Post 5648 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
2000/01:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2001
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/3
Bilaga 3
Avstämning av målet om
en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000
Bilaga 3
Avstämning av målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000
Innehållsförteckning
1 Regeringens mål för öppen arbetslöshet och sysselsättning 5
2 Sysselsättningspolitiken och utvecklingen på arbetsmarknaden 6
2.1 Sunda offentliga finanser och stabila priser 6
2.2 Lönebildning 7
2.3 Sysselsättning i näringslivet och företagande 7
2.4 Skola, vård och omsorg 9
2.5 Arbets- och kompetenslinjen 10
2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling 10
2.5.2 Arbetsmarknadspolitik 12
2.5.3 Reformerad arbetslöshetsförsäkring 17
2.5.4 Minskade marginaleffekter 17
3 Sysselsättningssamarbetet inom EU 18
4 Regeringens förslag i budgetpropositionen för år 2001 19
5 Tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet fram till 2003 20
5.1 Den ekonomiska utvecklingen 20
5.2 Arbetsmarknaden 21
1 Regeringens mål för öppen
arbetslöshet och sysselsättning
Att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten utgör regeringens främsta uppgift.
I regeringsförklaringen 1996 deklarerade
regeringen att Sverige år 2000 skall ha halverat
den öppna arbetslösheten till 4 procent och
riksdagen
ställde sig i juli samma år bakom detta mål. I
budgetpropositionen för 1999 tillkom ett mål för
sysselsättningen. Målet innebär att andelen
reguljärt sysselsatta av befolkningen mellan 20
och 64 år skall öka från 74 procent 1997 till
80 procent år 2004. Därigenom minskar också
behovet av sociala ersättningar. Antalet personer,
omräknat till helårsekvivalenter, vars försörjning
utgörs av ersättningar för ohälsa, arbetslöshet,
deltagande i arbetsmarknadsprogram och
socialbidrag skall minska från drygt 1 miljon
helårspersoner 1997 till 0,8 miljoner år 2004.
Regeringen har utfäst sig att varje halvår
redovisa en avstämning i förhållande till målet
om halverad öppen arbetslöshet. I det följande
redovisas den åttonde avstämningen av
arbetslöshetsmålet, vilken också innehåller en
redogörelse för regeringens politik och för
utvecklingen på arbetsmarknaden. Vidare
presenteras en uppföljning av
sysselsättningsmålet. Slutligen redovisas i korthet
regeringens prognos för tillväxt, sysselsättning
och arbetslöshet fram till år 2001 och en kalkyl
för utvecklingen under de därefter
följande 2 åren.
Diagram 1.1 Öppen arbetslöshet, säsongrensade
månadsdata
Procent av arbetskraften
De senaste åren har arbetslösheten minskat
kraftigt bland både män och kvinnor. I maj i år
uppgick den faktiska öppna arbetslösheten till
4,1 procent. För kvinnor var den faktiska öppna
arbetslösheten nere i 3,8 procent. Den senast
tillgängliga statistiken avser juli månad, en månad
som alltid uppvisar en betydande säsongsmässig
arbetslöshet, något som försvårar jämförelser av
den faktiska arbetslösheten mellan enskilda
månader. Den säsongrensade öppna
arbetslösheten i juli uppgick enligt
Finansdepartementets beräkningar till 4,1
procent , vilket är en minskning med över en
procentenhet sedan juli förra året. Sedan våren
1997 har arbetslösheten
minskat med mer än 4 procentenheter.
Arbetslösheten bland kvinnor, som allt sedan
krisen i början av 1990-talet varit betydligt lägre
än
männens, uppgick i juli i år till 3,4 procent
(säsongrensat). Detta kan jämföras med en
arbetslöshet på 4,8 procent bland männen.
Skillnaden i arbetslöshet mellan män och kvinnor
har minskat sedan mitten av 1990-talet.
Diagram 1.2 Andelen reguljärt sysselsatta, 20–64 år,
säsongrensade månadsdata, 3-mån. glidande medelvärde
Procent
Andelen reguljärt sysselsatta bland personer i
åldrarna 20 till 64 år uppgick 1990 till drygt
85 procent. Sysselsättningsandelen sjönk
därefter, med undantag av en viss uppgång
1995, kontinuerligt fram till 1997. Sedan
sommaren 1997 har sysselsättningsandelen
åter stigit och 1999 var andelen reguljärt
sysselsatta 75,9 procent. Under 2000 har
sysselsättningen fortsatt att stiga och andelen
reguljärt sysselsatta uppgick under andra
kvartalet till 77,5 procent, en ökning med
drygt en procentenhet sedan
andra kvartalet 1999.
När sysselsättningsmålet fastställdes beräk-
nades att cirka 55 000 nya arbetstillfällen per år
skulle behöva tillkomma mellan 1997 och 2004.
Sedan sommaren 1997 har sysselsättningen ökat
med knappt 250 000 personer, vilket motsvarar
cirka 80 000 personer per år. Utvecklingen
hittills har således legat klart över den takt som
krävs för att uppnå sysselsättningsmålet.
2 Sysselsättningspolitiken och
utvecklingen på arbetsmarknaden
I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25)
hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning
för sitt arbete att stärka tillväxten och
sysselsättningen. Dagordningen har därefter fått
sin konkreta utformning i ett flertal
propositioner.
Regeringens politik för ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet bygger på fem grundstenar:
1. De offentliga finanserna skall vara sunda och
priserna stabila.
2. Det krävs en bättre fungerande lönebildning
för att arbetslösheten skall kunna halveras.
3. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de
kommande åren bör ske i den privata sektorn.
4. I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan,
vården och omsorgen utgör kärnan i väl-
färden.
5. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen
genom att fler människor får arbete eller
utbildning som ger ökade möjligheter till
arbete.
Dessa grundstenar utgör i de följande avsnitten
utgångspunkt för redogörelsen för de konkreta
åtgärder som vidtagits inom ramen för
sysselsättningspolitiken. I avsnitten ges även en
bakgrund till de åtgärder som vidtagits samt en
beskrivning av utvecklingen på några centrala
områden.
2.1 Sunda offentliga finanser och stabila
priser
Den politik som regeringen fört för att stärka de
offentliga finanserna och värna prisstabiliteten
har förstärkt förtroendet för svensk ekonomi.
Saneringen av de offentliga finanserna som
inleddes under förra mandatperioden har
inneburit att budgetunderskottet vänts till
överskott och att Sverige har börjat amortera på
statsskulden. Inflationsmålet – en årlig ökning av
konsumentpriserna med 2 procent med ett
toleransintervall på +/- 1 procentenhet – är väl
förankrat hos ekonomins aktörer, inklusive
finansmarknaderna och näringslivet. Det har
tillsammans bidragit till väsentligt lägre räntor
och små differenser gentemot de tyska lång-
räntorna. Från att ha legat på över 4 procent-
enheter vid mitten av 1990-talet, har
räntedifferensen gentemot den tyska långräntan i
stort sett eliminerats.
Lägre räntor leder till att de offentliga ränte-
utgifterna minskar, vilket i sin tur frigör resurser
för förändringar av skatter och av offentliga
utgifter. Lägre räntor stimulerar dessutom
sysselsättningen inom den privata sektorn via
ökade investeringar och ökad privat konsumtion.
Inflationen har mot bakgrund av den starka
sysselsättningsökningen varit påfallande låg.
Sedan 1997 har den öppna arbetslösheten
minskat från drygt 8 ner mot 4 procent, sam-
tidigt som inflationen fortsatt att falla, från
2 procent ner till 0 hösten 1998, för att sedan
återigen öka till 1,2 procent sommaren 2000.
Inflationstrycket i ekonomin är således fortsatt
svagt trots den gynnsamma realekonomiska
utvecklingen.
Sunda offentliga finanser bidrar till fler jobb
Sunda offentliga finanser och stabila priser är en
central förutsättning för en uthållig ökning av
sysselsättningen. I enlighet med de långsiktiga
mål för de offentliga finanserna som antogs av
riksdagen i och med 1997 års vårproposition,
skall överskotten i de offentliga finanserna uppgå
till 2 procent av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel. Därigenom lättas skuldbördan
på kommande generationer samtidigt som större
finanspolitiskt handlingsutrymme skapas inför
kommande lågkonjunkturer. Det senare är
motiverat av att det svenska offentliga saldot är
internationellt sett konjunkturkänsligt beroende
på en stor offentlig sektor.
Den ekonomiska politiken är inriktad på att
skapa förutsättningar för att den nuvarande
konjunkturuppgången skall bli långvarig. Risken
för överhettning måste motverkas bland annat
genom att mobilisera de lediga resurser som
finns i form av öppet arbetslösa, personer i
arbetsmarknadspolitiska program samt de som
under krisen i början av 1990-talet lämnade
arbetskraften.
2.2 Lönebildning
För att regeringens mål att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000 och att öka den
reguljära sysselsättningsgraden för personer i
åldrarna 20–64 år till 80 procent år 2004 skall
kunna uppnås är det av stor vikt att
löneökningarna hålls på en nivå som är förenlig
med fortsatt prisstabilitet även när
arbetslösheten sjunker och sysselsättningen
stiger. I och med att penningpolitiken numera är
inriktad på prisstabilitet har arbetsgivarna inte
längre samma möjligheter att övervältra
kostnader för löneökningar på konsumenterna
genom höjda priser. Reallöneökningar som
överstiger produktivitetstillväxten kommer
därför i större utsträckning än tidigare att få
direkta konsekvenser för produktion och
sysselsättning.
Inriktningen mot en högre grad av koordi-
nering av avtalsförhandlingarna, samordning av
lönekraven på branschnivå och friare
lönesättning på lokal nivå har fortsatt på den
svenska
arbetsmarknaden. Inom flera avtalsområden har
samarbetsavtal tecknats där parterna kommit
överens om nya förhandlingsregler. Flertalet
löneavtal löper fram till och med mars nästa år.
