspension,
samt
3. tilläggspension i form av för-
tidspension,
4. folkpension i form av förtids-
pension beräknad i förhållande till
det antal år för vilka tillgodoräk-
nats pensionspoäng för tilläggs-
pension, samt
5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. i fråga om
förmåner som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
5 §
Den som arbetar i Sverige omfattas även av
1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
2. lagen (1988:1465) om ersätt-
ning och ledighet för närstående-
vård, och
3. lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension.
2. lagen (1988:1465) om ersätt-
ning och ledighet för närstående-
vård,
3. lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension, samt
4. lagen (2000:000) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till barn i fråga om inkomst-
grundad efterlevandepension och
tilläggspension i form av änkepen-
sion med undantag av sådan
tilläggspension som avses i 2 § 13.
8 §
Försäkringen för pensioner eller
skadeersättningar som avses i 4 §
3 och 4 samt 5 § 1 och 3 skall
gälla när rätten till en förmån
enligt de lagar som anges där kan
härledas från ett arbete i Sverige.
Detsamma gäller försäkringen för
föräldrapenning över garantinivå
enligt 4 § 2.
Försäkringen för pensioner eller
skadeersättningar som avses i 4 §
3 och 4 samt 5 § 1, 3 och 4 skall
gälla när rätten till en förmån en-
ligt de lagar som anges där kan
härledas från ett arbete i Sverige.
Detsamma gäller försäkringen för
föräldrapenning över garantinivå
enligt 4 § 2.
Försäkringen för pensioner enligt första stycket skall också gälla i det
fall rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 12
och 13 §§.
4 kap.
2 §
Förmåner får utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex
månader.
När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas
särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.
Pensionsförmåner enligt 3 kap.
1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så
länge den försäkrades bosättning i
Sverige består enligt 2 kap.
Pensionsförmåner enligt 3 kap.
1 § 3 samt 2 § 2, 6, 11 och 13
utges så länge den försäkrades
bosättning i Sverige består enligt
2 kap.
7 §
För utbetalning av en förmån utomlands får krävas bevis om att rätten
till förmånen består.
Beträffande efterlevandeför-
måner skall vad som sägs i detta
kapitel om försäkrad gälla den
försäkrades efterlevande.
6. En änka som vid utgången av år 2000 uppbär folkpension i form av
änkepension vid bosättning utomlands med stöd av bestämmelsen i punkt
1 i övergångsbestämmelserna till lagen (1979:127) om ändring i lagen
om allmän försäkring skall ha rätt till utbetalning av sådan pension även
efter ikraftträdandet.
Sådan folkpension som avses i
första stycket skall från och med
den 1 januari 2003 i stället avse
tilläggspension i form av änkepen-
sion enligt 6 kap. 5 § första stycket
2 lagen (2000:000) om efterlevan-
depension och efterlevandestöd till
barn samt garantipension till
änkepension enligt samma lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2.13 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 40 § inkomstskattelagen (1999:1229)
skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
40 §
Barnpension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall bara tas upp till den del pen-
sionen för varje månad överstiger
en tolftedel av 40 procent av pris-
basbeloppet eller, vid pension efter
båda föräldrarna, 80 procent av
prisbasbeloppet. Detta gäller också
efterlevandelivränta enligt annan
författning till den del livräntan
enligt 17 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring medfört minskning av
en sådan del av barnpensionen
som inte skall tas upp.
Barnpension och efterlevande-
stöd till barn enligt lagen
(2000:000) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn
skall bara tas upp till den del pen-
sionen och efterlevandestödet för
varje månad tillsammans över-
stiger en tolftedel av 40 procent av
prisbasbeloppet eller, vid pension
och efterlevandestöd efter båda
föräldrarna, 80 procent av prisbas-
beloppet. Detta gäller också efter-
levandelivränta enligt annan för-
fattning till den del livräntan enligt
3 kap. 3 § eller 7 kap. 10 och
11 §§ lagen om efterlevande-
pension och efterlevandestöd till
barn medfört minskning av en
sådan del av barnpensionen eller
efterlevandestödet som inte skall
tas upp.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och tillämpas första gången
vid 2004 års taxering.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-24
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 3 februari 2000 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag (2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till
barn,
2. lag om införande av lagen (2000:000) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring,
5. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
8. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
9. lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
10. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion,
11. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),
12. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) och
13. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren
Elisabeth Lane och kanslirådet Marianne Jenryd.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådet har i tidigare yttranden i anledning av reformeringen av den
allmänna pensioneringen påtalat att förslag lagts fram som i betydande
delar haft karaktär av temporära lösningar i avvaktan på resultaten av
fortsatt utredningsarbete. I sakernas nuvarande tillstånd är det nödvändigt
att fortsätta på den inslagna vägen med partiella reformer. Lagrådet kan
därvid inte finna annat än att det är väl motiverat att behandla efterlevan-
depensioneringen för sig och att de föreliggande delförslagen har fått en
lämplig avgränsning i förhållande till reformarbetet i övrigt.
