Post 5641 av 7180 träffar
Propositionsnummer ·
1999/00:150 ·
Hämta Doc ·
Årsredovisning för staten 1999
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Skr. 150
Regeringens skrivelse
1999/2000:150
Årsredovisning för staten 1999
Regeringens skrivelse
1999/2000:150
Årsredovisning för staten 1999
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Malmö den 18 maj 2000
Statsministern
Finansministern
(Finansdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för det ekonomiska utfallet i staten budgetåret 1999.
Skrivelsen omfattar uppföljning av de budgetpolitiska målen, resultaträkning, balansräkning och
finansieringsanalys samt det slutliga utfallet på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag under året.
Vidare lämnas en redogörelse för statliga garantier och utvecklingen inom statsförvaltningen.
Riksrevisionsverkets iakttagelser i rapporter från effektivitetsrevisionen under året redovisas och
kommenteras i skrivelsen. Myndigheter som har fått revisionsberättelse med invändning omnämns
och skälen för invändningarna anges.
I jämförelse med föregående års motsvarande skrivelse (Skr. 1998/99:150) har det tillkommit ett
avsnitt om sambandet mellan resultaträkningen och statsbudgeten.
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning 13
1.1 Skrivelsens innehåll 13
1.2 Tidpunkt för avlämnande av skrivelsen 13
1.3 Kvalitetsbedömning av årsredovisningen 13
1.4 Olika aspekter på det ekonomiska utfallet 14
1.5 Sammanfattning av det ekonomiska utfallet m.m. 14
2 Makroekonomiska förutsättningar och uppföljning av de budgetpolitiska
målen 19
2.1 Makroekonomiska förutsättningar 19
2.2 Uppföljning av de budgetpolitiska målen 20
3 Samband mellan resultaträkningen och statsbudgeten 27
3.1 Inledning 27
3.2 Avgränsning, struktur och redovisingsprinciper 27
3.3 Härledning av statsbudgetens saldo från resultaträkningen 29
4 1999 års resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys 33
4.1 Inledning 33
4.2 Olika avgränsningar av begreppet staten 33
4.3 Sammanställning av vissa nyckeluppgifter 33
4.4 Nettoförmögenhetens förändring 34
4.5 Statsskulden 34
4.6 Skatter m.m. 37
4.7 Transfereringar 40
4.8 Konsoliderad resultaträkning 42
4.9 Konsoliderad balansräkning 45
4.10 Finansieringsanalys 49
5 Statsbudgetens utfall 1999 55
5.1 Inledning 55
5.2 Statsbudgetens saldo 55
5.3 Statsbudgetens inkomster 56
5.3.1 Skatter 57
5.3.2 Övriga inkomster 64
5.4 Statsbudgetens utgifter 68
5.4.1 Utgifter per utgiftsområde 72
6 Redovisning av statliga garantier 93
6.1 Redovisning av statliga garantier för budgetåret 1999 93
7 Utvecklingen inom statsförvaltningen 101
7.1 Inledning 101
7.2 Konsumtion och produktion 101
7.3 Sysselsättning 106
7.4 Personalkonsekvenser till följd av strukturförändringar 108
7.5 Uppföljning av myndigheternas arbetsgivarpolitik 109
8 Riksrevisionsverkets iakttagelser 121
8.1 Inledning 121
8.2 Effektivitetsrevisionens iakttagelser 121
8.3 Revisionsberättelser med invändning 126
Bilagor
Bilaga 1 Material avseende resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys
Bilaga 2 Specifikation av statsbudgetens inkomster
Bilaga 3 Specifikation av utgifter på utgiftsområden
Bilaga 4 Månadsfördelade utgifter per utgiftsområde
Bilaga 5 Avgifter till och bidrag från EU
Tabellförteckning
1.1 Sammanfattning av det ekonomiska utfallet 14
2.1 Makroekonomiska förutsättningar 19
2.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande 21
2.3 Den offentliga sektorns finansiella sparande 22
2.4 Den statliga sektorns finansiella sparande och övergången till statsbudgetens
saldo 22
2.5 Utgiftstak för staten 1997-1999 22
2.6 Takbegränsade utgifter 23
2.7 Utgiftstak för offentlig sektor 24
3.1 Jämförelse resultaträkningen och statsbudgeten 27
3.2 Samband mellan några väsentliga saldomått i årsredovisningen 29
4.1 Nyckeluppgifter i resultat- och balansräkningarna 34
4.2 Statsskuldens utveckling och sammansättning 35
4.3 Valutaskulden inklusive värdet av derivatportfölj 35
4.4 Lån i svenska kronor 35
4.5 Statsskuldens kostnader 37
4.6 Skatteinbetalningar 38
4.7 Transfereringar och bidrag 40
4.8 Socialförsäkring 41
4.9 Transfereringar och bidrag - övrigt 42
4.10 Konsoliderad resultaträkning 43
4.11 Konsoliderad balansräkning 47
4.12 Finansieringsanalys 50
4.13 Utdelningar i statliga bolag 50
4.14 Justeringar till betalningar 50
5.1 Statsbudgetens saldo 1999 justerat för större engångseffekter
(underliggande saldo) 55
5.2 Statsbudgetens utfall 1999 56
5.3 Skillnader mellan statsbudgeten och utfall för 1999 56
5.4 Offentliga sektorns och statens periodiserade skatter samt statsbudgetens
inkomster 57
5.5 Offentliga sektorns och statens periodiserade skatter samt statsbudgetens
inkomster 1999. Skillnad mellan tidigare beräkningar och prognos
respektive utfall. 58
5.6 Förutsättningar vid olika prognostillfällen 58
5.7 Hushållens periodiserade skatter 60
5.8 Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt 60
5.9 Företagens periodiserade skatter 61
5.10 Inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt 61
5.11 Periodiserade arbetsgivaravgifter 62
5.12 Inkomsthuvudgruppen Socialavgifter och allmän pensionsavgift 62
5.13 Periodiserad mervärdesskatt 62
5.14 Inkomsttiteln Mervärdesskatt 63
5.15 Inkomsttyp 2000 Inkomster av statens verksamhet 64
5.16 Akteutdelningar från företag med statligt ägande 65
5.17 Inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld egendom 66
5.18 Inkomsttyp 4000 Återbetalning av lån 66
5.19 Inkomsttyp 5000 Kalkylmässiga inkomster 67
5.20 Inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter 67
5.21 Inkomsttyp 6000 Bidrag m.m. från EU 67
5.22 Inkomsttyp 7000 Extraordinära medel från EU 68
5.23 Indragningar 1999, större än 100 mkr 69
5.24 Medgivna överskridanden 70
5.25 Begränsningsbelopp 1999 71
5.26 Statsbudgetens utgifter 1999 72
5.27 Uo 1 Rikets styrelse 73
5.28 Uo 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 73
5.29 Uo 3 Skatteförvaltning och uppbörd 73
5.30 Uo 4 Rättsväsendet 74
5.31 Uo 5 Utrikesförvaltning och int. samverkan 74
5.32 Uo 6 Totalförsvar 75
5.33 Uo 7 Internationellt bistånd 75
5.34 Uo 8 Invandrare och flyktingar 76
5.35 Uo 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 76
5.36 Uo 10 Ek. trygghet vid sjukdom och handikapp 77
5.37 Antal ersatta sjukdagar, ersättning per dag. 77
5.38 Uo 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 77
5.39 Uo 12 Ek. trygghet för familjer och barn 78
5.40 Föräldrapenningen år 1996-1999. 78
5.41 Uo 13 Ek. trygghet vid arbetslöshet 79
5.42 Uo14 Arbetsmarknad och arbetsliv 79
5.43 Uo 15 Studiestöd 80
5.44 Antal studerande med studiemedel 1996–1999 80
5.45 Utbetalda studiemedel 1996-1999 80
5.46 Antal personer som mottog vuxenstudiestöd 1996-1999 81
5.47 Uo16 Utbildning och universitetsforskning 81
5.48 Totalt antal heltidsplatser och antal elever i kommunal vuxenutbildning
(inkl. kunskapslyftet) 1996-1999 81
5.49 Uo17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 82
5.50 Uo18 Samhällsplanering, bostad och byggande 82
5.51 Uo19 Regional utjämning och utveckling 83
5.52 Uo20 Allmän miljö och naturvård 83
5.53 Uo21 Energi 83
5.54 Uo22 Kommunikationer 84
5.55 Uo23 Jord- och skogsbruk m.m. 84
5.56 Uo24 Näringsliv 85
5.57 Uo25 Allmänna bidrag till kommuner 85
5.58 Uo26 Statsskuldsräntor m.m. 86
5.59 Räntor på statsskulden 86
5.60 Uo27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 87
5.61 Avgifter till EG samt återbetalningar inom ramen för Sveriges
infasningsrabatt 87
5.62 Minskning av anslagsbehållningar 1999 87
5.63 Förbrukningar av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit
större än 500 mkr 87
5.64 Anslag med anslagsbehållningar överstigande 1 mdkr per 991231 88
5.65 Riksgäldskontorets nettoutlåning 88
5.66 Kassamässig korrigering 89
6.1 Sammanställning av statliga garantier 96
6.2 Garantimyndigheternas reserver för förlustrisker 96
7.1 Statlig produktion och konsumtion 1997–1999 101
7.2 Statliga områden och verksamheter indelade efter nationalräkenskaperna 102
7.3 Antal anställda i staten 1998 och 1999 106
7.5 Medelålder i statens olika sektorer 1998 och 1999 111
7.6 Nyrekryteringar till och avgångar från den statliga sektorn 1998 och 1999 113
8.1 Revisionsberättelser med invändning 126
Diagramförteckning
2.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 21
4.1 Statens intäkter 1999 44
4.2 Statens kostnader 1999 44
5.1 Statsbudgetens saldo 1990-1999 56
5.2 Större avvikelser jämfört med statsbudgeten, avvikelser större än 1 mdkr 69
6.1 Fördelning av den garanterade kapitalskulden per myndighet 1999 94
6.2 Garanterad kapitalskuld 1995–1999 94
6.3 Ekonomiskt utfall exkl. Insättningsgarantinämnden 1995–1999 95
6.4 Ekonomiskt utfall inkl. Insättningsgarantinämnden 1995–1999 95
7.1 Produktion och konsumtion av statliga tjänster 1993–1999,
volymförändring 102
7.2 Produktion av statliga tjänster 1999, procent 103
7.3 Produktionen i försvaret 1993–1999, volymförändring 103
7.4 Produktion, förbrukning och löner i försvaret 1993–1999, volymförändring 103
7.5 Produktion av statliga utbildningstjänster och forskning 1993–1999,
volymförändring 104
7.6 Produktion av statliga näringslivstjänster 1993–1999, volymförändring 104
7.7 Produktion av samhällsskydd och rättskipningstjänster 1993–1999,
volymförändring 104
7.8 Produktion av allmänna tjänster 1993–1999, volymförändring 105
7.9 Produktion av vård, sociala trygghetstjänster och omsorg 1993–1999,
volymförändring 105
7.10 Procentuell utveckling av sysselsättningen inom staten 1990–1999 106
7.11 Sysselsättningen inom statens olika områden 1999, procent 107
7.12 Procentuell utveckling inom de statliga verksamheter där sysselsättningen
ökat sedan 1990 107
7.13 Procentuell utveckling inom de statliga verksamheter där sysselsättningen
minskat sedan 1990 107
7.14 Antal uppsagda i statsförvaltningen 1990–1999 108
7.15 Andel uppsagda i statsförvaltningen fördelade efter kön och ålder, 1999 108
7.16 Åldersfördelning i staten och på arbetsmarknaden totalt, 1999 110
7.17 Åldersfördelning i staten 1990 och 1999 111
7.18 Personalrörlighet för statsanställda fördelade efter kön och ålder,
september 1998–september 1999 112
7.19 Ackumulerad procentuell löneutveckling 1994-1998 inom olika
sektorer på arbetsmarknaden 114
7.20 Genomsnittslöner för statsanställda fördelade efter kön och ålder,
september 1999 114
7.21 Genomsnittlig procentuell löneutveckling för statsanställda fördelade
efter ålder och kön, september 1998–september 1999 115
7.22 Beräknad årstakt för löneökningar enligt RALS 1998–2001 116
7.23 Löneutveckling september 1998–september 1999, exklusive
polisväsendet, uppdelat på delkomponenter 117
1
Sammanfattning
1 Sammanfattning
1.1 Skrivelsens innehåll
Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall
regeringen så snart som möjligt, men senast nio
månader efter budgetårets utgång, se till att en
årsredovisning för staten lämnas till riksdagen.
