Post 5647 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
2000/01:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2001
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/2
Bilaga 2
Svensk ekonomi
Bilaga 2
Svensk ekonomi
Innehållsförteckning
Förord 9
1 Inledning 9
1.1 Sammanfattning 9
1.2 Utvecklingen inom olika områden 12
2 Internationell utveckling 19
2.1 Utvecklingen i Europa 19
2.2 Förenta staterna 21
2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika 22
2.4 Utvecklingen i Ryssland, Polen och de baltiska länderna 23
2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten 23
3 Kapitalmarknaderna 25
3.1 Förenta staterna 25
3.2 Euroområdet 26
3.3 Japan 27
3.4 Sverige 27
3.5 Ränte- och valutakursantaganden 28
4 Utrikeshandeln 30
4.1 Varuexport 30
4.2 Varuimport 32
4.3 Tjänstehandel 33
4.4 Bytesbalansen 33
5 Näringslivets produktion 35
5.1 Industrin 35
5.2 Byggnadsverksamhet 38
6 Arbetsmarknad 39
7 Löner 44
8 Inflation 46
9 Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter 50
9.1 Hushållens inkomster 50
9.2 Hushållens konsumtionsutgifter 51
10 Investeringar 54
10.1 Näringslivet 54
10.2 Bostäder 57
10.3 Lager 57
11 Den offentliga sektorn 59
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 59
11.2 Den statliga sektorn 64
11.3 Ålderspensionssystemet 65
11.4 Kommunsektorn 66
12 Utvärdering av konjunkturprognoser 70
12.1 Finansdepartementets prognoser 70
12.2 Jämförelse med andra prognosmakare 72
Fördjupningsrutor
Oljeprisutvecklingen 24
Statens finansiella sparande och budgetsaldo 69
Tabellförteckning
1.1 Prognosförutsättningar 11
1.2 Nyckeltal 12
1.3 Finanspolitikens inriktning, förändring av justerat primärt sparande 12
1.4 Försörjningsbalans 15
1.5 Bidrag till BNP-tillväxt 17
1.6 Sparandets sammansättning 17
1.7 De offentliga finanserna 18
2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet 20
3.1 Betalningsbalansens finansiella poster 28
3.2 Ränte- och valutakursantaganden 29
4.1 Export och import av varor och tjänster 31
4.2 Bytesbalansen 33
4.3 Bruttonationalinkomsten 34
5.1 Näringslivets produktion 35
5.2 Nyckeltal för industrin 35
5.3 Byggnadsverksamhet 38
6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet 39
6.2 Sysselsättning, branschfördelat 41
6.3 Öppen arbetslöshet och sysselsättningsgrad i olika regioner 42
7.1 Timlöner 44
8.1 Konsumentprisutveckling 46
8.2 Effekter på KPI och UND1X av skatteförändringar enligt budgetpropositionen
för 2001 49
9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 50
9.2 Hushållens sparande 51
10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 54
10.2 Övriga näringslivets investeringar 56
11.1 Den offentliga sektorns finanser 59
11.2 Skatter och avgifter 61
11.3 Den offentliga sektorns utgifter 62
11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning 63
11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag) 65
11.6 Ålderspensionssystemet 66
11.7 Kommunsektorns finanser 67
11.8 Konsumtionsutgifter i kommuner och landsting 67
12.1 Finansdepartementets prognosfel avseende 1999 71
12.2 Utvärderade prognosinstitut och genomsnittlig publiceringstidpunkt för
utvalda prognoser 1990–99 73
12.3 Genomsnittliga medelfel (bias) och genomsnittliga absoluta medelfel avseende
1990–1999 75
12.4 Genomsnittligt absolut prognosfel avseende BNP-tillväxten 75
Diagramförteckning
1.1 BNP-utveckling 9
2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan 19
2.2 Arbetskraftskostnader i Förenta staterna 21
2.3 Produktivitetsutvecklingen i Förenta staterna 22
3.1 10-åriga räntor i Förenta staterna, Tyskland och Sverige 25
3.2 Kreditspread Förenta staterna 26
3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och Sverige 26
3.4 Dollar mot euro 27
3.5 10-årig räntedifferens mot Tyskland 27
3.6 Kronans växelkurs gentemot euron och ett vägt genomsnitt av valutor 28
4.1 Svensk export till Asien 31
4.2 Export av bearbetade varor 32
5.1 Produktivitetstillväxt i industrin 36
5.2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-
länder 37
5.3 Industrins bruttoöverskottsandel 37
6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta 40
6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud 41
6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program 42
7.1 Nominell och real timlöneutveckling 44
8.1 Bruttoöverskottsandel i övrigt näringsliv exklusive fastighets- och
småhusverksamhet 48
8.2 Konsumentprisutveckling 48
9.1 Hushållens disponibla inkomst och konsumtionsutgifter 51
9.2 Hushållens nettosparkvot exklusive sparande i avtalspensioner 52
9.3 Hushållens konsumtionsutgifter för bilar och övriga varaktiga varor 53
9.4 Hushållens skuldkvot 53
10.1 Kapitalkvoten i industrin 55
10.2 Fastighetsprisstatistik 55
10.3 Kapitalkvoten i övrigt näringsliv exklusive småhus och fastighetsverksamhet 56
10.4 Antalet outhyrda respektive påbörjade lägenheter 57
12.1 Tillförsiktsindikatorer 71
12.2 Finansdepartementets prognosfel avseende 1999 71
12.3 Finansdepartementets genomsnittliga absoluta prognosfel avseende 3
prognosvariabler 72
12.4 Finansdepartementets genomsnittliga absoluta prognosfel avseende
försörjningsbalansens poster 72
12.5 Finansdepartementets genomsnittliga absoluta prognosfel avseende BNP-
tillväxten vid olika horisonter 1990–99 72
12.6 Revideringar från föregående prognostillfälle av BNP-tillväxten 1999 74
12.7 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 1999 74
12.8 Genomsnittligt absolut prognosfel avseende BNP-tillväxten, vissa
prognosmakare 75
12.9 Finansdepartementets genomsnittliga prognosfel (bias) avseende BNP-
tillväxten 1970–99 76
12.10 Preliminärt och reviderat utfall avseende BNP-tillväxten 76
Svensk ekonomi
Förord
I denna bilaga till budgetpropositionen för 2001
redovisas en bedömning av den internationella
och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. år
2003.
Bedömningen baseras på underlag från
Statistiska centralbyrån (SCB), OECD och
Konjunkturinstitutet (KI). Ansvaret för
bedömningarna åvilar dock helt
Finansdepartementet.
Beräkningarna har gjorts med stöd av
Konjunkturinstitutets modell KOSMOS och är
betingad av att ett antal förutsättningar är
uppfyllda.
För beräkningarna av volymutvecklingen har
år 1999 använts som fast basår i prognosen fram
t.o.m. 2003.
Ansvarig för bilagan är departementsrådet
Mats Dillén. Beräkningarna baseras på
information t.o.m. 8 september 2000.
1 Inledning
1.1 Sammanfattning
Den svenska ekonomin fortsätter att utvecklas
mycket gynnsamt. Sysselsättningen stiger och
den öppna arbetslösheten faller, vilket stärker
den inhemska efterfrågan och de offentliga
finanserna. Inflationstrycket är måttligt. Det
internationella konjunkturläget har förbättrats
ytterligare. Svensk export växer därför i snabb
takt. Industrins behov av att bygga ut
produktionskapaciteten ökar.
En hög efterfrågan, stigande sysselsättning
och en industriledd uppgång i
produktivitetstillväxten bidrar till att
bruttonationalprodukten (BNP) i år väntas öka
med ca 4 %. Den underliggande inflationen är
låg även om det senaste årets oljeprisuppgång har
bidragit till att höja konsumentpriserna något.
Det låga pristrycket tyder på att det fortfarande
finns lediga resurser i ekonomin. Vissa tecken
finns dock på att resursläget har skärpts. Andelen
företag som anger brist på arbetskraft som en
expansionshämmande faktor har stigit enligt
Konjunkturinstitutets industri- och
tjänstebarometrar. Nivåerna på bristtalen är
dock, generellt sett, fortfarande låga i ett
historiskt perspektiv.
Diagram 1.1 BNP-utveckling
Procent
Nästa år bedöms resursläget på arbetsmarknaden
vara något mer ansträngt varför
sysselsättningsuppgången förutses bli mindre än
i år. Den globala tillväxten väntas vara fortsatt
stark, men mattas något i förhållande till den
höga ökningstakten i år. Mot denna bakgrund
förutses BNP i Sverige år 2001 öka med ca 3,5 %.
I slutet av år 2001 bedöms det s.k.
produktionsgapet, dvs. skillnaden mellan faktisk
och potentiell produktion, vara slutet. År 2002
och år 2003 sker en nedtrappning av
kunskapslyftet och antalet deltagare i
arbetsmarknadspolitiska program.
Nedtrappningen frigör resurser i ekonomin och
minskar risken för överhettning. Under
kalkylåren 2002 och 2003 kan därför BNP öka
med 2,1 %, vilket är något högre än vad som
bedöms vara den långsiktiga tillväxttakten, utan
att inflationstrycket ökar.
I stort överensstämmer denna prognos med
den bild som tecknades i vårpropositionen.
Tillväxten nästa år har dock reviderats upp med
drygt 0,5 procentenheter. Ett skäl till detta är att
ledande indikatorer och utfallsstatistik tyder på
en starkare internationell konjunkturutveckling
nästa år än vad som tidigare antagits. Därtill har
den svenska exporten inom vissa segment
fortsatt att överraska positivt. Detta gäller
särskilt teleproduktindustrin där exportökningen
under årets fem första månader i jämförelse med
motsvarande period 1999 uppgick till ca 30 %.
Den viktigaste anledningen är dock att de i
denna proposition föreslagna skattesänkningarna
m.m. nu är explicit beaktade. Tillväxten i
hushållens konsumtionsutgifter har därigenom
nästa år reviderats upp med 0,7 procentenheter.
Den positiva utvecklingen har även bekräftats
av nationalräkenskaperna. Enligt det preliminära
utfallet steg BNP med 3,6 % under det första
halvåret i år i jämförelse med samma period i fjol.
Tillväxten var mycket stark i näringslivet där
produktionen ökade med hela 5 %. Statistiken
visade dock på en oväntat svag utveckling i den
offentliga sektorn. Bredden i
konjunkturuppgången illustreras av att samtliga
efterfrågekomponenter, förutom offentlig
konsumtion, visade höga tillväxttal.
Trots att sysselsättningen har ökat med nästan
250 000 personer sedan sommaren 1997 har
löneökningarna varit måttliga och uppgick förra
året till knappt 3,5 %. Den preliminära
lönestatistik som inkommit hittills i år ger inget
stöd för att löneökningstakten eller
löneglidningen är stigande. Den betydande
produktionsuppgången i år och nästa år – och
den därmed sammanhörande uppgången i
sysselsättningen – innebär dock att situationen
på arbetsmarknaden snabbt kan förändras. Det
är i dagsläget svårt att bedöma om eller när
bristsituationer som kan hota en hållbar
löneutveckling kommer att uppstå. Ett särskilt
osäkerhetsmoment är 2001 års avtalsrörelse som
kommer att genomföras i ett ekonomiskt läge
med lägre arbetslöshet och högre
sysselsättningsnivå jämfört med de förhållanden
som rådde vid 1995 års och 1998 års
avtalsrörelser.
Positiva faktorer för lönebildningen är att
inflationsförväntningarna ligger stabilt på en nivå
runt 2 % och att reallönerna har visat en god
utveckling trots att de senaste årens nominella
löneökningar har varit historiskt sett låga. De
förändringar som har genomförts vad avser de
institutionella ramarna för lönebildningen,
exempelvis den nya förhandlingsordningen inom
industriområdet och införandet av ett
medlingsinstitut, förbättrar förutsättningarna för
måttliga nominella löneökningar. För att undvika
en situation där en omläggning av den
ekonomiska politiken i en åtstramande riktning
blir nödvändig, är det av stor vikt att de
avtalsmässiga löneökningarna begränsas och att
löneglidningen hålls tillbaka. En viktig
förutsättning för prognosen är att de totala
löneökningarna begränsas till 3,5 % per år.
De internationella tillväxtutsikterna är mycket
gynnsamma och har överträffat förväntningarna.
Den tilltagande aktivitetsnivån i världsekonomin
har förenats med fortsatt låg inflation och låga
räntor. De offentliga finanserna har under ett
antal år utvecklats positivt i Förenta staterna och
i EU:s medlemsländer. Dessa sundhetstecken
bör bidra till att stärka den ekonomiska
stabiliteten i världen. Ett av de få undantagen
från den positiva utvecklingen är den japanska
ekonomin där tillväxten fortfarande är låg, den
inhemska efterfrågan är svag och de offentliga
finanserna visar stora underskott. Det finns dock
vissa tecken på att den japanska ekonomin har
nått en vändpunkt. Den sedan lång tid tillbaka
förväntade avmattningen i Förenta staterna har
ännu inte synts i nationalräkenskapsutfall, även
om vissa framåtblickande indikatorer tyder på
dämpad tillväxt framöver. I år väntas tillväxten
uppgå till hela 5 %.
I EU-området är tillväxtutsikterna goda. Den
europeiska exportindustrin har återhämtat sig
och den inhemska efterfrågan är stark, bl.a. till
följd av en gynnsam arbetsmarknadsutveckling. I
Asien, exklusive Japan, breddas återhämtningen
efter krisåren till att även omfatta de inhemska
delarna av ekonomin. Årets fördelaktiga globala
tillväxt hänger delvis samman med att den
europeiska konjunkturuppgången har realiserats
innan den amerikanska ekonomin har mattats av.
Scenariot i prognosen är dock att tillväxten i
Förenta staterna nästa år anpassas mot den
underliggande tillväxttrenden och att
konjunkturen i EU-området fortsätter att
utvecklas väl trots något mindre draghjälp från
omvärlden.
Ett betydande osäkerhetsmoment i
världsekonomin är den fortsatta
oljeprisutvecklingen. Under den senaste tiden
har priset på Brentolja periodvis legat över 30
dollar per fat och i genomsnitt på drygt 27 dollar
under årets åtta första månader. I prognosen
antas att oljepriset faller till 26 dollar mot slutet
av detta år och till 24 dollar i slutet av 2001. Om
den starka globala tillväxten och den därmed
sammanhörande efterfrågan på olja inte kan
mötas med produktionsökningar kan detta leda
till ett stigande inflationstryck och en mer
dämpad tillväxt än vad som har antagits i
prognosen.
Tabell 1.1 Prognosförutsättningar
1998
1999
2000
2001
2002
2003
BNP världen1
2,5
3,2
4,5
4,1
3,7
3,7
HIKP EU2
1,3
1,2
2,0
1,8
1,8
1,7
Timlön i Sverige,
kostnad1
3,8
3,4
3,5
3,5
3,5
3,5
Dollarkurs (SEK)2
8,0
8,3
8,9
8,4
8,0
7,6
TCW-index2
123,2
124,8
123,1
121,9
120,5
119,5
Tysk långränta3
4,6
4,5
5,3
5,3
5,1
5,0
Svensk långränta3
5,0
5,0
5,4
5,4
5,3
5,2
Svensk kortränta4
4,2
3,3
4,2
4,6
4,7
4,6
1 Procentuell förändring
2 Årsgenomsnitt
3 10-års statsobligation, årsgenomsnitt
4 6-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Det starka internationella konjunkturläget
innebär att utsikterna för svensk exportindustri
är mycket ljusa. Uppgången i
industrikonjunkturen i EU-området kommer att
kräva att kapaciteten i den europeiska
industrisektorn byggs ut. Eftersom
investeringsvaror utgör en stor andel av den
svenska varuexporten gynnas svensk
exportindustri. Även de svenska
industriföretagen kommer att behöva bygga ut
kapaciteten relativt kraftigt för att kunna
tillgodose den allt högre efterfrågan. Uppgången
i industrikonjunkturen, den gynnsamma
utvecklingen inom teleproduktindustrin och
omfattande industriinvesteringar stärker
produktivitetstillväxten i näringslivet, som väntas
stiga från drygt 1 % 1999 till drygt 2 % i år och
till ca 2,5 % nästa år.
Investeringarna i övriga näringslivet och i
offentliga myndigheter väntas öka i måttligare
takt framöver. Bostadsinvesteringarna har hittills
i år visat blygsamma ökningstal. Olika
indikatorer tyder dock på att tillväxten i
bostadsinvesteringarna ökar markant nästa år
från ett lågt utgångsläge. Lagerbidraget väntas bli
svagt positivt i år. Detta är bl.a. ett uttryck för att
lagertunga delar av ekonomin (exempelvis
industrin) väntas växa snabbare än BNP.
Hushållens konsumtionsutgifter väntas
fortsätta växa i snabb takt.
Sysselsättningsuppgången, den låga inflationen
och skattesänkningar har bidragit till att de
disponibla inkomsterna väntas visa höga
tillväxttal i år och nästa år. Detta tillsammans
med en förbättrad förmögenhetsställning stärker
hushållens köpkraft. Effekterna av de senaste
årens förmögenhetstillväxt bedöms dock gradvis
klinga av. I prognosen för 2001 har de av
regeringen föreslagna skattesänkningarna
beaktats. Den offentliga konsumtionen förutses
öka något i år. För de kommande åren finns ett
finansiellt utrymme för fortsatt expansion i
kommunsektorn om kommunalskatten bibehålls
på nuvarande nivå.
Den svenska arbetsmarknaden fortsätter att
överraska positivt med snabb
sysselsättningstillväxt och måttliga löneökningar.
I år väntas sysselsättningen öka med ca 80 000
personer. Det är den privata tjänstesektorn som
står för nästan hela uppgången. I takt med att
arbetsmarknadsläget har förbättrats har antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska program
sjunkit. År 1997 deltog 184 000 personer i olika
program. I år antas antalet deltagare uppgå till
115 000. Trots detta har den öppna
arbetslösheten minskat. I slutet av innevarande år
väntas den öppna arbetslösheten i
säsongsrensade termer ligga runt 4 %. En viktig
indikator för den framtida sysselsättningen är
utvecklingen av nyanmälda lediga platser. Dessa
ligger i dagsläget på en hög nivå men
ökningstakten har mattats av. Samtidigt har
antalet kvarstående platser stigit relativt mer än
de nyanmälda platserna, vilket kan vara ett
tecken på tilltagande matchningsproblem. Detta
tyder på en något svagare sysselsättningstillväxt
framöver.
Det långsiktiga målet för de offentliga
finanserna är ett överskott på 2 % i genomsnitt
över en konjunkturcykel. Ett uppfyllande av
målet skapar ett finansiellt utrymme som behövs
när den demografiska utvecklingen under
kommande decennier leder till ökade resurskrav.
I år väntas de offentliga finanserna visa ett
överskott på 3,4 %, vilket är klart över målet.
Även år 2001 förutses överskottet överstiga 2 %.
Om hela utrymmet över målet skulle utnyttjas
fullt ut skulle finanspolitiken kunna få en alltför
expansiv inriktning, vilket ökar
överhettningsriskerna. Regeringen föreslår
därför att saldomålet för år 2001 höjs till 2,5 %.
Överskottet i de offentliga finanserna efter
föreslagna skattesänkningar och utgiftsreformer
beräknas nästa år till 3,5 %. Skillnaden mellan det
förväntade överskottet och det målsatta är en
säkerhetsmarginal som inte kommer att utnyttjas
för reformer.
Vid hittills beslutade och föreslagna regler
väntas de offentliga finanserna år 2002 och år
2003 visa överskott på 3,3 % av BNP respektive
3,6 % av BNP. I beräkningarna av den offentliga
sektorns ränteutgifter och av statsskulden har
emellertid överskott utöver 2 % av BNP i de
redovisade kalkylerna för 2002 och 2003
beräkningstekniskt överförts till hushållen.
Överföringens beräkningstekniska karaktär skall
dock understrykas. Något ställningstagande
finns inte till om det överskjutande överskottet
skall användas till reformer eller till amorteringar
av statsskulden.
Tabell 1.2 Nyckeltal
1998
1999
2000
2001
2002
2003
KPI, dec–dec
–0,6
1,2
1,1
1,7
2,0
2,0
UND1X, dec–dec
0,6
1,9
1,0
1,3
–
–
Disponibel inkomst1,2,3
1,2
3,3
3,4
4,2
4,9
2,3
Sparkvot (nivå)3
3,1
2,1
2,2
2,9
5,6
5,7
Industriproduktion1
4,3
4,2
6,6
5,2
3,0
2,8
Relativ enhetsarbets-
kostnad i industrin1
–0,3
–2,1
0,8
0,3
–
–
Antal sysselsatta1
1,5
2,2
2,0
1,3
0,5
0,5
Öppen arbetslöshet4
6,5
5,6
4,6
3,8
3,9
4,0
Arbetsmarknads-
politiska program4
3,9
3,1
2,6
2,6
2,3
2,0
Reguljär
sysselsättningsgrad5
74,6
75,9
77,0
77,7
77,8
78,0
Handelsbalans6
134
130
142
171
184
197
Bytesbalans7
2,8
2,5
2,6
3,6
4,0
4,2
Offentligt överskott
före beräknings-
teknisk överföring7
1,9
1,9
3,4
3,5
3,3
3,6
Offentligt överskott
efter beräknings-
teknisk överföring7
1,9
1,9
3,4
3,5
2,0
2,0
1 Årlig procentuell förändring
2 Utvecklingstalet för disponibel inkomst år 2000 redovisas här exklusive
effekten av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn.
3 För år 2002–2003 redovisas utvecklingen inklusive effekter av
beräkningsteknisk överföring. Sparkvot inklusive avtalspension.
4 Andel av arbetskraften
5 Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i
arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i denna
åldersgrupp.
6 Miljarder kronor
7 Procent av BNP
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank
och Finansdepartementet
En indikator på finanspolitikens diskretionära
inriktning är förändringen av den offentliga
sektorns finansiella sparande, där sparandet bl.a.
har justerats för konjunkturens inverkan. Som
framgår av tabell 1.3 förutses finanspolitiken bli
expansiv såväl i år som nästa år. Vid en
bedömning av de samlade effekter och
överhettningsrisker som kan uppstå till följd av
den expansiva inriktningen bör även beaktas att
det av allt att döma fortfarande finns lediga
resurser i ekonomin och att hushållens sparkvot
(exklusive sparande i avtalspensioner) under ett
antal år har fallit och nu är negativ. Det är därför
rimligt att utgå från att en del av hushållens
inkomster kommer att användas för att gradvis
anpassa sparkvoten till en högre nivå. Före
beräkningstekniska överföringar bedöms
finanspolitiken bli restriktiv under åren 2002 och
2003. Med beräkningstekniska överföringar blir
finanspolitiken dock expansiv även 2002 och i
praktiken neutral 2003. För detaljer avseende
beräkningen av den finanspolitiska inriktningen
hänvisas till kapitel 11.
Tabell 1.3 Finanspolitikens inriktning, förändring av
justerat primärt sparande
Procent av BNP
1999
2000
2001
2002
2003
Före beräkningsteknisk
överföring
0,2
–1,1
–1,3
0,5
0,2
Efter beräkningsteknisk
överföring
0,2
–1,1
–1,3
–0,8
–0,1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
1.2 Utvecklingen inom olika områden
Den internationella utvecklingen
Den globala tillväxten väntas i år uppgå till 4,5 %
för att falla tillbaka något nästa år till ca 4 %. En
ökad global integration, avregleringar, en
ekonomisk politik inriktad på stabilitet och
stigande produktivitetstillväxt är några av de
faktorer som sannolikt bidragit till de historiskt
sett höga tillväxttalen.
I Förenta staterna har en snabbt stigande
produktivitet stärkt tillväxten. Under första
halvåret steg produktiviteten med ca 4,5 % i
jämförelse med motsvarande period året innan.
Särskilt inom IT-området har produktionen
under ett antal år legat på mycket höga nivåer.
Detta har krävt omfattande investeringar och
höjt produktivitetstillväxten i hela ekonomin.
Trots den goda produktivitetstillväxten har
inflationstrycket i den amerikanska ekonomin
ökat. En viktig delförklaring till den inflations-
uppgång som hittills har kunnat registreras är
dock det stigande oljepriset. Därutöver har ett
ansträngt arbetsmarknadsläge resulterat i
stigande arbetskraftskostnader. I syfte att
förhindra att den amerikanska ekonomin hamnar
i ett överhettningsläge har centralbanken i ett
antal steg höjt sin styrränta till 6,50 %.
Effekterna av denna relativt strama
penningpolitik börjar nu synas i en avmattning
av hushållens konsumtion, framför allt av
varaktiga konsumtionsvaror, och en mer dämpad
utveckling på bostadsmarknaden.
En central fråga är i vilken utsträckning
produktivitetsuppgången är cyklisk, varaktig
eller innebär en långsiktig uppgång i
produktivitetstillväxten. Vilken bedömning som
är den riktiga har stor betydelse för i vilken
utsträckning den starka dollarn, det stora
bytesbalansunderskottet och de högt värderade
aktiepriserna utgör allvarliga obalanser i
ekonomin eller ej. I prognosen antas att
tillväxten nästa år avtar till ca 3 % och att den
amerikanska ekonomin "mjuklandar".
Osäkerheten beträffande
produktivitetsutvecklingen,
överhettningsriskerna och oljeprisets fortsatta
utveckling är dock betydande.
I den japanska ekonomin syns nu vissa tecken
på att en återhämtning har inletts. Det är framför
allt industrisektorn som utvecklas väl och i den
s.k. Tankan-rapporten redovisas en viss gryende
optimism inför framtiden bland storföretagen.
De inhemska delarna av ekonomin fortsätter
dock att utvecklas svagt. Hushållens konsumtion
väntas i år öka med 0,8 %. Arbetslösheten har
ökat kraftigt och många företag anger att de har
övertalig personal. Förutsättningarna för en mer
expansiv ekonomisk politik är begränsade
eftersom styrräntan ligger strax över 0 % och
underskotten i de offentliga finanserna är
betydande. Bruttonationalprodukten väntas öka
med drygt 1 % i år och med knappt 1,5 % nästa
år.
I övriga Asien breddas den återhämtning som
inleddes 1999 till att även omfatta de inhemska
delarna av ekonomierna. Tillväxttal strax över
6 % väntas i år och nästa år. I Latinamerika ligger
länderna i olika konjunkturfaser. Tillväxten
väntas dock bli betydande i ett flertal länder. I
regionen som helhet bedöms produktionen växa
med ca 4 % i år och ytterligare något mer nästa
år.
Konjunkturläget i Europa har gradvis
förbättrats. I euroområdet har valutans
försvagning och en ökad efterfrågan från
omvärlden stimulerat exporten. En gynnsam
arbetsmarknadsutveckling och låga räntor är
faktorer som bidrar till att stärka den inhemska
efterfrågan. Även om framåtblickande
indikatorer tyder på en viss dämpning av den
hittills mycket starka industrikonjunkturen är
tillförsikten inför framtiden fortfarande hög
inom såväl hushålls- som företagssektorn.
Tillväxten väntas därför öka från fjolårets knappa
2,5 % till ca 3,5 % i år.
En förväntad appreciering av euron, högre
räntor och svagare omvärldsefterfrågan bidrar till
att dämpa tillväxten år 2001. Dessa kontraktiva
effekter motverkas i viss utsträckning av att
finanspolitiken bedöms bli mer expansiv, bl.a. på
grund av planerade skattesänkningar i Tyskland
och Frankrike. Sammantaget förutses tillväxten
bli några tiondelar lägre nästa år jämfört med i år.
I Norge och Storbritannien är resursläget i
ekonomin mer ansträngt än i euroområdet.
Detta markeras bl.a. av en avsevärt lägre
arbetslöshetsnivå och en betydligt stramare
penningpolitik i dessa två länder i jämförelse med
euroområdet. Relativt höga löneökningar,
framför allt i Norge, har bidragit till att hålla upp
hushållens konsumtion. I år förutses tillväxten
uppgå till ca 3 % i såväl Norge som
Storbritannien. En förhållandevis stram
penningpolitik i Storbritannien väntas innebära
att tillväxten sjunker till ca 2,5 % nästa år. I
Norge bedöms tillväxten uppgå till knappt 3 %
år 2001. I Danmark är den inhemska efterfrågan
fortfarande svag, bl.a. till följd av tidigare
finanspolitiska åtstramningar. Den effektiva
växelkursen har försvagats vilket har stärkt
nettoexportens bidrag till tillväxten. I år väntas
tillväxten bli drygt 2 % och nästa år knappt
2,5 %.
Räntor, valutor och inflation
I Förenta staterna bedöms styrräntan på sikt
kunna anpassas nedåt i takt med att tillväxten
mattas. För att motverka de inflationstendenser
som i dagsläget gör sig gällande kan det dock
komma att krävas ännu en mindre skärpning av
penningpolitiken. I prognosen förutsätts därför
en höjning av den amerikanska styrräntan med
0,25 procentenheter till 6,75 % i slutet av detta år
och därefter en gradvis allt lättare penningpolitik.
Inflationen i euroområdet steg under det första
halvåret i år och uppgick till 2,4 % i juli, vilket är
högre än den Europeiska centralbankens (ECB)
tak på 2 %. Högre oljepriser och effekter av den
tidigare euroförsvagningen förklarar större delen
av uppgången. Mot bakgrund av att lediga
resurser successivt tas i anspråk och den
hittillsvarande underliggande
inflationsutvecklingen förutses ECB komma att
höja styrräntan med 0,25 procentenheter i år och
med 0,25 procentenheter nästa år. Den svenska
och den tyska 10-åriga obligationsräntan förutses
ligga kring samma nivå som de senaste
månaderna, dvs. mellan 5 % och 5,50 %.
Den svenska kronan har inte förstärkts i den
utsträckning som förutsattes i vårpropositionen.
I föreliggande bedömning antas
kronförstärkningen bli något mindre
omfattande. Denna omprövning beror på den
goda ekonomiska utvecklingen i Förenta
staterna. Dollarkursen förutses försvagas i
förhållande till såväl kronan som euron, men
försvagningen är mindre än vad som tidigare
antagits. Den svenska kronan väntas gradvis
förstärkas till 119 i termer av det handelsvägda
TCW-indexet. Sedan introduktionen i januari
1999 har euron tappat ca en fjärdedel av sitt värde
mot dollarn. Euron bedöms nu vara kraftigt
undervärderad mot dollarn och även, om än i
betydligt mindre grad, mot den svenska kronan.
På sikt bedöms kronans värde mot euron vara
8,60.
Den svenska penningpolitiken vägleds av ett
inflationsmål. Inflationsmålet mäts som
förändringen av konsumentprisindex (KPI), som
skall uppgå till 2 % med ett toleransintervall på
+/- 1 procentenhet. Riksbanken har förtydligat
att det för närvarande är bedömningen av
UND1X som styr utformningen av
penningpolitiken. UND1X är ett inflationsmått
där de direkta effekterna av förändrade räntor,
indirekta skatter och subventioner har
exkluderats från KPI.
Inflationen enligt både KPI och UND1X
uppgick i juli till 1,2 % varav mer än hälften
förklaras av högre priser på bensin och diesel.
Trots de senaste årens goda tillväxt och snabba
sysselsättningsuppgång är det underliggande
inflationstrycket i den svenska ekonomin således
fortfarande lågt.
Under de närmaste åren förutses de
internationella priserna stiga i något snabbare
takt än tidigare till följd av den tilltagande
aktivitetsnivån i omvärlden. Genom att kronan
antas stärkas och att oljepriset faller tillbaka
väntas importpriserna ändå sjunka. Den starka
inhemska efterfrågetillväxten väntas samtidigt ge
ett visst utrymme för handeln att öka sina
marginaler. De indirekta effekterna av
oljeprisuppgången väntas med viss eftersläpning
slå igenom i konsumentpriserna. De låga
löneökningarna och en god produktivitetstillväxt
medför ett lågt inhemskt kostnadstryck i
ekonomin. I prognosen har de i
budgetpropositionen föreslagna sänkningarna av
skattesatserna på småhus och hyreshus beaktats.
Sammantaget innebär detta att prisutvecklingen
väntas bli relativt måttlig i år och nästa år.
UND1X väntas i slutet av 2001 uppgå till 1,3 %.
De enskilt största riskerna i
inflationsprognosen är oljeprisets utveckling och
resursläget på arbetsmarknaden. Vad gäller den
senare risken är nivåerna på bristtalen generellt
sett fortfarande låga. Sysselsättningen spås dock
fortsätta att stiga vilket kommer att innebära ett
skärpt resursläge nästa år. Därtill kommer
osäkerheten kring utfallet av kommande
avtalsrörelse. Mot bakgrund av de positiva
produktivitetsutsikterna, de stabila och låga
inflationsförväntningarna samt det låga
pristrycket i utgångsläget är det emellertid svårt
att se något större inflationshot i år eller nästa år.
Det är dock rimligt att anta att Riksbanken
kommer att ge penningpolitiken en mer neutral
inriktning i takt med att produktionsgapet sluts.
Reporäntan antas därför uppgå till 4,25 % i slutet
av detta år och till 4,75 % i slutet av 2001 för att
därefter uppgå till 4,50 %. Vad avser 2002 och
2003 antas penningpolitiken anpassas så att
inflationen utvecklas i linje med inflationsmålet.
Försörjningsbalansen
Efter förra årets svaga exportutveckling,
undantaget teleproduktindustrin, förutses nu en
mycket stark exporttillväxt såväl i år som nästa
år. Att svensk industri gynnas av den starka
internationella konjunkturen och en fördelaktig
produktinriktning markeras inte minst av första
halvårets nationalräkenskaper som visade en
ökning av varuexporten med 11,4 % i jämförelse
med första halvåret 1999. I denna siffra ligger en
fortsatt stark utveckling i teleproduktindustrin
och en uppgång i konjunkturkänsliga branscher
som motorfordonsindustrin, samt skogs- och
stålindustrierna vars ökningstal ligger runt 20 %.
I statistiken syns en tydlig återhämtning vad
avser exporten till Asien. Värdet av
exportleveranserna dit beräknas i år ha ökat med
ca 40 %.
Tillgängliga indikatorer visar entydigt på en
fortsatt stark exporttillväxt. Orderläget i
exportindustrin är mycket gynnsamt och
produktionsplanerna positiva.
Konkurrenskraften är i utgångsläget god. En viss
uppgång i relativpriserna väntas dock under
prognosåren, bl.a. till följd av stigande
världsmarknadspriser på basindustriprodukter
och den antagna kronapprecieringen. Trots detta
väntas svensk exportindustri vinna
marknadsandelar i år och nästa år. Sammantaget
innebär detta att varuexporten i år väntas öka
med knappt 11 %, varav teleproduktindustrin
står för ca hälften av uppgången, och år 2001
med närmare 8 %. Teleproduktindustrins
betydelse för exporttillväxten innebär att
prognosen är känslig för den fortsatta
utvecklingen i denna bransch. Sannolikheten för
en ännu bättre utveckling än vad som antagits
bedöms dock vara lika stor som sannolikheten
för en sämre utveckling. En annan osäkerhet i
exportprognosen är att fortsatt höga ordernivåer
och ökande leveranstider kan leda till att
exportpriserna stiger mer än förväntat.
Varuimporten väntas i år stiga med ca 9 %,
vilket är betydligt högre än i fjol då
importtillväxten var knappt hälften så stor.