Under de senaste tre åren har den nominella
löneökningstakten sjunkit samtidigt som real-
löneutvecklingen har varit fortsatt god. Denna
utveckling har varit gynnsam för sysselsätt-
ningen. De nominella löneökningarna uppgick
till knappt 3,5 procent förra året. Den preli-
minära lönestatistik som inkommit hittills i år
ger inget stöd för att löneökningstakten eller
löneglidningen är stigande sett över hela
ekonomin. I det nuvarande ekonomiska läget
kan det dock finnas risk för att lönerna för de
mest
eftertraktade grupperna på arbetsmarknaden och
i de snabbast växande regionerna stiger i en allt
snabbare takt. Arbetsmarknadens parter måste
kunna hantera de problem som kan uppkomma i
ett sådant läge, annars finns risk för att
möjligheterna att uppnå regeringens
sysselsättningsmål undergrävs.
I mars i år beslutade riksdagen om proposi-
tionen ”Lönebildning för full sysselsättning”
(prop. 1999/2000:32). I enlighet med förslagen i
propositionen har en ny myndighet, Medlings-
institutet, bildats. Medlingsinstitutets uppgift är
att medla i arbetstvister och kalla parter till
överläggningar eller på annat sätt informera sig
om kommande eller pågående
avtalsförhandlingar. Dessutom är
Medlingsinstitutet statistikansvarig myndighet
för den officiella lönestatistiken från den 1
januari 2001. Riksdagen har därutöver
beslutat om vissa förändringar av det regelverk
inom vilket avtalsförhandlingarna bedrivs.
2.3 Sysselsättning i näringslivet och
företagande
Expansion av befintliga företag samt etablering
av nya, både utländska och inhemska, är grunden
för att uppnå ett mer dynamiskt och flexibelt
näringsliv som har möjlighet att konkurrera med
varor och tjänster på världsmarknaden. En hög
sysselsättning i näringslivet bidrar även till att
stärka de offentliga finanserna och är därför en
grundförutsättning för att bibehålla ett väl
utbyggt välfärdssystem.
Diagram 2.1 Sysselsättningsförändring i näringslivet och
offentliga myndigheter, januari 1994–juli 2000,
basperiod januari 1994
Tusental personer (säsongrensade 3 mån. glidande medelvärden)
Sysselsättningen i näringslivet minskade kraftigt
i början av 1990-talet, framför allt inom
tillverkningsindustrin och byggsektorn. Sedan
1994 har dock sysselsättningen i näringslivet
återigen ökat (diagram 2.1), framför allt inom
tjänstesektorn. Den största ökningen har under
de senaste åren skett inom privata
företagsinriktade tjänster. Det finns vissa tecken
på att det blivit svårare för
företagen att hitta den arbetskraft de söker.
Exempelvis har ökningen i antalet kvarstående
platser på arbetsförmedlingen under de senaste
månaderna varit större än tillkomsten av nya
platser.
Under 1990-talet har antalet egenföretagare,
exklusive jord- och skogsbruk, ökat med drygt
10 procent. Förra året startades 35 000 genuint
nya företag i Sverige. I de nya företagen skapades
drygt 65 000 nya jobb, varav hälften var
heltidsjobb. Nyföretagandet ökade med 3
procent under 1999 jämfört med 1998. Drygt 80
procent av de nya företagen startades inom
tjänstesektorn. Inom den tidigare hårt drabbade
byggsektorn ökade nyföretagandet med cirka 15
procent. Det arbetslöshetsdrivna nyföretagandet
fortsätter att minska. Sedan 1994 har andelen
som startat eget, med arbetslöshet eller risk
för arbetslöshet som främsta motiv, mer än
halverats. Andelen kvinnliga nyföretagare är
närmast oförändrad sedan 1998 och uppgår till
30 procent. Vart femte företag startades av
personer med invandrarbakgrund, vilket är en
oförändrad andel jämfört med 1998.
Under 1999 minskade antalet konkurser med
närmare 30 procent jämfört med året innan,
motsvarande en minskning till 5 400 stycken.
Under perioden januari–juli i år ökade antalet
företagskonkurser marginellt jämfört med
samma period förra året och resulterade i
3 250 konkurser.
Den positiva utvecklingen inom näringslivet
har även lett till att svenska aktiebolags
kreditvärdighet ligger mycket högt. Enligt Upp-
lysningscentralens prognos från april i år
beräknas endast 3,3 procent av företagen hamna
på obestånd under perioden fram till april 2002.
En politik för företagande
De senaste åren har riksdagen på regeringens
förslag genomfört ett stort antal åtgärder för att
förbättra förutsättningarna för entreprenörskap
och företagande, varav några presenteras i det
följande.
Genom lättnader i ägarbeskattningen och
möjligheter att kvitta underskott i nystartad
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst har
förutsättningarna för nyetablering och tillväxt
bland småföretagen förbättrats. Den anställde
har fått rätt till tjänstledighet för att starta eget
företag och det har blivit möjligt att beräkna
arbetslöshetsersättning på en bakomliggande
inkomst från anställning i stället för
företagsverksamhet.
I år har möjligheterna till avsättning till
periodiseringsfonder förstärks genom att
avsättningstaket höjts från 20 procent till 25
procent av inkomsten. För enskilda
näringsidkare och
handelsbolag höjs taket från 25 till 30 procent.
Förutsättningarna för små och medelstora
företag har också förbättrats genom att flertalet
s.k. stoppregler har slopats. Regeringen har
dessutom tillsatt en utredning för att se över de
s.k. fåmansbolagsreglerna som reglerar beskatt-
ningen av utdelningar och reavinster i mindre
företag. Syftet är att förbättra incitamenten till
risktagande och entreprenörskap.
Under vintern 1999/2000 har riksdagen även
fattat beslut om att tillåta redovisning av före-
tagen i euro, samt regler som under vissa
förutsättningar tillåter återköp av egna aktier.
Regeringen har de senaste åren även presen-
terat ett antal åtgärder som syftar till att förenkla
för småföretagen. Statistiska centralbyrån arbetar
för att företagen skall kunna lämna i stort sett
alla sina uppgifter till dem i elektronisk form
2003. Vidare har regeringen givit NUTEK medel
att samordna och utveckla ett internetbaserat
informationssystem, en s.k. portal, med
företagsrelevant myndighetsinformation för att
underlätta företagens myndighetskontakter.
För att främja kvinnligt företagande har
regeringen infört särskilda åtgärder, t.ex.
möjlighet till förlängt starta eget-bidrag och
särskilda
lånemöjligheter för kvinnor. Regeringen har
avsatt särskilda medel till metodutveckling av
rådgivningsverksamhet riktad mot invandrar-
företagare.
IT-satsningar för hela Sverige
En framskjuten ställning i utvecklingen av den
nya IT-ekonomin och en hög IT-nivå bland
företag, myndigheter och individer kan bidra till
att angelägna politiska mål uppnås.
Regeringen föreslog i sin IT-proposition i
mars att statens insatser koncentreras till tre
områden i syfte att skapa ett
informationssamhälle för alla; IT-tillgänglighet,
IT-tillit och IT-kompetens. De sammanlagda
satsningarna på bredband kommer att uppgå till
omkring 17 miljarder kronor under en
fyraårsperiod. I detta ingår ett skatteavdrag för
att stimulera
anslutning till bredbandsnät.
Statligt stöd skall också kunna utgå till
regionala nät och anslutning till bredbandsnät i
glesbygd. Därutöver bygger Svenska kraftnät ut
ett stomnät på marknadsmässiga villkor.
Omorganiserad näringspolitik
Näringspolitiken håller på att omorganiseras.
Regeringen har föreslagit att tre nya myndig-
heter bildas. En ny nationell myndighet för
företagsutveckling bildas, liksom en ny
myndighet för analyser, omvärldsbevakning och
utvärdering i syfte att förstärka kunskapsunder-
laget för innovations-, närings- och regional-
politiken. Slutligen skapas en myndighet för
forskning och utveckling, samt en ny
organisation för forskningsfinansiering.
Sammantaget
innebär förändringarna en tydligare och effek-
tivare central myndighetsstruktur som bl.a.
underlättar för de regionala aktörerna att
vidareutveckla processen och föra dialogen om
de
regionala tillväxtavtalen.
Lägre skatt för utländska experter
För att underlätta för företagen att anställa
utländsk spetskompetens överlämnade
regeringen i slutet av augusti i år en lagrådsremiss
som
innebär betydande skattelättnader för sådana
experter. Förslaget innebär att 25 procent av
lönen undantas från beskattning och från sociala
avgifter under en period som inte får vara längre
än 5 år. Även kostnader i samband med flytt,
utgifter för familjen resor till hemlandet och
avgifter för barnens skola är undantagna från
beskattning de första 3 åren. Om de nya
bestämmelserna antas av riksdagen kommer de
att träda i kraft fr.o.m. 1 januari 2001.
Fortsatta förbättringar på konkurrensområdet
Fungerande marknader släpper fram nya idéer,
nya företag och nya aktörer, som i sin tur leder
till högre tillväxt.
Staten har det övergripande ansvaret för att
det finns verkningsfulla instrument för att
motverka skadliga begränsningar i konkurrensen
mellan företag. För att ytterligare främja
konkurrensen lade regeringen i maj fram en
konkurrenspolitisk proposition
(”Konkurrenspolitik för förnyelse och
mångfald”, prop. 1999/2000:140). Förslagen
möjliggör bättre instrument mot
kartellbekämpning, vilket aviserats genom den
nyligen tillsatta kartellutredningen.
2.4 Skola, vård och omsorg
Regeringen har konsekvent prioriterat vård,
skola och omsorg, först genom sanerings-
programmens inriktning och sedan genom att
resurser tillförts kommuner och landsting i takt
med att ekonomin förbättrats.
Jämfört med för 4 år sedan har statsbidragen
till kommuner och landsting ökat med totalt
20 miljarder kronor. Riksdagen beslutade
dessutom att den statliga skatten på 200 kronor
för skattskyldiga med förvärvsinkomster skall
utgöra kommunal inkomstskatt. Därmed
tillfördes kommunsektorn ytterligare
1,3 miljarder kronor. För 2001 har regeringen
aviserat att ytterligare 4 miljarder kronor
kommer att tillföras kommuner och landsting
varav 1 miljard kronor
särskilt skall gå till vård- och omsorgssektorn
som ett led i regeringens satsning på vården och
den nationella handlingsplanen för utveckling av
hälso- och sjukvård och 700 miljoner kronor
skall användas för särskilda insatser. Omföringen
av den statliga inkomstskatten om 200 kronor
har förlängts så att cirka 1,3 miljarder kronor
även 2001 tillförs den kommunala sektorn.
