Post 5630 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
2000/01:9 ·
Hämta Doc ·
Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla användningsområden
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 9
Regeringens proposition
2000/01:9
Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla
användningsområden
Prop.
2000/01:9
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 oktober 2000
Göran Persson
Leif Pagrotsky
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd, som skall ersätta lagen
(1998:397) om strategiska produkter.
Produkter med dubbla användningsområden är sådana produkter som
har en etablerad civil användning men som också kan användas för
militärt bruk. De har hittills i Sverige kallats strategiska produkter. Den
svenska exportkontrollen när det gäller produkter med dubbla
användningsområden regleras av rådets förordning (EG) nr 3381/94 om
upprättandet av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor
med dubbla användningsområden och av lagen om strategiska produkter.
På området för exportkontroll antogs en ny förordning (EG) nr
1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av
export av produkter och teknik med dubbla användningsområden av rådet
den 22 juni 2000. Den nya förordningen trädde i kraft den 28 september
2000. Vidare beslutade rådet den 22 juni 2000 om en gemensam åtgärd
2000/401/GUSP om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med
viss slags militär slutanvändning.
Den nya förordningen innebär att utrymmet för och behovet av
nationell särreglering minskar. Detta för i sin tur med sig omfattande
ändringar i den svenska lagstiftningen på området. Den gemensamma
åtgärden avser kontroll som inte återfinns i det nuvarande svenska
regelverket. I propositionen föreslås att den nu gällande lagen om
strategiska produkter ersätts med en helt ny lag.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning
av vissa förvaltningsbeslut 11
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel 12
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom
Europeiska unionen 13
2.5 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) 15
2.6 Förslag till lag (2000:000) om straff för smuggling 16
3 Ärendet och dess beredning 17
4 Exportkontroll av strategiska produkter 18
4.1 Nuvarande reglering 18
4.2 En ny EG-förordning 19
4.3 En gemensam åtgärd om kontroll av tekniskt bistånd 22
5 Innebörden och konsekvenserna av den nya EG-förordningen och den
gemensamma åtgärden 23
5.1 En ny lag om produkter med dubbla användningsområden 24
5.2 Den nya EG-förordningen 25
5.2.1 Tillämpningsområde och definitioner 25
5.2.2 Räckvidden av tillståndsplikten 26
5.2.3 Exporttillstånd 30
5.2.4 Uppdatering av förteckningen över produkter med
dubbla användningsområden 32
5.2.5 Tullförfaranden, administrativt samarbete och
kontrollåtgärder 33
5.2.6 Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser 33
5.2.7 Överklagande m.m. 38
5.3 Tekniskt bistånd 39
5.3.1 Tillämpningsområde och definitioner 39
5.3.2 Kontroll av tekniskt bistånd 40
5.3.3 Genomförandebestämmelser 43
6 Vissa övriga frågor 43
7 Ekonomiska konsekvenser 46
8 Ikraftträdande m.m. 47
9 Författningskommentar 47
9.1 Förslag till lag (0000:000) om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd 47
9.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning
av vissa förvaltningsbeslut 51
9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel 51
9.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom
Europeiska unionen 51
9.5 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) 51
9.6 Förslag till lag (2000:000) om straff för smuggling 52
Bilaga 1 Rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om
upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export
av produkter och teknik med dubbla
användningsområden………………………………………..54
Bilaga 2 Rådets gemensamma åtgärd 2000/414/GUSP av den 22 juni
2000 om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med
viss militär slutanvändning………………………………..268
Bilaga 3 Promemorians lagförslag…………………………………..270
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna………………….…....275
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag……………………………….276
Bilaga 6 Lagrådets yttrande………………………………………….287
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 2000….294
Rättsdatablad…………………………………………………………..295
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av
tekniskt bistånd,
2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut,
3. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,
4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,
5. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
6. lag om ändring i lagen (2000:000) om straff för smuggling.
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och kontroll av tekniskt bistånd.
Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning
(EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en
gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med
dubbla användningsområden .
Bestämmelser finns också i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Definitioner
2 § Med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör
och exportdeklaration avses i denna lag detsamma som i artikel 2 i rådets
förordning (EG) nr 1334/2000.
3 § Med militära produkter enligt artikel 4.2 och 4.3 i rådets förordning
(EG) nr 1334/2000 avses i denna lag de produkter som enligt 1 § lagen
(1992:1300) om krigsmateriel utgör krigsmateriel.
Med tekniskt bistånd avses i denna lag allt tekniskt stöd som har
samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering, testning,
underhåll eller någon annan teknisk tjänst och som kan anta sådana
former som utbildning, överföring av kunskaper och färdigheter eller
konsulttjänster.
Tillstånd
4 § Frågor om tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000,
denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas
av Inspektionen för strategiska produkter eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är
av särskild vikt.
Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om överlämnande av
ärenden till regeringen.
Export och överföring
5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla
användningsområden skall omfattas av krav på tillstånd till export enligt
artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om
exporttillstånd i artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i
artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
8 § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de
begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).
Tekniskt bistånd
9 § Tekniskt bistånd får inte lämnas utanför Europeiska gemenskapen om
det är avsett att användas i samband med utveckling, produktion,
hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning
av kemiska eller biologiska vapen eller av kärnvapen eller andra
kärnladdningar eller i samband med utveckling, produktion, underhåll
eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet.
Införsel
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om krav på tillstånd till införsel av kemiska
prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av
kemiska stridsmedel.
Återkallelse
11 § Tillstånd till export eller överföring enligt rådets förordning (EG) nr
1334/2000 kan återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift
i förordningen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av
förordningen eller denna lag eller om det finns andra särskilda skäl till
återkallelse.
En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat
beslutas.
Årlig avgift och deklarationer
12 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses i
denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för
Inspektionen för strategiska produkter finns i 22 § lagen (1992:1300) om
krigsmateriel.
Den som är avgiftsskyldig skall varje år lämna en deklaration till
inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna,
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
deklarationsskyldigheten.
13 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar skall en deklaration varje år lämnas
av den som
1. producerar, bereder, förbrukar, för in eller för ut kemiska
prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av
kemiska stridsmedel,
2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat,
fört in eller fört ut sådana produkter, eller
3. producerar diskreta organiska kemikalier.
Deklarationen skall innehålla uppgifter om
1. verksamheten under det gångna kalenderåret,
2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret,
3. ändringar i verksamheten som planeras för det pågående
kalenderåret.
Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen
bestämmer.
Uppgiftskontroll
14 § Den som har lämnat en deklaration enligt 13 § skall, på begäran av
den myndighet som avses i 13 § tredje stycket, också lämna de
upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av uppgifterna
i deklarationen.
För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde till
de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs som
omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra undersökningar
och ta prover. Detta gäller dock inte utrymme som utgör någons bostad.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras.
Tillsyn
15 § Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i rådets förordning
(EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen skall utövas av Inspektionen för strategiska produkter eller
den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).
Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.
16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för kontroll av den som för överföring inom
Europeiska gemenskapen eller för export tar befattning med produkter
med dubbla användningsområden eller av den som ger tekniskt bistånd.
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska
hjälpmedel.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som
avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Detta gäller dock inte
utrymme som utgör någons bostad.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att tillsynen
skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära hjälp även av
andra statliga myndigheter för sin tillsyn.
17 § Den som enligt artikel 16.2 eller 21.5 i rådets förordning (EG) nr
1334/2000 är skyldig att bevara och på begäran av tillsynsmyndigheten
visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller den längre tid som
för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i lag eller annan
författning.
Straff m.m.
18 § Den som uppsåtligen utan tillstånd
1. exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i
artiklarna 3, 4.1-4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, eller
2. överför produkter med dubbla användningsområden som avses i
artikel 21 i samma förordning,
döms till böter eller fängelse i högst två år.
Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som uppsåtligen
genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i rådets
förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd
1. exporterar programvara eller teknik som avses i artiklarna 3, 4.1-4.3
och 5.1 i samma förordning, eller
2. överför programvara eller teknik som avses i artikel 21 i samma
förordning.
Om brott enligt första eller andra stycket är att anse som grovt döms
till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om
gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt
eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig
kränkning av ett betydande samhällsintresse.
19 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 18 §
första eller andra stycket döms till böter eller fängelse i högst två år.
Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.
20 § Den som uppsåtligen bryter mot 9 § döms till böter eller fängelse i
högst två år.
Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader
och högst sex år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om
gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt
eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig
kränkning av ett betydande samhällsintresse.
21 § För försök till brott enligt 18 § första eller andra stycket eller 20 §
första stycket samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott
enligt 18 § tredje stycket eller 20 § andra stycket döms till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.
22 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon
annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt
rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller denna lag eller i en deklaration
som avses i 12 eller 13 §,
2. åsidosätter krav eller villkor som har meddelats med stöd av artikel
6.2 i samma förordning eller bryter mot kontroll- eller
ordningsföreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag,
3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i samma
förordning,
4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 21.7 i samma
förordning, eller
5. bryter mot artikel 16.2 eller 21.5 i samma förordning eller mot 17 §.
Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.
23 § Om det inte är uppenbart oskäligt, skall följande egendom förklaras
förverkad:
1. produkt som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet på
en sådan produkt,
2. utbyte av brott enligt denna lag,
3. vad någon tagit som ersättning för kostnader i samband med ett brott
enligt denna lag, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott
enligt denna lag.
En produkt som avses i första stycket 1 eller en särskild rätt till
produkten får inte förklaras förverkad, om produkten eller rättigheten
efter brottet förvärvats av någon som inte haft vetskap om eller skälig
anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Vid
förverkande enligt första stycket 1 av en produkt gäller inte
bestämmelserna i 36 kap. 5 § första och andra styckena brottsbalken om
hos vem förverkande får ske.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag
får förklaras förverkad, om förverkandet behövs för att förebygga brott
enligt denna lag eller det annars finns särskilda skäl till det. I stället för
egendomen får dess värde förklaras förverkat. I 36 kap. 5 § brottsbalken
finns bestämmelser om hos vem förverkande får ske och om särskild rätt
till förverkad egendom.
I stället för förverkande enligt tredje stycket av egendomen eller dess
värde får rätten föreskriva att någon åtgärd vidtas med egendomen som
förebygger fortsatt missbruk av den. I sådana fall får även en del av
egendomens värde förklaras förverkat.
24 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan
deklaration som avses i 12 eller 13 §, får den myndighet som skall ta
emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra
sin skyldighet.
Överklagande
25 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en
myndighets beslut enligt 14, 16 och 24 §§.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000
eller enligt denna lag får inte överklagas.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001, då lagen (1998:397) om
strategiska produkter skall upphöra att gälla.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie
domare.
Lagen gäller inte heller
1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,
2. beslut om svenskt medborgarskap,
3. beslut om utlänningars vistelse i riket,
4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller
tjänstgöring inom försvarsmakten,
5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
6. beslut som rör skatter eller avgifter,
7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och
kreditreglering eller beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller
allmän prisreglering,
8. andra beslut enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel än sådana
som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 §,
9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-4 lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
10. beslut enligt lagen
(1998:397) om strategiska
produkter.
10. andra beslut enligt lagen
(0000:000) om kontroll av
produkter med dubbla
användningsområden och av
tekniskt bistånd än regeringens
beslut som avser återkallelse av
tillstånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §
För att täcka statens kostnader
för Inspektionen för strategiska
produkter skall den som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel
enligt denna lag eller den som
tillverkar produkter som omfattas
av inspektionens tillsyn enligt 19 §
lagen (1998:397) om strategiska
produkter årligen betala en avgift,
om det fakturerade värdet av
tillverkarens sålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr. Inspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.
För att täcka statens kostnader
för Inspektionen för strategiska
produkter skall den som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel
enligt denna lag eller den som
tillverkar produkter som omfattas
av inspektionens tillsyn enligt 12 §
lagen (0000:000) om kontroll av
produkter med dubbla
användningsområden och av
tekniskt bistånd årligen betala en
avgift, om det fakturerade värdet
av tillverkarens sålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr. Inspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i
lagen (1992:1300) om
krigsmateriel, och produkter som
avses i lagen (1998:397) om
strategiska produkter,
1. krigsmateriel som avses i
lagen (1992:1300) om
krigsmateriel, och produkter som
avses i lagen (0000:000) om
kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av
tekniskt bistånd,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av viss privatinförsel,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller
nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och
liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738),
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av
åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om
det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig
hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är
ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de
villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda,
13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel
och utförsel av barnpornografi,
14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.5 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen
(1988:220)
Härigenom föreskrivs att 20 § strålskyddslagen (1988:220) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20§
Tillstånd krävs för att
1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta,
förvärva, inneha, använda, deponera, återvinna eller återanvända ett
radioaktivt ämne eller ett material som innehåller radioaktiva ämnen,
2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva,
inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan
och är avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av
anordningen som är av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt,
3. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva,
inneha, använda, installera eller underhålla andra tekniska anordningar än
sådana som avses i 2 och som kan alstra joniserande strålning och för
vilka regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskrivit krav på tillstånd,
4. från landet utföra radioaktivt
ämne, om inte tillstånd finns enligt
lagen (1998:397) om strategiska
produkter.
4. från landet utföra radioaktivt
ämne, om inte tillstånd finns enligt
lagen (0000:000) om kontroll av
produkter med dubbla
användningsområden och av
tekniskt bistånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2.6 Förslag till lag (2000:000) om straff för smuggling
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2000:000) om straff för smuggling
skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop.
1999/2000:124
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om ansvar m.m. för gärningar som
rör införsel till eller utförsel från landet av varor. Har det i lag eller annan
författning föreskrivits straff för den som bryter mot ett förbud mot eller
villkor för att föra in eller ut en vara, gäller i stället bestämmelserna i den
författningen om inget annat är föreskrivet.
I 19–22, 26, 27 och 32 §§ finns särskilda bestämmelser om
befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott enligt denna lag
eller brott, som rör införsel till eller utförsel från landet av varor, enligt
någon av de författningar som nämns i tredje stycket. Befogenheterna
gäller även vid sådana brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) som
avses i 12 § tredje stycket. Befogenheten enligt 32 § att väcka åtal eller
besluta om förverkande gäller dock inte vid brott enligt
narkotikastrafflagen.
De författningar som avses i
andra stycket är lagen (1960:419)
om förbud i vissa fall mot införsel
av spritdrycker, lagen (1994:1565)
om beskattning av viss
privatinförsel, lagen (1996:701)
om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land
som är medlem i Europeiska
unionen, lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter
m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror
och mineraloljeprodukter, samt
tullagen.
De författningar som avses i
andra stycket är lagen (1960:419)
om förbud i vissa fall mot införsel
av spritdrycker, lagen (1994:1565)
om beskattning av viss
privatinförsel, lagen (1996:701)
om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land
som är medlem i Europeiska
unionen, lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter
m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror
och mineraloljeprodukter, lagen
(0000:000) om kontroll av
produkter med dubbla
användningsområden och av
tekniskt bistånd samt tullagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
3 Ärendet och dess beredning
Europeiska gemenskapernas kommission lade den 15 maj 1998 fram ett
förslag till en ny förordning beträffande exportkontroll av varor och
teknik med dubbla användningsområden. Förslaget lämnades i juni
samma år till en rådsarbetsgrupp för produkter med dubbla
användningsområden som granskat och behandlat förslaget.
Rådsarbetsgruppens arbete fortgick fram till och med maj år 2000. Rådet
antog sedan den 22 juni 2000 en ny förordning (EG) nr 1334/2000 om
upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av
produkter och teknik med dubbla användningsområden. Rådets
förordning finns i bilaga 1.
I rådsarbetsgruppen behandlades också förslag till rådets gemensamma
åtgärd om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med vissa
slags militär slutanvändning. Rådet beslutade den 22 juni 2000 även om
en gemensam åtgärd 2000/401/GUSP om kontroll av tekniskt bistånd
som står i samband med viss slags militär slutanvändning. Den
gemensamma åtgärden finns i bilaga 2.
Inom Utrikesdepartementet har utarbetats en promemoria, Produkter
med dubbla användningsområden. Promemorians lagförslag finns i
bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren och protokoll från
remissmöten finns tillgängliga i Utrikesdepartementet (dnr. 340/005 och
192/003).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 september 2000 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 6.
Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men har också föreslagit
vissa ändringar i den remitterade lagtexten. Lagrådets synpunkter och
förslag avser väsentligen utformningen av bestämmelserna om straff
m.m. Regeringen har följt Lagrådets förslag, förutom såvitt avser
bestämmelser om förverkande. Regeringen återkommer till Lagrådets
synpunkter i avsnitten 5 och 6 samt i författningskommentaren.
4 Exportkontroll av strategiska produkter
4.1 Nuvarande reglering
EG-rätten
Produkter med dubbla användningsområden omfattas av EG-rättens
regler om varors fria rörlighet enligt artiklarna 28 och 29 (f.d. artiklarna
30 och 34) i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
(EG-fördraget). Vidare omfattas sådana produkter av den gemensamma
handelspolitiken enligt artikel 133 (f.d. artikel 113) i EG-fördraget. EG-
domstolen har i två domar, meddelade den 17 oktober 1995 (i målen C-
70/94 och C-83/94), fastställt att gemenskapen har exklusiv behörighet i
fråga om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden.