Årsredovisningen skall innehålla resultaträkning,
balansräkning och finansieringsanalys. Den skall
även innehålla det slutliga utfallet på
statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.
I denna skrivelse presenteras årsredovisning
för staten för 1999. Kapitel 2 t.o.m. 6 behandlar
olika aspekter på det ekonomiska utfallet under
1999. I de följande kapitlen redovisas
utvecklingen inom statsförvaltningen och
revisionens iakttagelser.
Årsredovisningen för staten innehåller en
grundlig genomlysning av hur statens finanser
har utvecklats under 1999. Regeringen kan
konstatera att oavsett vilken skärning av det
ekonomiska utfallet som väljs erhålls en likartad
bild. Statens ekonomiska situation fortsätter att
förbättras och det är mycket länge sedan statens
finanser var så stabila som de är i dag.
1.2 Tidpunkt för avlämnande av
skrivelsen
I Finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU1
anges att det är angeläget att årsredovisningen
för staten presenteras vid en tidigare tidpunkt.
Utskottet anser att skrivelsen på sikt bör läggas
fram samtidigt som den ekonomiska
vårpropositionen, för att därmed på ett bättre
sätt kunna utgöra underlag för riksdagens arbete.
Regeringen har för avsikt att, från och med
2001, lämna årsredovisning för staten till
riksdagen samtidigt som den ekonomiska
vårpropositionen presenteras, dvs. senast den 15
april. Detta innebär en tidigareläggning med en
och en halv månad. ESV har regeringens uppdrag
att vidta de förändringar som krävs för
tidigareläggningen. Regeringen avser att inom
kort fatta beslut om de förordningsändringar
som krävs. Förändringarna innebär att
myndigheterna skall lämna sina årsredovisningar
till regeringen senast den 22 februari varje år, dvs.
en vecka tidigare jämfört med nuvarande
bestämmelser. För affärsverken gäller att de skall
lämna reviderade årsredovisningar till regeringen
senast den 1 mars varje år, dvs. en månad tidigare
jämfört med nuvarande bestämmelser.
Förändringarna kommer att gälla från och med
de årsredovisningar som skall upprättas för
räkenskapsåret 2000.
1.3 Kvalitetsbedömning av
årsredovisningen
Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsverket
(RRV) att lämna ett granskningsutlåtande till
regeringen avseende det underlag till
årsredovisning för staten som
Ekonomistyrningsverket (ESV) tagit fram.
RRV:s granskning omfattar såväl konsoliderad
resultaträkning, balansräkning och
finansieringsanalys som utfallet på
statsbudgetens inkomsttitlar och anslag. Syftet
med granskningen är att bedöma om
redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna
rättvisande.
RRV:s granskning omfattar en genomgång av
de metoder som tillämpats av ESV vid
upprättandet av underlaget. Det interna
informationsflödet från ESV:s
statsredovisningssystem till ESV:s
koncernredovisningssystem har kartlagts och
bedömts. De största myndigheternas
årsredovisningar har stämts av mot uppgifterna i
koncernredovisningssystemet. Granskning har
också skett av ESV:s kvalitetssäkring av
redovisad information samt justeringar och
elimineringar av interna mellanhavanden mellan
de ingående organisationerna. Därutöver har
RRV gått igenom revisionsberättelser med
invändning eller upplysning samt
revisionsrapporter för myndigheterna med
avseende på om det föreligger sådana
förhållanden som borde påverkat underlaget.
RRV gör bedömningen att utifrån redovisade
och använda principer för upprättande av
underlaget är utfallet i allt väsentligt rättvisande.
Beträffande förutsättningarna för att upprätta
underlaget till årsredovisningen för staten gör
RRV bedömningen att det finns en avsaknad av
enhetlighet rörande principer för främst
värdering och redovisning av olika poster. Detta
innebär att det saknas förutsättningar för att
underlaget fullt ut skall uppfylla kraven på god
redovisningssed för koncernredovisning.
Gällande redovisningsprinciper tar i första
hand sikte på enskilda myndigheters redovisning
och inte på statens konsoliderade redovisning.
En översyn av regelverket kommer att göras i
syfte att uppnå större enhetlighet i redovisnings-
principerna för att i högre grad uppfylla kraven
på koncernredovisning.
1.4 Olika aspekter på det
ekonomiska utfallet
I årsredovisningen redovisas det ekonomiska
utfallet utifrån olika utgångspunkter.
Resultaträkningen ger underlag för bedömning
av bl.a. statens samlade resursförbrukning.
Värdet av statens tillgångar och skulder redovisas
i balansräkningen. Finansieringsanalysen visar
statens betalningar. Resultaträkningen,
balansräkningen och finansieringsanalysen
omfattar myndigheterna, inklusive affärsverken,
under regering och riksdag med undantag för
Riksbanken. Dessutom ingår
försäkringskassorna och de fonder som redovisas
av myndigheter. Alla verksamheter inkluderas i
bokslutet oavsett finansering. I skrivelsen
jämförs utfallet för 1999 med utfallet för 1998.
Statsbudgeten omfattar inkomster och utgifter
som påverkar statens lånebehov. För att
statsbudgetens saldo skall överensstämma med
statens lånebehov redovisas även
Riksgäldskontorets nettoutlåning och en
kassamässig korrigering på statsbudgeten. I
skrivelsen jämförs och kommenteras
statsbudgetens utfall för 1999 med de
budgeterade inkomsterna och utgifterna på
statsbudgeten.
Staten har utestående ekonomiska
förpliktelser i form av garantier. Vissa av dessa
åtaganden kommer att medföra framtida
budgetbelastningar. Den statliga
garantiverksamheten redovisas i ett eget kapitel i
skrivelsen.
1.5 Sammanfattning av det
ekonomiska utfallet m.m.
I tabell 1.1 sammanfattas det ekonomiska utfallet
för 1999.
Tabell 1.1 Sammanfattning av det ekonomiska utfallet
Miljarder kronor
Utfall 1999
Utfall 1998
Den offentliga sektorns
finansiella sparande
(procent av BNP)
1,9
1,9
Budgeteringsmarginal
1,5
2,0
Nettoförmögenhet
-1 088
-1 177
Statsskuld
1 370
1 446
Årets resultat (över-
/underskott)
55
-31
Statsbudgetens saldo
82
10
Garanterad kapitalskuld
681
668
Budgetpolitiska mål
De budgetpolitiska mål som riksdagen har
beslutat om innebär att:
- Den offentliga sektorns finansiella sparande
skall uppgå till 2 procent av
bruttonationalprodukten (BNP) i
genomsnitt över en konjunkturcykel. För
1999 fastställde riksdagen målet för det
finansiella sparandet till 0,5 procent av
BNP. Utfallet för 1999 blev preliminärt 1,9
procent av BNP eller 37 miljarder kronor.
- De takbegränsade utgifterna skall rymmas
inom beslutade utgiftstak för staten. För 1999
har riksdagen fastställt utgiftstaket till 753
miljarder kronor. Utfallet för de
takbegränsade utgifterna blev 751,5
miljarder kronor, vilket innebär att
utgiftstaket klarades med en
budgeteringsmarginal på 1,5 miljarder
kronor.
Resultat- och balansräkning
Statens balansräkning visar att
nettoförmögenheten, dvs. skillnaden mellan
tillgångarnas och skuldernas bokförda värde, var
-1 088 miljarder kronor vid utgången av 1999,
vilket är en förbättring med 89 miljarder kronor
(8 procent) jämfört med 1998. Förbättringen
förklaras framför allt av att statsskulden minskat
med 76 miljarder kronor. Vid utgången av 1999
uppgick statsskulden till 1 370 miljarder kronor.
Resultaträkningen visar att statens totala
intäkter, inklusive finansiella intäkter, 1999 blev
969 miljarder kronor, vilket är en ökning med 39
miljarder kronor (4 procent) jämfört med 1998.
Ökningen förklaras främst av ökade
skatteinbetalningar och valutavinster.
Statens totala kostnader 1999, enligt
resultaträkningen, blev 914 miljarder kronor,
vilket är en minskning med 47 miljarder kronor
(5 procent) jämfört med 1998. Minskningen
förklaras främst av minskade finansiella
kostnader.
De ökade intäkterna och minskade
kostnaderna innebär att resultaträkningen visar
ett överskott på 55 miljarder kronor 1999.
Resultatförbättringen, från ett underskott på 31
miljarder kronor 1998.
Statsbudgetens utfall
Statsbudgetens överskott uppgick till 82 miljarder
kronor vid utgången av 1999. En stor del av
budgetöverskottet beror på överföringar från
AP-fonden och inbetalningar av
premiepensionsmedel till Riksgäldskontoret.
Om man justerar för dessa transaktioner blev det
underliggande överskottet 10 miljarder kronor.
Statsbudgetens inkomster blev 725 miljarder
kronor 1999, vilket är 29 miljarder kronor högre
än beräknat. Skillnaden förklaras framför allt av
högre förvärvsinkomster, realisationsvinster och
konsumtion vilket medfört högre
inkomstskatter, socialavgifter och
mervärdesskatt.
Statsbudgetens utgifter blev 643 miljarder
kronor vilket är 37 miljarder kronor lägre än vad
som ursprungligen budgeterats. Skillnaden
förklaras främst av att Riksgäldskontorets
nettoutlåning blev 45 miljarder kronor lägre än
beräknat. Detta motverkades till en del av att
ränteutgifterna blev högre än beräknat.
Statliga garantier
Den totala garanterade kapitalskulden uppgick till
681 miljarder kronor 1999. Om
Insättningsgarantinämnden exkluderas uppgick
den garanterade kapitalskulden till knappt 283
miljarder kronor efter en ökning med 7 miljarder
kronor sedan 1998.
Det ekonomiska utfallet för den statliga
garantiverksamheten exklusive
Insättningsgarantinämnden var ett
nettoöverskott på 390 miljoner kronor under
1999. För 1998 var motsvarande siffra ett
underskott på 760 miljoner kronor.
Utvecklingen inom statsförvaltningen
Den statliga konsumtionen 1999 uppgick till 154
miljarder kronor. Räknat i fasta priser innebär
detta en konsumtionsökning med 1 procent
jämfört med 1998.
Antalet anställda inom staten, inklusive de
allmänna försäkringskassorna, uppgick till
220 300 heltidspersoner 1999, efter en marginell
minskning med 0,1 procent sedan förra året. Om
affärsverken borträknas uppgick antalet
heltidspersoner till 204 100.
Antalet uppsagda uppgick till 2 300 under 1999.
Av de som blev uppsagda var ca 1 850 anställda
inom den civila statsförvaltningen, ca 200 vid
affärsverken och drygt 250 vid försvaret.
Riksrevisionsverkets iakttagelser
RRV:s effektivitetsrevision har publicerat 34
rapporter under 1999. I skrivelsen görs en
genomgång av flertalet av rapporterna och
regeringens åtgärder med anledning av dessa.
RRV:s årliga revision har resulterat i att 21
myndigheter har fått invändning i
revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1999. År
1998 fick 19 myndigheter revisionsberättelse
med invändning. RRV bedömer att kvaliteten på
årsredovisningarnas information har förbättrats
medan förvaltningsfel i ökad utsträckning har
lett till invändning.