Sammantaget avser regeringen att höja stats-
biragen med 24 miljarder kronor till 2002.
Vidare har det i det kommunala moms-
systemet uppkommit ett underskott till följd av
att kommunernas och landstingens avgifter har
varit för låga i förhållande till den ersättning som
har betalats ut från systemet. Sammantaget
beräknas underskottet uppgå till cirka 4 miljarder
kronor under innevarande år. Regeringen anser
det vara av stor vikt att kommunsektorn priori-
terar skola, vård och omsorg samtidigt som
balanskravet uppfylls. Regeringen föreslår därför
att staten tar över detta underskott som annars
skulle ha fått betalats via en högre momsavgift.
Kommunernas och landstingens ekonomiska
situation förbättras också genom det ökade
skatteunderlaget som den snabba sysselsätt-
ningsökningen givit upphov till. De höjda
statsbidragen har tillsammans med det
förbättrade ekonomiska läget medfört att en
sysselsättningsökning kunnat komma till stånd
inom kommuner och landsting mellan 1996 och
1999. Höjda statsbidrag underlättar dessutom
förutsättningarna för höjd kvalitet inom skola,
vård och omsorg.
Till följd av den försvarsuppgörelse som
träffats mellan regeringen och Centerpartiet
kommer ytterligare 8 miljarder kronor att till-
föras vården och omsorgen under perioden
2002–2004. För åren 2002 och 2003 innebär detta
att det generella statsbidraget tillförs 1 respektive
3 miljarder kronor.
Sysselsättning i offentlig sektor
Antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn
ökade med cirka 37 000 personer mellan 1997
och 1999. Ökningen har varit störst bland
kvinnor och i första hand kommit till stånd inom
kommunerna. Under årets första 7 månader har
antalet sysselsatta inom offentliga myndigheter
ökat, både för kvinnor och för män. Inom
kommunerna ökade antalet sysselsatta kvinnor
medan antalet sysselsatta män minskade något.
Rekryteringsbehoven av personal inom skola,
vård och omsorg är stora. Enligt beräkningar
från Kommun- och Landstingsförbunden
behöver mellan 15 000 och 20 000 personer
anställas per år under den kommande tioårs-
perioden. I januari i år enades regeringen
tillsammans med Landstingsförbundet, Svenska
Kommunförbundet, Svenska Kommunal-
arbetarförbundet, Vårdförbundet och SACO om
att deltidsarbetslösheten inom vård och omsorg
skallhalveras inom ett år. Det handlar om att
minska deltidsarbetslösheten från 30 000 per-
soner i november år 1999 till högst 15 000 i
november år 2000. Överenskommelsen är ett led
i att motverka framtida brist på vård- och
omsorgspersonal och ett steg på vägen att
minska deltidsarbetslösheten inom vård och
omsorg.
2.5 Arbets- och kompetenslinjen
En väl fungerande arbetsmarknad och en effektiv
arbetsmarknads- och utbildningspolitik är vik-
tiga förutsättningar för att öka sysselsättningen
och minska arbetslösheten. Regeringen
genomför insatser för att rusta de arbetssökande
för att möta arbetsmarknadens behov och för att
underlätta arbetskraftens rörlighet. Regeringens
långsiktiga arbete med att ta bort fattigdoms-
fällor, minska marginaleffekter och för att
stimulera arbetskraftsdeltagande fortsätter.
2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling
En flerårig satsning på utbildning och
kompetensutveckling på alla nivåer i samhället är
en viktig grundsten i regeringens
sysselsättningsstrategi. Utbildning är av stor vikt
för att förbättra möjligheterna till arbete för de
arbetslösa och därmed varaktigt höja
sysselsättningen. Detta gäller särskilt om
utbildningsinsatserna riktas till de personer som
har lägre utbildning samt till de
kompetensområden där efterfrågan finns.
Riksdagen har beslutat om en kraftfull
satsning på kompetensutveckling i arbetslivet.
Inom ramen för Europeiska socialfondens nya
mål 3 satsas totalt 2,4 miljarder kronor under
2000-2002 på kompetensutveckling för anställda.
Som ett ytterligare led i att stimulera
kompetensutveckling i arbetslivet har riksdagen
beslutat om särskilda medel för ett individuellt
system för kompetenssparande. Syftet är att
stimulera kontinuerlig kompetensutveckling,
vilket höjer individens möjligheter att välja och
byta arbete. Därmed ökar anställbarheten och
tryggheten i arbetslivet. En utredning med
uppdrag att ge förslag på utformningen av ett
system för kompetensutveckling tillsattes i
december 1999. En delredovisning av uppdraget
lämnades i maj med ett förslag till en framtida
modell för hur det indi-viduella
kompetenssparandet kan utformas. Förslaget
innebär att det för varje individ skall finnas en
möjlighet att med skattesubvention avsätta
medel till ett individuellt kompetenssparande
som kan användas till individuell kompetens-
utveckling. Slutredovisning av utrednings-
uppdraget sker i januari 2001.
De senaste årens förbättrade konjunkturläge
har medfört att arbetslösheten sjunkit för alla
utbildningsgrupper. Som framgår av tabell 2.1
ligger arbetslösheten emellertid fortfarande på en
hög nivå för personer med kortare utbildning än
gymnasienivå. Arbetslöshetsnivån för hög-
utbildade har däremot sjunkit till en
förhållandevis låg nivå, även om en viss ökning
av arbetslösheten för forskarutbildade skett
under de senaste två åren. En bidragande orsak
till nedgången i
arbetslöshet bland personer med högst gym-
nasieutbildning är att många personer med denna
utbildningsnivå deltar i kunskapslyftet.
Kunskapslyftet har också genererat en högre
utbildningsnivå. Av en rapport från Statens
skolverk framgår att 33 procent av de studerande
vid komvux läsåret 1997/98 och som saknade en
treårig gymnasieutbildning vid läsårets början
höjde sin utbildningsnivå. Den högre
utbildningsnivån har också bidragit till
nedgången i arbetslöshet för denna grupp.
Tabell 2.1 Arbetslöshet för olika utbildningsgrupper
Procent
1996
1997
1998
1999
Förgymnasial utbildning
< 9 år
9,4
9,5
7,9
7,2
Förgymnasial utbildning
9 (10) år
11,5
12,0
9,9
9,1
Gymnasieutbildning £ 2 år
8,9
8,3
6,6
5,5
Gymnasieutbildning > 2 år
9,1
9,2
7,6
6,2
Eftergymnasial utbildning
< 3 år
4,6
4,9
3,9
3,6
Eftergymnasial utbildning
minst 3 år
3,5
3,4
2,9
2,5
Forskarutbildning
2,9
1,9
2,1
2,7
Samtliga
8,1
8,0
6,5
5,6
Anm.: Arbetslöshet definieras här som antal arbetslösa som andel av antal
personer i arbetskraften inom respektive utbildningsgrupp.
Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)
Vuxenutbildning
Till det offentliga skolväsendet för vuxna hör
kommunal vuxenutbildning (komvux),
påbyggnadsutbildning, vuxenutbildning för
utvecklingsstörda (särvux) och
svenskundervisning för
invandrare (sfi). Sedan kunskapslyftet startade
hösten 1997 har deltagandet i vuxenutbildningen
ökat kraftigt. Enligt Skolverket uppgick det
totala antalet studerande i gymnasial vuxen-
utbildning under hösten 1999 till drygt 208 000
personer vilket är en ökning med 20 procent
sedan hösten 1997. Inför hösten 2000 bedömer
kommunerna att anordnad utbildning kommer
att ligga i nivå med planerad volym.
Av dem som deltog i gymnasial
vuxenutbildning under hösten 1999 var 32,5
procent män. Andelen kursdeltagare över 30 år
uppgick till 56 procent hösten 1999. Elever som
var födda utomlands utgjorde cirka 19 procent av
det totala antalet studerande. Personer med
högst tvåårig gymnasieutbildning svarade för 69
procent av de studerande under samma period.
Regeringen har tagit initiativ till fristående
utvärderingar av kunskapslyftet, bl.a. vad gäller
hur kunskapslyftet påverkat deltagarnas
möjligheter att få arbete eller gå vidare till högre
studier. De resultat som hittills finns att
rapportera från utvärderingarna av
kunskapslyftet är uppföljningar av dem som
började studera under hösten 1997 respektive
hösten 1998. Uppföljningarna visar bl.a. att mer
än 75 procent av
deltagarna i kunskapslyftet har fått arbete eller
gått vidare med fortsatta studier. De visar också
att kunskapslyftet påtagligt påverkat chanserna
att fortsätta med studier. Resultaten visar att
satsningen på vuxenutbildningen har ett tydligt
samband med möjligheterna för en person att
komma in på eller tillbaka till arbetsmarknaden
och därmed ökar arbetsutbudet i ekonomin på
sikt. Utvärderingarna avrapporteras löpande
under perioden 1999–2002.
Kunskapslyftskommittén överlämnade sitt
slutbetänkande om en reformerad
vuxenutbildning i början av april i år. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen med en
proposition om vuxnas lärande i slutet av året.
Kvalificerad yrkesutbildning
Sedan 1996 pågår en försöksverksamhet med
kvalificerad yrkesutbildning (KY) på
eftergymnasial nivå. En tredjedel av
utbildningstiden
genomförs i form av lärande i arbete på en
arbetsplats. Arbetslivet deltar aktivt i utformning
och genomförande av utbildning. Intresset från
såväl arbetslivet som de sökande är mycket stort.