Enligt EG-domstolen medför varken produkternas särskilda art eller det
faktum att kontrollåtgärderna vidtas med hänsyn till utrikespolitiska
intressen eller säkerhetsintressen att artikel 133 i EG-fördraget inte skall
vara tillämplig.
En för Europeiska gemenskapen (EG) gemensam ordning för kontroll
av export av dessa produkter antogs med stöd av artikel 113 i EG-
fördraget i dess lydelse före Amsterdamfördraget den 19 december 1994
genom förordning (EG) nr 3381/94 om upprättande av en
gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla
användningsområden. Förrdningen trädde i kraft den 1 januari 1995 och
började tillämpas den 1 juli 1995.
Rådets förordning (EG) nr 3381/94 syftar till fri rörlighet för produkter
med dubbla användningsområden inom EG samt exportkontroll gentemot
tredje land.
Förordningen innebär i huvudsak att tillstånd krävs till export av
sådana produkter som finns förtecknade i bilaga I till rådets beslut
94/942/GUSP av den 19 december 1994 om den gemensamma åtgärden
för kontroll av export av varor med dubbla användningsområden. Detta
beslut har antagits av rådet inom ramen för den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken (GUSP) på grundval av artikel J 3 i Fördraget om
Europeiska unionen (Unionsfördraget), i fortsättningen benämnt GUSP-
beslutet.
För krigsmateriel gäller enligt EG-fördraget vissa
undantagsbestämmelser. Enligt artikel 296 (f.d. artikel 223) i EG-
fördraget får medlemsstaterna vidta åtgärder som de anser nödvändiga
för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning
av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana
åtgärder får dock inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma
marknaden när det gäller varor som inte är avsedda speciellt för militära
ändamål.
Europeiska unionen (EU) antog den 8 juni 1998 en gemensam
uppförandekod för vapenexport. Koden ställer upp kriterier för
kontrollen av export av konventionella stridsmedel. Koden är endast
politiskt bindande men flera medlemsstater använder koden som
huvudsaklig vägledning vid bedömning av utförselansökningar.
Den svenska lagstiftningen
Sverige har sedan lång tid tillbaka lagstiftning som reglerar utförsel av
såväl krigsmateriel som varor och teknik med dubbla
användningsområden (s.k. strategiska produkter), dvs. produkter som har
en etablerad civil användning men som också kan användas för militärt
ändamål. Sedan år 1918 finns ett generellt förbud mot utförsel av
krigsmateriel. Förbudet finns numera i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel.
Regler om utförsel, dvs. export till tredje land och överföringar inom
EG, av varor och teknik med dubbla användningsområden finns i lagen
(1998:397) om strategiska produkter och förordningen (1998:400) om
strategiska produkter (ändrad senast den 13 april 2000). Lagen
kompletterar rådets förordning (EG) nr 3381/94 (se föregående avsnitt).
Frågor om tillstånd till utförsel av produkter med dubbla
användningsområden prövas i första hand av Inspektionen för strategiska
produkter (ISP).
4.2 En ny EG-förordning
I artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 föreskrivs att
kommissionen vartannat år skall lägga fram en rapport till
Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av förordningen.
I en rapport den 15 maj 1998 till Europaparlamentet och rådet om
tillämpningen av förordningen (EG) nr 3381/94 om upprättandet av en
gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla
användningsområden, uppgav kommissionen att den nuvarande
gemensamma exportkontrollordningen inte fungerade på ett
tillfredsställande sätt. Även om ordningen till stor del har bidragit till att
säkerställa fri rörlighet för varor med dubbla användningsområden inom
gemenskapen, hade den enligt kommissionen inte medfört att det
upprättats en fullt trovärdig kontrollordning på gemenskapsnivå för
export till tredje land. Det hade visat sig att exportkontrollen var för
komplex för att rutinmässigt hanteras av tulltjänstemän vid gränserna och
att den av industrin ansågs göra det svårt för att inte säga omöjligt att
arbeta kostnadseffektivt. Kommissionen menade därför att den
nuvarande ordningen måste förenklas och stärkas för att se till att Europa
får en effektiv och hanterbar exportkontrollordning, som stöder politiken
för icke-spridning utan att snedvrida konkurrensen mellan europeiska
exportörer.
Mot denna bakgrund lade kommissionen den 15 maj 1998 samtidigt
med sin rapport fram ett förslag till en ny förordning beträffande
exportkontroll av varor och teknik med dubbla användningsområden.
Förslaget har lett till att rådet den 22 juni 2000 fattade beslut om en ny
förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning
för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla
användningsområden. Förordningen publicerades den 30 juni 2000. Den
nya förordningen trädde i kraft 90 dagar efter den dag då den
offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT),
dvs. den 28 september 2000.
Rättslig grund
I likhet med rådets förordning (EG) nr 3381/94 är den rättsliga grunden
för den nya förordningen artikel 133 i EG-fördraget.
Enligt den tidigare gällande ordningen skulle frågan om vilka
produkter som omfattades av exportkontrollen beslutas inom ramen för
GUSP. Detsamma gällde de länder för vilka medlemsstaterna får tillämpa
förenklade tillståndsförfaranden och riktlinjer för tillståndsgivningen.
Enligt artikel 11 i den nya förordningen skall produktförteckningarna
beslutas inom ramen för första pelaren med stöd av artikel 133 i EG-
fördraget. Bilagorna kommer att uppdateras av rådet i enlighet med de
relevanta skyldigheter och åtaganden samt ändringar av dessa som varje
medlemsstat godtagit som medlem i de internationella icke-
spridningsarrangemangen och överenskommelserna om exportkontroll
eller genom ratificering av relevanta internationella fördrag.
Tekniköverföring på elektronisk väg
Enligt artiklarna 2 och 3 i den nya förordningen skall tillståndskravet för
export även gälla produkter som programvara och teknik. Även
överföring av programvara och teknik på elektronisk väg via till exempel
persondator, telefax och telefon till destinationer utanför EG omfattas av
den nya förordningen. Muntlig överföring av teknik per telefon
kontrolleras endast när tekniken ingår i ett dokument vars relevanta del
läses upp i telefon, eller beskrivs i telefon på ett sådant sätt att resultatet i
allt väsentligt blir detsamma.
Den nya förordningen är enligt artikel 3.3 inte tillämplig på
tillhandahållande av tjänster eller överföring av teknik om
tillhandahållandet eller överföringen förutsätter att fysiska personer
förflyttar sig över gränser mellan länder.
Generalklausulen
Artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 innehöll en generalklausul
med direktverkande bestämmelser om krav på tillstånd till export av
produkter med dubbla användningsområden som inte omfattas av GUSP-
beslutet, om dessa var eller kunde vara avsedda för hantering i samband
med massförstörelsevapen samt missiler till dessa.
Tillståndskravet för sådana produkter behålls i den nya förordningen
och återfinns i artikel 4.1.
Genom den nya förordningen utvidgas generalklausulen till att
omfatta även sådana produkter med dubbla användningsområden som
inte är förtecknade i bilaga I och som är eller kan vara avsedda för militär
slutanvändning i ett land som omfattas av ett FN-, EU-, eller OSSE-
embargo (artikel 4.2). OSSE står för Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa.
Den nya förordningen innehåller även ett krav på exporttillstånd för
produkter med dubbla användningsområden som inte omfattas av
förteckningen, om exportören har informerats av den nationella
myndigheten att produkten är eller kan vara avsedd som delar eller
komponenter till sådan krigsmateriel som olovligt förts ut ur landet eller
vidareexporterats i strid mot ett tillstånd (artikel 4.3). Den senare
regleringen har tillkommit efter ett svenskt initiativ och överensstämmer
med bestämmelserna i 7 § lagen om strategiska produkter.
Artikel 4.4 i den nya förordningen innehåller vidare en
upplysningsskyldighet för en exportör som känner till att en produkt med
dubbla användningsområden som han avser att exportera och som inte
förtecknats i bilaga I, helt eller delvis är avsedda för sådan användning
som regleras i artikel 4.1-3.
Enligt artikel 4.5 får en medlemsstat anta eller behålla nationell
lagstiftning om tillståndskrav för export av produkter med dubbla
användningsområden utanför bilaga I om exportören har anledning att
misstänka att produkterna är eller kan tänkas vara avsedda för någon av
de användningar som anges i artikel 4.1.
Tillstånd i övrigt
Enligt artikel 5 i den nya förordningen kan en medlemsstat förbjuda
export av produkter som annars är tillåten eller göra en sådan export
tillståndspliktig på grund av skäl som rör nationell säkerhet eller med
hänsyn till mänskliga rättigheter. Detta är en nyhet jämfört med rådets
förordning (EG) nr 3381/94.
Generellt gemenskapstillstånd
Enligt artikel 6 i den nya förordningen införs ett generellt
gemenskapstillstånd till export av vissa produkter till vissa tredje länder
som finns uppräknade i bilaga II till förordningen. Det nya
gemenskapstillståndet syftar till att omsätta den faktiska samstämmighet
som råder mellan medlemsstaterna beträffande export till vissa länder till
ett harmoniserat gemenskapstillstånd. Förslaget är också ett steg mot en
ökad harmonisering av medlemsstaternas exportpolitik av produkter med
dubbla användningsområden. Det medför också förenklingar för de
exporterande företagen.
Handel inom gemenskapen
Den nya förordningen innebär att man avskaffar nästan alla ännu
befintliga tillståndskrav för handel inom gemenskapen. Tillstånd skall
dock enligt artikel 21.1 krävas för vissa produkter som förtecknas i
bilaga IV till förordningen. Vidare får en medlemsstat enligt artikel 21.2
under vissa förhållanden fortfarande kräva tillstånd till överföring av
produkter med dubbla användningsområden, om operatören vet att den
slutliga destinationen för produkterna ligger utanför gemenskapen.
Bestämmelsen överensstämmer med undantagsregeln i artikel 19 i rådets
förordning (EG) nr 3381/94, som Sverige har utnyttjat i lagen om
strategiska produkter.
Informationsutbyte
Artiklarna 4.6 och 4.7, 9.2 och 9.3 samt 15 i den nya förordningen
innebär ett förstärkt informationsutbyte och samråd mellan
medlemsstaterna i fråga om känslig export, både vad gäller förtecknade
produkter och transaktioner som omfattas av generalklausulen i artikel 4.
Syftet är bl.a. att möjliggöra en mer konsekvent och effektiv
exportkontroll inom EG.
4.3 En gemensam åtgärd om kontroll av tekniskt bistånd
Tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 1334/2000 omfattar
inte tekniskt bistånd som står i samband med militär slutanvändning. När
rådets förordning (EG) nr 3381/94 antogs, åtog sig rådet och
kommissionen att undersöka möjligheten att harmonisera även kontroll
av tjänster som har samband med varor med dubbla
användningsområden. Mot denna bakgrund har rådet beslutat om en
gemensam åtgärd 2000/401/GUSP som reglerar kontroll av visst tekniskt
bistånd som inte täcks av den nya förordningen.
Den rättsliga grunden för den gemensamma åtgärden är artikel 14 i
Unionsfördraget och den har sålunda antagits inom ramen för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom den andra pelaren. De
tjänster som den gemensamma åtgärden omfattar faller utanför den
rättsliga grunden för den nya förordningen, artikel 133 i EG-fördraget.
EG saknade kompetens att inom den första pelaren reglera de tjänster
som den gemensamma åtgärden omfattar.
Den gemensamma åtgärden reglerar tekniskt bistånd som ges utanför
EG. Detta innebär att den gemensamma åtgärden, till skillnad från vad
som gäller för den nya förordningen enligt dess artikel 3.3, även är
tillämplig när fysiska personer förflyttar sig över gränser mellan länder.
Åtgärden omfattar enbart tekniskt bistånd som har samband med viss
slags militär slutanvändning och utgör ett komplement till den reglering
som finns i artikel 4 i den nya förordningen. Enligt artikel 2 i den
gemensamma åtgärden skall tekniskt bistånd underkastas kontroll om
biståndet är avsett för, eller givaren är medveten om att det är avsett för,
att bidra till tillverkning, hantering eller spridning av
massförstörelsevapen. Artikel 4 i den gemensamma åtgärden anger vissa
fall när ett sådant tekniskt bistånd inte skall kontrolleras. Ett undantag
gäller tillhandahållande av bistånd i länder som återfinns i bilaga II till
rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Det finns vidare undantag som
innebär att uppgifter som är ”allmänt tillgängliga” eller som utgör
”grundläggande vetenskaplig forskning” inte skall kontrolleras. Slutligen
undantas från kontrollen tekniskt bistånd som har muntlig form och som
inte hänför sig till produkter som skall kontrolleras av ett eller flera
internationella exportkontrollsystem, exportkontrollorgan eller traktater.
Kontrollen av tekniskt bistånd kan utövas genom antingen ett förbuds-
eller ett tillståndsförfarande.
I artikel 3 anges att medlemsstaterna skall överväga tillämpning av
kontroll även i andra fall när det tekniska biståndet har samband med
militär slutanvändning. Artikel 3 ger möjlighet att i ett andra steg, genom
en ny gemensam åtgärd, reglera kontroll av annat tekniskt bistånd, i
enlighet med regleringen i artikel 4 i den nya förordningen.
Artikel 5 innehåller medlemsstaternas egentliga åtaganden enligt den
gemensamma åtgärden. Medlemsstaterna åtar sig att lägga fram lämpliga
förslag, dels för att genomföra den gemensamma åtgärden genom att
fastställa kontrollbestämmelser, dels för att fastställa de sanktioner som
skall tillgripas på nationell nivå. Medlemsstaterna behöver inte lägga
fram något förslag om de redan i sin nationella lagstiftning och praxis har
infört motsvarande bestämmelser. Utformningen av artikel 5 innebär att
medlemsstaterna inte har åtagit sig att införa bestämmelser som
genomför den gemensamma åtgärden utan enbart att lägga fram sådana
förslag. För svensk del tillgodoses därför behovet av riksdagens
medverkan i lagstiftningsarbetet till följd av bestämmelserna i 10 kap.
regeringsformen.
5 Innebörden och konsekvenserna av den nya
EG-förordningen och den gemensamma
åtgärden
Den nya förordningen och den gemensamma åtgärden är ämnade att
stärka och förenkla den nuvarande exportkontrollordningen inom EG.
Det är ur flera synvinklar viktigt att exportkontrollreglerna inom EG
ytterligare harmoniseras. Med hänsyn till den fria rörligheten på den inre
marknaden krävs ur icke-spridningssynpunkt att samtliga länder har en
likvärdig exportkontrollreglering gentemot tredje land. Harmoniserade
exportkontrollregler är också viktiga för att inte snedvrida konkurrensen
för industrier inom EU och för att förenkla förfarandet för industrin och
för medlemsstaternas exportkontrollerande myndigheter.
Såväl den tidigare som den nya förordningen förutsätter
kompletterande nationella regler. Detta gör att regleringen i viss
utsträckning är komplicerad.
Genom den nya förordningen kan de kompletterande reglerna i den
svenska lagstiftningen dock begränsas, vilket i sig innebär att regleringen
på området blir mer lättillgänglig.
Inte minst för exporterande företag är det viktigt, både i
konkurrenshänseende och med hänsyn till den administrativa börda
exportkontrollregleringen innebär, att regleringen är så enkel och så
enhetlig som möjligt inom EG. Den nya förordningen innebär
förbättringar i dessa hänseenden, utan att avkall har gjorts på de icke-
spridningsaspekter som ligger till grund för exportkontrollregleringen.
Även den gemensamma åtgärden kräver vissa kompletterande
bestämmelser som saknar motsvarighet i lagen om strategiska produkter.
Dessa är begränsade till kontroll av visst tekniskt bistånd.
I avsnitt 5.1 redovisas skälen för att ersätta lagen om strategiska
produkter med en ny lag. I avsnitt 5.2 skall därefter för varje kapitel i
rådets förordning (EG) nr 1334/2000 redovisas i vilken utsträckning
förordningen kräver kompletterande svenska lagbestämmelser. På samma
sätt redovisas i avsnitt 5.3 vilka kompletterande lagbestämmelser som
den gemensamma åtgärden föranleder.
5.1 En ny lag om produkter med dubbla
användningsområden
Regeringens förslag: Lagen om strategiska produkter ersätts med
en ny lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden
och av tekniskt bistånd.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till eller har inte
någon erinran mot förslaget. Statens kärnkraftinspektion har föreslagit att
export eller exportkontroll tas med i namnet på den nya lagen.
Skälen för regeringens förslag: Rådets förordning (EG) nr 1334/2000
och rådets gemensamma åtgärd 2000/401/GUSP om tekniskt bistånd för
med sig omfattande ändringar i den svenska lagstiftningen på området.
För att få en enhetlig numrering och disposition efter de ändringar som
den nya förordningen ger upphov till bör lagen ersättas med en helt ny
lag.
I den nya förordningen används begreppet produkter med dubbla
användningsområden på produkter, inbegripet programvara och teknik,
som kan användas för både civilt och militärt bruk. I svensk lagstiftning
har man sedan år 1994 använt termen strategiska produkter.
Eftersom den svenska lagstiftningen nu ytterligare anpassas till den
nya förordningen förefaller det lämpligt att också i den svenska lagen
använda samma begrepp som i förordningen för de produkter som det är
frågan om. Användningen av ett enhetligt begrepp klargör att den
svenska lagen behandlar samma produkter som i den nya förordningen.