Bakom den kraftiga uppgången ligger en snabb
tillväxt av efterfrågekomponenter med ett högt
import-
Tabell 1.4 Försörjningsbalans
Miljarder
kronor
Procentuell volymförändring
1999
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Hushållens konsumtionsutgifter
997
1,7
2,4
4,1
4,7
(3,7)
3,4
2,1
2,1
Offentliga konsumtionsutgifter
533
–1,0
2,2
1,8
–1,4
(0,6)
0,9
1,0
0,9
Statliga
154
–2,7
–7,4
1,1
0,0
0,5
0,5
0,5
Kommunala
378
–0,2
6,6
2,0
–1,9
(0,7)
1,0
1,2
1,1
Fasta bruttoinvesteringar
327
–2,2
9,4
8,1
5,1
6,8
2,5
2,8
Näringsliv exkl. bostäder
246
3,2
10,6
7,6
6,9
(6,5)
6,2
1,2
1,5
Bostäder
32
–22,3
3,6
18,8
4,5
13,7
12,0
12,0
Myndigheter
49
–12,1
7,0
4,7
–3,2
(–1,4)
4,9
2,3
2,4
Lagerinvesteringar1
6
0,5
0,3
–0,5
0,2
–0,1
0,0
0,0
Export
863
13,0
7,3
5,2
9,8
7,7
5,9
5,7
Import
754
11,8
10,4
5,0
8,8
7,5
6,0
5,9
BNP
1972
2,0
3,0
3,8
3,9
3,5
2,1
2,1
Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas volymutvecklingen exklusive denna
effekt.
1 Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
innehåll, t.ex. maskininvesteringar och
sällanköpsvaror. Relativt låga importpriser i
förhållande till priser på inhemsk produktion
bidrar till en högre importtillväxt. Nästa år
väntas varuimporten öka med 7,5 %, dvs. en
något svagare tillväxt än i år. Trots den snabba
ökningen av exporten relativt importen
förbättras handelsbalansen i förhållande till BNP
i jämförelse med 1999 endast med 0,3
procentenheter till 6,9 % av BNP. Detta beror i
huvudsak på den snabba prisuppgången på olja.
Nästa år väntas dock oljeprisutvecklingen
inverka mindre negativt på handelsbalansen,
vilket bidrar till att överskottet väntas stiga till
knappt 8 %.
Tjänstebalansen väntas under de kommande
åren, liksom de senaste åren, ge ett negativt
bidrag till BNP-tillväxten med 2 till 3 tiondelar.
Bakom detta ligger framför allt en snabbt
växande import av resevaluta. Denna post
omfattar inte endast svenskars utgifter i samband
med resor utomlands utan även direktimport av
bilar och handel över Internet.
Bruttoinvesteringarna ökar i snabb takt och en
växande andel av den samlade produktionen
används för investeringsändamål. I år väntas
bruttoinvesteringarna öka med ca 5 % och med
knappt 7 % nästa år. Investeringarnas utveckling
skiljer sig mellan olika sektorer. Inom industrin
ökade investeringarna knappt alls 1999. Ett
förväntat högt kapacitetsutnyttjande kommer
dock att innebära högre investeringsvolymer i år
och framöver. Industriföretagen redovisar också
expansiva planer i SCB:s investeringsenkät.
Erfarenheter, och utfall från
nationalräkenskapernas första halvår, visar att
industrin knappast kommer att realisera de
expansiva planerna fullt ut.
Industriinvesteringarna väntas ändå öka med
goda 8 % i år. Även nästa år förutses en hög
produktionstillväxt i industrin. Ett allt högre
kapacitetsutnyttjande och en viss förskjutning av
planerade investeringar innebär att
industriinvesteringarna även nästa år väntas öka
med ca 8 %.
Investeringarna i övrigt näringsliv steg med
hela 11 % år 1999 (bl.a. på grund av höga fartygs-
och flygplatsinvesteringar). De väntas fortsätta
stiga med ca 6,5 % i år och med knappt 5,5 %
nästa år. Bilden är dock splittrad. Den kraftiga
tillväxten i tjänstebranscherna har ökat behoven
av ytterligare kapacitet. I storstadsregionerna är
investeringarna i kommersiella fastigheter
omfattande. Inom telebranschen bidrar
utbyggnaden av mobiltelefonsystem och
bredbandsnät till höga investeringsvolymer.
Inom finansiell verksamhet är
investeringstillväxten, efter ett antal år med
mycket höga tal, mer dämpad.
Bostadsinvesteringarna ökar men styrkan i
uppgången är svårbedömd. God lönsamhet vid
nyproduktion, den gynnsamma utvecklingen av
hushållens ekonomi och den med historiska mått
mätt låga räntenivån är faktorer som borde
inverka positivt på bostadsbyggandet.
Bostadsefterfrågan är dock geografiskt sett
ojämnt fördelad. Ett stort problem i de expansiva
områdena är bristen på planerad tomtmark. En
låg ökningstakt vad gäller ombyggnationer kan
vara ett tecken på en tilltagande brist på
byggnadsarbetare. Den låga lönsamheten i
produktionen av hyresrätter är en annan
tillbakahållande faktor. Med beaktande av dessa
förhållanden, utfallsstatistik och indikatorer
bedöms bostadsinvesteringarna i år öka med ca
4,5 % och nästa år med knappt 14 %.
Investeringsvolymen i utgångsläget är så pass låg
att bostadsbristen i de expansiva områdena
kommer att bestå.
Hushållens konsumtionsutgifter ökade 1999
med 4,1 %, vilket är den högsta tillväxten sedan
1987. Förutsättningarna för en fortsatt stark
utveckling är mycket gynnsamma. Hushållens
reala disponibelinkomster bedöms stiga med
nära 4 % per år 2000-2001, rensat för effekten av
överföringen av Svenska kyrkan till
hushållssektorn. Den goda inkomstutvecklingen
hänger samman med den förväntade
sysselsättningsuppgången, de i år genomförda
och nästa år föreslagna
inkomstskattesänkningarna samt den låga
inflationen, som stärker reallönetillväxten.
Hushållens kraftigt förbättrade
förmögenhetsställning ökar hushållens
konsumtionsbenägenhet ytterligare. Trots att
den svenska aktiebörsen har utvecklats något
lugnare i år än tidigare visar statistik från SCB
och Finansinspektionen att hushållens
nettoförmögenhet har ökat med ca 425 miljarder
kronor sedan halvårsskiftet 1999.
De positiva utsikterna vad avser hushållens
konsumtion understryks av
nationalräkenskaperna för det första halvåret
som visade en uppgång på knappt 4 % (exklusive
kyrkoeffekten). Hushållens tillförsikt inför
framtiden, såsom den mäts av SCB, visar att
hushållen är fortsatt mycket optimistiska inför
framtiden. Hushållens förväntningar om den
egna ekonomin, vilket är en relativt god
indikator på framtida konsumtion, ligger kvar på
historiska toppnivåer. Optimismen hänger
sannolikt samman såväl med den goda
realekonomiska utvecklingen i sig som dess
positiva effekter på de offentliga finanserna.
Givet dessa fördelaktiga betingelser väntas
hushållens konsumtionsutgifter öka med 3,7 % i
år (4,7 % inklusive effekterna av kyrkans
överföring) och nästa år med 3,4 %.
Under åren 2002-2003 överstiger överskotten
i de offentliga finanserna den målsatta nivån om
2 % av BNP. Beräkningstekniskt har överskott
för dessa år utöver 2 % av BNP tillförts
hushållssektorn. Det bör dock understrykas att
hanteringen av dessa överskott inte är föremål
för beslut förrän senare och att beräkningarna
för 2002 och 2003 av hushållens konsumtion inte
bygger på specificerade antaganden om de
faktiska överföringarnas storlek.
Av relevans i sammanhanget är även att
hushållens sparkvot i dagsläget ligger på en låg
nivå, vilket avspeglar den kraftiga
förmögenhetstillväxten, investeringar i varaktiga
konsumtionsvaror och tillförsikt vad gäller de
offentliga finanserna. I ett medelfristigt
perspektiv förväntas därför hushållen öka
sparandets andel av den disponibla inkomsten.
Givet dessa osäkerhetsmoment bedöms
hushållen kunna öka sin konsumtion med ca 2 %
per år 2002 och 2003, dvs. i ungefär samma takt
som BNP växer.
Den statliga konsumtionen sjönk oväntat med
ca 3 % första halvåret i år enligt preliminära
nationalräkenskaper, siffror som emellertid är
mycket osäkra. Den information som finns i
budgetutfallen pekar på en starkare utveckling av
den statliga konsumtionen i år. Mot bakgrund av
denna motstridiga information bedöms den
statliga konsumtionen vara oförändrad i år och
öka med 0,5 % nästa år.
De kommunala konsumtionsutgifterna steg
med 2,0 % mellan 1998 och 1999. Bedömningen
av hur kommunsektorns konsumtionsutgifter
utvecklas har gjorts utifrån det ekonomiska
utrymme som är tillgängligt under förutsättning
att respektive delsektor skall klara balanskravet.
Prognosen för kommunsektorns
konsumtionsutgifter innevarande år har jämfört
med prognosen i vårpropositionen dragits ned
från 1,3 % till 0,7 %, till följd av det oväntat låga
nationalräkenskapsutfallet för första halvåret i år.
Om överföringen av Svenska kyrkan från
kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer beaktas blir utvecklingstakten i år
–1,9 %. Den gynnsamma utvecklingen av
skatteinkomster och statsbidrag skapar utrymme
för fortsatt tillväxt av kommunsektorns
konsumtionsutgifter vid oförändrade
skattesatser, även om tillväxten har förskjutits
framåt i prognosen jämfört med i
vårpropositionen. I nuvarande prognos bedöms
de kommunala konsumtionsutgifterna växa med
ca 1 % per år i volym 2001–2003, jämfört med ca
0,5 % per år för samma period i
vårpropositionen.
Tillväxtens och sparandets sammansättning
Tillväxten i den svenska ekonomin är i år både
hög och välbalanserad, med positiva
tillväxtbidrag från alla försörjningsbalansens
komponenter (se tabell 1.5). I förhållande till
1999 har bidraget från nettoexporten ökat med
0,5 procentenheter, vilket framför allt avspeglar
den breda konjunkturuppgången inom
exportindustrin. Bidraget från hushållens
konsumtionsutgifter uppgår i år liksom i fjol till
drygt 2 procentenheter. Detta är med historiska
mått mätt mycket höga bidrag.
Tabell 1.5 Bidrag till BNP-tillväxt
Procentenheter
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Hushållens
konsumtionsutgifter
1,2
2,1
1,9
1,7
1,1
1,1
Offentliga
konsumtionsutgifter
0,6
0,5
0,2
0,2
0,2
0,2
Fasta brutto-
investeringar
1,4
1,3
0,8
1,1
0,4
0,5
Lagerinvesteringar
0,3
–0,5
0,2
–0,1
0,0
0,0
Export
3,1
2,3
4,3
3,6
2,9
2,8
Import
–3,7
–1,9
–3,4
–3,0
–2,5
–2,5
Netto utrikeshandel
–0,6
0,4
0,9
0,6
0,3
0,3
BNP
3,0
3,8
3,9
3,5
2,1
2,1
Anm: Bidragen för år 2000 redovisas exklusive effekten av att Svenska kyrkan
fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Vad gäller investeringarna minskar bidraget
successivt. Som framgår av tabell 1.6 växer dock
investeringarna under hela perioden snabbare än
BNP. Det finansiella sparandet, vilket i stort
överensstämmer med bytesbalansens saldo,
bedöms stärkas ytterligare eftersom växande
handelsbalansöverskott och sjunkande
underskott i kapitalavkastningen mer än väl
kompenserar för tjänstenettots svaga utveckling.
Detta innebär att det finansiella sparandet ökar
från 1,6 % år 1999 till 2,6 % i år och 3,6 % nästa
år. I tabell 1.6 har hela den beräkningstekniska
överföringen år 2002 och 2003 lagts på hushållen
och därmed stärkt hushållssparandet. I
motsvarande grad har sparandet i den offentliga
sektorn försvagats.
Tabell 1.6 Sparandets sammansättning
Procent av BNP
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Bruttosparande
19,8
18,5
19,9
21,2
21,5
21,7
Realt sparande
16,7
16,9
17,3
17,6
17,5
17,6
Fasta investeringar
15,8
16,6
16,8
17,2
17,2
17,2
Lagerinvesteringar
0,9
0,3
0,5
0,4
0,3
0,3
Finansiellt sparande
3,1
1,6
2,6
3,6
4,0
4,2
Offentlig sektor1
1,9
1,9
3,4
3,5
2,0
2,0
Hushåll1
2,0
1,3
1,2
1,0
2,4
2,3
Företag
–0,8
–1,6
–2,0
–0,9
–0,4
–0,1
1 Efter beräkningsteknisk överföring
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Arbetsmarknaden
Sysselsättningsutvecklingen under det första
halvåret i år har varit mycket positiv och
överträffat de förväntningar som låg till grund
för prognosen i vårpropositionen.
Sysselsättningen beräknas i år öka med 2 % och
nästa år med 1,3 %. Detta innebär att den
reguljära sysselsättningsgraden för personer
mellan 20 och 64 år, som enligt regeringens mål
skall uppgå till 80 % 2004, beräknas stiga från
75,9 % år 1999 till 77,7 % år 2001.
De flesta indikatorer tyder på en fortsatt god
sysselsättningsutveckling. Efterfrågan i
ekonomin väntas bli stark i år och nästa år.
Sysselsättningsuppgången är särskilt omfattande
i den privata tjänstesektorn där sysselsättningen
under 2000 och 2001 sammantaget bedöms stiga
med drygt 6,5 % eller ca 110 000 personer.
Antalet nyanmälda lediga platser, som historiskt
sett varit en bra sysselsättningsindikator, tyder
på att sysselsättningen fortsätter att öka.
Det finns emellertid också ett antal tecken på
att arbetsmarknadsläget håller att på att bli mer
ansträngt. Antalet kvarstående lediga platser har
stigit i förhållande till de nyanmälda platserna,
vilket är ett tecken på att det har blivit svårare för
arbetsgivarna att rekrytera personal. Även om
sysselsättningen stigit i de flesta län är de
regionala obalanserna ändå betydande. I
storstadsregionerna begränsar en begynnande
arbetskrafts- och bostadsbrist
expansionsmöjligheterna. I olika enkäter
framkommer att bristen på högskoleutbildade,
personer med branschspecifik kompetens,
sjuksköterskor, läkare samt lärare växer. De
tilltagande rekryteringsproblemen måste dock
ses i ljuset av att bristtalen i utgångsläget i många
fall är relativt låga. Det skärpta resursläget
förväntas dock innebära att
sysselsättningstillväxten bromsas upp något nästa
år.
Den förutsedda sysselsättningsuppgången för
även med sig ett ökat arbetskraftsutbud.
Uppgången i arbetskraftsutbudet motverkas
delvis av att antalet platser vid universitet och
högskolor planeras öka med 19 000 i år och
ytterligare 16 000 nästa år. Den öppna
arbetslösheten förväntas därmed minska från
5,6 % år 1999 till 4,6 % i år och 3,8 % nästa år.
Åren 2002 och 2003, då det s.k.
produktionsgapet antas vara slutet, sker en
successiv nedtrappning av antalet platser i
kunskapslyftet och antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska program, vilket ökar
arbetskraftsutbudet. En del av de personer som
annars skulle omfattas av kunskapslyftet eller
arbetsmarknadspolitiska program kommer att
finna sysselsättning. Andra kommer, åtminstone
på kort sikt, att vara öppet arbetslösa eller
utanför arbetskraften. Nedtrappningarna
kommer därför att leda till en något högre
sysselsättningstillväxt, och därmed också en
högre BNP-tillväxt än den långsiktiga
tillväxtakten på 2 %, samt på kort sikt även till en
något högre öppen arbetslöshet.
Den offentliga sektorns finanser
De offentliga finanserna utvecklas starkare än
vad som beräknades i vårpropositionen. I år
väntas den offentliga sektorns finansiella
sparande uppgå till 71 miljarder kronor eller
3,4 % av BNP. Det är nära en fördubbling av
överskottet jämfört med 1999.
År 2001 beräknas det finansiella sparandet öka
till 76 miljarder kronor eller 3,5 % av BNP.
Sparandet dras dock tillfälligt upp med ca 8
miljarder kronor, eller 0,4 % av BNP, till följd av
skatt på återbetalda pensionsmedel från
försäkringsbolaget SPP. Samtidigt leder de
föreslagna sänkningarna av inkomstskatterna till
ett skattebortfall på 15 miljarder kronor eller
0,7 % av BNP jämfört med årets gällande regler.
Därtill kommer sänkningen av
fastighetsskattesatsen och höjningen av
fribeloppet i förmögenhetsskatten som föreslås i
syfte att undvika det ökade skatteuttag som
annars skulle ha blivit fallet när frysningen av
taxeringsvärdena upphör 2001. Sammantaget
sjunker skatteinkomsterna som andel av BNP till
knappt 51 % nästa år. Även utgiftskvoten väntas
minska. Detta dels till följd av den starka BNP-
tillväxten i sig, dels till följd av att tillväxten även
leder till att utgifterna för bl.a. arbetslösheten
minskar. Den låga inflationen medför dessutom
att den nominella ökningen av pensioner och
andra indexreglerade utgifter begränsas.
Ränteutgifterna minskar till följd av att
statsskulden sjunker. Även inkomsterna av
räntor och utdelningar faller eftersom de
finansiella tillgångarna minskar, genom
överföringar från AP-fonden till staten.
Kalkylerna för åren 2002 och 2003 ger fortsatt
starka offentliga finanser, med överskott i det
finansiella sparandet på 3,3 % resp. 3,6 % som
andel av BNP. Beräkningen av statsskulden och
ränteutgifter bygger emellertid på det målsatta
överskottet på 2 % av BNP.
Tabell 1.7 De offentliga finanserna
Procent av BNP
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
60,2
58,9
57,2
56,4
56,5
Utgifter
58,4
55,5
53,7
53,1
52,9
Finansiellt sparande
före överföring
1,9
3,4
3,5
3,3
3,6
Beräkningsteknisk
överföring
–
–
–
1,3
1,6
Finansiellt sparande
efter överföring
1,9
3,4
3,5
2,0
2,0
Konsoliderad
bruttoskuld efter
överföring
65,6
58,9
53,2
50,2
48,2
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Fördelningen av sparandet mellan staten och
ålderspensionssystemet påverkas under perioden
av den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet. När infasningen är
slutförd år 2003 beräknas sparandet i
pensionssystemet, dvs. AP-fonden och
premiepensionssystemet, uppgå till ca 3 % av
BNP, medan statens finansiella sparande (efter
den beräkningstekniska överföringen) visar ett
underskott på ca 1 % av BNP. Detta är en följd
av att pensionsreformen innebär en mycket stor
omfördelning av sparandet från staten till
ålderspensionssystemet. Mer än hela det
finansiella överskottsmålet för den samlade
offentliga sektorn används för att bygga upp
pensionsfonderna inför den belastning som
väntar i framtiden.
Den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld, definierad enligt de s.k.
Maastrichtkriterierna uppgick vid utgången av
1999 till drygt 65 % av BNP. Som andel av BNP
har den konsoliderade skulden sjunkit sedan
1995. I år minskar skulden även nominellt med
ca 75 miljarder kronor och väntas understiga
60 % av BNP, vilket är referensvärdet inom EU.
Den kraftiga minskningen beror till stor del på
att försäljningar av statens aktieinnehav används
till amortering av statsskulden.
Nettoskulden, som är nettot av den offentliga
sektorns samtliga finansiella tillgångar och
skulder, sjunker till följd av de finansiella
överskotten och de värdeförändringar som sker
på tillgångar och skulder. Nästa år beräknas
nettoskulden vändas till en positiv finansiell
ställning. Det innebär att den offentliga sektorns
finansiella tillgångar överstiger skulderna.
2 Internationell utveckling
Världsekonomin bedöms utvecklas mycket
positivt under prognosperioden. Sammantaget
förutses den globala BNP-tillväxten uppgå till
4,5 % i år och ca 4 % nästa år.
Inte sedan i slutet av 1980-talet har utsikterna
för en lika stark ekonomisk tillväxt varit så
gynnsamma. Den globala tillväxten förväntas
dessutom vara fördelad på i stort sett samtliga
regioner och länder i världen.
Under större delen av 1990-talet har den
amerikanska ekonomin varit en viktig drivkraft
för tillväxten i världsekonomin. Framöver
förutses emellertid EU-området, men även
Asien och Latinamerika, ge ett mer påtagligt
bidrag till den globala tillväxten. Detta samtidigt
som tillväxten i den amerikanska ekonomin
väntas mattas något jämfört med de senaste åren.
Utvecklingen av den japanska ekonomin är
emellertid fortsatt osäker och någon kraftfull
återhämtning emotses inte.
Diagram 2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan
Procentuell förändring
Viktiga faktorer bakom de gynnsamma
utsikterna för världsekonomin är de positiva
makroekonomiska förutsättningarna i form av
låg inflation och låga räntor samt tydligt
förbättrade offentliga finanser.
Andra, mindre tydliga, men minst lika viktiga
förklaringar till den goda utvecklingen är de
förändringar av ekonomiernas funktionssätt som
genomförts i flertalet länder under det senaste
decenniet, bl.a. ökad frihandel och bättre
fungerande arbets-, varu-, kapital- och
tjänstemarknader. Resultaten av dessa
förändringar har tidigare främst kunnat
observeras i Förenta staterna bl.a. i form av en
kraftig sysselsättningstillväxt under 1990-talet,
men under senare år också av en tilltagande
produktivitetstillväxt. Under prognosperioden
förutses även EU-området kunna uppvisa en god
arbetsmarknadsutveckling kombinerat med
fortsatt låg inflation.
Som en följd av den starka efterfrågan i
omvärlden förutses efterfrågan på bearbetade
varor utvecklas mycket gynnsamt under
prognosperioden. Sammantaget väntas
marknadstillväxten på svenska exportmarknader
öka från 5,5 % förra året till ca 10 % i år, för att
uppgå till ca 8,5 % 2001.
Till osäkerhetsmomenten under
prognosperioden kan bl.a. hänföras risken för att
en stark tillväxt i flera regioner eller länder kan
leda till en alltför kraftig efterfrågan och därmed
stigande inflation. En annan riskfaktor är den
fortsatta utvecklingen av oljepriset där
svängningarna under innevarande år varit mycket
kraftiga. För en mer detaljerad diskussion om
oljepriset och dess effekter, se fördjupningsrutan
i slutet av detta kapitel. Ytterligare en risk är
eventuella spridningseffekter av en kraftig
avmattning i den amerikanska ekonomin.
2.1 Utvecklingen i Europa
Euroområdet
Tillväxtutsikterna i euroområdet under de
kommande åren är mycket goda. BNP-tillväxten
förutses bli starkare än den varit någon gång
under det senaste decenniet och väntas drivas av
både en stabil inhemsk efterfrågan och en stark
export till omvärlden. Till skillnad från
högkonjunkturen i slutet på 1980-talet och i
början av 1990-talet är de makroekonomiska
förhållandena i dag mer gynnsamma med låg
inflation, låga räntor och mer balanserade
offentliga finanser. Detta i kombination med
reformer på arbets-, varu-, kapital- och
tjänstemarknaderna utgör en god grund för en
mer stabil och hållbar ekonomisk tillväxt
framöver.
Industrikonjunkturen har utvecklats mycket
starkt under det första halvåret i år.
Framåtblickande indikatorer tyder emellertid på
en något lägre ökningstakt i
industriproduktionen framöver. Samtidigt ligger
hushållens förtroende på historiskt höga nivåer.
De gynnsamma ekonomiska utsikterna
innebär att BNP-tillväxten förutses uppgå till
3,5 % i år och 3,3 % nästa år. Hushållens
konsumtion bedöms utvecklas fortsatt starkt
under de kommande åren till följd av stigande
sysselsättning och ökade reala
disponibelinkomster. Likaså väntas
investeringarna vara en viktig drivkraft bakom
tillväxten, bl.a. tack vare de låga räntorna.
Samtidigt förutses nettoexporten ge ett tydligt
positivt bidrag till BNP-tillväxten i år som ett
resultat av dels den svaga euron, dels den starka
efterfrågan i omvärlden.
Den något lägre tillväxten nästa år kan
förklaras av eftersläpande effekter av ECB:s
räntehöjningar samt effekterna på den inhemska
efterfrågan av det stigande oljepriset. Därutöver
väntas nettoexportens positiva bidrag till
tillväxten avta nästa år till följd av en något
svagare efterfrågan från omvärlden och en
antagen appreciering av euron.
Skillnaderna i tillväxt mellan de enskilda
euroländerna förutses också minska under pro-
gnosperioden till följd av att den ekonomiska
aktiviteten tilltar i Tyskland och Italien.
Styrräntan i euroområdet antas uppgå till 5 % i
slutet av prognosperioden. Samtidigt antas euron
förstärkas. Detta innebär sammantaget en
åtstramning av de monetära förhållandena, vilket
dämpar tillväxten under främst nästa år.
Finanspolitiken bedöms gradvis bli mer expansiv
som en följd av planerade skattesänkningar i flera
euroländer, bl. a. Tyskland och Frankrike.
Arbetsmarknaden förutses utvecklas starkt
med en hög sysselsättningstillväxt på ca 1,5 %
både i år och nästa år. Samtidigt förutses
arbetslösheten falla till drygt 9 % i år och drygt
8 % nästa år. Utvecklingen skiljer sig dock åt
mellan enskilda länder. Sysselsättningstillväxten i
Frankrike väntas uppnå historiskt höga 2-2,5 %
de kommande åren, medan den i Tyskland
knappast torde överstiga 1 %.
Inflationen i euroområdet har ökat under det
första halvåret i år och inflationstakten uppgick i
juli till 2,4 %. Å andra sidan har kärninflationen
hittills varit dämpad. Uppgången i
inflationstakten kan framförallt förklaras av det
stigande oljepriset, men även av eftersläpande
effekter av eurons tidigare försvagning.
Inflationstakten förutses i år överstiga 2 %, men
därefter avta till knappt 2 % under nästa år, bl.a.
som följd av den antagna apprecieringen av
euron och effekterna av de genomförda såväl
som antagna räntehöjningarna.
Riskerna i prognosen är balanserade. En snabb
förbättring på arbetsmarknaden, en relativt
expansiv finanspolitik och fortsatt höga eller
stigande oljepriser kan leda till stigande inflation.
Detta skulle kunna leda till att ECB stramar åt
penningpolitiken mer än vad som nu antagits,
vilket i sin tur skulle få en ytterligare dämpande
inverkan på tillväxten än vad som nu förutses.
Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
Procentuell förändring, där annat ej anges
1997
1998
1999
2000
2001
Bruttonationalprodukt
Världen
4,3
2,5
3,2
4,5
4,1
Förenta staterna
4,4
4,4
4,2
5,0
3,0
Japan
1,6
–2,5
0,3
1,2
1,4
EU
2,6
2,7
2,4
3,4
3,2
Euroområdet
2,4
2,8
2,4
3,5
3,3
Tyskland
1,4
2,1
1,6
3,0
3,0
Frankrike
1,9
3,2
2,9
3,7
3,3
Italien
1,8
1,5
1,4
2,9
3,0
Storbritannien
3,5
2,2
2,1
3,0
2,6
Norden
3,6
3,1
2,6
3,4
3,2
Danmark
3,1
2,6
1,6
2,2
2,4
Finland
6,3
5,0
3,5
5,0
4,3
Norge
4,3
2,1
0,9
2,9
2,9
Konsumentpriser1
EU
1,7
1,3
1,2
2,0
1,8
Euroområdet
1,6
1,2
1,2
2,2
1,8
Förenta staterna
2,3
1,6
2,2
3,2
2,8
Arbetslöshet, procent av arbetskraften2
EU
10,6
9,9
9,3
8,5
7,9
Euroområdet
11,5
10,8
10,1
9,2
8,6
Förenta staterna
4,9
4,5
4,2
3,9
4,2
Marknadstillväxt,
bearbetade varor
10,5
7,8
5,5
10,1
8,6
1 HIKP för EU och KPI för Förenta staterna.
2 ILO-definition för EU och nationell definition för Förenta staterna.
Källor: OECD och Finansdepartementet
Storbritannien
Den brittiska ekonomin har fortsatt att
expandera och är nu inne på sitt åttonde år av
hög ekonomisk tillväxt. Hushållens konsumtion
fortsätter att utgöra den viktigaste drivkraften
bakom tillväxten. Ett stigande inflationstryck,
bl.a. till följd av stigande lönekostnader orsakade
av den strama situationen på arbetsmarknaden, i
kombination med en något expansiv
finanspolitik, antas dock leda till en fortsatt
åtstramning av penningpolitiken. Detta bedöms
dämpa den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten
förutses uppgå till 3,0 % i år för att därefter avta
till ca 2,5 % nästa år.
Norge
Efter att ha mattats tydligt förra året finns nu
tecken på att aktiviteten i den norska ekonomin
åter tagit fart. Under detta år och nästa år
förutses återhämtningen framför allt drivas av en
ökning av hushållens konsumtion. Däremot
förväntas investeringarna i oljesektorn, som
sjönk kraftigt under förra året till följd av det då
låga oljepriset, fortsätta att minska i år och
därmed verka hämmande för den ekonomiska
utvecklingen. Sammantaget väntas BNP-
tillväxten uppgå till knappt 3 % både i år och
nästa år.
Danmark
Den inhemska efterfrågan i Danmark förutses
under året fortsätta att utvecklas svagt dels på
grund av effekterna av den finanspolitiska
åtstramning som inleddes under 1998, dels på
grund av ett högre ränteläge. Till följd av en
svagare dansk krona och en starkare
internationell konjunktur förväntas
nettoexporten stå för merparten av bidraget till
BNP-tillväxten i år. Under nästa år förutses dock
den inhemska efterfrågan utvecklas något
starkare. BNP-tillväxten väntas uppgå till drygt
2 % i år och knappt 2,5 % nästa år.
2.2 Förenta staterna
Den amerikanska ekonomin är nu inne på sitt
nionde år av stabil och hög ekonomisk tillväxt.
BNP-tillväxten har t.o.m. accelererat under det
första halvåret och förutses i år uppgå till 5,0 %,
vilket är den högsta tillväxttakten på 15 år.
Liksom tidigare har hushållens konsumtion
utgjort den främsta drivkraften bakom tillväxten.
Hushållens höga konsumtionsbenägenhet tar sig
bl.a. uttryck i ett lågt privat finansiellt sparande
och ett stort bytesbalansunderskott motsvarande
drygt 4 % av BNP. En viktig förklaring till den
starka utvecklingen i hushållens konsumtion
torde vara att sysselsättningen har ökat i snabb
takt. Arbetslösheten har samtidigt minskat och
har sedan i oktober 1999 pendlat kring 4 %,
vilket är den lägsta nivån på trettio år.
Den starka utvecklingen i Förenta staterna har
under senare år i allt högre grad drivits av en
snabb ökning av produktiviteten. Detta har
stärkt förväntningarna om framtida vinster och
därigenom tillsammans med den starka inhemska
och internationella efterfrågan bidragit till en
fortsatt hög investeringstakt, inte minst i
branscher med verksamhet relaterad till
informationsteknik. Den ökade produktiviteten
har också inverkat dämpande på
prisutvecklingen. Inflationen har visserligen
stigit under det första halvåret i år, men är mot
bakgrund av den höga ekonomiska aktiviteten
anmärkningsvärt måttlig. Under de senaste
månaderna har dock tecknen på ett allmänt ökat
inflationstryck i den amerikanska ekonomin
blivit allt tydligare, bl.a. på arbetsmarknaden och
i de tidigare produktionsleden.
Arbetskraftskostnaderna har också ökat påtagligt
under det första halvåret i år.
Diagram 2.2 Arbetskraftskostnader i Förenta staterna
Procentuell förändring
Det stigande inflationstrycket har bidragit till att
den amerikanska centralbanken gradvis höjt
styrräntan till 6,5 %. Det finns nu tecken på att
den högre räntenivån tillsammans med den mer
måttliga aktieprisutvecklingen börjat inverka
dämpande på hushållens konsumtion.
Framförallt har konsumtionen av varaktiga varor
dämpats påtagligt, samtidigt som
bostadsmarknaden mattats.
Högre marknadsräntor, en mer dämpad
aktieprisutveckling och ett högre oljepris väntas
framöver leda till en fortsatt avmattning i
hushållens konsumtion. Samtidigt väntas
investeringarna utvecklas svagare. Den dämpade
investeringstillväxten förklaras, utöver den
penningpolitiska åtstramningen, av stigande
arbetskraftskostnader tillsammans med det
förhållandevis låga kapacitetsutnyttjandet i
industrin, samt en allmän dämpning av den
ekonomiska aktiviteten. Samtidigt väntas
nettoexporten nästa år ge ett minskat, men
fortsatt negativt bidrag till tillväxten.
Sammantaget förutses avmattningen i den
inhemska efterfrågan under nästa år leda till att
den amerikanska ekonomin ”mjuklandar”, vilket
innebär att BNP-tillväxten väntas falla tillbaka
till 3 % samtidigt som inflationstakten dämpas.
Denna anpassning antas också kunna ske utan
kraftiga styrräntehöjningar från den amerikanska
centralbanken.
De flesta bedömare har under senare år
konsekvent underskattat styrkan i den
amerikanska ekonomin och det är svårt att
bedöma omfattningen av, och tidpunkten för, en
eventuell avmattning. En bestående eller
långvarig förändring på ekonomins utbudssida
skulle kunna medföra en gynnsammare
utveckling än prognostiserat. En av de mest
centrala frågorna i detta sammanhang är
huruvida de senaste årens starka
produktivitetstillväxt, vilket bl.a. bidragit till det
dämpade inflationstrycket, utgör ett trendbrott
eller inte.
Diagram 2.3 Produktivitetsutvecklingen i Förenta staterna
Index: 1992 = 100
Även om osäkerheten kring den förbättrade
utvecklingen i Förenta staterna är stor så talar de
senaste årens gynnsamma utveckling för att den
långsiktiga produktivitetstillväxten ökat något.
Som framgår av diagram 2.3 har
produktivitetstillväxten accelererat sedan 1995.
Det är dock svårt att på ett entydigt sätt avgöra
hur detta kommer att påverka utvecklingen
framöver, men det kan inte uteslutas att en
fortsatt stark utveckling av produktiviteten och
en högre potentiell BNP-tillväxt leder till att den
amerikanska ekonomin växer snabbare än
prognostiserat, utan att inflationen accelererar.
En utebliven konjunkturavmattning skulle å
andra sidan öka risken för kraftigare
styrräntehöjningar än vad som nu antas, vilket
skulle kunna bidra till ett svagare
konjunkturförlopp under framför allt nästa år.
Detta utgör, i kombination med det stora
bytesbalansunderskottet, den starka dollarn samt
de högt värderade aktierna en betydande
osäkerhetsfaktor. Den största enskilda risken i
detta sammanhang torde emellertid utgöras av
kraftigt stigande arbetskraftskostnader till följd
av den ansträngda situationen på
arbetsmarknaden. Det kan inte heller uteslutas
att den gynnsamma produktivitetsutvecklingen,
genom att driva upp vinstförväntningarna och
aktiepriserna, på kort sikt bidrar till en fortsatt
tillväxt av den inhemska efterfrågan som
överstiger ekonomins potential.
2.3 Utvecklingen i Asien och
Latinamerika
Japan
Tillväxten i Japan har under hela 1990-talet varit
svag, vilket bl. a. resulterat i stora
budgetunderskott, en snabbt växande statsskuld,
rekordhög arbetslöshet och flera år med
deflation. De finanspolitiska stimulanspaket som
hittills presenterats har ännu inte lyckats bidra
till att skapa varaktigt positiva effekter på
tillväxten.
Det finns nu emellertid tecken på att en
återhämtning är på väg. BNP väntas under pro-
gnosperioden bli högre än under de senaste åren
även om någon kraftig uppgång inte förutses. De
underliggande problemen bedöms ännu vara
stora, vilket håller tillbaka tillväxten.
Sammantaget väntas BNP växa med 1,2 % i år
och 1,4 % år 2001.
Utfallen för första halvåret bekräftar en
fortsatt positiv utveckling inom företagssektorn
med stark industriproduktion, ökade
investeringar och stigande vinster. Drivande för
produktionen är den starka exportutvecklingen,
framför allt till övriga Asien. Den ljusare bilden
bekräftas i den senaste kvartalsvisa Tankan-
rapporten som visar att företagens
framtidsförväntningar fortsätter att förbättras.