Försöksverksamheten omfattar 12 000
årsstudieplatser och antalet utbildningar uppgår
för närvarande till 263. Av de 1 500 personer som
avslutade sin utbildning under perioden januari–
juli 1999 har 74 procent fått arbete och 6 procent
har startat eget företag. Andelen som tagit
examen uppgår till 89 procent och 70 procent
säger sig vara nöjda med utbildningen. För åren
2001–2003 har medel avsatts för motsvarande
12 000 platser per år i den kvalificerade yrkes-
utbildningen.
För att möta den ökade efterfrågan på
eftergymnasiala yrkesutbildningar behövs ett
system som tillgodoser arbetsmarknadens behov.
En projektgrupp inom regeringskansliet presen-
terade i maj i år ett förslag till den eftergym-
nasiala yrkesutbildningens dimensionering och
organisation. Syftet är att skapa en bättre
anpassning mellan behovet av kompetens och
utbildningsutbudet av eftergymnasiala yrkes-
utbildningar. Regeringen avser att under hösten
2000 återkomma i frågan till riksdagen med ett
förslag till hur ett system för eftergymnasiala
yrkesutbildningar kan utformas.
Högskolan
Antalet registrerade studenter vid landets
universitet och högskolor uppgick till 310 000
personer läsåret 1998/99. I takt med att den
svenska högskolan byggts ut över hela landet har
68 000 nya platser tillkommit under perioden
1997–2000. Riksdagen har vidare fattat beslut om
ytterligare 10 000 platser för vart och ett av åren
2001 och 2002. Utbyggnaden har sin tyngdpunkt
mot naturvetenskap och teknik men nu sker en
breddning till andra områden. För år 2003 har
avsatts 500 miljoner kronor för en fortsatt
utbyggnad av grundutbildningen vid universitet
och högskolor (inklusive studiestöd). Under
utgiftsområde 16 i budgetpropositionen
redovisar regeringen examinationsmål för vissa
program i högskolans grundutbildning samt för
forskarutbildningen för perioden 2001–2004.
Utöver den statligt finansierade utbildningen
förekommer även uppdragsutbildning på landets
universitet och högskolor. Under budgetåret
1999 beräknas mer än 5 000 helårsstudenter ha
studerat på uppdragsutbildning.
Riksdagen har tidigare beslutat om en
förstärkning av anslagen för grundforskning och
forskarutbildning med 470 miljoner kronor 2001
och ytterligare 309 miljoner kronor 2002. En
fortsatt förstärkning av anslagen för forskning
med 500 miljoner kronor för 2003 har beslutats.
2.5.2 Arbetsmarknadspolitik
Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är
att genom ett effektivt platsförmedlingsarbete,
kompetenshöjande insatser och andra åtgärder
uppnå en högre rörlighet på arbetsmarknaden
samt förhindra långa perioder utan reguljärt
arbete. Politiken skall bidra till ökad
sysselsättning och minskad arbetslöshet utan att
inflationsdrivande flaskhalsar och
arbetskraftsbrist uppstår. Det är viktigt att
arbetsmarknadspolitiken har denna inriktning i
synnerhet under en stark konjunktur. Hög
prioritet ges därför till kompetenshöjande
insatser hos arbetskraften och till att öka
möjligheterna för individer med en svag ställning
på arbetsmarknaden att etablera sig.
Under år 2000 inriktas de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna på åtgärder som ökar för-
utsättningarna för långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna att komma tillbaka i reguljär
sysselsättning. Det s.k. förstärkta
anställningsstödet har byggts ut och ett särskilt
anställningsstöd för personer äldre än 57 år har
införts. Aktivitetsgarantin gäller fr.o.m den 1
augusti i hela riket för personer som varit
arbetslösa under lång tid.
I propositionen ”Förnyad arbetsmarknadspolitik
för delaktighet och tillväxt” (proposition
1999/2000:98) tydliggjordes aktivitetskravet i
arbetslöshetsförsäkringen.
Höjda kompetenskrav på arbetsmarknaden
Samhällets strukturomvandling medför att
arbetet organiseras på annat sätt och att yrken
ändrar innehåll. För många yrken krävs hög-
skoleutbildning, men det finns också många
yrkesgrupper där en kortare utbildning kan vara
tillräcklig. Det blir allt viktigare att kunna visa
upp examensbevis, yrkesbevis eller någon annan
form av utbildningsbevis.
Enligt en undersökning som
Arbetsförmedlingen gjort bland 10 000
arbetsgivare, har de
senaste årens sysselsättningsökning ett klart
samband med tillgången på yrkeskompetent
arbetskraft. Hälften av de arbetsgivare som
upplever arbetskraftsbrist, anser att rekryterings-
svårigheterna bottnar i att de sökande saknar
tillräcklig yrkeserfarenhet och/eller
yrkesutbildning. Av de tillfrågade arbetsgivarna
hävdar 10 procent att rekryteringsproblemen
utgör ett
hinder för tillväxt.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens bedöm-
ningar finns det en tendens till ökad brist
på arbetskraft inom flera yrken, varav bristen i
vissa industriyrken och byggnadsyrken ökar
mest. Bristen på personal inom data- och
teknikyrken samt inom vården och skolan
består. När det gäller behovet av personal inom
byggsektorn är de regionala skillnaderna mycket
stora. Bristerna på personal uppstår främst i
tillväxtregioner såsom universitets- och
högskoleorter och i storstadsregionerna, där
behoven i Stockholm är allra störst. De stora
regionala skillnaderna visar på behovet av ökad
regional rörlighet på arbetsmarknaden.
I syfte att minska risken för flaskhalsar och
brister inom vissa yrkesgrupper ges
Högskoleverket inom kort i uppdrag att
analysera hur högskolornas utbildningsutbud i
ökad utsträckning skall kunna svara mot
arbetsmarknadens
behov.
Tillfälliga anställningar
Antalet tillfälliga anställningar har ökat med
40 procent från 1990 till 1999. Andelen tillfälliga
anställningar i relation till det totala antalet
anställningar har ökat från 10 procent 1990 till
16 procent 1999. Under andra kvartalet 2000
minskade antalet tillfälliga anställningar med
5 procent för kvinnor jämfört med det andra
kvartalet 1999. För män har antalet tillfälliga
anställningar varit oförändrat under samma
period.
En orsak till ökningen av tillfälliga anställ-
ningar är den snabba strukturella omvandlingen
av ekonomin. Merparten av visstidsanställ-
ningarna har dock med tiden övergått i tills-
vidareanställningar när konjunkturen förbättrats.
Även om tillfälliga anställningar blivit allt van-
ligare, har större delen av de senaste årens
sysselsättningsökning utgjorts av
tillsvidareanställningar.
Undersökningar visar att de flesta som har
en tillfällig anställning vill ha en tillsvidare-
anställning. Tillfälliga anställningar kan för
arbetslösa dock vara ett viktigt led i processen att
varaktigt etablera sig på arbetsmarknaden.
Anställningsformen överenskommen visstids-
anställning är ett exempel på en åtgärd med
syftet att bl.a. underlätta anställningar hos små
och medelstora företag.
Arbetsmarknadsverkets verksamhetsmål
I regleringsbrevet för Arbetsmarknadsverket för
budgetåret 2000 upprättades nya
verksamhetsmål. Av tabell 2.2 framgår att antalet
långtids-inskrivna och antalet arbetslösa har
minskat mellan det första och andra kvartalet.
Andelen långtidsarbetslösa med jobbsökarplan
samt
andelen som erbjudits ungdomsgaranti har ökat
under årets första halvår. Anvisningen av
arbetssökande till arbetsgivare samt andel i
arbete efter yrkesinriktad utbildning ligger
emellertid fortfarande på en lägre nivå än de mål
som satts upp.
Tabell 2.2 Arbetsmarknadsverkets mål- och resultat-
uppfyllelse 1:a och 2:a kvartalet 2000
Mål för år 2000
Resultat
2000:1
Resultat
2000:2
Andel arbetsgivare som fått
tillräckligt med sökande i tid
80%
66%
63%
Andel i arbete efter yrkesinriktad
utbildning
70%
48%
54%
Antal långtidsinskrivna (högst)1
62 000
65 287
61 015
Antal långtidsarbetslösa (högst)1
48 000
66 702
56 213
Andel långtidsarbetslösa
med jobbsökarplan2
100%
94%
96%
Ungdomsgarantierbjudande
100%
96%
98%
1 Mål som skall uppnås vid slutet av 2000.
2 Innefattar även dem som riskerar långtidsarbetslöshet.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen
Arbetsmarknadspolitiska program
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inriktas i
än högre grad på åtgärder som ökar
förutsättningarna för långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna att komma tillbaka i reguljär
sysselsättning. En viktig del i detta är införandet
av aktivitetsgarantin den 1 augusti 2000. Inom
ramen för aktivitetsgarantin skall de arbetslösa
erbjudas en heltidsaktivitet till dess att de kan få
ett arbete eller påbörjar en utbildning i det
reguljära utbildningsväsendet.
I genomsnitt var knappt 135 000 personer i
arbetsmarknadspolitiska program förra året,
vilket kan jämföras med drygt 165 000 personer
1998. Detta motsvarar en nedgång från 3,9 till
3,1 procent av arbetskraften. Under första
halvåret 2000 var i genomsnitt 102 000 personer
sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska program.
Detta kan jämföras med närmare 160 000 per-
soner under samma tidsperiod 1999.
Den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen prioriterades under
1999, bl.a. för att
avhjälpa bristen på arbetskraft inom vissa
yrkesområden. Årsgenomsnittet för
arbetsmarknadsutbildning ökade från 42 000 till
45 000 personer mellan 1998 och 1999. Under
första halvåret 2000 har dock antalet deltagare i
arbetsmarknadsutbildning minskat.
Andelen personer som fått arbete efter
yrkesinriktad utbildning förbättrades successivt
under hela 1999, från 33 procent under det första
kvartalet till 45 procent under det fjärde kvar-
talet. Den positiva utvecklingen fortsatte även
under första halvåret 2000. Andelen som fått
arbete efter yrkesinriktad utbildning förbättrades
från 48 procent under det första kvartalet till
54 procent under det andra kvartalet.
