Post 5605 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
2000/01:35 ·
Hämta Doc ·
Samverkan mellan civil och militär flygutbildning m.m. Prop. 2000/01:35
Ansvarig myndighet: Försvarsdepartementet
Dokument: Prop. 35
Regeringens proposition
2000/01:35
Samverkan mellan civil och militär flygutbildning
m.m.
Prop.
2000/01:35
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 november 2000
Göran Persson
Björn von Sydow
(Försvarsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisar regeringen de frågor om formen för den
framtida flygförarutbildningen och exportstöd som riksdagen fattade
beslut om den 30 mars 2000 (bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:1
68). I propositionen redovisas inriktningen vad gäller integrering av civil
och militär pilotutbildning, internationell samverkan kring militär
pilotut-bildning samt frågor om utbildningsstöd vid export av
Gripensystemet.
Regeringen anser att delar av den civila och den militära flygut-
bildningen bör kunna samordnas. En samordningsfunktion med
representanter för berörda myndigheter bör inrättas för att genomföra
och utveckla samordningen. Den grundläggande militära
flygutbildningen bör enligt regeringen samlokaliseras med den
grundläggande militära taktiska flygutbildningen i Uppsala.
Regeringen bedömer att utbildningsstödet vid export av Gripen-
systemet kommer att påverka behovet av verksamhetsställen för den
militära flygverksamheten. En internationell samverkan kring den
militära flygutbildningen bör för svensk del ha sin grund i de europeiska
flygvapenchefernas arbete. Långsiktigt bör samordningen av, och sam-
verkan mellan, den militära flygutbildningen och den högkvalitativa
statliga civila flygutbildningen utvecklas genom samordningsfunktionen.
I propositionen föreslås att Flygvapnets Uppsalaskolor skall läggas
ned den 31 december 2001 och att Upplands flygflottilj skall läggas ned
den 31 december 2003. Vidare föreslås att en ny organisationsenhet,
Flygstridsskolan, skall inrättas i Uppsala den 1 januari 2002. I
Flygstridsskolan kommer den skolverksamhet för flygstridskrafterna
som är lokaliserad till Uppsala att samlas.
Innehållsförteckning
Fel! Bokmärket är inte definierat.
2 Ärendet och dess beredning 4
3 Inledning 5
4 Samverkan mellan civil och militär flygutbildning 6
4.1 Samordning av civil och militär flygutbildning 6
4.2 Formerna för samordning 11
5 Exportstöd och antalet verksamhetsställen för militär
flygverksamhet 12
6 Internationell samverkan 15
7 Lokaliseringen av den militära flygutbildningen 18
8 Organisatoriska konsekvenser 24
9 Långsiktig inriktning 26
Bilaga 1 Samrådsinstanser 27
Bilaga 2 Sammanfattning av Försvarsdepartementets promemoria
den 15 september 2000, Vissa frågor om den framtida
flygutbildningen 28
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 16 november
2000………………………………………………….34
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner regeringens förslag att lägga ned Flygvapnets
Uppsalaskolor (kapitel 8),
2. godkänner regeringens förslag till lägga ned Upplands flygflottilj
(kapitel 8),
3. godkänner regeringens förslag att inrätta Flygstridsskolan (kapitel
8).
2 Ärendet och dess beredning
Riksdagen fattade den 30 mars 2000 beslut om flygutbildningen (bet.
1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Försvarsutskottet anförde i
sitt betänkande att formen för den framtida flygförarutbildningen, såväl
den grundläggande taktiska flygutbildningen som den grundläggande
flygutbildningen, borde ses över. Syftet skulle vara att uppnå en ökad
internationell samverkan kring utbildningen samt, i de delar där det var
lämpligt, en integrerad militär och civil flygförarutbildning. Utskottet
ansåg vidare att regeringen borde återkomma till riksdagen rörande
exportstöd och utbildning av flygförare. Riksdagen beslutade att som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om exportstöd och
utbildning av flygförare.
De frågor riksdagen aktualiserade, har beretts inom
Regeringskansliet. I anslutning till det beredningsarbetet kom det in
förslag och synpunkter till Regeringskansliet från olika intressenter.
Redan den 17 mars 2000 hade Lunds universitet lämnat förslag om en
utredning av samarbete kring militär och civil flygutbildning i Sverige
och på sikt inom Norden. I en skrivelse den 2 april 2000 erbjöd
Eskilstuna kommun sambruk av Eskilstuna flygplats, Kjula. Kommunen
bedömde att flygplatsen på sikt borde kunna utvecklas till ett
utbildningscentrum för såväl militära som civila behov. Den 4 april
2000 redovisade Nordvästra Skånes samarbets-kommitté synpunkter i
fråga om flygutbildningen i Nordvästskåne.
I en skrivelse den 19 april 2000 begärde landshövdingarna i
Norrbottens län respektive Västerbottens län att regeringen skulle
påbörja en översyn av det svenska och europeiska utbildningsbehovet av
piloter för såväl militärt som civilt flyg. I ett brevsvar till de två
landshövdingarna den 20 juni 2000 upplyste näringsministern om det
beredningsarbete som pågick inom Regeringskansliet och om Luftfarts-
verkets utredning om behovet av trafikflygare. Utöver detta fanns inget
ytterligare utredningsbehov, enligt näringsministerns mening.
I en forskningsrapport från Försvarshögskolan den 24 maj 2000
redovisade Leif Carlstedt och Henry Widén en utvärdering av
flygvapnets urvals- och utbildningssystem 1982 – 1990.
I skrivelser den 26 maj och 6 september 2000 redovisade Saab AB
förslag om ett europeiskt pilotutbildningscentrum.
Den 28 juni och 24 augusti 2000 redovisade Region Skåne en modell
för samverkan mellan civil och militär flygutbildning. I arbetet hade
deltagit representanter för Region Skåne, länsstyrelsen i Skåne län,
kommunförbundet i Skåne, Ängelholms och Klippans kommuner,
Skånska flygflottiljen och Krigsflygskolan samt Lunds universitet och
Trafikflygskolan.
Den 29 juni 2000 redovisade Campus Uppsala, knutet till Uppsala
universitet, en promemoria om hur högskolan skulle kunna förbättra och
stärka samarbetet med försvaret och hur försvaret skulle kunna bidra till
högre utbildning och forskning. Med en gemensam skrivelse den
4 september 2000 redovisade länsstyrelsen i Uppsala län och Uppsala
kommun frågor om lokalisering av den militära grundläggande
flygutbildningen till Uppsala.
Den 13 september 2000 redovisade skolchefen vid Trafikflyghög-
skolan synpunkter på lokaliseringen av den militära flygskolan.
Inom Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) upprättades den
15 september 2000, den preliminära promemorian Vissa frågor om den
framtida flygutbildningen. Samma dag, den 15 september 2000, sändes
promemorian ut på ett samrådsförfarande till berörda myndigheter och
intressenter. Samrådsinstanserna anges i bilaga 1. Yttrande har lämnats
av samtliga instanser utom Scandinavian Airlines System,
Braathens/Malmö Aviation, Skyways Holding AB, Svenska
flygföretagens riksförbund och Försvarets Civila Tjänstemannaförbund.
Sveriges Akademikers Centralorganisation och Facket för Service och
Kommunikation har förklarat att de avstår från att yttra sig. Yttrandena
finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr Fö2000/762/MIL).
Promemorians sammanfattning redovisas i bilaga 2.
Härefter har företrädare för Socialdemokraterna, Moderaterna,
Vänsterpartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet i Uppsala den 7 november 2000 kommit in med ett
pressmeddelande om att förlägga flygvapenutbildningen till Uppsala.
Vidare har Moderaterna i Uppsala den 8 november 2000 överlämnat en
namninsamling för att behålla F 16 i Uppsala.
3 Inledning
Regeringen anser att det är angeläget att de samlade statliga resurserna
kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Detta gäller också i förhållande till
Försvarsmakten och dess resurser. Kravet på Försvarsmakten att
samverka med andra myndigheter kommer till tydligt uttryck i
regleringsbrevet för Försvarsmakten. Av regleringsbrevet för år 2000
framgår bl.a. att Försvarsmakten i olika sammanhang skall utveckla
förmågan att samverka med andra myndigheter. Särskilt gäller det
räddningstjänsten, polisen och sjukvården. Inom helikopterområdet är
Försvarsmaktens samverkan med andra myndigheter av stor betydelse.
När det gäller flygutbildningen anser regeringen att frågan om en
integrering av den civila och militära flygutbildningen och frågan om en
internationell samverkan om den militära flygutbildningen måste ses i
olika tidsperspektiv.
Riksdagen har beslutat att Skånska flygflottiljen (F 10) i Ängelholm
skall läggas ned senast den 31 december 2002 (prop. 1999/2000:30,
bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Den militära flygskolan
ingår i F 10. Enligt regeringens mening bör principerna för en
integrering eller samordning av civil och militär pilotutbildning prövas
redan i detta korta perspektiv.
Den statliga civila trafikflygarutbildningen bedrivs av Trafikflyg-
högskolan (TFHS), som ingår i Lunds universitet. Utbildningen är
lokaliserad till Ljungbyhed i Klippans kommun.
I fråga om internationell samverkan inom den militära
flygutbildningen gör regeringen däremot bedömningen – mot bakgrund
av de initiativ som har tagits och det arbete som pågår – att någon sådan
samverkan inte kan komma till stånd under de närmaste åren. Däremot
bör de åtgärder som vidtas i det korta perspektivet utformas så att de
inte hindrar en internationell samverkan om en sådan vid senare tidpunkt
bedöms vara lämplig.
Regeringen anser att det är viktigt att de åtgärder som vidtas inom
något eller några år lägger grunden för en långsiktigt hållbar utveckling
av svensk militär pilotutbildning i de avseenden riksdagen behandlat.
Regeringen anser att följande inriktning skall gälla för integrering av
civil och militär pilotutbildning, internationell samverkan kring militär
pilotutbildning samt exportstöd. Delar av den civila och den militära
flygutbildningen samordnas (avsnitt 4.1). En samordningsfunktion med
representanter för berörda myndigheter inrättas för att genomföra och
utveckla samordningen (avsnitt 4.2). Den grundläggande militära
flygutbildningen (GFU) samlokaliseras med den grundläggande militära
taktiska flygutbildningen (GTU). Det finns goda förutsättningar för att
JAS 39 Gripen kommer att kunna exporteras till fler stater än Sydafrika
före 2010. Ett nödvändigt utbildningsstöd vid export av Gripensystemet
kommer att påverka behovet av verksamhetsställen för militär
flygverksamhet (kapitel 5). En internationell samverkan kring den
militära flygutbildningen bör för svensk del ha sin grund i de europeiska
flygvapenchefernas arbete (kapitel 6). Långsiktigt bör samordningen av,
och samverkan mellan, den militära flygutbildningen och den hög-
kvalitativa statliga civila flygutbildningen utvecklas genom samordnings-
funktionen. Denna samordning och sammanslagningen av GFU- och
GTU-verksamheten bör bilda grund för ett önskvärt svenskt engagemang
i ett internationellt militär flygutbildningssamarbete (kapitel 9).
Med denna inriktning som grund bör Försvarsmaktens grundorga-
nisation i vissa delar förändras. Regeringen redovisar förslag till dessa
förändringar i kapitel 8.
4 Samverkan mellan civil och militär
flygutbildning
4.1 Samordning av civil och militär flygutbildning
Regeringens bedömning: Delar av den civila och den militära flygut-
bildningen bör samordnas.
En samordnad verksamhet bör kunna tillämpas från den 1 januari
2002.
Skälen för regeringens bedömning
Inledning
En grundläggande aspekt är att staten har ett ansvar för att samordna sin
verksamhet så att statens resurser utnyttjas så effektivt som möjligt. Där
samordning och samutnyttjande mellan statliga verksamheter är möjlig
och kostnadseffektiv skall sådan också genomföras.