2
Makroekonomiska
förutsättningar och
uppföljning av de
budgetpolitiska målen
2 Makroekonomiska förutsättningar och
uppföljning av de budgetpolitiska målen
2.1 Makroekonomiska förutsättningar
Den offentliga sektorns finanser och
statsbudgetens inkomster och utgifter är starkt
beroende av den ekonomiska utvecklingen. En
tumregel är att en procents högre
bruttonationalprodukt (BNP) stärker de
offentliga finanserna med 0,75 procent (uttryckt
som andel av BNP) eller med ca 15 miljarder
kronor. Skatteinkomsterna varierar i stort med
BNP i löpande priser, eftersom viktiga
skattebaser (löner, hushållens
konsumtionsutgifter m.m.) är relaterade till
BNP. Med vissa undantag, exempelvis biståndet
och avgiften till EU, minskar
transfereringsutgifterna vid en högre tillväxt.
I tabell 2.1 redovisas några av de
makroekonomiska förutsättningar som är av
särkild vikt för de offentliga finanserna.
År 1999 var ett bra år för svensk ekonomi.
BNP växte med 3,8 procent i fasta priser för att
totalt uppgå till 1 972 miljarder kronor. I
budgetpropositionen för 1999 bedömdes BNP
öka med 3 procent i fasta priser.
Under året uppgick inflationen mätt som KPI
till 0,3 procent vilket var 0,4 procentenheter lägre
än bedömningen i budgetpropositionen för 1999.
För innevarande år minskar statens utgifter
endast marginellt då KPI blir lägre eftersom
prisbasbeloppet påverkas med ett års
eftersläpning. Prisbasbeloppet för 1999 var
36 400 kronor.
Tabell 2.1 Makroekonomiska förutsättningar
1999
Utfall
1998
BP99
Utfall
Utfall-
BP99
BNP1
3,0
3,0
3,8
0,8
BNP i nivå2
1 890
1 886
1 972
86
Prisbasbelopp3
36,4
36,4
36,4
0,0
KPI
Årsgenomsnitt
0,4
0,7
0,3
-0,4
Hushållens
konsumtionsutgifter1
2,4
2,9
4,1
1,2
Utbetald lönesumma4
5,5
4,1
6,0
1,9
Öppen
arbetslöshet5
6,5
5,7
5,6
-0,1
Arbetsmarkn.pol
åtgärder5
3,9
3,9
3,1
-0,8
Ränta 5 år
Årsgenomsnitt
4,7
4,7
4,5
-0,2
Ränta 6 månader
Årsgenomsnitt
3,6
4,3
3,3
-1,0
1 Årlig procentuell förändring i fasta priser
2 Av förändringen i löpande priser förklarar omläggningen av
nationalräkensaperna ca 90 mdkr. Justerat för NR-omläggningen innebär detta
att BNP-förändringen i löpande priser jmf beräkningen i BP99 var nära noll.
Den lägre prisnivån i jämförelse med beräkningen i BP99 medför att BNP i
förhållande till beräkningen i BP99 ökar med 0,8 procentenheter i fasta priser.
3 Tusental kronor
4 Årlig procentuell förändring i löpande priser
5 Andel av arbetskraften
Hushållens konsumtionsutgifter ökade 1999
med 4,1 procent i fasta priser. I
budgetpropositionen för 1999 beräknades
hushållens konsumtionsutgifter öka med 2,9
procent. Hushållens konsumtionsökning blev
således 1,2 procentenheter högre i fasta priser.
Förklaringen till att den nominella
konsumtionsökningen endast blev 7 miljarder
kronor är att konsumentpriserna blev lägre än
tidigare beräknat. Hushållens
konsumtionsutgifter utgör större delen av
skattebasen för mervärdesskatten. En förändring
av hushållens konsumtionsutgifter med en
procentenhet i löpande priser (vilket motsvararar
ca 10 miljarder kronor) påverkar inkomster av
mervärdesskatten med ca 1 miljard kronor.
Lönesumman ökade preliminärt 1999 med
6 procent. I budgetpropositionen för 1999
beräknades lönesumman öka med 4,1 procent.
Lönesumman har direkt effekt på inkomsterna
av socialavgifter och inkomstskatter.
Under 1999 uppgick den genomsnittliga
öppna arbetslösheten mätt som andel av
arbetskraften till 5,6 procent. Detta var en
tiondels procentenhet lägre än bedömningen i
budgetpropositioen för 1999. Samtidigt uppgick
andelen av arbetskraften i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 3,1 procent
vilket var 0,8 procentenheter lägre jämfört med
bedömningen i budgetpropositionen för 1999.
Mätt som årsgenomsnitt blev sexmånaders-
räntan en procentenhet lägre än vad som
beräknades i budgetpropositionen för 1999. Den
femåriga räntan blev 0,2 procentenheter lägre än
beräknat.
2.2 Uppföljning av de
budgetpolitiska målen
De budgetpolitiska mål som riksdagen har
beslutat om innebär att:
- Den offentliga sektorns finansiella sparande
skall uppgå till 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. För
1999 fastställde riksdagen målet för det
finansiella sparandet till 0,5 procent av
BNP.
- De takbegränsade utgifterna skall rymmas
inom beslutade utgiftstak för staten. För
1999 har riksdagen fastställt utgiftstaket till
753 miljarder kronor.
Den offentliga sektorns finansiella sparande
Det finansiella sparandet för den offentliga
sektorn är resultatet av samtliga transaktioner
som påverkar den finansiella
nettoförmögenheten. Finansiella transaktioner
som köp och försäljning av aktier och andra
finansiella tillgångar påverkar således inte det
finansiella sparandet. Detsamma gäller
värdeförändringar på tillgångar och skulder.
Däremot påverkas den offentliga bruttoskulden
av anskaffning och försäljning av finansiella
tillgångar samt värdeförändringar.
Målet för det finansiella sparandet omfattar
hela den offentliga sektorn som den definieras i
nationalräkenskaperna, dvs. förutom staten även
ålderspensionssystemet och den kommunala
sektorn. Det finansiella sparandet påverkas
därför inte av transaktioner mellan den offentliga
sektorns olika delar. Till ålderspensionssystemet
räknas AP-fonderna och
Premiepensionssystemet. Den kommunala
sektorn omfattar kommuner, landsting och
kyrkokommuner. Affärsverken ingår enligt
nationalräkenskapernas definition inte i den
statliga sektorn utan räknas till företagssektorn.
Det finns en rad olika skäl till att Sverige bör
ha ett överskott i de offentliga finanserna:
- Den offentliga sektorns nettoskuld bör
minska för att stärka förtroendet för den
svenska ekonomin.
- Den offentliga skulden skall amorteras ned
för att minska belastningen av räntor och
amorteringar för framtida generationer. Av
rättviseskäl måste Sverige därför minska
den offentliga skulden. Statsskulden
uppgick vid årskiftet 1999/2000 till 1 370
miljarder kronor. Ränteutgifterna för stats-
skulden uppgick till 90 miljarder kronor år
1999. Dessa medel skulle kunna användas
till viktigare ändamål.
- Sparandet i Sverige måste vara högt för att
Sveriges internationella skuldsättning skall
kunna minska samtidigt som
investeringsnivån är hög. Även den
offentliga sektorn måste bidra till ett högt
sparande.
- De offentliga finanserna i Sverige är
förhållandevis konjunkturkänsliga. Med ett
ambitiöst överskottsmål för de offentliga
finanserna ökar möjligheterna att motverka
en kraftigt konjunkturavmattning med
aktiva åtgärder utan att underskottet hotar
att bli för stort och att underskottsgränsen
på 3 procent av BNP i Stabilitets- och
tillväxtpakten överskrids.
- Sverige måste rusta inför framtiden. Som
bl.a. Långtidsutredningen har visat kommer
andelen äldre att öka kraftigt från omkring
2010. Detta medför ökade utgifter för såväl
pensioner som vård och omsorg, samtidigt
som deltagandet i arbetskraften blir lägre.
Den offentliga sektorn måste vara
ekonomiskt stark för att kunna möta denna
utveckling.
Mot denna bakgrund har riksdagen beslutat att
det långsiktiga målet för de offentliga finanserna
skall vara ett överskott på 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. Utifrån
detta övergripande mål fastställer sedan
riksdagen årsvisa överskottsmål. För samtliga år
1997–1999 har överskottsmålet klarats med bred
marginal.
Tabell 2.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande
Procent av BNP
1997
1998
1999
Överskottsmål
-3,0
0,0
0,5
Utfall1
-2,0
1,9
1,9
1 Nationalräkenskaperna för åren 1997-1999 är ännu preliminära.
För 1999 har riksdagen beslutat att de offentliga
finanserna skall uppvisa ett överskott på 0,5
procent av BNP. En gradvis anpassning mot det
långsiktiga målet om ett överskott på i
genomsnitt 2 procent planerades genom ett
överskott på 0,5 procent av BNP år 1999 och ett
överskott på 2 procent för respektive år 2000-
2003.
År 1994 var underskottet i de offentliga
finanserna 173 miljarder kronor eller 10,8
procent av BNP. För 1999 visar de offentliga
finanserna, enligt de preliminära
nationalräkenskaperna, ett överskott på 36,9
miljarder kronor, vilket motsvarar 1,9 procent av
BNP. Överskottet i de offentliga finanserna som
andel av BNP har således förstärkts med 12,7
procentenheter sedan 1994. Större delen av
denna förbättring – mer än 8 procentenheter –
har åstadkommits genom att utgifterna har ökat
långsammare än BNP. Endast en mindre del av
förbättringen av det offentliga överskottet beror
på konjunkturmässiga eller tillfälliga faktorer.
Förbättringen är huvudsakligen en följd av det
saneringsprogram för de offentliga finanserna
som påbörjades 1994 och som slutförts i och
med budgeten för 1998. Saneringsprogrammet
under dessa år omfattade åtgärder som väntades
innebära en varaktig årlig budgetförstärkning på
126 miljarder kronor eller ca 8 procent av BNP.
Diagram 2.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande
Överskottet för de offentliga finanserna uppgick
1999 preliminärt till 36,9 miljarder kronor eller
1,9 procent av BNP (se tabell 2.2).
Överskottsmålet, som uppgick till 0,5 procent av
BNP, klarades således med bred marginal.
Jämfört med den beräkning som gjordes i
budgetpropositionen för 1999 har det finansiella
sparandet förbättrats med 15,6 miljarder kronor
eller med 0,8 procent av BNP. Ökningen
förklaras främst av att skatte- och
avgiftsinkomsterna blev 28,4 miljarder kronor
högre än vad som beräknades i
budgetpropositonen för 1999.
Jämfört med 1998 är det finansiella sparandet
som andel av BNP oförändrat. Det finansiella
sparandet för 1998 drogs dock tillfälligt upp med
0,9 procent av BNP till följd av att
bolagiseringen av AP-fondens fastigheter
bokfördes som försäljning av fastigheter i
nationalräkenskaperna och därmed
tillgodoräknades det finansiella sparandet. Om
man bortser från detta förstärktes sparandet med
1 procent av BNP mellan 1998 och 1999, vilket
framför allt förklaras av att utgifterna minskade
som andel av BNP.
Tabell 2.3 Den offentliga sektorns finansiella sparande
Miljarder kronor
1999
Utfall
1998
BP99
Utfall
Utfall
BP99
Inkomster
1 145,0
1 163,8
1 187,8
24,0
varav skatter och
avgifter
996,2
1 014,8
1 043,2
28,4
Utgifter
1 110,0
1 142,5
1 150,8
8,3
Finansiellt
sparande
35,0
21,3
36,9
15,6
Procent av BNP
1,9
1,1
1,9
0,8
Statens finansiella sparande uppgick preliminärt
till 76,5 miljarder kronor 1999 (3,9 procent av
BNP) och statsbudgetens saldo visade ett
överskott på 82 miljarder kronor. I tabell 2.4
redovisas de större poster som förklarar
skillnaden mellan statens finansiella sparande och
statsbudgetens saldo budgetåret 1999.