Lagrådet har vidare i sina tidigare yttranden påpekat att lagen om all-
män försäkring blivit alltmer urholkad – och därmed också oöverskådlig
– genom att väsentliga delar av lagen brutits ut till annan lagstiftning.
Denna utveckling accentueras genom föreliggande lagförslag som bl.a.
innebär att två hela kapitel i lagen föreslås bli upphävda. Samtidigt före-
kommer i de föreliggande lagförslagen ett stort antal hänvisningar till
olika lagrum i lagen om allmän försäkring, dessvärre dessutom till lydel-
ser av dessa som gällt vid olika tidpunkter. Lagrådet har tidigare erinrat
om behovet av en genomgripande översyn och omarbetning av bestäm-
melserna i lagen om allmän försäkring, kanske inom ramen för en ut-
byggd socialförsäkringslag. De föreliggande förslagen gör sådana tanke-
gångar än mer aktuella.
Åtskilliga bestämmelser i förslagen till lag om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn och till lagen om införande av nämnda lag –
särskilt de som rör änkepensionerna, vilka i gällande och här överförd
lydelse i huvudsak inte är lagrådsgranskade – hör till de mest komplice-
rade föreskrifterna i lagstiftningen om allmän pensionering för att inte
säga i svensk lagstiftning över huvud taget. Om det för den med systemet
något så när förtrogne är möjligt att med utgångspunkt i en given situa-
tion reda ut vilken pensionsrätt en enskild pensionär har – för den en-
skilde torde i allmänhet detta vara omöjligt – kan starkt betvivlas att mer
än ett fåtal personer kan ha en fullständig överblick av systemet. Med de
erfarenheter som vunnits av den hittillsvarande utbyggnaden av dator-
systemen inom den allmänna pensioneringen kan också befaras att an-
passningen av Riksförsäkringsverkets datorer till de nya reglerna inte
hinns med till den föreslagna ikraftträdandetidpunkten, som det dock av
andra skäl är angeläget att hålla. Som exempel på nyheter som kan med-
föra övergångsproblem må nämnas att underhållsstöd som utgår vid
ikraftträdandet skall omvandlas till efterlevandestöd till barn, utan att det
behövs någon ansökan av den berättigade.
Den komplexitet som vidlåder systemet synes emellertid främst vara
att tillskriva regeringens strävan – förutom att trygga stabiliteten i
systemet genom att uppnå bredast möjliga politiska enighet – att dels
undvika sådana ändringar som skulle medföra försämringar för de
pensionsberättigade jämfört med vad som nu gäller, dels så långt det låter
sig göra anpassa reglerna till det nya pensionssystemet. Från de
synpunkter Lagrådet har att beakta – särskilt rättssäkerhetens krav och
kravet på konsekvens i rättsordningen – finns intet att erinra mot de båda
sålunda uppställda målen. De brister i fråga om överskådlighet med vilka
förslagen är behäftade får därför accepteras.
Mot bakgrund av den antydda komplexiteten är det inte möjligt att
inom den tidrymd som står till buds för en lagrådsgranskning säkerställa
att rådande rättsläge – när så skolat ske – till alla delar på ett korrekt sätt
getts motsvarighet i de föreliggande förslagen. Något sådant skulle ha
krävt ett dubblerat utredningsarbete från Lagrådets sida. Såvitt Lagrådet
kunnat överblicka, har emellertid transformeringen av rättsreglerna skett
på ett noggrant och insiktsfullt sätt och Lagrådet kan inte finna annat än
att förslagen är så utformade att lagarna kan antas tillgodose angivna
syften.
På grund av det anförda kommer Lagrådets fortsatta yttrande att i
huvudsak avse mer detaljbetonade frågor.
1 kap. 5 §
I första stycket föreskrivs att änkepension enligt lagen utges i form av
tilläggspension och beräknas på grundval av det underlag som anges i
6 kap. Trots detta klargörande används i lagen mera sällan enbart termen
änkepension. I stället förekommer på ett stort antal ställen uttrycket
"tilläggspension i form av änkepension", se t.ex. 1 kap. 8 och 10 §§,
2 kap. 4 §, 6 kap. 1–7, 10, 11, 17 och 18 §§, 7 kap. 5 § och 8 kap. 6 §. I
det äldre pensionssystemet enligt lagen om allmän försäkring gjordes en
grundläggande uppdelning i folkpension och tilläggspension, vilka regle-
rades i olika avdelningar i lagen. Det fanns då oftast anledning att i en-
skilda paragrafer poängtera enligt vilken huvudform en pensionsförmån
utgavs. I den nya lagen finns knappast skäl att betona detta, allra helst
inte mot bakgrund av den förklaring som finns i paragrafens första
stycke. Lagrådet föreslår därför att uttrycket "tilläggspension i form av
änkepension" byts ut mot termen änkepension i de paragrafer där ut-
trycket förekommer.