Grundprincipen bör i fråga om en samordning av den civila och den
militära flygutbildningen vara att så långt det är möjligt åstadkomma en
effektiv och rationell samordning av verksamheternas skilda delar. Det
finns delar i den civila och den militära flygutbildningen som uppvisar
likheter och därmed rent principiellt skulle kunna samordnas. Det gäller
den teoretiska delen av utbildningen, flygövningsmomenten i
utbildningen och administrationen som sammanhänger med
utbildningen. En samordning bör kunna leda till att ekonomiska och
personella resurser utnyttjas mer effektivt och att en sammantaget mer
bärkraftig svensk högkvalitativ utbildning av piloter uppnås.
Det finns enligt regeringen ett antal förhållanden som är av betydelse
när man skall pröva en eventuell samordning av den militära och den
civila flygutbildningen. Det gäller framförallt syftet med utbildningarna,
de grundläggande reglerna för dem, formerna för utbildningarna,
lokalisering geografiskt och med hänsyn till miljö och luftrum samt
huvudmannaskapet.
Även om det finns likheter mellan den civila och den militära
flygutbildningen finns det också skillnader. En grundläggande aspekt
avseende den militära flygutbildningen är att denna utbildning är en del
av den svenska officersutbildningen. Andra skillnader av betydelse är att
den militära utbildningen i sin helhet bedrivs på jetflygplan samt
utbildningens längd. Den grundläggande militära flygutbildningen (GFU)
omfattar tolv månader och den grundläggande militära taktiska
flygutbildningen (GTU) omfattar sex månader. Dessa utgör de inledande
skedena i den samlade militära flygutbildningen. Den militära
flygutbildningen pågår i ungefär fyra år och sex månader och de olika
utbildningsmomenten går slag i slag. Våren 2000 redovisade två
forskare vid Försvarshögskolan en utvärdering av flygvapnets urvals- och
utbildningssystem 1982 – 1990. Av rapporten framgår att dessa system
är mycket effektiva i en internationell jämförelse. Rapportförfattarna
menar att den höga effektiviteten till stor del kan tillskrivas den
utbildnings-filosofi som genomsyrar den svenska stridsflygutbildningen.
Regeringen anser att det är angeläget att kunna bibehålla grunderna i
den militära flygutbildningen även efter det att flygskolan har flyttat från
F 10 och Ängelholm.
En eventuell samordning av flygutbildning bör enligt regeringen – i
vart fall i ett inledningsskede – avse endast den utbildning som staten
ansvarar för. Detta skulle innebära att det är fråga om den utbildning som
bedrivs inom Försvarsmakten och trafikflygarutbildningen vid Trafik-
flyghögskolan (TFHS). Dessa två utbildningar är av hög kvalitet varför
det inte skulle möta kvalitetskravsproblem om en viss samordning
genomförs.
Regeringen vill också erinra om hur ansvaret för olika utbildningar
m.m. i dag är fördelat inom Försvarsmakten. Flygskolan inom F 10 i
Ängelholm ansvarar för den grundläggande flygutbildningen, GFU. F 16
i Uppsala ansvarar för den grundläggande taktiska utbildningen, GTU.
Den efter GTU följande grundläggande flygslagsutbildningen, GFSU,
genomförs på den flottilj och division där piloten är placerad. Ansvaret
för utbildningen av transportflygpiloter ligger på Försvarsmaktens
högkvarter, med ett visst delansvar på Flygvapnets flygbefälsskola vid
F 20 i Uppsala. Försvarsmaktens helikopterflottilj ansvarar för
Försvarsmaktens helikopterutbildning. Utbildningen inleds med ett
skede på flygplan, som genomförs på TFHS i Ljungbyhed. Därefter
genomförs den grundläggande helikopterutbildningen, GHU, på Malmen
i Linköping. Efter GHU följer ett skede med grundläggande taktisk
utbildning, GTU. Även detta skede genomförs på Malmen.
Utbildningsmoment som bör kunna samordnas
Regeringen bedömer att det finns samordningsmöjligheter i de mer
allmänna teoretiska ämnena i flygutbildningens början såsom
aerodynamik, meteorologi och grundläggande navigation. Regeringen
avser att uppdra åt Försvarsmakten och Lunds universitet att tillsammans
redovisa hur en samordning av utbildningen i dessa och andra teoretiska
flygämnen bör genomföras.
Försvarsmaktens internationalisering ställer ökade krav på svenska
militära piloter i fråga om kunskap i civila flygregler. Försvarsmakten
och Lunds universitet bör ges i uppdrag att pröva om utbildningen av
svenska militära piloter i civila flygbestämmelser kan göras mer
samordnad än vad som sker i nuläget. Det gäller utbildning i de svenska
civila flygbestämmelserna (Bestämmelser för civil luftfart – BCL) och
andra civila flygregler som enligt t.ex. de europeiska luftfartsmyndig-
heternas gemensamma luftfartsbestämmelser (Joint Aviation
Requirements – JAR) gäller vid internationell flygverksamhet.
I sitt förslag om en samordnad civil och militär flygutbildning
sommaren 2000 redovisade Region Skåne sin syn på hur
flygövningsmomenten skulle kunna samordnas. Förslaget innebär att den
militära utbildningen delvis skulle genomföras med propellerflygplan.
Detta skulle, enligt Region Skåne, innebära besparingar för staten
sammantaget.
Försvarsmaktens utbildning av militära piloter inleddes tidigare med
ett skede på propellerflygplan. Myndigheten fann emellertid att det
skedet inte behövdes. Genom förändringen kunde antalet flygtimmar
minskas. Sedan mitten på 1980-talet genomförs hela den militära
flygutbildningen på jetflygplan. Försvarsmakten anser att ett propeller-
skede inte skall återinföras i utbildningen.
Enligt regeringens mening bör Försvarsmakten och Lunds universitet
ges i uppdrag att pröva effektiviteten och rationaliteten i samt de
ekonomiska konsekvenserna av de nuvarande militära respektive civila
flygutbildningssystemen. De två instanserna bör därvid bedöma
lämpligheten av att låta den militära flygutbildningen innehålla även ett
skede med propellerflygplan. Försvarsmakten och Lunds universitet bör
ges i uppdrag att tillsammans redovisa om och hur även delar av
flygövningsmomenten i flygutbildningen kan genomföras gemensamt.
En särskild fråga i flygutbildningen är Försvarsmaktens utbildning av
transportflygpiloter. Utbildningen av dessa piloter genomförs med stöd
av TFHS. Regeringen anser att Försvarsmakten och Lunds universitet
bör ges i uppdrag att pröva om det vore ändamålsenligt att ytterligare
tydliggöra samverkan när det gäller denna utbildning. En delfråga är att
pröva lämpligheten i att, med beaktande av att piloterna också skall ges
erforderlig officersutbildning, direktutbilda piloter för transportflyg-
verksamheten.
TFHS genomför i dag civil flyglärareutbildning för egna blivande
flyglärare som intern fortbildning eller som uppdragsutbildning. Några
privata flygskolor tillhandahåller avgiftsfinansierad flyglärareutbildning.
Det finns däremot inte någon högskoleutbildning för flyglärare enligt de
krav BCL ställer. Tidigare bedrevs statlig flyglärareutbildning vid
Högskolan för lärarutbildning i Södertälje. Inom Försvarsmakten
utbildas flyglärare för GFU genom flygskolan och flyginstruktörer för
GTU genom flygenheten vid F 16. I den rapport från Försvarshögskolan
som refereras ovan framhålls de militära flyglärarnas betydelse.
Regeringen tar inte i denna proposition ställning till frågan om en
statlig civil flyglärareutbildning. Regeringen bedömer emellertid att det
kan finnas fördelar med ett samarbete mellan den militära flyglärare-
och flyginstruktörsutbildningen och den fortutbildning till flyglärare
som bedrivs vid TFHS. Försvarsmakten och Lunds universitet bör därför
ges i uppdrag att tillsammans överväga i vilken utsträckning ett tydligare
samarbete än det hittillsvarande skulle kunna utformas.
Administrativ ledning, m.m.
Försvarsmakten och Lunds universitet, som inrymmer TFHS, ansvarar
för den militära flygutbildningen respektive den statliga utbildningen av
civila trafikflygare. Sedan TFHS inrättades 1984 och fram till 1998 var
TFHS en egen organisatorisk enhet inom Försvarsmakten. Under den tid
Försvarsmakten var huvudman för TFHS var samordningen mellan den
militära och civila utbildningen begränsad.
Enligt regeringens mening finns det administrativa processer i
anslutning till flygutbildningen som bör kunna samordnas bättre än idag.
En sådan är uttagningen av militära och civila pilotelever. Den nordiska
arbetsgruppen om pilotfrågor inom de nordiska försvarsmakterna
berörde denna fråga i sin rapport till de nordiska försvarsdepartementen
i oktober 1999, Frågor om piloter inom de nordiska försvarsmakterna.
Arbets-gruppen ansåg att ett bättre samordnat och högkvalitativt
uttagnings-förfarande skulle tjäna såväl försvarsmakterna (som därmed i
mindre grad riskerar att förlora militära piloter till civil tjänst) som
flygbolagen (som därmed får kontinuerlig tillgång till civila elever med
erforderliga kvalifikationer och en lämplighet för yrket).
I Danmark träffades i juni 2000 ett avtal mellan Forsvarsministeriet
och SAS som bl.a. innebär att det danska försvaret skall svara för
uttagningen även av elever för civil pilotutbildning. Uttagningen skall
grundas på såväl försvarets krav som de krav SAS ställer. I Finland är en
liknande ordning på gång. Det finns enligt regeringens mening anledning
att pröva hur uttagningen av civila och militära pilotelever i Sverige kan
samordnas. I ett sådant arbete bör också flygbolagens uppfattningar
ägnas uppmärksamhet.
Regeringen vill också erinra om att regeringen i januari 2000
medgivit att Försvarsmakten genom Flygmedicincentrum som ett
Aeromedical Centre får utföra flygmedicinska uppgifter för civil
luftfart. I detta ligger en möjlighet att ytterligare samordna och utveckla
den militära och civila flygmedicinska verksamheten.
Samordning inom Försvarsmakten
Försvarsmakten bedriver såväl flygplans- som helikopterutbildning.
Regeringen bedömer att det finns likheter mellan dessa utbildningar.
Utbildningarna bedrivs idag i Ängelholm respektive Malmen, Linköping.
Den militära helikopterutbildningen inleds med ett skede flygplans-
utbildning som genomförs av TFHS på Ljungbyhed. I sammanhanget kan
noteras att Försvarsmakten även utnyttjar TFHS för utbildning av
transportflygpiloter. Regeringen anser att Försvarsmakten, utan att
förändra samarbetet med TFHS, bör pröva om de två utbildningarna
skulle kunna samordnas tydligare inom den egna myndigheten. T.ex. bör
prövas om ledningen för utbildningarna kan samordnas.
Slutsatser om vad som kan samordnas
Som redovisats i de föregående avsnitten menar regeringen att en
närmare samverkan mellan den militära och den statliga civila
pilotutbildningen eller en samordning av vissa moment inom dem kan
leda till en för staten sammantaget effektivare verksamhet. Regeringen
avser att uppdra åt Försvarsmakten och Lunds universitet att pröva de
samordningsfrågor som belysts.
En samordning bör enligt regeringens mening leda till fördelar för
såväl den civila som den militära pilotutbildningen. På ett naturligt sätt
kan de två utbildningarna tillgodogöra sig varandras erfarenheter. Detta
bör vara betydelsefullt både i ett nationellt och i ett internationellt
perspektiv. Vidare bör de sammantagna utbildningskostnaderna kunna
minskas om en viss samordning genomförs. Försvarsmakten och Lunds
universitet bör tillsammans redovisa mer i detalj vilka
effektivitetsvinster som kan uppnås genom en samverkan och
samordning.