Riksgäldskontorets utlåning till Centrala
studiemedelsnämnden uppgick 1999 till
11 miljarder kronor. Utlåningen belastar
statsbudgetens saldo medan statens finansiella
sparande inte påverkas. Ytterligare en post som
påverkar statsbudgetens saldo, men inte statens
finansiella sparande, är kurs- och
valutaförändringar på statsskulden. I posten
övrigt korrigeras för bl.a. skillnader i
periodisering mellan redovisningen i
nationalräkenskaperna och i statsbudgeten av
skatter och räntor.
Tabell 2.4 Den statliga sektorns finansiella sparande och
övergången till statsbudgetens saldo
Miljarder kronor
1999
Statens finansiella sparande
76,5
CSN studielån m.m.1
-7,9
Kurs-/valuta förluster på statsskulden
-4,1
Övrigt
17,5
Statsbudgetens saldo
82,0
1 Nettot inkluderar förutom CSN studielån under Riksgäldskontorets
nettoutlåning även inbetalningar på inkomsttypen 4000 Återbetalning av lån.
Utgiftstaket för staten
Utgiftstaket för staten infördes fr.o.m.
budgetåret 1997. Syftet med utgiftstaket är
framför allt att ge riksdagen och regeringen
förbättrad kontroll och styrning över anvisade
medel och utgiftsutvecklingen. Genom att
riksdagen beslutar om ett tak för utgifterna
tydliggörs även behovet av prioriteringar mellan
olika utgiftsområden. Vidare ger utgiftstaken
budgetpolitiken en långsiktig inriktning med hög
förutsägbarhet och främjar därmed
trovärdigheten i den ekonomiska politiken.
Utgiftstaket för staten underlättar därmed
möjligheten att uppnå målet för det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn.
Som framgår av tabell 2.5 minskar utgiftstaket
i relation till BNP från 40,1 procent 1997 till
38,2 procent 1999, dvs. en minskning med
1,9 procentenheter. Med anledning av
ålderspensionsreformen höjdes utgiftstaket för
1999 med 19 miljarder kronor i
budgetpropositionen för 1999. Justeras
utgiftstaken 1997 och 1998 för det fall
ålderspensionsreformen hade genomförts redan
1997, minskar utgiftstakets andel av BNP med
2,9 procentenheter under perioden 1997–1999.
Tabell 2.5 Utgiftstak för staten 1997-1999
Miljarder kronor
1997
1998
1999
Utgiftstak för staten
723
720
753
Procent av BNP
39,9
38,1
38,2
Procent av BNP efter tekniska
justeringar1
40,9
39,1
38,2
1 För att möjliggöra en rättvisande jömförelse över tiden bör utgiftstaken
justeras åren 1997-1998 för de tekniska justeringar som gjordes av utgiftstaket
1999 p.g.a. effekterna av ålderspensionsreformen.
De takbegränsade utgifterna omfattar
utgiftsramarna för 26 utgiftsområden (nr 1-25
och 27) samt utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Utgiftsområde 26 Stats-
skuldsräntor m.m. ingår inte eftersom riksdag
och regering i mycket begränsad omfattning kan
påverka dessa utgifter på kort sikt. De
takbegränsade utgifterna utgörs av faktiskt
förbrukade anslagsmedel, vilket innebär att
myndigheternas utnyttjande av ingående
reservationer, anslagssparande och anslagskredit
ingår. Till de takbegränsade utgifterna adderas
därför också posten minskning av
anslagsbehållningar. I budgetpropositionen för
1999 budgeterades minskningen av
anslagsbehållningar till 5 miljarder kronor. I
redovisningen av utfallet ingår dock denna post i
utgifterna under respektive anslag och
utgiftsområde.
Skillnaden mellan det fastställda utgiftstaket
och de takbegränsade utgifterna utgörs av
budgeteringsmarginalen.
Budgeteringsmarginalens syfte är att utgöra en
buffert mot såväl makroekonomisk osäkerhet
som den osäkerhet som finns kring de finansiella
konsekvenerna av fattade beslut.
Budgeteringsmarginalen är ofinansierad och om
den tas i anspråk innebär det att överskottet i de
offentliga finanserna försämras.
Riksdagen fastställde våren 1996 utgiftstaket
för staten för budgetåret 1999 till 735 miljarder
kronor. Budgeteringsmarginalen beräknades till
22 miljarder kronor. Med anledning av
riksdagsbeslutet om sänkt fastighetsskatt sänktes
utgiftstaket med 1 miljard kronor (bet.
1997/98:FiU20) till 734 miljarder kronor. I
budgetpropositionen för 1999 gjordes en teknisk
justering av utgiftstaket till följd av
ålderspensionsreformen med 19 miljarder
kronor, vilket innebar att utgiftstaket höjdes till
753 miljarder kronor.
I budgetpropositionen för 1999 beräknades de
takbegränsade utgifterna till 749,7 miljarder
kronor. Budgeteringsmarginalen beräknades
därmed uppgå till 3,3 miljarder kronor.
I 1999 års ekonomiska vårproposition gjorde
regeringen bedömningen att utgiftstaket för
staten var hotat. Den främsta orsaken var att
utgifterna för anslaget Sjukpenning och
rehabilitering m.m. under utgiftsområde 10
förväntades bli högre än anvisade medel på
statsbudgeten. Regeringen beslutade därför om
ett antal utgiftsbegränsande åtgärder för att
undvika ett överskridande. Sammantaget
beräknades dessa åtgärder reducera de
takbegränsade utgifterna med ca 8 miljarder
kronor. Efter dessa åtgärder beräknades
budgeteringsmarginalen uppgå till 1,2 miljarder
kronor. I budgetpropositionen för 2000
beräknades budgeteringsmarginalen för 1999 till
1 miljard kronor.
Utfallet för de takbegränsade utgifterna blev
751,5 miljarder kronor. Det innebär att
budgeteringsmarginalen blev 1,5 miljarder
kronor, vilket är 1,9 miljarder kronor lägre än
vad som beräknades i budgetpropositionen för
1999. Statens utgifter exklusive statsskuldsräntor
blev 1,5 miljarder kronor högre än vad som
budgeterades i statsbudgeten och utfallet för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten blev 0,3 miljarder kronor högre.
Som andel av BNP uppgick de takbegränsade
utgifterna för 1999 till 38,2 procent, vilket är
0,1 procentenheter högre än 1998. Justerat för
tekniska förändringar (ålderspensionsreformen)
är däremot de takbegränsade utgifterna som
andel av BNP ca 0,9 procentenheter lägre
jämfört med 1998. Jämfört med 1998 ökade de
takbegränsade utgifterna med 33,4 miljarder
kronor, varav ca 19 miljarder kronor förklaras
ålderspensionsreformen.
Tabell 2.6 Takbegränsade utgifter
Miljarder kronor
1999
Utfall
1998
BP99
Utfall
Utfall-
BP99
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor
585,7
613,81
615,3
1,5
Ålderspensionssystemet
vid sidan av stats-
budgeten
132,3
135,8
136,2
0,3
Takbegränsade utgifter
718,0
749,7
751,5
1,9
Budgeteringsmarginal
2,0
3,3
1,5
-1,9
Utgiftstak för staten
720,0
753,0
753,0
0,0
1 Inkl. posten Minskning av anslagsbehållningar med 5 miljarder kronor.
Anmärkning: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn
Utgiftstaket för den offentliga sektorn beräknas
som summan av det fastställda utgiftstaket för
staten och den beräknade kommunala
utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner
mellan staten, kommunsektorn och
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Den största delen av de interna
transaktionerna utgörs av statsbidrag till den
kommunala sektorn, bl.a. det generella
statsbidraget.
I enlighet med den kommunala självstyrelsens
princip beslutar kommuner och landsting själva
om sina utgifter. Utgiftstaket för den offentliga
sektorn ges därför en annan innebörd än
utgiftstaket för staten. Den lösning som valts
innebär att riksdagen, vid varje beslut om ett
statligt utgiftstak, även godkänner en beräkning
av de kommunala utgifterna. I det statliga
utgiftstaket ingår dock statens bidrag till
kommunerna, vilket innebär att riksdagen
indirekt påverkar de kommunala utgifternas
storlek. Att riksdagen skall godkänna ett tak för
hela den offentliga sektorn motiveras bl.a. med
att det är de totala offentliga utgifterna som på
sikt är avgörande för skatteuttagets nivå.
Utfallet 1999 för utgiftstaket för den
offentliga sektorn blev 1 056 miljarder kronor
eller preliminärt 53,5 procent av BNP. I 1996 års
ekonomiska vårproposition redovisade
regeringen den första beräkningen av utgiftstaket
för den offentliga sektorn för 1999. Det
preliminära utfallet för 1999 innebär att
utgiftstaket blev 21 miljarder kronor lägre än
denna beräkning. Utgiftstaket för staten blev 18
miljarder kronor högre än vad som beräknades i
1996 års ekonomiska vårproposition (de tekniska
justeringar som gjorts av utgiftstaket förklaras i
föregående avsnitt). Utfallet för
kommunsektorns utgifter uppgick till 474
miljarder kronor, vilket är 15 miljarder kronor
högre än vad som ursprungligen beräknades.
Ökningen förklaras till största delen av högre
konsumtionsutgifter. I och med omläggningen
av nationalräkenskaperna ändrades definitionen
av konsumtionsbegreppet, varför det inte är
möjligt att redovisa vilka delar av konsumtionen
som har ökat. Slutligen har posten interna
transaktioner ökat med 54 miljarder kronor.
Ökningen beror till två tredjedelar på större
statsbidrag. Resterande del förklaras framför allt
av införandet av statliga ålderspensionsavgifter
hösten 1999 till följd av ålderspensionsreformen.
Jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 1999 är utfallet 6
miljarder kronor högre. Skillnaden förklaras
framför allt av posten interna transaktioner,
vilken minskar med 9 miljarder kronor. Knappt
hälften av skillnaden beror på omläggningen av
nationalräkenskaperna.
Tabell 2.7 Utgiftstak för offentlig sektor
Miljarder kronor
1999
Utfall
1998
BP99
Utfall
Utfall-
BP99
Staten inkl.ålders-
pensionssystemet
720
753
753
0
Kommunsektorn
456
477
474
-3
Interna transaktioner
-152
-180
-171
9
Summa
1 024
1 050
1 056
6
Procent av BNP
54,2
53,2
53,5
0,3
3
Samband mellan
resultaträkningen och
statsbudgeten
3 Samband mellan resultaträkningen och
statsbudgeten
3.1 Inledning
I detta kapitel förklaras de väsentligaste
skillnaderna mellan resultaträkningen och
statsbudgeten genom dels exemplifieringar, dels
en tabell där statsbudgetens saldo härleds från
resultaträkningens resultat.
3.2 Avgränsning, struktur och
redovisingsprinciper
Avgränsning, struktur och redovisningsprinciper
avseende statsbudgeten och resultaträkningen
skiljer sig åt. Avseende avgränsning är ett
exempel att affärsverken ingår i
resultaträkningen men ligger utanför
statsbudgeten. Alla avgifter och bidrag som
myndigheterna får disponera redovisas i
resultaträkningen men inte i statsbudgeten.
Avseende strukturen har statsbudgeten en
verksamhets- och myndighetsstruktur där
indelningen är utgiftsområden,
verksamhetsområden och anslag.
Resultaträkningen är däremot indelad i intäkts-
och kostnadsslag. Jämförelser av poster i
resultaträkningen och statsbudgeten låter sig
därmed oftast inte göras utan dokumenten
kompletterar istället varandra.
Avseende redovisningsprinciper upprättas
statsbudgeten enligt de principer som anges i
budgetlagen, dvs. en redovisning av in- och
utbetalningar (kassamässigt) eller utgifter och
inkomster beroende på transaktion. I
resultaträkningen sker redovisningen i princip
enligt bokföringsmässiga grunder, dvs.
redovisning av intäkter och kostnader.
I tabellen nedan exemplifieras både skillnader
och likheter.
