Post 5633 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
2000/01:6 ·
Hämta Doc ·
Avtal om visst kostnadsansvar för insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 6
Regeringens proposition
2000/01:6
Avtal om visst kostnadsansvar för insatser enligt
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade
Prop.
2000/01:6
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den den 14 september 2000
Göran Persson
Ingela Thalén
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att kommunerna ges möjlighet att träffa avtal
om nytt eller i vissa fall bibehållet kostnadsansvar för insatser enligt 9 §
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS,
i en annan kommun än hemkommunen för en enskild person som genom
insatser enligt 9 § 8 eller 9 blivit folkbokförd i den andra kommunen.
Sådana avtal får träffas med en annan kommun än hemkommunen eller
en enskild vårdgivare i en annan kommun. Tillägget görs i syfte att
underlätta för enskilda, t.ex. personer som har en ovanlig diagnos eller
som har komplicerade funktionshinder, att få tillgång till anpassade
boendelösningar och särskild kompetens som det kan vara svårt att till-
handahålla i små kommuner. Tillägget ger också möjlighet för
kommuner med ett litet befolkningsunderlag att samverka om bl.a.
gemensamma gruppbostäder för att kunna erbjuda fler boendealternativ
än vad som annars varit fallet.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 2
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade 2
3 Ärendet och dess beredning 2
4 Bakgrund 2
5 Avtal mellan kommuner 2
6 Ekonomiska konsekvenser 2
Bilaga 1 Utdrag ur Ds 1999:72 om kostnadsutjämning 12
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser 13
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
14 september 2000 14
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshind-
rade.
2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade skall införas en ny paragraf, 17a §, av föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 a §
Utan hinder av 16 § första
stycket får en kommun om
synnerliga skäl föreligger träffa
avtal om kostnadsansvar för
insatser enligt 9 § för en enskild
som genom insats enligt 9 § 8
eller 9 inte längre är eller inte
kommer att vara bosatt i
kommunen. Sådant avtal får
träffas med en annan kommun
eller med en enskild vårdgivare i
en annan kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
3 Ärendet och dess beredning
Våren 1999 gav regeringen en arbetsgrupp i uppdrag att utforma förslag
till ett statsbidrag för utjämning mellan kommuner av kostnader för
verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS). Arbetsgruppen har bestått av företrädare från
Regeringskansliet, Socialstyrelsen, Statskontoret och Svenska
Kommunförbundet. I november 1999 överlämnade arbetsgruppen
promemorian Förslag till utjämning mellan kommuner av kostnader för
LSS-verksamhet (Ds 1999:72). I promemorian föreslås att kommunerna
skall ges en utvidgad rätt att få träffa avtal om kostnadsansvar för
personer som efter den 1 januari 1996 flyttat till annan kommun för att
ta del av LSS-verksamhet där (bilaga 1). Promemorian har
remissbehandlats. En remissammanställning i ärendet finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fi1999/4579) och en förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 2.
I propositionen om vissa kommunalekonomiska frågor (prop.
1999/2000:115) föreslog regeringen att ett statsbidrag införs för
kommuner med höga kostnader för verksamhet enligt LSS. För särskilt
dyra insatser enligt LSS föreslogs därutöver att ett extra statsbidrag
införs. Riksdagen beslutar senare i höst om förslaget. Statsbidragen
finansieras genom medel från utgiftsområde 25, anslaget Generella
statsbidrag till kommuner och landsting samt Bidrag för särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting. I propositionen aviserade
regeringen dessutom ett förslag om utvidgad rätt att träffa avtal om
kostnadsansvar för personer som genom insatser enligt 9 § 8 eller 9
LSS är eller kommer att bli folkbokförda i annan kommun.
Svenska Kommunförbundet har inkommit med en skrivelse till
Socialdepartementet (dnr S1999/1520/ST) angående
placeringskommunens ansvar när barn och ungdomar placerats i
familjehem eller bostad med särskild service i en annan kommun med
stöd av LSS eller socialtjänstlagen (1980:620).