Arbetsmarknadsstyrelsens uppföljning av dem
som
avslutade sin yrkesinriktade arbetsmarknads-
utbildning andra kvartalet 1999 visar att
59 procent hade arbete 6 månader efter avslutad
utbildning. Det är den högsta andelen sedan
1990. Kvinnor som deltagit i yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning har haft lättare än
män att finna arbete. Detta gäller generellt
oavsett utbildningsinriktning, även för
utbildningar dominerade av män.
Den speciella IT-satsningen inom
arbetsmarknadsutbildningen, det nationella pro-
grammet för IT-utbildning (SwIT), avslutades i
mars 2000. Totalt under programperioden från
och med 1998 har 11 000 personer omfattats av
denna satsning. Enligt en utvärdering av
programmet som överlämnades till regeringen i
början av september och som genomfördes av
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
(IFAU), har 57 procent av de personer som har
genomgått en SwIT-utbildning erhållit arbete
inom 6 månader efter avslutad utbildning.
Förstärkt anställningsstöd infördes fr.o.m. den
1 oktober 1999 som komplement till det all-
männa anställningsstödet. Anställningsstöden
syftar till att stimulera anställning av långtids-
arbetslösa personer som har svårigheter att få ett
reguljärt arbete. Allmänt anställningsstöd kan
lämnas för person som varit långtidsarbetslös
och inskriven på arbetsförmedlingen sedan minst
12 månader. Stödet som ges till arbetsgivaren
motsvarar 50 procent av lönekostnaden (maxi-
malt 350 kronor per dag) i högst 6 månader.
Förstärkt anställningsstöd kan sedan 1 januari i
år lämnas vid anställning av person som varit
inskriven vid arbetsförmedlingen som arbetslös
eller i arbetsmarknadspolitiska program under en
sammanhängande period på minst 24 månader.
Ursprungligen var kravet 36 månaders arbets-
löshet eller sysselsättning i program. Stödet ges
under maximalt 24 månader. Under de första
6 månaderna motsvarar stödet 75 procent av
lönekostnaden (maximalt 525 kronor per dag)
och under de följande 18 månaderna 25 procent
av lönekostnaden (maximalt 175 kronor per
dag). Då det förstärkta anställningsstödet visat
sig vara verkningsfullt, föreslog regeringen i den
ekonomiska vårpropositionen 2000 ett utökat
förstärkt anställningsstöd för arbetsgivare som
anställer en person som varit inskriven på
arbetsförmedlingen som arbetslös eller i
arbetsmarknadspolitiska program i minst 4 år.
Ett särskilt anställningsstöd för anställning av
personer som är 57 år eller äldre och som varit
inskrivna på arbetsförmedlingen i minst 2 år och
deltagit i aktivitetsgarantin i minst 3 månader
föreslogs därefter i propositionen ”Förnyad
arbetsmarknadspolitik för delaktighet och
tillväxt” (prop. 1999/2000:98). Detta stöd
motsvarar 75 procent av lönekostnaden (högst
525 kronor per dag) under 24 månader.
Sedan den 1 oktober 1999 har genomsnitts-
talen per månad varit 5 700 personer med allmänt
anställningsstöd och 6 300 personer med
förstärkt anställningsstöd. Antalet personer med
förstärkt anställningsstöd har successivt ökat
under perioden och omfattade i juli i år knappt
9 400 personer. Månadsgenomsnitt av
arbetsmarknadsstyrelsens registrering av dem
som lämnat perioder i allmänt anställningsstöd
och förstärkt anställningsstöd, visar att 55
procent fått anställning efter allmänt
anställningsstöd och 23 procent fått anställning
efter förstärkt anställningsstöd. I genomsnitt
har omkring 34 procent av dem som haft allmänt
anställningsstöd fått ett reguljärt arbete efter
stödperiodens slut. Av dem som haft
anställning med förstärkt
anställningsstöd har i genomsnitt 8 procent fått
reguljärt arbete. Noteras kan att de som haft
förstärkt anställningsstöd och fått arbete, har fått
anställning innan stödperiodens slut.
Långtidsinskrivna
Antalet långtidsinskrivna minskade under 1999
och kom att omfatta 83 000 personer i års-
genomsnitt, vilket kan jämföras med 100 000
1998. Under det första halvåret 2000 var det
genomsnittliga antalet långtidsinskrivna 64 700
per månad, vilket kan jämföras med 88 100
personer i månadsgenomsnitt under första
halvåret 1999. De långtidsinskrivna utgjorde en
fjärdedel av det totala antalet arbetslösa under
första halvåret 2000, medan andelen
långtidsinskrivna
under motsvarande period 1999 motsvarade en
tredjedel av det totala antalet arbetslösa.
Att en person under en längre tid är inskriven
som arbetssökande innebär dock inte alltid att
personen behöver vara arbetslös under hela
perioden, exempelvis kvarstår vissa personer som
inskrivna även om de får ett arbete för kortare
tidsperiod, ett deltidsarbete eller deltar i program
av kortvarig omfattning.
Personer med utomnordisk bakgrund
Invandrare från länder utanför Norden har
särskilt stora svårigheter på arbetsmarknaden.
Under 1990-talet ökade arbetslösheten kraftigt
både för utomnordiska invandrare utan svenskt
medborgarskap och för utomnordiska invand-
rare med svenskt medborgarskap.
Sysselsättningen och arbetskraftsdeltagandet
sjönk i dessa båda grupper.
Utvecklingen sedan 1997 tyder på att invand-
rarnas situation har förbättrats något (se
diagram 2.2). Arbetslöshetstalen för
utomnordiska medborgare är dock fortfarande 4
gånger högre än talen för svenskfödda och för
utomnordiska invandrare med svenskt
medborgarskap är
arbetslöshetstalen 3 gånger så stora.
Det finns stora skillnader mellan olika grupper
av invandrare. Sämst är situationen för utländska
medborgare som kommer från länder utanför
EU/EES-området. Den öppna arbetslösheten för
denna grupp var 1999 hela 25 procent medan
motsvarande tal för svenska medborgare var
drygt 5 procent, enligt Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökning. Situationen är
emellertid sämre än vad statistiken visar, då stor
del av denna grupp invandrare är utanför
arbetskraften och därför inte räknas som
arbetslösa.
Diagram 2.2 Relativa arbetslöshetstal för personer med
utomnordiskt respektive svenskt medborgarskap
1990–1999
Procent
Även de grupper som drabbats värst av
arbetslöshet får nu del av den gynnsamma
utvecklingen på arbetsmarknaden. I en ny
rapport från Arbetsmarknadsstyrelsen påpekas
dock att kompletterande utbildning behövs för
många med utomnordisk bakgrund. Omkring
25 procent av utlandsfödda eller utomnordiska
medborgare mellan 25 och 44 år saknar gym-
nasiekompetens, i jämförelse med 14 procent för
svenskfödda. För dessa personer kommer
särskilda utbildningsinsatser att få stor betydelse
för möjligheterna att stärka förankringen på
arbetsmarknaden. Aktivitetsgarantin, som
infördes 1 augusti i år, är ett viktigt led i att finna
individanpassade lösningar.
Bristande kunskaper i det svenska språket är
en av orsakerna till svårigheterna att finna arbete.
Under 1999 var det bara var femte person av de
35 000 som studerade svenska för invandrare
som klarade godkänd nivå. Ett sätt att förbättra
undervisningen i svenska är att kombinera
svenskundervisning med arbetslivspraktik.
Skillnaden i arbetslöshet och sysselsättning
mellan utomnordiska och svenska medborgare är
störst för dem med längre utbildning (treårigt
gymnasium eller högskola). Många utom-
nordiska medborgare arbetar dessutom med
andra uppgifter än de är utbildade för.
I den ekonomiska vårpropositionen 2000
föreslog regeringen en rad åtgärder för att skapa
bättre möjligheter för invandrare att etablera sig
på arbetsmarknaden. Bland förslagen finns
kompletterande utbildning för invandrare med
utländsk utbildning inom hälso- och
sjukvårdsområdet, läraryrken samt teknik och
naturvetenskap. Vidare föreslogs vårdutbildning
för tvåspråkig personal inom primärvård och
äldreomsorg. Därutöver skall insatser göras för
att stimulera etnisk/kulturell mångfald inom
offentlig förvaltning och privata företag, stimu-
lera svenskundervisning och introduktion för
nyanlända, förbättra validering av utländsk
yrkeskompetens samt rådgivningsinsatser för
invandrare som startar och driver småföretag.
Den generellt sett svårare situationen för
invandrare på arbetsmarknaden kan emellertid
inte enbart förklaras med individrelaterade fak-
torer. Politiken måste därför i högre grad nu
också inriktas på att undanröja strukturer som
kan verka diskriminerande eller på annat sätt
utestängande. Regeringen har initierat ett särskilt
mångfaldsprojekt. Projektet skall senast den
1 december 2000 presentera ett förslag till
nationellt program för ökad och bättre
tillvaratagen mångfald inom arbetsmarknad och
näringsliv. Regeringen kommer därefter att
återkomma till riksdagen med förslag till hur
mångfalden i
arbetslivet kan utnyttjas bättre.
Ungdomar
Den starkare konjunkturen har även förbättrat
situationen för ungdomar på arbetsmarknaden.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen var 48 000
ungdomar i åldrarna 20–24 år antingen arbetslösa
eller i arbetsmarknadspolitiska program i slutet
av juli 2000. Jämfört med situationen för ett år
sedan är det en minskning med 19 000 personer.
Enligt Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökningar var antalet arbetslösa
ungdomar i åldersgruppen 20–24 år 33 600 under
1999,
vilket kan jämföras med 39 800 året innan. Detta
motsvarar en minskning från knappt 12 procent
till drygt 10 procent av arbetskraften i
åldersgruppen. Arbetslösheten bland 20–24-
åringar fortsätter att minska och var 26 procent
lägre under andra kvartalet 2000 i jämförelse med
samma period 1999.
Regionala skillnader
Den gynnsammaste arbetsmarknadsutvecklingen
återfinns i storstads- och universitetsregionerna
och i delar av Småland, medan arbetsmarknaden
utvecklats sämre i skogslänen.