Regeringen vill understryka att en samordning av vissa verksamheter
inte innebär att verksamheterna måste samlokaliseras för att den
eftersträvade effektiviteten skall uppnås. Enligt regeringens mening är
det väsentliga i sammanhanget att samordna verksamheter mellan civila
och militära utövare för att åstadkomma en för såväl staten sammantaget
som de enskilda verksamhetsutövarna, effektiv och rationell flygut-
bildning. Utgångspunkten skall därför vara att skapa ett system där dessa
effekter uppnås.
Regeringen bedömer att en samordnad verksamhet bör kunna
tillämpas från den 1 januari 2002
4.2 Formerna för samordning
Regeringens bedömning: En samordningsfunktion för militär och
högkvalitativ statlig civil flygutbildning tillskapas. Samordnings-
funktionen bör bestå av representanter för främst Försvarsmakten och
Trafikflyghögskolan. Funktionen bör kunna verka från den 1 januari
2002.
Samordningsfunktionen bör svara för frågor om uttagning av
pilotelever, gemensam civil-militär teoriutbildning, sådan flygplans-
utbildning som kan genomföras gemensamt civilt och militärt,
fortbildning till flyglärare samt flygmedicinfrågor. Samordnings-
funktionen bör vidare svara för att samordna uppdragsutbildning, t.ex.
pilotutbildning för övrig statlig verksamhet.
Skälen för regeringens bedömning
Regeringen anser att en samordning inte behöver innebära att den ena
myndigheten/institutionen formellt inordnas i eller underställs den
andra. I stället bör en gemensam samordningsfunktion inrättas där
Försvarsmakten och Trafikflyghögskolan (TFHS) ingår på lika basis.
Samordningsfunktionen bör svara för frågor om uttagning av pilotelever,
övergripande svara för frågor om lämplig gemensam civil-militär
teoriutbildning, sådan flygplansutbildning som kan genomföras
gemensamt civilt och militärt, fortbildning till flyglärare samt
flygmedicinfrågor. Samordningsfunktionen bör vidare svara för att
samordna den uppdragsutbildning som är aktuell inom skilda områden,
t.ex. pilotutbildning för övrig statlig verksamhet och vidareutbildning av
civila helikopterpiloter. Inom ramen för samordningsfunktionen bör
också en vidareutveckling av samordningen prövas, t.ex. om vissa delar
av flygövningsmomenten i den civila och militära flygutbildningen kan
samordnas.
Samordningsfunktionen bör bestå av representanter för främst
Försvarsmakten och TFHS. Det skulle även kunna övervägas att låta
representanter för utbildning av t.ex. flygtekniker knytas till samord-
ningsfunktionen. Funktionen bör kunna verka från den 1 januari 2002.
Regeringen bedömer att kostnaderna för samordningsfunktionen blir
måttliga och anser att de skall täckas inom respektive myndighets
nuvarande budget.
Regeringen avser att uppdra åt Försvarsmakten och Lunds universitet
att med utgångspunkt i den här angivna inriktningen utarbeta ett
detaljerat underlag om samordningsfunktionen, dess organisatoriska
hemvist och lokalisering, struktur, uppgifter, befogenheter, ansvar och
verksamhetseffektivitet. Även kostnaderna för samordningsfunktionens
verksamhet skall belysas.
5 Exportstöd och antalet verksamhetsställen
för militär flygverksamhet
Regeringens bedömning: Det finns goda förutsättningar för att JAS 39
Gripen kommer att kunna exporteras till även andra stater än Sydafrika
före 2010. En omfattande exportfrämjande verksamhet pågår i ett flertal
stater. JAS 39 Gripen är ett av alternativen för dessa staters framtida
flygplansanskaffning inom de närmaste ungefär fem åren. Därutöver
bedöms att ytterligare marknader kan tillkomma under perioden t.o.m.
2010.
För att Sverige skall kunna genomföra önskvärd export av JAS Gripen
t.o.m. ca 2010 krävs utbildningsfaciliteter från Försvarsmakten mot-
svarande två – tre stridsflygdivisioner JAS 39 Gripen inklusive
stödverksamhet.
Det ställs vidare krav på den flygplats som skall användas vid
exportstödsutbildning. Grundkraven innebär att, sedan F 10 har lagts ned,
kan F 4, F 7, F 16, F 17 och F 21 samt Malmen och Saabfältet i
Linköping nyttjas för exportstödsutbildning.
Det behövs fyra flygflottiljer för de åtta stridsflygdivisionerna och
transportflyget. Härutöver behövs en organisatorisk enhet med kapacitet
för flygverksamhet för specialflyget och ytterligare en organisatorisk
enhet för den samlade GFU- och GTU-verksamheten.
Skälen för regeringens bedömning
Inledning
Regeringen behandlade frågan om antalet flygflottiljer i propositionen
Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30). Regeringen konstaterade där
att utbildningen av nya flygförare och omskolningen till Gripensystemet
sammantaget är känsligt för störningar under de närmaste åren och
ställer krav på flottiljkapacitet. Till utbildningen och omskolningen
kommer, fortsatte regeringen, en annan komponent som också ställer
krav på kapacitet, nämligen möjligheterna att lämna exportstöd genom
Viggen- eller Gripenutbildning. Regeringen ansåg att det inte var möjligt
att nu ange omfattningen av det framtida behovet av exportstöd. Detta
innebär att det behövs fem flygflottiljer för att tillförsäkra erforderlig
kapacitet för utbildning av nya flygförare och omskolning till
Gripensystemet samt för eventuella exportåtaganden i framtiden,
framhöll regeringen i propositionen
Enligt riksdagens beslut i mars i år skall flygstridskrafterna i
framtiden bestå av åtta divisioner JAS 39 Gripen (prop. 1999/2000:30,
bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Dessa åtta divisioner
skall vara fördelade på fyra flygflottiljer.
Regeringen konstaterar att vissa krav måste vara uppfyllda för att en
flygplats skall kunna användas för exportstödsutbildning. Flygplatsen
skall redan i sig ha sådana bas- och räddningsresurser att militär
flygtrafik tillåts. Det måste finnas flygtrafikledning och vädertjänst.
Vidare krävs bl.a. verksamhetstillstånd för den tekniska och
flygoperativa tjänsten. Dessa grundkrav innebär att, sedan F 10 har lagts
ned, kan F 4, F 7, F 16, F 17 och F 21 samt Malmen och Saabfältet i
Linköping nyttjas för exportstödsutbildning.
Överväganden
Regeringen konstaterar att från försvarspolitiska, säkerhetspolitiska,
industriella och ekonomiska utgångspunkter är export av JAS 39
Gripensystemet angelägen för såväl Sverige som de stater Sverige
samarbetar med avseende utveckling m.m. av Gripensystemet. Det är
därför viktigt att staten stöder och underlättar exportansträngningarna
när det gäller Gripensystemet. Staten bör därför på olika sätt medverka
till att stödja försvarsindustrin vid marknadsföring av JAS 39 Gripen i
aktuella kampanjländer och genomföra utbildningsstöd och liknande vid
exportframgång av JAS 39 Gripen.
Regeringens koordinering och samordning av exportfrämjande
stödresurser för export av JAS 39 Gripen genomförs inom
Regeringskansliets koordinations- och referensgrupp för export av JAS
39 Gripen (KRG 1-JAS 39 Gripen). I gruppen ingår representanter för
Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet, Försvarsmakten,
Försvarets materielverk, Inspektionen för strategiska produkter (ISP)
och försvarsindustrin genom Saab/BAe.
En förutsättning för en trovärdig exportkampanj och för att
exportframgångar skall kunna uppnås är, enligt regeringens mening, att
Sverige kan erbjuda utländska piloter, tekniker m.fl. utbildning på JAS
39 Gripensystemet vid den svenska Försvarsmakten. Detta gäller såväl
kortare introduktionsutbildningar av enstaka piloter under en kampanjfas
som utbildningar utifrån respektive lands behov vid en exportaffär.
KRG 1-JAS 39 Gripen har därför under våren 2000 haft Försvars-
departementets uppdrag att bedöma omfattningen av de utbildnings-
resurser m.m. som behövs från Försvarsmakten för att kunna lämna
erforderligt exportstöd för JAS 39 Gripen t.o.m. ungefär 2010. KRG
bedömer att det finns goda förutsättningar och god sannolikhet för att
export av JAS 39 Gripen kommer att kunna ske till ytterligare stater,
förutom Sydafrika, före 2010. För närvarande pågår omfattande
exportfrämjande verksamhet i antal stater där JAS 39 Gripen inom de
närmaste ca fem åren är ett av alternativen för landets framtida
flygplansanskaffning.
För att utbilda fyra – sex utländska piloter till en grundläggande
flygslagsnivå på JAS 39 Gripen anser KRG att det behövs utbildnings-
resurser motsvarande en operativ stridsflygsdivision JAS 39 Gripen
inklusive stödresurser från stridsledningsorganisationen och
stationskompani. Utbildningen bedöms ta ungefär sex månader.
Resursbehovet motsvarar ungefär samma volym som behövs för att
utbilda svenska JAS 39 Gripenpiloter. För att Sverige skall kunna
genomföra önskvärd export av JAS Gripen t.o.m. ca 2010 ställer detta,
enligt KRG:s uppfattning, krav på utbildningsfaciliteter från
Försvarsmakten motsvarande två – tre stridsflygsdivisioner JAS 39
Gripen inklusive stödverksamhet.
Regeringen anser att KRG:s uppfattning om omfattningen av de
utbildningsfaciliteter m.m. hos Försvarsmakten som behövs för att
kunna exportera bedömt antal JAS 39 Gripen t.o.m. ungefär 2010 är
rimlig. Regeringen vill i sammanhanget understryka att det är
försvarsindustrin, Saab/BAe, som ekonomiskt och praktiskt skall ansvara
för utbildnings-frågorna mot respektive nation. Flygutbildning m.m. i
exportstödjande syfte köps från Försvarsmakten.
Regeringen vill även erinra om att riksdagen i sitt beslut hösten 1998
(bet. 1998/1999:FöU1, rskr. 1998/1999:74) med anledning av budget-
propositionen ansåg att det är angeläget att regeringen i en situation med
en vikande internationell försvarsindustrimarknad och skärpt
konkurrenssituation, från främst USA, vidtar ytterligare åtgärder i syfte
att skapa bättre förutsättningar för angelägna exportframgångar för
viktiga försvarsmaterielprojekt, däribland JAS 39 Gripen. Vid riksdags-
behandlingen av prop. 1999/2000:30 våren 2000 (bet.
1999/2000:FöU2) underströks också att stödet till försvarsindustrins
exportansträngningar har fortsatt stor betydelse.
Export av Gripensystemet är enligt regeringens mening av stor
betydelse för Sverige. Det ligger således i ett samlat statligt intresse att
ta exportstödshänsyn när Försvarsmaktens grundorganisation slutligt
utformas. De framtida flygstridskrafterna skall bestå av åtta divisioner
JAS 39 Gripen som fördelas på fyra flygflottiljer. I takt med att
Försvarsmakten tillförs Gripendivisioner avvecklas Viggendivisionerna.
För att samtidigt kunna genomföra den löpande flygutbildningen inom
Viggen- och Gripensystemen, genomföra ombeväpningen från Viggen-
systemet till Gripensystemet, genomföra en kontrollerad avveckling av
Viggensystemet och begränsade exportstödsinsatser gäller emellertid
att det till ungefär 2004 behövs motsvarande tio flygdivisioner. De två
extra Viggendivisionerna ingår därvid inte i Försvarsmaktens
insatsorganisa-tion utan endast i grundorganisationen. Enligt
regeringens mening är det inte möjligt att bedriva verksamhet med de
åtta framtida divisionerna JAS 39 Gripen, transportflyget, det s.k.
specialflyget, en samlad militär flygutbildning och mer uttalat
exportstöd vid endast fyra flygflottiljer. Detta leder till att det behövs
ytterligare kapacitet avseende verksamhetsställen för militär
flygverksamhet.
