Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1999/2000:150 Årsredovisning för staten 1999 Regeringens skrivelse 1999/2000:150 Årsredovisning för staten 1999 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Malmö den 18 maj 2000 Statsministern Finansministern (Finansdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för det ekonomiska utfallet i staten budgetåret 1999. Skrivelsen omfattar uppföljning av de budgetpolitiska målen, resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys samt det slutliga utfallet på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag under året. Vidare lämnas en redogörelse för statliga garantier och utvecklingen inom statsförvaltningen. Riksrevisionsverkets iakttagelser i rapporter från effektivitetsrevisionen under året redovisas och kommenteras i skrivelsen. Myndigheter som har fått revisionsberättelse med invändning omnämns och skälen för invändningarna anges. I jämförelse med föregående års motsvarande skrivelse (Skr. 1998/99:150) har det tillkommit ett avsnitt om sambandet mellan resultaträkningen och statsbudgeten. Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 13 1.1 Skrivelsens innehåll 13 1.2 Tidpunkt för avlämnande av skrivelsen 13 1.3 Kvalitetsbedömning av årsredovisningen 13 1.4 Olika aspekter på det ekonomiska utfallet 14 1.5 Sammanfattning av det ekonomiska utfallet m.m. 14 2 Makroekonomiska förutsättningar och uppföljning av de budgetpolitiska målen 19 2.1 Makroekonomiska förutsättningar 19 2.2 Uppföljning av de budgetpolitiska målen 20 3 Samband mellan resultaträkningen och statsbudgeten 27 3.1 Inledning 27 3.2 Avgränsning, struktur och redovisingsprinciper 27 3.3 Härledning av statsbudgetens saldo från resultaträkningen 29 4 1999 års resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys 33 4.1 Inledning 33 4.2 Olika avgränsningar av begreppet staten 33 4.3 Sammanställning av vissa nyckeluppgifter 33 4.4 Nettoförmögenhetens förändring 34 4.5 Statsskulden 34 4.6 Skatter m.m. 37 4.7 Transfereringar 40 4.8 Konsoliderad resultaträkning 42 4.9 Konsoliderad balansräkning 45 4.10 Finansieringsanalys 49 5 Statsbudgetens utfall 1999 55 5.1 Inledning 55 5.2 Statsbudgetens saldo 55 5.3 Statsbudgetens inkomster 56 5.3.1 Skatter 57 5.3.2 Övriga inkomster 64 5.4 Statsbudgetens utgifter 68 5.4.1 Utgifter per utgiftsområde 72 6 Redovisning av statliga garantier 93 6.1 Redovisning av statliga garantier för budgetåret 1999 93 7 Utvecklingen inom statsförvaltningen 101 7.1 Inledning 101 7.2 Konsumtion och produktion 101 7.3 Sysselsättning 106 7.4 Personalkonsekvenser till följd av strukturförändringar 108 7.5 Uppföljning av myndigheternas arbetsgivarpolitik 109 8 Riksrevisionsverkets iakttagelser 121 8.1 Inledning 121 8.2 Effektivitetsrevisionens iakttagelser 121 8.3 Revisionsberättelser med invändning 126 Bilagor Bilaga 1 Material avseende resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys Bilaga 2 Specifikation av statsbudgetens inkomster Bilaga 3 Specifikation av utgifter på utgiftsområden Bilaga 4 Månadsfördelade utgifter per utgiftsområde Bilaga 5 Avgifter till och bidrag från EU Tabellförteckning 1.1 Sammanfattning av det ekonomiska utfallet 14 2.1 Makroekonomiska förutsättningar 19 2.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande 21 2.3 Den offentliga sektorns finansiella sparande 22 2.4 Den statliga sektorns finansiella sparande och övergången till statsbudgetens saldo 22 2.5 Utgiftstak för staten 1997-1999 22 2.6 Takbegränsade utgifter 23 2.7 Utgiftstak för offentlig sektor 24 3.1 Jämförelse resultaträkningen och statsbudgeten 27 3.2 Samband mellan några väsentliga saldomått i årsredovisningen 29 4.1 Nyckeluppgifter i resultat- och balansräkningarna 34 4.2 Statsskuldens utveckling och sammansättning 35 4.3 Valutaskulden inklusive värdet av derivatportfölj 35 4.4 Lån i svenska kronor 35 4.5 Statsskuldens kostnader 37 4.6 Skatteinbetalningar 38 4.7 Transfereringar och bidrag 40 4.8 Socialförsäkring 41 4.9 Transfereringar och bidrag - övrigt 42 4.10 Konsoliderad resultaträkning 43 4.11 Konsoliderad balansräkning 47 4.12 Finansieringsanalys 50 4.13 Utdelningar i statliga bolag 50 4.14 Justeringar till betalningar 50 5.1 Statsbudgetens saldo 1999 justerat för större engångseffekter (underliggande saldo) 55 5.2 Statsbudgetens utfall 1999 56 5.3 Skillnader mellan statsbudgeten och utfall för 1999 56 5.4 Offentliga sektorns och statens periodiserade skatter samt statsbudgetens inkomster 57 5.5 Offentliga sektorns och statens periodiserade skatter samt statsbudgetens inkomster 1999. Skillnad mellan tidigare beräkningar och prognos respektive utfall. 58 5.6 Förutsättningar vid olika prognostillfällen 58 5.7 Hushållens periodiserade skatter 60 5.8 Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt 60 5.9 Företagens periodiserade skatter 61 5.10 Inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt 61 5.11 Periodiserade arbetsgivaravgifter 62 5.12 Inkomsthuvudgruppen Socialavgifter och allmän pensionsavgift 62 5.13 Periodiserad mervärdesskatt 62 5.14 Inkomsttiteln Mervärdesskatt 63 5.15 Inkomsttyp 2000 Inkomster av statens verksamhet 64 5.16 Akteutdelningar från företag med statligt ägande 65 5.17 Inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld egendom 66 5.18 Inkomsttyp 4000 Återbetalning av lån 66 5.19 Inkomsttyp 5000 Kalkylmässiga inkomster 67 5.20 Inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter 67 5.21 Inkomsttyp 6000 Bidrag m.m. från EU 67 5.22 Inkomsttyp 7000 Extraordinära medel från EU 68 5.23 Indragningar 1999, större än 100 mkr 69 5.24 Medgivna överskridanden 70 5.25 Begränsningsbelopp 1999 71 5.26 Statsbudgetens utgifter 1999 72 5.27 Uo 1 Rikets styrelse 73 5.28 Uo 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 73 5.29 Uo 3 Skatteförvaltning och uppbörd 73 5.30 Uo 4 Rättsväsendet 74 5.31 Uo 5 Utrikesförvaltning och int. samverkan 74 5.32 Uo 6 Totalförsvar 75 5.33 Uo 7 Internationellt bistånd 75 5.34 Uo 8 Invandrare och flyktingar 76 5.35 Uo 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 76 5.36 Uo 10 Ek. trygghet vid sjukdom och handikapp 77 5.37 Antal ersatta sjukdagar, ersättning per dag. 77 5.38 Uo 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 77 5.39 Uo 12 Ek. trygghet för familjer och barn 78 5.40 Föräldrapenningen år 1996-1999. 78 5.41 Uo 13 Ek. trygghet vid arbetslöshet 79 5.42 Uo14 Arbetsmarknad och arbetsliv 79 5.43 Uo 15 Studiestöd 80 5.44 Antal studerande med studiemedel 1996–1999 80 5.45 Utbetalda studiemedel 1996-1999 80 5.46 Antal personer som mottog vuxenstudiestöd 1996-1999 81 5.47 Uo16 Utbildning och universitetsforskning 81 5.48 Totalt antal heltidsplatser och antal elever i kommunal vuxenutbildning (inkl. kunskapslyftet) 1996-1999 81 5.49 Uo17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 82 5.50 Uo18 Samhällsplanering, bostad och byggande 82 5.51 Uo19 Regional utjämning och utveckling 83 5.52 Uo20 Allmän miljö och naturvård 83 5.53 Uo21 Energi 83 5.54 Uo22 Kommunikationer 84 5.55 Uo23 Jord- och skogsbruk m.m. 84 5.56 Uo24 Näringsliv 85 5.57 Uo25 Allmänna bidrag till kommuner 85 5.58 Uo26 Statsskuldsräntor m.m. 86 5.59 Räntor på statsskulden 86 5.60 Uo27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 87 5.61 Avgifter till EG samt återbetalningar inom ramen för Sveriges infasningsrabatt 87 5.62 Minskning av anslagsbehållningar 1999 87 5.63 Förbrukningar av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit större än 500 mkr 87 5.64 Anslag med anslagsbehållningar överstigande 1 mdkr per 991231 88 5.65 Riksgäldskontorets nettoutlåning 88 5.66 Kassamässig korrigering 89 6.1 Sammanställning av statliga garantier 96 6.2 Garantimyndigheternas reserver för förlustrisker 96 7.1 Statlig produktion och konsumtion 1997–1999 101 7.2 Statliga områden och verksamheter indelade efter nationalräkenskaperna 102 7.3 Antal anställda i staten 1998 och 1999 106 7.5 Medelålder i statens olika sektorer 1998 och 1999 111 7.6 Nyrekryteringar till och avgångar från den statliga sektorn 1998 och 1999 113 8.1 Revisionsberättelser med invändning 126 Diagramförteckning 2.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 21 4.1 Statens intäkter 1999 44 4.2 Statens kostnader 1999 44 5.1 Statsbudgetens saldo 1990-1999 56 5.2 Större avvikelser jämfört med statsbudgeten, avvikelser större än 1 mdkr 69 6.1 Fördelning av den garanterade kapitalskulden per myndighet 1999 94 6.2 Garanterad kapitalskuld 1995–1999 94 6.3 Ekonomiskt utfall exkl. Insättningsgarantinämnden 1995–1999 95 6.4 Ekonomiskt utfall inkl. Insättningsgarantinämnden 1995–1999 95 7.1 Produktion och konsumtion av statliga tjänster 1993–1999, volymförändring 102 7.2 Produktion av statliga tjänster 1999, procent 103 7.3 Produktionen i försvaret 1993–1999, volymförändring 103 7.4 Produktion, förbrukning och löner i försvaret 1993–1999, volymförändring 103 7.5 Produktion av statliga utbildningstjänster och forskning 1993–1999, volymförändring 104 7.6 Produktion av statliga näringslivstjänster 1993–1999, volymförändring 104 7.7 Produktion av samhällsskydd och rättskipningstjänster 1993–1999, volymförändring 104 7.8 Produktion av allmänna tjänster 1993–1999, volymförändring 105 7.9 Produktion av vård, sociala trygghetstjänster och omsorg 1993–1999, volymförändring 105 7.10 Procentuell utveckling av sysselsättningen inom staten 1990–1999 106 7.11 Sysselsättningen inom statens olika områden 1999, procent 107 7.12 Procentuell utveckling inom de statliga verksamheter där sysselsättningen ökat sedan 1990 107 7.13 Procentuell utveckling inom de statliga verksamheter där sysselsättningen minskat sedan 1990 107 7.14 Antal uppsagda i statsförvaltningen 1990–1999 108 7.15 Andel uppsagda i statsförvaltningen fördelade efter kön och ålder, 1999 108 7.16 Åldersfördelning i staten och på arbetsmarknaden totalt, 1999 110 7.17 Åldersfördelning i staten 1990 och 1999 111 7.18 Personalrörlighet för statsanställda fördelade efter kön och ålder, september 1998–september 1999 112 7.19 Ackumulerad procentuell löneutveckling 1994-1998 inom olika sektorer på arbetsmarknaden 114 7.20 Genomsnittslöner för statsanställda fördelade efter kön och ålder, september 1999 114 7.21 Genomsnittlig procentuell löneutveckling för statsanställda fördelade efter ålder och kön, september 1998–september 1999 115 7.22 Beräknad årstakt för löneökningar enligt RALS 1998–2001 116 7.23 Löneutveckling september 1998–september 1999, exklusive polisväsendet, uppdelat på delkomponenter 117 1 Sammanfattning 1 Sammanfattning 1.1 Skrivelsens innehåll Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall regeringen så snart som möjligt, men senast nio månader efter budgetårets utgång, se till att en årsredovisning för staten lämnas till riksdagen. Årsredovisningen skall innehålla resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys. Den skall även innehålla det slutliga utfallet på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag. I denna skrivelse presenteras årsredovisning för staten för 1999. Kapitel 2 t.o.m. 6 behandlar olika aspekter på det ekonomiska utfallet under 1999. I de följande kapitlen redovisas utvecklingen inom statsförvaltningen och revisionens iakttagelser. Årsredovisningen för staten innehåller en grundlig genomlysning av hur statens finanser har utvecklats under 1999. Regeringen kan konstatera att oavsett vilken skärning av det ekonomiska utfallet som väljs erhålls en likartad bild. Statens ekonomiska situation fortsätter att förbättras och det är mycket länge sedan statens finanser var så stabila som de är i dag. 1.2 Tidpunkt för avlämnande av skrivelsen I Finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU1 anges att det är angeläget att årsredovisningen för staten presenteras vid en tidigare tidpunkt. Utskottet anser att skrivelsen på sikt bör läggas fram samtidigt som den ekonomiska vårpropositionen, för att därmed på ett bättre sätt kunna utgöra underlag för riksdagens arbete. Regeringen har för avsikt att, från och med 2001, lämna årsredovisning för staten till riksdagen samtidigt som den ekonomiska vårpropositionen presenteras, dvs. senast den 15 april. Detta innebär en tidigareläggning med en och en halv månad. ESV har regeringens uppdrag att vidta de förändringar som krävs för tidigareläggningen. Regeringen avser att inom kort fatta beslut om de förordningsändringar som krävs. Förändringarna innebär att myndigheterna skall lämna sina årsredovisningar till regeringen senast den 22 februari varje år, dvs. en vecka tidigare jämfört med nuvarande bestämmelser. För affärsverken gäller att de skall lämna reviderade årsredovisningar till regeringen senast den 1 mars varje år, dvs. en månad tidigare jämfört med nuvarande bestämmelser. Förändringarna kommer att gälla från och med de årsredovisningar som skall upprättas för räkenskapsåret 2000. 1.3 Kvalitetsbedömning av årsredovisningen Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att lämna ett granskningsutlåtande till regeringen avseende det underlag till årsredovisning för staten som Ekonomistyrningsverket (ESV) tagit fram. RRV:s granskning omfattar såväl konsoliderad resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys som utfallet på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag. Syftet med granskningen är att bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rättvisande. RRV:s granskning omfattar en genomgång av de metoder som tillämpats av ESV vid upprättandet av underlaget. Det interna informationsflödet från ESV:s statsredovisningssystem till ESV:s koncernredovisningssystem har kartlagts och bedömts. De största myndigheternas årsredovisningar har stämts av mot uppgifterna i koncernredovisningssystemet. Granskning har också skett av ESV:s kvalitetssäkring av redovisad information samt justeringar och elimineringar av interna mellanhavanden mellan de ingående organisationerna. Därutöver har RRV gått igenom revisionsberättelser med invändning eller upplysning samt revisionsrapporter för myndigheterna med avseende på om det föreligger sådana förhållanden som borde påverkat underlaget. RRV gör bedömningen att utifrån redovisade och använda principer för upprättande av underlaget är utfallet i allt väsentligt rättvisande. Beträffande förutsättningarna för att upprätta underlaget till årsredovisningen för staten gör RRV bedömningen att det finns en avsaknad av enhetlighet rörande principer för främst värdering och redovisning av olika poster. Detta innebär att det saknas förutsättningar för att underlaget fullt ut skall uppfylla kraven på god redovisningssed för koncernredovisning. Gällande redovisningsprinciper tar i första hand sikte på enskilda myndigheters redovisning och inte på statens konsoliderade redovisning. En översyn av regelverket kommer att göras i syfte att uppnå större enhetlighet i redovisnings- principerna för att i högre grad uppfylla kraven på koncernredovisning. 1.4 Olika aspekter på det ekonomiska utfallet I årsredovisningen redovisas det ekonomiska utfallet utifrån olika utgångspunkter. Resultaträkningen ger underlag för bedömning av bl.a. statens samlade resursförbrukning. Värdet av statens tillgångar och skulder redovisas i balansräkningen. Finansieringsanalysen visar statens betalningar. Resultaträkningen, balansräkningen och finansieringsanalysen omfattar myndigheterna, inklusive affärsverken, under regering och riksdag med undantag för Riksbanken. Dessutom ingår försäkringskassorna och de fonder som redovisas av myndigheter. Alla verksamheter inkluderas i bokslutet oavsett finansering. I skrivelsen jämförs utfallet för 1999 med utfallet för 1998. Statsbudgeten omfattar inkomster och utgifter som påverkar statens lånebehov. För att statsbudgetens saldo skall överensstämma med statens lånebehov redovisas även Riksgäldskontorets nettoutlåning och en kassamässig korrigering på statsbudgeten. I skrivelsen jämförs och kommenteras statsbudgetens utfall för 1999 med de budgeterade inkomsterna och utgifterna på statsbudgeten. Staten har utestående ekonomiska förpliktelser i form av garantier. Vissa av dessa åtaganden kommer att medföra framtida budgetbelastningar. Den statliga garantiverksamheten redovisas i ett eget kapitel i skrivelsen. 1.5 Sammanfattning av det ekonomiska utfallet m.m. I tabell 1.1 sammanfattas det ekonomiska utfallet för 1999. Tabell 1.1 Sammanfattning av det ekonomiska utfallet Miljarder kronor Utfall 1999 Utfall 1998 Den offentliga sektorns finansiella sparande (procent av BNP) 1,9 1,9 Budgeteringsmarginal 1,5 2,0 Nettoförmögenhet -1 088 -1 177 Statsskuld 1 370 1 446 Årets resultat (över- /underskott) 55 -31 Statsbudgetens saldo 82 10 Garanterad kapitalskuld 681 668 Budgetpolitiska mål De budgetpolitiska mål som riksdagen har beslutat om innebär att: - Den offentliga sektorns finansiella sparande skall uppgå till 2 procent av bruttonationalprodukten (BNP) i genomsnitt över en konjunkturcykel. För 1999 fastställde riksdagen målet för det finansiella sparandet till 0,5 procent av BNP. Utfallet för 1999 blev preliminärt 1,9 procent av BNP eller 37 miljarder kronor. - De takbegränsade utgifterna skall rymmas inom beslutade utgiftstak för staten. För 1999 har riksdagen fastställt utgiftstaket till 753 miljarder kronor. Utfallet för de takbegränsade utgifterna blev 751,5 miljarder kronor, vilket innebär att utgiftstaket klarades med en budgeteringsmarginal på 1,5 miljarder kronor. Resultat- och balansräkning Statens balansräkning visar att nettoförmögenheten, dvs. skillnaden mellan tillgångarnas och skuldernas bokförda värde, var -1 088 miljarder kronor vid utgången av 1999, vilket är en förbättring med 89 miljarder kronor (8 procent) jämfört med 1998. Förbättringen förklaras framför allt av att statsskulden minskat med 76 miljarder kronor. Vid utgången av 1999 uppgick statsskulden till 1 370 miljarder kronor. Resultaträkningen visar att statens totala intäkter, inklusive finansiella intäkter, 1999 blev 969 miljarder kronor, vilket är en ökning med 39 miljarder kronor (4 procent) jämfört med 1998. Ökningen förklaras främst av ökade skatteinbetalningar och valutavinster. Statens totala kostnader 1999, enligt resultaträkningen, blev 914 miljarder kronor, vilket är en minskning med 47 miljarder kronor (5 procent) jämfört med 1998. Minskningen förklaras främst av minskade finansiella kostnader. De ökade intäkterna och minskade kostnaderna innebär att resultaträkningen visar ett överskott på 55 miljarder kronor 1999. Resultatförbättringen, från ett underskott på 31 miljarder kronor 1998. Statsbudgetens utfall Statsbudgetens överskott uppgick till 82 miljarder kronor vid utgången av 1999. En stor del av budgetöverskottet beror på överföringar från AP-fonden och inbetalningar av premiepensionsmedel till Riksgäldskontoret. Om man justerar för dessa transaktioner blev det underliggande överskottet 10 miljarder kronor. Statsbudgetens inkomster blev 725 miljarder kronor 1999, vilket är 29 miljarder kronor högre än beräknat. Skillnaden förklaras framför allt av högre förvärvsinkomster, realisationsvinster och konsumtion vilket medfört högre inkomstskatter, socialavgifter och mervärdesskatt. Statsbudgetens utgifter blev 643 miljarder kronor vilket är 37 miljarder kronor lägre än vad som ursprungligen budgeterats. Skillnaden förklaras främst av att Riksgäldskontorets nettoutlåning blev 45 miljarder kronor lägre än beräknat. Detta motverkades till en del av att ränteutgifterna blev högre än beräknat. Statliga garantier Den totala garanterade kapitalskulden uppgick till 681 miljarder kronor 1999. Om Insättningsgarantinämnden exkluderas uppgick den garanterade kapitalskulden till knappt 283 miljarder kronor efter en ökning med 7 miljarder kronor sedan 1998. Det ekonomiska utfallet för den statliga garantiverksamheten exklusive Insättningsgarantinämnden var ett nettoöverskott på 390 miljoner kronor under 1999. För 1998 var motsvarande siffra ett underskott på 760 miljoner kronor. Utvecklingen inom statsförvaltningen Den statliga konsumtionen 1999 uppgick till 154 miljarder kronor. Räknat i fasta priser innebär detta en konsumtionsökning med 1 procent jämfört med 1998. Antalet anställda inom staten, inklusive de allmänna försäkringskassorna, uppgick till 220 300 heltidspersoner 1999, efter en marginell minskning med 0,1 procent sedan förra året. Om affärsverken borträknas uppgick antalet heltidspersoner till 204 100. Antalet uppsagda uppgick till 2 300 under 1999. Av de som blev uppsagda var ca 1 850 anställda inom den civila statsförvaltningen, ca 200 vid affärsverken och drygt 250 vid försvaret. Riksrevisionsverkets iakttagelser RRV:s effektivitetsrevision har publicerat 34 rapporter under 1999. I skrivelsen görs en genomgång av flertalet av rapporterna och regeringens åtgärder med anledning av dessa. RRV:s årliga revision har resulterat i att 21 myndigheter har fått invändning i revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1999. År 1998 fick 19 myndigheter revisionsberättelse med invändning. RRV bedömer att kvaliteten på årsredovisningarnas information har förbättrats medan förvaltningsfel i ökad utsträckning har lett till invändning. 2 Makroekonomiska förutsättningar och uppföljning av de budgetpolitiska målen 2 Makroekonomiska förutsättningar och uppföljning av de budgetpolitiska målen 2.1 Makroekonomiska förutsättningar Den offentliga sektorns finanser och statsbudgetens inkomster och utgifter är starkt beroende av den ekonomiska utvecklingen. En tumregel är att en procents högre bruttonationalprodukt (BNP) stärker de offentliga finanserna med 0,75 procent (uttryckt som andel av BNP) eller med ca 15 miljarder kronor. Skatteinkomsterna varierar i stort med BNP i löpande priser, eftersom viktiga skattebaser (löner, hushållens konsumtionsutgifter m.m.) är relaterade till BNP. Med vissa undantag, exempelvis biståndet och avgiften till EU, minskar transfereringsutgifterna vid en högre tillväxt. I tabell 2.1 redovisas några av de makroekonomiska förutsättningar som är av särkild vikt för de offentliga finanserna. År 1999 var ett bra år för svensk ekonomi. BNP växte med 3,8 procent i fasta priser för att totalt uppgå till 1 972 miljarder kronor. I budgetpropositionen för 1999 bedömdes BNP öka med 3 procent i fasta priser. Under året uppgick inflationen mätt som KPI till 0,3 procent vilket var 0,4 procentenheter lägre än bedömningen i budgetpropositionen för 1999. För innevarande år minskar statens utgifter endast marginellt då KPI blir lägre eftersom prisbasbeloppet påverkas med ett års eftersläpning. Prisbasbeloppet för 1999 var 36 400 kronor. Tabell 2.1 Makroekonomiska förutsättningar 1999 Utfall 1998 BP99 Utfall Utfall- BP99 BNP1 3,0 3,0 3,8 0,8 BNP i nivå2 1 890 1 886 1 972 86 Prisbasbelopp3 36,4 36,4 36,4 0,0 KPI Årsgenomsnitt 0,4 0,7 0,3 -0,4 Hushållens konsumtionsutgifter1 2,4 2,9 4,1 1,2 Utbetald lönesumma4 5,5 4,1 6,0 1,9 Öppen arbetslöshet5 6,5 5,7 5,6 -0,1 Arbetsmarkn.pol åtgärder5 3,9 3,9 3,1 -0,8 Ränta 5 år Årsgenomsnitt 4,7 4,7 4,5 -0,2 Ränta 6 månader Årsgenomsnitt 3,6 4,3 3,3 -1,0 1 Årlig procentuell förändring i fasta priser 2 Av förändringen i löpande priser förklarar omläggningen av nationalräkensaperna ca 90 mdkr. Justerat för NR-omläggningen innebär detta att BNP-förändringen i löpande priser jmf beräkningen i BP99 var nära noll. Den lägre prisnivån i jämförelse med beräkningen i BP99 medför att BNP i förhållande till beräkningen i BP99 ökar med 0,8 procentenheter i fasta priser. 3 Tusental kronor 4 Årlig procentuell förändring i löpande priser 5 Andel av arbetskraften Hushållens konsumtionsutgifter ökade 1999 med 4,1 procent i fasta priser. I budgetpropositionen för 1999 beräknades hushållens konsumtionsutgifter öka med 2,9 procent. Hushållens konsumtionsökning blev således 1,2 procentenheter högre i fasta priser. Förklaringen till att den nominella konsumtionsökningen endast blev 7 miljarder kronor är att konsumentpriserna blev lägre än tidigare beräknat. Hushållens konsumtionsutgifter utgör större delen av skattebasen för mervärdesskatten. En förändring av hushållens konsumtionsutgifter med en procentenhet i löpande priser (vilket motsvararar ca 10 miljarder kronor) påverkar inkomster av mervärdesskatten med ca 1 miljard kronor. Lönesumman ökade preliminärt 1999 med 6 procent. I budgetpropositionen för 1999 beräknades lönesumman öka med 4,1 procent. Lönesumman har direkt effekt på inkomsterna av socialavgifter och inkomstskatter. Under 1999 uppgick den genomsnittliga öppna arbetslösheten mätt som andel av arbetskraften till 5,6 procent. Detta var en tiondels procentenhet lägre än bedömningen i budgetpropositioen för 1999. Samtidigt uppgick andelen av arbetskraften i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 3,1 procent vilket var 0,8 procentenheter lägre jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 1999. Mätt som årsgenomsnitt blev sexmånaders- räntan en procentenhet lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 1999. Den femåriga räntan blev 0,2 procentenheter lägre än beräknat. 2.2 Uppföljning av de budgetpolitiska målen De budgetpolitiska mål som riksdagen har beslutat om innebär att: - Den offentliga sektorns finansiella sparande skall uppgå till 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. För 1999 fastställde riksdagen målet för det finansiella sparandet till 0,5 procent av BNP. - De takbegränsade utgifterna skall rymmas inom beslutade utgiftstak för staten. För 1999 har riksdagen fastställt utgiftstaket till 753 miljarder kronor. Den offentliga sektorns finansiella sparande Det finansiella sparandet för den offentliga sektorn är resultatet av samtliga transaktioner som påverkar den finansiella nettoförmögenheten. Finansiella transaktioner som köp och försäljning av aktier och andra finansiella tillgångar påverkar således inte det finansiella sparandet. Detsamma gäller värdeförändringar på tillgångar och skulder. Däremot påverkas den offentliga bruttoskulden av anskaffning och försäljning av finansiella tillgångar samt värdeförändringar. Målet för det finansiella sparandet omfattar hela den offentliga sektorn som den definieras i nationalräkenskaperna, dvs. förutom staten även ålderspensionssystemet och den kommunala sektorn. Det finansiella sparandet påverkas därför inte av transaktioner mellan den offentliga sektorns olika delar. Till ålderspensionssystemet räknas AP-fonderna och Premiepensionssystemet. Den kommunala sektorn omfattar kommuner, landsting och kyrkokommuner. Affärsverken ingår enligt nationalräkenskapernas definition inte i den statliga sektorn utan räknas till företagssektorn. Det finns en rad olika skäl till att Sverige bör ha ett överskott i de offentliga finanserna: - Den offentliga sektorns nettoskuld bör minska för att stärka förtroendet för den svenska ekonomin. - Den offentliga skulden skall amorteras ned för att minska belastningen av räntor och amorteringar för framtida generationer. Av rättviseskäl måste Sverige därför minska den offentliga skulden. Statsskulden uppgick vid årskiftet 1999/2000 till 1 370 miljarder kronor. Ränteutgifterna för stats- skulden uppgick till 90 miljarder kronor år 1999. Dessa medel skulle kunna användas till viktigare ändamål. - Sparandet i Sverige måste vara högt för att Sveriges internationella skuldsättning skall kunna minska samtidigt som investeringsnivån är hög. Även den offentliga sektorn måste bidra till ett högt sparande. - De offentliga finanserna i Sverige är förhållandevis konjunkturkänsliga. Med ett ambitiöst överskottsmål för de offentliga finanserna ökar möjligheterna att motverka en kraftigt konjunkturavmattning med aktiva åtgärder utan att underskottet hotar att bli för stort och att underskottsgränsen på 3 procent av BNP i Stabilitets- och tillväxtpakten överskrids. - Sverige måste rusta inför framtiden. Som bl.a. Långtidsutredningen har visat kommer andelen äldre att öka kraftigt från omkring 2010. Detta medför ökade utgifter för såväl pensioner som vård och omsorg, samtidigt som deltagandet i arbetskraften blir lägre. Den offentliga sektorn måste vara ekonomiskt stark för att kunna möta denna utveckling. Mot denna bakgrund har riksdagen beslutat att det långsiktiga målet för de offentliga finanserna skall vara ett överskott på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Utifrån detta övergripande mål fastställer sedan riksdagen årsvisa överskottsmål. För samtliga år 1997–1999 har överskottsmålet klarats med bred marginal. Tabell 2.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande Procent av BNP 1997 1998 1999 Överskottsmål -3,0 0,0 0,5 Utfall1 -2,0 1,9 1,9 1 Nationalräkenskaperna för åren 1997-1999 är ännu preliminära. För 1999 har riksdagen beslutat att de offentliga finanserna skall uppvisa ett överskott på 0,5 procent av BNP. En gradvis anpassning mot det långsiktiga målet om ett överskott på i genomsnitt 2 procent planerades genom ett överskott på 0,5 procent av BNP år 1999 och ett överskott på 2 procent för respektive år 2000- 2003. År 1994 var underskottet i de offentliga finanserna 173 miljarder kronor eller 10,8 procent av BNP. För 1999 visar de offentliga finanserna, enligt de preliminära nationalräkenskaperna, ett överskott på 36,9 miljarder kronor, vilket motsvarar 1,9 procent av BNP. Överskottet i de offentliga finanserna som andel av BNP har således förstärkts med 12,7 procentenheter sedan 1994. Större delen av denna förbättring – mer än 8 procentenheter – har åstadkommits genom att utgifterna har ökat långsammare än BNP. Endast en mindre del av förbättringen av det offentliga överskottet beror på konjunkturmässiga eller tillfälliga faktorer. Förbättringen är huvudsakligen en följd av det saneringsprogram för de offentliga finanserna som påbörjades 1994 och som slutförts i och med budgeten för 1998. Saneringsprogrammet under dessa år omfattade åtgärder som väntades innebära en varaktig årlig budgetförstärkning på 126 miljarder kronor eller ca 8 procent av BNP. Diagram 2.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande Överskottet för de offentliga finanserna uppgick 1999 preliminärt till 36,9 miljarder kronor eller 1,9 procent av BNP (se tabell 2.2). Överskottsmålet, som uppgick till 0,5 procent av BNP, klarades således med bred marginal. Jämfört med den beräkning som gjordes i budgetpropositionen för 1999 har det finansiella sparandet förbättrats med 15,6 miljarder kronor eller med 0,8 procent av BNP. Ökningen förklaras främst av att skatte- och avgiftsinkomsterna blev 28,4 miljarder kronor högre än vad som beräknades i budgetpropositonen för 1999. Jämfört med 1998 är det finansiella sparandet som andel av BNP oförändrat. Det finansiella sparandet för 1998 drogs dock tillfälligt upp med 0,9 procent av BNP till följd av att bolagiseringen av AP-fondens fastigheter bokfördes som försäljning av fastigheter i nationalräkenskaperna och därmed tillgodoräknades det finansiella sparandet. Om man bortser från detta förstärktes sparandet med 1 procent av BNP mellan 1998 och 1999, vilket framför allt förklaras av att utgifterna minskade som andel av BNP. Tabell 2.3 Den offentliga sektorns finansiella sparande Miljarder kronor 1999 Utfall 1998 BP99 Utfall Utfall BP99 Inkomster 1 145,0 1 163,8 1 187,8 24,0 varav skatter och avgifter 996,2 1 014,8 1 043,2 28,4 Utgifter 1 110,0 1 142,5 1 150,8 8,3 Finansiellt sparande 35,0 21,3 36,9 15,6 Procent av BNP 1,9 1,1 1,9 0,8 Statens finansiella sparande uppgick preliminärt till 76,5 miljarder kronor 1999 (3,9 procent av BNP) och statsbudgetens saldo visade ett överskott på 82 miljarder kronor. I tabell 2.4 redovisas de större poster som förklarar skillnaden mellan statens finansiella sparande och statsbudgetens saldo budgetåret 1999. Riksgäldskontorets utlåning till Centrala studiemedelsnämnden uppgick 1999 till 11 miljarder kronor. Utlåningen belastar statsbudgetens saldo medan statens finansiella sparande inte påverkas. Ytterligare en post som påverkar statsbudgetens saldo, men inte statens finansiella sparande, är kurs- och valutaförändringar på statsskulden. I posten övrigt korrigeras för bl.a. skillnader i periodisering mellan redovisningen i nationalräkenskaperna och i statsbudgeten av skatter och räntor. Tabell 2.4 Den statliga sektorns finansiella sparande och övergången till statsbudgetens saldo Miljarder kronor 1999 Statens finansiella sparande 76,5 CSN studielån m.m.1 -7,9 Kurs-/valuta förluster på statsskulden -4,1 Övrigt 17,5 Statsbudgetens saldo 82,0 1 Nettot inkluderar förutom CSN studielån under Riksgäldskontorets nettoutlåning även inbetalningar på inkomsttypen 4000 Återbetalning av lån. Utgiftstaket för staten Utgiftstaket för staten infördes fr.o.m. budgetåret 1997. Syftet med utgiftstaket är framför allt att ge riksdagen och regeringen förbättrad kontroll och styrning över anvisade medel och utgiftsutvecklingen. Genom att riksdagen beslutar om ett tak för utgifterna tydliggörs även behovet av prioriteringar mellan olika utgiftsområden. Vidare ger utgiftstaken budgetpolitiken en långsiktig inriktning med hög förutsägbarhet och främjar därmed trovärdigheten i den ekonomiska politiken. Utgiftstaket för staten underlättar därmed möjligheten att uppnå målet för det finansiella sparandet i den offentliga sektorn. Som framgår av tabell 2.5 minskar utgiftstaket i relation till BNP från 40,1 procent 1997 till 38,2 procent 1999, dvs. en minskning med 1,9 procentenheter. Med anledning av ålderspensionsreformen höjdes utgiftstaket för 1999 med 19 miljarder kronor i budgetpropositionen för 1999. Justeras utgiftstaken 1997 och 1998 för det fall ålderspensionsreformen hade genomförts redan 1997, minskar utgiftstakets andel av BNP med 2,9 procentenheter under perioden 1997–1999. Tabell 2.5 Utgiftstak för staten 1997-1999 Miljarder kronor 1997 1998 1999 Utgiftstak för staten 723 720 753 Procent av BNP 39,9 38,1 38,2 Procent av BNP efter tekniska justeringar1 40,9 39,1 38,2 1 För att möjliggöra en rättvisande jömförelse över tiden bör utgiftstaken justeras åren 1997-1998 för de tekniska justeringar som gjordes av utgiftstaket 1999 p.g.a. effekterna av ålderspensionsreformen. De takbegränsade utgifterna omfattar utgiftsramarna för 26 utgiftsområden (nr 1-25 och 27) samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Utgiftsområde 26 Stats- skuldsräntor m.m. ingår inte eftersom riksdag och regering i mycket begränsad omfattning kan påverka dessa utgifter på kort sikt. De takbegränsade utgifterna utgörs av faktiskt förbrukade anslagsmedel, vilket innebär att myndigheternas utnyttjande av ingående reservationer, anslagssparande och anslagskredit ingår. Till de takbegränsade utgifterna adderas därför också posten minskning av anslagsbehållningar. I budgetpropositionen för 1999 budgeterades minskningen av anslagsbehållningar till 5 miljarder kronor. I redovisningen av utfallet ingår dock denna post i utgifterna under respektive anslag och utgiftsområde. Skillnaden mellan det fastställda utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna utgörs av budgeteringsmarginalen. Budgeteringsmarginalens syfte är att utgöra en buffert mot såväl makroekonomisk osäkerhet som den osäkerhet som finns kring de finansiella konsekvenerna av fattade beslut. Budgeteringsmarginalen är ofinansierad och om den tas i anspråk innebär det att överskottet i de offentliga finanserna försämras. Riksdagen fastställde våren 1996 utgiftstaket för staten för budgetåret 1999 till 735 miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen beräknades till 22 miljarder kronor. Med anledning av riksdagsbeslutet om sänkt fastighetsskatt sänktes utgiftstaket med 1 miljard kronor (bet. 1997/98:FiU20) till 734 miljarder kronor. I budgetpropositionen för 1999 gjordes en teknisk justering av utgiftstaket till följd av ålderspensionsreformen med 19 miljarder kronor, vilket innebar att utgiftstaket höjdes till 753 miljarder kronor. I budgetpropositionen för 1999 beräknades de takbegränsade utgifterna till 749,7 miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen beräknades därmed uppgå till 3,3 miljarder kronor. I 1999 års ekonomiska vårproposition gjorde regeringen bedömningen att utgiftstaket för staten var hotat. Den främsta orsaken var att utgifterna för anslaget Sjukpenning och rehabilitering m.m. under utgiftsområde 10 förväntades bli högre än anvisade medel på statsbudgeten. Regeringen beslutade därför om ett antal utgiftsbegränsande åtgärder för att undvika ett överskridande. Sammantaget beräknades dessa åtgärder reducera de takbegränsade utgifterna med ca 8 miljarder kronor. Efter dessa åtgärder beräknades budgeteringsmarginalen uppgå till 1,2 miljarder kronor. I budgetpropositionen för 2000 beräknades budgeteringsmarginalen för 1999 till 1 miljard kronor. Utfallet för de takbegränsade utgifterna blev 751,5 miljarder kronor. Det innebär att budgeteringsmarginalen blev 1,5 miljarder kronor, vilket är 1,9 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 1999. Statens utgifter exklusive statsskuldsräntor blev 1,5 miljarder kronor högre än vad som budgeterades i statsbudgeten och utfallet för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten blev 0,3 miljarder kronor högre. Som andel av BNP uppgick de takbegränsade utgifterna för 1999 till 38,2 procent, vilket är 0,1 procentenheter högre än 1998. Justerat för tekniska förändringar (ålderspensionsreformen) är däremot de takbegränsade utgifterna som andel av BNP ca 0,9 procentenheter lägre jämfört med 1998. Jämfört med 1998 ökade de takbegränsade utgifterna med 33,4 miljarder kronor, varav ca 19 miljarder kronor förklaras ålderspensionsreformen. Tabell 2.6 Takbegränsade utgifter Miljarder kronor 1999 Utfall 1998 BP99 Utfall Utfall- BP99 Utgifter exkl. statsskuldsräntor 585,7 613,81 615,3 1,5 Ålderspensionssystemet vid sidan av stats- budgeten 132,3 135,8 136,2 0,3 Takbegränsade utgifter 718,0 749,7 751,5 1,9 Budgeteringsmarginal 2,0 3,3 1,5 -1,9 Utgiftstak för staten 720,0 753,0 753,0 0,0 1 Inkl. posten Minskning av anslagsbehållningar med 5 miljarder kronor. Anmärkning: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Utgiftstaket för den offentliga sektorn Utgiftstaket för den offentliga sektorn beräknas som summan av det fastställda utgiftstaket för staten och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner mellan staten, kommunsektorn och ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Den största delen av de interna transaktionerna utgörs av statsbidrag till den kommunala sektorn, bl.a. det generella statsbidraget. I enlighet med den kommunala självstyrelsens princip beslutar kommuner och landsting själva om sina utgifter. Utgiftstaket för den offentliga sektorn ges därför en annan innebörd än utgiftstaket för staten. Den lösning som valts innebär att riksdagen, vid varje beslut om ett statligt utgiftstak, även godkänner en beräkning av de kommunala utgifterna. I det statliga utgiftstaket ingår dock statens bidrag till kommunerna, vilket innebär att riksdagen indirekt påverkar de kommunala utgifternas storlek. Att riksdagen skall godkänna ett tak för hela den offentliga sektorn motiveras bl.a. med att det är de totala offentliga utgifterna som på sikt är avgörande för skatteuttagets nivå. Utfallet 1999 för utgiftstaket för den offentliga sektorn blev 1 056 miljarder kronor eller preliminärt 53,5 procent av BNP. I 1996 års ekonomiska vårproposition redovisade regeringen den första beräkningen av utgiftstaket för den offentliga sektorn för 1999. Det preliminära utfallet för 1999 innebär att utgiftstaket blev 21 miljarder kronor lägre än denna beräkning. Utgiftstaket för staten blev 18 miljarder kronor högre än vad som beräknades i 1996 års ekonomiska vårproposition (de tekniska justeringar som gjorts av utgiftstaket förklaras i föregående avsnitt). Utfallet för kommunsektorns utgifter uppgick till 474 miljarder kronor, vilket är 15 miljarder kronor högre än vad som ursprungligen beräknades. Ökningen förklaras till största delen av högre konsumtionsutgifter. I och med omläggningen av nationalräkenskaperna ändrades definitionen av konsumtionsbegreppet, varför det inte är möjligt att redovisa vilka delar av konsumtionen som har ökat. Slutligen har posten interna transaktioner ökat med 54 miljarder kronor. Ökningen beror till två tredjedelar på större statsbidrag. Resterande del förklaras framför allt av införandet av statliga ålderspensionsavgifter hösten 1999 till följd av ålderspensionsreformen. Jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 1999 är utfallet 6 miljarder kronor högre. Skillnaden förklaras framför allt av posten interna transaktioner, vilken minskar med 9 miljarder kronor. Knappt hälften av skillnaden beror på omläggningen av nationalräkenskaperna. Tabell 2.7 Utgiftstak för offentlig sektor Miljarder kronor 1999 Utfall 1998 BP99 Utfall Utfall- BP99 Staten inkl.ålders- pensionssystemet 720 753 753 0 Kommunsektorn 456 477 474 -3 Interna transaktioner -152 -180 -171 9 Summa 1 024 1 050 1 056 6 Procent av BNP 54,2 53,2 53,5 0,3 3 Samband mellan resultaträkningen och statsbudgeten 3 Samband mellan resultaträkningen och statsbudgeten 3.1 Inledning I detta kapitel förklaras de väsentligaste skillnaderna mellan resultaträkningen och statsbudgeten genom dels exemplifieringar, dels en tabell där statsbudgetens saldo härleds från resultaträkningens resultat. 