När Sverige delas in i regioner blir det tydligt
att arbetslösheten och sysselsättningen varierar
mycket mellan landets olika delar (tabell 2.3). I
Övre Norrland var arbetslösheten avsevärt lägre
och sysselsättningen betydligt högre under det
andra kvartalet 2000 jämfört med samma period
året innan, vilket är mycket positivt eftersom
denna del av landet tidigare haft höga arbets-
löshetstal och låg sysselsättningsgrad.
Arbetslösheten har minskat i alla regioner utom
Mellersta Norrland. Sysselsättningen har
emellertid ökat i samtliga regioner.
Tabell 2.3 Regional utveckling av arbetslöshet och
sysselsättning, 2:a kvartalet 1999 och 2000
Arbetslöshet
% av arbetskraften
Sysselsättning
% av befolkningen
1999:2
2000:2
1999:2
2000:2
Hela riket
5,4
4,7
76,8
78,0
Stockholm
4,0
3,3
81,2
82,8
Östra Mellansverige
5,9
4,8
75,4
76,7
Småland och öarna1
5,0
3,8
80,1
81,2
Sydsverige
6,2
5,9
73,9
74,7
Västsverige
4,9
4,4
76,9
77,8
Norra Mellansverige
7,1
6,1
74,8
75,5
Mellersta Norrland
6,0
6,6
74,3
75,3
Övre Norrland
7,8
5,7
71,8
75,0
Anm.: Arbetslösheten beräknas som andelen arbetslösa av samtliga personer i
arbetskraften (16-64 år) i respektive region. Sysselsättningen beräknas som
andelen sysselsatta av samtliga personer i befolkningen i åldrarna 20-64 år i
respektive region. Sysselsättningen avser samtliga sysselsatta och är ej jäm-
förbar med sysselsättningsgraden som avser andelen reguljärt sysselsatta.
1 Denna region innehåller län med mycket stora skillnader i arbetslöshet och
sysselsättning.
Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)
Skillnaderna i arbetslöshetstal mellan landets
olika delar har varit relativt stabila under den
senaste tjugoårsperioden. Detta kan bero på att
arbetskraftens rörlighet mellan olika regioner är
låg eller att vissa regioner har ett överskott på
arbetskraft med utbildning eller erfarenhet som
inte efterfrågas och att anpassning via nyin-
vesteringar i humankapital tar tid. En bidragande
orsak till de varaktiga skillnaderna i
arbetslöshetstal kan vara olikheter i befolknings-
och
industristruktur, avstånd, livsmiljö samt
naturtillgångar.
En parlamentarisk utredning har fått i uppdrag
att analysera hur framtidens regionalpolitik bör
utformas för att stimulera tillväxt och syssel-
sättning i landets olika regioner. Utredningens
slutbetänkande presenteras under hösten och
därefter kan regeringen ta ställning till dess
förslag.
2.5.3 Reformerad arbetslöshetsförsäkring
En väl fungerande arbetsmarknad innebär att
arbetskraften är rörlig, såväl yrkesmässigt som
geografiskt, att arbetskraften har kompetens som
motsvarar arbetsmarknadens efterfrågan samt att
matchning och arbetsförmedling fungerar väl.
Regeringen presenterade den 29 juni proposi-
tionen ”En rättvisare och tydligare arbetslöshets-
försäkring” (prop. 1999/2000:139). Bakgrunden
till förslaget är behovet av att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt så att
arbetslösheten minskar och sysselsättningen
ökar. Arbetslöshetsförsäkringens funktion som
en omställningsförsäkring vid arbetslöshet stärks
genom det nya förslaget, som också skall häva
den rundgång mellan olika åtgärder och öppen
arbetslöshet som tidigare har ägt rum.
Förändringar föreslås även av de krav som ställs
för att deltidsarbetslösa skall få ersättning.
Arbetsgivare skall i ökad grad medverka till att
deltidsarbetslösa erbjuds önskad arbetstid, enligt
regeringen förslag. Riksdagen kommer att ta
ställning till propositionen under hösten.
Föreslagen förändring av arbetslöshetsförsäkringen
De föreslagna förändringarna syftar till att skapa
en mer strukturerad sökprocess så att den
ekonomiska effektiviteten främjas samtidigt som
den arbetssökande uppfattar kraven som legitima
och präglade av rättssäkerhet.
För att vara berättigad till ersättning skall den
arbetssökande medverka till att en individuell
handlingsplan upprättas. Under de första
100 ersättningsdagarna får den arbetssökande
begränsa sökandet efter arbete såväl yrkesmässigt
som geografiskt, men därefter ställs högre krav
på den arbetssökandes rörlighet. Ersättnings-
perioden föreslås bli längst 300 dagar för alla
åldrar, med viss möjlighet till förlängning med
ytterligare 300 ersättningsdagar.
Rundgången mellan perioder med arbets-
löshetsersättning och perioder i
arbetsmarknadspolitiska program kommer att
upphöra genom att möjligheten att
återkvalificera sig för ersättning genom
deltagande i program skall tas bort, enligt
förslaget.
Sanktionsreglerna föreslås ändras så att den
som har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan
godtagbara skäl eller som utan att uttryckligen ha
avvisat ett sådant arbete ändå genom sitt upp-
trädande uppenbarligen har vållat att anställning
inte har kommit till stånd, får sin dagpenning
delvis nedsatt under ett visst antal ersättnings-
dagar.
Regeringen avser, under förutsättning att det
statsfinansiella läget tillåter, att höja de högsta
och lägsta nivåerna på arbetslöshetsförsäkringen
och aktivitetsstöden den 1 juli 2001 och den
1 januari 2002. Höjningarna sker om förslagen i
propositionen genomförs. Regeringen avser att
följa upp och utvärdera förslagens effekter inför
en eventuell förändring. Därvid skall även
arbetsmarknadens funktionssätt vägas in. Det är
viktigt att säkerställa arbetslöshetsförsäkringens
karaktär av inkomstbortfallsförsäkring.
2.5.4 Minskade marginaleffekter
Höga marginaleffekter utgör ett hinder när det
gäller att öka arbetsutbudet, eftersom de för-
svagar drivkraften att arbeta mer, att byta arbete
eller yrke samt att flytta till orter där det finns
arbetstillfällen. Regeringen bedriver därför ett
långsiktigt arbete med att ta bort fattigdoms-
fällor och reducera marginaleffekter. Minskade
marginaleffekter ökar motivationen till ökad
förvärvsfrekvens vilket underlättar, inte minst
för kvinnor och ensamstående, att ta ett arbete
eller att utöka sin arbetstid. Detta kommer i sin
tur att öka arbetsutbudet och kan motverka
flaskhalsar. Ökat arbetsutbud är en viktig
förutsättning för en hög tillväxt i ekonomin. Se
även bilaga 4 till budgetpropositionen för 2001.
I februari i år tillsatte regeringen en utredning
om översyn av de ekonomiska familjestöden.
Förutom att analysera de familjepolitiska
stödsystemens träffsäkerhet och påverkan på
arbetsutbudet, skall utredaren pröva möjligheter
att förändra de familjepolitiska stöden så att
barnfamiljernas samlade marginaleffekter
minskar. De familjepolitiska stöd som skall
analyseras i utredningen är de allmänna
barnbidragen,
bostadsbidragen till barnfamiljer och
underhållsstöden.
Som ett led i att förbättra småbarnsföräldrars
möjligheter till förvärvsarbete och därmed öka
sysselsättningen är förslaget om ett stegvist in-
förande av allmän förskola och maxtaxa inom
barnomsorgen. Maxtaxan innebär sänkta
marginaleffekter för många barnfamiljer. En ur
sysselsättningspunkt viktig del av förslaget är att
erbjuda barn till arbetssökande föräldrar rätt till
förskoleverksamhet redan från den 1 juli 2001,
vilket underlättar småbarnsföräldrarnas
möjligheter att på ett effektivt sätt söka arbete
och
att acceptera ett erbjudande om arbete. Den
1 januari 2002 införs en maxtaxa och en övre
gräns för avgiften som andel av hushållens
inkomster. Rätt till barnomsorg för barn till
föräldrar som är föräldralediga med yngre syskon
införs 1 januari 2002. En allmän förskola för 4-
och 5-åringarna införs från den 1 januari 2003.
Som en kompensation för de egenavgifter på
sammanlagt 7 procent som successivt införts för
löntagare fr.o.m. 1993, har regeringen beslutat
om en skattereduktion under 2000 motsvarande
en fjärdedel av egenavgifterna. Vidare har
gränsen för statlig inkomstskatt höjts så att färre
löntagare betalar statlig skatt.
3 Sysselsättningssamarbetet inom
EU
En uthållig tillväxt och hög sysselsättning är
EU:s viktigaste ekonomiska och sociala mål-
sättning. Under 2000 har ett nytt strategiskt mål
för unionen formulerats; att skapa världens mest
dynamiska, konkurrenskraftiga och kunskaps-
drivna ekonomi med uthållig ekonomisk tillväxt,
fler och bättre jobb samt ökad social
sammanhållning. Ett starkt och långsiktigt
europeiskt samarbete inom
sysselsättningsområdet är en förutsättning för att
uppnå det nya strategiska målet. Huvudansvaret
för sysselsättningspolitiken ligger dock liksom
tidigare år hos medlemsstaterna.
Grunden för sysselsättningssamarbetet utgörs
av EU:s gemensamma riktlinjer för
sysselsättning som i sin tur bygger på
erfarenheterna från den multilaterala
övervakningen av den ekonomiska politiken och
de allmänna riktlinjerna.
I likhet med tidigare år är de fyra områdena
för EU:s sysselsättningsriktlinjer att förbättra
anställbarheten, utveckla företagarandan,
uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga samt att stärka
jämställdhetspolitiken. I riktlinjerna för år 2000
har särskilt behovet av lokala
sysselsättningsinsatser och
en bättre tillgång till informationssamhället
betonats. Arbetsförmedlingarnas roll att främja
matchningen mellan arbetssökande och lediga
platser betonades också.