Mot bakgrund av den redovisade bedömningen av de framtida
exportmöjligheterna – och KRG:s bedömning av kravet på utbildnings-
faciliteter inom Försvarsmakten motsvarande två – tre stridsflygs-
divisioner – anser regeringen att följande antal verksamhetsställen för
militär flygverksamhet tills vidare bör finnas i Försvarsmaktens
grundorganisation för att även tillförsäkra erforderlig kapacitet för
eventuella exportstödsåtaganden i framtiden: Fyra flygflottiljer behövs
för de åtta stridsflygdivisionerna och transportflyget. En organisatorisk
enhet med kapacitet för flygverksamhet behövs för specialflyget och
ytterligare en organisatorisk enhet med kapacitet för flygverksamhet
behövs för den samlade GFU- och GTU-verksamheten.
6 Internationell samverkan
Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör fortsätta att medverka i
samarbetet om en gemensam europeisk grundutbildning av strids-
flygpiloter.
Inom ramen för det samarbetet bör Försvarsmakten verka för att en av
de tre – fyra europeiska utbildningsplatserna lokaliseras till Sverige.
Skälen för regeringens bedömning
Inledning
De flesta europeiska flygvapnen har sin egen nationella flygutbildnings-
skola med egen kursplan m.m. Några flygvapen genomför sin utbildning
i USA eller Kanada. Ett stort antal olika skolflygplansystem används.
Huvuddelen av dessa skolflygplanssystem måste omsättas med början
om ungefär tio år. För de flesta staterna är det knappast ekonomiskt
realistiskt eller möjligt att skapa ett nationellt program för att utveckla
utbildningssystem med simulatorer och flygplan.
Inom ramen för samarbetet mellan de europeiska flygvapencheferna
(EURAC) bildades 1997 en informell arbetsgrupp för att studera
möjligheten att skapa ett gemensamt europeiskt flygträningssystem för
blivande stridspiloter. Bakgrunden till initiativet var bl.a. följande.
– Det finns ett behov av samma kvalitetskrav på piloterna vid gemen-
samma fredsoperationer.
– Det finns ett behov av att rationalisera och effektivisera den nuvarande
utbildningen.
– Utbildningen bör genomföras i Europa och inte i USA och Kanada.
– Flera stater behöver omsätta sina jetskolflygplan.
– Det finns behov av ekonomiska lösningar som delas med flera.
Studien omfattar hela utbildningskedjan med den grundläggande
flygutbildningen och den grundläggande taktiska flygutbildningen samt
frågor om bl.a. ledningsorganisation, flygplatser, simulatorer och
instruktörer. Syftet med en samordnad utbildning är att tillförsäkra
staterna välutbildade militära piloter. Sverige har deltagit i studie-
gruppens arbete med representanter från Försvarsmaktens flygvapen-
centrum.
Den samordnade utbildningen skulle innebära att träningen för de
olika flygvapnen i Europa genomförs på tre – fyra platser och att en
multinationell administration håller samman verksamheten.
Utbildningen skall optimeras genom att den lokaliseras till platser med
tillgång på luftrum med små begränsningar. Den tekniska utvecklingen
kommer, enligt studien, att medge en hög användningsgrad av
simulatorer och video m.m. Inriktningen är att en samordnad utbildning
skulle kunna påbörjas 2010. Arbetsgruppen har uppskattat behovet av nya
jetskolflygplan för en gemensam utbildning till 200 – 250 st. Behovet
av färdigutbildade piloter bedöms vara ungefär 250 – 275 per år. Antalet
flygtimmar uppskattas av arbetsgruppen till ungefär 30 000 timmar per
år.
Flygvapenchefernas arbetsgrupp har tagit översiktliga kontakter med
industrin för att få belyst möjlig teknikutveckling vad avser såväl
simulatorer som skolflygplan. En gemensam europeisk industrigrupp
har också bildats med deltagare från ca 20 företag, däribland Saab AB.
Flygvapenchefernas arbete fortsätter. De stater som väljer att delta i
det fortsatta arbetet skall forma en gemensam studiebudget från och
med 2001 och personella resurser skall ställas till förfogande för ett par
arbetsgrupper. Varje stat beslutar själv om sin medverkan i arbetet.
Staterna har också rätt att stegvis besluta om denna medverkan.
Överväganden
En av Försvarsmaktens fyra uppgifter är att delta i internationella
insatser. Denna uppgift har hög prioritet. Utan att ta ställning till i vilken
utsträckning svenska flygstridskrafter kommer att efterfrågas för
internationella insatser i framtiden, anser regeringen att en gemensam
militär europeisk flygutbildning upp till en viss utbildningsnivå skulle
öka Försvarsmaktens interoperabilitet. Detta skulle ligga i linje med en
svensk inriktning. Regeringen anser därför att en internationell
samverkan om militär flygutbildning med den redovisade inriktningen
principiellt bör understödjas.
Ett genomförande av de europeiska flygvapenchefernas förslag ligger
minst tio år framåt i tiden. Det finns inga direkta eller preciserade
statliga svenska initiativ när det gäller internationell samverkan om
militär flygutbildning. Det finns inte heller några uttalade nordiska
initiativ. Danmark och Norge köper väsentliga delar av sin militära
flygutbildning i Nordamerika. Finland står inför en omdaning av sin
kvalificerade pilotutbildning där huvudinriktningen är att den skall
bedrivas nationellt inom Finland.
Det initiativ som har tagits av Saab AB genom det s.k. European Pilot
Training Center-projektet är, när det gäller den egentliga utbildnings-
delen, i väsentliga avseenden kopplat till de europeiska flygvapen-
chefernas förslag. En tyngdpunkt i Saab AB:s förslag är frågan om ett
gemensamt europeiskt skolflygplan.
Regeringen bedömer att det inte är realistiskt att Sverige vid sidan om
det arbete som pågår, tar nya initiativ och driver frågan om en
internationell samverkan om militär pilotutbildning. Denna bedömning
avser även en samverkan på nordisk basis.
Enligt regeringens mening bör frågan om en utveckling av en
internationell samverkan om pilotutbildning kopplas till i första hand det
arbete som bedrivs av de europeiska flygvapencheferna. Detta är ett
långsiktigt arbete. Emellertid gäller också att de hittills medverkande
staterna, bl.a. Sverige, redan under innevarande år har att bestämma om
man vill delta i det fortsatta arbetet.
Flygvapenchefernas samarbete om pilotutbildning har ännu inte nått så
långt att innehållet har kunnat konkretiseras eller konsekvenser och
kostnader kan bedömas. Några definitiva beslut om svensk medverkan
bör därför inte fattas nu. Däremot vore det enligt regeringen värdefullt
om Försvarsmakten deltog i det fortsatta arbetet, som alltså inom något
år börjar få en mer konkretiserad form. Härigenom skulle tydligare
klarläggas möjligheterna för Sverige att i framtiden kunna bedriva en
militär pilotutbildning i samverkan med andra europeiska stater.
Kostnaderna för Försvarsmaktens medverkan i det fortsatta berednings-
arbetet skall rymmas inom befintlig ekonomisk ram.
Utifrån de krav på Försvarsmakten som statsmakterna ställer skall
myndigheten ansvara för att personal utbildas och övas för att kunna
fullgöra sina uppgifter. Det är därför viktigt att Försvarsmakten i en
eventuell samverkan om utbildning av militära piloter har ett avgörande
inflytande över utbildningens innehåll och utformning.
Denna modell med ett statligt huvudansvar hindrar enligt regeringen
emellertid inte att det skulle kunna finnas kommersiella eller civila
inslag i samverkan. Regeringen bedömer sålunda att det vore en fördel
för såväl de europeiska försvarsmakterna/flygvapnen som för Sverige
om ett gemensamt skolflygplan kunde anskaffas. En annan teknisk
komponent i ett gemensamt europeiskt flygutbildningssystem där
svensk industri borde kunna medverka är vid anskaffning av simulatorer.
Regeringen anser att engagemang i dessa avseenden skulle understödja
svenska utbildningsåtaganden när det gäller export av Gripen.
Om Sverige lyckas i ansträngningarna att exportera Gripensystemet
till flera stater kommer det att ställas krav på resurser för utbildning av
piloter för JAS 39 Gripen. I ett sådant läge kan ett kommersiellt
komplement till utbildningsstöd genom Försvarsmaktens försorg bli
aktuellt för att klara exportåtagandena. En sålunda uppkommen situation
bör även kunna utnyttjas för att underlätta en gemensam europeisk
utbildning.
Flygvapenchefernas arbete har som utgångspunkt att en gemensam
utbildning skall bedrivas vid tre – fyra olika platser i Europa. Regeringen
anser att Sverige borde ha goda naturliga förutsättningar för att kunna
tillhandahålla en av dessa platser. Luftrumsfrågorna spelar därvidlag en
stor roll.
De nordiska staterna genomför för närvarande en gemensam
upphandling av helikoptrar för sina försvarsmakter. I och med att
helikoptermaterielen sålunda blir av samma slag kan övervägas om inte
också utbildningen av piloter m.m. för dessa helikoptrar bör genomföras
på gemensam nordisk basis. Frågan om en gemensam utbildning
övervägs inom ramen för det nordiska samarbetet. Därvidlag kan, enligt
regeringens mening, även prövas om en sådan gemensam utbildning
skulle kunna samordnas inom ramen för Försvarsmaktens helikopter-
utbildning på Malmen i Linköping. Regeringen förutsätter att en
gemensam utbildning inte kommer att innebära några merkostnader som
belastar Försvarsmakten.
7 Lokaliseringen av den militära
flygutbildningen
Inledning
Regeringen ansåg i prop. 1999/2000:30 hösten 1999 att flygskolan vid
F 10 skulle lokaliseras till F 16 i Uppsala. I propositionen angavs att
flygskolan bör lokaliseras till en flygplats med ett bansystem som har
flera rullbanor. Ett sådant bansystem finns i dag vid F 7 i Såtenäs, F 10 i
Ängelholm och F 16 i Uppsala. Flottiljerna F 4 i Östersund, F 17 i
Ronneby och F 21 i Luleå har endast en rullbana. Vid F 21 har banan
nyligen förlängts avsevärt för att flygplatsen skall kunna ta emot tungt
fraktflyg. Skulle flygskolan lokaliseras till F 4, F 17 eller F 21, bör
flottiljen förses med en kompletterande rullbana. Detta bedöms kosta
upp till 300 miljoner kronor. I propositionen behandlade regeringen
också möjligheterna att lokalisera flygskolan till F 7. Regeringen fann
att en sådan lokalisering var olämplig på grund av den omfattande
Gripenverksamheten och transportflygverksamheten vid flottiljen. Detta
ledde till att skolan borde lokaliseras till F16 och samlokaliseras med
GTU.
Lokaliseringsalternativ
Riksdagen har beslutat att F 10 skall läggas ned den 31 december 2002.
Detta innebär att verksamhet som bedrivs på F 10 och som inte skall
avvecklas, bl.a. flygskolan, skall flyttas därifrån. Regeringen anser att det
är viktigt att flygskolan lokaliseras till en plats med ett bansystem med
flera rullbanor. Detta finns vid några militära flygplatser. Det finns
också i Ljungbyhed.
Regeringen har värderat förutsättningarna för en lokalisering av en
samlad militär flygutbildning, dvs. GFU och GTU, vid Uppsala F 16 och
Ljungbyhed. GTU är redan lokaliserad till F 16. Vid flottiljen finns såväl
lokaler som hangarutrymmen som kan utnyttjas för flygskolan/GFU.