Termen produkter med dubbla användningsområden beskriver dessutom
på ett bra sätt vad det är för slags produkter lagen behandlar.
Eftersom den nya lagen föreslås omfatta bestämmelser både om
utförsel och införsel delar regeringen inte Statens kärnkraftinspektions
uppfattning att export skall ingå i den nya lagens namn.
Sammanfattningsvis föreslås därför att lagen om strategiska produkter
ersätts med en ny lag om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd. Den nya lagen föreslås
träda i kraft den 1 januari 2001.
Förslaget innebär att hänvisningar till den nuvarande lagen om
strategiska produkter måste ändras i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,
lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen och strålskyddslagen (1988:220)
och att ändringar görs i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut. Förslaget innebär vidare att en hänvisning till lagen
görs i 1 § tredje stycket i den föreslagna lagen (2000:000) om straff för
smuggling.
5.2 Den nya EG-förordningen
5.2.1 Tillämpningsområde och definitioner
Regeringens bedömning: Bestämmelserna i kapitel I i rådets förordning
(EG) nr 1334/2000 kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte givit
uttryck för någon annan bedömning. Tullverket har dock föreslagit att
begreppet ”de behöriga myndigheterna” som används i rådets förordning
(EG) nr 1334/2000 definieras i den nya lagen. Tullverket har anfört att
begreppet definierades i artikel 2 i rådets förordning 3381/94 som ”de
myndigheter i varje medlemsstat som ansvarar för tillämpningen av
denna förordning” men att någon motsvarande definition inte återfinns i
den nya förordningen.
Skälen för regeringens bedömning: Första kapitlet i förordningen
innehåller bestämmelser om den nya förordningens tillämpningsområde
samt definitioner.
Artikel 1
I artikel 1 anges liksom tidigare att en gemenskapsordning för kontroll av
export av produkter med dubbla användningsområden upprättas. Artikeln
kräver inte några kompletterande nationella bestämmelser.
Artikel 2
Artikel 2 innehåller i likhet med artikel 2 i rådets förordning (EG) nr
3381/94 de definitioner som används i förordningen, nämligen produkter
med dubbla användningsområden, export, exportör och
exportdeklaration. Den nya artikel 2 innehåller dock, till skillnad från
tidigare artikel 2, inte någon definition av vad som avses med behöriga
myndigheter.
I den nya förordningen inbegriper definitionen av produkter med
dubbla användningsområden även programvara och teknik.
Begreppet export utvidgas, som beskrivits i det föregående (avsnitt
4.2), till att även avse överföring av programvara eller teknik med hjälp
av elektroniska medier, telefax och telefon.
I 3 § lagen om strategiska produkter definieras vissa begrepp som
används i lagen. I den utsträckning begreppen är desamma som i rådets
förordning (EG) nr 3381/94 hänvisas till denna. Detsamma bör ske med
anledning av den nya förordningen.
Det är dock inte möjligt att genom nationell lag bestämma innebörden
av uttryck som används i rådets förordningar, eftersom dessa i alla delar
är bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat.
Definitionerna i den nya förordningen får konsekvenser för den
svenska lagstiftningen på området.
I den svenska lagstiftningen finns sedan tidigare bestämmelser som
syftar till att förhindra att svensk teknik och svenskt tekniskt kunnande
förs vidare från Sverige till olämpliga mottagarländer. Bestämmelserna
finns i 10 och 11 §§ lagen om strategiska produkter och innebär att
tillstånd krävs för att ingå avtal om upplåtelse av eller överlåtelse av
tillverkningsrätt till exportkontrollerade produkter till någon i utlandet.
Upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom landet tillverka produkter
med dubbla användningsområden innebär antingen att en rättighet inom
det industriella rättsskyddets område eller att kunskap, mot eller utan
vederlag, överförs till en utländsk mottagare. Objektet för avtalet kan
exempelvis vara immaterialrättsligt skyddade rättigheter eller
driftserfarenheter som saknar egentligt rättsskydd.
Med rätt att tillverka produkter avses det medgivande som lämnas en
motpart att utnyttja viss rätt eller att i enlighet med av upplåtaren eller
överlåtaren tillhandahållna tekniska underlag såsom ritningar,
beskrivningar eller programvara tillverka viss produkt.
Dessa bestämmelser om upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt
infördes just för att förhindra att svensk teknik och svenskt tekniskt
kunnande skulle föras vidare från Sverige till länder till vilka vi inte
skulle kunna tillåta export av den färdiga produkten (se prop. 1990/91:97
s. 26).
Bestämmelserna om tillverkningsrätt i 10 och 11 §§ i den nuvarande
lagstiftningen är mycket svårtillgängliga och tillämpas i dag knappast alls
i praktiken.
Med den nya definitionen av begreppet export innehåller den nya
förordningen också ett krav på tillstånd till överföring eller export av
teknik för utveckling och produktion av viss utrustning som i sin tur
omfattas av krav på exporttillstånd eller tillstånd till överföring till andra
medlemsländer. Något behov att därutöver reglera export eller överföring
av teknik finns inte. Enligt regeringens bedömning bör de nuvarande
bestämmelserna i 10 och 11 §§ lagen om strategiska produkter därför
kunna utgå.
5.2.2 Räckvidden av tillståndsplikten
Regeringens förslag: Bestämmelserna om tillståndspliktens räckvidd i
rådets förordning (EG) nr 1334/2000 skall kompletteras på så sätt att
begreppet ”militära produkter” i artikel 4.2 och 4.3 i förordningen
definieras i den nya lagen.
Därutöver utnyttjas möjligheten i artikel 5 att under vissa förhållanden
införa ett tillståndskrav för export av produkter som inte finns i bilaga I
till förordningen.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran
mot förslaget. Tullverket har dock ifrågasatt om inte förkortningen OSSE
bör definieras i den nya lagen eftersom förkortningen inte torde vara
allmänt känd.
Skälen för regeringens förslag: Räckvidden av tillståndsplikten
regleras i kapitel II i förordningen(artiklarna 3-5).
I den nya förordningen behålls tekniken att förteckna de produkter som
omfattas av krav på exporttillstånd samtidigt som förordningen
innehåller generalklausuler om tillståndsplikt för vissa produkter som
inte låter sig definieras i förväg.
Artikel 3
Som huvudregel gäller enligt artikel 3.1 att tillstånd till export skall
krävas för de produkter som finns förtecknade i bilaga I till förordningen.
Artikeln motsvarar i huvudsak artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr
3381/94.
Till skillnad mot den tidigare gällande ordningen kommer dock
produktförteckningen att finnas som en bilaga till förordningen och inte
som en bilaga till GUSP-beslutet. Det innebär i sin tur att produktlistorna
kommer att beslutas med stöd av artikel 133 i EG-fördraget inom ramen
för gemenskapssamarbetet i första pelaren, i stället för som nu inom
ramen för det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet i
andra pelaren.
De produkter som den nuvarande lagen om strategiska produkter
tillämpas på anges idag i 2 §. Enligt 6 § får regeringen meddela
föreskrifter om vilka produkter som skall omfattas av krav på tillstånd till
export enligt artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
I den nya förordningen integreras listorna på de produkter som
omfattas av krav på exporttillstånd i förordningen. Förordningen behöver
därför inte kompletteras med nationella regler. Det innebär också att
bestämmelserna i 2 § i den nuvarande lagen om strategiska produkter bör
avskaffas, liksom regeringens rätt enligt 6 § första stycket att föreskriva
vilka produkter med dubbla användningsområden som skall omfattas av
krav på tillstånd till export.
Artikel 4
Generalklausulen i artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 innehöll
bestämmelser om tillståndskrav för produkter med dubbla
användningsområden som inte finns i produktförteckningen i bilaga I till
GUSP-beslutet. Som redogjorts för ovan (avsnitt 4.2) har
generalklausulen utvidgats betydligt i den nya förordningen.
Artikel 4.1 i den nya förordningen motsvarar samma artikel i rådets
förordning (EG) nr 3381/94. Den behöver inte kompletteras med
nationella regler.
Artikel 4.2 i den nya förordningen är ny och innehåller direktverkande
bestämmelser om krav på tillstånd till export av produkter som inte
omfattas av bilaga 1 till förordningen, om exportören har blivit
informerad av den nationella myndigheten att produkten är eller kan vara
avsedda för militär slutanvändning i ett land som omfattas av ett FN-,
EU- eller OSSE-embargo. För att klargöra vad som menas med ”militär
slutanvändning” hänvisar man i artikel 4.2 a) och c) i den nya
förordningen till militära produkter som ingår i respektive medlemsstats
militära förteckning. Förordningen överlämnar till varje medlemsstat att
bestämma den förteckning över militära produkter som skall gälla. För
att det inte skall råda någon tvekan om vad som avses med detta, bör det i
den svenska lagstiftningen klargöras att det är fråga om sådana produkter
som enligt 1 § lagen om krigsmateriel utgör krigsmateriel.
Beträffande Tullverkets synpunkt hänvisar regeringen till vad som
sagts i det föregående under artikel 2 (avsnitt 5.2.1) om möjligheterna att
genom nationell lag definiera uttryck som finns i rådets förordning.
I den nuvarande lagen om strategiska produkter finns i 7 § ett krav på
exporttillstånd för produkter som i det enskilda fallet är eller kan vara
avsedda att användas som delar eller som komponenter till krigsmateriel
som olovligen har förts ut ur landet eller som har vidareexporterats i strid
mot ett lämnat tillstånd, om ISP informerat exportören om att
produkterna är eller kan vara avsedda för ett sådant ändamål.
Motsvarande regel finns på svenskt initiativ i den nya förordningen i
artikel 4.3. Den är bindande och direkt tillämplig i samtliga EU-
medlemsstater. Bestämmelserna i 7 § lagen om strategiska produkter kan
därför undvaras. Liksom beträffande artikel 4.2 bör det klargöras i den
svenska lagstiftningen att med militära produkter i artikel 4.3 avses
sådana produkter som enligt 1 § lagen om krigsmateriel utgör
krigsmateriel.
Artikel 4.4 i den nya förordningen innehåller som nämnts (avsnitt 4.2)
en upplysningsskyldighet för en exportör som känner till att en produkt
med dubbla användningsområden utanför bilaga I helt eller delvis är
avsedda för sådan användning som regleras i artikel 4.1-3. I artikel 4.3 i
rådets förordning (EG) nr 3381/94 gavs medlemsstaterna möjlighet att i
sin nationella lagstiftning föra in en motsvarande bestämmelse om en
exportör hade skäl att misstänka att en produkt med dubbla
användningsområden skulle användas i syfte som avsågs i punkt 1.
Sverige har inte utnyttjat möjligheten att införa en sådan bestämmelse i
svensk lagstiftning. Bestämmelsen i den nya förordningen är
uttömmande och kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning.
Artikel 4.5 är en ny bestämmelse enligt vilken en medlemsstat får anta
eller behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för export av
produkter med dubbla användningsområden utanför bilaga I om
exportören har anledning att misstänka att produkterna är eller kan vara
avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1. I den
nuvarande lagen om strategiska produkter finns inte någon motsvarande
bestämmelse. Regeringen anser inte heller att det finns skäl att införa en
sådan bestämmelse. Artikeln föranleder därför inte några
kompletterande nationella bestämmelser.
Artikel 4.6 innehåller bestämmelser om informationsutbyte mellan
medlemsstaterna som delvis motsvarar artiklarna 4.2 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94. Enligt artikel 4.7 omfattar bestämmelserna i artikel 9.2
och 9.3 även fall som rör produkter med dubbla användningsområden
som inte förtecknas i bilaga I. (Se vidare avsnitt 5.2.3). Bestämmelserna
är direkt tillämpliga och behöver inte kompletteras på nationell nivå.
Artikel 5
Artikel 5 i den nya förordningen ger en medlemsstat möjlighet att
förbjuda eller kräva tillstånd till export av produkter med dubbla
användningsområden som inte finns i bilaga I av skäl som rör nationell
säkerhet eller av hänsyn till mänskliga rättigheter. Tillämpningsområdet
för bestämmelsen i den nya förordningen har begränsats betydligt i
förhållande till motsvarande artikel i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
vilken utan begränsningar ger medlemsstaterna möjlighet att förbjuda
eller kräva tillstånd till export av produkter som inte finns i bilaga I. I
svensk lagstiftning har den nuvarande artikel 5 använts för att införa
bestämmelserna om krav på exporttillstånd i 7 § lagen om strategiska
produkter.
Exportkontrollen enligt den svenska lagstiftningen på området sker
genom ett tillståndsförfarande. Huvudregeln är att tillstånd skall lämnas.
Bara om exporten strider mot Sveriges utrikes-, säkerhets- eller
försvarspolitiska intressen skall tillstånd vägras. Om en export av
produkter med dubbla användningsområden skulle äventyra den
allmänna säkerheten eller kränka de mänskliga rättigheterna skulle
exporten med all säkerhet också strida mot Sveriges utrikes-, säkerhets-,
eller försvarspolitiska intressen. Om produkterna med dubbla
användningsområden i ett sådant fall inte omfattades av bilaga I i den nya
förordningen finns inte någon möjlighet att förhindra exporten. Det finns
därför anledning att utnyttja den givna möjligheten i den nya
förordningen att förbjuda eller kräva tillstånd till export av produkter
med dubbla användningsområden utanför bilaga I med hänsyn till den
allmänna säkerheten eller de mänskliga rättigheterna.
Enligt den ordning som hittills har tillämpats i Sverige sker
exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden genom
ett tillståndsförfarande. En ordning med direktverkande
straffsanktionerade förbud skulle innebära ett nytt inslag i
exportkontrollregleringen på området (se prop. 1997/98:68 s. 19f). Den
svenska regeln som utnyttjar möjligheterna i artikel 5 i den nya
förordningen bör utformas som ett krav på tillstånd.
Det går inte i dag att närmare bestämma vilka produkter som skulle
kunna omfattas av ett tillståndskrav enligt artikel 5. Bestämmelsen bör
därför utformas som ett bemyndigande för regeringen att meddela
föreskrifter om att en produkt med dubbla användningsområden skall
omfattas av krav på tillstånd till export enligt artikel 5.1 i den nya
förordningen.
5.2.3 Exporttillstånd
Regeringens bedömning: Kapitel III i rådets förordning (EG) nr
1334/2000 kräver inte någon kompletterande reglering i den svenska
lagstiftningen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har givit uttryck för någon
annan bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: I kapitel III i den nya
förordningen finns bestämmelser om olika former av exporttillstånd, ett
konsultationsförfarande vid beviljande av exporttillstånd, vad
medlemsstaterna skall beakta vid tillståndsprövning m.m. (artiklarna 6-
10).
Artikel 6
Genom artikel 6.1 inrättas ett generellt gemenskapstillstånd. Det
generella gemenskapstillståndet avser export av vissa angivna produkter
till vissa angivna länder. De anges i bilaga II. Det generella tillståndet är
giltigt i hela EU. Bestämmelsen är direkt tillämplig och behöver inte
kompletteras på nationell nivå
Liksom i rådets förordning (EG) nr 3381/94 har medlemsstaterna
enligt artikel 6.2 möjligheter att förordna om nationella exporttillstånd,
vilka skall vara individuella, globala eller generella. Tillstånden kan
enligt samma artikel vid behov omfatta särskilda krav och villkor, till
exempel skyldigheten att tillhandahålla ett slutanvändarintyg.
Enligt en ny bestämmelse i artikel 6.4 skall medlemsstaterna dessutom
ange i de generella tillstånden att dessa inte får användas, om exportören
har informerats av sina myndigheter eller om exportören känner till att
produkterna i fråga helt eller delvis är eller kan vara avsedda för
användning i samband med utveckling, bruk etc. av kemiska eller
biologiska vapen, kärnvapen eller missiler som är i stånd att bära sådana
vapen.
I den nuvarande 14 § lagen om strategiska produkter föreskrivs att ett
tillstånd enligt lagen får förenas med villkor samt med kontroll- och
ordningsbestämmelser. Med hänsyn till regleringen i den nya
rådsförordningen, vilken ju är bindande och direkt tillämplig i
medlemsstaterna, finns inte skäl att behålla en bestämmelse om att
tillstånd får förenas med villkor i den svenska lagstiftningen.
Enligt artikel 6.5. är det vidare obligatoriskt för medlemsstaterna att
behålla eller införa möjligheten att utfärda nationella globala tillstånd.
Föreskrifter om globala tillstånd finns i 8 § i förordningen om strategiska
produkter. Artikel 6.5 i den nya förordningen innebär att dessa
föreskrifter bör behållas i den svenska lagstiftningen.
Artikel 6.6 i den nya rådsförordningen, slutligen, motsvarar artikel 7.4
och 7.5 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 och kräver inte
kompletterande svensk lagstiftning.
Artikel 7
Artikel 7 i den nya förordningen innehåller liksom tidigare ett
samrådsförfarande mellan de exportkontrollerande myndigheterna i de
olika medlemsstaterna vid export som inte är föremål för det generella
gemenskapstillståndet.
Medlemsstaterna har genom förfarandet i artikel 7.1 och 7.2 i vissa fall
möjlighet att förhindra export från en annan medlemsstat till tredje land.
Detta sker genom ett samråd mellan myndigheten i den medlemsstat till
vilken ansökan om tillstånd till export görs och myndigheten i den
medlemsstat där produkten befinner sig eller kommer att befinna sig.