Den ökade ekonomiska aktiviteten märks
emellertid inte lika tydligt i de inhemska delarna
av ekonomin. Någon varaktig återhämtning av
hushållens efterfrågan kan ännu inte skönjas.
Hämmande för konsumtionsbenägenheten är
den fortsatt höga arbetslösheten samt den
dämpade utvecklingen av hushållens inkomster.
Den rekordhöga arbetslösheten är bl.a. ett
resultat av omstruktureringar inom
företagssektorn. Arbetslösheten väntas vara
fortsatt hög under de närmaste åren då
rationaliseringsprocessen i företagen väntas
fortgå. I den senaste Tankan-rapporten framkom
att en stor andel av företagsledarna uppger att de
har ett fortsatt stort överskott på arbetskraft.
Vad gäller finanspolitiken har regeringen
signalerat att ytterligare stimulanspaket inte kan
uteslutas om återhämtningen inte visar sig
självbärande mot slutet av året. Centralbanken,
som sedan februari 1999 fört en nollräntepolitik i
syfte att stimulera ekonomin, beslutade i augusti
att höja dagslåneräntan till 0,25 %. Det finns
dock ännu inte några tydliga tecken på att
deflationen skall upphöra. Deflationen förutses
fortsätta under innevarande år medan en svag
uppgång i priserna väntas år 2001.
Återhämtningen är således fortfarande
bräcklig och flera risker föreligger. Till riskerna
hör
bl. a. den snabbt växande statsskulden som i år
beräknas bli större än i något annat land i
OECD-området och ett budgetunderskott på
6-7 % av BNP.
Övriga Asien
Efter en stark återhämtning under förra året
väntas tillväxten förstärkas ytterligare i år.
Återhämtningen, som hittills i huvudsak varit
exportdriven, väntas framöver bli bredare och
mer balanserad. I flertalet asiatiska länder
förväntas en stark inhemsk efterfrågan driva
tillväxten samtidigt som nettoexportens bidrag
avtar något. Inflationen antas utvecklas måttligt i
regionen framöver och därigenom lämna
utrymme för en fortsatt lätt penningpolitik.
Omstruktureringen av finans- och
företagssektorn fortskrider, men utgör alltjämt
en risk på nedåtsidan. BNP-tillväxten för
regionen som helhet väntas bli ca 6,5 % i år och
drygt 6 % nästa år.
Latinamerika
I Latinamerika befinner sig länderna i olika
konjunkturfaser. Den inhemska efterfrågan
förväntas framöver ge ett större bidrag till
tillväxten, som hittills varit tydligt exportdriven.
För Latinamerika är riskerna i prognosen
framförallt kopplade till den amerikanska
ekonomin och eventuella följdverkningar på de
finansiella marknaderna med påföljande höjda
räntor. Under innevarande år väntas alla länder
uppvisa en positiv tillväxttakt och för regionen
som helhet väntas tillväxten i år uppgå till 4 %,
för att öka något nästa år.
2.4 Utvecklingen i Ryssland, Polen och
de baltiska länderna
Ryssland
Den ryska ekonomin återhämtade sig under
1999 och växte med drygt 3 %. Utsikterna för de
närmaste åren är goda, samtidigt är dock
osäkerheten stor. Till stöd för fortsatt expansion
talar regeringens ambitiösa reformprogram som
skall främja tillväxten genom bl.a. en
skattereform, privatiseringar, avregleringar och
ett förbättrat investeringsklimat. Tillväxten
förutses uppgå till 6 % i år och 5 % nästa år.
Utsikterna kan snabbt förändras i händelse av
kraftigt sjunkande energipriser.
Polen
Trots en dämpande effekt på konjunkturen till
följd av den ryska krisen växte ekonomin i Polen
med ca 4 % under 1999. Nedgången
motverkades bl.a. av en stabil inhemsk
efterfrågan och ett fortsatt starkt inflöde av
utländska direktinvesteringar. Med stöd av den
goda europeiska konjunkturen och en ambitiös
reformpolitik bedöms den polska BNP-
tillväxten uppgå till ca 5 % både i år och nästa år.
På risksidan finns bl.a. det stora
bytesbalansunderskottet.
De baltiska länderna
Ekonomierna i Estland, Lettland och Litauen är
alla i en återhämtningsfas efter den ryska krisen.
Lettland uppvisade som enda baltiskt land en
positiv BNP-tillväxt under 1999, men det är i
Estland som återhämtningen torde vara mest
robust. Tillväxten i de baltiska länderna väntas
sammantaget uppgå till ca 3,5 % i år och ca 4,5 %
nästa år.
2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten
Den starka internationella konjunkturen i
omvärlden innebär att förutsättningarna för
svensk export förbättrats.
Världsmarknadstillväxten, som utgör ett
handelsviktat genomsnitt av importtillväxten för
bearbetade varor på Sveriges
avsättningsmarknader, bedöms öka från 5,5 %
1999 till 10,1 % i år, för att därefter avta till 8,6 %
2001.
Oljeprisutvecklingen
Efter det betydande prisfallet på olja i
efterdyningarna av Asienkrisen har oljepriset
stigit mycket kraftigt. Från ca 10 dollar per fat i
början av 1999 har oljepriset stigit till över 30
dollar per fat.
Prisökningen har flera förklaringar. Som en
följd av den minskade efterfrågan på olja efter
Asienkrisen och den finansiella krisen i slutet av
1998 drog OPEC-länderna och övriga
oljeproducenter ned sin produktion påtagligt.
Trots återhämtningen i den globala tillväxten
under andra halvåret 1999 och under det första
halvåret i år, som avsevärt ökade efterfrågan på
olja, anpassades inte produktionen fullt ut. Först
under innevarande år har produktionen
överskridit de nivåer som rådde under t.ex. 1998.
Denna utveckling kan också förklaras av att
produktionskapaciteten i flertalet OPEC-länder i
dagsläget inte räcker till. I praktiken är det enbart
Saudiarabien som snabbt och påtagligt kan öka
sin produktion. Därutöver råder osäkerhet om
vilka möjligheter oljeproducenterna utanför
OPEC har att öka produktionen.
Samtidigt som utbudet varit begränsat växer
nu, för första gången på mer än ett decennium, i
praktiken alla regioner i världsekonomin snabbt
samtidigt. Den tydliga återhämtningen i den
globala tillväxten har inneburit att efterfrågan på
olja ökat kraftigt. Särskilt stark har efterfrågan
varit i Förenta staterna.
Sammantaget har således kombinationen av
ett lågt utbud av olja och en fortsatt stark
efterfrågan i världen medfört att
världsmarknadspriset på olja stigit till nivåer som
inte noterats sedan i slutet av 1990 i samband
med Irak- och Kuwaitkrisen.
Den snabba oljeprisstegringen utgör en
osäkerhetsfaktor för bedömningen av
världsekonomin framöver. Oljeprisstegringens
effekter kan inte enbart hänföras till
prisstegringen i sig, utan även till den stora
volatiliteten i prisutvecklingen.
Till en början kunde effekterna av det stigande
oljepriset framför allt observeras i snabbt
stigande importpriser. Med viss eftersläpning bör
oljeprisökningar därefter slå igenom gradvis i
form av högre priser på produkter där olja är en
viktig
insatsvara. Det stigande oljepriset har också fått
mer tydligt genomslag i t.ex. producentpriserna
under våren. Under våren har oljeprisstegringen
vidare påverkat konsumentpriserna. I t.ex.
euroområdet uppgick inflationstakten (enligt det
harmoniserade KPI) i juli till 2,4 %. Den
underliggande inflationstakten, dvs. rensat för
effekterna av förändringar i energi- och
livsmedelspriser, uppgick samtidigt till ca 1,3 %.
Skillnaden mellan dessa båda mått förklaras till
största delen av energiprisökningstakten som på
årsbasis uppgick till 14 % i juli. Trots att
energipriserna stigit kraftigt har
inflationsförväntningarna varit fortsatt låga.
Ett stigande oljepris kan få flera effekter med
olika tidsfördröjning. Den direkta effekten är en
höjning av prisnivån. Om en sådan höjning blir
betydande riskerar detta på kort sikt att dämpa
den inhemska efterfrågan, genom att t.ex.
reallöner och vinster i företag utvecklas svagare.
Lika betydelsefullt för effekterna på ekonomin är
emellertid om också inflationsförväntningar och
inflationstakten på längre sikt påverkas. I sådana
fall kan det bli nödvändigt med en åtstramning
av den ekonomiska politiken, framför allt
penningpolitiken.
De negativa effekterna av det högre oljepriset
dämpas emellertid av att oljeberoendet minskat
påtagligt jämfört med t.ex. 1970-talet. En annan
faktor som bidrar till att de negativa effekterna
blir mindre är att oljepriset i reala termer, trots
uppgången, inte ligger på någon hög nivå i ett
historiskt perspektiv. I t.ex. Förenta staterna är
det reala priset idag endast ungefär en tredjedel
av vad det var vid oljekrisen 1979-80.
I prognosen förväntas den inhemska
efterfrågan dämpas något till följd av det höga
priset på olja. Skulle oljepriset fortsätta vara högt
eller stiga ytterligare skulle detta, allt annat lika,
innebära en svagare BNP-tillväxt och en högre
inflation i både Sverige och omvärlden än vad
som nu förutses.
I prognosen antas världsmarknadspriset på
olja (Brent) uppgå till 26 dollar per fat i slutet av
detta år och till 24 dollar per fat i slutet av 2001.
3 Kapitalmarknaderna
Den starka globala ekonomiska tillväxten har
hittills kunnat kombineras med ett lågt
internationellt inflationstryck. Den ökade
internationella konkurrensen, avregleringar på
flera marknader, den tydligare inriktningen av
den samlade ekonomiska politiken på
prisstabilitet och en mer balanserad utveckling
för de offentliga finanserna är faktorer som har
skapat förutsättningar för historiskt låga
räntenivåer.
De globala obligationsräntorna steg kraftigt
under 1999, då centralbankerna i så gott som alla
industriländer lade om penningpolitiken i
mindre expansiv riktning. Styrräntehöjningarna
har fortsatt under innevarande år samtidigt som
en nedgång i långräntorna har ägt rum. Mot
bakgrund av bl.a. allt fler tecken på ekonomisk
uppbromsning i Förenta staterna har 10-
årsräntan sjunkit med ca 0,75 procentenheter
sedan årsskiftet. Den amerikanska
centralbanken, Federal Reserve, antas höja
styrräntan till 6,75 % i slutet av detta år och
sedan stegvis lätta på penningpolitiken. Den
europeiska centralbanken, ECB, väntas höja
styrräntan med ytterligare 0,25 procentenheter i
år och lika mycket under 2001.
Aktieprisutvecklingen har dämpats under året
i både Förenta staterna och globalt. Speciellt
teknologisektorn fick vidkännas en tydlig
priskorrigering under våren. Därefter har
utvecklingen varit relativt stabil. Euron har
försvagats ytterligare mot dollarn och i
handelsvägda termer. Intresset hos
internationella placerare att investera i
amerikanska tillgångar har varit fortsatt stort.
Euron bedöms ha potential att stärkas mot
dollarn. I slutet av året antas kursen vara 0,95
dollar per euro.
I Sverige har penningpolitiken blivit mindre
expansiv i takt med att den starkare tillväxten
gradvis har lett till ett ökat utnyttjande av de
lediga resurserna i ekonomin. Reporäntan uppgår
för närvarande till 3,75 %. De långa räntorna har
fallit under året och i maj och juni var den
svenska 10-årsräntan t.o.m. lägre än den tyska.
Riksbanken antas höja räntan till 4,25 % under
detta år och med ytterligare 0,5 procentenheter
under nästa år. Kronan har under det senaste året
stärkts mot euron, försvagats mot dollarn och
utvecklats relativt stabilt mot det handelsvägda
TCW-indexet. Kronan bedöms kunna stärkas
mot TCW, till 119 på lång sikt, och utvecklas
relativt stabilt mot euron.
3.1 Förenta staterna
Förenta staternas ekonomi har fortsatt att
utvecklas mycket starkt. Stigande realräntor och
ökade inflationsförväntningar bidrog till att de
långa marknadsräntorna steg kraftigt under 1999.
Diagram 3.1 10-åriga räntor i Förenta staterna, Tyskland
och Sverige
Procent
Den amerikanska statistik som har presenterats
de senaste månaderna har i viss mån indikerat att
den ekonomiska tillväxten är på väg att mattas,
men den är fortfarande hög. Inflationsriskerna
från bl.a. den strama arbetsmarknaden tycks
delvis motverkas av fortsatt ökning i
produktivitetstillväxten. Marknaden har
omvärderat riskerna med den starka
efterfrågetillväxten. Förutsättningarna för en
gradvis inbromsning i den amerikanska
ekonomin förefaller vara större nu än tidigare.
Den stramare penningpolitiken tillsammans med
en mer dämpad utveckling på aktiebörserna kan
ha bidragit till detta. Federal Reserve har höjt
styrräntan med sammantaget 1,75
procentenheter under 1999 och 2000, senast i
maj med 0,5 procentenheter.
Synen på penningpolitiken har tydligt ändrats
jämfört med senvåren. Då förväntades den
amerikanska centralbanken höja räntan
förhållandevis kraftigt för att motverka
inflationsriskerna i ekonomin. Nu indikerar
marknadsräntorna i stort sett en oförändrad
styrränta för det kommande året.
Avmattningssignalerna och det minskade
utbudet på statspapper, vilket hänger samman
med de starka statsfinanserna, har bidragit till
lägre statsobligationsräntor under året. I maj
bröts även den trendmässiga ränteuppgången på
företagsobligationer. Sedan dess har
kreditspreaden, dvs. ränteskillnaden mellan t.ex.
företags- och statsobligationer, minskat något.
Minskningen har dock skett från historiskt höga
nivåer. Kreditspreaden kan på goda grunder
antas vara en bra indikator på hur
marknadsaktörerna uppfattar konjunkturläget,
bl.a. eftersom den privata kreditefterfrågan kan
förväntas bero på konjunkturens utveckling.
Diagram 3.2 Kreditspread Förenta staterna
Procent Punkter
Omvärldens beredvillighet att finansiera det
rekordstora och växande amerikanska
bytesbalansunderskottet har medfört en kraftig
appreciering av dollarn under de senaste åren. I
handelsvägda termer har dollarn stärkts med
drygt 10 % sedan årsskiftet. Intresset för att
investera i den s.k. nya ekonomin tycks vara
fortsatt starkt. Detta indikeras av aktuell statistik
som visar på ett kapitalflöde i form av
direktinvesteringar i och köp av portföljaktier i
Förenta staterna. Cykliska faktorer som den
historiskt höga tillväxten i Förenta staterna och
den stramare penningpolitiken har tillsammans
med strukturella faktorer som t.ex. den höga
amerikanska produktivitetstillväxten bidragit till
den starkare dollarn. Korrigeringen på den
amerikanska teknologidominerade
Nasdaqbörsen under våren kunde inte bryta
trenden.
Nasdaqbörsen har haft en dramatisk
utveckling under det senaste året. Efter en
kraftig uppgång med början under fjärde
kvartalet förra året följde en tydlig korrigering
under våren av de högt värderade
teknologiaktierna. Nasdaqbörsen sjönk då med
ca 35 % under loppet av några veckor. Sedan dess
har utvecklingen stabiliserats. New York-börsen,
enligt t.ex. index som Dow Jones och Wilshire
5000, har haft en jämnare utveckling. Nuvarande
nivåer på såväl Nasdaqbörsen som Dow Jones-
index är i stort sett desamma som vid årsskiftet.
Diagram 3.3 Börsutvecklingen i Förenta staterna och
Sverige
Index 1999-01-04 = 100
3.2 Euroområdet
I euroområdet har tillväxten tagit ordentlig fart.
Inflationen har successivt stigit det senaste året
och vid några tillfällen passerat ECB:s tak på
2 %. De monetära förhållandena har varit
expansiva, med bl.a. en hög penningmängds- och
kredittillväxt och en försvagad euro både
nominellt och realt. Penningmängden har
fortsatt att öka snabbare än ECB:s referensvärde
på 4,5 %. Mot bakgrund av denna utveckling har
ECB höjt räntan med sammantaget 2
procentenheter det senaste året – i huvudsak har
höjningarna ägt rum under 2000.
Marknadsräntorna indikerar att centralbanken
väntas höja styrräntan ytterligare framöver. De
långa räntorna har sjunkit något under året.
Nedgången har dock inte varit lika tydlig som i
Förenta staterna. Ränteskillnaden mellan
euroområdet och Förenta staterna på 10-åriga
statspapper har minskat väsentligt. Det
nuvarande räntegapet är ca 0,5 procentenheter.
Euron har fortsatt att försvagas under året.
Sedan starten har euron tappat ca en fjärdedel av
sitt värde gentemot dollarn och har under
augusti och i början av september legat kring
0,90 dollar per euro. Handelsvägt har euron
försvagats med knappt 20 % såväl nominellt som
realt sedan den introducerades. Det finns flera
fundamentala förklaringar till eurons svaghet,
speciellt mot dollarn, varav några berörts ovan.
Statistik från ECB visar på ett omfattande
kapitalutflöde i form av direkt- och
portföljinvesteringar under första halvåret i år.
Mycket talar för en långsiktig appreciering av
euron framöver, men osäkerheten är stor i fråga
om hur mycket.
Diagram 3.4 Dollar mot euro
USD/EUR
3.3 Japan
Penningpolitiken i Japan har varit inriktad på att
hålla de korta räntorna så låga som möjligt för att
motverka risken för ett ökande deflationstryck
och hindra en försämring av den ekonomiska
utvecklingen. I augusti beslöt centralbanken att
höja styrräntan till 0,25 % och därmed övergavs
den 18 månader gamla s.k. nollräntepolitiken.
Penningpolitiken i Japan kan fortfarande
betecknas som expansiv. Ytterligare måttliga
styrräntehöjningar är diskonterade i
marknadsräntorna. Den japanska valutan har
under de senaste två åren stärkts trendmässigt
mot både euron och dollarn. Apprecieringen
uppgår till ca 40 % mot euron och ca 25 % mot
dollarn. Yenens kurs mot dollarn har dock
stabiliserats något det senaste året då den
fluktuerat mellan 100 och 110 yen per dollar.
3.4 Sverige
Svensk ekonomi uppvisar hög tillväxt med
stigande sysselsättning och fallande arbetslöshet.
Hushållens förväntningar om den framtida
utvecklingen både för den egna ekonomin och
landets ekonomi är mycket positiva. Ännu råder
ingen generell kapacitetsbrist, även om det på
vissa håll finns tecken på ett mer ansträngt
resursutnyttjande. Inflationen är fortsatt låg och
inflationsförväntningarna ligger, även om de har
stigit, i linje med Riksbankens inflationsmål på
två års sikt. De gynnsamma inflationsutsikterna
och de måttliga räntenivåerna speglar ett stort
förtroende för prisstabilitetspolitiken, att det i
dagsläget fortfarande finns lediga resurser i
ekonomin, fallande priser till följd av
avregleringar och en ökad internationell
priskonkurrens. Trots den starka konjunkturen
har de svenska långräntorna fallit under året.
Penningpolitiken har lagts om i mindre
expansiv riktning under det gångna året.
Riksbanken har höjt reporäntan med
sammantaget 0,85 procentenheter till 3,75 %
med hänvisning till bl.a. den starka
konjunkturuppgången och ett gradvis stigande
pristryck. Den senaste höjningen genomfördes i
februari i år. I den senaste inflationsrapporten
räknade Riksbanken med att den underliggande
inflationen kommer att underskrida 2 % under
större delen av prognosperioden och att
inflationsmålet uppfylls på två års sikt.
Diagram 3.5 10-årig räntedifferens mot Tyskland
Punkter
Saneringen av statsfinanserna och förtroendet
för låginflationspolitiken har bidragit till att
gapet mellan svenska och tyska
obligationsräntor, som för fem år sedan var drygt
4 procentenheter, gradvis har raderats ut. I dag
finns ingen tydlig inflations- eller riskpremie på
svenska räntebärande tillgångar. Vårens
delutförsäljning av Telia medförde att
Riksgäldskontoret kunde genomföra omfattande
återköp av obligationer. Sammanlagt köpte
kontoret statspapper för 30 miljarder kronor
under maj och juni. Under återköpsperioden
sjönk svenska obligationsräntor under de tyska.
Under augusti och september har den svenska
10-årsräntan legat knappt en tiondels
procentenhet över den tyska. Det finns goda
utsikter för fortsatt låga långräntor.
Diagram 3.6 Kronans växelkurs gentemot euron och ett
vägt genomsnitt av valutor
TCW 1992-11-18 = 100 SEK/EUR
Kronan har sedan början av 1999 gradvis stärkts
mot euron, försvagats mot dollarn och utvecklats
relativt stabilt mot TCW. Kronförstärkningen
gentemot euron uppgår under denna period till
drygt 10 %. Den senaste månaden har en euro
kostat omkring 8,40 kronor och TCW–index har
flukturerat kring 124. I samband med
Teliautförsäljningen stärktes kronan under
försommaren temporärt till 8,10 mot euron och
120 mot TCW. Bakgrunden till kronans
appreciering mot euron är sannolikt en
kombination av relativt gynnsamma
tillväxtutsikter, ett lågt inflationstryck,
bytesbalansöverskott och ett intresse hos
internationella placerare att investera i svenska
tillgångar, speciellt inom branscher med
verksamhet relaterade till informationsteknik.
Ett uttryck för det senare har varit en viss
känslighet hos kronan för svängningar på
Stockholmsbörsen.
Det finns en viss korrelation mellan
utvecklingen på Stockholmsbörsen och den
teknologidominerade amerikanska
Nasdaqbörsen. Stockholmsbörsen steg kraftigt
under hösten förra året och föll under våren.
Efter vårens kursjustering har utvecklingen
stabiliserats. Generalindex har stigit ca 5 % sedan
årsskiftet.
Bytesbalansen visade överskott såväl 1999 som
första halvåret 2000. Saldot för bytesbalansen
och kapitaltransfereringarna motsvaras
definitionsmässigt av den finansiella balansens
saldo så att betalningsbalansen som helhet
summerar till noll. Valutautflödet till följd av
direkt- och portföljinvesteringar var relativt stort
under 1999. Till största delen beror dessa flöden
på fusionen mellan Astra och Zeneca samt Fords
köp av Volvo Personvagnar. Summan av
bytesbalans, kapitaltransfereringar, direkta
investeringar och portföljaktier har historiskt
uppvisat viss korrelation med kronans
utveckling. Under 1999 och första halvan av
2000 gav detta mått ett inflöde på 83 respektive
91 miljarder kronor.
Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster
Flöden, miljarder kronor
1999
2000
Bytesbalans
48,9
19,0
Kapitaltransfereringar
–18,0
3,3
Finansiell balans
–28,3
–36,2
Direkta investeringar
336,42
–61,7
Portföljinvesteringar
–295,02
–65,0
Räntebärande värdepapper
–11,0
–195,8
I svenska kronor
46,7
–108,4
I utländsk valuta
–57,7
–87,4
Aktier
–283,9
130,7
Svenska
–32,8
136,7
Utländska
–251,1
–6,0
Finansiella derivat
0,5
10,1
Övrigt kapital
–53,5
75,6
Valutareservens förändring
–16,7
4,8
Restpost
–2,6
13,9
1 T.o.m. juni
2 Merparten härrör från affärerna mellan Astra och Zeneca respektive Ford och
Volvo Personvagnar.
Källa: Riksbanken
3.5 Ränte- och valutakursantaganden
Den amerikanska centralbanken bedöms kunna
avstå från ytterligare kraftiga räntehöjningar.
Federal Reserve antas höja räntan med ytterligare
0,25 procentenheter, till 6,75 % i slutet av detta
år och därefter stegvis lätta på penningpolitiken i
takt med den förutsedda avmattningen i
ekonomin. 10-årsräntan väntas uppgå till 6 % i
slutet av året och sedan sjunka något under nästa
år.
Den starkare tillväxten i euroområdet, ett
stigande inflationstryck och fortsatt expansiva
monetära förhållanden väntas bidra till
räntehöjningar i euroområdet. ECB antas höja
räntan med ytterligare 0,25 procentenheter detta
år och lika mycket nästa år. De långa
euroräntorna väntas ligga strax över dagens
nivåer i slutet av året. 10-årsräntan antas då vara
5,3 %. Den förutsedda stabiliseringen av de
amerikanska räntorna antas ha en modererande
effekt på euroräntorna framöver.
Euron bedöms vara långsiktigt undervärderad
och ha potential att stärkas mot dollarn mot
bakgrund av bl.a. den förutsedda avmattningen i
Förenta staterna och ett krympande tillväxt- och
räntegap mellan regionerna. I slutet av detta år
antas eurons kurs mot dollarn vara 0,95. Därefter
förutses en fortsatt euroförstärkning.
Det starka förtroendet för
låginflationspolitiken, återhållsamma
löneökningar och den lägre
inflationsbenägenheten bedöms bidra till fortsatt
låga räntor. Den starka svenska tillväxten och ett
gradvis ökat utnyttjande av de lediga resurserna
motiverar en mindre expansiv penningpolitik
framöver. Riksbanken antas höja styrräntan med
0,5 procentenheter under hösten, till 4,25 %, och
med ytterligare 0,5 procentenheter nästa år. I det
medelsiktiga perspektivet antas reporäntan ligga
på 4,5 %. Detta är förenligt med en kort
realränta på 2–3 % och inflationsförväntningar i
linje med Riksbankens inflationsmål.
Långräntorna förväntas ligga kvar kring rådande
nivåer under resten av året. I slutet av detta år
väntas 10-årsräntan uppgå till 5,4 %. Räntegapet
mot Tyskland väntas ligga kring 0,1
procentenheter i slutet av året och 0,2
procentenheter i slutet av nästa år.
Förtroendet för svensk ekonomi tillsammans
med en i utgångsläget undervärderad krona antas
bidra till att kronan stärks till 119 i termer av
TCW i det medelsiktiga perspektivet. Kronan
bedöms utvecklas förhållandevis stabilt gentemot
euron de kommande åren. I slutet av året antas
kursen ligga kring 8,40 och på sikt kring 8,60.
Apprecieringen mot TCW väntas främst komma
till stånd via dollarns depreciering mot euron.
Mot bakgrund av den underliggande styrkan i
den amerikanska ekonomin förutses dock denna
depreciering bli något mindre än vad som
förutsattes i vårpropositionen.
Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden
Värde vid respektive års slut
1999
2000
2001
2002
2003
Reporänta
3,25
4,25
4,75
4,5
4,5
6-månadersränta
3,7
4,5
4,7
4,6
4,6
5-årsränta
5,3
5,3
5,2
5,0
5,0
10-årsränta
5,6
5,4
5,4
5,2
5,2
10-årsdiff. SEK–DEM
0,4
0,1
0,2
0,2
0,2
6-mån. DEM EURIBOR
3,5
5,0
4,8
4,6
4,6
TCW-index
124
123
121
120
119
SEK/USD
8,5
8,8
8,1
7,8
7,5
SEK/EUR
8,6
8,4
8,5
8,6
8,6
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet
4 Utrikeshandeln
Den internationella efterfrågan på svenska
exportvaror förutses vara mycket god under hela
prognosperioden. Förra årets exporttillväxt på
drygt 5 % var till större delen hänförlig till en
mycket expansiv utveckling inom
teleproduktindustrin. Framöver beräknas även
traditionella och mer konjunkturkänsliga
branscher gynnas av den starka globala tillväxten.
Den fördelaktiga produktinriktningen samt ett i
utgångsläget gynnsamt relativprisläge bidrar till
att exportindustrin fortsätter att öka sin andel av
världsmarknaden för bearbetade varor. Den
totala varuexporten beräknas stiga med 10,7 % i
år och med 7,9 % nästa år. På sikt innebär
antagandet om en successiv appreciering av
kronan att konkurrenskraften försämras något.
Svensk export förutses då öka långsammare än
den internationella efterfrågan.
Under 1999 mattades importtillväxten av,
vilket kan innebära att varuimporten återgick till
att följa en mer långsiktig utvecklingsbana efter
den starka ökningen 1997 och 1998. Tillväxten
för import av varor beräknas ta fart framöver då
hushållens konsumtion och export utvecklas väl.
Varuimporten förväntas öka med 9 % i år och
med 7,4 % nästa år.
Trots den relativt svaga exportutvecklingen
var varuhandelns bidrag till BNP-tillväxten
positivt förra året. I år stiger bidraget till 1,2
procentenheter till följd av den starka
internationella efterfrågan, för att nästa år uppgå
till 0,8 procentenheter. Utrikeshandelns totala
bidrag blir dock lägre eftersom handeln med
tjänster ger ett negativt tillväxtbidrag på 0,3
respektive 0,2 procentenheter under
prognosåren.
Bytesbalansen beräknas visa överskott som
successivt stiger från 2,6 % av BNP i år till 4,2 %
år 2003. Den offentliga sektorns finansiella
sparande bidrar i hög grad till de fortsatta
överskotten, som är en förutsättning för att
utlandsskulden skall minska.
4.1 Varuexport
Under förra året var efterfrågan på flertalet
svenska exportvaror betydligt svagare än under
1998. Industrikonjunkturen var dämpad i ett
flertal länder på den viktiga europamarknaden,
något som drabbade traditionell svensk
verkstads- och basindustri hårt. Exporten av
teleprodukter fortsatte emellertid att utvecklas
mycket starkt och bidrog med 4 procentenheter
av den totala varuexporttillväxten på 5,2 %.
Teleprodukter har under den senaste
tioårsperioden ökat sin andel av varuexporten
från ca 5 % till ca 15 %. Särskilt snabbt har
sektorn expanderat under senare hälften av 1990-
talet. Eftersom teleproduktexporten främst
utgörs av stora leveranser av mobila system till
enstaka länder bidrog branschens dominans förra
året till att exportutvecklingen skilde sig åt
mellan olika marknader. Exporten ökade bl.a.
kraftigt till länder som Förenta staterna, Spanien
och Japan, dit också leveranserna av
teleprodukter steg markant.
För detta och nästa år är utsikterna för en
starkare och bredare internationell
efterfrågeutveckling betydligt ljusare, både
avseende länder och varugrupper. I Europa
beräknas tillväxtskillnaderna mellan länderna
minska i samband med att konjunkturen stärks i
flera av Sveriges större handelsländer som t.ex.
Tyskland. Det är framför allt en vändning i
industri- och exportkonjunkturen som bidrar till
uppgången i euroområdet. I Asien och
Latinamerika väntas istället den tidigare
exportledda tillväxten i högre grad drivas av den
inhemska efterfrågan. Utvecklingen i Förenta
staterna fortsätter att vara stark även om en viss
avmattning förutses framöver. I Japan har
importtillväxten ökat snabbt trots att någon
tydlig återhämtning ännu inte har kommit till
stånd. Av Sveriges större handelsländer är det i
stort sett endast Norge och Danmark, vilka
tillsammans står för drygt 13 % av svensk
varuexport, som väntas uppvisa en svag
efterfrågeutveckling. Totalt sett beräknas
världsmarknaden, dvs. importen av bearbetade
varor på svenska exportmarknader, öka med
10,1 % i år och med 8,6 % nästa år. Det är en
betydligt starkare efterfrågeutveckling än förra
året, då marknadstillväxten beräknas ha uppgått
till ca 5,5 %.
I stor utsträckning drivs den höga
marknadstillväxten av en kraftigt ökande
efterfrågan på insats- och investeringsvaror i
samband med att industriproduktion och
resursutnyttjande stiger i omvärlden. Mot
bakgrund av att dessa varor utgör merparten av
svensk export är förutsättningarna goda för en
mycket stark svensk industrikonjunktur under
prognosåren. Till detta skall läggas att Sverige
jämfört med andra länder har en stor andel
teleprodukter i exporten. Efterfrågetillväxten i
denna bransch väntas globalt sett vara mycket
hög även i fortsättningen.
Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster
Miljarder
kronor
Procentuell volymförändring
Procentuell prisförändring
1999
1999
2000
2001
2002
2003
1999
2000
2001
2002
2003
Varuexport
700
5,2
10,7
7,9
6,0
5,8
–1,4
1,8
0,1
–0,1
0,3
Bearbetade varor1
613
6,1
11,6
8,8
6,3
6,0
–1,9
–0,2
0,2
0,2
0,5
Tjänsteexport
163
5,3
6,0
6,8
5,5
5,3
1,1
3,5
2,0
0,8
0,8
Total export
863
5,2
9,8
7,7
5,9
5,7
–0,9
2,1
0,4
0,0
0,4
Varuimport
568
4,4
9,0
7,4
5,9
5,7
1,1
4,0
–1,8
–0,4
0,2
Bearbetade varor1
468
5,5
10,2
8,3
6,0
5,8
–0,3
0,1
–0,4
0,2
0,4
Tjänsteimport
186
6,8
8,5
8,1
6,5
6,3
2,0
2,2
1,7
0,6
0,8
Total import
754
5,0
8,8
7,5
6,0
5,9
1,3
3,6
–0,9
–0,2
0,3
1 Varugruppering baserad på SNI
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Att svensk industri gynnas av den stärkta
internationella efterfrågan och dess
sammansättning är redan tydligt i aktuell statistik
över varuexporten och industrins orderingång.
Enligt preliminära nationalräkenskaper ökade
varuexporten med 11,4 % i årstakt första halvåret
i år. Även om den positiva utvecklingen enligt
utrikeshandelsstatistiken i stort sett gäller
samtliga varugrupper, har exportökningarna varit
mest påtagliga för teleprodukter, vars export
under de första fem månaderna i år ökade med
28 % i löpande priser jämfört med samma period
förra året. I konjunkturkänsliga branscher som
motorfordons-, skogs- och stålindustrierna, har
tillväxten legat runt 20 %. Det kan vara värt att
notera att läkemedelsexporten, som förra året
bidrog väsentligt till exporttillväxten, t.o.m. föll.
Under samma period steg exportleveranserna till
Europa med 11 % i löpande priser, medan de
ökade med 31 % till Nordamerika och med 40 %
till Asien. Den asiatiska marknaden har därmed
åter börjat öka sin andel av svensk export efter en
svag utvecklingen under 1998 och inledningen av
1999 (se diagram 4.1). Det var framför allt övriga
bearbetade varor, såsom maskiner, som
drabbades av efterfrågebortfallet under
Asienkrisen. Framöver väntas efterfrågan åter
stärkas för dessa varugrupper, samtidigt som
behovet av utbyggnad av infrastrukturen för
telekommunikation bedöms vara fortsatt stort.
Orderingången har enligt Statistiska
centralbyrån ökat kraftigt till de flesta
exportmarknader under våren. Detta indikerar
att varuexporten kommer att fortsätta att
utvecklas starkt under det närmaste halvåret.
Denna bild bekräftas i Konjunkturinstitutets
industribarometer för augusti, där företagen
uppgav att de både är nöjda med orderstockarnas
nivå och att de räknar med en stigande
orderingång under de närmaste månaderna.
Diagram 4.1 Svensk export till Asien
Andel av total varuexport, procent
Exportindustrins konkurrenskraft är i
utgångsläget god till följd av den sedan flera år
svaga kronan och en kostnadsutveckling i linje
med omvärldens. Det internationella pristrycket
är för närvarande måttligt, men antas stiga i takt
med att världskonjunkturen stärks. Hittills i år
visar de svenska exportpriserna på en relativt
kraftig återhämtning av priserna för
basindustriprodukter, medan prisutvecklingen på
bearbetade varor är betydligt svagare. Det är bl.a.
teleproduktindustrin som till följd av en hög
produktivitetstillväxt och ett starkt
konkurrenstryck i branschen fortsätter att bidra
till en dämpad total exportprisutveckling.
Under prognosperioden antas kronan
appreciera. Ändå förutses de svenska priserna på
bearbetade varor endast stiga något snabbare än
de utländska, mätt i gemensam valuta. Till grund
för denna bedömning ligger dels de
återhållsamma prisförväntningar för de närmaste
månaderna som företagen uttrycker i
industribarometern, dels en förväntat svagare
kostnadsutveckling än i konkurrentländerna.