3.2 Avgränsning, struktur och redovisingsprinciper Avgränsning, struktur och redovisningsprinciper avseende statsbudgeten och resultaträkningen skiljer sig åt. Avseende avgränsning är ett exempel att affärsverken ingår i resultaträkningen men ligger utanför statsbudgeten. Alla avgifter och bidrag som myndigheterna får disponera redovisas i resultaträkningen men inte i statsbudgeten. Avseende strukturen har statsbudgeten en verksamhets- och myndighetsstruktur där indelningen är utgiftsområden, verksamhetsområden och anslag. Resultaträkningen är däremot indelad i intäkts- och kostnadsslag. Jämförelser av poster i resultaträkningen och statsbudgeten låter sig därmed oftast inte göras utan dokumenten kompletterar istället varandra. Avseende redovisningsprinciper upprättas statsbudgeten enligt de principer som anges i budgetlagen, dvs. en redovisning av in- och utbetalningar (kassamässigt) eller utgifter och inkomster beroende på transaktion. I resultaträkningen sker redovisningen i princip enligt bokföringsmässiga grunder, dvs. redovisning av intäkter och kostnader. I tabellen nedan exemplifieras både skillnader och likheter. Tabell 3.1 Jämförelse resultaträkningen och statsbudgeten Resultaträkningen Statsbudgeten Skatt inbetalning inbetalning Offentligrättslig avgift som betalas in på inkomsttitel intäkt inkomst Avgift av tillfällig natur eller mindre omfattning intäkt utgiftsreduktion på anslag Övriga avgifter intäkt ingen påverkan på anslag eller inkomsttitlar Erhållna bidrag som används i verksamheten intäkt ingen påverkan på anslag eller inkomsttitlar Transferering utbetalning utbetalning Avsättning till framtida åtagande kostnad/(intäkt) vid förändring utgift när betalning sker Lön, varor, tjänster, m.m. kostnad utgift Andel av företags vinst/förlust intäkt/kostnad enl. kapitalandels- metoden inkomst vid utdelning Orealiserad valutavinst/förlust intäkt/kostnad ingen påverkan Upplupen ränteintäkt/kostnad intäkt/kostnad ingen påverkan Nedan kommenteras tabell 3.1. Skatt Skatter redovisas i princip när inbetalning sker både i resultaträkningen och på statsbudgeten. Trots detta finns det skillnader mellan redovisade skatteinbetalningar i resultaträkningen för 1999 (770 miljarder kronor) och utfall av skatteinkomster på statsbudgeten 1999 (672 miljarder kronor). Skillnaden förklaras dels av olika avgränsningar av skatter, dels av olika redovisningsprinciper för elimineringar av interna mellanhavanden (för ytterligare förklaring hänvisas till avsnitt 4.6). Avgifter och bidrag I resultaträkningen redovisas i princip samtliga statens avgifter och bidrag enligt bokföringsmässiga principer. På statsbudgeten redovisas endast avgiftsinkomster som myndigheterna inte får disponera, vanligtvis offentligrättsliga avgifter. Därutöver redovisas avgiftsinkomster av tillfällig natur eller av mindre omfattning (enligt 4 § avgiftsförordningen) som en utgiftsreduktion på anslag. Avgifter och bidrag som myndigheterna får disponera redovisas som intäkt i resultaträkningen medan de i princip inte har någon påverkan på statsbudgeten. Dock påverkar nettobetalningar från avgifts- och bidragsfinansierad verksamhet saldot på myndigheternas räntekonton i Riksgäldskontoret och därmed Riksgäldskontorets nettoutlåning, vilket i sin tur påverkar kassamässig korrigering på statsbudgeten (se kommande avsnitt om poster på statsbudgeten). Transferering Transfereringar redovisas när betalning sker (kassamässigt) både på statsbudgeten och i resultaträkningen. Någon jämförelse av belopp låter sig inte göras, bl.a. på grund av att ålderspensionssystemet redovisas utanför statsbudgeten medan det ingår i resultaträkningen. Avsättning till framtida åtagande I resultaträkningen redovisas förändringen av avsättningar för framtida åtaganden, t.ex. avsättningar till statliga tjänstepensioner, som en kostnad medan statsbudgeten belastas när utgiften uppstår, dvs. i princip när betalning sker. Löner, varor, tjänster m.m. Löner och anskaffning av varor och tjänster redovisas när utgift uppstår, dvs. vid anskaffningstillfället, på statsbudgeten. I resultaträkningen redovisas årets resursförbrukning som en kostnad, dvs. utgiften periodiseras. I resultaträkningen kan en summering göras av kostnader för personal, lokaler och övriga driftkostnader. Någon sådan summering finns dock inte på statsbudgeten varför en jämförelse av belopp inte är möjlig. Andel av företags vinst/förlust Andelar i dotter- och intresseföretag redovisas i resultaträkningen enligt den s.k. kapitalandels- metoden, vilket innebär att statens andel av företagens vinster/förluster redovisas som en intäkt/kostnad. På statsbudgeten redovisas en inkomst först när företag betalar ut utdelningar till staten. Orealiserad valutavinst/förlust och upplupen ränteintäkt/kostnad Räntor på statsskulden redovisas på olika sätt i resultaträkningen och på statsbudgeten. Orealiserade valutaförluster/vinster och upplupna räntekostnader på exempelvis nollkupongobligationer påverkar resultaträkningen men inte statsbudgeten. Poster på statsbudgeten För att få överensstämmelse mellan statsbudgetens saldo och statens lånebehov har de två posterna Riksgäldskontorets nettoutlåning och kassamässig korrigering införts på statsbudgeten. Dessa har inte någon motsvarighet i resultaträkningen. Nettobetalningar från avgifts- och bidragsfinansierad verksamhet påverkar saldot på myndigheternas räntekonton i Riksgäldskontoret och ingår således i posten Riksgäldskontorets nettoutlåning. Den kassamässiga korrigeringen utgör skillnaden mellan å ena sidan saldot av statsbudgetens anslag och inkomsttitlar och å andra sidan nettot av in- och utbetalningar över statsverkets checkräkning. Eliminering av interna mellanhavanden När resultat- och balansräkningen konsolideras elimineras samtliga interna transaktioner inom staten. Däremot belastas statsbudgeten med internt fakturerade avgifter och skatter. I inkomsterna på statsbudgeten ingår exempelvis sociala avgifter för statens anställda och anslagen belastas med motsvarande utgifter. Det medför att den del av sociala avgifter som inte överförs till AP-fonderna är bruttoredovisad på statsbudgeten, men är eliminerad i resultaträkningen. Statens lokalkostnader är ett annat exempel på när redovisningen mellan statsbudgeten och resultaträkningen skiljer sig åt. Interna hyresintäkter från Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk elimineras mot myndigheters lokalkostnader i resultaträkningen. På statsbudgeten belastas anslagen med internt fakturerade hyror. Statsbudgeten belastas dock inte av Fortifikationsverkets eller Fastighetsverkets driftkostnader eftersom de är avgiftsfinansierade. Innebörden blir att statsbudgeten belastas med internt fakturerade hyresintäkter medan i resultaträkningen redovisas faktiska driftkostnader för statens fastighetsinnehav. 3.3 Härledning av statsbudgetens saldo från resultaträkningen Av föregående avsnitt framgår att det finns väsentliga skillnader mellan resultaträkningen och statsbudgeten och att det därför inte är möjligt att på ett heltäckande sätt skapa jämförelse mellan enskilda rader i statsbudgetens utfall respektive i resultaträkningen eller i finansieringsanalysen. Eftersom det finns ett samband mellan inkomster/utgifter, intäkter/kostnader och inbetalningar/utbetalningar är det möjligt att utifrån resultaträkningens saldo, via finansieringsanalysens saldo (nettoamortering av statens lån) komma fram till statsbudgetens saldo. Av tabell 3.2 framgår sambanden mellan resultaträkningens saldo, finansieringsanalysens saldo och statsbudgetens saldo (statens lånebehov). För att komma från resultaträkningens saldo till statsbudgetens saldo måste flera justeringar göras. De kan grupperas in i: - justeringar för transaktioner i resultaträkningen som inte medför betalningar, - justeringar för förändringar av fordringar och skulder i balansräkningen, - övriga transaktioner som påverkar betalningar, och - justeringar som är hänförbara till statsskulden. Tabell 3.2 Samband mellan några väsentliga saldomått i årsredovisningen Miljoner kronor Resultaträkningens saldo 55 299 Justeringar för transaktioner som ej medför betalningar 17 291 Avskrivningar och nedskrivningar (inkl. nedskrivning av studielån) 23 510 Orealiserade valutakursförändringar -17 242 Resultatandelar -18 777 Avsättningar till premiepensionssystemet och fonder 29 800 Justering för förändring av fordringar och skulder -9 309 Övriga transaktioner som påverkar betalningar 9 649 AP-fondmedel 45 000 Investeringar -34 934 Försäljningsinkomster 1 145 Nettoutlåning -8 620 Utdelningar i statliga bolag 7 058 Nettoamortering av statens lån (finansieringsanalysens saldo) 72 930 Justeringar hänförbara till statsskulden 9 026 Förändring av kortsiktig placering 9 791 Interna köp och försäljningar av statsskuldpapper -698 Upplåning utanför Riksgäldskontoret m.m. -67 Statsbudgetens saldo (statens lånebehov) 81 956 Justeringar för transaktioner som inte medför betalningar I resultaträkningen ingår vissa poster som inte medför betalningar, t.ex. avskrivningar och orealiserade valutakursförändringar, som måste tas bort för att komma fram till statsbudgetens saldo. Av de orealiserade valutakursförändringarna på 17,2 miljarder kronor var 2,8 miljarder kronor hänförbara direkt till statsskulden och 14,4 miljarder kronor till skuldskötselinstrument. I resultaträkningen redovisas statens andel av genererade vinster/förluster i statliga intresse- och dotterföretag som en intäkt/kostnad. Denna intäkt, som uppgick till 18,8 miljarder kronor, medförde inte några betalningar och måste således justeras för. Av justeringar avseende avsättningar är 25,8 miljarder kronor hänförbara till premiepensionssystemet och 4 miljarder kronor till fonder. Justeringar för förändringar av skulder och fordringar De totala förändringarna av skulder och fordringar var -9,3 miljarder kronor, varav -3,8 miljarder kronor är förändringar av skulder och fordringar hänförbara till statsskulden. Statens betalningsnetto har påverkats negativt av att skulder och fordringar har förändrats. Mer information om orsakerna till förändringar av skulder och fordringar ges i balansräkningen och i finansieringsanalysen. Övriga transaktioner som påverkar betalningar Några transaktioner som medför betalningar, exempelvis investering och utdelningar, redovisas endast i balansräkningen och måste således läggas till resultaträkningens saldo för att komma fram till statsbudgetens saldo. Som ett led i den finansiella infasningen av det nya ålderspensionssystemet har 45 miljarder kronor överförts från AP-fonden till statsbudgeten. Denna överföring har inte påverkat resultaträkningen. Investeringar i anläggningstillgångar uppgick till 34,9 miljarder kronor, varav investeringar i materiella anläggningstillgångar var 33,5 miljarder kronor. Statens nettoutlåning uppgick till -8,6 miljarder kronor, nyutlåningen var 13,2 miljarder kronor och amorteringar av lån uppgick till 4,6 miljarder kronor. Statens utdelningar från dotter- och intresseföretag uppgick till 7,1 miljarder kronor. Nettoamorteringarna av statens lån uppgick till 72,9 miljarder kronor. Denna post är i absoluta tal identisk med saldot i finansieringsanalysen "statens nettoupplåning" men redovisas här som ett positivt belopp, dvs. som en nettoamortering. Justeringar som är hänförbara till statsskulden Nettoamorteringarna av statens lån var 9 miljarder kronor lägre än statsbudgetens saldo. Skillnaden mellan statens nettoamortering och statsbudgetens saldo beror på att det finns transaktioner som påverkar statsskulden men som inte påverkar statsbudgetens saldo, exempelvis affärsverkens nettoupplåning. Å andra sidan finns det transaktioner som påverkar statsbudgetens saldo men som inte påverkar statsskulden, exempelvis Riksgäldskontorets kortsiktiga placering på marknaden av betalningsöverskott på statverkets checkräkning och interna köp och försäljningar av statsskuldpapper. Förändringar av Riksgäldskontorets kortsiktiga placering vid årets slut var 9,8 miljarder kronor, varav 7,8 miljarder kronor är hänförbara till placeringar i finansiella institutioner, t.ex. banker, och 2 miljarder kronor till placeringar i Riksbanken för beredskap inför millennieskiftet 4 1999 års resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys 4 1999 års resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys 4.1 Inledning Resultaträkningen, balansräkningen och finansieringsanalysen baseras huvudsakligen på den information som myndigheterna inklusive affärsverken lämnar till statsredovisningen och den information som presenteras i deras årsredovisningar. I de fall denna information inte varit tillräcklig för att t.ex. möjliggöra elimineringar mellan myndigheter har information inhämtats i särskild ordning. 4.2 Olika avgränsningar av begreppet staten Resultat- och balansräkningarna för staten omfattar myndigheterna, inklusive affärsverken, under riksdagen och regeringen och de fonder som redovisas av myndigheter. Dessutom ingår försäkringskassorna. Försäkringskassorna är inte statliga myndigheter men betraktas som sådana i detta sammanhang, eftersom de ingår i den statliga redovisningsorganisationen. Riksbankens grundfond ingår men däremot inte Riksbanken som har en självständig ställning. En förteckning över myndigheter och fonder redovisas i bilaga 1.5. I nationalräkenskaperna (NR) avgränsas staten annorlunda. Nationalräkenskaperna är en statistisk sammanställning i kontoform över den svenska ekonomin med uppdelning på olika institutionella sektorer och olika slag av inkomster och utgifter. Begrepp, definitioner och klassificeringar följer de rekommendationer som Förenta Nationerna (FN) utfärdat och den förordning som antagits av EU. I NR beräknas bruttonationalprodukten (BNP), det vill säga värdet av den totala produktionen av varor och tjänster i ett land under en tidsperiod. I nationalräkenskaperna delas den offentliga sektorn in i tre delsektorer; staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn. Till staten räknas departementen och till dem hörande myndigheter och inrättningar samt vissa statliga fonder. Dessutom klassas bolag och stiftelser som till mer än 50 procent finansieras med statliga medel som ingående i den statliga sektorn. Affärsverken hör enligt nationalräkenskapernas avgränsning av staten till näringslivet. Från och med omläggningen 1999 av nationalräkenskaperna, enligt FN- rekommendationerna och EU-förordningen, omfattar socialförsäkringssektorn enbart AP- fonden och Premiepensionsmyndigheten. 4.3 Sammanställning av vissa nyckeluppgifter I nedanstående tabell visas ett antal nyckeluppgifter för att åskådliggöra olika inslag i statens finanser. Statens nettoförmögenhet, statsskulden, skatteinbetalningar och transfereringar beskrivs i kommande avsnitt. Tabell 4.1 Nyckeluppgifter i resultat- och balansräk- ningarna Miljarder kronor 1999 1998 1997 1996 1994/95 Statens nettoförmögenh et -1 088 -1 177 -1 058 -1 038 -1 040 Statsskulden 1 370 1 446 1 426 1 408 1 368 Skatter 770 742 676 644 544 Transfereringar och bidrag 607 573 550 545 533 Kostnader för statens egen verksamhet 151 158 150 150 169 Årets resultat (över/under- skott) 55 -32 -25 -45 -189 4.4 Nettoförmögenhetens förändring Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnas och skuldernas bokförda värde. Statsskulden, som i huvudsak motsvarar statsbudgetens ackumulerade underskott, svarar för den övervägande delen av skulderna och därmed den negativa nettoförmögenheten. Förändringen av nettoförmögenheten mellan två år påverkas därmed i huvudsak av statsskuldens förändring, men även av förändringar i övriga tillgångs- och skuldposter i balansräkningen. Vid utgången av 1999 var nettoförmögenheten -1 088 miljarder kronor. Det är en förbättring med 89 miljarder kronor jämfört med 1998, då nettoförmögenheten var -1 177 miljarder kronor. Orsaken till förmögenhetens förändring kan sammanfattas enligt nedan: Ökning av tillgångar + 25 Minskning av skulder +94 Ökning av avsättningar - 30 +89 Av skuldminskningen är merparten, 76 miljarder kronor, hänförlig till statsskuldens minskning. Övriga minskningar förklaras till stor del av att skuldbytesavtal netto, har minskat (not 43 till balansräkningen), samt av förändring i period- avgränsningsposten Riksgäldskontorets upplupna räntekostnader (not 48 till balansräkningen). Ökningen av avsättningarna avser till största delen årets avsättning till premiereserven som var 26 miljarder kronor (not 4 till resultaträkningen). Tillgångarna ökade med 25 miljarder kronor. Ökningen är fördelad på flertalet tillgångsslag varav de två största är finansiella tillgångar 14 miljarder kronor och kortfristiga placeringar 7 miljarder kronor. Varulager och periodavgränsningsposter uppvisar mindre minskningar. Hos Centrala Studiestödsnämnden (CSN) har de osäkra studielånefordringarna i balansräkningen i form av konstaterade och befarade förluster skrivits ned med knappt 9 miljarder kronor. 1998 års nedskrivning var 2 miljarder kronor. Den stora ökningen av nedskrivningen är hänförlig till att CSN gjort en utökad förlustbedömning av sådana fordringar som inte hinner bli återbetalda på grund av åldersreglerna för återbetalning. Nedskrivningen av sådana fordringar har gjorts med 6 miljarder kronor 1999. 4.5 Statsskulden Den trend från början av 1990-talet med betydande årliga ökningar av statsskulden bröts under perioden 1995-96. Under 1999 skedde en betydande minskning av statsskulden med 76 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 5 procent av den totala skulden. Till detta bidrog bl.a. en förstärkning av den svenska kronan under 1999, vilken påverkade skulden i positiv riktning motsvarande knappt 3 miljarder kronor av skuldminskningen. Statsskulden uppgick vid utgången av 1999, enligt den definition som används i årsredovisningen för staten, till 1 370 miljarder kronor. Den statsskuld som Riksgäldskontoret redovisar skiljer sig från vad som redovisas i statens årsredovisning på grund av elimineringar som gjorts för främst Riksförsäkringsverkets och Riksgäldskontorets eget innehav av statsobligationer. Detta medför att den statsskuld Riksgäldskontoret redovisar är ca 4 miljarder kronor högre än vad som redovisas här. Se även not 47 till balansräkningen. Tabell 4.2 Statsskuldens utveckling och sammansättning Miljarder kronor 1999 1998 1997 1996 1994/95 Penning- och obligations- marknaden 1 016 1 013 940 894 818 Hushålls- marknaden 63 70 100 116 124 Lån i utländsk valuta 291 363 386 398 426 Summa 1 370 1 446 1 426 1 408 1 368 Statsskuld till bokfört värde inklusive elimineringar i årsredovisningen för staten och exklusive derivatportfölj. Skuld i utländsk valuta omvärderad till bokslutsdagens valutakurser. Minskning av statsskulden med 76 miljarder kronor under 1999 kan förenklat sammanfattas enligt nedan. Minskning av upplåning i svenska kronor, netto - 4 miljarder Minskning av upplåning i utländsk valuta, netto - 69 miljarder Skuldminskning p.g.a. valutakursförändringar - 3 miljarder Statsskuldens nettoförändring 1999 - 76 miljarder (Not 47 till balansräkningen) De svängningar som skett under 1990-talet i kronans värde på valutamarknaden har vissa år haft betydande effekter på valutaskuldens, och därmed statsskuldens, storlek. Exempelvis innebar försvagningen av den svenska kronan under 1998 att överskottet i statens budget på 9,7 miljarder kronor förvandlades till en ökning av statsskulden med totalt 20 miljarder kronor. Enligt de känslighetsberäkningar som görs, innebär en procents förändring av kronkursen vid dagens skuldnivå, en effekt med ca 3 miljarder kronor på skuldens storlek. Detta är en minskning med 1 miljard kronor jämfört med tidigare beräkningar. Valutaskulden Statsskulden kan delas upp i en kronskuld, dvs. lån i svenska kronor, respektive en valutaskuld. Upplåningen i utländsk valuta sker främst genom publika obligationslån och skuldbytesavtal (s.k. kron/valutaswapar). Enligt tabellen ovan uppgår den direkta kapitalmarknadsupplåningen i utländsk valuta till 291 miljarder kronor för 1999. I de riktlinjer för statsskuldsförvaltningen som regeringen årligen fastställer, avser Riksgäldskontorets upplåningsmandat i utländsk valuta även den valutaexponering som uppnås med derivatinstrument. För att få en rättvisande bild av valutaexponeringen i statsskulden bör därför även de skuldbytesavtal mellan kronor och utländsk valuta och derivatpositioner, som ingåtts i syfte att uppnå avsedd valutafördelning och ränterisk beaktas. Tabell 4.3 Valutaskulden inklusive värdet av derivatportfölj Miljarder kronor 1999 1998 1997 1996 Skuld utländsk valuta exkl. derivatportfölj 291 363 386 398 Skuld utländsk valuta inkl. derivatportfölj 402 459 436 426 Valutaupplåningens andel inklusive värdet av derivatportföljen har under perioden 1996-99 varit relativt stabil runt 30 procent av den totala statsskulden. Kronskulden Tabell 4.4 Lån i svenska kronor Miljarder kronor 1999 1998 1997 1996 Statsobligationer, nominella 675 682 680 635 Statsobligationer, reala 97 94 91 74 Statsskuldväxlar 244 226 144 180 Kontokrediter/dagslån 0 11 25 5 Penningmarknaden 1 016 1 013 940 894 Premieobligationer 54 59 61 60 Allemanssparkonto 0 0 29 44 Riksgäldskonto 3 6 7 12 Riksgäldssparkonto 6 5 3 Hushållsmarknaden 63 70 100 116 Summa lån i svenska kronor 1 079 1 083 1 040 1 009 Merparten av upplåningen sker på den institutionella marknaden genom statsobligationer (lån med löptid över ett år) och statsskuldväxlar (lån med löptid i huvudsak under ett år). Tillsammans svarar dessa låneinstrument för 1 016 miljarder kronor. Den dominerande delen av kronskulden utgörs av statsobligationer. Statsskuldväxlarnas andel av statsskulden har dock ökat från drygt 10 procent 1997 till knappt 18 procent vid utgången av 1999. Den andel av kronskulden som avser upplåning från hushållsmarknaden har minskat. Den väsentligaste förklaringen är att sparformen Allemanssparkonto avskaffades under 1998. Riksgäldskontoret har under 1999 vidtaget en rad marknadsvårdande åtgärder i syfte att förbättra den inhemska marknadens funktionssätt. Bl.a. genomförs byten och återköp av nominella statspapper i syfte att minska eventuella likviditetspremier på marknaden. I syfte att ytterligare effektivisera marknaden har Riksgäldskontoret, tillsammans med återförsäljarna på marknaden, inlett ett arbete med att skapa en elektronisk plattform för handel med statspapper. Förutom förbättrad likviditet på statspappersmarknaden förväntas också tillgängligheten på statspapper att öka. Statsskulden i relation till bruttonationalprodukten (BNP) En effekt av årets minskning av statsskulden med 76 miljarder kronor är att skuldens andel av BNP minskade till 70 procent enligt Riksgäldskontorets redovisning. Tidigare, under perioden 1994-1998, förhöll sig skuldkvoten tämligen stabil runt 80 procent. Under 1998 sjönk skuldens andel av BNP till 77 procent. För en mer långsiktig jämförelse kan nämnas att skuldkvoten 1975 var drygt 20 procent. Statsskuldens kostnader Målet för statsskuldspolitiken är att statens skuld skall förvaltas så att den långsiktiga kostnaden minimeras, samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Den övergripande målsättningen konkretiseras genom att regeringen fastställer riktlinjer för statsskuldens förvaltning avseende bl.a amortering i utländsk valuta och den nominella skuldens duration. Inom ramen för riktlinjerna fastställer sedan Riksgäldskontoret riktmärkesportföljer för den nominella kronskulden respektive valutaskulden samt svarar för den operativa förvaltningen av skulden. Enligt Riksgäldskontorets årsredovisning har de anslagsavräknade utgifterna för hela statsskulden under 1999 uppgått till 90 miljarder kronor, vilket är en minskning med 24 miljarder kronor jämfört med året innan. Till en del förklaras utgiftsminskningen av minskade räntekostnader för den lägre skulden. En betydande del av minskningen förklaras emellertid också av positiva effekter av realiserade valuta- och kursförändringar. Det anslagsavräknade beloppet är redovisat enligt utgiftsmässiga principer och är ett netto av både inkomster och utgifter i upplåningsverksamheten. Med detta beräkningssätt har statsskuldens utgifter utvecklats enligt nedan under åren 1995-1999. Miljarder kronor 1999 1998 1997 1996 1995 Statsskuldens netto- utgifter 90 114 99 100 106 I Riksgäldskontorets finansiella del i årsredovisningen sker redovisning av räntor enligt kostnadsmässiga principer och dessutom med bruttoredovisning av intäkter och kostnader. Detta ger ett annat utfall än vid utgiftsmässig redovisning. Nedanstående tabell är en sammanfattning av uppgifter från olika noter i Riksgäldskontorets årsredovisning med jämförelsetal fr.o.m. 1994/95. På grund av omläggningen till kalenderårsredovisning saknas perioden juli-december 1995 i tabellen. Tabell 4.5 Statsskuldens kostnader Miljoner kronor 1999 1998 1997 1996 1994/95 Räntor på lån i svenska kronor 89 006 104 176 97 399 140 989 104 404 Räntor på lån i utländsk valuta 50 177 60 148 59 030 54 731 49 070 Realise- rade valuta- och kursdiffe- renser 3 310 25 352 182 864 17 958 Orealise- rade valutadiffe -renser -3 110 25 730 12 600 533 4 862 Summa kostnader 139 383 215 406 169 211 197 117 176 294 Ränte- intäkter i upplå- ningsverk- samheten 54 706 69 132 54 109 85 938 45 218 Nettokost- nader 84 677 146 274 115 102 111 179 131 076 Övriga orealisera- de valutakursf örändr hänförbara till skuld- skötsel- instrument -14 133 -1 927 -164 -1 636 -4 650 Netto- kostnader efter övrigt 70 544 144 347 114 938 109 543 126 426 Räntor på statskulden avräknas utgifts- och inkomstmässigt mot statsbudgeten, vilket medför att s.k. periodiseringar enligt kostnadsmässig redovisning inte belastar anslaget. Skillnaden mellan statsskuldens nettoutgift på 90 miljarder kronor redovisat ovan och nettokostnad på 85 miljarder kronor i tabellen, förklaras av att kursdifferenser vid emission, nollkupongräntor och orealiserade valutakursförändringar redovisas på olika sätt på statsbudgeten och i resultaträkningen. Enligt resultaträkningen 1999 är nettokostnaden för statsskulden; räntor, över- och underkurser, valutaförändringar m.m., 71 miljarder kronor. I resultaträkningen ingår dock orealiserade valutakursintäkter hänförbara till skuldskötselinstru-ment med 14 miljarder kronor. Räntekostnaderna på lån i svensk och utländsk valuta har minskat med ca 25 miljarder kronor brutto jämfört med 1998. Den löpande administrationen av upplåningsverksamheten omfattar även en betydande utlåning och även ränteintäkterna i denna del av verksamheten har minskat, med ca 15 miljarder kronor. Bortsett från effekter av valuta- och kursförändringar kan därmed statsskuldens direkta räntekostnader sägas ha minskat med 10 miljarder kronor netto. 4.6 Skatter m.m. I tabell 4.5 redovisas hur inbetalningar av skatter och avgifter utvecklats under perioden 1994/95 - 1999. Uppgifter om belopp och om fördelningen mellan juridiska respektive fysiska personer, liksom mellan olika slag av skatter och avgifter, är en sammanställning av uppgifter ur årsredovisningarna för de myndigheter som ansvarar för uppbörd. Riksskattverket (RSV) svarar för den dominerande delen, mer än 90 procent, av uppbörden. De redovisade skatteinbetalningarna är inte periodiserade, utan utgör vad som faktiskt inbetalats under året. Det innebär att beloppen i viss mån inkluderar betalningar som avser tidigare år. Detta kommenteras ytterligare nedan i anslutning till respektive skatteslag. På grund av omläggning från budgetår till kalenderår 1996 ingår inte perioden 1/7- 31/12 1995, eftersom det är 12-månadersperioder som jämförs. Av avsnittet om skattekontot nedan framgår att kontosystemet medför att det för skatteslagen inkomstskatter, mervärdesskatt och i viss mån arbetsgivaravgifter inte föreligger full jämförbarhet mellan perioden 1998-1999 och tidigare år. Tabell 4.6 Skatteinbetalningar Miljoner kronor 1999 1998 1997 1996 1994/95 Skatter Skatter - Fysis- ka personer 150 617 126 946 111 414 78 557 72 807 Skatter - Juri- diska personer 91 570 87 737 74 588 70 635 59 240 Skatter - Övrigt 4 713 6 407 4 389 10 180 7 497 Betalnings- differenser skattekonto -8 497 15 091 Arbetsgivar- avgifter 248 868 235 575 220 348 213 813 186 842 Mervärdesskatt 162 611 153 251 147 719 151 668 115 282 Skatter på varor och tullavgifter 74 665 74 126 71 755 71 865 69 123 Utjämningsavg. kommuner och landsting 20 525 21 265 23 862 23 773 1) Övrigt 25 086 21 885 22 165 23 616 33 635 Summa skatteinbetalnin gar m.m. 770 158 742 253 676 240 644 107 544 426 1) Utjämningsavgiften till kommuner och landsting ingår 1994/95 i posten Övrigt. Det kassamässiga sätt att redovisa skatteinbetalningar som görs i resultaträkningen avviker på flera punkter från den redovisning av skatteinbetalningar m.m. som görs på statsbudgetens inkomstsida. I den senare sker omföringar och nedbrytning av vissa belopp för att tydligare redovisa hur inbetalningarna fördelar sig mellan vad som är skatt på inkomst, sociala avgifter etc. Den största skillnaden mellan den redovisning som görs i resultaträkningen och den som görs i statsbudgeten, avser inbetalningar av skatter och avgifter från fysiska personer. Utöver statlig skatt på förvärvs- och kapitalinkomster ingår i redovisningen i tabell 4.6 även allmänna egenavgifter, egna företagares egenavgifter, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Med egna företagare avses enskilda firmor, vilka inte är juridiska personer, samt delägare i handelsbolag. En annan väsentligt skillnad mot statsbudgeten är att i de inbetalningar av arbetsgivaravgifter som RSV redovisar, ingår de avgifter som överförs till pensionssystemet. I statsbudgeten redovisas dessa netto efter avdrag för de utbetalningar som sker till AP-fonden. Det är den huvudsakliga förklaringen till att de totala skatteinbetalningarna för 1999, drygt 770 miljarder kronor, överstiger de inkomster av skatter m.m. som redovisas i statsbudgeten. Inkomsterna till pensionssystemet i form av avgifter uppgick 1999 till 133 miljarder kronor. Detta redovisas bland socialavgifter m.m. under huvudrubriken Skatter m.m. Därav förs 105 miljarder kronor till AP-fonderna och 24 miljarder kronor till premiereserven. Beloppet bokförs brutto på inkomsttitel; 133 miljarder kronor in och 129 miljarder kronor ut. Skillnaden 4 miljarder kronor stannar på budgeten motsvarande icke pensionsgrundande avgifter. Vid utbetalning av pensioner rekvirerar Riksförsäkringsverket 135 miljarder kronor från AP-fonden, vilka inte går via statsbudgeten, och 35 miljarder kronor finansieras från anslag (folkpensioner och bostadstillägg). Total ersättning vid ålderdom 1999 var 170 miljarder kronor. Detta redovisas under huvudrubriken transfereringar. I resultaträkningen nettoredovisas överföringen till AP-fonden med 105 miljarder kronor och rekvisitionen från AP-fonden 135 miljarder kronor. Endast ett tillskott på 30 miljarder kronor från AP-fonden syns. Det redovisas bland intäkter av bidrag. Skattekonto Skattekontosystemet infördes i januari 1998. Innebörden i systemet är bl.a. att skatter och avgifter som tidigare deklarerades och betalades separat, nu hanteras samtidigt och på ett sammanhållet sätt inom ramen för en enda uppbördsrutin. För skattskyldiga med enbart löneinkomster har skattekontot i normalfallet inte inneburit någon större förändring. De märkbara förändringarna gäller fysiska och juridiska personer som betalar ett eller flera av skatteslagen F-skatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och innehållna preliminärskatter för anställda. Alla de skatter som debiteras på kontot summeras till en total fordran på den skattskyldige eller skuld i sådana fall den skattskyldige t.ex. har mervärdesskatt att återfå. När betalning sker till skattekontot, avräknas beloppet mot det totala saldot på skattekontot och inte som tidigare mot de enskilda skatteslagen. Det innebär att om en fordran eller skuld uppkommer på kontot till följd av för stora eller för små betalningar så hänförs inte sådana saldon till bestämda skatteslag utan redovisas hos Riksskatteverket som "betalningsdifferenser". Reglering av sådana saldon sker successivt när skattedebiteringar sker på kontot eller om återbetalning sker. Som framgår av tabell 4.6 fanns vid utgången av 1998 positiva betalningsdifferenser på totalt 15,1 miljarder kronor. Drygt 9 miljarder kronor avsåg fysiska personer och knappt 6 miljarder kronor avsåg juridiska personer. Fysiska personers betalningsdifferenser utgjordes huvudsakligen av kompletteringsbetalningar avseende inkomståret 1998. Kompletteringsbetalningar antas även förklara en mindre del av juridiska personers betalningsdifferenser. Av större vikt för att förklara juridiska personers betalningsdifferenser är dock bokförd men ej utbetald negativ mervärdesskatt och att företagen under året hade månatliga överskott om cirka 3 miljarder kronor på skattekontot. Vid utgången av 1999 var den totala betalningsdifferensen -8,5 miljarder kronor. Betalningsdifferensen för fysiska och juridiska personer uppgick till cirka -3 miljarder kronor vardera. Resterande del av den totala betalningsdifferensen utgjordes av restförda skatter. Under 1999 skedde den största delen av kompletteringsbetalningarna avseende inkomståret 1998. Men under 1999 debiterades också underuttaget av skatt, dvs. slutlig skatt minus preliminärskatt. De negativa betalningsdifferenserna hos fysiska och juridiska personer beror på utbetalning av överskjutande skatt och att debiterad kvarskatt endast delvis betalades in under 1999. För övrigt skall det noteras att de salderade betalningsdifferenserna för 1999 på totalt drygt -8 miljarder kronor själva verket är ett netto av både positiva och negativa saldon på skattekontona som kan avse alla tre skatteslagen inkomstskatt, mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter. Tillsammans med den beskrivna tidigareläggningen av slutavräkning av skatter under 1999 föreligger därför inte full jämförbarhet mellan åren 1998 och 1999 eller med åren dessförinnan. Skatt från fysiska personer Skatter från fysiska personer, löntagare eller företagare, har under femårsperioden 1994/95 - 1999 ökat från 73 miljarder kronor till 151 miljarder kronor. Under 1999 ökade inbetalningarna med 24 miljarder kronor jämfört med 1998. Det bör noteras att de belopp som redovisas avser de faktiska inbetalningar och fr.o.m. 1998 de debiteringar av skatter som sker ett visst budgetår, vilket innebär att inbetalda skatter till viss del kan avse ett annat år och förändringar mellan åren innehåller därmed periodiseringseffekter. I den mån betalningsdifferenser på skattekontot avser fysiska personer påverkar även detta jämförbarheten mellan åren. Större periodiseringseffekter har under perioden skapats av regelförändringar, som t.ex. en omläggning av systemet för slutavräkning av kommunalskatter 1994/95. Förändringar av det slaget innebär att väsentliga belopp förskjutits mellan åren och en rimlig bedömning är att utvecklingen av skatteintäkterna under femårs- perioden i realiteten varit betydligt mer jämn och kontinuerlig än vad uppgifterna i tabellen ger intryck av. Under 1999 var ökningen av fysiska personers skatteinbetalningar 24 miljarder kronor. Enligt RSV:s bedömning är utvecklingen av lönesumman den huvudsakliga förklaringen till ökningen. Lönesumman är i sin tur beroende av förändringar av den allmänna lönenivån och sysselsättningen. Skatt från juridiska personer Under de fem år som redovisas har skatter från juridiska personer ökat från 59 miljarder kronor 1994/95 till 92 miljarder kronor 1999. Ökningen under 1999 var cirka 4 miljarder kronor. Arbetsgivaravgifter Arbetsgivaravgifterna har under femårsperioden ökat med drygt 62 miljarder kronor från 187 miljarder kronor till 249 miljarder kronor. Ökningen under 1999 uppgick till 13 miljarder kronor. Ökningen är i huvudsak, liksom för fysiska personers skatter, hänförlig till en större total lönesumma i landet. Mervärdesskatt Mervärdesskatteinbetalningarna har ökat med 48 miljarder kronor under perioden 1994/95 - 1999. I likhet med vad som gäller fysiska personers skatter förklaras de svängningar som skett i förändringarna mellan tidigare år till viss del av regelförändringar. Dessa har inneburit ändrade tidpunkter för betalning av skatten liksom nya regler för uppbörd bl.a. i samband med EU- inträdet 1995. Förändringarna innebär att utvecklingen av mervärdesskattebetalningarna kan bedömas i realiteten ha varit mer kontinuerlig än vad tabellen ger intryck av. Under 1999 redovisas en ökning av inbetalningar av mervärdesskatt med 9,4 miljarder kronor jämfört med 5,5 miljarder kronor under 1998. Det bör dock noteras att betalningsdifferenser på skattekontot kan avse mervärdesskatt. Någon exakt jämförbarhet föreligger därför inte mellan 1999 och tidigare år. RSV redovisar i sin årsredovisning en större ökning av mervärdesskatten än vad som anges ovan. Detta beror dock på att ett antal större råoljeimportörer som tidigare erlagt mervärdesskatten till Tullverket numera betalar till RSV. Tullverkets andel av inbetalda mervärdesskattmedel har därmed minskat i motsvarande mån. Övriga skatter på varor och tjänster samt tullavgifter Under perioden 1994/95 - 1999 ökade inbetalningarna avseende övriga skatter på varor och tjänster samt tullavgifter med 5,5 miljarder kronor. Under 1999 var den totala ökningen för dessa övriga skatter totalt endast 0,5 miljarder kronor. Mellan vissa skatteslag har dock förändringar inträffat. Inbetalningarna av alkoholskatt liksom energi- och miljöskatter har ökat samtidigt som reklam- och tobaksskatteinbetalningarna minskat. Utjämningsavgifter för kommuner och landsting De utjämningsavgifter som vissa kommuner och landsting erlägger, och som redovisas av RSV, motsvaras av utbetalningar av bidrag med ungefär samma belopp till kommuner som är berättigade till sådana bidrag. Utbetalningarna redovisas i statens resultaträkning som transfereringar tillsammans med de generella stadsbidrag som utbetalas till kommuner och landsting. Dessa utbetalningar kommenteras i avsnitt 4.7. Övrigt Det största enskilda beloppet i posten är inlevererade överskott från Riksbanken som ingår med 7,6 miljarder kronor. Därutöver innehåller posten stämpel- och egendomsskatter m.m. Obetalda skatter och avgifter Under perioden 1995-1999 har den beloppsmässiga volymen av sådana obetalda fordringar som Skatteförvaltningen lämnat till Kronofogdemyndigheten (KFM) för indrivning legat i storleksordningen 11-12 miljarder kronor. Efter betalningar och återkallanden har den slutliga, årliga s.k. uppbördsförlusten stannat vid 5 miljarder kronor per år. Detta motsvarar ca 0,6 procent av den årliga totala uppbörden. För 1999 var uppbördsförlusten 5,7 miljarder kronor eller 0,5 procent av uppbörden. Det nominella värdet av ackumulerade utestående fordringar som skatteförvaltningen överlämnat till KFM för indrivning, och som inte är preskriberade, uppgick vid utgången av 1999 till 47 miljarder kronor enligt RSV:s årsredo-visning. Därutöver har under året obetalda fordringar på ca 13,6 miljarder kronor preskriberats. Preskriptionen sker inom posten Skatter i resultaträkningen. Preskription sker normalt efter fem år men tiden kan förlängas om vissa förutsättningar är uppfyllda. En stor del av fordringarna avser gäldenärer som försatts i konkurs eller där konkursförfarande pågår. Efter utredning har RSV bedömt det verkliga värdet av fordringarna till 5 miljarder kronor, vilket är den fordran RSV redovisar i balansräkningen. Av kvarvarande ackumulerade fordringar på 47 miljarder kronor beräknas därmed 42 miljarder kronor utgöra definitiva förluster. Kvarvarande värdet på fordran, 5 miljarder kronor är lika som föregående år. 4.7 Transfereringar Tabell 4.7 Transfereringar och bidrag Miljoner kronor 1999 1998 1997 1996 1994/95 Social- försäkring 308 254 293 197 284 449 289 176 299 978 Arbets- marknad 69 292 70 114 75 877 72 506 80 258 Bistånd och invandring 14 844 14 173 14 408 14 168 20 366 Övrigt 214 179 195 076 175 330 169 207 132 138 Summa 606 569 572 560 550 064 545 057 532 560 Ovan visas utvecklingen av transfereringar och bidrag under perioden 1994/95 - 1999. Nedan redovisas de tre delområdena inom socialförsäkringsområdet närmare och kommenteras kortfattat. På grund av omläggning från budgetår till kalenderår 1996 saknas perioden 1/7 - 31/12 95 eftersom det är 12-månadersperioder som jämförs. Socialförsäkring Tabell 4.8 Socialförsäkring Miljoner kronor 1999 1998 1997 1996 1994/95 Ersättning vid ålderdom 169 489 164 858 162 618 161 172 156 406 Ersättning vid sjukdom o handikapp, förtids- pension, vårdbidrag 94 938 84 346 80 769 83 622 89 943 Stöd till barnfamiljer 43 827 43 993 41 062 44 382 53 449 Summa 308 254 293 197 284 449 289 176 299 798 Under perioden 1994/95 - 1997 skedde en successiv minskning av kostnaderna för socialförsäkringen från 300 miljarder kronor till 284 miljarder kronor. Under 1998 bröts denna utveckling med en ökning av kostnaderna med nästan 9 miljarder kronor (3 procent). Under 1999 har det skett en ännu större ökning med ytterligare 15 miljarder kronor (5 procent). Av ökningen 1999 är 4,6 miljarder kronor hänförliga till ökade pensionskostnader. De ökade pensionskostnaderna beror dels på ett ökat antal pensionärer, dels på att en allt större andel av dessa omfattas av ATP-systemet. När det gäller ersättningar vid sjukdom och handikapp m.m. sjönk kostnaderna fram t.o.m. 1997. Under 1998 och 1999 har emellertid kostnaderna ökat kraftigt med sammanlagt drygt 14 miljarder kronor (17,6 procent). Av ökningen är en del hänförlig till ökade kostnader för läkemedelsförmånen. Den dominerande delen avser dock kostnader för sjukersättningen och är en effekt av i första hand tre samverkande faktorer: - Antalet sjukfall och därmed antalet sjukdagar har ökat kraftigt de senaste två åren. - Den sjuklöneperiod som finansieras av arbetsgivaren förkortades under 1998 från 28 dagar till 14 dagar. - Den genomsnittliga dagsjukpenningen har ökat Det kan noteras att den genomsnittliga dagsjukpenningen dessutom ökat mer än den genomsnittliga lönenivån. Den genomsnittliga dagsjukpenningen ökade under 1999 från 377 kronor till 394 kronor, samtidigt ökade antalet ersatta dagar. Arbetsmarknad Utvecklingen med dämpad konjunktur och minskad efterfrågan på arbetskraft fram t.o.m. 1990-talets första hälft ledde till att kostnaderna för olika former av stöd till arbetsmarknaden kulminerade 1994/95, då de nådde drygt 80 miljarder kronor. Därefter har kostnaderna med vissa svängningar successivt reducerats och har t.o.m. 1999 sjunkit med 11 miljarder kronor till 69 miljarder kronor. Under perioden 1998 - 1999 har minskningen av kostnaderna varit totalt knappt 7 miljarder kronor (1 miljard kronor under 1999). Minskningen förklaras till stor del av ökad sysselsättning och en minskad andel s.k. långtidsarbetslösa. Dessutom minskade kostnaderna för den statliga lönegarantin. Även under perioden dessförinnan, 1994/95 -1997, då arbetslösheten fortfarande låg på en konstant hög nivå, skedde kostnadsminskningar med totalt 4 miljarder kronor. Dessa minskningar var hänförliga till regelförändringar som t.ex. en lägre ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen och skärpta ersättningsregler för deltidsarbetande. Utöver arbetslöshetsersättning och statlig lönegaranti finns ytterligare 20-talet former för stöd och bidrag. Mellan dessa olika former har förändringar skett under perioden. Totalt sett påverkar dock inte dessa förhållandevis mindre omfattande stödformer totalbilden av hur statens arbetsmarknadskostnader utvecklats de senaste åren. Bistånd och invandring Kostnaderna för bistånd och invandring var som störst under 1994/95 då de uppgick till drygt 20 miljarder kronor. Följande år sjönk kostnaderna till 14 miljarder kronor, vilket är den nivå som därefter ungefärligen bibehållits. En ökning skedde under 1999 med knappt 0,8 miljarder kronor vilket i huvudsak var hänförligt till insatser i det stormdrabbade Centralamerika och det krigsdrabbade Kosovo. Övrigt Tabell 4.9 Transfereringar och bidrag - övrigt Miljoner kronor 1999 1998 1997 1996 1994/95 Generella bidrag och utjämnings- bidrag till kommuner och landsting 99 182 96 171 86 683 77 778 46 417 Sveriges avgift till EU m.m. 21 067 21 210 21 057 18 456 7 348 Studiestöd/ avskrivning av låneford. 