Detta förfarande kan också användas för att återkalla eller ändra ett redan
givet tillstånd.
Samrådsförfarandet innebär att en medlemsstat har en vetorätt mot
export för en produkt som befinner sig i en annan medlemsstat eftersom
den konsulterade medlemsstatens invändningar då är bindande för den
andra medlemsstaten.
Bestämmelserna i artikel 7 är uttömmande och kräver inte någon
kompletterande svensk lagstiftning.
Artikel 8
I artikel 8 definieras de kriterier som medlemsstaterna skall beakta vid
beslut om beviljande av exporttillstånd, nämligen sina åtaganden enligt
internationella överenskommelser om icke-spridning och kontroll av
känsliga varor eller genom ratificering av relevanta internationella
fördrag, sina förpliktelser enligt de sanktioner som har införts av FN:s
säkerhetsråd eller som överenskommits i andra internationella organ,
nationella utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter, i tillämpliga fall
inbegripet de som täcks av EU:s uppförandekod för vapenexport, samt
den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.
Den nuvarande lagen om strategiska produkter föreskriver att tillstånd
till utförsel av produkter med dubbla användningsområden skall lämnas,
om det inte strider mot Sveriges utrikes-, säkerhets- eller
försvarspolitiska intressen. Därvid har utgångspunkten varit att
principerna som ligger till grund för prövningen av exporttillstånd av
produkter med dubbla användningsområden skall utvecklas genom
regeringens praxis och inte genom lagstiftning (se prop. 1995/96:31).
Eftersom den nya förordningen innebär ett försök att närmare
harmonisera medlemsstaternas exportkontroll, har man som ett led i
denna strävan i den nya förordningens artikel 8 lagt fast de kriterier
medlemsstaterna skall beakta vid beslut om beviljande av tillstånd till
export. De fastlagda kriterierna avviker inte från de kriterier som redan
används i Sverige vid bedömningen av frågan om exporttillstånd skall
ges. Bestämmelserna i artikel 8 i den nya förordningen kräver därför inte
någon kompletterande svensk lagstiftning. Det innebär i sin tur att
bestämmelserna i 4 § lagen om strategiska produkter bör kunna
avskaffas.
Regeringen återkommer till frågor om överklagande av beslut om
exporttillstånd, liksom om beslut om återkallelse av sådana tillstånd, i
avsnitt 5.2.7.
Artiklarna 9 och 10
Artiklarna 9 och 10 motsvarar delvis artiklarna 9 och 10 i rådets
förordning (EG) nr 3381/94.
Artikel 9.1 motsvarar artikel 9.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94
och innehåller en bestämmelse om informationsplikt för exportörerna vid
ansökan om exporttillstånd. Enligt artikel 9.2, som motsvarar artikel 9.2 i
rådets förordning (EG) nr 3381/94, får en exportkontrollerande
myndighet i enlighet med förordningen återkalla, tillfälligt upphäva eller
ändra ett exporttillstånd som den en gång beviljat. Vid varje sådan åtgärd
följer en informationsplikt gentemot andra medlemsstaters
exportkontrollerande myndigheter samt kommissionen. I artikel 9.3
återfinns det nya samrådsförfarandet som innebär att innan en
medlemsstat beviljar exporttillstånd till en i allt väsentligt identisk
transaktion, som en annan medlemsstat under de tre föregående åren
vägrat ge tillstånd till, skall medlemsstaten samråda med den
medlemsstat som vägrat tillstånd. Om medlemsstaten efter samråd likväl
beviljar ett tillstånd, skall medlemsstaten meddela de andra
medlemsstaterna och kommissionen om sitt beslut samt även lämna
information för att förklara beslutet.
I artikel 10 regleras formen för utfärdande av de olika tillstånden,
liksom ett krav på publicering av de nationella generella tillstånden. I den
nya förordningens bilagor IIIa och IIIb finns mallar på de formulär som
skall användas vid utfärdandet av de olika tillstånden. Bestämmelserna
kräver inte några kompletterande svenska lagregler.
5.2.4 Uppdatering av förteckningen över produkter med
dubbla användningsområden
Regeringens bedömning: Bestämmelserna i kapitel IV i rådets
förordning (EG) nr 1334/2000 föranleder inte någon kompletterande
svensk lagstiftning.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har givit uttryck för någon
annan bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Vad som skall iakttas vid
uppdatering av produktförteckningarna i bilaga I och IV regleras i kapitel
IV (artikel 11).
Artikel 11
Bilagorna kommer enligt artikel 11 att uppdateras av rådet i enlighet med
de relevanta skyldigheter och åtaganden samt ändringar av dessa som
varje medlemsstat godtagit som medlem i de internationella icke-
spridningsarrangemangen och överenskommelserna om exportkontroll
eller genom ratificering av relevanta internationella fördrag.
Eftersom uppdateringen av produktförteckningen i sin helhet är
reglerad i den nya förordningen föreligger inte något behov av
kompletterande nationella regler.
5.2.5 Tullförfaranden, administrativt samarbete och
kontrollåtgärder
Regeringens bedömning: Bestämmelserna i kapitlen V, VI och VII i
rådets förordning (EG) nr 1334/2000 föranleder inte några
kompletteringar i svensk lagstiftning.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har givit uttryck för någon
annan bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Kapitlen V, VI och VII
(artiklarna 12-17) behandlar tullförfarandet, det administrativa
samarbetet och kontrollåtgärder.
Artiklarna 12-17
Artiklarna överensstämmer i huvudsak med motsvarande artiklar i rådets
förordning (EG) nr 3381/94.
Enligt artikel 15.2 i kapitlet om administrativt samarbete utvidgas
medlemsstaternas skyldighet att samarbeta och utbyta information till att
också avse känsliga slutanvändare i syfte att ge konsekvent vägledning
till exportörerna.
Den nya förordningen föranleder inte några ändringar i den svenska
lagstiftningen på detta område.
5.2.6 Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser
Regeringens förslag: Bestämmelser om straff för olovlig utförsel av
programvara eller teknik genom elektroniska överföringar införs.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i
artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
Det införs bestämmelser om förverkande beträffande egendom som
varit föremål för brott enligt denna lag, liksom för utbyte av brott och för
föremål som använts som hjälpmedel vid brott.
I smugglingslagen införs en hänvisning till denna lag, för att
möjliggöra för Tullverket att bedriva förundersökning och använda
tvångsmedel enligt smugglingslagen vid överträdelser enligt denna lag.
Promemorians förslag överensstämmer i delar med regeringens
förslag. Bestämmelsen om tillstånd till överföring som avses i artikel
21.2 i den nya förordningen har ändrats till ett bemyndigande för
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att införa krav på
tillstånd för sådana överföringar. Straffbestämmelserna har arbetats om
för att överensstämma med straffbestämmelserna i den föreslagna
smugglingslagen. I promemorians förslag fanns inte reglerna om
förverkande och möjligheterna för Tullverket att bedriva
förundersökningar och använda tvångsmedel.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran
mot förslaget. ISP har dock påpekat att det för att ge möjlighet till en mer
nyanserad tillämpning vore önskvärt att bestämmelsen om tillståndskrav
enligt artikel 21.2 i den nya förordningen inte utformades som ett absolut
tillståndskrav.
Skälen för regeringens förslag: Kapitel IX (artiklarna 18-24)
innehåller allmänna bestämmelser om säkerställandet av tillämpningen
av den nya förordningen, bestämmelser om överföringar mellan
medlemsstaterna samt övergångs- och ikraftträdandebestämmelser.
Artiklarna 18 och 20
Artiklarna 18 och 20 i den nya förordningen motsvarar i huvudsak
artiklarna 16 och 18 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Enligt artikel 18 skall det även i fortsättningen upprättas en
samordningsgrupp för frågor om tillämpningen av förordningen.
Artikel 20 behandlar medlemsstaternas skyldighet att informera
kommissionen.
Bestämmelserna kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning.
Artikel 19
Enligt artikel 19 skall varje medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa en korrekt tillämpning av den nya förordningen. Varje
medlemsstat skall särskilt fastställa påföljder vid överträdelser av
bestämmelser i förordningen eller av de bestämmelser som antas för
förordningens tillämpning. Påföljderna skall vara effektiva,
proportionerliga och avskräckande.
Lagen (2000:000) om straff för smuggling (smugglingslagen), som
avses träda i kraft den 1 januari 2001 (prop. 1999/2000:124) och ersätter
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen),
innehåller straffbestämmelser för gärningar som rör otillåten införsel till
eller utförsel från landet av varor. Med varor förstås i princip fysiska
materiella ting. Smugglingslagen är, liksom varusmugglingslagen, en s.k.
blankettstrafflag med hänsyn till att den straffsanktionerar en rad olika
in- och utförselbestämmelser som finns i andra författningar.
I samband med den nya lagen om strategiska produkter (se prop.
1997/98:68 s. 28) konstaterade regeringen att varusmugglingslagen inte
torde vara direkt tillämplig om tillståndskravet regleras i en av rådets
förordningar. Vidare tillämpas varusmugglingslagen endast på gärningar
som rör olovlig införsel till eller utförsel från Sverige. Enligt både rådets
förordning (EG) nr 3381/94 och den nya förordningen kan dock export
kontrolleras av tillsynsmyndigheter i Sverige även när exporten sker från
en annan medlemsstat, eftersom exporttillstånden ges av de behöriga
myndigheterna i den medlemsstat där exportören är etablerad. Eftersom
tillämpningsområdet för smugglingslagen motsvarar
tillämpningsområdet för varusmugglingslagen (se prop. 1999/2000:124 s.
66 f.) kommer smugglingslagen inte att innebära några skillnader i dessa
hänseenden.
Enligt den nya förordningen skall som förut nämnts (avsnitt 4.2) även
produkter som överförs på elektronisk väg kontrolleras. Denna form av
export kommer inte att omfattas av smugglingslagens bestämmelser.
Utvidgningen av begreppet export kräver därför att nya
straffbestämmelser införs i den nya lagen om produkter med dubbla
användningsområden.
Lagrådet har i sitt yttrande riktat kritik mot utformningen av de
föreslagna straffbestämmelserna i lagrådsremissen. Lagrådet har bl.a.
anfört att vid tillkomsten av den nuvarande lagen om strategiska
produkter infördes i 22 § - i princip i strid mot varusmugglingslagens
konstruktion - en föreskrift om att bestämmelserna om varusmuggling
och försök till sådant brott i varusmugglingslagen skulle tillämpas
beträffande överträdelser av exportförbud. Lagrådet har vidare anfört att
det måste antas att avsikten med föreskriften var att
varusmugglingslagens bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel
och förverkande blev tillämpliga vid otillåten utförsel av varor och att
det nu när en ny lag tillkommer är viktigt att den får en tydlig reglering
av frågorna om förundersökning, tvångsmedel och förverkande.
Regeringen ansluter sig till Lagrådets bedömning och baserar
väsentligen de i propositionen föreslagna bestämmelserna på vad
Lagrådet föreslagit i sitt yttrande.
Regeringen anser därför att det bör införas en särskild
straffbestämmelse för uppsåtliga brott. Föreskriften i 22 § första stycket i
den nuvarande lagregleringen kan tas bort eftersom smugglingslagen är
tillämplig även utan en sådan hänvisning. Den föreslagna bestämmelsen
föreslås omfatta både export av fysiska produkter och elektroniska
överföringar. De nya straffbestämmelserna bör i huvudsak motsvara den
reglering som finns i smugglingslagen för fysisk export av varor.
Straffskalorna bör också vara desamma. Det skall alltså inte innebära
någon skillnad ur straffrättslig synvinkel om en olovlig export sker
genom en fysisk utförsel av exempelvis en teknisk beskrivning eller om
personen i fråga på elektronisk väg för ut samma teknik till ett tredje
land. En sådan utförsel är lika farlig ur ett icke-spridningsperspektiv.
Svårigheterna att kontrollera överföringar på elektronisk väg bör också
vägas in. Vid bedömningen av om brottet är grovt kan omständigheterna
vid själva utförseln dock inte, såsom är fallet vid en fysisk utförsel, vara
av sådan särskilt farlig art när en olovlig utförsel sker på elektronisk väg,
att brottet bara av den anledningen bedöms som grovt. Eftersom
bestämmelsen omfattar även produkter som inte är varor bör det inte
göras någon hänvisning till smugglingslagen när det gäller
brottsbeteckning och påföljd. Regeringen anser inte att det är motiverat
att ha en bestämmelse angående uppsåtliga ringa brott.
Regeringen ansluter sig även till Lagrådets förslag att oaktsamma
gärningar bör behandlas i en särskild paragraf.
Regeringen delar Lagrådets synpunkt att det är viktigt att få en tydlig
reglering av frågorna om förundersökning, tvångsmedel och förverkande.
Det är klart att Tullverket skall ha möjligheter att få bedriva
förundersökning och använda tvångsmedel enligt vad som föreskrivs i
smugglingslagen. Vad beträffar teknik och programvara som överförs
elektroniskt är det polismyndigheten som kommer att bedriva
förundersökning. Regeringen ansluter sig till Lagrådets uppfattning att en
samordning kan ske genom att denna lag inordnas i 1 § tredje stycket i
den föreslagna smugglingslagen, för de fall som rör befattning med
varor. Regeringen föreslår därför att lagen om kontroll av produkter med
dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd förs in i 1 § tredje
stycket i smugglingslagen.
Vad gäller förverkande har Lagrådet pekat på otydligheter i den
nuvarande regleringen. Lagrådet har anvisat möjligheten att i lagen göra
en hänvisning till bestämmelserna om förverkande i 16-18 §§
smugglingslagen. Enligt regeringens bedömning är det inte lämpligt att
tillämpa smugglingslagens förverkandebestämmelser på brott enligt
denna lag. Detta eftersom smugglingslagens förverkandebestämmelser
omfattar begreppet ”varor”, vilket är ett snävare begrepp än uttrycket
”produkter”, vilket även omfattar programvara och teknik. Även
sistnämnda produkter bör omfattas av förverkandebestämmelser. Det kan
tilläggas att bestämmelser om förverkande inte blir aktuella beträffande
brott mot förbudet att lämna visst tekniskt bistånd. Det bör införas
särskilda förverkandebestämmelser i lagen. För att undvika skillnader i
reglerna bör bestämmelserna om förverkande i denna lag överensstämma
med de föreslagna bestämmelserna om förverkande i smugglingslagen.
Överväganden liknande dem som låg till grund för den föreslagna
smugglingslagen bör ligga till grund för utformningen av
förverkandebestämmelserna i denna lag (se prop. 1999/2000:124, s.
74ff).
Regeringen föreslår därför att bestämmelser om förverkande
överensstämmande med 16 och 17 §§ i den föreslagna smugglingslagen
om förverkande införs i denna lag. Bestämmelserna skiljer sig åt från
dem som föreslagits i smugglingslagen i två avseenden. I stället för
”vara” används uttrycket ”produkter”. Vidare finns det ingen reglering av
hanteringen av förverkad egendom, eftersom lagen (1974:1066) om
förfarandet med förverkad egendom och hittegods m.m. ändå är
tillämplig.
I lagen om strategiska produkter finns en bestämmelse om att det inte
skall dömas till ansvar enligt lagen om gärningen är belagd med straff i
brottsbalken. Lagrådet har i sitt yttrande anfört att en sådan bestämmelse
utan olägenhet kan utgå och att vanliga straffrättsliga
konkurrensprinciper i stället kan tillämpas. Regeringen ansluter sig till
Lagrådets bedömning även i denna del. Bestämmelsen i 26 § i den
nuvarande lagen kan därför avskaffas.
Artikel 21
I artikel 21 regleras de fall där tillstånd krävs till överföringar av
produkter med dubbla användningsområden inom gemenskapen. Artikeln
motsvarar delvis artikel 19 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Tillstånd krävs enligt artikel 21.1 endast för särskilt känsliga produkter
som förtecknas i bilaga IV till den nya förordningen.
I likhet med artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 innehåller
artikel 21.2 dock en undantagsregel enligt vilken en medlemsstat får
kräva tillstånd till överföring av produkter med dubbla
användningsområden, om vissa förutsättningar är uppfyllda vid
tidpunkten för överföringen. Det gäller fall då operatören vet att
slutdestinationen för de berörda produkterna är belägen utanför
gemenskapen och det krävs tillstånd enligt artikel 3, 4 eller 5 i den nya
förordningen till export av produkterna till den destinationen samt att
exporten inte har tillåtits genom ett generellt eller globalt tillstånd.
Slutligen skall produkterna inte komma att bearbetas eller behandlas
enligt artikel 24 i gemenskapens tullkodex i den medlemsstat till vilken
de överförs.
Sverige har i lagen om strategiska produkter utnyttjat den givna
möjligheten i artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 att införa
tillståndskrav vid överföringar inom EG för produkter med dubbla
användningsområden, för att kunna förhindra utförsel som strider mot
Sveriges utrikes-, säkerhets-, och försvarspolitiska intressen (se prop.
1997/98:68 s. 23). Sverige bör av samma skäl utnyttja den möjlighet att
införa tillståndskrav som ges i artikel 21.2 i den nya förordningen.
Regeringen delar ISP:s bedömning att det inte finns skäl att ha ett
absolut krav på tillstånd i dessa fall. För att nå större flexibilitet
beträffande i vilka fall tillstånd behövs bör regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer få bemyndigande att införa krav
på tillstånd för vissa överföringar enligt artikel 21.2 i den nya
förordningen.