1 kap. 6 §
Tredje stycket sista meningen bör på grund av det förut anförda ges
följande lydelse: "Minskning skall i första hand göras på garantipension
till änkepension och därefter på sådan del av änkepensionen som avses i
6 kap. 5 § första stycket 2."
1 kap. 7 §
Regeln i andra stycket är inte en sådan allmän bestämmelse som hör
hemma i det inledande kapitlet. I regeln uppställs en väsentlig förutsätt-
ning för rätt till garantipension, nämligen att en försäkringstid om minst
tre år kan tillgodoräknas för den avlidne. Övriga förutsättningar har
samlats i de kapitel där respektive förmån behandlas, dvs. omställnings-
pensionen i 4 kap. och änkepensionen i 6 kap. I 4 kap. 6 § finns en erin-
ran om regeln i 1 kap. 7 § andra stycket, medan någon motsvarande hän-
visning inte finns i 6 kap. Regeln bör flyttas till de kapitel där övriga för-
utsättningar finns, se nedan under 4 kap. 6 § och 6 kap. 14 §. Andra
stycket bör således utgå.
3 kap. 1 §
Efterlevandestöd till barn har i princip samma konstruktion som under-
hållsstödet enligt lagen om underhållsstöd. Båda stödformerna är avsedda
att garantera att barnet får ett ekonomiskt stöd upp till ett visst belopp.
Förslaget om införandet av ett efterlevandestöd innefattar också den
följdändringen att ett barn inte längre skall ha rätt till underhållsstöd
därför att den ena föräldern är avliden (3 § lagen om underhållsstöd).
Regeringen har intagit den hållningen att underhållsstödet, liksom dess
föregångare bidragsförskottet, inte faller inom tillämpningsområdet för
förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen. Åsikten torde ha sitt ursprung i uttalanden i
betänkandet "Social trygghet och EES", SOU 1993:115 s. 200 f. Denna
uppfattning är dock inte odiskutabel. Den omständigheten att underhålls-
stödet, liksom tidigare bidragsförskottet, är en garantiförmån av ett
socialrättsligt slag kan göra stödet till en familjeförmån enligt artikel
1 u) i) förordningen (EEG) nr 1408/71. I andra länder är underhållsstödet
(bidragsförskottet) oftast ett verkligt förskott på det underhåll som en
underhållsskyldig egentligen skulle ha utgett. Någon familjeförmån där-
utöver brukar då inte ingå i stödet.
Av lagrådsremissen framgår att regeringen betraktar det föreslagna
efterlevandestödet till barn såsom en förmån som faller inom tillämp-
ningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71. Detta skulle medföra
att detta slags stöd genom överflyttningen från en lag till en annan skulle
komma att omfattas av den nämnda förordningen. Huruvida stödet
genom denna åtgärd blir en pensionsförmån enligt artikel 1 t) förord-
ningen förefaller dock inte självklart. Oavsett hur det förhåller sig här-
med har Lagrådet inte något att invända emot att efterlevandestödet till
barn räknas som en förmån enligt förordningen, vilket torde ligga väl i
linje med dess egenskap av en garantiförmån.
Fastän efterlevandestödet till barn, enligt lagrådsremissen, faller inom
tillämpningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71, är avsikten att
förordningen inte skall bli tillämplig på stödet. Som ett slags beredskap
härför innehåller den föreslagna paragrafen förutsättningen att barnet
skall vara bosatt i Sverige. Regeringen avser att i förhandlingar inom EU
begära att stödet med tillämpning av artikel 10a skall upptagas i bilaga
II a med den följd att det skulle bli undantaget från exportskyldighet.
Lagrådet vill påpeka att förutsättningen för att stödet skall förtecknas i
bilagan bland annat är att det skall utges i stället för eller som tillägg till
annan förmån. Frågan är om efterlevandestödet kan anses vara ett tillägg
till annan förmån, främst då barnpensionen. Efterlevandestödet är i så
måtto en självständig förmån att det i lagen skall föreskrivas att stödet för
år räknat skall motsvara 40 procent av prisbeloppet. Vad i övrigt gäller
stödets storlek skall inte bara barnpension utan också vissa andra ersätt-
ningar enligt 3 § tredje stycket minska det belopp som skall utges i efter-
levandestöd. Vidare finns i 4 § en regel om samordning mellan sådant
stöd och förtidspension. Det är också att märka att om barnet över huvud
taget inte uppbär någon barnpension "hela" förmånen i princip kommer
att bestå av efterlevandestöd.
Med det anförda har Lagrådet velat framhålla att det kan föreligga viss
tveksamhet om huruvida stödet uppfyller kraven för att förtecknas på den
ifrågavarande bilagan till förordningen.
4 kap. 6 §
Som ovan framhållits, bör det villkor som finns i regeln i 1 kap. 7 § andra
stycket ingå som en uttrycklig förutsättning i denna paragraf. Lagrådet
föreslår därför att paragrafen ges följande lydelse: "En efterlevande make
som är bosatt i Sverige och som uppfyller villkoren för rätt till omställ-
ningspension har rätt till garantipension till omställningspension, om en
försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för den avlidne."