22 380 18 283 13 338 9 368 10 345 Avsättning till premiereserven inkl ränta 25 792 11 366 - - - Räntebidrag 7 367 10 814 20 804 30 715 33 758 Stöd till jordbruk 8 364 8 558 8 164 7 216 5 913 Bidrag inom skolväsendet 4 241 4 029 3 114 1 864 2 008 Bidrag till folkbildning 2 494 2 418 2 357 2 468 2 374 Bidrag till nä- ringslivet m.m. via NUTEK 2 465 1 873 1 530 3 172 2 271 Bidrag till in- vesteringar i infrastruktur 1 599 1 480 1 819 1 413 1 727 Övrigt 19 228 18 874 16 464 16 757 19 977 Summa 214 179 195 076 175 330 169 207 132 138 Vad gäller de övriga transfereringarna och bidragen som sammanfattas ovan har kostnaderna för dessa ökat med totalt 82 miljarder kronor under perioden 1994/95 - 1999. Denna förändring är dock ett netto av såväl väsentliga höjningar som minskningar av en handfull poster samtidigt som t.ex. EU-avgiften har tillkommit under perioden. Under 1998 tillkom också avsättning till den s.k. premiereserven för pensioner som kostnad. Från och med i år inkluderar det redovisade beloppet även en räntebelastning (not 4 till resultaträkningen). Sedan 1997 har summan av de ovan redovisade kostnaderna ökat väsentligt. Under 1998 var ökningen 20 miljarder kronor och under 1999 ytterligare 16 miljarder kronor, dvs. totalt 36 miljarder kronor. Som nämnts har det förekommit både minskningar och ökningar bland de redovisade kostnaderna. Lite förenklat kan dock de två senaste årens ökning hänföras till den nytillkomna avsättningen till premiereserven, som under de två åren kostat 37 miljarder kronor inklusive räntebelastning. Den kostnadspost som minskat mest under de ovan redovisade åren är räntebidragen. Under hela femårsperioden har minskningen varit knappt 27 miljarder kronor, varav 3 miljarder kronor under 1999. Av bidragen till kommuner och landsting på totalt 99 miljarder kronor avser knappt 21 miljarder kronor s.k. utjämningsbidrag. Denna utgift motsvaras av en inkomst på ungefär samma belopp, som erhålls från de kommuner och landsting som enligt särskilda regler har skyldighet att erlägga utjämningsavgift. Inkomsten från avgiften redovisas i resultaträkningen som skatteinkomst. Resterande bidrag på 78 miljarder kronor utgörs av generella statsbidrag till kommuner och landsting varav kommunerna erhåller den större delen. 4.8 Konsoliderad resultaträkning I resultaträkningen redovisas intäkter och kostnader som genererats under redovisningsperioden. Skatteinkomster m.m. som utgör merparten av statens intäkter redovisas dock enligt kassamässiga principer, dvs. med de belopp som faktiskt inbetalats under året. Kostnaderna uppkommer i den statliga verksamheten främst i de stora bidrags- och försäkringssystem som staten hanterar, t.ex. socialförsäkringssystemet. Även dessa transfereringar redovisas kassamässigt då avräkningen mot statsbudgeten sker utifrån kassamässiga grunder. Den statliga verksamheten finansieras i viss utsträckning med avgifter från försäljning av varor och tjänster och bedrivs, med undantag för affärsverkens verksamhet, utan vinstkrav. En begränsad del av intäkterna kommer även i form av bidrag, t.ex. från AP-fonderna. De resultatposter som är speciella för statens resultaträkning kommenteras nedan. Intäkter av avgifter och andra ersättningar Intäkter av avgifter utgör ersättning för de kostnader som staten har haft för att tillhandahålla varor och tjänster. Andra former av ersättningar kan t.ex. utgöras av intäkter som uppkommit i samband med försäljning av anläggningstillgångar. Intäkter av bidrag Staten erhåller även intäkter från icke statliga organisationer som inte är relaterade till utförda prestationer. Det kan t.ex. vara överföring av medel från AP-fonderna till pensionssystemet för att finansiera pensionsutbetalningarna när dessa inte täcks av influtna ATP-avgifter. Andra bidrag är exempelvis intäkter från EU. Transfereringar och bidrag Transfereringar utgörs av medel som myndigheterna förmedlar från statsbudgeten till olika mottagare. Transfereringar och bidrag kännetecknas av att staten, eller myndigheterna, inte erhåller någon motprestation. Många transfereringar är dock förknippade med någon form av villkor. Detta gäller t.ex. utbildningsbidrag där kravet är att mottagaren genomför någon form av utbildning. Tabell 4.10 Konsoliderad resultaträkning Miljoner kronor Not 1999 1998 Intäkter Skatter m.m. 1 770 158 742 253 Intäkter av avgifter och andra ersättningar 2 46 566 44 495 Intäkter av bidrag 3 49 163 49 859 Summa intäkter 865 887 836 607 Transfereringar och bidrag Transfereringar och bidrag 4 -606 570 -572 560 Avsättning till/upplösning av fonder m.m.för transfererings- ändamål 5 -4 008 -8 045 Summa transfereringar -610 578 -580 605 Intäkter efter avdrag för transfereringar och bidrag 255 309 256 002 Kostnader för statens egen verksamhet Kostnader för personal 6 -72 915 -68 546 Kostnader för lokaler 7 -10 814 -10 839 Övriga driftskostnader 8 -51 467 -63 913 Avskrivningar 9 -15 825 -15 077 Summa kostnader för statens egen verksamhet -151 021 -158 375 Saldo före finansiella poster 104 288 97 627 Finansiella intäkter och kostnader Resultat av andelar i dotter- och intresseföretag 10 18 777 14 914 Finansiella intäkter 11 84 609 78 536 Finansiella kostnader 12 -152 375 -222 460 Summa finansiella poster -48 989 -129 010 Årets över- /underskott 55 299 -31 383 Kommentarer till resultaträkningen Resultaträkningen för 1999 visar ett överskott på 55 miljarder kronor. År 1998 redovisades ett underskott på 31 miljarder kronor efter justering för förändrade redovisningsprinciper (i årsredovisningen för 1998 angavs 23 miljarder kronor). Resultatförbättringen förklaras i allt väsentligt av finansiella intäkter och kostnader hänförbara till statsskulden (se avsnitt 4.5 tabell 4.5). De totala intäkterna 1999 (inklusive finansiella intäkter) uppgick till 969 miljarder kronor. Skatterna, inklusive arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt m.m. utgjorde den dominerande delen med 770 miljarder kronor, vilket är en ökning med 28 miljarder kronor jämfört med 1998. Av de totala skatterna avser 249 miljarder kronor arbetsgivaravgifter, 242 miljarder kronor avser skatter och avgifter för fysiska och juridiska personer och 163 miljarder kronor avser mervärdesskatt. Diagram 4.1 Statens intäkter 1999 Inom parentes anges motsvarande värden för redovisningsperioden 1998 För 1999 uppgick intäkter av avgifter och andra ersättningar till 47 miljarder kronor varav ca två tredjedelar utgjordes av avgifter. Beloppet innebär en ökning med drygt 2 miljarder kronor jämfört med 1998. Intäkter av bidrag, drygt 49 miljarder kronor, avser till största delen de medel från AP-fondens avkastning som måste tillskjutas när ATP- avgifterna inte räcker till för utbetalning av allmän tilläggspension. AP-fondsmedel uppgick 1999 till 30 miljarder kronor. De 45 miljarder kronor som överförts från AP-fonden som ett led i den finansiella infasningen av det nya ålders- pensionssystemet redovisas inte över resultaträkningen (se redovisningsprinciper i bilaga 1). Som intäkter av bidrag redovisas också de bidrag som erhålls från EU. Dessa uppgick 1999 till drygt 9 miljarder kronor. Diagram 4.2 Statens kostnader 1999 Inom parentes anges motsvarande värden för redovisningsperioden 1998 Kostnaderna för transfereringar och bidrag uppgick till 607 miljarder kronor 1999, en ökning med 34 miljarder kronor jämfört med 1998. De största enskilda transfereringarna avser ålderspensioner inklusive ATP samt skatteutjämningsbidrag och statsbidrag till kommuner och landsting. Bland transfereringarna förekommer både minskningar och ökningar mellan åren. En stor ökning 1999 är avsättningen till premiereserven som ökat med drygt 12 miljarder kronor till 23,5 miljarder kronor (not 4 till resultaträkningen). En ökning har även skett med 9 miljarder kronor för ersättning vid sjukdom. Dessa ersättningar uppgick 1999 till knappt 81 miljarder kronor. Andra stora ökningar avser kostnader för studiestöd och avskrivningar av lånefordringar. Dessa har under 1999 ökat med 4 miljarder kronor till 22 miljarder kronor. Statsbidrag till kommuner och landsting har ökat med 3 miljarder kronor till 99 miljarder kronor. De utjämningsbidrag som utbetalats till kommuner och redovisas som transfereringar, uppgick till 21 miljarder kronor och motsvaras på inkomstsidan av den kommunala utjämningsavgiften som redovisas under Skatter. Ålderspensioner inklusive ATP ökade med knappt 5 miljarder kronor. Läkemedelsförmåner ökade med 1,5 miljarder kronor till 14 miljarder kronor. Däremot minskade räntebidragen med 3,5 miljarder kronor och lönegarantierna med drygt 1 miljard kronor. En förändring från föregående år är att avsättning till/upplösning av fonder för transfereringsändamål för första gången redovisas i resultaträkningen. Årets kostnader för avsättning till fonder uppgår till 4 miljarder kronor. De största avsättningarna gjordes av Insättningsgarantinämnden på drygt 2 miljarder kronor och avser garantier för insatta medel i banker och värdepappersbolag. Kärnavfallsfondens styrelse gjorde en avsättning på 1,4 miljarder kronor. År 1998 avsattes 8 miljarder kronor till fonder. Minskningen totalt mellan åren beror främst på att delpensionsfonden och arbetsskadefonden upplöstes 1998. Kostnaderna för statens egen verksamhet avser personal, lokaler, övrig drift samt avskrivningar och uppgår till 151 miljarder kronor 1999, vilket är en minskning med drygt 7 miljarder kronor jämfört med 1998. Personalkostnaderna ökade med 5 miljarder kronor. Ökningen hänförs bland annat till att statens tjänstepensioner redovisas enligt nya redovisningsprinciper. De övriga driftskostnaderna minskade med drygt 12 miljarder kronor. Detta beror främst på att Försvarsmakten och Försvarets materielverk fr.o.m. 1999 redovisar anskaffning av krigsorganisatoriska anläggningar som anläggningstillgångar. Tidigare redovisades detta som driftskostnad. De finansiella posterna förbättrades med 80 miljarder kronor och uppgår till -49 miljarder kronor. Minskningen beror i huvudsak på den kronförstärkning som skett under året, vilket medfört realiserade och orealiserade valutavinster. Föregående år belastade realiserade- och orealiserade valutaförluster resultatet med drygt 39 miljarder kronor. År 1999 bidrog kronförstärkningen till valutavinster uppgående till drygt 23 miljarder kronor. Räntekostnaderna på lån i svensk och utländsk valuta har minskat med 25 miljarder kronor, men även ränteintäkterna har minskat (15 miljarder kronor) vilket netto gör att statsskuldens direkta räntekostnader har minskat med 10 miljarder kronor. Även kursförluster som har genererats av större byten och uppköp av obligationer har minskat mellan 1998 och 1999. I finansiella poster ingår Resultat från andelar i dotterföretag som under 1999 ökade med knappt 4 miljarder kronor. Resultatandelen av Förvalt- ningsbolaget Stattum ökade med 8,5 miljarder kronor vilket förklaras av under året sålda aktier i läkemedelsföretaget Pharmacia & Upjohn. Minskningar av resultatandelar kan konstateras för exempelvis Telia AB och Posten AB. 4.9 Konsoliderad balansräkning I balansräkningen redovisas i sammandrag värdet av statens samtliga tillgångar, skulder och kapital. Värdet är beräknat per den 31 december 1999. I de fall marknadsvärden finns att tillgå för aktier och andelar i statliga bolag presenteras dessa i bilaga 1.4. De balansposter som är specifika för staten kommenteras nedan. Beredskapstillgångar Beredskapstillgångar avser tillgångar både för civil och militär beredskap. I och med att försvaret fr.o.m. 1998 invärderat sina beredskapstillgångar kan sägas att posten numer främst omfattar tillgångar för militär beredskap. Dessa redovisas av Försvarsmakten. Tillgångar för civil beredskap omfattar t.ex. livsmedel, läkemedel, fordon samt medicinsk utrustning och innehas av ett flertal myndigheter t.ex. Räddningsverket, Överstyrelsen för civil beredskap, Socialstyrelsen och Jordbruksverket. Depositioner Deponerade medel finns främst hos Länsstyrelserna, Riksskatteverket och Tullverket. De kan t.ex. utgöras av hyror som deponerats av hyresgäster i samband med en pågående tvist med en fastighetsägare. Periodavgränsningsposter Periodavgränsningsposter avser fordrings- respektive skuldposter som behövs för att bestämma de intäkter och kostnader som rätteligen hör till räkenskapsåret. De består av upplupna och förutbetalda intäkter och kostnader och av upplupna och oförbrukade bidrag. Exempel på en upplupen kostnad är semesterlöneskuld för anställda. Ansvarsförbindelser Med ansvarsförbindelser avses garantiåtaganden och andra större framtida åtaganden som inte redovisats som skuld i balansräkningen. Skuldbokföring av ansvarsförbindelser skall dock ske så snart det är sannolikt att ersättning kommer att utgå och beloppet kan fastställas med rimlig sannolikhet. Statens ansvarsförbindelser utgörs främst av kreditgarantier, t.ex. bostadskrediter och bankstöd. Ännu ej invärderade tillgångar I balansräkningen redovisas inte värdet av olika typer av nationaltillgångar som t.ex. museisamlingar, bibliotek och nationalparker frånsett till ett ringa belopp, se not 16 till balansräkningen. Tabell 4.11 Konsoliderad balansräkning Miljoner kronr TILLGÅNGAR Not 1999-12-31 1998-12-31 Immateriella tillgångar Balanserade utgifter för forskning och utveckling 13 1 207 848 Rättigheter och andra immateriella anläggningstillgångar 14 236 193 Förskott avseende immateriella tillgångar 15 13 7 Summa immateriella till- gångar 1 456 1 048 Materiella tillgångar Byggnader, mark och annan fast egendom 16 33 437 32 407 Förbättringsutgifter på annans fastighet 17 1 605 1 100 Maskiner, inventarier, installationer m.m. 18 30 045 31 469 Pågående nyanläggningar 19 30 577 30 293 Beredskapstillgångar 20 66 855 71 625 Förskott avseende materiella anläggningstillgångar 21 349 397 Statliga vägar 22 63 185 61 340 Statliga järnvägsanläggningar 23 53 149 48 877 Summa materiella till- gångar 279 201 277 508 Finansiella tillgångar Andelar i dotter- och intresseföretag 24 140 765 130 545 Andra långfristiga värdepappersinnehav 25 9 559 5 512 Andra långfristiga fordringar 26 6 356 6 523 Summa finansiella till- gångar 156 680 142 580 Summa anläggningstillgångar 437 337 421 136 Utlåning 27 123 113 119 269 Varulager m.m. Varulager och förråd 28 1 399 1 550 Pågående arbeten 29 442 520 Fastigheter 30 155 126 Förskott till leverantörer 31 11 958 13 594 Summa varulager m.m. 13 954 15 790 Fordringar Kundfordringar 32 4 021 3 436 Övriga fordringar 33 20 107 19 239 Summa fordringar 24 128 22 675 Not 1999-12-31 1998-12-31 Periodavgränsningsposter Förutbetalda kostnader 34 22 062 23 279 Upplupna bidragsintäkter 35 486 524 Övriga upplupna intäkter 36 14 721 17 372 Summa periodavgränsningsposter 37 269 41 175 Kortfristiga placeringar Värdepapper och andelar 37 18 400 11 238 Summa kortfristiga placeringar 18 400 11 238 Kassa och bank Kassa, postgiro och bank 38 6 743 4 474 Summa kassa och bank 6 743 4 474 SUMMA TILLGÅNGAR 660 944 635 757 SKULDER OCH EGET KAPITAL Not 1999-12-31 1998-12-31 Nettoförmögenhet 39 -1 087 855 -1 176 884 Fonder 40 33 819 29 811 Avsättningar Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser 41 117 691 116 149 Övriga avsättningar 42 80 706 51 929 Summa avsättningar 198 397 168 078 Skulder m.m. Övriga skulder 43 33 191 47 838 Leverantörsskulder 44 12 835 12 818 Depositioner 45 817 934 Förskott från uppdragsgivare och kund 46 476 570 Summa skulder m.m. 47 320 62 160 Statsskulden 47 Lån i Sverige 1 079 080 1 083 436 Lån utomlands 291 075 362 525 Summa statsskulden 1 370 155 1 445 961 Periodavgränsningsposter Upplupna kostnader 48 75 927 83 668 Oförbrukade bidrag 49 3 472 3 231 Övriga förutbetalda intäkter 50 19 709 19 732 Summa periodavgränsningsposter 99 108 106 631 SUMMA SKULDER OCH EGET KAPITAL 660 944 635 757 Ansvarsförbindelser 51 681 253 667 700 Kommentarer till balansräkningen Statens totala tillgångar uppgår till 661 miljarder kronor och statens totala skulder, avsättningar och fonder till 1 749 miljarder kronor. Under räkenskapsåret 1999 ökade de redovisade tillgångarna med 25 miljarder kronor och skulderna minskade med 98 miljarder kronor, avsättningarna ökade totalt med 30 miljarder kronor och fonderna ökade med 4 miljarder kronor. Statens negativa nettoförmögenhet förbättrades därmed med 89 miljarder kronor under 1999. Detta beror huvudsakligen på att statsskulden minskade med 76 miljarder kronor. Immateriella tillgångar består av balanserade utgifter för forskning och utveckling, rättigheter samt förskott avseende immateriella tillgångar. Tillgångarna uppgår till totalt 1,5 miljarder kronor, varav forskning och utveckling står för huvuddelen. Det är en ökning med 0,4 miljarder kronor jämfört med 1998. Riksförsäkringsverket redovisar här tillgångar som avser utveckling av det nya pensionssystemet på 0,6 miljarder kronor. Dessa har ökat med 0,2 miljarder kronor 1999. Materiella anläggningstillgångar uppgår till 279 miljarder kronor. Jämfört med föregående år är det en ökning med knappt 2 miljarder kronor. Bland materiella tillgångar förekommer både minskningar och ökningar mellan åren. Banverkets bokförda värde av statliga järnvägsanläggningar ökade med 4 miljarder kronor till totalt 53 miljarder kronor. Även Vägverkets bokförda värde av statliga vägar har ökat mellan åren med 2 miljarder kronor till 63 miljarder kronor. Däremot har det bokförda värdet på beredskapstillgångarna minskat med 5 miljarder kronor mellan åren. Detta förklaras i huvudsak av att Försvarsmakten under 1999 justerat 1998 års invärderingar. Finansiella anläggningstillgångar uppgår till 157 miljarder kronor. Det innebär en ökning med 14 miljarder kronor jämfört med föregående år. Det bokförda värdet på aktier och andelar i dotter- och intresseföretag har ökat med 10 miljarder kronor, vilket är en följd av förändringen av bolagens justerade egna kapital. Förvaltningsaktiebolaget Stattum förklarar 9 miljarder kronor av ökningen. Posten Andra långfristiga värdepappersinnehav har ökat med 4 miljarder kronor. Detta beror i allt väsentligt på att Regeringskansliet för första gången 1999 redovisat inbetalt kapital till Europeiska Investeringsbanken, Nordiska Investeringsbanken, Europeiska Utveck- lingsbanken och Europarådets Utvecklingsbank. Posten utlåning utgörs av fordringar som uppstår i utlåningsverksamhet hos myndigheter som enligt sina instruktioner är ålagda att bedriva sådan verksamhet. Utlåningen uppgår till 123 miljarder kronor, vilket är en ökning med 4 miljarder kronor. Centrala studiestödsnämnden har ökat sin utlåning med 4 miljarder kronor till 118 miljarder kronor. (Not 27 till balansräkningen) Tillgångsposterna under varulager m.m. har minskat med knappt 2 miljarder kronor mellan 1998 och 1999. Minskningen hänförs till posten Förskott till leverantörer medan övriga poster Varulager och Förråd, Pågående arbeten och Fastigheter i absoluta tal ej förändrats nämnvärt mellan 1998 och 1999. Kundfordringar uppgår till drygt 4 miljarder kronor vilket är en ökning med drygt 0,5 miljarder kronor jämfört med 1998. Övriga fordringar uppgår till 20 miljarder kronor och består till största del av skattefordringar, bidragsfordringar på EU, obetalda tullräkningar och fordringar på bidragsskyldiga avseende underhållsstöd. Jämfört med föregående år har övriga fordringar ökat med 1 miljard kronor vilket gör att fordringar totalt ökat med 1,5 miljarder kronor. Periodavgränsningsposter på tillgångssidan avser förutbetalda kostnader och upplupna intäkter. Dessa minskade med 4 miljarder kronor till 37 miljarder kronor. Minskningen avser främst Riksgäldskontorets upplupna ränteintäkter från skuldskötselåtgärder och förutbetalda underkurser vid upplåning. (Not 34 till balansräkningen) Värdepapper och andelar har ökat med 7 miljarder kronor. Ökningen förklaras av att oväntat stora skatteinbetalningar influtit i slutet av 1999, vilka Riksgäldskontoret placerat i form av dagslån hos banker. Kassa och bank har under året ökat med drygt 2 miljarder kronor till knappt 7 miljarder kronor. Ökningen förklaras av att Riksgäldskontoret, som en beredskapsåtgärd inför millenieskiftet, lät behållningar på valutakonton i Riksbanken ligga kvar över årsskiftet. Nettoförmögenheten, som är negativ, har förbättrats med 89 miljarder kronor mellan åren 1998 och 1999. Vid utgången av 1999 uppgick den till –1 088 miljarder kronor. Fonder redovisas separat i balansräkningen för första gången 1999. 1998 redovisades de under särskilda avsättningar inom Nettoförmögenheten. År 1999 uppgick de till 34 miljarder kronor. Det är en ökning med 4 miljarder kronor. Kärnavfallsfonden har ökat med drygt 1,5 miljarder kronor till 23 miljarder kronor. Insättningsgarantinämndens fond har ökat med 2,3 miljarder kronor till 7,6 miljarder kronor. Avsättningarna har ökat med 30 miljarder kronor till 198 miljarder kronor 1999. Ökningen förklaras nästan uteslutande av att premiereserven ökat p.g.a. ändrade avgiftssatser samt införandet av statlig ålderspensionsavgift. Övriga skulder uppgår till 33 miljarder kronor och har minskat med 15 miljarder kronor, vilket nästan helt förklaras av att skuldbytesavtal, netto har minskat. Statsskulden minskade med 76 miljarder kronor till 1 370 miljarder kronor. Skillnaden mot Riksgäldskontorets redovisade statsskuld på 1 374 miljarder kronor beror på att i statens balansräkning är Riksförsäkringsverkets och Svenska Kraftnäts innehav av statsobligationer samt Riksgäldskontorets uppköpta premieobligationer eliminerade. Periodavgränsningsposter på skuldsidan som avser förutbetalda intäkter, upplupna kostnader och oförbrukade bidrag uppgår till 99 miljarder kronor. Jämfört med föregående år är det en minskning med 7,5 miljarder kronor. Minskningen hänför sig till Riksgäldskontorets upplupna kostnader för räntor på statsskulden. Staten har åtaganden i form av kreditgarantier som redovisas som ansvarsförbindelse inom linjen i balansräkningen på sammanlagt 681 miljarder kronor. I not 51 och kapitel 6 redogörs närmare för de statliga garantierna. 4.10 Finansieringsanalys Finansieringsanalysen visar statens betalningar fördelade på drift, investeringar, utlåning och finansiella aktiviteter. Finansieringsanalysen visar även statens nettoupplåning under redovisnings- perioden. Statens nettoupplåning definieras som förändringen av statens upplåning justerat för orealiserade valutakursförändringar. Uppgifterna avseende finansieringsanalysen har hämtats från de konsoliderade resultat- och balansräkningarna samt från den information som myndigheterna inrapporterat. När det gäller affärsverken har information dock hämtats i särskild ordning. I och med att nya statliga inrapporteringskoder infördes 1999 är det nu möjligt att särredovisa vissa poster i finansieringsanalysen. Det gäller utdelningar, utlåning och försäljning av anläggningstillgångar. Dessutom har finansiellt netto, som är hänförbart till statens upplåning, kunnat särskiljas från övriga finansiella poster under avsnittet finansiella aktiviteter. Inom staten används den s.k. indirekta metoden för att sammanställa finansieringsanalysen. Den innebär att utgångspunkten i analysen är intäkter och kostnader från resultaträkningen. Intäkter och kostnader som inte har medfört några betalningsströmmar har eliminerats. För att få fram betalningar har även hänsyn tagits till förändringar av fordringar och skulder. Tabell 4.12 Finansieringsanalys Miljoner kronor Not 1999 1998 Statens verksamhet Intäkter av skatter m.m. 770 158 743 863 Intäkter av avgifter och andra ersättningar 53 286 50 572 Intäkter av bidrag 49 163 48 264 Summa intäkter 872 607 842 698 Transfereringar och bidrag -573 092 -562 555 Kostnader för statens förvaltning -135 196 -141 949 Summa kostnader exklusive avskrivningar -708 288 -704 503 Överföring av AP-fondsmedel 45 000 Justeringar till betalningar 52 -5 090 12 595 Saldo statens verksamhet 204 228 150 790 Investeringar 53 Finansiella investeringar -810 -1 671 Materiella investeringar -33 519 -23 346 Immateriella investeringar -606 -444 Försäljning av anläggningstillgångar 1 145 Summa investeringar -33 789 -25 460 Utlåning 54 Nyutlåning -13 275 -12 785 Amorteringar 4 655 4 002 Summa nettoutlåning -8 620 -8 783 Finansiella aktiviteter Finansiellt netto för statens upplåning, justerat för valutakursförändringar, -87 739 -118 280 Övrigt finansiellt netto justerat för resultatandelar 2 731 5 503 Justeringar till betalningar 55 -3 880 1 749 Summa finansiella aktiviteter -88 888 -111 028 Totalt 72 930 5 519 Statens upplåning Förändring av statsskulden -75 806 20 289 Förändring av övrig upplåning 28 -78 Orealiserade valutakursförändringar 2 848 -25 730 Saldo statens nettoupplåning -72 930 -5 519 Kommentarer till finansieringsanalysen Statens verksamhet Kassaflödet avseende statens verksamhet uppgick 1999 till 204,2 miljarder kronor, vilket är en ökning från föregående år med 53,4 miljarder kronor. Att nettobetalningarna i statens verksamhet har förbättrats beror till stor del på en överföring av medel från AP-fonden på 45 miljarder kronor, men även på ökade skatteinbetalningar. Under posten intäkter av avgifter och andra ersättningar ingår utdelningar från statliga dotter- och intresseföretag med 7,1 miljarder kronor. De största utdelningarna specificeras nedan: Tabell 4.13 Utdelningar i statliga bolag Miljoner kronor 1999 1998 Vattenfall AB 1 500 1 500 Telia AB 1 400 1 210 Förvaltningsaktiebolaget Stattum 1 000 925 Vin & Sprit AB 840 415 Civitas Holding AB 411 1 509 Kostnaderna för statens förvaltning har i finansieringsanalysen justerats för avskrivningar m.m. Dessutom har justeringar gjorts med 25,8 miljarder kronor för avsättningar till premiereserven och med 4 miljarder kronor för avsättningar till fonder under posten transfereringar och bidrag. Justeringar till betalningar innehåller följande poster: Tabell 4.14 Justeringar till betalningar Miljoner kronor 1999 Förändring långfristiga fordringar 167 Förändring övriga omsättningstillgångar -6 787 Förändring kassa, bank m.m. -2 269 Förändring avsättningar 3 482 Förändring skulder 317 Summa justeringar -5 090 Övriga omsättningstillgångar har ökat med 6,8 miljarder kronor, vilket medför ett negativt kassaflöde. En av anledningarna till förändringen är Riksgäldskontorets ökning av placeringar i form av dagslån som en följd av oväntat stora skatteinbetalningar i slutet av 1999. Kassa, bank m.m. har ökat under 1999 med 2,3 miljarder kronor, vilket ökar statens upplåning. Ökningen beror främst på att Riksgäldskontoret lät behållningar på valutakonton i Riksbanken ligga kvar över millennieskiftet som en säkerhetsåtgärd. Avsättningarna har ökat med 3,5 miljarder kronor, vilket får en positiv inverkan på kassaflödet. Ökningen beror bl.a. på att Exportkreditnämnden gör avsättningar för risker avseende garantier och att Försvarsmakten ökat sina avsättningar för kommande förtidspensioneringar. Investeringar Statens totala nettoinvesteringar under 1999 uppgår till 33,8 miljarder kronor. I uppställningsformen för finansieringsanalysen ingår numera även försäljningar av anläggningstillgångar under rubriken investeringar (men med omvänt tecken). Jämförelsetal för 1998 har inte kunnat tas fram utan försäljning av anläggningstillgångar redovisas under posten justeringar till betalningar 1998. De materiella investeringarna uppgår under 1999 till 33,5 miljarder kronor, vilket är en ökning med 10,2 miljarder kronor från föregående år. Tidigare kostnadsförde Försvarsmakten investeringar, men fr.o.m. 1999 tillgångsredovisas dessa under balansposten Beredskapstillgångar. De totala investeringarna i Försvarsmakten var 12 miljarder kronor under 1999. Vägverkets investeringar var 5,6 miljarder kronor, vilket är en minskning från föregående år med 1,9 miljarder kronor. Banverkets investeringar var 5,1 miljarder kronor, vilket också är en minskning från föregående år med 1,9 miljarder kronor. Investeringar i finansiella anläggningstillgångar var 0,8 miljarder kronor, vilket är en minskning från föregående år med 0,9 miljarder kronor. Minskningen beror på att Regeringskansliet har minskat sina investeringar i aktier. Investeringar i immateriella tillgångar uppgår till 0,6 miljarder kronor, vilket är en ökning med 0,2 miljarder kronor sedan 1998. I not 53 till finansieringsanalysen, specificeras investeringar i materiella och finansiella anläggningstillgångar för de myndigheter som redovisade de största investeringarna. Utlåning Nettoutlåningen, dvs. saldot mellan nyutlåning och amorteringar, var -8,6 miljarder kronor, vilket är en minskning med 0,2 miljarder kronor. Nyutlåningen och amorteringar ökade med 0,5 miljarder kronor respektive 0,7 miljarder kronor. I not 54 till finansieringsanalysen, specificeras nyutlåning och amorteringar för de myndigheter som redovisade de största beloppen. Finansiella aktiviteter Nettobetalningar från finansiella aktiviteter under 1999 uppgår till –88,9 miljarder kronor, vilket innebär minskade nettoutbetalningar med 22,1 miljarder kronor jämfört med tidigare år. Att nettoutbetalningarna minskat berodde dels på minskade räntebetalningar, dels på att realiserade kursförluster minskat avseende upplåningen. Från resultaträkningen har finansiella poster som inte påverkar betalningar eliminerats, t.ex. resultatandelar från dotter- och intresseföretag uppgående till 18,8 miljarder kronor. Dessutom har orealiserade valutakursvinster på 17,2 miljarder kronor eliminerats varav 2,8 miljarder kronor är hänförliga till statens upplåning. Dessa har i huvudsak uppkommit vid omvärdering av upplåning och kreditgivning i utländsk valuta. Statens upplåning Statens nettoupplåning visar förändringen av statens hela upplåning justerat för valutakursförändringar i utländsk valuta. Förutom Riksgäldskontoret har endast ett fåtal myndigheter möjlighet att ta upp lån på marknaden. Den myndighet som förutom Riksgäldskontoret hade den största nettoupplåningen 1999 var Statens Järnvägar. Nettoamorteringen av statens lån under 1999 var 72,9 miljarder kronor, en förändring från föregående år med 67,4 miljarder kronor. Under året har statsskulden minskat med 75,8 miljarder kronor. För att komma fram till statens netto- amortering i slutraden har justeringar gjorts för förändring av övrig upplåning och för orealiserade valutakursförändringar med 2,9 miljarder kronor. I kapitel 3 ges en förklaring av sambanden mellan resultaträkning, finansieringsanalys och statsbudgetens utfall. 5 Statsbudgetens utfall 1999 5 Statsbudgetens utfall 1999 5.1 Inledning I 2000 års ekonomiska vårproposition redovisade regeringen statsbudgetens preliminära utfall för 1999. I detta kapitel redovisar regeringen stats- budgetens slutliga utfall för 1999. I bilagorna 2 och 3 redovisas det slutliga utfallet för samtliga inkomsttitlar respektive anslag på statsbudgeten. 5.2 Statsbudgetens saldo Enligt 16 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall statsbudgeten omfatta alla inkomster och utgifter, med vissa specificerade undantag, samt andra betalningar som påverkar statens låne- behov. Statsbudgetens saldo är därmed det- samma som statens lånebehov (med motsatt tecken). Ett positivt saldo innebär att staten har möjlighet att amortera på statsskulden. I kapitel 3 Samband mellan resultaträkning och stats- budget jämförs redovisningsprinciper och struk- tur mellan statsbudgeten och resultaträkningen. Budgetsaldot uppgick 1999 till 82 miljarder kronor. I statsbudgeten beräknades budgetsaldot till 16 miljarder kronor. Utfallet blev därmed 66 miljarder kronor bättre än budgeterat. Jämfört med utfallet 1998 har statsbudgetens saldo förbättrats med 72,3 miljarder kronor. Det stora budgetöverskottet för 1999 beror till stor del på engångseffekter i form av överföringar från AP-fonden, 45 miljarder kronor, och inbetalningar av premiepensionsmedel till Riksgäldskontoret, 26 miljarder kronor. Justerat för dessa större engångseffekter uppgick statsbudgetens saldo för 1999 till ca 10 miljarder kronor. Tabell 5.1 Statsbudgetens saldo 1999 justerat för större engångseffekter (underliggande saldo) Miljarder kronor 1999 Statsbudgetens saldo 82,0 Större engångseffekter 71,9 Försäljning av statliga bolag m.m. 0,8 Överföring från AP-fonden 45,0 Premiepensionsmedel, inbetalningar 26,1 Statsbudgetens saldo (justerat för större engångseffekter) 10,1 Statsbudgetens inkomster beräknades i stats- budgeten till 696,4 miljarder kronor. Det slutliga utfallet blev 725,1 miljarder kronor, vilket är 28,7 miljarder kronor högre än beräknat. Ök- ningen förklaras främst av högre skatte- inkomster, som blev 41,9 miljarder kronor högre än beräknat, se vidare avsnitt 5.3.1. Det slutliga utfallet för statsbudgetens ut- gifter blev 643,1 miljarder kronor. Det är 37,2 miljarder kronor lägre än budgeterat. Orsaken är främst att Riksgäldskontorets nettoutlåning blev 44,9 miljarder kronor lägre än beräknat, varav den största delen förklaras av att starten av det nya premiepensionssystemet försenades. Därmed genomfördes inte den budgeterade överföringen på 37 miljarder kronor till Premiepensionsmyndigheten under 1999. Dessutom gjordes en extra överföring från AP- fonden till Riksgäldskontoret för att korrigera för att Premiepensionssystemet tillfördes för lite medel under åren 1995–1997. Dessa lägre utgifter motverkas delvis av att ränteutgifterna blev högre än beräknat i statsbudgeten. Tabell 5.2 Statsbudgetens utfall 1999 Miljarder kronor Stats budget Tilläggs -budget Totalt Utfall Diff utfall stats- budget Inkomster 696,4 696,4 725,1 28,7 Varav skatte- inkomster 630,6 630,6 672,4 41,9 Utgifter 680,4 8,6 688,9 643,1 -37,2 Utgifter exkl. stats- skuldsräntor 613,81 8,6 622,4 615,3 1,5 Stats- skuldsräntor 84,6 84,6 89,9 5,3 Riks-gälds kontorets nettoutlåning m.m.2 -18,0 -18,0 -62,1 -44,1 Budgetsaldo 16,0 -8,6 7,5 82,0 66,0 1 Inkl. posten Minskning av anslagsbehållningar med 5 miljarder kronor. 2 Inkl. kassamässig korrigering och finansiell överföring från AP-fonden till Riksgäldskontoret. Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. I diagram 5.1 redovisas statsbudgetens saldo (detsamma som statens lånebehov) för åren 1990-1999. Budgetsaldot har förändrats dramatiskt under perioden. Under 1990-talets första år var staten tvungen att låna stora belopp. Störst var lånebehovet 1993. Därefter har det skett en kraftig minskning av lånebehovet och 1998 övergick lånebehovet till ett budget- överskott på 9,7 miljarder kronor för att sedan 1999 öka kraftigt till ett budgetöverskott på 82 miljarder kronor. Som framgår av diagrammet är det bara under de två senaste åren som staten kunnat amortera på statsskulden. Diagram 5.1 Statsbudgetens saldo 1990-1999 Miljarder kronor Skillnadsanalys I tabell 5.3 redovisas skillnaden mellan det be- räknade budgetsaldot i statsbudgeten och utfal- let. Skillnaden delas upp på skillnad till följd av beslut, förändrad bild av den ekonomiska ut- vecklingen (antaganden) och övrigt. Att budget- saldot blev högre än beräknat beror i huvudsak på regeringsbeslut, främst senareläggningen av utbetalningen till PPM, och på att den ekono- miska tillväxten för 1999 underskattades hösten 1998, vilket medförde högre skatteinkomster än beräknat i statsbudgeten. Inom kategorin övrigt blev dock budgetsaldot lägre än budgeterat främst p.g.a att utgifterna avseende sjukpenning och rehabilitering samt statsskuldsräntorna blev högre än budgeterat. Tabell 5.3 Skillnader mellan statsbudgeten och utfall för 1999 Miljarder kronor Total skillnad Antag- anden Beslut Övrigt Utgifter -37,2 -2,2 -42,2 7,2 Varav: Utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor 1 1,5 -0,4 -3,7 5,6 Statsskuldsräntor m.m. 5,3 -1,8 0 7,1 Myndigheters m.fl. in- och utlåning i RGK 2 -44,1 0 -38,6 -5,5 Inkomster 28,7 26,6 -1,1 3,3 Budgetsaldo 66,0 28,7 41,1 -3,9 1 Utgiftsområden som omfattas av det statliga utgiftstaket 2 RGK:s nettoutlåning och en kassamässig korrigeringspost Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid 5.3 Statsbudgetens inkomster Inkomsterna på statsbudgeten uppgick 1999 till 725 miljarder kronor, vilket är 29 miljarder kronor eller 4,1 procent högre än vad som beräknades i statsbudgeten. Inkomster från skatter m.m. (inkl. kommunal utjämningsavgift) blev 672 miljarder kronor, vilket är 42 miljarder kronor eller 6,6 procent högre än beräknat. Utfallet för övriga inkomster blev 53 miljarder kronor, vilket är 13 miljarder kronor eller 19,9 procent lägre än beräknat. Det lägre utfallet förklaras i huvudsak av att försäljningar av statlig egendom blev lägre än beräknat. 5.3.1 Skatter De inkomsttitlar som redovisar skatter som om- fattas av den samordnade uppbörden påverkas av de periodiserade skatterna för inkomståren 1997–1999. Den samordnade uppbörden om- fattar cirka hälften av de totala skatterna. För inkomståren 1997–1998 är dessa utfall kända medan utfallet avseende inkomståret 1999 blir klart i december 2000. Några ”exakta” för- klaringar till skillnader mellan statsbudget och utfall går därför inte att redovisa, utan för- klaringarna baseras på den prognos av den periodiserade skatten för 1999 som redovisades i 2000 års ekonomiska vårproposition. För de skatter som ej omfattas av den samordnade upp- börden är dock det periodiserade utfallet för 1999 klart. Jämfört med beräkningen till budgetpropo- sitionen för 1999 (BP1999) har de periodiserade skatterna i offentlig sektor ökat med 18 respektive 50 miljarder kronor för åren 1998 och 1999 (se tabell 5.4). Tabell 5.4 Offentliga sektorns och statens periodiserade skatter samt statsbudgetens inkomster Miljarder kronor Utfall Prognos/ Utfall Skillnad mot BP1999 1998 1999 1998 1999 Offentlig sektor periodiserade skatter varav Löneskatter Skatt på reav. m.m. Mervärdesskatt Övrigt 1 019 669 13 160 178 1 079 703 20 173 182 18 9 6 5 -2 50 23 13 11 3 Statens periodiserade skatter 601 645 13 38 Statsbudgetens inkomster varav Skatter Kommunal utjäm- ningsavgift Övriga inkomster 706 618 21 67 725 652 21 53 9 22 0 -13 29 43 -1 -13 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Kursiverade belopp avser prognoser. De högre intäkterna avser till största delen löneskatter – inkomstskatter på förvärvs- inkomster, allmän pensionsavgift och arbets- givaravgifter – och skatt på realisationsvinster m.m. För inkomståret 1999 förklaras även en stor del av skillnaden av ökade mervärdes- skatteintäkter. De högre löneskatterna 1999 förklaras dels av det högre utfallet för 1998, dels av att utvecklingstakten för lönesumman 1999 nu är betydligt högre jämfört med beräkningen till budgetpropositionen. En stor del av de ökade skatterna tillfaller dock kommunsektorn och pensionssystemet, vilket medför att statens periodiserade skatter ökat med 13 respektive 38 miljarder kronor under 1998 och 1999 i för- hållande till budgetpropositionen för 1999. Statsbudgetens skatter har jämfört med budgetpropositionen för 1999 ökat med 22 respektive 43 miljarder kronor 1998 och 1999. Den större ökningen av statsbudgetens skatter jämfört med statens periodiserade skatter, 9 respektive 5 miljarder kronor för åren 1998 och 1999, beror till stor del på att utbetalningarna av kommunalskattemedel till kommunerna är fast- ställda, varför hela den preliminära skatten på förvärvsinkomster och pensioner tillfaller staten. Detta medför större slutregleringar av kommunalskattemedel, vilket kommer att på- verka statsbudgeten negativt både 2000 och 2001. Slutregleringen beräknas år 2001 uppgå till 10 miljarder kronor. Den stora skillnaden mellan beräkningen till budgetpropositionen för 1999 och nuvarande prognos, vad avser de periodiserade skatterna, har minskat successivt under året. Av tabell 5.5 framgår att till 1999 års ekonomiska vårpropo- sition (VP1999) hade skillnaden minskat till 28 miljarder kronor och till budgetpropositionen för 2000 (BP2000) uppgick skillnaden till 19 miljarder kronor. Tabell 5.5 Offentliga sektorns och statens periodiserade skatter samt statsbudgetens inkomster 1999. Skillnad mellan tidigare beräkningar och prognos respektive utfall. Miljarder kronor Skillnad jämfört med prognos/utfall BP1999 VP1999 BP2000 Offentlig sektor periodiserade skatter varav Löneskatter Skatt på reav. m.m. Mervärdesskatt Övrigt -50 -23 -13 -11 -3 -28 -14 -10 -6 2 -19 -3 -9 -4 -2 Statens periodiserade skatter -38 -21 -17 Statsbudgetens inkomster varav Skatter Kommunal utjäm- ningsavgift Övriga inkomster -29 -43 1 13 20 -23 0 44 -18 -20 0 2 Av tabellen framgår även att prognosen för löne- skatter förbättras i betydligt snabbare takt än prognosen för skatt på realisationsvinster m.m. Till budgetpropositionen för 2000, för vilken beräkningen gjordes under augusti 1999, hade skillnaden för löneskatterna minskat till 3 miljarder kronor. Däremot låg skatt på realisationsvinster m.m. fortfarande kvar på en alltför låg nivå. Den alltför låga prognosen på realisationsvinster förklaras av att det preliminära taxeringsutfallet avseende inkomståret 1998 låg cirka 40 procent under det slutliga utfallet. Det preliminära utfallet fick även påverka prognosen för inkomståret 1999. Makroekonomisk utveckling Utvecklingen av statsbudgetens inkomster är intimt förknippad med den makroekonomiska utvecklingen. Det är därför viktigt att veta vilka beräkningsantaganden som legat till grund för prognoser över statsbudgetens inkomster. I tabell 5.6 nedan redovisas några centrala makro- ekonomiska förutsättningar för beräkningen av skatteinkomsterna till budgetpropositionen för 1999, vårpropositionen 1999, budgetpropo- sitionen för 2000 samt vårpropositionen 2000. Tabell 5.6 Förutsättningar vid olika prognostillfällen Procentuell förändring BP1999 VP1999 BP2000 VP2000 Timlön 1998 1999 3,3 2,9 3,6 3,0 3,8 3,4 3,8 3,4 Antal arbetade timmar 1998 1999 1,1 1,2 1,3 1,2 1,4 3,1 1,4 2,7 Utbetald lön 1998 1999 4,1 4,1 6,6 4,2 6,5 6,0 5,5 6,0 Hushållens konsumtionsutgifter, löpande priser 1998 1999 3,5 3,6 3,1 3,4 3,3 4,1 3,3 4,9 Jämfört med beräkningen till budgetpropo- sitionen för 1999 blev ökningstakten för löne- summan 1998 1,4 procentenheter högre medan ökningstakten för 1999 nu är 1,9 procentenheter högre. För inkomståret 1999 beräknas således lönesumman bli 3,3 procent högre jämfört med beräkningen till budgetpropositionen för 1999. Detta beror på en upprevidering av både tim- löneutvecklingen och utvecklingen av antalet arbetade timmar. Även prognosen för hushållens konsumtionsutgifter, som påverkar intäkterna av mervärdesskatt, har reviderats upp. Såväl hushållens som offentliga sektorns konsumtion ökade snabbare 1999 än vad som prog- nostiserades till budgetpropositionen för 1999 för det året. I budgetpropositionen för 1999 under- skattades utvecklingen av antalet arbetade timmar 1999 kraftigt. Även för 1998 under- skattades timutvecklingen något. Under- skattningen för 1998 förklaras främst av att produktivitetstillväxten bedömdes bli snabbare än vad som blev fallet. För 1999 förklaras under- skattningen av utvecklingen avseende antalet arbetade timmar, dels av för höga förväntningar om produktivitetstillväxten, dels av att styrkan i tillväxten i ekonomin underskattades. När 1999 års ekonomiska vårproposition publicerades bedömdes effekterna av Asien- krisen dämpa tillväxten i svensk ekonomi i relativt stor omfattning. BNP-tillväxten re- viderades ner i förhållande till budgetpropo- sitionen för 1999 och skillnaden mellan prognos och utfall blev därmed ännu större än i budget- propositionen. Det var framför allt exporten och investeringarna och därmed även importen som förutsågs utvecklas svagare än prognostiserat i budgetpropositionen. Produktiviteten re- viderades samtidigt ner, bland annat därför att dämpningen av tillväxten förväntades få effekt på sysselsättningen med viss eftersläpning. Prognosen över utvecklingen av antalet arbetade timmar mellan 1998 och 1999 var därmed densamma i vårpropositionen 1999 som i budgetpropositionen för 1999, dvs. en kraftig underskattning. Sedan budgetpropositionen publicerades hade sysselsättningen stigit snabbare än väntat, men tillväxten förutsågs bli svagare under andra halvåret och uppgången i antalet lediga platser, som historiskt sett har varit en bra indikator på sysselsättningen, hade samtidigt mattats av något. Sysselsättningen förväntades därmed bli relativt svag under andra halvåret 1999. För 1998 var bedömningen ungefär densamma som i budgetpropositionen. Inför budgetpropositionen för 2000 var det tydligt att effekterna av Asienkrisen blev små och att den svenska ekonomin var inne i en snabb expansionsfas. Sysselsättningen hade stigit mycket snabbt under första halvåret 1999 och produktiviteten hade utvecklats svagt. Det ledde till att utvecklingen av antalet arbetade timmar överskattades i stället för att, som i de två senaste prognoserna, underskattas. Utvecklingen av den genomsnittliga timlönen underskattades i såväl budgetpropositionen för 1999 som i vårpropositionen 1999 för både 1998 och 1999. Det berodde främst på att löne- glidningen förutsattes uppgå till ca 0,5 procent. Utfallet visade för båda åren en löneglidning på cirka 1 procent. Prognosen över den utbetalda lönesumman för 1998 påverkades också, förutom av ovan- stående prognosavvikelser, av att det preliminära utfallet avseende lönesumman, som från och med 1998 bygger på arbetsgivarnas skatte- deklarationer till skattemyndigheterna, visade att lönesumman ökade med 1 procentenhet mer mellan 1997 och 1998 än det definitiva utfallet som grundas på kontrolluppgifterna. Revideringarna i prognoserna för hushållens konsumtionsutgifter i löpande priser 1999 beror till viss del på ändrade prisprognoser (främst beroende på ändrade boendekostnader) men till största delen på ändrade volymprognoser. Variationerna i de senare prognoserna kan framför allt hänföras till skiftande bedömningar av Asienkrisens effekter. Efter det att prognosen till budgetpropositionen för 1999 utarbetats ökade oron för Asienkrisens effekter på världs- ekonomin och, via exporten och syssel- sättningen, på hushållens konsumtion i Sverige. Därför reviderades prognosen för volym- tillväxten i hushållens konsumtion 1999 ned från 2,9 procent i budgetpropositionen för 1999 till 2,6 procent i 1999 års ekonomiska vårpropo- sition. Därefter har effekterna visat sig vara mindre än först befarat, vilket tillsammans med den allmänt förbättrade konjunkturbilden lett till att prognoserna successivt reviderats upp. Förutom den starka utvecklingen av syssel- sättningen och de disponibla inkomsterna har sannolikt den starka förmögenhetstillväxten i hushållssektorn 1999, som inte förutsetts i prognoserna, bidragit till att utfallet överträffat även prognosen i budgetpropositionen för 2000. 