Några nationella krav på tillstånd vid överföringar mellan
medlemsstaterna utöver det nämnda medges inte i den nya förordningen
varför bemyndiganderegeln i 8 § tredje stycket lagen om strategiska
produkter inte bör få någon motsvarighet i den nya lagen.
Artikel 21.3-5 och 21.7 motsvarar i sak artikel 19.2, 19.4 och 19.6 i
rådets förordning (EG) nr 3381/94. Bestämmelserna kräver inte
kompletterande svensk lagstiftning.
Enligt artikel 21.6 i den nya förordningen får en medlemsstat genom
nationell lagstiftning kräva att ytterligare uppgifter skall tillhandahållas
behöriga myndigheter vid överföringar inom gemenskapen av sådana
kryptoprodukter som inte finns förtecknade i bilaga IV. Sverige har i
arbetet med den nya förordningen verkat för att kryptoprodukterna i
bilaga I skall kunna överföras fritt inom EG utan kontroll. Skälen för
denna inställning är bland annat att exportkontrollen har givit svenska
företag konkurrensnackdelar gentemot företag med större
hemmamarknader och dessutom givit upphov till en betungande
administration för företagen. Det finns därför inte anledning att i svensk
lagstiftning införa krav på information vid överföringar av
kryptoprodukter inom EG.
Artiklarna 22-24
Artikel 22 motsvarar artikel 22 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 och
anger att den nya förordningen inte påverkar tillämpningen av artikel 296
i EG-fördraget och Fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen (Euratomfördraget). Artikeln föranleder inte
någon nationell lagstiftning.
Kapitlet omfattar avslutningsvis ikraftträdandebestämmelser och en
övergångsregel som säger att de ansökningar om exporttillstånd som
lämnas in innan den nya förordningen träder i kraft, dvs. den 28
september 2000, skall fortsätta att omfattas av de relevanta
bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Bestämmelserna kräver inte någon kompletterande svensk lagstiftning.
Regeringen delar Lagrådets bedömning att den föreslagna lagen inte
behöver innehålla någon övergångsbestämmelse.
5.2.7 Överklagande m.m.
Regeringens förslag: Ett beslut av en annan myndighet än regeringen att
återkalla ett tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Även vissa andra beslut som inte har fattats av regeringen får överklagas.
Ett regeringsbeslut får aldrig överklagas. Om regeringen har återkallat ett
tillstånd kan det beslutet dock underkastas rättsprövning.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens bedömning
vad gäller bestämmelsen om möjligheten till överklagande. Frågan om
rättsprövning av regeringens återkallelse har dock inte behandlats i
promemorian.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 29 § i lagen om strategiska
produkter får beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett
tillstånd överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en
myndighets beslut om att genomföra kontroller och förelägga vite. Andra
förvaltningsbeslut får dock inte överklagas. Detta innebär att beslut om
att vägra exporttillstånd inte får överklagas.
Regeringen konstaterade i samband med den nya lagen om strategiska
produkter (se prop. 1997/98:68 s. 26 f) att huvudregeln är att tillstånd till
export skall ges och att den bedömning som görs vid prövningen av
tillståndsärenden inskränker sig till om exporten strider mot Sveriges
utrikes-, säkerhets-, eller försvarspolitiska intressen. Det skall alltså inte
göras någon avvägning mellan dessa intressen och enskildas intressen att
få bedriva ekonomisk verksamhet. I det ovan nämnda lagstiftningsarbetet
(a. prop. s. 27 f) framhöll regeringen vidare att det inte fanns något
folkrättsligt bindande avgörande som slog fast att sådana beslut som det
är fråga om, dvs. beslut att vägra exporttillstånd eller beslut som leder till
krav på exporttillstånd, skulle anses beröra sådana civila rättigheter eller
skyldigheter som enligt artikel 6 i Europakonventionen är av den
karaktären att domstolsprövning krävs. Mot den bakgrunden fanns det
inte någon anledning att införa en möjlighet att överklaga ett beslut att
vägra exporttillstånd.
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har därefter i ett
beslut den 27 juni 2000 avvisat ett klagomål mot att ett beslut av ISP
enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel att vägra
tillhandahållandetillstånd inte får överklagas till domstol (mål nr
35178/97). Enligt Europadomstolen innebär tillståndsprövningens
karaktär, där i princip endast säkerhetspolitiska och utrikespolitiska
faktorer beaktas och ingen hänsyn alls tas till omständigheter som rör den
enskilde och dennes eventuella behov av tillstånd, att någon civil
rättighet i den mening som avses i artikel 6 inte kan anses föreligga.
Lagrådet har i sitt yttrande diskuterat huruvida ett beslut om vägrat
exporttillstånd skall kunna överprövas av domstol. Vid sin genomgång
analyserar Lagrådet bland annat Europadomstolens nyss nämnda beslut.
Lagrådet har uttryckt stöd för att beslut om vägrat tillstånd enligt den nu
föreslagna lagen inte bör kunna överklagas.
Lagrådet har dock invänt mot att regeringens beslut om att återkalla
tillstånd inte skall kunna prövas av domstol. Enligt Lagrådet tyder allt på
att frågan om återkallelse av ett tillstånd enligt lagen angår en civil
rättighet enligt artikel 6 i Europakonventionen. Lagrådet föreslår därför
en ändring av rättsprövningslagen för att möjliggöra att regeringens
återkallelsebeslut skall kunna klandras vid allmän förvaltningsdomstol.
Regeringen anser att övervägande skäl talar för att Lagrådets
uppfattning är riktig och föreslår därför en ändring av
rättsprövningslagen så att regeringens beslut om återkallelse av tillstånd
skall kunna underkastas domstolsprövning. En sådan reglering
överensstämmer med motsvarande regler för beslut enligt lagen om
krigsmateriel.
5.3 Tekniskt bistånd
5.3.1 Tillämpningsområde och definitioner
Regeringens förslag: En definition av tekniskt bistånd i enlighet med
artikel 1 a i den gemensamma åtgärden införs i den svenska lagen.
Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har gett uttryck för någon
annan bedömning.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 1 i rådets gemensamma åtgärd
2000/401/GUSP om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med
viss slags militär slutanvändning innehåller i a) en definition av tekniskt
bistånd, som omfattar olika förfaranden som kan utgöra tekniskt stöd för
utveckling eller annan hantering av produkter eller teknik. Definitionen
av tekniskt bistånd har betydelse för omfattningen av den kontroll som
skall utövas. Begreppet tekniskt bistånd bör därför definieras i lag.
Definitionen av tekniskt bistånd i a) bör införas i lagen. Definitionen i b),
som anger att tekniskt bistånd innefattar muntliga former av bistånd,
behöver däremot inte införas i lagen eftersom definitionen i a) enligt
regeringens bedömning redan innefattar muntliga former av bistånd.
Lagrådet har påpekat att definitionen av tekniskt bistånd enbart
omfattar tekniska tjänster som antar någon av formerna utbildning,
överföring av praktiska kunskaper och färdigheter eller konsulttjänster
och att de tekniska tjänster som inte antar någon av dessa angivna former
inte omfattas av lagens bestämmelser. Regeringen kan med anledning av
Lagrådets påpekande i denna del konstatera att den i lagrådsremissen
föreslagna definitionen överensstämmer med formuleringen i den
gemensamma åtgärden i dess svenska version. Enligt regeringens
uppfattning är det angeläget från ett icke spridningsperspektiv att
definitionen av tekniskt bistånd blir så heltäckande som möjligt. Mot
denna bakgrund bör definitionen utökas till att avse överföring av alla
kunskaper och färdigheter, och inte begränsas till praktiska sådana. I
övrigt finner regeringen inte anledning att avvika från den definition av
tekniskt bistånd som anges i den gemensamma åtgärden.
5.3.2 Kontroll av tekniskt bistånd
Regeringens förslag: Tekniskt bistånd som lämnas utanför EG och som
är avsett för användning i samband med massförstörelsevapen förbjuds.
Regeringen ges möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från
förbudet.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran
mot förslaget i sig. Amersham Pharmacia Biotech har påpekat att man är
orolig för att regleringen av det tekniska biståndet skall omfatta
situationer när en produkt som tillverkats med hjälp av tekniskt bistånd i
civilt syfte i ett senare skede visar sig ha använts i produktionen av
exempelvis biologiska massförstörelsevapen. Säkerhetspolisen har
ifrågasatt vad som gäller för det fall det tekniska biståndet ges i Sverige i
form av exempelvis utbildning och om avsikten är att ett sådant
tillhandahållande av tekniskt bistånd skall vara tillåtet.
Skälen för regeringens förslag:
Artiklarna 2 och 4
Enligt artikel 2 i rådets gemensamma åtgärd skall tekniskt bistånd
underkastas kontroll om det är avsett för, eller givaren är medveten om
att det är avsett för, användning i samband med utveckling, produktion,
hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning
av kemiska eller biologiska vapen eller andra massförstörelsevapen eller
utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd
att bära sådana vapen. Kontrollen kan utövas genom antingen ett
förbuds- eller ett tillståndsförfarande. Undantag från tillämpningsområdet
följer av artikel 4 i rådets gemensamma åtgärd. Med anledning av den
gemensamma åtgärden bör i svensk lagstiftning införas en särskild
bestämmelse om kontroll när någon ger tekniskt bistånd som har
samband med massförstörelsevapen på sådant sätt som anges i artikel 2 i
den gemensamma åtgärden.
Lydelsen av artikel 2 lämnar huvudsakligen öppet hur ett nationellt
kontrollförfarande skall utformas.
En förutsättning, enligt rådets gemensamma åtgärd, för att tekniskt
bistånd skall kontrolleras är att det lämnas utanför EG. Enligt regeringens
mening är det lämpligt att utforma den nationella bestämmelsen i
enlighet med det. Detta innebär att ett tekniskt bistånd inom EG inte
omfattas av förslaget.
Liksom i den gemensamma åtgärden bör den svenska bestämmelsen
utformas så att det tekniska biståndet när det lämnas skall vara avsett för
användning i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk,
underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av
massförstörelsevapen eller i samband med utveckling, produktion,
underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen.
Detta innebär att bestämmelsen inte omfattar situationer när det i
efterhand visar sig att en produkt, som exempelvis utvecklats i ett land
utanför EG med hjälp av tekniskt bistånd, använts i produktionen av
massförstörelsevapen.
Den fråga som inställer sig är om kontrollen bör utformas som en
förbudsregel eller som en regel om krav på tillstånd. I valet mellan de
båda möjligheterna bör följande omständigheter beaktas.
Beträffande den valmöjlighet som föreligger för medlemsstaterna
enligt artikel 5 i den nya förordningen har regeringen i det föregående
(avsnitt 5.2.2) redovisat skälen för att välja ett tillståndsförfarande i
stället för direktverkande straffsanktionerade förbud. När det gäller det
tekniska bistånd som omfattas av rådets gemensamma åtgärd gör sig,
enligt regeringens mening, inte samma skäl gällande för att välja ett
tillståndsförfarande. Den gemensamma åtgärden är nämligen avgränsad
till massförstörelsevapen. Den kontroll som är aktuell är begränsad till
tekniskt bistånd som har direkt samband med uppkomsten, hanteringen
och spridningen av sådana vapen. Icke-spridning av
massförstörelsevapen är ett viktigt utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiskt intresse för Sverige. Tekniskt bistånd som har samband
med massförstörelsevapen skulle i de flesta fall motverka detta intresse
varför sådant bistånd endast kan tillåtas i undantagsfall. Den
gemensamma åtgärden har dock givits en sådan utformning att även
forskning kring skydd och motmedel mot massförstörelsevapen omfattas.
Det är ett svenskt intresse att delta i sådan forskning både inom och
utanför EU.
Eftersom det finns skäl att i dessa fall frångå principen om ett
tillståndsförfarande bör regleringen innebära ett direktverkande
straffsanktionerat förbud med möjligheter för regeringen att meddela
undantag från detta förbud.
Det finns flera situationer när tekniskt bistånd inte skall kontrolleras
enligt den gemensamma åtgärden. Den första är när det tekniska
biståndet inte uppfyller de rekvisit som anges i artikel 2 i den
gemensamma åtgärden. I artikel 4 beskrivs andra situationer när biståndet
inte skall kontrolleras. Det första undantaget i artikel 4 gäller
tillhandahållande av bistånd i länder som återfinns i bilaga II till rådets
förordningen (EG) nr 1334/2000. Dessa länder är de som enligt artikel 6 i
rådets förordning omfattas av det nya generella gemenskapstillståndet.
Det andra undantaget anknyter till de undantag från exportkontroll som
finns i internationella exportkontrollsystem, exportkontrollorgan eller
traktater. Undantaget innebär att uppgifter som är ”allmänt tillgängliga”
eller som utgör ”grundläggande vetenskaplig forskning” inte skall
kontrolleras. Genom dessa undantag undviks inskränkningar i rätten att
sprida allmänna uppgifter och i rätten till forskningens frihet. Slutligen
undantas från kontrollen tekniskt bistånd som har muntlig form och som
inte hänför sig till produkter som skall kontrolleras av ett eller flera
internationella exportkontrollsystem, exportkontrollorgan eller traktater.
Detta undantag grundar sig på att andra produkter än de som omfattas av
exportkontrollregimerna inte utan anledning bör underkastas kontroll.
Detsamma gäller för muntligt tekniskt bistånd som inte hänför sig till
kontrollerade produkter.
Vidare måste, som ovan nämnts, Sverige ha möjlighet att delta i
internationella samarbeten beträffande forskning om skydd och
motmedel mot massförstörelsevapen. Det bedrivs också visst samarbete
på försvarsmaterielområdet, som godkänts enligt lagen om krigsmateriel,
rörande missiler som omfattas av den gemensamma åtgärden men som
inte är avsedda att användas som bärare av massförstörelsevapen.
Det kan inte heller uteslutas att medlemsstaterna i EU senare kan
komma att enas om ändringar av undantagen. För att nå flexibilitet bör
det ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om undantag från
förbudet. Lagrådet har i sitt yttrande beskrivit förutsättningarna för och
nödvändigheten av bemyndigande till regeringen i detta avseende.
Artikel 3
Artikel 3 i rådets gemensamma åtgärd gäller kontroll av tekniskt bistånd
som har samband med militär slutanvändning av andra slag än de som
avses i artikel 2. Det bistånd som avses är sådant som ges i
bestämmelseländer som är föremål för ett vapenembargo, vilket anknyter
till generalklausulen i artikel 4 i den nya förordningen. Artikel 3
innehåller en uppmaning till medlemsstaterna att överväga tillämpning av
kontroll i dessa avseenden. Det finns inget åtagande för medlemsstaterna
i den gemensamma åtgärden om att införa bestämmelser om sådan
kontroll som avses i artikel 3. Det kan förväntas att ytterligare initiativ
kommer att tas inom EU på detta område och att ny gemensam åtgärd
senare kommer att föreslås och behandlas. Det går inte att bedöma
innehållet i en framtida gemensam åtgärd om annat tekniskt bistånd än
det som avses i artikel 2. Av denna anledning saknas det, enligt
regeringens bedömning, skäl att nu införa bestämmelser om kontroll av
annat tekniskt bistånd än det som avser massförstörelsevapen.
5.3.3 Genomförandebestämmelser
Regeringens förslag: Bestämmelser om straff vid överträdelse av
förbudet mot tekniskt bistånd införs.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian föreslås att även oaktsamhetsbrott skall vara
straffbara.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran
mot förslaget. Säkerhetspolisen har dock påpekat att
oaktsamhetsrekvisitet i straffbestämmelsen ger ett vidsträckt
tillämpningsområde och är ologisk med hänsyn till utformningen av
förslagets 9 §.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 5 i rådets gemensamma åtgärd
innehåller medlemsstaternas egentliga åtaganden enligt den
gemensamma åtgärden. Medlemsstaterna åtar sig enligt artikeln att lägga
fram lämpliga förslag om att genomföra den gemensamma åtgärden
genom att fastställa kontrollbestämmelser och om att fastställa de
sanktioner som skall tillgripas på nationell nivå. I Sverige finns idag inte
någon sådan lagstiftning. För svensk del innebär åtagandet i artikel 5 att
regeringen skall lägga fram lämpliga förslag till riksdagen om att
genomföra den gemensamma åtgärden. Ovan har regeringen redovisat
skälen för att införa de kontrollbestämmelser som regleras genom den
gemensamma åtgärden.
Tillämpningen av dessa kontrollbestämmelser skall säkerställas genom
lämpliga nationella sanktioner. I svensk lag bör införas bestämmelser om
straff för överträdelser av förbudet. Regeringen delar Säkerhetspolisens
uppfattning att utformningen av bestämmelsen om tekniskt bistånd talar
emot att ett oaktsamhetsrekvisit införs i straffbestämmelsen.
Straffbestämmelserna bör därför endast omfatta uppsåtliga brott.
6 Vissa övriga frågor
Regeringens förslag: Kravet på tillstånd till införsel i landet av vissa
kemiska och biologiska produkter i 13 § lagen om strategiska produkter
avskaffas.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om krav på tillstånd till införsel av kemiska prekursorer som
kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel.