Tabell 3.1 Jämförelse resultaträkningen och statsbudgeten
Resultaträkningen
Statsbudgeten
Skatt
inbetalning
inbetalning
Offentligrättslig
avgift som betalas
in på inkomsttitel
intäkt
inkomst
Avgift av tillfällig
natur eller mindre
omfattning
intäkt
utgiftsreduktion på
anslag
Övriga avgifter
intäkt
ingen påverkan på
anslag eller
inkomsttitlar
Erhållna bidrag som
används i
verksamheten
intäkt
ingen påverkan på
anslag eller
inkomsttitlar
Transferering
utbetalning
utbetalning
Avsättning till
framtida åtagande
kostnad/(intäkt)
vid förändring
utgift
när betalning sker
Lön, varor, tjänster,
m.m.
kostnad
utgift
Andel av företags
vinst/förlust
intäkt/kostnad
enl. kapitalandels-
metoden
inkomst
vid utdelning
Orealiserad
valutavinst/förlust
intäkt/kostnad
ingen påverkan
Upplupen
ränteintäkt/kostnad
intäkt/kostnad
ingen påverkan
Nedan kommenteras tabell 3.1.
Skatt
Skatter redovisas i princip när inbetalning sker
både i resultaträkningen och på statsbudgeten.
Trots detta finns det skillnader mellan
redovisade skatteinbetalningar i
resultaträkningen för 1999 (770 miljarder
kronor) och utfall av skatteinkomster på
statsbudgeten 1999 (672 miljarder kronor).
Skillnaden förklaras dels av olika avgränsningar
av skatter, dels av olika redovisningsprinciper för
elimineringar av interna mellanhavanden (för
ytterligare förklaring hänvisas till avsnitt 4.6).
Avgifter och bidrag
I resultaträkningen redovisas i princip samtliga
statens avgifter och bidrag enligt
bokföringsmässiga principer. På statsbudgeten
redovisas endast avgiftsinkomster som
myndigheterna inte får disponera, vanligtvis
offentligrättsliga avgifter. Därutöver redovisas
avgiftsinkomster av tillfällig natur eller av mindre
omfattning (enligt 4 § avgiftsförordningen) som
en utgiftsreduktion på anslag.
Avgifter och bidrag som myndigheterna får
disponera redovisas som intäkt i
resultaträkningen medan de i princip inte har
någon påverkan på statsbudgeten. Dock påverkar
nettobetalningar från avgifts- och
bidragsfinansierad verksamhet saldot på
myndigheternas räntekonton i
Riksgäldskontoret och därmed
Riksgäldskontorets nettoutlåning, vilket i sin tur
påverkar kassamässig korrigering på
statsbudgeten (se kommande avsnitt om poster
på statsbudgeten).
Transferering
Transfereringar redovisas när betalning sker
(kassamässigt) både på statsbudgeten och i
resultaträkningen. Någon jämförelse av belopp
låter sig inte göras, bl.a. på grund av att
ålderspensionssystemet redovisas utanför
statsbudgeten medan det ingår i
resultaträkningen.
Avsättning till framtida åtagande
I resultaträkningen redovisas förändringen av
avsättningar för framtida åtaganden, t.ex.
avsättningar till statliga tjänstepensioner, som en
kostnad medan statsbudgeten belastas när
utgiften uppstår, dvs. i princip när betalning sker.
Löner, varor, tjänster m.m.
Löner och anskaffning av varor och tjänster
redovisas när utgift uppstår, dvs. vid
anskaffningstillfället, på statsbudgeten. I
resultaträkningen redovisas årets
resursförbrukning som en kostnad, dvs. utgiften
periodiseras. I resultaträkningen kan en
summering göras av kostnader för personal,
lokaler och övriga driftkostnader. Någon sådan
summering finns dock inte på statsbudgeten
varför en jämförelse av belopp inte är möjlig.
Andel av företags vinst/förlust
Andelar i dotter- och intresseföretag redovisas i
resultaträkningen enligt den s.k. kapitalandels-
metoden, vilket innebär att statens andel av
företagens vinster/förluster redovisas som en
intäkt/kostnad. På statsbudgeten redovisas en
inkomst först när företag betalar ut utdelningar
till staten.
Orealiserad valutavinst/förlust och upplupen
ränteintäkt/kostnad
Räntor på statsskulden redovisas på olika sätt i
resultaträkningen och på statsbudgeten.
Orealiserade valutaförluster/vinster och
upplupna räntekostnader på exempelvis
nollkupongobligationer påverkar
resultaträkningen men inte statsbudgeten.
Poster på statsbudgeten
För att få överensstämmelse mellan
statsbudgetens saldo och statens lånebehov har
de två posterna Riksgäldskontorets nettoutlåning
och kassamässig korrigering införts på
statsbudgeten. Dessa har inte någon
motsvarighet i resultaträkningen.
Nettobetalningar från avgifts- och
bidragsfinansierad verksamhet påverkar saldot på
myndigheternas räntekonton i
Riksgäldskontoret och ingår således i posten
Riksgäldskontorets nettoutlåning. Den
kassamässiga korrigeringen utgör skillnaden
mellan å ena sidan saldot av statsbudgetens
anslag och inkomsttitlar och å andra sidan nettot
av in- och utbetalningar över statsverkets
checkräkning.
Eliminering av interna mellanhavanden
När resultat- och balansräkningen konsolideras
elimineras samtliga interna transaktioner inom
staten. Däremot belastas statsbudgeten med
internt fakturerade avgifter och skatter. I
inkomsterna på statsbudgeten ingår exempelvis
sociala avgifter för statens anställda och anslagen
belastas med motsvarande utgifter. Det medför
att den del av sociala avgifter som inte överförs
till AP-fonderna är bruttoredovisad på
statsbudgeten, men är eliminerad i
resultaträkningen.
Statens lokalkostnader är ett annat exempel på
när redovisningen mellan statsbudgeten och
resultaträkningen skiljer sig åt. Interna
hyresintäkter från Fortifikationsverket och
Statens fastighetsverk elimineras mot
myndigheters lokalkostnader i resultaträkningen.
På statsbudgeten belastas anslagen med internt
fakturerade hyror. Statsbudgeten belastas dock
inte av Fortifikationsverkets eller
Fastighetsverkets driftkostnader eftersom de är
avgiftsfinansierade. Innebörden blir att
statsbudgeten belastas med internt fakturerade
hyresintäkter medan i resultaträkningen
redovisas faktiska driftkostnader för statens
fastighetsinnehav.
3.3 Härledning av statsbudgetens
saldo från resultaträkningen
Av föregående avsnitt framgår att det finns
väsentliga skillnader mellan resultaträkningen
och statsbudgeten och att det därför inte är
möjligt att på ett heltäckande sätt skapa
jämförelse mellan enskilda rader i statsbudgetens
utfall respektive i resultaträkningen eller i
finansieringsanalysen.
Eftersom det finns ett samband mellan
inkomster/utgifter, intäkter/kostnader och
inbetalningar/utbetalningar är det möjligt att
utifrån resultaträkningens saldo, via
finansieringsanalysens saldo (nettoamortering av
statens lån) komma fram till statsbudgetens
saldo.
Av tabell 3.2 framgår sambanden mellan
resultaträkningens saldo, finansieringsanalysens
saldo och statsbudgetens saldo (statens
lånebehov). För att komma från
resultaträkningens saldo till statsbudgetens saldo
måste flera justeringar göras. De kan grupperas
in i:
- justeringar för transaktioner i
resultaträkningen som inte medför
betalningar,
- justeringar för förändringar av fordringar
och skulder i balansräkningen,
- övriga transaktioner som påverkar
betalningar, och
- justeringar som är hänförbara till
statsskulden.
Tabell 3.2 Samband mellan några väsentliga saldomått i
årsredovisningen
Miljoner kronor
Resultaträkningens saldo
55 299
Justeringar för transaktioner som ej
medför betalningar
17 291
Avskrivningar och nedskrivningar
(inkl. nedskrivning av studielån)
23 510
Orealiserade valutakursförändringar
-17 242
Resultatandelar
-18 777
Avsättningar till
premiepensionssystemet och fonder
29 800
Justering för förändring av fordringar och
skulder
-9 309
Övriga transaktioner som påverkar
betalningar
9 649
AP-fondmedel
45 000
Investeringar
-34 934
Försäljningsinkomster
1 145
Nettoutlåning
-8 620
Utdelningar i statliga bolag
7 058
Nettoamortering av statens lån
(finansieringsanalysens saldo)
72 930
Justeringar hänförbara till statsskulden
9 026
Förändring av kortsiktig placering
9 791
Interna köp och försäljningar av
statsskuldpapper
-698
Upplåning utanför Riksgäldskontoret
m.m.
-67
Statsbudgetens saldo (statens lånebehov)
81 956
Justeringar för transaktioner som inte
medför betalningar
I resultaträkningen ingår vissa poster som inte
medför betalningar, t.ex. avskrivningar och
orealiserade valutakursförändringar, som måste
tas bort för att komma fram till statsbudgetens
saldo. Av de orealiserade
valutakursförändringarna på 17,2 miljarder
kronor var 2,8 miljarder kronor hänförbara
direkt till statsskulden och 14,4 miljarder kronor
till skuldskötselinstrument. I resultaträkningen
redovisas statens andel av genererade
vinster/förluster i statliga intresse- och
dotterföretag som en intäkt/kostnad. Denna
intäkt, som uppgick till 18,8 miljarder kronor,
medförde inte några betalningar och måste
således justeras för. Av justeringar avseende
avsättningar är 25,8 miljarder kronor hänförbara
till premiepensionssystemet och 4 miljarder
kronor till fonder.
Justeringar för förändringar av skulder och
fordringar
De totala förändringarna av skulder och
fordringar var -9,3 miljarder kronor, varav -3,8
miljarder kronor är förändringar av skulder och
fordringar hänförbara till statsskulden. Statens
betalningsnetto har påverkats negativt av att
skulder och fordringar har förändrats. Mer
information om orsakerna till förändringar av
skulder och fordringar ges i balansräkningen och
i finansieringsanalysen.
Övriga transaktioner som påverkar
betalningar
Några transaktioner som medför betalningar,
exempelvis investering och utdelningar,
redovisas endast i balansräkningen och måste
således läggas till resultaträkningens saldo för att
komma fram till statsbudgetens saldo. Som ett
led i den finansiella infasningen av det nya
ålderspensionssystemet har 45 miljarder kronor
överförts från AP-fonden till statsbudgeten.
Denna överföring har inte påverkat
resultaträkningen. Investeringar i
anläggningstillgångar uppgick till 34,9 miljarder
kronor, varav investeringar i materiella
anläggningstillgångar var 33,5 miljarder kronor.
Statens nettoutlåning uppgick till -8,6 miljarder
kronor, nyutlåningen var 13,2 miljarder kronor
och amorteringar av lån uppgick till 4,6 miljarder
kronor. Statens utdelningar från dotter- och
intresseföretag uppgick till 7,1 miljarder kronor.
Nettoamorteringarna av statens lån uppgick
till 72,9 miljarder kronor. Denna post är i
absoluta tal identisk med saldot i
finansieringsanalysen "statens nettoupplåning"
men redovisas här som ett positivt belopp, dvs.
som en nettoamortering.
Justeringar som är hänförbara till
statsskulden
Nettoamorteringarna av statens lån var 9
miljarder kronor lägre än statsbudgetens saldo.
Skillnaden mellan statens nettoamortering och
statsbudgetens saldo beror på att det finns
transaktioner som påverkar statsskulden men
som inte påverkar statsbudgetens saldo,
exempelvis affärsverkens nettoupplåning. Å
andra sidan finns det transaktioner som påverkar
statsbudgetens saldo men som inte påverkar
statsskulden, exempelvis Riksgäldskontorets
kortsiktiga placering på marknaden av
betalningsöverskott på statverkets checkräkning
och interna köp och försäljningar av
statsskuldpapper. Förändringar av
Riksgäldskontorets kortsiktiga placering vid
årets slut var 9,8 miljarder kronor, varav 7,8
miljarder kronor är hänförbara till placeringar i
finansiella institutioner, t.ex. banker, och 2
miljarder kronor till placeringar i Riksbanken för
beredskap inför millennieskiftet
4
1999 års resultaträkning,
balansräkning och
finansieringsanalys
4 1999 års resultaträkning, balansräkning
och finansieringsanalys
4.1 Inledning
Resultaträkningen, balansräkningen och
finansieringsanalysen baseras huvudsakligen på
den information som myndigheterna inklusive
affärsverken lämnar till statsredovisningen och
den information som presenteras i deras
årsredovisningar. I de fall denna information inte
varit tillräcklig för att t.ex. möjliggöra
elimineringar mellan myndigheter har
information inhämtats i särskild ordning.
