Regeringskansliets rättsdatabaser

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 23 Förslag till statsbudget för 2001 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 9 2 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 11 2.1 Omfattning 11 2.2 Utgiftsutveckling 12 2.3 Skatteavvikelser 12 3 Skogspolitik 15 3.1 Omfattning 15 3.2 Utgiftsutveckling 15 3.3 Mål 16 3.4 Politikens inriktning 16 3.5 Insatser 17 3.5.1 Statliga insatser inom politikområdet 17 3.5.2 Insatser utanför politikområdet 17 3.6 Resultatbedömning 18 3.6.1 Resultat 18 3.6.2 Analys och slutsatser 18 3.7 Revisionens iakttagelser 19 3.8 Budgetförslag 19 3.8.1 41:1 Skogsvårdsorganisationen 19 3.8.2 41:2 Insatser för skogsbruket 19 3.8.3 41:3 Internationellt skogssamarbete 20 3.8.4 41:4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning 21 4 Djurpolitik 23 4.1 Omfattning 23 4.2 Utgiftsutveckling 24 4.3 Mål 24 4.4 Politikens inriktning 24 4.5 Insatser 25 4.5.1 Statliga insatser inom politikområdet 25 4.6 Resultatbedömning 27 4.6.1 Resultat 27 4.6.2 Analys och slutsatser 29 4.7 Revisionens iakttagelser 30 4.8 Budgetförslag 30 4.8.1 42:1 Statens veterinärmedicinska anstalt 30 4.8.2 42:2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen 31 4.8.3 42:3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder 32 4.8.4 42:4 Centrala försöksdjursnämnden 33 4.8.5 42:5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar 34 4.8.6 42:6 Ersättningar för viltskador 35 5 Livsmedelspolitik 37 5.1 Omfattning 37 5.2 Utgiftsutveckling 38 5.3 Mål 38 5.4 Politikens inriktning 39 5.5 Insatser 41 5.5.1 Statliga insatser inom politikområdet 41 5.5.2 Insatser utanför politikområdet 47 5.6 Resultatbedömning 47 5.6.1 Resultat 47 5.6.2 Analys och slutsatser 51 5.7 Revisionens iakttagelser 54 5.8 Budgetförslag 55 5.8.1 43:1 Statens jordbruksverk 55 5.8.2 43:2 Statens utsädeskontroll 57 5.8.3 43:3 Statens växtsortnämnd 58 5.8.4 43:4 Bekämpande av växtsjukdomar 59 5.8.5 43:5 Arealersättningar och djurbidrag m.m. 59 5.8.6 43:6 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter 61 5.8.7 43:7 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. 61 5.8.8 43:8 Fiskeriverket 62 5.8.9 43:9 Strukturstöd till fisket m.m. 63 5.8.10 43:10 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. 63 5.8.11 43:11 Fiskevård 64 5.8.12 43:12 Statens livsmedelsverk 64 5.8.13 43:13 Livsmedelsekonomiska institutet 65 5.8.14 43:14 Livsmedelsstatistik 66 5.8.15 43:15 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG- budgeten 66 5.8.16 43:16 Åtgärder på livsmedelsområdet 66 5.8.17 43:17 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. 67 6 Landsbygdspolitik 69 6.1 Omfattning 69 6.2 Utgiftsutveckling 69 6.3 Mål 70 6.4 Politikens inriktning 70 6.5 Insatser 70 6.5.1 Statliga insatser inom politikområdet 70 6.5.2 Insatser utanför politikområdet 72 6.6 Resultatbedömning 73 6.6.1 Resultat 73 6.6.2 Analys och slutsatser 74 6.7 Revisionens iakttagelser 75 6.8 Budgetförslag 75 6.8.1 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur 75 6.8.2 44:2 Från EG-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur 77 6.8.3 44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 78 6.8.4 44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. 78 6.8.5 44:5 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. 79 7 Samepolitik 81 7.1 Omfattning 81 7.2 Utgiftsutveckling 81 7.3 Mål 82 7.4 Politikens inriktning 82 7.5 Resultatbedömning 82 7.6 Revisionens iakttagelser 84 7.7 Budgetförslag 84 7.7.1 45:1 Främjande av rennäringen 84 8 Politikområdena Forskningspolitik och Utbildningspolitik under utgiftsområdena 16 och 20 87 8.1 Budgetförslag 87 8.1.1 25:1 Sveriges lantbruksuniversitet 87 8.1.2 26:1 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och kollektiv forskning 89 8.1.3 26:2 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien 91 Tabellförteckning Anslagsbelopp 10 Utgiftsutvecklingen budgetåren 1994/95–2001 12 2.2 Skatteavvikelser 12 2.1 Utgiftsutvecklingen på utgiftsområdesnivå 12 3.1 Utgiftsutvecklingen 15 3.2 Anslagsutvecklingen 19 3.3 Offentligrättslig verksamhet 19 3.4 Uppdragsverksamhet 19 3.5 Beräkning av anslaget för 2001 19 3.6 Anslagsutvecklingen 19 3.7 Beräkning av anslaget 20 3.8 Anslagsutvecklingen 20 3.9 Anslagsutvecklingen 21 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 24 4.2 Anslagsutvecklingen 30 4.3 Uppdragsverksamhet 30 4.4 Beräkning av anslaget för 2001 31 4.5 Anslagsutvecklingen 31 4.6 Uppdragsverksamhet 32 4.7 Beräkning av anslaget för 2001 32 4.8 Anslagsutvecklingen 32 4.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 33 4.10 Beräkning av anslaget för 2001 33 4.11 Anslagsutvecklingen 33 4.12 Beräkning av anslaget för 2001 33 4.13 Anslagsutvecklingen 34 4.14 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 34 4.14 Anslagsutvecklingen 35 5.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 38 5.2 Anslagsutvecklingen 55 5.3 Offentligrättslig verksamhet 56 5.4 Uppdragsverksamhet 56 5.5 Beräkning av anslaget för 2001 57 5.6 Anslagsutvecklingen 57 5.7 Offentligrättslig verksamhet 58 5.8 Uppdragsverksamhet 58 5.9 Beräkning av anslaget för 2001 58 5.10 Anslagsutvecklingen 58 5.11 Beräkning av anslaget för 2001 58 5.12 Anslagsutvecklingen 59 5.13 Anslagsutvecklingen 59 5.14 Stödbelopp per hektar för grödor1 59 5.15 Djurbidrag 59 5.16 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 60 5.17 Anslagsutvecklingen 61 5.18 Anslagsutvecklingen 61 5.19 Anslagsutvecklingen 62 5.20 Uppdragsverksamhet 62 5.21 Beräkning av anslaget för 2001 63 5.22 Anslagsutvecklingen 63 5.23 Anslagsutvecklingen 63 5.24 Anslagsutvecklingen 64 5.25 Anslagsutvecklingen 64 5.26 Offentligrättslig verksamhet 64 5.27 Uppdragsverksamhet 65 5.28 Beräkning av anslaget för 2001 65 5.29 Anslagsutvecklingen 65 5.30 Beräkning av anslaget för 2001 66 5.31 Anslagsutvecklingen 66 5.32 Anslagsutvecklingen 66 5.33 Anslagsutvecklingen 66 5.34 Anslagsutvecklingen 67 6.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 69 6.2 Anslagsutvecklingen 75 6.3 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser 75 6.4 Anslagsutvecklingen 77 6.5 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 77 6.6 Anslagsutvecklingen 78 6.7 Beräkning av anslaget för 2001 78 6.8 Anslagsutvecklingen 78 6.9 Beräkning av anslaget för 2001 79 6.10 Anslagsutvecklingen 79 7.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 81 7.4 Anslagsutvecklingen 84 7.5 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser 85 8.1 Anslagsutvecklingen 87 8.2 Uppdragsverksamhet 88 8.3 Beräkning av anslaget för 2001 89 8.4 Anslagsutvecklingen 89 8.5 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 91 8.6 Beräkning av anslaget för 2001 91 8.7 Anslagsutvecklingen 91 8.8 Beräkning av anslaget för 2001 92 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner de föreslagna målen för politik- områdena Djurpolitik (avsnitt 4.3), Livs- medelspolitik (avsnitt 5.3), Landsbygds- politik (avsnitt 6.3) och Samepolitik (avsnitt 7.3), 2. godkänner att Statens jordbruksverk skall ha tillgång till en kredit på myndighetens särskilda räntekonto för EU-verksamhet i Riksgäldskontoret på 5 500 000 000 kronor (avsnitt 5.8.1), 3. godkänner vad som anförts om en utveck- lingsfond för trädgårdsnäringen (avsnitt 6.8.3 och 6.8.4), 4. bemyndigar regeringen att under 2001, i fråga om ramanslaget 42:3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, fatta be- slut som inklusive tidigare åtaganden inne- bär utgifter på högst 5 600 000 kronor under 2002 (avsnitt 4.8.3), 5. bemyndigar regeringen att under 2001, i fråga om ramanslaget 42:5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, fatta beslut som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 5 000 000 kronor efter 2001 (avsnitt 4.8.5), 6. bemyndigar regeringen att under 2001, i fråga om ramanslaget 43:5 Arealersättning och djurbidrag m.m., fatta beslut som in- klusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 4 600 000 000 kronor under 2002 (avsnitt 5.8.5), 7. bemyndigar regeringen att under 2001, i fråga om ramanslaget 43:6 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, fatta beslut som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 600 000 kronor under 2002 (avsnitt 4.8), 8. bemyndigar regeringen att under 2001, i fråga om ramanslaget 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur, fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 2 950 000 000 kronor efter 2001 (avsnitt 6.8.1), 9. bemyndigar regeringen att under 2001, i fråga om ramanslaget 44:2 Från EG-budge- ten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur, fatta beslut som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 3 515 000 000 kronor efter 2001 (avsnitt 6.8.2), 10. bemyndigar regeringen att under 2001, i fråga om ramanslaget 45:1 Främjande av rennäringen m.m., fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 8 000 000 kronor efter 2001 (avsnitt 7.7), 11. bemyndigar regeringen att under 2001, i fråga om ramanslaget 26:1 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyg- gande: Forskning och kollektiv forskning, fatta beslut om stöd som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 140 000 000 kronor efter 2001 (avsnitt 8.1.2), 12. för 2001 anvisar anslagen under utgiftsom- råde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med an- slutande näringar enligt följande uppställ- ning: Anslagsbelopp Tusental kronor Anslag Anslagstyp 41:1 Skogsvårdsorganisationen ramanslag 290 056 41:2 Insatser för skogsbruket ramanslag 180 700 41:3 Internationellt skogssamarbete ramanslag 1 405 41:4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning ramanslag 6 000 42:1 Statens veterinärmedicinska anstalt ramanslag 93 706 42:2 Bidrag till distriktsveterinärorgnisationen obetecknat anslag 85 753 42:3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder ramanslag 22 303 42:4 Centrala försöksdjursnämnden ramanslag 8 283 42:5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar ramanslag 90 950 42:6 Ersättningar för viltskador m.m. ramanslag 71 000 43:1 Statens jordbruksverk ramanslag 300 456 43:2 Statens utsädeskontroll ramanslag 1 073 43:3 Statens växtsortnämnd ramanslag 1 449 43:4 Bekämpande av växtsjukdomar ramanslag 2 629 43:5 Arealersättning och djurbidrag m.m. ramanslag 5 269 500 43:6 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter ramanslag 1 526 000 43:7 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. ramanslag 79 700 43:8 Fiskeriverket ramanslag 66 516 43:9 Strukturstöd till fisket m.m. ramanslag 30 890 43:10 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. ramanslag 80 000 43:11 Fiskevård ramanslag 20 000 43:12 Statens livsmedelsverk ramanslag 119 655 43:13 Livsmedelsekonomiska institutet ramanslag 8 156 43:14 Livsmedelsstatistik ramanslag 22 624 43:15 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten ramanslag 3 700 43:16 Åtgärder inom livsmedelsområdet ramanslag 25 000 43:17 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. ramanslag 37 089 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur ramanslag 2 203 000 44:2 Från EG-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur ramanslag 1 500 922 44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket reservationsanslag 29 429 44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. ramanslag 20 000 44:5 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. ramanslag 1 538 45:1 Främjande av rennäringen m.m. ramanslag 37 000 25:1 Sveriges lantbruksuniversitet ramanslag 1 199 121 26:1 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och kollektiv forskning ramanslag 240 263 26:2 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien obetecknat anslag 1 149 Summa 13 677 015 2 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 2.1 Omfattning Utgiftsområdet omfattar 35 anslag fördelade på sju politikområden. Det mest omfattande av dessa är Livsmedelspolitikområdet som omfattar i första hand verksamhet som avser jordbruks- och trädgårdsnäringarna, fiskerinäringen samt livsmedel. Övriga politikområden är Lands- bygdspolitik, Djurpolitik, Samepolitik, Skogs- politik, Utbildningspolitik och Forskningspoli- tik. Inom utgiftsområdet ryms följande myndigheter: Statens jordbruksverk, Statens ut- sädeskontroll, Statens växtsortnämnd, Fiskeri- verket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Centrala försöksdjursnämnden, Statens livsme- delsverk, Livsmedelsekonomiska institutet, Sve- riges lantbruksuniversitet samt Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Jordbruksdepartementet ansvarar för utgifts- område 23. För frågor som rör skogsnäringen och Skogsvårdsorganisationen ansvarar dock Näringsdepartementet. Jordbruksdepartementet har vidare ett samordningsansvar för frågor som rör samerna. Detta politikområde omfattar också anslag under andra utgiftsområden. Anslagen för utbildning och forskning ingår i politikområden för vilka Utbildningsdepartementet ansvarar. För budgetåret 2001 föreslås att sammanlagt 13 677 miljoner kronor anslås för utgiftsområ- det. Anslagna medel för utgiftsområdet ökar med ca 4 miljarder kronor jämfört med budget- året 2000. Ungefär 62 procent av utgifterna finansieras från EU-budgeten. Merparten av EU- stödet avser obligatoriska åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag. Därtill kommer delfinansierade stöd och ersättningar som förutsätter nationell medfinansiering. Till dessa hör det nya lands- bygdsprogrammet och den nya strukturplanen för fiskerinäringen i Sverige. Utgiftsområde 23 år 2000 (prognos) - EU-stöd (4,91 miljarder kronor): Finansie- ring från EU-budgeten. Arealstöd, inter- vention, miljöersättningar, m.m. En del av EU-stödet förutsätter nationell medfinansi- ering. - Nationell medfinansiering av EU-stöd (2,56 miljarder kronor): T.ex. strukturstöd, miljöersättningar och regionalstöd. - Forskning och utbildning (1,39 miljarder kronor): SLU och stöd till forskning. - Myndigheter (0,91 miljarder kronor): Jord- bruksverket, Skogsvårdsorganisationen, m.fl. (ej SLU). - Övrigt (0,67 miljarder kronor): Nationellt stöd, bekämpande av smittsamma husdjurs- sjukdomar, m.m. Utgifterna inom utgiftsområdet styrs till stor del av EU:s regelverk och kan påverkas endast genom förändringar av den gemensamma jord- brukspolitiken (Common Agriculture Policy – CAP). Återflödet från EU bruttoredovisas i den svenska statsbudgeten, dvs. intäkterna från EU redovisas som inkomst på inkomsttitel och ut- gifterna, utbetalningar, redovisas som en kostnad på statsbudgeten. Anslag för EU-finansierade stöd skall med viss tidsförskjutning motsvara in- betalningar från EU-budgeten till statsbudgetens inkomstsida. 2.2 Utgiftsutveckling Verksamhetsutfall och ekonomiskt utfall Utgifterna inom utgiftsområdet har ökat konti- nuerligt sedan Sverige blev medlem i EU och är nu mer än dubbelt så höga jämfört med åren före EU-medlemskapet (löpande priser). Till stor del förklaras detta av att ett antal nya EU-stöd in- förts 1996–2001. Nedgången i utgifterna 2000 är följden av en senare utbetalning av arealstödet inom jordbruket. Utgiftsutvecklingen budgetåren 1994/95–2001 2.3 Skatteavvikelser Tabell 2.2 Skatteavvikelser Miljarder kronor 2000 2001 Uttag av bränsle m.m. 0,12 0,12 Avverkningsrätt till skog - - Avgångsvederlag till jordbrukare - - Anläggning av skog m.m. 0,27 0,28 Skogsavdrag - - Skogs- och skogsskadekonto 0,05 0,05 Ingående skatt på jordbruksarrende - - Bränsleförbrukning i växthus- och jordbruksnäringen 0,07 0,07 Elförbrukning i växthus- och jordbruksnäringen 0,03 0,03 Summa 0,54 0,55 varav saldopåverkande avvikelser 0,54 0,55 Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen på utgiftsområdesnivå Miljoner kronor Politikområde Utfall 1999 Anslag 2000 1 Utgifts- prognos 2000 Förslag anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Beräknat anslag 2003 Livsmedelspolitik 6 242 3 692 3 597 7 594 7 734 7 726 Landsbygdspolitik 3 575 3 871 4 568 3 755 3 784 3 833 Djurpolitik 395 345 360 372 391 396 Samepolitik 39 36 39 37 37 37 Skogspolitik 354 394 429 478 467 478 Utbildningspolitik 1 081 1 175 1 166 1 199 1 224 1 251 Forskningspolitik 239 220 225 241 246 246 Totalt för utgiftsområde 23 11 925 9 733 10 370 13 677 13 883 13 997 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. De redovisade avvikelserna som har kunnat kvantifieras avser främst värdet av undantag från skatteplikt vid uttag ur näringsverksamhet av bränsle om fastigheten är taxerad som lantbruks- enhet samt värdet av att bl.a. anläggning av ny skog omedelbart får kostnadsföras. Uttag av bränsle Enligt huvudregeln i kommunalskattelagen (KL 22 § 1 st 1 p anv) är uttag ur näringsverksamhet skattepliktigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är dock undantaget från skatteplikt om fastig- heten är taxerad som lantbruksenhet. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt. Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall erläggas under flera år Enligt god redovisningssed uppkommer intäkten när bindande avtal träffats. Enligt gällande lag- stiftning (KL 24 § 5 st p 1 anv) tillämpas dock i detta fall kontantprincipen, vilket innebär att be- skattningen uppskjuts, varför en räntefri kredit uppstår i näringsverksamhet. Räntan på krediten bör utgöra underlag för inkomstskatt och sär- skild löneskatt. Avgångsvederlag till jordbrukare I vissa fall är avgångsvederlag till jordbrukare inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt och särskild löneskatt. Anläggning av ny skog Utgifter för anläggning av ny skog och dikning som främjar skogsbruk får omedelbart kost- nadsföras. Samma avdragsmöjligheter gäller även för bär- och fruktodlingar för inköp och plante- ring av träd och buskar. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den omedelbara avskriv- ningen. Skogsavdrag Vid avyttring av skog medges fysisk person under innehavstiden avdrag med högst 50 pro- cent av anskaffningsvärdet, medan avdraget för juridiska personer är begränsat till 25 procent. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår med- ges avdrag med högst halva den avdragsgrun- dande skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å andra sidan saknas anledning att medge avdrag när värdeökningen på skogstillväxten överstiger gjorda uttag. Skatteavvikelsen uppkommer genom den schablon som är vald för beräkning av avdragets storlek och avser inkomstskatt och särskild löneskatt. Skogs- och upphovsmannakonto Skogskontolagen ger möjlighet till uppskov av beskattning av de intäkter som är hänförliga till skogsbruk. De medel som sätts in på skogskonto utgör underlag för avdrag vid taxeringen. Av- sättningen begränsas i tid till 10 år på skogskonto och 20 år på skogsskadekonto. Avkastningen på skogskonto beskattas med 15 procent. Skatte- avvikelsen avser räntan på skattekrediten. Räntan på krediten bör utgöra underlag för inkomstskatt och särskild löneskatt. Ingående skatt på jordbruksarrende Avdragsrätten omfattar hela den ingående skatten på jordbruksarrende, även om värdet av bostad ingår i arrendet. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen Från och med 1996 är växthusnäringen skatte- befriad från energiskatt för all användning av fos- sila bränslen. Före 1996 debiterades 15 procent av energiskattesatserna. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen. Elförbrukning inom växthusnäringen Växthusnäringen är skattebefriad för all använd- ning av elektrisk kraft. Normen utgörs av nor- malskattesatsen på el. 3 Skogspolitik 3.1 Omfattning Området skogspolitik omfattar den skogspolitik som riksdagen har beslutat, senast 1993. Skogspolitiken följs upp i särskild ordning och en redovisning med eventuella förslag till justeringar görs till riksdagen vart fjärde år. Inom politikområdet ryms de flesta statliga ekonomiska medel som har beslutats för att nå de skogspolitiska målen. I budgetpropositionen behandlas särskilt Skogsvårdsorganisationen som består av Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrel- serna. Skogsstyrelsen är central förvaltnings- myndighet för frågor om skogsbruket och chefsmyndighet för de tio regionala skogsvårds- styrelserna. På Gotland fullgör länsstyrelsen skogsvårdsstyrelsens uppgifter under en för- söksperiod t.o.m. den 31 december 2002. De anslag som finns inom politikområdet av- ser i huvudsak Skogsvårdsorganisationens för- valtningsanslag och anslag till miljöinriktade insatser i skogsbruket. Därtill kommer ett mindre anslag för vissa svenska åtgärder på det internationella skogsområdet. Skogsvårdsorgani- sationen finansieras även med uppdragsin- komster. Vissa åtgärder på skogsområdet med- finansieras av EU inom ramen för strukturfondsprogram och EU:s miljö- och landsbygdsprogram. 3.2 Utgiftsutveckling Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen Miljoner kronor Utfall 1999 Anslag 2000 1 Utgifts- prognos 2000 Förslag anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Beräknat anslag 2003 41:1 Skogsvårdsorganisationen 273 281 290 290 279 290 41:2 Insatser för skogsbruket 76 106 111 181 181 181 41:3 Internationellt skogssamarbete 1 1 1 1 1 1 41:4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning 4 6 5 6 6 6 1999 H5 Skogsvårdsavgiftsprojekt 0 0 12 0 0 0 Totalt för politikområde Skogspolitik inom utgiftsområde 23 354 394 419 478 467 478 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Skillnaden mellan det totala anslaget 2000 och de beräknade utgifterna hänför sig i huvudsak till fördröjningar i utbetalning av beslutade insatser för biotopskydd och naturvårdsavtal under ett uppbyggnadsskede. Förändringarna i beräkning- arna för anslaget 41:1 beror dels på att de tidsbe- gränsade, extra insatserna för rådgivning upphör 2002 och att försöksverksamheten för Skogsvårdsstyrelsen Gotland upphör vid utgång- en av samma år. 3.3 Mål Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid sköt- seln skall hänsyn tas även till andra allmänna in- tressen. Skogspolitiken har två mål fastlagda av riks- dagen, ett produktionsmål och ett miljömål. De båda målen skall väga lika tungt. Produktions- målet är att skogen och skogsmarken skall ut- nyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthållig god avkastning. Skogsproduktionens in- riktning skall ge handlingsfrihet i fråga om an- vändningen av vad skogen producerar. Miljö- målet är att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och en genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga be- tingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kultur- miljövärden samt dess estetiska och sociala vär- den skall värnas. Skogspolitikens mål beslutades av riksdagen 1993 (prop. 1992/93:226, bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352). Skogspolitiken utvärderas varje mandatperiod och en första utvärdering redovisades för riksdagen våren 1998 (prop. 1997/98:158, bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32). Regeringen gjorde därvid den bedömningen att skogspolitikens mål skulle ligga fast. Riksdagen hade ingen erinran häremot. 3.4 Politikens inriktning I 1993 års skogspolitiska beslut slogs det fast att skogspolitiken måste ges en långsiktig och eko- logisk inriktning. Det anfördes också att det inte är möjligt och rimligt att med alltför korta inter- valler ändra grunderna för skogspolitiken mot bakgrund av det grundläggande kravet på god hushållning och med hänsyn till de långa växt- tider som gäller för den svenska skogen. Beslut som fattas i dag och åtgärder som vidtas i vår generation ger resultat först för kommande generationer. Å andra sidan måste nya kunskaper och värderingar få komma till uttryck i den kon- kreta utformningen och tillämpningen av skogs- politiken. Enligt regeringens uppfattning bör mot den bakgrunden de skogspolitiska besluten följas upp fortlöpande och redovisas vart fjärde år, dvs. en gång per mandatperiod. Härigenom blir det möjligt att göra de nödvändiga redo- visningar som riksdagen behöver och de anpass- ningar som är angelägna. Detta synsätt har riks- dagen ställt sig bakom 1998. Som nämnts redovisades den första uppfölj- ningen av 1993 års skogspolitik för riksdagen våren 1998. Det gjordes då den bedömningen att inget av de båda skogspolitiska målen hade nåtts men att målen borde ligga fast. De brister som kunde konstateras vad gällde lagstiftning, eko- nomiska resurser för områdesskydd och kunska- per hos skogsägarna föranledde förändringar i skogsvårdslagen, skogsvårdsförordningen och i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till dessa. Vidare förstärktes Skogsvårdsorganisatio- nens resurser för rådgivning till skogsägare under en treårsperiod. Möjligheter skapades för med- finansiering från EU av den omfattande infor- mationskampanjen Grönare skog, en kampanj som också ingår i det nya miljö- och landsbygds- programmet. Resurserna för områdesskydd i form av reservat, biotopskydd och naturvårds- avtal har förstärkts mycket kraftigt, förstärk- ningar som beräknats även för de närmaste åren. På forskningens område har regeringen tagit ini- tiativ till en massiv satsning tillsammans med skogsbranschen på FoU-program för en breddad användning av träfiber som bas för olika pro- dukter och att öka förädligsvärdet hos skogsin- dustriprodukterna. Särskild tyngdpunkt har lagts på den trämekaniska industrin. Dessa program pågår och finansieras av skogsbranschen och staten gemensamt. Nästa uppföljning av skogspolitiken skall redovisas av Skogsstyrelsen före utgången av 2001. Det är regeringens avsikt att 2002 för riks- dagen redovisa denna uppföljning och de förslag till åtgärder som den kan föranleda. Dessför- innan kan det bli aktuellt att besluta om sådana åtgärder som kan följa av ställningstagandena till Miljömålskommitténs förslag till delmål, etapp- mål och åtgärder för främst miljökvalitetsmålet Levande skogar. Även Rennäringspolitiska kommitténs förslag kan komma att beröra skogspolitiken. Internationellt kommer regeringen att fort- sätta att verka för ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk i alla delar av världen. Under det kommande året kommer flera viktiga förhandlingar att äga rum på det globala planet. Som ordförandeland i EU under första hälften av 2001 kommer Sverige att ha ett stort ansvar för starkt och enigt agerande från EU:s sida. 3.5 Insatser 3.5.1 Statliga insatser inom politikområdet Statens insatser inom politikområdet utgörs av de medel som har beslutats för att nå skogspoli- tikens mål. Grundläggande medel sedan länge är rådgivning, information och utbildning. Dessa medel har fått ökad betydelse genom 1993 års skogspolitiska beslut som starkt betonar skogs- ägarnas frihet och eget ansvar för att målen nås. Skogsvårdsorganisationens viktigaste uppgift är mot denna bakgrund att ge skogsägarna råd och informera om hur olika skogsbruksåtgärder skall vidtas för att de båda skogspolitiska målen skall tillgodoses. Den senaste utvärderingen visade att det behövs särskilda rådgivningsinsatser på både produktions- och miljöområdet. En tidsbegrän- sad resursförstärkning har därför beslutats för treårsperioden 1999–2001. Därtill kommer att miljörådgivning har lyfts fram i det av EU med- finansierade miljö- och landsbygdsprogrammet. Skogsvårdslagstiftningen uttrycker statens minimikrav på skogsbruket. Den kompletteras av miljöbalken som innehåller vissa bestämmel- ser som skall medverka till att skogspolitikens miljömål tillgodoses. Skogsvårdsorganisationen är tillsynsmyndighet utom vad gäller miljöbal- kens bestämmelser om reservat och markavvatt- ning. Skogsvårdslagstiftningen skärptes den 1 ja- nuari 1999 som en följd av bl.a. uppföljningen. Det gällde särskilt bestämmelser om återväxt- åtgärder och miljöhänsyn. Statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket är av begränsad omfattning. Det lämnas i princip endast till natur- och kulturvårdsåtgärder som har en omfattning som går utöver de krav som ställs i skogsvårdslagstiftningen. Denna princip kännetecknar även de inslag av skogsbruksstöd som finns i de svenska strukturfondsprogram- men och i miljö- och landsbygdsprogrammet. Motsvarande begränsning görs inte av andra medlemsstater. Anslagen för ersättningarna till skogsbruket för det intrång i pågående markanvändning som beslut om reservat eller biotopskydd kan innebära har ökats väsentligt de senaste åren. De nivåer som nu gäller motsvarar i stort vad som behövs för att tillgodose Miljö- målskommitténs förslag i denna del. Kraven på Skogsvårdsorganisationen vad gäl- ler rådgivning och tillsyn motiverar en lokalt för- ankrad organisation med nära och direkta kon- takter med skogsägarna. I de senaste årens rationaliseringar och organisationsförändringar har detta betonats. Ett viktigt komplement till den statsfinansierade verksamheten inom politik- området är den uppdragsverksamhet som organi- sationen bedriver och som omfattar viktiga skogspolitiska åtgärder och åtgärder inom ar- betsmarknadspolitiska program. 3.5.2 Insatser utanför politikområdet Utbildning och forskning för skogsbrukets behov finansieras till stor del inom detta utgifts- område men inom politikområdena Utbildnings- politik och Forskningspolitik. Stora insatser för skogsindustriell forskning görs också inom utgiftsområde 24 och av löntagarfondsstiftelser- na. Natur- och kulturvårdsåtgärder inom arbets- marknadspolitikens ram har stor betydelse för skogspolitikens miljömål. Förvärv, intrångser- sättningar och skötsel vad gäller skogsreservat finansieras över anslag inom utgiftsområde 20. Som nämnts i det föregående spelar skogs- ägarnas egna insatser en alltmer viktig roll för att nå skogspolitikens mål. Den ökade betydelsen är särskilt markant när det gäller miljömålet. Frivil- liga hänsynstaganden i form av begränsningar och totalskydd kompletteras av en alltmer ut- vecklad landskapsekologisk planering av verk- samheten. 3.6 Resultatbedömning 3.6.1 Resultat Som nämnts i det föregående utvärderas skogs- politiken, trots sin långsiktighet, vart fjärde år. Den utvärderingen avser även Skogsvårdsorgani- sationens verksamhet. Förutom att det är svårt att för skogspolitiken göra resultatbedömningar för ett enskilt år råder det vissa svårigheter att särskilja effekterna av myndighetens verksamhet från effekterna av andra faktorer och andra aktö- rers verksamhet. Produktionen av svenska skogsindustripro- dukter fortsatte att öka under 1999. Sammanlagt var produktionen av papper och papp 10,1 miljo- ner ton, av massa 10,7 miljoner ton och av sågade trävaror 15,6 miljoner kubikmeter. Exportvär- dena uppgick till respektive 50,7, 10,6 och 17,5 miljarder kronor. Det samlade exportvärdet var 94 miljarder kronor eller drygt 13 procent av det totala exportvärdet för landet. Nettoexporten av skogsindustriprodukter uppgick till ca 75 miljar- der kronor motsvarande drygt 55 procent av den samlade nettoexporten. Sysselsättningen i skogs- näringen beräknas till ca 95 000 personer 1998. Den har minskat med 45 procent sedan 1980 och med 28 procent sedan 1990. Minskningen av antalet produktionsenheter i skogsindustrin sker numera främst i sågverkssektorn. Den sammanlagda avverkningen 1999 beräk- nas till ca 72 miljoner kubikmeter, en minskning med 2 miljoner kubikmeter sedan 1998. Sam- tidigt ökade importen av rundvirke och flis med 1,5 miljoner kubikmeter. Importen svarade för ca 15 procent av industrins råvaruanvändning. Enligt helt nya konsekvensanalyser som utförts i Skogsstyrelsens regi bör det vara möjligt att successivt öka den uthålliga årliga avverknings- nivån under den närmaste 100-årsperioden från ca 80 miljoner kubikmeter nu till ca 100 miljoner kubikmeter. Även med dessa höga avverknings- nivåer kommer virkesförrådet att fortsätta öka liksom andelarna lövträd, äldre lövträdsrik skog, äldre skog och antalet gamla grova träd. Grund- läggande förutsättningar är en fortsatt strävan att nå de skogspolitiska målen. I den utvärdering av skogspolitiken som redo- visades för riksdagen 1998 konstaterades det att varken produktionsmålet eller miljömålet hade nåtts. De förändringar av lagstiftningen och de tillfälliga resursförstärkningar som därför beslu- tades gäller fr.o.m. den 1 januari 1999. Insats- områdena är rådgivning i produktions- och mil- jöfrågor, tillsyn särskilt vad gäller återväxt- åtgärder och ökade insatser för områdesskydd. Effekterna av dessa insatser är svåra att avläsa redan efter ett år. En redovisning skall som nämnts göras till riksdagen 2002. Som exempel på utvecklingen hittills kan föl- jande nämnas. Hösten 1999 startade Skogsvårds- organisationen en ny landsomfattande informa- tionskampanj, Grönare skog. Kampanjen behandlar skogspolitikens båda mål och har hit- tills engagerat mer än 60 000 personer verk- samma i skogsbruket. Den medfinansieras av EU. Skogsstyrelsen har redovisat hur återväxt- åtgärderna har förändrats sedan mitten av 1990- talet. I den tidigare utvärderingen betonades angelägenheten av förbättrade åtgärder och en inriktning mot plantering i stället för naturlig föryngring på för den senare metoden olämpliga områden. Den senaste uppföljningen visar att storskogsbruket går i denna riktning men att utvecklingen i övrigt är otillfredsställande. En annan undersökning för samma period visar att naturhänsynen vid slutavverkning visserligen har förbättrats men att skogsvårdslagens krav inte nås på 20 procent av arealen. De områdesskydd som administreras av Skogsvårdsorganisationen är naturvårdsavtal och biotopskydd. Totalt upp- gick arealerna av dessa vid utgången av 1999 till 10 290 respektive 3 132 hektar, varav 7 865 respektive 804 hektar tillkom under 1999. Den största delen av biotoparealen var urskogsartade objekt. Anslagsförstärkningen för dessa ändamål var endast marginell 1999. Under 1999 har skogsbruket på eget initiativ miljöcertifierat sin verksamhet i stor utsträck- ning. Cirka 9 miljoner hektar, i huvudsak stor- skogsbrukets marker, har certifierats enligt den s.k. FSC-standarden. Cirka 800 000 hektar mark tillhörande småskogsbruket har certifierats genom skogsägareföreningarna enligt den s.k. PEFC-standarden. Enligt en undersökning som Riksantikvarie- ämbetet har gjort i några län har hänsynen till kulturmiljön i skogsbruket varit bristfällig. 3.6.2 Analys och slutsatser Av redovisningen i det föregående framgår att väsentliga slutsatser får dras 2002 sedan nästa utvärdering av skogspolitiken har redovisats. Skogsstyrelsens redovisningar för 1999 antyder att det fortfarande inte har skett några väsentliga positiva förändringar i linje med slutsatserna av den förra utvärderingen. Stora insatser görs emellertid nu både av skogsnäringen själv och av Skogsvårdsorganisationen i syfte att nå de båda skogspolitiska målen. Efter att ha genomfört de omfattande organisationsförändringarna inom myndigheten kan Skogsvårdsorganisationen mer aktivt arbeta med sina huvuduppgifter. Det starkt minskade förvaltningskostnadsanslaget ställer dock krav på fortsatt utveckling av arbets- metoderna. 3.7 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invänd- ningar i revisionsberättelsen för 1999 avseende Skogsvårdsorganisationen. 3.8 Budgetförslag 3.8.1 41:1 Skogsvårdsorganisationen Tabell 3.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 272 515 Anslags- sparande 7 102 2000 Anslag 280 584 Utgifts- prognos 290 000 2001 Förslag 290 056 2002 Beräknat 278 683 1 2003 Beräknat 289 666 2 1 Motsvarar 272 798 tkr i 2001 års prisnivå. 2 Motsvarar 277 342 tkr i 2001 års prisnivå. Anslaget disponeras av Skogsstyrelsen som är central förvaltningsmyndighet för skogsfrågor och chefsmyndighet för skogsvårdsstyrelserna. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 3.3 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentlig- rättslig verksamhet Intäkter till inkomsttitel (som inte får disponeras) Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 - 147 203 -56 Prognos 2000 - 200 200 0 Budget 2001 - 200 200 0 Tabell 3.4 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 310 698 302 734 7 852 (varav tjänsteexport) 7 702 8 299 -597 Prognos 2000 280 200 284 000 -3 800 (varav tjänsteexport) 10 200 10 000 200 Budget 2001 184 300 185 000 -700 (varav tjänsteexport) 10 300 10 000 300 Utfallet av uppdragsverksamheten 2000 och 2001 är till största del beroende av de insatser som görs inom arbetsmarknadspolitikens ram. Regeringens överväganden Regeringen bedömer anslagsbehovet för 2001 till 290 056 000 kronor. Därvid har ytterligare 5 000 000 kronor tillförts anslaget för den sär- skilda rådgivningsinsatsen under perioden 1999– 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslagsbeho- ven till 278 683 000 kronor respektive 289 666 000 kronor. Tabell 3.5 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 280 584 Pris- och löneomräkning 4 472 Ökat resursbehov 5 000 Förslag 2001 290 056 3.8.2 41:2 Insatser för skogsbruket Tabell 3.