Den marginella försämringen av relativpriserna
medför inte entydigt att konkurrenskraften
försämras, eftersom Sverige i förhållande till
många andra länder har en stor andel
basindustriprodukter i exporten. Priserna på
dessa varor stiger påtagligt på världsmarknaden
under prognosperioden.
Mot bakgrund av den fördelaktiga
produktinriktningen och den i stort sett
oförändrat goda konkurrenskraften beräknas
exportindustrin öka sina marknadsandelar vad
gäller bearbetade varor, framför allt i år men även
2001 (se diagram 4.2). Höga orderstocksnivåer
och stigande leveranstider i ett antal branscher
kan dock innebära att priserna börjar stiga
snabbare än förväntat. En stor del av
marknadsandelsvinsten uppstår till följd av en
fortsatt kraftig expansion av
teleproduktexporten, som väntas bidra till
knappt hälften av varuexporttillväxten.
Utvecklingen i denna bransch är därmed en
betydande osäkerhetsfaktor i prognosen.
Sammantaget förutses exporten av bearbetade
varor stiga med 11,6 % i år och med 8,8 % nästa
år. Därefter antas en fortsatt förstärkning av
kronan bidra till att exporten av bearbetade varor
växer något långsammare än den internationella
efterfrågan.
Diagram 4.2 Export av bearbetade varor
Index 1988 = 100
Råvaruexporten gynnas av den starka
omvärldskonjunkturen under 2000 och 2001. I
vissa basindustrier kan dock
kapacitetsrestriktioner begränsa
tillväxtmöjligheterna något, framför allt nästa år.
Exporten av råvaror väntas därmed öka med
ca 4 % i år och med knappt 2 % nästa år.
4.2 Varuimport
Under 1999 ökade varuimporten med 4,4 %,
vilket var en betydligt svagare ökningstakt än
1997 och 1998. Historiskt sett har år med låg
importtillväxt vanligtvis sammanfallit med år då
importinnehållsrika delar av försörjningsbalansen
som export, investeringar och hushållens
konsumtion utvecklats svagt. Därför ter sig förra
årets relativt låga utfall något förvånande givet
den starka utvecklingen för hushållens
konsumtion och investeringarna, även om
exporten utvecklades svagt. De särskilda
skatteregler som infördes 1998 och som
möjliggjort förmånliga erbjudanden om
personaldatorer från företag till anställda ledde
1998 till en kraftig ökning av importen av
datorer. Under 1999 föll denna import betydligt.
Sannolikt innebär den något lägre tillväxttakten
för varuimporten 1999 att den återgick till att
följa en mer långsiktig utvecklingsbana efter de
starka åren 1997 och 1998. I ett långsiktigt
perspektiv ökar varuimportens andel av BNP
kontinuerligt till följd av globaliseringen och
handelsspecialiseringen.
Anpassningen till den långsiktiga
utvecklingsbanan beräknas vara avslutad och
under inledningen av innevarande år har
varuimporten ökat betydligt i förhållande till
samma period föregående år. Dessutom har
ökningstakten för de importinnehållsrika delarna
av efterfrågan tilltagit. Det är importen av
verkstadsvaror som ökat mest, och
elektronikvaror och datorer står för en stor del.
Importtillväxten beräknas fortsätta utvecklas
starkt under återstoden av innevarande år och
nästa år när ökningstakten för de
importintensiva delarna av efterfrågan är hög.
Konsumtionen av sällanköpsvaror, som har ett
högt importinnehåll, beräknas växa starkt i år
och nästa år. Under prognosperioden förutspås
exporttillväxten tillta och breddas till att omfatta
de flesta branscher. Maskininvesteringar väntas
fortsätta att öka i god takt, vilket är ytterligare ett
tecken på en ökad varuimport framöver.
Dessutom väntas de låga importpriserna fortsätta
att gynna varuimporten. Importen av varor
beräknas stiga med 9,0 % år 2000 och med 7,4 %
år 2001. I ett medelfristigt perspektiv förväntas
importen öka i enlighet med den långsiktiga
ökningstakten och varuimporten ökar med
knappt 6 % årligen. Detta är i linje med hur
export, investeringar och hushållens
konsumtionsutgifter utvecklas.
Importpriserna på energirelaterade produkter
steg kraftigt under föregående år och de har
fortsatt att öka under innevarande år. Stora
prisökningar på olja gör att importpriserna totalt
sett stiger och det blir dyrare att importera,
samtidigt som kostnadstrycket ökar. Framöver
antas en prisnedgång, där världsmarknadspriset
på olja (Brent) beräknas sjunka till 26 dollar per
fat i slutet av år 2000 och till 24 dollar per fat i
slutet av år 2001. Till följd av de låga prisnivåer
som rådde under första halvan av 1999 väntas
oljepriserna som årsgenomsnitt stiga kraftigt i år,
för att falla under nästa år. Den förväntade
nedgången i oljepriset tillsammans med en
försvagning av den svenska kronan gentemot
dollarn i år och en förstärkning nästa år, väntas
medföra att importpriserna på energirelaterade
produkter stiger kraftigt i år och sjunker nästa år.
Det föreligger emellertid stor osäkerhet om hur
oljepriset kommer att utvecklas framöver och
därmed hur importpriserna på energirelaterade
produkter förändras (se fördjupningsruta i
kapitel 2).
De internationella priserna på varor har stigit
under början av innevarande år och väntas
fortsätta att stiga i takt med att den
internationella konjunkturen stärks. Under
inledningen av året stärktes den svenska kronan
och importpriserna på varor, förutom
energirelaterade varor, sjönk. Under återstoden
av innevarande år väntas kronan appreciera.
Sammantaget förväntas importpriserna på varor
öka svagt i år och sjunka nästa år då en kraftigare
appreciering väntas motverka den internationella
prisuppgången, vilket stimulerar
importtillväxten.
4.3 Tjänstehandel
Sedan flera år ger tjänstehandeln med utlandet
ett negativt bidrag till BNP-tillväxten, något som
även väntas vara fallet under prognosåren.
Bakom denna utveckling ligger framför allt en
tilltagande import av resevaluta, en post som inte
bara inkluderar svenska resenärers utgifter i
utlandet, utan även privatpersoners direktimport
av bilar och postorderhandel, t.ex. över Internet.
Ökningen kan framför allt härledas till den
kraftiga förstärkningen av hushållens ekonomi
efter krisen i början av 1990-talet. Handeln med
sådana tjänster som marknadsföring,
redovisning, försäkringar och finansiella tjänster
bedöms öka relativt snabbt på både export- och
importsidan i takt med att den ekonomiska
aktiviteten tilltar både i Sverige och i omvärlden.
Utrikeshandeln med dessa tjänster bör även stiga
i samband med ökad integration och teknologisk
utveckling. Transporttjänsterna har utvecklats
svagt under flera år. Framöver bedöms exporten
av transporter vara i stort sett oförändrad
samtidigt som importen stiger svagt.
Transportpriserna antas öka påtagligt i samband
med att konjunkturen fortsätter att stärkas.
Prisutvecklingen för resevaluta och övriga
tjänster är kopplad till inflation,
växelkursförändringar och löneökningar i Sverige
och i omvärlden.
4.4 Bytesbalansen
För sjätte året i rad var det finansiella sparandet i
Sverige 1999 positivt. Överskottet uppgick till
1,6 % av BNP. Bidragande orsaker till de senaste
årens starka bytesbalans är det positiva finansiella
sparandet i offentlig sektor och en kraftig
exporttillväxt till följd av en svag krona och en
framgångsrik teleproduktsektor. Hushållens
stärkta köpkraft och stigande bruttoinvesteringar
har ännu inte resulterat i importökningar kraftiga
nog att dämpa överskottet i handelsbalansen,
som i år väntas uppgå till nära 7 % av BNP.
Tabell 4.2 Bytesbalansen
Miljarder kronor, där inget annat anges
1999
2000
2001
2002
2003
Handelsbalans
130
142
171
184
197
% av BNP
6,6
6,9
7,8
8,1
8,3
Varuexport
704
793
857
908
964
Varuimport
574
651
687
724
767
Tjänstebalans
–22
–27
–31
–35
–40
Transporter
7
7
7
–
–
Resevaluta
–32
–34
–37
–
–
Övriga tjänster
2
0
1
–
–
Löner
–2
–2
–2
–2
–2
Kapitalavkastning
–27
–30
–27
–25
–23
Räntor
–56
–61
–59
–58
–57
Direkta
investeringar
29
31
32
33
34
Aktier
0,9
0
0
0
0
Löpande
transfereringar
–30
–30
–32
–32
–33
Bytesbalans
49
54
78
90
99
Kapital-
transfereringar
–18,0
0
0
0
0
Finansiellt
sparande 1
1,6
2,6
3,6
4,0
4,2
Anm: Bytesbalansen redovisas enligt Riksbankens definition.
1 Procent av BNP. Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansens och
kapitaltransfereringarnas sammantagna saldo.
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet
Under prognosperioden beräknas
bytesbalansens överskott stiga ytterligare som
andel av BNP i samband med en fortsatt positiv
utveckling av handelsbalansen och
kapitalavkastningen, något som mer än väl
kompenserar det stigande underskottet i
tjänstehandeln och i de transfereringar till
utlandet som främst består av EU-avgift och
bistånd.
Varu- och tjänstehandelns utveckling har
diskuterats i respektive avsnitt ovan.
Nivåskillnaden i handelsbalansen mellan 2000
och 2001 är bl.a. betingad av att oljepriserna
utvecklas i enlighet med de antaganden som
gjorts.
I samband med att såväl den svenska som den
internationella konjunkturen stärks förutses
avkastningen öka både för svenska företag med
tillgångar utomlands och för utländska företag
med tillgångar i Sverige. Under antagandet att
vinsterna ökar ungefär lika snabbt inom som
utom landet stiger nettoavkastningen på
direktinvesteringar under prognosperioden,
eftersom svenska tillgångar i utlandet är större än
de utländska tillgångarna i Sverige.
Till följd av den positiva utvecklingen på
Stockholmsbörsen har det utländska ägandet av
svenska aktier stigit och den svenska
nettoställningen gentemot utlandet försämrats.
Detta påverkar i sin tur den komponent i
bytesbalansen som avser nettoutdelningen på
aktier negativt. Framöver väntas dock det
fortsatt positiva finansiella sparandet i Sverige till
viss del ske i form av ett ökat innehav av
portföljaktier utomlands. En faktor som kan
bidra till en sådan utveckling är AP-fondernas
målsättning att efter hand öka exponeringen i
utländska aktier. Utländska placerares innehav av
svenska aktier väntas inte öka i samma
omfattning. Därmed förbättras avkastningen på
portföljaktier marginellt under prognosperioden.
Räntenettots underskott väntas minska under
prognosperioden. En anledning till detta är att
det finansiella sparandet och delutförsäljningen
av Telia möjliggör en minskning av den
räntebärande utlandsskulden. Även kronans
antagna appreciering bidrar till avtagande
räntebetalningar i prognosen, medan de
bedömningar som görs avseende
ränteutvecklingen i Sverige och i omvärlden
verkar i motsatt riktning.
Bistånd till utvecklingsländer och
nettobetalningarna till EU, som registreras under
löpande transfereringar och
kapitaltransfereringar, är bl.a. kopplade till
Sveriges bruttonationalinkomst, BNI. Till följd
av den snabba tillväxten i svensk ekonomi samt
förbättringen av kapitalavkastningen gentemot
utlandet beräknas BNI i löpande priser stiga med
5,3 % i år och med 5,8 % nästa år. EU-avgiftens
storlek påverkas dock även ett antal andra
faktorer, bl.a. momsbasen, som stiger i takt med
konsumtionsutgifterna, och EU-budgetens
utgiftsnivå. Nettobetalningarna till EU väntas
uppgå till ca 12 miljarder i år och till ca 13
miljarder nästa år.
Tabell 4.3 Bruttonationalinkomsten
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
BNP
1972
2067
2183
2271
2365
Primära
inkomster1
–42
–36
–33
–28
–26
BNI
1930
2032
2150
2243
2339
1 Avser kapitalavkastning, löner, subventioner och skatter, netto gentemot
utlandet.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
5 Näringslivets produktion
Näringslivets produktion steg kraftigt under
första halvåret i år. I jämförelse med första
halvåret 1999 var ökningen drygt 5 %.
Produktionsuppgången var bred och omfattade
de flesta av näringslivets sektorer.
Tabell 5.1 Näringslivets produktion
Procentuell volymförändring
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Jordbruk, fiske
och skogsbruk
0,7
–2,3
1,5
1,0
–
–
Industri
4,3
4,2
6,6
5,2
3,0
2,8
El, gas, värme
och vattenverk
2,4
–0,5
–3,6
0,0
–
–
Byggnadsindustri
1,8
5,9
3,8
6,5
–
–
Näringslivets tjänster
2,6
4,9
4,7
3,5
–
–
Summa näringsliv
3,0
4,4
4,9
4,0
2,2
2,3
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Fram till 2001 förväntas ett mycket starkt
konjunkturläge inom näringslivet. Till följd av
vissa kapacitetsrestriktioner dämpas dock
ökningstakten något under nästa år. Trots detta
beräknas produktionstillväxten i näringslivet
uppgå till närmare 5 % båda prognosåren.
En tilltagande efterfrågan från de europeiska
marknaderna samt en fortsatt kraftig expansion i
teleproduktindustrin medför en stark och bred
konjunkturuppgång i industrin framöver. Den
inhemska efterfrågan väntas också bli betydande.
Konjunkturläget i den privata tjänstesektorn
bedöms också bli gynnsamt under större delen
av prognosperioden. Drivande för
produktionsutvecklingen i den privata
tjänstesektorn är framförallt den snabba
tillväxten av hushållens konsumtion.
Produktionstillväxten i varuhandeln blir också
betydande de närmaste åren. Den starkaste
tillväxten förväntas emellertid, liksom under
föregående år, ske i företagstjänstesektorn som
gynnas bl.a. av omfattande investeringar i
informationsteknologi, men också av en stigande
investeringsaktivitet i industrisektorn. I någon
mån bedöms begynnande flaskhalsar dämpa
tjänstesektorns produktionsutveckling under
nästa år.
Byggkonjunkturen blir stark framöver även
om uppgången främst koncentreras till
storstadsområdena. Ett kraftigt ökat
bostadsbyggande från en låg utgångsnivå och en
hög utbyggnadstakt inom näringslivet väntas
leda till betydande produktionsökningar i denna
sektor.
För åren 2002 och 2003 görs ingen
bedömning av konjunkturläget.
Produktionstillväxten i näringslivet baseras i
stället på att fullt resursutnyttjande i ekonomin
har uppnåtts. Produktionsökningarna dämpas
därmed jämfört med åren innan och följer en
mer trendmässig ökningstakt.
5.1 Industrin
Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
1998
1999
2000
2001
Produktion
4,3
4,2
6,6
5,2
Lönekostnad per timme
4,0
2,8
3,5
3,5
Produktivitet
2,0
2,9
5,0
4,5
Enhetsarbetskostnad (ULC)
2,0
–0,1
–1,4
–1,0
ULC i 14 OECD-länder
–0,1
0,4
–0,7
0,7
ULC i 14 OECD-länder, SEK
2,3
2,0
–2,2
–1,3
Relativ ULC, SEK
–0,3
–2,1
0,8
0,3
Vinstmarginal, förändring
–1,0
–0,6
0,2
0,6
Bruttoöverskottsandel1
33,0
31,8
33,3
35,0
1 Bruttoöverskottsandel avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet
till faktorpris.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Trots den svaga konjunkturen på några av
Sveriges viktigaste exportmarknader steg ändå
industriproduktionen med drygt 4 % under förra
året, mätt som årsgenomsnitt. Det var framför
allt teleproduktindustrins fortsatta expansion
som låg bakom uppgången. Andra traditionellt
mer konjunkturkänsliga branscher utvecklades
svagt.
Produktion och produktivitet
Industrins konjunkturläge har förbättrats
markant i år. Enligt nationalräkenskaperna steg
industriproduktionen med 6,5 % under det
första halvåret i år. Under samma period ökade
orderingången till industrin med hela 15 %
jämfört med motsvarande halvår 1999.
Uppgången är tydlig på såväl export- som
hemmamarknaden och orderläget har förbättrats
avsevärt inom i stort sett samtliga delar av
industrisektorn.
Konjunkturförbättringen sammanhänger med
en förstärkning av det europeiska
konjunkturläget samtidigt som tillväxten i de
tidigare krisdrabbade ekonomierna i Asien har
tagit fart. Den industriledda
konjunkturuppgången på EU-marknaden
bedöms gynna den svenska industrin som i hög
grad är specialiserad på investeringsvaror.
Stigande inhemska industriinvesteringar bidrar
också till att produktionen växer snabbare än
förra året. Därtill väntas den cykliska
basindustrin utvecklas gynnsamt. Sammantaget
beräknas industriproduktionen växa med knappt
7 % i år. Avgörande för den starka
produktionsökningen är liksom under 1990-
talets senare del att den expansiva
teleproduktindustrin fortsätter att växa mycket
snabbt.
Nästa år väntas efterfrågetillväxten på
exportmarknaderna avta något i förhållande till
den mycket höga ökningstakten i år. Med nu
kända investeringsplaner förutses
produktionsökningarna i basindustrin begränsas
av vissa kapacitetsrestriktioner. Produktionen av
exportvaror väntas därför öka något
långsammare år 2001 än under innevarande år.
Samtidigt bedöms den inhemska
konsumtionstillväxten också dämpas något,
vilket sammantaget medför att
industriproduktionen stiger med drygt 5 % nästa
år. Produktionsökningen i industrin i år och
nästa år ställer krav på betydligt större
investeringsvolymer framöver så att flaskhalsar
undviks.
Industrins kapacitetsutnyttjande har enligt
Konjunkturinstitutets barometer stigit kraftigt
från slutet av förra året fram t.o.m. andra
kvartalet i år. Denna statistik varierar dock
mycket vilket gör den svår att bedöma. Ett
alternativt mått på kapacitetsutnyttjandet utgör
kapitalkvoten, som bedöms falla ytterligare
under prognosåren trots en kraftig utbyggnad av
kapitalstocken(se kapitel 10). Detta innebär att
resursutnyttjandet förväntas vara högt under hela
prognosperioden.
Under prognosåren förutses en mycket snabb
produktivitetstillväxt i industrin. Inledningsvis i
en konjunkturuppgång stiger alltid
arbetsproduktiviteten när outnyttjade resurser
tas i anspråk. Inom exempelvis basindustrin kan
produktionen öka kraftigt utan att företagen
behöver anställa fler. Den viktigaste förklaringen
till den gynnsamma produktivitetsutvecklingen
är dock att både produktions- och
produktivitetstillväxten i teleproduktindustrin
bedöms bli fortsatt mycket snabb.
Av diagram 5.1 framgår att
teleproduktindustrins extrema
produktivitetsförbättringar utgör den viktigaste
förklaringen till att produktivitetstillväxten i
industrisektorn under 1993–1999 var betydligt
snabbare än under 1980-talet.
Produktivitetstillväxten i teleproduktindustrin
uppgick i genomsnitt till drygt 30 % per år
mellan 1993 och 1999. Även om branschen nu
har nått en viss mognadsnivå bedöms
effektiviseringarna i sektorn bli stora även
framöver. Dessutom bidrar den mycket höga
produktivitetsnivån i teleproduktindustrin till att
produktiviteten inom industrin som helhet kan
öka med nära 5 % per år under prognosperioden.
Diagram 5.1 Produktivitetstillväxt i industrin
Procentuell förändring
Den pågående strukturomvandlingen mot en
mer kunskapsintensiv industri inriktad på
teleprodukter, med dess positiva effekter på
produktivitetstillväxten, är det tydligaste tecknet
på den s.k. nya ekonomin i Sverige. En liknande
utveckling har på senare år också skett i Förenta
Staterna med en snabb uppgång i industrins
produktivitetstillväxt som en följd av en kraftig
produktionsökning av varor relaterade till
informationsteknologin.
Med en snabb produktivitetstillväxt i industrin
förväntas inte produktionsökningarna leda till
någon generell arbetskraftsbrist under prognos-
perioden. Det totala nyanställningsbehovet inom
industrin förväntas således bli måttligt framöver.
Bristen på kvalificerad arbetskraft har dock
tilltagit märkbart under det senaste året. För
vissa personalkategorier förutses därför ökade
rekryteringsproblem framöver.
Konkurrenskraft och lönsamhet
Arbetskraftskostnaden per producerad enhet i
industrin har varit oförändrad de senaste åren i
både Sverige och i konkurrentländerna. Den
globala överkapacitet som uppstod i samband
med Asienkrisen gav också upphov till en stark
prispress, som ledde till omfattande
rationaliseringar. Historiskt låga löneökningar
och en god produktivitetstillväxt har också
inneburit mycket måttliga prisökningar på
industrivaror.
Svensk industris gynnsamma konkurrensläge,
som uppstod i samband med deprecieringen
hösten 1992, beräknas i stort bibehållas fram till
och med år 2001, trots att kronan antas stärkas
med knappt 3 % under perioden. En sådan
utveckling förutsätter dock att industrilönerna i
Sverige ökar med 3,5 % per år, vilket är
ökningstakten i konkurrentländerna, samt att
produktivitetstillväxten blir något högre än i
omvärlden. Med dessa utgångspunkter beräknas
arbetskostnaden per producerad enhet utvecklas
mer fördelaktigt i Sverige än i
konkurrentländerna. Osäkerheten om
produktivitetsutvecklingen i vår omvärld är dock
stor. Bedömningen att produktiviteten kan öka
snabbare i Sverige vilar i stor utsträckning på att
svensk industri är mer inriktad på produktion av
nya varor inom elektroindustrin än vad
industrisektorerna är i andra länder.
Diagram 5.2 Industrins arbetskostnad per producerad
enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder
Index 1980=100
Lönsamheten i industrin, mätt som
driftsöverskottet som andel av förädlingsvärdet,
föll ytterligare till knappt 32 % förra året. Ett lågt
resursutnyttjande i flertalet OECD-länder ledde
till att de internationellt bestämda priserna sjönk
inom flertalet industrisektorer. Prisutvecklingen
på
basindustrins produkter var särskilt svag, vilket
drog ned lönsamheten i den svenska
industrisektorn.
En internationell konjunkturåterhämtning
påbörjades under andra hälften av förra året och
den ekonomiska aktiviteten har tilltagit hittills i
år. Betydande prishöjningar på råvaruprodukter
har också kunnat genomföras under det senaste
året samtidigt som prisutvecklingen på
bearbetade varor såväl i Sverige som i utlandet
har varit överraskande svag. Genom att allt fler
länder närmar sig ett fullt resursutnyttjande
förutses de internationella priserna på bearbetade
varor öka något snabbare framöver även om
ökningstakten i ett historiskt perspektiv är låg.
Under nästa år väntas däremot en lugnare
ökningstakt för råvarupriserna. För råoljan
förutses de för närvarande mycket höga priserna
falla och därmed närma sig en långsiktig
jämviktsnivå mot slutet av 2001.
Enligt den senaste konjunkturbarometern från
augusti aviserar de svenska industriföretagen
fortsatt återhållsamma prishöjningar. För
industrin som helhet beräknas produktpriserna
sammanvägt stiga med drygt 3 % i år, vilket
innebär att de svenska industriföretagen höjer
sina priser i takt med konkurrenterna.
Insatsvarukostnaden i industrin väntas öka
med hela 4 % i år, vilket beror på kraftiga
prishöjningar på råvaror och då särskilt
petroleumprodukter. Begränsade löneökningar
och en fördelaktig produktivitetsutveckling
medför ändå att ökningen av de rörliga
kostnaderna per producerad enhet kan begränsas
till knappt 3 %. Sammantaget förbättras
lönsamheten således något i år. Lönsamheten
stiger i basindustrin medan vinstmarginalerna
minskar något i andra delar av industrisektorn.
Diagram 5.3 Industrins bruttoöverskottsandel
Procent
Under nästa år antas kronan stärkas med
sammantaget 1,5 %. Tack vare
kronförstärkningen och fallande oljepriser
förutses importprishöjningarna bli mycket låga.
Detta tillsammans med en fortsatt snabb
produktivitetstillväxt och låga löneökningar leder
till att de rörliga kostnaderna per producerad
enhet i stort blir oförändrade jämfört med i år.
Exportörer av bearbetade varor bedöms höja sina
priser i utländsk valuta något mer än
konkurrenterna som en följd av att kronan
stärks. Därmed blir deras vinstmarginaler
oförändrade. I den cykliska basindustrin
förbättras dock lönsamheten ytterligare genom
att priserna på världsmarknaden även nästa år
utvecklas fördelaktigt. Det höga
resursutnyttjandet i industrin bedöms innebära
att hemmamarknadsföretagen förbättrar sin
vinstsituation. Därmed beräknas lönsamheten i
industrin totalt sett öka till knappt 35 % under
nästa år, mätt som driftsöverskottet som andel av
förädlingsvärdet.
5.2 Byggnadsverksamhet
Den totala byggproduktionen steg kraftigt förra
året. Ökningen förklaras i huvudsak av en
uppgång i bostadsbyggandet. Näringslivets
bygginvesteringar föll dock trots ett starkt
konjunkturläge. Även
infrastrukturinvesteringarna minskade.
Byggkonjunkturen förväntas stärkas framöver
och byggvolymen stiger med ca 4 % i år och med
drygt 6 % nästa år.
Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet
Miljarder
kronor
Procentuell volymförändring
1999
1998
1999
2000
2001
Byggnadsinvesteringar
112,3
4,6
3,8
3,7
8,3
Näringslivet
51,0
4,6
–0,6
7,0
5,8
Myndigheter
29,3
5,2
–2,1
–3,0
6,5
Bostäder
32,0
3,6
18,8
4,5
13,7
Reparationer och
underhåll
57,5
1,4
1,4
4,0
2,9
Totalt
169,8
3,4
3,0
3,8
6,5
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Uppgången i bostadsbyggandet beräknas
fortsätta de närmaste åren eftersom många
efterfrågefaktorer bedöms utvecklas gynnsamt.
Läget på arbetsmarknaden förbättras framöver
och hushållens disponibla inkomster beräknas
öka med ca 4 % i år och nästa år. Stigande
tillgångspriser under de senaste åren har kraftigt
förbättrat hushållens förmögenhetsställning. De
snabbt stigande villapriserna på
andrahandsmarknaden och allt färre outhyrda
lägenheter visar att efterfrågan på bostäder är
mycket hög för närvarande. Småhuspriserna
ligger nu på nivåer vid vilka det i många fall är
mycket lönsamt med nybyggnationer. I vissa
delar av storstadsområdena är
nyproduktionskostnaden knappt hälften av
priset på andrahandsmarknaden.
Trots den till synes starka efterfrågan och
trots att vissa indikatorer som t.ex.
Konjunkturinstitutets barometer pekar på en
stark utveckling framöver så finns det tecken på
att återhämtningen i bostadsbyggandet ändå går
relativt långsamt. Bostadsinvesteringarna ligger
fortfarande på historiskt sett låga nivåer och bl.a.
har orderingången till småhusfabrikanterna
minskat under första halvåret i år i jämförelse
med motsvarande period 1999. Den dämpade
uppgången förklaras sannolikt av
utbudsrestriktioner. Bristen på planerad
tomtmark är mycket stor och dessutom har
svårigheterna att rekrytera byggnadsarbetare till
storstadsområdena ökat. Enligt
Byggnadsarbetarförbundets statistik uppgick
visserligen arbetslösheten i riket som helhet till
10,3 % i juli i år men i Stockholmsområdet var
den samtidigt endast 3,6 %. Vissa
utbudsrestriktioner bedöms dämpa utvecklingen
under hela prognosperioden.
Mot bakgrund av den starka
produktionsutvecklingen blev näringslivets
bygginvesteringar oväntat svaga under förra året.
En bidragande orsak var det låga byggandet av
nya industrilokaler, vilket delvis förklaras av den
strukturomvandling mot en mer
kunskapsintensiv produktion som pågår inom
industrin. Under nästa år väntas industrins
byggande åter tillta i samband med att
basindustrin utökar sin produktionskapacitet.
Inom den privata tjänstesektorn väntas den
mycket starka konjunkturutvecklingen innebära
ett ökat byggande av både kontors- och
affärslokaler. Vakanserna har minskat stadigt de
senaste åren och ligger nu på nivåer som rådde
under inledningen av 1990-talet. Som en
konsekvens av det minskade utbudet har hyrorna
för kommersiella lokaler ökat kraftigt de senaste
åren, vilket medför en god lönsamhet vid
nyproduktion. Det är också nödvändigt att
byggandet av kommersiella lokaler blir högt
framöver så att flaskhalsar kan undvikas i det
mycket starka konjunkturläget. Den höga
orderingången till arkitekter och tekniska
konsulter indikerar bl.a. att den starka
byggkonjunkturen fortgår två år framåt.
Statens bygginvesteringar beräknas minska i år
även om de lånefinansierade bygginvesteringarna
(Storstadslederna) ökar kraftigt. Höjda anslag
innebär att väginvesteringarna inom myndighe-
terna ökar något nästa år.
Reparationerna i byggsektorn stiger både i år
och nästa år till följd av hushållens mycket goda
ekonomiska situation även om vissa
utbudsrestriktioner håller tillbaka ökningen.
Även insatser för drift och underhåll av vägar
beräknas öka.
6 Arbetsmarknad
Sysselsättningen steg det första halvåret i år med
ca 70 000 personer jämfört med första halvåret
1999. Samtidigt föll den öppna arbetslösheten
med ca 0,5 procentenheter till 5,1 % i
säsongrensade termer. Sysselsättningen väntas
fortsätta utvecklas väl framöver. Den reguljära
sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och
64 år, som enligt regeringens sysselsättningsmål
skall uppgå till 80 % år 2004, beräknas stiga till
77,7 % år 2001.
Även arbetskraftsutbudet ökade det första
halvåret i år och väntas fortsätta öka i samband
med att läget på arbetsmarknaden förbättras
ytterligare. Den planerade ökningen av antalet
platser vid högskolor och universitet dämpar
dock utbudsökningen en del. Sammantaget
innebär utvecklingen av sysselsättningen och
arbetskraftsutbudet att den öppna arbetslösheten
faller till 3,8 % år 2001.
Tabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet
Procentuell förändring om annat ej anges
1999
2000
2001
2002
2003
BNP, producentpris
3,6
3,9
3,4
2,0
2,0
Produktivitet
0,9
1,9
2,1
1,6
1,6
Arbetade timmar
2,7
2,0
1,3
0,4
0,4
Medelarbetstid
0,5
0,0
0,0
–0,1
–0,1
Antal sysselsatta
2,2
2,0
1,3
0,5
0,5
Reguljär
sysselsättningsgrad1
75,9
77,0
77,7
77,8
78,0
Arbetskraft
1,2
1,0
0,4
0,5
0,6
Öppen arbetslöshet2
5,6
4,6
3,8
3,9
4,0
Program3
3,1
2,6
2,6
2,3
2,0
1 Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av
befolkningen i den åldersgruppen
2 I procent av arbetskraften
3 Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i
procent av arbetskraften. De program som inkluderas i denna beteckning är de
program som AMS redovisar som konjunkturberoende, exklusive personer
inskrivna vid arbetsmarknadspolitiska institut, samt europastipendier.
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet
Mellan 2001 och 2003 sker en nedtrappning av
såväl antalet platser i kunskapslyftet som antalet
deltagare i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program. Minskningen
frigör resurser i ekonomin, vilket höjer den
potentiella produktionsnivån och minskar risken
för överhettning. Mot bakgrund av detta antas
BNP öka med 2,1 % per år. Sysselsättningen
beräknas då stiga i en något snabbare takt än den
arbetsföra befolkningen. Därmed stiger den
reguljära sysselsättningsgraden till 78 % år 2003.
Nedtrappningen av kunskapslyftet och de
arbetsmarknadspolitiska programmen innebär
att arbetskraftsutbudet ökar snabbt under en
relativt kort tid. Eftersom inte alla de personer
som annars skulle deltagit i något av dessa
omedelbart kommer att finna sysselsättning
bedöms den öppna arbetslösheten initialt stiga
något, från 3,8 % år 2001 till 4,0 % år 2003.
Uppgången i arbetskraftsutbudet dämpas dock
till viss del av att antalet platser vid högskolor
och universitet fortsätter öka både år 2002 och år
2003.
Arbetsmarknads- och utbildningspolitik
Mätt som årsgenomsnitt antas antalet deltagare i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program i år uppgå till 115 000, vilket är 20 000
lägre än vad som antogs i 2000 års ekonomiska
vårproposition. Också för år 2001 har den
antagna volymen sänkts till 115 000 personer.
Eftersom genomsnittet hittills i år ligger
betydligt lägre än 115 000 finns det dock risk att
volymen inte når upp till 115 000. Mellan år 2001
och 2003 minskar successivt anslagna medel för
arbetsmarknadspolitiska program och år 2003
beräknas antalet deltagare uppgå till 90 000
personer.
Anslagen för kunskapslyftet minskar gradvis
mellan år 2000 och 2003 med ett belopp
motsvarande 55 000 platser.
Antalet permanenta platser inom högskolor
och universitet utökas ytterligare framöver.
Mellan 1999 och 2002 skall de enligt planerna
öka med ca 45 000. Ökningen bedöms fortsätta
år 2003.
Under våren presenterade regeringen ett antal
förslag om en förnyelse av
arbetsmarknadspolitiken. Riksdagen har fattat
beslut om flera av dessa och den 1 augusti i år
trädde ett flertal ändringar i det
arbetsmarknadspolitiska regelverket i kraft.
Bland annat har ett nytt
arbetsmarknadspolitiskt program –
aktivitetsgarantin – införts. Aktivitetsgarantin
innebär individuellt anpassade
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter för den som
är eller riskerar att bli långtidsinskriven vid
arbetsförmedlingen. Syftet är att hävda
arbetslinjen och bryta rundgången mellan
arbetsmarknadspolitiska program och öppen
arbetslöshet.
Nya former av anställningsstöd med olika
typer av villkor har tillkommit. Stödbeloppet,
som ges i form av en skattereduktion, varierar
beroende på bl.a. hur lång tid den som anställs
har varit arbetslös och om personen ifråga har
kommit över en viss ålder.
Grundvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen
uttrycks fr.o.m. den 1 augusti på så sätt att rätt
till ersättning vid arbetslöshet skall sökande ha
som aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan
få ett sådant arbete. Syftet är att tydligare än
hittills klargöra vilka krav som ställs på den
enskilde arbetssökanden. Under hösten kommer
riksdagen också att ta ställning till åtgärder för
att stärka arbetslöshetsförsäkringens effektivitet
och stärka rättssäkerheten för dem som är
beroende av den för sin försörjning mellan
arbeten, samt vissa kompletterande regler i fråga
om aktivitetsgarantin.
Sysselsättning
De flesta indikatorer tyder på en fortsatt god
sysselsättningsutveckling framöver. Efterfrågan i
ekonomin väntas bli stark såväl i år som nästa år.
Antalet nyanmälda lediga platser till landets
arbetsförmedlingar, som historiskt sett har varit
en bra indikator på sysselsättningsutvecklingen,
tyder på att sysselsättningen fortsätter att öka,
om än något långsammare än under första
halvåret. Också enligt Konjunkturinstitutets
barometrar förutser företagen en fortsatt
sysselsättningsökning. Mätt som årsgenomsnitt
förutses sysselsättningen därmed öka med
sammantaget 2,0 %, motsvarande 81 000
personer i år.
Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal
sysselsatta
Årlig procentuell förändring Årlig procentuell förändring
Samtidigt som företagen redovisar planer på att
anställa personal framöver rapporterar de att
bristen på arbetskraft har skärpts. Den ökning
som skett av antalet kvarstående lediga platser i
förhållande till antalet nyanmälda lediga platser
tyder också på att det börjar bli svårare för
företagen att rekrytera personal. Nästa år
bedöms därmed resursläget på arbetsmarknaden
vara något mer ansträngt varför
sysselsättningsuppgången förutses bli mindre än
i år. Mätt som årsgenomsnitt beräknas
sysselsättningen nästa år öka med 1,3 %, eller
53 000 personer.