1000 Skatter m.m Skattekontots införande inkomståret 1998 med- för att det 1999 i huvudsak är debiterade belopp och inte inbetalda belopp som redovisas på följande inkomsttitlar: – 1111 Fysiska personers inkomstskatt – 1121 Juridiska personers inkomstskatt – 1200 Socialavgifter och allmän pensions- avgift – 1411 Mervärdesskatt Skillnaden mellan inbetalda och debiterade belopp redovisas på inkomsthuvudgruppen 1600 Betalningsdifferenser, skattekonto. I det följande kommenteras endast de in- komsttitlar som redovisar större skillnader mellan utfall och statsbudget. En fullständig redovisning av statsbudgetens samtliga inkomst- titlar finns i bilaga 2. 1100 Skatt på inkomst Inkomstskatter utgörs till största delen av fysiska och juridiska personers inkomstskatt. Dessutom redovisas särskild premieskatt för gruppliv- försäkringar, kupongskatt, lotteriskatt och artist- skatt under inkomsthuvudgruppen. Uppbördsförskjutningar medför att skatterna på titlarna 1999 kan hänföras till inkomståren 1997–1999. År 1999 redovisas således både debiterade och inbetalda skatter på Fysiska personers inkomstskatt och Juridiska personers inkomstskatt. Under 1999 debiteras dels pre- liminärskatt, varav 11/12 avser inkomståret 1999 och 1/12 avser inkomståret 1998, dels slutlig skatt minus preliminärskatt avseende inkomst- året 1998. Inbetalda skatter under 1999 utgörs av kvarstående skatt avseende inkomståret 1997 och av tillkommande skatt. Utbetalda skatter under 1999 utgörs av restitutioner. Under 1999 omförs vissa skatter avseende inkomståren 1997 och 1998 till andra inkomsttitlar på statsbudgeten. Från Fysiska personers inkomstskatt utbetalas även kommunalskattemedel. Utbetalningarna avser inkomståret 1999 och baseras på de upp- räkningsfaktorer som regeringen fastställde i september 1998. 1111 Fysiska personers inkomstskatt Utfallet på inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt blev 21,7 miljarder kronor högre än i statsbudgeten, vilket även framgår av tabell 5.8. I tabell 5.7 redovisas hushållens periodiserade skatter för inkomståren 1997–1999. Tabellen redovisar också avvikelser mot beräkningen till budgetpropositionen för 1999, som låg till grund för statsbudgeten 1999. Tabell 5.7 Hushållens periodiserade skatter Miljarder kronor Utfall Utfall Prognos Skillnad mot BP1999 Inkomstår 1997 1998 1999 1997 1998 1999 Skatter på titeln Statlig inkomstskatt Kommunal inkomstskatt Kapitalskatt, netto Skattereduktioner 29 293 11 -1 32 306 13 -1 30 322 20 -4 0 0 0 0 1 4 6 0 1 9 13 0 Omförda skatter m.m. Förmögenhetsskatt Fastighetsskatt Mervärdesskatt Allm.pensionsavgift Egenavgifter Allm. sjukförsäkrings- avgift 5 15 3 8 7 39 6 13 4 57 7 - 6 13 4 60 8 - 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 1 - 1 0 0 2 2 - Slutlig skatt 410 437 460 0 10 25 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Kursiverade belopp avser prognoser. Utfallet för den slutliga skatten avseende inkomståret 1997 blev 0,1 miljarder kronor lägre än i beräkningen till budgetpropositionen medan utfallet avseende inkomståret 1998 blev 10,4 miljarder kronor högre. De högre intäkterna av statlig respektive kommunal inkomstskatt beror huvudsakligen på en underskattning av utbetalda löner under 1998. Intäkterna av kapitalskatt blev 5,9 miljarder kronor högre jäm- fört med budgetpropositionen för 1999. Avvikelsen förklaras främst av högre realisations- vinster. Underskattningen av utbetalda löner innebar dessutom högre intäkter av allmänna pensionsavgifter och egenavgifter i förhållande till budgetpropositionen för 1999. Det högre utfallet medförde även ett större underuttag (debiterad slutlig skatt minus preliminär skatt) vilket påverkar inkomsttiteln 1999 (se tabell 5.8 nedan). Även för 1999 beräknas den slutliga skatten bli väsentligt högre, 25,4 miljarder kronor, jämfört med beräkningen till budgetpropo- sitionen. Skillnaden förklaras framför allt av högre statlig och kommunal inkomstskatt samt kapitalskatt. De högre statliga och kommunala inkomstskatterna kan sannolikt förklaras av en underskattning av lönesumman för inkomståret 1999. Följden blev att preliminärskatterna i beräkningen till statsbudgeten för 1999 under- skattades med knappt 10 miljarder kronor. De högre kapitalskatterna, framför allt skatten på realisationsvinster, påverkar inte inkomsttiteln 1999, eftersom skatt på realisationsvinster inte preliminärbeskattas utan betalas som kom- pletteringsbetalningar. I tabell 5.8 redovisas utfallet på inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt för budgetåret 1999. Tabell 5.8 Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt Miljarder kronor Utfall Utfall Skillnad mot statsbudgeten Budgetår 1998 1999 1999 Deb. Preliminär A-skatt Deb. Preliminär F-skatt o särsk. A-skatt Deb. Slutlig skatt minus preliminär skatt Kvarstående o tillkommande skatt Övrigt Summa inkomster 408,7 19,1 24,9 7,7 0,2 460,6 9,6 0,1 9,9 0,5 1,3 21,4 Utbetalningar till kommuner -310,0 0,5 Inkomster på statsbudgeten 150,6 Omföringar till andra inkomsttitlar -88,9 0,0 Fysiska personers inkomstskatt 49,8 61,7 21,7 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. 1121 Juridiska personers inkomstskatt Utfallet på titeln Juridiska personers inkomstskatt blev 4,1 miljarder lägre än i statsbudgeten. I tabell 5.9 redovisas de periodiserade skatterna för inkomståren 1997–1999. De periodiserade skatterna för 1997 och 1998 är utfall medan de för 1999 fortfarande är en prognos. I tabellen framgår även avvikelsen mot beräkningen till budgetpropositionen för 1999. Tabell 5.9 Företagens periodiserade skatter Miljarder kronor Utfall Utfall Prognos Skillnad mot BP1999 Inkomstår 1997 1998 1999 1997 1998 1999 Skatter på titeln Inkomstskatt Avkastningsskatt Skattereduktioner 47 12 -1 46 12 -1 51 11 0 1 0 0 -2 0 0 -1 0 0 Omförda skatter m.m. Förmögenhetsskatt Fastighetsskatt Mervärdesskatt Särskild löneskatt 0 12 2 9 0 12 2 11 0 10 2 14 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 4 Slutlig skatt 80 81 87 0 -1 4 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Kursiverade belopp avser prognoser. Prognosen för de periodiserade skatterna avseende 1997 och 1998 i budgetpropositionen för 1999 överensstämde relativt väl med utfallet. Inkomstskatten 1998 blev 1,6 miljarder kronor lägre, vilket dock motverkas av att särskild löneskatt blev 1,3 miljarder kronor högre. Särskild löneskatt för 1999 beräknas bli 3,5 miljarder kronor högre än i budgetpropo- sitionen för 1999. Förutom av en högre löne- summa förklaras ökningen av att Svenska kyrkan fr.o.m. inkomståret 1999 betalar särskild löne- skatt på pensionspremier istället för på utbetalda pensioner. I tabell 5.10 redovisas utfallet på inkomsttiteln. I tabellen visas också avvikelsen mot statsbudgeten 1999. Tabell 5.10 Inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt Miljarder kronor Utfall Utfall Skillnad mot statsbudgeten Budgetår 1998 1999 1999 Deb. prel. F-skatt o särsk. A-skatt Deb. slutlig skatt minus prel. skatt Kvarstående skatt Tillkommande skatt Summa inkomster 68,0 16,5 4,2 4,3 93,0 -9,4 4,1 -0,2 1,7 3,8 Restitutioner -1,5 -0,4 Inkomster på statsbudgeten 91,5 Omföringar till andra inkomsttitlar -22,8 0,0 Juridiska personers inkomstskatt 68,3 68,7 -4,1 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Preliminärskatten blev 9,4 miljarder kronor lägre, vilket förklaras av att företagen jämkade ned preliminärskatten i betydligt större ut- sträckning än förväntat. Detta motverkas dock delvis av att den debiterade slutliga skatten minus preliminärskatten avseende inkomståret 1998 blev 4,1 miljarder kronor högre än prognoserat, främst beroende på en överskattning av preliminärskatt avseende 1998. Även den till- kommande skatten blev 1,7 miljarder kronor högre än beräknat. Övriga inkomstskatter Miljarder kronor Utfall Utfall Skillnad mot 1998 1999 BP1999 Periodiserad skatt 4,1 4,0 0,1 Redovisat på inkomsttitlar 6,1 5,7 0,5 Under inkomsttypen inkomstskatter redovisas också ett antal mindre inkomsttitlar. Utfallet blev 0,1 miljarder kronor högre jämfört med beräkningen till statsbudgeten för både inkomst- titeln Beskattning av tjänstegruppliv och inkomst- titeln Lotteriskatt. Inkomsttiteln Kupongskatt blev däremot 0,1 miljarder kronor lägre än i statsbudgeten. Utfallet för inkomsttiteln Ofördelbara inkomstskatter blev 0,4 miljarder kronor högre jämfört med beräkningen till stats- budgeten. 1200 Socialavgifter och allmän pensionsavgift Socialavgifterna består av arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild löneskatt. Under inkomsthuvudgruppen redovisas dessutom lön- tagarnas allmänna pensionsavgift. Utfallet för inkomsthuvudgruppen blev 5,6 miljarder kronor högre än i statsbudgeten. Precisionen i be- räkningen bestäms i huvudsak av hur avgifts- underlaget, dvs. lönesumman, faktiskt utvecklas i förhållande till den prognostiserade. I tabell 5.11 redovisas skillnaden mellan utfall och prognos för de periodiserade arbetsgivar- avgifterna uppdelat på olika faktorer. Framför allt förklaras skillnaden på 7,4 miljarder kronor av att både lönesumman och nedsättningarna underskattades. Utfallet för överföringarna till pensionssystemet blev 3,5 miljarder kronor högre än beräknat vilket innebär att statens periodiserade nettointäkter underskattades med 3,9 miljarder kronor. Tabell 5.11 Periodiserade arbetsgivaravgifter Miljarder kronor Utfall Skillnad mot 1999 BP1999 Periodiserade avgifter, off. sektor varav förklaras av Lönesumma Nedsatta avgifter Underlagsjustering 266,6 7,4 8,6 -1,5 0,3 Avgår pensionssystemet 110,7 3,5 Periodiserade avgifter, staten 155,9 3,9 I tabell 5.12 redovisas hela inkomsthuvud- gruppen 1200. Utfallet för inkomsterna blev 7,5 miljarder kronor högre än beräknat i stats- budgeten, främst beroende på att arbetsgivar- avgifterna och allmän pensionsavgift under- skattades till följd av det alltför låga löne- antagandet. Vidare blev utbetalningarna till pensionssystemet 2 miljarder kronor högre än beräknat. Nettot på inkomsthuvudgruppen underskattades således med 5,6 miljarder kronor. Tabell 5.12 Inkomsthuvudgruppen Socialavgifter och allmän pensionsavgift Miljarder kronor Utfall Utfall Skillnad mot statsbudgeten Budgetår 1998 1999 1999 Egenavgifter 4,5 0 Arbetsgivaravgifter 264,8 5,9 Särskild löneskatt 13,5 0,5 Allm. Pensionsavg 59,6 1,1 Summa inkomster 342,4 7,5 Utbetalningar, pensionssystemet 109,6 2,0 Socialavgifter och allmän pensionsavgift 210,9 232,8 5,6 Anm: Skillnaden mot statsbudgeten 1999 är justerad för statlig ålderspensionsavgift. Den lägre nivån på arbetsgivaravgifterna i kapitel 4 beror på att avgifterna justerats för statligt anställda. 1300 Skatt på egendom Övriga inkomster Miljarder kronor Utfall Utfall Skillnad mot 1998 1999 BP1999 Periodiserad skatt 6,0 6,6 0,8 Redovisat på inkomsttitlar 6,0 6,6 0,8 Under inkomsthuvudgruppen redovisas fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt stämpelskatt. Fastighetsskatt och förmögenhetsskatt omförs från fysiska och juridiska personers inkomstskatt och redovisas på respektive inkomsttitel två år efter inkomst- året. Intäkterna från dessa skatter avseende inkomståret 1999 redovisas ovan under fysiska och juridiska personers inkomstkatt. Övriga inkomster utgörs av arvs- och gåvoskatt samt stämpelskatt. Utfallet för dessa skatter år 1999 blev 0,8 miljarder kronor högre än i beräkningen till budgetpropositionen för 1999. Skillnaden förklaras främst av högre tillgångspriser. 1400 Skatt på varor och tjänster 1411 Mervärdesskatt Utfallet på inkomsttiteln Mervärdesskatt blev 8 miljarder kronor eller 5 procent högre än be- räknat till statsbudgeten vilket även framgår av tabell 5.14. Av skillnaden beror 6,6 miljarder kronor på för låga antaganden om skattebasen. Den periodiserade mervärdesskatten beräknas 1999 uppgå till 173 miljarder kronor. Huvud- delen av detta belopp är utfall medan den del som fastställs vid inkomsttaxeringen fortfarande är en prognos. Jämfört med beräkningen till budgetpropositionen för 1999, som låg till grund för statsbudgeten, uppgår skillnaden till 10,6 miljarder kronor. I tabell 5.13 redovisas skillnaden mellan aktuell prognos och den prognos som gjordes till statsbudgeten. Tabell 5.13 Periodiserad mervärdesskatt Miljarder kronor Prognos Skillnad mot 1999 BP1999 Mervärdesskatt varav förklaras av Hushållens konsumtionsutgifter Investeringar Kommunmoms Insatsförbrukning Avdragsbegränsning bilar Övrigt 173,0 109,2 16,1 26,0 19,8 2,0 10,6 5,4 -1,3 2,3 0,5 0,6 3,1 Anm: Fördelningen på olika grupper är beräknade belopp. Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Av skillnaden förklaras 5,4 miljarder kronor av högre konsumtionsutgifter samt av en större andel högbeskattade varor och tjänster. Bland enskilda varugrupper som ökade särskilt mycket kan nämnas bilar och andra sällanköpsvaror samt tjänster. Investeringar i icke mervärdesskatte- pliktiga företag blev däremot lägre än beräknat, vilket minskade inkomsterna med 1,3 miljarder kronor. Mervärdesskatten från insatsförbrukning och investeringar i kommunsektorn blev 2,3 mil- jarder kronor högre än beräknat. Eftersom återbetalning av mervärdesskatt till kommuner inte belastar inkomsttiteln ökar inkomsterna med motsvarande belopp. Insatsförbrukningen i icke mervärdesskatte- pliktiga företag ökade mer än beräknat och inkomsterna från denna användning blev därför 0,5 miljarder kronor högre än beräknat. Även inkomsterna till följd av avdragsbegränsningen på bilar ökade med 0,6 miljarder kronor. I tabell 5.14 redovisas inkomsttiteln Mer- värdesskatt samt skillnaden jämfört med stats- budgeten. Debiterad moms att betala blev 8,9 miljarder kronor högre än beräknat medan inbetalningarna till Tullverket blev 5,2 miljarder kronor lägre. Detta kan till viss del förklaras av att oljeimportörer upprättande skattelager för olja, vilket medförde en omfördelning mellan inbetalningar till Tullverket och debiterad mer- värdesskatt. Tabell 5.14 Inkomsttiteln Mervärdesskatt Miljarder kronor Utfall Utfall Skillnad mot statsbudgeten Budgetår 1998 1999 1999 Debiterad moms att betala varav Stora företag Små företag 274,8 147,6 127,2 8,9 4,6 4,0 Debiterad moms att återfå varav Stora företag Små företag -126,7 -91,2 -35,6 4,2 3,0 1,2 Omförd moms varav från 1111 Fys. pers. inkomstskatt 1121 Jur. pers. inkomstskatt 5,8 3,8 1,9 0,6 0,3 0,3 Inbetalt Tullverket 37,3 -5,2 Återbetalning staten -19,7 -0,3 Övrigt 0,9 -0,3 Mervärdesskatt 162,6 170,6 8,0 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. 1424 Tobaksskatt Miljarder kronor Utfall Utfall Skillnad mot 1998 1999 BP1999 Periodiserad skatt 7,4 7,4 0,9 Redovisat på inkomsttiteln 7,5 7,4 0,9 Utfallet för inkomsttiteln Tobaksskatt blev 0,9 miljarder kronor högre än vad som beräknades till statsbudgeten för 1999. Skälet till detta är bl.a. att den trendmässiga minskningen av den totala tobakskonsumtionen, som antogs i beräkningen till statsbudgeten, varit oväntat liten. Effekten av skatteomläggningen den 1 augusti 1998 spelar även en stor roll. Styck- skatten sänktes då från 85 öre till 20 öre, medan den del av skatten som är relaterad till detalj- handelpriset höjdes från 17,8 till 39,2 procent. Minskningen i konsumtionen av obeskattade cigaretter orsakad av denna skattesänkning blev större än vad det förväntades i beräkningen till statsbudgeten. 1425 Alkoholskatt Miljarder kronor Utfall Utfall Skillnad mot 1998 1999 BP1999 Periodiserad skatt 10,0 10,7 0,8 Redovisat på inkomsttiteln 10,0 10,6 0,8 Under inkomsttiteln Alkoholskatt redovisas skatt på etylalkohol, skatt på vin, skatt på mellan- klassprodukter samt skatt på öl. Utfallet för alkoholskatterna blev 0,8 miljarder kronor högre än vad som beräknades till statsbudgeten för 1999. Mer än hälften av detta, 0,4 miljarder kronor, förklaras av högre inkomster från skatten på öl. Ölkonsumtionen under sommar- månaderna 1999 var särskilt hög och förklaras troligtvis av den periodens ovanligt varma och torra väderlek. Övriga skatter på varor och tjänster Miljarder kronor Utfall Utfall Skillnad mot 1998 1999 BP1999 Periodiserad skatt 63,5 63,8 0,2 Redovisat på inkomsttitlar 63,1 63,7 0,5 För övriga inkomsttitlar under inkomsttypen Skatt på varor och tjänster blev utfallet 0,5 miljarder kronor högre än beräknat till stats- budgeten. Utfallet för de inkomstmässigt två största inkomsttitlarna, Skatt på energi samt Fordonsskatt, blev vardera 0,3 miljarder kronor högre än i beräkningen till statsbudgeten. Utfallet för resterande inkomsttitlar blev sammanlagt 0,1 miljarder kronor lägre än i beräkningen till statsbudgeten. 1600 Betalningsdifferenser, skattekonto Miljarder kronor Utfall Utfall Skillnad mot 1998 1999 BP1999 Redovisat på inkomsttiteln 15,1 -8,5 9,0 Skillnaden mellan inbetalda och debiterade skatter redovisas som betalningsdifferenser. Betalningsdifferensen uppgick till -8,5 milj- arder kronor, vilket är 9 miljarder kronor högre än i statsbudgeten. Skillnaden beror dels på större kompletteringsbetalningar avseende skatt på realisationsvinster, dels på ändrat betalnings- beteende till följd av det införda skattekontot. Kompletteringsbetalningarna i december blev 4 miljarder kronor högre än beräknat. Andelen kompletteringsbetalningar som görs under de- cember månad har sedan 1998 ökat i omfattning. Cirka 3 miljarder kronor beror på att det i beräkningen till statsbudgeten antogs att före- tagen varken skulle ha under- eller överskott på sina skattekonton. Utfallen visar emellertid att företagen har månatliga överskott om cirka 3 miljarder kronor. Resterande skillnad förklaras av att in- betalningar av underuttaget av slutlig skatt (f.d. kvarstående skatt) betalas in tidigare i skatte- kontosystemet, sannolikt till följd av den nya ränteberäkningen. 5.3.2 Övriga inkomster Övriga inkomster omfattar inkomsttyperna inkomster av statens verksamhet, inkomster av försåld egendom, återbetalning av lån, kalkyl- mässiga inkomster, bidrag m.m. från EU och extraordinära medel från EU. Eftersom det på en del inkomsthuvudgrupper redovisas mindre belopp är samtliga belopp i detta avsnitt ut- tryckta i miljoner kronor. 2000 Inkomster av statens verksamhet Under denna inkomsttyp redovisas bl.a. rörelse- överskott från affärsverk och Riksbanken men även överskott från AB Svenska Spel och statens fastighetsförvaltning. Vidare redovisas ränte- inkomster, aktieutdelningar från bolag med statligt ägande, offentligrättsliga avgifter, för- säljningsinkomster, böter samt övriga inkomster av statens verksamhet. Tabell 5.15 Inkomsttyp 2000 Inkomster av statens verksamhet Miljoner kronor Inkomsthuvudgrupp Utfall 1998 SB 1999 Utfall 1999 Utfall - SB 1999 2100 Rörelseöverskott 13 865 11 594 10 313 -1 281 2200 Överskott av statens fastighets- förvaltning 256 163 96 -68 2300 Ränteinkomster 1 652 1 556 2 215 660 2400 Aktieutdelning 8 923 6 620 7 972 1 352 2500 Offentligrättsliga avgifter 7 546 8 204 7 694 -510 2600 Försäljnings- inkomster 1 675 332 1 933 1 601 2700 Böter m.m. 1 305 2 120 2 576 456 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet 2 230 1 542 1 333 -209 Totalt 37 453 32 131 34 131 2 000 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Som framgår av tabell 5.15 uppgick inkomsterna 1999 till 34 131 miljoner kronor vilket är en ökning med 2 000 miljoner kronor jämfört med statsbudgeten. Skillnaden förklaras framför allt av högre aktieutdelningar och högre försäljnings- inkomster till följd av utförsäljning av beredskapslager. Inlevererat överskott från AB Svenska Spel och inkomster från finansierings- bidrag vid arbetsplatspraktik blev däremot betydligt lägre än beräknat till statsbudgeten. 2100 Rörelseöverskott År 1999 uppgick inkomster under inkomsthuvudgruppen Rörelseöverskott till 10 313 miljoner kronor. Det är 1 281 miljoner kronor lägre jämfört med vad som beräknades till statsbudgeten. Den enskilt viktigaste för- klaringen till det lägre utfallet är ändrade redovisningsprinciper för inleveranser från AB Svenska Spel. Tidigare levererade AB Svenska Spel in inkomster som delvis baserades på ett preliminärt resultat av överskottet för inne- varande år, vilket också antogs när inkomsterna beräknades till statsbudgeten. I ett regerings- beslut under budgetåret 1999 ändrades redo- visningen mot inkomsttitel så att en betydande del av 1999 års överskott inte levererades in till statskassan under budgetåret 1999. I stället kommer överskott att levereras in på inkomst- titeln först efter att beslut fattats vid AB Svenska Spels bolagsstämma under 2000. Utfallet för den till beloppet största inkomsttiteln Riksbankens inlevererade överskott uppgick till 7 600 miljoner kronor. Det är 300 miljoner kronor högre än vad som beräknades till statsbudgeten. Avvikelsen förklaras av att Riksbankens nettoresultat för 1998, vilket är det år som utgör underlag för inleverans budgetåret 1999, blev högre än beräknat. Det högre resultatet 1998 förklaras av att marknadsräntorna blev lägre och att den svenska kronan försvagades i förhållande till de valutor som ingår i valutareserven. 2300 Ränteinkomster Utfallet för inkomsthuvudgruppen Ränte- inkomster uppgick till 2 215 miljoner kronor, vilket är 660 miljoner kronor högre än vad som beräknades till statsbudgeten. Ökningen för- klaras till viss del av att de redovisade inkomsterna under inkomsttiteln Räntor på skattekonto m.m, netto blev 377 miljoner kronor högre än vad som budgeterades till stats- budgeten. En annan viktig förklaring till den positiva avvikelsen mellan utfall och stats- budgeten är att inkomster redovisade mot inkomsttiteln Räntor på studielån upptagna efter 1989 blev 318 miljoner kronor högre. Den främsta förklaringen till denna avvikelse är färre ansökningar om uppskov med räntebetalningar. 2400 Aktieutdelning Under inkomsthuvudgruppen redovisas bara inkomster mot inkomsttiteln Inkomster av statens aktier. Utfallet uppgick för budgetåret 1999 till 7 972 miljoner kronor, vilket är 1 352 miljoner kronor högre än vad som budgeterades till statsbudgeten. I tabell 5.16 specificeras de största aktieutdelningarna från statligt ägda aktier. I statsbudgeten redovisas ingen prognos för aktieutdelningar per företag utan endast en prognos för de totala aktie- utdelningarna. Tabell 5.16 Akteutdelningar från företag med statligt ägande Miljoner kronor Vattenfall AB 1 500 Telia AB 1 400 Förvaltningsaktiebolaget Stattum 1 000 Nordbanken Holding AB 889 Vin & Sprit AB 840 Civitas Holding AB 411 Statliga Akademiska Hus AB 400 Svensk Exportkredit AB 334 AssiDomän AB 307 Övriga 892 Totalt 7 972 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. 2500 Offentligrättsliga avgifter Inkomsterna under inkomsthuvudgruppen upp- gick till 7 694 miljoner kronor, vilket är 510 miljoner kronor lägre än vad som beräknades till statsbudgeten. Av det lägre utfallet jämfört med statsbudgeten svarar inkomsttiteln Bidrag för arbetsplatsintroduktion för 509 miljoner kronor. Det lägre utfallet förklaras av att antalet deltagare i arbetsplatsintroduktion blev färre än vad som låg till grund för beräkningen till stats- budgeten. Det i sin tur kan vara en effekt av strängare regler för betalning av finansierings- bidrag. 2600 Försäljningsinkomster De sammanlagda inkomsterna för inkomst- titlarna under inkomsthuvudgruppen För- säljningsinkomster uppgick till 1 933 miljoner kronor. Det är 1 601 miljoner kronor högre än vad som beräknades till statsbudgeten. De högre inkomsterna hänförs framför allt till inkomst- titeln Utförsäljning av beredskapslager som redo- visade 1 445 miljoner kronor högre inkomster än vad som beräknades till statsbudgeten. Ökningen förklaras av att lagerhållningen av beredskapsvaror vid såväl Överstyrelsen för Civil Beredskap som Statens Räddningsverk övergick från anslagsfinansiering till lånefinansiering. Det innebär att myndigheterna tecknat lån vid Riksgäldskontoret motsvarande invärderingen av myndigheternas beredskapslager. 2700 Böter m.m. Utfallet för denna inkomsthuvudgrupp uppgick till 2 576 miljoner kronor, vilket är en ökning med 456 miljoner kronor jämfört med beräkningen till statsbudgeten. Det är främst inkomsttiteln Skattetillägg som förklarar det högre utfallet. Inkomsttiteln tillkom i samband med införandet av skattekonton 1998. Skatte- tillägg tas ut om en skattskyldig lämnat en oriktig uppgift till ledning för sin taxering. Före 1998 redovisades tillägget på inkomsttiteln för den skatt som avsågs. Utfallet på inkomsttiteln Förseningsavgifter uppgick till 124 miljoner kronor, vilket är närmare 200 miljoner kronor lägre än beräknat till statsbudgeten. 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet Inkomster under inkomsthuvudgruppen Övriga inkomster av statens verksamhet uppgick till 1 333 miljoner kronor, vilket är 209 miljoner kronor lägre än vad som beräknades till stats- budgeten. Inkomsterna under denna inkomst- titel är mycket svåra att beräkna då inkomsterna är av extraordinär karaktär och redovisas av ett hundratal myndigheter. 3000 Inkomster av försåld egendom Under denna inkomsttyp redovisas inkomster från försäljning av statligt aktieinnehav, byggnader, maskiner och mark. Som framgår av tabell 5.17 så beräknades statsbudgetens in- komster av försåld egendom uppgå till 15 001 miljoner kronor. För 1999 uppgick in- komsterna till 1 020 miljoner kronor, vilket är en minskning med 13 981 miljoner kronor. Skillnaden förklaras uteslutande av uteblivna för- säljningar. Den tidsplan för försäljningar som låg till grund för beräkningen till statsbudgeten reviderades, vilket följer av svårigheten att upp- skatta när i tiden en försäljning är lämplig. Tabell 5.17 Inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld egendom Miljoner kronor Inkomstitel Utfall 1998 SB 1999 Utfall 1999 Utfall SB 1999 3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner 68 - - - 3200 Övriga inkomster av markförsäljning 0 1 - -1 3300 Övriga inkomster av försåld egendom 11 160 15 000 1 020 -13 980 varav Försäljning av fastigheter1 SAQ-kontroll2 Statskapital3 Övrigt 492 281 239 8 Totalt 11 227 15 001 1 020 -13 981 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. 1 Statens fastighetsverk sålde fastigheter, som Statens Institutionsstyrelse tidigare disponerade, till Specialfastigheter Sverige AB. 2 Bolaget förvärvades av Det Norske Veritas. 3 Läntmäteriverket (LMV) har avvecklat det statskapital verket disponerat för att finansiera omsättningstillgångar i den avgiftsfinansierade verksamheten. Verkets räntekonto med kredit i RGK har höjts till 250 miljoner kronor. 4000 Återbetalning av lån Under denna inkomsttyp redovisas bl.a. åter- betalningar av studiemedel men även åter- betalningar av övriga lån såsom lokaliseringslån och lån avseende såddfinansiering. Av tabell 5.18 framgår att inkomsterna 1999 uppgick till 3 051 miljoner kronor, vilket är en minskning med 83 miljoner kronor i förhållande till stats- budgeten. Den största skillnaden mellan vad som beräknades till statsbudgeten och utfallet åter- finns på inkomsttiteln Återbetalning av studie- medel. Skillnaden uppgår till 132 miljoner kronor och förklaras av en felaktig uppskattning av återbetalningarna av studielån tecknade fram till 1989. Amorteringar av lån tecknade efter 1989 redovisas inte på statsbudgeten utan till Riks- gäldskontoret. Tabell 5.18 Inkomsttyp 4000 Återbetalning av lån Miljoner kronor Inkomstitel Utfall 1998 SB 1999 Utfall 1999 Utfall - SB 1999 4100 Återbetalning av näringslån 186 574 555 -19 4300 Återbetalning av studielån 2 464 2 493 2 361 -132 4500 Återbetalning av övriga lån 238 68 136 68 Totalt 2 889 3 135 3 051 -83 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. 5000 Kalkylmässiga inkomster Inkomsttypen Kalkylmässiga inkomster består av avskrivningar, amorteringar och statliga pensionsavgifter, netto. För 1999 uppgick inkomsterna till 5 194 miljoner kronor vilket var 106 miljoner kronor lägre jämfört med stats- budgeten. Tabell 5.19 Inkomsttyp 5000 Kalkylmässiga inkomster Miljoner kronor Inkomsthuvudgrupp Utfall 1998 SB 1999 Utfall 1999 Utfall - SB 1999 5100 Avskrivningar och amorteringar 1 188 1 180 1 166 -14 5200 Statliga pensions- avgifter 3 977 4 120 4 028 -92 Totalt 5 165 5 300 5 194 -106 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. 5100 Avskrivningar och amorteringar Inkomsterna på inkomsthuvudgruppen Av- skrivningar och amorteringar uppgick 1999 till 1 166 miljoner kronor vilket var 14 miljoner kronor lägre jämfört med statsbudgeten. Under inkomsthuvudgruppen redovisades utfall på två inkomsttitlar, Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkostnader och Avskrivningar på fastigheter. Utfallet uppgick till 715 respektive 451 miljoner kronor. 5200 Statliga pensionsavgifter De största inkomsterna redovisades på inkomst- titeln Statliga pensionsavgifter med ett utfall på 4 028 miljoner kronor, vilket innebär 92 miljoner kronor lägre jämfört med statsbudgeten. En specificering av inkomsterna för 1999 framgår av tabell 5.20 nedan. Tabell 5.20 Inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter Miljoner kronor Utfall 1999 Statlig tjänstepensionering 3 153 Särskild löneskatt på pensionskostnader 627 Statlig grupplivförsäkring 98 Premieskatt, grupplivförsäkring 76 Statlig pensionskadeförsäkring 185 Administrationskostnader -112 Totalt 4 028 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. 6000 Bidrag m.m. från EU Sveriges medlemsskap i EU innebar bland annat för budgetåret 1999 att den svenska staten mottog stöd och bidrag från EG:s budget, som redovisas under inkomsttypen Bidrag m.m. från EU. Inkomsterna omfattar bidrag från EG:s jordbruksfond, fiskefond, regionalfond, social- fond, bidrag för transeuropeiska nätverk samt övriga bidrag från EG. För 1999 uppgick inkomsterna till 9 296 miljoner kronor, vilket var 945 miljoner kronor lägre än beräkningen till statsbudgeten. Bidragen från EG:s socialfond, jordbruksfond och fiskefond samt övriga bidrag var lägre än beräknat i statsbudgeten. Tabell 5.21 Inkomsttyp 6000 Bidrag m.m. från EU Miljoner kronor Inkomsthuvudgrupp Utfall 1998 SB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond 7 246 7 423 7 138 -286 6200 Bidrag från EG:s fiskefond 5 9 2 -8 6300 Bidrag från EG:s regionalfond 451 580 923 343 6400 Bidrag från EG:s socialfond 1 671 2 090 1 112 -978 6500 Bidrag till transeuropeiska nätverk 145 85 91 6 6900 Övriga bidrag från EG 95 53 31 -22 Totalt 9 613 10 241 9 296 -945 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. 6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond Inkomsterna uppgick budgetåret 1999 till 7 138 miljoner kronor, vilket är 286 miljoner kronor lägre jämfört med statsbudgeten. Inom inkomsthuvudgruppen ingick ett flertal olika bidrag och ersättningar som jordbruksfonden betalade ut, såsom arealbidrag, kompletterande åtgärder, exportbidrag, djurbidrag, bidrag för offentlig lagring av jordbruksprodukter, regionalstöd till jordbrukssektorn, investerings- stöd till lantbrukare, startstöd till yngre jord- brukare samt ersättningar för marknadsförings-, konsumtions- och produktionsåtgärder för vissa jordbruksprodukter. Den dominerande inkomsttiteln inom in- komsthuvudgruppen var Arealbidrag med ett utfall på 3 674 miljoner kronor, vilket är 126 miljoner kronor lägre i jämförelse med statsbudgeten. Arealbidrag lämnades för odling av spannmål, baljväxter och oljelin. För att få ersättning från jordbruksfonden krävdes i de flesta fall att en del av jordbrukarnas areal inte användes till livsmedels- och foderproduktion. Den till utfallet näst största inkomsttiteln, och den inkomsttitel som uppvisade den största skillnaden mot statsbudgeten, var Komp- letterande åtgärder med ett utfall på 1 050 miljoner kronor eller 300 miljoner kronor lägre än statsbudgeten. Skillnaden beror på att utnyttjandet av miljöprogrammen blev lägre än vad regeringen beräknade till budgetpropo- sitionen. På inkomsttiteln redovisades bidrag till vitaliseringsgödsling av försurad skogsmark samt ersättningar för miljöprogram och skogsåtgärder inom jordbruksområdet. 6300 Bidrag från EG:s regionalfond Under denna inkomsthuvudgrupp redovisas endast en inkomsttitel, Bidrag från EG:s regionalfond. Inkomsterna uppgick 1999 till 923 miljoner kronor, vilket är en ökning med 343 miljoner kronor jämfört med statsbudgeten. I jämförelse med föregående budgetår ökade inkomsterna med 471 miljoner kronor. Under inkomsttiteln redovisades bidrag mottagna från regionalfonden och som NUTEK och fem länsstyrelser rekvirerat efter det att bidragen hade betalats ut. 6400 Bidrag från EG:s socialfond Även under denna inkomsthuvudgrupp finns endast en inkomsttitel, Bidrag från EG:s social- fond. De redovisade inkomsterna 1999 avsåg bidrag som utbetalades för åtgärder mot lång- tidsarbetslöshet, kompetensutveckling inom företag och för insatser i stödområden. Utfallet för budgetåret 1999 blev 1 112 miljoner kronor, vilket är 978 miljoner kronor lägre i jämförelse med statsbudgeten. I jämförelse med 1998 minskade inkomsterna med 559 miljoner kronor. Orsaken till minskningen var framförallt att ärendehanteringen blev senarelagd, vilket också påverkade verställandet av eventuella ut- betalningar. 7000 Extraordinära medel från EU Inkomsterna avser infasningsbelopp med an- ledning av Sveriges medlemsskap i EU. Den sista återbetalningen gjordes i december 1998. Tabell 5.22 Inkomsttyp 7000 Extraordinära medel från EU Miljoner kronor Inkomsthuvudgrupp Utfall 1998 SB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten 275 0 - 0 Totalt 275 0 - 0 Från och med budgetåret 2000 redovisas inte inkomster under denna inkomsttyp. 5.4 Statsbudgetens utgifter Utgifterna på statsbudgeten är indelade i 27 utgiftsområden. Därutöver ingår även posterna Minskning av anslagsbehållningar, Kassamässig korrigering och Riksgäldskontorets nettoutlåning på statsbudgetens utgiftssida. Som framgår av tabell 5.26 uppgick utfallet för statsbudgetens utgifter inkl. korrigeringsposter till 643,1 miljarder kronor. På tilläggsbudget tillfördes 8,6 miljarder kronor. Utfallet för utgiftsområdena blev 1,7 miljarder kronor lägre än totalt anvisade medel. Avvikelserna per utgiftsområde i förhållande till anvisade medel på statsbudgeten redovisas i tabell 5.26. En större förbrukning än totalt anvisade medel kan finansieras genom att myndigheterna utnyttjar ingående reserva- tioner/anslagssparande eller anslagskredit eller genom att regeringen beslutar om s.k. medgivet överskridande. Det slutliga utfallet för de 27 utgiftsområdena är 6,8 miljarder kronor högre än budgeterat varav utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor svarar för 5,3 miljarder kronor. För tre utgiftsområden där större delen av utgifterna består av transferingar, utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi- kapp, utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn och utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, blev utfallet sammanlagt 11 miljarder kronor högre än anvisat på statsbudgeten. Fyra utgiftsområden redovisar utfall som underskrider budgeterade belopp i statsbudgeten med mer än 1 miljard kronor: utgiftsområde 15 Studiestöd, utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner och utgifts- område 27 Avgiften till Europeiska ge- menskapen. Tillsammans redovisar dessa utgifts- områden ett utfall som är 8,1 miljarder kronor lägre än anvisat på statsbudgeten. Diagram 5.2 Större avvikelser jämfört med statsbudgeten, avvikelser större än 1 mdkr Indragningar Enligt 8 § lagen om statsbudgeten får regeringen besluta att medel på ett anvisat anslag inte skall användas, om detta är motiverat av särskilda omständigheter i en verksamhet eller av stats- finansiella eller andra samhällsekonomiska skäl. Under 1999 genomfördes en förändring av 11§ anslagsförordningen (1996:1189) vilken innebar att berörda myndigheter fr.o.m. 1999 får disponera ett ramanslag med högst summan av tilldelat belopp och ett överfört anslagssparande upp till tre procent av anslaget. Om inte rege- ringen beslutar annat skall myndigheten som en indragning av anslag föra bort ett belopp motsvarande den del av ett anslagssparande enligt årsredovisningen för föregående år som överstiger tre procent av det årets tilldelade anslag minskat med dispositionsrätt som fördelats till annan myndighet. Indragningen skall göras den 30 juni året efter det år då anslagssparandet översteg tre procent. Under 1999 har regeringen beslutat om in- dragningar av anslagsmedel uppgående till ca 9 miljarder kronor. Ett fåtal indragningar svarar för större delen av detta belopp. I tabell 5.23 redovisas samtliga indragningar som är större än 100 miljoner kronor. Dessa större indragningar, 15 stycken, summerar till 7 899 miljoner kronor och svarar för 92 procent av det totalt indragna beloppet under 1999. En stor del av det indragna beloppet avser indragning av anslagssparande från s.k. äldreanslag. Den största indragningen uppgår till 2 127 miljoner kronor och härrör sig till äldreanslaget 06 A1 Försvarsmakten, upptaget på statsbudgeten 1998, indragningen avser den slutliga tekniska justeringen som gjordes tillföljd av övergången till lånefinansiering av Försvarets materielverks rörelsekapital. Tabell 5.23 Indragningar 1999, större än 100 mkr Miljoner kronor Utgiftsområde/anslag Uo 2 98 02B1 Åtg. för att stärka det fin. systemet 156 Uo 5 98 05B1 Bidrag till vissa internationella org. 196 Uo 6 98 06A1 Försvarsmakten 2 127 Uo10 A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. 