Regeringen ges bemyndigande att till den myndighet regeringen
bestämmer delegera frågan om närmare föreskrifter i de deklarationer
som ska lämnas in av de som producerar, bereder, förbrukar, för in, för ut
eller exporterar kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas
för tillverkning av kemiska stridsmedel, under något av de tre senaste
åren har producerat, berett, förbrukat, fört ut eller exporterat sådana
produkter, eller producerar diskreta organiska kemikalier.
Kravet på tillstånd till tillhandahållande i 12 § lagen om strategiska
produkter avskaffas.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian har inte föreslagits att regeringen skulle få
bemyndiga myndighet att meddela närmare föreskrifter om de
deklarationer som varje år skall lämnas in av den som har befattning med
kemiska prekursorer m.m.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte
haft någon erinran mot förslaget. ISP har tillstyrkt att bestämmelsen om
krav på tillstånd till tillhandahållande tas bort ur den svenska
lagstiftningen, eftersom den vållar tillämpningssvårigheter både för
exportkontrollerande myndigheter och exporterande företag.
Säkerhetspolisen har dock påpekat att även om den praktiska
tillämpningen av bestämmelsen om krav på tillstånd till tillhandahållande
är svår så kan det inte uteslutas att redan förekomsten av bestämmelsen
har en preventiv verkan. Ett avskaffande av regeln kan komma att
medföra ett icke önskvärt scenario där Sverige blir bas för
förmedlingsveksamhet av produkter med dubbla användningsområden.
ISP har anfört att regeringen bör ges bemyndigande att till den
myndighet regeringen bestämmer delegera frågan om närmare
föreskrifter i deklarationer enligt 13 §.
Skälen för regeringens förslag:
FN:s konvention om kemiska vapen
Konventionen om biologiska vapen och toxinvapen från år 1972
förbjuder all utveckling, produktion och lagring av biologiska vapen och
organiska gifter för militärt bruk. Till konventionen har omkring 130
länder anslutit sig, däribland Sverige.
FN:s konvention om kemiska vapen undertecknades av Sverige den
13 januari 1993 och ratificerades i juni samma år. Konventionen trädde i
kraft den 29 april 1997. Konventionen förbjuder allt innehav samt all
utveckling, produktion och användning av kemiska vapen och föreskriver
att existerande lager av kemiska vapen skall förstöras. Anslutna stater är
skyldiga att utöva kontroll också över kemiska utgångsämnen som inte
utgör vapen och att verifiera efterlevnaden av konventionen. Samtliga
EU:s medlemsstater är anslutna till konventionen.
De kemiska produkter som omfattas av FN-konventionen om kemiska
vapen är i denna uppdelade på tre listor. Den första avser rent militära
varor och täcks av krigsmateriellagstiftningen, medan de två övriga avser
produkter med både civil och militär användning. Enligt konventionen
får lista 2-ämnen endast överföras till eller erhållas från
konventionsstater. Denna förpliktelse trädde i kraft tre år efter
konventionens ikraftträdande, dvs. den 29 april 2000.
Konventionen kompletteras av ett samarbete, i vilken en mindre grupp
länder (för närvarande 30) samordnar sin nationella kontroll över
exporten av kemiska och biologiska produkter.
Gruppen, som bildades år 1985 och kallas Australiengruppen, har gjort
upp en lista över produkter som bör kontrolleras. Listan omfattar idag 54
utgångsämnen (s.k. kemiska prekursorer) och biologiska agens som kan
användas som stridsmedel samt viss kemisk och biologisk
tillverkningsutrustning. Sverige anslöt sig till samarbetet inom
Australienguppen år 1991.
Krav på tillstånd till införsel
År 1994 infördes i den svenska lagstiftningen en bestämmelse rörande
införsel av biologiska produkter och kemikalier enligt lista 2 i FN:s
konvention om kemiska vapen. Enligt 13 § lagen om strategiska
produkter får sådana produkter inte föras in i landet utan tillstånd.
Bestämmelsen infördes med anledning av Sveriges tillträde till FN:s
konvention om kemiska vapen och träder i kraft den dag regeringen
bestämmer.
Utförsel av produkter med dubbla användningsområden regleras i sin
helhet av rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
Den nya förordningen föreskriver tillståndskrav vid överföringar
mellan medlemsstater bara för sådana produkter med dubbla
användningsområden som finns förtecknade i bilaga IV. Enligt artikel 28
i EG-fördraget är importrestriktioner i övrigt förbjudna mellan
medlemsstaterna.
Den svenska bestämmelsen om införseltillstånd behöver anpassas till
den nya förordningen. Samtidigt måste bestämmelsen utformas på ett sätt
som gör att Sverige uppfyller de förpliktelser som följer av
internationella överenskommelser. Det föreslås därför vissa förändringar
i bestämmelsen.
För att även i fortsättningen kunna uppfylla den svenska förpliktelsen i
FN:s konvention om kemiska vapen föreslås att regleringen om krav på
importtillstånd för vissa kemiska produkter, så kallade lista 2-ämnen,
utformas som ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav på
införseltillstånd från vissa länder som inte är anslutna till konventionen.
I enlighet med det bör regeringen ges bemyndigande att till den
myndighet regeringen bestämmer delegera frågan om närmare
föreskrifter i de deklarationer som skall lämnas in enligt konventionen.
Kravet på införselrestriktioner för biologiska produkter med dubbla
användningsområden kan avskaffas i sin helhet, eftersom Sverige
beträffande dessa produkter inte har ingått några internationella
förpliktelser att kräva sådana tillstånd.
Tillhandahållande
I 12 § lagen om strategiska produkter finns bestämmelser om krav på
tillstånd till tillhandahållande av strategiska produkter.
Med tillhandahållande förstås i lagen försäljning, upplåtelse,
utbjudande mot ersättning, lån, gåva eller förmedling. Genomgående
gäller att förfarandena skall avse produkter som finns utanför Sverige. Så
snart produkten finns i Sverige gäller reglerna om utförsel.
Bestämmelsen är exempelvis tillämplig när en person avser att i Sverige
förmedla tillverkningsutrustning från ett land utanför Sverige till ett
annat.
Regeln, som korresponderar med den som återfinns i 4 och 5 §§ lagen
om krigsmateriel, anger att vissa produkter med dubbla
användningsområden som finns utom landet inte får här i landet och inte
heller utom landet av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är
bosatt eller stadigvarande vistas här tillhandahållas utan tillstånd, om
produkterna inte får föras ut från Sverige eller exporteras utan tillstånd
enligt lagen om strategiska produkter eller rådets förordning (EG) nr
3381/94.
Bestämmelsen om tillhandahållande infördes i den svenska
lagstiftningen för att förhindra att framställningen av kemiska
stridsmedel främjas genom vissa andra förfaranden än utförsel av
utrustning eller kemiska substanser från Sverige. För att ytterligare
förhindra framställning och utvecklingen av kärnladdningar samt
biologiska och kemiska vapen utvidgades den senare till att avse alla
produkter som omfattas av lagen om strategiska produkter.
Den ursprungliga bestämmelsen tillkom innan Sverige blev medlem i
EU och innan Sverige anslöt sig till FN:s konvention om kemiska vapen
(se ovan).
Bestämmelsen om tillståndskrav till tillhandahållande av produkter
med dubbla användningsområden är mycket svår att kontrollera och
tillämpas inte alls i praktiken. Enligt regeringens bedömning kan det
därför starkt ifrågasättas om den verkligen fyller någon praktisk funktion.
Med hänsyn till dessa omständigheter finns det enligt regeringens
bedömning inte någon anledning att behålla bestämmelsen. Den bör
därför avskaffas.
7 Ekonomiska konsekvenser
Regeringens bedömning: Förslaget i sig leder inte till ökade
kostnader för staten.
Promemorians bedömning: I promemorian har frågan inte berörts.
Remissinstanserna: ISP, Säkerhetspolisen och Tullverket har
samtliga påtalat att om någon av dessa myndigheter utses till
tillsynsmyndighet för elektroniska överföringar finns behov av
resursförstärkningar i form av utrustning, utbildning och personal.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns inte anledning att anta
att förslagen i det föregående kommer att ge upphov till ett ökat antal
ärenden om utförseltillstånd. Snarare kommer den nya lagen att
underlätta för de exportkontrollerande myndigheterna.
I det föregående har beskrivits att begreppet export har utvidgats till att
avse även elektroniska överföringar i rådets förordning (EG) nr
1334/2000 (avsnitt 4.2 och 5.2.1). Enligt svensk praxis krävs
exporttillstånd även för elektroniska överföringar redan idag varför det
inte finns anledning att anta att den nya förordningen kommer att leda till
ett ökat antal ärenden om exporttillstånd. Uppgiften att utöva tillsyn över
de elektroniska överföringarna som utförs är dock ny för svenska
myndigheter och kan komma att ge upphov till behov av
resursförstärkningar för den myndighet som skall utöva tillsynen.
8 Ikraftträdande m.m.
Den nya lagen om produkter med dubbla användningsområden liksom de
följdändringar i annan lagstiftning som den nya lagen föranleder bör
träda i kraft den 1 januari 2001.
Beträffande övergångsbestämmelser hänvisas till
författningskommentaren (avsnitt 9).
9 Författningskommentar
9.1 Förslag till lag (0000:000) om kontroll av produkter
med dubbla användningsområden och av tekniskt
bistånd
Tillämpningsområde
1 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § lagen (1998:397) om strategiska
produkter. I bestämmelsen ersätts det nuvarande begreppet strategiska
produkter med begreppet produkter med dubbla användningsområden.
Någon skillnad i betydelse mellan de olika begreppen finns inte.
Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas
till vad som sagts i det föregående (avsnitt 5.1).
Definitioner
2 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § andra stycket lagen om strategiska
produkter.
3 §
Paragrafen innehåller en definition av vad som avses med militära
produkter som ingår i medlemsstaternas militära förteckning i artikel 4.2
i den nya förordningen. Beträffande den närmare motiveringen till
förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt
5.2.2).
Definitionen av tekniskt bistånd motsvarar i sak definitionen i artiklarna
1 a och 1 b i den gemensamma åtgärden. Beträffande den närmare
motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det
föregående (avsnitt 5.3.1).
Tillstånd
4 §
Paragrafen motsvarar i sak 5 § i lagen om strategiska produkter.
Export och överföring
5 §
Paragrafen saknar motsvarighet i lagen om strategiska produkter och
innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om
att en produkt med dubbla användningsområden skall omfattas av krav
på tillstånd till export. Artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000
ger varje medlemsstat rätt att införa exportförbud eller krav på tillstånd
till export av skäl som berör nationell säkerhet eller de mänskliga
rättigheterna. Enligt den föreslagna bestämmelsen får regeringen
meddela föreskrifter om krav på exporttillstånd i enlighet med artikel 5.1
i rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Beträffande den närmare
motiveringen till förslaget i denna delen hänvisas till vad som sagts i det
föregående (avsnitt 5.2.2).
6 §
Paragrafen motsvarar 6 § andra stycket lagen om strategiska produkter.
7 §
Paragrafen motsvarar delvis 8 § första stycket lagen om strategiska
produkter. Enligt den nya EG-förordningen om exportkontroll av
produkter med dubbla användningsområden krävs tillstånd till överföring
inom EU endast när det gäller produkter som finns förtecknade i bilaga
IV till förordningen. En undantagsbestämmelse motsvarande den som
finns i artikel 19.3 i den nuvarande förordningen bibehålls i den nya
förordningen. Av icke-spridningsskäl finns det fortfarande anledning att i
den svenska lagstiftningen använda möjligheten till en nationell
undantagsregel. Bestämmelsen bör dock utformas som ett bemyndigande
till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i artikel 21.2 a i
rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Beträffande den närmare
motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det
föregående (avsnitt 5.2.6).
8 §
Paragrafen motsvarar 9 § lagen om strategiska produkter.
Tekniskt bistånd
9 §
Paragrafen saknar motsvarighet i lagen om strategiska produkter och
innehåller de kontrollbestämmelser som föranleds av den gemensamma
åtgärden. Enligt den föreslagna bestämmelsen förbjuds tekniskt bistånd
som är avsett för användning i samband med uppkomsten, hanteringen
och spridningen av massförstörelsevapen. Regeringen får meddela
föreskrifter om undantag från förbudet. Beträffande den närmare
motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som sagts i det
föregående (avsnitt 5.3.2 och 5.3.3).
Införsel
10 §
Den föreslagna bestämmelsen motsvarar delvis 13 § lagen om strategiska
produkter. Möjligheten att föreskriva tillståndskrav för införsel av vissa
kemiska produkter har sin bakgrund i de förpliktelser som följer av
Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion,
innehav och användning av kemiska vapen och deras förstöring.
Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas
till vad som sagts i det föregående (avsnitt 6).
Återkallelse
11 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 § lagen om strategiska produkter.
Årlig avgift och deklarationer
12 §
Paragrafen motsvarar 16 § lagen om strategiska produkter.
13 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 17 § lagen om strategiska produkter.
Enligt förslaget får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddela närmare föreskrifter om deklarationerna. Beträffande den
närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till vad som
sagts i det föregående (avsnitt 6).
Uppgiftskontroll
14 §
Paragrafen motsvarar i sak 18 § lagen om strategiska produkter.
Tillsyn och kontroll
15 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 19 § lagen om strategiska produkter.
16 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 20 § lagen om strategiska produkter.
Tillsynsplikten omfattar dock även personer som tar befattning med
produkter med dubbla användningsområden genom tekniskt bistånd. Som
ett förtydligande har det tillagts att begreppet handling motsvarar
definitionen i 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.
17 §
Paragrafen motsvarar i sak 21 § lagen om strategiska produkter.
Straff m.m.
18 §
Paragrafen innehåller straffbestämmelser för brott som avser export och
överföring av produkter, vilka i huvudsak motsvaras av 22 § lagen om
strategiska produkter. Vidare innehåller paragrafen nya
straffbestämmelser om export genom elektronisk överföring. Eftersom
den nya smugglingslagen endast omfattar export av fysiska varor krävs
nya straffbestämmelser för sådan elektronisk export som sker utan
tillstånd. Paragrafen motsvarar smugglingslagens bestämmelser om
fysisk export. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna
del hänvisas till avsnitt 5.2.6.
19 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om olovlig utförsel som sker av grov
oaktsamhet. I andra stycket undantas gärningar som visserligen begåtts
av grov oaktsamhet men som med hänsyn till omständigheterna ändå är
att anse som ringa.
20 §
Paragrafen innehåller straffbestämmelser för överträdelse av förbudet
mot att lämna tekniskt bistånd som är avsett för användning i samband
med uppkomsten, hanteringen och spridningen av massförstörelsevapen.
Straffbestämmelserna motsvarar smugglingslagens regler om straff för
otillåten export av varor. Oaktsamhet är dock inte straffbart.
21 §
Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen om strategiska produkter
och motsvarar straffregleringen i den nya smugglingslagen. Förslaget i
denna del har närmare redovisats i avsnitt 5.2.6.
22 §
Paragrafen motsvarar i sak 25 § lagen om strategiska produkter.
23 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om förverkande. Förslaget i denna
del har närmare redovisats i avsnitt 5.2.6.
24 §
Paragrafen motsvarar i sak 28 § lagen om strategiska produkter.
Överklagande
Paragrafen motsvarar i sak 29 § lagen om strategiska produkter.
Beträffande tredje stycket hänvisas till vad som sagts i det föregående
(avsnitt 5.2.7).
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Den nya lagen om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden liksom de följdändringar i annan lagstiftning som
den nya lagen föranleder bör träda i kraft den 1 januari 2001.
Beträffande övergångsbestämmelser, se även artikel 23 i den nya
förordningen och avsnitt 5.2.6.
9.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1998:397)
om strategiska produkter ändras till den nya lagen. I lagen har det införts
en möjlighet att låta regeringens beslut om återkallelse underkastas
rättsprövning. Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i
denna del hänvisas till avsnitt 5.2.3.
9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel
Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1998:397)
om strategiska produkter ändras till den nya lagen.
9.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen
Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1998:397)
om strategiska produkter ändras till den nya lagen.
9.5 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen
(1988:220)
Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1998:397)
om strategiska produkter ändras till den nya lagen.
9.6 Förslag till lag (2000:000) om straff för smuggling
I 1 § tredje stycket smugglingslagen införs en hänvisning till lagen om
kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt
bistånd för att säkerställa Tullverkets möjligheter att bedriva
förundersökning och använda tvångsmedel enligt den föreslagna
smugglingslagen vid överträdelser av förevarande lag. Beträffande den
närmare motiveringen till förslaget i denna del hänvisas till avsnitt 6.
Rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni
2000 om upprättande av en gemenskapsordning för
kontroll av export av produkter och teknik med
dubbla användningsområden
Rådets gemensamma åtgärd 2000/401/GUSP av den
22 juni 2000 om kontroll av tekniskt bistånd som står
i samband med viss slags militär slutanvändning
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om produkter med dubbla användningsområden
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd.
Lagen innehåller vissa kompletterande bestämmelser till rådets
förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en
gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med
dubbla användningsområden .
Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet tillämpas.
Definitioner
2 § Med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör
och exportdeklaration avses i denna lag detsamma som i artikel 2 i rådets
förordning (EG) nr 1334/2000.
3 § Med militära produkter som ingår i medlemsstaternas militära
förteckning i artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 avses de
produkter som enligt 1 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel utgör
krigsmateriel.