Nationell handlingsplan
Sysselsättningssamarbetet inom EU innefattar
även att alla medlemsstaterna varje år skall lämna
in s.k. nationella handlingsplaner för syssel-
sättning. I handlingsplanerna skall medlems-
staterna redovisa hur sysselsättningen har
utvecklats under året och hur sysselsättnings-
politiken har utformats mot bakgrund av de
gemensamma sysselsättningsriktlinjerna.
Medlemsstaternas handlingsplaner utgör sedan
underlag till en gemensam rapport framtagen av
ministerrådet och kommissionen. I rapporten
granskas de nationella handlingsplanerna och
medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Denna
process leder fram till riktlinjer för nästa års
sysselsättningspolitik. Gemensamma rapporter
för sysselsättning har upprättats sedan 1998.
Förra året gav rådet för första gången
rekommendationer till medlemsstaterna om
genomförandet av sysselsättningspolitiken.
Enligt
rekommendationerna till Sverige bör regeringen
vidta åtgärder för att minska inkomstskatte-
bördan med tyngdpunkt på låginkomsttagare
och bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Sveriges nationella handlingsplan för år 2000
är en uppföljning av de handlingsplaner som
presenterades för 1998 och 1999. I utarbetandet
av handlingsplanen involverades arbetsmark-
nadens parter. Samarbetet mellan regeringen och
arbetsmarknadens parter visar att det finns en
bred uppslutning kring EU:s sysselsättnings-
politik och att det finns en ambition från
samtliga att förverkliga målen för
sysselsättningspolitiken. Det finns en ambition
från
regeringens och arbetsmarknadens parters sida
att ytterligare fördjupa samarbetet för det
kommande årets nationella handlingsplan.
Regeringen konstaterar i handlingsplanen att
Sveriges sysselsättningspolitik ligger väl i linje
med sysselsättningsriktlinjerna. Regeringen har
vidtagit åtgärder med anledning av rådets
rekommendationer om att minska inkomst-
skatten med tyngdpunkt på låginkomsttagare
och bryta könsuppdelningen på arbetsmark-
naden. Ett första steg i en inkomstskattereform
inleddes i år för att sänka skatten på arbets-
inkomster för alla löntagare, med betoning på
låg- och medelinkomsttagare. För att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden har regeringen
genomfört speciella satsningar inom
utbildningsområdet. Kunskapslyftet utformas
dessutom på ett sätt som skall bidra till att bryta
könsbundna utbildningsval.
Årligt möte om sysselsättning och ekonomiska
reformer
Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars i år
enades stats- och regeringscheferna kring en
strategi för ekonomisk tillväxt och full
sysselsättning i unionen. Det beslutades även om
att toppmöten om sysselsättning och
ekonomiska reformer skall äga rum varje år för
att stämma av Lissabonstrategin. Den första
avstämningen kommer att ske under toppmötet i
Stockholm nästa år. Den övergripande
ambiionen för
regeringens arbete är att riktlinjerna för
sysselsättningspolitiken och dess övervakning
ges samma vikt som motsvarande instrument på
det ekonomiska området. Regeringen avser
därför att fortsatt ha en aktiv och pådrivande roll
i det europeiska samarbetet. Vidare kommer
regeringen att verka för att medlemsstaterna skall
formulera nationella mål för sysselsättningen.
4 Regeringens förslag i
budgetpropositionen för år 2001
Med växande överskott i de offentliga finanserna
och de gynnsamma tillväxtutsikterna gör
regeringen bedömningen att det är möjligt att gå
vidare med en offensiv för att förbättra
tillväxtförutsättningarna och rättvisan.
Satsningarna
består bl.a. av sänkt skatt på arbete och sats-
ningar inom utbildningsområdet.
Sänkt skatt på arbete, höjt grundavdrag och sänkta
arbetsgivaravgifter
För 2001 bedömer regeringen att det är möjligt
att genomföra ett andra steg av kompensationen
för egenavgifterna till pensionssystemet. För-
slaget innebär att ytterligare en fjärdedel av den
allmänna pensionsavgiften kompenseras från
och med 2001. Vidare höjs den nedre skikt-
gränsen för uttag av statlig inkomstskatt, från
245 000 kronor till 252 000 kronor, i syfte att
minska andelen skattskyldiga med förvärvs-
inkomst som betalar statlig inkomstskatt.
Skattesänkningarna innebär att
marginaleffekterna sänks, vilket särskilt gynnar
låg- och medelinkomsttagare. Sänkt skatt på
arbete stimulerar arbetsutbudet vilket är
nödvändigt för att kunna bibehålla den kraftiga
uppgången i ekonomin.
Ett antal förslag för ökad miljörelatering
av skattesystemet genom en grön skatteväxling
presenteras i budgetpropositionen. För år 2001
föreslås bl.a. att skatter på arbetsinkomster sänks
– utöver det som följer av det andra steget
i inkomstskattereformen – genom att grund-
avdraget i inkomstbeskattningen höjs med
1 200 kronor och genom att arbetsgivar-
avgifterna sänks med 0,1 procentenheter.
För att stimulera rörligheten på
arbetsmarknaden föreslår regeringen också att
reseavdraget höjs med 1 krona till 16 kronor per
mil.
Arbetstiden
Arbetstidsfrågan rymmer viktiga välfärds-
politiska val. Utgångspunkten för regeringens
arbete i arbetstidsfrågan är att det är angeläget att
korta arbetstiderna och att öka individernas
inflytande över arbetstidens förläggning. Värdet
av en arbetstidsförkortning måste dock alltid
vägas mot behovet av andra reformer och hänsyn
måste tas till kostnaderna. Det är angeläget med
en arbetstidsreform. Regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet konstaterar dock att takten,
omfattningen och tillvägagångssättet för en
arbetstidsreform kräver ytterligare över-
väganden.
Satsningar på kunskap och utbildning
Kunskap och en välutbildad befolkning är en
central del i regeringens politik för tillväxt och
rättvisa. Grundläggande färdigheter som att läsa,
skriva och räkna blir allt viktigare i ett samhälle
som kännetecknas av ett livslångt lärande. En väl
fungerande skola spelar en särskilt viktig roll
när det gäller att lägga grunden för människors
likvärdiga livschanser, möjligheten att få ett
arbete, en bra inkomst och att aktivt delta i
samhällslivet. Den svenska skolan står inför
betydande svårigheter och utmaningar.
Regeringen föreslår därför i
budgetpropositionen ökade resurser till skolan
de kommande åren. Under perioden 2001–2006
skall skolan tillföras 17,5 miljarder kronor.
Redan nästa år tillförs skolan 500 miljoner
kronor. Därefter ökar tilldelningen med 1
miljard kronor per år fram till 2005. Från 2006
och framåt skall kommunsektorn tillföras 5
miljarder kronor i nivåhöjning. Resurstillskottet
tillsammans med den ökade tillväxten i
kommunerna ger möjligheter till satsningar för
att förbättra lärmiljön i skolan. Syftet är att
förbättra skolans måluppfyllelse, dvs. att fler
barn skall kunna lämna skolan med godkända
betyg i kärnämnena.
En effektiv arbetsmarknads- och
utbildningspolitik är viktiga förutsättningar för
att öka
sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Som ett led i att öka kunskaperna om
arbetsmarknadseffekterna inom
utbildningsväsendet avser regeringen att ändra
instruktionen för
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
(IFAU) till att även omfatta studier som belyser
kopplingen mellan arbetsmarknad och
utbildning. IFAU:s anslag förstärks för detta
ändamål med 5 miljoner kronor från 2001.
5 Tillväxt, sysselsättning och
arbetslöshet fram till 2003
5.1 Den ekonomiska utvecklingen
Den svenska ekonomin fortsätter att utvecklas
mycket gynnsamt. Sysselsättningen stiger och
den öppna arbetslösheten faller, vilket stärker
den inhemska efterfrågan och de offentliga
finanserna. Inflationstrycket är lågt. Det
internationella konjunkturläget har förbättrats
ytterligare. Svensk export växer därför i snabb
takt. Industrins behov av att bygga ut
produktionskapaciteten ökar.
En hög efterfrågan, stigande sysselsättning
och en industriledd uppgång i produktivitets-
tillväxten bidrar till att bruttonationalprodukten
(BNP) i år väntas öka med cirka 4 procent.
Bredden i konjunkturuppgången har även
bekräftats av nationalräkenskaperna enligt vilka
samtliga efterfrågekomponenter, förutom
offentlig konsumtion, visade höga tillväxttal
första halvåret i år.
Den underliggande inflationen är låg även om
det senaste årets oljeprisuppgång har bidragit till
att höja konsumentpriserna något. Det låga
pristrycket tyder på att det fortfarande finns
lediga resurser i ekonomin. Vissa tecken finns
dock på att bristen på resurer har tilltagit.
Andelen företag som anger brist på arbetskraft
som en expansionshämmande faktor har stigit
enligt Konjunkturinsitutets industri- och tjänste-
barometrar. Nivåerna på bristtalen är dock,
generellt sett, fortfarande låga i ett historiskt
perspektiv.
Nästa år bedöms resursläget på arbetsmark-
naden vara något mer ansträngt varför
sysselsättningsuppgången förutses bli mindre än
i år. Den globala tillväxten väntas vara fortsatt
stark men mattas något i förhållande till den
höga
ökningstakten i år. Mot denna bakgrund förutses
BNP i Sverige år 2001 öka med cirka 3,5 procent.
År 2002 bedöms det s.k. produktionsgapet, dvs.
skillnaden mellan faktisk och potentiell
produktion, vara slutet.
De svenska industriföretagen kommer att
behöva bygga ut kapaciteten relativt kraftigt för
att kunna tillgodose den allt högre efterfrågan.
Uppgången i industrikonjunkturen, den
gynnsamma utvecklingen inom
teleproduktindustrin och omfattande
industriinvesteringar stärker
produktivitetstillväxten i näringslivet, som väntas
stiga från drygt 1 procent 1999 till knappt 2
procent i år och till cirka 2,5 procent nästa år.