4 Bakgrund
Nuvarande utjämningssystem för kommuner och landsting baseras på
förslag från beredningen för statsbidrag och utjämning i kommunsektorn
i betänkandet Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och
landsting (SOU 1994:144). Förslaget berörde även utjämning av kostna-
der för verksamhet för funktionshindrade. Frågan om kostnader, utjäm-
ning och avtal har därefter behandlats av flera utredningar.
Socialtjänstkommittén har i sina betänkanden framhållit betydelsen av
att samverkan mellan kommuner underlättas. Den föreslog en ny
bestämmelse i socialtjänstlagen (1980:620), som ger kommunerna
möjlighet att träffa avtal om vård eller boende för personer som inte
längre är folkbokförda i kommunen. Kommittén framhöll också i sitt
betänkande Rätten till bistånd inom socialtjänsten (SOU 1993:30) att
om nya bestämmelser om kommunernas kostnadsansvar införs i
socialtjänstlagen bör även motsvarande ändringar i lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) övervägas. Vid
remissbehandlingen ansåg flera remissinstanser att bestämmelserna i
socialtjänstlagen och LSS behöver harmoniseras.
År 1995 fick en arbetsgrupp inom Socialdepartementet i uppdrag att
lämna förslag till utjämning av kostnader för insatser enligt LSS. Rege-
ringen framhöll i propositionen Vissa frågor om personlig assistans och
kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (prop. 1994/95:77) att frågan om en mer genom-
gripande ändring av LSS borde prövas samtidigt med beredningen av
Socialtjänstkommitténs betänkande. Mot denna bakgrund fann arbets-
gruppen i sin promemoria Utjämning av kostnadsskillnader för verksam-
het enligt LSS (Ds 1996:47) inte skäl att lämna några förslag om vidgad
rätt för kommunerna att avtala om kostnadsansvar för insatser enligt
LSS. Arbetsgruppen ansåg dock att om det var svårt att komplettera
systemet med nationell kostnadsutjämning med en faktor som avser
LSS-insatser bör det finnas anledning att ge kommunerna vidgade
möjligheter inom ramen för LSS att avtala om kostnadsansvar för stöd
och service. Arbetsgruppen bedömde att ett vidgat ansvar i en sådan
situation var en viktig förutsättning för att LSS-verksamhet på regional
eller riksnivå skulle kunna etableras och fungera. Arbetsgruppen kunde
också tänka sig en kombination av nationell kostnadsutjämning och en
vidgad möjlighet att avtala om kostnadsansvar. Arbetsgruppens rapport
överlämnades till Kommunala utjämningsberedningen.
Kommunala utjämningsberedningen konstaterade i sitt betänkande
Kostnadsutjämning för kommuner och landsting – en översyn av stats-
bidrags- och utjämningssystemet (SOU 1998:151) att kostnadsskillna-
derna mellan kommunerna avseende verksamhet enligt LSS var så stora
att någon form av utjämning behövs.
5 Avtal mellan kommuner
Regeringens förslag: Kommuner ges möjlighet att om synnerliga
skäl föreligger träffa avtal om kostnadsansvar för insatser för stöd
och service enligt 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade, LSS, för en enskild person som genom
insats enligt 9 § 8 eller 9 LSS inte längre är eller inte kommer att
vara bosatt i kommunen. Sådant avtal får träffas med en annan
kommun än hemkommunen eller en enskild vårdgivare i en annan
kommun. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, bl.a. Svenska
Kommunförbundet påpekar bristen på samordning mellan LSS och
socialtjänstlagen och att det förslag som arbetsgruppen lagt fram inte är
tillräckligt tydligt. Några remissinstanser, t.ex. Länsstyrelsen i
Västmanland och Kommunförbundet Sörmland, föreslår att ett
liknande kostnadsansvar som uttrycks i 72 a § socialtjänstlagen bör
införas i LSS. De remissinstanser som förordar en avtalslösning vill
hellre att lagstiftningen uttrycker en skyldighet att teckna avtal om
kostnadsansvar. Socialstyrelsen instämmer med arbetsgruppens förslag
och lyfter även fram möjligheterna som kommunerna har att samverka
genom gemensam nämnd eller kommunalförbund för att bygga upp
speciella verksamheter när underlaget är för litet i respektive kommun.