4.2 Olika avgränsningar av begreppet
staten
Resultat- och balansräkningarna för staten
omfattar myndigheterna, inklusive affärsverken,
under riksdagen och regeringen och de fonder
som redovisas av myndigheter. Dessutom ingår
försäkringskassorna. Försäkringskassorna är inte
statliga myndigheter men betraktas som sådana i
detta sammanhang, eftersom de ingår i den
statliga redovisningsorganisationen. Riksbankens
grundfond ingår men däremot inte Riksbanken
som har en självständig ställning. En förteckning
över myndigheter och fonder redovisas i bilaga
1.5.
I nationalräkenskaperna (NR) avgränsas
staten annorlunda. Nationalräkenskaperna är en
statistisk sammanställning i kontoform över den
svenska ekonomin med uppdelning på olika
institutionella sektorer och olika slag av
inkomster och utgifter. Begrepp, definitioner
och klassificeringar följer de rekommendationer
som Förenta Nationerna (FN) utfärdat och den
förordning som antagits av EU. I NR beräknas
bruttonationalprodukten (BNP), det vill säga
värdet av den totala produktionen av varor och
tjänster i ett land under en tidsperiod. I
nationalräkenskaperna delas den offentliga
sektorn in i tre delsektorer; staten, kommunerna
och socialförsäkringssektorn. Till staten räknas
departementen och till dem hörande
myndigheter och inrättningar samt vissa statliga
fonder. Dessutom klassas bolag och stiftelser
som till mer än 50 procent finansieras med
statliga medel som ingående i den statliga
sektorn. Affärsverken hör enligt
nationalräkenskapernas avgränsning av staten till
näringslivet. Från och med omläggningen 1999
av nationalräkenskaperna, enligt FN-
rekommendationerna och EU-förordningen,
omfattar socialförsäkringssektorn enbart AP-
fonden och Premiepensionsmyndigheten.
4.3 Sammanställning av vissa
nyckeluppgifter
I nedanstående tabell visas ett antal
nyckeluppgifter för att åskådliggöra olika inslag i
statens finanser. Statens nettoförmögenhet,
statsskulden, skatteinbetalningar och
transfereringar beskrivs i kommande avsnitt.
Tabell 4.1 Nyckeluppgifter i resultat- och balansräk-
ningarna
Miljarder kronor
1999
1998
1997
1996
1994/95
Statens
nettoförmögenh
et
-1 088
-1 177
-1 058
-1 038
-1 040
Statsskulden
1 370
1 446
1 426
1 408
1 368
Skatter
770
742
676
644
544
Transfereringar
och bidrag
607
573
550
545
533
Kostnader för
statens egen
verksamhet
151
158
150
150
169
Årets resultat
(över/under-
skott)
55
-32
-25
-45
-189
4.4 Nettoförmögenhetens förändring
Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden
mellan tillgångarnas och skuldernas bokförda
värde. Statsskulden, som i huvudsak motsvarar
statsbudgetens ackumulerade underskott, svarar
för den övervägande delen av skulderna och
därmed den negativa nettoförmögenheten.
Förändringen av nettoförmögenheten mellan två
år påverkas därmed i huvudsak av statsskuldens
förändring, men även av förändringar i övriga
tillgångs- och skuldposter i balansräkningen.
Vid utgången av 1999 var nettoförmögenheten
-1 088 miljarder kronor. Det är en förbättring
med 89 miljarder kronor jämfört med 1998, då
nettoförmögenheten var -1 177 miljarder kronor.
Orsaken till förmögenhetens förändring kan
sammanfattas enligt nedan:
Ökning av tillgångar
+ 25
Minskning av skulder
+94
Ökning av avsättningar
- 30
+89
Av skuldminskningen är merparten, 76 miljarder
kronor, hänförlig till statsskuldens minskning.
Övriga minskningar förklaras till stor del av att
skuldbytesavtal netto, har minskat (not 43 till
balansräkningen), samt av förändring i period-
avgränsningsposten Riksgäldskontorets
upplupna räntekostnader (not 48 till
balansräkningen). Ökningen av avsättningarna
avser till största delen årets avsättning till
premiereserven som var 26 miljarder kronor (not
4 till resultaträkningen).
Tillgångarna ökade med 25 miljarder kronor.
Ökningen är fördelad på flertalet tillgångsslag
varav de två största är finansiella tillgångar 14
miljarder kronor och kortfristiga placeringar 7
miljarder kronor. Varulager och
periodavgränsningsposter uppvisar mindre
minskningar.
Hos Centrala Studiestödsnämnden (CSN) har
de osäkra studielånefordringarna i
balansräkningen i form av konstaterade och
befarade förluster skrivits ned med knappt 9
miljarder kronor. 1998 års nedskrivning var 2
miljarder kronor. Den stora ökningen av
nedskrivningen är hänförlig till att CSN gjort en
utökad förlustbedömning av sådana fordringar
som inte hinner bli återbetalda på grund av
åldersreglerna för återbetalning. Nedskrivningen
av sådana fordringar har gjorts med 6 miljarder
kronor 1999.
4.5 Statsskulden
Den trend från början av 1990-talet med
betydande årliga ökningar av statsskulden bröts
under perioden 1995-96.
Under 1999 skedde en betydande minskning
av statsskulden med 76 miljarder kronor, vilket
motsvarar drygt 5 procent av den totala skulden.
Till detta bidrog bl.a. en förstärkning av den
svenska kronan under 1999, vilken påverkade
skulden i positiv riktning motsvarande knappt 3
miljarder kronor av skuldminskningen.
Statsskulden uppgick vid utgången av 1999,
enligt den definition som används i
årsredovisningen för staten, till 1 370 miljarder
kronor.
Den statsskuld som Riksgäldskontoret
redovisar skiljer sig från vad som redovisas i
statens årsredovisning på grund av elimineringar
som gjorts för främst Riksförsäkringsverkets och
Riksgäldskontorets eget innehav av
statsobligationer. Detta medför att den
statsskuld Riksgäldskontoret redovisar är ca 4
miljarder kronor högre än vad som redovisas här.
Se även not 47 till balansräkningen.
Tabell 4.2 Statsskuldens utveckling och sammansättning
Miljarder kronor
1999
1998
1997
1996
1994/95
Penning- och
obligations-
marknaden
1 016
1 013
940
894
818
Hushålls-
marknaden
63
70
100
116
124
Lån i utländsk
valuta
291
363
386
398
426
Summa
1 370
1 446
1 426
1 408
1 368
Statsskuld till bokfört värde inklusive elimineringar i årsredovisningen för
staten och exklusive derivatportfölj. Skuld i utländsk valuta omvärderad till
bokslutsdagens valutakurser.
Minskning av statsskulden med 76 miljarder
kronor under 1999 kan förenklat sammanfattas
enligt nedan.
Minskning av upplåning i svenska kronor, netto
- 4 miljarder
Minskning av upplåning i utländsk valuta, netto
- 69 miljarder
Skuldminskning p.g.a. valutakursförändringar
- 3 miljarder
Statsskuldens nettoförändring 1999
- 76 miljarder
(Not 47 till balansräkningen)
De svängningar som skett under 1990-talet i
kronans värde på valutamarknaden har vissa år
haft betydande effekter på valutaskuldens, och
därmed statsskuldens, storlek. Exempelvis
innebar försvagningen av den svenska kronan
under 1998 att överskottet i statens budget på 9,7
miljarder kronor förvandlades till en ökning av
statsskulden med totalt 20 miljarder kronor.
Enligt de känslighetsberäkningar som görs,
innebär en procents förändring av kronkursen
vid dagens skuldnivå, en effekt med ca 3
miljarder kronor på skuldens storlek. Detta är en
minskning med 1 miljard kronor jämfört med
tidigare beräkningar.
Valutaskulden
Statsskulden kan delas upp i en kronskuld, dvs.
lån i svenska kronor, respektive en valutaskuld.
Upplåningen i utländsk valuta sker främst
genom publika obligationslån och
skuldbytesavtal (s.k. kron/valutaswapar). Enligt
tabellen ovan uppgår den direkta
kapitalmarknadsupplåningen i utländsk valuta till
291 miljarder kronor för 1999.
I de riktlinjer för statsskuldsförvaltningen som
regeringen årligen fastställer, avser
Riksgäldskontorets upplåningsmandat i utländsk
valuta även den valutaexponering som uppnås
med derivatinstrument. För att få en rättvisande
bild av valutaexponeringen i statsskulden bör
därför även de skuldbytesavtal mellan kronor
och utländsk valuta och derivatpositioner, som
ingåtts i syfte att uppnå avsedd valutafördelning
och ränterisk beaktas.
Tabell 4.3 Valutaskulden inklusive värdet av derivatportfölj
Miljarder kronor
1999
1998
1997
1996
Skuld utländsk valuta
exkl. derivatportfölj
291
363
386
398
Skuld utländsk valuta
inkl. derivatportfölj
402
459
436
426
Valutaupplåningens andel inklusive värdet av
derivatportföljen har under perioden 1996-99
varit relativt stabil runt 30 procent av den totala
statsskulden.
Kronskulden
Tabell 4.4 Lån i svenska kronor
Miljarder kronor
1999
1998
1997
1996
Statsobligationer,
nominella
675
682
680
635
Statsobligationer,
reala
97
94
91
74
Statsskuldväxlar
244
226
144
180
Kontokrediter/dagslån
0
11
25
5
Penningmarknaden
1 016
1 013
940
894
Premieobligationer
54
59
61
60
Allemanssparkonto
0
0
29
44
Riksgäldskonto
3
6
7
12
Riksgäldssparkonto
6
5
3
Hushållsmarknaden
63
70
100
116
Summa lån i svenska
kronor
1 079
1 083
1 040
1 009
Merparten av upplåningen sker på den
institutionella marknaden genom
statsobligationer (lån med löptid över ett år) och
statsskuldväxlar (lån med löptid i huvudsak
under ett år). Tillsammans svarar dessa
låneinstrument för 1 016 miljarder kronor.
Den dominerande delen av kronskulden
utgörs av statsobligationer. Statsskuldväxlarnas
andel av statsskulden har dock ökat från drygt 10
procent 1997 till knappt 18 procent vid utgången
av 1999. Den andel av kronskulden som avser
upplåning från hushållsmarknaden har minskat.
Den väsentligaste förklaringen är att sparformen
Allemanssparkonto avskaffades under 1998.
Riksgäldskontoret har under 1999 vidtaget en
rad marknadsvårdande åtgärder i syfte att
förbättra den inhemska marknadens
funktionssätt. Bl.a. genomförs byten och återköp
av nominella statspapper i syfte att minska
eventuella likviditetspremier på marknaden. I
syfte att ytterligare effektivisera marknaden har
Riksgäldskontoret, tillsammans med
återförsäljarna på marknaden, inlett ett arbete
med att skapa en elektronisk plattform för
handel med statspapper. Förutom förbättrad
likviditet på statspappersmarknaden förväntas
också tillgängligheten på statspapper att öka.
Statsskulden i relation till
bruttonationalprodukten (BNP)
En effekt av årets minskning av statsskulden med
76 miljarder kronor är att skuldens andel av BNP
minskade till 70 procent enligt
Riksgäldskontorets redovisning. Tidigare, under
perioden 1994-1998, förhöll sig skuldkvoten
tämligen stabil runt 80 procent. Under 1998
sjönk skuldens andel av BNP till 77 procent. För
en mer långsiktig jämförelse kan nämnas att
skuldkvoten 1975 var drygt 20 procent.