Med tekniskt bistånd avses i denna lag allt tekniskt stöd som har
samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering, testning,
underhåll eller liknande teknisk tjänst och som kan innebära utbildning,
överföring av praktiska kunskaper eller färdigheter eller konsulttjänster.
Tillstånd
4 § Frågor om tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000,
denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag
prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller av den myndighet
som regeringen bestämmer.
En myndighet skall med ett eget yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är
av särskild vikt.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande av
ärenden till regeringen.
Export och överföring
5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla
användningsområden skall omfattas av krav på tillstånd till export enligt
artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om
exporttillstånd i artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
7 § Överföring som avses i artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr
1334/2000 får inte äga rum utan tillstånd.
8 § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de
begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).
Tillhandahållande av tekniskt bistånd
9 § Tekniskt bistånd om det är avsett att användas i samband med
utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion,
identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen eller av
kärnvapen eller andra kärnladdningar eller i samband med utveckling,
produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att bära
sådana vapen.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet.
Införsel
10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om krav på tillstånd till införsel av kemiska prekursorer
(utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av kemiska
stridsmedel.
Återkallelse
11 § Tillstånd till överföring eller export enligt rådets förordning (EG) nr
1334/2000 kan återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift
i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller en föreskrift, ett
villkor eller en bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller
om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.
En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat
beslutas.
Årlig avgift och deklarationer
12 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses i
denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för
Inspektionen för strategiska produkter finns i lagen 22 § lagen
(1992:1300) om krigsmateriel.
Den som är avgiftsskyldig skall varje år lämna en deklaration till
inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna,
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
deklarationsskyldigheten.
13 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar skall en
deklaration varje år lämnas av den som
1. producerar, bereder, förbrukar, för in, för ut eller exporterar
produkter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 1334/2000,
2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat,
fört ut eller exporterat sådana produkter, eller
3. producerar diskreta organiska kemikalier.
Deklarationen skall innehålla uppgifter om
1. verksamheten under det gångna kalenderåret,
2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret,
3. ändringar i verksamheten som planeras för det pågående
kalenderåret.
Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen
bestämmer.
Uppgiftskontroll
14 § Den som har lämnat en deklaration enligt 13 § skall, på begäran av
den myndighet som avses i 13 § tredje stycket, också lämna de
upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av uppgifterna
i deklarationen.
För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde till
de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs som
omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra undersökningar
och ta prover. Detta gäller dock inte bostadsutrymmen.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras.
Tillsyn och kontroll
15 § Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i
rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall utövas av Inspektionen för strategiska
produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).
Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.
16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för kontrollen av den som för överföring inom
EU eller för export tar befattning med produkter med dubbla
användningsområden eller av den som tillhandahåller tekniskt bistånd.
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska
hjälpmedel.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som
avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Vad som nu har sagts
gäller dock inte bostadsutrymmen.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära biträde även av
andra statliga myndigheter för sin tillsyn.
17 § Den som enligt artikel 16.2 eller 21.5 i rådets förordning (EG) nr
1334/2000 är skyldig att bevara och på begäran av tillsynsmyndigheten
visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller den längre tid som
för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller
författning.
Straff m.m.
18 § Bestämmelserna om smuggling och försök till sådant brott finns i
lagen (0000:00) om straff för smuggling.
Bestämmelserna om smuggling och försök till sådant brott i lagen om
straff för smuggling tillämpas i fråga om
1. export utan tillstånd av produkter med dubbla användningsområden
som avses i artiklarna 3, 4.1 - 4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr
1334/2000, och
2. överföring utan tillstånd av produkter med dubbla
användningsområden som avses i artikel 21 i rådets förordning (EG) nr
1334/2000.
Första och andra stycket avser inte export eller överföring inom EU
som skett genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i
rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
19 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet genom sådan elektronisk överföring som avses i
artikel 2 b iii i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd
1. exporterar produkter såsom programvara eller teknik som avses i
artiklarna 3, 4.1- 4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000,
2.överför produkter såsom programvara och teknik som avses i artikel
21 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader
och högst 6 år.
Vid bedömning av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt
eller i större omfattning, eller om gärningen annars inneburit en allvarlig
kränkning av betydande samhällsintresse.
20 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 9 §.
Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader
och högst sex år.
Vid bedömning av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt
eller i större omfattning, eller om gärningen annars inneburit en allvarlig
kränkning av betydande samhällsintresse.
21 § För försök till brott enligt 19 § första stycket och 20 § första stycket
samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 19 §
andra stycket och 20 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.
22 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon
annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt
denna lag eller rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller i en
deklaration,
2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av artikel 6.2 i rådets
förordning (EG) nr 1334/2000 eller denna lag,
3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i rådets
förordning (EG) nr 1334/2000,
4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 21.7 i rådets
förordning (EG) nr 1334/2000,
5. bryter mot 17 §, artiklarna 16.2 eller 21.5 i rådets förordning (EG)
nr 1334/2000.
I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.
23 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.
24 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan
deklaration som avses i 12 eller 13 §, får den myndighet som skall ta
emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra
sin skyldighet.
Överklagande
25 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en
myndighets beslut enligt 14, 16 och 24 §§.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt denna lag eller enligt rådets förordning
(EG) nr 1334/2000 får inte överklagas.
_________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001, då lagen (1998:397) om
strategiska produkter upphävs.
2. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall
vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat enligt
dessa
Förteckning över remissinstanser
Inspektionen för strategiska produkter, Tullverket, Statens
kärnkraftinspektion, Säkerhetspolisen, Industriförbundet,
Exportkontrollföreningen, Sveriges Verkstadsindustrier,
Telefonaktiebolaget LM Ericsson, Ericsson Radio Systems AB, ABB
AB, iD2 Technologies, , Amersham Pharmacia Biotech, Celsius AB och
Svenska IT-företagens Organisation.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och kontroll av tekniskt bistånd.
Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning
(EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en
gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med
dubbla användningsområden .
Utöver bestämmelserna i denna lag kan lagen (1992:1300) om
krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet tillämpas.
Definitioner
2 § Med produkter med dubbla användningsområden, export, exportör
och exportdeklaration avses i denna lag detsamma som i artikel 2 i rådets
förordning (EG) nr 1334/2000.
3 § Med militära produkter som ingår i medlemsstaternas militära
förteckning i artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 avses de
produkter som enligt 1 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel utgör
krigsmateriel.
Med tekniskt bistånd avses i denna lag allt tekniskt stöd som har
samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering, testning,
underhåll eller någon annan teknisk tjänst och som kan anta sådana
former som utbildning, överföring av praktiska kunskaper och
färdigheter eller konsulttjänster.
Tillstånd
4 § Frågor om tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000,
denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas
av Inspektionen för strategiska produkter eller av den myndighet som
regeringen bestämmer.
En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är
av särskild vikt.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande av
ärenden till regeringen.
Export och överföring
5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en produkt med dubbla
användningsområden skall omfattas av krav på tillstånd till export enligt
artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om
exporttillstånd i artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om krav på tillstånd till överföring som avses i
artikel 21.2 a i rådets förordning (EG) nr 1334/2000.
8 § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de
begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).
Tekniskt bistånd
9 § Tekniskt bistånd får inte lämnas utanför Europeiska gemenskapen om
det är avsett för att användas i samband med utveckling, produktion,
hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning
av kemiska eller biologiska vapen eller av kärnvapen eller andra
kärnladdningar eller i samband med utveckling, produktion, underhåll
eller lagring av missiler som är i stånd att bära sådana vapen.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet.
Införsel
10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om krav på tillstånd till införsel av kemiska prekursorer
(utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av kemiska
stridsmedel.
Återkallelse
11 § Tillstånd till överföring eller export enligt rådets förordning (EG) nr
1334/2000 kan återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift
i förordningen, eller en föreskrift som har meddelats med stöd av
förordningen eller denna lag eller om det finns andra särskilda skäl till
återkallelse.
En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat
beslutas.
Årlig avgift och deklarationer
12 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses i
denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för
Inspektionen för strategiska produkter finns i 22 § lagen (1992:1300) om
krigsmateriel.
Den som är avgiftsskyldig skall varje år lämna en deklaration till
inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna,
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
deklarationsskyldigheten.
13 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar skall en deklaration varje år lämnas
av den som
1. producerar, bereder, förbrukar, för in, för ut eller exporterar kemiska
prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning av
kemiska stridsmedel,
2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat,
fört in, fört ut eller exporterat sådana produkter, eller
3. producerar diskreta organiska kemikalier.
Deklarationen skall innehålla uppgifter om
1. verksamheten under det gångna kalenderåret,
2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret,
3. ändringar i verksamheten som planeras för det pågående
kalenderåret.
Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen
bestämmer.
Uppgiftskontroll
14 § Den som har lämnat en deklaration enligt 13 § skall, på begäran av
den myndighet som avses i 13 § tredje stycket, också lämna de
upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av uppgifterna
i deklarationen.
För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde till
de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs som
omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra undersökningar
och ta prover. Detta gäller dock inte utrymme som utgör någons bostad.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras.
Tillsyn och kontroll
15 § Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i
rådets förordning (EG) nr 1334/2000, denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall utövas av Inspektionen för strategiska
produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).
Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.
16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för kontrollen av den som för överföring inom
Europeiska gemenskapen eller för export tar befattning med produkter
med dubbla användningsområden eller av den som ger tekniskt bistånd.
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska
hjälpmedel.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som
avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Detta gäller dock inte
utrymme som utgör någons bostad.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära hjälp även av
andra statliga myndigheter för sin tillsyn.
17 § Den som enligt artikel 16.2 eller 21.5 i rådets förordning (EG) nr
1334/2000 är skyldig att bevara och på begäran av tillsynsmyndigheten
visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller den längre tid som
för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller
författning.
Straff m.m.
18 § Bestämmelser om smuggling och försök till sådant brott finns i
lagen (0000:00) om straff för smuggling.
Bestämmelserna om smuggling och försök till sådant brott i lagen om
straff för smuggling tillämpas i fråga om
1. export utan tillstånd av produkter med dubbla användningsområden
som avses i artiklarna 3, 4.1-4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr
1334/2000, och
2. överföring utan tillstånd av produkter med dubbla
användningsområden som avses i artikel 21 i samma förordning.
Första och andra styckena avser inte export eller överföring inom
Europeiska gemenskapen som skett genom sådan elektronisk överföring
som avses i artikel 2 b iii i samma förordning.
19 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet genom sådan elektronisk överföring som avses i
artikel 2 b iii i rådets förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd
1. exporterar produkter såsom programvara eller teknik som avses i
artiklarna 3, 4.1-4.3 och 5.1 i samma förordning,
2. överför produkter såsom programvara eller teknik som avses i
artikel 21 i samma förordning.
Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader
och högst sex år.
Vid bedömning av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om
gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt
eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig
kränkning av ett betydande samhällsintresse.
20 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen
bryter mot 9 §.
Om brottet är att anse som grovt döms till fängelse, lägst sex månader
och högst sex år.
Vid bedömning av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om
gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt
eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig
kränkning av ett betydande samhällsintresse.
21 § För försök till brott enligt 19 § första stycket och 20 § första stycket
samt för försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 19 §
andra stycket och 20 § andra stycket döms det till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.
22 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon
annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt
rådets förordning (EG) nr 1334/2000 eller denna lag eller i en
deklaration,
2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller
ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av artikel 6.2 i
samma förordning eller denna lag,
3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.4 i samma
förordning ,
4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 21.7 i samma
förordning ,
5. bryter mot artikel 16.2 eller 21.5 i samma förordning eller mot 17 §.
I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.
23 § Till ansvar enligt denna lag skall det inte dömas, om gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.
24 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan
deklaration som avses i 12 eller 13 §, får den myndighet som skall ta
emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra
sin skyldighet.
Överklagande
25 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en
myndighets beslut enligt 14, 16 och 24 §§.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt rådets förordning (EG) nr 1334/2000
eller enligt denna lag får inte överklagas.
_________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001, då lagen (1998:397) om
strategiska produkter skall upphöra att gälla.
2. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall
vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat enligt
dessa.
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning
av vissa förvaltningsbeslut
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller har varit ordinarie
domare.
Lagen gäller inte heller
1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,
2. beslut om svenskt medborgarskap,
3. beslut om utlänningars vistelse i riket,
4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller
tjänstgöring inom försvarsmakten,
5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
6. beslut som rör skatter eller avgifter,
7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och
kreditreglering eller beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller
allmän prisreglering,
8. andra beslut enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel än sådana
som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 §,
9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-4 lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
10. beslut enligt lagen
(1998:397) om strategiska
produkter.
10. beslut enligt lagen (0000:00)
om kontroll av produkter med
dubbla användningsområden och
av tekniskt bistånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §
För att täcka statens kostnader
för Inspektionen för strategiska
produkter skall den som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel
enligt denna lag eller den som
tillverkar produkter som omfattas
av inspektionens tillsyn enligt 19 §
lagen (1998:397) om strategiska
produkter årligen betala en avgift,
om det fakturerade värdet av
tillverkarens sålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr. Inspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.
För att täcka statens kostnader
för Inspektionen för strategiska
produkter skall den som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel
enligt denna lag eller den som
tillverkar produkter som omfattas
av inspektionens tillsyn enligt 12 §
lagen (0000:00) om kontroll av
produkter med dubbla
användningsområden och av
tekniskt bistånd årligen betala en
avgift, om det fakturerade värdet
av tillverkarens sålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr. Inspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom
Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i
lagen (1992:1300) om
krigsmateriel, och produkter som
avses i lagen (1998:397) om
strategiska produkter,
1. krigsmateriel som avses i
lagen (1992:1300) om
krigsmateriel, och produkter som
avses i lagen (0000:00) om
kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av
tekniskt bistånd,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av viss privatinförsel,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller
nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och
liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738),
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av
åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om
det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom
förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig
hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är
ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de
villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda,
13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel
och utförsel av barnpornografi,
14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)
Härigenom föreskrivs att 20 § strålskyddslagen (1988:220) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20§
Tillstånd krävs för att
1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta,
förvärva, inneha, använda, deponera, återvinna eller återanvända ett
radioaktivt ämne eller ett material som innehåller radioaktiva ämnen,
2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva,
inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan
och är avsedd att sända utjoniserande strålning eller sådan del av
anordningen som är av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt,
3. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva,
inneha, använda, installera eller underhålla andra tekniska anordningar än
sådana som avses i 2 och som kan alstra joniserande strålning och för
vilka regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskrivit krav på tillstånd,
4. från landet utföra radioaktivt
ämne, om inte tillstånd finns enligt
lagen (1998:397) om strategiska
produkter.
4. från landet utföra radioaktivt
ämne, om inte tillstånd finns enligt
enligt lagen (0000:00) om kontroll
av produkter med dubbla
användningsområden och av
tekniskt bistånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 200
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-09-18
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 7 september 2000 (Utrikesdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om kontroll av produkter med dubbla användningsområden
och av tekniskt bistånd,
2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut,
3. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,
4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter
vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,
5. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Eva Liljefors och ämnessakkunnige Patrik Alm.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd
3 §
I andra stycket definieras tekniskt bistånd som allt tekniskt stöd som har
samband med vissa i paragrafen angivna tekniska tjänster och som kan
anta vissa i paragrafen angivna former. Språkligt synes denna
formulering – som ansluter till den engelska språkversionen av åtgärden
men som något avviker från den franska versionen – innebära, att en
angiven teknisk tjänst som inte kan anta någon av de angivna formerna
inte heller omfattas av lagens bestämmelser.
4 §
Bestämmelsen i tredje stycket har formulerats som ett bemyndigande för
regeringen. Regeringen har emellertid rätt att besluta föreskrifter om
verkställighet av lag redan med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1
regeringsformen. Bestämmelsen bör därför ges formen av en erinran om
förekomsten av dylika föreskrifter. Detta kan enklast ske på så sätt att
orden ”får meddela” byts ut mot ordet ”meddelar”.
9 §
De flesta av den föreslagna lagens normbemyndiganden avser ”in- eller
utförsel av varor” och har därför stöd i 8 kap. 7 § första stycket 3
regeringsformen. Bemyndigandet i andra stycket av förevarande paragraf
avser emellertid inte varor utan tekniskt bistånd i form av olika tjänster
(se definitionen i förslagets 3 § andra stycket). I den mån dessa tjänster
tillhandahålls av enskilda, t.ex. i form av konsulttjänster, kan
verksamheten i allmänhet hänföras till ”näringsverksamhet” och därmed
till ett ämne som nämns i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen.
Bemyndigandet är i detta hänseende i överensstämmelse med
regeringsformens bestämmelser.
Om regeringens föreskrifter i den tilltänkta förordningen kommer att
omfatta även det fall att en statlig myndighet, främst då en
försvarsmyndighet, ger det tekniska biståndet, är det inte längre fråga om
ett förhållande mellan enskilda och det allmänna. Det medför att
bestämmelserna i 8 kap. 3 § regeringsformen över huvud taget inte är
tillämpliga och naturligtvis inte heller delegationsreglerna i 8 kap. 7 §. I
den mån regeringens föreskrifter riktar sig till underordnad myndighet,
får de meddelas med stöd av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13
§ första stycket 2 regeringsformen och något bemyndigande i lagen är
inte erforderligt.