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 75 859 Anslags- sparande 29 325 2000 Anslag 105 700 Utgifts- prognos 111 389 2001 Förslag 180 700 2002 Beräknat 180 700 2003 Beräknat 180 700 Anslaget som disponeras av Skogsstyrelsen täcker kostnaderna för statsbidrag enligt förord- ningen (1993:555) om statligt stöd till skogs- bruket och förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder. Anslaget finansierar bidrag till sådant ädellöv- skogsbruk som regleras särskilt i skogsvårdslagen (1979:429) och vissa natur- och kulturvårds- åtgärder. Vidare täcker det statens kostnader för biotopskydd, naturvårdsavtal och försöksverk- samhet med skogsmarkskalkning m.m. Anslaget finansierar sedan sin tillkomst 1994 vissa administrationskostnader hos Skogsvårds- organisationen. De får 2001 uppgå till samman- lagt högst 1,8 miljoner kronor. Regeringens överväganden Skogsstyrelsen har i sitt budgetunderlag redo- visat ett förslag till statsbidrag till plantering av ädellövskog på stormfällda granskogsarealer i Sydsverige. Förslaget innebär att ca 2 000 hektar blir föremål för bidrag med 50 procent av an- läggningskostnaden. Detta motsvarar samman- lagt 40 miljoner kronor som enligt förslaget bör fördelas på fem år med vardera 8 miljoner kro- nor. Förslaget har stöd hos företrädare för mark- ägare och kommuner. Regeringen anser att den möjlighet som nu skapats för att ersätta stormfälld granskog i syd- ligaste Sverige med mer stormfast ädellövskog bör tas till vara. En sådan åtgärd innebär bl.a. också ett led i insatserna för en ökad biologisk mångfald och att för områdena mera naturliga trädslag planteras. Staten bör genom ett bidrag i enlighet med Skogsstyrelsens förslag medverka till att vissa merkostnader täcks genom ett sär- skilt bidrag. Totalt bör ca 2 000 hektar planteras med ädellövskog. Åtgärden bör begränsas till en treårsperiod. Som villkor för bidrag bör det krä- vas att skogsägaren stormskadeförsäkrar sin skog, en möjlighet som redan i dag står till buds. I övrigt bör de regler gälla som framgår av för- ordningen (1993:555) om statligt stöd till skogs- bruket. Anslaget bör mot denna bakgrund för- stärkas med 10 miljoner kronor om året under perioden 2001–2003. Förstärkningen finansieras genom en omfördelning från utgiftsområde 18, anslaget Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Skogsvårdsorganisationen har som underlag för sina beslut om skyddsvärda småbiotoper gjort en landsomfattande inventering. För att öka kvaliteten på denna och för att möjliggöra en förstärkning av skyddsåtgärderna, bl.a. av s.k. jätteträd, bör anslaget tillföras ytterligare 10 miljoner kronor om året under en treårsperiod. Även denna förstärkning finansieras genom om- fördelning från nyss nämnda anslag. I enlighet med vad som beräknades i 2000 års ekonomiska vårproposition bör anslaget för biotopskydd och naturvårdsavtal dessutom räknas upp med 55 miljoner kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet för 2001 till 180 700 000 kronor. För budgetåren 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven till vardera 180 700 000 kronor. Tabell 3.7 Beräkning av anslaget Tusental kronor Anslag 2000 105 700 Ökat resursbehov 75 000 Förslag 2001 180 700 3.8.3 41:3 Internationellt skogssamarbete Tabell 3.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 779 Anslags- sparande 1 882 2000 Anslag 1 405 Utgifts- prognos 1 447 2001 Förslag 1 405 2002 Beräknat 1 405 2003 Beräknat 1 405 De utgifter som belastar anslaget är alleuropeiskt skogssamarbete, uppföljning av FN:s miljö- och utvecklingskonferens i Rio de Janeiro 1992 och vissa projektkostnader och resekostnader vid deltagande i Internationella tropiska timmer- organisationen. Regeringens överväganden För budgetåret 2001 bedöms anslagsbehovet till 1 405 000 kronor. För budgetåren 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade 3.8.4 41:4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning Tabell 3.9 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 3 737 Anslags- sparande 4 630 2000 Anslag 6 000 Utgifts- prognos 5 100 2001 Förslag 6 000 2002 Beräknat 6 000 2003 Beräknat 6 000 Anslaget disponeras av Skogsstyrelsen och an- vänds för kartläggning av skogens miljötillstånd på över 200 observationsytor spridda över landet. Den nationella delen av finansieringen av denna verksamhet sker över anslaget Skogsvårdsorgani- sationen. Det anslagssparande 1999 som översti- ger 3 procent har dragits in. Regeringens överväganden Det pågår en översyn av innehållet i och reglerna för den verksamhet som finansieras över detta anslag. Översynen beräknas vara klar under första halvåret 2001. För budgetåret 2001 be- döms anslagsbehovet till 6 000 000 kronor. För 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade 4 Djurpolitik 4.1 Omfattning Politikområdet omfattar verksamhet som avser djur i människans tjänst samt den del av fauna- vården som avser viltvård. Verksamheten inom djurskydds- och djurhäl- soområdet syftar till att upprätthålla ett gott häl- sotillstånd och ett gott djurskydd bland husdjur, försöksdjur, vilda djur som hålls i fångenskap eller som används som försöksdjur samt att be- gränsa användningen av försöksdjur. Verksam- heten syftar också till att åstadkomma sunt och bra djurfoder, vilket är viktigt för djurens hälso- tillstånd liksom för det slutliga livsmedlet. Likaså utgör hanteringen i Sverige av animaliskt avfall en viktig gren av verksamhetsområdet. Djurområdet omfattar verksamhet vid Jord- bruksverket med distriktsveterinärorganisatio- nen, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Centrala försöksdjursnämnden (CFN), Natur- vårdsverket och Sametinget. Inom politikområdet Djurpolitik disponerar Jordbruksverket medel för djurskyddsfrämjande åtgärder samt för forskning och utveckling vad gäller sådana åtgärder, bl.a. när det gäller alterna- tiva inhysningssystem för värphöns och prov- ning av nya tekniska system (anslag 42:3). Dess- utom disponeras medel till beredskap mot och bekämpande av smittsamma djursjukdomar, obduktioner samt till olika djurhälsovårdsaktivi- teter när det gäller nötkreatur, svin, får, häst och fisk (anslag 42:5). Jordbruksverkets veterinära fältverksamhet upprätthålls genom den statliga distriktsveteri- närorganisationen med ca 250 distriktsveteri- närer fördelade över hela landet (anslag 42:2). Verksamheten utgår från ca 80 veterinärstatio- ner. SVA är veterinärmedicinskt expert- och ser- viceorgan för myndigheter och enskilda och ut- reder bl.a. smittsamma djursjukdomars upp- komst, orsak och spridningssätt. CFN samordnar och planerar frågor som rör försöksdjur i syfte att begränsa antalet djur som används i djurförsök. På regional nivå medverkar länsstyrelserna till upprätthållande och förbättring av djurhälsan och djurskyddet samt tillsynen därav. Naturvårdsverkets och Sametingets uppgifter är att lämna bidrag till åtgärder för att förebygga skada av vilt och ersättning för sådan skada enligt 29 a § jaktförordningen (1987:905) samt för ska- dor som rovdjur orsakar på renar. 4.2 Utgiftsutveckling Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet Miljoner kronor Utfall 1999 Anslag 2000 1 Utgifts- prognos 2000 Förslag anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Beräknat anslag 2003 42:1 Statens veterinärmedicinska anstalt 81 85 85 94 96 98 42:2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen 80 76 76 86 87 89 42:3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder 20 22 28 22 23 23 42:4 Centrala försöksdjursnämnden 8 8 8 8 8 9 42:5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar 126 91 100 91 91 91 42:6 Ersättningar för viltskador 59 63 63 71 86 86 Totalt för utgiftsområde 23 373 345 360 372 391 396 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 4.3 Mål Regeringens förslag: Målet för djurpolitiken är ett gott djurskydd och ett gott djurhälsotillstånd bland djur i människans tjänst och att viltstam- marna förvaltas på ett sådant sätt att oacceptabla skador på människor och egendom inte uppstår. Detta mål nås genom bl.a. - förbättring av djurskyddet, - kontroll av att det i Sverige inte tillverkas och/eller marknadsförs foder som är skadligt för djur, människor eller miljö, - förebyggande diagnosticerande och bekäm- pande av infektionssjukdomar hos djur, - samordning av försöksdjursverksamheten i syfte att begränsa antalet djur som används i djurförsök, - stöd till forskning samt utbildnings- och in- formationsinsatser, - att populationen av vilda fåglar och däggdjur skall hållas på en sådan nivå att oacceptabla skador av vilt inte uppkommer. Risken för viltskador skall i första hand motverkas genom skadeförebyggande åtgärder och i andra hand genom jakt. Om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för kostnaden kan ersättning erhållas ur anslaget 42:6 Ersättning för viltskador. 4.4 Politikens inriktning Djurskydd och djurhälsa Det svenska synsättet när det gäller djurhälsa och djurskydd är präglat av höga etiska ambitioner. När den nya djurskyddslagen kom 1988 blev de svenska reglerna ledande på djurskyddsområdet. Även om många länder inom EU nu har förbätt- rat sin lagstiftning måste Sverige ändå betraktas som ledande i många avseenden. Bland annat är den svenska grundtanken att det är den omgiv- ning som djuren placeras i som skall göras så djurvänlig som möjligt i syfte att djuren skall må bra, ha god hälsa och ges möjlighet att tillfreds- ställa sina behov av naturligt beteende. Avelsverksamheten bör inte enbart syfta till att förbättra produktionsegenskaperna utan även till att komma till rätta med problem som förloss- ningssvårigheter och sjukdomsfrekvens och syfta till att ge djuren ett friskt liv samt att ta till vara och bevara det genetiska kulturarvet. En god djurhälsa är också avgörande för eko- nomin i jordbruksföretagen. Transporten till slakteriet måste ske under så lite stress som möj- ligt. Även i slakteriet måste djurskyddet vara bra och djuren behandlas väl. Genom detta synsätt skapas en etiskt god djurhållning vars goda djurmiljö är en förutsättning för bl.a. en liten an- vändning av antibiotika i djurskötseln. Varje moment i djurhållningen och livsmedelsproduk- tionen bör följas upp av en god och väl funge- rande tillsyn. Sverige har ett mycket gott smittskyddsläge. Att behålla och förbättra denna unika situation är synnerligen angeläget. Även det allmänna djurskyddet är prioriterat. Sverige arbetar stän- digt med att se över djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539) och t.ex. ny teknikprovning ger förutsättningar för att låta djurens behov gå i första rummet och an- passa reglerna till dessa. En bra djurskötsel och god hygien i djurhåll- ningen ger också hög livsmedelskvalitet. Det är inte bara i livsmedelsindustrin och i butikerna som det krävs rätt hantering för att ett livsmedel skall vara en bra produkt. Redan från första ledet i produktionen krävs noggrannhet och efter- tanke. För att exempelvis få fram en bra kött- produkt krävs att djuret föds upp rätt, ges ett sunt och bra foder som varken innehåller kada- vermjöl, tillväxtbefrämjande antibiotika eller andra olämpliga tillsatser. God etik i djurhåll- ningen har dessutom stor betydelse för hur kon- sumenterna värdesätter livsmedlen. Problematiken kring det animaliska avfallet återstår att lösa. Bestämmelser om kvittblivning, bearbetning, hantering och användning av avfall, biprodukter och kadaverprodukter står i fokus i EU-arbetet eftersom det är högst väsentligt från folkhälsosynpunkt att komma till rätta med olämplig användning av sådana produkter. Sakkunskap avseende smittspridningsriskerna vid recirkulation och återanvändning av sådana restprodukter i jordbruket efterfrågas i stor om- fattning. Det är nödvändigt att genomföra forskning under svenska förhållanden då över- levnadstider m.m. för olika smittsamma agens kan variera mycket beroende på klimat, neder- börd m.m. Området har betydande utvecklings- potential där samlad kompetens, framför allt kopplingen veterinärmedicin – biologi – mikro- biologi – kemi är av stor betydelse. Sverige har även en politisk ambition om en ökad andel ekologisk produktion inom lantbru- ket. För animalieproduktionens del innebär detta bl.a. väsentliga omställningar vad avser fodrets sammansättning och hygien. Även när det gäller foderfrågor finns det därför ett stort behov av ökad forskning och utveckling utifrån ett ekolo- giskt perspektiv. Ordförandeskapet På djurskydds- och djurhälsoområdet arbetar Sverige intensivt, inte minst med de frågor som väntas bli aktuella för behandling i EU under Sveriges ordförandeskapstid. Frågor om foder- säkerhet prioriteras högt, bl.a. mot bakgrund av den s.k. dixoinkrisen under 1999. En gemensam lagstiftning om hur kontrollen skall vara organi- serad på djurfoderområdet håller på att utarbetas inom EU. Vidare kan det förväntas att förslag kommer på olika områden rörande skyddet för animalie- produktionens djur, bl.a. djurskyddskrav i svin- uppfödningen. Plågsamma djurtransporter har rönt stor uppmärksamhet gång på gång trots att det finns djurskyddsregler för att undvika detta. Från svensk sida anses att de svenska bestämmel- serna på djurskyddsområdet många gånger kan tjäna som en vägledning för arbetet inom EU. Sverige skall även arbeta för att kunskaperna skall spridas om betydelsen av en god djurhåll- ning för att t.ex. bekämpa salmonella och för att möjliggöra en uppfödning av djur utan att dessa ges antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Ett intensivt arbete pågår inom EU för att skärpa zoonoslagstiftningen som rör de sjuk- domar som kan smitta från djur till människa och tvärtom. Sverige tar aktivt del och informe- rar om den svenska synen på salmonella som innebär att konsumenterna måste ha tillgång till säkra livsmedel och att inte någon salmonella- smitta får förekomma i något led i produktions- kedjan. EU:s Vitbok om livsmedelssäkerhet innehåller förslag om hur livsmedelsframställningen skall kunna förbättras så att konsumenterna erhåller livsmedel som är säkra att äta och som är fram- ställda på ett hållbart sätt. Sverige är angeläget om att under halvåret som unionens ordförande driva arbetet med genom- förandet av de förslag som finns i kommissio- nens Vitbok framåt. EU:s medlemsstater kommer att bli ålagda att se över hela området vad gäller avfall från livs- medelsindustrin som används för eller kan komma att användas för recirkulering till foder. SVA:s uppgift är att utgöra en vetenskaplig bas inom området fodersäkerhet. 4.5 Insatser 4.5.1 Statliga insatser inom politikområdet Regeringen tillsatte den 10 december 1998 en särskild utredare med uppgift att allsidigt belysa alternativmedicinska behandlingsformer för djur och att föreslå åtgärder för att säkerställa att djur inte utsätts för onödigt lidande. I uppdraget in- går bl.a. att utreda omfattningen samt kon- sekvenserna av befintlig alternativmedicinsk be- handling, att redogöra och utvärdera dagens utbildningar för alternativmedicinsk behandling av djur och att bedöma behovet av sådan utbild- ning. Uppdraget skall redovisas den 31 januari 2001. Regeringen gav den 10 juni 1999 CFN i upp- drag att utreda förutsättningarna för en kvanti- fierad bedömning av smärta och andra obehag. CFN överlämnade utredningen den 8 mars 2000. CFN föreslår att den djurförsöksetiska pröv- ningen förstärks genom införandet av ett klassi- ficeringssystem som tar hänsyn till smärt- och lidandefaktorerna i ett försök. De djurförsöks- etiska nämnderna skulle genom ett klassifice- ringssystem få bättre grundade ansökningar att utgå från och kunna göra riktigare bedömningar om vad försöket betyder för djuret. Indelningen föreslås ske i tre kategorier – ringa, måttlig res- pektive avsevärd svårighetsgrad. Regeringen beslutade den 22 december 1999 om kommittédirektiv för en översyn av förut- sättningarna för den djurförsöksetiska pröv- ningen. Utredaren skall analysera de etiska be- dömningsgrunder som nu tillämpas och överväga förbättringar av prövningen. I uppdraget ingår även att belysa de etiska frågor som kan upp- komma i samband med användning av bl.a. ge- netiskt modifierade djur. Uppdraget skall redovi- sas senast den 1 juni 2001. Jordbruksverket gavs den 16 december 1999 i uppdrag att utvärdera tillgängliga forsknings- resultat beträffande minkar, se över befintligt regelverk och om möjligt föreslå förbättringar i minkhållningen. Uppdraget skall redovisas den 1 september 2001. Regeringen har även gett Jordbruksverket i uppdrag att kartlägga förekomsten av chin- chillafarmer i Sverige. Syftet är att säkerställa att hållande av chinchilla sker enligt djurskydds- lagens krav och även att bedöma behovet av före- skrifter på området. Uppdraget skall redovisas den 1 november 2000. Regeringen beslutade den 17 februari 2000 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att ut- arbeta förslag till en sammanhållen svensk häst- politik. Syftet med utredningen är att skapa för- utsättningar för att bevara och utveckla hästsektorn i Sverige. Utredaren skall bl.a. undersöka förutsättningarna för organisationers och företags konkurrensförmåga inom hästsek- torn samt för hästens roll i den gemensamma jordbrukspolitiken. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 2000. Regeringen tillkallade den 19 april 2000 en sär- skild utredare för att se över hur djurskyddet skulle kunna organiseras i Sverige genom in- rättandet av en fristående djurskyddsmyndighet. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 2000. Frågan om konkurrens mellan statliga och privatpraktiserande veterinärer är aktuell efter att Konkurrensrådet i ett yttrande i februari 2000 haft synpunkter på konkurrensförhållandena mellan de statligt anställda distriktsveterinärerna och privatpraktiserande veterinärer. Jordbruks- verket tillsatte i september 1999 en arbetsgrupp bestående av representanter från alla parter i vil- ken man verkar för att lösa frågorna (bl.a. om jourtjänstgöring och om hur omfattande det offentliga åtagandet skall vara). Arbetsgruppen kommer att lämna en rapport under hösten 2000. Riksdagen har beslutat om en ny lag om märkning och registrering av hundar (2000:537). Hundar skall märkas så att hunden kan identifie- ras och ägarskapet skall registreras i ett för landet centralt register. Enligt förslaget skall hundar, som påträffas utan märkning eller som inte har någon ägare registrerad, i vissa fall kunna om- händertas av polismyndigheten. Om ägaren till en omhändertagen hund inte inom viss tid låter märka hunden och anmäler sitt ägarskap till det centrala registret får polismyndigheten besluta vad som skall ske med hunden. Lagen kommer att träda i kraft den 1 januari 2001 och reglerna för omhändertagande tillämpas fr.o.m. den 1 april 2001. I februari 1999 anordnade Sverige ett semina- rium för övriga medlemsländer och EG-kom- missionen för att studera hur alternativa system för att hålla värphöns kan utformas. Detta ledde till att medlemsländerna kunde enas om nya gemensamma bestämmelser för värphöns. På svenskt initiativ har jordbruksministrarna i EU aktiverat frågan om ny teknikprovning. Av den anledningen arrangerade Sverige i september 1999 ett seminarium i Jönköping om ny teknik- provning med deltagare från medlemsländerna och några tredje länder för att belysa frågan och påskynda arbetet med gemensamma EU-regler. Jordbruksdepartementet har i maj 1999 gett ut skriften Ät rätt rätt!. Skriften belyser synen på livsmedelsproduktion med råvaror producerade på ett miljöenligt, djurskyddsvänligt och biolo- giskt riktigt sätt. SJV och CFN fortsätter samarbetet med att gemensamt stärka djurskyddet för försöks- djuren. Den åtgärdsplan som utarbetats innebär att myndigheterna skall anta bindande föreskrif- ter om djurförsök till stöd för de djurförsöks- etiska nämnderna vid den etiska bedömningen av djurförsök. Detta medför att de djur som an- vänds får ett starkare skydd. De två myndig- heterna arbetar vidare med att ta fram ett nytt informationsmaterial som bl.a. skall beskriva det djurskydd som försöksdjuren har i den svenska djurskyddslagstiftningen och övriga regler om försöksdjursanvändningen. Vidare undersöks möjligheten till ett centralt register över försök som prövats av de djurförsöksetiska nämnderna. Det landsomfattande projekt med syfte att förbättra djurskyddstillsynen, särskilt när det gäller djurtransporter, har fortsatt under 1999 och beräknas avslutas under 2000. Särskilt stude- ras rentransporter under 2000. Regeringen anser att det är viktigt att konti- nuerligt förbättra djurskyddet. Inte minst kräver detta att SJV intensifierar arbetet med djur- skyddsfrämjande åtgärder. Inom en rad områden finns behov av en anpassning av gällande be- stämmelser till nya vetenskapliga rön. Bland annat bör en översyn och förstärkning av djur- skyddsreglerna i samband med slakt göras. Likaså bör bestämmelserna om hållande av slakt- kycklingar ses över i syfte att förbättra djurens situation. Regeringen kommer fortlöpande att pröva möjligheterna till omfördelning av resurser för förstärkning av djurskyddsarbetet. 4.6 Resultatbedömning 4.6.1 Resultat Resultatinformation rörande smittskydd Statens veterinärmedicinska anstalt ansvarar för Sveriges beredskap mot smittsamma djursjuk- domar, bl.a. genom att medverka i ett världsom- fattande informationsnät för kartläggning av all- varliga epizootiska sjukdomar. I det förebyggande arbetet är SVA rådgivare till Jord- bruksverket och Svenska djurbönders smitt- skyddskontroll rörande införsel av levande djur. Vid utbrott av epizootisk sjukdom ansvarar SVA för diagnostiken och bidrar med expertis vid ut- redning och sanering. Regeringen bedömer att SVA:s arbete i bered- skapshänseende och med att medverka till att förhindra spridning av allvarliga smittsamma djursjukdomar till Sverige är mycket viktigt. Från och med 1997 har särskilda medel avsatts för att driva Zoonoscenter vid SVA. Detta utgör nu en central instans för insamling och analys av zoonosdata i enlighet med EG:s zoonosdirektiv. Inrättandet av Zoonoscenter har lett till en ökning av uppdragsverksamheten. Zoonoscenter lämnar årligen en rapport till EU om zoonos- läget i Sverige. Rapporten tas fram i samarbete med Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Smittskyddsinstitutet. Smittskyddssituationen i Sverige och i Europa har under 1999 varit jämförelsevis lugn. Utveck- lingen inom EU visar dock på en ökad före- komst av multiresistent salmonella. Av den an- ledningen är det viktigt att Sverige fortlöpande dokumenterar den inhemska salmonellasituatio- nen på human- och djursidan för att kunna be- hålla den goda svenska situationen och som stöd för att få behålla salmonellagarantierna gentemot EU. I Sverige har antalet EHEC-infektioner hos människa minskat under 1999. Undersökningar utförda av SVA visar dock att Escherichia Coli av serotyp O157, som kan orsaka EHEC-infektio- ner hos människan, förekommer i upp till 10 procent av de svenska mjölkkobesättningarna. Rabiesläget övervakas kontinuerligt, främst i Skåne med tanke på att Öresundsbron eventuellt kan underlätta att smittade djur tar sig från Danmark till Sverige. Bibehållande av kompetensen hos SVA är viktig för att SVA skall kunna hålla en hög veten- skaplig profil i EU-arbetet. De kunskaper som inhämtas genom EU:s forskningsprogram ger värdefulla kunskaper om sjukdomar som inte förekommer i Sverige och bidrar till att förbättra den svenska beredskapen. SVA har regelbundet utbyte på forskningsområdet med sina mot- svarigheter i Storbritannien och Frankrike. Vi- dare har SVA under 1999 aktivt deltagit i utar- betandet av EG:s nya zoonosdirektiv. Resultatinformation rörande djurhälsovård och djurskydd Distriktsveterinärorganisationen har under bud- getåren 1997 och 1998 uppvisat en positiv eko- nomisk utveckling av verksamheten i jämförelse med tidigare år och med ett ekonomiskt över- skott för verksamheten. Årsredovisningen för 1999 visar emellertid ett avbrott i denna trend och uppvisar ett underskott om ca 14,1 miljoner kronor. Underskottet kan huvudsakligen hän- föras till en kraftig förändring av semester- löneskulden. Av årsredovisningen framgår vidare bl.a. att antalet debiterade förrättningar ökade från ca 278 400 under 1998 till ca 301 700 under 1999, dvs. antalet förrättningar ökade med ca 23 300. I årsredovisningen för 1999 har Jordbruks- verket uppfyllt de återrapporteringskrav som regeringen angett i regleringsbrevet. Av anslags- beloppet för budgetåret har ca 6 miljoner kronor utgått som ersättning för veterinärvård till avläg- set boende djurägare. I likhet med föregående år har ersättningen främst utgått till djurägare i de mera nordligt belägna och djurglesa länen. Dioxinskandalen i Belgien ledde till kontroller av svenska foderföretag. Jordbruksverkets in- venteringar visade dock att det inte förekommit någon införsel till Sverige av belgiskt foder som kunde knytas till dioxinproblematiken och som använts till nötkreatur, svin, fjäderfä eller kläckägg. Den totala förbrukningen av läkemedel som distribueras genom foder har minskat jämfört med 1998. En fullständig rapport över läkeme- delsanvändning i foder för samtliga djurslag och relaterat till den totala fodertillverkningen kom- mer att presenteras i SJV:s rapportserie. Det goda svenska djurhälsoläget har kunnat behållas under 1999. Ersättning har emellertid utbetalats på grund av statliga ingripanden enligt epizootilagen (1980:369) med ca 25 miljoner kronor. Den nya epizootilagen (1999:657), som trädde i kraft den 1 oktober 1999, innebär en för- stärkning i smittskyddsarbetet genom att djurägarens anmälningsskyldighet vid misstänkt sjukdom skärps samtidigt som den enskilde djurägaren och jordbruksnäringen får ta ett större ekonomiskt ansvar för sjukdomsbekämp- ningen än tidigare. Jordbruksverket rapporterar att andelen häl- sokontrollerade slaktsvin har ökat från 73 till 75 procent av totala antalet uppfödda slaktsvin och andelen hälsokontrollerade kor har ökat till 87 procent. Totalantalet djur har minskat i Sverige. I fårhälsovården ökar anslutningen till fårkontroll och fårhälsovård och var under 1999 uppe i 15 procent av antalet får. I fiskhälsokontroll- programmet ingår 65 procent av de fiskodlingar som har en årsproduktion på över 5 ton. Rap- porteringen om sjukdomsanmärkningar i an- slutna besättningar anger en svag minskning för såväl svin som för nöt, vilket innebär en positiv tendens. Det utvecklade djursjukdataprogram, kallat Vet@, som SJV tagit i drift under våren 1999 kommer att bli ett viktigt hjälpmedel i den före- byggande djurhälsovården och i den direkta djur- sjukvården och innebär bl.a. att sjukdoms- utveckling och läkemedelsanvändning kommer att kunna följas på ett ändamålsenligt sätt. Data- uppgifterna är framför allt viktiga för ett sunt och framgångsrikt avelsarbete och som underlag för arbetet med att förebygga antibiotika- resistensutveckling i den svenska djurhållningen. Av de medel som särskilt avsatts för att ersätta producenter för vissa kostnader vid upptäckt av EHEC-smitta i samband med verkets besätt- ningstudier har 1 018 000 kronor utbetalats till olika slakterier för ökade kostnader vid slakt. Vidare har smittskyddsutredningar företagits i 11 besättningar. Allmänna råd avseende djurhåll- ning och gårdsbesök har utfärdats. Såvitt gäller burhöns har utvecklingen av och omställningen till alternativa system gått framåt under 1999, antalet höns i lösdriftsystem har ökat och ny teknikprovning av de inredda burarna har tagit fart. Jordbruksverket startade den 1 augusti 1998 ett landsomfattande transportprojekt som planeras att avslutas under 2000. Projektet syftar till att förbättra djurskyddet i samband med transporter av djur, t.ex. vid slakttransporter och export av djur, transport av ren från sommar- till vinterbete, djurtransporter till marknader och under båt- eller färjetransporter samt till att öka samarbetet mellan olika myndigheter så att be- dömningarna blir likartade över hela landet. Projektet skall också höja kompetensen när det gäller tillsynen av djurtransporter hos samtliga tillsynsmyndigheter och inom polisen. Under 1999 har två centrala utbildningar för länsstyrel- ser och representanter för polisen hållits. En rapport som speglar situationen vid transport av levande djur skall avsluta projektet. Anslaget 42:3 bekostar utbildning av djur- skyddsinspektörer som anordnas av Sveriges lantbruksuniversitet i samarbete med Jordbruks- verket. Verkets tjänstemän deltar också som föreläsare. För djurskyddsinspektörer har anord- nats en grundkurs i djurskydd för lantbrukets djur och en fördjupningskurs i djurskydd för olika djurslag. Det har även anordnats en för- djupningkurs i hantering av djurskyddsärenden för inspektörer och veterinärer samt en kurs i djurskydd och förprövning för länsveterinärer och byggnadsrådgivare. Genom inrättandet av en särskild djurskydds- enhet på Jordbruksverket fick djurskyddet under 1999 en organisatoriskt framskjuten position inom verket. Vidare har verket i en åtgärdsplan, utarbetad tillsammans med CFN, tagit ett samlat grepp för att stärka skyddet för försöksdjuren. Resultatinformation rörande försöksdjursprövning Centrala försöksdjursnämnden skall åstad- komma en effektiv, enhetlig och god etisk pröv- ning av ansökningar om planerade djurförsök som de djurförsöksetiska nämnderna har att pröva. Under 1999 behandlade nämnderna 1 512 ansökningar om planerade djurförsök. Av dessa godkändes 290 sedan nämnderna i sina beslut angett en modifiering av försöket, 39 av ansök- ningarna avslogs medan resterande ansökningar godkändes utan modifieringar. Jämfört med 1997 ökade försöksdjursanvänd- ningen enligt EU:s och Europarådskonventio- nens definition av djurförsök under 1998 med ca 25 000 möss medan användningen av råttor minskade med 3 000. Totalt användes 301 000 djur, varav 16 000 var fiskar. Under hand har CFN också överlämnat siffrorna över försöks- djursanvändningen 1999. Den totala använd- ningen av försöksdjur har fortsatt att öka och uppgick detta år till 324 000 djur. Också för detta år har antalet använda möss ökat och antalet an- vända råttor minskat med 27 000 respektive 11 000 djur. CFN:s finansiella stöd till forskning har under budgetåret 1999 uppgått till 4 744 000 kronor till 37 forskningsprojekt. Stöden har främst riktats mot forskningsområden som bedömts vara sär- skilt viktiga för att nå försöksdjursbesparande effekter. CFN har under 1999 träffat en överenskom- melse med läkemedelsföretagen Astra Zeneca AB och Pharmacia&Upjohn AB om att före- tagens finansiella stöd för CFN:s forsknings- verksamhet skall uppgå till sammanlagt 1 miljon kronor. En faktor, som enligt regeringens bedömning är av stor betydelse för en begränsning av antalet använda försöksdjur, är den djurförsöksetiska prövningen, eftersom den bidrar till en ökad etisk medvetenhet om frågor med anknytning till försöksdjursanvändning. Även CFN:s forsk- ningsstöd för utveckling av alternativa metoder till djurförsök bedöms vara en betydelsefull fak- tor. CFN har utfärdat bestämmelser om obliga- torisk utbildning för personal som använder för- söksdjur eller som på annat sätt är knuten till djurförsöksverksamheten. En följd av den ut- bildning som bedrivits sedan 1992 är att perso- nalens kompetens höjts och kvaliteten på djur- omsorgen förbättrats. Enligt regeringen gagnar detta djurskyddet på ett värdefullt sätt och bidrar sannolikt även till att begränsa försöksdjurs- användningen. 4.6.2 Analys och slutsatser Det svenska synsättet att det föreligger ett tyd- ligt samband mellan det sätt på vilket jordbruket och djurhållningen bedrivs och kvaliteten hos de livsmedel som blir resultatet är ledstjärnan för de svenska myndigheternas arbete inom djurskyd- det. Detta innebär bl.a. att ansträngningar som leder till ett bra foder, god djurhållning och gott djurskydd kombinerat med god hygien i djur- hanteringen ständigt måste göras. Hållbar ut- veckling, god hygien och god etik i djurhåll- ningen är viktiga honnörsord såväl för dem som har hand om djuren som för allmänheten och har rent faktiskt betydelse för livsmedelskvaliteten och för hur konsumenterna värdesätter livsmed- len. Det svenska arbetet med djurhälsa och djur- skydd innebär att dessa faktorer även fortsätt- ningsvis skall prioriteras. Det krävs ytterligare insatser på Jordbruksverkets områden för detta ändamål. Djurfodrets betydelse för djur och livsmedel har blivit allt tydligare, vilket inte minst Vit- boken om livsmedelssäkerhet visar. Det är syn- nerligen viktigt att Sverige fortsätter arbetet för säkert och sunt foder. Behovet av att granska de mikrobiologiska riskerna vid kretsloppsförfarandet för att kunna bryta eventuella smittkedjor så att inte problem av typ BSE skall upprepas är mycket stort. Hygien- och smittskyddsfrågor i samband med kretsloppsprincipen är ett eftersatt kunskaps- område. Omställningen av jordbruket mot mer ekologisk produktion medför ett ökat nyttjande av organiskt avfall som gödselmedel. Detta krä- ver väsentligt förbättrad kunskapsbas om smittor i kretslopp, dvs. för forskning och vetenskapligt utvecklingsarbete på området. Forskning inom området är synnerligen angelägen. Sverige har internationellt sett en erkänt god smittskydds- och djurhälsosituation. Det är av största vikt att även fortsättningsvis förhindra att allvarliga smittsamma djursjukdomar kommer till Sverige. Arbetet på detta område har högsta prioritet. Regeringen bedömer att arbetet i bered- skapsavseende och med att medverka till att för- hindra spridning av allvarliga smittsamma djur- sjukdomar inom Sverige under 1999 har varit framgångsrikt. Som nämnts är emellertid beho- vet stort av ytterligare forskning rörande smitt- skydd och kretslopp men resurser inom befint- liga ramar finns inte hos SVA, erforderliga resurser måste tillföras. Regeringen konstaterar att det vid bedöm- ningen av hur försöksdjursanvändningen föränd- rats under en följd av år är viktigt att hänsyn tas dels till vilka kriterier som under olika år gällt för inrapportering av försöksdjursanvändningen, dels till omfattningen av den forskning inom vil- ken djurförsök eller alternativa metoder används. Med beaktande av detta bedömer regeringen att utvecklingen av försöksdjursanvändningen har varit positiv under senare år. 4.7 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har lämnat revisionsberättel- ser utan invändningar för SVA och CFN av- seende räkenskapsåret 1999. 4.8 Budgetförslag 4.8.1 42:1 Statens veterinärmedicinska anstalt Tabell 4.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 80 611 Anslags- kredit 1 266 2000 Anslag 85 188 Utgifts- prognos 85 422 2001 Förslag 93 706 2002 Beräknat 95 640 1 2003 Beräknat 97 723 1 1 Motsvarar 93 706 tkr i 2001 års prisnivå. Statens veterinärmedicinska anstalts uppgift är att uppnå och vidmakthålla en god djur- och folkhälsa. Arbetet bedrivs genom förebyggande, diagnostiserande och bekämpande av infektions- sjukdomar hos djur. SVA medverkar vid utbrott av epizootiska sjukdomar och ansvarar för Zoo- noscenter i Sverige. SVA är veterinärmedicinskt centrallaboratorium och svenskt referenslabora- torium enligt EG:s zoonosdirektiv. SVA:s verksamhet består av anslagsfinansie- rade myndighetsuppgifter och avgiftsfinansierad uppdragsverksamhet. Räkenskapsåret 1999 upp- visar underskott för såväl den anslagsfinansierade verksamheten som för uppdragsverksamheten. Underskottet i den uppdragsfinansierade verk- samheten kan hänföras till bl.a. konkurrens från privata laboratorier. SVA har dock vidtagit såväl prishöjningar som besparings- och åtgärds- program. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.3 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 153 300 155 260 -1 960 (varav tjänsteexport) (13 688) (13 688) Prognos 2000 150 500 155 700 -5 200 (varav tjänsteexport) (13 400) (13 400) Budget 2001 156 000 156 000 0 (varav tjänsteexport) (13 900) (13 900) Regeringens överväganden Det är nödvändigt att kritiskt granska de mikro- biologiska riskerna vid kretsloppsförfarandet för att kunna bryta eventuella smittkedjor och det är också nödvändigt att öka kunskaperna om hygien- och smittskyddsfrågor i samband med kretsloppsprincipen. Omställningen av jordbru- ket mot en mer ekologisk produktion medför ett ökat nyttjande av organiska restprodukter som gödselmedel. Detta kräver en väsentligt förbätt- rad kunskapsbas om smittor i kretslopp, dvs. för forskning och vetenskapligt utvecklingsarbete på området. SVA har behov av ökade resurser i detta avseende. Inom ramen för regeringens satsning på forskning och utveckling av ekolo- gisk produktion föreslår regeringen att SVA tillförs 2,5 miljoner kronor för budgetåren 2001– 2003 till denna forskning. EU:s medlemsstater skall se över hela området av restprodukter från livsmedelsindustrin som används för eller kan komma att användas för recirkulering till foder. SVA:s uppgift är att ut- göra en vetenskaplig bas inom området foder- säkerhet. Sverige har i dag svårigheter att visa upp den samlade kompetens på området som Vitboken kräver och som även behövs för om- ställningen till en ökad andel ekologisk produktion. SVA bör i överensstämmelse med dess instruktion ges möjlighet att ta ett större an- svar inom foderområdet, framför allt vad avser forsknings- och utvecklingsarbete samt laborato- riediagnostik avseende exempelvis restsubstan- ser, toxiner, smittämnen m.m. Ökad kompetens och projektmedel för forskning och vetenskap- ligt utvecklingsarbete på foderområdet är nöd- vändigt och SVA:s anslag bör tillföras ytterligare medel för detta ändamål. Inom ramen för rege- ringens satsning på forskning och utveckling av ekologisk produktion föreslår regeringen att SVA tillförs 2,5 miljoner kronor för budgetåren 2001–2003 till denna forskning. SVA har på regeringens uppdrag utrett beho- vet av en förbränningsanläggning för bränning av djurkroppar och delar därav som kommer från SLU, SVA och andra institutioner liksom säll- skapsdjur från privatkliniker och veterinärer m.fl. samt riskkartonger från sjukhus innehållande kroppsdelar och organ. Dessa avfallsslag kan innehålla smittämnen. Resultatet är att det finns ett nationellt behov av en sådan anläggning. Ut- redningen föreslår att SVA blir ny huvudman för befintlig förbränningsanläggning fr.o.m. den 1 januari 2001. Därmed behövs det ett ökat anslag om 1 321 000 kronor utöver nuvarande om 530 000 kronor. Regeringen anser att SVA skall vara huvudman för verksamheten. Anslagsökningen med 1 321 000 kronor finansieras genom en minskning av anslaget till SLU med motsvarande belopp. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 93 706 000 kronor för 2001. För 2002 och 2003 bedöms anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. Tabell 4.4 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 85 188 Pris- och löneomräkning 2 197 Överföring från anslaget 25:1 (SLU) 1 321 Medel för FoU rörande ekologisk produktion 5 000 Förslag 2001 93 706 4.8.2 42:2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 80 277 0 2000 Anslag 75 669 Utgifts- prognos 75 669 2001 Förslag 85 753 2002 Beräknat 87 328 1 2003 Beräknat 89 119 1 1 Motsvarar 85 753 tkr i 2001 års prisnivå. Jordbruksverket är chefsmyndighet för dist- riktsveterinärorganisationen. Distriktsveteri- näravdelningen ansvarar för ledning och sam- ordning av verksamheten inom organisationen. I ansvaret innefattas frågor om bl.a. budget och ekonomiskt resultat, löne- och taxesättning, tjänstetillsättningar och avtalsfrågor samt frågor om kompetensutveckling. Länsstyrelsernas uppgifter omfattar bl.a. dist- riktsveterinärorganisationen samt samordning av åtgärder mot djursjukdomar och brister i djur- skyddet inom länen i enlighet med Jordbruks- verkets riktlinjer. Distriktsveterinärorganisationen är avpassad främst för att tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos hästar som används i jord- och skogs- bruket. Om det finns djurskyddsskäl eller där annan veterinärvård inte kan anvisas, är en dist- riktsveterinär skyldig att även utöva djursjukvård för övriga husdjur. Distriktsveterinärorganisa- tionen skall i samarbete med bl.a. den av lant- bruksnäringen organiserade hälsokontrollverk- samheten medverka vid förebyggande åtgärder, delta i kontroll och bekämpningsprogram samt utföra officiella veterinäruppgifter. Distriktsveterinärorganisationen finansieras till största delen av uppdragsgivarna, dvs. i första hand djurägarna och i övrigt av anslag över stats- budgeten. Anslaget belastas av kostnader för löner, varav kostnaderna för jourverksamhet ut- gör en betydande del samt för utbildning och gemensam administration för organisationen. Under anslaget anvisas även medel för att minska avlägset boende djurägares veterinär- kostnader för vård av jord- och skogsbrukets djur. Enligt förordningen (1994:1313) om av- gifter vid veterinär yrkesutövning meddelar Jordbruksverket föreskrifter om avgifter vid sådan veterinär yrkesutövning som står under verkets tillsyn och som avser arbetsuppgifter som utförs av en distriktsveterinär eller av annan veterinär på grund av en föreskrift eller ett myn- dighetsförordnande. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 4.6 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter (som får dispo- neras) Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Kostnads- täckning % Utfall 1999 290 874 304 984 -14 110 95 Prognos 2000 316 200 323 300 -7 100 98 Budget 2001 347 800 355 600 -7 800 98 Regeringens överväganden Regeringen beräknar anslagsbehovet till 85 753 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas vara oförändrade i fasta priser. Tabell 4.7 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 75 669 Pris- och löneomräkning 1 084 Justering av premier (från 43:1) 9 000 Förslag 2001 85 753 4.8.3 42:3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder Tabell 4.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 20 077 Anslags- sparande 6 279 2000 Anslag 22 381 Utgifts- prognos 25 888 2001 Förslag 22 303 2002 Beräknat 22 712 1 2003 Beräknat 23 175 1 1 Motsvarar 22 303 tkr i 2001 års prisnivå. Under anslaget anvisas medel för djurskydds- främjande åtgärder, bl.a. kostnader för provning från djurskyddssynpunkt av djurhållningssystem, inredningsdetaljer i stallar m.m. och utbildning i djurskyddstillsyn. Under anslaget anvisas också medel för djurhälsovård i form av förebyggande hälsokontroll och till djursjukdatasystemet. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Det av EU till hälften medfinansierade stödet till biodlingen, totalt omfattande 3,2 miljoner kro- nor, beviljas för ett år i taget och löper i enlighet med EU:s verksamhetsår under perioden den 16 oktober–den 15 oktober. Detta innebär att staten åtar sig framtida förpliktelser som inte ryms under ramen för redan beviljade anslag. Av denna anledning föreslås riksdagen att bemyn- diga regeringen att under 2001, i fråga om ramanslaget 42:3 Djurhälsovård och djur- skyddsfrämjande åtgärder, fatta beslut som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 5,9 miljoner kronor efter 2001. Tabell 4.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1999 utfall 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003– beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 1 732 10 642 5 874 Nya förpliktelser 1 600 21 289 19 279 Infriade förpliktelser 1 732 26 057 19 553 - -5 600 Utestående förpliktelser vid årets slut 1 600 5 874 5 600 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 1 600 1 600 5 600 Regeringens överväganden Regeringen bedömer anslagsbehovet till 22 303 000 kronor för 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. Tabell 4.10 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 22 381 Pris- och löneomräkning 421 Minskat resursbehov -500 Förslag 2001 22 303 4.8.4 42:4 Centrala försöksdjursnämnden Tabell 4.11 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 7 783 Anslags- sparande 165 2000 Anslag 8 202 Utgifts- prognos 8 202 2001 Förslag 8 283 2002 Beräknat 8 448 1 2003 Beräknat 8 628 1 1 Motsvarar 8 283 tkr i 2001 års prisnivå. Centrala försöksdjursnämndens uppgift är att begränsa antalet djur som används i djurförsök. CFN skall därvid samverka med andra myndig- heter och organ inom försöksdjursområdet. CFN lämnar finansiellt stöd till forsknings- projekt för att främja utvecklingen av alternativa metoder. CFN är vidare huvudman för de djur- försöksetiska nämnderna som prövar all använd- ning av försöksdjur från etisk synpunkt. CFN skall följa nämndernas arbete och bedömning av frågor om användningen av försöksdjur och skall verka för en effektiv, enhetlig och god etisk prövning av ärenden om planerade djurförsök. Slutligen har CFN ett ansvar att följa försöks- djursanvändningen och sprida information om alternativa metoder och om andra försöksdjurs- frågor. Den djurförsöksetiska prövningen bidrar till en ökad etisk medvetenhet om frågor med an- knytning till försöksdjursanvändning. Även CFN:s forskningsstöd för utveckling av alterna- tiva metoder till djurförsök är en betydelsefull faktor liksom arbetet med att få alternativa me- toder godkända av berörda myndigheter. Den obligatoriska utbildningen för personal som an- vänder försöksdjur eller som på annat sätt är knuten till djurförsöksverksamheten innebär att personalens kompetens höjs och kvaliteten på djuromsorgen inom forskningen förbättras. Regeringens överväganden Regeringen bedömer anslagsbehovet till 8 283 000 kronor. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas vara oförändrade i fasta priser. Tabell 4.12 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 8 202 Pris- och löneomräkning 81 Förslag 2001 8 283 4.8.5 42:5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar Tabell 4.13 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 125 686 Anslags- sparande 12 956 2000 Anslag 90 950 Utgifts- prognos 99 877 2001 Förslag 90 950 2002 Beräknat 90 950 2003 Beräknat 90 950 Anslaget används för bekämpande av och bered- skap mot smittsamma husdjurssjukdomar, varvid ersättning lämnas enligt epizootilagen (1999:657) och zoonoslagen (1999:658) samt till djurägare för smittskyddsutredningar med av- seende på zoonosen EHEC. Vidare används an- slaget till bidrag för obduktionsverksamhet samt för utveckling och genomförande av sjukdoms- kontroller. Bland annat används medel för att kontinuerligt bedöma sjukdomsläget för de sjukdomar där EU:s regler för handel med djur innebär att sjukdomsberedskapen måste höjas samt för att utbilda de veterinärer som skall ut- föra övervakande kontroller. För anslaget 42:5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar föreslår Jordbruksverket att ett bemyndigande om 7 miljoner kronor införs under räkenskapsåret 2000. Jordbruksverket föreslår vidare att bemyndigandet sänks till 5 miljoner kronor för räkenskapsåret 2001. Regeringens överväganden Även om effekterna av de nya zoonos- och epi- zootilagarna förväntas innebära en sänkning av kostnaderna för sjukdomsbekämpningen i det enskilda fallet, syns antalet sjukdomsfall öka. Förekomsten av smittsamma djursjukdomar är betydligt högre i övriga Europa än i Sverige. Direktkontakten med Europa kommer att underlättas av Öresundsbron. Farhågorna kring smittspridning över Öresundsbron måste beak- tas. Bidrag till obduktionsverksamhet uppgår till 2,75 miljoner kronor för 2000. Årligen obduce- ras för närvarande ett för litet antal djur, vilket inte är tillfredsställande från smittskyddssyn- punkt eller för att kunna påvisa Sveriges sjuk- domsstatus. Cirka 4 000 obduktioner per år måste utföras för att uppnå en godtagbar nivå. Ett nytt system för epidemiologisk övervak- ning av TSE har godkänts av Kommissionens Ständiga Veterinärkommitté och kommer att träda i kraft den 1 januari 2001. Den nya över- vakningen innebär att nya diagnostika kommer att användas. För Sveriges del kommer det att röra sig om undersökning av 2 500 nötkreatur årligen. Djur som självdött eller avlivats kommer att utgöra basen för provtagningen. Viss prov- tagning kommer även att ske av nödslaktade djur. Kostnaderna avser förutom rygg- märgsprovtagning även transporter m.m. För de nu nämnda områdena avser regeringen att överföra 11 050 000 kronor från anslaget 43:1 Statens jordbruksverk. Mot denna bakgrund bedömer regeringen an- slagsbehovet till 90 950 000 kronor. Anslagsbe- hoven för 2002 och 2003 beräknas vara oföränd- rade i fasta priser. Tabell 4.14 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003– beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 4 420 7 000 Nya förpliktelser 112 853 108 000 Infriade förpliktelser 110 273 110 000 - -5 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 7 000 5 000 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 7 000 5 000 4.8.6 42:6 Ersättningar för viltskador Tabell 4.14 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 58 890 Anslags- sparande 5 452 2000 Anslag 63 000 Utgifts- prognos 63 000 2001 Förslag 71 000 2002 Beräknat 86 000 2003 Beräknat 86 000 De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till åtgärder för att förebygga skada av vilt och er- sättning för sådan skada enligt 29 a § jaktförord- ningen (1987:905) samt för skador som rovdjur orsakar på renar. Regeringens överväganden Resultatinformation Antalet rovdjur, i synnerhet lo, har ökat i antal. Detta har medfört ökade skador på tamdjur. Även kostnaden för annan skada av vilt har ökat. De ökade skadorna av säl på fiskeredskap och fångst har särskilt påtalats. Rovdjursutredningen lämnade i sitt slutbetän- kande Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146) bl.a. vissa förslag till en förändring av nuvarande bidrags- och ersättningssystem för skador orsakade av rovdjur. Betänkandet har remissbehandlats. I skrivelse den 7 juni 2000 (rskr. 1999/2000:253) anmälde riksdagens talman riks- dagens beslut med anledning av Miljö- och jord- bruksutskottets betänkande (bet. 1999/2000:MJU17). Beslutet innebär att rege- ringen bör ta ett övergripande ansvar för att motverka de ekonomiska förluster och andra olägenheter som fiskenäringen åsamkas på grund av sälbeståndets storlek. Regeringen bör vidare enligt riksdagsbeslutet, i samråd med de berörda myndigheterna, vidta åtgärder som gör det möj- ligt att bedriva någon form av jakt för att komma till rätta med de angivna problemen. Slutsatser Några ändringar i ersättningssystemet för skador av vilt bör inte övervägas före det att regeringen tagit ställning till Rovdjursutredningens förslag. Regeringen bedömer att ytterligare 15 miljoner kronor per år behöver anvisas 2002 och 2003. Förstärkningen kommer att finansieras genom en omfördelning från utgiftsområde 18, anslaget Stöd till lokala investeringsprogram för ekolo- gisk hållbarhet. Regeringen avser att i annat sammanhang återkomma till riksdagen vad gäller förslagen i Rovdjursutredningens slutbetän- kande. Skada på ren Ökningen av antalet rovdjur och ett ökande av- räkningspris på renkött medförde att ersätt- ningsbeloppet budgetåret 1999 höjdes till 35 miljoner kronor. För att säkerställa en rättvis fördelning av ersättningen mellan samebyarna avsätts medel för systematiska inventeringar för att fastställa förekomst och föryngring av rov- djur i renskötselområdet. För samebyarnas del av inventeringskostnaderna beräknas 3 miljoner kronor. Skada på annat än ren Naturvårdsverket fördelar medel på samtliga länsstyrelser, som beslutar om bidrag för att förebygga eller ersätta skada. Inriktningen är att viltskador så långt som möjligt skall förebyggas. Mot bakgrund av regeringens överväganden i vårpropositionen och riksdagens tillkänna- givande om att motverka de ekonomiska förlus- ter och andra olägenheter som fiskenäringen åsamkas bör anslaget ökas med 8 miljoner kro- nor. Därmed kommer ytterligare medel att kunna anvisas för skador på annat än ren. Regeringen bedömer således anslagsbehovet till 71 000 000 kronor för 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven öka till 86 000 000 kronor per år. 5 Livsmedelspolitik 5.1 Omfattning Till politikområdet har förts verksamheter hän- förliga till EU:s gemensamma jordbrukspolitik, med undantag för verksamhet hänförlig till för- ordningen (EG) nr 1257/99 och därmed sam- manhängande verksamhet, EU:s gemensamma fiskeripolitik samt verksamheter tillhörande om- rådet säkra livsmedel. Områdets utgifter bestäms i stor utsträckning av beslut inom EU men är också till vissa delar, främst vad gäller delar av området säkra livsmedel, baserade på rent natio- nella beslut. Verksamhetsområdena omfattar vegetabilie- och animalieproduktion, trädgårdsnäring, fiske- rinäring, livsmedel, konsumentfrämjande åtgär- der på livsmedelsområdet, statistikproduktion på jordbruks- och livsmedelsområdet, jord- bruksadministration, fiskeriadministration m.m. Centrala förvaltningsmyndigheter inom politik- området är Statens jordbruksverk, Fiskeriverket och Statens livsmedelsverk. Andra myndigheter inom politikområdet är Statens utsädeskontroll, Statens växtsortnämnd samt Livsmedelsekono- miska institutet. Offentligrättslig verksamhet bedrivs i första hand vid Livsmedelsverket (besiktningsveteri- närorganisationer m.m.) och Jordbruksverket (växtinspektion, foderkontroll, distriktsveteri- närorganisation m.m.). Uppdragsverksamhet bedrivs vid flera myndigheter. Vid Fiskeriverket har uppdragsverksamheten och tjänsteexporten betydande omfattning. Jordbruksverket är central förvaltningsmyn- dighet på det jordbruks- och livsmedelspolitiska området. Jordbruksverket har ett samlat sektors- ansvar för jordbruks- och trädgårdsnäring, ren- näring samt är chefsmyndighet för landets dist- riktsveterinärer och ansvarig myndighet för livsmedelsberedskapen inom totalförsvarets civila del. Verksamheten är i hög grad inriktad på tillämpning av EU:s regleringar och stödsystem. Jordbruksverket är beslutande myndighet för åt- gärder inom områdena intervention, exportbi- drag, mjölkkvoter och bidragsrätter. Länssty- relserna är beslutande myndighet för direktstöden till jordbrukare, förutom handjurs- och slaktbidrag för vilka Jordbruksverket är be- slutande myndighet. Jordbruksverket skall arbeta för ett rikt och varierat odlingslandskap med bio- logisk mångfald och verka för att miljöbelast- ningen från jordbruket blir så liten som möjligt. Andra uppgifter är att verka för ett gott hälsotill- stånd bland husdjuren genom högt ställda djur- skyddskrav och en rikstäckande djursjukvård ge- nom distriktsveterinärorganisationen. Fiskeriverket är central myndighet för såväl förvaltning av fiskresurserna som för främjandet av en livskraftig fiskerinäring. Fiskeriverket skall vidare främja forskning och bedriva utvecklings- verksamhet på fiskeområdet. På regional nivå har länsstyrelserna ansvaret för fiskefrågor, främst fiskevård och EG:s strukturstöd. Livsmedelsverket är central tillsynsmyndighet för frågor som gäller livsmedel inklusive dricks- vatten. Dess främsta uppgifter är att utarbeta föreskrifter inom livsmedelsområdet, utöva till- syn enligt livsmedelslagen (1971:511), leda och samordna livsmedelskontrollen, informera om viktiga förhållanden på livsmedelsområdet, aktivt medverka till att riksdagens och regeringens riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs, verk- ställa utredningar och vetenskapliga undersök- ningar om livsmedel och matvanor samt att ut- veckla metoder för livsmedelskontrollen. I Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet Miljoner kronor Utfall 1999 Anslag 2000 1 Utgifts- prognos 2000 Förslag anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Beräknat anslag 2003 43:11 Statens jordbruksverk 298 304 297 300 308 314 43:2 Statens utsädeskontroll 1 1 1 1 1 1 43:3 Statens växtsortnämnd 1 1 1 1 1 1 43:4 Bekämpande av växtsjukdomar 2 3 3 3 3 3 43:5 Arealersättning och djurbidrag m.m. 3 910 1 321 1 395 5 270 5 407 5 407 43:6 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter 1 586 1 547 1 407 1 526 1 516 1 516 43:7 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. 66 80 78 80 80 80 43:8 Fiskeriverket 60 68 65 67 68 69 43:9 Strukturstöd till fisket m.m. 23 31 0 31 31 31 43:10 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. 75 80 102 80 80 80 43:11 Fiskevård 20 20 20 20 20 20 43:12 Statens livsmedelsverk 113 121 118 120 122 125 43:13 Livsmedelsekonomiska institutet 3 8 8 8 8 8 43:14 Livsmedelsstatistik 26 22 26 22 23 23 43:15 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten 7 4 4 4 4 4 43:16 Åtgärder på livsmedelsområdet 15 30 30 25 25 5 43:17 Bidrag till vissa internationella organisationer 36 37 39 37 37 37 Totalt för livsmedelspolitik inom utgiftsområde 23 6 242 3 692 3 597 7 594 7 934 7 726 1 Avser anslagen Statens jordbruksverk, Djurregister, Blockdatabas och Kostnader för livsmedelsberedskap. tillsynsverksamheten ingår också att Livsme- delsverket är huvudman för besiktningsveteri- närorganisationen som utför tillsyn i form av köttbesiktning vid kontrollslakterier m.m. Internationellt arbete inom jordbruks- och fiskeområdena avser framför allt verksamheten inom Förenta nationernas jordbruks- och livs- medelsorganisation (FAO), OECD samt regio- nala organ och nordiskt samarbete. I samband med införandet av politikområdet görs vissa förändringar i anslagsstrukturen. 5.2 Utgiftsutveckling 5.3 Mål Regeringens förslag: Målet för politikområdet är en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar livsmedelsproduktion. I föregående års budgetproposition angavs som ett mål en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiske- ripolitiken. En reform bestående av bl.a. en av- reglering och anpassning till marknaden som den kommer till uttryck genom samhällets och kon- sumenternas efterfrågan, är snarast att se som ett medel för att nå nämnda mål. Inom politikområdet skapas förutsättningar för att - de jordbruksföretag som så önskar skall kunna anslutas fullt ut till de obligatoriska EU-stöden, - de stödberättigade jordbruksföretag som så önskar skall kunna anslutas till medfinansie- rade och nationellt finansierade regionala stöd så att givna ramar utnyttjas maximalt, - jordbrukets och fiskerinäringens miljömål uppfylls, - genomföra en erforderlig omstrukturering av fiskerinäringen, - arbetet med att ta fram biologiskt och ve- tenskapligt underlag förbättras, - nå en jämn tillförsel av råvara till markna- den, - säkerställa EG:s krav på fiskerikontroll, - förbättra fiskevården, - i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsme- delshanteringen och bra matvaror. De mål som angavs i budgetpropositionen 2000 för de delar av utgiftsområdet som nu föreslås ingå i politikområdet Livsmedelspolitik var - reformerad gemensam jordbrukspolitik och fiskeripolitik, - hållbar livsmedelsproduktion för ökad mil- jöanpassning, sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt, - produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och förstärkning av konsument- perspektivet. 5.4 Politikens inriktning Den gemensamma jordbrukspolitiken För fem år sedan blev Sverige medlem i EU. Därigenom gavs möjlighet att påverka utveck- lingen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Insatserna har allmänt kommit att inriktas på att utveckla och fördjupa de svenska positionerna. Arbetet har bedrivits aktivt såväl i Bryssel som i Sverige. Samarbetet mellan medlemsländerna har lett till att principiellt viktiga förändringar av den politiska diskussionen och politikens inriktning kommit till stånd. Från en politik med tydlig in- riktning mot livsmedelsproduktionen i primär- ledet, har Sverige och övriga medlemsländer ge- nomfört förändringar i politiken för att uppnå andra värden förknippade med produktionen. Utvecklingen har inneburit att man numera även diskuterar frågor såsom en marknadsanpassning av jordbruksproduktionen, landsbygdens ut- veckling, matens kvalitet, uppfödningsformer, djurens hälsa samt landsbygdens miljö- och kul- turvärden. Det framtida arbetet kommer således i en allt högre utsträckning att omfatta hela livs- medelskedjan, inklusive frågor som inte direkt hanteras inom ramen för den gemensamma jord- brukspolitiken. De första stegen mot en ny form av jord- brukspolitik togs redan 1992 genom att då- varande medlemsländer beslutade om Mac- Sharry-reformen. Med denna reform påbörjades en övergång från marknadsprisstöd till riktade direktstöd. Genom övergången sänktes priserna inom EU och närmade sig således världsmark- nadspriserna. Detta innebar inte bara en mark- nadsanpassning för att konsumenterna på sikt skulle få lägre matpriser, utan även en strävan mot ett mer långsiktigt konkurrenskraftigt jord- bruk och mindre negativa effekter på världs- marknaden. För att underlätta övergången för lantbrukarna kompenserades dessa med direkt- stöd i form av t.ex. areal- och djurbidrag. Ytterli- gare ett led i reformen var att pengar sattes av för riktade miljö- och landsbygdsåtgärder. Härige- nom var det inte längre bara fråga om produk- tion av livsmedel, utan även om att minimera jordbrukets negativa effekter på miljön och maximera dess positiva inverkan på landsbygden och dess natur- och kulturvärden. Några år efter Sveriges inträde i EU slog riks- dagen fast riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). Av beslutet framgår att Sverige skall verka för en jordbruks- och livsmedelspoli- tik inom EU vars mål är att - främja ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser, - främja en hållbar jordbruks- och livsme- delsproduktion samt - bidra till global livsmedelssäkerhet. För att nå dessa tre mål krävs att jordbrukspoli- tiken reformeras i en marknadsorienterande riktning. Det första steget i denna process togs 1992. Med reformerna inom ramen för Agenda 2000, som beslutades i mars 1999, togs ytterli- gare steg. Regeringen anser att detta var steg i rätt riktning men att det fortfarande finns mycket att göra. Genom en marknadsanpassning som innebär en gradvis sänkning av prisstöden ges utrymme för andra politiska åtgärder som förbättrar möjligheterna att uppnå det som sam- hället och konsumenterna efterfrågar. En ny jordbruks- och livsmedelspolitik bör också medföra lägre samhällsekonomiska kostnader och lägre budgetkostnader. Samhällets efterfrågan av tjänster utöver pro- duktionen av livsmedel har ökat de senaste åren. Detta kan vara allt från öppna landskap och be- varad biologisk mångfald till upprätthållande av kulturvärden. Det finns också en ökad medve- tenhet om produktionsformer och livsmedels- kvalitet. Konsumenterna efterfrågar livsmedel som kommer från lantbruk där djuren behandlas väl. Även i de efterföljande leden kräver konsu- menterna en hantering som ger livsmedel av hög kvalitet. Det är bl.a. i detta perspektiv som det krävs anpassningar av den gemensamma jord- brukspolitiken och av det politiska arbete som bedrivs utanför dess ramar. Parallellt med en ökad efterfrågan på en etisk och högkvalitativ produktion i alla led, finns det en ökad insikt om behovet av ett globalt hän- synstagande. I tillämpningen av den gemen- samma jordbrukspolitiken måste hänsyn tas till de effekter som den kan få på andra länder. Detta är framför allt av stor betydelse när det gäller u- länderna och deras jordbruksproduktion. Mot bakgrund av detta blir de kommande förhand- lingarna inom Världshandelsorganisationen (WTO) betydelsefulla för politikens utveckling. De begränsningar som nuvarande handelsavtal (GATT-avtalet) lägger för t.ex. exportsubven- tioner inom ramen för jordbrukspolitiken och det faktum att fredsklausulen löper ut, gör att det kan finnas behov av att ytterligare förändra poli- tiken. Detta krav kan även komma att skärpas ytterligare i de handelsavtal som kan tänkas för- handlas fram under de närmaste åren. Även när det gäller utvidgningen av EU spelar den gemensamma jordbrukspolitiken en betydel- sefull roll. En konsekvent tillämpning av den gemensamma jordbrukspolitiken är en förutsätt- ning för att den inre marknaden skall fungera som avsetts. För varje medlemsland innebär detta en rad rättigheter, såväl som skyldigheter. För att kunna utveckla ett mångsidigt, hållbart och miljövänligt samt konkurrenskraftigt jord- bruk inom hela EU är det nödvändigt att den politik som förs är långsiktigt hållbar. Sverige driver därför frågan om ytterligare anpassningar av jordbrukspolitiken före det att kandidatlän- derna blir medlemmar. Den gemensamma fiskeripolitiken Den gemensamma fiskeripolitiken är en fullt ut- vecklad gemenskapspolitik och reglerar alla as- pekter på fisket från havet till konsumenten. Målen för den gemensamma fiskeripolitiken består av tre delar; resurspolitik, strukturpolitik och marknadspolitik samt, i syfte att övervaka efterlevnaden av regelverket, bestämmelser om kontroll. De allmänna målen är att skydda och bevara de levande marina akvatiska resurser som är tillgängliga och får utnyttjas. Dessa resurser skall långsiktigt nyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt med hänsyn tagen till fiskets sociala och regionalekonomiska betydelse. I den pågående översynen av den gemen- samma fiskeripolitiken, som skall leda till ett ställningstagande under 2002, kommer rege- ringen att verka för att den skall utvecklas till att i högre grad bidra till att fisket bedrivs på ett långsiktigt hållbart sätt. Två av de huvudsakliga instrumenten som gemenskapen använder sig av är långsiktiga förvaltningsstrategier och införan- det av nya tekniska bevarandeåtgärder. För att säkerställa efterlevnaden av regelverket är det viktigt med en effektiv fiskerikontroll. Inom ramen för denna övergripande målsättning skall en ökad marknadsanpassning och ett förenklat regelverk, ge producenterna möjlighet att ut- veckla sin näring samtidigt som hänsyn tas till konsumenternas behov. Samma villkor bör gälla vare sig fisket bedrivs i EU-vatten eller inom ramen för regionalt sam- arbete eller avtal med tredje land. De beslut som fattats inom EU och som rör frågor om nyttjan- det av fiskresurserna har tagit sin utgångspunkt i att genomföra den internationellt stadfästa för- siktighetsprincipen, vilken Sverige ställer sig bakom. Regeringens förslag för att åstadkomma ett hållbart fiske har redovisats i propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116). Det svenska ordförandeskapet Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i EU första halvåret 2001. Ambitionen för det svenska ordförandeskapet är att det skall genomföras väl, vilket betyder att det skall vara effektivt, resultatinriktat och flexibelt. Ett väl genomfört ordförandeskap skall stärka Sveriges roll i EU och övriga medlemsländers syn på Sve- rige som medlemsland. Sverige skall efter ord- förandeskapet uppfattas som en seriös och kom- petent medlem. En viktig del av det svenska arbetsprogrammet under ordförandeskapet kommer att vara arbetet med förslagen i Vitboken om livsmedelssäkerhet och reformering av marknadsordningarna för olivolja, ris, socker samt frukt och grönt. Vidare inleds diskussionerna rörande översynen av den gemensamma fiskeripolitiken. Säkra livsmedel Konsumenten skall kunna lita på att de livsmedel som konsumeras är säkra. För att en konsument skall kunna göra ett medvetet val av livsmedel krävs att denne besitter en viss kunskap och har tillgång till information. Regeringen verkar där- för för att generellt förstärka konsumentpers- pektivet i jordbrukspolitiken. När det gäller ar- betet på EU-nivå och i andra internationella sammanhang är regeringen särskilt angelägen om att driva frågor som gynnar konsumenterna. Livsmedelsverket, som är den myndighet under regeringen som har särskilt ansvar för livsme- delsfrågorna, har också konsumenten i centrum för sin verksamhet. I januari 2000 presenterade Europeiska kom- missionen en s.k. Vitbok om livsmedelssäkerhet. I denna föreslogs en lång rad av förbättringar som man vill få till stånd på livsmedelsområdet i EU. Den svenska regeringen har välkomnat detta initiativ och kommer att vara mycket aktiv i ar- betet med att få till stånd de ändringar som avise- ras i vitboken. Särskilt glädjande är att man nu- mera framhåller att livsmedelskedjan måste ses som en helhet från primärproduktion och fram till konsumentens tallrik. Detta synsätt har länge varit en hörnsten i den svenska politiken. Kostens betydelse för hälsa och välbefinnande är sedan länge känd. Detta gäller särskilt för våra barn och ungdomar. Maten har också en social dimension. Matkultur och måltidens betydelse får allt större uppmärksamhet. Det är därför glädjande att se hur olika verksamheter bedrivs i syfte att främja måltidskunskapen. Ett bra exem- pel är det arbete som pågår för att bilda en mål- tidsakademi vars syfte är att, med stöd av veten- skap och praktisk erfarenhet, främja detta område. Innevarande år anvisades ett särskilt anslag i syfte att möjliggöra satsningar på bl.a. konsu- mentstärkande åtgärder. Regeringens avsikt är att fortsätta denna satsning och med dessa medel stödja projekt och åtgärder som syftar till att be- vara och vidareutveckla en ekologiskt, ekono- miskt och socialt hållbar livsmedelssektor. Livsmedelsindustrin svarar för ungefär 62 000 anställda eller ca 10 procent av antalet sysselsatta inom hela industrin. Därmed är livsmedelsin- dustrin den tredje största branschen i Sverige från sysselsättningssynpunkt. Konkurrensförut- sättningarna efter EU-inträdet har ändrats i stor utsträckning för den svenska livsmedelsindust- rin. För att bevara och förstärka konkurrens- kraften också på den inhemska marknaden är det av stor vikt att söka och etablera sig på nya exportmarknader. Regeringen vill genom att främja exportsatsningar bidra till en positiv ut- veckling inom sektorn. Livsmedelsberedskap I totalförsvarsbeslutet 1996 föreslås det civila försvaret inriktas utifrån en helhetssyn. Den vid- gade hotbilden och helhetssynen på beredskaps- åtgärderna för en säkerhetspolitisk kris och krig samt för svåra påfrestningar på samhället i fred innebär att förberedelserna för att kunna klara svåra fredstida påfrestningar har fått en ökad betydelse. Internationellt arbete Sveriges internationella samarbete på jordbruks-, fiske- och livsmedelsområdena följer samma riktlinjer som lagts fast för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelsproduktionen inom EU. I det globala perspektivet är det framför allt två olika aspekter av jordbrukspolitiken och dess målsättningar som är av betydelse. Dels skall produktionen genom riktade åtgärder utvecklas till att bli långsiktigt hållbar från både ekologisk och ekonomisk utgångspunkt, dels skall pro- duktionen ske på marknadens villkor i enlighet med frihandelns principer. Båda dessa målsätt- ningar är bl.a. nödvändiga delar av arbetet med att förbättra den globala livsmedelssituationen. I globala fiskerisammanhang verkar Sverige för ett genomförande av de internationella avtal som syftar till ett långsiktigt hållbart resursutnytt- jande. Det internationella samarbetet, bl.a. inom FAO, bör främst syfta till att skapa ett långsik- tigt hållbart nyttjande av de globala naturresur- serna på jordbrukets, fiskets och skogens områ- den samt en friare handel med livsmedel. 5.5 Insatser 5.5.1 Statliga insatser inom politikområdet Jordbrukspolitiska området Sverige har sedan den 1 januari 1995 då vi blev medlemmar i EU fullt ut tagit del av EU:s stöd- system. Det nationellt medfinansierade stödsys- temet har undan för undan byggts ut till att bli mer komplext, vilket medfört en ökad administ- ration. Ändringar i stödsystemet ger upphov till mycket stora informationsinsatser både mellan myndigheter och mellan myndigheter och jord- brukare. Betänkandet Effektivare hantering av EU:s direktstöd till jordbruket (SOU 1998:147) från utredningen om myndighetsorganisation på jordbrukets område mot bakgrund av det svenska EU-medlemskapet presenterades i de- cember 1998. Utredningen konstaterade att det råder stora skillnader i länsstyrelsernas effekti- vitet vid hanteringen av EU:s jordbruksstöd. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen därför en arbetsgrupp inom Regeringskansliet under våren 2000 med uppgiften att se över hur pro- blemen inom jordbruksadministrationen skall lösas. Arbetsgruppen överlämnade skrivelsen Rapport om effektivisering och finansiering av jordbruksadministrationen till statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet i augusti 2000. Arbetsgruppens slutsatser är att reglerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken är av central betydelse för bedömningen av jord- bruksadministrationens organisation och finan- siering. Beslut om de centrala reglerna inom CAP fattas inom EU och inte av Sveriges riks- dag, regering eller myndigheter. Beräkningen av kostnaderna för administrationen har varit svår- bedömd dels på grund av att länsstyrelsernas re- dovisning av kostnaderna uppvisar ett stort mått av osäkerhet, dels på grund av att tänkta rationa- liseringsvinster till följd av bättre rutiner och större kunskaper uteblivit eftersom det skett ständiga förändringar i stödsystemen. I rappor- ten konstateras att de medel som hittills ställts till förfogande måste anses ha varit tillräckliga eftersom målsättningen att helt undvika sanktio- ner hittills i stort sett kunnat nås. Länsstyrelserna anser sig sakna resurser för att hantera återkravs- ärenden. I rapporten dras slutsatsen att högre kostnadseffektivitet, förenklingar i administra- tionen, förbättringar av databaser och IT-stöd, ändringar av regelverk och ökad kunskap hos jordbrukarna bör leda till ytterligare effektivise- ringar eller minskade kostnader i verksamheten. På några års sikt bör, enligt rapporten, ge- nomförandet av administrativa förenklingar och införandet av ett nytt miljö- och landsbygdspro- gram leda till att resursbehoven bör kunna klaras med oförändrade ramanslag om inte några för- ändringar i regelverket inträffar. Det pågående kvalitetsprojektet inom Jordbruksverket och länsstyrelserna har förutsättningar att leda till att hanteringen av jordbrukarstöden både blir mer effektiv och att kvaliteten i arbetet blir bättre. Strukturutvecklingen inom jordbruket tillsam- mans med utökade kommunikationsmöjligheter mellan jordbruksföretag och myndigheter gör att förutsättningarna för jordbruksadministrationen ändras. En organisation bestående av tjugotvå från varandra fristående myndigheter är i det perspektivet inte någon långsiktigt stabil lösning enligt rapporten. Stordriftsfördelar vad gäller så- väl stödhanteringen som en långtgående rationa- lisering av ledningsfunktioner och kommunika- tioner bör enligt rapporten ge väsentliga besparingar oavsett om en sådan organisation är en del av Jordbruksverket eller utvecklas inom ramen för länsstyrelseorganisationen. Rapporten har remissbehandlats. En samman- ställning av remissvaren finns tillgänglig i Jord- bruksdepartemententet (dnr Jo2000/1892). Regeringen delar den i rapporten redovisade bedömningen att de nya förutsättningar som nu gäller och de förändringar som kan förutses innebär att jordbruksadministrationen behöver anpassas och förändras. Bland annat bör en kon- centration av handläggningen av ärenden efter- strävas. Det är angeläget att det påbörjade effek- tiviseringsarbetet som nu bedrivs av SJV och länsstyrelserna ges hög prioritet och att fortsatta åtgärder till förenklingar och rationaliseringar vidtas. Regeringen kommer snarast att ta ställning till den närmare organisatoriska lösningen för hur arbetet skall bedrivas. Inom jordbruksområdet är arbetet för en miljöanpassad livsmedelsproduktion som leder till ekologiskt hållbar utveckling av jordbruket av central betydelse. Detta sker genom att mini- mera jordbrukets negativa miljöpåverkan sam- tidigt som de positiva effekterna förstärks. För att nå detta mål arbetar verket med nationella handlingsprogram för att minska riskerna med bekämpningsmedel, minska växtnäringsförlus- terna från jordbruket, främja den ekologiska produktionen, bevara och förstärka den biolo- giska mångfalden och odlingslandskapets kultur- värden. För att nå ett långsiktigt ekonomiskt bärkraf- tigt jordbruk utnyttjas olika medel, i första hand lagstiftning och ekonomiska styrmedel i form av avgifter eller bidrag (ersättningar). För att mini- mera jordbrukets negativa effekter på miljön an- vänds även här likartade medel. De avgiftssystem på kväve i handelsgödsel och bekämpningsmedel som tillämpats sedan länge i Sverige har varit föremål för diskussioner såväl vad gäller avgifter- nas konstruktion som deras effektivitet. Behovet av att förstärka de miljöstyrande effekterna av avgifter inom jordbruket i syfte att nå målet om reduktion av växtnäringsläckaget behandlas i SOU 2000:52 Miljön – allas vårt ansvar. Nöd- vändiga miljöförbättringar på mest effektiva sätt till lägsta kostnad bör utredas med beaktande av lantbrukarnas ekonomiska förutsättningar. Effektiviteten i dessa system är avgörande för måluppfyllelsen. Regeringens arbete måste där- för inriktas på att kondinuerligt utvärdera de olika medlens effekter och därvid också vid be- hov föreslå eller besluta om sådana förändringar som kan leda till ett effektivare utnyttjande av medlen. Frågan om avgifternas konstruktion och disposition är föremål för beredning inom Rege- ringskansliet och regeringen avser att återkomma till frågan i vårpropositionen 2001. Växtskydd Det fytosanitära läget är i stort sett gott. Växt- material som når Sverige är generellt av hög sundhetsstatus. Inom EU har en begränsad etab- lering av tallvedsnematod skett i trakterna runt Lissabon. Beslut om gemenskapsåtgärder har fattats i syfte att kartlägga och begränsa riskerna. Mot bakgrund av fynd av tallvedsnematod och andra skadeinsekter sker en speciell sundhets- mässig uppföljning av förpackningsvirke från tredje land i samverkan med Tullverket. Inom ramen för Internationella växtskyddskonventio- nen (IPPC) utarbetas för närvarande också en internationell standard för förpackningsvirke. Vidare diskuteras med berörda parter inom EU frågan om gränsdragningen mellan IPPC och Biodiversitetskonventionen och hur samarbetet kan stärkas med avseende på bl.a. genetiskt mo- difierade organismer. Samtliga frågor rörande IPPC kommer att behandlas inom ramen för FAO:s beslutsprocess under Sveriges ordföran- deskap. Gemenskapsregler på området saknas men håller för närvarvarande på att arbetas fram. Utsäde Certifieringen av utsäde innebär att det utsäde som skall saluföras i landet skall ha genomgått en oberoende och noggrann kvalitetskontroll. En- dast sorter som finns intagna på en nationell sortlista eller gemenskapens sortlista får certifie- ras. Ett fullgott utsäde minskar behovet av att använda bekämpningsmedel för att på så sätt främja en effektiv och hållbar växtodling i landet. Det saknas, såväl inom gemenskapen som na- tionellt, regler rörande renhetskrav m.m. vad gäller oavsiktlig förekomst av genetiskt modifie- rat utsäde i traditionella växtsorter. På verkstäl- lighetskommitténivå inom EU diskuteras för närvarande i avvaktan på ett permanent regelverk en plan som bl.a. ålägger medlemsstaterna att i samverkan med näringen organisera en offentlig kontroll syftande till att säkerställa frihet från otillåtna inblandningar. I kommissionens Vitbok om livsmedelssäkerhet framhålls denna kontroll som ett viktigt område för gemenskapens lag- stiftningsärenden. Kommissionen förväntas också att snart presentera ett lagstiftningsförslag. Godkännande av växtsorter För att säkerställa att växtodlingen har tillgång till sådana växtsorter som möjliggör en anpass- ning till de allmänna odlingsförutsättningarna i landet och till behovet av uthållig växtodling prövas bl.a. för intagning av en sort i en officiell sortlista om sorten har tillfredsställande odlings- och bruksvärde. Som ett minimum skall följande egenskaper prövas i detta sammanhang: avkast- ningsförmåga, resistens mot skadliga sjukdomar, reaktioner på odlingsmiljön och kvalitetsegen- skaper. Fiskeripolitiska området Budgetåret 1999 präglades av ytterligare effekti- visering av tillämpningen av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Detta arbete medförde ett antal förändringar, bl.a. beslut om - långsiktiga förvaltningsstrategier för en rad bestånd i Nordsjön, - en långsiktig förvaltningsstrategi för öster- sjötorsken, - ytterligare regleringar i förordningen om nya tekniska bevarandeåtgärder i Väster- havet, - fortsatt införande av det satellitbaserade po- sitionsövervakningssystemet (VMS) för fiskefartyg med en längd över 24 meter, - en ny rådsförordning avseende föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn, - en ny marknadsordning för fiskeri- och vattenbruksprodukter. År 2002 kommer ett beslut att fattas avseende fiskeripolitikens framtida inriktning. Kommis- sionen har dock på många områden inte velat av- vakta till dess utan har redan föreslagit eller tagit upp till diskussion sådana förändringar som man har ansett och anser vara nödvändiga för att få fiskeripolitiken att fungera bättre. Detta avser bl.a. ökad integrering av miljöhänsyn i fiskeripo- litiken samt nya regler för marknads- och struk- turpolitiken. I maj 1998 tillsatte Jordbruksdepartementet en arbetsgrupp för att bl.a. ta fram förslag till över- gripande policy för vattenbruket. Arbetsgrup- pens rapport har överlämnats till regeringen och remissbehandlas för närvarande. Regeringen har uppdragit åt Fiskeriverket att analysera situationen inom det småskaliga kust- fisket. Verket skall därvid bl.a. belysa vilken be- tydelse olika typer av lokalt bedrivet fiske har ur biologisk, ekonomisk och regionalpolitisk syn- vinkel. Vidare skall verket analysera vilka för- valtningsåtgärder som kan genomföras i syfte att ge det småskaliga kustfisket möjligheter att be- driva sin verksamhet under så stor del av fiske- året som möjligt. Uppdraget omfattar även en analys av insjöfisket. En översyn av det fria handredskapsfisket kommer att genomföras. I samband härmed kommer också frågan om en alternativ finansie- ring av fiskevård genom fiskevårdsavgifter att behandlas. Inom resurspolitiken har under 1999 bl.a. en långsiktig strategi för nyttjande och vård av ös- tersjötorsken antagits. Arbetet med en plan an- gående sill och skarpsill i Östersjön har fortsatt. Gemenskapen har även enats med Norge om långsiktiga förvaltningsplaner för en rad viktiga bestånd i Nordsjön och konsultationer pågår om andra bestånd. Gemenskapen har vidare kommit överens med Norge och Färöarna om en lång- siktig förvaltningsplan för makrill i Nordost- atlanten. Inom Nordostatlantiska fiskerikom- missionen har EU medverkat till en förvalt- ningsplan för atlantoskandisk sill. Genom förvaltningsplanerna utformas strategier för nyttjande och vård av bestånden. Sverige verkar för att fler bestånd skall regleras genom förvalt- ningsplaner baserade på försiktighetsprincipen. Vid toppmötet i Köln i juni 1999 utpekades fis- ket som en av de sektorer inom vilka en strategi för integrering av miljöhänsyn och hållbar ut- veckling skall utvecklas genom den s.k. Cardiff- processen. En rapport redovisades för Euro- peiska rådet i Portugal i juni 2000. Utifrån denna skall kommissionen utforma en strategi för in- tegrering av miljöhänsyn och hållbart fiske som under det svenska ordförandeskapet skall be- handlas vid toppmötet i Göteborg i juni 2001. Arbetet med den nationella integreringen av miljö- och fiskefrågor fortsatte under 1999, bl.a. med definition av sektorsmål och miljökvali- tetsmål. Fiskerikontrollen skall säkerställa att fis- kekvoter inte överskrids och att såväl gemen- skapslagstiftning som nationell lagstiftning efterlevs även i övrigt. Fiskeriverket som har det övergripande myndighetsansvaret för fiskeri- kontrollen, genomför själv den administrativa delen av fiskerikontrollen, bl.a. genom kontroll av loggböcker, fångstuppgifter m.m. Inom ra- men för det satellitbaserade övervakningssyste- met kontrollerar verket positionsuppgifter. Kustbevakningen utför kontroll av fisket till sjöss samt en samordnad landnings- och kvali- tetskontroll i svenska hamnar. Huvudsyftet med strukturpolitiken är att om- strukturera fiskerinäringen och att anpassa kapa- citeten hos gemenskapens fiskeflotta till tillgäng- liga resurser. För detta ändamål har s.k. fleråriga utvecklingsprogram (FUP) upprättats för re- spektive medlemsstat. I det för perioden 1997– 2001 löpande programmet (FUP IV) för dimen- sionering av fiskeflottans kapacitet har överför- ingar skett mellan olika segment inom den svenska fiskeflottan. Efter denna omfördelning ligger den svenska fiskeflottans kapacitet inom ramen för programmet. Det stöd som i enlighet med EU:s struktur- politik beviljats till fiskerinäringen under perio- den 1995–1999 har speglat det uppdämda inves- teringsbehovet inom näringen. För att motverka de regionala skillnader som tidigare noterats har särskilda insatser gjorts. Vid stödgivning har in- vesteringar inom det småskaliga fisket priorite- rats. Fiskeriverket har under året även gjort sär- skilda insatser för att följa upp och övervaka strukturstödsprogrammen. År 1999 var det sista året för programperioden och de för Sverige till- gängliga EU-medlen har i det närmaste utnytt- jats fullt ut. Av 415,9 miljoner kronor från Fon- den för fiskets utveckling (FFU) har 410,7 miljoner kronor beviljats i stöd. Den 31 decem- ber 1999 återstod att utbetala 158,2 miljoner kronor av detta. En tillämpningsförordning för strukturåtgär- der inom fiskerinäringen för perioden 2000–2006 antogs vid fiskeministerrådet den 22 november 1999. Förordningen innehåller regler om vilken typ av åtgärder som är stödberättigade inom respektive verksamhetsgren, bl.a. fiskeflottan, vattenbruket och beredningsindustrin. Förord- ningen reglerar även maximalt finansiellt bidrag som får beviljas till enskilda projekt. Medlemsstaterna har därefter kunnat lämna in sina programförslag för perioden 2000–2006. Sveriges program för mål 1-regionen, vari stöd till fiskerinäringen ingår, godkändes i maj 2000. Det horisontella programmet för fiskerinäringen utanför mål 1 lämnades in av regeringen till Europeiska kommissionen i april 2000. Rege- ringen föreslår i programmet att de horisontella målen för fiskerinäringen skall vara långsiktigt och effektivt resursutnyttjande, miljöanpassning av näringen, regional balans, utveckling av kust- och insjöfisket samt förstärkning av konsument- perspektivet. Förslaget innebär att fördelningen mellan de olika sektorerna inom fiskerinäringen (yrkesfisket, beredningsindustrin och vattenbru- ket) i stort sett bibehålls. Fördelningen mellan olika stödområden har dock förändrats något. Övriga förändringar, som påverkar behovet av medel, är en ökad satsning på kollektiva projekt, bl.a. småskaligt kustfiske och åtgärder som ge- nomförs av branschen, som bedöms mycket vik- tiga ur strategiska och strukturella utvecklings- behov. En nationell medfinansiering om 51 procent kommer att krävas för programmets ge- nomförande. Sverige har tilldelats 62,3 miljoner euro från Fonden för fiskets utveckling under perioden. Med en eurokurs på 8,50 kronor uppgår detta till ca 530 miljoner kronor, vilket är drygt 75 miljo- ner kronor per år. Tillkommer gör även EU-me- del till fiskerinäringen inom mål 1 med ca 14,4 miljoner kronor per år. Under föregående pro- gramperiod uppgick EU-medel till ca 85,6 miljo- ner kronor per år (inklusive mål 6 och Pesca på respektive ca 6,8 miljoner konor per år). Strukturplanens förslag till fördelning mellan olika åtgärder och finansiering innebär att beho- vet av offentlig medfinansiering uppgår till 306 miljoner kronor. Av dessa medel beräknas en del finansieras av offentliga organ som genomför projekt eller åtgärder. Inom marknadspolitiken antogs en ny mark- nadsordning för fiske och vattenbruk vid fiske- ministermötet i december 1999. Förordningen träder i kraft den 1 januari 2001, med undantag för bestämmelsen om konsumentinformation som träder i kraft den 1 januari 2002. Målsättningen i den nya marknadsordningen är förbättrad överskådlighet, ökad marknadsan- passning och förbättrad balans mellan tillgång och efterfrågan. Marknadsordningen innebär bl.a. ökade bidrag till förädlingsindustrin för att kunna ta till vara det överutbud som eventuellt kan uppstå vid neddragna ersättningsnivåer en- ligt återtagssystemet. En bättre balans mellan tillgång och efterfrågan är tänkt att uppnås ge- nom att producentorganisationerna ges ett ökat ansvar. För att garantera en råvaruförsörjning till beredningsindustrin motsvarande behoven på gemenskapsmarknaden innehåller förordningen bestämmelser om avskaffande av tullar för vissa produkter från tredje land. Säkra livsmedel m.m. Skolmåltiderna har en viktig funktion att fylla inte bara för att ge barnen näringsriktig lunch utan de kan också användas som ett pedagogiskt instrument i skolelevernas utbildning kring mat. Det är därför angeläget att skolmåltiden ses som en resurs och utformas på ett sätt så att den för- medlar en positiv syn på måltiden. Livsmedels- verket driver på regeringens uppdrag sedan 1998 ett projekt om skolmåltider. Många människor har i dag tillgång till Inter- net och att informera den vägen är ofta ett effek- tivt sätt att nå ut till både företag och allmänhet. Livsmedelsverket öppnade den 8 maj 1999 en ny version av sin webbplats på Internet. Här läggs alltid aktuell information ut i dagsaktuella frågor. Genom en sökfunktion finns också möjlighet att hitta t.ex. Livsmedelsverkets föreskrifter på livs- medelsområdet eller bakgrundsinformation. Antalet besökare på webbplatsen var under 1999 i genomsnitt 500 per dag och både privatperso- ner och t.ex. kommunala inspektörer besöker hemsidan. De mest populära sidorna var de med olika former av kostråd till gravida och ammande kvinnor. Webbplatsen är i dag utvecklad främst för livsmedelsproducenter och tillsynsmyndig- heter. Livsmedelsverkets ambition är att utveckla en informativ och innehållsrik mötesplats även för konsumenter. Livsmedelsverket överlämnade den 1 april 2000 sin utredning "Livsmedel för hälsa och långt liv? – utredning om produktspecifika hälsopåstå- enden" till regeringen. Här presenteras ett antal möjligheter till reglering på nationell nivå av s.k. produktspecifika hälsopåståenden. Ett regelverk på EU-nivå förväntas först om några år. För när- varande finns en branschöverenskommelse som tillåter påståenden om åtta olika samband som är utformade i två steg på följande sätt: "Att äta tillräckligt med fibrer är viktigt för att hålla magen igång. Produkten X har hög fiber- halt." Den svenska industrin har hittills varit fram- gångsrik i utvecklingen av s.k. functional foods- produkter, dvs. livsmedel som anses ha förmåga att exempelvis minska risken för sjukdomar. I dag är möjligheten att marknadsföra dessa pro- dukter genom att göra produktspecifika hälsopå- ståenden begränsad. Detta verkar dels häm- mande på utvecklingen, dels riskerar det att medföra att oseriösa påståenden används i mark- nadsföringen. I slutet av maj 2000 överlämnade Livsme- delsverket sin utredning "Effektivare livsmedels- tillsyn – förslag till arbetssätt, organisation och finansiering". Uppdraget gavs efter det att betän- kandet Livsmedelstillsyn i Sverige (SOU 1998:61) överlämnats till regeringen. Frågan om tillsynens finansiering har ytterligare belysts i den nya utredningen. Dessutom lämnar utred- ningen förslag om förstatligande av livsmedels- tillsynen. Utredningen remissbehandlas för när- varande. Regeringens satsning på konsumentstärkande och livsmedelsrelaterade åtgärder har mötts av ett stort intresse hos organisationer som verkar inom området. Under 2000 har en rad projekt startat som bl.a. syftar till att öka barns och ung- domars kunskaper om livsmedel, kostvanor och matlagning. Även konsumentperspektivet på livsmedelsområdet liksom måltidens betydelse har uppmärksammats genom projekt. Flertalet projekt är i sin inledningsfas och kommer allt- eftersom att avrapporteras. Särskilda satsningar görs med statliga medel för att främja export av livsmedelsprodukter. Verksamheten bedrivs i ett särskilt projekt, Food From Sweden. En del av medlen har anvisats från det särskilda programmet för regional närings- politik och särskilda regionalpolitiska åtgärder inom UO 19. Målsättningen med verksamheten är att medverka till en ökad export av i Sverige förädlade livsmedel. Huvudinriktningen på verk- samheten är kompetens- och kunskapsutveck- ling, mässdeltagande samt åtgärder för att profi- lera den svenska jordbruks- och livsmedel- smodellen. Internationellt arbete Den internationella verksamhet som ligger inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde är av central betydelse för arbetet avseende hållbart globalt resursutnyttjande i enlighet med interna- tionella åtaganden och regeringens målsättning. I detta sammanhang spelar arbetet inom FAO en betydande roll. Internationella handlingsplaner, bl.a. avseende fiskerikapacitet samt olagligt fiske, är för närvarande aktuella. Sverige har bl.a. ge- nom EU verkat för att innehållet i FAO:s nya strategiska långsiktsplan överensstämmer med regeringens syn på FAO som fackorgan. Under året har regeringen aktivt verkat för att bl.a. kon- sumentfrågor, djurskydd och ekologisk produk- tion lyfts fram i olika FAO-sammanhang. Codex Alimentarius är ett regelverk för livs- medel under the Joint FAO/WHO Food Stan- dards Program. Syftet är att skydda konsumen- ters hälsa och säkerställa redlighet i handeln. För detta ändamål utarbetas internationella standar- der, rekommendationer och riktlinjer. Codex omfattar alla livsmedel, såväl råa som processade, för vidare distribution till konsumenten. I frågor som rör livsmedelssäkerhet utpekas i SPS-avtalet Codex Alimentarius som den organisation vars standarder och rådgivande texter skall vara nor- merande i internationell handel. När det gäller TBT-avtalet skall länderna följa standarder, rikt- linjer och tekniska föreskrifter som utfärdats av erkända internationella organ, bl.a. Codex. Sve- rige deltar aktivt i arbetet inom Codex. Inom verksamhetsområdet återfinns en rad andra internationella samarbeten. Inom OECD stöder Sverige den kontinuerliga uppföljningen av den jordbrukspolitiska utvecklingen, mot bakgrund av uppgjorda åtaganden om reforme- ring av jordbrukspolitiken. Detta inbegriper vik- tiga frågor som bl.a. strävan mot ökad konsu- ment-, miljö- och djurhänsyn genom jordbruks- politiska reformer. Inom OECD:s fiskeverksam- het stöder Sverige främst arbetet med att analysera dels fiskesubventionernas effekter på bestånden, dels de ekonomiska effekterna av en övergång till ansvarsfullt fiske, särskilt när det gäller effekterna på fiskarenas inkomster av ett återuppbyggande av överutnyttjade bestånd. Internationella havsforskningsrådets (ICES) verksamhet avser främst arbetsgruppsmöten för att utarbeta biologiskt underlag för beslut om förvaltning av fiskbestånd. Det nordiska sam- arbetet har bl.a. avsett foderantibiotika och sal- monella, förvaltning av genetiska resurser, ut- bildning och forskning samt miljöaspekter knutna till jord- och skogsbrukssektorn. Gen- bankens arbete i närområdet har hittills bl.a. bi- dragit till att dessa länder kunnat ta sitt ansvar att följa biodiversitetskonventionen i en svår eko- nomisk situation. Den nordiska kontaktgruppen för internationell skogspolitik, vars mandat ut- vidgades 1997 till att omfatta alla internationella skogsfrågor inklusive handel, har bl.a. tagit initia- tiv till en nordisk studie för att bygga upp en kunskapsbas om livscykelanalys och träproduk- ter som skall kunna utnyttjas av nordisk träin- dustri. I det svenska arbetet inom ramen för FAO prioriteras uppföljningen av världslivsmedels- toppmötet och genomförandet av Uppförande- koden för ansvarsfullt fiske, förstärkning av de regionala fiskekommissionerna samt förbättring av den globala beståndsövervakningen. På Världslivsmedelstoppmötet som anordna- des av FAO i Rom 1996 fastställde stats- och re- geringschefer och andra regeringsmedlemmar från världens länder målet att minska världens svältande befolkning med hälften till 2015 och att utveckla en hållbar livsmedelsproduktion för att kunna trygga livsmedelsförsörjningen för världens växande befolkning. En strategisk lång- siktsplan för perioden 2000–2015 har arbetats fram som en uppföljning till toppmötet. Rege- ringen lägger stor vikt vid ett aktivt svenskt del- tagande i Världslivsmedelstoppmötets uppfölj- ningsarbete. 5.5.2 Insatser utanför politikområdet Energibeskattning Riksdagen beslutade den 7 juni om skattelättna- der på bränslen (prop. 1999/2000:105, bet. 1999/2000:SkU22, rskr. 1999/2000:246). Skatte- lättnaderna gavs uttryck i borttagen energiskatt och en 50-procentig reducering av koldioxid- skatten för bränslen som används för uppvärm- ning och drift av stationära motorer i yrkesmäs- sig skogs-, jord- och vattenbruksverksamhet. Beslutet innebar också skattebefrielse för el som förbrukats i annan yrkesmässig jordbruksverk- samhet än vid växthusodling eller i yrkesmässig skogs- eller vattenbruksverksamhet. Genom skatteomläggningen jämställs jordbruket i ener- giskattesammanhang med tillverkningsindustrin. Livsmedelsberedskap Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut skall funk- tionsmålet säkerställas genom i huvudsak andra åtgärder än beredskapslagring, utgiftsområde 6 Totalförsvar. Genom propositionen Förändrad omvärld – omdanat försvar (prop. 1998/99:74) ändrades förutsättningarna för funktionen Livs- medelsförsörjning m.m. Ett närmast obefintligt hot om väpnad invasion den närmaste tioårs- perioden, en förlängd anpassningsperiod från ett till fem och tio år samt ett lägre krav på uthållig- het innebär att motiv saknas för fortsatt lagring. Lageravvecklingen kommer att slutföras under 2001. 5.6 Resultatbedömning 5.6.1 Resultat Jordbrukspolitiska området De mål som angavs i budgetpropositionen för 2000 för de delar av utgiftsområdet som rör det jordbrukspolitiska området var - en reformerad gemensam jordbrukspolitik, - en hållbar livsmedelsproduktion för ökad miljöanpassning, sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt, - en produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och förstärkning av konsument- perspektivet. Det första steget mot en reformerad gemensam jordbrukspolitik togs genom beslutet om Agenda 2000. Den svenska uppfattningen var att kommissionens förslag var ett steg i rätt riktning. Resultatet blev emellertid inte lika långtgående som förslaget. Regeringen fortsätter därför ar- betet enligt de riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU som riksdagen angav 1998 (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). I sektorskalkylen beräknas jordbrukssektorns totala intäkter och kostnader. Enligt sektorskal- kylen ökade produktionen i det svenska jord- bruket under perioden 1994–1999 med knappt 2 procent mätt i värdevolym, exklusive intern om- sättning i jordbruket av foderspannmål för 1999. Jordbrukets totala intäkter beräknas preliminärt till 30,2 miljarder kronor och jordbrukets totala kostnader till preliminärt 26,5 miljarder kronor. Driftsöverskottet för 1999 var sålunda 3,7 mil- jarder kronor, vilket är en ökning med 500 mil- joner kronor jämfört med 1997 och 1998. Jord- brukarhushållens inkomster utanför jordbruket omfattas inte av sektorskalkylen. Direktstöden, bl.a. arealersättningar och djurbidrag, utgjorde 24 procent av intäkterna 1999. Animalieproduktio- nen står för 57 procent av intäkterna 1999 där mjölken står för 32 procent av de totala intäk- terna. Spannmål svarar 1999 för 5 procent av de totala intäkterna medan de övriga vegetabilierna potatis, sockerbetor, oljeväxter m.m. svarar för 13 procent. Beaktas enbart utvecklingen av ve- getabilie- och animalieproduktionens värdevo- lymer under perioden 1994–1999 skiljer sig dessa väsentligt från värdevolymen för den totala pro- duktionen. Värdet av vegetabilieproduktionen har ökat med 4 procent, vilket främst förklaras av en ökad spannmålsodling, medan animaliepro- duktionen visar en ökning med 0,5 procent. Sockerkvoten utnyttjas till fullo och ett näst intill fullt utnyttjande sker av stärkelse- och mjölkkvoterna. Utnyttjandet av djurbidragsrät- ter har stadigt ökat och uppgick 1999 till 100 procent för handjur, 87 procent för am- och di- kor och 89 procent för tackor. Sveriges kvot för oljeväxter, vilken ingår som en avgränsad del av basarealen, har visat en kraftigt nedåtgående trend under perioden 1995–1998. Odlingen ökade dock under 1999 för att sedan falla tillbaka något under 2000 som en konsekvens av Agenda 2000. Utnyttjandet av basarealen för grödor har de senaste åren varit drygt 90 procent. Medelare- alen ökade i Sverige mellan 1995 och 1999 med 2,6 hektar. Andelen av åkerarealen vid företag med över 100 hektar har ökat från 27,9 till 32,1 procent mellan 1995 och 1999. Åkerarealen är till stor del koncentrerad till slättbygderna i södra och mellersta Sverige. Spannmålsodlingen har ökat efter medlem- skapet i EU i hela landet utom i delar av Norr- land och skogsbygderna i Småland. Spannmål- sarealen minskade med 10 procent mellan 1998 och 1999. Minskningen beror till stor del på en ovanligt liten areal med höstsådda grödor 1998. Totalskörden av spannmål 1999 blev 4,9 miljoner ton, vilket är den minsta skörden sedan 1995. Skörden av höstvete blev 20 procent lägre än femårsgenomsnittet. Skörden av vårvete 1999 ligger 63 procent över femårsgenomsnittet. Skörden av vårkorn och havre 1999 ligger 5 respektive 15 procent under femårsgenomsnittet. 1999 års totalskörd av oljeväxter beräknas till 162 000 ton, vilket är 15 procent över femårs- genomsnittet. För 1999 uppgår de höstsådda arealerna till 435 000 hektar, vilket är 10 procent över genomsnittet de senaste fem åren. Att så stora arealer kunde sås blev möjligt tack vare en tidig skörd och en efterföljande höst med gynn- sam väderlek. Bland höstsädesgrödorna 1999 är höstvete helt dominerande. Spannmålsodlingen uppgår 2000 preliminärt till 1,22 miljoner hektar. Skördeprognosen för 2000 uppgår till 6,2 miljo- ner ton spannmål. Ersättning för gräsensilage som ersättningsberättigad gröda kommer att medföra att basarealen utnyttjas fullt ut under 2000. Totalskörden av matpotatis på odlingar om minst 0,5 hektar uppgick till 675 000 ton 1999, vilket är en minskning jämfört med 1998. Total- skörden av potatis för stärkelseframställning uppgick till 316 000 ton, vilket är 90 000 ton lägre än 1998. Totalskörden av sockerbetor blev nästan 2,8 miljoner ton, vilket är en marginell ökning jämfört med 1998. Produktionen inom trädgårdsnäringen mätt i produktionsvärde har varit stabil. Efter mindre minskningar under 1995 och 1996 har produktionen ökat svagt un- der 1998 och 1999. Mjölkproduktionens storlek regleras inom EU genom ett system med mjölkkvoter. Sveriges mjölkkvot har utnyttjats till 99 procent mellan 1995 och 1999. Prognosen för 2000 tyder på ett fortsatt högt utnyttjande. Antalet nötkreatur och mjölkkor har minskat marginellt 1999 jämfört med 1998. Det största antalet mjölkkor fanns i besättningar med mellan 25 och 49 mjölkkor. Medelantalet mjölkkor på mjölkföretagen ökade mellan 1995 och 1999 med 4,9 kor. Under samma tidsperiod har andelen kor i besättningar med mer än 50 mjölkkor ökat från 27,0 till 37,3 procent. Sveriges handel med nöt- och griskött visar på ett underskott i utrikeshandeln. Maskin- investeringarna i jordbruket (fast pris) visar en uppåtgående trend efter 1993. Traktorinveste- ringar visar t.o.m. 1997 upp en starkare trend än övriga maskiner för att sedan falla tillbaka under 1998 och 1999 till förmån för investeringar i öv- riga maskiner. Totalt sett har investeringsnivån varit oförändrad under 1997–1999. Jordbruket skapar också sysselsättning i angränsande nä- ringar, såsom handel, livsmedelsindustri och verkstadsindustri. Inom funktionen livsmedelsberedskap har ökad vikt lagts vid analyser av den nationella och internationella utvecklingen samt information och övning. Avvecklingen av beredskapslagren har utvidgats. Jordbruksverket och Livsme- delsverket har analyserat behovet av fortsatt be- redskapslagring efter 2000. Slutsatsen har varit att det inte finns några skäl för en fortsatt lagring och att lagerverksamheten därför skall upphöra. Avvecklingen beräknas vara klar under 2001. Intäkterna från lagerutförsäljningarna har inleve- rerats till statskassan. Fiskeripolitiska området Den svenska fiskeripolitiken och Fiskeriverkets verksamhet syftar till att på ett långsiktigt, håll- bart sätt verka för en ansvarsfull hushållning med fiskresurserna så att - de ger en god långsiktig avkastning, - den biologiska mångfalden säkerställs, - konkurrenskraftiga företag utvecklas, - tillgången på fisk av god kvalitet till fördel för konsumenterna säkras. Såväl en god avkastning som bevarandet av den biologiska mångfalden är aspekter på en an- svarsfull hushållning med fiskresurserna. Infö- randet av nya förvaltningsåtgärder, ett aktivt miljövårdsarbete, särskilda åtgärder för vård av vissa bestånd samt ett allmänt fiskevårdsarbete är viktiga verksamheter. Inom resursförvaltningen har utgångspunkten för beslut varit den internationellt erkända för- siktighetsprincipen. Tekniska bevarandeåtgärder avser exempelvis redskapsbegränsningar, maskstorleksbestämmel- ser och minimimått på fångad fisk. De effekter som uppnåtts inom vissa fisken av införda regler är bl.a. en större flexibilitet i fisket samtidigt med en väsentlig förbättring i skyddet av ung icke lekmogen fisk. Fiskerikommissionen för Östersjön beslutade 1997 om en internationell aktionsplan för den vilda östersjölaxen. Det beslutade fångstuttaget i egentliga Östersjön samt Sveriges och Finlands nationella fredningsregler har inneburit att den naturliga produktionen av lax har ökat kraftigt i flertalet av vildlaxälvarna. Det nationella arbetet med integrering av miljö- och fiskefrågor har resulterat i att Fiskeri- verket definierat sin roll som sektorsmyndighet samt sin roll i en miljöpolicy som innebär att verket skall driva på utvecklingen inom yrkesfis- ket, fritidsfisket och vattenbruket i riktning mot ökad hänsyn till de ekologiska system som på- verkas. På regional nivå är länsstyrelserna viktiga ak- törer. Länsstyrelsernas arbete på fiskeområdet syftar till att medverka till - ansvarsfull hushållning med fiskresurserna, - utveckling av konkurrenskraftiga företag inom fiskerinäringen. Regeringens bedömning är att länsstyrelserna har bidragit till att uppnå dessa syften dels genom att fördela EU-stöd till bl.a. fiskberedningsindustrin och vattenbruk, dels genom sitt fiskevårdsarbete. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att arbetet med att öka mätbarheten i resultaten fortsätter. Fiskevårdsarbetet syftar till en god miljö, effektiv användning av resurserna och en hållbar försörjning och ingår som en del i ansträngning- arna att bygga ett ekologiskt hållbart samhälle. I detta arbete måste långsiktiga åtgärder priorite- ras. Huvuddelen av anslaget för fiskevård har gått till länsstyrelserna för arbetet med biologisk mångfald, biotopvård och bevarande av hotade arter. Återstoden av medlen har fördelats på ut- sättningar, bildande av fiskevårdsområden, fis- ketillsyn och fiskevårdsplanering. Utöver nämnda åtgärder har Fiskeriverket, i samarbete med Naturvårdsverket, utarbetat nya åtgärds- program för bevarande av hotade fiskarter och biotoper. Fiskeriverket fortsätter sin översyn av an- vändningen av fiskeavgifter fastställda enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet. Avseende kontrollverksamheten har de för- bättringar som genomförts i kontrollen av fångstkvoter resulterat i att antalet kvoter som överutnyttjats fortsatt att minska. Bakgrunden är förbättrad och effektivare hantering av rapporter med fångstdata, som loggböcker m.m. Av Kust- bevakningens fiskerikontroll under 1999 resulte- rade ca 1 procent i att någon form av förseelse rapporterades avseende yrkesfisket. Det är så- ledes i begränsad utsträckning som Kustbevak- ningen konstaterat att det förekommer brott mot fångstbegränsningarna och övriga delar av fiskeriregleringen. Införandet av det satellitbase- rade positionsövervakningssystemet har fortsatt. Fas I som genomförts under 1998 och 1999 om- fattade endast fartyg som fiskar för framställning av fiskmjöl och olja eller fiskar på det fria havet eller i tredje lands vatten där systemet krävs en- ligt avtal. Vid utgången av 1999 hade 32 fartyg tillhöriga fas I försetts med den tekniska utrust- ningen. I december 1999 påbörjades installatio- nerna inför fas II som berörde ytterligare ca 60 svenska fartyg. Vid utgången av året hade cirka hälften av dessa installationer genomförts. EG:s finansiella instrument för att uppnå de strukturpolitiska målen på fiskets område är Fonden för fiskets utveckling (FFU). De mål som har lagts fast för FFU är att bidra till att uppnå en varaktig balans mellan resurser och de- ras nyttjande, stärka utvecklingen av ekonomiskt livskraftiga företag inom sektorn samt förbättra marknadsutbudet och förädlingsvärdet för fiskets och vattenbrukets produkter. Fiskerinäringen har under programperioden 1995–1999 beviljats stöd inom ramen för mål 5a- fiske, såväl inom som utanför mål 6, och gemen- skapsinitiativet Pesca. Beträffande mål 5a-åtgär- der, vilka omfattar den huvudsakliga delen av strukturstödet, kan konstateras att investerings- viljan inom fiskerinäringen genomgående varit stor, främst för investeringar i beredningsindust- rin, i fiskehamnar och inom flottan. Inom mål 6 har investeringarna främst avsett vattenbruksan- läggningar. Utnyttjandegraden var vid programperiodens slut 97 procent för mål 5a utanför mål 6, 99 pro- cent inom mål 6 och 93 procent för Pesca-pro- grammet. Särskilt positiv var utvecklingen av Pesca-programmet som vid förra årsskiftet en- dast hade en utnyttjandegrad på 44 procent. Såväl beviljat stöd som utbetalningstakten har ökat vä- sentligt under året. Utfallet av programperioden visar fortfarande på en stor koncentration till västkusten av bevil- jade stöd. Utvärderingarna visar dock också på att det varit en stor regional skillnad när det gäl- ler efterfrågan på strukturstöd. De regionala skillnaderna har varit särskilt markanta för stöd- åtgärder avseende nybyggnation och modernise- ring av fiskeflottan. Från ett producentperspektiv har marknaden för fisk och skaldjur varit gynnsam under 1999 och marknadspriserna har varit fortsatt höga, i synnerhet för vitfisk. Denna utveckling har re- sulterat i minskade återtag. Återtag under 1999 har främst avsett sill. En ny förordning om den gemensamma marknaden för fiskeri- och vattenbruksproduk- ter antogs i december 1999. Förordningen träder i kraft den 1 januari 2001, med undantag för be- stämmelsen om konsumentinformation som trä- der i kraft den 1 januari 2002. Förslaget innebar inte den marknadsanpassning som hade varit eftersträvansvärd. Den EU-reglerade kontrollen av handelsstan- dard som skall säkra en god och likvärdig kvalitet på produkterna har bedrivits på ungefär samma nivå som föregående år. Resultatet av den ge- nomförda kontrollen visar att andelen anmärk- ningar minskat radikalt. De anmärkningar som gjorts gäller oftast att säljaren angett felaktig storlekssortering på produkten. Det nordiska samarbete om miljömärkning av fisk, som startade 1996, har bedrivits vidare un- der året. Parallellt med det nordiska arbetet finns sedan hösten 1998 ett kompletterande nationellt arbete under ledning av Fiskbranschens Riksför- bund. Det nationella arbetet har utmynnat i ett policy- och måldokument samt i en schematisk beskrivning av relevanta miljöaspekter som kan tjäna som underlag för ett kommande kriterie- arbete. År 1998 beslöt riksdagen att Svensk Fisk i framtiden skall bedrivas i en fristående organisa- tion. Verksamheten har under 1999 därför till stor del präglats av detta beslut. Nya aktiviteter och projekt har endast i begränsad omfattning initierats. Fiskeriverket har slutredovisat verk- samheten som har avvecklats. Näringen har för- klarat sig vara beredd att överta verksamheten och överläggningar rörande organisationsform pågår. Säkra livsmedel, m.m. Målet för området som anges i budgetproposi- tionen för 2000 var produktion av säkra livsme- del med hög kvalitet och förstärkning av konsu- mentperspektivet. Livsmedelsverket En väl fungerande tillsyn är viktig för att konsu- menten skall kunna lita på att de livsmedel som denne konsumerar är säkra. Tillsynsverksamhe- ten är också den största funktionen inom Livs- medelsverket. Stora delar av tillsynsverksamhe- ten är avgiftsfinansierad. Det gäller t.ex. köttkontrollen, kontroll av rester av läkemedel i animaliska livsmedel och viss kontroll av be- kämpningsmedelsrester i vegetabilier. Kontrollen på dessa områden har effektiviserats de senaste åren. I köttkontrollen har kostnaden i öre per kilo sjunkit och kontrollen av bekämpningsme- delsrester har blivit effektivare, bl.a. på grund av en koordinering med Jordbruksverket av den lö- pande provtagningen. Livsmedelsverket skall även stödja och hjälpa kommunerna i den kom- munala tillsynen. I detta arbete har man konsta- terat att kvaliteten i tillsynen varierar i alltför hög grad mellan olika kommuner och att tillsyns- frekvensen är låg. Den obligatoriska egen- kontrollen uppvisar brister särskilt vid de mindre företagen. Ett annat område av stor vikt för det offent- liga åtagandet är arbetet med att utveckla nya och säkrare metoder för kontroll av livsmedel. I den kunskapsuppbyggande verksamheten vid Livs- medelsverket arbetar man med detta. Dessutom bedriver man forskning och utveckling inom fyra expertområden; kemi, mikrobiologi, näringslära och toxikologi. Livsmedelsverket deltar i ett flertal forskningsprojekt inom EU:s femte ram- program tillsammans med deltagare från forsk- ningsinstitutioner och företag från Sverige och övriga EU. En stor del av lagstiftningen på livsmedelsom- rådet är harmoniserad i EU. En stor del av Livs- medelsverkets normgivningsarbete består därför i att, genom utarbetande av föreskrifter, ge- nomföra EU:s regelverk i svensk lagstiftning. Codexkommissionen, som är Codex Ali- mentarius beslutande organ, fattade i juli 1999 beslut om att anta en lista med allergiframkal- lande ingredienser som måste innehållsdeklareras och beslöt vidare att sänka gränsen från 25 till 5 procent för sammansatta ingredienser som inte behöver deklareras. I praktiken innebär det se- nare exempelvis att om en pytt-i-panna innehål- ler 5 procent korv eller mer måste även korvens ingredienser deklareras. För allergiker och även andra konsumenter innebär detta utförligare in- formation om produkten. Arbetet med att ändra reglerna på EU-nivå har påbörjats. Gränsen är för närvarande 25 procent i EU. Livsmedelsverkets information till allmänhet och professionella aktörer är omfattande och be- står dels av tryckt material, dels av information på webbplatsen. Under 1999 togs exempelvis trycksaken "Mat för spädbarn" fram som består av en föräldrabroschyr och en broschyr till vård- personal. Konsumentstärkande och exportfrämjande åtgärder Jordbruksdepartementet har låtit genomföra en utvärdering av Food From Sweden avseende verksamhetsperioden 1992–1996. Enligt utvärde- ringen har projekt inom ramen för Food From Sweden förvaltats väl. Enligt utvärderingen finns det ett tydligt intresse från företagen att verk- samheten fortsätter att bedrivas. Flera företag tycker att de ansvariga för Food From Sweden har lyckats förvalta och utveckla projektet väl trots begränsade resurser. Efter denna period har verksamheten utvecklats ytterligare i omfattning med oförändrade administrativa resurser. Verk- samheten bedrivs huvudsakligen på Europa- marknaden med särskilt fokus på marknaderna i Tyskland och Storbritannien. 5.6.2 Analys och slutsatser Jordbrukspolitiska området I Jordbruksverkets rapport 1999:27 Hur går det för svenskt jordbruk? analyseras det svenska jord- bruket i jämförelse med några EU-länder. Enligt rapporten är ökningen av arbetsproduktiviteten i Sverige under 1990-talet på samma nivå eller något långsammare jämfört med EU-15. I rap- porten redovisas även hur förhållandet utvecklats under 1990-talet mellan de priser som jordbru- karna fått för försäljning av jordbruksprodukter och de priser som jordbrukarna betalat för olika produktionsmedel. Utvecklingen är sämre i Sve- rige än i de flesta jämförda länderna. Denna kvot har fallit med 25 procent för Sverige men endast med 15 procent för EU-15. Utbetalningarna av direktstöd har blivit allt viktigare både sett som andel av de totala intäkterna och sett som andel av nettoförädlingsvärdet. Under 1998 uppgick direktutbetalningarna i relation till nettoföräd- lingsvärdet till ca 90 procent i Sverige medan motsvarande andel för Danmark var ca 30 pro- cent och i Nederländerna under 10 procent. Basarealen för spannmål utnyttjades 1999 till ca 90 procent medan Danmark, Tyskland och Storbritannien utnyttjande hela sin basareal. Produktionen av mjölk är hårt reglerad inom EU genom ett kvotsystem som i princip omöjliggör produktion utanför kvoten. Sverige utnyttjar, i likhet med de flesta övriga medlemsländerna, i stort sett hela kvoten. Produktionen av nötkött inom EU har genomgått en kris på grund av sjukdomen BSE. Minskad efterfrågan på EU- marknaden i kombination med allt mindre möj- ligheter till subventionerad export har skärpt konkurrensen på EU-marknaden, vilket pressat lönsamheten. I Jordbruksverkets och Livsmedelsekono- miska institutets rapport 2000:10 Analys av un- derlag för ekonomiska jämförelser mellan jordbru- ket i Sverige och andra länder analyseras frågan om det statistiska underlaget och den beräk- ningsmetod som används ger en rättvisande bild av det svenska jordbrukets inkomster per årsar- bete i för hållande till övriga länder i EU. Bakgrunden är att enligt den beräkningsmetod som används så har det svenska jordbruket låga inkomster per årsarbete i förhållande till sina kollegor i EU. Sålunda har en källkritisk gransk- ning, tillsammans med en genomgång av den svenska metoden, gjorts. Rapporten jämför också med Danmark och Finland. Eftersom be- tydelsen av jordbrukets traditionella produk- tionsgrenar skiljer sig åt mellan olika länder kan det orsaka skillnader i beräkningsresultat. För Sveriges del är beräkningsunderlaget generellt sett betydligt bättre för de verksamheter som av- ser traditionellt jordbruk än för övriga verksam- heter. När det gäller att lokalisera felkällor så är felen på intäktssidan relativt små både till kvan- titeter och priser. Beräkningarna på kostnadssi- dan är mer komplicerade, vilket leder till upp- komsten av större felkällor bl.a. på kostnader för drift och maskinlegor. Slutsatsen är att när fel- källor i datainsamlingen och felaktigheter i me- toden uppmärksammats så visar preliminära jämförelser mellan Sverige och Danmark och Finland att skillnaderna inte längre är så stora. Fortsatta anlyser kommer att göras när statistik finns tillgänglig. Jordbrukets strukturomvandling mot färre och större enheter fortsätter. År 1999 fanns det 80 400 jordbruksföretag jämfört med 1998 då det fanns 85 600. Minskningen beror framför allt på ett minskat antal företag med djur. Sysselsätt- ningen domineras av män både vad det gäller personer och antalet arbetskraftsenheter. Män- nen utgör 67 procent medan kvinnorna utgör 33 procent av antalet sysselsatta. Produktiviteten har ökat i de kvarvarande jordbruksföretagen. Produktionsresurserna har utnyttjats i hög grad de senaste åren. För 1999 har dock ogynn- samma väderleksförhållanden för höstsådd (hösten 1998) och en ökad areal i träda bidragit till att vegetabilieproduktionen minskat. Pro- duktionen av socker, stärkelse, spannmål, mjölk, fågelkött och ägg har sedan EU-inträdet hävdat sig väl. Produktionen av nötkött samt får- och lammkött visar en marginell minskning efter EU-inträdet. Den framtida utvecklingen för den svenska produktionen av griskött, fågelkött och ägg, torde i hög grad komma att bero på i vilken om- fattning som svenskt jordbruk och svensk livs- medelsindustri lyckas visa de mervärden som konsumenterna efterfrågar. För produktionsgre- narna nötkött och mjölk blir det också viktigt att kunna visa på mervärden för att kunna ta ut högre priser än konkurrenterna. Grisköttspro- duktionen har under 1998 och 1999 varit eko- nomiskt ansträngd i hela EU. Den svenska pro- duktionen bedöms minska med ca 3 procent 1999 och med 6 procent 2000 samtidigt som den inte minskar inom flera andra EU-länder. Det är viktigt för svenskt jordbruk att vara konkurrenskraftigt i förhållande till övriga EU- länders jordbruk. Utvecklingen går också i rikt- ning mot att det i framtiden i högre grad blir än viktigare att vara konkurrenskraftig i ett vidare internationellt sammanhang på grund av globali- seringen genom EU:s östutvidgning och kom- mande WTO-avtal. Räknat på det totala antalet jordbruksföretag har 89 procent fått minst en stödutbetalning 1999, vilket är en ökning från 83 procent jämfört med 1998. Den höga graden av utnyttjande av olika produktionskvoter kan ses som en indika- tor på lönsamheten inom jordbruket. De höjda mark- och arrendepriserna indikerar en ökad efterfrågan på åkermark. Produktiviteten i jord- bruket fortsätter att öka. Inom EU tillhör Sve- rige de länder med låg andel av arbetskraften sysselsatta i jordbruket. Det är endast 1,7 pro- cent av den totalt sysselsatta arbetskraften som arbetar i jordbruket. Investeringarna i bl.a. trak- torer har ökat de senaste åren, vilket tyder på en framtidstro hos Sveriges bönder. Nästan vart tredje lantbruksföretag har investerat det senaste året, vilket är fler än i mitten på 1990-talet. Fler lantbrukare än tidigare planerar också att nyin- vestera. För första gången sedan EU-inträdet kommer Sverige 2000 att utnyttja sin basareal för grödor fullt ut i och med att arealersättning nu även ges för gräsensilage. Prognosen för utnytt- jandet av Sveriges mjölkkvot pekar mot en fort- satt hög utnyttjandegrad, vilket torde innebära att stödsystemet ger tillräcklig lönsamhet för att upprätthålla den svenska produktionen. Fiskeripolitiska området Den svenska fiskerinäringen omfattar yrkesfisket som består av havsfiske, kustfiske och insjöfiske samt landning, förstahandsmottagning av fisk, lagring, beredning, vattenbruk samt import och export av fisk och fiskeriprodukter. Vidare ingår i verksamhetsområdet fritidsfisket och fiskevår- den. Den svenska fiskerinäringen ger arbetstillfäl- len och inkomster till framför allt kustsamhäl- lena. Antalet yrkesfiskare har under den senaste 25-årsperioden mer än halverats och uppgick i januari 2000 till drygt 2 300. Samtidigt som an- talet fiskare har minskat har medelåldern ökat från 44 år 1995 till 48 år 1998. Det är framför allt i Göteborgsområdet som man finner de yngre fiskarena. Det är också där som de mest kapi- talintensiva och högteknologiska fiskefartygen finns registrerade. Nyrekryteringen till fiskar- kåren är ett stort problem. Möjligheterna till ut- bildning är begränsade medan kraven på fiskare- nas kunskaper inom exempelvis biologi, fiskeriekonomi och teknik ökar. Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resur- serna (fisk och skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen i Östersjön samt i Kattegatt och Skagerrak. I den delen av Nordsjön som ut- gör EU-vatten har Sverige rätt till ett begränsat fiske. För övrigt ges fisket vissa möjligheter att, efter förhandlingar och byten, utnyttja andra staters fiskezoner, företrädesvis i Östersjön. EU har ett avtal med Norge som medger uttag i norsk nordsjözon. Under 1990-talet har landningarna av svensk- fångad fisk ökat med närmare 160 000 ton, vilket motsvarar en ökning med ca 65 procent, och landningar i utlandet har minskat. Värdet på landningarna har under 1990-talet ökat med 18 procent till 1 045 000 kronor 1998. Under 1999 har en nedgång i priset på foder- fisk samt en viss ökning av avsättningsmöjlighe- ten av sill till Östeuropa bidragit till en ökning av landningarna av färsk sill för konsumtion. I en internationell jämförelse är den svenska fiskeflottan småskalig och karakteriseras av en relativt hög ålder. Flottans totala kapacitet, mätt såväl i bruttoton som i motorstyrka, har minskat sedan 1995 med ca 10 procent. I det svenska vattenbruket sker produktion både för konsumtionsändamål och för utsätt- ningar. Enligt den officiella statistiken fanns det under 1998 sammanlagt 405 producerande od- lingar inom det svenska vattenbruket och antalet sysselsatta uppgick till ca 1 000 personer. Total produktionsvolym för matfisk, kräftdjur och blötdjur uppgick 1998 till 5 500 ton motsvarande ett värde av 124,2 miljoner kronor. Statistiken omfattar inte vattenkraftföretagens odling av lax- och havsöringsungar för utsättning. Sedan 1990 har antalet aktiva matfiskodlingar successivt bli- vit färre medan storleken på kvarvarande od- lingar har ökat. Den absolut största volymen inom matfiskodlingen avser odling av regnbåge. I övrigt är det främst musslor, röding, ål och kräftor som odlas för konsumtion. Genom bil- dandet av Matfiskodlarnas producentorganisa- tion under 1998 har näringens möjligheter att i framtiden få en stabilare avsättning för sin pro- duktion förbättrats. Under 1998 fanns det ca 180 fiskberedningsfö- retag som sysselsatte drygt 2 000 personer. Den totala omsättningen uppgick till ca 2 500 miljo- ner kronor (exklusive företag med mindre än 10 anställda), vilket gör sektorn till den värdemäs- sigt viktigaste inom fiskerinäringen. Ett företag står för knappt hälften av denna omsättning. I jämförelse med övrig livsmedelsindustri är för- ädlingsvärdet lågt inom den svenska fiskbered- ningsindustrin. En orsak till detta kan vara att priset på råvarorna är relativt högt. Kostnaden för råvarorna har bedömts utgöra närmare hälf- ten av de totala rörelsekostnaderna. Generellt sett är fiskberedningsindustrin i hög grad beroende av tillgång på importerade råvaror samtidigt som den är starkt exportorienterad. Under 1998 var värdet av Sveriges totala import ca 5 000 miljoner kronor. För merparten av företagen har tillträdet till den gemensamma marknaden inneburit ökade möjligheter till av- sättning för produkterna. Cirka 40 procent av produktionen inom beredningsindustrin expor- teras. Sedan Sveriges inträde i EU har exportvär- det av beredda produkter mer än fördubblats. Värdet av Sveriges totala export av fisk och fisk- produkter uppgick under 1998 till 2 900 miljoner kronor. Antalet anställda har ökat sedan med- lemskapet dels beroende på den ökade exporten, dels på att vissa företag valt att flytta produk- tionsenheter till Sverige. För flertalet långsiktiga förvaltningsstrategier föreligger ännu inte erfarenheter för att kunna bedöma effekterna. Etablerandet av dessa, inom ramen för försiktighetsprincipen, skapar emel- lertid ökade förutsättningar för att de i dag rå- dande beståndsfluktuationerna, och därmed för- knippade variationer i TAC, dämpas till förmån för stabilare och uthålligare fisken inom ramen för balanserade ekosystem. Hand i hand med denna förvaltning är fort- satta insatser för ökad kunskap och förbättrat vetenskapligt underlag av stor betydelse liksom en effektivare fiskerikontroll. Fiskerikontrollen har sedan Sveriges inträde i EU successivt för- bättrats. Det är väsentligt att kontrollen även framledes kan bibehållas på dagens nivå och vida- reutvecklas. Arbetet med att ta fram system och rutiner för att ytterligare effektivisera fiskeri- kontrollens samtliga delar och för att uppnå mer kostnadseffektiva lösningar bör därför fortsatt ges hög prioritet. Kontrollen av osorterad pela- gisk fisk skall fortsatt prioriteras. En väsentlig del av Fiskeriverkets och länssty- relsernas arbete med resursförvaltning och fiske- vård gynnar även fritidsfisket. I arbetet med fis- kevård ingår bl.a. bildandet av fiskevårdsom- råden. Dessa områden har stor betydelse för såväl fritidsfisket som för fiskevården. Inom såväl yrkesfisket som inom bered- ningsindustrin har investeringarna som beviljats EU-medel främst avsett kvalitets- och hygien- förbättrande åtgärder samt insatser för arbets- miljön. För fiskeflottans del har stödåtgärderna syftat till att hålla flottans kapacitet på en lång- siktigt hållbar nivå samtidigt som en förnyelse och modernisering för att öka de svenska fiske- företagens konkurrenskraft krävts. Detta gäller i synnerhet mot bakgrund av att de svenska fiske- fartygen har en relativt hög medelålder. Genom stöd till förnyelse och modernisering har fiskeri- näringen fått del av den utveckling som skett på fartygssidan vad gäller förbättrad säkerhet, möj- ligheter till mer rationell hantering av fångsten samt möjlighet att kunna leverera fångst med högre kvalitet. Detta är en förutsättning för en bättre lönsamhet i fiskeföretagen. Inom bered- ningsindustrin har investeringarna resulterat i snabb anpassning till EG:s bestämmelser på hy- gienområdet, produktionsökning och ökat antal sysselsatta. Den totala produktionen från vattenbruket har successivt minskat under de senaste åren. För att långsiktigt ha god lönsamhet och effektivt kunna möta konkurrens från utländska företag behöver genomsnittsproduktionen per odling öka. Åtgärderna inom strukturprogrammen som vidtagits för att öka den regionala spridningen har gett positiva resultat. Utnyttjandegraden får också betraktas som mycket god. Enligt den oberoende utvärdering som den 31 december 1998 gjorts av programmet är uppfyllelsen av de övergripande målen genomgående god. Stödets effekter bedöms som goda och en tredjedel av projekten bedöms ha haft större effekt än för- väntat. Den för producenterna under de senaste åren positiva stora efterfrågan på vitfisk och skaldjur förelåg även under 1999, vilket resulterade i rela- tivt små återtag. Den nya förordningen för marknaden för fi- skeri- och vattenbruksprodukter anger inom vilka ramar den gemensamma organisationen av marknaden kommer att verka de närmaste åren. För att fastställa närmare bestämmelser krävs emellertid att ett antal tillämpningsförordningar utfärdas, vilket beräknas ske under 2000. Först när dessa förordningar slutligt är utfärdade är det möjligt att göra en mer fullständig analys över de förväntade konsekvenserna av den nya huvud- förordningen. En miljömärkning av fisk är ett nytt fenomen för framtidens fiskmarknad. För kommissionen är den primära målsättningen att inom ramen för den nya marknadsordningen sätta regler för miljömärkning så att det kan fungera på ett en- hetligt sätt inom unionen. Det arbete som be- drivs i Sverige och i nordisk regi är därför av stort intresse och bör kunna leda fram till ett al- ternativ som passar inom den gemensamma fis- keripolitikens ram. Säkra livsmedel Livsmedelsverkets mål att i konsumenternas in- tresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matva- nor kräver ett långsiktigt arbete. Under 1999 har säkra livsmedel varit i fokus i alla former av me- dia eftersom det, trots att de livsmedel som kon- sumeras aldrig har varit så säkra som i dag, har inträffat ett antal "skandaler" på området. Under året har Livsmedelsverket på ett fram- gångsrikt sätt deltagit i ett stort antal forsknings- projekt. Detta arbete ger en viktig grund i arbetet med utformning och förbättring av regelverket på livsmedelsområdet inom EU och på interna- tionell nivå i Codex Alimentarius. Under 1999 exporterade Sverige jordbruksva- ror och livsmedel för 19,2 miljarder kronor, vil- ket innebar en ökning i löpande priser med 4 procent jämfört med föregående år. Det är främst en positiv utveckling för export av föräd- lade produkter som exempelvis bakverk och bröd, sockerkonfektyrer, choklad, vissa matfet- ter, olika typer av fisk och vodka. Samtidigt minskade exportvärdet för en rad obearbetade produkter, bl.a. nötkött, smör, ost, vete, havre och vetemjöl. Andelen jordbruksvaror och livs- medel i den totala varuexporten har sedan EU- inträdet ökat från 2,2 procent till 2,7 procent. Såväl livsmedelsföretag som detaljhandel är för närvarande inne i en kraftig strukturomvand- lingsfas. Fortsatta och fördjupade exportsats- ningar är nödvändiga för att svenska livsmedels- företag skall bli framgångsrika på exportmarkna- derna och samtidigt behålla sin konkurrens- förmåga på hemmamarknaden. Från regeringens sida föreslås ytterligare medel till export- främjande verksamhet för att stödja livsmedels- industrin i detta arbete. 5.7 Revisionens iakttagelser Riksrevisionsverket har inte haft några invänd- ningar i revisionsberättelsen för 1999 avseende Jordbruksverket, Fiskeriverket, Livsmedelsver- ket, Livsmedelsekonomiska institutet, Statens utsädeskontroll och Statens växtsortnämnd. 5.8 Budgetförslag 5.8.1 43:1 Statens jordbruksverk Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 244 516 Anslags- sparande 596 2000 Anslag 255 706 1 Utgifts- prognos 255 100 2001 Förslag 300 456 2002 Beräknat 307 563 2 2003 Beräknat 314 314 2 1 Varav 6 610 000 kr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 2000. 2 Motsvarar 301 261 tkr i 2001 års prisnivå. Jordbruksverket skall verka för en konkurrens- kraftig miljö- och djurskyddsanpassad livsme- delsproduktion till nytta för konsumenterna. Jordbruksverket skall medverka till en korrekt tillämpning av EU:s regelverk så att finansiella sanktioner undviks. Jordbruksverket är fondko- ordinator för EU-stöden. För 2000 anvisades 255 706 000 kronor varav 19 070 000 kronor av- såg justering av premieavgiften till Statens pen- sionsverk som är en ökad kostnad för 2000. Under 1998, 1999 och 2000 har Jordbruksverket fått disponera 20 miljoner kronor, 35 miljoner kronor respektive 35 miljoner kronor för admi- nistrativ hantering av landsbygdsprogrammet m.m. Från och med budgetåret 2001 upphör an- slagen B3 Djurregister, B13 Jordbrukets blockda- tabas samt F3 Kostnader för livsmedelsberedskap att vara enskilda anslag för att i stället ingå i an- slaget 43:1 Statens jordbruksverk. Djurregister Sedan 1998 finns en databas för registrering av nötkreatur. Ansvaret för databasen bärs av Jord- bruksverket och Svensk mjölk. Under 2000 på- går arbetet med att utveckla ett register över för- flyttningar av grupper av grisar. Syftet med grisregistret är att möjliggöra en spårning av smittade djur vid ett eventuellt sjukdomsutbrott. Grisregistret införs stegvis. Under 2000 kommer registret över produktionsplatser att uppdateras. Under 2001 och 2002 kommer ett nytt register över innehavet av grisar att införas och vara i full drift 2003. Hundregister Den nya lagen om märkning och registrering av hundar (2000:537) träder i kraft den 1 januari 2001. Enligt 2 § skall ägaren av en hund låta re- gistrera sitt ägarskap i ett för landet centralt re- gister. Hundägaren skall betala en avgift för registreringen och för utrustning för att läsa av märkningen. Jordbruksverket är personupp- giftsansvarig för registret och får besluta att överlåta driften av registret till en annan myn- dighet eller till en organisation. Jordbruksverket skall redovisa avgifterna under anslaget. Jordbrukets blockdatabas Kostnaderna för den digitala blockdatabas varpå de arealbaserade EU-stöden beräknas föreslås fr.o.m. 2001 redovisas under anslaget 43:1. Kost- naden för uppbyggnad av blockdatabasen har blivit något högre än de ursprungliga beräkning- arna beträffande digitaliseringsarbetet och utvecklandet av ett IT-system. Kartavgiften en- ligt förordningen (1997:183) om kartavgift i ärenden om jordbruksstöd som skulle finansiera uppbyggnaden av blockdatabasen är borttagen fr.o.m. innevarande år. Beslutet att upphäva för- ordningen fattades av regeringen under våren 2000. Livsmedelsberedskap Funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. är en särskild funktion inom det civila försvaret. Enligt beredskapsförordningen (1993:242) ansvarar funktionen för försörjning av livsmedel inklusive vatten, reglerings- och ransoneringsåtgärder för livsmedel, livsmedelshygien och civil veterinär- verksamhet. Målet för funktionen är att befolk- ningen under höjd beredskap kan få tillgång till livsmedel inklusive dricksvatten i tillräcklig om- fattning. Vid svåra fredstida påfrestningar skall konsekvenserna för samhället minskas. Regeringens överväganden Resultatinformation Jordbruksverket har till följd av medlemskapet i EU ålagts ansvar för en mängd nya arbetsupp- gifter. Under budgetperioden är ambitionsnivån fortsatt hög för en rad arbetsuppgifter. Förutom det svenska ordförandeskapet skall Jordbruks- verket fortlöpande analysera internationella frå- gor, bl.a. med koppling till de kommande WTO- förhandlingarna, östutvidgningen samt OECD och redovisa dessa till Jordbruksdepartementet. Vidare skall Jordbruksverket bistå regeringen och aktivt medverka i det internationella arbetet inom FAO, OECD och Agenda 21 för Öster- sjön. Utbyggnad och fortsatt utveckling av IT- baserade stödsystem samt informationsverksam- het gentemot länsstyrelser och jordbrukare i syfte att undgå finansiella korrigeringar från kommissionen prioriteras. Under 1999 har både Jordbruksverket och länsstyrelserna inom den fysiska kontrollverk- samheten satsat stora resurser på kvalitets- höjande åtgärder. Jordbruksverket har genom- fört 29 st utbildningar mot brukare. Nya datafångstmetoder har medfört snabbare regist- rering i stödprocessen. Nya föreskrifter om ge- mensamma administrativa riktlinjer har ökat enhetligheten i handläggningen och varit ett stöd i länsstyrelsernas administration. De administra- tiva kontrollerna mellan stödansökningar och den centrala djurdatabasen har emellertid utökats och därmed inneburit en ökad resursinsats. Jordbruksverket har i mars 2000 avdelat en särskild arbetsgrupp för hanteringen av de po- tentiella återkraven för felaktigt utbetalda miljö- stöd. De potentiella återkraven, som härrör från 1995–1999, har tidigare bedömts vara ca 19 000 ärenden. Då denna siffra i första hand avsåg an- talet brukare torde antalet ärenden stiga kraftigt eftersom flertalet brukare har mer än ett poten- tiellt återkravsärende. Den nya programperioden för miljö- och landsbygdprogrammet som börjar 2001 samt behovet av en bättre blockdatabas kräver att en satsning görs under det närmaste året. I och med att 2001 är det första året i den nya programperioden kommer korrekta ansök- ningar från lantbrukarna att betala sig i form av lägre kostnader kommande år. Under 2001 kommer arbetet med att utveckla grisregistret, som skall upprättas i enlighet med direktiv 97/12/EG av den 17 mars 1997 om änd- ring och uppdatering av direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen, att fort- sätta. I likhet med databasen för registrering av nötkreatur kommer grisregistret att finansieras genom avgifter som inlevereras på inkomsttitel. Ett bemyndigande att ta ut sådana avgifter finns i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. Till följd av att högre kvalitetskrav ställts på da- tabasen för registrering av nötkreatur fr.o.m. 1999 samt att underlaget för avgiftsfinansie- ringen varit mindre än beräknat har Jordbruks- verket utnyttjat en anslagskredit på 592 000 kro- nor. Jordbruksverket är funktionsansvarig myn- dighet för livsmedelsberedskapen. Även Livsme- delsverket, Naturvårdsverket och Fiskeriverket har uppgifter inom funktionen. Basen för funk- tionens verksamhet är näringarna, dvs. jordbru- ket, fisket, livsmedelsindustrin, handeln och vattenverken. Avvecklingen av beredskapslagren har utvidgats. I enlighet med uppdrag i regle- ringsbrevet för innevarande budgetår har Jord- bruksverket och Livsmedelsverket analyserat be- hovet av fortsatt beredskapslagring efer år 2000. Slutsatsen har varit att det inte finns några skäl för en fortsatt lagring och att lagerverksamheten därför skall upphöra. Avvecklingen beräknas vara klar under 2001. Resursåtgången i Jordbruksverkets verksam- het uppgick 1999 till 823 årspersoner. Fördel- ningen på funktioner var 53 procent till ärende- hantering, 20 procent till analys/utredning, 17 procent till information, 8 procent till kont- roll/tillsyn och 2 procent till normering. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 5.3 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet1 Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 32 703 29 444 3 259 Prognos 2000 37 288 43 010 -5 722 Budget 20012 40 500 44 500 -4 000 1 Den offentligrättsliga verksamheten gäller områdena växtinspektion, kvali- tetsinspektion av frukt och grönsaker, foderkontroll, införsel av djur, köttklassi- ficering, hundregister m.m. Distriktsveterinärorganisationens offentligrättsliga avgifter redovisas under anslaget 42:2 Bidrag till distriktsveterinärorganisatio- nen. 2 Hänsyn tagen till avgiftsöversyn för införsel av djur under 2000. Tabell 5.4 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet1 Intäkter Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 9 033 9 392 -359 Prognos 2000 9 900 9 900 0 Budget 2001 10 000 10 000 0 1 Uppdragsverksamheten utgörs av vattenhushållning. Distriktsveterinärverk- samheten redovisas under anslaget 42:2 Bidrag till distriktsveterinärorganisa- tionen. Avgiftsinkomsterna härrör från växtinspektion, kvalitetskontroll av frukt och grönt, vattenhus- hållning, foderkontroll, införsel av djur, köttklas- sificering m.m. Under 2001 skall den avgifts- finansierade verksamheten bedrivas i oförändrad omfattning. För perioden beräknas intäkterna och kostnaderna till 40,5 respektive 44,5 miljoner kronor. Eftersom utbetalningar av EU-stöd ersätts i efterskott från EU-budgeten uppstår ett kredit- behov för Jordbruksverket. Regeringen bedömer detta kreditbehov till 5,5 miljarder kronor för 2001. Slutsatser Implementeringen av Agenda 2000 och det nya landsbygdsprogrammet ställer fortsatta krav på utveckling och effektivisering av administratio- nen. Jordbruksverket och länsstyrelserna bör i likhet med innevarande år inom ramen för anvi- sade medel på anslag 44:1 Åtgärder för lands- bygdens miljö och struktur få disponera resurser för sådana åtgärder. Anslaget till Jordbruksverket justeras fr.o.m. 2001 med de belopp som tidigare anvisats under anslagen Djurregister, Jordbrukets blockdatabas samt Kostnader för livsmedelsberedskap. Juste- ringen innebär inte någon förändring av verkets uppgifter. Av anvisade medel skall 11 050 000 kronor disponeras för bekämpning och kontrollprogram inom ramen för verkets verksamhet inom områ- det bekämpning av smittsamma husdjurssjuk- domar. Regeringen kommer senare att meddela de närmare villkoren för dispositionen. För ini- tialkostnader i samband med införandet av ett hundregister överförs 1 miljon kronor till ansla- get Polisorganisationen under utgiftsområde 4 varav 805 000 kronor utgör ett engångsbelopp. En justering av premierna för avtalsförsäk- ringarna bör också göras. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 300 456 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas till 301 261 000 kro- nor räknat i fasta priser. Tabell 5.5 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 255 706 Pris- och löneomräkning 4 249 Överföring Djurregister 15 993 Överföring Jordbrukets block- databal 17 990 Överföring Kostnader för livs- medelsberedskap 16 518 Justering av premier (till 42:2) -9 000 Överföring till UO 4 anslaget Polisorganisationen -1 000 Förslag 2001 300 456 5.8.2 43:2 Statens utsädeskontroll Tabell 5.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 927 Anslags- sparande 865 2000 Anslag 1 058 Utgifts- prognos 1 058 2001 Förslag 1 073 2002 Beräknat 1 095 2003 Beräknat 1 119 1 Motsvarar 1 073 tkr i 2001 års prisnivå. Den totala certifierade kvantiteten utsäde i landet har kvarstått på ungefär samma nivå under de tre senaste åren. Användningen av eget utsäde har inte bedömts öka. Systemet med obligatorisk certifiering innebär att huvuddelen av det utsäde som används i landet har genomgått en obero- ende och noggrann kvalitetskontroll. Den andel av det totala utsädesbehovet som täcks av certifierat utsäde varierar mellan olika växtslag. Statens utsädeskontroll (SUK) är ett centralt organ för certifiering av utsädesvaror. Verksam- heten finansieras till största delen med avgifter, ca 98 procent av den totala omsättningen. Den avgiftsfinansierade verksamheten skall drivas med full kostnadstäckning. Under 1999 upp- visade SUK ett bättre resultat än förväntat. Re- sultatet är till sin helhet hänförligt till ökade verksamhetsvolymer, bl.a. en ökad interven- tionsprovtagning. Avtal har under året också träffats med den Europeiska växtförädlar- rättsmyndigheten (CPVO) med innebörden att SUK svarar för all provning av sockerbetor för vilka europeisk växtförädlarrätt söks. Den internationella verksamheten som SUK bedriver finansieras av anslagsmedel. SUK var bl.a. värd för EU:s samtliga certifieringsorgans årliga sammankomst, där bl.a. frågor om regel- tillämpning m.m. diskuteras. I regeringens pro- position 1999/2000:12 föreslås att den kvalitets- kontroll som föreskrivs i rådets direktiv 98/56/EG av den 20 juni 1998 om saluföring av förökningsmaterial av prydnadsväxter inte längre skall vara anslagsfinansierad utan skall finansieras med avgifter. Med anledning av det arbete som pågår inom gemenskapen med att reglera frågan om otillåtna inblandningar av genmodifierat utsäde i traditio- nella växtsorter kommer regeringen senare att uppdra åt SUK att ansvara för denna kontroll. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 5.7 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 20 831 20 781 50 Prognos 2000 21 770 21 620 150 Budget 2001 21 770 21 610 160 Tabell 5.8 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 7 918 7 777 141 Prognos 2000 7 010 6 685 325 Budget 2001 7 010 6 674 336 Regeringens överväganden Enligt regeringens bedömning finns det inte någon anledning att ändra inriktning på verk- samheten. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 073 000 kronor för 2001 och beräknas vara oförändrat i fasta priser 2002 och 2003. Tabell 5.9 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 1 058 Pris- och löneomräkning 15 Förslag 2001 1 073 5.8.3 43:3 Statens växtsortnämnd Tabell 5.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 1 463 Anslags- sparande 625 2000 Anslag 1 410 Utgifts- prognos 1 494 2001 Förslag 1 449 2002 Beräknat 1 480 1 2003 Beräknat 1 512 1 1 Motsvarar 1 449 tkr i 2001 års prisnivå. Statens växtsortnämnd handlägger ärenden om växtförädlarrätt enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) och är behörig myndighet i frågor som rör Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV). Växtsort- nämnden fullgör vidare de uppgifter som får ut- föras av ett nationellt organ enligt rådets förordning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt. Nämnden handlägger också ärenden enligt utsädesförordningen (1993:1375) om intagning av växtsorter i sortlistan. Växtsortnämndens verksamhet för 1999 visar ett negativt resultat, 71 000 kronor. Det försäm- rade resultatet beror bl.a. på ADB-kostnader samt ökade utgifter för ekonomisk administra- tion. Nämnden har ett ackumulerat anslagsspa- rande på 625 000 kronor, vilket nämnden på grund av de ökade kostnaderna fått behålla under 2000. Regeringens överväganden Nämndens hela verksamhet bedrivs med full kostnadstäckning. Av nämndens uppdragsgivare är 98 procent andra än staten. Enligt regeringens bedömning finns det inte någon anledning att ändra inriktning på nämndens verksamhet. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 449 000 kronor för 2001 och beräknas vara oförändrat i fasta priser 2002 och 2003. Tabell 5.11 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 1 410 Pris- och löneomräkning 39 Förslag 2001 1 449 5.8.4 43:4 Bekämpande av växtsjukdomar Tabell 5.12 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 2 414 Anslags- sparande 711 2000 Anslag 2 629 Utgifts- prognos 2 629 2001 Förslag 2 629 2002 Beräknat 2 629 2003 Beräknat 2 629 Anslaget belastas med kostnader för åtgärder mot växtskadegörare enligt växtskyddslagen (1972:318) samt för vissa förluster till följd av sådana åtgärder. Kostnader för beredskapsåtgär- der mot karantänskadegörare finansieras också med detta anslag, liksom kostnaderna för under- sökningar av växtprover som av Jordbruksver- kets växtinspektion överlämnas för laboratorie- mässig diagnostisering. Vidare har efter medlemskapet i EU tillkommit kostnader för verifiering av de svenska skyddade zonerna. Regeringens överväganden Regeringen bedömer anslagsbehovet till 2 629 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas vara oförändrade. 5.8.5 43:5 Arealersättningar och djurbidrag m.m. Tabell 5.13 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 3 910 080 Anslags- sparande 847 142 2000 Anslag 1 321 000 Utgifts- prognos 1 395 000 2001 Förslag 5 269 500 2002 Beräknat 5 407 400 2003 Beräknat 5 407 400 Från anslaget utbetalas direktbidrag i form av arealersättning, djurbidrag m.m. Anslaget är ob- ligatoriskt för alla medlemsländer inom EU och finansieras helt från EU-budgeten. Utbetal- ningen av arealersättning för 2000 kommer att ske först i januari 2001, jämfört med november tidigare år. Arealersättning lämnas för odling av spannmål, oljeväxter, baljväxter, oljelin, gräsen- silage och areal tagen ur produktion. Vidare finns arealbaserade ersättningssystem för bl.a. spå- nadslin, vicker m.m. Ett villkor för ersättning är att åkermark tas ur livsmedels- eller foderpro- duktion. För 1999 och 2000 gällde att 10 procent skulle tas ur produktion. Det totala bidraget är begränsat till en maximiareal, kallad basareal. För svenskt vidkommande uppgår basarealen till drygt 1,73 miljoner hektar. Av denna betalades 1999 ersättning till jordbrukarna för 1,6 miljoner hektar. Av anslagssparandet 1999 har 647 142 000 kronor dragits in 2000. Följande stödbelopp per hektar för grödor tilldelades Sverige 2000 (preliminära belopp). Tabell 5.14 Stödbelopp per hektar för grödor1 Grödor Antal hektar Genomsnittligt stödbelopp Spannmål 1 220 000 1 962 kr/ha Baljväxter 28 000 2 425 kr/ha Oljelin 11 000 2 952 kr/ha Oljeväxter 45 000 2 734 kr/ha Gräsensilage 270 000 981 kr/ha Uttagen areal 268 000 1 962 kr/ha 1 Stödbeloppen är beräknade med en genomsnittsavkastning på 4,02 ton/ha och en eurokurs på 8,32 kr. Djurbidrag lämnas för am- och dikor, handjur av nöt, tackor och getter samt slaktbidrag för stor- boskap och kalvar. Bidraget baseras på tilldelade bidragsrätter. Sverige tilldelades följande bidrags- rätter för 2000. Tabell 5.15 Djurbidrag Djur Bidragsrätter Bidrag från EU Am- och dikor 155 000 1 400 kr/ko Handjur 250 000 1 374 kr/tjur 1 029 kr/stut Tackor 180 000 186 kr/tacka Slaktbidrag, nötkreatur 502 063 232 kr/djur Slaktbidrag, kalv 29 933 146 kr/kalv Utöver bidragen per djur betalades 2000 extensi- fieringsbidrag ut till producenter av handjur och am- och dikor om djurtätheten på företaget var högst 1,4 djurenheter per hektar. Sverige har dessutom tilldelats en summa pengar, ett s.k na- tionellt kuvert, som skall fördelas efter medlems- statens eget val. Det har beslutats att detta be- lopp, som uppgår till 26,6 miljoner kronor, skall lämnas som ett tilläggsbelopp till slaktbidraget. Det agromonetära systemet innehåller regler om kompensation då valutakursförändringar le- der till lägre stödbelopp i nationell valuta. Detta inträffade både 1998, 1999 och 2000, vilket inne- bär att agromonetära kompensationsstöd, som finansieras av EU-budgeten, kan beviljas under tre år. Kompensationsstödet är uppdelat i tre delbetalningar där den andra och tredje delbetal- ningen kan reduceras eller utebli helt beroende på hur valutakursförhållandet mellan kronan och euron utvecklas. Regeringens överväganden Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Arealersättning avseende 2001 om ca 3,9 miljar- der kronor utbetalas först i januari 2002. Det in- nebär att staten åtar sig framtida ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för re- dan anvisade anslagsmedel. Av denna anledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att godkänna stöd som innebär utgifter på högst 4,6 miljarder kronor efter 2001. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 5 269 500 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas till 5 407 400 000 kronor. Tabell 5.16 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003 beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 523 000 4 294 000 Nya förpliktelser 4 730 000 5 152 000 Infriade förpliktelser 959 000 4 848 000 -4 600 000 - Utestående förpliktelser vid årets slut 4 294 000 4 598 000 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 4 300 000 4 600 000 5.8.6 43:6 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter Tabell 5.17 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 1 585 519 Anslags- sparande 1 166 109 2000 Anslag 1 546 600 Utgifts- prognos 1 406 600 2001 Förslag 1 526 000 2002 Beräknat 1 516 000 2003 Beräknat 1 516 000 Under anslaget finansieras kostnader för inter- vention, stöd i form av produktions-, konsum- tions- och marknadsföringsbidrag, exportbidrag samt stöd till biodling i enlighet med EU:s reg- ler. Anslaget är obligatoriskt och finansieras från EU-budgeten, förutom vissa s.k. tekniska kost- nader till följd av offentlig lagring, vilka för när- varande är högre än den schablonersättning som ersätts av EU. Dessa merkostnader regleras under anslaget 43:7 Räntekostnader för förskotte- rade arealersättningar m.m. Exportbidrag lämnas för att täcka skillnaden mellan gemenskapspris och världsmarknadspris och därmed för att möj- liggöra export till tredje land. Av anslagssparandet 1999 har 500 miljoner kronor dragits in 2000. Det totala medelsbehovet för anslaget är bero- ende av flera svårkontrollerbara och oförutsäg- bara faktorer. Ett exempel är variationer i skördeutfall som uppkommer inom gemenska- pen av t.ex. spannmål, vilket återspeglas i att skörden 1999 i Sverige uppgick till 4,9 miljoner ton medan prognosen för skörden 2000 ligger på 6,2 miljoner ton. En annan faktor är differensen mellan hemmamarknads- och världsmarknads- pris. Kronans förhållande till euron spelar också en roll, vilket får direkta effekter på hur mycket som måste betalas ut som exportbidrag och i form av olika interventionsåtgärder i Sverige. Stödet till biodlingen uppgår till sammanlagt 3,2 miljoner kronor. Hälften, dvs. 1,6 miljoner kronor finansieras av EU och redovisas under detta anslag. Den svenska medfinansieringen belastar anslaget 42:3 Djurhälsovård och djur- skyddsfrämjande åtgärder. Regeringens överväganden Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Det av EU till hälften medfinansierade stödet till biodlingen, totalt omfattande 3,2 miljoner kro- nor, beviljas för ett år i taget och löper under pe- rioden den 16 oktober–den 15 oktober. Den svenska medfinansieringen anvisas under ansla- get 42:3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. För att beslut för 2001 skall kunna fat- tas om stöd till biodlingen fordras bemyndi- gande för utestående förpliktelser. Av denna an- ledning föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att under 2001, i fråga om anslaget 43:6 Interven- tion och exportbidrag för jordbruksprodukter, fatta beslut som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1,6 miljoner kronor under 2002. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 526 000 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas till 1 516 000 000 kronor. 5.8.7 43:7 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. Tabell 5.18 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 66 050 Anslags- sparande 86 495 2000 Anslag 79 700 Utgifts- prognos 78 000 2001 Förslag 79 700 2002 Beräknat 79 700 2003 Beräknat 79 700 Under anslaget redovisas de räntor som uppstår för staten till följd av att ersättningen från EU:s jordbruksfonds garanti- och utvecklingssektion inte sker vid samma tidpunkt som utbetalningen. Ersättning från garantisektionen erhålls normalt i efterskott medan det från utvecklingssektionen är fråga om förskott. Anslaget får även belastas med eventuella finansiella sanktioner och straff- avgifter som Europeiska kommissionen kan komma att ålägga Sverige. Anslaget får också tillföras kursvinster och belastas med kursför- luster som uppstår till följd av att medlemsstaten bär kursrisken inom EU:s jordbruksfonds ut- vecklingssektion. Anslaget får dessutom belastas med s.k. tekniska kostnader för offentlig lagring i den mån ersättning inte erhålls från EU-bud- geten. Vid ett omvänt förhållande, dvs. om EU:s schablonersättning för de tekniska kostnaderna överstiger de faktiska kostnaderna, tillförs ansla- get medel från inkomsttitel 6116 Offentlig lag- ring. Ersättningar för stöd m.m. som finansieras från jordbruksfondens garantisektion men som förskotteras från statbudgeten avräknas i princip inom 35–60 dagar. De stöd som är aktuella är arealersättningar, djurbidrag, intervention, pro- duktions- och konsumtionsstöd m.m., miljöer- sättningar, kompensationsbidrag samt övriga stöd inom förordningen för landsbygdsutveck- ling i den mån utbetalningar av dessa sker till stödmottagare utanför mål 1-området. Medels- behovet på anslaget kan variera mellan olika år. Detta beror på svårigheter att uppskatta i vilken utsträckning som jordbrukarna kommer att ut- nyttja aktuella stödformer, osäkerhet om fram- tida räntenivåer samt eventuella finansiella sank- tioner. Regeringens överväganden Regeringen bedömer anslagsbehovet till oför- ändrat 79 700 000 kronor för 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. 5.8.8 43:8 Fiskeriverket Tabell 5.19 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 60 239 Anslags- sparande 2 950 2000 Anslag 68 074 Utgifts- prognos 65 125 2001 Förslag 66 516 2002 Beräknat 67 909 1 2003 Beräknat 69 401 1 1 Motsvarar 66 516 tkr i 2001 års prisnivå. Kraven på verksamheten har ökat på fiskeri- kontrollens område och genom att verkets utta- lade roll på miljöområdet förstärkts. Dessa fakto- rer har i hög grad påverkat arbetet under 1999. År 1999 (1998) hade Fiskeriverket 254 (252) årsarbetskrafter och verksamhetens totala om- slutning 180,1 (183,8) miljoner kronor, varav 33 (31) procent eller 60,1 (63,6) miljoner kronor finansierades av anslagsmedel. Vid utgången av budgetåret 1999 utnyttjade Fiskeriverket anslagskrediten i sin helhet. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Fiskeriverket bedriver uppdragsverksamhet och tjänsteexport. För budgetåret 1999 erhöll Fiske- riverket 45,1 miljoner kronor i avgiftsintäkter från sin uppdragsverksamhet och tjänsteexport. Avgiftsintäkterna får disponeras av Fiskeriver- ket. Avgiftsintäkterna i uppdragsverksamheten (se tabell 5.20) härrör från Fiskeriverkets undersök- ningsfartyg och utredningskontoren. Undersök- ningsfartygen svarar för ca 9 procent av de totala intäkterna. Fiskeriverkets tjänsteexport är hänförlig till Swedmars (Swedish Centre for Coastal Deve- lopment and Management of Aquatic Resour- ces) internationella konsultverksamhet, bl.a. grundat på ett avtal med Sida. En viss minskning av omslutningen har skett under 1999. För budgetåren 2000 och 2001 förväntas en viss fortsatt minskning avseende Swedmar. Ingen förändring i inriktningen bedöms ske under de närmaste åren. Tabell 5.20 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 45 065 45 111 46 (varav tjänsteexport) 20 703 20 709 6 Prognos 2000 40 000 40 000 0 (varav tjänsteexport) 15 000 15 000 0 Budget 2001 40 500 40 500 0 (varav tjänsteexport) 15 000 15 000 0 Regeringens överväganden Resultatinformation Fiskeriverket har utförligt redovisat sina presta- tioner, resultatet av dessa och kopplingen till de operativa målen. Av resultatredovisningen fram- går att verket har arbetat i linje med de övergri- pande målen i regleringsbrevet. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 66 516 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas vara oförändrade. Tabell 5.21 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 65 514 Pris- och löneomräkning 1 002 Förslag 2001 66 516 5.8.9 43:9 Strukturstöd till fisket m.m. Tabell 5.22 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 21 373 Anslags- sparande 35 136 2000 Anslag 30 890 Utgifts- prognos 0 2001 Förslag 30 890 2002 Beräknat 30 890 2003 Beräknat 30 890 Från anslaget lämnas framför allt stöd till åtgär- der som medfinansieras av EU inom ramen för såväl de gamla gemenskapsprogrammen som för strukturåtgärder inom fiskerinäringen även under den nya programperioden 2000–2006. An- slaget kan även användas för medfinansiering av andra EG-projekt som ligger i linje med struk- turprogrammen. Anslaget får också disponeras för äldre stöd- former som inte omfattas av strukturprogram- men. Bestämmelser finns i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskeri- näringen. Anslaget kan bl.a. användas för att täcka förluster vid statlig kreditgaranti till fiske- och fiskberedningsföretag. En jämförelse mellan budget och utfall för 1999 visar på ett underut- nyttjande på 7 miljoner kronor, medan det ac- kumulerade anslagssparandet uppgår till drygt 35 miljoner kronor. Anslagssparandet avser dock beslutade men inte utbetalda medel. Tillgängliga medel beräknas således komma att utnyttjas. För 2000 beräknas kvarvarande regleringsmedel täcka hela anslagsbehovet. Regeringens överväganden En ny strukturfondsperiod inleds 2000. Försla- get till Sveriges strukturplan innebär att behovet av offentlig medfinansiering uppgår till totalt 306 miljoner kronor under perioden. Anslaget får även användas för att täcka eventuella förluster orsakade av lämnade fiske- rilån och kreditgarantier för lån. Detta påverkar hur mycket av anslaget som kan utnyttjas till strukturstöd. För budgetåret 1998 uppgick kre- ditförlusterna till 300 000 kronor och återbetal- ning av infriade garantier till 170 000 kronor. Fiskeriverket har bedömt att ca 2 miljoner kro- nor sannolikt kommer att återbetalas, medan osäkra fordringar uppgår till 5,7 miljoner kronor. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 30 890 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas vara oförändrade. 5.8.10 43:10 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. Tabell 5.23 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 74 960 Anslags- sparande 112 873 2000 Anslag 80 000 Utgifts- prognos 102 000 2001 Förslag 80 000 2002 Beräknat 80 000 2003 Beräknat 80 000 Under anslaget anvisas det belopp som motsva- rar EU:s medfinansiering av strukturstöd till fis- ket m.m. som redovisas under anslaget 43:9 Strukturstöd till fisket m.m. För svenska struk- turåtgärder har i Fonden för fiskets utveckling för perioden 1995–1999 avsatts 48,2 miljoner euro, vilket motsvarar ca 409,7 miljoner kronor. Av dessa medel avser 42 miljoner euro mål 5a- åtgärder utanför mål 6-området, 4 miljoner euro är bidrag för mål 5a-åtgärder inom mål 6-områ- det och 2,18 miljoner euro avser Pesca-pro- grammet. Pesca-programmet finansieras även med 590 000 euro från Europeiska regionalfon- den och med 990 000 euro från Europeiska socialfonden, vilka administreras av NUTEK respektive AMS. Sverige har tilldelats 62,3 miljoner euro från Fonden för fiskets utveckling under den nya pe- rioden, 2000–2006. Med en eurokurs på 8,50 kronor uppgår detta till ca 530 miljoner kronor, vilket är drygt 75 miljoner kronor per år. Till- kommer gör även EU-medel till fiskerinäringen inom mål 1 med ca 14,4 miljoner kronor per år. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1999, visar på ett underutnyttjande på ca 5 miljoner kronor medan det ackumulerade anslagssparandet uppgår till drygt 110 miljoner kronor. Anslagssparandet avser dock beslutade men inte utbetalda medel. Tillgängliga medel be- räknas således komma att utnyttjas. Regeringens överväganden Sverige har tilldelats 62,3 miljoner euro från Fonden för fiskets utveckling under den nya strukturfondsperioden. Med en eurokurs på 8,50 kronor uppgår detta till ca 530 miljoner kronor, vilket är drygt 75 miljoner kronor per år. Till- kommer gör även EU-medel till fiskerinäringen inom mål 1 med ca 14,4 miljoner kronor per år. Strukturplanens förslag till fördelning mellan olika åtgärder och finansiering innebär att beho- vet av offentlig medfinansiering uppgår till totalt 306 miljoner kronor under perioden. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 80 000 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas vara oförändrade. 5.8.11 43:11 Fiskevård Tabell 5.24 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 20 176 Anslags- sparande 3 245 2000 Anslag 20 000 Utgifts- prognos 20 000 2001 Förslag 20 000 2002 Beräknat 20 000 2003 Beräknat 20 000 Allmän fiskevård finansieras för närvarande del- vis av anslaget för fiskevård men också av vatten- avgiftsmedel i enlighet med vattendomar. Ansla- get används till fiskevård, främst i allmänna och enskilda vatten med fritt handredskapsfiske i kustområdena och i sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren samt Storsjön i Jämtland. Regeringen redovisade i propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) en ökad sats- ning på en förbättrad fiskevård. I detta samman- hang bör även kulturmiljövärden beaktas. Ansla- get för fiskevård disponeras av Fiskeriverket och används bl.a. för bildande av fiskevårdsområden, fisketillsyn, främjande av den biologiska mång- falden och biotopvård, insatser för bevarandet av hotade arter och utsättning av fisk. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1999 visar på ett anslagssparande på ca 3 miljoner kronor, vilket avser beslutade men ej utbetalda medel. Regeringens överväganden Regeringen bedömer anslagsbehovet för 2001 till 20 000 000 kronor. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas vara oförändrade. 5.8.12 43:12 Statens livsmedelsverk Tabell 5.25 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 113 477 Anslags- sparande 2 990 2000 Anslag 121 089 Utgifts- prognos 117 500 2001 Förslag 119 655 2002 Beräknat 122 140 1 2003 Beräknat 124 810 1 1 Motsvarar 119 655 tkr i 2001 års prisnivå Livsmedelsverket skall i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, ärlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Dess främsta uppgifter är att utarbeta föreskrifter inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) samt leda och sam- ordna livsmedelskontrollen, informera om vik- tiga förhållanden på livsmedelsområdet, aktivt medverka till att riksdagens och regeringens riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs, verk- ställa utredningar och vetenskapliga undersök- ningar om livsmedel och matvanor samt att ut- veckla metoder för livsmedelskontrollen. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 5.26 Offentligrättslig verksamhet Tusental kronor Offentligrättslig verksamhet Intäkter som får disponeras Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 122 375 119 350 3 025 Prognos 2000 115 000 125 500 -10 500 Budget 2001 127 550 127 550 0 Tabell 5.27 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 4 954 3 143 1 811 Prognos 2000 5 000 4 500 500 Budget 2001 4 000 4 000 0 Livsmedelsverkets avgiftsfinansierade verksam- het har under ett antal år gått med överskott. För att minska överskottet har verksamheten fått gå med underskott 2000. Under 2001 bör balans mellan intäkter och kostnader eftersträvas. Rege- ringen kommer senare att fatta beslut om dispo- sitionen av eventuella överskott i verksamheten. Regeringens överväganden Inom ramen för regeringens satsning på forsk- ning och utveckling av ekologisk produktion och ekologiska produkter förslår regeringen att Livsmedelsverket tillförs 2 miljoner kronor per år under tre år till studier om säkra ekologiska livsmedel och kost helt eller delvis baserad på ekologiska livsmedel. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 119 655 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas till 122 140 000 respektive 124 810 000 kronor. Tabell 5.28 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 121 089 Pris- och löneomräkning 1 566 Bortfall engångsanslag -5 000 Medel för FoU rörande ekologisk produktion 2 000 Förslag 2001 119 655 5.8.13 43:13 Livsmedelsekonomiska institutet Tabell 5.29 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 3 337 1 Anslags- sparande 663 2000 Anslag 8 045 Utgifts- prognos 8 045 2001 Förslag 8 156 2002 Beräknat 8 306 1 2003 Beräknat 8 474 1 1 Motsvarar 8 156 tkr i 2001 års prisnivå. Livsmedelsekonomiska institutet, vars verksam- het omfattar analyser och utredningar inom det jordbrukspolitiska området och livsmedelsområ- det, har varit verksamt i drygt ett år. Det bildades den 1 juli 1999. Livsmedelsekonomiska institutet skall förse regeringen med kvalificerat analytiskt underlag inför ställningstaganden inom jordbruks- och livsmedelsområdet samt att bland allmänheten öka kunskapen om de ekonomiska aspekterna på området. Arbetet på institutet syftar till att belysa frågor bl.a. rörande CAP:s effekter och olika styrme- dels effektivitet, landsbygdens utveckling, strukturutvecklingen, miljön, djurskyddet, kon- sumentintresset, den globala livsmedelssituatio- nen, handeln med livsmedel samt utvidgningen av EU. Analyserna skall avse såväl nationella som internationella aspekter. Regeringens överväganden Den analysverksamhet som myndigheten bedri- ver utgör ett viktigt komplement till verksam- heten vid övriga myndigheter och utgör ett vik- tigt underlag för regeringens ställningstaganden i frågor på det livsmedelspolitiska området. Största delen av de nuvarande resurserna an- vänds till analyser rörande CAP, WTO och ut- vidgningen av EU. Regeringen föreslår att ett ramanslag på 8 156 000 kronor anvisas för 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven till 8 306 000 respektive 8 474 000 kronor. Tabell 5.30 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 8 045 Pris- och löneomräkning 111 Förslag 2001 8 156 5.8.14 43:14 Livsmedelsstatistik Tabell 5.31 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 25 917 Anslags- sparande 4 195 2000 Anslag 22 290 Utgifts- prognos 26 485 2001 Förslag 22 290 2002 Beräknat 22 624 2003 Beräknat 22 624 Anslaget disponeras av Jordbruksverket för sta- tistik inom jordbruksområdet inklusive kostna- den för en statistisk årsbok inom jordbruks- och livsmedelsområdet samt sammanställningar och kartläggningen av statistik i senare led i livsme- delskedjan. Regeringens överväganden Under 1999 eller 2000 skall Sverige liksom övriga medlemsstater ha genomfört en totalundersök- ning på strukturområdet. Undersökningen i Sve- rige är genomförd och resultaten har publicerats i Sverige. På grund av att stora resurser kommer att avsättas under 2000 för att bygga upp ett nytt lantbruksregister finns behov av att utnyttja an- slagssparandet från 1999. Regeringen beslutade den 4 maj 2000 att myndigheten får disponera ett belopp om 3 457 000 kronor från anslagssparan- det. Regeringen bedömer, trots uppbyggnaden av ett nytt lantbruksregister, att en besparing är möjlig tack vare viss effektivisering och förenk- ling av statistikproduktionen. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 22 290 000 kronor för 2001. För 2002 och 2003 bedöms anslagsbehoven vara 22 624 000 kronor. 5.8.15 43:15 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten Tabell 5.32 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 7 190 Anslags- sparande 10 2000 Anslag 3 700 Utgifts- prognos 3 710 2001 Förslag 3 700 2002 Beräknat 3 700 2003 Beräknat 3 700 Anslaget disponeras av Jordbruksverket. An- slagsbeloppet motsvarar EU:s finansiering av jordbruks- och livsmedelsstatistiken. Regeringens överväganden Årligen beräknas en medfinansiering av bok- föringsundersökningen med 1,2 miljoner kronor. Bokföringsundersökningen genomförs i första hand för att tillgodose EU-kraven. Till detta kommer en medfinansiering med ca 5 miljoner kronor för den EU-anpassade strukturunder- sökningen 1999, som dock inte beräknas utbeta- las förrän 2001. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 3 700 000 kronor för 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. 5.8.16 43:16 Åtgärder på livsmedelsområdet Tabell 5.33 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 15 000 Anslags- sparande - 2000 Anslag 30 000 Utgifts- prognos 30 000 2001 Förslag 25 000 2002 Beräknat 25 000 2003 Beräknat 5 000 Anslaget disponeras för att främja export av livsmedel samt för andra åtgärder på livsmedels- området med särskild tonvikt på konsument- perspektivet under perioden 2000–2002. Regeringens överväganden Regeringen bedömer anslagsbehovet till 25 000 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas till 25 000 000 kronor respektive 5 000 000 kronor. 5.8.17 43:17 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. Tabell 5.34 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 35 560 Anslags- sparande 1 454 2000 Anslag 37 089 Utgifts- prognos 38 543 2001 Förslag 37 089 2002 Beräknat 37 089 2003 Beräknat 37 089 De utgifter som belastar anslaget är huvudsakli- gen medlemsavgifter och kostnader för delta- gande i olika möten som de internationella orga- nisationerna anordnar. Den dominerande posten är kostnaden för FAO-medlemskapet. Vidare används anslaget till att finansiera del- tagande i vissa internationella konferenser och dylikt. En del av anslaget avser kostnader för bilateralt forskarutbyte med länder i Central- och Östeuropa. Regeringens överväganden Regeringen bedömer anslagsbehovet till 37 089 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas vara oförändrade. 6 Landsbygdspolitik 6.1 Omfattning Politikområdet omfattar verksamhet för en håll- bar utveckling av landsbygden. Åtgärderna är i stor utsträckning riktade till lantbruksföretag men också till andra företag på landsbygden. Av- gränsningen följer i huvudsak rådets förordning (EG) nr 1257/99 av den 17 maj 1999 om stöd till utveckling av landsbygden samt åtgärder som syftar till att underlätta genomförandet av denna. Politikområdet omfattar också försöks- och ut- vecklingsverksamhet inom ramen för de skilda nationella handlingsprogrammen för jordbrukets miljöpåverkan. 6.2 Utgiftsutveckling Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet Miljoner kronor Utfall 1999 Anslag 2000 1 Utgifts- prognos 2000 Förslag anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Beräknat anslag 2003 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur 1 968 2 103 2 512 2 203 2 203 2 223 44:2 Från EG-budget finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur 1 553 1 718 1 993 1 501 1 529 1 558 44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 35 22 39 29 30 31 44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering 18 22 22 20 20 20 44:5 Stöd till innehavare av fjällägenheter 2 2 2 2 2 2 Totalt för utgiftsområde 23 3 575 3 871 4 568 3 755 3 784 3 883 1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen. 6.3 Mål Regeringens förslag: Målet är en ekologiskt, eko- nomiskt och socialt hållbar utveckling av lands- bygden. Målet inbegriper en hållbar livsmedelsproduk- tion med ökad miljöanpassning, sysselsättning, regional balans och uthållig tillväxt. Vidare skall jordbrukets natur- och kulturvärden värnas samt jordbrukets negativa miljöpåverkan minimeras i syfte att bidra till att de nationella miljökvali- tetsmålen uppnås inom en generation. 6.4 Politikens inriktning Kommissionens förslag i Agenda 2000 syftade bl.a. till att öka jordbrukets konkurrenskraft genom en ökad marknadsorientering med sänkta administrativa priser. Förslagen syftade också till att minska jordbrukets negativa effekter på mil- jön och att förenkla regelverket. För att under- lätta jordbrukets anpassning och strukturföränd- ring i samband med reformeringen av marknads- ordningarna föreslogs en integrerad landsbygds- politik. Efter den s.k. Berlinöverenskommelsen 1999 innebär detta att nuvarande regional- och strukturstöd inom jordbrukssektorn (de tidigare mål 5a-åtgärderna och Jordbruksfondens åtgärder i mål 5b) samt s.k. kompletterande åtgärder (miljöersättningar, förtidspension och skogsplantering) m.m. sammanförts i en enda förordning för landsbygdsutveckling i rådets förordning (EG) nr 1257/99 om stöd till utveckling av landsbygden. I förordningen fastställs ramarna för EU:s stöd till en hållbar utveckling av landsbygden. Åtgärder för landsbygdsutveckling skall komp- lettera andra delar i den gemensamma jord- brukspolitiken. Ett särskilt miljö- och lands- bygdsprogram omfattande en rad miljö- och strukturåtgärder har antagits för perioden 2000– 2006. Miljöersättningarna inom jordbruket ingår som en obligatorisk del i programmet. I enlighet med rådsförordningen (EG) nr 1257/99 samt rå- dets förordning (EG) nr 1260/99 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna genomförs vissa av struktur- och miljöåtgärderna i norra Sverige inom ramen för de två mål 1-program- men för Norra Norrland och Södra skogsläns- regionen. Miljö- och landsbygdsprogrammet är inriktat på effektivare miljöåtgärder och fortsatta anpass- ningsåtgärder i syfte att skapa förutsättningar för en framtida mer långtgående reform av jord- brukspolitiken. Miljö- och landsbygdsprogram- met samt övriga nationella handlingsprogram för jordbrukets miljöpåverkan, bl.a. försöks- och ut- vecklingsverksamhet, bidrar till att de av riksda- gen beslutade miljökvalitetsmålen bör kunna uppnås inom en generation. Miljö- och lands- bygdsprogrammet i samverkan med mål 1- och mål 2-programmen, LEADER+ och det natio- nella stödet till jordbruket i norra Sverige med- verkar vidare till att det finns en livskraftig landsbygd och till en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av jordbruket i landets alla delar. Sverige verkar för en jordbruks- och livsme- delspolitik inom EU vars övergripande mål bl.a. är att främja en hållbar produktion. I rådsslutsat- serna från toppmötet i Cardiff i juni 1998 peka- des jordbrukssektorn ut som en av de sektorer inom vilka en strategi för integrering av miljö- hänsyn och hållbar utveckling skulle utvecklas. Jordbruksrådet antog i november 1999 en stra- tegi för integrering av miljöhänsyn i jordbruks- politiken. En prioritering under det svenska ordförandeskapet är att en plan för det fortsatta arbetet med indikatorer för hållbar utveckling tas fram i syfte att utveckla integreringen av miljö- hänsyn i jordbrukspolitiken och politikens in- verkan på landsbygdens ekonomiska och sociala utveckling. 6.5 Insatser 6.5.1 Statliga insatser inom politikområdet En ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av landsbygden Miljö- och landsbygdsprogrammet Riksdagen har bemyndigat regeringen att till- lämpa ett miljö- och landsbygdsprogram för perioden 2000–2006 enligt rådets förordning (EG) nr 1257/99 om stöd till utveckling av landsbygden. Programmet, som medfinansieras över EU-budgeten, har godkänts av EG-kom missionen. Landsbygdsprogrammet skall främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar ut- veckling av jordbruket, livsmedelsproduktionen, skogsbruket och landsbygden. Riksdagens ställningstagande till propositio- nen Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) tillsammans med skrivelsen En hållbar utveckling av landsbygden m.m. (skriv. 