Statsskuldens kostnader
Målet för statsskuldspolitiken är att statens skuld
skall förvaltas så att den långsiktiga kostnaden
minimeras, samtidigt som risken i förvaltningen
beaktas. Den övergripande målsättningen
konkretiseras genom att regeringen fastställer
riktlinjer för statsskuldens förvaltning avseende
bl.a amortering i utländsk valuta och den
nominella skuldens duration. Inom ramen för
riktlinjerna fastställer sedan Riksgäldskontoret
riktmärkesportföljer för den nominella
kronskulden respektive valutaskulden samt
svarar för den operativa förvaltningen av
skulden.
Enligt Riksgäldskontorets årsredovisning har
de anslagsavräknade utgifterna för hela
statsskulden under 1999 uppgått till 90 miljarder
kronor, vilket är en minskning med 24 miljarder
kronor jämfört med året innan. Till en del
förklaras utgiftsminskningen av minskade
räntekostnader för den lägre skulden. En
betydande del av minskningen förklaras
emellertid också av positiva effekter av
realiserade valuta- och kursförändringar.
Det anslagsavräknade beloppet är redovisat
enligt utgiftsmässiga principer och är ett netto av
både inkomster och utgifter i
upplåningsverksamheten. Med detta
beräkningssätt har statsskuldens utgifter
utvecklats enligt nedan under åren 1995-1999.
Miljarder kronor
1999
1998
1997
1996
1995
Statsskuldens netto-
utgifter
90
114
99
100
106
I Riksgäldskontorets finansiella del i
årsredovisningen sker redovisning av räntor
enligt kostnadsmässiga principer och dessutom
med bruttoredovisning av intäkter och
kostnader. Detta ger ett annat utfall än vid
utgiftsmässig redovisning. Nedanstående tabell
är en sammanfattning av uppgifter från olika
noter i Riksgäldskontorets årsredovisning med
jämförelsetal fr.o.m. 1994/95. På grund av
omläggningen till kalenderårsredovisning saknas
perioden juli-december 1995 i tabellen.
Tabell 4.5 Statsskuldens kostnader
Miljoner kronor
1999
1998
1997
1996
1994/95
Räntor på
lån i
svenska
kronor
89 006
104 176
97 399
140 989
104 404
Räntor på
lån i
utländsk
valuta
50 177
60 148
59 030
54 731
49 070
Realise-
rade
valuta-
och
kursdiffe-
renser
3 310
25 352
182
864
17 958
Orealise-
rade
valutadiffe
-renser
-3 110
25 730
12 600
533
4 862
Summa
kostnader
139 383
215 406
169 211
197 117
176 294
Ränte-
intäkter i
upplå-
ningsverk-
samheten
54 706
69 132
54 109
85 938
45 218
Nettokost-
nader
84 677
146 274
115 102
111 179
131 076
Övriga
orealisera-
de
valutakursf
örändr
hänförbara
till skuld-
skötsel-
instrument
-14 133
-1 927
-164
-1 636
-4 650
Netto-
kostnader
efter övrigt
70 544
144 347
114 938
109 543
126 426
Räntor på statskulden avräknas utgifts- och
inkomstmässigt mot statsbudgeten, vilket
medför att s.k. periodiseringar enligt
kostnadsmässig redovisning inte belastar
anslaget. Skillnaden mellan statsskuldens
nettoutgift på 90 miljarder kronor redovisat ovan
och nettokostnad på 85 miljarder kronor i
tabellen, förklaras av att kursdifferenser vid
emission, nollkupongräntor och orealiserade
valutakursförändringar redovisas på olika sätt på
statsbudgeten och i resultaträkningen. Enligt
resultaträkningen 1999 är nettokostnaden för
statsskulden; räntor, över- och underkurser,
valutaförändringar m.m., 71 miljarder kronor. I
resultaträkningen ingår dock orealiserade
valutakursintäkter hänförbara till
skuldskötselinstru-ment med 14 miljarder
kronor.
Räntekostnaderna på lån i svensk och utländsk
valuta har minskat med ca 25 miljarder kronor
brutto jämfört med 1998. Den löpande
administrationen av upplåningsverksamheten
omfattar även en betydande utlåning och även
ränteintäkterna i denna del av verksamheten har
minskat, med ca 15 miljarder kronor. Bortsett
från effekter av valuta- och kursförändringar kan
därmed statsskuldens direkta räntekostnader
sägas ha minskat med 10 miljarder kronor netto.
4.6 Skatter m.m.
I tabell 4.5 redovisas hur inbetalningar av skatter
och avgifter utvecklats under perioden 1994/95 -
1999. Uppgifter om belopp och om fördelningen
mellan juridiska respektive fysiska personer,
liksom mellan olika slag av skatter och avgifter,
är en sammanställning av uppgifter ur
årsredovisningarna för de myndigheter som
ansvarar för uppbörd. Riksskattverket (RSV)
svarar för den dominerande delen, mer än 90
procent, av uppbörden. De redovisade
skatteinbetalningarna är inte periodiserade, utan
utgör vad som faktiskt inbetalats under året. Det
innebär att beloppen i viss mån inkluderar
betalningar som avser tidigare år. Detta
kommenteras ytterligare nedan i anslutning till
respektive skatteslag.
På grund av omläggning från budgetår till
kalenderår 1996 ingår inte perioden 1/7- 31/12
1995, eftersom det är 12-månadersperioder som
jämförs. Av avsnittet om skattekontot nedan
framgår att kontosystemet medför att det för
skatteslagen inkomstskatter, mervärdesskatt och
i viss mån arbetsgivaravgifter inte föreligger full
jämförbarhet mellan perioden 1998-1999 och
tidigare år.
Tabell 4.6 Skatteinbetalningar
Miljoner kronor
1999
1998
1997
1996
1994/95
Skatter
Skatter - Fysis-
ka personer
150 617
126 946
111 414
78 557
72 807
Skatter - Juri-
diska personer
91 570
87 737
74 588
70 635
59 240
Skatter - Övrigt
4 713
6 407
4 389
10 180
7 497
Betalnings-
differenser
skattekonto
-8 497
15 091
Arbetsgivar-
avgifter
248 868
235 575
220 348
213 813
186 842
Mervärdesskatt
162 611
153 251
147 719
151 668
115 282
Skatter på varor
och tullavgifter
74 665
74 126
71 755
71 865
69 123
Utjämningsavg.
kommuner och
landsting
20 525
21 265
23 862
23 773
1)
Övrigt
25 086
21 885
22 165
23 616
33 635
Summa
skatteinbetalnin
gar m.m.
770 158
742 253
676 240
644 107
544 426
1) Utjämningsavgiften till kommuner och landsting ingår 1994/95 i posten
Övrigt.
Det kassamässiga sätt att redovisa
skatteinbetalningar som görs i resultaträkningen
avviker på flera punkter från den redovisning av
skatteinbetalningar m.m. som görs på
statsbudgetens inkomstsida. I den senare sker
omföringar och nedbrytning av vissa belopp för
att tydligare redovisa hur inbetalningarna
fördelar sig mellan vad som är skatt på inkomst,
sociala avgifter etc.
Den största skillnaden mellan den redovisning
som görs i resultaträkningen och den som görs i
statsbudgeten, avser inbetalningar av skatter och
avgifter från fysiska personer. Utöver statlig
skatt på förvärvs- och kapitalinkomster ingår i
redovisningen i tabell 4.6 även allmänna
egenavgifter, egna företagares egenavgifter,
fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Med egna
företagare avses enskilda firmor, vilka inte är
juridiska personer, samt delägare i handelsbolag.
En annan väsentligt skillnad mot
statsbudgeten är att i de inbetalningar av
arbetsgivaravgifter som RSV redovisar, ingår de
avgifter som överförs till pensionssystemet. I
statsbudgeten redovisas dessa netto efter avdrag
för de utbetalningar som sker till AP-fonden.
Det är den huvudsakliga förklaringen till att de
totala skatteinbetalningarna för 1999, drygt 770
miljarder kronor, överstiger de inkomster av
skatter m.m. som redovisas i statsbudgeten.
Inkomsterna till pensionssystemet i form av
avgifter uppgick 1999 till 133 miljarder kronor.
Detta redovisas bland socialavgifter m.m. under
huvudrubriken Skatter m.m. Därav förs 105
miljarder kronor till AP-fonderna och 24
miljarder kronor till premiereserven. Beloppet
bokförs brutto på inkomsttitel; 133 miljarder
kronor in och 129 miljarder kronor ut.
Skillnaden 4 miljarder kronor stannar på
budgeten motsvarande icke pensionsgrundande
avgifter.
Vid utbetalning av pensioner rekvirerar
Riksförsäkringsverket 135 miljarder kronor från
AP-fonden, vilka inte går via statsbudgeten, och
35 miljarder kronor finansieras från anslag
(folkpensioner och bostadstillägg). Total
ersättning vid ålderdom 1999 var 170 miljarder
kronor. Detta redovisas under huvudrubriken
transfereringar.
I resultaträkningen nettoredovisas
överföringen till AP-fonden med 105 miljarder
kronor och rekvisitionen från AP-fonden 135
miljarder kronor. Endast ett tillskott på 30
miljarder kronor från AP-fonden syns. Det
redovisas bland intäkter av bidrag.
Skattekonto
Skattekontosystemet infördes i januari 1998.
Innebörden i systemet är bl.a. att skatter och
avgifter som tidigare deklarerades och betalades
separat, nu hanteras samtidigt och på ett
sammanhållet sätt inom ramen för en enda
uppbördsrutin. För skattskyldiga med enbart
löneinkomster har skattekontot i normalfallet
inte inneburit någon större förändring. De
märkbara förändringarna gäller fysiska och
juridiska personer som betalar ett eller flera av
skatteslagen F-skatt, arbetsgivaravgifter,
mervärdesskatt och innehållna preliminärskatter
för anställda.
Alla de skatter som debiteras på kontot
summeras till en total fordran på den
skattskyldige eller skuld i sådana fall den
skattskyldige t.ex. har mervärdesskatt att återfå.
När betalning sker till skattekontot, avräknas
beloppet mot det totala saldot på skattekontot
och inte som tidigare mot de enskilda
skatteslagen. Det innebär att om en fordran eller
skuld uppkommer på kontot till följd av för stora
eller för små betalningar så hänförs inte sådana
saldon till bestämda skatteslag utan redovisas hos
Riksskatteverket som "betalningsdifferenser".
Reglering av sådana
saldon sker successivt när skattedebiteringar sker
på kontot eller om återbetalning sker.
Som framgår av tabell 4.6 fanns vid utgången
av 1998 positiva betalningsdifferenser på totalt
15,1 miljarder kronor. Drygt 9 miljarder kronor
avsåg fysiska personer och knappt 6 miljarder
kronor avsåg juridiska personer. Fysiska
personers betalningsdifferenser utgjordes
huvudsakligen av kompletteringsbetalningar
avseende inkomståret 1998.
Kompletteringsbetalningar antas även förklara en
mindre del av juridiska personers
betalningsdifferenser. Av större vikt för att
förklara juridiska personers betalningsdifferenser
är dock bokförd men ej utbetald negativ
mervärdesskatt och att företagen under året hade
månatliga överskott om cirka 3 miljarder kronor
på skattekontot.
Vid utgången av 1999 var den totala
betalningsdifferensen -8,5 miljarder kronor.
Betalningsdifferensen för fysiska och juridiska
personer uppgick till cirka -3 miljarder kronor
vardera. Resterande del av den totala
betalningsdifferensen utgjordes av restförda
skatter. Under 1999 skedde den största delen av
kompletteringsbetalningarna avseende
inkomståret 1998. Men under 1999 debiterades
också underuttaget av skatt, dvs. slutlig skatt
minus preliminärskatt. De negativa
betalningsdifferenserna hos fysiska och juridiska
personer beror på utbetalning av överskjutande
skatt och att debiterad kvarskatt endast delvis
betalades in under 1999.