Av det anförda framgår dock att bemyndigandet i andra stycket är
nödvändigt för att göra det möjligt för regeringen att meddela föreskrifter
som omfattar enskildas biståndsverksamhet enligt paragrafen.
Bestämmelserna om straff m.m.
Lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte, m.m. innefattade i första hand en
reglering av utförsel av varor. Vid överträdelser i den delen blev
varusmugglingslagen direkt tillämplig, varom erinrades i lagen. Vid
tillkomsten av lagen (1998:397) om strategiska produkter ansågs
överträdelser av exportförbud enligt EG-förordningen inte kunna
medföra ansvar direkt på grund av bestämmelserna i
varusmugglingslagen utan i 22 § i den nya lagen infördes – i princip i
strid mot varusmugglingslagens konstruktion – en föreskrift om att
bestämmelserna om varusmuggling och försök till sådant brott i
varusmugglingslagen skulle tillämpas beträffande sådana överträdelser
(jfr Lagrådets yttrande, prop. 1997/98:68 s. 68).
Föreskriften synes – att döma av följdändringarna till den föreslagna
nya lagen om straff för smuggling – vara unik och man kan fråga sig vad
den i olika hänseenden innebar. Lagen (1991:341) om förbud mot
utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,
m.m. måste ha inneburit att bl.a. varusmugglingslagens bestämmelser om
förundersökning, tvångsmedel och förverkande blev tillämpliga vid
otillåten utförsel av varor (jfr 14 § i lagen som innehöll en särskild
förverkandebestämmelse för situationer som inte reglerades i
varusmugglingslagen). Det måste antagas att avsikten var att den
ursprungliga hänvisningen i lagen om strategiska produkter skulle avse
samma bestämmelser i varusmugglingslagen. När nu en ny lag
tillkommer är det viktigt att den får en tydlig reglering av frågorna om
förundersökning, tvångsmedel och förverkande.
Med tillkomsten av det förslag till lag om straff för smuggling (i det
följande benämnd smugglingslagen) som lagts fram i proposition
1999/2000:124 och därav föranledd följdändring av lagen om strategiska
produkter blev hänvisningen till smugglingslagen direkt missvisande. De
materiella bestämmelserna i den nu föreslagna lagen föranleder nya
straffbestämmelser som ytterligare visar att hänvisningen till
smugglingslagen är felaktigt utformad. Lagrådet vill peka på bl.a.
följande inadvertenser.
Av varusmuggling fanns i 5 § varusmugglingslagen en
oaktsamhetsform. Smuggling, vartill hänvisas i 18 § andra stycket i
lagförslaget, är emellertid ett uppsåtligt brott. Den oaktsamma formen
har i smugglingslagen en egen brottsbeteckning, nämligen olovlig
införsel eller olovlig utförsel. Av legalitetsprincipen följer att
hänvisningen till smuggling inte kan avse ett sådant brott. Något ansvar
för gärningar som avses 18 § och som begåtts av oaktsamhet finns därför
inte. Däremot föreskrivs ett oaktsamhetsansvar enligt 19 §.
Hänvisningen till smuggling i 18 § avser uppenbarligen även den
grova formen av smuggling och måste då antas innefatta också den ringa
formen. Någon bestämmelse om ringa brott finns däremot inte i 19 §. Det
får antas att det senare är genomtänkt och att brotten ansetts vara av
sådan art att ingen gärning kan anses ringa, vilket i och för sig framstår
som rimligt i fråga om uppsåtligt brott.
När det gäller oaktsamma gärningar enligt 19 § avviker paragrafen i tre
hänseenden från smugglingslagen. För ansvar enligt 7 § smugglingslagen
krävs att oaktsamheten är grov. Det finns inte någon grov form av
oaktsamhetsbrottet. Om den oaktsamma gärningen är ringa, inträder inte
ansvar enligt smugglingslagen. Ingen av avvikelserna framstår som
motiverad.
I 18 § hänvisas till ”smuggling och försök till sådant brott”. Enligt
smugglingslagen är även förberedelse och stämpling till grov smuggling
straffbara. Detsamma är enligt förslaget fallet beträffande bl.a. gärningar
enligt 19 §. Det är uppenbart att denna skillnad inte kan vara avsedd.
Lagrådet utgår från att när överträdelser av lagen innefattar införsel
eller utförsel av varor så skall Tullverket kunna ingripa. Frågan är vilka
befogenheter Tullverket i så fall har. För att Tullverket skall få bedriva
förundersökning och använda tvångsmedel enligt den föreslagna
smugglingslagen vid tillämpning av andra lagar än smugglingslagen och
narkotikastrafflagen krävs att lagen i fråga är uppräknad i 1 § tredje
stycket smugglingslagen. Så är inte fallet i fråga om lagen om strategiska
produkter och någon ändring föreslås inte nu.
Det anförda gör det tveksamt om lagförslaget i fråga om
bestämmelserna om straff m.m. är så berett att det kan läggas till grund
för lagstiftning. I betraktande av att EG-förordningen träder i kraft den
28 i denna månad och förutsätter att sanktionsbestämmelser finns i
svensk rätt bör emellertid särskilda ansträngningar göras för att rätta till
brister i fråga om bestämmelserna om straff m.m. Lagrådet har följande
synpunkter på bestämmelserna, att övervägas vid det fortsatta
beredningsarbetet inom Regeringskansliet.
18 och 19 §§
Betydande lagtekniska vinster kan göras genom en samordning av de
båda paragraferna. Om i lagtexten anges att det skall dömas till ansvar
”såsom för smuggling” kan det inte anses föreligga något hinder att
använda ett sådant uttryck även i fall som avses i 19 §, trots att
smuggling i sig endast avser varor. Än mindre föreligger ett sådant
hinder, om hänvisningen till smugglingslagen utesluts.
Hänvisningen till smugglingslagen i 18 § första stycket synes bara
kunna avse överträdelser av föreskrifter som meddelats enligt 10 §.
Hänvisningen har då närmast sin plats i sådana föreskrifter. Den är i vart
fall överflödig eftersom smugglingslagen ändå gäller. Lagrådet förordar
att stycket utgår.
Oaktsamma gärningar bör behandlas i en särskild paragraf.
Med beaktande även i övrigt av vad Lagrådet anfört i det föregående
skulle paragraferna kunna ges följande lydelse:
”18 § Den som uppsåtligen utan tillstånd
exporterar produkter med dubbla användningsområden som avses i
artiklarna 3, 4.1-4.3 och 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1334/2000, eller
överför produkter med dubbla användningsområden som avses i artikel
21 i samma förordning,
döms såsom för smuggling enligt 3 § första stycket lagen (2000:000) om
straff för smuggling.
Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som uppsåtligen
genom sådan elektronisk överföring som avses i artikel 2 b iii i rådets
förordning (EG) nr 1334/2000 utan tillstånd
1. exporterar programvara eller teknik som avses i artiklarna 3,
4.1-4.3 och 5.1 i samma förordning, eller
2. överför programvara eller teknik som avses i artikel 21 i samma
förordning.
Om brott enligt första eller andra stycket är att anse som grovt, döms
till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om
gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt
eller i större omfattning, eller om gärningen inneburit en allvarlig
kränkning av ett betydande samhällsintresse.
19 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i
18 § första eller andra stycket döms till böter eller fängelse i högst två år.
Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar.”
En annan möjlighet är att i 18 § första stycket direkt ange straffsatsen,
utan brottsbeteckning och utan någon hänvisning till smugglingslagen: ”
-:-:- döms till böter eller fängelse i högst två år”.
Om en bestämmelse angående uppsåtligt ringa brott anses motiverad,
bör den sättas in som ett tredje stycke i 18 §.
21 §
Bestämmelsen kan lämpligen ges följande lydelse: ”För försök till brott
enligt 18 § första eller andra stycket eller 20 § första stycket samt för
försök, förberedelse och stämpling till grovt brott enligt 18 § tredje
stycket eller 20 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.”
23 §
Innan en bestämmelse som denna införs bör man göra klart för sig vilka
gärningar som kan tänkas konkurrera. Ansvarsbestämmelsen i 22 § första
stycket 1 kan uppenbarligen konkurrera med bestämmelsen om osant
intygande i 15 kap. 11 § brottsbalken. I övrigt är det oklart vilka andra
ansvarsbestämmelser som åsyftas. Lagrådet anser att bestämmelsen utan
olägenhet kan utgå och vanliga straffrättliga konkurrensprinciper i stället
tillämpas. Anses den skola vara kvar bör man åtminstone förebygga att
någon brottsbalksbestämmelse med lindrig straffskala träder i stället för
någon bestämmelse i förslaget med allvarliga påföljder. Därvid kan med
visst mönster i 29 kap.11 § andra stycket miljöbalken bestämmelsen ges
följande lydelse: ”Till ansvar enligt denna lag döms inte, om gärningen är
belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken.”
Förverkande
Lagen synes böra innehålla bestämmelser om förverkande av åtminstone
varor som exporterats eller överförts i strid med lagens bestämmelser.
Detta kan ske genom en hänvisning till 16-18 §§ smugglingslagen.
Lagrådet saknar dock underlag att bedöma vilka tillgångar eller värden
en sådan hänvisning skall omfatta.
Förundersökning och tvångsmedel
Lagrådet saknar också underlag att bedöma i vilken utsträckning
Tullverket skall få bedriva förundersökning och använda tvångsmedel
enligt den föreslagna smugglingslagen vid överträdelser av förevarande
lag. En lagteknisk samordning kan ske genom att lagen inordnas i 1 §
tredje stycket smugglingslagen, i förekommande fall med undantag för
överträdelser som inte avser befattning med varor.
25 §
Endast sådana typer av beslut som anges i första stycket är överklagbara.
Andra slags förvaltningsbeslut enligt rådets förordning (EG) nr
1334/2000 eller enligt denna lag får inte överklagas. Den sistnämnda
bestämmelsen medför bl.a. att ett beslut om vägrat tillstånd inte kan
hänskjutas till allmän förvaltningsdomstols prövning. Paragrafen
motsvarar i sak 29 § lagen om strategiska produkter. Vid sin granskning
av den sistnämnda paragrafen ifrågasatte Lagrådet om inte en möjlighet
borde öppnas för överklagande av beslut att vägra tillstånd. Se prop.
1997/98:68 s. 66.
Huruvida den enskilde skall anses ha rätt att överklaga ett beslut om
vägrat tillstånd är främst förknippat med frågan huruvida saken kan anses
angå hans civila rättigheter eller skyldigheter enligt art. 6 i
Europakonventionen. I ett beslut av den 27 juni 2000 (Ankarcrona mot
Sverige, 35178/97) har den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna (Europadomstolen) uttalat sig i frågan vad gäller vägrat
tillstånd enligt lagen om krigsmateriel. Domstolen skiljer mellan det fall
att en rättighet är relaterad till kriterier i en lag och det fall att ett
beviljande av en förmån beror av en diskretionär prövning utan att någon
egentlig rättighet är erkänd i lagen. Vidare uttalar domstolen:
The 1992 Act [här avses lagen om krigsmateriel] contains no such
applicable criteria, but leaves it entirely to the discretion of the
Inspectorate, and previously the Government, to decide, in the light of an
assessment of national security policies and current regional and global
security situations, whether a permit shall be granted or not. In no way is
the situation or needs of the applicant in question decisive to the outcome
of this evaluation. On the contrary, no regard at all is paid to such
circumstances.
In view of the above considerations, the Court concludes that, whether
or not the impugned proceedings involved a ”dispute” for the purposes of
Article 6 § 1, the claims asserted by the applicant did not in any event
concern a ”right” which could arguably be said to be recognised under
the law of Sweden. This being so, Article 6 § 1 of the Convention was
not applicable to the impugned proceedings and has therefore not been
violated in relation to the applicant.
Rättsförhållandena i den föreslagna lagen är likartade med dem i lagen
om krigsmateriel. Av Europadomstolens ovan behandlade beslut torde
den slutsatsen kunna dragas att bestämmelsen i sista stycket, varigenom
möjligheten till domstolsprövning av avslagsbeslut skärs av, inte står i
strid med art. 6 i Europakonventionen. Om möjligheten till
domstolsprövning ändå bör finnas är således i princip en inhemsk
rättsfråga. Den omständigheten att de bedömningar som föregår ett
avslag på en tillståndsansökan väsentligen är av politisk art talar, enligt
Lagrådets mening, för att domstol inte bör befatta sig med mål av denna
art.
Situationen är en annan beträffande beslut om återkallelse av tillstånd.
I den föreslagna lagens 11 § anges – låt vara inte med någon högre
precision – de grunder efter vilka återkallelse kan ske. Det finns därför
skäl för att tillståndsmyndighetens återkallelsebeslut skall kunna
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, vilket också kommer till
uttryck genom en regel i första stycket av förevarande paragraf.
Sistnämnda regel undantar emellertid regeringens återkallelsebeslut, som
alltså inte skulle kunna underkastas någon domstolsprövning. Lagrådet
anser av flera skäl att detta inte är acceptabelt.
Enligt 4 § i förslaget prövas frågor om tillstånd av Inspektionen för
strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
I andra stycket sägs att en myndighet med eget yttrande skall lämna över
ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse
eller annars är av särskild vikt. Detta skulle medföra att sökandens rätt
till domstolsprövning blev beroende av om myndigheten själv prövade
ansökan eller om denna överlämnades till regeringen. Till yttermera visso
skulle domstolsvägen vara stängd just beträffande de principiellt viktiga
ärendena. Vidare kommer Regeringsrätten, när återkallelsefrågan kan
hänskjutas till förvaltningsdomstols prövning, att bli högsta
prejudikatinstans på området. Om vissa ärenden skall prövas slutligt av
regeringen, kan det uppkomma en konkurrens mellan två högsta instanser
som båda är berättigade att besluta i principfrågor.
Från rättslig synpunkt är den tyngsta invändningen dock att art. 6 i
Europakonventionen sannolikt omfattar frågor om återkallelse av
tillstånd enligt lagen. I detta hänseende innehåller lagen särskilda
kriterier, en omständighet som Europadomstolen tycks fästa särskilt
avseende vid enligt det ovan anmärkta rättsfallet. Det förhåller sig också
så att den enskilde redan förvärvat en rättighet i form av ett tillstånd och
att frågan nu gäller om detta kan dras in med stöd av uttryckliga
lagregler. Allt tycks tyda på att denna fråga angår en civil rättighet enligt
art. 6.
Vad ovan sagts innebär att även regeringens återkallelsebeslut bör
kunna klandras vid förvaltningsdomstol. Det rättsmedel som bör komma
ifråga är ansökan om rättsprövning. Detta medför att en justering i
förslaget till lag om ändring i lagen om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut blir nödvändig, vilket Lagrådet återkommer till nedan.
Det kan i sammanhanget nämnas att regeringens återkallelsebeslut enligt
lagen om krigsmateriel kan angripas medelst ansökan om rättsprövning.
Övergångsbestämmelserna
I andra stycket av artikel 23 (felnumrerad i den svenska texten) i EG-
förordningen föreskrivs att de ansökningar som lämnas in innan
förordningen träder i kraft skall fortsätta att omfattas av de relevanta
bestämmelserna i förordning (EG) nr 3381/94. Bestämmelsen gäller som
svensk lag och får inte transformeras. Den föreslagna
övergångsbestämmelsen under punkten 2 synes stå i viss motsättning till
föreskriften i EG-förordningen. Lagrådet förordar att den utgår. Det får
bli en tolkningsfråga om någon skall anses ha eller inte ha ett tillstånd
som gäller enligt den föreslagna lagen.
Förslaget till lag om ändring i lagen om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut
2 §
Med hänsyn till vad ovan anförts om behovet av en möjlighet att
underkasta regeringens återkallelsebeslut rättsprövning föreslår Lagrådet
att punkten 10 ges följande lydelse: ”10. andra beslut enligt lagen
(0000:00) om kontroll av produkter med dubbla använd-
ningsområden och av tekniskt bistånd än regeringens beslut som avser
återkallelse av tillstånd.”
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren,
Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: Pagrotsky
Regeringen beslutar proposition 2000/01:9 Exportkontroll m.m. av
produkter med dubbla användningsområden.
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Lag (0000:000) om
kontroll av produkter
med dubbla
användningsområden och
av tekniskt bistånd
4, 5, 6, 7, 9, 10, 12, 13,
15 §§
32000R1334
EGT L 159, 30.6.2000, s. 1 (Celex 32000R1334).
Senaste lydelse 1998:398.
Senaste lydelse 1998:399.
Senaste lydelse 2000:266.
Senaste lydelse 2000:264.
EGT nr L 159,30.06.2000, s. 00 (Celex 32000R1334)
EGT nr L 159, 30.06.2000, s. 1 (Celex 32000R1334).
Senaste lydelse 1998:398.
Senaste lydelse 1998:399.
Senaste lydelse 2000:266.
Senaste lydelse 2000:264.
Prop. 2000/2001:9
3
1
Prop. 2000/2001:9
Bilaga 1
Prop. 2000/2001:9
Bilaga 2
Prop. 2000/2001:9
Bilaga 3
Prop. 2000/2001:9
Bilaga 5
286
Prop. 2000/2001:9
Bilaga 4
287
Prop. 2000/2001:9
Bilaga 5
Prop. 2000/2001:9
Bilaga 5
Prop. 2000/01:9
294
Prop. 2000/2001:9
Prop. 2000/2001:9
134
295