Denna lösning innebär att berörda personer kan vara folkbokförda och
fullvärdiga kommuninnevånare där de bor samtidigt som kommunerna
delar på kostnaderna och ansvaret för verksamheten. Statskontoret
tillstyrker arbetsgruppens förslag, men anser att ett sådant system bör
ses som en försöksverksamhet och utvärderas efter tre år. Svenska
Kommunförbundet efterlyser en utredning av de oklarheter som finns
rörande ansvaret för barn och ungdomar som placerats i familjehem med
stöd av LSS, socialtjänstlagen eller lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU). Målsättningen bör vara ett
sammanhållet kostnadsansvar för insatser enligt LSS och
socialtjänstlagen för placeringskommunen. Gnesta kommun föreslår en
permanent förändring i LSS så att placeringskommunen får en
skyldighet att ersätta bosättningskommunen för kostnaderna. Luleå
kommun anser att möjligheten att träffa avtal mellan kommuner är en
förutsättning som särskilt gynnar framväxt av specialiserade boende-
och stödformer där underlaget är litet i respektive kommun, men rätten
att flytta till annan kommun får inte kopplas samman med
avtalsmöjligheten. Örebro kommun menar att det vore principiellt
felaktigt att ge kommunerna möjlighet att avtala om ett framtida
kostnadsansvar för en person som flyttat till annan kommun. Kommunen
menar att det skulle innebära en omständlig och tungarbetad
administration.
Skälen för regeringens förslag
Effekter av bosättningskravet i LSS
Avsikten med införandet av lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade (LSS) var att trygga svårt funktionshindrades rätt
till god service och stöd utifrån sina specifika behov oavsett var man bor
i landet. Som framgår av 16 § LSS är den grundläggande utgångspunkten
att insatserna skall tillgodoses i den kommun där man är bosatt, alltså
hemkommunen. Enligt förarbetena (prop. 1992/93:159 s. 185) skall
man vid bedömningen av om en person skall anses vara bosatt i
kommunen se till bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481).
Innebörden i folkbokföringslagen är att en person skall anses vara bosatt
i den kommun där han har sin huvudsakliga dygnsvila och att han skall
vara folkbokförd i denna kommun. Om en enskild person önskar flytta
till en annan kommun finns möjligheten att begära förhandsbesked enligt
16 § LSS om de insatser enligt denna lag hon eller han anser sig behöva i
inflyttningskommunen.
När en person beviljas bostad med särskild service enligt 9 § 8 eller
9 LSS övergår ansvaret enligt nuvarande regler till den kommun där
bostaden är belägen eftersom personen enligt folkbokföringslagen
måste betraktas som bosatt där han eller hon har sin dygnsvila. Den
praxis som vuxit fram mellan kommunerna är emellertid annorlunda.
Kommuner betalar i vissa fall för boendeplatser i andra kommuner eller
hos enskilda vårdgivare i annan kommun trots att personen blivit
folkbokförd i den kommunen. Dessa köp regleras i avtalsform. De avtal
som finns inom detta område är vanligtvis tidsbegränsade och löper tills
dess någon part säger upp det. I dag finns inget egentligt lagstöd för att
träffa dessa avtal.
Behov av enskilda insatser
I undantagsfall kan det individuella behovet av anpassade lösningar och
särskild kompetens i omvårdnaden vara så speciellt, t.ex. för personer
som har ovanliga diagnoser eller har komplicerade funktionshinder, att
det kan vara svårt att utforma insatser med god kvalitet i den egna kom-
munen. Behovet av mycket särskilda insatser kan bl.a. uppstå under sär-
skilda skeenden i livet eller den tid som kommunen behöver för att
bygga upp motsvarande stöd på hemorten, t.ex. utbilda erforderlig
personal. Det kan t.ex. gälla dövblinda personer som har behov av
personal som kommunicerar på dövblindas teckenspråk och behöver få
vistas i en teckenspråkig miljö.
Det tillfälliga boendet i en annan kommun än hemkommunen bör
enligt regeringens mening ingå som en del i en individuell plan enligt
LSS. Målet i planen bör vara att den enskilde efter en kortare eller
längre tid skall flytta hem och att hemkommunen under tiden skapat ett
stöd med god kvalitet på hemmaplan.