Vissa ombyggnader för bl.a. uppställningsplatser behöver göras. Vidare
behöver serviceplatser byggas till i en befintlig hangar. Behovet av
elevförläggningsutrymmen, administrationslokaler och flygtjänstlokaler
kan tillgodoses vid flottiljen. Härutöver behöver vissa andra
investeringar göras för flygverksamheten i Uppsala oavsett om
flygskolan lokaliseras dit eller inte.
Vid Ljungbyhed finns verksamhetslokaler som skulle kunna utnyttjas
för GFU- och GTU-verksamheten. Gymnastiksalar, matsal och övriga
gemensamhetsanläggningar kan tillhandahållas efter behov. Härutöver
gäller att Försvarsmakten hyr flygfältet av Fortifikationsverket. Flyttas
GFU och GTU till Ljungbyhed måste en andra rullbana rustas upp med
ny ytbeläggning. Försvarsmakten hyr redan i dag en hangar i Ljungbyhed.
Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning att de tänkbara lokalerna
för GFU- och GTU-verksamheten vid Ljungbyhed behöver kompletteras
och anpassas till modern flygutbildning innan de skulle vara
ändamålsenliga för den militära verksamheten.
När det gäller produktionsförutsättningar konstaterar regeringen att
dessa är goda i Uppsala. GTU finns redan i Uppsala. I Uppsala finns
också redan en omfattande militär verksamhet, vilket underlättar
stödverksamheten för en samlad GFU- och GTU-verksamhet. Uppsala
har ett bansystem med flera rullbanor. Regeringen konstaterar vidare att
produktionsförutsättningarna vid Ljungbyhed i flera avseenden också är
goda. Bland annat har Ljungbyhed ett bansystem med flera rullbanor. Vid
en omlokalisering av GTU till Ljungbyhed skulle emellertid avståndet
till GTU:s skjutmål bli avsevärt längre än vad det är i Uppsala. Detta
skulle innebära betydligt längre anflygningstider och därmed krav på
utökat antal flygtimmar för att nå utbildningsmålen. Regeringen
bedömer att produktionsförutsättningarna sammantaget är bättre i
Uppsala än i Ljungbyhed.
I fråga om investerings-, hyres- och driftskostnader framför
Fortifikationsverket i sitt samrådsyttrande över Försvarsdepartementets
promemoria Vissa frågor om den framtida flygutbildningen att det från
fastighetssynpunkt torde vara samhällsekonomiskt mest effektivt att
lokalisera flygutbildningen till Uppsala. Regeringen har ingen annan
uppfattning. Regeringen anser vidare att det är angeläget att
handlingsfriheten för utökade exportåtaganden och anpassning bibehålls.
Detta innebär att Uppsala även fortsättningsvis bör vara tillgängligt som
verksamhetsställe för militär flygverksamhet. Härutöver behöver
Försvarsmakten även i framtiden utnyttja viss militär infrastruktur i
Uppsala. Om GFU och GTU inte lokaliseras till Uppsala kommer
kostnaderna för denna handlingsfrihet att belasta Försvarsmakten utöver
kostnaderna för en GFU- och GTU-verksamhet i Ljungbyhed. Detta
innebär att en lokalisering av GFU och GTU till Ljungbyhed blir dyrare
för Försvarsmakten och därmed för staten.
Utöver dessa årliga merkostnader uppstår engångskostnader för själva
omlokaliseringen av flygskolan/GFU, och i förekommande fall GTU.
Vid en lokalisering av GFU och GTU till Ljungbyhed uppstår kostnader
för att flytta båda dessa verksamheter. Om GFU samlokaliseras med
GTU i Uppsala uppstår kostnader för att flytta endast GFU-verk-
samheten. Regeringen beräknar inte dessa omlokaliseringskostnader i
nuvarande sammanhang.
Regeringen kan dessutom konstatera att ny verksamhet har inrymts i
flera av de lokaler som dåvarande Krigsflygskolan utnyttjade innan den
organisationsenheten lades ned och flygskolan flyttades till Ängelholm.
Nuvarande hyresgäster kan komma att störas av den omfattande
jetflygplansverksamhet som GFU och GTU innebär. Handlingsfriheten
för att inrymma flygskolan i Ljungbyhed kan därmed bli begränsad,
vilket kan innebära krav på nyinvesteringar.
Luftrumsfrågorna utreddes av bl.a. Luftfartsverket inför regeringens
proposition Det nya försvaret hösten 1999 (prop. 1999/2000:30).
Regeringen konstaterar att Skåne och södra Halland ligger i direkt
anslutning till de stora civila flygstråken från Stockholmsområdet till
bl.a. Köpenhamn/Kastrup/Sturup. Stora delar av denna trafik stiger eller
sjunker och använder därmed alla höjdskikt. Detta kan påverka
verksamheten även vid Ljungbyhed, särskilt om en samlad militär och
civil flygutbildning skulle förläggas dit. Vid en Uppsalalokalisering
skulle flygutbildningens övningssektorer ligga nordväst om
Stockholm/Uppsala och, på lägre höjd, över Bottenhavet. I dessa
områden är påverkan från den civila trafiken mindre. När det gäller
luftrums- och miljöfrågor har Luftfartsverket i sitt samrådsyttrande över
Försvarsdepartementets promemoria Vissa frågor om den framtida
flygutbildningen anfört att det är möjligt att utforma likvärdiga
övningsförutsättningar från luftrumssynpunkt i Ljungbyhed och i
Uppsala. Regeringen har ingen annan uppfattning.
Eftersom det blir fråga om en förändrad verksamhet, krävs en ny
miljöprövning oavsett till vilken ort en samlad GFU- och GTU-
verksamhet lokaliseras. Dåvarande Koncessionsnämnden för miljöskydd
gav i maj 1995 Försvarsmakten tillstånd för flygning med bl.a. flygplan
37 Viggen, flygplan 39 Gripen och flygplan Sk 60 på F 16 i Uppsala.
Koncessionsnämndens beslut överklagades till regeringen och ärendet
bereds inom Regeringskansliet. För Ljungbyhed gäller att Koncessions-
nämnden i februari 1996 gav Försvarsmakten tillstånd för flygning med
främst flygplan Sk 60, propellerflygplan och flygklubbsflygplan. I mars
2000 ansökte Ljungbyhed Airport AB om nytt miljötillstånd vid
Ljungbyheds flygplats.
En ny miljöprövning i Uppsala, som således skulle avse den militära
flygskoleverksamheten, innebär en reducerad verksamhet i förhållande
till det tillstånd Koncessionsnämnden meddelade 1995. En ny miljö-
prövning i Ljungbyhed skulle innebära en prövning för en utökad
verksamhet med jetflygplan. En sådan miljöprövning av Ljungbyhed
skulle kunna leda till villkor och föreskrifter för Ljungbyhed som
innebär påtagliga negativa konsekvenser för verksamheten. Regeringen
bedömer att möjligheterna att få miljötillstånd för Gripenverksamhet i
Ljungbyhed är mycket små, till följd att ett Ljungbyhedsalternativ inte
skulle tillföra något i exportstödssammanhang. Regeringen vill betona
att den inte avser att föregripa resultatet av en miljöprövning i denna
proposition.
En viktig del i värderingen är att belysa var förutsättningarna för att
åstadkomma synergieffekter är mest fördelaktiga. I detta avseende
finner regeringen att det finns fördelar på båda orterna. En utgångspunkt
i fråga om den militära flygutbildningen är att samlokalisera GFU och
GTU för att uppnå effektivitetsvinster inom utbildningen. En
samlokalisering bör också genomföras till så låga kostnader som
möjligt och på ett sådant sätt att själva omlokaliseringen i så ringa grad
som möjligt medför negativa konsekvenser för Försvarsmaktens
verksamhet. Genom att omlokalisera flygskolan till Uppsala och
samordna GFU med GTU, som redan finns där, uppnås enligt
regeringens mening dessa positiva effekter. Härigenom undviks också
kostnader för att flytta GTU. En annan viktig fördel för Uppsala är att en
lokalisering dit skulle leda till att den samlade militära
flygskoleverksamheten samlokaliseras med Flygvapnets flygbefälsskola.
Detta skulle underlätta en helhetssyn inom den militära
flygutbildningskedjan. I Uppsala uppnås också synergieffekter genom
samlokalisering med Stridslednings- och luftbevakningsskolan.
Regeringen anser sammanfattningsvis att fördelarna är större i Uppsala
än i Ljungbyhed.
Även exportstödsmöjligheterna är en viktig komponent i värderingen
av alternativen. Frågorna har redovisats i kapitel 5. Sammanfattningsvis
ger en lokalisering till Uppsala bättre möjligheter att lämna det
utbildningsstöd som behövs vid export av JAS 39 Gripen. Som
regeringen pekat på ovan skulle en lokalisering till Ljungbyhed inte
tillföra kapacitet för utbildningsstöd vid export av Gripen.
Regeringen vill också erinra om flyglärarnas betydelse när det gäller
den militära flygutbildningen. En viktig slutsats i den tidigare nämnda
forskningsrapporten från Försvarshögskolan är de militära flyglärarnas
roll i sammanhanget. Regeringen bedömer att det i det omedelbara
perspektivet kan uppstå vissa problem i Uppsala när det gäller tillgången
på flyglärare. Mot bakgrund av åldersstrukturen hos nuvarande
flyglärarkår i Ängelholm och den planering för utbildning av nya
flyglärare för GFU i Uppsala som Försvarsmakten redan har inlett
bedömer regeringen emellertid att dessa problem är av övergångs-
karaktär. Sammantaget görs därför bedömningen att en lokalisering av
flygskolan/GFU till Uppsala skulle underlätta Försvarsmaktens
försörjning med flyglärare för en samlad GFU- och GTU-verksamhet.
Regeringen bedömer vidare att det samlade behovet av att nyutbilda
flyglärare och flyginstruktörer för GFU och GTU skulle bli mindre
under den närmaste tioårsperioden om flygskolan/GFU lokaliseras till
Uppsala än om den verksamheten och GTU lokaliseras till Ljungbyhed.
Ett sätt att bidra till att vidmakthålla flyglärarkompetensen är att
tillförsäkra flyglärarna fortsatta karriär- och utvecklingsmöjligheter på
stridsflygsystemen. Regeringen anförde i prop. 1999/2000:30, när det
gäller framtida stridsflygverksamhet vid F 16, att möjligheter till
tillfällig basering av Gripen på F 16 bör upprätthållas av operativa skäl
och som potential inför eventuella framtida exportåtaganden.
Regeringen vill till detta lägga att möjligheten till viss
Gripenverksamhet vid F 16 har betydelse för att höja kvaliteten i
utbildningen och för att kunna vidmakthålla flyglärarkompetensen.
Regeringen bedömer vidare att en viss Gripenverksamhet i Uppsala –
såsom för tillfällig basering och utnyttjande av befintlig infrastruktur
samt för exportstöd – kommer att stärka den framtida skolverksamhet i
Uppsala som regeringen föreslår i kapitel 8.
Regeringen bedömer att flyglärarfrågan sammantaget pekar på att den
samlade militära flygskoleverksamheten bör lokaliseras till Uppsala.
Regeringen konstaterar avslutningsvis att om den samlade militära
flygutbildningen skulle lokaliseras till Ljungbyhed, måste en ny
organisationsenhet eller ett detachement inrättas i Ljungbyhed. Detta
skulle vara tvärtemot strävandena att minska och rationalisera
Försvarsmaktens grundorganisation. I Ljungbyhed finns ingen permanent
militär verksamhet.