115 Uo13 A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning 731 Uo14 A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1 181 Uo14 A3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 596 Uo15 A2 Studiemedel m.m. 1 100 Uo 15 A3 Vuxenstudiestöd m.m. 147 Uo18 Stöd till lok. inv.prgm. för ekologisk hållbarhet 120 Uo20 94/95 14A8 Miljöinsatser i Östersjöregionen 128 Uo20 95/96 14A8 Investeringsbidrag för främjande av omställning till ekologisk hållbarhet 422 Uo22 A2 Väghållning och statsbidrag 500 Uo23 B13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket 160 Uo23 A15 Interv. och exp.bidr. för jordbruksprodukter 220 Summa större indragningar 7 899 Andel av totala indragningar 92 % Medgivna överskridanden Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1086) om statsbudgeten får regeringen med riksdagens bemyndigande besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas. Regeringen har beslutat om sex medgivna överskridanden. Tabell 5.24 Medgivna överskridanden Miljoner kronor Utgiftsområde/anslag Uo8 A6 Utresor för avvisade och utvisade 4 Uo9 A1 Sjukvårdsförmåner m.m. 183 Uo9 B7 Bilstöd till handikappade 14 Uo10 A1 Sjukpenning och rehabilitering 402 Uo11 A4 Delpension 16 Uo26 A1 Räntor på statsskulden 5 375 Summa Medgivna överskridanden 5 994 I statsbudgeten anvisades under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. anslaget Räntor på statsskulden 84 450 miljoner kronor. Utfallet blev 89 825 miljoner kronor, vilket är 5 375 miljoner kronor högre än vad som budgeterades. Därmed har det direkt till anslaget kopplade be- myndigande som riksdagen gett regeringen utnyttjats. Detta bemyndigande innebär att rege- ringen har rätt att besluta att anslaget får överskridas om det är nödvändigt för att fullgöra statens betalningsåtagande. Utgiftsbegränsningar I 1999 års ekonomiska vårproposition gjorde regeringen bedömningen att utgifterna för 1999 riskerade att överstiga det fastställda utgiftstaket. Främsta orsaken var att utgifterna för Sjuk- penning och rehabilitering m.m. förväntades bli högre än anvisat på statsbudgeten. Riksdagen beslutade därför om besparingar på drygt 4 miljarder kronor. Dessutom införde regeringen s.k. begränsningsbelopp för vissa anslag. Be- gränsningsbeloppens syfte var att säkerställa att anslagsförbrukningen 1999 inte skulle överskrida en viss bestämd nivå. Regeringen bedömde i 1999 års ekonomiska vårproposition att den faktiska utgiftsreduktionen tillföljd av ut- giftsbegränsningarna motsvarade ca 3,7 miljarder kronor. I tabell 5.25 nedan följs dessa utgiftsbegränsningar upp. Det är tre anslag som har överskridit de av regeringen beslutade be- gränsningsbeloppen, Utrikesförvaltningen, äldre- anslaget Regionalpolitiska åtgärder från stats- budgeten 1998 och Väghållning och statsbidrag Tabell 5.25 Begränsningsbelopp 1999 Miljoner kronor Begränsningsbelopp Utfall Skillnad Uo 1, 1995/96 B2 Samarbete och utveckling Östersjön 279 185 94 Uo 2, A14 Kontrollfunktionen i staten 116 72 44 Uo 3, A2 Skattemyndigheterna 4 482 4 458 24 Uo 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 3 011 2 876 135 Uo 5, A1 Utrikesförvaltningen 1 906 1 909 -3 Uo 6 Totalförsvar 45 948 44 264 1 684 Uo 7, Vo A Internationellt utvecklingssamarbete 11 637 11 625 12 Uo 7, Vo B Samarbete Central- och Östeuropa 835 794 41 Uo 8, B2 Särskilda åtgärder i utsatta bostadsområden 142 107 35 Uo16 Utbildning och universitetsforskning 30 086 29 148 938 Uo 18, E1 Lokala investeringsbidrag 960 905 55 Uo 19, 1998 A1 Regionalpolitiska åtgärder 610 738 -128 Uo 21, B2 Bidrag till investeringari elproduktion från förnybara energikällor 110 87 23 Uo 21, B4 Energiforskning 247 205 42 Uo21, B5 Energiteknikstöd 154 154 0 Uo21, B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser 30 30 0 Uo 21, B9 Åtgärderför elvärmeförsörjning i Sydsverige 40 40 0 Uo21, 1997 A1 Åtgärder för effektivare använding av energi 20 18 2 Uo 22, A2 Väghållning och statsbidrag 11 895 12 132 -237 Uo 22, A4 Banverket: Banhållning 7 290 7 113 177 Uo 24, D1 Teknisk forskning och utveckling 869 868 1 Uo 24 1995/96 A16 Program för småföretags utveckling 298 258 40 Uo 25 , A2 Särskilda insatser i kommuner och landsting 950 760 190 Månadsfördelat utfall Statsbudgetens utfall redovisas löpande under året av Ekonomistyrningsverket. I bilaga 4 redo- visas statsbudetens utfall per månad och utgifts- område. De korrigeringar av anslagsför- brukningen som görs av myndigheterna vid budgetårets slut redovisas i sin helhet på december månad. Utfallet per utgiftsområde I nästa avsnitt redovisas utfallet per utgifts- område och de större avvikelserna mot statsbudgeten på anslagsnivå. I vissa fall kommenteras avvikelserna mot tilldelade medel. Med tilldelade medel avses summan av ingående reservationer och ramöverföringsbelopp, an- visade medel på stats- och tilläggsbudget, med- givna överskridanden samt indragningar. Dessutom redovisas RGK:s nettoutlåning och den kassamässiga korrigeringen, som redovisas på budgetens utgiftssida. I bilaga 3 redovisas utfallet 1999 för samtliga anslag på statsbudgeten samt avvikelser bl.a. jämfört med statsbudgeten. Tabell 5.26 Statsbudgetens utgifter 1999 Miljoner kronor Statsbudget Tilläggs- budget Totalt anvisat Utfall Avvikelse mot stats- budget Avvikelse mot totalt anvisat Uo 1 Rikets styrelse 4 180 3 4 183 4 541 362 358 Uo 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 1 705 1 1 706 1 515 -191 -192 Uo 3 Skatteförvaltning och uppbörd 5 811 0 5 811 5 953 142 142 Uo 4 Rättsväsendet 21 919 20 21 939 22 262 343 323 Uo 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 871 0 2 871 2 877 5 5 Uo 6 Totalförsvar 44 108 58 44 166 44 264 156 98 Uo 7 Internationellt bistånd 11 900 0 11 900 12 418 519 519 Uo 8 Invandrare och flyktingar 4 324 255 4 579 4 402 78 -177 Uo 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 24 012 242 24 254 24 519 506 264 Uo 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 80 503 7 474 87 977 88 477 7 974 500 Uo 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 34 315 121 34 436 34 450 135 14 Uo 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 39 896 461 40 357 41 175 1 279 818 Uo 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 33 789 150 33 939 35 448 1 659 1 509 Uo 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 48 274 -308 47 966 48 795 521 829 Uo 15 Studiestöd 22 447 -92 22 355 19 676 -2 771 -2 679 Uo 16 Utbildning och universitetsforskning 29 031 107 29 138 29 148 118 11 Uo 17 Kultur, media, trossamfund och fritid 7 452 1 7 453 7 554 102 102 Uo 18 Samhällsplanering, bostadsförs. och byggande 20 463 35 20 498 17 172 -3 291 -3 325 Uo 19 Regional utjämning och utveckling 2 743 26 2 769 3 720 977 951 Uo 20 Allmän miljö- och naturvård 1 549 28 1 577 1 632 83 55 Uo 21 Energi 1 681 0 1 681 1 101 -580 -580 Uo 22 Kommunikationer 25 501 -1 25 500 25 629 127 128 Uo 23 Jord-o skogsbruk,fiske med anslutande näringar 11 974 12 11 986 11 925 -49 -61 Uo 24 Näringsliv 2 898 12 2 910 3 256 358 346 Uo 25 Allmänna bidrag till kommuner 103 565 -40 103 525 102 542 -1 022 -982 Uo 26 Statsskuldsräntor m.m. 84 560 0 84 560 89 885 5 325 5 325 Uo 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 21 908 0 21 908 20 884 -1 024 -1 024 Minskning av anslagsbehållningar 5 000 0 5 000 0 -5 000 -5 000 Summa utgiftsområden 698 380 8 565 706 945 705 222 6 842 -1 723 Kassamässig korrigering -45 000 0 -45 000 -44 142 858 858 Riksgäldskontorets nettoutlåning 26 988 0 26 988 -17 933 -44 921 -44 921 Summa statsbudgetens utgifter 680 368 8 565 688 933 643 147 -37 221 -45 786 Anm: Statsbudgetens utgifter per anslag redovisas i bilaga 3. 5.4.1 Utgifter per utgiftsområde Utgiftsområde 1 Rikets styrelse Utgiftsområdet omfattar verksamheterna stats- chefen, riksdagen och regeringen. Dessutom ingår bl.a. presstöd, partistöd, allmänna val och vissa centrala myndigheter. Tabell 5.27 Uo 1 Rikets styrelse Miljoner kronor Versksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Statschefen 70 77 0 79 2 B. Riksdagen och dess ombudsmän 913 948 9 981 32 C. Regeringen m.m. 2 615 2 420 -7 2 759 339 D. Centrala myndigheter 46 56 0 48 -7 E. Mediefrågor 684 678 1 674 -5 F. Samarbete och utveckling inom Östersjöreg. 1 0 Summa Uo 1 4 328 4 180 3 4 541 362 1 SB= statsbudgeten TB= tilläggsbudget 1 och 2 Utfallet för budgetåret 1999 blev 4 541 miljoner kronor. Skillnaden mellan statsbudgeten och utfallet blev 362 miljoner kronor (8,6 procent). Ökningen i förhållande till statsbudgeten förklarades till stor del, 185 miljoner kronor, av en förbrukning av tidigare års anslagssparande på anslaget C 1 Regeringskansliet m.m. och på äldreanslaget från budgetåret 1995/96 B2 Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, den s.k. Östersjömiljarden. Regeringen beslutade under våren 1999 om ett begränsningsbelopp för det senare anslaget på 279 miljoner kronor. Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Utgiftsområdet omfattar ett tiotal centrala förvaltningsmyndigheter och Riksgäldskontorets kostnader för upplåning och förvaltning av statsskulden. Vidare ingår vissa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer. Tabell 5.28 Uo 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Utveckling av statlig förvaltning 797 887 2 834 -53 B. Det finansiella systemet 607 751 -1 592 -159 C. Särsk finans och garanti- åtaganden 573 49 0 71 21 D. Riksdagens revisorer 15 19 0 19 1 Summa Uo 2 1 992 1 705 1 1 515 -192 Utfallet för utgiftsområdet blev 1 515 miljoner kronor. Skillnaden mellan statsbudgeten och utfallet blev därmed -192 miljoner kronor (-11,2 procent). Utgifterna för anslaget A7 Folk- och bostads- räkning budgeterades till 70 miljoner kronor. Utgifterna för anslaget blev 5 miljoner kronor vilket var 65 miljoner kronor lägre än anvisat i statsbudgeten. Arbetet inför genomförandet av en folk- och bostadsräkning har försenats, vilket betyder att undersökningen kommer att genom- föras först 2004 eller 2005. För verksamhetsområde B hänför sig skillnader till ett lägre utfall på anslaget B4 Riks- gäldkontoret; Kostnader för upplåning och låneförvaltning. Anslagets utfall underskred budgeterade medel med 159 miljoner kronor, vilket beror på successivt minskande utgifter för provisionskostnader m.m. avseende upplåning i svenska kronor. Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och Tullverket. Tabell 5.29 Uo 3 Skatteförvaltning och uppbörd Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Skatte- förvaltningen 4 792 4 712 0 4 845 133 B. Tullverket 1 071 1 099 0 1 107 8 Summa Uo 3 5 863 5 811 0 5 953 142 För 1999 uppgick utgifterna till 5 953 miljoner kronor. Utfallet blev därmed 142 miljoner kronor (2,4 procent) högre än anvisat i stats- budgeten. Skillnaden förklarades till största del av att utfallet för anslaget A2 Skattemyndigheterna blev 95 miljoner kronor högre än anvisat i stats- budgeten. Ökningen förklaras av en senare- läggning av IT-planer från 1998 vilket innebär att utgifterna för genomförandet belastade 1999. Regeringen beslutade under våren 1999 om ett begränsningsbelopp för anslaget på 4 482 milj- oner kronor. Utfallet underskred be- gränsningsbeloppet med 24 miljoner kronor. Utfallet för anslaget A1 Riksskatteverket blev 38 miljoner kronor högre än budgeterat. Ökningen förklaras även här av senareläggningen av skattemyndigheternas IT-planer från 1998 till 1999. Utgiftsområde 4 Rättsväsendet Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polis- väsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna och rättshjälpen. Tabell 5.30 Uo 4 Rättsväsendet Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Polis- väsendet 11 289 11 974 -2 11 914 -60 B. Åklagar- väsendet 741 819 12 829 9 C. Domstols- väsendet mm 3 063 3 057 10 3 113 56 D. Kriminal- vården 3 866 3 639 0 3 957 318 E. Kronofogde- myndigheterna 1 303 1 310 0 1 347 37 F. Övrig verksamhet 1 151 1120 0 1 102 -18 Summa Uo 4 21 413 21 919 20 22 262 343 För 1999 uppgick utgifterna till 22 262 miljoner kronor, vilket är en ökning med 343 miljoner kronor (1,5 procent) jämfört med statsbudgeten. Skillnaden förklarades främst av att utfallet för anslaget D1 Kriminalvården blev 318 miljoner kronor högre än anvisat i statsbudgeten. Anslaget budgeterades lågt i syfte att anslags- sparande från tidigare år skulle utnyttjas. Anslagssparandet, som vid ingången av 1999 uppgick till knappt 243 miljoner kronor, förbrukades under året och vid årsskiftet 1999/2000 utnyttjades ca 76 miljoner kronor av anslagskrediten. Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan Utgiftsområdet omfattar i huvudsak för- valtningskostnader för Utrikesdepartementet och de 103 utlandsmyndigheterna samt bidrag till vissa internationella organisationer såsom exempelvis Förenta Nationerna och Nordiska ministerrådet. Tabell 5.31 Uo 5 Utrikesförvaltning och int. samverkan Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Utrikes- förvaltningen m.m. 1 821 1 747 0 1 914 167 B. Internationella organisationer 679 954 0 794 -160 C. Information om Sverige i utlandet 61 67 0 65 -2 D. Nedrustning- och säkerhets- politiska frågor 57 58 0 57 -2 E. Övrig verksamhet 20 45 0 46 1 Summa Uo 5 2 638 2 871 0 2 876 5 Utfallet uppgick till 2 876 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor (0,2 procent) högre än vad som anvisades på statsbudgeten. Avvikelsen jämfört med statsbudgeten för de två verksamhetsområdena Utrikesförvaltningen m.m. och Internationella organisationer tog i stort sett ut varandra. Utfallet för anslaget A1 Utrikesförvaltningen blev 169 miljoner kronor högre än vad som anvisades på statsbudgeten. De högre utgifterna finansierades genom ett ut- nyttjande av anslagssparande. Regeringen beslutade under våren 1999 om ett begränsningsbelopp för anslaget A1 Utrikes- förvaltningen på 1 906 miljoner kronor. Utfallet överskred begränsningsbeloppet med 3 miljoner kronor. Utfallet för anslaget B1 Bidrag till vissa internationella organisationer blev 212 miljoner kronor lägre än budgeterat, vilket framför allt berodde på att planerade internationella operationer inte har fullföljts. Vidare för- brukades en stor del av den ingående reserva- tionen, 52 miljoner kronor, på äldreanslaget 1995/96 B9 Fredsbevarande verksamhet till det svenska deltagandet i Kosovo. Utgiftsområde 6 Totalförsvar Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och civila försvaret, Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Sprängämnes- inspektionen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även internationell fredsfrämjande verk- samhet med svensk trupp utomlands. Tabell 5.32 Uo 6 Totalförsvar Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Militärt försvar 38 626 39 829 95 40 133 304 B. Vissa funktioner inom det civila försvaret 2 365 2 489 -145 2 284 -205 C. Kust- bevakningen och nämnder m.m. 443 823 115 874 51 D. Stöd- verksamhet 965 966 -7 972 6 Summa Uo 6 42 339 44 108 58 44 264 156 Från utgiftsområdet har fr.o.m. 1999 anslaget Ersättning för kroppsskador flyttats till utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp. Samtidigt delades Försvarsmaktens anslag upp på två anslag, Förbandsverksamhet och beredskap m.m. samt Utveckling och investeringar. I statsbudgeten anvisades 44 108 miljoner kronor för utgiftsområdet. Utfallet blev 44 264 miljoner kronor, vilket var 156 miljoner kronor (0,4 procent) högre än budgeterat. Regeringen beslutade under 1999 om ett begränsningsbelopp för hela utgiftsområdet på 45 948 miljoner kronor. Utfallet understeg detta belopp med 1 684 miljoner kronor. Skillnaden mot statsbudgeten förklaras av utfall som gick i båda riktningarna. De lägre utgifterna jämfört med statsbudgeten var framför allt hänförliga till Försvarsmaktens anslag A1 Förbandsverksamhet och beredskap m.m.. Skillnaden mot statsbudgeten blev –975 miljoner kronor. Orsaken till den lägre förbrukningen inom anslaget var en följd av åt- stramningar inom förbandsverksamheten. Dessa var i sin tur en följd av krav på ekonomisk återhållsamhet för att få verksamheten i balans. De ökade utgifterna jämfört med stats- budgeten förklarades främst av två anslag, A3 Utveckling och investeringar samt A2 Freds- främjande truppinsatser. Utfallen överskred anvisat belopp med 996 respektive 283 miljoner kronor. De ökade utgifterna för anslaget Utveckling och investeringar berodde på att det förekommer en osäkerhetsfaktor i form av tidsförskjutningar vid materielanskaffning till Försvarsmakten. De ökade utgifterna för anslaget Fredsfrämjande truppinsatser orsakades av högre kostnader för det svenska bidraget till en internationell fredsstyrka i Kosovo. Anslaget tillfördes 92 miljoner kronor på tilläggsbudget. Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Utgiftsområdet omfattar verksamheterna inter- nationellt utvecklingssamarbete samt samarbete med Central- och Östeuropa. Tabell 5.33 Uo 7 Internationellt bistånd Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Intern. utvecklings- samarbete 10 790 11 150 0 11 625 475 B. Samarbete med Central- och Östeuropa 689 750 0 794 44 Summa Uo 7 11 479 11 900 0 12 418 519 I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet 11 900 miljoner kronor. Utfallet blev 12 418 miljoner kronor, dvs. 519 miljoner kronor (4,4 procent) högre än budgeterat. Tilldelade resurser för verksamhetsområdet A Internationellt utvecklingssamarbete beräknades utifrån biståndsramen som sattes till 12 840 mil- joner kronor. Verksamhetsområdet innehåller anslagen A1 Biståndsverksamhet och A2 Biståndsförvaltning. Från biståndsramen gjordes avräkningar för utgifter, klassificerade som bistånd, inom andra utgiftsområden. Tidigare år har besparingar skett inom utgiftsområdet till följd av att biståndsramen sänktes 1997 till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Från och med 1999 höjdes den totala biståndsramen till 0,705 procent av BNI. Under året beslutades om ett begränsningsbelopp för verksamhetsområdet på 11 637 miljoner kronor. Utfallet för verksamhetsområdet blev 11 625 miljoner kronor. Skillnaden för utgiftsområdet mellan utfallet och statsbudgeten förklarades främst av ett utnyttjande av ingående reservationer på anslaget A1 Biståndsverksamhet. Utfallet för anslaget blev 475 miljoner kronor högre än budgeterat. Utnyttjandet av en del av de ingående reservationerna aviserades av regeringen redan i budgetpropositionen för 1999. Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor bl.a. rörande mottagande av asylsökande. Vidare finansieras arbetet med invandrares integration i Sverige, t.ex. utgifter för kommun- ersättningar vid flyktingmottagande. Tabell 5.34 Uo 8 Invandrare och flyktingar Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Migrations politik 1 823 1 785 255 1 953 168 B. Invandrares integration 2 363 2 539 0 2 449 -90 Summa Uo 8 4 186 4 324 255 4 402 78 Under budgetåret 1999 förbrukades 4 402 milj- oner kronor inom utgiftsområdet, vilket är 78 miljoner kronor (2 procent) högre än anvisade medel i statsbudgeten. Antalet asyl- sökanden i mottagandesystemet och antalet utplaceringar i kommunerna är faktorer som i stor utsträckning har påverkat utgifterna för utgiftsområdet under det gångna året. Skillnaden förklaras främst av utfallet för anslaget A2 Mottagande av asylsökande, vilket blev 338 miljoner kronor högre än anvisat i statsbudgeten. Detta berodde på att antalet personer i mottagandesystemet översteg vad som beräknats i statsbudgeten, vilket främst förklaras av Kosovokrisen. Utfallet för anslaget A3 Migrationspolitiska åtgärder blev 187 miljoner kronor lägre än anvisat i statsbudgeten. Detta berodde främst på att antalet kvotflyktingar minskade till förmån för evakuering av fördrivna personer från provinsen Kosovo. Kostnader relaterade till återvändande av flyktingar minskade under 1999. Detta var ett direkt resultat av att kriget i Kosovo minskade benägenheten att återvända till Balkanregionen. Anslaget B2 Särskilda insatser i utsatta bostads- områden och anslaget B5 Hemutrustningslån stod för merparten av minskningen av utfallet i relation till anvisade medel i statsbudgeten. Den främsta orsaken till skillnaden för anslaget B5 Hemutrustningslån var att antalet beviljade ansökningar om hemutrustningslån minskade som en följd av att flertalet av de flyktingar som kom under 1999 endast fick tidsbegränsade tillstånd och därmed inte rätt till hem- utrustningslån. En annan orsak var lägre räntekostnader. Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utgiftsområdet omfattar i huvudsak olika bidrag och ersättningar inom hälso- och sjukvårds- området samt förvaltningskostnader för myndig- heter inom området. Tabell 5.35 Uo 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Hälso- och sjukvård 17 148 16 859 468 17 599 740 B. Social omsorg 5 495 6 633 -226 6 388 -245 C. Socialstyrelsen 379 407 0 431 24 D. Stöd t. forskn. 102 114 0 101 -13 Summa Uo 9 23 124 24 012 242 24 519 506 Utgifterna uppgick 1999 till 24 519 miljoner kronor. Utfallet blev därmed 506 miljoner kronor ( 2 procent ) högre än anvisade medel på statsbudgeten. De ökade utgifterna inom utgiftsområdet är framförallt att hänföra till anslaget A2 Bidrag till läkemedelsförmånen. Utfallet blev 721 miljoner kronor högre än anvisade medel i statsbudgeten. Orsaken till skillnaden var att en överens- kommelse om statsbidrag till landstingen avseende kostnader för läkemedelsförmånen år 1999 slöts mellan landstingsförbundet och staten. Vidare genomfördes en utbetalning på 690 miljoner kronor under 1999 avseende slutreglering till landstingen för 1998. Utfallet för anslaget A1 Sjukvårdsförmåner underskred anvisade medel i statsbudgeten med sammanlagt 83 miljoner kronor. Skillnaden förklaras av att kostnaderna för EU-vården blev 31,4 miljoner kronor lägre än beräknat och att utgifterna för tandvårdsersättningar blev 51,2 miljoner kronor lägre än beräknat. Utfallet för anslaget B7 Bilstöd till handikappade blev 202 miljoner kronor, vilket är 23 miljoner kronor högre än i statsbudgeten. Genom en förordningsändring beslutade regeringen att bilstöd bara skulle kunna utbetalas inom ramen för beviljat anslag. Den kraftiga ökningen av antalet ansökningar fick till följd att Riks- försäkringsverket införde ett utbetalningsstopp under 1999 för att inte överskrida tillgängliga medel inklusive anslagskredit. Utgifterna för anslaget B8 Kostnader för statlig assistansersättning uppgick 1999 till 4 498 milj- oner kronor, vilket var 155 miljoner kronor lägre än anvisade medel i statsbudgeten. Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utgiftsområdet omfattar två verksamhets- områden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt socialförsäkringsadministra- tionen, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Tabell 5.36 Uo 10 Ek. trygghet vid sjukdom och handikapp Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Ek. tryggh. Vid sjukdom/ handikapp 35 311 75 067 7 475 82 769 7 702 B. Social- försäkrings adm. 4 374 5 437 -1 5 708 272 Summa Uo 10 39 685 80 503 7 474 88 477 7 974 Utfallet för utgiftsområdet uppgick till 88 477 miljoner kronor, vilket är 7 974 miljoner kronor (10 procent) högre än anvisade medel i statsbudgeten. Skillnaden förklaras främst av högre utgifter för Anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. Utgifterna blev 7,8 miljarder kronor (39 procent) högre än vad som anvisats i statsbudgeten. Utgiftsutvecklingen för anslaget styrs bl.a. av antalet dagar ersatta med sjukpenning, demografiska förändringar samt beteendeförändringar på individnivå. Vidare påverkas utgifterna av den genomsnittliga ersättningen, vilken styrs av regelverk och löneutveckling. År 1999 ökade antalet sjukskrivna samt antalet ersatta sjukdagar. I synnerhet de långa sjuk- skrivningsperioderna (mer än 1 år) har ökat 1999. Vidare ökade den genomsnittliga ersättningen per sjukdag, vilket kan förklaras av att nya yrkesgrupper med höga inkomster utgör en ökande andel. En annan förklaring är att det förbättrade läget på arbetsmarknaden har lett till en ökning av arbetskraftens storlek och därmed även antalet personer med tillträde till sjukförsäkringen. I tider av hög efterfrågan på arbetskraft tenderar även människors be- nägenhet att sjukskriva sig att öka. Tabell 5.37 Antal ersatta sjukdagar, ersättning per dag. Antal ersatta netto sjukdagar miljoner dagar. Genomsnittlig ersättning, kronor/ dag. 1997 41,7 332 1998 50,4 368 1999 62,7 386 Antalet ersatta netto sjukdagar uppgick 1999 till ca 62,7 miljoner dagar. Det är ca 12 miljoner (24,4 procent) fler dagar än 1998. Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Utgiftsområdet finansierar folkpension i form av ålderspension, efterlevandepensioner till vuxna, delpensioner och bostadstillägg för pensionärer. Tabell 5.38 Uo 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Ek. Trygghet vid ålderdom 62 684 34 315 121 34 450 135 Summa Uo 11 62 684 34 315 121 34 450 135 Under budgetåret 1999 uppgick anslags- förbrukningen till 34 450 miljoner kronor, vilket är 135 miljoner kronor (0,4 procent) högre än anvisade medel i statsbudgeten. Utgifterna på anslaget A3 Bostadstillägg till pensionärer blev 99 miljoner kronor högre än anvisade medel på statsbudgeten. Skillnaden förklaras till största delen av att medelbeloppet för bostadstillägg till pensionärer (bostads- tillägget) har varit högre än beräknat. Under 1999 har antalet med bostadstillägg minskat från 490 000 till 474 027 personer. Minskningen beror på att andelen ATP-pensionär med högre årsinkomster har ökat. Trots minskningen av antalet BTP-tagare ökade utgifterna med 4 pro- cent under 1999. Anledningen till denna utveckling var att ersättningsgraden höjdes från 85 till 90 procent. Utgifterna för anslaget A4 Delpension översteg budgeterade medel med 95 miljoner kronor. Skillnaden beror på att den s.k. del- pensionsfaktorn, dvs. utbetalt belopp per person räknat i basbelopp, blev högre än beräknat. Utgifterna på anslaget A1 Ålderspensionärer ökade med 16 miljoner kronor jämfört med vad som tilldelades i statsbudgeten. Utgifterna för ålderspension ökade med ca 3 procent mellan 1998 och 1999. Det totala antalet ålders- pensionärer är i det närmaste oförändrat, däremot har antalet ATP-pensionärer ökat med ca 1 procent. Nytillskottet av pensionärer har i ökad utsträckning rätt till full ATP, vilket medför ökade kostnader. Kostnaderna för ålderspensionerna utanför statsbudgeten ökade 1999. Utgifterna på anslaget A2 Efterlevande- pensioner till vuxna blev 75 miljoner kronor lägre än budgeterat. En förklaring till skillnaden kan vara kvardröjande effekter från 1997 då inkomst- prövning av änkepension för folkpension infördes. Ålderspensionssystemet Utgifterna för inkomstrelaterad ålderspension som finansieras ur Allmänna pensionsfonden och redovisas vid sidan av statsbudgeten uppgick 1999 till ca 136 miljarder kronor. Ålders- pensioner finansierade över statsbudgeten uppgick 1999 till 11,6 miljarder kronor. Före ingången av 1999 omfattade de statliga tak- begränsande utgifterna vid sidan av statsbudgeten dels försäkringen för allmän tilläggspension (ATP), dels utgifter för del- pension- och arbetsskadeförsäkring. Från och med budgetåret 1999 bokförs de senare på statsbudgeten. Med anledning av ålderspensions- reformen har fr.o.m. år 1999 finansierings- ansvaret för efterlevande- och förtidspensioner inom ATP förts över till statsbudgeten. I gengäld har finansieringsansvaret för större delen av utgifterna för folkpension i form av ålders- pension förts till AP-fonden. Takbegränsade utgifter vid sidan av statsbudgeten omfattar numera inkomstrelaterad ålderspension samt folkpension till pensionärer som även uppbär ATP. Ålderspensionssystemet inkluderar AP- fonden och fr.o.m. år 1999 även Premiepensions- myndigheten. Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utgiftsområdet finansierar stöd till barnfamiljer, främst genom allmänna barnbidrag, föräldra- försäkring inklusive havandeskapspenning och underhållsstöd. Tabell 5.39 Uo 12 Ek. trygghet för familjer och barn Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Ek. Trygghet för familjer &barn 35 910 39 896 461 41 175 1 279 Summa Uo 12 35 910 39 896 461 41 175 1 279 Utfallet för utgiftsområdet blev 41 175 miljoner kronor, vilket var 1 279 miljoner kronor (3,2 procent) högre än anvisade medel i statsbudgeten. Under året har väsentliga utgiftsökningar för föräldraförsäkring och underhållsstöd skett inom utgiftsområdet. Utfallet för anslaget A2 Föräldraförsäkring översteg anvisade medel på statsbudgeten med 765 miljoner kronor, vilket är 5 procent högre än anvisat i statsbudgeten. Orsaken är att medel- ersättningen har ökat. Ökningen av medel- ersättningen beror bl.a. på att männen, som i genomsnitt har högre inkomster, har ökat sitt uttag från föräldraförsäkringen mer än beräknat. Männens andel av utbetalda föräldrapennings- dagar har stigit till 11,6 procent. Nedan följer en tabell som visar medelersättningens utveckling för föräldrapenningen. Tabell 5.40 Föräldrapenningen år 1996-1999. Antal netto dagar 1000-tal därav kvinnor % därav män % Medel ers. per dag kr/dag därav kvinnor kr/dag därav män kr/dag 1996 42 177 89,4 10,6 269 256 374 1997 37 905 90,1 9,9 274 264 364 1998 36 327 89,6 10,4 302 291 397 1999 36 036 88,4 11,6 316 305 403 Utgifterna för anslaget A3 Underhållsstöd blev 428 miljoner kronor (17 procent) högre än vad som anvisades på statsbudgeten. De högre utgifterna för underhållsstödet beror bl.a. på att antagandet om de bidragsskyldigas totala antal barn var för lågt. Vidare har antalet barn som får underhållsstöd ökat mer än beräknat. Det har också skett en ökning av antalet barn i växelvis boende. Jämfört med föregående år minskar dock utgifterna med 93 miljoner kronor vilket förklaras av att de bidragsskyldiga har ökat återbetalningarna. Den genomsnittliga ut- betalningen per barn har minskat under 1999. Orsaken till minskningen är en ändrad fördelning mellan olika typer av underhållsstöd. Andelen barn med fullt underhållsstöd minskar medan andelen barn med bidrag vid växelvis boende ökar. Även gruppen barn med utfyllnadsbidrag ökar. Utfallet för anslaget A6 Vårdbidrag för funktionshindrade blev 62 miljoner kronor högre än budgeterat. Andelen barn som har beviljats vårdbidrag har fördubblats sedan 1985. Under 1999 ökade antalet beviljade vårdbidrag med 12 procent jämfört med 1998. Ökat fokus på barn med psykiska störningar förklarar merparten av ökningen. Anslaget A1 Allmänna barnbidrag överskred budgeterade medel med 61 miljoner kronor. I relation till totalt tillgängliga medel blev utfallet 358 miljoner kronor lägre. Vid en jämförelse mot föregående år blev utfallet 64 miljoner kronor lägre vilket förklaras av sjunkande födelsetal och ett lägre antal bidragsberättigade barn. Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Utgifterna omfattar till största delen bidrag till arbetslöshetsersättning (ca 97 procent av ut- gifterna 1999) och resterande del utgörs av bidrag till lönegarantiersättning. Tabell 5.41 Uo 13 Ek. trygghet vid arbetslöshet Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Ers. vid arbetslöshet 37 331 33 789 150 35 448 1 659 Summa Uo13 37 331 33 789 150 35 448 1 659 Utgifterna för utgiftsområdet uppgick till 35 448 miljoner kronor år 1999, vilket är 1 659 miljoner kronor (5 procent) högre än anvisat i statsbudgeten. Jämfört med budgetåret 1998 har utgifterna minskat med 795 miljoner kronor. Minskningen förklaras av att den öppna arbetslösheten har minskat från i genomsnitt 6,5 procent av arbetskraften 1998 till 5,6 procent 1999. Utgiftsnivån inom utgiftsområdet påverkas av nivån på den öppna arbetslösheten vad gäller utgifter för arbetslöshetsersättningen, genom- snittlig dagpenning samt av antalet konkurser vad gäller utgifterna för lönegarantiersättning. De högre utgifterna är hänförliga till A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning, vars utfall blev 1 698 miljoner kronor högre än anvisat. Därmed har anslagskrediten utnyttjats med 1 276 milj- oner kronor. En förklaring till den högre förbrukningen är att utgifterna vid bud- geteringen underskattades för de personer som räknas som sysselsatta i SCB:s arbetskrafts- undersökning, men samtidigt uppbär arbets- löshetsersättning, t.ex. deltidsarbetslösa och tillfälligt anställda. År 1998 förändrades redovisningsprinciperna för anslagsavräkningen av skatt på transfereringar. Som ett resultat av denna förändring av redovisningsprinciperna genomfördes en teknisk justering av anslaget 1999 i form av en indragning med ca 731 mil- joner kronor. Utfallet för anslaget A2 Bidrag till lönegaranti- ersättningar, uppgick till 954 miljoner kronor, vilket var 39 miljoner kronor lägre än statsbudgeten. Skillnaden förklaras av att den ekonomiska konjunkturen har medfört en minskning av antalet konkurser, vilket i sin tur minskar nyttjandet av statlig lönegaranti. Under 1999 tillfördes anslaget 150 miljoner kronor på tilläggsbudget. Totalt tilldelade medel uppgick således till 1 143 miljoner kronor och utfallet blev 189 miljoner kronor lägre än totalt tilldelade medel. Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknads- politiska åtgärder, Arbetsmarknadsverket, Arbetarskyddsstyrelsen m.fl. myndigheters förvaltning samt forskning och utveckling på arbetsmarknads- och arbetslivsområdet. Området omfattar även vissa utgifter för Samhall AB:s verksamhet, jämställdhetspolitiska frågor samt statliga arbetsgivarfrågor. Tabell 5.42 Uo14 Arbetsmarknad och arbetsliv Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Arbetsmarkn. 34 039 34 721 -307 35 721 1 000 B. Arbetsliv 5 534 5 377 -1 5 476 99 C. Jäm- ställdhet kvinnor-män 36 33 0 28 -5 D. Staten som arbetsgivare 8 059 8 143 0 7 570 -573 Summa Uo 14 47 668 48 274 -308 48 795 521 Utfallet för utgiftsområdet blev 48 795 miljoner kronor, vilket är 521 miljoner kronor (1 procent) högre än statsbudgeten. Utfallet blev 351 miljoner kronor lägre än totalt tilldelade medel. Anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (inkl. äldreanslaget 1995/96 Arbets- marknadspolitiska åtgärder), svarade för ca 46 procent av de totala utgifterna 1999. Jämfört med 1998 har de totala utgifterna för utgiftsområdet under 1999 ökat med 1 127 miljoner kronor. Skillnaden i förhållande till anvisade medel på statsbudgeten hänför främst till en ökning av utgifterna med 442 miljoner kronor för anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta berodde troligtvis på att åtgärdernas styckkostnader ökade mer än vad som förutsågs inför 1999 års planering. Jämfört med 1998 har utgifterna ökat med 1 137 miljoner kronor. Från och med 1999 belastas anslaget med statlig ålderspensionsavgift. Utfallet för anslaget A4 Europeiska social- fonden m.m. blev 354 miljoner kronor högre än anvisat i statsbudgeten. Av de för program- perioden 1995-1999 avsatta medlen (totalt ca 3 100 miljoner kronor ) har ca 86 procent utbetalats vid budgetårets utgång. Utfallet för anslaget B3 Forskning, utveckling och utbildning m.m. uppgick till 387 miljoner kronor, vilket är 91 miljoner kronor högre än anvisat i statsbudgeten. Skillnaden förklaras av att utbetalningar under året har utförts till tidigare avslutade projekt. Utfallet för anslaget D2 Statliga tjänstepensioner m.m. blev 7 569 miljoner kronor, vilket är 571 miljoner kronor lägre än anvisat i statsbudgeten. Skillnaden förklaras i huvudsak av riksdagens beslut om att hela basbeloppet skall ligga till grund för utbetalning av den allmänna pensionen. Genom den höjning som skedde av allmänpensionen sänktes den statliga tjänste- pensionsandelen för de grupper som har pension efter det gamla avtalet PA-SPR. Denna grupp har en s.k. samordnad pension. Detta innebär att belastningen av D2 anslaget minskar och i gengäld belastas folkpensionsanslaget till större delen avseende denna grupp pensionärer. Indragningar av medel på utgiftsområdet uppgick 1999 till totalt 1 784 miljoner kronor. Största delen av indragningarna härrör från anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, från vilket 1 181 miljoner kronor drogs in efter nedrevidering av antalet personer som beräknades delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utgiftsområde 15 Studiestöd Utgiftsområdet omfattar studiehjälp till gymnasiestuderande, studiemedel i form av bidrag, räntesubventioner och avskrivning av studielån, olika typer av vuxenstudiestöd samt bidrag för vissa studiesociala ändamål. Tabell 5.43 Uo 15 Studiestöd Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Studiestöd 21 919 22 447 -92 19 676 -2 771 Summa Uo 15 21 919 22 447 -92 19 676 -2 771 För 1999 uppgick utgifterna till 19 676 miljoner kronor, vilket är 2 771 miljoner kronor (12 pro- cent) lägre än anvisat i statsbudgeten. I relation till totalt tilldelade medel blev utfallet 1 484 miljoner kronor lägre. Under året har indragningar på totalt 1 247 miljoner kronor gjorts. Jämfört med 1998 har utfallet minskat med 2 243 miljoner kronor. Skillnaden mellan utfallet och statsbudgeten hänför sig främst till minskade utgifter på anslaget A2 Studiemedel m.m. vilket huvudsakligen beror på att CSN 1999 övergick från en blandad utgifts- och kassamässig avräkningsprincip till en renodlad kassamässig avräkningsprincip avseende myndighetens räntor. Denna förändring innebär att ca 1 100 miljoner kronor avräknas 2000 i stället för 1999. Tabell 5.44 Antal studerande med studiemedel 1996–1999 Studiebidrag Studielån 1996 356 394 262 668 1997 384 650 300 021 1998 412 316 326 354 1999 416 703 336 457 Jämfört med 1998 har utfallet 1999 minskat med 1 594 miljoner kronor. Under 1999 ökade antalet högskolestuderande som hade studiemedel med ca 2 procent eller drygt 5 500 personer. Antalet studiemedelstagare i forskarutbildning minskade med ca 56 procent under 1999. Orsaken till minskningen var nya regler för doktoranders studiefinansiering. Under 1999 har antalet studiemedelstagare på komvux och gymnasial nivå minskat. Under året har det skett en marginell minskning av antalet studie- medelstagare på grundskolenivå. Tabell 5.45 Utbetalda studiemedel 1996-1999 Miljoner kronor Bidrag Lån1 1996 4 479 9 075 1997 4 810 10 119 1998 4 964 10 754 1999 5 016 11 165 1 inkl extra studiemedel Utfallet för anslaget A3 Vuxenstudiestöd m.m. blev 1 231 miljoner kronor lägre än anvisade medel på statsbudgeten. Minskningen av utfallet förklaras främst av att efterfrågan på det särskilda utbildningsbidraget har minskat kraftigt, bl.a. till följd av fortsatt sjunkande arbetslöshet. Jämfört med föregående år har utfallet minskat med 654 miljoner kronor. Tabell 5.46 Antal personer som mottog vuxenstudiestöd 1996-1999 1996 1997 1998 1999 41 800 90 700 116 300 96 000 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning Utgiftsområdet omfattar barnomsorg, skola, vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, universitets- och högskoleutbildning, forskning samt högskolemyndigheter. Tabell 5.47 Uo16 Utbildning och universitetsforskning Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Barnomsorg, skola o vuxenutb. 5 543 6 802 81 6 251 -552 B. Universitet högskolor m.m. 19 334 19 500 0 19 933 433 C. Högskole- myndigheter 476 453 61 487 34 D. Nationell och int. Forskn. Resurser 2 330 2 218 -18 2 420 201 E. Gemensamma ändamål 54 57 -17 58 1 Summa Uo 16 27 737 29 031 107 29 148 118 För 1999 uppgick utgifterna till 29 148 miljoner kronor, vilket är 118 miljoner kronor (0,4 pro- cent) högre än anvisat i statsbudgeten. Jämfört med totalt tilldelade medel blev utfallet 2 101 miljoner kronor lägre. En betydande del av skillnaden jämfört med anvisat i statsbudgeten förklaras av att medel på äldreanslag har för- brukats under året. Äldreanslaget 95/96 C46 Övriga utgifter inom grundforskningen uppvisar ett utfall på 424 milj- oner kronor. Utfallet för Anslaget B 52 Särskilda utgifter för universitet och högskolor m.m. blev 104 miljoner kronor högre än budgeterat. Utfallet för anslaget D17 Särskilda utgifter för forskningsändamål översteg anvisade medel i statsbudgeten med 65 miljoner kronor. Den största skillnaden gentemot stats- budgeten uppvisar anslaget A 15 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna. Utfallet blev 355 miljoner (-8,0 procent) kronor lägre än anvisade medel i statsbudgeten. Skillnaden förklaras främst av att medlen avseende den kvalificerade yrkesutbildningen inte förbrukades helt under 1999. Anslaget innehåller bl.a. utgifter för regeringens satsning på vuxenutbildning, det s.k. Kunskapslyftet. Bidraget betalas ut i förskott till kommunerna, varvid avräkning mot pre- stationer sker i efterhand. För 1999 anvisades motsvarande 106 500 årsstudieplatser, vilket är 5 600 färre platser än 1998. Under läsåret 1998/99 deltog 6,6 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år i den kommunala vuxenutbildningen inklusive kunskapslyftet. Tabell 5.48 Totalt antal heltidsplatser och antal elever i kommunal vuxenutbildning (inkl. kunskapslyftet) 1996- 1999 Antal HT 1997 VT 1998 HT 1998 VT 1999 Heltids- platser 113 475 142 529 144 630 156 815 Elever 172 934 191 456 227 885 228 010 Universitet och högskolor svarar för ca 68 pro- cent av utgiftsområdets utgifter. Utgifterna som avser utbildning och forskning vid universitet och högskolor uppgick 1999 till 19 933 miljoner kronor, vilket är 434 miljoner kronor högre än anvisat i statsbudgeten. Ökningen förklaras av ett ökat antal studieplatser i samband med utbyggnaden av universitet och högskola. Sammanlagt kommer medel motsvarande 89 000 nya platser att tillföras universitets- och högskoleområdet under åren 1997- 2002. Utgiftsområde 17 Kultur, medier trossamfund och fritid Utgiftsområdet omfattar bland annat allmän kulturverksamhet, museer, film, trossamfund, folkbildning, ungdoms-, folkrörelse- och idrotts- frågor. Tabell 5.49 Uo17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Allmän kulturverk- samhet 367 300 0 301 1 B. Teater, dans och musik 1 430 1 398 0 1 396 -2 C. Bibliotek, litteratur, kultur- tidskrifter 199 227 0 230 3 D. Bild/form samt konst- hantverk 79 86 0 94 8 E. Ersättning/ bidrag till konstnärer 252 262 0 259 -3 F. Arkiv 298 294 -2 294 0 G. Kulturmiljö 393 441 0 532 91 H. Museer och utställningar 939 962 5 967 5 I. Film o medier 181 194 -1 193 -1 J. Forskning 42 37 0 38 1 K. Tros- samfund 56 56 -1 55 -1 L. Folkbildning 2 491 2 579 0 2 569 -10 M. Ungdoms- frågor 108 109 0 112 3 N. Folkrörelse- och bildnings- frågor 507 507 0 514 7 Summa Uo 17 7 342 7 452 1 7 554 102 För 1999 uppgick utgifterna till 7 554 miljoner kronor, vilket är 102 miljoner kronor (1,4 pro- cent) högre än vad som anvisades i stats- budgeten. Skillnaden i förhållande till statsbudgeten beror främst på anslaget G 2 Bidrag till kultur- miljövård. Anslaget överskred anvisade medel med 87 miljoner kronor, vilket helt finansierades av tidigare års anslagssparande. Överskridandet hänför sig delvis till förpliktelser som ej kunde utföras under 1998. Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsväsendet, geotekniska frågor, läns- styrelserna, de regionala självstyrelseorganen, lantmäteriverksamhet m.m. samt stöd till eko- logisk omställning och utveckling. Tabell 5.50 Uo18 Samhällsplanering, bostad och byggande Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Plan-, byggbost. väsendet 19 628 16 728 34 14 023 -2705 B. Geoteknik 22 23 0 27 4 C. Länsstyrel- serna m.m. 1 696 1 778 1 1 819 41 D. Lantmäteri- verksamh. 407 433 0 396 -37 E. Stöd till ekologisk utv. 617 1 500 0 908 -592 Summa Uo 18 22 370 20 463 35 17 172 -3 291 Utfallet för budgetåret 1999 blev 17 172 miljoner kronor, vilket är 3 291 miljoner kronor (16,1 procent) lägre än anvisat i statsbudgeten. Skillnaden hänför sig främst till att anslaget A 5 Statens bostadskreditnämnd: Garanti- verksamhet redovisade ett lågt utfall. Anslagets utfall underskred budgeterade medel med 1 753 miljoner kronor. Antalet skadeärenden inom BKN:s resultatområde för Äldre garantier minskade markant under 1999. En väsentlig orsak till denna minskning är att de omfattande utbetalningarna under främst 1998 medförde ökad stabilitet i den återstående garantistocken. Även det låga ränteläget, som inneburit att lån kunnat omsättas till lägre räntenivå, är en bidragande orsak. Den genomsnittliga räntan i bostadsinstitutens utlåning föll från mitten av 1998 till mitten av 1999 med 1,3 procentenheter. Utfallet för anslaget A10 Bostadsbidrag blev 797 miljoner kronor lägre än anvisat i stats- budgeten. En förklaring till att kostnaderna för bostadsbidrag minskade är att hushållen fick högre inkomster och att sysselsättningen ökade. Ökningen av hushållens bostadskostnader har också varit låg. Sammantaget har därmed behovet av bostadsbidrag minskat. Anslag E1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet anvisades i statsbudgeten med 1 495 miljoner kronor. Utfallet blev 590 miljoner kronor lägre än budgeterat. Skälet var det av regeringen beslutade begränsnings- beloppet på 960 miljoner kronor. Detta innebar att utgifterna på anslaget under 1999 maximalt fick uppgå till detta belopp. Utfallet för anslaget A2 Räntebidrag blev 170 miljoner kronor lägre än anvisat i statsbudgeten. Detta beror på att subventionsräntan blev lägre än beräknat i statsbudgeten och att räntestödet vid förbättring av bostadshus sänktes under 1999. I förhållande till utgiftsområdets totalt till- delade medel, som uppgick till 21 009 miljoner kronor, var förbrukningen 3 837 miljoner kronor lägre. Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av regionalpolitiskt företagsstöd och medel som länsstyrelserna förfogade över för regional projektverksamhet samt en del av medfinansieringen av EG:s strukturprogram. I utgiftsområdet ingår även utbetalningar från EG:s regionalfond som delfinansierar EG:s bidrag till strukturprogrammen. Tabell 5.51 Uo19 Regional utjämning och utveckling Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1999 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Regional utjämning och utveckling 3 437 2 743 26 3 720 977 Summa Uo 19 3 437 2 743 26 3 720 977 Utfallet 1999 blev 3 720 miljoner kronor vilket är 977 miljoner kronor (35,6 procent) högre än anvisat i statsbudgeten. Till största delen beror skillnaden på att åtaganden gjorda före 1999 till största delen täcktes av anslagsbehållningar på främst äldre- anslaget Regionalpolitiska åtgärder. Vid övergången till ett bemyndigandesystem fördes ett nytt anslag, A1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder, upp på statsbudgeten 1999. Anslaget uppgick till ett lägre belopp, 950 miljoner kronor, på grund av att anslagsbehållningarna på äldreanslaget i stället skulle tas i anspråk. De sammanlagda utgifterna för regionalpolitiska åtgärder blev 1 630 miljoner kronor, således 680 miljoner kronor högre än anvisat i stats- budgeten. Utfallet för anslaget A8 Europeiska regionala utvecklingsfonden blev 973 miljoner kronor, vilket är 191 miljoner kronor högre än anvisat i statsbudgeten. Differensen täcktes av anslags- sparande. Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård Utgiftsområdet omfattar bland annat frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, miljö- och kretsloppsforskning samt strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften. Tabell 5.52 Uo20 Allmän miljö och naturvård Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB TB Utfall Utfall- SB A. Mijövård 1 133 1 300 28 1 379 79 B. Strålskydd, kärnsäkerhet 240 249 0 253 4 Summa Uo 20 1 373 1 549 28 1 632 83 Under 1999 blev utgifterna 1 632 miljoner kronor, vilket är 83 miljoner kronor (5,4 pro- cent) högre än anvisat i statsbudgeten. Den främsta förklaringen till de högre utgifterna är äldreanslaget Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning, som belastades med 104 miljoner kronor. Utfallet för anslaget A3 Åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden blev 37 miljoner kronor högre än budgeterat, varav 23 miljoner kronor tillfördes på tilläggsbudget. Däremot blev det lägre utgifter än budgeterat på anslaget A10 Miljöinsatser i Östersjöregionen, 84 miljoner kronor. Förklaringen är att dessa insatser skall sträcka sig över flera år. Utgiftsområde 21 Energi Utgiftsområdet omfattar frågor avseende till- försel, distribution och användning av energi. Dessutom omfattas program för omställning och utveckling av energisystem vars huvudinriktning är en långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Till utgiftsområdet hör också energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser i Baltikum och Östeuropa. Tabell 5.53 Uo21 Energi Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Energi- systemfrågor 259 113 0 252 139 B. Omställning och utveckling av energisystem 608 1 568 0 849 -719 Summa Uo 21 867 1 681 0 1 101 -580 I statsbudgeten anvisades 1 681 miljoner kronor. Utfallet för utgiftsområdet blev 1 101 miljoner kronor, vilket är 580 miljoner kronor (34,5 pro- cent) lägre än budgeterat belopp.. Skillnaden hänför sig främst till verksamhets- område B Omställning och utveckling av energisystemet. På anslaget B4 Energiforskning anvisades i statsbudgeten 398 miljoner kronor. Utgifterna uppgick till 205 miljoner kronor, alltså 193 miljoner kronor lägre än budgeterat. Skillnaden beror på att regeringen beslutade om ett begränsningsbelopp på 149 miljoner kronor vad avsåg Statens energimyndighets del av anslaget. Detta innebar att anslaget totalt under 1999 fick belastas med utgifter på högst 243 milj- oner kronor. Utfallet för anslaget B1 Bidrag för att minska elanvändandet blev 195 miljoner kronor, vilket var 160 miljoner kronor lägre än anvisat i stats- budgeten. Skillnaden beror på att utbetalnings- takten av bidrag sjönk mer än beräknat. Rege- ringen införde våren 1999 även begränsningar i behandlingen av ansökningar av bidragen. Utfallet för anslaget B9 Åtgärder för el- och värmeförsörjning i Sydsverige blev 40 miljoner kronor. Anslaget budgeterades till 200 miljoner kronor, vilket betyder att utgifterna blev 160 miljoner kronor lägre. Anledningen till det låga utfallet är att regeringen i juli 1999 beslutade om ett begränsningsbelopp för utgifterna på 40 miljoner kronor. Detta innebar att det utgående anslagssparandet 1999 uppgår till 358 miljoner kronor. Utgiftsområde 22 Kommunikationer Utgiftsområdet omfattar väg- och järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunikationer och övergripande IT- frågor. Tabell 5.54 Uo22 Kommunikationer Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Vägar och järnvägar 24 410 22 931 -86 22 944 13 B. Sjö-och luftfart 1 099 807 105 870 63 C. Post- och telekommunik. 751 695 0 709 14 D. SJ, kollektivtrafik m.m. 616 633 -20 596 -37 E. Kommunik- ationsforskn. meteorologi 473 436 0 510 74 Summa Uo 22 27 349 25 501 -1 25 629 127 I statsbudgeten anvisades totalt 25 502 miljoner kronor. Utfallet blev 25 629 miljoner kronor, vilket är 127 miljoner (0,5 procent) högre än anvisat i statsbudgeten. De största skillnaderna mellan utfall och statsbudget återfinns på anslagen A4 Banverket: Banhållning samt A2 Väghållning och statsbidrag. Utgifterna för anslagen blev 423 miljoner kronor högre respektive 348 miljoner kronor lägre än anvisat i statsbudgeten. På statsbudgeten anvisades 12 480 miljoner kronor för Väghållning och statsbidrag. Regeringen beslutade om en indragning på 500 miljoner kronor på anslaget och dessutom ett begränsningsbelopp på 11 895 miljoner kronor. Utfallet blev 12 132 miljoner kronor. Regeringen beslutade även om ett begränsningsbelopp för anslaget Banverket: Banhållning. Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Utgiftsområdet omfattar Jord- och skogsbruk, fiske samt utgifter inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och fiske- politik (CFP). Vidare ingår nationellt beslutade åtgärder inom dessa näringar. I utgiftsområdet ingår också utgifter för växtskydd, djurskydd och djurhälsovård samt livsmedelskontroll. Utgiftsområdet innefattar även anslag till högre utbildning och forskning som rör vård och utnyttjande av biologiska naturresurser. Tabell 5.55 Uo23 Jord- och skogsbruk m.m. Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Internationellt. Samarbete 38 38 0 36 -2 B. Jordbruk och trädgårdsnäring 9 483 9 554 0 9 426 -128 C. Fiske 147 190 0 178 -12 D. Rennäring mm 88 95 0 103 8 E. Djurskydd och djurhälsovård 301 279 0 326 46 F. Livsmedel 187 176 0 179 3 G. Utbildning och forskning 1 254 1 290 0 1 320 30 H. Skogsnäring 338 351 12 357 6 Summa Uo 23 11 836 11 973 12 11 925 -49 Utfallet för 1999 uppgick till 11 925 miljoner kronor, vilket är 49 miljoner kronor (-0,4 pro- cent) lägre än vad som anvisades i statsbudgeten. De lägre utgifterna förklaras främst av anslaget B13 Från EG-budgeten finansierade komp- letterande åtgärder inom jordbruket. Förklaringen är att utbetalningar för vallstöd avseende 1999 senarelades till efter årsskiftet 2000. Lägre utfall än anvisat i statsbudgeten, 166 miljoner kronor, blev det även för anslaget B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket. Även här är förklaringen uppskjutna utbetalningar av vallstöd. Högre utgifter i förhållande till statsbudgeten, 260 miljoner kronor, blev det däremot för anslaget B14 Arealersättning och djurbidrag m.m. Det högre utfallet förklaras av en lägre anslags- tilldelning i statsbudgeten till följd av ett stort ackumulerat anslagssparande, vilket delvis togs i anspråk under 1999. Utgiftsområde 24 Näringsliv Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, tekno- logisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export och investeringsfrämjande, kooperativa frågor samt konsumentfrågor. Tabell 5.56 Uo24 Näringsliv Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall SB 1999 A. Näringspol. 976 723 17 1 017 294 B. Tekn. infrastruktur 161 192 0 179 -13 C. Konkurrens- frågor 77 68 7 70 1 D. Tekn. forskn. Utv. 1 214 1 268 -5 1 449 181 E. Utrikeshandel, export- och inv.främjande 248 413 2 329 -85 F. Konsument frågor 101 113 0 115 2 G. Övriga åtaganden 41 119 -9 97 -23 Summa Uo 24 2 818 2 898 12 3 256 358 För budgetåret 1999 uppgick utgifterna till 3 256 miljoner kronor. Detta är 358 miljoner kronor (12,4 procent) högre än anvisade medel i statsbudgeten. Den högre förbrukningen inom utgiftsområdet finansierades främst genom att ingående anslagsbehållningar utnyttjades. För anslaget D1 Teknisk forskning och ut- veckling blev utfallet 179 miljoner kronor högre än anvisade medel i statsbudgeten. De högre utgifterna täcktes av ingående anslags- behållningar från 1998. Regeringen beslutade om ett begränsningsbelopp för anslaget på 869 miljoner kronor. Utfallet blev knappt 869 miljoner kronor. Antalet forskning- och utvecklingsprojekt som beviljats medel under budgetåret har ökat något jämfört med 1998. Vidare har 258 miljoner kronor förbrukats på äldreanslaget Program för A95/16 småföretags- utveckling: förnyelse och tillväxt under 1998. Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Utgiftsområdet omfattar huvuddelen av statens bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting, dels förekommer bidrag med fördelande och utjämnade syfte. Utgiftsområdet omfattar också bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Tabell 5.57 Uo25 Allmänna bidrag till kommuner Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall SB 1999 A.Bidr./ ersättn till kom- muner och landsting 96 784 103 565 -40 102 542 -1 022 Summa Uo 25 96 784 103 565 -40 102 542 -1 022 År 1999 blev utfallet för utgiftsområdet 102 542 miljoner kronor, vilket är 1 022 miljoner kronor (1 procent) lägre än vad som anvisades i statsbudgeten. I förhållande till totalt tilldelade medel blev utfallet 1 854 miljoner kronor lägre. Jämfört med 1998 blev ökade utgifterna med 5 758 miljoner kronor högre. Syftet med de ökade statsbidragen är att underlätta för kommuner och landsting att klara det lagstadgade kravet på ekonomisk balans år 2000 samt att finansiera vissa satsningar inom områdena vård, skola, omsorg. Skillnaden gentemot anvisat i statsbudgeten hänförs främst till lägre utgifter för anslaget A3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting. Detta förklaras av att Statistiska centralbyråns slutliga beräkning av statsbidraget till kommuner och landsting var lägre än den preliminära beräkningen. Lägre utgifter i förhållande till anvisat i statsbudgeten blev det också på anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Orsaken är att Bostadsdelegationen och regeringen inte hann behandla alla inkomna ärenden under 1999, vilket innebär att utgifterna i stället belastar anslaget år 2000. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden, oförutsedda utgifter och Riksgälds- kontorets provisionskostnader i samband med upplåning på de internationella kapital- marknaderna. Utgiftsområde 26 omfattas inte av det statliga utgiftstaket. Tabell 5.58 Uo26 Statsskuldsräntor m.m. Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall SB 1999 A. Räntor på statsskulden 113 311 84 450 0 89 825 5 375 B. Oförutsedda utgifter 1 10 0 0 -10 C. RGK:s provisions- kostnader 93 100 0 60 -40 Summa Uo 26 113 405 84 560 0 89 885 5 325 I statsbudgeten anvisades på utgiftsområdet 84,6 miljarder kronor medan utfallet uppgick till 89,9 miljarder kronor. Utfallet blev således 5,3 miljarder kronor högre än anvisat belopp i statsbudgeten. Utgifterna för statsskulds- räntorna påverkas främst av statsskuldens storlek, räntenivåer och växelkurser. Tekniska faktorer till följd av Riksgäldskontorets upp- lånings- och skuldförvaltningsteknik påverkar också ränteutgifterna. Anslagsavräkningen görs enligt utgiftsmässiga principer och är nettot av både inkomster och utgifter i upplånings- verksamheten. Riksgäldskontoret har rätt att vid behov överskrida anslaget A 1 Räntor på statsskulden. I statsbudgeten beräknades statsbudgetens saldo visa ett överskott på 16 miljarder kronor för 1999. Utfallet blev 82 miljarder kronor, dvs 66 miljarder kronor bättre än beräknat. Års- genomsnittet för 6-månaders räntan blev en procentenhet lägre än beräknat i statsbudgeten medan årsgenomsnittet för den 5-åriga räntan blev 0,2 procentenheter lägre. Utfallet på A1 Räntor på statsskulden blev 5 375 miljoner kronor högre än anvisat i stats- budgeten. Det bättre budgetsaldot gjorde att Riksgäldskontoret emitterade lägre volymer än beräknat, vilket i sin tur resulterade i lägre överkurser vid emission (lägre inkomster). Det bättre budgetsaldot ledde också till större åter- köp, varför de realiserade kursförlusterna blev större än beräknat. Kursförluster uppstår då obligationer med en högre kupongränta än aktuell marknadsränta återköps. Den ökade räntebelastningen till följd av gjorda uppköp och byten minskar statens framtida räntebetalningar i motsvarande grad. Större valutavinster än beräknat reducerade dock en del av de högre ränteutgifterna. De lägre räntenivåerna bidrog till att de inhemska räntorna minskade med ca 2 miljarder kronor. I tabellen nedan redovisas statskuldsräntornas olika komponenter. Då budgetmålet för den offentliga sektorn avser finansiellt sparande enligt nationalräkenskaperna påverkar inte valutaförluster/vinster och kursförluster/vinster statens finansiella sparande. Ett relevant ränte- mått i detta sammanhang är därför delposten summa räntor som blev nära 7,5 miljarder kronor högre än beräknat i statsbudgeten. Tabell 5.59 Räntor på statsskulden Miljarder kronor Utfall 1997 Utfall 1998 SB 1999 Utfall 1999 Utfall SB 1999 Räntor på lån i svenska kronor 82,5 73,1 69,5 68,5 -1,0 Räntor på lån i utländsk valuta 23,9 23,6 20,2 22,0 1,8 Räntor på in- och utlåning -5,6 -3,9 -4,5 -2,4 2,1 Över-/underkurser vid emission -1,7 -5,7 -7,0 -2,4 4,6 Summa räntor 99,1 87,2 78,3 85,7 7,5 Valutaförluster/ vinster -3,6 9,8 -2,4 -6,3 -3,8 Kursförluster/ vinster 2,8 15,6 8,6 10,2 1,6 Övrigt 0,1 0,6 0 0,2 0,2 Summa ränteutgifter 98,4 113,3 84,5 89,8 5,4 Anm. Beloppen avrundade och summerar därför inte Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till den Europeiska gemenskapens allmänna budget (EU-budgeten). EU-budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna. EU-budgeten beslutas årligen inom ramen för ett fastställt flerårigt budgettak (det s.k. finansiella perspektivet). Den inbetalda avgiften kan förändras under året och avvika från budget beroende på ett flertal olika faktorer såsom faktisk uppbörd avseende tullar och import- avgifter, utfallet av EU-budgeten för tidigare år, tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå och valutakursförändringar. Från och med 1999 upphörde Sveriges infasningsrabatt Tabell 5.60 Uo27 Avgiften till Europeiska gemenskapen Miljoner kronor Verksamhets- område Utfall 1998 SB 1999 TB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 A. Sveriges avgift till gemeskaps- budgeten 21 210 21 908 0 20 884 -1 024 Summa Uo 27 21 210 21 908 0 20 884 -1 024 Utfallet blev 20 884 miljoner kronor, vilket är 1 024 miljoner kronor ( 4,7 procent) lägre än vad som anvisades i statsbudgeten. Skillnaden hänförs till anslaget A 1 Avgiften till Europeiska gemenskapens budget. De lägre ut- gifterna beror framför allt på en tilläggs- och ändringsbudget från Europeiska kommissionen där BNI-avgiften minskades med anledning av överskottet i EU-budgeten 1998 och där även avgiftsbaser och växelkurser uppdateras, vilket minskade den BNI-baserade EU-avgiften. Denna prognosjustering under löpande år föregriper och minskar den utfallsjustering som normalt sker efter avslutat budgetår. Utfallet för den del av EU-avgiften som baseras på bruttonationalinkomsten blev 903 miljoner kronor lägre än budgeterat, den mervärdesskattebaserad avgiften blev 109 milj- oner kronor lägre än budgeterat, de särskilda jordbrukstullarna blev 88 miljoner kronor lägre än budgeterat och tullavgiften blev 74 miljoner kronor högre än budgeterat. Tabell 5.61 Avgifter till EG samt återbetalningar inom ramen för Sveriges infasningsrabatt Utfall 1995 Utfall 1996 Utfall 1997 Utfall 1998 Utfall 1999 Tullavgift 3 124 3 046 2 861 3 030 2 814 Särsk. jordbr. Tullar och sockeravg. 164 222 286 359 335 Mervsk. Bas. Avg. 8 642 8 087 10 298 9 149 7 348 Avg.baser ad på BNI 3 518 5 419 6 736 8 672 9 085 Storbr. - avg.1 1 302 Summa avgifter 15 448 16 774 20 181 21 210 20 884 Infasnings återb. -4 531 -3 622 -657 -275 0 Summa avgifter (netto) 10 917 13 152 19 524 20 935 20 884 1 Redovisas separat fr.o.m 1999. Ingår tidigare under moms- och BNI-avgift Minskning av anslagsbehållningar I statsbudgeten för 1999 beräknades minskningen av anslagsbehållningarna till 5 milj- arder kronor. Denna förbrukning redovisades i den särskilda posten Minskning av anslagsbehållningar. Posten är ett netto mellan förbrukning av kvarstående medel från före- gående budgetår och sparade medel från innevarande budgetår samt utnyttjande av anslagskredit. Minskning av anslagsbehållningar ingår i de utgifter som omfattas av det statliga utgiftstaket. I redovisningen av det slutliga utfallet ingår förbrukningen av anslags- behållningar och utnyttjande av anslagskredit i utgifterna för respektive anslag och utgifts- område. Det slutliga utfallet visar att anslags- behållningarna minskade med 7,3 miljarder kronor 1999, se tabell 5.63. Tabell 5.62 Minskning av anslagsbehållningar 19991 Miljarder kronor 1999 Ingående reservation och ramöverföringsbelopp 1999–01–01 37,6 Anvisat i statsbudget 577,0 Tilläggsbudget 8,5 Medgivna överskridanden 0,6 Indragningar2 -8,1 Utfall -584,5 Indragningar p.g.a. överstigande maximalt anslagssparande -0,9 Utgående reservation och ramöverföringsbelopp 1999–12–31 30,3 Förändring av anslagsbehållningar -7,3 1 Avseende ram-och reservationsanslag exklusive statsskuldsräntor. 2 Varav +0,9 miljarder kronor avser korrigeringar av myndigheternas årsredovisningar till följd av fel i ingående reservation och ramöverföringsbelopp. I tabell 5.64 redovisas de anslag som för 1999 uppvisar en förbrukning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit på mer än 500 miljoner kronor. Tabell 5.63 Förbrukningar av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit större än 500 mkr Miljoner kronor Utgiftsområde/Anslag Uo 13 A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning 1 698 Uo 6 A3 Utveckling och investeringar 989 Uo 14 A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 839 Uo 12 A2 Föräldraförsäkring 765 Uo19 1998 A1 Regionalpolitiska åtgärder 738 Uo 7 A1 Biståndsverksamhet 585 Uo 9 A2 Bidrag till läkemedelsförmånen 554 Anslagsbehållningarna uppgick vid utgången av 1999 till 30 265 miljoner kronor. Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd redovisar de största anslagsbehållningarna uppgående till totalt 6 725 miljoner kronor. I tabell 5.65 redovisas de anslag som uppvisade utgående anslags- behållningar 1999 överstigande 1 miljard kronor. Tabell 5.64 Anslag med anslagsbehållningar överstigande 1 mdkr per 991231 Miljoner kronor Utgiftsområde/Anslag Uo 7 A1 Biståndsverksamhet 5 105 Uo 18 A5 Statens bostadskreditnämnd 1 757 Uo 27 A1 Avgift till Europeiska gem. budget 1 318 Uo 23 B15 Intervention o exportbidr. f. jordbr.prod. 1 166 Uo 15 A3 Vuxenstudiestöd m. m. 1 150 Uo 25 A2 Bidr till särsk insatser i vissa kom o lt 1 072 Uo 7 B1 Samarbete med Central och Östeuropa 1 023 Totalt 12 591 Riksgäldskontorets nettoutlåning För att statsbudgetens saldo skall överensstämma med statens lånebehov redovisas Riksgälds- kontorets nettoutlåning samt en kassamässig korrigeringspost på statsbudgetens utgiftssida. För 1999 blev utfallet för Riksgäldskontorets nettoutlåning –17 933 miljoner kronor. Be- räkningen i statsbudgeten uppgick till 26 988 miljoner kronor. Skillnaden mellan utfall och statsbudget blev således 44 921 miljoner kronor. I tabellen nedan framgår de största skillnaderna. Tabell 5.65 Riksgäldskontorets nettoutlåning Miljoner kronor Utfall 1998 SB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 Myndigheternas räntekonton 2 739 0 -2 978 -2 978 Premiepensionsmedel, utbet. 0 37 000 0 -37 000 Premiepensionsmedel, inbet. -13 689 -20 900 -26 051 -5 151 Kärnavfallsfonden -209 -400 -1 881 -1 481 CSN, studielån 10 122 11 400 10 951 -449 Insättningsgaranti -2 127 -2 600 -2 284 316 Övrigt 336 2 488 4 310 1 822 Summa -2 828 26 988 -17 933 -44 921 I statsbudgeten för 1999 beräknades statens utbetalningar av premiepensionsmedel uppgå till 37 000 miljoner kronor. Under året skedde dock ingen utbetalning av dessa medel. Bakgrunden är att sedan 1995 har en viss del av inkommande pensionsavgifter inbetalats till Riksgäldskontoret (RGK) för tillfällig förvaltning inom det reformerade ålderspensionssystemets premie- pensionsdel. I statsbudgeten beräknades att 37 000 miljoner kronor av dessa medel skulle betalas ut från RGK till den nystartade pensions- förvaltande Premiepensionsmyndigheten (PPM). Till följd av problem med uppbyggnaden av PPM:s datasystem och de individuella pensionskontona försenades starten av systemet. Detta ledde till att utbetalning av de 37 000 milj- oner kronorna inte blev av under 1999. Den första utbetalningen till PPM beräknas istället ske under år 2000. I statsbudgeten beräknades inbetalningarna av premiepensionsmedel, inklusive ränta, uppgå till 20 900 miljoner kronor. Utfallet för 1999 blev 26 051 miljoner kronor, vilket betyder att premiepensionsinbetalningarna blev 5 151 milj- oner kronor större än budgeterat. Utfallet för Centrala studiestödsnämndens (CSN) lån i RGK avseende studielån och lån till hemutrustning blev 10 951 miljoner kronor, vilket var 449 miljoner kronor lägre än budgeterat. Under året ökade myndigheternas inlåning på räntekontona med 2 978 miljoner kronor. I statsbudgeten specificerades ingen prognos över förändringen på myndigheternas räntekonton. Utfallet på övrigt posten i tabell 5.65 uppgår till 4 310 miljoner kronor, varav investeringslån till myndigheter förklarar 1 330 miljoner kronor och konton för kommun- moms förklarar 1 206 miljoner kronor. Kassamässig korrigering Kassamässig korrigering ingår i statsbudgeten för att statsbudgetens saldo skall motsvara statens lånebehov, med omvänt tecken. Posten utgör skillnaden mellan å ena sidan saldot mellan statsbudgetens anslag och inkomsttitlar och å andra sidan nettot av in- och utbetalningar över statsverkets checkräkning i Riksbanken, SCR. Utfallet av den kassamässiga korrigeringen framräknas residualt. I statsbudgeten för 1999 beräknades en kassamässig korrigeringspost till –45 000 milj- arder kronor. Korrigeringen avsåg en överföring av pensionsmedel från AP-fonden i enlighet med beslutet om det reformerade ålderspensions- systemet. Utfallet motsvarade vad som budgeterats. Överföring till AP-fonden samt övriga poster redovisas i nedanstående tabell. Tabell 5.66 Kassamässig korrigering Miljoner kronor Utfall 1998 SB 1999 Utfall 1999 Utfall- SB 1999 Överföring från AP-fonden 0 -45 000 -45 000 0 Vinstmedel från Svenska spel AB 0 0 -1 550 -1 550 Ränteperiodiseringar 1 078 0 - 568 -568 Lönegarantifonden 0 0 395 395 Försvarsmaktsbeslut 4000 0 0 0 Räddningsverket 0 0 591 591 Övrigt -4 692 0 1 990 1 990 Summa 386 -45 000 -44 142 858 Från och med juni 1999 redovisas överskottet från AB Svenska Spels verksamhet mot inkomst- titel i efterhand en gång per år. Inbetalningarna av inkomsterna sker dock kvartalsvis i förskott enligt tidigare rutiner. Därmed uppstår en periodiseringsskillnad mellan inbetalning till SCR och vad som redovisas mot inkomsttitel vilket medför en kassamässig korrigering. Ränteperiodiseringar är periodiseringseffekt avseende anslaget för statsskuldsräntor. Främst rör det sig om allemanssparräntor och räntor på vissa delar av RGK:s nettoutlåning. Posten Räddningsverket avser en kassamässig korrigering med 591 miljoner kronor. Beloppet motsvarar en statsredovisningskorrigering av inomsttiteln 2625 Utförsäljning av beredskaps- lager med samma belopp. Posten Övrigt är en residualt beräknad post. 6 Redovisning av statliga garantier 6 Redovisning av statliga garantier 6.1 Redovisning av statliga garantier för budgetåret 1999 Staten har utestående ekonomiska förpliktelser av olika slag. I detta kapitel redovisas de ansvarsförbindelser som staten har i form av kreditgarantier, borgen, grundfondsförbindelser, kapitaltäckningsgarantier och pensionsgarantier. Redovisningen omfattar även statens garantier för insättningar i bank och vissa värdepappersinstitut utfärdade genom Insättningsgarantinämnden. Insättningsgarantin skiljer sig dock i viktiga avseenden från statens övriga garantier varför denna särredovisas nedan. De uppgifter som redovisas avser ställningen per den 31 december 1999 och verksamheten för budgetåret 1999. Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 31 december 1999. Den 1 januari 1998 infördes ett nytt sätt att hantera garantier i staten. Det nya förfarandet ställer krav på kostnadstäckning och innebär att risken i varje garantiengagemang eller grupp av engagemang skall beräknas. Utifrån detta bestäms en årlig avgift för garantin. Till den del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en statlig subvention. En sådan subvention skall belasta ett anslag. Förfarandet innebär att avgiftsintäkter och i förekommande fall anslagsmedel reserveras på ett konto, en garantireserv, i Riksgäldskontoret. Till reserven förs också eventuella återvinningar från tidigare infriade garantier. Reserven finansierar administration och andra utgifter för garantiverksamheten. Den statliga garantiverksamheten administreras av fem myndigheter: Riksgäldskontoret (RGK), Exportkreditnämnden (EKN), Statens bostadskreditnämnd (BKN), Sida och Insättningsgarantinämnden. De garantiåtaganden som administreras av Riksgäldskontoret kan indelas i tre huvudtyper: kreditgarantier, kapitaltäckningsgarantier, och pensionsgarantier. Kreditgarantierna innebär att staten tar på sig kreditrisken vid en investering i infrastruktur, jordbruk etc, men överlåter själva kreditgivningen till andra långivare. Kapitaltäckningsgarantierna innebär att staten åtar sig att tillskjuta kapital så att kapitaltäckningsgraden i ett bolag alltid överstiger den i lag angivna lägsta nivån (f.n. 8 procent). Dessa garantier är obegränsade men redovisas beloppsmässigt som garantimottagarens totala skuld. En variant är grundfondsförbindelse som är ett åtagande att inom en given ram betala ett belopp för att undvika likvidation, se till att garantimottagarens kapital hålls intakt, eller stärka dennes kreditvärdighet. Pensionsgarantierna tryggar pensions-åtaganden vid bolagisering av statliga verksamheter. Exportkreditnämnden utfärdar garantier som syftar till att främja svensk export. Garantierna skyddar mot risken för förluster orsakade av politiska och/eller kommersiella händelser vid utlandsaffärer. Dessutom kan EKN:s garantier användas som säkerhet för lån vid finansiering av en affär. Även risker under tillverkningstiden kan garanteras. Den vanligaste garantin täcker risken för utebliven betalning. För varje garanti tas en premie ut som avspeglar riskerna i den specifika affären. Bostadskreditnämnden utfärdar garantier för ny- eller ombyggnad. Kreditgarantin är en försäkring för bostadslån som långivare på den svenska kreditmarknaden kan köpa av BKN. De garantier som utfärdats från och med 1998 finansieras med årliga avgifter som betalas av långivarna. BKN:s äldre garantier – där riskavspeglande premier inte tas ut – finansieras delvis genom anslagsmedel. BKN utfärdar även s.k. omfördelningsgarantier av ränteutgifter samt garantier för vissa kommunala åtaganden för boendet. Sida lämnar biståndsgarantier i anslutning till u-krediter, dvs. krediter som lämnas på förmånliga villkor till vissa u-länder. Om denna garantigivning resulterar i underskott belastas biståndsanslaget. Insättningsgarantinämnden hanterar frågor om insättningsgaranti och investerarskydd. Insättningsgarantins syfte är främst att stärka konsumentskyddet för allmänhetens insättningar i bank. Det svenska garantisystemet omfattar insättningar i banker och värdepappersbolag upp till 250 000 kronor per insättare och institut. De institut som omfattas av garantin svarar också för finansieringen genom att betala en årlig avgift. En ny lag om investerarskydd infördes den 1 maj 1999. Skyddet omfattar värdepapper och medel som banker och värdepappersbolag hanterar för sina kunders räkning. En investerare kan få ersättning från investerarskyddet med sammanlagt högst 250 000 kronor per institut. Finansiering av investerarskyddet sker genom att avgifter tas ut från instituten när det kan förutses att ersättningar kommer att behöva betalas ut. Garanterad kapitalskuld Den totala garanterade kapitalskulden uppgick till 681 miljarder kronor den 31 december 1999, vilket är en ökning med knappt 14 miljarder kronor jämfört med föregående år. Om Insättningsgarantinämnden exkluderas uppgick den garanterade kapitalskulden 1999 till knappt 283 miljarder kronor, efter en ökning med 7 miljarder kronor sedan året innan. Merparten av denna ökning kan förklaras av att EKN:s garanterade kapitalskuld ökade, delvis som en följd av dollarkursens kraftiga ökning under året. Diagram 6.1 Fördelning av den garanterade kapitalskulden per myndighet 1999 I redovisningen nedan anges uppgifterna för räkenskapsåret 1998 inom parentes. Av den garanterade kapitalskulden svarar RGK för 205 (207) miljarder kronor, EKN för 54 (40) miljarder kronor, BKN för 17 (20) miljarder kronor, Sida för 7 (8) miljarder kronor och Insättningsgarantinämnden för 399 (392) miljarder kronor. Av diagram 6.2 framgår hur den garanterade kapitalskulden har utvecklats sedan 1995. Diagram 6.2 Garanterad kapitalskuld 1995–1999 Kapitalskulden har ökat under redovisnings- perioden. Den största ökningen skedde mellan 1995 och 1996, vilket främst berodde på att kapitaltäckningsgarantierna till SBAB och Venantius inkluderades i redovisningen. Ökningen mellan 1996 och 1997 förklaras främst av att Insättningsgarantinämnden började redovisas från och med 1997. En del av ökningen förklaras också av att åtaganden i bl.a. Europeiska investeringsbanken och Europeiska utvecklingsbanken ingår i redovisningen sedan 1997. Ökningen under 1998 kan främst hänföras till RGK, EKN och BKN. Under 1999 var det framför allt EKN:s garantiengagemang som ökade, vilket till viss del förklaras av att en stor del av engagemanget är i US dollar och att dollarkursen steg med nästan 6 procent under året. Ekonomiskt utfall Utgifterna till följd av infriade garantier – dvs. skadeersättningarna – under räkenskapsåret 1999 uppgick till 1 960 (2 982) miljoner kronor, vilket motsvarar knappt 0,3 procent av den totala kapitalskulden. De största utgifterna till följd av infriade garantier redovisas av BKN med 1 408 (2 796) miljoner kronor. Andra myndigheter som redovisar infrianden är EKN med 494 (125) miljoner kronor och Sida med 41 miljoner kronor. Inkomsterna från garantiavgifter uppgick till 3 080 (2 828) miljoner kronor under 1999, vilket motsvarar knappt 0,5 procent av den totala kapitalskulden. Inkomsterna genereras främst av Insättningsgarantinämnden med 1 993 (1 947) miljoner kronor. EKN redovisade inkomster motsvarande 843 (589) miljoner kronor, RGK 163 (158) miljoner kronor och BKN 67 (101) miljoner kronor. Dessutom tillkommer inkomster till följd av återbetalning av tidigare infriade garantier – dvs. återvunna skadebelopp – vilka uppgår till 1 263 (1 341) miljoner kronor, motsvarande knappt 0,2 procent av den totala kapitalskulden. Dessa inkomster härrör främst från EKN som svarar för 1 141 (1 292) miljoner kronor. Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i ett nettoöverskott på 390 miljoner kronor för räkenskapsåret 1999, exklusive insättningsgarantin. För 1998 var motsvarande siffra ett underskott på 760 miljoner kronor. Diagram 6.3 visar det ekonomiska utfallet exklusive Insättningsgarantinämnden för perioden 1995– 1999. Diagram 6.3 Ekonomiskt utfall exkl. Insättningsgarantinämnden 1995–1999 Mellan 1996 och 1998 försämrades utfallet kraftigt. Nedgången 1997 förklaras främst av att EKN:s inkomster från återbetalningar av tidigare infriade garantier minskade under året. Under 1998 var det främst BKN som stod för nedgången, då BKN:s utgifter till följd av infriade garantier ökade kraftigt under året. Som framgår av diagram 6.4 förbättras utfallet markant om Insättningsgarantinämnden inkluderas. Diagram 6.4 Ekonomiskt utfall inkl. Insättningsgarantinämnden 1995–1999 Sammanställning av statliga garantier Tabell 6.1 visar i sammandrag garanterad kapitalskuld för samtliga statliga garantier den 31 december 1999 samt inkomster och utgifter för statliga garantier under räkenskapsåret 1999. Tabell 6.1 Sammanställning av statliga garantier Miljoner kronor Garanti myndighet: Garanterad kapitalskuld 31/12 1999 Utgifter t.f.a infriade garantier Ink. fr. garanti- avgifter Inkomster t.f.a. återbetalning av tidigare infriade garantier RGK 205 438 17 169 3 EKN1 53 510 494 843 1 141 BKN 16 574 1 408 67 93 Ins.gar 398 683 0 1 993 0 Sida 7 048 41 8 26 Summa 681 253 1 960 3 080 1 263 Summa exkl. Ins.gar. 282 570 1 960 1 087 1 263 1. Uppgifterna för EKN inkluderar även garantier utfärdade med stöd av EKN:s särskilda garantiram för export till och investeringar i Baltikum och Ryssland. Det bör observeras att sammanställningen i tabell 6.1 avser olika typer av garantier med olika sannolikhet för infrianden. Av tabell 6.2 framgår vilka reserver garantimyndigheterna har för förlustrisker. Tabell 6.2 Garantimyndigheternas reserver för förlustrisker Miljoner kronor Garanti myndighet: Reservering för förväntad förlustrisk Reservering för riskkoncentration Total reservering RGK 11 000 11 000 EKN 3 264 1 387 4 651 BKN 4 600 4 600 Ins.gar 0 Sida 391 290 681 Summa 19 255 1 677 20 932 Det föreligger också stora skillnader mellan olika garantier vad gäller konsekvenserna av eventuella infrianden. De garantier som har utfärdats av EKN och Sida följer i huvudsak den nya garantimodellen, vilket innebär att framtida infrianden inte behöver medföra någon budgetbelastning. Detta gäller emellertid inte samtliga garantier som administreras av RGK och BKN. Merparten av RGK:s och BKN:s äldre garantier – dvs. de garantier som utfärdades innan den nya garantimodellen trädde i kraft – har inte invärderats enligt principerna i den nya modellen. Infrianden av dessa garantier kan därför leda till framtida budgetbelastningar. Äldre garantier som administreras av RGK Merparten av de äldre garantierna administreras av Riksgäldskontoret. RGK har gjort en uppskattning av subventionsvärdena för dessa garantier. Subventionsvärdet för ett enskilt garantiåtagande kan sägas utgöra ett nuvärde av den förväntade budgetbelastning som åtagandet kan komma att medföra. Budgetbelastningen kan uppkomma stötvis och under en lång följd av år. Sammantaget uppskattar RGK att subventionsvärdet motsvarar en förväntad budgebelastning över tiden på ca 11 miljarder kronor i dagens penningvärde. Sub- ventionsvärdet är baserat på beräkningar som utgår från historiska konkursfrekvenser och återvinningsandelar. Det bör därvid noteras att det beräknade subventionsvärdet uppkommer som en summering av alla individuella värden, och att utfallet sannolikt endast kommer att omfatta ett begränsat antal infrianden. Enskilda projekt kommer med största sannolikhet att klaras utan infrianden och utan att några budgetmedel behöver tillskjutas, men sett över en större grupp av engagemang kommer i några fall infrianden att ske. Enskilda infrianden kan därvid komma att uppgå till belopp som vida överstiger det beräknade subventionsvärdet. RGK bedriver ett aktivt arbete för att invärdera de äldre garantierna. När en subventionerad garanti har invärderats och dess kostnad har fastställts skall motsvarande värde föras upp på anslag inom respektive utgiftsområde, om inte garantins avgifter kan höjas i motsvarande grad. Avgiftsinkomsterna, och i förekommande fall anslagsmedlen, skall föras till garantireserven, varefter eventuella infrianden kommer att belasta reserven och inte de takbegränsade utgifterna. Som regeringen tidigare aviserat skall RGK:s arbete med att invärdera de äldre garantierna vara slutfört senast den 31 december 2001 (prop. 1999/2000:1, vol. 1, s. 181). Enligt RGK:s preliminära beräkningar kan den genomsnittliga kostnaden för att överföra den utestående garantistocken komma att uppgå till 1–2 miljarder kronor per år under de närmaste 15 åren. I den mån denna kostnad inte kan tas ut i form av avgifter av garantitagarna kommer motsvarande anspråk att ställas på budgetmedel. Äldre garantier som administreras av BKN Under 1999 tillsatte regeringen en utredning för utvärdering av systemet med statliga kreditgarantier för bostadsinvesteringar. Utredningens slutbetänkande redovisades i början av innevarande år och behandlas nu av Regeringskansliet. Antalet skadeärenden inom BKN:s resultat- område för äldre garantier minskade markant under 1999. Det sammanlagda ersättningsbeloppet uppgick till 1 408 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med 50 procent jämfört med 1998. En väsentlig orsak till denna minskning är att de omfattande utbetalningarna under främst 1998 medförde ökad stabilitet i den återstående garantistocken. En annan viktig faktor är det låga ränteläget som inneburit att lån kunnat omsättas till lägre räntenivå. Under 1999 beslöt regeringen att inrätta en separat garantireserv i Riksgäldskontoret för BKN:s äldre garantier, och att de anslagsmedel som reserverats för beräknade skadeutfall skall tillföras reserven. I samband med detta gavs också BKN i uppdrag att i samarbete med RGK fastställa storleken på det permanenta underskottet inom resultatområdet. Detta uppdrag skall redovisas den 1 juni i år. Enligt BKN:s beräkningar kommer de framtida förlusterna för resultatområdet äldre garantier att uppgå till ca 4 600 miljoner kronor från och med år 2000. Beräkningen baseras på en antagen låneränta om 6 procent. Utfallet är relativt räntekänsligt och därför behäftat med osäkerhet 7 Utvecklingen inom statsförvaltningen 7 Utvecklingen inom statsförvaltningen 7.1 Inledning Riksdagen har i olika sammanhang betonat vikten av att den fortlöpande får information om övergripande förändringar inom statsförvaltningen. I detta kapitel redogör regeringen för trender och förändringar som ur ett övergripande perspektiv har betydelse för statsförvaltningens utveckling. Redovisningen omfattar en beskrivning av hur den statliga konsumtionen, produktionen och sysselsättningen har utvecklats under 1990-talet, en redogörelse för personalkonsekvenserna av periodens strukturförändringar samt regeringens övergripande iakttagelser vad gäller de statliga myndigheternas arbetsgivar-politik under 1999. De avgränsningar och uppdelningar av statsförvaltningen som görs i detta kapitel skiljer sig stundtals från de som görs i skrivelsen i övrigt. Förklaringen till detta är att olika avgränsningar och uppdelningar är relevanta beroende på vilka aspekter av statsförvaltningens utveckling som skall belysas. 