4 kap. 7 och 8 §§
I 7 § första stycket anges att beräkningen av garantipension till omställ-
ningspension skall grunda sig på den omställningspension som den
efterlevande har rätt till. Denna föreskrift synes visserligen inte tillföra
regleringen något, eftersom beräkningen sker på grund av olika, av om-
ställningspensionen oberoende faktorer som anges i det följande. Endast i
fråga om avräkningen mot omställningspensionen har bestämmelsen
någon innebörd men även denna fråga regleras i det följande. Egentligen
borde första meningen i 7 § få utgå och andra meningen sammanföras
med 8 § som en ny tredje mening i denna. Emellertid används samma
konstruktion i 6 kap. 17 och 18 §§, där den motsvarar konstruktionen i
3 kap. 3 § lagen om garantipension. Skäl kan därför finnas att avstå från
ändring i den föreslagna konstruktionen.
Lagrådet förordar att i 8 § klart anges att minskningen enligt 8 § skall
göras på det med tillämpning av 12 § avkortade beloppet. I 8 § bör därför
införas en ny tredje mening av förslagsvis följande lydelse: "Sådan
minskning görs efter det att basnivån avkortats med tillämpning av 12 §."
6 kap. 2 §
Tekniken vid överföringen av nuvarande regelsystem om änkepension till
den föreslagna lagen bygger främst på att de föreskrifter som före år
1990 gällde om änkepensioneringen har arbetats samman med de
övergångsbestämmelser som reglerade den fortsatta tillämpningen av
dessa föreskrifter. Detta har lett till att förutsättningarna för änkepension
knyts till två olika tidpunkter, dels tidpunkten för dödsfallet, dels
utgången av år 1989, då den reformerade familjepensioneringen trädde i
kraft. Resultatet av denna sammanställning av olika bestämmelser är
visserligen komplicerat. Tekniken framstår emellertid som nödvändig,
om inte lagtexten skall bli alltför vidlyftig, och resultatet har i allmänhet
blivit acceptabelt. På vissa punkter har lagtexten emellertid blivit alltför
komprimerad och är svår att tillgodogöra sig.
Så är fallet med förevarande paragraf. I andra stycket, som gäller för
änkor födda år 1945 eller senare, anges att de i första stycket föreskrivna
villkoren skall vara uppfyllda vid utgången av år 1989 och att detta för-
hållande inte får ha ändrats fram till tidpunkten för dödsfallet. Den av-
lidne kan emellertid "efterlämna" barn endast vid dödsfallet. Det kan inte
heller krävas att båda de angivna villkoren skall vara "uppfyllda" vid
båda tidpunkterna, eftersom villkoren är alternativa och kan kombineras
på olika sätt. För bättre förståelse krävs att paragrafen löses upp. Lag-
rådet förordar följande lydelse:
"En änka som är född år 1944 eller tidigare och som vid utgången av år
1989 samt även vid tidpunkten för dödsfallet var gift med den avlidne har
rätt till änkepension om antingen äktenskapet vid tidpunkten för döds-
fallet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne
fyllde 60 år eller den avlidne efterlämnar barn som också är barn till
änkan.
En änka som är född år 1945 eller senare har rätt till änkepension om
hon har varit gift med den avlidne från utgången av år 1989 till dödsfallet
samt dessutom
1. vid utgången av år 1989 antingen äktenskapet hade varat minst fem
år och ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år eller manen hade
barn som också var barn till kvinnan, och
2. något av de i 1 angivna villkoren var uppfyllt även vid dödsfallet
och vid varje tidpunkt mellan utgången av år 1989 och dödsfallet."
Detta innebär i fråga om de yngre änkorna bl.a. att om makarna vid ut-
gången av år 1989 var nygifta men makarna hade ett gemensamt barn
som senare dör så har änkan rätt till pension, ifall äktenskapet vid barnets
död varat fem år (och ingåtts senast då mannen fyllde 60) samt därefter
bestått fram till dödsfallet.
6 kap. 3 §
I bestämmelsen hänvisas i fråga om vissa villkor för den del av änkepen-
sionen enligt 6 kap. 5 § första stycket som ersätter änkepensionen inom
folkpensioneringen (90-procentsdelen) till förutsättningarna för garanti-
pension till änkepension enligt 6 kap. 14 §. Hänvisningen till en betydligt
senare paragraf än den som reglerar den pensionsform som nu är i fråga
framstår som förvirrande. Dessutom behandlar 14 § över huvud taget inte
änkor födda 1945 och senare, vilka däremot omfattas av förevarande
paragraf. Lagrådet förordar att villkoren för 90-procentsdelen regleras
redan här. Lagrådet föreslår därför att förevarande paragraf ges följande
lydelse:
"För rätt till sådan del av änkepension som avses i 5 § första stycket 2
krävs, utöver vad som anges i 1 och 2 §§, att förutsättningarna enligt
andra och tredje styckena eller enligt fjärde stycket är uppfyllda.