Slutsatser om lokaliseringen
Regeringen anser att inriktningen i prop. 1999/2000:30 om att
flygskolan/GFU borde flyttas till ett befintligt verksamhetsställe och att
F 16 i Uppsala är det bästa alternativet, fortfarande bör gälla. Ett
avgörande argument för detta ställningstagande är att ett nytt militärt
verksamhetsställe måste inrättas som en egen organisationsenhet eller
ett detachement om GFU- och GTU-verksamheten lokaliseras till
Ljungbyhed. Regeringen ifrågasätter också det lämpliga i att återupprätta
Ljungbyhed som militärt verksamhetsställe. Andra viktiga argument för
en lokalisering till Uppsala är produktionsförutsättningarna där,
merkostnaderna för Försvarsmakten och staten vid en lokalisering till
Ljungbyhed, flyglärarefrågan, samordningen inom Försvarsmakten samt
exportstödsmöjligheterna. När det gäller exportstödet vill regeringen
understryka att genom en lokalisering av den militära flygutbildningen
till Uppsala säkerställs flygplatskapacitet för att underlätta
exportstödsåtaganden. Det kan vara fråga om att utbildningsstöd
genomförs i Uppsala eller att verksamhet förs över från en annan flottilj
till Uppsala för att på så sätt frigöra kapacitet för utbildning m.m. vid
den andra flottiljen.
Regeringen anser vidare att det är angeläget att, när Viggen-
divisionerna vid F 16 avvecklas 2003, det säkerställs att Uppsala även
därefter skall kunna användas för tillfällig basering och som alternativ
landningsplats för flygstridskrafterna i övrigt.
Omlokaliseringen av den militära flygskolan bör göras den 1 januari
2002.
Två kompetenscentrum
Trafikflyghögskolan (TFHS) är lokaliserad till Ljungbyhed. Vid
Ljungbyhed har byggts upp en ändamålsenlig verksamhet för utbildning
av civila trafikflygare. Om TFHS skulle omlokaliseras till Uppsala
skulle den inarbetade samverkan med annan flygkompetens i södra
Sverige och kopplingen till Lunds universitet gå förlorad. En
omlokalisering skulle också föranleda bl.a. krav på investeringar i
Uppsala i form av utbildningslokaler och förläggningsplatser för
piloteleverna och hangarutrymme för TFHS flygplan. Uppskattningsvis
skulle dessa omlokaliseringskostnader och investeringar uppgå till över
100 miljoner kronor. Enligt regeringens mening skulle dessa åtgärder
och kostnader inte motsvaras av en sammantaget ökad rationalitet och
effektivisering av en samordnad civil-militär flygverksamhet i Uppsala.
En omprövning av lokaliseringen av TFHS-verksamheten är därför inte
aktuell.
I sitt yttrande i samrådsförfarandet anför Luftfartsverket att det kan
finnas vinster om genomförandet av den civila och militära
flygutbildningen kan samlokaliseras. Försvarsmakten, å andra sidan,
anför i sitt samrådsyttrande att det ur ett luftrumsperspektiv kan finnas
fördelar med att inte samlokalisera flygskolan med TFHS eftersom man
då får en jämnare fördelning av flygverksamheten mellan befintliga
flygövningsområden och därmed minskad överbeläggning i luftrummet.
Regeringen bedömer att en delad lokalisering av den civila respektive
den militära flygutbildningen inte innebär några negativa konsekvenser
för respektive skolas verksamhet eller att samordning i vissa avseenden
skulle försvåras. Tvärtom finns det fördelar med en sådan ordning.
I Uppsala – Stockholmsområdet skulle den militära flygutbildningen
vara baserad med de delar av den samlade militära flygutbildnings-
verksamheten som genomförs av Försvarsmakten, dvs. GFU och GTU
samt den övergripande ledningen för utbildningsverksamheten avseende
helikoptrar. Denna utbildningsgren tillför den kvalificerade flygut-
bildningen i Sverige kompetens och kunskap från den mellansvenska
regionens universitet, institutioner och flygverksamhet. Exempel på
institutioner är Uppsala universitet och Kungl. Tekniska Högskolan i
Stockholm. Närheten till Försvarsmaktens högkvarter och Operativa
insatsledningen med det flygtaktiska kommandot är också av betydelse.
Regeringen vill härutöver peka på att en lokalisering av flygskolan till
Uppsala och en utveckling av verksamheten där till ett flygut-
bildningscentrum, skulle innebära synergieffekter och skapa goda
möjligheter för ett effektivt stöd när det gäller utbildningsåtaganden
avseende Gripen.
Den civila delen av den högkvalitativa flygutbildningen får sin bas i
södra Sverige. Där tillförs den samlade flygutbildningen i Sverige
kompetens och kunskap från landets södra region med bl.a. Lunds
universitet, Lunds tekniska högskola och Svenskt flygcentrum.
Regeringen noterar att aspekten med lokalisering av flygutbildningen i
anslutning till universitet och högskolor i såväl Uppsala som Lund
framhålls av Högskoleverket.
Anpassning
En annan en aspekt som bör uppmärksammas när det gäller en
lokalisering av den militära flygutbildningen till Uppsala och därmed
fortsatt flygverksamhet på nuvarande F 16 är frågan om Försvarsmaktens
anpassningsförmåga. Försvarsmakten skall enligt sin instruktion ha en
beredskap, organisation och planläggning som medger att myndighetens
förmåga kan anpassas för att motsvara förändrade krav och behov. I
prop. 1999/2000:30 redovisade regeringen frågor om förmåga till
anpassning på medellång sikt respektive lång sikt. Regeringen anförde
när det gäller flygstridskrafterna att flygförbanden fram till 2005 har
möjlighet att tillväxa upp till ett innehåll som motsvarar dagens
förbandsantal, dvs. tolv stridsflygdivisioner. Därefter begränsas tillväxt-
möjligheterna av bl.a. tillgången på flygförare. Efter det att
Gripensystemet har införts, dvs. 2005, är tillväxtmöjligheterna för
stridsflygförbanden relativt goda, framhöll regeringen. Den övre gränsen
sätts av utbildningskapaciteten för flygförare och tekniker upp till
kapaciteten i totalt antal anskaffade flygplan JAS 39 Gripen. Regeringen
underströk vidare att en förutsättning för att insatsorganisationen skall
kunna anpassas genom att tillväxa är att det finns dels kompetenser, dels
grundorganisatoriska möjligheter. Av sistnämnda skäl förordade
regeringen i propositionen att dimensionerande övnings- och skjutfält
behålls.
Regeringen anser att likartade principer bör tillämpas när det gäller
olika slag av stora infrastrukturobjekts – såsom skjutfält och
flygflottiljer – betydelse för Försvarsmaktens förmåga till anpassning.
Möjligheterna att i en anpassningssituation nyanlägga ett skjutfält eller
en flygflottilj är mycket begränsade. Bibehålls flygverksamhet i Uppsala
genom att den militära flygutbildningen lokaliseras dit, underlättas
därför en eventuell framtida anpassning. Det gäller framför allt Uppsalas
infrastrukturella förutsättningar med tillgång till bansystem med flera
banor, skyddat bergrum och närheten till utbildningsanläggningar och
viktiga krigsanläggningar.
8 Organisatoriska konsekvenser
Regeringens förslag: Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20) skall läggas
ned den 31 december 2001 eller vid den senare tidpunkt regeringen
bestämmer.
Flygstridsskolan, med en verksamhet som innefattar F 20:s
verksamhet samt GFU och GTU, skall inrättas i Uppsala den 1 januari
2002 eller vid den senare tidpunkt regeringen bestämmer.
Upplands flygflottilj (F 16) skall läggas ned senast den 31 december
2003.
Skälen för regeringens förslag
Inledning
Riksdagen beslutade den 30 mars 2000 att Viggendivisionerna vid F 16
skall läggas ned senast den 31 december 2003 (prop. 1999/2000:30,
bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). I samma beslut gavs
inrikt-ningen att de framtida flygstridskrafterna skall bestå av åtta
divisioner JAS 39 Gripen, fördelade på flygflottiljerna F 4, F 7, F 17
och F 21.
Genom denna av riksdagen fastlagda struktur för lokaliseringen av
stridsflygdivisionerna och genom inriktningen av den militära flygut-
bildningen bör den organisatoriska strukturen för F 16/F 20 förändras.
Flygstridskrafternas verksamhet i Uppsala kommer framdeles i
väsentliga avseenden att vara inriktad på skolverksamhet.
Flygvapnets Uppsalaskolor, F 20
Regeringen föreslog i prop. 1999/2000:97 i mars 2000 att Flygvapnets
Uppsalaskolor (F 20) skulle läggas ned. Regeringen ansåg i
propositionen att det föreligger sådana samordningsmöjligheter med F
16 att F 20 bör inordnas i flottiljen. Det innebär, anförde regeringen i
propositionen, att det inte längre finns något behov av en separat
skolledning.
I riksdagsbehandlingen ansåg emellertid Försvarsutskottet, med
hänvisning till sitt betänkande Det nya försvaret (bet.1999/2000:FöU2)
och uppfattningen där om en översyn av den militära flygutbildningen,
att F 20 inte borde inordnas i F 16. Utskottet ville avvakta regeringens
redovisning av frågorna om exportstöd och flygutbildning. Inordnandet
av den militära flygskolan i F 16 borde anstå till dess formerna m.m. för
den framtida flygutbildningen klarlagts. Riksdagen beslutade att ge
regeringen till känna vad utskottet anfört (bet. 1999/2000:FöU7, rskr.
1999/2000:250).
Med hänvisning till förslagen och inriktningen i förevarande
proposition anser regeringen att organisationsenheten F 20 bör läggas
ned den 31 december 2001 eller vid den senare tidpunkt regeringen
bestämmer.
Flygstridsskolan
I F 20 ingår Flygvapnets flygbefälsskola och Flygvapnets stridslednings-
och luftbevakningsskola. Denna verksamhet bör fortsätta. I och med en
omlokalisering av flygskolan från F 10 till Uppsala där flygskolan, dvs.
GFU, samlokaliseras med GTU som redan finns i Uppsala, erhålls en
effektiviserings- och rationaliseringspotential när det gäller utbildning
för flygstridskrafterna. Regeringen pekade på detta i kapitel 7.
Regeringen anser att verksamheten vid F 20 samt GFU och GTU bör
sammanföras i en ny organisationsenhet i Uppsala.
Organisationsenheten kommer att svara för väsentliga delar av
skolverksamheten för Försvarsmaktens flygstridskrafter och bör därför
benämnas Flygstrids-skolan. Organisationsenheten bör inrättas den 1
januari 2002 eller vid den senare tidpunkt regeringens bestämmer.
I Uppsala är också lokaliserat Försvarsmaktens underrättelse- och
säkerhetscentrum, vari Försvarets tolkskola ingår. Regeringen anser att
denna verksamhet i så väsentliga avseenden skiljer sig från
flygstridskrafternas skolverksamhet att centrumet inte bör inordnas i
den nya organisationsenheten. Däremot bör rationaliseringseffekter
eftersträvas inom ramen för en Uppsala garnison.
Upplands flygflottilj, F 16
I och med riksdagens beslut att avveckla Viggendivisionerna vid F 16
kommer stridsflygdivisioner i framtiden inte att organiseras vid
flottiljen. Detta innebär att flygflottiljen inte längre kommer att ha
samma uppgifter som de övriga flygflottiljerna. I det läget finns det
enligt regeringens mening anledning att överväga F 16:s organisatoriska
status och benämning.
I sitt samråd den 6 oktober 2000 på Försvarsdepartementets
promemoria Vissa frågor om den framtida flygutbildningen, anför
Försvarsmakten att verksamheten vid F 16 kommer att reduceras till en
sådan nivå när den sista JA 37 divisionen avvecklas att begreppet
flygflottilj inte längre är adekvat. Regeringen delar Försvarsmaktens
uppfattning och anser att organisationsenheten Upplands flygflottilj F
16 bör läggas ned senast den 31 december 2003.