Åren 2002 och 2003 sker en successiv
nedtrappning av kunskapslyftet och de
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
programmen, vilket innebär att
arbetskraftsutbudet ökar snabbt under en relativt
kort tid. En del av de personer som annars skulle
omfattas av kunskapslyftet eller
arbetsmarknadspolitiska program förväntas bli
sysselsatta. Andra förutses, åtminstone på kort
sikt, vara öppet arbetslösa eller utanför
arbetskraften. Nedtrappningen beräknas
medföra att sysselsättningen år 2002 och 2003
kan växa något snabbare än den arbetsföra
befolkningen utan att det uppstår
inflationsdrivande löneökningar. BNP beräknas
då öka något snabbare än den ökningstakt på
2 % som bedöms vara långsiktigt hållbar.
Utvecklingen i olika branscher
Huvuddelen av sysselsättningsökningen i år har
ägt rum inom näringslivets tjänstesektor. Bland
enskilda näringsgrenar noteras den största
uppgången inom transport och magasinering
samt annan företagsservice. Nästa år väntas en
bredare uppgång i sysselsättningen.
Antalet sysselsatta inom industrin har endast
ökat svagt under det första halvåret, trots en
mycket stark ökning av industriproduktionen.
En förklaring till det är att teleproduktindustrin,
där produktivitetstillväxten har varit mycket
snabb, har stått för en stor andel av
produktionsökningen inom industrin. En annan
förklaring är att resursutnyttjandet i industrin
vid årets början var relativt lågt. Framöver väntas
dock den kraftigt ökande industriproduktionen
omfatta flera branscher och leda till viss ökning
av antalet sysselsatta inom industrin.
Inom byggsektorn har
sysselsättningsutvecklingen varit blygsam hittills
i år. En fortsatt stark ökning av
byggproduktionen bedöms dock leda till att
sysselsättningsuppgången inom byggsektorn blir
starkare framöver.
Trots en god inkomstutveckling inom
kommunsektorn i år har antalet sysselsatta första
halvåret i år minskat jämfört med samma period
1999. En fortsatt god inkomstutveckling inom
sektorn, till följd av höjda statsbidrag och ökade
skatteinkomster, väntas dock leda till att
sysselsättningen ökar de närmaste åren. Antalet
statligt anställda bedöms förbli oförändrat i år
och öka svagt nästa år.
Tabell 6.2 Sysselsättning, branschfördelat
Tusental personer
1999
2000
2001
2002
2003
Näringslivet
2805
2886
2929
2936
2945
Jord- och skogsbruk
104
102
101
Industrin
797
799
802
Byggnadsverksamhet
225
227
235
Privat tjänstesektor
1679
1757
1791
Offentliga myndigheter
1260
1260
1270
1284
1294
Staten
186
186
187
Kommunerna
1074
1074
1082
Totalt
4068
4149
4202
4223
4243
Arbetskraft
4308
4352
4369
4393
4419
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet
Antal arbetade timmar och medelarbetstid
Övertiden, liksom andelen personer som i
normala fall arbetar mer än 35 timmar i veckan
har fortsatt att stiga i år. Frånvaron till följd av
studier har börjat minska efter att ha ökat de
senaste åren, medan sjukfrånvaron däremot har
fortsatt att öka. Sammantaget var dock
medelarbetstiden första halvåret i år oförändrad
jämfört med motsvarande period förra året och
den väntas förbli oförändrad mätt som
årsgenomsnitt såväl i år som nästa år. Efter 2001
antas dock medelarbetstiden falla något i
samband med att arbetstiderna för den enskilde
kan komma att förkortas genom avtal med
arbetsgivaren om kortare arbetsdagar eller mer
flexibla och konjunkturanpassade arbetstider.
Produktivitet
Förra året var produktivitetstillväxten i
ekonomin som helhet svag. Det berodde främst
på att produktionen i lågproduktiva sektorer i
ekonomin ökade mer än genomsnittet, dvs.
tillväxten var sysselsättningsintensiv. I år och
nästa år väntas produktiviteten öka mer än förra
året eftersom efterfrågan i allt högre grad inriktas
mot verksamheter som är mindre
sysselsättningsintensiva. Under perioden 2002–
2003 antas produktiviteten stiga i linje med en
mer långsiktigt normal ökningstakt som i
dagsläget bedöms ligga mellan 1,5 % och 2 %.
Det är en något starkare tillväxttakt än ett
genomsnitt för perioden 1970–1999. En
anledningen till att den trendmässiga
produktivitetstillväxten antas vara något högre
de närmaste åren är att produktivitetstillväxten i
den expansiva teleproduktindustrin förväntas
vara fortsatt mycket fördelaktig. Dessutom har
det sedan mitten av 1980-talet genomförts ett
flertal strukturella förändringar som
sammantaget bedöms bidra till en högre
produktivitetstillväxt än den historiska trenden.
Av dessa förändringar kan nämnas avregleringar
av vissa produktmarknader, utbyggnaden av
högskolor och universitet, en skärpt
konkurrenslagstiftning, avreglering av
kapitalmarknaden samt ökad internationell
konkurrens.
Arbetskraftsutbud och öppen arbetslöshet
Samtidigt som sysselsättningen har stigit under
det första halvåret har även arbetskraftsutbudet
ökat. Statistiken tyder på att det främst är
personer som tidigare varit definierade som
studerande som nu trätt in på arbetsmarknaden.
Antalet hemarbetande har också fortsatt att
minska.
Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud
Tusental personer
Till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget
väntas även andra latent arbetssökande, dvs.
personer som kan och vill arbeta men inte aktivt
söker arbete, söka sig in på arbetsmarknaden
framöver. Bland dessa återfinns personer som
idag befinner sig utomlands, betraktar sig själva
som lediga eller arbetssökande, utan att uppfylla
villkoren för att klassificeras som öppet
arbetslösa eller är utanför arbetskraften av
ospecificerad anledning. Antalet hemarbetande
bedöms fortsätta minska. Däremot väntas antalet
personer som är långvarigt sjuka eller
förtidspensionerade öka under perioden i takt
med att andelen personer i åldrarna 55–64 år, där
dessa grupper av naturliga skäl är
överrepresenterade, stiger framöver. Antalet
studerande minskar under perioden till följd av
att antalet platser i kunskapslyftet avtar och att
volymen på de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska programmen trappas
ner. Nedgången motverkas dock delvis av att
antalet platser vid högskolor och universitet
utökas.
Sammantaget väntas arbetskraftsutbudet öka
med ca 61 000 personer mellan 1999 och 2001.
Arbetskraften ökar alltså mindre än
sysselsättningen, vilket innebär att den öppna
arbetslösheten faller från 5,6 % år 1999 till 3,8 %
år 2001. Efter år 2001 ökar arbetskraftsutbudet
däremot mer än sysselsättningen och den öppna
arbetslösheten stiger därmed till 4,0 % år 2003.
Nedtrappningen av kunskapslyftet och de
arbetsmarknadspolitiska programmen ger under
dessa år ett relativt stort tillskott till
arbetskraftsutbudet och alla nya arbetssökande
antas därför inte kunna bli sysselsatta omgående.
Diagram 6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunktur-
beroende arbetsmarknadspolitiska program
Procent av arbetskraften
Osäkerheter i prognosen
Det finns en rad osäkerheter beträffande
utvecklingen på arbetsmarknaden framöver. År
2003 beräknas fortfarande en förhållandevis stor
andel av den arbetsföra befolkningen befinna sig
utanför arbetskraften. Det är dock mycket svårt
att bedöma hur stor arbetskraftspotentialen är.
Den starka BNP-tillväxten och snabba
sysselsättningsökningen som skett det senaste
året har kunnat kombineras med fortsatt låg
inflation och låga inflationsförväntningar.
Möjligheten finns att arbetsmarknaden och
lönebildningen fungerar bättre än vad som
antagits i kalkylen. Då skulle BNP-tillväxten
kunna bli starkare de närmaste åren och
sysselsättningsnivån år 2003 bli högre än
beräknat utan att det uppstår inflationsdrivande
löneökningar. BNP-tillväxten skulle också kunna
bli starkare om produktivitetstillväxten inom
teleproduktindustrin, som har varit mycket
snabb de senaste åren, skulle fortsätta ge ett
mycket starkt bidrag till tillväxten även i ett
medelfristigt perspektiv.
Utvecklingen kan dock komma att bli den
motsatta. Det är möjligt att bristsituationen och
matchningsproblemen på arbetsmarknaden har
underskattats. Även om situationen på
arbetsmarknaden har förbättrats i de flesta län är
sysselsättningsgraden fortfarande betydligt lägre,
och arbetslösheten betydligt högre, i vissa delar
av landet än i andra. Dessutom är arbetslösheten
högre bland lågutbildade än bland högutbildade.
Tillgången på arbetslösa högskoleutbildade är
inom många yrken obetydlig i hela landet och
problemet kan därför inte lösas genom ökad
geografisk rörlighet.
Tabell 6.3 Öppen arbetslöshet och sysselsättningsgrad i
olika regioner
Öppen arbetslöshet,
procent av
arbetskraften
Sysselsättningsgrad,
procent av den
arbetsföra befolkningen
99 kv. 2
00 kv. 2
99 kv. 2
00 kv. 2
Stockholm
4,0
3,3
77,6
79,5
Östra Mellansverige
5,9
4,8
72,1
73,1
Småland och öarna
5,0
3,8
76,0
77,5
Sydsverige
6,2
5,9
70,3
71,3
Västsverige
4,9
4,4
73,5
74,7
Norra Mellansverige
7,1
6,1
71,3
71,8
Mellersta Norrland
6,0
6,6
71,5
72,0
Övre Norrland
7,8
5,7
68,5
71,2
Hela riket
5,4
4,7
73,3
74,6
Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens
intervjuundersökning från i våras har bristen på
arbetskraft ökat sedan våren 1999. Nästan
samtliga kommuner uppger enligt denna
undersökning rekryteringssvårigheter vad gäller
sjuksköterskor, läkare och lärare.
Konjunkturinstitutets tjänstebarometer visar
samtidigt att den omfattande bristen på personal
med branschspecifik kompetens inom flera
tjänstesektorer med höga kompetenskrav
fortsätter öka. Detta gäller för t.ex. branscherna
andra företagstjänster och reklamverksamhet.
Tjänstesektorer med relativt låga kompetenskrav,
såsom handel och åkerier, rapporterar också en
ökande brist på arbetskraft. Även
industribarometern visar att bristen på personal
har ökat, avseende såväl yrkesarbetare som
tekniska tjänstemän. Andelen företag inom
industrin som uppger att de upplever brist är
dock fortfarande betydligt lägre än under slutet
av 1980-talet.
Om det uppstår allvarligare
matchningsproblem än väntat på
arbetsmarknaden eller rena bristsituationer, dvs.
restriktioner vad gäller tillgången på arbetskraft
med den kompetens och utbildning som
efterfrågas, skulle löneökningarna kunna bli
betydligt högre än beräkningsantagandet. Det
skulle sannolikt få negativa effekter på
sysselsättning och tillväxt.
7 Löner
Löneökningarna är för närvarande förhållandevis
låga mot bakgrund av att sysselsättningen har
ökat kraftigt de två senaste åren. Preliminära
uppgifter från Statistiska centralbyrån visar att
lönerna i genomsnitt har ökat med knappt 3,5 %
första halvåret i år jämfört med motsvarande
period förra året. Avtalen har beräknats till
knappt 3 % och löneglidningen till ca 0,5 %.
Utfallet kommer sannolikt att revideras till följd
av retroaktiva löneutbetalningar.
Tabell 7.1 Timlöner
Procentuell förändring
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Industri
4,2
2,5
3,4
Avtal
2,9
1,5
2,4
Löneglidning
1,3
1,0
1,0
Byggnadsindustri
3,6
4,2
3,6
Avtal
3,1
1,9
2,6
Löneglidning
0,5
2,3
1,0
Privata tjänster
4,1
3,6
3,3
Avtal
3,1
2,7
2,5
Löneglidning
1,0
0,9
0,8
Statliga myndigheter
2,9
3,7
3,5
Avtal
1,9
2,5
2,5
Löneglidning
1,0
1,2
1,0
Kommunala myndigheter
3,2
3,71
4,1
Avtal
2,3
2,7
3,6
Löneglidning
1,0
1,0
0,5
Totalt
3,8
3,4
3,5
3,5
3,5
3,5
Avtal
2,8
2,4
2,7
Löneglidning
1,0
1,0
0,8
1I samband med att statistikredovisningen avseende kommunala myndigheter
flyttades över från Kommunförbundet och Landstingsförbundet till Statistiska
centralbyrån från och med januari 1999 skedde vissa förändringar avseende
redovisningsmetod och populationsstorlek. Det försvårar redovisningen av
löneutvecklingen inom kommunala myndigheter mellan 1998 och 1999 och har
föranlett förseningar i statistikproduktionen. Den siffra för kommunala
myndigheter som redovisas i tabellen är en uppskattning av utfallet utifrån den
statistik som finns tillgänglig och information från Kommunförbundet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Utfallet för första halvåret i år visar att de totala
löneökningarna liksom löneglidningen varierar
något mellan näringslivet och offentliga
myndigheter. I näringslivet ökade lönerna totalt
sett med något mer än genomsnittet och
löneglidningen beräknades till ca 1 %. Inom
offentliga myndigheter ökade därmed lönerna
totalt sett med något mindre än genomsnittet.
Det är inom primärkommunerna som det har
noterats relativt låga löneökningstal.
Löneglidningen inom primärkommunerna är
negativ för första halvåret i år. Orsaken till det
kan vara att vissa avtalsrevisioner som har
inkluderats i beräkningarna inte har realiserats
ännu.
Mätt som årsgenomsnitt antas lönerna i år öka
med 3,5 % jämfört med förra året, vilket innebär
att löneglidningen förutsätts begränsas till 0,8 %.
Även år 2001–2003, då det saknas avtal för
flertalet löntagare, antas lönerna totalt sett stiga
med 3,5 % per år. Efter år 2001 antas
produktionen stiga i en mer trendmässigt normal
och långsiktigt hållbar tillväxttakt på ca 2 % per
år. Penningpolitiken förutsätts då bedrivas så att
inflationen överensstämmer med Riksbankens
inflationsmål på 2 %. Nominella löneökningar på
3,5 % per år är förenliga med en sådan
utveckling. Reallönerna stiger då i ungefär
samma takt som produktiviteten.
I slutet av mars nästa år löper löneavtalen för i
stort sett hela arbetsmarknaden ut. Det innebär
att avtalsrörelsen inleds i ett skede då
resursutnyttjandet i ekonomin väntas ha stigit till
en nivå som kan innebära att konkurrensen om
tillgänglig arbetskraft resulterar i höga
avtalsmässiga löneökningar. De totala
löneökningarna riskerar då att bli högre än vad
som antas i beräkningarna.
Ett flertal faktorer talar emellertid för att
löneökningarna kan begränsas till 3,5 % per år.
Bland annat väntas pristrycket bli fortsatt lågt i år
och nästa år. Reallönerna, som har ökat snabbt
de senaste åren, beräknas åren 2000–2003 stiga
med i genomsnitt knappt 2 % per år, givet de
nominella löneökningarna och den
prisutveckling som förutses i kalkylen. Det är en
högre årlig löneökningstakt än den
genomsnittliga under perioden 1970–1999.
Diagram 7.1 Nominell och real timlöneutveckling
Procentuell förändring
En annan faktor som talar för måttliga
löneökningar är att det har inrättats en ny
myndighet, Medlingsinstitutet, som har i uppgift
att medla i arbetstvister och verka för en väl
fungerande lönebildning. Därtill har
samarbetsavtal tecknats inom flera
avtalsområden.
Fortsätter inriktningen mot mer koordinerade
avtalsförhandlingar, samordnade lönekrav på
branschnivå och friare lönesättning på lokal nivå
i nästa avtalsrörelse kan det också bidra till en
bättre fungerande lönebildning framöver. Det
löneavtal för sjuksköterskor som slöts i våras
innebar en ökad decentralisering av
löneförhandlingarna. I det löneavtal som
presenterades för lärarna i våras fanns det inga
individuellt garanterade löneökningar och endast
en del av löneutrymmet hade fastställts som en
garanterad löneökning på kommunnivå. De
förhandlande fackförbundens medlemmar
röstade dock nej till förslaget och det är därmed
oklart hur det slutgiltiga avtalet för lärarna
kommer att utformas.
8 Inflation
Inflationstrycket är fortsatt mycket lågt i Sverige.
Låga löneökningar och en stigande
produktivitetstillväxt har dämpat det inhemska
kostnadstrycket hittills i år, vilket har bidragit till
att hålla ned inflationen. Prishöjningarna på
importerade varor, frånsett oljeprodukter, har
också varit låga.
I prognosen antas de internationella priserna
öka framöver men uppgången förblir relativt
modest. Genom att kronan antas stärkas
samtidigt som oljepriset faller tillbaka från
dagens höga nivå ger importprisutvecklingen ett
negativt bidrag till inflationen. Med måttliga
löneökningar och en god produktivitetstillväxt
begränsas också kostnadsökningarna i den
inhemska produktionen. Inflationen, mätt som
förändringen över 12 månader av Riksbankens
mått UND1X, beräknas uppgå till knappt 1,5 %
mot slutet av 2001. Inflationen mätt enligt
konsumentprisindex (KPI) blir något högre
främst till följd av stigande räntekostnader. Den
marginella uppgången i inflationen enligt
UND1X under nästa år förklaras dels av
fördröjda indirekta effekter av det höga oljepriset
i år, dels av att en stark efterfrågetillväxt ger
utrymme för handeln och andra tjänstesektorer
att höja sina marginaler. Inflationen antas under
2002 och åren därefter uppgå till 2 % i enlighet
med inflationsmålet.
Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling
Procentuell förändring
1999
2000
2001
2002
2003
KPI, årsgenomsnitt
0,3
1,2
1,4
1,9
2,0
KPI, dec–dec
1,2
1,1
1,7
2,0
2,0
UND1X, årsgenomsnitt
1,4
1,3
1,1
–
–
UND1X, dec-dec
1,9
1,0
1,3
–
–
HIKP, årsgenomsnitt
0,6
1,1
1,1
–
–
HIKP, dec–dec
1,2
0,9
1,3
–
–
NPI, årsgenomsnitt
–1,2
2,5
1,5
–
–
NPI, dec–dec
–0,5
2,7
1,9
–
–
Prisbasbelopp, tkr
36,4
36,6
36,9
37,4
38,0
HIKP, EU, årsgenomsnitt
1,2
2,0
1,8
1,8
1,7
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Eventuella bristsituationer på arbetsmarknaden
är den största enskilda osäkerhetsfaktorn i
prognosen. Såvitt kan bedömas utifrån
tillgängliga indikatorer uppträder dock risken för
en mer markerad bristsituation på
arbetsmarknaden först under perioden 2002 och
framåt, även om vissa flaskhalsar gradvis gör sig
påminda tidigare. Det tilltagande
konkurrenstrycket kan medföra att
vinstmarginalerna i näringslivet, trots den starka
efterfrågeutvecklingen, blir oförändrade eller
endast stiger sakta. Oljeprisets utveckling utgör
också en betydande osäkerhetsfaktor i
prognosen.
Importpriser
En stor del av inflationen i Sverige bestäms av
prisutvecklingen på importerade varor. Trots att
oljepriset har fördubblats det senaste året har
inflationen ändå fortsatt att vara mycket låg. Den
låga inflationen tyder på att de indirekta
effekterna av det höga oljepriset ännu inte fullt ut
har slagit igenom i konsumentledet även om låga
prisökningar på övriga importvaror i viss mån
har dämpat den allmänna prisutvecklingen.
Inflationen enligt såväl KPI som UND1X
uppgick i juli till 1,2 %, varav mer än hälften
förklaras av högre priser på bensin och diesel.
Med viss eftersläpning bör oljeprishöjningarna
slå igenom i form av högre priser på
transporttjänster och produkter där oljan är en
viktig insatsvara.
Den globala tillväxten har varit hög hittills i år.
Än så länge har de internationella prisökningarna
varit överraskande låga och de har begränsats till
främst råvaruprodukter. Fortfarande finns det
också betydande kapacitetsreserver på
världsmarknaden inom flertalet sektorer
samtidigt som effekterna av handelsintegrationen
bidrar till att hålla ned företagens
vinstmarginaler.
I prognosen antas de internationella priserna
på bearbetade varor öka snabbare framöver men
uppgången förblir begränsad.
Världsmarknadspriset på bearbetade varor
förväntas öka med 0,6 % innevarande år och med
1,2 % år 2001, mätt som årsgenomsnitt. Allt fler
länder förväntas visserligen närma sig fullt
resursutnyttjande under nästa år men
genomslaget på priserna bedöms ändå bli
begränsat under perioden fram till och med 2001.
I OECD-länderna har det under 1990-talet
etablerats mycket låga inflationsförväntningar
samtidigt som centralbankerna givits större
självständighet. Därigenom kommer inte en
samfälld högkonjunktur på samma sätt som
tidigare att leda till snabbt stigande kostnads-
och prisökningar på världsmarknaden.
Prisutvecklingen på olja utgör ett betydande
osäkerhetsmoment i inflationsbedömningen (se
fördjupningsruta i kapitel 2). Hittills i år har
priset på råolja (Brentolja) i genomsnitt legat på
knappt 28 dollar per fat. I prognosen förutses
priset falla till 26 dollar per fat mot slutet av detta
år och till 24 dollar mot slutet av 2001. Detta är
en betydande upprevidering jämfört med
bedömningen i vårpropositionen. Det fortsatt
höga oljepriset kan förklaras av en oväntad stark
efterfrågeökning på oljeprodukter i världen som
på kort sikt inte kan mötas med
produktionsökningar i oljeländerna.
De svenska importpriserna på bearbetade
varor har ökat långsamt det senaste året tack vare
att kronan apprecierat något. Kronan väntas
stärkas med knappt 2 % ytterligare under nästa
år, vilket tillsammans med fallande oljepriser kan
bidra till att inflationen reduceras med ca 0,6
procentenheter under loppet av nästa år vid fullt
genomslag. Genom att näringslivet bedöms
utnyttja de låga importpriserna till att i viss
omfattning höja vinstmarginalerna, beräknas
dock de sammantagna effekterna på inflationen
enligt KPI bli mindre än 0,6 procentenheter.
Resursläge och enhetsarbetskostnad
Löneökningarna har varit förhållandevis låga
under första halvåret i år. Det finns inte heller
några tecken på att lönerna är på väg att
accelerera. De avtalsförhandlingar som kommer
att föras under innevarande och nästa år kommer
att få avgörande betydelse för löneutvecklingen
framöver. I prognosen antas lönerna öka med
3,5 % per år.
Bristtalen på arbetsmarknaden tyder på att
näringslivet kan få svårare att expandera under
nästa år. Andelen industriföretag som har
svårighet att finna personal med branschspecifik
kompetens har ökat men i ett historiskt
perspektiv är nivåerna fortfarande relativt låga.
Inom tjänstesektorn har också bristen på
arbetskraft börjat öka inom sektorer med relativt
låga kompetenskrav och bristtalen ligger kvar på
höga nivåer inom sektorer med höga
kompetenskrav. Det har också blivit svårare att
rekrytera byggnadsarbetare trots en fortsatt hög
arbetslöshetsnivå i riket som helhet. Mot
bakgrund av den fortsatt snabba
sysselsättningsökningen förutses därför de lediga
resurserna minska ytterligare, vilket ökar risken
för snabbare löneökningar.
Av stor vikt för inflationsutvecklingen är
produktivitetstillväxten i den svenska ekonomin.
Produktivitetstillväxten i näringslivet har inte
förändrats på ett avgörande sätt under det
senaste decenniet även om
produktivitetsökningarna har varit större än
under 1980-talet. Inom industrin har dock
produktivitetstillväxten varit markant bättre än
tidigare främst tack vare en mycket gynnsam
utveckling för teleproduktindustrin (se kapitel
5).
Den kraftiga produktionsökning som förutses
åren 2000–2001 väntas innebära en god
produktivitetsutveckling. Redan under det första
halvåret i år steg produktiviteten rejält enligt de
preliminära nationalräkenskaperna. För industrin
beror den snabba produktivitetstillväxten
framöver på att outnyttjad kapacitet tas i
anspråk, samtidigt som utvecklingen inom
teleproduktindustrin väntas bli fortsatt mycket
gynnsam. Därtill bör det ökade utnyttjandet av
informationsteknik också bidra till den höga
produktivitetstillväxten.
I det övriga näringslivet märks små
förändringar i tillväxten i arbetsproduktiviteten
under de senaste 20 åren. Inom dessa delar av
näringslivet bedöms arbetsproduktiviteten närma
sig den långsiktiga tillväxtpotentialen under
prognosperioden. I år hålls den fortfarande
tillbaka något när främst sektorer med låg
arbetsproduktivitet såsom varuhandel växer
snabbt medan andra sektorer med en hög
arbetsproduktivitet växer relativt sett långsamt.
Ytterligare faktorer som kan bidra till en högre
produktivitetstillväxt är de konkurrensfrämjande
regelreformerna inom vissa sektorer (nu senast
på el- och telemarknaderna) samt en ökad
användning av informationsteknik inom
exempelvis den finansiella sektorn. Den relativt
snabba produktivitetstillväxten bidrar till att den
inhemska inflationen blir måttlig under
prognosperioden.
Vinstmarginaler
Utöver utvecklingen av
arbetskraftskostnaderna bestäms den inhemskt
genererade inflationen huvudsakligen av hur
vinstmarginalerna förändras inom näringslivet.
På kort sikt slår kostnadsökningar i
producentledet normalt inte igenom fullt ut i
konsumentpriserna på grund av att
konkurrensen i såväl producent- som
detaljistledet inte medger en fullständig
övervältring. I normalfallet bör dock
kostnadsökningar på längre sikt leda till
motsvarande höjningar av konsumentpriserna.
På senare år finns det emellertid en tendens att
högre kostnader inte lett till högre
konsumentpriser ens på längre sikt, och således
har vinstmarginalerna i övrigt näringsliv fallit (se
diagram 8.1 på nästa sida).
Avregleringar av tidigare skyddade sektorer
samt en ny konkurrenslagstiftning är viktiga
förklaringar bakom de fallande
vinstmarginalerna. Det mesta talar för att
vinstmarginalen mätt som bruttovinstandel har
nått en ny och lägre jämviktsnivå än tidigare. I
inflationsprognosen bedöms det dock finnas ett
visst behov av att återställa vinstmarginalerna.
Transportföretagen och vissa andra
hemmamarknadsföretag förutses således återta
den tidigare försämringen av vinstmarginalen i
takt med att oljepriset sjunker.
Dessutom är det troligt att det starka
efterfrågeläget utnyttjas av detaljister och
grossister till vissa marginaljusteringar under det
kommande året. Sedan i början på året har också
inflationsförväntningarna stigit hos företagen.
Enligt Konjunkturinstitutets barometer från juli
ligger inflationsförväntningarna i näringslivet på
ett års sikt på mellan 1 och 2 %. Det hårda
konkurrensläget kan dock innebära att sådana
prisförändringar inte realiseras under
prognosperioden. Exempelvis kommer priserna i
konsumentledet sannolikt fortsätta att sjunka på
tele- och energimarknaderna under det närmaste
året bl.a. genom att allt fler konsumenter aktivt
väljer leverantör. Vinstmarginalen i näringslivet
utgör en källa till osäkerhet och mot bakgrund av
den förväntade importprisutvecklingen kan
inflationen bli mycket låg under
prognosperioden. På senare tid har också
hushållens inflationsförväntningar minskat för
nästa år.
Diagram 8.1 Bruttoöverskottsandel i övrigt näringsliv
exklusive fastighets- och småhusverksamhet
Procent
Bostadskostnader
Stigande bostadskostnader ger ett totalt bidrag
till inflationen enligt KPI på 0,4 procentenheter i
år och 0,7 procentenheter nästa år, vilket
huvudsakligen förklaras av stigande
räntekostnader för egnahemsägare. De långa
marknadsräntorna stiger visserligen endast
marginellt under prognosperioden, men i takt
med att hushållen lägger om de fördelaktiga lån
som togs upp under åren 1998 och 1999 då
marknadsräntorna var låga ökar
räntekostnaderna. Detta höjer KPI, men inte
inflationen enligt UND1X från vilken dessa
kostnader exkluderas.
Hyrorna bedöms stiga med måttliga 0,6 %
innevarande år. Den föreslagna sänkningen av
fastighetsskatten skapar förutsättningar för en
återhållsam hyresutveckling även nästa år trots
att övriga kostnader för fastighetsägarna bedöms
stiga något mer än i år. Räntekostnaderna
bedöms bli högre och underhållskostnaderna
ökar när byggkonjunkturen stärks. Dessutom
bidrar de föreslagna höjningarna av energi- och
koldioxidskatter till högre
uppvärmningskostnader. I vissa regioner där
vakanstalen i bostadsbeståndet är fortsatt höga
bör dock hyreshöjningarna bli mycket måttliga.
Diagram 8.2 Konsumentprisutveckling
Årlig procentuell utveckling
Skatter och subventionsförändringar
Taxeringsvärdena för såväl egnahem som
flerfamiljshus skrivs fram med prisutvecklingen
för fastigheter under perioden juli 1996–juni
2000. Samtidigt sänks emellertid fastighetskatten
för flerfamiljshus från 1,2 % till 0,7 % och för
egnahem från 1,5 % till 1,2 % den 1 januari 2001.
Effekten av dessa förändringar på KPI tar i stort
ut varandra.
Andra skatteförändringar som genomförs den
1 januari år 2001, såsom höjda energi- och
koldioxidskatter, beräknas höja KPI, medan
sänkt moms på personbefordran samt de
marginellt sänkta arbetsgivaravgifterna sänker
KPI. Sammantaget beräknas
skatteförändringarna nästa år höja KPI med
knappt 0,2 procentenheter.
I tabell 8.2 nedan framgår i vilken utsträckning
inflationen, enligt KPI och enligt Riksbankens
mått UND1X, påverkas av de föreslagna
skatteförändringarna. I UND1X exkluderas de
direkta effekterna av ändrade skatter och
subventioner från KPI.
Tabell 8.2 Effekter på KPI och UND1X av skatte-
förändringar enligt budgetpropositionen för 2001
Samtliga åtgärder träder i kraft den 1 januari 2001
Åtgärder
KPI
UND1X
Differens1
Höjda taxeringsvärden, egnahem
0,5
0,1
0,4
Sänkt skattesats, egnahem
–0,4
0,0
–0,4
Energi- och koldioxidskatter
0,3
0,1
0,2
Höjda taxeringsvärden
samt sänkt skattesats, hyreshus
–0,1
–0,1
0,0
Sänkt moms på personbefordran
–0,1
0,0
–0,1
Totalt
0,2
0,1
0,1
1 Den korrigering av KPI (avseende förändrade indirekta skatter och
subventioner) som görs för att beräkna UND1X. I UND1X har dessutom
räntekostnader för egnahemsägare exkluderats från KPI.
Källa: Finansdepartementet
9 Hushållens ekonomi och
konsumtionsutgifter
Hushållens reala disponibla inkomster beräknas
öka kraftigt under prognosperioden tack vare
den goda sysselsättningsutvecklingen, den låga
inflationen och beslutade och föreslagna
skattesänkningar. Även hushållens
konsumtionsutgifter väntas växa starkt.
9.1 Hushållens inkomster
Hushållens realinkomstutveckling är för
närvarande mycket stark. Förra året ökade den
reala disponibla inkomsten med nära 3,5 %. Efter
ett antal år med fallande realinkomster översteg
inkomsterna för första gången 1994 års nivå.
I år väntas realinkomsterna förstärkas
ytterligare. Sysselsättningen stiger och den
fortsatt låga inflationen medför att lönesumman
realt sett ökar med nära 5 %.
Transfereringsinkomsterna från den offentliga
sektorn utvecklas något svagare än förra året,
trots det höjda barnbidraget och den kraftiga
ökningen av utbetalningarna från
sjukförsäkringen. Den främsta orsaken är
fallande utbetalningar från
arbetslöshetsförsäkringen till följd av det
förbättrade läget på arbetsmarknaden.
Inkomstskatterna sänktes i år med ca 12
miljarder kronor som ett led i kompensationen
för tidigare höjningar av egenavgifterna.
Därutöver höjdes skiktgränsen för statlig
inkomstskatt.
Sammantaget beräknas den reala disponibla
inkomsten öka med 4,4 % i år. Prognosen
påverkas dock av att nationalräkenskaperna
fr.o.m. i år redovisar Svenska kyrkan som en del
av hushållssektorn. Därmed minskar
hushållssektorns skattebetalningar med ca 10
miljarder kronor enligt nationalräkenskapernas
redovisningsmetod. Motsvarande belopp läggs
till hushållens konsumtionsutgifter. De egentliga
hushållens ekonomi påverkas inte av
omläggningen. Rensar man för Svenska kyrkans
institutionella omklassificering ökar den reala
disponibla inkomsten med 3,4 %.
Även 2001 väntas reallöner och sysselsättning
utvecklas väl, trots att tillväxttakten mattas
något. Det nya studiestödssystemet, som införs
den 1 juli nästa år, samt en ytterligare höjning av
barnbidragen medför att transfereringarnas
bidrag till hushållsinkomsterna stiger. Det
föreslagna andra steget i kompensationen för
egenavgifterna beräknas, tillsammans med en
ytterligare höjning av skiktgränsen för statlig
inkomstskatt samt höjt grundavdrag motsvara
drygt 15 miljarder kronor i skattesänkning.
Prognosen innebär sammantaget att hushållens
reala inkomster ökar med drygt 4 % nästa år,
vilket endast överträffats vid några enstaka
tillfällen de senaste 30 åren.
Under 2002 och 2003 mattas sysselsättnings-
ökningen och de sammanlagda löneinkomsternas
årliga reala tillväxttakt uppgår till ca 2 %. Vid nu
gällande och föreslagna regelsystem för skatter
och transfereringar bedöms hushållens reala
Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter
Miljarder
kronor
Procentuell volymförändring
1999
1999
2000
2001
2002
2003
Lönesumma inkl. sjuklön
849
5,7
4,8
3,4
2,0
1,9
Transfereringar från offentlig sektor
392
1,8
0,4
1,0
0,7
3,5
Räntor och utdelningar, netto
13
–11,4
–3,2
–3,7
6,9
3,3
Övriga inkomster, netto
200
0,7
1,7
1,6
1,3
1,2
Direkta skatter och avgifter
469
3,7
1,6
–0,2
1,2
3,6
Disponibel inkomst före beräkningsteknisk överföring
986
3,3
4,4
(3,4)
4,2
2,2
1,8
Disponibel inkomst efter beräkningsteknisk överföring
4,9
2,3
Hushållens konsumtionsutgifter
997
4,1
4,7
(3,7)
3,4
2,1
2,1
Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas motsvarande utveckling exklusive
denna effekt. Lönesumma, transfereringar och skatter är deflaterade med KPI. Disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens
konsumtionsutgifter.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
inkomster i genomsnitt öka med 2 % per år, dvs.
i ungefär samma takt som
konsumtionsutgifterna. Det innebär att den
relativt låga nivån på hushållssparandet nästa år
består under de därpå följande åren. Inom den
offentliga sektorn skapas samtidigt ett
sparandeöverskott, som kraftigt överstiger det
budgetpolitiska målet om 2 % av BNP. Som ett
beräkningsantagande överförs i kalkylerna detta
överskjutande överskott till hushållssektorn.
Detta innebär inte något ställningstagande till
användningen av det förväntade överskjutande
överskottet. Osäkerheten i kalkylerna är
dessutom stor. Om den ekonomiska
utvecklingen skulle avvika väsentligt från
nuvarande kalkyler påverkas bedömningen av
överskottets storlek.