1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU2, rskr. 1999/2000:91) är de viktigaste underlagen för regeringens bedömningar och förslag till åtgärder för att uppnå ett ekologiskt hållbart jordbruk och fiske. Åtgärder som syftar till att ta till vara jordbru- kets positiva miljöeffekter och minimera dess negativa spelar en framträdande roll i miljö- och landsbygdsprogrammet. Samtidigt omfattas åt- gärder som syftar till att förbättra landsbygdens konkurrenskraft genom att underlätta en nöd- vändig anpassning av jordbrukssektorn till nya förutsättningar. Åtgärderna inom ramen för landsbygdspro- grammet är uppdelade på två insatsområden. Under insatsområde 1, Åtgärder för ett ekolo- giskt hållbart jordbruk, ingår miljöersättningar, kompetensutveckling, kompensationsbidrag i mindre gynnade områden, stöd till investeringar i jordbruksföretag, åtgärder som syftar till att främja en anpassning och utveckling av lands- bygden samt åtgärder för att öka skogsmarkens ekologiska värde. Insatsområde 2, Åtgärder för ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på landsbygden, innehåller startstöd till unga jord- brukare, stöd till investeringar i jordbruksföre- tag, åtgärder för förbättrad bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, kompetensut- veckling samt åtgärder som syftar till att främja en anpassning och utveckling av landsbygden. Landsbygdsprogrammet kompletteras av det nationella stödet till norra Sverige, mål 1- och mål 2-programmen och gemenskapsinitiativet LEADER+. Det samlade miljö- och landsbygdsprogram- met införs för perioden 2000–2006 med en beräknad kostnadsram på 22 945 miljoner kro- nor totalt för perioden. I kostnadsramen ingår även utbetalningar för kvarvarande flerårsåtagan- den för miljöersättningar från den tidigare perio- den 1995–1999. Miljö- och landsbygds- programmet skall främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av jordbruket, livsmedelsproduktionen, skogs- bruket och landsbygden. Lika möjligheter till ut- veckling för kvinnor och män skall främjas. Åt- gärder som syftar till att ta till vara jordbrukets positiva miljöeffekter och minimera dess nega- tiva spelar en framträdande roll i det samlade landsbygdsprogrammet. Miljöåtgärderna har samtidigt reformerats i linje med Miljöprogram- utredningens förslag. De nya miljöåtgärderna införs i full utsträckning fr.o.m. 2001. Kompen- sationen till de mindre gynnade områdena i norra Sverige och i skogsbygderna har fått en starkare miljöprofil. Kompetensutveckling fortsätter att vara ett strategiskt viktigt instrument för att bl.a. öka måluppfyllelsen i programmet. Det är sam- tidigt viktigt med åtgärder som syftar till att förbättra landsbygdens konkurrenskraft genom att underlätta en nödvändig anpassning av jord- brukssektorn och därtill kopplat företagande på landsbygden till nya förutsättningar. Ekologiska produktionsformer Den ekologiskt odlade åkerarealen bör fördubb- las (20 procent) till år 2005 och den ekologiska animalieproduktionen bör öka. Tio procent av antalet mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm bör finnas i ekologisk produktion år 2005. Den ekologiska produktionen stöds genom åtgärder i det kommande landsbygdsprogrammet liksom genom försöks- och utvecklingsverksamhet samt marknadsstödjande åtgärder. Vidare har 35 mil- joner kronor per år under tre år avsatts för forskning och utveckling rörande ekologisk pro- duktion genom 2000 års ekonomiska vårpropo- sition (prop. 1999/2000:100, bet. 1999/2000:FiU20, rskr. 1999/2000:261). Dessa medel anser regeringen bör användas för åtgärder under anslaget 43:12 Statens livsmedelsverk om- fattande 2 miljoner kronor, anslaget 42:1 Statens veterinärmedicinska anstalt omfattande 5 miljo- ner kronor samt anslaget 26:1 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och kollektiv forskning omfattande 28 miljoner kronor varav 5 miljoner kronor skall disponeras av Sveriges lantbruksuniversitet för verksamheter som bedrivs av Centrum för uthål- ligt lantbruk (CUL). Försöks- och utvecklingsverksamhet I syfte att underlätta genomförandet av åtgärder inom miljö- och landsbygdsprogrammet samt inom olika nationella handlingsprogram för att minimera jordbrukets negativa miljöpåverkan avsätts medel för försöks- och utvecklingsverk- samhet (FoU). FoU utgör en viktig grund för att kontinuerligt utveckla och förbättra olika åt- gärder. Denna verksamhet är även nödvändig för informationsverksamhet riktad mot olika aktö- rer. Fjällägenheter Fjällägenheter är en upplåtelseform för mark och byggnader på statens mark på renbetsfjällen i Jämtlands län samt ovanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län. Upplåtelse- formen har sina rötter i lagstiftning från början av 1900-talet. År 1998 fanns det 113 fjällägenhe- ter som staten har ett underhållsansvar för, de flesta i Jämtlands län. Staten lämnar bidrag för investeringar i och underhåll av byggnader m.m. på fjällägenheterna. Geografiskt avgränsade åtgärder för norra Sverige Det är viktigt att hela Sverige utvecklas. Jordbru- ket i norra Sverige har en särskild regionalpoli- tisk betydelse genom den mångfald av värden som jordbruksnäringen och dess verksamheter förknippas med. Jordbruket och skogsbruket bidrar till att upprätthålla livsmedelsproduktion, sysselsättning, befolkning och samhällsstruktur i dessa delar av landet. Efter beslutet om Agenda 2000 ingår fr.o.m. 2000 norra Sverige i mål 1. Området motsvarar tidigare mål 6 samt kustområdena i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län och har delats upp i två separata mål 1-program, Norra Norrland respektive Södra skogslänsregionen. Båda programmen har arbetats fram regionalt med utgångspunkt i bl.a. de länsvisa priorite- ringar som lyfts fram i de regionala tillväxtavta- len och innehåller särskilda insatsområden för jordbruk och landsbygdsutveckling. Program- men omfattar även åtgärder riktade till fiskeri- näringen, finansierade genom Fonden för fiskets utveckling. Stöd ges vidare i programmen till rennäringen och särskilda insatser avses att ge- nomföras för det fjällnära jordbruket. Miljö- och landsbygdsprogrammets åtgärder för ett ekologiskt hållbart jordbruk, såsom kom- pensationsbidrag i mindre gynnade områden och olika miljöersättningar, särskilt bevarandet av ett öppet odlingslandskap, är betydelsefulla i norra Sverige. Ett antal stödformer som i södra Sverige genomförs inom ramen för miljö- och lands- bygdsprogrammet ingår i norra Sverige i stället i mål 1-programmen. Det gäller stöd till investe- ringar i jordbruksföretag, kompetensutveckling, startstöd till unga jordbrukare, stöd till förbätt- rad bearbetning och saluföring av jordbrukspro- dukter samt åtgärder för att främja anpassning och utveckling av landsbygden. Vissa åtgärder med utpräglad miljöprofil som återfinns under Insatsområdena 1 och 2 i miljö- och landsbygds- programmet, återfinns även inom mål 1-pro- grammen. Därtill får Sverige enligt anslut- ningsfördraget lämna ett nationellt stöd för att upprätthålla produktionen i norra Sverige (stödområdena 1–3). Detta stöd kan lämnas för slaktsvin, suggor, getter, ägg, potatis, bär och grönsaker samt som pristillägg och transportstöd för mjölk. Stödet är beräknat utifrån förutsätt- ningen att den totala stödnivån före EU-med- lemskapet skall kunna upprätthållas. Som en konsekvens av Berlinöverenskommel- sen 1999 fick Sverige också del av vissa ytterli- gare medel genom att ett stöd för torknings- kostnader vid spannmåls- och oljeväxtodling i norra Sverige införs samt viss arealersättning för odling av gräsensilage. Dessa nya stöd ger ett ekonomiskt tillskott till jordbruket i norra Sve- rige. 6.5.2 Insatser utanför politikområdet Även insatser inom ramen för regionalpolitiken är av betydelse för landsbygdens utveckling. Exempelvis kan insatser inom ramen för EU:s strukturfondsprogram som medfinansieras ge- nom Europeiska regionalfonden (ERF) och Europeiska socialfonden (ESF) nämnas. Dessa omfattar bl.a. åtgärder för att främja infrastruk- tur- och kompetensutveckling som särskilt kommer näringsliv och befolkning på landsbyg- den och därmed även jordbruket till godo. Gemenskapsinitiativet LEADER+ medfinan- sieras helt från Jordbruksfondens utvecklings- sektion. Även vissa regionalpolitiska företags- stöd främjar utvecklingen av landsbygden. Landsbygdsstödet och stöd till kommersiell ser- vice är exempel på sådana stödformer. Dessa bi- drar till att stimulera näringslivet samt upprätt- håller en godtagbar servicenivå på landsbygden. För en utförlig redovisning av regionalpolitiska insatser hänvisas till utgiftsområde 19. Statliga bidrag till lokala investeringsprogram som ökar samhällets ekologiska hållbarhet berör även jordbrukets miljöeffekter. Detta gäller i synnerhet olika typer av naturvårdande åtgärder såsom anläggning av våtmarker, vilket dels leder till minskade utsläpp av näringsämnen i vatten- drag, dels till bevarande av den biologiska mång- falden och kulturvärden. Inom Regeringskansliet har dessutom ett ar- bete med att införa miljöledningssystem påbör- jats, baserat på ISO-standarden och EU:s system för miljöstyrning och miljörevision EMAS. Detta berör även en rad myndigheter under Jordbruksdepartementets ansvarsområde såsom Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Fiskeriver- ket och Lantbruksuniversitetet. Arbetet med naturvårdsnätverket Natura 2000 och EU:s naturvårdsfond Life ger tillsammans med miljö- och landsbygdsprogrammet goda förutsättningar för att bevara odlingslandskapets biologiska mångfald. 6.6 Resultatbedömning 6.6.1 Resultat En ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av landsbygden Miljöfrågor Jordbruksverket har använt sig av ett antal indi- katorer för att bedöma miljöpåverkan. Hävden av betesmarkerna är av central bety- delse för att bevara och stärka den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena. Inom ra- men för uppdraget att följa och utvärdera miljö- effekterna av den gemensamma jordbrukspoliti- ken har Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet visat att arealen hävdad betesmark sannolikt har ökat sedan EU-inträdet. Detta bidrar både till att bevara den biologiska mångfalden och det öppna odlingslandskapet. Miljöstöden för skötsel av betesmarker är enligt verken av avgörande betydelse för möjligheterna att upprätthålla den hävdade arealen betesmark. Kulturmiljövärdena i odlingslandskapet har beva- rats och stärkts genom att landskapselement fått förbättrad skötsel. Handlingsprogrammet för bekämpningsme- del syftar till att hälso- och miljöriskerna skall fortsätta att minska. Resultatet av handlingspro- grammet 1986–1998 är att miljö- och hälsoris- kerna reducerats med 62 respektive 75 procent (beräknat som miljö- respektive hälsoindex gånger försåld volym bekämpningsmedel). Un- der de senaste åren har dock en viss ökning av miljöriskindikatortalen skett. Orsaken till en ökad försåld volym är främst en förändrad grödfördelning till följd av den gemensamma jordbrukspolitiken samt en förändrad prisrela- tion mellan mekanisk och kemisk ogräsbekämp- ning. Det nuvarande handlingsprogrammet för bekämpningsmedel löper ut 2001. Ett samlat ar- bete med att reducera miljö- och hälsoriskerna utgör en bra arbetsform. Ambitionen att halvera den mänskligt orsa- kade kvävebelastningen på havet från jord- bruksmark mellan 1985 och 1995 har inte nåtts. Belastningen beräknas ha minskat med ca 25 procent 1998. Däremot har en 20-procentig minskning av försäljningen av kväve i form av handelsgödsel skett mellan 1986 och 1999, vilket överensstämmer med riksdagens beslut. Ammo- niakförlusterna från jordbruket skall minska från 1995 års nivå. Till 1998 var minskningen ca 5 procent. Fosforeffektiviteten har ökat avsevärt sedan 1985 från 34 procent till 56 procent 1997. Det av riksdagen fastställda målet om ekolo- gisk produktion på 10 procent av den totala åker- arealen är uppnått. Den ökade efterfrågan på ekologiskt producerade livsmedel har varit en viktig drivkraft för utvecklingen. Ytterligare orsaker till ökningen har varit miljöersättningen till ekologisk odling, fortsatt hög ambitionsnivå i rådgivningsaktiviteter samt fortsatt tilldelning av medel till försöks- och utvecklingsverksamhet. Jordbrukets miljöersättningsprogram Erfarenheterna av det tidigare miljöersättnings- programmet har varit goda. Miljöåtgärder åter- finns från 2000 som en integrerad del i miljö- och landsbygdsprogrammet. Inom programmet kan olika former av miljöåtgärder samordnas så att miljönyttan förstärks och administrativa för- enklingar uppnås. Åtgärderna har till innehåll och inriktning reformerats i linje med Miljöpro- gramutredningens förslag i betänkandet Jord- bruk och miljönytta (SOU 1999:78). För löpande flerårsåtaganden enligt det tidigare miljöprogrammet gäller att dessa får fullföljas. En övergång mellan de olika programmen kom- mer att vara möjlig i de fall detta medför en ökad miljönytta. Därigenom kan även administrativa förenklingar uppnås. Bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljövärden i odlingslandskapet Anslutningen till åtgärderna för att främja biolo- gisk mångfald och kulturmiljövärden har varit god. Arealmålen för ersättningarna till slåtter- ängar och kulturmiljöer är uppnådda och flertalet betesmarker, motsvarande 385 000 hektar eller ca 85 procent av arealer, omfattas numera av någon av miljöersättningarna. Kompetensutveckling i form av utbildning, information och demonstra- tionsprojekt har varit mycket uppskattade av både deltagare och aktörer. Verksamheten har därmed bidragit till bättre kunskaper om odlingslandskapets värden och bevarandet av den biologiska mångfalden, kulturmiljön m.m. Det har bl.a. genomförts utbildningsinsatser om möjligheterna till lönsam och uthållig kött- och mjölkproduktion kombinerad med landskaps- vård och miljönytta. Miljövänlig vallodling Anslutningen till miljöersättningen för flerårig vallodling är god. Detta gäller även öppet odlingslandskap, den andra stora ersättningsfor- men till vallproduktion. Inom båda dessa ersätt- ningsformer är anslutningen i förhållande till arealmålet över 80 procent. Miljöanpassat jordbruk Anslutningen i förhållande till målet för de mil- jöersättningar som syftar till att minska växt- näringsförluster är lägre än motsvarande siffror för ovan nämnda ersättningar, men anslutningen ökar stadigt. Insatserna inom utbildning, infor- mation och demonstrationsprojekt har lett till en ökad medvetenhet om jordbrukets negativa miljöeffekter, både vad gäller växtnäringsförlus- ter och bekämpningsmedelsanvändning. Ett vik- tigt inslag i denna verksamhet är rådgivning och kursverksamhet för de lantbrukare som anslutit sig till miljöersättningsprogrammet. Strukturfonderna Beslut om stöd till åtgärder inom ramen för olika strukturfondsprogram och stödordningar för perioden 1995–1999 motsvarar i stort sett de budgeterade beloppen. Utbetalningstakten har ökat efter hand som åtgärder och projekt genomförts och avslutats. De budgeterade ramarna förväntas i princip komma att utnyttjas till utgången av 2001. Utvärderingar kommer att genomföras av stödordningarna. Sverige har till- lämpat horisontella strukturstöd inom jord- bruket som tidigare ingick i EU:s strukturstöd för mål 5a (kompensationsbidrag, investerings- stöd till lantbrukare, startstöd till yngre jord- brukare samt stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter). För struk- turstöden under anslaget gäller att utbetalningar oftast sker senare än under ansökningsåret. Åta- ganden ingångna 1999 kommer alltså att belasta anslaget även under 2000 och 2001. Intresset för investeringsstöd till lantbrukare har varit stort. Under 1999 beviljades totalt 1 297 stöd om totalt ca 150 miljoner kronor, vilket är en viss ökning (5 procent) mot 1998. År 1999 beviljades 264 startstöd till yngre jordbrukare. Detta innebär en ökning med 80 beviljade stöd jämfört med 1998. Intresset för att ansöka om stöd för bearbetning och saluföring av jord- och skogsbruksprodukter har hittills varit mycket stort, främst inom mjölk- och köttsektorerna. Inom mål 6-området har dock intresset varit mindre än förväntat. Under 1999 beviljades 126 nya stöd om 64 miljoner kronor. Totalt under programperioden har stöd om 333 miljoner kro- nor beviljats, vilket motsvarar det avsatta belop- pet. De största sektorerna har varit mjölk och kött. Kompensationsbidrag lämnas som areal- eller djurbidrag i de områden som fastställts som bergsområden eller mindre gynnade områden (s.k. LFA-områden). Stödet säkerställer fortsatt markanvändning för jordbruksändamål och bi- drar därmed till en livskraftig landsbygd. För stödåret 1999 har beviljats 586 miljoner kronor för 23 400 brukare, vilket är en minskning med 2 procent jämfört med 1998. Inom ramen för programarbetet för de nya strukturfondsprogrammen har s.k. förhandsut- värderingar genomförts. Beslut om de nya mål 1- programmen har fattats under våren 2000. 6.6.2 Analys och slutsatser I arbetet med miljö- och landsbygdsprogrammet har tidigare erfarenheter av tillämpningen av motsvarande stöd och ersättningar tagits till vara. I analysen av för Sverige lämpliga åtgärder har regeringen utgått från den faktiska miljösituatio- nen i odlingslandskapet, förutsättningarna för att leva på landsbygden och lämpliga åtgärder för att förbättra dessa förutsättningar och miljön. En integration mellan olika åtgärder och delar i pro- grammet har eftersträvats för att på ett samlat sätt åtgärda landsbygdsspecifika problem och för att optimera förutsättningarna för att lösa dessa. Det är angeläget att avsatta medel för miljö- och landsbygdsprogrammet leder till eftersträvade resultat. I linje med EU:s regler skall en halvtids- och slututvärdering av programmet genomföras. Miljöarbetet inom jordbruket har länge bedri- vits i nationella handlingsprogram vars syfte är att reducera jordbrukets negativa miljöpåverkan såväl som för att förstärka dess positiva effekter. Programmen innehåller såväl mål som en bredd av åtgärder. Ett sammanhållet arbete liksom kontinuerliga utväderingar och uppföljningar av detta är viktiga instrument i miljöarbetet. Miljö- och landsbygdsprogrammets olika åtgärder för att miljöanpassa jordbruket utgör ett viktigt styrmedel i detta arbete. Inte minst gäller detta informations- och utbildningsinsatserna som kan samverka med övriga insatser. Försöks- och ut- vecklingsverksamhet inom de nationella hand- lingsprogrammen bör utgöra ett viktigt kunskapsunderlag i arbetet med att kontinuerligt förbättra åtgärder liksom utgöra en bas för informationsspridning till olika aktörer. Sammantaget bidrar de olika programmen till att de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen bör kunna uppnås inom en generation. Miljöersättningarna till jordbruket har visat sig vara av stor betydelse för att uppnå miljökvali- tetsmålet "Ett rikt odlingslandskap". Detta gäller framför allt ersättningarna för skötsel av betes- marker och slåtterängar samt ersättningarna till natur- och kulturmiljövärden. Därför har sådana miljöersättningar en betydande omfattning även inom det nya miljö- och landsbygdsprogrammet. De nya ersättningarna introduceras under 2001. För att kunna säkerställa att miljöersättningen för bevarande av biologisk mångfald i slåtter- ängar och betesmarker riktas till de marker där behovet av sådana åtgärder är störst samt för att möta de ökade kraven på uppföljning och utvär- dering av miljö- och landsbygdsprogrammet be- hövs en ökad kunskap om landets slåtter- och betesmarker. I mars 2000 lämnade därför Jord- bruksverket, på uppdrag av regeringen, ett för- slag till inventering av värdefulla ängs- och be- tesmarker. I förslaget redogörs för förutsättning- arna, formerna och kostnaderna för en invente- ring av de från naturvårds- och kulturmiljösyn- punkt värdefullaste betesmarkerna och slåtter- ängarna. Verket skall påbörja en sådan inventering med medel från miljö- och lands- bygdsprogrammets budgeterade medel för ut- värdering. 6.7 Revisionens iakttagelser Beträffande revisionens iakttagelser hänvisas till avsnitt 5.7. 6.8 Budgetförslag 6.8.1 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur Tabell 6.2 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 1 968 354 Anslags- sparande 1 111 319 2000 Anslag 2 103 000 Utgifts- prognos 2 511 600 2001 Förslag 2 203 000 2002 Beräknat 2 203 000 2003 Beräknat 2 223 000 Anslaget används i huvudsak för att finansiera strukturstöd och miljöersättningar med anknyt- ning till jordbruket inklusive det nationella stö- det till jordbruket i norra Sverige. Från anslaget utbetalas även ersättningar för löpande åtaganden från den tidigare programperioden. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tabell 6.3 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1999 utfall 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003 beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 2 706 611 2 561 000 1 466 910 Nya förpliktelser 131 294 285 460 3 677 760 Infriade förpliktelser 276 905 1 379 550 1 505 360 1 422 850 1 205 200 Utestående förpliktelser vid årets slut 2 561 000 1 466 910 3 639 310 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 2 555 000 2 555 000 2 950 000 Startstöd till yngre jordbrukare, stöd till investe- ringar i jordbruksföretag, stöd till bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter samt mil- jöåtgärder och åtgärder för landsbygdens ut- veckling är stödformer som bygger på fleråriga åtaganden. Detsamma gäller åtgärder inom ramen för strukturfondsprogrammen i mål 1 och gemenskapsinitiativet LEADER+. Detta inne- bär att staten åtar sig framtida ekonomiska för- pliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslagsmedel. Regeringen bör därför bemyndigas att under 2001 i fråga om ramansla- get Åtgärder för landsbygdens miljö och struk- tur, besluta om bidrag som inklusive tidigare åta- ganden innebär utgifter på högst 2,95 miljoner kronor efter 2001. Vid beräkningen har beaktats tillgängligt anslagssparande. Regeringens överväganden Under anslaget har anvisats medel för de av Sve- rige tillämpade miljö- och strukturstöden med anknytning till jordbruket samt för det nationella stödet till jordbruket i norra Sverige. Bestämmel- ser om investeringsstöd till lantbrukare, startstöd till yngre jordbrukare, stöd till bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, regionala stöd, kompensationsbidrag till jordbruk i bergsområ- den och mindre gynnade områden, kompe- tensutveckling, miljöåtgärder i jord- och skogs- bruket, åtgärder som främjar anpassning och utveckling av landsbygden m.m. återfinns nu- mera i rådets förordning (EG) nr 1257/99 om stöd till utveckling av landsbygden. Rådsförord- ningen ersätter därmed nio tidigare förordningar om struktur-, miljö- och landsbygdsåtgärder med anknytning till den gemensamma jord- brukspolitiken. Nationella bestämmelser finns i förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder. Åtgärderna har prövats av EG-kommissionen inom ramen för antagandet av Sveriges miljö- och landsbygdsprogram, som trätt i kraft under 2000. Målet för åtgärderna är att bidra till en rationell produktion av säkra livsmedel med hög kvalitet och att utveckla livsmedelsproduktionen så att ökad sysselsättning, regional balans och ut- hållig tillväxt erhålls. Vidare lämnas kompensa- tionsbidrag i de områden som fastställts som bergsområden eller mindre gynnade områden. Bidraget säkerställer fortsatt markanvändning för jordbruksändamål och bidrar därmed till en livs- kraftig landsbygd och bevarande av odlingsland- skapet. Kompetensutveckling syftar till att bidra till bättre kunskaper om odlingslandskapets och skogens värden och bevarandet av den biologiska mångfalden, kulturmiljön m.m. och hur negativa miljöeffekter kan minimeras. Vidare skall kom- petensutvecklingsåtgärderna bidra till att ge- nomföra investeringar och projekt och upp- muntra utveckling och sysselsättning på landsbygden. Miljöåtgärder i jordbruket är det enda som förblir obligatoriskt för EU:s medlemsstater. Dessa syftar till att ytterligare miljöanpassa jord- bruket så att dess positiva miljöeffekter förstärks samtidigt som de negativa minimeras. Drygt hälften av kostnaderna för miljöåtgärderna finan- sieras av EU. Enligt anslutningsfördraget får Sverige lämna nationellt stöd för att upprätthålla produktionen i norra Sverige (stödområdena 1–3). Stöd kan lämnas för slaktsvin, suggor, getter, ägg, potatis, bär och grönsaker samt som pristillägg och transportstöd för mjölk. Stödet är beräknat uti- från förutsättningen att den totala stödnivån före EU-medlemskapet skall kunna upprätthållas. Jordbruksverket och länsstyrelserna bör i lik- het med tidigare år inom ramen för anvisade me- del få disponera resurser för återkrav av ersätt- ningar, implementeringen av Agenda 2000 och det nya landsbygdsprogrammet. Högst 45 miljo- ner kronor får disponeras 2001. Inom anslaget har också t.o.m. 2000 finansie- rats ett nationellt anläggningsstöd för plantering av energiskog i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1765/92 om upprättande av ett stöd- system för producenter av vissa jordbruksgrö- dor. Närmare bestämmelser finns i förordningen (1997:75) om anläggningsstöd till plantering av fleråriga grödor för produktion av biomassa. I den ekonomiska vårpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:100, bet. 1999/2000:FiU20, rskr. 1999/2000:261) angav regeringen att man bl.a. mot bakgrund av de statliga insatserna för forskning och utveckling av energiskogsproduk- tion avsåg återkomma till frågan om fortsatt stöd till energiskogsodling i samband med budget- propositionen för 2001. Regeringen föreslår att anläggningsstöd för plantering av energiskog skall kunna lämnas t.o.m. 2003. Dessa åtgärder skall finansieras inom ramen för detta anslag. Högst 5 miljoner kronor per år får användas för ändamålet. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 2 203 000 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas till 2 203 000 000 kronor respektive 2 223 000 000 kronor. 6.8.2 44:2 Från EG-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur Tabell 6.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 1 552 627 Anslags- sparande 1 199 667 2000 Anslag 1 717 500 Utgifts- prognos 1 992 850 2001 Förslag 1 500 922 2002 Beräknat 1 529 469 2003 Beräknat 1 557 951 Anslaget används i huvudsak för att finansiera struktur- och miljöstöden med anknytning till jordbruket och de regionala stöden till jordbru- ket i norra Sverige. Till anslaget förs även Jord- bruksfondens utvecklingssektions finansiering av mål 1- och LEADER+programmen. Från ansla- get utbetalas även ersättningar för löpande åta- ganden från den tidigare programperioden. Av anslagssparandet har 188 miljoner kronor dragits in 2000. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Startstöd till yngre jordbrukare, investeringsstöd, stöd till bearbetning och saluföring av jord- bruksprodukter samt miljöersättningar och andra kompletterande åtgärder är stödformer som bygger på fleråriga åtaganden. Detsamma gäller åtgärder inom ramen för struktur fondsprogrammen i mål 1 och gemenskapsinitia- tivet LEADER+. Detta innebär att staten åtar sig framtida ekonomiska förpliktelser som inte ryms inom ramen för redan anvisade anslags- medel. Regeringen bör därför bemyndigas att under 2001 i fråga om ramanslaget Från EG- budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur besluta om bidrag som inklu- sive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 3 515 miljoner kronor efter 2001. Vid beräk- ningen har beaktats tillgängligt anslagssparande. Regeringens överväganden Under anslaget har anvisats ett belopp motsva- rande EU:s finansiering av strukturstöden inom jordbruket, investeringsstöd till lantbrukare, startstöd till yngre jordbrukare, stöd till bearbet- ning och saluföring av jordbruksprodukter, regionala stöd, kompensationsbidrag till jord- bruk i bergsområden och mindre gynnade områden, kompetensutveckling, miljöåtgärder i jord- och skogsbruket, åtgärder som främjar an- passning och utveckling av landsbygden m.m. som redovisas under anslaget 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur. Åtgärderna åter- finns inom ramen för Sveriges miljö- och lands- bygdsprogram, som trätt i kraft under 2000. Den nationella finansieringen av vissa informations-, utbildnings- och rådgivningsinsatser för skogs- ägare sker över anslaget 44:1 och anslaget 41:1 Skogsvårdsorganisationen samt anslaget 41:2 In- satser för skogsbruket. Från anslaget finansieras de s.k. gemenskaps- initiativen, LEADER II, LEADER+ och IN- TERREG II, som delfinansieras av EG:s jord- bruksfond. Utbetalningar av beslutade medel avseende strukturfondsperioden 1995–1999 fortgår t.o.m 2001. Tabell 6.5 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 1999 utfall 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003 beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 2 837 608 2 905 000 1 520 830 Nya förpliktelser 381 691 235 180 4 339 400 Infriade förpliktelser 314 299 1 619 350 1 652 180 1 539 650 1 347 300 Utestående förpliktelser vid årets slut 2 905 000 1 520 830 4 208 050 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 2 769 000 2 769 000 3 515 000 Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 500 922 000 kronor för 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven till 1 529 469 000 kronor respektive 1 557 951 000 kronor. 6.8.3 44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket Tabell 6.6 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 34 986 Reserva- tion 36 169 2000 Anslag 26 934 Utgifts- prognos 39 100 2001 Förslag 29 429 2002 Beräknat 29 933 1 2003 Beräknat 30 505 1 1 Motsvarar 29 429 tkr i 2001 års prisnivå. Anslaget disponeras av Jordbruksverket för att inom skilda nationella handlingsprogram, huvud- sakligen genom försöks- och utvecklingsverk- samhet, styra utvecklingen inom jordbruket och trädgårdsnäringen mot minskat växtnärings- läckage, minskad ammoniakavgång, säkrare och minskad användning av kemiska bekämp- ningsmedel, bevarande av biologisk mångfald och tillvaratagande av kulturvärden samt ökad andel ekologisk produktion. Likaså disponeras anslaget för uppföljning och utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitikens miljöeffekter, m.m. Regeringens överväganden Regeringens förslag: Medel avsätts för en utveck- lingsfond för trädgårdsnäringen. Skälen för regeringens förslag: Företrädare för trädgårdsnäringen har vid flera tillfällen gjort framställningar till regeringen om inrättandet av en trädgårdsnäringsfond för åtgärder till stöd för näringen, t.ex. FoU-verksamhet. Olika lösningar på frågan har övervägts inom Regeringskansliet. Riksdagens Miljö- och jordbruksutskott har (1999/2000:MJU11) förutsatt att regeringen återkommer med förslag till utvecklingsfond för trädgårdsnäringen. Regeringen föreslår nu att medel för ända- målet avsätts inom ramen för detta anslag. För finansieringen bör bl.a. utnyttjas medel som fri- görs genom att kreditgarantigivningen till träd- gårdsnäringen upphör som föreslås i det följande (avsnitt 6.8.4). På sikt bör en bidragsnivå på 8 miljoner kronor per år eftersträvas. För 2000 be- räknas 5 miljoner kronor kunna avsättas för ändamålet. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 29 429 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas oförändrade i fasta priser. Tabell 6.7 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 26 934 Pris- och löneomräkning 495 Ökat resursbehov (från 44:4) 2 000 Förslag 2001 29 429 6.8.4 44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. Tabell 6.8 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 17 766 Anslags- sparande 17 551 2000 Anslag 22 000 Utgifts- prognos 22 000 2001 Förslag 20 000 2002 Beräknat 20 000 2003 Beräknat 20 000 Från anslaget betalas bidrag till yttre och inre rationalisering enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering (omtryckt 1988:999). Enligt tidigare regerings- beslut lämnas även statsbidrag för åtgärder mot översvämningar i Emån. Bidrag lämnas också en- ligt förordningen (1987:606) om statligt regio- nalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag. Jordfondens verksamhet regleras i förordningen (1989:281) om jordfonden. Bidrag till jordbrukets rationalisering Från anslaget görs utbetalningar endast för tidi- gare beslutade stödåtgärder. Stöd lämnas framför allt till vissa omarronderingsprojekt i Dalarnas län. Projektens slutförande är beroende av bl.a. om fastighetsbildningsförättningarna överklagas till domstol. Från tidigare års bidragsramar finns reserverade medel som ingår som upparbetade kostnader i framför allt de äldre projekten. Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti Från anslaget finansieras utgifter för att täcka förluster på grund av statlig garanti för lån till jordbrukets yttre och inre rationalisering, förvärv och drift av jordbruk, maskinhållning inom jordbruket, trädgårds- och rennäringens rationa- lisering, regionalt stöd till trädgårdsföretag i norra Sverige m.m. Det finns en möjlighet att lämna kreditgaran- tier till trädgårds- och rennäringsföretag. Garan- tilånestocken minskar i dagsläget nästan lika mycket som det amorteras, dvs. i ökande takt eftersom amorteringarnas relativa andel ökar med tiden. Jordfonden På Jordfonden bokförs kostnader för förvärv, överlåtelse och förvaltning av jordfondsfastig- heter samt köpeskilling för sålda fastigheter. Överskott och underskott i verksamheten regle- ras mot statsbudgetens inkomstsida. Så länge det finns en inlösenskyldighet vid vissa fall av vägrat förvärvstillstånd måste Jordfonden finnas kvar. Bokföringsrutinerna för fonden ändrades fr.o.m. den 1 januari 1998 för att ge en klarare överblick av fondens innehav av fastigheter och pengar. Bokfört värde beräknas uppgå till ca 130 miljoner kronor. Riksdagen har beslutat att utvärdera vissa be- stämmelser i jordförvärvslagen och fastighets- bildningslagen. Regeringen har därefter beslutat om kommittédirektiv (Dir. 1999:40) för en sådan utvärdering och tillsatt en särskild utredare som skall redovisa resultatet senast i januari 2001. Regeringens överväganden Behovet av medel för utbetalning av tidigare be- slutade stöd bedöms bli begränsat. Regeringen beräknar kostnaderna till 5 miljoner kronor för 2001. Kreditgarantigivningen vad gäller trädgårds- företag bör upphöra den 1 januari 2001. Statens kostnader för verksamheten kommer därmed gradvis att minska. Medel kan därigenom över- föras till anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för finansieringen av en fond för trädgårdsnäringen. För 2001 uppgår över- föringen till 2 miljoner kronor. Regeringen beräknar således kostnaderna för täckande av förluster på grund av statliga garanti- åtaganden till 15 miljoner kronor. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 20 000 000 kronor för 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. Tabell 6.9 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 22 000 Överföring till anslaget 44:4 -2 000 Förslag 2001 20 000 6.8.5 44:5 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. Tabell 6.10 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 1 649 Anslags- sparande 784 2000 Anslag 1 538 Utgifts- prognos 2 235 2001 Förslag 1 538 2002 Beräknat 1 538 2003 Beräknat 1 538 De utgifter som belastar anslaget utgör i huvud- sak bidrag till investeringar i byggnader och andra fasta anläggningar på fjällägenheter, under- håll och upprustning av dessa lägenheter, av- vecklingsbidrag och avträdesersättning åt inne- havare av fjällägenheter, gästgiveribestyr samt inlösen av byggnader m.m. i vissa fall. Regeringens överväganden Anslaget används främst för underhåll och upp- rustning av fjällägenheter. Fjällägenhet är en upplåtelseform som har sina grunder i lagstift- ning från 1915. Det fanns 1998 totalt 113 fjällä- genheter i Sverige, de flesta i Jämtlands län. Frågor om nedläggning och friköp av fjällä- genheter prövas av Jordbruksverket, medan läns- styrelsen beslutar om upplåtelser. Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riks- antikvarieämbetet gjorde 1998 en inventering av kvarvarande fjällägenheter. Hälften bedömdes ha högsta bevarandevärde och borde enligt verkens mening behållas i statlig ägo. Av inventeringen framgår att det då bland de mest bevarandevärda fjällägenheterna fanns omkring femton levande aktiva fjälljordbruk. En del av de övriga perma- nent bebodda fjällägenheterna har fortfarande viss hävd av marker och bevarade landskapsele- ment. Många har representativ kulturhistorisk bebyggelse. Miljömålskommittén anser i betänkandet Storslagen fjällmiljö (SOU 2000:52) att fortsatta systematiska inventeringar bör ske av fjällens kulturmiljöer. Ett tillfredsställande kunskapsun- derlag bör finnas senast 2010. I avvaktan på ett ställningstagande till Miljö- målskommitténs förslag bedömer regeringen att anslaget bör föras upp med oförändrat belopp, 1 538 000 kronor för 2001. För 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven vara oförändrade. 7 Samepolitik 7.1 Omfattning Samepolitiken i Sverige omfattar Sametinget som regleras i sametingslagen (1992:1433) och för- ordningen (1993:327) med instruktion för Sametinget, rennäringen som regleras i ren- näringslagen (1971:437) och i rennäringsförord- ningen (1993:384), stödet till det samiska språket, vilket regleras i lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltnings- myndigheter och domstolar samt stödet till samisk kultur. Ersättning för stöd till Sametinget anvisas över utgiftsområde 1 anslaget Sametinget. Medel för att främja rennäringen anvisas över utgifts- område 23 anslaget 45:1 Främjande av ren- näringen m.m. Bidrag till samisk kultur anvisas som en anslagspost under anslaget 28:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete över utgiftsområde 17. 