En änka som är född år 1944 eller tidigare har rätt till änkepension en-
ligt första stycket om hon dessutom vid tidpunkten för dödsfallet
1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16
år, som stadigvarande vistas i makarnas hem eller hos änkan, eller
2. har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.
Om villkoret enligt andra stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör
rätten till änkepension enligt denna punkt. Vid bedömningen av rätten till
änkepension enligt andra stycket 2 skall i så fall anses som om mannen
avlidit då rätten till änkepension enligt andra stycket 1 upphörde och äk-
tenskapet varat till nämnda tidpunkt.
En änka som är född år 1945 eller senare har rätt till änkepension
enligt första stycket, om hon dessutom uppfyllde något av de i andra
stycket 1 eller 2 angivna villkoren såväl vid utgången av år 1989 som vid
dödsfallet och vid varje tidpunkt mellan utgången av år 1989 och
dödsfallet. Därvid tillämpas bestämmelserna i tredje stycket."
6 kap. 4 §
I första stycket skall enligt lagförslaget föreskrivas att tilläggspension i
form av änkepension skall dras in om änkan ingår äktenskap. Paragrafen
motsvarar en äldre bestämmelse i 14 kap. 2 § tredje stycket lagen om
allmän försäkring (i dess lydelse före den 1 januari 1990).
Paragrafen har placerats i ett avsnitt i 6 kap. som enligt rubriken gäller
rätt till tilläggspension i form av änkepension. Orden "dras in" i bestäm-
melsen ger knappast uttryck för tanken att det skulle vara fråga om en
rättighetsbestämmelse. De hänvisningar till bestämmelsen som finns i
11–13 §§ förslaget till lag om införande av lagen om efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn och som innebär att ersättning skall utges
med tillämpning av bl.a. bestämmelsen stämmer inte heller med dess
karaktär av indragningsregel.
Termen "indragning" i socialförsäkringsrätten används ofta i sådana
sammanhang, där en försäkrad, som i och för sig är berättigad till en er-
sättning, på grund av en förseelse eller en underlåtenhet får ersättningen
indragen av en försäkringskassa. Om den försäkrade däremot inte längre
skulle uppfylla förutsättningarna för rätt till ersättning, kommer rätten att
upphöra. I lagen om allmän försäkring används, när det är fråga om ett
slags sanktion, just termen "indragning", se 3 kap. 17 § och 20 kap. 3 §
lagen om allmän försäkring. I det nu aktuella förslaget får indragning ske
enligt 7 kap. 7 § andra stycket, om den ersättningsberättigade vållat den
försäkrades död.
Enligt Lagrådets mening bör inte orden "dras in" användas i paragra-
fens första stycke. Lagrådet föreslår i första hand följande formulering:
"Rätten till änkepension upphör om änkan ingår äktenskap." Denna kon-
struktion används för övrigt i lagförslaget i både 4 kap. 4 § och 6 kap.
16 § andra stycket. I den sistnämnda bestämmelsen gäller det också det
fall att rätten till ersättning kan återvinnas sedan hindret inte längre före-
ligger. Andra formuleringar är naturligtvis också tänkbara, såsom "en
änka har inte rätt till …" (jfr 6 kap. 16 § första stycket) eller "änke-
pension får inte utges …" (jfr 7 kap. 14 § andra stycket).
6 kap. 6 §
Lydelsen av första stycket är något oklar. Lagrådet förordar följande
lydelse: "Änkepension till en änka som är född år 1945 eller senare -:-:-
hade avlidit vid utgången av år 1989. Vid beräkningen av sådan änkepen-
sion tillämpas 5 § första stycket. Beloppet enligt 5 § första stycket 1 be-
räknas på grundval av den förtidspension -:-:- lagen om allmän försäk-
ring. Om mannen vid utgången av år 1989 var berättigad till tilläggspen-
sion i form av ålderspension, skall dock beloppet enligt 5 § första stycket
1 beräknas -:-:- vid utgången av år 1989."
6 kap. 14 §
Enligt vad som anförts under 1 kap. 7 § bör innehållet i andra stycket i
nämnda paragraf flyttas hit. Lagrådet föreslår att ett nytt tredje stycke
införs i paragrafen och ges följande lydelse: "Änkan har dock rätt till
garantipension endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodo-
räknas för den avlidne."
6 kap. 17 och 18 §§
Jämför vad som sägs under 4 kap. 7 och 8 §§.
I lagtexten bör klart anges att minskningen enligt 18 § skall göras på
det med tillämpning av 22 och 23 §§ minskade respektive avkortade be-
loppet. Lagrådet förordar att i 18 § införs en ny tredje mening av för-
slagsvis följande lydelse: "Sådan minskning görs efter det att basnivån
minskats eller avkortats med tillämpning av 22 och 23 §§."