Tabell 9.2 Hushållens sparande
Procent av disponibel inkomst
1999
2000
2001
2002
2003
Nettosparande före
beräkningstekn. överföring:
exkl. sparande i avtalspens.
–1,1
–1,4
–0,6
–0,4
–0,8
inkl. sparande i avtalspens.
2,1
2,2
2,9
2,9
2,5
Nettosparande efter
beräkningstekn. överföring:
exkl. sparande i avtalspens.
–1,1
–1,4
–0,6
2,2
2,4
inkl. sparande i avtalspens.
2,1
2,2
2,9
5,6
5,7
Finansiellt sparande efter
beräkningstekn. överföring
2,6
2,3
2,3
4,4
4,0
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
9.2 Hushållens konsumtionsutgifter
Hushållens konsumtionsutgifter ökade förra året
med 4,1 % mätt som årsgenomsnitt. Det är den
starkaste tillväxten sedan 1987. (Se diagram 9.1.)
Konsumtionen utvecklades särskilt kraftigt sista
kvartalet 1999, då konsumtionen ökade med
närmare 5 % i årstakt. Under loppet av de två
första kvartalen i år har konsumtionstillväxten
varit fortsatt stark, om än något lugnare än under
slutet av förra året. Hushållssektorns
konsumtionsutgifter växte enligt preliminära
uppgifter med knappt 5 % i årstakt första
halvåret. Därav utgör dock ungefär 1
procentenhet en engångseffekt av att Svenska
kyrkan fr.o.m. i år i nationalräkenskaperna ingår i
hushållssektorn i stället för i kommunsektorn.
Diagram 9.1 Hushållens disponibla inkomst och
konsumtionsutgifter
Miljarder kronor, fasta priser referensår 1999
Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden,
de ökande reala disponibla inkomsterna och
hushållens starka förmögenhetsutveckling under
framför allt förra året har bidragit till den starka
konsumtionstillväxten. Även om utvecklingen
inte kan förväntas bli lika gynnsam för alla dessa
faktorer under innevarande år och nästa år
bedöms förutsättningarna för en fortsatt stark
konsumtion vara goda. I år beräknas hushållens
konsumtionsutgifter öka med drygt 3,5 %
(bortsett från effekten av överföringen av
Svenska kyrkan till hushållssektorn) och nästa år
väntas tillväxten bli knappt 3,5 %.
Enligt Statistiska centralbyråns månatliga
undersökningar av hushållens inköpsplaner
fortsätter hushållen att se mycket optimistiskt på
den närmaste framtiden. Hushållens bild av den
egna ekonomin har varit mycket ljus sedan
början av 1999 och visar inga tecken på att
försämras. Tilltron till minskande arbetslöshet
och förbättrad ekonomi för landet som helhet
ligger kvar på den höga nivå som uppnåddes
under förra året. Förutom den gynnsamma
utvecklingen av sysselsättningen, hushållens
förmögenhet och disponibla inkomst har
sannolikt även de starka offentliga finanserna
bidragit till hushållens växande optimism, och
därmed till den höga konsumtionen, under
senare år.
Den goda sysselsättningsutvecklingen väntas
fortsätta under prognosperioden. Det faktum att
sysselsättningsutsikterna för 2001 har förbättrats
något jämfört med bedömningen i
vårpropositionen bidrar till att även
konsumtionsprognosen för nästa år har
reviderats upp.
Även om den mycket starka tillväxten i
hushållens förmögenhet under förra året bör ha
bidragit till hushållens optimism återspeglas inte
den svagare förmögenhetsutvecklingen hittills i
år i någon försämring av hushållens tillförsikt.
Det är rimligt att anta att hushållen i viss
utsträckning redan väntat sig en avmattning i
tillgångsprisernas utveckling, framför allt
beträffande de tillgångar som vuxit snabbast i
värde under den senaste tiden, och därför inte
förändrat sin positiva grundsyn till följd av första
halvårets mer måttliga börsutveckling. Dessutom
förtjänar det att påpekas att hushållens
förmögenhetsställning alltjämt är mycket stark.
Enligt de preliminära uppgifterna i
Finansinspektionens och Statistiska
centralbyråns sparbarometer minskade
visserligen hushållssektorns samlade finansiella
nettoförmögenhet under loppet av andra
kvartalet med 3,5 %, men den är fortfarande
3,7 % högre än vid årsskiftet och nästan 30 %,
eller 426 miljarder kronor, högre än vid
halvårsskiftet 1999.
Hushållens reala förmögenhet har fortsatt att
utvecklas positivt under det första halvåret i år.
Priserna på sålda småhus svängde kraftigt kring
årsskiftet, till stor del beroende på tillfälliga
effekter, men under våren har
genomsnittspriserna fortsatt att utvecklas i god
takt även om antalet sålda hus har varit relativt
lågt. Under perioden maj–juli i år låg
genomsnittspriserna på sålda småhus ca 8 %
högre än under motsvarande period förra året.
De regionala skillnaderna i prisutvecklingen för
småhus är dock mycket stora.
Effekterna på konsumtionen av den samlade
kraftiga förmögenhetsökningen är svåra att
bedöma, men det är rimligt att räkna med att en
viss del av den kraftiga konsumtionsökningen
under senare tid hänger samman med den snabba
ökningen i priserna på aktier och småhus.
Förmögenhetsökningen bidrar sannolikt
fortfarande till konsumtionstillväxten men
effekten kan antas avta successivt framöver då
förmögenheten nu utvecklas långsammare.
Hushållens sparkvot är för närvarande låg (se
diagram 9.2). Sparkvotens nivå måste ses mot
bakgrund av inte bara hushållens positiva
förväntningar och den starka
förmögenhetstillväxten, utan också
konsumtionens sammansättning. Den del av
konsumtionen som växte kraftigast förra året var
varaktiga varor, vilka i viss utsträckning kan
betraktas som investeringar, dvs. en form av
sparande, t.ex. bilar, möbler och vitvaror.
Diagram 9.3 visar utvecklingen för hushållens
konsumtion av bilar och andra varaktiga varor.
Konsumtionen av varaktiga varor exklusive bilar
växte första kvartalet i år med nästan 20 % i
årstakt. Bilkonsumtionen, som förra året ökade
med över 30 %, växte första kvartalet i år med
7 %, vilket även det är en hög tillväxttakt. Som
framgår av diagrammet finns ett cykliskt inslag i
utvecklingen för båda grupperna av varaktiga
varor. Efter den låga konsumtionen under en
stor del av 1990-talet har hushållen ett behov av
att ersätta förslitna kapitalvaror. Detta behov
torde dock mattas av under de närmaste åren.
Diagram 9.2 Hushållens nettosparkvot exklusive sparande i
avtalspensioner
Sparande i förhållande till disponibel inkomst, procent
Hushållens låga sparande kommer också till
uttryck i att skuldsättningen ökar. Hushållens
skulder, uttryckta som andel av den disponibla
inkomsten, har ökat under flera år (se diagram
9.4). Andelen är dock fortfarande betydligt lägre,
och den aktuella konsumtionsuppgången därmed
stabilare, än vad som var fallet i slutet av 1980-
talet.
Som beskrivits i avsnitt 9.1 ovan väntas
hushållens reala disponibla inkomster stiga
kraftigt 2000–2001, bl.a. tack vare en gynnsam
sysselsättningsutveckling och sänkta skatter.
Mot bakgrund av hushållens starka
förmögenhetsställning och optimistiska syn på
den närmaste framtiden väntas en relativt stor
del av inkomstökningarna i år och nästa användas
till ökad konsumtion. Detta innebär att
sparkvoten under dessa år antas förbli relativt låg.
Diagram 9.3 Hushållens konsumtionsutgifter för bilar och
övriga varaktiga varor
Miljarder kronor, fasta priser referensår 1999
Under år 2002 och 2003 emotses fortsatt stora
överskott i de offentliga finanserna. Som nämnts
i avsnitt 9.1 har väntade överskott utöver den
målsatta nivån beräkningstekniskt överförts i sin
helhet till hushållen. Som framgår av den övre
inkomstkurvan i diagram 9.1 innebär detta en
mycket stark real utveckling för den disponibla
inkomsten under dessa år. (Den nedre kurvan
illustrerar utvecklingen exklusive dessa
beräkningstekniska överföringar. På
motsvarande sätt visar diagram 9.2 sparkvoten
för 2002 och 2003 både före och efter de
beräkningstekniska överföringarna.)
Diagram 9.4 Hushållens skuldkvot
Bruttoskuld i förhållande till disponibel inkomst, procent
Det måste dock betonas att hanteringen av dessa
väntade överskott inte är föremål för beslut
förrän längre fram. Hur stora överföringar till
hushållen som kommer att vara möjliga kommer
att bedömas mot bakgrund av det aktuella
konjunkturläget. Det är också rimligt att räkna
med att hushållen, vars konsumtion under en tid
ökat snabbare än inkomsten, på sikt vill öka
sparandets andel av inkomsten till en mer
långsiktigt hållbar nivå. Den medelsiktiga
kalkylen beskriver en balanserad utveckling av
ekonomin i den takt som bedöms som
långsiktigt hållbar och förenlig med
inflationsmålet. När en konjunkturprognos för
år 2002 för första gången utarbetas under nästa år
är det sannolikt att konsumtionsutsikterna för
detta år skulle komma att revideras upp om hela
de nu prognostiserade överskjutande
överskotten faktiskt skulle överföras till
hushållen och revideras ned om överföringarna
helt skulle utebli.
Även om det således ännu inte är klart i hur
stor utsträckning och i vilken form de väntade
överskotten under 2002 och 2003 faktiskt
kommer att komma hushållen till godo är det
ändå rimligt att anta att hushållen räknar med att
få del av dem och i viss mån planerar sin
konsumtion under hela den nu aktuella perioden
därefter. Som nämnts ovan är det emellertid
också rimligt att vänta sig en ökad sparkvot.
Denna prognos stöds av att behovet av att
investera i kapitalvaror, liksom de direkta
effekterna av den snabba förmögenhetstillväxten,
väntas avta successivt.
Sammantaget bedöms förutsättningarna för en
fortsatt stark utveckling av hushållens
konsumtion 2000–2001 vara gynnsamma. Den
väntade goda utvecklingen av sysselsättningen
och den disponibla inkomsten, hushållens
alltjämt mycket goda förmögenhetsställning
samt deras optimistiska förväntningsbild talar för
att konsumtionen kommer att växa starkt både i
år och nästa år. I år väntas hushållens
konsumtionsutgifter växa med 4,7 % totalt och
med 3,7 % om effekten av Svenska kyrkans
överföring rensas bort. Nästa år förutses en
tillväxt på 3,4 %.
Även under 2002 och 2003 ger hushållens
solida förmögenhetsställning,
realinkomstutvecklingen och de starka offentliga
finanserna stöd för en prognos om fortsatt god
tillväxt i hushållskonsumtionen, även om en mer
dämpad sysselsättning bidrar till att tillväxttakten
avtar. För åren 2002 och 2003 beräknas
hushållens konsumtionsutgifter öka med drygt
2 % per år.
10 Investeringar
I år beräknas näringslivet successivt bygga ut
produktionskapaciteten för att möta en allt
högre efterfrågan från såväl inhemska som
internationella marknader. Den starka
konjunkturen har medfört ett ökat
resursutnyttjande och trots en måttlig
prisutveckling förefaller lönsamheten vara god i
stora delar av näringslivet. Industriföretagen har
expansiva investeringsplaner och även inom
övrigt näringsliv bedöms kapaciteten utökas i
betydande omfattning de närmaste åren. Totalt
beräknas näringslivets investeringar, utifrån
redan höga nivåer, öka med ca 7 % i år och med
ca 6 % nästa år.
Enligt de preliminära nationalräkenskaperna
föll investeringarna inom offentliga myndigheter
kraftigt under första halvåret i år. Trots en
förväntad uppgång under årets senare del
beräknas myndigheternas investeringar minska
räknat som årsgenomsnitt. Ökade satsningar på
vägar under nästa år medför att investeringarna
åter växer som årsgenomsnitt.
Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
Miljarder
kronor
Procentuell förändring
1999
1999
2000
2001
2002
2003
Näringslivet
246
7,6
6,9
6,2
1,2
1,5
Industri
75
0,6
7,8
8,4
0,6
1,5
Övrigt
näringsliv
171
11,0
6,5
5,3
1,5
1,5
Bostäder
32
18,8
4,5
13,7
12,0
12,0
Nybyggnad
16
21,8
11,0
17,0
–
–
Ombyggnad
16
16,1
–2,0
10,0
–
–
Offentliga
myndigheter
49
4,7
–3,2
4,9
2,3
2,4
Totalt
327
8,1
5,1
6,8
2,5
2,8
därav
maskiner
172
11,5
5,8
6,2
0,9
1,3
byggnader
112
3,8
3,7
8,3
4,6
4,9
övrigt
43
6,8
6,2
5,3
3,1
3,0
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Antalet påbörjade nybyggnationer av lägenheter
har ökat kraftigt under första halvåret i år. Nivån
är emellertid fortfarande låg i ett historiskt
perspektiv. Det förbättrade läget på
arbetsmarknaden och hushållens allt starkare
ekonomiska ställning talar för ett accelererande
bostadsbyggande de närmaste åren. Den ojämna
regionala utvecklingen av byggandet skapar dock
vissa utbudsrestriktioner som dämpar
uppgången. Antalet påbörjade ombyggnationer
av lägenheter har utvecklats överraskande svagt
inledningsvis i år, vilket bl.a. kan vara resultatet
av en begynnande brist på byggnadsarbetare.
I den medelfristiga kalkylen, dvs. för åren
2002 och 2003, antas BNP växa i en långsiktigt
normal och hållbar takt. Därmed antas BNP-
tillväxten avta något jämfört med åren 2000 och
2001. Eftersom investeringarna i stor
utsträckning påverkas av produktionstillväxten
dämpas även investeringsuppgången 2002–2003.
Bostadsproduktionen förutses i det medelfristiga
perspektivet närma sig en långsiktigt hållbar nivå,
vilket innebär en betydande uppgång från dagens
låga nivå.
10.1 Näringslivet
Industrin
Industrikonjunkturen är mycket stark för
närvarande. Den internationella tillväxten är hög
och svensk exportindustri gynnas av att
industriproduktionen och efterfrågan på
investeringsvaror stiger i för Sverige viktiga
handelsländer. Den svenska
industriproduktionen har också ökat kraftigt
inledningsvis i år. Orderingången till industrin
tyder på en fortsatt produktionsökning under
andra halvåret. Av Konjunkturinstitutets
industribarometer framgår att
kapacitetsutnyttjandet ökat under det senaste
året och att närmare en tredjedel av företagen nu
anser att produktionskapaciteten inte är
tillräcklig.
Bilden av ett mer ansträngt resursläge
stämmer överens med utvecklingen av
kapitalkvoten, dvs. kapitalstocken i relation till
produktionsnivån, som har fallit kraftigt de
senaste åren, se diagram 10.1. En sjunkande kvot
innebär alltså att produktionen ökar i förhållande
till realkapitalstocken, vilket på kort sikt
indikerar ett ökat resursutnyttjande. Barometern
och beräkningar av vinstandelar visar att
lönsamheten är god i industrin, vilket är en viktig
förutsättning för ökade investeringar.
Således förefaller det finnas både ett
betydande behov av och goda förutsättningar för
stigande investeringar inom industrin i år. Enligt
de preliminära nationalräkenskaperna var
investeringsnivån i industrin överraskande låg
första halvåret i år, med en uppgång på knappt
5 % i jämförelse med motsvarande period 1999.
Statistiska centralbyråns investeringsenkät från
maj visar emellertid att industriföretagen har
planer för helåret 2000 som innebär en ökning på
12 % jämfört med 1999, vilket skulle innebära en
kraftig investeringstillväxt andra halvåret i år. Vid
tidigare snabba tillväxtfaser har det dock visat sig
vara svårt för företagen att på kort sikt kunna
realisera sina expansiva investeringsplaner fullt
ut. Sammantaget bedöms därför industrins
investeringar stiga med knappt 8 % i år. Även
nästa år förutses en relativt hög
produktionstillväxt i industrin. Det allt högre
kapacitetsutnyttjandet och en viss förskjutning
av årets planerade investeringar talar för att
investeringarna kommer att växa med ca 8 %
även 2001.
Diagram 10.1 Kapitalkvoten i industrin
Till osäkerheten i prognosen för industrins
investeringar bidrar bl.a. svårigheterna att
bedöma utvecklingen i den cykliska basindustrin.
Konjunkturen i dessa branscher har förbättrats
påtagligt under det senaste året med ökad
produktion, stigande priser på bl.a. papper och
pappersmassa samt ett högt
kapacitetsutnyttjande. Den höga internationella
efterfrågan på vissa insatsvaror kan innebära att
den kapitalintensiva basindustrin utökar
produktionskapaciteten i större omfattning än
vad som har antagits i denna prognos. Samtidigt
bör svårigheterna med att urskilja den långsiktiga
trenden för industrins kapitalkvot framhållas.
Kvoten förefaller ha etablerats på en ny och lägre
nivå under 1990-talets senare hälft, vilket
sannolikt förklaras av den pågående
strukturomvandlingen mot en mer
kunskapsintensiv produktion. Det kan inte
uteslutas att kvoten faller snabbare än vad som
antas i denna prognos med en överskattning av
investeringsutvecklingen som följd.
Övrigt näringsliv
Förra året steg investeringarna inom övrigt
näringsliv med hela 11 %. Den mycket kraftiga
uppgången förklaras dock av tillfälligt höga
fartygs- och flygplansinvesteringar. Exkluderas
dessa var ökningen ändå goda 6 %.
Konjunkturläget har stärkts ytterligare i stora
delar av övrigt näringsliv. Under första halvåret i
år ökade produktionen i tjänstebranscherna med
5 % och antalet sysselsatta med drygt 80 000
personer i jämförelse med motsvarande period
förra året.
De flesta indikatorer tyder på en fortsatt stark
investeringsutveckling i övrigt näringsliv. Under
förra året steg priserna på kommersiella
fastigheter med 3 % i riket som helhet samtidigt
som vakansgraden i storstadsområdena sjönk till
de lägsta nivåerna på tio år. Trots att
fastighetspriserna har fallit något inledningsvis i
år är prisnivån hög, vilket är en viktig
förutsättning för att investeringar i nya
fastigheter ska vara lönsamma. Dessutom
förefaller lönsamheten i tjänstebranscherna ha
förbättrats de senaste åren. Enligt
Konjunkturinstitutets barometer uppger
företagen inom t.ex. handeln att lönsamheten i
dagsläget ligger på en högre nivå än någon gång
under hela 1990-talet samtidigt som antalet
konkurser är det lägsta på mycket länge. Noteras
bör att vinstmarginalerna per producerad enhet
har fallit de senaste åren i tjänstesektorn, vilket
bl.a. har bidragit till den låga inflationen (se
kapitel 8). Den förbättrade lönsamheten torde
således främst förklaras av kraftigt ökade
försäljningsvolymer samt av lägre
kapitalkostnader till följd av räntenedgången
under 1990-talets senare del.
Diagram 10.2 Fastighetsprisstatistik
Index 1981=100
Konjunkturinstitutets barometer visar att det
även finns förväntningar om en fortsatt uppgång
i övrigt husbyggande. Allt fler byggföretag
uppger att lönsamheten är god för närvarande
och att de förutser en ökad produktion de
närmaste åren. Dessutom är orderingången till
arkitekter samt bygg- och annan teknisk
konsultverksamhet mycket hög, vilket normalt
förebådar en investeringsuppgång på ett till två
års sikt.
Tabell 10.2 Övriga näringslivets investeringar
Miljarder
kronor
Procentuell förändring
1999
1998
1999
2000
2001
Jord- och skogsbruk
8
1,6
–7,1
4,0
3,9
Energi och vattenverk
14
3,0
–6,2
4,0
2,9
Byggnadsindustri
10
26,3
22,7
6,1
5,8
Handel
26
30,2
–0,9
7,1
6,2
Finansiell verksamhet
8
24,7
13,5
–2,6
5,1
Företagstjänsteverksamhet
29
25,7
14,0
6,5
4,9
Hushållsverksamhet
10
11,6
9,7
15,0
3,8
Fastighetsverksamhet
15
6,1
1,6
9,3
6,9
Övrig tjänsteverksamhet
50
4,3
28,9
6,2
5,5
därav transport
27
1,7
53,5
1,6
2,9
post och tele
15
4,5
6,3
15,6
10,6
Summa
171
13,6
11,0
6,5
5,3
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Statistiska centralbyråns investeringsenkät
bekräftar bilden av en stigande
investeringsaktivitet i övrigt näringsliv i år.
Bilden är dock delvis splittrad. Inom
företagstjänster samt post- och telebranscherna
är planerna expansiva. I telebranschen förklaras
uppgången delvis av en fortsatt utbyggnad av
mobiltelefonsystemen och av bredbandsnätet.
Inom finansiell verksamhet och handel är
däremot utbyggnadsplanerna överraskande
svaga. De begränsade investeringsplanerna inom
finansiell verksamhet förklaras sannolikt av
strukturella förändringar till följd av
företagsfusioner och den ökade användningen av
post- och banktjänster över Internet, vilket bl.a.
medför en minskning av antalet bank- och
postkontor. Omställningsarbetet i samband med
millennieskiftet är nu över vilket ytterligare
dämpar investeringsutvecklingen i den finansiella
sektorn. Vad gäller handeln bör det understrykas
att efter den mycket kraftiga uppgången 1998
ligger investeringarna på en hög nivå och redan
fjolårets investeringsnivåer innebär en betydande
utbyggnad av kapaciteten. En viktig förklaring
till de återhållsamma investeringsplanerna enligt
enkäten är att allt färre företag inom handeln
äger fastigheter varvid produktionsökningar i
denna bransch delvis resulterar i ökade
investeringar i fastighetssektorn. Den förväntade
kraftiga uppgången i hushållens konsumtion
bedöms dock medföra ökade och mer
omfattande investeringar inom handeln än vad
enkäten anger både i år och nästa år.
Det bör också nämnas att inom flertalet
branscher steg mjukvaruinvesteringarna, vilka
utgör 13 % av de totala investeringarna, kraftigt
under första halvåret i år enligt
nationalräkenskaperna. Under de närmaste åren
beräknas dessa öka med ca 6 % årligen.
Sammantaget görs bedömningen att behovet
av att utöka produktionskapaciteten generellt
sett är stort och att investeringarna i övrigt
näringsliv i år överstiger fjolårets nivå med
ca 6,5 %.
Av diagram 10.3 framgår att kapitalkvoten i
övrigt näringsliv exklusive småhus och
fastighetsverksamhet successivt har fallit sedan
början av 1980-talet, bortsett från recessionsåren
under 1990-talets första hälft. Den tydliga
nedåtgående trenden förklaras bl.a. av minskade
investeringar i energisektorn och av
kapitalrationaliseringar inom handel och
finansiella tjänster. Det är svårt att avgöra
utvecklingen av kapitalkvoten på sikt men den
kraftiga nedgången förra året bedöms delvis vara
resultatet av ett ökat kapacitetsutnyttjande, vilket
tillsammans med förväntningar om en fortsatt
stark produktionsökning beräknas medföra att
investeringarna inom övrigt näringsliv stiger med
ytterligare ca 5 % nästa år. De positiva utsikterna
för byggsektorn stödjer en sådan prognos.
Diagram 10.3 Kapitalkvoten i övrigt näringsliv exklusive
småhus och fastighetsverksamhet
10.2 Bostäder
Under förra året påbörjades byggnationer av ca
14 000 lägenheter enligt Statistiska centralbyrån,
vilket var en ökning med ca 14 % jämfört med
året innan. Uppgången har fortsatt inledningsvis
i år enligt preliminär statistik från Statistiska
centralbyrån.
Fundamentala faktorer talar för att
bostadsbyggandet tar fart de närmaste åren.
Stigande fastighetspriser på
andrahandsmarknaden och fallande vakanstal
visar att efterfrågan på bostäder är hög redan i
dag (se diagram 10.4). Även om den regionala
fördelningen är ojämn innebär den allt högre
prisnivån att det i många fall är mycket lönsamt
med nybyggnationer. En fortsatt förbättring av
läget på arbetsmarknaden och hushållens allt
starkare ekonomiska ställning bidrar till att höja
efterfrågan ytterligare. Dessutom har räntorna
stabiliserats på en förhållandevis låg nivå.
Diagram 10.4 Antalet outhyrda respektive påbörjade
lägenheter
Tusental
Konjunkturinstitutets barometer visar att
förväntningarna avseende bostadsbyggandet är
mycket positiva avseende andra halvåret i år. I
barometern kan emellertid en besvikelse noteras
i den mening att de positiva förväntningarna
under det senaste året inte har infriats. Det kan
också konstateras att trots många gynnsamma
omständigheter och en i dagsläget hög
efterfrågan är byggandet av bostäder alltjämt på
en mycket låg nivå. Uppgången i antalet
påbörjade lägenheter under förra året och
inledningsvis i år var från den historiskt sett
mycket låga nivå som gällde under större delen
av 1990-talet. Enligt Boverkets bedömningar
skulle det behöva byggas 25 000–30 000
lägenheter årligen för att svara mot den
långsiktiga efterfrågan. Ytterligare en indikator
på att bostadsbyggandet fortfarande är
återhållsamt är att orderingången till
småhusfabrikanterna har minskat något hittills i
år jämfört med första halvåret i fjol.
Det förhållandevis låga bostadsbyggandet
förklaras troligen bl.a. av en låg lönsamhet i
nyproduktionen av hyresrätter samt av vissa
utbudsrestriktioner i form av brist på
byggnadsarbetare och tomtmark. De senare
faktorerna torde i sin tur förklaras av den ojämna
regionala utvecklingen med en mycket hög
efterfrågan i storstadsområdena. Nämnda
utbudsrestriktioner väntas delvis gälla även de
närmaste åren och antalet påbörjade bostäder
beräknas därmed uppgå till 18 000 i år och till
21 000 nästa år, dvs. samma prognos som i
vårpropositionen.
Vissa utbudsrestriktioner kan vara en
förklaring till att antalet inledda
ombyggnationsprojekt har varit överraskande
låga hittills i år. Ytterligare en orsak är sannolikt
att lönsamheten tidigare har varit mycket dålig
hos de allmännyttiga bolagen. De senaste årens
räntenedgång och fallande vakanstal innebär
dock att den finansiella situationen har
förbättrats. Därmed torde antalet inledda
ombyggnationer de närmaste åren överstiga
fjolårets nivå på 21 000 lägenheter. På grund av
det låga utfallet hittills i år och med hänsyn tagen
till vissa utbudsrestriktioner har dock prognosen
för antalet ombyggnationer reviderats ned med
ca 1 000 lägenheter per år jämfört med
vårpropositionen till 22 000 i år och till 25 000
lägenheter nästa år.
I genomsnitt pågår ett nybyggnationsprojekt i
ca 12 månader och ett ombyggnadsprojekt i ca 6
månader. Den kraftiga uppgången av påbörjade
nybyggnationer som har ägt rum inledningsvis i
år påverkar därför successivt volymutvecklingen
i år och delvis även nästa år. Dessutom har
omfattningen av olika projekt samt fördelningen
mellan småhus och lägenheter i flerfamiljshus
betydelse. Sammantaget beräknas
bostadsinvesteringarna öka med omkring 5 % i
år och med 14 % nästa år.
10.3 Lager
Efter en till stora delar ofrivillig
lageruppbyggnad under 1998 ägde en successiv
lageranpassning rum under förra året.
Sammantaget gav lagerinvesteringarna ett
negativt bidrag till BNP-tillväxten på
motsvarande 0,5 % av BNP 1999. Under första
kvartalet i år gav lagerinvesteringarna däremot ett
positivt tillväxtbidrag på 0,7 % av BNP. Den
stora lagerökningen förklaras bl.a. av en oväntat
hög lageruppbyggnad i industrin. Även under
andra kvartalet växte lagren kraftigt, vilket gav
ett positivt BNP-bidrag på motsvarande 0,5 %.
Osäkerheten i utfallet avseende andra kvartalet är
dock mycket stor på grund av att den s.k.
snabbversionen av nationalräkenskaperna som
publiceras i augusti i många avseenden är en
prognos.
Den anpassning som genomfördes i fjol
bedöms i stort sett vara avslutad och
lagerökningen i industrin i början av året antas i
huvudsak vara tillfällig. Under de närmaste åren
väntas det ske en frivillig lageruppbyggnad i
näringslivet som helhet i samband med att
produktionsnivån successivt stiger. Jämfört med
vårpropositionen, då lagerinvesteringarna
beräknades vara tillväxtneutrala fram t.o.m. 2003,
har lagerprognosen reviderats upp något i år,
vilket förklaras av att såväl produktion som
lagerinvesteringarna inom handeln nu förutses
bli högre. Sammantaget väntas
lagerinvesteringarna i år vara något större än
under förra året och BNP-bidraget väntas uppgå
till 0,2 % i år. Nästa år dämpas
produktionsökningen inom såväl industrin som
handeln med en långsammare lagertillväxt som
följd. Därmed beräknas BNP-bidraget bli –0,1 %
år 2001. För 2002 och 2003 antas
lagerinvesteringarna vara av samma
storleksordning som nästa år och därmed vara
tillväxtneutrala.
Den kraftiga lageruppbyggnaden i industrin
inledningsvis i år förklaras av ökade lager inom
läkemedels- och teleproduktindustrierna. Av
Konjunkturinstitutets barometer framgår att i
den kemiska industrin, där produktionen av
läkemedel ingår, har missnöjet med
lagersituationen ökat under första halvåret i år
samtidigt som Statistiska centralbyråns statistik
visar att produktionen sjönk i denna bransch
jämfört med inledningen av 1999. Det
försämrade konjunkturläget kan medföra en
onormalt hög lagerhållning i läkemedelsindustrin
under större delen av innevarande år. Något
liknande missnöje med lagren syns inte i
teleproduktindustrin. Därmed bedöms
lagertillväxten i denna bransch vara temporär och
dessa lager torde därmed justeras ned relativt
snabbt. Konjunkturinstitutets barometer visar att
generellt sett är industriföretagen nöjda med
lagersituationen och mot bakgrund av det starka
konjunkturläget i flertalet branscher bedöms
industrins totala lager växa i takt med
produktionen.
Inom handeln har lagren utvecklats i stort sett
som väntat inledningsvis i år. Det missnöje med
lagerläget som uppstod vid årsskiftet inom
handeln med motorfordon kvarstår dock enligt
Konjunkturinstitutets barometer. I denna
bransch förefaller det alltså finnas behov av att
minska lagren. Sett till handeln som helhet väntas
dock lagren öka något i samband med en
tilltagande inhemsk efterfrågan. På grund av att
handelns försäljning nu förutses bli högre har
lagerinvesteringarna höjts i jämförelse med
prognosen i vårpropositionen.
11 Den offentliga sektorn
Den offentliga sektorns finansiella sparande
beräknas uppgå till ca 3,5 % av BNP i år och
nästa år. Det positiva sparandet bidrar till att
statsskulden sjunker och att den konsoliderade
bruttoskulden understiger 60 % av BNP i år.
Nettoskulden vänds till en positiv finansiell
nettoställning redan nästa år. Även för 2002 och
2003 förutses ett finansiellt sparande på omkring
3,5 % av BNP.
11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn
Finansiellt sparande
I år väntas den offentliga sektorns finansiella
sparande uppgå till ca 71 miljarder kronor eller
3,4 % av BNP. Det är en förbättring med 1,5 %
av BNP, jämfört med 1999. Därav svarar lägre
ränteutgifter för nära 1 procentenhet, vilket del-
vis är en följd av att intäkterna från försäljningen
av aktier används till amortering av statsskulden.
De direkta intäkterna från försäljningar av aktier
inkluderas däremot inte i det finansiella
sparandet. Såväl den offentliga sektorns
inkomster som utgifter exklusive räntor minskar
som andel av BNP. En del av nedgången beror
emellertid på att den offentliga sektorns
omslutning reduceras från och med innevarande
år med 0,5 % av BNP till följd av att Svenska
kyrkan skiljs från staten.
Det finansiella sparandet överträffade målen
om balans 1998 och ett överskott på 0,5 % av
BNP 1999. Även i år väntas det finansiella
sparandet överstiga målet om ett överskott på
2 % av BNP. Denna utveckling har skett trots de
skattesänkningar och andra reformer som
genomförts under senare år. Sammantaget
beräknas genomförda reformer under perioden
1998–2000 medföra en budgetbelastning för
staten på ca 3,5 % av BNP år 2000. Det innebär
att den offentliga sektorns finansiella sparande
skulle ha uppgått till ca 7 % av BNP i år i
frånvaro av re
Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
1187,8
1218,7
1248,1
1281,2
1335,4
procent av BNP
60,2
58,9
57,2
56,4
56,5
Skatter och avgifter
1043,2
1074,9
1110,4
1141,8
1190,7
procent av BNP
52,9
52,0
50,9
50,3
50,3
Kapitalinkomster
70,2
67,8
59,2
58,3
61,1
Övriga inkomster
74,3
76,0
78,5
81,1
83,5
Utgifter
1150,8
1147,4
1172,4
1206,3
1251,2
procent av BNP
58,4
55,5
53,7
53,1
52,9
Transfereringar
463,8
464,9
475,7
483,0
506,2
Konsumtion och investeringar
581,6
596,2
619,9
648,4
674,5
Ränteutgifter
105,4
86,2
76,8
74,9
70,6
Finansiellt sparande före överföring
36,9
71,3
75,7
74,9
84,1
procent av BNP
1,9
3,4
3,5
3,3
3,6
Beräkningsteknisk överföring
–
–
–
29,5
36,8
procent av BNP
–
–
–
1,3
1,6
Finansiellt sparande efter överföring
36,9
71,3
75,7
45,4
47,3
procent av BNP
1,9
3,4
3,5
2,0
2,0
Finansiell ställning
Nettoskuld
224,1
10,1
–80,5
–134,4
–188,5
procent av BNP
11,4
0,5
–3,7
–5,9
–8,0
Konsoliderad bruttoskuld1
1294,4
1218,5
1162,6
1140,4
1141,5
procent av BNP
65,6
58,9
53,2
50,2
48,2
Anm: Till följd av att Svenska kyrkan skiljs från staten reduceras inkomster och utgifter med 0,5 % av BNP fr.o.m. år 2000.
1 Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
former, allt annat lika. Detta reformutrymme har
skapats genom den stabila ekonomiska
utvecklingen med låg inflation och låga räntor.
Nästa år reduceras skatteinkomsterna som
andel av BNP till knappt 51 %. Inkomsterna av
räntor och utdelningar faller nominellt eftersom
AP-fonden överför finansiella tillgångar till ett
värde på 155 miljarder kronor till staten. Då
större delen av dessa tillgångar används för att
minska statsskulden bidrar överföringen också
till sänkta ränteutgifter. Utgifter exklusive räntor
minskar även de som andel av BNP. Det
finansiella sparandet beräknas 2001 till ca 76
miljarder kronor eller 3,5 % av BNP. Av detta är
8 miljarder kronor, eller 0,4 % av BNP, en
tillfällig effekt av skatt på utdelade medel till
företagen från försäkringsbolaget SPP.
Vid hittills beslutade och föreslagna regler
beräknas det finansiella sparandet som andel av
BNP uppgå till 3,3 % 2002 och förstärkas till
3,6 % 2003. Det prognostiserade sparandet
överträffar därmed budgetmålet om ett
överskott på 2 % av BNP med 30 respektive 37
miljarder kronor. Det överskjutande överskottet
antas i kalkylen för perioden 2002–2003
beräkningstekniskt överföras till hushållssektorn.
Statens ränteutgifter, statsskulden och den
offentliga sektorns finansiella ställning är för
åren 2002 och 2003 beräknade med ett antagande
om ett finansiellt sparande som överensstämmer
med saldomålet på 2 % av BNP.