F 16 ansvarar för väsentliga delar av den militära infrastrukturen, bl.a.
krigsanläggningar, i mellersta Sverige. Flottiljen har också ansvar för
utbildning av stridslednings- och luftbevakningsförband. När F 16 läggs
ned bör nämnda ansvar föras över till andra organisationsenheter enligt
Försvarsmaktens bestämmande.
9 Långsiktig inriktning
Regeringens bedömning: Samordningen av och samverkan mellan den
militära flygutbildningen och den högkvalitativa statliga civila
flygutbildningen bör utvecklas genom samordningsfunktionen. Denna
samordning och sammanslagningen av GFU- och GTU-verksamheten
bör bilda grund för ett önskvärt svenskt engagemang i ett internationellt
militärt flygutbildningssamarbete.
Skälen för regeringens bedömning
Genom den samordningsfunktion som regeringen redovisat i kapitel 4
bör den militära och den högkvalitativa statliga civila flygutbildningen
fortsätta att utvecklas. Försvarsmakten och Trafikflyghögskolan bör
tillsammans kontinuerligt pröva möjligheterna att genomföra
utbildningsmoment samordnat.
Samordningsfunktionen bör också verka för att knyta annan
flygutbildning till sig.
När det gäller den internationella samverkan om militär flygutbildning
bedömer regeringen att den i kapitel 4 angivna inriktningen av
samordning mellan civil och militär flygutbildning och den i kapitel 5
redovisade inriktningen avseende lokalisering av den samlade GFU- och
GTU-verksamheten bildar en ändamålsenlig grund för ett önskvärt
svenskt engagemang i enlighet med t.ex. de europeiska flygvapen-
chefernas arbete. Försvarsmakten bör fortsatt medverka i de europeiska
flygvapenchefernas gemensamma arbete och hålla regeringen
underrättad om utvecklingen i detta samarbete. Beslut om svensk
medverkan i ett internationellt flygutbildningssamarbete dock kan inte
fattas förrän samarbetets innehåll, konsekvenser och kostnader m.m. kan
bedömas.
Genom att nu samordna delar av den militära och den högkvalitativa
civila flygutbildningen läggs grunden för att i ett framtida internationellt
militärt flygutbildningssamarbete tillföra kvalificerad svensk kompetens
från såväl det militära som det civila flygutbildningsområdet. Ett
exempel på värdefull civil kompetens är att vid internationella flygningar
tillämpas de civila flygbestämmelserna. I detta avseende är flyglärare
inriktade på att utbilda civila trafikflygare av särskild betydelse.
Regeringen vill också understryka att även efter det att Sverige har
anslutit sig till en sameuropeisk militär flygutbildning – om nu så sker –
skall det finnas ett nationellt ansvar för civil och militär flygutbildning.
Regeringen vill avslutningsvis framhålla att för den civil-militära
samordningen och den internationella militära samverkan gäller skilda
tidsperspektiv. Den civil-militära samordningen bör inledas redan inom
något år. Den internationella samverkan om militär flygutbildning ligger
flera år framåt i tiden innan den har tagit en konkret form.
Bilaga 1 Samrådsinstanser
Försvarsdepartementets promemoria den 15 september 2000, Vissa
frågor om den framtida flygutbildningen har undergått ett samråds-
förfarande med följande instanser: Försvarsmakten,
Fortifikationsverket, Riksrevisionsverket, Lunds universitet, Uppsala
universitet, Högskoleverket, Luftfartsverket, länsstyrelsen i Uppsala län,
länsstyrelsen i Skåne län, länsstyrelsen i Norrbottens län, Region Skåne,
Uppsala kommun, Eskilstuna kommun, Klippans kommun, Västerås
kommun, Luleå kommun, Saab AB, Scandinavian Airlines System,
Braathens/Malmö Aviation, Skyways Holding AB, Svenska
flygföretagens riksförbund, Svensk pilotförening, Officersförbundet,
Sveriges Akademikers Centralorganisation, Försvarets Civila
Tjänstemannaförbund och Facket för Service och Kommunikation.
Inom ramen för ett samlat yttrande lämnades synpunkter genom
Region Skåne av Region Skåne, länsstyrelsen i Skåne län, Lunds
universitet, Klippans och Ängelholms kommuner samt
kommunförbundet i Skåne.
Synpunkter har härutöver lämnats av länsstyrelsen i Västmanlands län
och Nordvästra Skånes kommuner i samverkan (NOSAM).
Bilaga 2 Sammanfattning av Försvarsdepartementets
promemoria den 15 september 2000, Vissa frågor
om den framtida flygutbildningen
Kapitel 2 redovisar utgångspunkterna för promemorian. Grunden är
riksdagens beslut våren 2000 att flygutbildningen skall ses över och att
denna fråga liksom frågan om exportstöd skall återredovisas till
riksdagen. I övrigt redovisas de avgränsningar som gjorts, bl.a. att inte
behandla flygutbildningssystemet som sådant.
I kapitel 3 redovisas en kartläggning av de nuvarande förhållandena.
Avsnitt 3.1 tar upp flygbestämmelserna och behandlar den civila
luftfartens Bestämmelser för civil luftfart (BCL) och de europeiska
luftfartsmyndigheternas bestämmelser. Vidare behandlas de militära
bestämmelserna, Regler för militär luftfart (RML). Avsnittet går också
igenom de civila flygcertifikaten.
I avsnitt 3.2 behandlas frågor om statligt ansvar för civil
trafikflygarutbildning och beskrivs grunderna för inrättandet av Trafik-
flygarhögskolan (TFHS). Avsnitt 3.3 tar upp den grundläggande civila
trafikflygarutbildningen och belyser vilken utbildning som behövs för att
kunna bli trafikflygare. TFHS historiska utveckling redovisas. Vid skolan
utbildas i dag 20 elever. Utbildningstiden är 16 månader. I avsnittet
refereras också en kommande rapport från Luftfartsverket om behovet
av trafikflygare.
Avsnitt 3.4 tar upp den grundläggande militära flygutbildningen i
Sverige. Kapaciteten är 20 elever per år. Utbildningen inleds med en
grundläggande flygutbildning (GFU) om tolv månader och följs av en
grundläggande taktiskt flygutbildning (GTU) om sex månader. Därefter
följer inflygning på stridsflygplanssystem och fortsatt utbildning. Totalt
pågår utbildningen i 4,5 år.
I avsnitt 3.5 redovisas den grundläggande civila trafikflygarut-
bildningen i övriga Norden. I Danmark har inletts ett samarbete mellan
försvaret, Skolen for Luftfartsuddanelse och SAS som innebär att
försvaret medfinansierar utbildningen av civila trafikflygare och att SAS
åtar sig att anställa ett visst antal pilotelever från skolan. I Finland har ett
principbeslut fattats om att inrätta en skola för yrkespilotutbildning. Vid
skolan skall civila och vissa militära piloter utbildas. Ett gemensamt
system införs för uttagning av civila piloter och flygvapenpiloter. I
Norge driver SAS en trafikflygarskola. I övrigt redovisas att SAS
kommer att lägga ned de skolor flygbolaget själv driver, bl.a. den i
Norge, och i stället ange några skolor i de skandinaviska staterna, från
vilka SAS kommer att rekrytera huvudparten av sina piloter.
Avsnitt 3.6 redovisar den grundläggande militära flygutbildningen i de
övriga nordiska staterna. Härvid anges att Danmark och Norge köper
väsentliga delar av sin militära pilotutbildning från Nordamerika, medan
Finland driver sin utbildning nationellt. De tre staterna är i och för sig
öppna för en nordisk samordning om militär pilotutbildning, men ser
inga omedelbara fördelar med en sådan lösning.
I avsnitt 3.7 redovisas det pågående samordningsarbetet när det gäller
civil och militär pilotutbildning. Den nordiska tjänstemannagruppen för
pilotfrågor inom försvarsmakterna redovisade en rapport hösten 1999, i
vilken samordningsfrågor togs upp. Gruppen pekade på utvecklingen i
Danmark (jfr avsnitt 3.5) och ansåg att uttagningen av civila och militära
piloter borde kunna samordnas. Avsnittet beskriver också de europeiska
flygvapenchefernas samarbete (EURAC). Detta samarbete syftar till att
åstadkomma en gemensam europeisk militär grundläggande pilotut-
bildning. Utbildningen skulle genomföras vid tre-fyra platser i Europa. I
förslaget ingår även anskaffning av ett nytt gemensamt skolflygplan.
Vidare redovisas Saab AB:s förslag om ett European Pilot Training
Center. Förslaget, som bygger på en europeisk utbildning och ett
gemensamt europeiskt skolflygplan, knyter i väsentliga delar an till
EURAC-förslaget. I avsnittet tas också upp ett initiativ från bl.a.
landshövdingarna i Norrbottens och Västerbottens län. I detta förslag
framhålls de goda luftrumsförhållandena i norra Sverige. Härutöver
redovisas ett förslag från Region Skåne. Tillsammans med bl.a.
länsstyrelsen i Skåne län, Lunds universitet med TFHS och F 10 med
den militära flygskolan presenterar Region Skåne ett utvecklat förslag
till samordning av civil och militär flygutbildning i nordvästra Skåne, där
Ljungbyhed utgör basen. Förslaget belyser frågor om samordning,
flygtidsproduktion, lokal- och anläggningsbehov, stödverksamhet samt
flygskolans organisation. Region Skåne redovisar också hur besparingar
kan uppnås genom olika slag av samordning.
Avsnitt 3.8 tar upp övriga förslag om samverkan i fråga om
flygutbildning som har väckts från skilda håll. Lunds universitet och
TFHS hade redan innan Region Skåne tog sitt initiativ redovisat hur den
civila och militära flygutbildningen skulle kunna samordnas i
Ljungbyhed. Nordvästra Skånes samarbetskommitté framhåller likartade
uppfattningar. Eskilstuna kommun pekar på att Kjula flygplats bör kunna
utvecklas till ett centrum för civil och militär flygutbildning. Campus
Uppsala, knutet till Uppsala universitet, redovisar hur kopplingen mellan
försvaret och universitetet skulle kunna stärkas och framhåller
universitetets målsättning i internationella frågor. Länsstyrelsen i
Uppsala län och Uppsala kommun anser att det bästa alternativet är att
lokalisera den grundläggande flygutbildningen till F 16 i Uppsala. I
Uppsala finns förutsättningarna för att i framtiden utveckla ett nationellt
flygcentrum där man ökar utbildningskapaciteten, breddar utbildnings-
utbudet och aktivt deltar i internationellt samarbete.
Avsnitt 3.9 behandlar frågan om exportstödsåtaganden. I prop.
1999/2000:30 hösten 1999 redovisade regeringen att frågan om
utbildningsstöd vid export av Viggen- och Gripensystemen påverkar
bedömningen av antalet flottiljer för Försvarsmakten. I avsnittet anges
de krav som ställs på en flygplats för att den skall kunna utnyttjas vid
exportstödsinsatser. Kraven uppfylls av de militära flygplatserna och
Saabfältet i Linköping.
I avsnitt 3.10 refereras en rapport av två forskare vid Försvars-
högskolan. Rapporten pekar på kvaliteten och effektiviteten i det
svenska militära flygutbildningssystemet.
Kapitel 4 redovisar Försvarsdepartementets överväganden, slutsatser
och förslag. I det inledande avsnitt 4.1 understryks inledningsvis värdet
av civil-militär samverkan. Vidare pekas på att frågan om en integrering
av den civila och militära flygutbildningen bör prövas redan i ett kortare
tidsperspektiv, medan internationell samverkan i fråga om den militära
flygutbildningen knappast kan komma till stånd de närmaste åren.