7 kap. 3 §
Bestämmelsen avses för en situation som för närvarande regleras i
16 kap. 5 § sjätte stycket AFL, där det föreskrivs om viss avräkning på
det belopp som först förfaller till betalning efter det att beslut om
barnpension meddelats. Förevarande paragraf tar sikte på vissa fall av
retroaktivt utbetalad efterlevandepension, nämligen bl.a. när det vid
utbetalningen av omställningspension efter den avlidne inte är känt att en
rätt till efterlevandepension till barn samtidigt föreligger. Den avräkning
som föreslås skola ske skall göras på den retroaktiva utbetalningen,
vilken får förutsättas ske som en engångsbetalning. Det finns inte
anledning att behandla avräkningen olika för det fall att det retroaktiva
beloppet betalas med ett engångsbelopp respektive det fall att det betalas
i flera rater. Orden "som först förfaller till betalning" bör därför utgå och
orden "det belopp" bytas mot "beloppet".
7 kap. 4 §
I första meningen sägs att uttag av efterlevandepension får återkallas
genom skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassan. Den språk-
liga utformningen är inte korrekt och kan faktiskt ge upphov till feltolk-
ning av bestämmelsen. Den omständigheten att uttag återkallas för näm-
ligen tankarna närmast till att det skulle vara fråga om gjorda uttag. Om
verbet återkallas skall behållas, bör klargöras att begäran (ansökningen)
om uttag återkallas. I annat fall måste ordet återkallas bytas ut, t.ex. mot
ordet avbrytas.
7 kap. 14 §
I andra stycket skall enligt förslaget föreskrivas att, om ett barn sedan
minst trettio dagar i följd vårdats på anstalt på statens bekostnad eller
annars fått kost och bostad, efterlevandestöd till barn inte får utges. I spe-
cialmotiveringen sägs att andra och tredje styckena i princip motsvarar
nuvarande regler i 10 kap. 2 § tredje och fjärde styckena lagen om allmän
försäkring. De angivna bestämmelserna i lagen om allmän försäkring
avser barnpension (tredje stycket) och pensionsförmån (fjärde stycket).
Den föreslagna bidragsformen efterlevandestöd till barn motsvarar det
nuvarande underhållsstödet i det fall att den ena föräldern är avliden. I
11 § lagen om underhållsstöd finns en bestämmelse om att
underhållsstöd inte lämnas för sådan kalendermånad då barnet under hela
månaden på statens bekostnad får vård på institution eller annars kost och
logi. Bestämmelsen omfattar emellertid också boende i familjehem eller
bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade (2) eller vård i familjehem eller
hem för vård eller boende inom socialtjänsten (3). Dessa två punkter
faller bort när underhållsstödet förvandlas till ett efterlevandestöd och
därmed flyttas över till den nya lagen.
Förslaget är till fördel för de barn som blir berättigade till efterlevande-
stöd. Lagrådet har självfallet inte något att erinra mot detta resultat i sak.
8 kap. 10 §
De bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension vartill hän-
visas avser oftast uttryckligen den i den lagen reglerade försäkrings-
formen. Av paragrafen borde tydligare framgå att avsikten är att dessa
bestämmelser också skall omfatta efterlevandepension och efterlevande-
stöd till barn. Lagrådet föreslår därför att de inledande orden omformule-
ras på följande sätt: "Följande bestämmelser i lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension skall också tillämpas på
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn:".
Förslaget till lag om införande av lagen om efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn
1 §
En bestämmelse av här föreslaget innehåll framstår med hänsyn till
lagens rubrik som överflödig. Jämför lagen om ikraftträdande av in-
komstskattelagen, vars inledning har fått en korrekt utformning. Det har
blivit upplyst att de lagförslag som nu föreligger remitterade kan komma
att delas upp på olika propositioner och att i så fall en bestämmelse om
upphävande av olika föreskrifter kan behöva införas i förevarande lagför-
slag. Därvid kan 1 § utgå, 2 § ges beteckningen 1 § och upphävandeföre-
skrifterna införas i en ny 2 §. En fördel med detta förfarande är att den
efterföljande paragrafnumreringen inte behöver ändras.
I motsats till den föreslagna portalparagrafen skulle en uppdelning av
lagen i olika avsnitt med särskilda underrubriker väsentligt bidra till läs-
barheten. Därvid kan rubriken före 1 § ges beteckningen "Allmänna be-
stämmelser". Före 5 § sätts rubriken "Barnpension och efterlevandestöd
till barn". Därefter sätts följande rubriker: före 7 § "Omställningspension
och garantipension", före 9 § "Särskild efterlevandepension och garanti-
pension", före 10 § "Änkepension och garantipension" samt före 20 §,
slutligen, "Samordning med livränta".