7.2 Konsumtion och produktion Offentlig konsumtion beräknas som summan av direktkonsumtion och produktionsvärde med avdrag för avgiftsinkomster och egenproducerade övriga tillgångar. Produktionsvärdet kan skrivas som summan av löner, arbetsgivaravgifter, avskrivningar och inköp av varor och tjänster. Sambandet mellan begreppen framgår av tabell 7.1. Tabell 7.1 Statlig produktion och konsumtion 1997–1999 Miljarder kronor Löpande priser 1997 1998 1999 Produktion 156 164 175 varav försäljning mot avgifter 19 22 26 egenproducerade övriga tillgångar 1 1 1 Direktkonsumtion 19 5 6 Konsumtion 155 147 154 Källa: SCB:s nationalräkenskaper Något förenklat kan den statliga konsumtionen sägas motsvara den statliga verksamhet som är skattefinansierad, medan produktionen även omfattar den avgiftsfinansierade verksamheten. Som framgår av tabell 7.1 uppgick produktionen av statliga tjänster till 175 miljarder kronor 1999 medan den totala statliga konsumtionen uppgick till 154 miljarder kronor. Den kraftiga minskningen i direktkonsumtion mellan 1997 och 1998 kan till stor del förklaras av att landstingen övertog huvudmannaskapet för läkemedelskostnaderna från och med 1998. Direktkonsumtionen av läkemedel räknas därefter som konsumtion av landstingens varor och tjänster. Utvecklingen 1993 –1999 Sedan 1993 har BNP ökat med 19 procent, medan den statliga konsumtionen minskat med 8 procent. Denna minskning förklaras till stor del av huvudmannaskapsbytet för läkemedelskostnaderna. Om kostnaderna för läkemedel exkluderas var den statliga konsumtionen lika stor 1999 som den var sex år tidigare. Diagram 7.1 Produktion och konsumtion av statliga tjänster 1993–1999, volymförändring Medan BNP har ökat relativt kraftigt sedan lågkonjunkturåret 1993 har volymökningen av statens samlade verksamhet mätt i termer av produktion begränsats till 4 procent. Uppgången i den statliga produktionen har främst inträffat under 1998 och 1999 med volymökningar på ca 3 procent per år. Med utgångspunkt i nationalräkenskaperna kan den statliga produktionens fördelning åskådliggöras genom en indelning i sju huvudgrupper: försvar, utbildning, näringslivs- tjänster, samhällsskydd och rättskipning, allmänna tjänster, kultur samt vård, social trygghet och omsorg. De olika verksamheter som ryms inom respektive huvudgrupp sammanfattas i tabell 7.2. Tabell 7.2 Statliga områden och verksamheter indelade efter nationalräkenskaperna Område Verksamhet Försvar militärt och civilt försvar Utbildning högskoleutbildning och forskning Näringslivstjänster bostadsförsörjning och samhällsutveckling, samhällsplanering och regional utveckling, miljö och naturvård näringslivsfrågor inom energi, jordbruk, mineralbrytning, tillverkning och byggnadsverksamhet kommunikationer övriga näringslivsfrågor Samhällsskydd och rättskipning kronofogdemyndigheter och kriminalvård samt polis-, åklagar-, och domstolsväsende Allmänna tjänster allmän och utrikes förvaltning skatteindrivning Vård, social trygghet och omsorg hälso- och sjukvård, allmän administration och forskning social trygghet, administration av sociala bidrag, social omsorg inkl. integrationsfrågor och arbetsmarknadsåtgärder Kultur fritidsverksamhet, kultur och religion Omläggningen av nationalräkenskaperna har inneburit vissa förändringar när det gäller klassificeringen av myndigheter efter verksamhetsområden. Migrations- och integrationsfrågorna, som tidigare räknades till området allmänna tjänster, ingår nu i området vård, social trygghet och omsorg. Samma sak gäller för arbetsmarknadsåtgärderna som tidigare räknades till näringslivstjänsterna. Som framgår av diagram 7.2 så svarar de fyra områdena försvar, utbildning, näringslivstjänster samt samhällsskydd och rättskipning för nästan 80 procent av den totala statliga produktionen. Diagram 7.2 Produktion av statliga tjänster 1999, procent Sedan 1993 har produktionen inom områdena utbildning, näringslivstjänster, försvar och kultur ökat medan den minskat inom övriga områden. Försvaret Kostnaderna för produktionen inom försvars- området uppgick till 46 miljarder kronor 1999, vilket motsvarar drygt en fjärdedel av den totala statliga produktionen. Försvaret är därmed fortfarande det verksamhetsområde som väger tyngst i staten. Diagram 7.3 Produktionen i försvaret 1993–1999, volymförändring Med undantag för 1997 har försvarsproduktionen ökat kontinuerligt sedan 1995 med mellan 4 och 7 procent per år. Sammantaget har produktionen ökat med 12 procent sedan 1993. Trots att lönekostnaderna inom försvaret har minskat med drygt 26 procent sedan 1993 till följd av en kraftiga nedgång i sysselsättningen, har försvarets totala kostnader ökat med 12 procent under samma period. Den främsta orsaken till detta är en uppgång i kostnaderna för den löpande förbrukningen av varor och tjänster, exklusive de s.k. varaktiga varorna. Som framgår av diagram 7.4 beror inte kostnadsökningen på en uppgång av kostnaderna för de varaktiga varorna. Sedan 1996 har omkostnaderna ökat med 35 procent i volym för att 1999 uppgå till 18 miljarder kronor, vilket motsvarar närmare 40 procent av produktionsvärdet. Kostnaderna för de varaktiga varorna minskade under samma period med knappt 10 procent. Den stora variationen i statistiken över löpande förbrukning och varaktiga varor indikerar dock att gränsdragningen mellan dessa kan vara osäker. Diagram 7.4 Produktion, förbrukning och löner i försvaret 1993–1999, volymförändring Utbildning Under 1999 producerades högre utbildnings- tjänster och forskning till ett värde av 36 miljarder kronor. Högskoleutbildningen svarade för 56 procent medan forskningens andel uppgick till närmare 40 procent. Sammantaget svarar dessa områden tillsammans med utbildningsadministrationen och de statliga specialskolorna för drygt en femtedel av den totala statliga produktionen. Produktionen av utbildning och forskning vid universitet och högskolor har ökat markant under hela 1990-talet. Under perioden 1993– 1999 var uppgången över 40 procent i volym, varav närmare 10 procent inföll under 1999. Diagram 7.5 Produktion av statliga utbildningstjänster och forskning 1993–1999, volymförändring Det är främst inom de mindre och medelstora universiteten och högskolorna som utbyggnaden skett. Den största delen av ökningen förklaras av satsningar på befintliga skolor, men sedan 1997 har också nya högskolor bildats på Södertörn, i Malmö och på Gotland. Näringslivstjänster Produktionen av statliga näringslivstjänster motsvarade ett värde på drygt 30 miljarder kronor 1999. Det är en uppgång med 4 procent i volym sedan 1993. Det är uteslutande inom området kommunikationer som verksamheten expanderat under senare år. Diagram 7.6 Produktion av statliga näringslivstjänster 1993–1999, volymförändring Omläggningen av nationalräkenskaperna innebar att arbetsmarknadsåtgärderna flyttades från området näringslivstjänster till social omsorg. Näringslivstjänsterna utgörs i dag till närmare 70 procent av kommunikationstjänster. Det är huvudsakligen Vägverket och Banverket som svarar för verksamheten. Ytterligare en konsekvens av omläggningen av nationalräkenskaperna är att avskrivningar på statliga vägar och järnvägar räknas in i produktionsvärdet. Avskrivningarna som motsvarar den årliga förslitningen inom kommunikationsområdet beräknas uppgå till drygt 40 procent av produktionsvärdet 1999. De övriga myndigheterna inom näringslivs- tjänsterna, varav Statens jordbruksverk och Lantmäteriverket är de största, minskade sin sammantagna produktion med 30 procent under perioden 1993–1997. Sedan dess har förändringarna varit små och produktionen legat stilla på ungefär samma nivå. Samhällsskydd och rättskipning Inom området samhällsskydd och rättskipning uppgick produktionen till 21 miljarder kronor eller drygt 12 procent av den totala statliga produktionen 1999. Diagram 7.7 Produktion av samhällsskydd och rättskipningstjänster 1993–1999, volymförändring Produktionskostnaderna har minskat med närmare 8 procent i volym sedan 1993. Såväl kriminalvård som polis- och rättsväsende har minskat verksamheten i termer av produktionsvolym. Inom rättsväsendet – som förutom domstolarna även inkluderar kronofogdemyndigheterna – har produktionen minskat med knappt 12 procent, medan minskningarna inom kriminalvården har varit drygt 12 procent. Polisväsendet, som svarar för närmare 60 procent av produktionsvärdet, har inte haft en lika stor nedgång. Sedan 1993 har produktionen inom polisen minskat med ca 5 procent. Allmänna tjänster Verksamheten inom allmänna tjänster – dvs. områden som ekonomi, planering, skatter och tullar – har minskat relativt kraftigt under senare år. Diagram 7.8 Produktion av allmänna tjänster 1993–1999, volymförändring Produktionen uppgick till 19 miljarder kronor eller knappt 11 procent av den totala statliga produktionen 1999. Efter korrigeringar för nedgången i allmänna tjänster 1993–1994 som helt kan förklaras av Byggnadsstyrelsens bolagisering och för den marginella ökningen mellan 1996 och 1997 som berodde på att alla departement samlades till en enda myndighet – Regeringskansliet – har produktionen av allmänna tjänster sammantaget minskat med 20 procent i volym sedan 1993. Verksamhetsvolymen inom skattemyndigheterna, som svarar för drygt en fjärdedel av områdets produktionsvärde, har minskat med närmare 25 procent sedan 1993. Nedgången inom länsstyrelserna, som svarar för 14 procent av produktionsvärdet inom området, var nästan lika stor. Vård, social trygghet och omsorg Området vård, social trygghet och omsorg har genom omklassificeringar av myndigheter fått en ny sammansättning i nationalräkenskaperna. Sammantaget svarade produktionen av dessa tjänster för 17 miljarder kronor 1999, vilket motsvarar knappt 10 procent av den statliga tjänsteproduktionen. Sedan 1993 har tjänsterna minskat i volym med 12 procent. Diagram 7.9 Produktion av vård, sociala trygghetstjänster och omsorg 1993–1999, volymförändring Den största delen av produktionen, 45 procent, utgörs av administrativa kostnader för socialförsäkringssystemen. Räknat i fasta priser har dessa minskat med 5 procent sedan 1993. Myndigheterna på arbetsmarknadsområdet, som t.ex. arbetsförmedlingar, arbetsmarknads- institut och länsarbetsnämnder, svarade för drygt 5 miljarder kronor eller en tredjedel av produktionen 1999. Produktionen inom detta område har utvecklats relativt oregelbundet under sexårsperioden. Den sjönk kraftigt under 1994, men då från en relativt hög nivå efter krisen på arbetsmarknaden året innan. Därefter var volymen i stort sett oförändrad i ett par år för att sedan öka under 1998. Under 1999 minskade pro-duktionen igen, med 14 procent i volym. Arbets-marknadsmyndigheternas produktion är dock inte ett mått på de totala insatserna för arbetslösa. En stor del utgörs t.ex. av direkta inköp av utbildningar från andra producenter. År 1999 uppgick dessa till 3 miljarder kronor. Sedan 1995, då kostnaderna var som störst, har volymen inköpta utbildningstjänster mer än halverats. Invandrarverket, Integrationsverket och Institutionsstyrelsen m.fl. myndigheter inom vård, social trygghet och omsorg svarar tillsammans för 15 procent av tjänsterna på området som helhet. Ökningen i produktionsvolym mellan 1993 och 1994 förklaras av Institutionsstyrelsen bildande. Kultur Myndigheterna på kulturområdet producerade tjänster till ett värde av drygt 4 miljarder kronor motsvarande knappt 3 procent av den totala statliga produktionen 1999. Produktionsvolymen var i samma storleksordning som året innan, men den har ökat med 6 procent sedan 1993. De statliga museerna svarar för en femtedel av tjänsterna och Riksantikvarieämbetet som är den största myndigheten svarar för närmare 10 procent av produktionen. 7.3 Sysselsättning Om staten avgränsas till myndigheterna inklusive affärsverken, försäkringskassorna och de fonder som redovisas av myndigheterna uppgick antalet statsanställda till 245 300 personer i september 1999. Tabell 7.3 Antal anställda i staten 1998 och 1999 1998 1999 Kvinnor 110 100 110 200 Män 136 800 135 100 Samtliga 246 900 245 300 därav heltidstjänstgörande 197 600 198 400 deltidstjänstgörande 49 300 46 900 Omräknat till heltidspersoner 220 600 220 300 Källa: SCB Anm.: Begreppet heltidspersoner beräknas med hjälp av sysselsättningsgraden. Två personer med sysselsättningsgraderna 60 respektive 40 procent har tillsammans en arbetstid motsvarande en heltidsperson. Omräknat till heltidspersoner uppgick antalet statsanställda 1999 till 220 300. Jämfört med året innan innebär detta en marginell minskning med 0,1 procent. Med denna avgränsning svarar statsförvaltningen för knappt 5 procent av den totala sysselsättningen på 4,2 miljoner heltidspersoner 1999. Utvecklingen under 1990-talet Den ekonomiska krisen under 1990-talets början ledde till minskad sysselsättning inom arbetsmarknadens samtliga sektorer. Under perioden 1990–1997 minskade antalet anställda med 11 procent. Effekterna var mest påtagliga inom varuproduktionen, men även tjänstesektorn påverkades. Därefter har sysselsättningen ökat med knappt 4 procent till och med 1999. De effekter som den ekonomiska krisen och saneringen av statsfinanserna kan ha haft på sysselsättningen inom staten tydliggörs vid en avgränsning där affärsverken inte ingår. Det bör emellertid betonas att det än så länge är mycket osäkert vilka effekter 1990-talets generella besparingar har haft på sysselsättningen. Riksrevisionsverket (RRV) har granskat 102 myndigheters finansiering under besparingsperioden och konstaterar att endast hälften av dessa fick minskade förvaltningsanslag. RRV konstaterade dessutom att hälften av de som fått minskade förvaltningsanslag trots detta hade ökat sina totala intäkter för förvaltningsändamål, bl.a. genom att använda sig av ackumulerat anslagssparande. Denna bild bekräftas också av att myndigheternas anslagssparande har minskat under senare år. Om affärsverken borträknas så uppgick antalet heltidspersoner 1999 till 204 100, vilket innebär en minskning med 29 500 eller 12,5 procent sedan 1990 (diagram 7.10). Diagram 7.10 Procentuell utveckling av sysselsättningen inom staten 1990–1999 Efter korrigering för effekterna av de bolagiseringar och huvudmannaskapsbyten som genomförts också utanför affärsverken – t.ex. bolagiseringen av AMU-Gruppen – har sysselsätt-ningen i staten minskat med ca 20 500 eller 9 procent under 1990-talet. Om försäkringskassor-na borträknas uppgår motsvarande minskning till knappt 8 procent. Denna utveckling kan följas utifrån en indelning av statsförvaltningen i de sju huvud- grupperna: utbildning, samhällsskydd och rättskipning, näringsliv, försvar, allmänna tjäns- ter, kultur samt vård, social trygghet och omsorg. Diagram 7.11 Sysselsättningen inom statens olika områden 1999, procent Den högre utbildningen med över 47 000 anställda svarar för nästan en fjärdedel av sysselsättningen i statsförvaltningen. Även området samhällsskydd och rättskipning med 39 000 anställda svarar för en betydande andel av sysselsättningen. De två områdena försvar och vård, social trygghet och omsorg – där såväl försäkringskassorna som integrations- och arbetsmarknadsfrågor ingår – är lika stora och svarar för ca 31 000 anställda vardera. Även områdena allmänna tjänster och näringsliv är jämnstora med ca 27 000 anställda vardera. Det mindre området kultur svarar för ca 2 500 anställda. Förhållandena mellan dessa områden i termer av sysselsättning har förändrats påtagligt under 1990-talet. Som framgår av diagram 7.12 och 7.13 har sysselsättningen ökat inom områdena utbildning och kultur medan den minskat inom övriga områden. Diagram 7.12 Procentuell utveckling inom de statliga verksamheter där sysselsättningen ökat sedan 1990 Diagram 7.13 Procentuell utveckling inom de statliga verksamheter där sysselsättningen minskat sedan 1990 Den kraftigaste nedgången har skett inom försvarsområdet som minskat med 13 000 anställda, motsvarande en nedgång med närmare 30 procent. Som framgår av avsnitt 7.2 har inte nedgången påverkat de totala försvarsutgifterna. Mätt i termer av produktionsvolym är försvaret i dag 12 procent större än för sex år sedan. Även området näringslivstjänster har minskat relativt kraftigt under perioden. Inom området vård, social trygghet och omsorg ökade sysselsättningen under 1999. Inom samhällsskydd och rättskipning var antalet anställda lika många 1999 som året innan. 7.4 Personalkonsekvenser till följd av strukturförändringar Strukturförändringarna under 1990-talet har berört ett relativt stort antal statsanställda. Regeringen har sedan kompletteringspropositionen, 1991/92:150, årligen redovisat vilka personalkonsekvenser som uppstått till följd av genomförda strukturförändringar. Bakgrunden till dessa redovisningar är bl.a. finansutskottets uttalande om riksdagens behov av information om effekterna av strukturförändringarna inom statsförvaltningen (bet. 1990/91:FiU37, s. 10). I det följande redovisar regeringen sin övergripande bedömning vad gäller personalkonsekvenserna av genomförda strukturförändringar. De bedömningar som respektive departement gör vad gäller framtida konsekvenser av aktuella förslag kommer att redovisas sammanfattningsvis under Staten som arbetsgivare (utgiftsområde 14) i budgetpropositionen för 2001. Personalkonsekvenserna i termer av antal uppsagda blir mer rättvisande om affärsverken tas med i beräkningarna, eftersom det i många fall skedde kraftiga personalminskningar inom verken innan de bolagiserades . Sedan 1990 har 58 500 statsanställda sagts upp. Antalet uppsagda har dock varierat kraftigt mellan åren, och närmare en tredjedel av uppsägningarna skedde inom de tidigare affärsverken strax innan de bolagiserades. Antalet uppsagda per år uppgick som mest till drygt 13 400 under 1992 och har därefter minskat till omkring 2 300 under 1999. Diagram 7.14 Antal uppsagda i statsförvaltningen 1990– 1999 Antal Av dem som blev uppsagda under 1999 var ca 1 850 anställda inom den civila statsförvaltningen, ca 200 vid affärsverken och drygt 250 vid försvaret. Diagram 7.15 Andel uppsagda i statsförvaltningen fördelade efter kön och ålder, 1999 Procent Andelen uppsagda som är 55 år eller äldre är ojämnt fördelad över året. De fyra första månaderna ligger den på nära 50 procent för att sedan sjunka till strax över 20 procent under resten av året. Den höga andelen i början av året är till stor del eftersläpande effekter av de förändringar som gjordes vid årsskiftet 1998/99 i reglerna om finansiering av pensionsersättning. Vid utgången av 1999 hade ca 72 procent av de som blev uppsagda under 1998 avaktualiserats hos Trygghetsstiftelsen. Cirka 15 procent av de återstående 28 procenten var registrerade som öppet arbetslösa eller i väntan på att beslutad åtgärd skulle starta, 1,6 procent hade tillfälligt lämnat arbetsmarknaden (föräldraledighet m.m.), 6,6 procent var i kortare utbildning eller annan åtgärd och resterande 4,8 procent hade tillfälliga anställningar eller var i färd med att starta eget. Skillnaden i resultat mellan åldersgrupperna upp till 55 år är relativt liten. Uppsagda i åldersgruppen 45–54 år får t.ex. arbete i nästan samma utsträckning som de uppsagda i den yngsta åldersgruppen och det är inte heller några stora skillnader mellan könen. Andelen kvarstående öppet arbetslösa sjunker snabbt över tid. Av de som blev uppsagda 1997 är mindre än 5 procent öppet arbetslösa och andelen är ännu lägre för dem som blev uppsagda under tidigare år. Enligt Trygghetsstiftelsen kan de goda resultat som uppnås delvis hänföras till att de statsanställda hävdar sig väl på arbetsmarknaden. Av de uppsagda som får nya arbeten (fasta och tidsbegränsade på mer än ett år) går 22 procent till den statliga sektorn, 15 procent till den kommunala och 63 procent till den privata sektorn. Till de positiva resultaten bidrar också Trygghetsstiftelsens individanpassade arbetsformer. En annan bidragande faktor är att de uppsägande arbetsgivarna ofta skapar bra förutsättningar för omställningsarbetet. Enligt Trygghetsstiftelsens erfarenheter sköter de statliga arbetsgivarna i stort avvecklingen av personal på ett bra sätt. 7.5 Uppföljning av myndigheternas arbetsgivarpolitik Under det senaste decenniet har regeringens styrning av den statliga arbetsgivarpolitiken lagts om, från att i detalj föreskriva hur den skall bedrivas, till att ange dess ramar och utvärdera vad den åstadkommer. Detta ställer stora krav på uppföljning. I enlighet med vad som anfördes i budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, utg. omr. 14, s. 78 ff.) införde regeringen under 1997 ett uppföljningssystem för arbetsgivarpolitiken. Uppföljningen omfattar samtliga myndigheter som lyder omedelbart under regeringen. Inom ramen för denna uppföljning begär regeringen årligen in uppgifter från myndigheterna om deras arbetsgivarpolitik och de mål de har för denna. Varje myndighet skall årligen, genom Arbetsgivarverket, redovisa personalens åldersstruktur, könsfördelning, rörlighet samt lönenivåer och löneutveckling. Detta skall göras dels per kategori av anställda, dels för myndigheten i sin helhet. Myndigheterna skall vidare direkt till regeringen redovisa i vilken omfattning myndighetens mål för kompetensförsörjningen avseende föregående budgetår uppnåtts, men även vilka mål som gäller för myndighetens kompetensförsörjning under innevarande budgetår och de två därpå följande åren. Inför 1999 års uppföljning har regeringen särskilt begärt att myndigheterna skall redovisa vilka åtgärder som vidtas för att ge kvinnor och män lika möjligheter till utveckling och befordran samt vilket arbete som bedrivs för att kartlägga och eliminera osakliga löneskillnader mellan könen. Myndigheterna har även ålagts att redovisa vilka åtgärder som vidtagits eller planeras att vidtas för att öka den etniska och kulturella mångfalden bland personalen. Dessa uppgifter ligger sedan till grund för departementens löpande uppföljning av sina myndigheter och för regeringens övergripande bedömningar av den statliga arbetsgivarpolitiken. Mot bakgrund av Riksdagens revisorers förslag angående myndigheternas lönekostnader (1998/99:RR10) har riksdagen begärt att regeringen skall ålägga myndigheterna att i årsredovisningarna särredovisa sina lönekostnader (rskr. 1999/2000:174). För att tillgodose detta avser regeringen ombesörja att myndigheterna från och med räkenskapsåret 2001 särredovisar sina lönekostnader i årsredovisningarna. Regeringen redovisar årligen sina bedömningar av den statliga arbetsgivarpolitiken och dess utfall till riksdagen. Senast detta gjordes var i Årsredovisning för staten 1998 (skr. 1998/99:150). I det följande redovisar regeringen sina övergripande iakttagelser och bedömningar för 1999. I de fall departementen gjort iakttagelser beträffande arbetsgivarpolitiken för enskilda myndigheter som riksdagen bör informeras om, kommer dessa att redovisas under respektive utgifts-område i budgetpropositionen för 2001. 1999 års redovisningar och regeringens bedömningar Regeringens övergripande iakttagelser och bedömningar gäller dels arbetsgivarpolitikens långsiktiga och strategiska inriktning, dels dess aktuella tillämpning inom enskilda områden, så som åldersstruktur, könsfördelning, rörlighet, lönenivåer och löneutveckling. Sammanfattningsvis är regeringens bedömning att det löpande arbetet fungerar tillfredsställande på flertalet myndigheter. Ett antal verk behöver dock tydligare till regeringen redovisa sina mål för kompetensförsörjningen. Särskilt med tanke på åldersstrukturen i den statliga sektorn har många myndigheter anledning att arbeta mer aktivt med den långsiktiga planeringen. Arbetsgivarpolitikens långsiktiga inriktning Att myndigheterna bedriver en långsiktig och strategisk arbetsgivarpolitik är av stor vikt för att de statliga verksamheterna skall vara bärkraftiga över tid. Av betydelse är bl.a. att ett aktivt arbete bedrivs för att skapa lika förutsättningar för män och kvinnor samt för personer med utländsk bakgrund. Samtidigt finns många kortsiktiga verksamhetsmål som kan innebära att myndigheterna har att ta delvis andra hänsyn. I årets redovisningar av myndigheternas kompetensförsörjning framkommer att ett antal myndigheter bedriver en medveten och strategisk arbetsgivarpolitik. Finansinspektionen, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Kommers- kollegium, NUTEK, Radio- och TV-verket, Statistiska centralbyrån och Överstyrelsen för civil beredskap är exempel på detta. Gemensamt för dessa är att de har redovisat tydliga mål som är kopplade till de verksamheter de bedriver samt till hur kompetensförsörjningsläget ser ut i dag och inom den närmaste framtiden. Dessa myndigheter har också tydligt redovisat i vilken mån de uppnått de mål som ställts upp för kompetensförsörjningen för 1999. Exempel på andra myndigheter som har lämnat tydliga mål för sin kompetensförsörjning är Centrala studiestödsnämnden, Domstolsverket, Ekonomistyrningsverket, Försvarets materielverk, Post- och telestyrelsen och Ungdomsstyrelsen. En mindre del, 5 procent, av myndigheterna har inte redovisat några mål för sin kompetensförsörjning och ytterligare 18 procent har ställt upp mycket vaga mål. En förutsättning för att delegeringen av befogenheter på det arbetsgivarpolitiska området, från regeringen till myndigheterna, skall fungera är att myndigheterna tar ett aktivt arbetsgivaransvar. Detta kräver att målen för kompetensförsörjningen och verksamheterna är tydligt sammankopplade. Delegeringen kräver även att myndigheterna redovisar hur arbetet bedrivs för att regeringen skall kunna följa utvecklingen. Observationer och bedömningar inom enskilda områden Åldersstruktur Under 1990-talet har medelåldern på arbetsmarknaden ökat kraftigt. I den lågkonjunktur med hög arbetslöshet som präglat årtiondet har framför allt de yngre fått allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Sedan 1997 tycks dock ökningen ha avstannat sett till arbetsmarknaden som helhet. Även i staten har det under denna period skett stora omstruktureringar. I denna process har många yngre, med kort anställningstid, fått sluta och nyrekryteringen har i flera myndigheter varit begränsad. Många anställda över 55 år har även avgått med pension i förtid . Detta har varit ett sätt för myndigheterna att söka få en rimlig åldersstruktur på personalen. Medelåldern för de statligt anställda var 44,6 år 1999. Motsvarande för landstingen var 44,2 år, för kommunerna 43,1 år och för näringslivet 40,3 år. Det innebär att staten är den sektor av arbetsmarknaden som, i genomsnitt, har den äldsta personalstyrkan. En viktig förklaring till detta är att många av statens verksamheter kräver personal med hög utbildningsnivå. Andelen akademiker är högre i staten än i någon annan sektor på arbetsmarknaden. Som framgår av diagram 7.16 är åldersspridningen betydligt ojämnare i staten än på arbetsmarknaden totalt. Diagram 7.16 Åldersfördelning i staten och på arbetsmarknaden totalt, 1999 Procent Det stora antalet 40-talister, varav många anställdes när staten expanderade under 1970- talet, har i dag hunnit bli mellan 50–60 år. Denna åldersgrupp, med lång erfarenhet och även med flera aktiva år kvar till pensionen, har klarat sig förhållandevis bra från uppsägningar under 1990- talet, i relation till sin andel av de statligt anställda. Den s.k. ålderspuckeln kulminerar i åldersgruppen 50–54 år, vilken utgör drygt 17 procent av samtliga anställda i staten. Diagram 7.17 visar hur åldersfördelningen förändrats sedan 1990. Diagram 7.17 Åldersfördelning i staten 1990 och 1999 Procent De allra närmaste åren är pensioneringstakten i staten måttlig. Från 2005 och några år framåt kommer dock ett stort antal statsanställda att gå i pension varje år. Drygt 36 procent av de statsanställda, över 80 000 personer, är i dag 50 år eller äldre och kommer att gå i ålderspension inom 15 år. Varje år avgår dock även ett antal personer med pension före 65 års ålder, i samband med exempelvis omstrukturering av verksamheter, varför denna tidsperiod kan komma att förkortas. Detta kan leda till allvarliga problem med kompetensförsörjningen. Mycket kunskap och erfarenhet kommer att försvinna från myndigheterna, samtidigt som stora nyrekryteringar sannolikt kommer att behöva göras på kort tid. Rekryteringsläget kan försvåras av att ung välutbildad arbetskraft med största sannolikhet kommer att bli en bristvara i takt med att befolkningen åldras. Generationsväxlingen kan emellertid utgöra en möjlighet för vissa myndigheter att få in ny kunskap i organisationen. En snabbt föränderlig värld skapar behov av nya arbetsformer och därmed ny kompetens. Åldersstrukturen ser dock olika ut i olika sektorer av staten . Som framgår av tabell 7.5 är medelåldern högst i sektorn uppdragsbaserad verksamhet. Här ingår myndigheter som exempelvis Lantmäteriverket och Statistiska centralbyrån. Försvaret är den sektor där medelåldern är lägst. Tabell 7.5 Medelålder i statens olika sektorer 1998 och 1999 Sektor 1998 1999 Uppdragsbaserad verksamhet 46,0 46,0 Kultur 45,0 45,7 Arbetsliv, omsorg, utbildning 45,5 45,6 Ekonomi 44,9 45,4 Länsstyrelser, regeringskansli, stabsmyndigheter 45,6 45,4 Miljö, teknik, jordbruk 45,2 45,3 Rättsväsendet 44,7 45,0 Affärsverk och infrastruktur 43,7 44,1 Universitet, högskolor, forskning 43,9 44,0 Försvaret 42,4 42,4 Staten totalt 44,4 44,6 Källa: Arbetsgivarverket. Medelåldern har ökat inom samtliga sektorer utom i uppdragsbaserad verksamhet och försvaret där den varit oförändrad samt i sektorn länsstyrelser, regeringskansli och stabsmyndigheter där medelåldern sjunkit något. Av tabellen framgår även att medelåldern för staten totalt har stigit med 0,2 år det senaste året. Sedan 1997 har ökningen varit 0,4 år. Även om uppgången av medelåldern på arbetsmarknaden som helhet verkar ha avstannat ökar den fortfarande i staten. I myndigheternas redovisningar av kompetensförsörjningen för 1999 har 46 procent av myndigheterna uppgivit att de har problem med sin åldersstruktur. Flera stora myndigheter och myndighetskoncerner återfinns i denna grupp, bl.a. Arbetsmarknadsverket, kriminalvården, polisväsendet och flera länsstyrelser. Nästan uteslutande utgörs problemen av för hög medelålder och att man förutser problem med ersättningsrekrytering vid framtida pensionsavgångar. Flera myndigheter har också problem med att rekrytera personal i mellanåldrarna, 35–45 år, en grupp som är förhållandevis liten i staten. Endast 13 procent av myndigheterna har uppgivit att de inte ser några problem med åldersstrukturen inom en överskådlig framtid. Denna andel utgörs framför allt av mindre och medelstora myndigheter. Vissa mindre högskolor, vars verksamhet har kunnat expandera under 1990-talet, tillhör denna grupp. Av redovisningarna framgår även att flera myndigheter som ser problem framför sig prövar nya vägar för att underlätta generationsväxlingen. Några myndigheter arbetar med olika former av traineeprogram. Det gäller bl.a. länsstyrelserna i Västra Götalands, Dalarnas och Södermanlands län, men även Statens Järnvägar, Statens energimyndighet och Stockholms universitet uppger att de arbetar med detta. Andra exempel på nya vägar som myndigheterna prövar är ett närmare samarbete med högskolorna, utbytestjänstgöring mellan myndigheter för att bredda kompetensen och dubbelbemanning på strategiskt viktiga poster under en övergångsperiod. Könsfördelning Andelen kvinnor i statsförvaltningen har ökat med drygt en procentenhet de senaste två åren och uppgår nu till 43 procent av de anställda. I landsting och kommuner finns flera kvinno- dominerade yrkesgrupper. Fyra femtedelar av personalen är kvinnor i dessa sektorer. Lägst är andelen i näringslivet där den uppgår till 36 procent. Staten har därmed den jämnaste könsfördelningen av arbetsmarknadens sektorer. Könsfördelningen varierar dock kraftigt mellan olika statliga sektorer. Inom områden som ekonomi samt arbetsliv och omsorg är omkring 60 procent kvinnor, medan 20 procent av personalen är kvinnor i försvaret och i sektorn affärsverk och infrastruktur. Exklusive Försvars- makten och affärsverken är andelen kvinnor i staten 48 procent, vilket överensstämmer med andelen kvinnor på arbetsmarknaden totalt. Fördelningen av män och kvinnor inom staten skiljer sig även mycket åt inom olika befattningar. I uppföljningssystemets redovisning, där myndigheterna själva fått klassa sina anställdas arbetsuppgifter, framkommer att endast drygt 20 procent av de anställda med uppgift att planera och leda myndighetens verksamhet är kvinnor. I det högsta ledningsskiktet, verkscheferna, är däremot var fjärde kvinna. Bland personalen med kärnkompetens, dvs. sakområdeskompetens, var andelen knappt 40 procent. Flest kvinnor återfinns i stöd- och supportfunktionerna där de utgör 60 procent. Andelarna är oförändrade jämfört med 1998. Personalrörlighet En omvärld i snabb förändring ställer stora krav på flexibilitet i de statliga myndigheternas verksamhet. Ny kompetens och nya arbetsformer kan behövas. En förutsättning för att skapa denna förnyelse är rörlighet hos personalen. Om omsättningen blir alltför stor uppstår dock problem med kontinuiteten och kostnaderna för exempelvis inskolning av nyanställda blir höga. Det gäller med andra ord att skapa balans mellan förnyelse och kontinuitet. Var denna ligger varierar mellan olika verksamheter och olika tidpunkter. Varje myndighet bör fastställa vilken rörlighet som är lämplig för den verksamhet den bedriver. För statsförvaltningen i sin helhet ligger personalrörligheten på 12 procent. Andelen är oförändrad jämfört med 1998 men två procentenheter högre än 1997. Som framgår av diagram 7.18 är rörligheten högst i åldersgruppen under 35 år, för att sedan avta med stigande ålder. Sedan 1997 har rörligheten ökat med 3 procentenheter för dem under 35 år. I åldersgruppen 55 år och äldre har rörligheten minskat något jämfört med 1998. Diagram 7.18 Personalrörlighet för statsanställda fördelade efter kön och ålder, september 1998–september 1999 Procent Kvinnor har i genomsnitt något högre rörlighet än män. Personal med uppgift att planera och leda myndighetens verksamhet, dvs. chefer på olika nivåer, har i genomsnitt lägre rörlighet än övriga kategorier statsanställda. Under 1999 var det ca 18 700 personer som lämnade den statliga sektorn och nästan lika många som nyrekryterades. Nästan 60 procent av de nyrekryterade var under 35 år och endast några få procent var 55 år och äldre. Avgångarna är betydligt jämnare fördelade över åldersgrupperna (tabell 7.6). Tabell 7.6 Nyrekryteringar till och avgångar från den statliga sektorn 1998 och 1999 Nyrekryteringar % Avgångar % Ålder 1998 1999 1998 1999 –34 55 57 34 35 35–54 39 39 37 38 55– 6 5 29 27 Källa: Arbetsgivarverket. Etnisk och kulturell mångfald Regeringen har vid ett flertal tillfällen betonat vikten av mångfald i arbetslivet. I den integrationspolitiska propositionen (prop. 1997/98:16) som antogs av riksdagen hösten 1997 framhåller regeringen att mångfalden bör genomsyra arbetslivet och att staten har ett särskilt ansvar som föredöme. I den förvaltningspolitiska propositionen (prop. 1997/98:136) betonar regeringen den kvalitets- och kompetenshöjning som kan uppnås genom ökad etnisk och kulturell mångfald hos personalen. Regeringen har därefter beslutat om olika åtgärder för att få ett integrationsper-spektiv att genomsyra utformningen och genomförandet av den allmänna politiken. Regeringen anser att personalen i staten bör avspegla den arbetsföra befolkningens etniska sammansättning. Detta är av stor vikt såväl för kvaliteten i verksamheterna som för den demokratiska legitimiteten. Som ett led i arbetet för att uppnå detta uppdrog regeringen i oktober 1999 åt samtliga myndigheter som lyder omedelbart under regeringen att upprätta handlingsplaner för att främja etnisk mångfald bland sina anställda. I årets redovisningar av myndigheternas kompetensförsörjning kan noteras en ökad medvetenhet om mångfaldsfrågor ute på myndigheterna jämfört med tidigare år. Detta tar sig bl.a. uttryck i att arbetet med att ta fram handlingsplaner har satt igång. Andelen myndigheter som uppger att de har upprättat en handlingsplan uppgår till 11 procent. Ytterligare 20 procent har påbörjat detta arbete och 14 procent uppger att de avser att starta arbetet under året. Exempel på åtgärder som ingår i planerna är översyn av rekryteringsrutiner och deltagande i seminarier för ökad kunskap. Åtgärder för att öka den etniska och kulturella mångfalden sker dock även utanför ramen av ett handlingsprogram. Aktiviteterna är ofta desamma och för flera myndigheter har utarbetandet av handlingsprogram bara varit ett sätt att formalisera det arbete som redan bedrivs. Totalt sett uppger 53 procent av myndigheterna att de vidtagit någon form av åtgärd för att öka den etniska och kulturella mångfalden bland personalen. Myndigheter med mer än 50 anställda har i högre grad än de mindre myndigheterna vidtagit åtgärder. Av dessa har 37 procent upprättat eller påbörjat arbetet med att upprätta en handlingsplan och drygt 60 procent uppger att de har vidtagit någon form av åtgärd på området. I föregående års redovisningar uppgav knappt 10 procent av myndigheterna att de vidtagit aktiva åtgärder för att öka den etniska och kulturella mångfalden. De aktiva åtgärderna för ökad mångfald har därmed ökat betydligt ute på myndigheterna det senaste året. Utöver de uppgifter som framkommit i myndigheternas redovisning av sin kompetensförsörjning har ytterligare ett antal myndigheter redovisat sitt arbete separat till Kulturdeparte-mentet. Sammantaget ger detta en än mer positiv bild av myndigheternas arbete med att ta fram handlingsplaner. Lönenivåer och löneutveckling Budgetåret 1993/94 infördes ramanslagssystemet, vilket var en förutsättning för att regeringen skulle kunna delegera arbetsgivaransvaret och ombilda den statliga arbetsgivarorganisationen. De statliga myndigheterna har nu fullt kostnadsansvar för den lönepolitik de bedriver. Sedan reformerna genomfördes har myndigheterna genomfört lokala lönerevisioner i enlighet med de centrala löneavtalen RALS 1993–1995, RALS 1995–1998 samt RALS 1998– 2001 . RALS 1998–2001 slöts av parterna våren 1998 och löper under perioden 1 april 1998–31 mars 2001. Parternas bedömning var då att avtalen skulle resultera i sammantagna kostnadsökningar på 9 procent (kedjat) under perioden, inklusive den av parterna uppskattade löneglidningen. Avtalen speglade därmed de avtal som träffades inom arbetsmarknadens övriga sektorer. En viktig slutsats som kan dras av den jämförande lönestatistik som finns tillgänglig för tiden efter de arbetsgivarpolitiska reformerna är att löneutvecklingen inom det statliga avtalsområdet följer den på arbetsmarknaden i övrigt. Som framgår av diagram 7.19 är löneutvecklingen inom det statliga avtalsområdet i paritet med den på arbetsmarknaden i övrigt. Den relativt låga löneutvecklingen i staten 1998 förklaras till stor del av att endast ett mindre antal myndigheter hade genomfört den första lönerevisionen enligt RALS 1998–2001 vid mättidpunkten. Diagram 7.19 Ackumulerad procentuell löneutveckling 1994-1998 inom olika sektorer på arbetsmarknaden Den statistik som ligger till grund för diagrammet är rensad för löneförändringar som beror på förändringar i ålder, kön och utbildning. Den variabel som vanligen har störst förklaringsvärde vid lönevariationer är yrke. Denna variabel har dock inte kunnat användas vid strukturrensningen eftersom den saknas för åren 1994 och 1995. Utbildning samvarierar dock med yrke och har därför använts som substitut. Lönenivåer Den genomsnittliga månadslönen inom det statliga kollektivet låg i september 1999 på 20 630 kronor. Männen tjänar genomgående mer än kvinnorna över ålderskategorierna. Den genomsnittliga månadslönen för män var 21 810 kronor att jämföra med motsvarande för kvinnor på 18 990 kronor. Detta motsvarar en kvinnlig löneandel på 87 procent av männens lön. Skillnaderna är minst bland de yngsta och ökar med stigande ålder (diagram 7.20). Diagram 7.20 Genomsnittslöner för statsanställda fördelade efter kön och ålder, september 1999 Förklaringarna till löneskillnaderna mellan könen är flera. Att de statsanställda männen i genomsnitt har högre utbildning och oftare innehar högre befattningar är två viktiga faktorer som påverkar lönen. Vid jämförelser där hänsyn tas till likartade arbetsuppgifter ökar kvinnornas andel av männens lön till 96 procent . De resterande 4 procenten har dock inte kunnat förklaras med stöd av statistiken. Regeringen har ålagt myndigheterna att redovisa vilket arbete som bedrivs för att kartlägga och eliminera osakliga löneskillnader, men även vilka åtgärder som vidtas för att män och kvinnor skall få lika möjligheter till utveckling och befordran. Drygt hälften av myndigheterna uppger att de vidtar aktiva åtgärder för att eliminera osakliga löneskillnader. Flertalet av dessa gör löpande översyner av eventuella skillnader i samband med lönerevisionerna. Drygt 40 procent av myndigheterna uppger att de vidtar åtgärder för att män och kvinnor skall få samma möjlighet till utveckling och befordran. Lite mer än en fjärdedel av myndigheterna har dock inte kommenterat dessa frågor i redovisningarna, varför osäkerheten i uppgifterna är stor. De större myndigheterna, med mer än 50 anställda, redovisar i större utsträckning än de små att åtgärder vidtas på detta område. Av dessa uppger 63 procent att de vidtar åtgärder för att eliminera osakliga löneskillnader och hälften att de vidtar åtgärder för att män och kvinnor skall få samma möjlighet till utveckling och befordran. Regeringen prioriterar frågan om jämställdhet och eliminering av osakliga löneskillnader. Inför planeringen av de årliga mål- och resultatdialogerna mellan myndighetschefer och den politiska ledningen betonas vikten av att dessa frågor tas upp till diskussion. Regeringen bereder även ett förslag om att skärpa jämställdhetslagen för att komma till rätta med de osakliga löneskillnaderna. Löneutveckling Mellan september 1998 och september 1999 ökade lönerna i staten med 6 procent. Den uppmätta löneökningen gäller för identiska individer, dvs. individer som varit anställda vid samma myndighet vid båda mättillfällena. Det innebär att förändringar i personalens sammansättning, t.ex. vad gäller ålder och yrkesprofil, som kan uppstå vid avgångar och nyanställningar, inte påverkar uppgifterna. Samtliga löneökningar till följd av tariffuppflyttningar och befordringar m.m. får dock fullt genomslag i den uppmätta löneutvecklingen. Som framgår av diagram 7.21 har kvinnorna i genomsnitt fått större löneökningar än männen. Endast i åldersgruppen under 35 år har löneökningarna varit lika mellan könen. Detta visar sig också genom att kvinnornas andel av männens lön har ökat en procentenhet mellan september 1998 och september 1999, från 86 till 87 procent. I huvudsak beror dock detta på att polisen ännu inte genomfört någon lokal lönerevision enligt RALS 1998–2001 . I och med att denna grupp är starkt mansdominerad kan den relativa löneutvecklingen komma att ändras när ett nytt avtal får genomslag. Diagram 7.21 Genomsnittlig procentuell löneutveckling för statsanställda fördelade efter ålder och kön, september 1998–september 1999 Av lönestatistiken framgår tydligt att personal i den yngsta åldersgruppen – under 35 år – har fått de högsta löneökningarna i såväl absoluta som procentuella tal. Därefter avtar ökningstakten med stigande ålder. Löneskillnaderna mellan den yngsta och den äldsta ålderskategorin har därmed minskat något jämfört med föregående år. Förändringen är dock marginell. Mönstret i lönestatistiken har stora likheter med uppgifterna om personalrörlighet. Detta är ett tecken på att lönebildningen används som ett aktivt instrument ute på myndigheterna för att driva en verksamhetsanpassad arbetsgivarpolitik. Lönebildningen är ett verktyg med vars hjälp myndigheterna kan motverka den höga rörligheten i de yngre åldersgrupperna, en rörlighet som bl.a. beror på den hårdnande konkurrensen om välutbildad arbetskraft. Uppskattad årstakt för löneutvecklingen Arbetsgivarverket har gjort beräkningar på löneutvecklingen under den innevarande avtalsperioden, dvs. RALS 1998–2001. Beräkningarna utgår från hela det statliga kollektivet exklusive polisväsendet . Mätt på detta sätt uppgick löneutvecklingen, exklusive strukturella effekter, till 5,4 procent mellan september 1998 och september 1999. Med utgångspunkt i de bedömningar som gjordes i samband med att avtalet slöts, nämligen att arbetskraftskostnaden skulle öka med 9 procent under avtalsperioden inklusive den av parterna uppskattade löneglidningen, synes detta löneökningstal högt. Till stor del förklaras detta av att flertalet myndigheter inte hann sluta lokala avtal innan förra mätperioden var slut och därmed har genomfört två lönerevisioner under den senaste mätperioden. Arbetsgivarverket har dock beräknat en uppskattad årstakt för löneutvecklingen, exklusive polisväsende och strukturella effekter, hittills under nuvarande avtalsperiod på 3,5 procent. Av denna ökning härrör 3,2 procent från de lokala lönerevisionerna. Resterande 0,3 procent hänförs till övriga löneökningar som myndigheterna lagt ut under mätperioden. När de lokala avtalen nu har slutits och därmed fått genomslag i lönemätningarna kan man med andra ord konstatera att utfallet hittills varit större än förväntat. Även för statens olika sektorer har Arbetsgivarverket beräknat årstakter för löneökningarna enligt RALS 1998–2001, vilka återges i diagram 7.22. Dessa beräkningar gäller exklusive löneglidning och är jämförbara med ovan nämnda 3,2 procent för staten totalt. Diagram 7.22 Beräknad årstakt för löneökningar enligt RALS 1998–2001 AFF Affärsverk, infrastruktur AOU Arbetsliv, omsorg, utbildning EK Ekonomi FÖRSV Försvar KULT Kultur LRS Länsstyrelser, regeringskansli, stabsmyndigheter MTJ Miljö, teknik, jordbruk RÄTTS Rättsväsende UHF Universitet, högskolor, forskning UPP Uppdragsbaserad verksamhet Flertalet sektorer skiljer sig mycket lite åt i den beräknade årstakten. Det finns dock skillnader. Mellan den sektor som har den högsta respektive lägsta beräknade årslönetakten skiljer det 1 procentenhet. Förklaringarna är flera. Ekonomisektorn påverkas exempelvis av särskilda satsningar på skattehandläggarna i den senaste avtalsrörelsen. Att rättsväsendet ligger högre än genomsnittet är bl.a. en följd av satsningar på domartjänsterna. Det sistnämnda ger överspillningseffekter även på flera anställda inom Regeringskansliet, vilket är en delförklaring till den höga löneökningstakten i sektorn länsstyrelser, regeringskansli och stabsmyndigheter. Löneutvecklingens komponenter Löneökningar till följd av gällande avtal, RALS 1998–2001 samt chefsavtalet, förklarar den allra största delen av löneökningarna. Arbetsgivarverket har även studerat vilka övriga faktorer som har påverkat löneutvecklingen under mätperioden september 1998–september 1999. Uppgifterna framgår av diagram 7.23 och gäller identiska individer exklusive polisväsendet. Diagram 7.23 Löneutveckling september 1998–september 1999, exklusive polisväsendet, uppdelat på delkomponenter Procent Löneutvecklingen för identiska individer i staten, exklusive polisväsendet, uppgick under mätperioden till 6,5 procent, dvs. något högre än för hela det statliga kollektivet. Av denna ökning kan 80 procent hänföras till revisioner baserade på lokala löneavtal utifrån RALS 1998–2001. Den näst största förklaringsfaktorn utgjordes av befordringar och korrigeringar av osakliga löneskillnader. Resterande del berodde på uppflyttningar i lokala tariffsystem, inlösen av rörliga tillägg m.m. 8 Riksrevisionsverkets iakttagelser 8 Riksrevisionsverkets iakttagelser 8.1 Inledning Riksrevisionsverket (RRV) bedriver revision genom årlig revision och effektivitetsrevision. Den årliga revisionen avslutas genom uttalanden i revisionsberättelser till regeringen om bl.a. myndigheters års- och koncernredovisning samt om ledningens förvaltning. Inom effektivitetsrevisionen granskas effektiviteten i statliga åtaganden och statlig verksamhet. Finansutskottet har efterfrågat en fylligare redovisning i årsredovisning för staten av Riksrevisionsverkets iakttagelser med anledning av verkets effektivitetsgranskningar (bet. 1999/2000:FiU1). Mot denna bakgrund görs i kapitlet en genomgång av flertalet av de rapporter effektivitetsrevisionen lämnade 1999 och regeringens åtgärder med anledning av dessa. Kapitlet innehåller också en redovisning av revisionsberättelser med invändning. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 2001 med bedömning av vilka åtgärder som har vidtagits respektive kommer att vidtas med anledning av invändningarna. RRV presenterar varje år en rapport till regeringen med en sammanfattning av väsentliga delar av det arbete som utförts av verket under det gångna året. Då årsredovisning för staten i år lämnas vid en tidigare tidpunkt än föregående år har de redovisade iakttagelserna i RRV:s årliga rapport inte hunnit beredas inom Regeringskansliet. Den årliga rapporten kommer därför att kommenteras i andra sammanhang, bland annat i budgetpropositionen för 2001. 8.2 Effektivitetsrevisionens iakttagelser Effektivitetsrevisionen har publicerat 34 rapporter under 1999, varav 21 avser egeninitierade granskningar. Nedan redovisas 29 av effektivitetsrevisionens rapporter, varav 18 avser egeninitierade granskningar. Urvalet baseras på att regeringen vidtagit någon åtgärd eller gjort någon bedömning. Jordbrukets miljöstöd - minskning av kväveläckage och bevarande av biologisk mångfald (RRV 1999:2) I rapporten redovisas RRV:s granskning av de miljöstöd inom jordbruket som syftar till att minska kväveläckage och bevara biologisk mångfald i naturbetesmarker. Syftet med granskningen var att analysera miljöeffekterna av dessa stöd samt identifiera hinder för att miljömålen för minskat kväveläckage och bevarande av biologisk mångfald i naturbetesmarker skall kunna uppfyllas. Granskningen visar bl.a. att miljöeffekterna av jordbrukets miljöstöd är begränsade och att andra jordbruksstöd motverkar miljömålen. Rapporten har använts som en del i underlaget till regeringens arbete med att ta fram ett nytt miljö- och landsbygdsprogram för jordbruket. Svårigheter med statistik rörande brottsutredningar (RRV 1999:3) I RRV:s rapport redovisas några problem och brister som förekommer i statistiken i samband med polisens och åklagarväsendets brottsutredningsverksamhet. Bland annat konstateras svårigheter för polisens utredare att följa upp vad som hänt med ett ärende som gått vidare i brottsutredningssystemet. Mot bakgrund av RRV:s rapport fick rättsväsendets myndigheter för år 2000 ett gemensamt uppdrag att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå en för rättsväsendet samordnad informationsförsörjning. Den strategi för samordning av rättsväsendets informationsförsörjning som regeringen beslutat om och den tidsplan som myndigheterna i Rådet för rättsväsendets informationsförsörjning (RIF) fastställt skall ligga till grund för arbetet. Rikspolisstyrelsen fick samtidigt i uppdrag att redovisa och kommentera de åtgärder som vidtagits för att förbättra polisväsendets förmåga att analysera verksamhetens resultat, kostnader och kvalitet. Regeringen avser att fatta beslut om att utvärdera RIF-rådets verksamhet. Resultatstyrning och -redovisning vid SMHI – affärsområde samhälle (RRV 1999:4) RRV har i rapporten riktat kritik mot brister i formerna för den löpande uppföljningen inom affärsområdet, att rutinerna för ekonomisk uppföljning och tidrapportering bör anpassas till verksamhetsplanens struktur samt att överensstämmelse mellan verksamhetsplan och uppföljningsrutiner är dålig. Med anledning av RRV:s rapport kommer SMHI fortlöpande att göra uppföljningar av verksamhetsplanerna i anslutning till de ekonomiska prognoserna. Vidare har SMHI reviderat sin kontoplan för att ge en tydligare koppling mellan verksamhetsplaner och redovisningsstruktur och därmed underlätta den ekonomiska uppföljningen av verksamheten. Regeringen anser inte att det finns skäl att vidta ytterligare åtgärder. Kostnader för en ny folk- och bostadsräkning - en granskning av Statistiska centralbyråns kalkyl över genomförandet av en ny FoB (RRV 1999:5) Riksdagen beslutade 1995 att det framöver skall genomföras registerbaserade folk- och bostadsräkningar. En försöksverksamhet genomfördes. Mot bakgrund av resultatet av försöksverksamheten gav regeringen sommaren 1998 Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att utreda en alternativ folk- och bostadsräkning baserad på framskrivning av registret över 1990 års folk- och bostadsräkning. Samtidigt fick RRV regeringens uppdrag att granska kostnadsberäkningarna för det alternativ som SCB skulle redovisa. Detta uppdrag resulterade i RRV:s rapport. I rapporten gör RRV bedömningen att SCB:s kostnadskalkyl ger en rimlig uppskattning av storleksordningen på kostnaderna. Enligt regeringens bedömning var SCB:s alternativa förslag till lösning för dyrt. Regeringen föreslog i 1999 års ekonomiska vårproposition inriktningen för en registerbaserad folk- och bostadsräkning. Civilpliktsutbildningen (RRV 1999:6) RRV granskade under 1999 behovet av civilpliktiga och kostnaderna för civilpliktsutbildningen. I granskningsrapporten föreslår RRV bland annat att utbyggnaden av utbildningen för kommunernas behov inte bör fullföljas, innan en grundläggande analys och prövning av vilka faktorer som skall styra en eventuell utbyggnad av det civila försvaret framöver har gjorts. Mot bakgrund av RRV:s rapport föreslog regeringen i proposition inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1999 (prop. 1998/99:74) en halvering av civilpliktsutbildade för åren 2000 och 2001. Vidare har Överstyrelsen för civil beredskap den 25 februari 2000 redovisat en utredning avseende totalförsvarsplikt inom den civila delen av totalförsvaret som ger underlag för att bedöma utbildningsvolymen för civilpliktiga med lång grundutbildning från och med år 2002. Skattekontrollen och pengarna (RRV 1999:7) RRV har på uppdrag av regeringen granskat ekonomiska effekter av skattekontrollen. Avrapporteringen av den första etappen i februari 1999 visade bland annat att de ekonomiska effekterna av skattekontrollen är något annat än de beloppsmässiga effekter som skatteförvaltningen redovisar. Regeringen har i budgetpropositionen för 2000 redovisat RRV:s rapport som ett av underlagen för regeringens bedömningar av skattekontrollen. Regeringen har uppdragit åt RRV att i en andra etapp granska handläggningstider i ärendekedjan från skattemyndigheternas kontroll och omprövning till behandlingen av skattemål i länsrätt och kammarrätt. Arealersättningens effekter i Sverige I Sammanfattning (RRV 1999:8-12) I rapporten gör RRV bedömningen att arealersättningen i Sverige inte på ett effektivt sätt kunnat uppfylla EU:s mål om produktivitetsutveckling, konsumentpriser och skälig levnadsstandard för jordbruksbefolkningen. Rapporten har utgjort en del i underlaget i samband med regeringens förhandlingar om Agenda 2000. Effektiviteten i arbetsförmedlingen (RRV 1999:15) RRV har granskat den offentliga arbetsförmedlingens effektivitet genom att jämföra kontorens sätt att arbeta. En av de åtgärder RRV föreslår för att öka effektiviteten är internt metodarbete för Arbetsmarknadsverket. Regeringen har tagit fasta på de insatser som kan skapa förutsättningar för Arbetsmarknadsverkets (AMV) metodutveckling, t.ex. ökad satsning på s.k. självservice och internetservice. Regeringen har under budgetåren 1999 och 2000 avsatt resurser för att AMV skall kunna utveckla denna typ av arbetsmetod. Verksamhetsmålen diskuteras och utvecklas kontinuerligt, t.ex. har det s.k. volymmålet slopats som verksamhetsmål fr.o.m. budgetåret 1999, då det enligt RRV lett till överutnyttjande av sysselsättningsåtgärder med inlåsnings- och undanträngningseffekter som följd. RRV:s rapport hanteras som ett av flera underlag i det kontinuerliga utvecklingsarbetet med arbetsmarknadspolitiken, arbetsförmedlingarna och resultatuppföljningen av verksamheten. IT-utveckling inom staten 1998 - en översikt av 231 större projekt (RRV 1999:16), IT-utveckling inom staten 1999 - en översikt över 215 större projekt (RRV 1999:38) Rapporterna behandlar IT-utvecklingen inom staten 1998 respektive 1999 och baseras på enkätundersökningar som RRV genomfört. Rapporterna har till syfte att underlätta utbyte av erfarenheter och kunskaper mellan projekt och berörda myndigheter och har inte föranlett några åtgärder från regeringens sida. SAMHALL - en effektiv åtgärd?(RRV 1999:18) RRV:s rapport visar att måluppfyllelsen för Samhall är låg när det gäller relationen mellan den för åtgärden tänkta målgruppen och vilka som i praktiken finns på Samhall. RRV konstaterar att många som anvisats anställning hos Samhall inte tillhör den tänkta målgruppen. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Samhall tillsatte hösten 1999 en arbetsgrupp för att hitta lösningar på de problemställningar som togs upp i RRV:s rapport. De problemställningar som kvarstår kommer att behandlas i den arbetsgrupp som nyligen har tillsatts med representanter från Näringsdepartementet, AMS och Samhall. Granskning av statliga insatser för att främja tillväxten i Halland (RRV 1999:25) RRV har genomfört en granskning av de statliga insatserna för främjande av tillväxt i framför allt små och medelstora företag i Hallands län. Förslagen i RRV:s rapport riktar i huvudsak in sig på organisatoriska förändringar. Regeringen redovisar i proposition 1999/2000:71 Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken krav på och möjligheter till utveckling av statens organisation på central nivå för att främja företagsutveckling och tillväxt. Bland annat föreslås riktlinjer för två nya myndigheter, en för företagsutveckling samt en för analyser, omvärldsbevakning och utvärdering. Vidare aviseras att regeringen i samråd med berörda aktörer avser att precisera, tydliggöra och förenkla statens agerande på regional nivå avseende konkreta åtgärder som riktar sig till företag eller företagare. I detta sammanhang skall också övervägas hur kopplingen till myndigheten för företagsutveckling bör utformas. Informationsförsörjning och IT-användning inom kriminalvården (RRV 1999:19) Effektivare kriminalvård - en hinderanalys (RRV 1999:27) På regeringens uppdrag har RRV granskat kriminalvården och identifierat ett antal hinder för ett effektivt resursutnyttjande. Regeringen har kommenterat rapporten i budgetpropositionen för 2000. Där redovisades bland annat att regeringen gett Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att redovisa de åtgärder som genomförts, påbörjats eller planerats med anledning av RRV:s rapport. Kriminalvårdsstyrelsen har svarat på uppdraget i en skrivelse och redovisar att man i stort delar RRV:s bedömningar och har vidtagit eller avser att vidta åtgärder som ligger i linje med RRV:s förslag. Bland dessa kan nämnas att kriminal- vården avstått från att utveckla ett helt nytt IT- system och i stället beslutat utveckla det befintliga systemet. Med anledning av RRV:s rapport och efter dialog med kriminalvården har regeringen beslutat att regionmyndigheterna inom kriminalvården skall upphöra och ersättas med en ny organisation för uppföljning och tillsyn. Miljarden som försvann – en granskning av kretsloppsprogrammet (RRV 1999:28) RRV har på regeringens uppdrag granskat statliga investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar utveckling, den s.k. kretsloppsmiljarden. RRV:s övergripande slutsats är att kretsloppsmiljarden var dåligt genomtänkt och att det var för många mål som skulle nås med ett enda medel. Cirka hälfen av alla ansökningar har avslagits. RRV är kritisk mot att länsstyrelserna beslutat i flertalet fall men verket har också synpunkter på att beredningen av större ansökningar hanterats inom Regeringskansliet i stället för hos en central myndighet. RRV anser att det finns många intressanta projekt bland de 274 som beviljats bidrag och understryker vikten av att kunskaper och erfarenheter av dessa tas tillvara. Regeringen beslöt redan i april 1999 att dra in återstående medel på anslaget för den s.k. kretsloppsmiljarden. Skälen till indragningen var framför allt att anslaget varit dåligt utnyttjat. Redan beviljade åtgärder berörs inte utan genomförs fortlöpande. Enligt gällande förordning (1996:1378) om statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling skall åtgärderna vara genomförda senast den 31 december 2001. Miljödepartementet ansvarar för att de kunskaper och erfarenheter som vinns genom investeringsstödet tas tillvara och vidarebefordras. Detta kommer bl.a. att ske via myndigheten Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet. Brottmålskedjan - i Sverige och andra länder Kartläggning och analys (RRV 1999:30) RRV:s rapport ingår i granskningar under temat rättskedjan (RRV 1996:63, 1999:3 och 1999:30). Syftet med rapporten är att kartlägga och analysera olika problemområden inom brottmålskedjan, främst i Sverige. Kartläggningen syftar även till att tjäna som underlag för RRV:s fortsatta granskning av brottskedjan på lokal, operativ nivå. Under hösten 1999 tillsattes inom Justitiedepartementet projektet Rättsväsendets modernisering. Projektet ingår i regeringens övergripande arbete med att utveckla rättsväsendet. Projektets syfte är att säkerställa att utvecklingen inom rättsväsendets olika delar sker samordnat med respekt för den inbördes rollfördelningen och med beaktande av sambanden mellan de olika myndigheterna. Initialt har arbetet i projektet inriktats på den s.k. brottmålskedjan. Innehållet i RRV:s rapport har - tillsammans med andra granskningsrapporter - utgjort ett underlag för arbetet i moderniseringsprojektet. Skogsvårdsorganisationernas arbete för att jämställa miljömålet med produktionsmålet (RRV 1999:31) RRV har granskat Skogsvårdsorganisationens arbete med att jämställa miljömålet med produktionsmålet i skogspolitiken. Rapporten vänder sig i huvudsak till Skogsvårdsorganisationen. I två avseende riktas förslag till statsmakterna, nämligen i fråga om behovet av ökade resurser till rådgivning och ändringar i skogsvårdslagen. Rapporten har, såvitt avser den del som vänder sig till regeringen, redovisats och kommenterats i budgetpropositionen för 2000. Myndigheters finansiering i ett besparingsskede (RRV 1999:34) RRV har granskat hur myndigheters finansiering och finansieringsbild påverkats av det generella besparingskravet budgetåren 1995/96-1998. RRV konstaterar att endast hälften av de granskade myndigheterna har fått genomsnittligt lägre förvaltningsanslag under perioden. Hälften av dessa myndigheter har, trots anslagsminskningar, kunnat öka sina totala verksamhetsintäkter, dvs. intäkter av förvaltningsanslag, avgifter, bidrag och s.k. sakanslag. Mot bakgrund av bl.a. RRV:s förslag har principerna för användning av sakanslag för finansiering av förvaltningskostnader vidareutvecklats. I regleringsbreven för 2001 kommer tydligare krav att ställas avseende återrapportering av myndigheternas finansiering av förvaltningskostnader. Att följa upp otraditionella inslag i arbetsmarknadspolitiken (RRV 1999:36) Granskningen utgjorde en delrapport inom ramen för ett regeringsuppdrag att granska försöksverksamheterna med en friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel i Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Skåne län. I rapporten ger RRV förslag kring rutiner för registrering och rapportering av otraditionella verksamheter och framtida försöksverksamheter. Rapporten redovisades i budgetpropositionen för 2000. Regeringens resultatdialog med Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har medfört en kvalitativt bättre återrapportering av otraditionella medel från AMS. Från år 2001 avser regeringen att minska medlen för otraditionella projekt. Regeringen kommer att strama upp användningen av medel för otraditionella projekt i det regelförenklingsarbete som pågår och som beräknas träda i kraft den 1 augusti 2000. De lokala investeringsprogrammen i praktiken - en uppföljning av kommunernas arbete (RRV 1999:37) På regeringens uppdrag har RRV granskat de statliga bidragen till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Huvudsyftet var att ge regeringen tillämpbar information under pågående programperiod. RRV redovisar i rapporten vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att framgångsrikt genomföra de lokala investeringsprogrammen. Med hjälp av dessa kriterier identifierades förtjänster och brister i kommunernas arbete med programmen. RRV kritiserar bl.a. att kommunerna inte gavs tillräcklig tid att förbereda ansökan, att informationen var delvis otillräcklig och att det ibland gavs otydliga besked från departementet bl.a. om bedömningsgrunder. RRV:s erfarenheter och synpunkter gäller den första omgången beslut. Ytterligare två omgångar beslut har tagits efter den som RRV granskade. De brister som RRV uppmärksammat är i huvudsak åtgärdade. Hur fördelas företagsstödet (RRV 1999:40) RRV har på regeringens uppdrag granskat de regionalpolitiska företagsstöden. RRV:s rapport innehåller i huvudsak tre kritiska synpunkter: stöden går i huvudsak till traditionella branscher, stöd lämnas till investeringar som ändå skulle komma till stånd, det förekommer att flera stöd kombineras till ett antal företag. Rapporten har ingått i underlagsmaterialet till den översyn av statliga insatser som regeringen inlett med propositionen (prop. 1999/2000:71) Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken. Regeringen har vidare tillsatt en parlamentarisk kommitté som skall lämna förslag om den framtida inriktningen och utformningen av regionalpolitiken. Den skall bl.a. bedöma resultatet av olika former av företagsstöd och lämna principiella förslag till eventuella förändringar. Närpolisreformen och polisens arbetstider - en granskning av resursutnyttjandet inom polisen (RRV 1999:42) På regeringens uppdrag har RRV granskat resursutnyttjandet inom polismyndigheterna i Västra Götalands län, Jönköpings län och Värmlands län. RRV konstaterar i sin rapport att det fortfarande förekommer betydande brister i resursutnyttjandet för närpolisorganisationen, framför allt i fråga om personalens tjänstgöringstider. Brottsförebyggande rådet har fått regeringens uppdrag att granska närpolisreformen och utvärdera polisens arbete med att bekämpa vardagsbrottsligheten. Frågorna behandlas i budgetpropositionen för 2000. I regleringsbrevet för 2000 har Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att bedöma hur polisverksamheten i närpolisområdena har utvecklats. I uppdraget ingår att särskilt belysa de erfarenheter som har vunnits och de slutsatser som kan dras om verksamhetens framtida inriktning. Rikspolisstyrelsen skall också redovisa hur arbetstidens förläggning har anpassats till variationerna i arbetsbelastningen. Av redovisningen skall bl.a. framgå polispersonalens fördelning över olika veckoarbetstider och hur stor andel av polispersonalen som har periodplanerad tid. Folkbildning – Styrning och kontroll (RRV 1999:44) RRV har på regeringens uppdrag granskat folkbildningen. Granskningen har inriktats på frågor om styrning och kontroll. RRV gör bland annat bedömningen att de fördelningsmodeller som Folkbildningsrådet tillämpar i stor utsträckning är inriktad på kvantiteter, dvs. hur mycket verksamhet som anordnas samt för vem. Fördelningsmodellerna tar ingen hänsyn till innehållet i verksamheten eller hur väl den genomförs. Regeringen har i riktlinjerna för statsbidraget angett att Folkbildningsrådet skall redovisa sin syn på RRV:s rapport och vilka åtgärder rådet anser befogade att vidta bl.a. för att utveckla redovisnings- och uppföljningssystemet inom folkbildningen. Effektivare arbetsmarknadsutbildning - arbetsförmedlingens hantering av tillväxtfrämjande åtgärder (RRV 1999:45) RRV:s rapport behandlar arbetsmarknadsutbildningen ur ett effektivitetsperspektiv. RRV finner bl.a. att de arbetsförmedlingar som har de bästa resultaten har ett mer plats- och företagsinriktat arbetssätt, är mer selektiva i urvalet av deltagare, skräddarsyr arbetsmarknadsutbildningen mot arbetsgivarnas behov i högre utsträckning och ägnar större omsorg åt uppföljning. Inom Näringsdepartementet har sedan hösten 1999 pågått ett projekt som har i uppgift att se över hela arbetsmarknadsutbildningen. RRV:s rapport utgör ett underlag i det arbetet. Resultaten av projektet kommer att redovisas i budgetpropositionen för 2001. NTF och Nollvisionen - en granskning av statligt finansierat frivilligt trafiksäkerhetsarbete (RRV 1999:46) RRV har på regeringens uppdrag granskat Nationalföreningens för trafiksäkerhetens främjande (NTF) trafiksäkerhetsarbete och användning av statliga medel. Granskningen visar bl.a. att det finns brister i NTF:s resultatredovisning och att de modeller för statlig finansiering av NTF som hittills prövats inte har fungerat bra. Regeringen avser att ge Vägverket i uppdrag att förändra bidragsformerna till NTF. 8.3 Revisionsberättelser med invändning RRV skall enligt sin instruktion bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rättvisande samt granska om ledningens förvaltning står i överensstämmelse med tillämpliga föreskrifter och särskilda regeringsbeslut. I de fall RRV i sin granskning uppmärksammat väsentliga avsteg från föreskrifter och regeringsbeslut anges detta som en invändning i revisionsberättelsen. En invändningsfri revisionsberättelse innebär således att RRV inte funnit några väsentliga avsteg från tillämpliga föreskrifter och särskilda regeringsbeslut. Sammanlagt 21 myndigheter erhöll invändning i revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1999. Varje invändning har i sig sin grund i någon form av väsentlig överträdelse av föreskrifter eller regeringsbeslut. Överträdelsen påverkar informationen i årsredovisningen i mer eller mindre stor utsträckning. I en analys av hur antalet revisionsberättelser med invändning utvecklats över åren kan det vara av värde att ta hänsyn till om en överträdelse har fått direkt eller indirekt effekt för informationen i årsredovisningen. Konsekvensen av en överträdelse som har fått direkt effekt på årsredovisningen är att informationen i årsredovisningen i något väsentligt avseende inte är rättvisande, dvs. felaktig eller ofullständig. Exempel på sådan överträdelse är bristande efterlevnad av de föreskrifter som reglerar den löpande redovisningen och årsredovisningens innehåll. Överträdelser som har fått en indirekt effekt på årsredovisningen karaktäriseras av att informationen i årsredovisningen i sig kan vara rättvisande men att den grundas på någon form av överträdelse av föreskrift eller regeringsbeslut. Exempel på sådan överträdelse är bristande efterlevnad av instruktion och verksförordning. RRV har redovisat utvecklingen de senaste fyra räkenskapsåren fördelat på de två kategorierna av effekter på årsredovisningens information. Tabell 8.1 Revisionsberättelser med invändning 1999 1998 1997 1995/96 Direkt effekt 11 16 15 9 Indirekt effekt 10 3 5 17 Totalt antal 21 19 20 26 De nya föreskrifterna för beslut och undertecknande av årsredovisningen som infördes under 1995/96 medförde ett stort antal invändningar i revisionsberättelserna med en indirekt effekt på årsredovisningens information. Denna typ av invändningar minskade under 1997 och 1998 i takt med att formerna för beslut och undertecknande av årsredovisningen accepterades och följdes utan större problem. Under dessa år ökade i stället antalet invändningar som hade sin grund i väsentliga fel i årsredovisningens information. Det var också i allt större utsträckning stora myndigheter som fick invändning i revisionsberättelsen. Räkenskapsåret 1999 karaktäriseras av färre antal invändningar där orsaken varit direkta effekter (väsentliga fel) på årsredovisningens information. Denna positiva utveckling har sin grund i bland annat att: - några genomgripande förändringar inte har skett av föreskrifterna för redovisning och förvaltning, - flera av de större myndigheterna har byggt upp bättre fungerande controllerfunktioner och internrevisionsenheter, - flera myndigheter har också sett över sina interna föreskrifter i syfte att göra dem enklare och administrativt mindre betungande. Räkenskapsåret 1999 har således inneburit en förbättring sett till kvalitet i årsredovisningens information. Som framgår ovan ökar dock antalet väsentliga fel med indirekta effekter på årsredovisningens information. I förhållande till räkenskapsåret 1995/96 är det dock nu fråga om en delvis ny typ av förvaltningsfel som främst har sin grund i konflikter mellan mål och/eller föreskrifter för verksamheten. Flera fall har konstaterats där grundorsaken har varit en konflikt mellan hur myndigheten har uppfattat målen för verksamheten och tillämpningen av gällande lagar och förordningar. Rättsläget har i flera fall inte varit entydigt utan myndigheten har ofta agerat i god tro. RRV har också i flera fall fått anlita juridisk expertis för att skapa ökad klarhet. RRV har i dessa fall med hänvisning till det oklara rättsläget framfört att myndigheten ifråga borde ha underrättat regeringen innan beslut fattades. Ett annat exempel på mål- och föreskriftskonflikter är också de invändningar som flera länsstyrelser har fått beroende på att man fattat beslut om bidrag utöver riksdagens bemyndiganderamar. Det handlar om strukturfonerna där bidragen har grundats på beslut som fattas av andra självständiga myndigheter, beslutsgrupperna, vilka i sin tur tilldelas programbudgetar av EU-kommissionen. Flertalet av dessa myndigheter har på ett tillfredsställande sätt redovisat verksamheten i årsredovisningen. Invändningen i revisionsberättelsen rör dock ledningens tillämp- ning av för verksamheten tillämpliga föreskrifter och regeringsbeslut. Nedan lämnas en redovisning av de myndigheter som erhållit revisionsberättelse med invändning avseende räkenskapsåret 1999 och en översiktlig genomgång av skälen för invändningarna. En närmare redogörelse för vilka bedömningar regeringen har gjort samt vilka åtgärder regeringen har vidtagit i de enskilda fallen kommer att lämnas i budgetpropositionen för 2001 under respektive utgiftsområde. Arbetsgivarverket: Arbetsgivarverket har inte redovisat erforderlig dokumentation som visat att verket lämnat över sin befogenhet till Rikspolisstyrelsen (RPS) att sluta kollektivavtal på sätt så att RPS erhållit rätt till den befogenhet som anges i RALS 1998-2001, punkt 3.2 Löneökningar m.m. Polisväsendet: Rikspolisstyrelsen (RPS) har inte redovisat erforderlig dokumentation som visat att RPS haft behörighet att sluta det lokala kollektivavtal som ligger till grund för ett överlämnande av pensionsmedel om 308 miljoner kronor till Svenska polisförbundet och SACO-S. Kammarkollegiet: Bristande intern styrning och kontroll inom verksamhetsgrenen kapital- förvaltning har medfört att: - Väsentliga fel redovisats i årsredovisningen avseende aktiekonsortiets genomsnittliga årsavkastning och dess jämförelseindex. - Kammarkollegiet har tagit emot medel för förvaltning avseende en pensionsfond trots avsaknad av skriftligt avtal och att oklarhet föreligger om motpart i den framtida förvaltningen och övriga förvaltningsvillkor. Förfarandet uppfyller inte heller kravet på affärsmässighet och det är oklart om förvaltningsuppdraget ryms inom Kammarkollegiets instruktionsenliga uppgift att tillhandahålla kapitalförvaltning för stiftelser och fonder inom det statliga området. - Årsredovisningen för kapitalförvaltningen av vissa fonder inom socialförsäkringsområdet har upprättats och avlämnats sent samt vissa felaktiga uppgifter avseende riskmått har lämnats i förvaltningsberättelsen till denna årsredovisning. Svenska institutet: Resultatredovisningen uppfyller i väsentlig omfattning inte återrapporteringskraven enligt regleringsbrevet. Det föreligger väsentliga brister i den underliggande dokumentationen av resultatredovisningen. Statens räddningsverk: Den interna styrningen och kontrollen avseende redovisning av beredskapstillgångar och därtill relaterade låneskulder har inte fungerat tillfredsställande under året. Bristerna har inneburit att: - Myndigheten har under året upptagit lån för beredskapstillgångar med netto 591 miljoner kronor. Beloppet har av myndigheten inbetalats på Statens checkräkning, men har i strid mot anslagsförordningen, inte redovisats på inkomsttitel. - Myndigheten har inte kunnat påvisa att upplånat belopp motsvarar det bokförda värdet av beredskapstillgångarna vid lånetillfället. Bristerna har även inneburit att direktamortering om 52 miljoner kronor som bokfördes vid lånetillfället har belastat anslaget, utan att motsvarande belopp redovisats på statens checkräkning och tillgodoförts inkomsttitel. - Kostnader avseende pågående nyinvesteringar för beredskapsinventarier har felaktigt kostnadsförts med cirka 7 miljoner kronor. - Lånefinansiering har inte genomförts för alla beredskapstillgångar senast den 31 december 1999 enligt villkor i regleringsbrev. Konsekvenserna av ovanstående brister är att statsbudgetens utfall blir 643 miljoner kronor för lågt, myndighetens behållning på räntekonto är 52 miljoner kronor för högt samt att motsvarande fel redovisas avseende posten avräkning med statsverket. Anläggningstillgångar är 7 miljoner kronor för lågt upptaget och kostnaderna motsvarande för högt redovisade. RRV anser vidare att resultatredovisningen inte ger en rättvisande återrapportering av verksamhetens kostnader då endast direkta kostnader redovisas i kommentarer till verksamhetsmål och att samtliga kostnader inte fördelats. Härigenom saknas överensstämmelse mellan resultatredovisningen och årsredovisningens finansiella delar. Redogörelse för bristande överensstämmelse enligt bestämmelserna i 7 § förordningen om myndigheters årsredovisning m.m. saknas. Totalförsvarets pliktverk: Pliktverket tillämpar en avskrivningstid på 12 år för immateriella tillgångar. Enligt 19 § bokföringsförordningen (1979:1212) skall avskrivning ske med skäligt belopp dock minst en femtedel, om ej på grund av särskilda omständigheter avskrivning med en mindre del får anses överensstämma med god redovisningssed. RRV anser att Pliktverkets tillämpade avskrivningstid för immateriella tillgångar inte kan anses överensstämma med god redovisningssed. Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har för regionalekonomisk verksamhet disponerat medel som enligt regeringsbeslut den 18 december 1997 skulle återgått till regeringens disposition. Länsstyrelsen i Västerbottens län: Bemyndiganderamen för anslaget 19 A8, Europeiska regionala utvecklingsfonden har överskridits med cirka 3,6 miljoner kronor. Länsstyrelsen i Norrbottens län: Bemyndiganderamarna för anslagen 14 A4, Europeiska socialfonden och 19 A8, Europeiska regionala utvecklingsfonden har överskridits. Den förstnämnda ramen har överskridits med cirka 6,7 miljoner kronor och den sistnämnda med cirka 10,9 miljoner kronor. Länsstyrelsen i Jämtlands län: Bemyndiganderamarna för anslaget 14 A4, Europeiska socialfonden har överskridits med cirka 8 miljoner kronor och för anslaget 19 A8, Europeiska regionala utvecklingsfonden med cirka 1,4 miljoner kronor. Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen har inte redovisat cirka 10,7 miljoner kronor avseende upplupna räntekostnader i sina balans- och resultaträkningar. Södertörns högskola: Enligt RRV:s bedömning uppfyller inte högskolans årsredovisning till väsentliga delar kravet på tillförlitligt underlag för uppföljning och beslut enligt 7 § förordning (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. Bristerna avser främst avsaknad av information i årsredovisningen som är väsentlig för analys och förståelse av årets redovisade ekonomiska resultat samt övriga brister i redovisningen, särskilt vad avser kostnadsfördelningar mellan verksamhetsgrenarna. RRV har därför bedömt att årsredovisningen sammantaget till väsentliga delar inte ger en rättvisande bild för bedömning av högskolans ekonomiska resultat. Statens Energimyndighet: Bristande styrning, analys och kvalitetssäkring har sammantaget medfört väsentliga fel i årsredovisningen. Vägverket: Anslaget 22 A2 Väghållning och statsbidrag har av Vägverket belastats med cirka 236,8 miljoner kronor utöver tillåtet belopp enligt villkor i ändring av regleringsbrevet den 22 april 1999. Arbetarskyddsverket: Styrelsen har vid styrelsemöte den 24 februari 2000 fattat beslut om en annan version av årsredovisningen än den som senare tillsändes regeringen. Styrelsen har därför i nytt beslut den 23 mars 2000 fastställt årsredovisningen. Effekten av detta är att årsredovisningen formellt inte beslutats i enlighet med 10 § förordningen (1988:730) med instruktion för Arbetarskyddsverket och inte avlämnats inom föreskriven tid enligt förordning (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. Jämställdhetsombudsmannen: JämO inlämnade en delrapport den 1 mars och årsredovisningen inkom i sin helhet till regeringen den 15 mars 2000. Enligt 5 § förordning (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. borde myndigheten ha lämnat årsredovisningen senast den 1 mars. Sametinget: Årsredovisningen har inte beslutats av Sametinget. Moderna museet: Moderna museet har inte kunnat visa att en i balansräkningen upptagen immateriell anläggningstillgång om 1 163 000 kronor innehas eller brukas av myndigheten. Om Moderna museet i stället hade avstått från att ta upp den som en tillgång och sålunda kostnadsfört utgiften skulle anslaget ha överskridits med motsvarande belopp. Byggforskningsrådet: RRV invänder mot att väsentliga uppgifter presenterats felaktigt. I sammanställning över väsentliga uppgifter har utgående överföringsbelopp felaktigt upptagits till 6 000 kronor i stället för 28 240 000 kronor. Naturvårdsverket: Naturvårdsverket har inte följt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. Den icke genomförda upphandlingen avser ett väsentligt belopp. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI): SMHI etablerade under l999 ett kontor i Finland för att sälja tjänster på den finska marknaden. Beslutet fattades av SMHI:s generaldirektör. Styrelsen borde i enlighet med 22 § verksförordningen (1995:1322) ha getts tillfälle att yttra sig innan ärendet avgjordes. SMHI saknar författningsenligt stöd för etablering på annan stats territorium och där bedriva stadigvarande verksamhet i konkurrens med det andra landets motsvarighet till SMHI. SMHI borde därför ha informerat regeringen i ärendet, enligt 9 § verksförordningen. SMHI har inte heller fullgjort underrättelseskyldigheten gentemot chefen för Utrikesdepartementet enligt 10 kap. 8 § regeringsformen och 5 § tjänsteexportförordningen (1992:192). De avsnitt som behandlar konsumtion, produktion och sysselsättning bygger huvudsakligen på uppgifter som kommer att ingå i Statskontorets rapport – Staten i omvandling – som presenteras under hösten. I detta avsnitt redovisas statlig produktion och konsumtion enligt definitionerna i de nya nationalräkenskaperna som presenterades första gången våren 1999 med uppgifter från och med 1993. Uppgifterna avser utvecklingen i fasta priser om inte annat anges. De varaktiga varorna, dvs. sådana investeringar som inte har någon alternativ civil användning, räknas som konsumtion och ingår därför i posten löpande förbrukning. Till och med 1996 räknades t.ex. Försvarsdepartementet till området försvar. Därefter utgör alla departement en myndighet och ingår i området allmänna tjänster. Efter korrigering för att AMU-Gruppen bolagiserades 1993. Detta då relativt stora bolagiseringar har genomförts under 1990-talet. Under perioden 1991 – 1994 ombildades fem av de tidigare åtta affärs- verken till aktiebolag. FFV AB bildades 1991, Vattenfall AB och Domän AB 1992, Telia AB 1993, och Posten blev aktiebolag 1994. Försäkringskassorna ingår inte i beräkningarna. Enligt det statliga trygghetsavtalet finns vid övertalighet möjlighet till pensionsersättning för anställda som fyllt 60 år. Särskild pensionsersättning kan i vissa fall utges till den som är övertalig och som fyllt 55 år. Den sektorsindelning som valts här följer Arbetsgivarverkets löneförhandlingssektorer. Rörligheten definieras här som lägst av antalet nyanställda och avgångar dividerat med genomsnittligt antal anställda under perioden. RALS står för Ramavtal om löner m.m. för arbetstagare hos staten m.fl. Uppgifterna har tagits fram av Arbetsgivarverket med hjälp av tjänstenomenklatursystemet TNS (nyckel för statistikanalys). Se not 14. OFR/P, som representerar den största gruppen inom polisväsendet, och Rikspolisstyrelsen har under lång tid förhandlat om ett lokalt avtal för tillämpning av det centrala avtalet RALS 1998–2001. Det avtal som slutligen slöts antogs formellt först i januari 2000 och sträcker sig över hela RALS-perioden. Avtalet hann med andra ord inte ge utslag under mätperioden. För att årslönetakten i beräkningarna ska bli så rättvisande som möjligt har Arbetsgivarverket därför valt att göra beräkningarna exklusive polisväsendet. PROP. 1999/2000:100 6 Skr. 1999/2000:150 Skr. 1999/2000:150 10 9 Skr. 1999/2000:150 Skr. 1999/2000:150 14 15 Skr. 1999/2000:150 Skr. 1999/2000:150 24 23 Skr. 1999/2000:150 Skr. 1999/2000:150 28 27 Skr. 1999/2000:150 Skr. 1999/2000:150 50 49 Skr. 1999/2000:150 Skr. 1999/2000:150 72 71 Skr. 1999/2000:150 Skr. 1999/2000:150 88 89 PROP. 1999/2000:100 PROP. 1999/2000:100 1 1 Skr. 1999/2000:150 Skr. 1999/2000:150 96 95 Skr. 1999/2000:150 Skr. 1999/2000:150 116 117 Skr. 1999/2000:150 Skr. 1999/2000:150 126 129