7.2 Utgiftsutveckling Tabell 7.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet Miljoner kronor Utfall 1999 Anslag 2000 Utgifts- prognos 2000 Förslag anslag 2001 Beräknat anslag 2002 Beräknat anslag 2003 45:1 Främjande av rennäringen m.m. 39 36 39 37 37 37 Totalt för utgiftsområde 23 39 36 39 37 37 37 45:2 Sametinget 12 15 16 15 15 15 Totalt för utgiftsområde 1 51 51 55 52 52 52 7.3 Mål Regeringens förslag: Målet för samepolitiken skall vara att verka för levande samisk kultur byggd på en ekologiskt hållbar rennäring och andra samiska näringar. 7.4 Politikens inriktning Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och samtidigt ett samiskt folkvalt organ. Same- tinget inledde sin verksamhet i augusti 1993. De övergripande målen är enligt sametingslagen att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Sametinget skall bl.a. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas. För att göra en översyn av Sametingets organisation och dess rättsliga status kommer en utredare att tillsättas under hösten 2000 som bl.a. skall beakta behovet av en tydligare åtskillnad mellan myndighet och folk- valt organ. Rennäringen är en viktig del av det samiska kulturarvet. Staten har ett övergripande ansvar för att rennäringen kan fortleva som en del av det arvet. Rennäringen skall bedrivas så att den ger ett rimligt antal samer en tryggad försörjning. Renskötseln skall bedrivas på ett ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt långsiktigt bärkraftigt sätt. Inom Rennäringspolitiska kommittén (Dir. 1997:2) pågår ett arbete med att lämna förslag till en rennäringspolitik som ger underlag för den angivna inriktningen. I kommitténs arbete ingår att göra en översyn av stödet till rennäringen och samisk kultur, rennäringsadministrationen och rennäringslagstiftningen. Betänkandet Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige: Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169 (SOU 1999:25), som över- lämnades i mars 1999, innehåller åtskilliga förslag som rör rennäringens rättsliga förhållanden. Be- tänkandet och dess förslag är för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet. Sameskolstyrelsen är förvaltningsmyndighet för de statliga sameskolorna och den integrerade samiska undervisningen i den kommunala grundskolan inom ramen för det offentliga skol- väsendet och hör till politikområdet Utbild- ningspolitik. Utbildningen har som mål att bevara och utveckla det samiska språket och den samiska kulturen genom att ge samiska barn en utbildning med samisk inriktning. Statens bidrag till samisk kultur syftar till att bevara, stärka och sprida kunskap om samisk slöjd, bild- och formkonst, musik, scenkonst, litteratur samt andra samiska kulturyttringar och delar av det samiska kulturarvet. Inom ramen för minoritetspolitiken görs in- satser till stöd för det samiska språket. Sverige godkände i februari 2000 Europarådets konven- tion om den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Därmed förbinder sig regeringen att ge stöd och skydd åt minoritets- språken i Sverige, av vilka samiska (alla former) är ett. Den 1 april 2000 trädde lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltnings- myndigheter och domstolar i kraft. I Kiruna, Gällivare, Jokkmokks och Arjeplogs kommuner har den enskilde, oavsett om hon eller han behärskar svenska, rätt att tala samiska vid muntlig förhandling inför domstol och rätt att ge skriftliga inlagor på samiska. Beträffande förvalt- ningsmyndigheter har den enskilde rätt att använda samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter om ärendet rör myndighetsutövning och har anknytning till förvaltningsområdet. Myndigheten är skyldig att ge muntliga svar på samiska. Lagstiftningen innebär också att den enskilde i dessa kommuner har rätt att få förskole- eller äldreomsorg helt eller delvis på samiska. 7.5 Resultatbedömning Resultatinformation I mars 1999 överlämnade ILO-utredningen sitt betänkande Samerna – ett ursprungsfolk i Sve- rige (SOU 1999:25). Utredningen föreslår en ratificering på fem års sikt för att utestående frågor först måste lösas. Dessa frågor handlar om jakten och fisket, gränsdragning och ett utökat skydd mot inskränkningar i renskötselrätten. Utredningen har remissbehandlats under hösten 1999 och bereds för närvarande i Regerings- kansliet. Departementet genomförde ett antal seminarier under våren 1999 i Norrlands inland för att informera om utredningens resultat och har också kontinuerligt informerat bl.a. parti- grupper i riksdagen, olika organisationer och föreningar om utredningens bedömningar. Regeringens urbefolkningsdelegation, som tillsattes 1995 som ett resultat av FN:s urbefolk- ningsårtionde, hade bl.a. ett två dagars semina- rium för riksdagsledamöter i Jokkmokk i maj 1999. Delegationen inledde också ett samarbete med Sida under året för att utarbeta en tydligare policy om urbefolkningar och bistånd. Detta resulterade bl.a. i seminarium i december 1999 om mål och metoder för biståndet till urbefolk- ningar och senare en resa till Kolahalvön för att etablera en kontakt med de ryska samerna. Dele- gationen var också representerad i FN:s olika arbetsgrupper för urbefolkningsfrågor. På det nordiska planet inleddes ett närmare samarbete mellan Norge, Sverige och Finland som syftar till regelbundna sameministermöten och ett fördjupat samarbete mellan länderna, bl.a. avseende frågan om en gemensam nordisk same- konvention. Efter ett möte med generalsekrete- raren i Nordiska ministerrådet har det beslutats att även ministerrådet skall vara representerat i detta nordiska samarbete. Jordbruksdepartementet har tillsammans med Utrikes- och Miljödepartementen representerat Sverige i olika internationella fora som rör urbefolkningar bl.a. FN:s arbetsgrupp om tradi- tionell kunskap, ad hoc-arbetsgruppen för bil- dandet av ett permanent forum för urbefolk- ningar inom FN och FN:s arbetsgrupp för en urbefolkningsdeklaration. Sametingets övergripande mål är att verka för en levande samisk kultur. Verksamheten är indelad i följande grenar: - samiska språk, - medverkan i samhällsplaneringen, inklusive nordiskt och internationellt arbete, - information om samiska förhållanden, - samiska näringar, - kultur, inklusive litteratur- och biblioteks- frågor, utbildning och forskning. Sametinget har inte ålagts att redovisa effekterna däremot volym och kvalitet och väsentliga pres- tationer under de senaste två åren. I årets redovisning saknas information beträf- fande återrapporteringskravet "utvecklingen av väsentliga prestationer inom respektive verksam- hetsgren under de senaste två åren". Avsaknaden av denna information försvårar bedömningen av 1999 års resultat. Sametinget anger som skäl att vissa prestationer varierar eller inte kan uppnås enbart av det svenska Sametinget beroende på att viss verksamhet fördelas olika mellan Sametingen år från år. Ledning och styrning har varit ett problem inom tinget, vilket också påtalats av RRV vid de analyser som gjorts. Sametinget har i reglerings- brevet ålagts att arbeta även med denna fråga och inkom med en utredning angående ansvars- och befogenhetsfördelning mellan styrelse, plenum och kansli. Sametinget har nyligen inlett sitt arbete med att kvalitetssäkra sin verksamhet. Det är svårt att bedöma kvalitet utifrån årsredovisningen. Språkarbetet är kostnadsmässigt den dyraste grenen. Eftersom man inte gör någon jämförelse bakåt i tiden är det emellertid svårt att ha någon uppfattning om det faktiska utfallet inom samtliga verksamhetsgrenar. EU-arbetet inom mål 6 och INTERREG II bedrivs med 4 visstidsanställda. Redovisningen i denna del är bra. Det går att utläsa kvalitet, pres- tationer, effekter samt utbetalningsläget. Gene- rellt kan man säga att det finns fler ansökningar än medel. Informationsinsatserna har således burit frukt. De resultat som uppnåtts tyder på ökade arbetstillfällen, gränsöverskridande effek- ter, bättre resursutnyttjande och kompe- tensöverföring. Stödet från sekretariatet har varit godkänt från mottagarsidan. Enligt länsstyrelser och övervakningskommittén har Sametinget en hög kvalitet på sitt arbete. I regleringsbrevet fanns också en målsättning att tinget skulle minska kostnaderna för plenum och styrelse. År 1997 var kostnaderna 1 949 000 kronor, 1998 1 765 000 kronor och 1999 1 726 000 kronor. Tinget har därmed minskat kostnaderna med ca 11 procent. Disponibla medel som därigenom blivit tillgängliga har av- satts till valet år 2001. Riksgränsstängsel m.m. Enligt ett till konventionen (SÖ 1972:15) mellan Sverige och Norge om renbetning m.m. anslu- tande protokoll skall Sverige och Norge bekosta och underhålla vissa stängsel. Stängslen utsätts för stora påfrestningar, vilket leder till avsevärda skador, främst i samband med snösmältningen. Staten har även skyldighet att svara för under- hållet av vissa andra renskötselanläggningar. Konventionen gäller t.o.m. den 30 april 2002. Regeringen har ingått ett avtal med Norge om upprättande av och mandat för en blandad svensk-norsk renbeteskommission. Kommissio- nens arbete pågår och ett betänkande kommer att avges senast den 30 april 2001. Renbeteskommissionen utreder frågan om det ena landets renskötande samer har behov av fort- satt renbetning i det andra landet. Kommissio- nen undersöker betestillgångarna och driftsför- hållandena i de aktuella områdena i Sverige och Norge samt klarlägger hur betestillgångarna använts och hur de mest rationellt skall kunna utnyttjas på ett sätt som ger ett långsiktigt underlag för en ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt bärkraftig rennäring. Samebyarnas utvecklings- och markanvändningsplanering Länsstyrelserna är klara med den grundläggande redovisningen av samebyarnas markanvänd- ningsanspråk och arbetet med rennäringens riks- intressen. Länsstyrelserna kompletterar redovis- ningarna med information om speciellt värdefulla eller känsliga områden för renskötseln, naturvården och kulturmiljövården samt àjour- håller dessa. Renbetesinventeringar Arbetet med att ta fram en ny metod för ren- betesinventering har visat sig oväntat komplice- rat. Regeringen avser att, mot bakgrund av läm- nade uppdrag till den svensk-norska renbetes- kommissionen och den utvecklingsverksamhet som pågår bl.a. i Fjäll-MISTRA, senare åter- komma till riksdagen i fråga om lämplig metod för renbetesinventering. Prisstöd till rennäringen Enligt förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött lämnas pristillägg för renkött som god- känts vid köttbesiktning. Pristillägget lämnas med 9 kronor per kilo för vuxen ren och med 14,50 kronor per kilo för renkalv. Avräknings- priset var nämare 40 kronor per kilo exklusive mervärdesskatt och prisstöd. Antalet slaktade renar uppgick slaktåret 1999/2000 till knappt 46 900 renar medan det året innan slaktades ca 49 000 djur. Prisstöd lämnades med 14,2 miljo- ner kronor för knappt 1 300 ton renkött. Tjernobylolyckan Konsekvenserna av nedfallet av radioaktivt cesium till följd av Tjernobylolyckan fortsätter att påverka i första hand rennäringen. I vissa delar av norra Sverige påverkas emellertid även insjöfisket samt produktionen av nöt och får. Genom avtagande cesiumhalter, tidigareläggning av renslakt och utfodring av renar uppgår antalet kasserade slaktkroppar numera endast till ett tju- gotal om året. Övriga åtgärder för främjande av rennäringen m.m. En del av anslaget bör användas för andra åtgär- der för främjande av rennäringen. Medlen för- delas på användningsområden genom beslut av Jordbruksverket efter överläggningar mellan verket och Sametinget. Medlen används bl.a. för katastrofskadeskydd vid svåra betesförhållanden. Användningen bör i görligaste mån samordnas med verksamheter som kan erhålla stöd enligt mål 1-programmet, exempelvis verksamheter som är direkt inriktade på att utveckla näringen. Under 1999 lämnades ca 8 miljoner kronor i bidrag till projekt som samfinansieras med EU. Jordbruksverket har vidare fattat beslut om medfinansiering som innebär utbetalningar från anslaget på ca 8 miljoner kronor under 2000. 7.6 Revisionens iakttagelser Enligt Riksrevisionsverkets revisionsberättelse fick Sametinget en invändning eftersom årsredo- visningen inte hade beslutats av Sametinget. Års- redovisningen skulle enligt dåvarande lydelse av förordningen (1993:327) med instruktion för Sametinget beslutas av Sametinget och inte av dess styrelse. Under 2000 har förordningen änd- rats så att styrelsen numera har den uppgiften. 7.7 Budgetförslag 7.7.1 45:1 Främjande av rennäringen Tabell 7.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 39 098 Anslags- sparande 46 915 2000 Anslag 35 700 Utgifts- prognos 38 595 2001 Förslag 37 000 2002 Beräknat 37 000 2003 Beräknat 37 000 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tabell 7.5 Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Tusental kronor 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003– beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 8 000 8 000 Nya förpliktelser 59 000 51 000 Infriade förpliktelser 59 000 51 000 - -8 000 Utestående förpliktelser vid årets slut 8 000 8 000 Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 8 000 8 000 De utgifter som belastar anslaget är - underhåll av vissa riksgränsstängsel och ren- skötselanläggningar för vilka staten har underhållsansvaret, - statens del av kostnaderna för redovisning av markanvändningen, riksintressen och marker som är värdefulla eller känsliga för renskötseln, natur- och kulturmiljövården, - framtagande av en ny inventeringsmetod för renbetet, - prisstöd till rennäringen enligt förord- ningen (1986:255) om pristillägg på ren- kött, - ersättning till följd av Tjernobylolyckan som kan lämnas till jordbruksföretag, ren- skötselföretag och till den som helt eller delvis försörjer sig på att fiska till husbehov eller för försäljning enligt förordningen (1994:246) om ersättning för vissa mer- kostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan, - kostnader för medlare i tvister mellan samebyar och jordbrukare när det gäller skadeersättning vid renbetning på åker- mark, - övriga åtgärder för främjande av ren- näringen som beslutas efter överläggningar mellan staten och rennäringen, - samfinansiering av EU-projekt för utveck- ling av rennäringen. Regeringens överväganden I betänkandet Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige (SOU 1999:25) behandlas ett flertal frågor som rör rennäringen och samerna. Regeringen beslöt den 19 april 2000 att 48 737 000 kronor av anslagssparandet under anslaget Främjande av rennäringen m.m. skulle ställas till regeringens disposition. För det fortsatta arbetet med betänkandets olika förslag inför ett ställningstagande till om Sverige kan ratificera konventionen, bör del av anslags- sparandet kunna disponeras även för detta ända- mål. Under 1990-talet har antalet slaktade renar minskat. Detta har bidragit till ett högt anslags- sparande. Regeringen bedömer anslagsbehovet till 37 000 000 kronor för 2001. För vardera 2002 och 2003 beräknas anslagsbehoven vara oför- ändrade. 8 Politikområdena Forskningspolitik och Utbildningspolitik under utgiftsområdena 16 och 20 Politikområde Utbildning inom UO 23 Verksamheten vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ingår som en del i politikområdet Utbild- ning som presenteras inom UO 16. Verksam- heten utgör också ett viktigt medel för att för- verkliga målen inom livsmedelspolitiken, landsbygdspolitiken, djurpolitiken, samepoliti- ken samt skogspolitiken och miljöpolitiken. Politikområde Forskning inom UO 23 Med anledning av den nya forskningsrådsorgani- sationen flyttas det tidigare anslaget G2 till ut- giftsområde 20 anslaget Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande; förvaltning. Det tidigare anslaget G3 Skogs- och jordbru- kets forskningsråd byter namn till Forsknings- rådet för miljö, areella näringar och samhälls- byggande: Forskning och kollektiv forskning. Medlen till stöd för forskningen inom de areella näringarna anvisas under utgiftsområde 23. Verksamheten vid Forskningsrådet ingår som en del i politikområdet Forskning. Verksam- heten utgör också ett viktigt medel för att för- verkliga målen inom livsmedelspolitiken, lands- bygdspolitiken, djurpolitiken, samepolitiken samt skogspolitiken. 8.1 Budgetförslag 8.1.1 25:1 Sveriges lantbruksuniversitet Tabell 8.1 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 1 080 919 Anslags- sparande 0 2000 Anslag 1 175 012 Utgifts- prognos 1 175 012 2001 Förslag 1 199 121 2002 Beräknat 1 224 286 1 2003 Beräknat 1 251 215 1 1 Motsvarar 1 199 121 tkr i 2001 års prisnivå. SLU skall utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans hållbara nytt- jande av dessa. Detta sker genom utbildning, forskning, fortlöpande miljöanalys och informa- tion. Anslaget finansierar grundutbildning, forskar- utbildning, forskning, fortlöpande miljöanalys samt information och fortbildning. Verksam- heten bedrivs utifrån ett sektorsansvar, som pre- ciseras av ansvarsområdena jord- och trädgårds- bruk, landskapsplanering, livsmedelsproduktion, naturvård, skogsbruk och vedråvarans förädling, vattenbruk samt veterinärmedicin och husdjurs- skötsel. Grundutbildningen bedrivs inom fyra långa och åtta korta yrkesprogram samt inom de fyra magisterprogrammen skogsvetar-, bioteknologi- och naturresursprogrammen samt ekonompro- grammet med naturresursinriktning. Forsk- ningen bedrivs utifrån de riktlinjer som angetts i den forskningspolitiska propositionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99). Av anslaget har 3 miljoner kronor ställts till regeringens disposition. Budget för avgiftsbelagd verksamhet Tabell 8.2 Uppdragsverksamhet Tusental kronor Uppdragsverksamhet Intäkter Kostnader Resultat (intäkt - kostnad) Utfall 1999 189 448 189 448 0 (varav tjänsteexport) (12 400) (12 400) Prognos 2000 215 000 215 000 0 (varav tjänsteexport) (13 000) (13 000) Budget 2001 215 000 215 000 0 (varav tjänsteexport) (14 000) (14 000) Beräknat 2002 220 000 220 000 0 (varav tjänsteexport) (14 000) (14 000) Beräknat 2003 225 000 225 000 0 Avgiftsintäkterna disponeras av SLU. Regeringens överväganden SLU har, sedan 1995/96 års stora sparbeting, vidtagit kraftiga åtgärder för att komma till rätta med de ekonomiska svårigheter som detta förde med sig. De åtgärder som styrelsen vidtagit för att komma till rätta med den negativa kapitalför- ändring som SLU uppvisade för 1997 har gett resultat och kapitalförändringen uppvisar ett positivt resultat för de senaste budgetåren. Stor vikt fästs vid arbetet med kvalitets- utveckling. Ett kvalitetsutvecklingsprogram har utvecklats omfattande såväl samtliga SLU:s verk- samhetsgrenar som stödjande funktioner såsom laboratorieverksamhet och administration. Pro- grammet integreras med övrig verksamhets- utveckling och implementeras i verksamheten under hösten 2000. Genom statsmakternas beslut har SLU till- delats ett antal nya utbildningsplatser. Detta har lett till att en allt större andel av anslaget går till grundutbildning. I regleringsbrev för SLU specificeras utbild- ningsuppdraget till SLU genom ett mål för anta- let helårsprestationer. Målet för treårsperioden 1997–1999 fastslogs till 8 600 helårsprestationer varav 1 100 i fristående kurser. SLU har uppnått det fastställda målet genom att under perioden ha presterat 8 852 helårsprestationer varav 1 093 i fristående kurser. Målet för perioden 2000–2002 skall vara 9 000 helårsprestationer varav 1 100 inom fristående kurser. I enlighet med tidigare beslut anvisas medel för 450 nya utbildningsplatser som tilldelades SLU under 1998, 200 nya platser 1999 samt för ytterligare 420 nya utbildningsplatser som SLU tilldelats fr.o.m. hösten 2000. Genomströmningen av studenter varierar mycket mellan olika program. Andelen agrono- mer som examinerades på nominell studietid var 16 procent medan lantmästare och veterinärer ligger på ca 75 procent. Totalt utexaminerades endast 36 procent av studenterna på nominell studietid. Drygt var fjärde examinerad har en studietid som överstiger den nominella med mer än ett år. En möjlig förklaring till resultatet kan vara att de studerande är eftertraktade på arbets- marknaden och därför väljer att börja arbeta framför att omedelbart avsluta sina studier. Veterinärer med utbildning från land utanför EU hade tidigare små möjligheter att få en kompletterande utbildning för att därigenom er- hålla legitimation och kunna utöva sitt yrke i Sverige. I syfte att tillvarata den resurs som dessa personer utgör, anvisades SLU för budgetåret 1999 3 125 000 kronor per år för att genomföra en kompletterande utbildning för utländska veterinärer. Utbildningen, som anpassas indivi- duellt till den antagnes bakgrund, har förlagts till Skara. Den startade 1999 och 17 veterinärer med utbildningar från olika länder kunde påbörja sin kompletterande utbildning. En ny antagning gjordes höstterminen 2000. För forskarutbildningen angavs 270 examina för perioden 1997–1999 som mål vad gäller lägsta antalet examina. Under treårsperioden har 371,5 examina avlagts, vilket innebär att målet uppfyllts med god marginal. För perioden 2001–2004 föreslår regeringen att målet för antal forskar- examina vid SLU skall vara 400. SLU har redovisat exempel på regional sam- verkan som även sträcker sig över nations- gränsen. Tillsammans med den Kgl. Veterinær- og Landbohøjskole i Danmark har SLU planerat en gemensam hortonomutbildning. Avtalet om den dansk-svenska utbildningen undertecknades under våren 2000 och utbildningsstarten är utsatt till höstterminen 2001. I budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, UO16, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:117) sattes preliminära mål avseende andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer för samtliga universitet. De definitiva rekryte- ringsmålen angavs sedan i regleringsbrev. För SLU sattes målet för perioden 1997–1999 till minst en fjärdedel kvinnor bland de nyrekryte- rade professorerna. Under perioden har andelen kvinnor bland de nyrekryterade professorerna uppgått till 41 procent, vilket bedöms vara ett mycket bra resultat. Det preliminära målet för 2001–2004 skall vara att 34 procent av de nyre- kryterade professorerna skall vara kvinnor. En vägledande princip i arbetet med rekyteringsmål är att målen bör höjas för att fungera som en sporre i jämställdhetsarbetet. Definitivt mål kommer att fastställas i regleringsbrev. Under 1999 har 17 lektorer/forskningsledare efter ansökan blivit befordrade till professorer. Fyra av de befordrade är kvinnor. Som ett led i att stärka djurskyddets ställning förstärktes anslaget för 1999 engångsvis med 3 miljoner kronor för delfinansiering av en profes- sur i djurskydd vid veterinärmedicinska fakulte- ten vid SLU för kommande femårsperiod. Pro- fessuren är under tillsättning. SLU har under året inkommit till regeringen med en forskningsstrategi. I strategin föreslår SLU att de nuvarande ansvarsområdena omde- finieras för att bättre spegla det uppdrag som SLU har utifrån sitt sektorsansvar. SLU föreslår att de fem ansvarsområdena skall vara kvalitet i livsmedelskedjan; djurhållning, djurhälsa och djurskydd; skog, skogsbruk och förädling av skogsråvara; naturresurser för landsbygds- utveckling, rekreation och fritid samt land- skapsplanering och markanvändning. Regeringen har inte något att erinra mot detta förslag. An- svarsområdena har formulerats om sedan före- gående budgetår och avser att ge SLU en tydlig profil, integrera produktions- och miljömål sam- tidigt som de tar hänsyn till allt viktigare upp- levelsemål. De understryker också vikten av kopplingen mellan areell råvaruproduktion, pro- dukt och marknad. ArtDatabanken är en särskild enhet vid SLU. Dess viktigaste uppgifter är att samla in, lagra, utvärdera och tillhandahålla information om hotade och sällsynta växter och djur. ArtData- banken utarbetar utifrån denna information nationella rödlistor som beskriver arternas status. ArtDatabanken skall också initiera forskning och inventeringar samt samarbeta internationellt med motsvarande organisationer. För att verksam- heten skall bedrivas på bästa sätt krävs mycket specialkompetens om samtliga växt- och djur- grupper. För att ge ArtDatabanken möjlighet att förstärka kompetensen och utveckla verksam- heten föreslås en ökning av SLU:s anslag med 5 miljoner kronor per år. Resursförstärkningen finansieras genom en omfördelning från utgifts- område 23 anslaget Stöd till lokala investerings- program för ekologisk hållbarhet. Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet för 2001 till 1 199 121 000 kronor. För 2002 och 2003 beräk- nas anslagsbehoven vara oförändrade i fasta priser. Tabell 8.3 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 1 175 012 Pris- och löneomräkning 20 465 Överföring till anslaget 42:1 -1 321 Överföring till UO 17 anslaget Riksarkivet -35 Ökat resursbehov 5 000 Förslag 2001 1 199 121 8.1.2 26:1 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och kollektiv forskning Tabell 8.4 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 227 762 1 Anslags- sparande 7 493 2000 Anslag 208 320 1 Utgifts- prognos 212 400 2001 Förslag 240 263 2002 Beräknat 244 593 2 2003 Beräknat 245 453 3 1 Anslaget Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning och kollektiv forskning. 2 Motsvarar 240 263 tkr i 2001 års prisnivå. 3 Motsvarar 236 263 tkr i 2001 års prisnivå. Anslaget finansierar forskningsstöd samt stöd till kollektiv forskning om de areella näringarna inom Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Den tidigare verksam- heten inom området bedrevs av Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) som avvecklas. Den kollektiva forskningen omfattar jord- bruksteknisk forskning, viss skogsforskning, trädgårdsforskning samt växtförädling. Regeringens överväganden SJFR:s verksamhet överförs med anledning av den nya forskningsrådsorganisationen till Forsk- ningsrådet för miljö, areella näringar och sam- hällsbyggande. Resultatbedömningen beträf- fande denna verksamhet redovisas därför under detta anslag. Genom regeringens proposition Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99) uppdrogs åt SJFR att planera och genomföra ett forsknings- program för ekologisk jordbruks- och träd- gårdsproduktion och för detta ändamål anvisades 46,5 miljoner kronor. Programmet avslutades under 1999 och en slutrapport har avgetts. Pro- grammet har utvärderats med relativt goda vits- ord. SJFR har för den kollektiva forskningen träffat avtal med Stiftelsen Jordbruks- och Miljö- teknisk forskning om gemensam finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet på det jordbrukstekniska området. Ansvaret för pro- grammets genomförande ligger hos Jord- brukstekniska institutet (numera Institutet för jordbruks- och miljöteknik). SJFR har vidare träffat avtal med Stiftelsen Skogsbrukets Forsk- ningsinstitut om gemensam finansiering av viss skogsforskning. Avtalen har omfattat perioden 1997–2000 för verksamhetens inriktning, men den ekonomiska delen har, på grund av struk- turförändring av det statliga stödet till den kol- lektiva forskningen, omfattat ett år i taget. Insatserna inom trädgårdsforskningen avser områdena hemträdgårdar och grönytemiljöer, inklusive verksamheten inom MOVIUM-sekre- tariatet vid SLU i Alnarp. Växtförädlings- programmet avser icke kommersiella jordbruks- och trädgårdsgrödor. Anslaget till den kollektiva forskningen var för 2000 48,4 miljoner kronor. I 2000 års ekonomiska vårproposition (prop. 1999/2000:100, bet. 1999/2000:FiU20, rskr. 1999/2000:261) föreslogs i tilläggsbudgeten en ökning av SJFR:s anslag om 15 miljoner för forskning om ekologisk produktion. I samma proposition föreslogs att 35 miljoner kronor per år under perioden 2001–2003 skall avsättas för samma ändamål. Bakgrunden är riksdagens am- bition att den ekologiskt odlade arealen bör för- dubblas (20 procent) till 2005 samt att den eko- logiska animalieproduktionen bör öka. Det är angeläget att det nyligen avslutade forsknings- programmet för ekologisk jordbruks- och träd- gårdsproduktion får en uppföljning och rege- ringen föreslår därför att 28 miljoner kronor avsätts för detta ändamål. Härav skall 5 miljoner kronor disponeras av SLU för den verksamhet som bedrivs av Centrum för uthålligt lantbruk (CUL). CUL har till syfte att utveckla universitetets samlade resurser till en kraftfull samverkan för att utveckla det ekologiska lantbruket och för att långsiktigt utveckla ett hållbart och ekosystemförstärkande lantbruk. SLU och CUL har en viktig funktion till stöd för forskningen inom området. Medlen för verksamheten skall efter 2001 anvisas under anslaget 25:1 Sveriges lantbruksuniversitet. Regeringen avser att uppdra åt Forsknings- rådet att planera och genomföra ett forsknings- program för ekologisk jordbruks- och träd- gårdsproduktion för perioden 2001–2003 med målet att bidra till att skapa förutsättningarna för att uppnå såväl riksdagens ambition som att de övergripande miljökvalitetsmålen kan nås inom en generation. Programmets resultat bör kunna utgöra värde- fulla kunskapsunderlag för såväl den ekologiska som för den konventionella produktionens ut- veckling. Anslagssparandet uppgick vid ingången av innevarande budgetår till knappt 7,5 miljoner kronor. Genom regeringsbeslut om disposition av anslagssparande har indragits anslagssparandet överstigande 3 procent av anslaget, omfattande drygt 1,5 miljoner kronor till statskassan. Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande bör ges möjlighet att åta sig mer långsiktigt forskningsstöd för projekt inom de areella näringarna. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2001 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktel- ser i samband med stöd till forskning och kol- lektiv forskning som finansieras över anslaget som innebär utgifter på högst 140 miljoner kro- nor efter 2001. Tabell 8.5 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser Miljoner kronor 1999 utfall 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003– beräknat Utestående förpliktelser vid årets början 205 154 104 - - Nya förpliktelser 115 181 225 - - Infriade förpliktelser 181 230 193 -85 -55 Utestående förpliktelser vid årets slut 140 104 137 - - Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 155 155 140 - - Slutsatser I anslaget har beräknats en ökning med 28 miljo- ner kronor för forskning om ekologisk produk- tion. Regeringen bedömer anslagsbehovet för 2001 till 240 263 000 kronor för Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och kollektiv forskning. För 2002 beräknas anslaget vara oförändrat och för 2003 beräknas anslaget till 236 263 000 kronor i fasta priser. Tabell 8.6 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 223 320 Pris- och löneomräkning 3 943 Ökning av anslaget för forskning om ekologisk produktion 28 000 Förslag 2001 240 263 8.1.3 26:2 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien Tabell 8.7 Anslagsutvecklingen Tusental kronor 1999 Utfall 920 Anslags- sparande 2000 Anslag 929 Utgifts- prognos 929 2001 Förslag 1 149 2002 Beräknat 1 170 1 2003 Beräknat 1 194 1 1 Motsvarar 1 149 tkr i 2001 års prisnivå. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens (KSLA) uppgift är att med stöd av vetenskap och praktisk erfarenhet till samhällets gagn främja jordbruk och skogsbruk samt därtill knuten verksamhet. Anslaget finansierar kostnader för akademiens ordinarie tjänstemän, ersättning åt skoglig exper- tis, bidrag till bibliotek m.m. samt vissa kostna- der för utländskt forskarutbyte och utländska forskarkontakter. Regeringens överväganden Resultatinformation KSLA har en stor betydelse som diskussions- plattform för ledande företrädare inom de areella näringarna och livsmedelssektorn. I konferens- och seminarieverksamheten tas för dessa verk- samheter angelägna frågor upp, såsom livs- medelssäkerhet och skogsfrågor. Under det gångna budgetåret har akademien belyst aktuella jordbruks- och skogsbruksfrågor vid ordinarie månadssammankomster och semi- narier, genom arbete inom utskott, kommittéer och arbetsgrupper samt genom utgivande av rap- porter. Exempel på områden som behandlats under 1999 är EU-politiken och den svenska landsbygdsutvecklingen, växtgenetik som red- skap för en bättre livsmedelsråvara och struktur- frågor inom jord- och skogsbruket samt i livs- medels- och skogsindustrierna. De ämnesområ- den som akademien har valt för sina konferenser och seminarier speglar väl aktuella diskussions- ämnen och problemställningar inom verksam- hetsområdet. Akademiens ambition är att ha visioner för framtiden, att analysera och vara en plattform för en dialog i samhället. KSLA har sedan länge åtagit sig att utveckla samarbetet med Central- och Östeuropa. Denna uppgift upprätthålls och utvecklas med hjälp av särskilda medel från Jordbruksdepartementet Slutsatser Regeringen bedömer anslagsbehovet till 1 149 000 kronor för 2001. Anslagsbehoven för 2002 och 2003 beräknas vara oförändrade i fasta priser. Tabell 8.8 Beräkning av anslaget för 2001 Tusental kronor Anslag 2000 929 Pris- och löneomräkning 18 Förslag 2001 1 149 Bilaga 1 Nya anslagsbenämningar Bilaga 1. Nya anslagsbenämningar Av tabellen nedan framgår benämningen på anslagen 2000 och 2001. Syftet med tabellen är att underlätta övergången till de nya benämningar som följer av att politikområden införts. Tabell 1. Nya anslagsbenämningar 2000 och 2001 Benämning 2000 Benämning 2001 Anslagets namn G1 25:1 Sveriges lantbruksuniversitet G2 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Förvaltningskostnader (UO 20 26:1) G3 26:1 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och kollektiv forskning G4 26:2 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien H1 41:1 Skogsvårdsorganisationen H2 41:2 Insatser för skogsbruket H3 41:3 Internationellt skogssamarbete H4 41:4 Från EG-budgeten finansierade medel för skogsskadeövervakning D2 42:6 Ersättningar för viltskador m.m. E1 42:1 Statens veterinärmedicinska anstalt E2 42:2 Bidrag till distriktsveterinär- organisationen E3 42:3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder E4 42:4 Centrala försöksdjursnämnden E5 42:5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar B1 43:1 Statens jordbruksverk B3 Ingår i 43:1 Statens jordbruksverk B13 Ingår i 43:1 Statens jordbruksverk F3 Ingår i 43:1 Statens jordbruksverk B4 43:2 Statens utsädeskontroll B5 43:3 Statens växtsortnämnd B7 43:4 Bekämpande av växtsjukdomar B10 43:5 Arealersättning och djurbidrag m.m. B11 43:6 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter B12 43:7 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar m.m. C1 43:8 Fiskeriverket C2 43:9 Strukturstöd till fisket m.m. C3 43:10 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. C4 43:11 Fiskevård F1 43:12 Statens livsmedelsverk F2 43:13 Livsmedelsekonomiska institutet F4 43:14 Livsmedelsstatistik F5 43:15 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten F6 43:16 Åtgärder inom livsmedelsområdet A1 43:17 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. B8 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur B9 44:2 Från EG-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur B6 44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket B2 44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. D3 44:5 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. D1 45:1 Främjande av rennäringen m.m. PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 10 9 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 12 13 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 20 21 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 34 35 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 66 67 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 80 79 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 84 85 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 94 93 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 BILAGA 1 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 BILAGA 1 2 3 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 23 96 95