10–13 §§
Enligt 10 § har en änka som vid utgången av år 2002 har rätt till änke-
pension inom folkpensioneringen och tilläggspensioneringen rätt till
änkepension och garantipension till änkepension enligt lagen om efter-
levandepension och efterlevandestöd till barn (EPL). Paragrafen ger in-
trycket av att utgöra en materiell bestämmelse av vilken framgår att den
nya lagen rent allmänt anger förutsättningarna för änkepensionen i över-
gångsfallen. Från denna utgångspunkt synes svårförståeligt att det i
11-13 §§ anges att änkepension "utges" med tillämpning av
bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§ EPL, som om förutsättningarna för
änkepension skulle fullständigt regleras genom hänvisningen till angivna
paragrafer, trots att detta, med hänsyn till innehållet i 10 §, uppenbarligen
inte kan vara meningen. Avsikten med 10 § lärer emellertid vara att
denna endast skall utgöra en inledning till följande paragrafer och att de
närmare förutsättningarna för – liksom även metoderna för beräkningen
av – änkepension i olika situationer skall framgå av dessa. Innebörden av
10 § skulle klarare framgå om den gavs följande lydelse:
"En efterlevande som vid utgången av år 2002 har rätt till folkpension
enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring har rätt till änkepension och garanti-
pension till sådan pension enligt vad som föreskrivs i 11–19 §§. Det-
samma skall gälla om rätt till sådan änkepension uppkommer först efter
ikraftträdandet men grundar sig på dödsfall som inträffat dessförinnan.
För änkepension och garantipension till sådan pension enligt denna para-
graf skall dessutom gälla vad som föreskrivs i 1, 7 och 8 kap. lagen
(2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn."
Vad sedan angår bestämmelserna i 11–13 §§ blir hänvisningen till
6 kap. 3 och 4 §§ EPL alltför kortfattad för att ange förutsättningarna för
rätten till änkepension. 6 kap. 3 § avser rätten till 90-procentsdelen av
änkepensionen enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 EPL. Det måste – om
10 § omformuleras i enlighet med vad som föreslås i det föregående –
finnas en bestämmelse som anger förutsättningarna också för rätten till
änkepension enligt 6 kap. 5 § första stycket 1 EPL. Ehuru 11 § anger att
den skall tillämpas oavsett änkans ålder utgör hänvisningen till 6 kap. 3 §
en hänvisning till bestämmelser som är olika för skilda ålderskategorier.
Vidare innefattar hänvisningen via 6 kap. 3 § till 6 kap. 14 § EPL att
änkan skall ha varit gift med den avlidne vid utgången av år 1989, vilket i
fråga om 11 § inte är möjligt i betraktande av att paragrafen avser pen-
sioner i anledning av dödsfall före år 1990 (frånsett den särskilda be-
stämmelsen om änkor födda år 1929 och tidigare).
Lagrådet förordar att förutsättningarna för änkepension till dem som
blivit änkor före utgången av år 1989 anges fullständigt i 11 §. Det är
möjligt att förutsättningarna för änkepension i de i 12 och 13 §§ behand-
lade situationerna kan åtminstone delvis anges genom hänvisningar till
11 §. För Lagrådet framstår det emellertid som sannolikt att även dessa
situationer bör ges en självständig reglering.
Lagrådet saknar tillräcklig överblick över de äldre bestämmelserna för
att med anspråk på fullständighet kunna lägga fram förslag till ny lydelse
av 11–13 §§. Lagrådet förordar därför att angivna paragrafer omarbetas
under det fortsatta beredningsarbetet i Regeringskansliet, med beaktande
av de synpunkter Lagrådet nu anfört.
20 §
Bestämmelserna i denna paragraf rör olika frågor och skulle kunna vinna
i tillgänglighet på att delas upp på två paragrafer. Lagtexten skulle för-
slagsvis kunna lyda så:
"20 § Om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har be-
viljats på grund av dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall
minskning enligt 7 kap. 11–13 §§ lagen (2000:000) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd göras med 45 procent av varje livränta som
överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet. Minskningen skall göras på
det belopp som anges i 5 § andra stycket 2 respektive 7 § tredje stycket 2
före minskning av annan tilläggspension.
21 § I fall som avses i 5, 7 och 9 §§ denna lag skall bestämmelserna i
7 kap. 11 § första stycket sista meningen och 12 § sista meningen lagen
(2000:000) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn
tillämpas endast på pension som beräknats enligt 5 § andra stycket 1 och
7 § tredje stycket 1."
Förslaget till lag om ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring
6 kap. 7 §
Enligt förslaget skall bl.a. 8 kap. 5 och 10 §§ lagen om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn ha motsvarande tillämpning i fråga om
ersättning från arbetsskadeförsäkringen. I paragrafen finns emellertid
redan en hänvisning till återbetalningsregeln i 20 kap. 4 § lagen om all-
män försäkring, vilken också skall behållas för framtiden. Förslaget
skulle med andra ord innebära att från och med den 1 januari 2003 två
återbetalningsbestämmelser skulle vara tillämpliga på för mycket upp-
burna ersättningar från arbetsskadeförsäkringen. Till yttermera visso är
de två reglerna inte likalydande. I 20 kap. 4 § lagen om allmän försäkring
finns således kvittningsregler som saknar motsvarigheter i 8 kap. 5 §
lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (jfr 8 kap.