I kommuner med ett litet befolkningsunderlag och få personer med
funktionshinder kan det i vissa fall vara svårt att anordna även permanent
bostad med särskild service med god kvalitet för dem som är bosatta i
den egna kommunen. Framförallt kan det uppstå svårigheter att erbjuda
valmöjligheter för den enskilde mellan olika boendegrupper, t.ex. vad
gäller åldersfördelning och personalens kompetens. Det kan därför
undantagsvis finnas behov för sådana kommuner att samverka med ett
antal grannkommuner om gemensamma gruppbostäder för att tillsam-
mans kunna erbjuda fler alternativ som passar för funktionshindrade med
olika behov av stöd.
Enligt kommunallagen (1991:900) får kommunerna endast svara för
insatser som ges till den egna kommunens medlemmar. En kommun får
således inte betala för vård eller omsorg som ges åt någon som är bosatt
i en annan kommun. Kommunallagens bestämmelser gäller om inte
annat är föreskrivet i speciallagstiftning.
Länsstyrelsen får fr.o.m. den 1 juli 2000 förelägga en kommun eller
ett landsting vid vite att följa en lagakraftvunnen dom som ger en enskild
rätt till vissa insatser enligt LSS. Huvudmännen dröjer i dag i vissa fall
med att vidta åtgärder enligt domstolsbeslut som ger enskilda personer
rätt till insatser enligt LSS och socialtjänstlagen. Regeringen anser att
kommunerna måste få en möjlighet att kunna verkställa besluten genom
att upphandla de insatser som krävs för boende i en annan kommun eller
i enskild verksamhet under tiden man planerar för åtgärder på
hemmaplan.
Bibehållet kostnadsansvar i annan lagstiftning
Enligt 17 § första stycket LSS får en kommun, med bibehållet ansvar,
sluta avtal med någon annan om att tillhandahålla insatser enligt LSS till
personer som är bosatta i kommunen. Kommunen kan uppdra åt någon
annan (enskild, stiftelse, företag, annan kommun, etc.) att tillhandahålla
insatser genom avtal. Det skall vara fråga om själva utförandet av stödet
eller servicen. Myndighetsutövning innefattas inte i de uppgifter som
kan överlåtas till någon annan. Någon motsvarande rätt att träffa avtal om
insatser för personer som inte bor i kommunen finns inte i LSS.
Arbetsgruppen konstaterar att en kommun kan ha ett bibehållet kost-
nadsansvar för personer som flyttat från kommunen om lagstöd finns för
ett sådant ansvar. Sådana möjligheter finns redan i dag i socialtjänstlagen
(1980:620), skollagen (1985:1100) och lagen om betalningsansvar för
medicinskt färdigbehandlade (1990:1404). För barn och ungdomar
under 18 år som har sitt egentliga hemvist tillsammans med föräldrar
eller andra anhöriga gäller enligt 11 § folkbokföringslagen att dessa
anses bosatta där även om de till följd av skolgången regelmässigt
tillbringar sin dygnsvila på annat håll. Denna bestämmelse tillämpas även
efter det att eleven fyllt 18 år så länge hon eller han genomgår grund-
eller gymnasieskola eller motsvarande utbildning. Enligt 4 § lagen
(1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade ges kommuner en möjlighet att träffa avtal för
personer som flyttat från kommunen före den 1 januari 1996. I övrigt
ger LSS i dag inga sådana möjligheter.
Bibehållet kostnadsansvar bör vara möjligt enligt LSS
Vid tiden för arbetsgruppens arbete fanns det drygt 1 000 personer med
insatsen särskilt boende enligt LSS för vilka det finns en annan betalande
kommun än hemkommunen. Arbetsgruppen föreslog därför att kommu-
nerna bör ges en utvidgad möjlighet att skriva avtal om kostnadsansvar
mellan kommuner för LSS-insatser.