Den finansiella ställningen
Finansiellt sparande är resultatet av alla
transaktioner som påverkar den finansiella
nettoförmögenheten. Det innebär att t.ex.
försäljning av aktier inte påverkar det finansiella
sparandet. Om försäljningsinkomsterna används
för amortering av statsskulden minskar tillgångar
och skulder lika mycket, vilket medför en
oförändrad finansiell nettoställning. Skulle
däremot försäljningsinkomsterna användas till
ökade utgifter minskar det finansiella sparandet.
Eftersom det finansiella sparandet är definierat
som nettot av transaktioner påverkar inte heller
värdeförändringar på tillgångar och skulder det
finansiella sparandet.
Den offentliga skulden påverkas däremot av
anskaffning och försäljning av finansiella
tillgångar samt värdeförändringar. Den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad
enligt de s.k. Maastrichtkriterierna, var vid
utgången av 1999 drygt 65 % av BNP. Genom
de finansiella överskotten och den
skuldminskning som sker till följd av
försäljningar av statens aktieinnehav, beräknas i
år skulden understiga referensvärdet inom EU på
60 % av BNP.
Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld,
dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar,
är väsentligt lägre än den konsoliderade
bruttoskulden. Detta beror huvudsakligen på att
AP-fonden har betydande finansiella tillgångar
vid sidan av statsobligationer. Även staten och
den kommunala sektorn har finansiella tillgångar
i form av t.ex. aktier och utlåning. Nettoskulden
sjunker till följd av överskotten i det finansiella
sparandet och påverkas också av de
värdeförändringar som sker på den offentliga
sektorns innehav av aktier och obligationer.
Genom börsnoteringen av Telia AB stiger det
bokförda värdet av statens aktier med ca 120
miljarder kronor i år. Denna värdeökning
reducerar nettoskulden med motsvarande
belopp, utöver den minskning som sker genom
sparandet. Ett fortsatt högt finansiellt sparande
medför att nettoskulden vänds till en positiv
finansiell ställning redan under 2001. Det
innebär att värdet av den offentliga sektorns
finansiella tillgångar då överstiger skulderna.
Jämförelse med 2000 års ekonomiska
vårproposition
Den offentliga sektorns finansiella sparande år
2000 bedöms nu bli 12 miljarder kronor högre än
vad som beräknades i vårpropositionen.
Förbättringen beror i huvudsak på större
skatteinkomster. Skatteinkomsterna höjs
ytterligare 2001 till följd av att BNP-tillväxten nu
förutses bli högre än tidigare. Därtill kommer i
förhållande till vårpropositionen ett tillfälligt
tillskott på 8 miljarder kronor genom skatt på
utdelade medel från försäkringsbolaget SPP.
Oaktat de nu föreslagna skatteförändringarna
har det finansiella sparandet sedan
vårpropositionen reviderats upp med 20
miljarder kronor eller 1 % av BNP 2001. Även
efter skatteändringarna blir det finansiella
sparandet 5 miljarder kronor högre 2001 jämfört
med vårpropositionen. För åren 2002 och 2003
har det finansiella sparandet reviderats ned med 7
respektive 22 miljarder kronor jämfört med
vårpropositionen. Det innebär en motsvarande
sänkning av den beräkningstekniska
överföringen för dessa år.
Den konsoliderade bruttoskulden har justerats
upp med 20 miljarder kronor 2000 till följd av att
försäljningen av aktier har blivit mindre
omfattande än väntat. För nästa år motverkas
detta delvis av ett högre finansiellt sparande än i
vårpropositionen. Sammantaget har prognosen
för bruttoskulden, avseende 2001, reviderats upp
med 10 miljarder kronor.
Nettoskulden har reviderats ned med ca 64
miljarder kronor för 2000 till följd av att hela
värdet av statens ägande i Telia AB nu redovisas
bland de finansiella tillgångarna. I
vårpropositionen gjordes en mer försiktig
bedömning av marknadsvärdet på grund av den
då rådande osäkerheten kring försäljningen av
aktier i Telia.
Skatter och avgifter
I nationalräkenskaperna redovisas skatterna i
huvudsak när skattskyldigheten uppstår och inte,
som i statsbudgeten, när skatten betalas.
Periodiseringen av inkomstskatterna är dock
ofullständig på grund av att redovisningen
avviker från de slutligt fastställda skatterna.
Därtill kommer att den del av mervärdeskatten
och tullinkomsterna, som ingår som en del av
EU-avgiften, inte redovisas som transaktioner i
den offentliga sektorn utan bokförs som en skatt
till utlandet. De totala skatterna är således större
än den offentliga sektorns skatteinkomster.
De totala skatteinkomsterna har stigit kraftigt
de senaste åren och uppgick 1999 till 53,5 % av
BNP (skattekvoten), se tabell 11.2. I år har
inkomstskatten för hushåll sänkts med ca 12
miljarder kronor genom en skattereduktion för
en fjärdedel av den allmänna pensionsavgiften
och genom en höjning av skiktgränserna för den
statliga skatten. Inkomsterna av bolagsskatten
reduceras under prognosperioden genom en
tidigare beslutad höjning av avsättningen till
periodiseringsfonder och genom att tiden för
återföring till beskattning förlängts från 5 till 6
år. I år har fastighetskatten på hyreshus sänkts till
1,2 % av taxeringsvärdet. Energibeskattningen
har höjts för att finansiera kompetensutveckling i
företagen. Kommunalskatterna har också
förändrats i vissa kommuner och landsting så att
den i genomsnitt, inklusive kyrkoskatten, ökat
från 31,48 % till 31,60 %. Därtill kommer att
Svenska kyrkans skiljande från staten innebär att
kyrkoskatten fr.o.m. 2000 ej längre räknas som
en skatt utan som en medlemsavgift, vilket
sänker den redovisade skattekvoten med 0,5
procentenheter. Sammantaget sjunker
skattekvoten till 52,6 % i år.
För 2001 föreslås nu ytterligare ett steg i
sänkningen av inkomstskatten för hushåll med
samma inriktning som i år samt en höjning av
grundavdraget med 1 200 kronor. Reseavdraget
med bil föreslås höjas med 1 krona per mil.
Sammantaget innebär det att inkomstskatten för
hushåll sänks med 15 miljarder kronor. För att
undvika ett ökat skatteuttag till följd av att
frysningen av taxeringsvärdena upphör nästa år
föreslås förändringar av fastighets- och
förmögenhetsskatterna.
Tabell 11.2 Skatter och avgifter
Procent av BNP
1999
2000
2001
Hushållens direkta skatter och
avgifter
22,4
21,7
20,8
Företagens direkta skatter
3,1
2,9
3,1
Arbetsgivar- och egen-
företagaravgifter
14,9
14,8
14,6
Mervärdesskatt
7,2
7,5
7,5
Fastighetsskatt
1,2
1,1
1,1
Övriga indirekta skatter
4,6
4,6
4,4
Totala skatter och avgifter
53,5
52,6
51,5
varav till EU
0,6
0,6
0,6
Anm: Till följd av att Svenska kyrkan skiljs från staten reduceras skatterna med
0,5 % av BNP fr.o.m. 2000.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Fastighetsskatten föreslås justeras ned från 1,5 %
till 1,2 % av taxeringsvärdet för småhus och från
1,2 % till 0,7 % av taxeringsvärdet för hyreshus.
Därtill föreslås en höjning av fribeloppet i
förmögenhetsskatten till 1 miljon kronor för
ensamstående och till 1,5 miljoner kronor för
sambeskattade. De föreslagna förändringarna av
fastighetsskatten och förmögenhetsskatten
medför sammantagna ett skattebortfall på ca 10
miljarder kronor jämfört med vårpropositionen.
Skatten på realisationsvinster på bostäder föreslås
höjas från 15 % till 20 %. Miljöskatter och
energibeskattningen föreslås höjas med drygt 3
miljarder kronor. Mervärdesskatten på kollektiva
transporter föreslås sänkas från 12 % till 6 %,
vilket motsvarar knappt 1 miljard kronor.
Arbetsgivaravgifterna förslås sänkas med 0,1
procentenhet eller 1 miljard kronor.
Sammantaget innebär de nu föreslagna
skatteförändringarna en skattesänkning på 15
miljarder kronor jämfört med år 2000.
Tillsammans med tidigare beslutade
skatteförändringar reduceras de periodiserade
skatterna med 23 miljarder kronor nästa år.
Skatten på utdelade medel från SPP höjer
tillfälligt skatteinkomsterna med 8 miljarder
kronor eller 0,4 % av BNP nästa år.
Skatteförändringarna och en i förhållande till
BNP långsammare utveckling av viktiga
skattebaser bidrar till att skattekvoten sjunker till
51,5 % nästa år.
Utgifter
År 1999 uppgick de offentliga utgifterna till
motsvarande 58,4 % av BNP (utgiftskvoten).
Det är i nivå med 1990, året innan den
ekonomiska krisen bidrog till att utgiftskvoten
steg till som högst 70 % 1993. Som framgår av
tabell 11.1 sjunker de offentliga utgifterna som
andel av BNP i år och nästa år. Den starka BNP-
tillväxten både ökar nämnaren i utgiftskvoten
och leder till lägre utgifter för arbetslösheten.
Den låga inflationen resulterar i en motsvarande
låg nominell ökning av pensioner och andra
indexerade utgifter. Den minskade statsskulden
och låga räntor medför sänkta ränteutgifter.
Utgifterna sjunker även i reala termer i år, se
tabell 11.3. Av den redovisade reala minskningen
i år på 2,8 % svarar emellertid effekten av att
Svenska kyrkan skilts från staten för 0,8
procentenheter. Exklusive denna effekt och de
kraftigt sänkta ränteutgifterna minskar utgifterna
i reala termer med 0,2 %. Nästa år ökar
utgifterna realt med ca 1 % exklusive
ränteutgifter.
Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter
Andel av
utgifter i
procent
Procentuell volym-
förändring
1999
1999
2000
2001
Summa utgifter
100,0
0,5
–2,8
0,1
exklusive räntor
90,9
1,6
–1,2
1,1
Hushållstransfereringar
34,2
1,9
0,3
1,1
Pensioner
16,0
–
0,3
1,4
Sjukdom
6,8
–
9,8
5,1
Arbetsmarknad
4,0
–
–13,9
–11,3
Familjer och barn
3,4
–
3,6
4,0
Studier
1,3
–
–9,4
3,9
Övrigt
2,8
–
–2,3
–1,3
Övriga transfereringar
5,9
–1,5
–8,1
0,5
Räntebidrag till
bostäder
0,6
–32,0
–48,1
–48,5
BNI-avgiften till EU
0,8
4,7
6,3
10,6
Bistånd
1,1
5,6
12,3
4,7
Ränteutgifter
9,1
–9,9
–19,2
–12,1
Konsumtion
46,1
1,8
–1,4
0,9
Investeringar
4,7
2,9
–2,0
4,6
Anm: Överföringen av Svenska kyrkan till hushållssektorn påverkar
utvecklingstalen för år 2000. Exkl. påverkan av denna omklassificering
beräknas totala utgifter till –2,0 %, totala utgifter exkl räntor till –0,2 % och
konsumtionsutgifter till 0,6 %.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Transfereringarna till hushållen, som svarar för
34 % av de offentliga utgifterna, ökar realt med
0,3 % i år och med 1 % nästa år. Ålderspensioner
m.m., som utgör nära hälften av
transfereringarna till hushållen, stiger relativt
långsamt i år, delvis till följd av att basbeloppet
indexeras med 1999 års låga inflation. Nästa år
bidrar höjningar av pensionstillskott och
bostadstillägg till en starkare real ökning.
Utbetalningarna från sjukförsäkringen har ökat
kraftigt till följd av ökad sjukfrånvaro och högre
medelersättning per sjukdag. Ökningstakten
väntas avta i år för att sedan stabiliseras. Även
assistansersättningen har ökat kraftigt och
fortsätter att öka i snabb takt. Det förbättrade
läget på arbetsmarknaden medför lägre
kostnader för ersättningarna till arbetslösa. Även
social- och bostadsbidragen väntas minska till
följd av den positiva ekonomiska utvecklingen.
Barnbidragen har höjts i år och en ytterligare
höjning sker nästa år. Utbetalda studiebidrag och
ersättning till personer i kunskapslyftet
minskade kraftigt förra året och fortsätter att
minska i år. Det är en följd av att antalet
studiestödstagare sjunker. Nästa år stiger
utbetalningarna till följd av att de nuvarande
studiestödsformerna ersätts av ett nytt
studiestödssystem den 1 juli 2001. Reformen
innebär bl.a. att den generella bidragsnivån höjs,
vilket ökar de redovisade utbetalningarna i
nationalräkenskaperna eftersom lånedelen i
studiemedelssystemet inte räknas som utgift.
Övriga transfereringar svarar för 6 % av de
offentliga utgifterna och består av subventioner
och andra bidrag till näringslivet och till utlandet.
Transfereringarna till näringslivet innefattar
utgifter för områden som arbetsmarknads-,
regional- och miljöpolitik samt statligt och
kommunalt stöd till t.ex. bostäder och
transportsektorn. Bidragen till näringslivet
minskar relativt kraftigt under prognosperioden.
Det gäller t.ex. räntebidragen till bostäder, som
har minskat från över 35 miljarder kronor 1993
till drygt 7 miljarder kronor 1999. År 2001
beräknas bidragen uppgå till endast 2 miljarder
kronor. Den fortsatta minskningen beror
huvudsakligen på att bidrag lämnas till en stegvis
minskande andel av räntekostnaderna.
Den BNI-baserade EU-avgiften uppgår till ca
10 miljarder kronor i år och den totala EU-
avgiften till drygt 22 miljarder kronor. Skillnaden
mellan dem består i att en del finansieras genom
tullmedel och mervärdesskatt. Som nämnts ovan
bokförs denna del i nationalräkenskaperna som
en skatt till EU och endast BNI-avgiften
redovisas som en utgift för den offentliga
sektorn. I år och nästa år stiger BNI-avgiften
relativt kraftigt delvis till följd av att en större del
av den totala avgiften till EU kommer att baseras
på BNI. Även den totala avgiften ökar starkt i år,
delvis som följd av att valutakurseffekter gav en
tillfälligt låg avgift 1999. Utgifterna för bistånd
ökar också starkt i år efter den
utgiftsbegränsning som gällde förra året.
Den offentliga konsumtionen svarar för 46 %
av de offentliga utgifterna och motsvarar 27 % av
BNP. Den offentliga konsumtionen drogs ned i
samband med konsolideringen av de offentliga
finanserna, men efter ökningar 1998 och 1999
ligger nu den offentliga konsumtionen i fasta
priser drygt 2 % över 1993 års nivå. I år sjunker
den redovisade konsumtionen eftersom Svenska
kyrkan överförts från den offentliga sektorn till
hushållssektorn. Frånsett denna överföring
beräknas konsumtionen inom stat och kommun
sammantaget öka i volym med 0,6 % i år. Nästa
år beräknas den offentliga konsumtionen öka
med ca 1 %, vilket är väsentligt lägre än BNP-
tillväxten på 3,5 %. Som andel av BNP kommer
den offentliga konsumtionen emellertid att
minska med endast en halv procentenhet
eftersom prisutvecklingen för den offentliga
konsumtionen är högre än för BNP.
Finanspolitiken
De prognoser som redovisats i tidigare avsnitt
innebär att den offentliga sektorns finansiella
sparande förbättras med 1,5 % av BNP i år till
omkring 3,5 % av BNP. Även nästa år beräknas
överskottet uppgå till 3,5 % av BNP. Om den
beräkningstekniska överföringen inte beaktas
beräknas överskottet ligga kvar på den nivån
under resten av kalkylperioden. Detta innebär att
de offentliga finansernas effekt på ekonomin
bedöms vara åtstramande i år och i stor sett
neutral de följande åren. Vid en tillväxt i
ekonomin som är högre än den långsiktiga
trenden förstärks de offentliga finanserna i
frånvaro av regeländringar genom de s.k.
automatiska stabilisatorerna. Dessa dämpar den
privata sektorns efterfrågan. Diskretionära
finanspolitiska åtgärder förstärker eller
motverkar de automatiska stabilisatorernas
effekter. I tabell 11.4 redovisas en grov indikator
på den diskretionära finanspolitiken, dvs. den del
av förändringen av det offentliga överskottet
som beror på politiska beslut. Efter justering av
överskottet för konjunkturutveckling,
skatteperiodiseringar m.m. återstår en restpost,
som utgör en grov indikator på den diskretionära
finanspolitikens inriktning. I indikatorn
inkluderas inte bara effekten av de åtgärder som
föreslås i denna proposition, utan även av beslut
som fattats tidigare, men inte träder i kraft förrän
under de redovisade åren. Därutöver inräknas
effekterna av volymfaktorer i
transfereringssystemen, vilka inte direkt beror av
aktiva beslut.
Tabell 11.4 Beräkning av finanspolitikens inriktning
Procent av BNP
1999
2000
2001
2002
2003
Förändring av finansiellt
sparande före överföring
0,0
1,5
0,0
–0,2
0,3
Förklarande faktorer
Konjunkturläge inkl.
förändr. av skattebaser
1,6
1,4
0,7
–0,2
0,0
Periodisering av
skatteinkomster
–0,9
0,4
0,6
–0,6
–0,2
Köp och försäljning av
fastigheter samt
kapitaltransf., netto
–0,9
0,0
0,0
0,0
0,0
Kapitalinkomster och
ränteutgifter, netto
0,0
0,9
0,1
0,1
0,3
Justerat primärt sparande
före överföring1
0,2
–1,1
–1,3
0,5
0,2
Beräkningsteknisk
överföring
–
–
–
–1,3
–0,3
Justerat primärt sparande
efter överföring1
0,2
–1,1
–1,3
–0,8
–0,1
1 Det justerade primära sparandet visar finanspolitikens inriktning. Ett negativt
tal innebär att inriktningen är expansiv och ett positivt tal att inriktningen är
kontraktiv.
Källa: Finansdepartementet
Den komponent som hänförs till konjunkturen
beaktar såväl BNP-utvecklingen som de
viktigaste skattebasernas utveckling i förhållande
till BNP. Den del som beror på BNP-
utvecklingen mäts som 75 % av avvikelsen i
BNP-förändring från en antagen trendmässig
utveckling på 2 %.
Hur det offentliga sparandet påverkas av
konjunkturen beror inte bara på BNP-tillväxten
utan också på tillväxtens sammansättning. En
exportledd tillväxt ger lägre skatteinkomster än
om den drivs av privat konsumtion.
Förskjutningar mellan vinster och löner påverkar
också skatteinkomsterna eftersom vinster på
kort sikt är lägre beskattade än löner. Den
kraftiga ökningen av sysselsättningen förra året
ledde till att lönesumman steg mer än BNP.
Detta ökade effekten av konjunkturen på de
offentliga finanserna utöver vad som följde av att
BNP-tillväxten var högre än 2 %. Nästa år väntas
de viktigaste skattebaserna stiga något
långsammare än BNP, vilket dämpar effekten av
tillväxten på de offentliga finanserna.
Den ofullständiga periodiseringen av
skatteinkomsterna för bolag och hushåll i
nationalräkenskaperna innebär att de redovisade
skatterna avviker från de slutligt fastställda
skatterna. För enskilda år kan
periodiseringseffekterna vara betydande, men på
några års sikt bör de jämnas ut. Förra året ökade
de slutliga skatterna betydligt mer än de skatter
som redovisas i nationalräkenskaperna, vilket gör
att förbättringen av det ”underliggande”
sparandet underskattades. I år och nästa år väntas
skatterna enligt nationalräkenskaperna öka mer
än de slutliga skatterna.
Det som i nationalräkenskaperna registreras
som köp och försäljningar av fastigheter är ofta
ett resultat av tillfälliga transaktioner. År 1998
drogs det offentliga sparandet upp av att
bolagiseringen av AP-fondens fastigheter
tillgodoräknades det finansiella sparandet. Det
påverkade förändringen av sparandet mellan
1998 och 1999.
De finansiella överskotten medför att den
offentliga sektorns skuldsättning stadigt avtar.
Därmed minskar räntebördan, vilket ger ett
positivt bidrag till förbättringen av de offentliga
finanserna. Med ett oförändrat överskottsmål
uppstår därmed ett reformutrymme.
Utnyttjandet av detta utrymme registreras i
tabell 11.4 som en minskning av det justerade
primära sparandet och således som en expansiv
inriktning av finanspolitiken. För 2000
finansieras en stor del av skattesänkningarna
genom minskade ränteutgifter på statsskulden.
Som framgår av tabell 11.4 så steg det
justerade primära sparandet som andel av BNP
marginellt år 1999, vilket indikerar en något
kontraktiv finanspolitik förra året. I år och nästa
år har finanspolitiken en expansiv inriktning
enligt den redovisade indikatorn. Detta skall ses
mot bakgrund av att det bedöms finnas lediga
resurser i ekonomin och att det s.k.
produktionsgapet, dvs. skillnaden mellan faktisk
och potentiell produktion, förutses vara slutet
först nästa år. Den upprevidering av BNP som
görs i prognosen bedöms således vara resultatet
av en varaktig återhämtning. Därtill bör beaktas
att hushållens sparkvot har fallit och nu är
mycket låg. Det är därför rimligt att utgå från att
en del av hushållens ökade inkomster kommer
att användas för en gradvis höjning av
sparkvoten. Inflationen och
inflationsförväntningarna är också fortsatt låga.
Finanspolitikens expansiva inriktning bedöms
därför inte öka överhettningsriskerna.
För åren 2002 och 2003 bedöms
finanspolitiken före beräkningsteknisk
överföring bli restriktiv. Räknat efter
beräkningsteknisk överföring skulle
finanspolitiken bli expansiv år 2002. Kalkylerna
för 2002 och 2003 är dock mycket osäkra och
den beräkningstekniska överföringen innebär
inget ställningstagande till hur de överskjutande
överskotten skall användas.
11.2 Den statliga sektorn
Statens finansiella sparande uppgick till 76,5
miljarder kronor förra året och budgetsaldot
visade ett överskott på 82 miljarder kronor.
Statsskulden minskade med 75 miljarder kronor,
efter en stadig ökning mellan 1990 och 1998 med
sammanlagt 900 miljarder kronor.
Statens finansiella sparande kommer att
variera kraftigt under prognosperioden till följd
av den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet. Reformen medför en
påtaglig belastning på statens finanser. De
statliga ålderspensionsavgifterna, överföringen av
medel till premiepensionssystemet, reglering av
avgiftsuttaget m.m. medför en årlig
nettoförsvagning av statsfinanserna med 60
miljarder kronor. Därtill kommer att
pensionsutgifter på 7,5 miljarder kronor överförs
till staten från ålderspensionssystemet från och
med 2003. Som kompensation för denna
försvagning har staten under åren 1999 och 2000
tillförts medel från AP-fonden motsvarande 45
miljarder kronor vartdera åren för amortering av
statsskulden. År 2001 sker ytterligare en
överföring på 155 miljarder kronor. Denna
slutliga överföring utgör kompensation även för
tiden därefter.
Överföringen antas till 75 miljarder kronor
bestå av statsobligationer, som inte påverkar det
redovisade budgetsaldot utan skrivs av direkt
mot statsskulden. En del av överföringen 2001
antas bestå av bostadsobligationer, som ska
förvaltas av Riksgäldskontoret till dess
obligationerna förfaller till betalning. Den del av
dessa obligationer som förfaller efter 2001
påverkar därför inte statens budgetsaldo och
statsskulden detta år. I prognosen har antagits att
27 miljarder kronor förfaller 2002 och 5
miljarder kronor förfaller 2003, vilket förbättrar
budgetsaldot med motsvarande belopp. År 2003,
när infasningen av pensionsreformen är slutförd,
beräknas statens sparande visa ett underskott på
nästan 30 miljarder kronor, eller 1,2 % av BNP,
inklusive den beräkningstekniska överföringen.
Överskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande upp-
Tabell 11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag)
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
738,5
714,7
835,9
700,7
720,5
Skatter och avgifter
631,7
607,2
620,7
640,1
659,0
Överföring från AP-fonden
45,0
45,0
155,0
–
–
Övriga inkomster
61,7
62,5
60,2
60,6
61,5
Utgifter
662,0
708,8
678,3
690,9
711,1
Transfereringar till hushåll, näringsliv och utlandet
290,9
288,6
294,6
295,4
317,8
Bidrag till kommuner
83,1
81,6
84,2
86,9
79,8
Ålderspensionsavgifter till pensionssystemet
15,6
19,9
21,2
22,9
24,0
Premiepensionsmedel
–
56,0
17,3
19,5
20,4
Konsumtion och investeringar
175,2
184,5
191,9
198,5
205,3
Ränteutgifter
97,3
78,3
69,1
67,7
63,8
Finansiellt sparande före överföring
76,5
5,9
157,6
9,8
9,4
procent av BNP
3,9
0,3
7,2
0,4
0,4
Beräkningsteknisk överföring
–
–
–
29,5
36,8
Finansiellt sparande efter överföring
76,5
5,9
157,6
–19,7
–27,4
procent av BNP
3,9
0,3
7,2
–0,9
–1,2
Budgetsaldo
82,0
76,2
22,4
1,4
–18,6
procent av BNP
4,2
3,7
1,0
0,1
–0,8
Statsskuld
1374,2
1275,3
1163,0
1153,1
1164,9
procent av BNP
69,7
61,7
53,3
50,8
49,3
Källor: Konjunkturinstitutet, Statstiska centralbyrån och Finansdepartementet
kommer i stället i ålderspensionssystemet och i
någon mån i den kommunala sektorn. Detta är
en följd av att pensionsreformen innebär en
mycket stor omfördelning av det offentliga
finansiella sparandet från staten till
ålderspensionssystemet.
Genom försäljningar av statens aktier blir
amorteringen av statsskulden sammantaget
under perioden 2000–2003 något större än de
finansiella överskotten. Statsskulden beräknas
minska med drygt 200 miljarder kronor mellan
1999 och 2003 till motsvarande 49,3 % av BNP.
Normalt är budgetsaldot något lägre än det
finansiella sparandet på grund av att staten har
viss utlåning, t.ex. studielån. Justerat för tillfälliga
effekter av överföringar från AP-fonden och
försäljningar av statliga aktier visar budgetsaldot
för åren 2002 och 2003 underskott på 40
miljarder kronor efter den beräkningstekniska
överföringen. Staten har således ett
underliggande lånebehov och statsskulden
kommer att öka när de tillfälliga faktorerna faller
bort. Överskotten i den offentliga sektorn
kommer i stället att användas till att bygga upp
pensionsfonderna inför de stora
pensionsavgångar som kommer nästa
decennium.
Den statliga konsumtionen svarar för en
fjärdedel av statens utgifter och ca 8 % av BNP.
Den statliga konsumtionen sjönk oväntat med ca
3 % i volym första halvåret enligt
nationalräkenskapernas preliminära utfall. De
preliminära utfallen har visat sig vara osäkra och
genomgår ofta stora revideringar. Statens
budgetutfall för första halvåret tyder inte på en
nedgång i den statliga konsumtionen. För helåret
2000 tyder de prognoser som kan göras utifrån
statsbudgeten inte heller på någon minskning.
Mot denna bakgrund bedöms den statliga
konsumtionen vara oförändrad i år. För perioden
2001–2003 förutses en ökning i volym med
0,5 % per år.
11.3 Ålderspensionssystemet
År 1999 understeg avgiftsintäkterna till den
allmänna tilläggspensionen (ATP) de utbetalda
pensionerna med 24 miljarder kronor. Detta
underskott finansierades med AP-fondens
direktavkastning i form av utdelningar och
ränteinkomster, som sammantagna uppgick till
37 miljarder kronor. Överföringen till staten på
45 miljarder kronor (se kapitel 11.2) medförde
att det finansiella sparandet visade ett underskott
på 36,7 miljarder kronor. Trots detta underskott
ökade värdet av AP-fondens tillgångar till följd
av värdestegringar på aktier.
Tabell 11.6 Ålderspensionssystemet
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
148,2
237,5
200,2
208,9
219,4
Avgifter
111,0
149,5
156,4
162,8
169,3
Premie-
pensionsmedel
–
56,0
17,3
19,5
20,4
Räntor, utdel-
ningar m.m.
37,1
31,9
26,4
26,5
29,7
Utgifter
184,9
185,1
299,7
150,8
151,1
Pensioner
135,0
138,8
143,4
149,5
149,7
Överföring till
staten
45,0
45,0
155,0
–
–
Övriga utgifter
4,9
1,3
1,3
1,3
1,4
Finansiellt
sparande
–36,7
52,4
–99,5
58,1
68,3
procent av BNP
–1,9
2,5
–4,6
2,6
2,9
AP-fonden
–
–3,4
–119,4
35,0
43,1
Premiepensions
myndigheten
–
55,8
19,9
23,1
25,1
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet
Ålderspensionsreformen innebär att AP-fonden
fr.o.m. år 1999 har en delvis ny roll. Fonden
finansierar numera inkomstbaserade
ålderspensioner inom det reformerade
pensionssystemets s.k. fördelningsdel.
Finansieringsansvaret för förtids- och
efterlevandepension har förts över till
statsbudgeten. Vidare medför reformen att
fondens avgiftsinkomster förstärks genom att
det införs statliga ålderspensionsavgifter på vissa
transfereringar m.m., som betalas över
statsbudgeten. Nivåerna för allmänna
pensionsavgiften och ålderspensionsavgiften
höjdes fr.o.m. 2000 till 7 % respektive 10,21 %.
Höjningen av ålderspensionsavgiften med 3,81
procentenheter kompenseras av motsvarande
lägre arbetsgivaravgifter till staten så att det
samlade avgiftsuttaget i stort sett är oförändrat.
Därigenom sker en avgiftsväxling mellan staten
och ålderspensionssystemet med motsvarande ca
30 miljarder kronor.
Vid sidan av AP-fonden sker en
förmögenhetsuppbyggnad inom
premiepensionssystemet. De medel som avsätts
motsvarar intjänad premiepensionsrätt och
placeras först i Riksgäldskontoret och därefter
hos den fondförvaltare som den enskilde själv
väljer. Genom att den statliga
Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är
ägare av fondandelarna kommer sparandet i
premiepensionssystemet att i
nationalräkenskaperna inräknas i den offentliga
sektorn. Under år 2000 överförs retroaktiva
premiepensionsmedel avseende inkomståren
1995-1998 från den tillfälliga förvaltningen hos
Riksgäldskontoret till PPM, sammanlagt 56
miljarder kronor. Det sparande som sker inom
premiepensionssystemet motsvaras således av ett
reducerat sparande inom staten. Medel
motsvarande premiepensionsrätten överförs till
PPM först andra året efter inkomståret. Från och
med inkomståret 1999 har den intjänade
premiepensionsrätten höjts från 2 % till 2,5 % av
pensionsgrundande inkomster och belopp.
På grund av infasningen av pensionsreformen
reduceras AP-fondens finansiella sparande åren
1999–2001. När infasningen är över år 2002
beräknas sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-
fonden och premiepensionssystemet, uppgå till
2,6 % av BNP. År 2003 stiger sparandet till 2,9%
av BNP till följd av att staten övertar utgifter för
7,5 miljarder kronor för bosättningsbaserad
folkpension. Det innebär att mer än hela
överskottsmålet på 2 % av BNP för den
offentliga sektorn ligger i pensionssystemet och
används för att bygga upp pensionsfonderna.
11.4 Kommunsektorn
Den gynnsamma utvecklingen av
skatteinkomster och statsbidrag skapar ett
utrymme för fortsatt tillväxt av kommunal
konsumtion i år och nästa år. Kommunsektorn
som helhet beräknas klara balanskravet från och
med år 2000.
Enligt kommunallagen är primärkommuner
och landsting skyldiga att uppnå ekonomisk
balans från och med år 2000. Om utfallet visar
att kostnaderna överstiger intäkterna skall
underskottet täckas inom två år. Bedömningen
av hur kommunsektorns konsumtionsutgifter
utvecklas har gjorts med beaktande av
balanskravet och under förutsättning att den
kommunala skattesatsen är oförändrad.
Inkomsterna i kommunsektorn fortsätter att
utvecklas starkt i år och nästa år. Skatteintäkterna
väntas fortsätta att öka på grund av den kraftiga
sysselsättningsökningen. Den genomsnittliga
skatten för primärkommuner och landsting år
2000 är 30,38 % och den beräknas ligga kvar på
en oförändrad nivå under hela perioden fram till
och med 2003. Primärkommunerna har, sedan
sanktionerna mot kommunalskattehöjningar
som upphörde att gälla vid utgången av 1999,
höjt skattesatsen med i genomsnitt 1 öre.
Landstingen har höjt med 8 öre i genomsnitt.
Skatteinkomsterna ökar kraftigt fram till och
med 2003. En del av denna ökning beror
emellertid på förändringar i
inkomstbeskattningen, som sammantaget ökar
kommunsektorns skatteunderlag. Det generella
statsbidraget har reglerats i motsvarande grad.
Minskningen av det generella statsbidraget 2003
motsvaras av en lika stor höjning av
skatteinkomsterna till följd av att
garantipensionen blir skattepliktig.
Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser
Miljarder kronor, löpande priser
1999
2000
2001
2002
2003
Inkomster
450,9
471,0
491,8
503,1
521,8
Skatter
316,0
338,1
354,5
361,8
386,5
Statsbidrag 1
83,1
81,5
84,2
86,9
79,8
Skatter och stats-
bidrag, % av BNP
20,2
20,32
20,1
19,8
19,7
Övrigt
51,8
51,3
53,0
54,3
55,5
Utgifter
453,7
458,0
474,1
496,0
515,4
Konsumtion
378,3
381,6
396,2
416,5
434,1
Volymförändring3
2,0
–1,94
1,0
1,2
1,1
Övrigt
75,4
76,4
77,9
79,5
81,3
Finansiellt sparande
–2,9
13,0
17,6
7,1
6,5
Anm: Kommunsektorn redovisas exkl. Svenska kyrkan fr.o.m. år 2000.
1 Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för primärkommunernas och
landstingens avgifter till det kommunala momssystemet.
2 Efter överföringen av kyrkan till hushållssektorn. Inkl. kyrkan uppgår andelen
till 20,8 %.
3 Årlig procentuell förändring av konsumtionsutgifter i fasta priser.
4 Effekten av överföringen av kyrkan från kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer uppgår till 2,7 % av konsumtionsutgifterna. Exkl. överföringen
blir utvecklingstakten 0,7 %.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Statsbidragen till primärkommuner och
landsting har höjts i flera steg med början under
1997. I år är statsbidragen till primärkommuner
och landsting 20 miljarder kronor högre än 1996.
Regleringen av förändringar i
inkomstbeskattningen har då inte beaktats. För
2001 föreslår regeringen att statsbidragen höjs
med ytterligare 4 miljarder kronor. Av dessa
avser 1 miljard kronor den satsning på vård och
omsorg som aviserades redan i
budgetpropositionen för 2000.
Kommunsektorns skatteinkomster och
statsbidrag som andel av BNP, den s.k.
kommunala skattekvoten, ökar från 20,2 % 1999
till 20,8 % 2000, exklusive effekten av
överföringen av Svenska kyrkan från
kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer.
I år och nästa år förstärks
primärkommunernas och landstingens
inkomster genom en tillfällig överföring av
statlig inkomstskatt motsvarande ca 1,3 miljarder
kronor per år. Satsningen på skolan i form av
ökade statsbidrag är beräknad till 0,5 miljarder
kronor 2001, 1,5 miljarder kronor 2002 och 2,5
miljarder kronor 2003. I kalkylen har vidare
hänsyn tagits till de reformer inom
familjepolitiken som regeringen aviserar.