Investeringarna i övriga näringslivet och i
offentliga myndigheter väntas öka i måttligare
takt framöver. Bostadsinvesteringarna har hittills
i år visat blygsamma ökningstal. Olika indika-
torer tyder dock på att tillväxten i bostads-
investeringarna ökar markant nästa år från ett
lågt utgångsläge. Lagerbidraget väntas bli svagt
positivt i år. Detta är bl.a. ett uttryck för att
lagertunga delar av ekonomin (exempelvis
industrin) väntas växa snabbare än BNP.
Hushållens konsumtionsutgifter väntas
fortsätta växa i snabb takt. Sysselsättningsupp-
gången, den låga inflationen och skattesänk-
ningar bidrar till att de disponibla inkomsterna
väntas visa höga tillväxttal i år och nästa år. Detta
tillsammans med en förbättrad förmögenhets-
ställning stärker hushållens köpkraft. Effekterna
av de senaste årens förmögenhetstillväxt bedöms
dock gradvis klinga av. I prognosen för 2001 har
de av regeringen föreslagna skattesänkningarna
riktade till hushållen beaktats. Den offentliga
konsumtionen förutses öka något i år. För de
kommande åren finns ett finansiellt utrymme
för fortsatt expansion i kommunsektorn om
kommunalskatten bibehålls på nuvarande nivå.
Den betydande produktionsuppgången i år
och nästa år – och den därmed sammanhörande
uppgången i sysselsättningen – innebär dock att
situationen på arbetsmarknaden snabbt kan
förändras. Det är i dagsläget svårt att bedöma om
eller när bristsituationer som hotar en hållbar
löneutveckling kommer att uppstå. Ett särskilt
osäkerhetsmoment är 2001 års avtalsrörelse som
kommer att genomföras i en ekonomisk
situation med lägre arbetslöshet och högre
sysselsättningsnivå jämfört med de förhållanden
som
rådde vid 1995 års och 1998 års avtalsrörelser.
Positiva faktorer för lönebildningen är att
inflationsförväntningarna ligger stabilt på en nivå
runt 2 procent och att reallönerna har visat en
god utveckling trots att de senaste årens
nominella löneökningar har varit historiskt sett
låga. De förändringar som har genomförts vad
avser de institutionella ramarna för lönebild-
ningen, exempelvis den nya
förhandlingsordningen inom industrin och
införandet av ett medlingsinstitut, förbättrar
förutsättningarna för måttliga nominella
löneökningar.
För att undvika att den samlade ekonomiska
politiken läggs om i en åtstramande riktning
måste de avtalsmässiga löneökningarna begränsas
och att löneglidningen hålls tillbaka. En viktig
förutsättning för prognosen är att de totala
löneökningarna beräknas till 3,5 procent per år.
Tabell 5.1 Nyckeltal 1999–2003
1999
2000
2001
2002
2003
Antal sysselsatta,
årlig procentuell förändring
2,2
2,0
1,3
0,5
0,5
Reguljär sysselsättningsgrad,
nivå
75,9
77,0
77,7
77,8
78,0
Öppen arbetslöshet, nivå
5,6
4,6
3,8
3,9
4,0
Arbetsmarknadspolitiska
program, nivå
3,1
2,6
2,6
2,3
2,0
Kontantlön per timme,
årlig procentuell förändring
3,4
3,5
3,5
3,5
3,5
KPI,
årlig procentuell förändring
0,3
1,2
1,4
1,9
2,0
Offentligt finansiellt sparande
1,9
3,4
3,5
2,0
2,0
BNP,
årlig procentuell förändring
3,8
3,9
3,5
2,1
2,1
Anm.: Reguljär sysselsättningsgrad mäts som antalet sysselsatta i åldern
20–64 år exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program i procent av befolkningen i den åldersgruppen. Den öppna
arbetslösheten och personer i arbetmarknadspolitiska program redovisas i
procent av arbetskraften. Offentligt finansiellt sparande är uttryckt som andel
av BNP efter
beräkningsteknisk överföring.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
5.2 Arbetsmarknaden
Sysselsättningen har ökat snabbt de 2 senaste
åren och den öppna arbetslösheten har fallit.
Sysselsättningen steg med cirka 70 000 personer
första halvåret i år jämfört med första halvåret
förra året. Huvuddelen av sysselsättnings-
ökningen har ägt rum inom den privata
tjänstesektorn.
Även arbetskraftsutbudet har stigit under
första halvåret i år. Statistiken tyder på att det
främst är personer som tidigare har varit klassi-
ficerade som studerande som nu kommit in på
arbetsmarknaden. Arbetskraftsutbudet har dock
inte ökat lika kraftigt som sysselsättningen under
första halvåret i år, vilket gör att arbetslösheten
fortsatt att minska. Mellan första halvåret 1999
och första halvåret i år minskade den öppna
arbetslösheten med 0,5 procentenheter till
5,1 procent, säsongrensat.
Under den närmast kommande tiden för-
väntas utvecklingen på arbetsmarknaden bli
fortsatt gynnsam. I år förutses sysselsättningen
öka med sammanlagt 81 000 personer, vilket
motsvarar en ökning med 2,0 procent, varefter
ökningstakten förväntas avta till 1,3 procent
nästa år, motsvarande 53 000 personer. I princip
hela sysselsättningsökningen i år kan hänföras till
den privata tjänstesektorn, men nästa år för-
väntas en bredare uppgång i sysselsättningen.
Den reguljära sysselsättningsgraden för personer
mellan 20 och 64 år, som enligt regeringens
sysselsättningsmål skall uppgå till 80 procent år
2004, beräknas stiga till 77,7 procent år 2001.
Även arbetskraftsutbudet förväntas fortsätta
öka. Genom att antalet platser vid högskolor och
universitet planeras att utvidgas dämpas dock
utbudsökningen något. Sammantaget innebär
utvecklingen av sysselsättningen och
arbetskraftsutbudet att den öppna arbetslösheten
bedöms falla till 3,8 procent år 2001.
Mellan år 2001 och år 2003 sker en
nedtrappning av såväl antalet platser i
kunskapslyftet som antalet deltagare i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program. Minskningen frigör resurser i
ekonomin, vilket höjer den potentiella
produktionsnivån och minskar risken för
överhettning. Mot bakgrund av detta antas BNP
öka med 2,1 procent per år, vilket är något högre
än vad som bedöms vara en trendmässig och
långsiktigt hållbar utvecklingstakt.
Sysselsättningen beräknas då stiga i en något
snabbare takt än den arbetsföra befolkningen.
Därmed stiger den
reguljära sysselsättningsgraden till 78 procent år
2003.
Eftersom inte alla de personer som annars
skulle omfattas av kunskapslyftet eller delta i
något arbetsmarknadspolitiskt program
omedelbart kommer att finna sysselsättning
bedöms den öppna arbetslösheten stiga något
initialt, från 3,8 procent år 2001 till 4,0 procent år
2003.
Uppgången i arbetskraftsutbudet dämpas till viss
del av att antalet platser vid högskolor och
universitet fortsätter öka både år 2002 och år
2003.
En rad osäkerheter finns beträffande
utvecklingen på arbetsmarknaden framöver. Det
finns faktorer som talar för att BNP-tillväxten
och sysselsättningen kan komma att utvecklas
svagare än väntat. Det är möjligt att brist-
situationen och matchningsproblemen på arbets-
marknaden har underskattats. Det är också
möjligt att arbetsmarknaden och lönebildningen
fungerar bättre än vad som antagits i kalkylen.
Då skulle BNP-tillväxten kunna bli starkare de
närmaste åren och sysselsättningsnivån år 2003
bli högre än beräknat utan att det uppstår
inflationsdrivande löneökningar. BNP-tillväxten
kan också bli starkare om produktivitets-
tillväxten inom teleproduktindustrin skulle
fortsätta ge ett mycket starkt bidrag till tillväxten
även i ett medelfristigt perspektiv.
För en detaljerad beskrivning av sysselsättningsmålet, se bilaga 4 till
budgetpropositionen för 1999, prop. 1998/99:1.
Den faktiska öppna arbetslöshet uppgick till 5,2 procent i juli,
4,9 procent för kvinnor och 5,4 procent för män.
Inklusive offentligt ägda bolag.
Avser aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och ekonomiska
föreningar.
Stoppreglerna avser de särskilda regler som tar sikte på transaktioner
mellan fåmansägda företag och dess ägare.
Varav staten investerar halva beloppet.
För ändamålet avsattes 1,35 miljarder kronor 2000 och 1,15 miljarder
kronor 2001.
Statens skolverks rapport ”Lyft eller Bredd”
Med gymnasial vuxenutbildning avses verksamhet inom såväl
kunskapslyftet som den kommunalt finansierade gymnasiala
vuxenutbildningen, komvux.
Ds 2000:33 ”En ny eftergymnasial yrkesutbildning”.
Statistik finns ej tillgänglig för 1999/00.
Helårsstudenter beräknas utifrån varje enskilt kurstillfälle. Antalet
registrerade på kursen multipliceras med kursens poäng dividerat med 40.
Antalet helårsstudenter exkl. uppdragsutbildning uppgick budgetåret 1999
till drygt 250 000.
Anställning utan villkor vid ett eller flera tillfällen i 1–12 månader
under maximalt 36 månader.
Ami och projektarbete som ingår i Arbetsmarknadsstyrelsens
definition på konjunkturberoende program ingår ej i redovisad statistik.
Däremot inkluderas europastipendier som inte ingår i
Arbetsmarknadsstyrelsens statistik.
Avser tillsvidareanställning, tidsbegränsad anställning,
deltidsanställning, timanställning, fortsatt anställning hos arbetsgivare
som tidigare fått anställningsstöd, tillfälligt arbete och ombytessökande.
Avser tillsvidareanställning och forsatt arbete hos arbetsgivare som
tidigare fått anställningsstöd.
Inskrivna vid arbetsförmedlingen som varit kontinuerligt utan arbete
eller i arbetsmarknadspolitiska program i minst två år.
”Arbetsmarknaden för utomnordiska medborgare”, Ura 2000:5.
I hela befolkningen är andelen utan gymnasiekompetens 28 procent för
utlandsfödda och utomnordiska medborgare, och 25 procent för
svenskfödda.
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3
2
3
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 3
20