Regeringen föreslår således att en ny bestämmelse införs i LSS, med
innebörden att en kommun får teckna avtal om kostnadsansvar för insat-
ser enligt 9 § LSS för en enskild person som är eller har varit bosatt i
kommunen om denne beviljats insats enligt 9 § 8 eller 9 LSS i en annan
kommun och därmed blir folkbokförd där. Regeringen föreslår att
sådant avtal får ingås med en annan kommun eller en enskild vårdgivare i
en annan kommun. Den utvidgade möjligheten skall till skillnad från
lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade omfatta även personer som flyttar
till annan kommun efter den 1 januari 1996 samt personer som ingår i
personkretsens tredje grupp enligt 1 § LSS. Om den enskilde senare
själv väljer att stadigvarande bosätta sig på den nya orten kan dock detta
inte ifrågasättas med hänvisning till det upprättade avtalet. I sådana fall
övergår ansvaret till den nya kommunen.
Möjligheten för en kommun att teckna avtal med en annan kommun
eller en enskild vårdgivare i en annan kommun förändrar inte den grund-
läggande utgångspunkten i LSS. Den är att insatserna i första hand skall
tillgodoses i den kommun där man är folkbokförd dvs. i hemkommunen.
Kommunerna har ett grundläggande ansvar för sina invånares tillgång till
bostäder med god tillgänglighet, och standard oberoende av stöd- och
vårdbehov. Bestämmelsen i 9 § 9 LSS ger dessutom den som tillhör
lagens personkrets rätt till en personligt anpassad bostad med
nödvändigt personellt stöd och service. Den utökade avtalsmöjligheten
innebär inte heller någon förändring vad gäller rätten att flytta till en
annan kommun. Avtalsmöjligheten påverkar inte den enskildes rätt att
ansöka om förhandsbesked enligt 16 § LSS. Om han eller hon önskar
flytta skall ansökan liksom som tidigare behandlas som om den enskilde
var bosatt i kommunen dit ansökan lämnas. För personer som själva
väljer att flytta till en annan kommun föreligger inget ansvar hos den
ursprungliga hemkommunen.
Samordning av socialtjänstlagen och LSS vad gäller
kostnadsansvar?
Flera remissinstanser har föreslagit en samordning av kostnadsansvaret
mellan socialtjänstlagen och LSS. Detta skulle förutsätta att kommuner-
nas kostnadsansvar enligt LSS ges en utformning motsvarande den i
72 a § socialtjänstlagen, vilket innebär att placeringskommunen, som
beslutat om biståndet, har kvar ansvaret under tid som den enskilde
vistas i en annan kommun. Socialtjänstlagen utgår vanligtvis från att
placeringen i en annan kommun är tillfällig och att den enskilde skall
åter till hemkommunen medan beslut enligt 9 § LSS i normala fall utgår
ifrån att den enskilde som fått beslut om insatsen flyttar till den nya
kommunen. Endast undantagsvis är det fråga om ett boende under
begränsad tid.
En harmonisering mellan LSS och socialtjänstlagen vore i och för sig
önskvärd. Utgångspunkten ifråga om de LSS-insatser i en annan kommun
som regeringen nu avser är dock att dessa i flertalet fall kommer att vara
tidsbegränsade till sin karaktär, även om det gäller en längre tidsperiod
och att kommuner bygger upp verksamheter för sina invånare i stället
för att köpa dem av andra kommuner. Regeringen föreslår således ingen
samordning i denna del.
Enligt regeringens förslag att ge rätt att teckna avtal om
kostnadsansvar för bostad med särskild service enligt 9 § LSS i en annan
kommun eller i en enskild verksamhet skall sådana avtal även kunna
omfatta andra LSS-insatser som kan bli aktuella.
6 Ekonomiska konsekvenser
Regeringen bedömer att förslaget att ge kommunerna möjlighet att
träffa avtal om kostnadsansvar enligt 9 § LSS för personer som genom
insats enligt 9 § 8 eller 9 inte längre är eller inte kommer att vara
bosatta i kommunen inte medför några ekonomiska konsekvenser för
vare sig staten eller kommunerna. Avtalet reglerar endast vilken
kommun som ansvarar för de faktiska kostnader som uppstår i samband
med tillhandahållandet av insatser enligt LSS.
Uppföljning och utvärdering
Regeringen kommer att noggrant följa utvecklingen av tecknande av
avtal och vilka effekter dessa får för den enskilde. Regeringen avser där-
för att ge Socialstyrelsen och länsstyrelserna i uppdrag att under åren
2001–2002 tillsammans göra en utvärdering av effekterna.
Prop. 2000/01:6
2
1