Enligt nationalräkenskaperna ökade
kommunsektorns konsumtionsutgifter första
halvåret i år med 0,1 % i volym, jämfört med
motsvarande period förra året. Med anledning
av utfallet har konsumtionsprognosen reviderats
ned för i år i förhållande till prognosen i
vårpropositionen. Mätt som årsgenomsnitt
beräknas konsumtionen öka med 0,7 % mellan
1999 och 2000, varav primärkommunerna väntas
växa med 0,3 % och landstingen 1,6 %. Om
hänsyn tas till överföringen av Svenska kyrkan
från kommunsektorn till hushållens ideella
organisationer minskar konsumtionsvolymen i år
med 1,9 %.
Tabell 11.8 Konsumtionsutgifter i kommuner och landsting
Procentuell volymförändring
2000
2001
2002
2003
Primärkommuner
Konsumtionsutgifter
0,3
1,1
1,6
1,0
Produktion
0,4
1,2
1,6
1,1
Arbetade timmar
0,5
0,9
1,4
0,9
Landsting
Konsumtionsutgifter
1,6
0,9
0,3
1,2
Produktion
1,3
0,7
0,8
0,8
Arbetade timmar
0,8
0,5
0,5
0,5
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Mellan 2000 och 2003 bedöms det finansiella
utrymmet i primärkommunerna tillåta en
genomsnittlig konsumtionsökning i volym med
1,0 % per år. Rensas konsumtionsutgifterna för
effekten av nedtrappningen av kunskapslyftet
erhålls en utvecklingstakt på i genomsnitt 1,4 %
per år 2002–2003. Satsningen på ökad lärartäthet
i skolan väntas bidra med ca två tiondelar högre
konsumtionstillväxt 2002 respektive 2003.
Landstingen förväntas dämpa
konsumtionstillväxten för perioden 2001–2002,
jämfört med 2000, för att klara balanskravet.
Trots detta beräknas konsumtionsvolymen
kunna öka med 0,8 % i genomsnitt per år 2001–
2003.
Det finansiella sparandet i kommunsektorn
beräknas i år uppgå till 13 miljarder kronor och
nästa år till 18 miljarder kronor. Därav beror ca
10 respektive ca 5 miljarder kronor på tillfälligt
höga skatteinkomster till följd av
slutavräkningen av skatter avseende åren 1999
och 2000. Primärkommuner och landsting
förväntas inte öka sina utgifter till följd av de
tillfälligt högre inkomsterna utan i stället anpassa
utgifterna till den varaktiga inkomstnivån. Det
finansiella sparandet bedöms vara tillräckligt
högt för att primärkommunerna ska klara
balanskravet från år 2000, medan landstingen
beräknas uppfylla kravet på ekonomisk balans
först år 2001.
Statens finansiella sparande och budgetsaldo
eftersom lånet motsvaras av en fordran. Kon-
staterade förluster på utlåning ska emellertid re-
Finansiellt sparande definieras av ett
internationellt regelverk för nationalräkenskaper.
Ett detaljerat regelverk finns för EU, ENS 1995,
som alla medlemsländer är förbundna att följa.
Det finansiella sparandet är nettot av
transaktioner som påverkar en sektors finansiella
förmögenhet. Den förändring av den finansiella
förmögenheten som uppstår till följd av
omvärderingar av tillgångar och skulder
inkluderas inte i det finansiella sparandet. Detta
förhållande följer av att definitionen baseras på
transaktioner mellan två parter.
Statens budgetsaldo är ett inhemskt mått, som
visar det statliga lånebehovet eller amortering av
statsskulden. Liknande inhemska mått finns i
andra länder, men är inte jämförbara beroende på
skilda institutionella förhållanden.
Den principiella skillnaden för svenska
förhållanden mellan statens finansiella sparande
och statsbudgetens saldo är att i det finansiella
sparandet tas hänsyn till förändringar av både
finansiella tillgångar och skulder medan
budgetsaldot endast avspeglar förändringen av
statsskulden. Denna skillnad medför att
amorteringar av statsskulden som finansieras
genom avyttring av finansiella tillgångar inte
inkluderas i det finansiella sparandet, eftersom
förmögenheten inte påverkas av en sådan
transaktion. Den skuldökning som uppstår
genom statlig utlåning, t.ex. studielån, påverkar
inte heller det finansiella sparandet
ducera det finansiella sparandet.
Förutom den principiella skillnaden mellan
begreppen finns även andra skillnader som beror
på olika periodiseringar av i synnerhet skatter
och räntor mellan nationalräkenskaperna och
budgetredovisningen. Vad beträffar statens
ränteutgifter finns även en skillnad vad avser
bokföringen av realiserade kurs- och
valutaförändringar. Dessa påverkar budgetsaldot
men inte det finansiella sparandet, eftersom även
realiserade kursförändringar betraktas som
värdeförändringar i nationalräkenskaperna.
Skillnaden mellan begreppen beror inte på om
en inkomst eller utgift är tillfällig utan endast hur
den påverkar den finansiella ställningen. Därför
kan man tala om ett underliggande finansiellt
sparande likväl som ett underliggande
budgetsaldo, där man rensar för tillfälliga
faktorer.
I tabellen redovisas skillnaden mellan statens
finansiella sparande och budgetsaldo.
Statsskulden påverkas förutom av budgetsaldot
även av skulddispositioner, som huvudsakligen
består av icke realiserade valutakursförändringar
på skulder i utländsk valuta. För 2001 är
skulddispositionerna särskilt stora. Det beror på
att överföringen av statsobligationer från AP-
fonden skrivs av direkt mot statsskulden i stället
för att redovisas i budgetsaldot. Detta ökar
skillnaden mellan finansiellt sparande och
budgetsaldot eftersom överföringen från AP-
fonden tillgodoräknas statens finansiella
sparande.
Finansiellt sparande och budgetsaldo
Mdkr
1999
2000
2001
2002
2003
Finansiellt sparande
76
6
158
–20
–27
Effekt av överföringar
från AP-fonden
–
–
–127
27
5
Studielån o. återbetalning
–8
–8
–9
–8
–8
Försäljning av aktier
–
75
15
15
15
Kurs och valutaförändr.
–4
–9
–12
–9
–5
Periodiseringar
6
3
–2
–3
3
Övrigt
11
11
0
–1
–1
Budgetsaldo=Minskat
lånebehov
82
76
22
1
–19
Skulddispositioner=Ökat
lånebehov
7
–23
–90
–9
–7
Förändring av stats-
skulden
–75
–99
–112
–10
12
Statsskuld, nivå
1374
1275
1163
1153
1165
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
12 Utvärdering av
konjunkturprognoser
Finansdepartementets konjunkturbedömningar
ligger till grund för beslut om statsbudgeten och
den ekonomiska politikens inriktning. Vikten av
hög prognosprecision har ökat i takt med att
målen för den ekonomiska politiken i allt högre
grad kopplas till den förväntade utvecklingen av
ett antal makroekonomiska variabler. Det är
därför viktigt att kontinuerligt utvärdera
prognoserna, i syfte att förbättra precisionen i
dessa. Att diskutera Finansdepartementets
prognoser i förhållande till bedömningar som
görs av andra prognosmakare ger också viktiga
insikter om huruvida det finns gemensamma
tendenser, om hur olika förutsättningar för
prognosarbetet kan påverka resultatet och om
hur stora prognosfel som kan betraktas som
normala.
Nedan diskuteras därför dels hur och varför
Finansdepartementets prognoser avseende 1999
successivt reviderades från och med våren 1998,
dels vissa skillnader och likheter som kan
urskiljas mellan Finansdepartementet och andra
prognosmakare under 1990-talet.
Sammantaget kan konstateras att
konjunkturbedömarna i genomsnitt gör likartade
prognosfel. Finansdepartementets prognoser står
sig väl i relation till andra bedömares i fråga om
precision, även om tillväxten har överskattats i
något högre grad än av övriga prognosmakare.
Både Statistiska centralbyrån, som sammanställer
utfallet, och prognosinstituten tycks ha svårt att
på ett tidigt stadium skatta styrkan i upp- och
nedgångar i konjunkturen, vilket bidrar till att
prognosprecisionen försämras. Ytterligare
utfallsinformation bidrar i betydande omfattning
till precisionen i bedömningarna.
12.1 Finansdepartementets prognoser
Prognoser avseende 1999
År 1999 karakteriserades av stark ekonomisk
tillväxt, en positiv utveckling på
arbetsmarknaden och ett mycket måttligt
pristryck. Att utvecklingen skulle bli så positiv
förutsågs inte av någon prognosmakare förrän
under hösten 1999, till stor del på grund av
osäkerheten avseende Asienkrisens
spridningseffekter och effekterna av den
finansiella krisen i Ryssland hösten 1998. I tabell
12.1 återfinns utfall samt Finansdepartementets
prognosfel för ett antal variabler i fyra prognoser
avseende 1999.
På våren 1998 bedömdes förutsättningarna för
en stark svensk konjunktur vara goda.
Asienkrisens effekt på den reala globala tillväxten
väntades bli relativt begränsad, bl.a. på grund av
att det försvagade pristrycket väntades leda till en
lättare penningpolitik såväl i Förenta staterna
som i Europa. Därmed väntades svensk export
återhämta sig redan under 1999. Den inhemska
efterfrågan förutsågs fortsätta att stärkas, bl.a. på
grund av en stark sysselsättningsutveckling, låg
inflation och låga räntor. Det starka
efterfrågeläget beräknades även tillsammans med
den låga räntenivån inverka positivt på
bruttoinvesteringarna. Den sammantagna
konjunkturbild som målades upp i detta läge
överensstämde relativt väl med årsutfallet för
1999, även om förstärkningen av den inhemska
efterfrågan underskattades samtidigt som den
internationella utvecklingen blev något sämre än
väntat. Det grundläggande inflationstrycket i
ekonomin, som bl.a. tar sig uttryck i handelns
marginaler, överskattades dock trots ett
antagande om att löneökningarna skulle
begränsas till 3 % per år, vilket var lägre än
utfallet.
I budgetpropositionen för 1999, som gjordes på
hösten 1998, konstaterades att den
internationella konjunkturen hade dämpats
ytterligare. Samtidigt bedömdes
förutsättningarna för den inhemska efterfrågan
ha förbättrats, bl.a. på grund av hushållens
stärkta förmögenhetsställning. BNP-tillväxten
justerades marginellt i fel riktning, men
precisionen avseende dess sammansättning
förbättrades. Det hade blivit tydligare att
pristrycket i ekonomin var mycket lågt och
inflationsprognosen reviderades ned. Inga större
korrigeringar gjordes avseende arbetsmarknaden.
Bilden förändrades därefter markant. I
samband med konvergensprogrammet i december
presenterades en prognos där oron över
avmattningen i viktiga handelsländer, och en
därmed svagare svensk industrikonjunktur, hade
tilltagit. Sveriges BNP-tillväxt reviderades
därmed ned betydligt för 1999. Avmattningen i
Europa förutsågs korrekt, men utvecklingen blev
avsevärt bättre än väntat i andra regioner. Trots
en stark utveckling av nyanmälda lediga platser
beräknades även sysselsättningstillväxten bli
lägre än i tidigare prognoser på grund av
konjunkturförsvagningen.
Konsumtionsutgifterna bedömdes liksom
tidigare ha goda utsikter att växa snabbt, även om
tillväxten reviderades ned till följd av de
förväntade spridningseffekterna av den
internationella avmattningen. Utvecklingen kom
därmed att underskattas mer än i tidigare
prognoser.
Under våren 1999 fortsatte
industrikonjunkturen att försämras som väntat.
Orderingång och export visade en mycket svag
utveckling. Tudelningen mellan negativa företag
och optimistiska konsumenter var mycket
påtaglig i barometrarna, vilket framgår av
diagram 12.1. En försvagning av efterfrågan på
arbetskraft bedömdes komma under andra
halvåret 1999. Förväntningen att
sysselsättningstillväxten skulle försvagas fann
stöd i det att nyanmälda lediga platser visade en
viss nedgång. Nedgången skulle dock visa sig
vara kortvarig. Inflationsprognosen låg som
helhet väl i linje med årsutfallet, men det
inhemska pristrycket överskattades fortfarande.
Decemberprognosen låg därmed i stora drag fast,
även om skillnaderna i utsikter för hushåll och
industri betonades ytterligare.
Diagram 12.1 Tillförsiktsindikatorer
Nettotal
Under tiden efter vårpropositionen 1999 blev
tecknen allt tydligare på att arbetsmarknaden,
industrins orderingång och exporten utvecklades
gynnsammare än väntat, samtidigt som
hushållens förväntningar blev allt mer positiva. I
budgetpropositionen för 2000 tecknades slutligen
bilden av att svensk ekonomi befann sig i en
snabb expansionsfas, bl.a. till följd av en mycket
stark och sysselsättningsfrämjande utveckling av
hushållens konsumtionsutgifter, ett globalt sett
dämpat pristryck och en framgångsrik
teleproduktsektor. Sannolikt bidrog inte bara
den goda utvecklingen av sysselsättningen och
disponibelinkomsterna utan även den starka
förmögenhetstillväxten i hushållssektorn under
loppet av 1999 – som inte förutsetts i
prognoserna och vars effekter kan ha
underskattats – till att hushållens konsumtion
fortfarande underskattades.
Diagram 12.2 Finansdepartementets prognosfel avseende
1999
Procentenheter
Tabell 12.1 Finansdepartementets prognosfel avseende
1999
Årlig procentuell förändring, Procentenheter
där ej annat anges
Prognosfel
Utfall
Våp
1998
BP
1999
Våp
1999
BP
2000
BNP
3,8
–0,7
–0,8
–1,6
–0,2
Hushållens konsumtion
4,1
–1,6
–1,2
–1,5
–1,0
Offentlig konsumtion
1,8
–1,2
–1,0
–0,8
–0,2
Bruttoinvesteringar
8,1
–0,5
–0,1
–3,3
–1,7
Lager
–0,5
0,5
0,5
–0,2
0,1
Export
5,2
1,5
0,6
–1,6
–0,2
Import
5,0
2,0
2,1
–2,1
–1,8
Sysselsättning
2,2
–0,7
–0,7
–0,8
0,5
Öppen arbetslöshet 1
5,6
0,1
0,1
0,2
–0,2
Arb.marknadspol. prog.1
3,1
0,9
0,8
0,5
0,2
KPI 2
0,3
0,9
0,4
–0,1
0,0
KPI (dec–dec)
1,2
0,3
–0,1
–0,7
–0,3
Världsmarknadstillväxt3
5,5
1,8
0,7
–1,7
–1,3
TCW-index 2
124,8
–5,3
–4,4
–2,1
–0,2
Svensk kortränta, 6mån2
3,25
1,4
1,1
–0,1
–0,1
Anm: I maj 1999 lades nationalräkenskaperna om enligt det europeiska
nationalräkenskapssystemet från 1995. Prognoser gjorda före maj 1999 är
anpassade till FN:s System of National Accounts från 1968. Prognoserna
avseende 1999 kan endast utvärderas mot det nya systemet eftersom
utfallsberäkningar för 1999 endast finns i detta. Det är svårt att avgöra hur
stora effekterna på tillväxttakterna av omläggningen är, men de bedöms vara
förhållandevis små.
1 Andel av arbetskraften
2 Årsgenomsnitt
3 Ökning av total import av bearbetade varor i handelsländerna, viktat för
respektive lands andel av svensk export.
Jämförelse med tidigare prognoser
En tillbakablick på Finansdepartementets
prognoser de senaste 10 åren visar att prognosen
för 1999 var något sämre än genomsnittet för
den tidigare perioden avseende BNP-tillväxten,
men bättre vad gäller inflation och sysselsättning
(se diagram 12.3). Att KPI-prognosen
förbättrats torde till stor del bero på att
prisstabiliteten ökat.
Diagram 12.3 Finansdepartementets genomsnittliga
absoluta prognosfel avseende tre prognosvariabler
Procentenheter
Som framgår av diagram 12.4 tycks
bruttoinvesteringar, för vilka tillväxttakten
svänger kraftigt i olika konjunkturfaser, vara den
mest svårprognostiserade av
försörjningsbalansens poster. Utrikeshandeln är
också svårbedömd, men eftersom export och
import ofta över- respektive underskattas
samtidigt är prognosfelet avseende nettobidraget
till BNP-tillväxten begränsat.
Konsumtionsutgifterna visar en mer stabil
utveckling över tiden, men den mycket kraftiga
uppgången i den privata konsumtionen 1999
underskattades så sent som i
budgetpropositionen för 2000. Intressant nog
var prognoserna för de historiskt sett mest
felbedömda variablerna överlag bättre för 1999
än tidigare under 1990-talet.
Diagram 12.4 Finansdepartementets genomsnittliga
absoluta prognosfel avseende försörjningsbalansen
Procentenheter
Informationens betydelse för precisionen
En viktig utgångspunkt i prognosarbetet är
tillgänglig information i utfall och indikatorer. I
nedanstående diagram (12.5) framgår hur
Finansdepartementets genomsnittliga
prognosprecision avseende BNP-tillväxten har
förbättrats ju kortare prognoshorisonten har
varit. Mellan prognostillfällena har oftast två
kvartalsräkenskaper publicerats, och de
genomsnittliga prognosfelen minskat påtagligt.
Diagram 12.5 Finansdepartementets genomsnittliga
absoluta prognosfel avseende BNP-tillväxten vid olika
horisonter 1990–99
Procentenheter
12.2 Jämförelse med andra prognosmakare
Vid en prognosutvärdering är det frestande att
jämföra resultatet med det som uppnåtts av
andra bedömare. Detta väntas inte enbart ge en
uppfattning om vilken konjunkturbedömare som
är mest tillförlitlig, utan även om hur stora
prognosfel som kan betraktas som normala.
Att jämföra konjunkturbedömare är dock inte
oproblematiskt. En anledning till att prognoser
sällan är direkt jämförbara är att de inte utarbetas
vid samma tidpunkt. Eftersom data publiceras
löpande har bedömarna haft tillgång till olika
mycket information. Vissa enstaka händelser kan
också visa sig avgörande, exempelvis beslutet att
Sverige skulle gå över till flytande växelkurs i
november 1992. Dessutom kan
prognosinstitutens syften och metoder skilja sig
åt. Ett exempel är att Finansdepartementets
prognoser baseras på beslutad och föreslagen
finanspolitik, medan många andra
prognosmakare ofta baserar beräkningar på egna
bedömningar om t.ex. kommande
skatteförändringar. Konjunkturinstitutet, vars
prognoser baseras på gällande beslut, har en
informationsnackdel i de prognoser som
publiceras före vår- och budgetpropositioner.
En jämförelse av olika prognosmakare blir
således aldrig helt rättvisande. Detta hindrar inte
att en diskussion om resultat, förutsättningar och
gemensamma tendenser kan ge viktiga insikter. I
detta syfte jämförs nedan ett antal
prognosmakares precision avseende BNP-
tillväxt, inflation och öppen arbetslöshet i
Sverige, både avseende 1999 och den senaste 10-
årsperioden. I budgethänseende är även
prognoser på efterfrågans sammansättning av
intresse. En genomgång av prognoser på
försörjningsbalansens poster ligger utanför
ramen för denna jämförelse, men berörs kort
nedan.
Utvärderingen avser höst- och vårprognoser
för såväl innevarande som påföljande år. För att i
möjligaste mån undvika att någon
prognosmakare har för- eller nackdelar av
informationsläget, har en likartad genomsnittlig
publiceringstidpunkt eftersträvats så långt detta
varit möjligt.
Konjunkturbedömare möts ofta av en
betydande skepsis avseende prognosernas
tillförlitlighet. I syfte att undersöka nyttan med
att alls göra konjunkturbedömningar ingår även
en s.k. naiv prognos i jämförelsen. Denna har
konstruerats så att tillväxten ett år antas bli
densamma som under föregående år.
Prognoserna jämförs med det första
preliminära nationalräkenskapsutfall som
presenteras i mars påföljande år eftersom
utvärderingen görs med avseende på hur väl
prognosmakarna tolkar tillgänglig information.
Utfallsrevideringar sker till följd av att ny
information tillkommit eller att definitioner
ändrats, något som sällan eller aldrig är känt i
förväg av prognosmakarna. Prognoser och utfall
har hämtats ur Konjunkturinstitutets
prognosdatabas.
För att inte ett prognosinstitut som kraftigt
över- eller underskattar utvecklingen olika år ska
framstå som träffsäkert, har genomsnittliga
absoluta avvikelser gentemot utfall använts i
utvärderingen. Till viss del diskuteras även om
prognosmakarna har en tendens att göra alltför
positiva eller negativa prognoser. En sådan
tendens kallas här bias och mäts med
genomsnittlig avvikelse.
Tabell 12.2 Utvärderade prognosinstitut och genomsnittlig
publiceringstidpunkt för utvalda prognoser 1990–99
Genomsnittlig
publiceringsvecka
Prognosinstitut
Vår
Höst
Finansdepartementet
FiD
16
46
Konjunkturinstitutet
KI
14
46
Industriförbundet
IF
16
44
Handelns utredningsinstitut
HUI
12
41
Landsorganisationen
LO
20
46
Merita-Nordbanken
MNB
14
45
SEB
SEB
16
40
Svenska Handelsbanken
SHB
15
43
Föreningssparbanken
FSB
16
43
Tjänstemännens centralorganisation
TCO
21
46
OECD
OE
23
49
Anm: Tidpunkten för publicering av utfall för nationalräkenskaperna har
varierat under 1990-talet. 1999 publicerades utfall under följande veckor:
fjärde kvartalet 1998 v. 10, första kvartalet 1999 v. 24, snabbversion andra
kvartalet v. 32 och andra kvartalet 1999 v. 39.
Prognoser avseende 1999
Samtliga konjunkturbedömare gav länge en
alltför pessimistisk syn på den ekonomiska
utvecklingen för 1999. Bedömningarna styrdes i
hög grad av de förväntade effekterna på svenska
exportmarknader av Asienkrisen och den
finansiella krisen i Ryssland hösten 1998.
Osäkerheten om hur detta skulle påverka den
inhemska efterfrågan var mycket stor.
Prognoserna på BNP-tillväxten reviderades
successivt under loppet av 1998 och 1999 enligt
ett snarlikt mönster av samtliga bedömare, vilket
framgår av diagram 12.6. Likartade revideringar
är naturliga mot bakgrund av att
prognosmakarna kontinuerligt får tillgång till
samma information. Ett ”följa-John-beteende”
kan dock också tänkas uppstå i det att
prognosmakarna påverkas av varandra och den
allmänna debatten i massmedia och inom
branschorganisationer.
Under 1998 och före vårpropositionen 1999
var de flesta prognosmakare mer pessimistiska än
Finansdepartementet avseende BNP-tillväxten.
Framför allt Industriförbundet och
Handelsbanken gjorde mycket försiktiga
bedömningar av den ekonomiska utvecklingen.
MNB var i april först med att revidera upp sin
prognos medan SEB var först med att i maj
presentera en BNP-prognos över 3 %. Vid denna
tidpunkt indikerade industribarometern en
återhämtning i industrikonjunkturen och
arbetsmarknaden hade fortsatt att utvecklas
starkt. Denna ytterligare information torde ha
varit av stor vikt på våren 1999. Den största
uppjusteringen gjordes av Industriförbundet,
som ändrade sin tillväxtprognos från 1,5 % i
februari till 3,5 % i september. Under hösten och
före det preliminära utfallet i mars 2000
medförde revideringarna att tillväxten i flera fall
överskattades – av Föreningssparbanken så sent
som i februari 2000 med 0,4 procentenheter.
Diagram 12.6 Revideringar från föregående prognostillfälle
av BNP-tillväxten 1999
Procentenheter
Skillnaderna i prognosfel avseende BNP-
tillväxten är överlag små. Samtliga
prognosmakare underskattade uppgången i den
ekonomiska aktiviteten. Samtidigt överskattades
inflationen, framför allt under våren 1998.
Därefter reviderades inflationsförväntningarna
successivt ned. Även den öppna arbetslösheten
bedömdes ända fram till hösten 1999 bli högre
än den sedan blev, sannolikt främst till följd av
att den sysselsättningsintensiva inhemska
efterfrågan underskattades.
Finansdepartementets relativt goda prognoser
under 1998 på den öppna arbetslösheten byggde
på ett för högt antagande avseende antal
deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och
en för svag sysselsättningsutveckling. I ljuset av
ovanstående prognosfel står det klart att svensk
ekonomi fungerade betydligt bättre under 1999
än alla prognosmakare väntade sig.
För att ge en enkel överblick över de olika
prognosmakarnas precision avseende BNP,
inflation och arbetslöshet 1999 visas de absoluta
medelprognosfelen för dessa variabler i ett och
samma diagram nedan (trots att de olika
variablerna naturligtvis inte är summerbara).
Påpekas bör att den viktigaste brytpunkten för
precisionsförbättrande information för 1999 var i
april/maj samma år. Framför allt bankerna kan i
jämförelsen ha gynnats av detta, eftersom de
presenterade sina vårprognoser senare än övriga
bedömare.
Diagram 12.7 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 1999
Procentenheter
Prognoser under perioden 1990–99
En jämförelse med prognoser som gjorts de
senaste tio åren tyder på att den turbulenta
internationella utvecklingen och den
exceptionellt starka utvecklingen av den
inhemska efterfrågan under 1999 försämrade
förutsättningarna att göra goda prognoser,
åtminstone för BNP. Inflationsprognoserna var
istället bättre, sannolikt till följd av att
prisstabiliteten ökat kraftigt på senare år. I tabell
12.3 nedan visas de genomsnittliga prognosfel
som bedömarna gjorde under hela årtiondet
avseende BNP, arbetslöshet och inflation.
Den genomsnittliga prognosprecisionen är
mycket likartad mellan de olika
prognosinstituten. Skillnaden mellan det högsta
och det lägsta genomsnittliga prognosfelet på
BNP-tillväxten är 0,3 procentenheter för
perioden som helhet. För enstaka år kan dock de
genomsnittliga felbedömningarna variera mer.
Krisåren i början av 1990-talet samt 1999 tycks
ha orsakat prognosmakarna störst problem.
En orsak till att likheterna är större då hela
1990-talet studeras är att enstaka sämre
prognoser får mindre genomslag under en längre
period. Dessutom har enstaka prognosinstitut i
mindre utsträckning gynnats av ett fördelaktigt
informationsläge, eftersom de
publiceringstidpunkter som valts i genomsnitt är
mer likartade.
En anledning till att resultaten av en
jämförelse av BNP-prognoser bör tolkas med
försiktighet är att det är aggregatet som studeras.
Det är fullt möjligt att en prognosmakare gjort
felaktiga bedömningar av efterfrågans
sammansättning men ändå gjort en "god" BNP-
prognos. Liksom för BNP gör prognosinstituten
mycket likartade fel vad gäller
försörjningsbalansens poster.
Tabell 12.3 Genomsnittliga medelfel (bias) och
genomsnittliga absoluta medelfel avseende 1990–1999
Procentenheter
BNP
Inflation
Arbetslöshet
Absolut
medel-
fel
Medel-
fel
(bias)
Absolut
medel-
fel
Medel-
fel
(bias)
Absolut
medel-
fel
Medel-
fel
(bias)
FiD
0,8
0,5
0,8
0,1
0,8
–0,6
KI
0,8
0,4
0,7
0,2
0,6
–0,2
IF
0,7
–0,6
0,8
0,4
0,5
0,2
HUI
1,0
0,5
1,0
0,3
0,7
–0,5
LO
0,8
0,5
0,9
0,4
0,7
–0,3
MNB
0,7
0,4
0,7
0,2
0,5
–0,2
SEB
0,7
0,3
1,0
0,3
0,5
–0,1
SHB
0,7
0,3
0,8
0,2
0,6
–0,2
FSB
0,7
0,3
0,9
0,4
0,7
–0,2
TCO
0,8
0,4
0,9
0,4
0,5
–0,3
OECD
0,8
0,3
–
–
–
–
Naiv
1,4
0,0
2,1
0,7
1,2
–0,5
Anm: OECD:s prognoser avseende inflation och arbetsmarknad är inte
jämförbara eftersom de baseras på andra definitioner.
Genomsnitten avser de absoluta fel som gjorts i följande fyra prognoser per
prognostiserat år under perioden 1990–99: hösten och våren året före och
hösten och våren samma år.
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Utöver att visa på hur väl en prognosmakare har
lyckats under en period som helhet, är det också
intressant att se om dennes genomsnittliga
prognosprecision försämras eller förbättras över
tiden. I tabell 12.4 nedan visas femåriga glidande
medelvärden för prognosfel på BNP-tillväxten.
Påpekas bör att eftersom de genomsnittliga
prognosfelen är så pass likartade kan en enstaka
mindre bra prognos leda till ett kraftigt fall i
rangordningen. Finansdepartementet, som
missbedömde utvecklingen 1996, har förbättrat
sin relativa position något de senaste åren.
Tabell 12.4 Genomsnittligt absolut prognosfel avseende
BNP-tillväxten
Procentenheter, fem års glidande medelvärde
1995
1996
1997
1998
1999
FiD
0,9
0,9
0,7
0,5
0,6
KI
1,0
0,9
0,7
0,5
0,5
IF
0,6
0,6
0,6
0,7
0,8
HUI
1,2
1,2
0,9
0,6
0,7
LO
1,1
0,9
0,7
0,5
0,5
MNB
0,9
0,9
0,6
0,4
0,5
SEB
0,9
0,8
0,6
0,5
0,5
SHB
0,8
0,8
0,6
0,4
0,6
FSB
0,8
0,8
0,7
0,6
0,6
TCO
1,0
0,9
0,7
0,5
0,6
Naiv
1,7
1,7
1,7
1,7
1,0
Anm: Avser fyra prognoser per prognosår, dvs. 1995 års glidande medelvärde
visar det genomsnittliga absoluta prognosfel som gjorts i prognoser på vår och
höst för nästkommande år och på vår och höst för innevarande år mellan 1991
och 1995. För IF saknas vissa observationer.
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Diagram 12.8 Genomsnittligt absolut prognosfel avseende
BNP-tillväxten, vissa prognosmakare
Procentenheter, fem års glidande medelvärde
Ovan konstaterades att alla prognosmakare länge
gjorde en alltför pessimistisk bedömning av 1999
års utveckling. För 1990-talet som helhet är
bilden den motsatta. Alla prognosmakare utom
Industriförbundet har haft en tendens att
överskatta BNP-tillväxten. IF överskattade inte
tillväxten i lika hög grad som övriga bedömare
under krisåren i början av 1990-talet, men
missade i större utsträckning
konjunkturförstärkningen under 1994 och 1995.
Samma mönster upprepade sig 1996 och 1997.
Finansdepartementets positiva bias är något
högre än övriga prognosmakares (se tabell 12.3
och diagram 12.9).
Diagram 12.9 Finansdepartementets genomsnittliga
prognosfel (bias) avseende BNP-tillväxten 1970–99
Procentenheter, fem års glidande medelvärde
Under 1990-talet har prognosmakarna i
allmänhet överskattat utvecklingen i perioder av
avmattning och underskattat den i
återhämtningsfaser. Detta kan ha att göra med en
viss försiktighet vid tolkningen av ny
information och en benägenhet att undvika stora
prognosrevideringar. Dessa tendenser bidrar
också till att vändpunkter uppfattas alltför sent.
Den djupa krisen i början av 1990-talet är
därmed sannolikt den främsta orsaken till att
flertalet prognosmakare uppvisar en positiv bias
för årtiondet som helhet.
Det förtjänar att påpekas att även
sammanställarna av nationalräkenskaperna har
svårt att beräkna styrkan i konjunkturens
svängningar. Till följd av att primärstatistiken
inte är heltäckande och att
avstämningsproblemen är stora har
kvartalsräkenskaperna i viss mån karaktären av
bedömning och prognos. De mer grundliga
årsberäkningarna, som delvis baseras på andra
källor och metoder, innehåller ofta revideringar.
I diagram 12.10 nedan framgår att det reviderade
utfallet visar större svängningar i konjunkturen
än det preliminära. Denna utvärdering baseras
som nämnts ovan på det första preliminära
utfallet.
Diagram 12.10 Preliminärt och reviderat utfall avseende
BNP-tillväxten
Procent
Sammanfattningsvis kan konstateras att
prognosmakarna i genomsnitt gör mycket
likartade prognosfel, vilket utöver att de har
samma information även skulle kunna tyda på att
de påverkas av varandra. Alla prognosmakare gör
dock bättre prognoser än en s.k. naiv prognos,
vilket innebär att konjunkturbedömningar har
ett värde. Finansdepartementets prognoser står
sig väl i relation till övriga prognoser i fråga om
precision men har haft en tendens att överskatta
tillväxten i något högre grad. Precisionen i
prognoserna ökar i samband med att
prognoshorisonten blir kortare och mer
information blir tillgänglig i form av utfall och
indikatorer. Gemensamt för alla prognosmakare
är att de tycks ha svårt att på ett tidigt stadium
uppfatta vändningar i konjunkturen.
Utfall och prognos avseende antalet sysselsatta i olika branscher bygger
på sysselsättningsstatistik från Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökning, AKU. Denna statistik avviker ibland kraftigt
från vad som redovisas enligt SCB:s kortperiodiska
sysselsättningsstatistik och nationalräkenskaperna vad gäller utvecklingen
i olika branscher. Det senaste året har dessutom utvecklingen i ekonomin
som helhet varierat mellan de olika statistikkällorna. AKU redovisar en
svagare utveckling än de övriga statistikkällorna. Vad gäller olika
branscher redovisar AKU i år en svagare utveckling än den kortperiodiska
sysselsättningsstatistiken inom samtliga branscher utom statliga
myndigheter. Det bör dock noteras att den kortperiodiska
sysselsättningsstatistiken endast redovisar utvecklingen av antalet
anställda.
Mätt som antalet arbetade timmar enligt nationalräkenskaperna
dividerat med antalet sysselsatta enligt AKU.
I UND1X har räntekostnader för egnahemsägare och de direkta
effekterna av ändrade skatter och subventioner exkluderats från KPI.
Riksbanken deklarerade förra året att utformningen av penningpolitiken
baseras på bedömningen av UND1X på upp till två års sikt.
Vid tolkningen av nationalräkenskapernas uppgifter om
bilkonsumtionen bör man ta hänsyn till att den andel av hushållens
personbilsregistreringar som avser direktimporterade fordon vuxit
mycket kraftigt sedan mitten av förra året. Dessa bilinköp bokförs inte
som bilkonsumtion i nationalräkenskaperna utan ingår i en samlingspost
tillsammans med annan konsumtion som svenska hushåll företar i
utlandet. Under första halvåret i år omfattade privatimporten ca 23 000
(drygt 25 %) av hushållens totalt knappt 90 000 personbilsregistreringar.
Som jämförelse kan nämnas att av de knappt 75 000
personbilsregistreringar som hushållen gjorde under första halvåret förra
året avsåg knappt 13 000 (ca 17 %) privatimporterade fordon.
Till följd av förseningar av publiceringen av Statistiska centralbyråns
statistik är osäkerheten om industrins kapacitetsutnyttjandet mycket stor.
Från och med i år skiljs Svenska kyrkan från staten. I
nationalräkenskaperna har kyrkan tidigare förts till kommunsektorn.
Fortsättningsvis kommer kyrkan att föras till hushållens ideella
organisationer.
Exkl. effekten av överföringen av Svenska kyrkan från staten till
hushållens ideella organisationer. Om överföringen beaktas minskade
konsumtionsvolymen med 2,5 %.
I nationalräkenskaperna förs skillnaden mellan preliminära och
definitiva skattemedel till året efter det aktuella inkomståret.
Primärkommuner och landsting blir då antingen återbetalningsskyldiga
eller erhåller ytterligare skattemedel. Betalningarna sker i januari året
därpå.
Eftersom det inte finns något utfall för innevarande år när prognoser för
nästa år görs, har Finansdepartementets prognos för innevarande år då
använts.
Vid bearbetningen har vissa kompletteringar till databasen gjorts av
Finansdepartementet. Vissa uppgifter saknas, framför allt avseende öppen
arbetslöshet och inflation. För vissa prognosmakare är därmed antal
observationer marginellt färre.
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
2
3
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
10
9
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
34
33
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
38
37
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
50
49
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
52
53
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
PROP. 2000/2001:1 BILAGA 2
76
75