Avsnitt 4.2 behandlar samordning av den civila och den militära
flygutbildningen i Sverige. Det finns likheter mellan de två
utbildningarna. Principiellt skulle därför delar av t.ex. den teoretiska
utbildningen, flygövningsmomenten och administrationen kunna
samordnas. Försvarsdepartementet pekar på faktorer som är av betydelse
när samordning diskuteras. Sådana frågor gäller syftet med
utbildningarna, de grundläggande reglerna för dem, formerna för
utbildningen, lokaliseringen geografiskt och med hänsyn till miljö och
luftrum samt huvudmannaskapet. En annan betydelsefull faktor är att den
militär pilotutbildningen är en del av den svenska officersutbildningen.
Försvarsdepartementet bedömer att det kan finnas samordnings-
möjligheter inom teoriutbildningen. Försvarsmakten och TFHS bör
därför tillsammans pröva i vilken utsträckning denna kan samordnas. När
det gäller flygövningsmomenten konstaterar Försvarsdepartementet att
den militära flygutbildningen genomförs helt med jetflygplan, medan
trafikflygarutbildningen vid TFHS genomförs med propellerflygplan.
Enligt det förslag till samordning som Region Skåne redovisat skulle
besparingar uppnås om flygövningsmomenten samordnades och den
militära pilotutbildningen även innehöll skeden med propellerflygplan.
Försvarsmakten och TFHS bör pröva om sådan samordning kan
genomföras. Även i fråga om transportflyget anser Försvarsdeparte-
mentet att Försvarsmakten och TFHS bör belysa om en ytterligare
samordning kan åstadkommas. När det gäller flyglärareu-tbildningen
konstateras att det inte finns någon högskoleutbildning för flyglärare
enligt BCL:s krav. Däremot utbildar TFHS sina egna flyglärare.
Försvarsmakten utbildar sina flyglärare för GFU och GTU. Frågan om
ett samarbete om flyglärarutbildningen bör prövas av Försvarsmakten
och TFHS. Även inom den administrativa ledningen bör enligt
Försvarsdepartementet en viss samordning kunna åstadkommas. Det
gäller uttagningen av pilotelever och flygmedicinska frågor.
Avsnitt 4.2 tar också upp formerna för samordning. Här pekar
Försvarsdepartementet på att en samordning inte behöver innebära att
den ena myndigheten/institutionen formellt inordnas i eller underställs
den andra. I stället föreslår Försvarsdepartementet att en samordnings-
funktion inrättas, bestående av ett råd med representanter från i första
hand Försvarsmakten och TFHS. Försvarsdepartementet föreslår att
uppdrag lämnas till Försvarsmakten och Lunds universitet att utarbeta ett
underlag om samordningsfunktionen, innefattande bl.a. lokaliseringen av
funktionen och kostnaderna för den.
I avsnitt 4.3 diskuteras exportstödsfrågor. I avsnittet erinras om att
export av JAS 39 Gripen är angeläget för Sverige och de stater Sverige
samarbetar med avseende utveckling av Gripensystemet. Det finns goda
förutsättningar för att Gripen fram till 2010 skall kunna exporteras till
ett antal stater förutom Sydafrika. En export ställer krav på faciliteter
för utbildning av Gripenpiloter. Även om sådan utbildning genomförs
hos Försvarsmakten är det försvarsindustrin som ekonomiskt och
praktiskt skall svara för dessa frågor gentemot den köpande staten.
Industrin får således köpa utbildningen från Försvarsmakten.
Försvarsdepartementet anser att följande etablissement för militär
flygverksamhet tills vidare bör finnas i Försvarsmaktens
grundorganisation för att tillförsäkra erforderlig kapacitet för eventuella
exportstödsåtaganden i framtiden: fyra flygflottiljer för de åtta
stridsflygdivisionerna och transportflyget, en organisatorisk enhet med
kapacitet för flygverksamhet för specialflyget och ytterligare en
organisatorisk enhet för den samlade GFU- och GTU-verksamheten.
Avsnitt 4.4 behandlar den internationella samverkan avseende militär
flygutbildning. I avsnittet gör Försvarsdepartementet bedömningen att
den enda möjliga samverkansgrunden är det arbete som bedrivs av de
europeiska flygvapencheferna. Även om det ännu inte finns underlag för
ett svenskt beslut om medverkan i detta samarbete bör Försvarsmakten
delta i det fortsatta arbetet. Ett statligt huvudansvar där Försvarsmakten
har ett direkt inflytande förordas när det gäller den framtida
verksamheten, men detta bör inte hindra att det skulle kunna finnas
kommersiella eller civila inslag. Som exempel anges att det vore en
fördel om ett gemensamt skolflygplan utvecklades och om Saab AB
kunde medverka i ett sådant arbete. En del i flygvapenchefernas
samarbete är att en gemensam utbildning organiseras på tre-fyra platser i
Europa. Försvarsdepartementet anser att Sverige borde ha goda naturliga
förutsättningar för att kunna tillhandahålla en av dessa platser.
I avsnitt 4.5 behandlar Försvarsdepartementet den militära flygut-
bildningen de närmaste åren. Inledningsvis refereras vad regeringen
anförde i prop. 1999/2000:30 om att den militära flygskolan
(FlygS/GFU) skulle omlokaliseras från F 10 i Ängelholm till F 16 i
Uppsala och därvid samlokaliseras med GTU. I avsnittet görs en grundlig
värdering av tre alternativa lokaliseringar för en samlad GFU- och GTU-
verksamhet. Det är Ljungbyhed, Uppsala F 16 och Luleå F 21.
Alternativen värderas utifrån faktorerna produktionsförutsättningar,
ekonomi, luftrums- och miljöfrågor, synergieffekter, exportstöds-
möjligheter och övrigt. Utgångspunkter i värderingen är att
verksamheten omfattar drygt 160 anställda och elever. I denna värdering
refereras det underlag i lokaliseringsfrågan som Region Skåne
redovisat.
I värderingen konstaterar Försvarsdepartementet att även om
alternativet Luleå F 21 har mycket goda miljö- och luftrumsförut-
sättningar, bedöms det vara minst lämpligt för en lokalisering av den
samlade GFU- och GTU-verksamheten. Huvudargumenten mot en
lokalisering till F 21 är de stora investeringar som behövs - bl.a. en
kompletterande rullbana - och de otillräckliga dagsljusförhållandena
under det mörka halvåret. Värderingen visar att Uppsala F 16 har de bästa
produktionsförutsättningarna. Luftrums- och miljöförutsättningarna är
godtagbara för både Uppsala och Ljungbyhed, men något bättre för
Uppsala. Fördelar i fråga om synergieffekter finns vid alla orter, men
tungt i sammanhanget väger en samlokalisering av GFU och GTU med
Flygvapnets flygbefälsskola i Uppsala. I värderingen belyses också
flyglärarefrågan. När det gäller exportstödsmöjligheterna konstateras att
endast en lokalisering till Uppsala ger tillräckliga möjligheter att lämna
det utbildningsstöd som behövs vid export av JAS 39 Gripen. Härutöver
konstaterar Försvarsdepartementet att om den samlade militära
flygutbildningen lokaliseras till Ljungbyhed, måste ett nytt fristående
militärt etablissement eller ett detachement inrättas, vilket skulle vara
tvärtemot strävandena att reducera och rationalisera Försvarsmaktens
grundorganisation.
Eftersom en lokalisering av den samlade militära flygverksamheten
till Luleå F 21 skulle kräva omfattande investeringar, inriktas den
ekonomiska analysen på de två andra alternativen. Tabellen visar
Försvarsmaktens årliga merkostnader vid en lokalisering till Ljungbyhed
alternativt Uppsala.
Kostnadsslag
Ljungbyhed
Uppsala F 16
Hyreskostnad
11,35
7,5
Stödverksamhet
29
24
Totalt
40,35
31,5
Den årliga kostnaden för Försvarsmakten blir således ungefär 9
miljoner kronor högre om den samlade GFU- och GTU-verksamheten
lokaliseras till Ljungbyhed än om den lokaliseras till Uppsala.
Försvarsdepartementet anser sammanfattningsvis att FlygS/GFU bör
lokaliseras till F 16 i Uppsala. Det tyngsta argumentet för detta
ställningstagande är att ett nytt militärt etablisssement måste inrättas om
verksamheten lokaliseras till Ljungbyhed. Andra viktiga argument för en
lokalisering till F 16 är produktionsförutsättningarna i Uppsala,
merkostnaderna för Försvarsmakten vid en lokalisering till Ljungbyhed,
flyglärarefrågan samt exportstödsmöjligheterna.
I avsnittet konstaterar Försvarsdepartementet att en lokalisering av
FlygS till Uppsala inte behöver innebära att TFHS också skall lokaliseras
dit. I stället pekas på fördelar med att TFHS förblir i södra Sverige med
närheten till och samarbetet med bl.a. Lunds universitet och Svenskt
flygcentrum. Härigenom får den civila delen av den kvalificerade
flygutbildningen sin bas i södra Sverige, medan den militära flygut-
bildningen tillför den samlade kvalificerade flygutbildningen kompetens
och kunskap från den mellansvenska regionens universitet, institutioner
och flygverksamhet.
Avslutningsvis belyses i avsnitt 4.5 den förordade lösningens
betydelse, i och med att flygverksamhet bibehålls på F 16, för
Försvarsmaktens möjlighet till anpassning. Avsnitt 4.6 behandlar kort-
fattat den långsiktiga inriktningen.
I avsnitt 4.7, slutligen, sammanfattas Försvarsdepartementets förslag.
- FlygS flyttas till F 16 och GFU samlokaliseras med GTU i enlighet
med inriktningen i prop. 1999/2000:30.
- FlygS omlokaliseras i enlighet med den tidsplan som låg till grund
för prop. 1999/2000:30. Detta kräver beslut före innevarande års slut.
- En samordningsfunktion för militär och högkvalitativ civil
flygutbildning – dvs. Försvarsmakten och TFHS – inrättas.
- Samordningsfunktionen bör svara för frågor om uttagning av
pilotelever, gemensam civil-militär teoriutbildning, sådan flygplans-
utbildning som kan genomföras gemensamt civilt-militärt, flyglärareut-
bildning samt flygmedicinfrågor. Samordningsfunktionen bör vidare
svara för att samordna uppdragsutbildningen, t.ex. pilotutbildning för
övrig statlig verksamhet.
- Den praktiska flygutbildningen genomförs för Försvarsmaktens
vidkommande, när det gäller GFU och GTU, vid F 16 i Uppsala och för
civila ändamål vid TFHS i Ljungbyhed.
- Regeringen bör uppdra åt Försvarsmakten och Lunds
universitet/TFHS att pröva de samordningsmöjligheter som redovisas i
avsnitt 4.2 i promemorian.
- Regeringen bör uppdra åt Försvarsmakten och Lunds universitet att
utarbeta ett detaljerat underlag om samordningsfunktionen, dess
organisatoriska hemvist och lokalisering, struktur och uppgifter samt
om kostnaderna för funktionen.
- Försvarsmakten och TFHS bör inom ramen för samordnings-
funktionen pröva hur samarbetet mellan den militära och civila
flygutbildningen kan utvecklas och stärkas på samtliga områden.
- Försvarsmakten bör fortsätta att medverka i de europeiska
flygvapenchefernas arbete om en gemensam europeisk flygutbildning.
- Definitivt beslut om den internationella samverkan om militär
flygutbildning bör avvakta intill dess ett fullgott underlag föreligger.
Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 november 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky,
Messing, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström
Föredragande: Björn von Sydow
Regeringen beslutar proposition 2000/01:35 Samverkan mellan civil
och militär flygutbildning, m.m.
Prop. 2000/01:35
33
1
Prop. 2000/01:35
Bilaga 1
Prop. 2000/01:35
Bilaga 2
Prop. 2000/01:35
Bilaga 2
Prop. 2000/01:35