7 §).
Om avsikten är att två olika återbetalningsregler skall vara tillämpliga
på arbetsskadeersättningar måste klargöras hur reglerna skall förhålla sig
till varandra i den praktiska rättstillämpningen.
Det förhållandet att bestämmelserna i 8 kap. 10 § lagen om efterlevan-
depension och efterlevandestöd till barn skall ha motsvarande
tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen medför att
en mängd hänvisningar i nämnda 10 § till 15 kap. lagen om
inkomstgrundad ålderspension också skulle komma att omfatta
arbetsskadeförsäkringen. Detta skulle bl.a. innebära att bestämmelsen i
15 kap. 1 § sistnämnda lag om att Riksförsäkringsverket skall verka för
en likformig och rättvis lagtillämpning kom att avse också
arbetsskadeförsäkringen. Den grundläggande regeln härom i 20 kap. 12 §
lagen om allmän försäkring får väl antagas sedan länge ha varit tillämplig
på arbetsskadeförsäkringen (jfr 8 kap. 12 § lagen om
arbetsskadeförsäkring).
I övrigt är att märka att preskriptionsregeln i 20 kap. 5 § lagen om all-
män försäkring och reglerna i samma kapitels 6 § om utmätning och
överlåtelse redan gäller för arbetsskadeersättningar.
Naturligast är att arbetsskadeförsäkringen även i fortsättningen är
knuten till de ifrågavarande reglerna i 20 kap. lagen om allmän försäk-
ring. Som framgått, torde inte det tillägg som innefattar en hänvisning till
8 kap. 5 och 10 §§ lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn fylla någon praktisk funktion och kan till och med vara ägnat att
skapa lagkollisioner på området. Lagrådet rekommenderar att hänvis-
ningen utgår.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm
Föredragande: statsrådet Thalén
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:91 Efterlevandepensioner
och efterlevandestöd till barn
Lagen omtryckt 1982:120.
14 kap. 3 § 1997:1040
Senaste lydelse av
14 kap. 4 § 1988:881
5 kap. 11 § 1992:1277
14 kap. 5 § 1988:881
8 kap. 1 § 1988:881
14 kap. 6 § 1988:881
8 kap. 2 § 1999:1397
14 kap. 7 § 1992:1277
8 kap. 3 § 1988:881
14 kap. 8 § 1988:881
8 kap. 4 § 1996:1587
16 kap. 3 § 1988:881
8 kap. 5 § 1988:881
16 kap. 7 a § 1988:881
8 kap. 6 § 1992:1702
16 kap. 10 § 1988:1327
8 kap. 7 § 1992:1702
16 kap. 11 § 1988:881
8 kap. 8 § 1988:881
punkt 2 1996:1587
8 kap. 9 § 1992:1277
punkt 5 1996:1587
8 kap. 10 § 1988:881
punkt 6 1996:1587
8 kap. 11 § 1996:1587
punkt 8 1998:677
8 kap. 12 § 1999:1397
punkt 18 1997:1312
10 kap. 4 § 1988:881
punkt 19 1996:1587
14 kap. 1 § 1988:881
punkt 20 1996:1587.
14 kap. 2 § 1988:881
Senaste lydelse 1988:881.
Senaste lydelse 1999:1397.
Senaste lydelse 1996:1542.
Senaste lydelse 1999:800.
Senaste lydelse 1998:704.
Senaste lydelse 1998:704.
Senaste lydelse 1992:1277.
Senaste lydelse 1998:704.
Senaste lydelse 1988:881. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.
Senaste lydelse 1999:800.
Senaste lydelse 1999:377.
Senaste lydelse 1997:1312.
Senaste lydelse 1998:677. Ändringen innebär bl.a. att tredje och sjätte styckena
upphävs.
Senaste lydelse 1999:1363.
Senaste lydelse 1988:881.
Senaste lydelse 1988:881.
Senaste lydelse 1999:1363.
Senaste lydelse 1998:677.
Senaste lydelse 1999:1051. Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs.
Senaste lydelse 1997:275.
Senaste lydelse 1994:746.
Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
Senaste lydelse av
16 § 1996:1588
32 § 1999:801.
Senaste lydelse av
2 b § 1998:548
5 § 1996:1589.
Senaste lydelse 1999:807.
Senaste lydelse 1996:1589.
Senaste lydelse 1997:795.
Senaste lydelse 1998:690.
Lagen omtryckt 1993:357.
Senaste lydelse 1998:678.
Senaste lydelse 1998:90.
Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse 1998:709.
Lagen omtryckt 1989:633.
Senaste lydelse 1998:679.
Senaste lydelse 1999:822.
Senaste lydelse 2000:000.
Prop. 1999/2000:91
273
1
Prop. 1999/2000:91
Bilaga 1
349
1
Prop. 1999/2000:91
Bilaga 2
411
60
Prop. 1999/2000:91
Bilaga 3
422
1
Prop. 1999/2000:91
423
1