För övrigt skall det noteras att de salderade
betalningsdifferenserna för 1999 på totalt drygt
-8 miljarder kronor själva verket är ett netto av
både positiva och negativa saldon på
skattekontona som kan avse alla tre skatteslagen
inkomstskatt, mervärdesskatt och
arbetsgivaravgifter. Tillsammans med den
beskrivna tidigareläggningen av slutavräkning av
skatter under 1999 föreligger därför inte full
jämförbarhet mellan åren 1998 och 1999 eller
med åren dessförinnan.
Skatt från fysiska personer
Skatter från fysiska personer, löntagare eller
företagare, har under femårsperioden 1994/95 -
1999 ökat från 73 miljarder kronor till 151
miljarder kronor. Under 1999 ökade
inbetalningarna med 24 miljarder kronor jämfört
med 1998. Det bör noteras att de belopp som
redovisas avser de faktiska inbetalningar och
fr.o.m. 1998 de debiteringar av skatter som sker
ett visst budgetår, vilket innebär att inbetalda
skatter till viss del kan avse ett annat år och
förändringar mellan åren innehåller därmed
periodiseringseffekter. I den mån
betalningsdifferenser på skattekontot avser
fysiska personer påverkar även detta
jämförbarheten mellan åren.
Större periodiseringseffekter har under
perioden skapats av regelförändringar, som t.ex.
en omläggning av systemet för slutavräkning av
kommunalskatter 1994/95. Förändringar av det
slaget innebär att väsentliga belopp förskjutits
mellan åren och en rimlig bedömning är att
utvecklingen av skatteintäkterna under femårs-
perioden i realiteten varit betydligt mer jämn och
kontinuerlig än vad uppgifterna i tabellen ger
intryck av.
Under 1999 var ökningen av fysiska personers
skatteinbetalningar 24 miljarder kronor. Enligt
RSV:s bedömning är utvecklingen av
lönesumman den huvudsakliga förklaringen till
ökningen. Lönesumman är i sin tur beroende av
förändringar av den allmänna lönenivån och
sysselsättningen.
Skatt från juridiska personer
Under de fem år som redovisas har skatter från
juridiska personer ökat från 59 miljarder kronor
1994/95 till 92 miljarder kronor 1999. Ökningen
under 1999 var cirka 4 miljarder kronor.
Arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifterna har under femårsperioden
ökat med drygt 62 miljarder kronor från 187
miljarder kronor till 249 miljarder kronor.
Ökningen under 1999 uppgick till 13 miljarder
kronor. Ökningen är i huvudsak, liksom för
fysiska personers skatter, hänförlig till en större
total lönesumma i landet.
Mervärdesskatt
Mervärdesskatteinbetalningarna har ökat med 48
miljarder kronor under perioden 1994/95 - 1999.
I likhet med vad som gäller fysiska personers
skatter förklaras de svängningar som skett i
förändringarna mellan tidigare år till viss del av
regelförändringar. Dessa har inneburit ändrade
tidpunkter för betalning av skatten liksom nya
regler för uppbörd bl.a. i samband med EU-
inträdet 1995. Förändringarna innebär att
utvecklingen av mervärdesskattebetalningarna
kan bedömas i realiteten ha varit mer
kontinuerlig än vad tabellen ger intryck av.
Under 1999 redovisas en ökning av
inbetalningar av mervärdesskatt med 9,4
miljarder kronor jämfört med 5,5 miljarder
kronor under 1998. Det bör dock noteras att
betalningsdifferenser på skattekontot kan avse
mervärdesskatt. Någon exakt jämförbarhet
föreligger därför inte mellan 1999 och tidigare år.
RSV redovisar i sin årsredovisning en större
ökning av mervärdesskatten än vad som anges
ovan. Detta beror dock på att ett antal större
råoljeimportörer som tidigare erlagt
mervärdesskatten till Tullverket numera betalar
till RSV. Tullverkets andel av inbetalda
mervärdesskattmedel har därmed minskat i
motsvarande mån.
Övriga skatter på varor och tjänster samt
tullavgifter
Under perioden 1994/95 - 1999 ökade
inbetalningarna avseende övriga skatter på varor
och tjänster samt tullavgifter med 5,5 miljarder
kronor. Under 1999 var den totala ökningen för
dessa övriga skatter totalt endast 0,5 miljarder
kronor. Mellan vissa skatteslag har dock
förändringar inträffat. Inbetalningarna av
alkoholskatt liksom energi- och miljöskatter har
ökat samtidigt som reklam- och
tobaksskatteinbetalningarna minskat.
Utjämningsavgifter för kommuner och landsting
De utjämningsavgifter som vissa kommuner och
landsting erlägger, och som redovisas av RSV,
motsvaras av utbetalningar av bidrag med
ungefär samma belopp till kommuner som är
berättigade till sådana bidrag. Utbetalningarna
redovisas i statens resultaträkning som
transfereringar tillsammans med de generella
stadsbidrag som utbetalas till kommuner och
landsting. Dessa utbetalningar kommenteras i
avsnitt 4.7.
Övrigt
Det största enskilda beloppet i posten är
inlevererade överskott från Riksbanken som
ingår med 7,6 miljarder kronor. Därutöver
innehåller posten stämpel- och egendomsskatter
m.m.
Obetalda skatter och avgifter
Under perioden 1995-1999 har den
beloppsmässiga volymen av sådana obetalda
fordringar som Skatteförvaltningen lämnat till
Kronofogdemyndigheten (KFM) för indrivning
legat i storleksordningen 11-12 miljarder kronor.
Efter betalningar och återkallanden har den
slutliga, årliga s.k. uppbördsförlusten stannat vid
5 miljarder kronor per år. Detta motsvarar ca 0,6
procent av den årliga totala uppbörden. För 1999
var uppbördsförlusten 5,7 miljarder kronor eller
0,5 procent av uppbörden.
Det nominella värdet av ackumulerade
utestående fordringar som skatteförvaltningen
överlämnat till KFM för indrivning, och som
inte är preskriberade, uppgick vid utgången av
1999 till 47 miljarder kronor enligt RSV:s
årsredo-visning. Därutöver har under året
obetalda fordringar på ca 13,6 miljarder kronor
preskriberats. Preskriptionen sker inom posten
Skatter i resultaträkningen. Preskription sker
normalt efter fem år men tiden kan förlängas om
vissa förutsättningar är uppfyllda. En stor del av
fordringarna avser gäldenärer som försatts i
konkurs eller där konkursförfarande pågår. Efter
utredning har RSV bedömt det verkliga värdet av
fordringarna till 5 miljarder kronor, vilket är den
fordran RSV redovisar i balansräkningen. Av
kvarvarande ackumulerade fordringar på 47
miljarder kronor beräknas därmed 42 miljarder
kronor utgöra definitiva förluster. Kvarvarande
värdet på fordran, 5 miljarder kronor är lika som
föregående år.
4.7 Transfereringar
Tabell 4.7 Transfereringar och bidrag
Miljoner kronor
1999
1998
1997
1996
1994/95
Social-
försäkring
308 254
293 197
284 449
289 176
299 978
Arbets-
marknad
69 292
70 114
75 877
72 506
80 258
Bistånd och
invandring
14 844
14 173
14 408
14 168
20 366
Övrigt
214 179
195 076
175 330
169 207
132 138
Summa
606 569
572 560
550 064
545 057
532 560
Ovan visas utvecklingen av transfereringar och
bidrag under perioden 1994/95 - 1999. Nedan
redovisas de tre delområdena inom
socialförsäkringsområdet närmare och
kommenteras kortfattat. På grund av
omläggning från budgetår till kalenderår 1996
saknas perioden 1/7 - 31/12 95 eftersom det är
12-månadersperioder som jämförs.
Socialförsäkring
Tabell 4.8 Socialförsäkring
Miljoner kronor
1999
1998
1997
1996
1994/95
Ersättning vid
ålderdom
169 489
164 858
162 618
161 172
156 406
Ersättning vid
sjukdom o
handikapp,
förtids-
pension,
vårdbidrag
94 938
84 346
80 769
83 622
89 943
Stöd till
barnfamiljer
43 827
43 993
41 062
44 382
53 449
Summa
308 254
293 197
284 449
289 176
299 798
Under perioden 1994/95 - 1997 skedde en
successiv minskning av kostnaderna för
socialförsäkringen från 300 miljarder kronor till
284 miljarder kronor. Under 1998 bröts denna
utveckling med en ökning av kostnaderna med
nästan 9 miljarder kronor (3 procent). Under
1999 har det skett en ännu större ökning med
ytterligare 15 miljarder kronor (5 procent).
Av ökningen 1999 är 4,6 miljarder kronor
hänförliga till ökade pensionskostnader. De
ökade pensionskostnaderna beror dels på ett
ökat antal pensionärer, dels på att en allt större
andel av dessa omfattas av ATP-systemet.
När det gäller ersättningar vid sjukdom och
handikapp m.m. sjönk kostnaderna fram t.o.m.
1997. Under 1998 och 1999 har emellertid
kostnaderna ökat kraftigt med sammanlagt
drygt 14 miljarder kronor (17,6 procent). Av
ökningen är en del hänförlig till ökade kostnader
för läkemedelsförmånen. Den dominerande
delen avser dock kostnader för sjukersättningen
och är en effekt av i första hand tre samverkande
faktorer:
- Antalet sjukfall och därmed antalet
sjukdagar har ökat kraftigt de senaste två
åren.
- Den sjuklöneperiod som finansieras av
arbetsgivaren förkortades under 1998 från
28 dagar till 14 dagar.
- Den genomsnittliga dagsjukpenningen har
ökat
Det kan noteras att den genomsnittliga
dagsjukpenningen dessutom ökat mer än den
genomsnittliga lönenivån. Den genomsnittliga
dagsjukpenningen ökade under 1999 från 377
kronor till 394 kronor, samtidigt ökade antalet
ersatta dagar.
Arbetsmarknad
Utvecklingen med dämpad konjunktur och
minskad efterfrågan på arbetskraft fram t.o.m.
1990-talets första hälft ledde till att kostnaderna
för olika former av stöd till arbetsmarknaden
kulminerade 1994/95, då de nådde drygt 80
miljarder kronor. Därefter har kostnaderna med
vissa svängningar successivt reducerats och har
t.o.m. 1999 sjunkit med 11 miljarder kronor till
69 miljarder kronor.
Under perioden 1998 - 1999 har minskningen
av kostnaderna varit totalt knappt 7 miljarder
kronor (1 miljard kronor under 1999).
Minskningen förklaras till stor del av ökad
sysselsättning och en minskad andel s.k.
långtidsarbetslösa. Dessutom minskade
kostnaderna för den statliga lönegarantin. Även
under perioden dessförinnan, 1994/95 -1997, då
arbetslösheten fortfarande låg på en konstant
hög nivå, skedde kostnadsminskningar med
totalt 4 miljarder kronor. Dessa minskningar var
hänförliga till regelförändringar som t.ex. en
lägre ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen
och skärpta ersättningsregler för
deltidsarbetande.
Utöver arbetslöshetsersättning och statlig
lönegaranti finns ytterligare 20-talet former för
stöd och bidrag. Mellan dessa olika former har
förändringar skett under perioden. Totalt sett
påverkar dock inte dessa förhållandevis mindre
omfattande stödformer totalbilden av hur statens
arbetsmarknadskostnader utvecklats de senaste
åren.
Bistånd och invandring
Kostnaderna för bistånd och invandring var som
störst under 1994/95 då de uppgick till drygt 20
miljarder kronor. Följande år sjönk kostnaderna
till 14 miljarder kronor, vilket är den nivå som
därefter ungefärligen bibehållits. En ökning
skedde under 1999 med knappt 0,8 miljarder
kronor vilket i huvudsak var hänförligt till
insatser i det stormdrabbade Centralamerika och
det krigsdrabbade Kosovo.
Övrigt
Tabell 4.9 Transfereringar och bidrag - övrigt
Miljoner kronor
1999
1998
1997
1996
1994/95
Generella
bidrag och
utjämnings-
bidrag till
kommuner och
landsting
99 182
96 171
86 683
77 778
46 417
Sveriges avgift
till EU m.m.
21 067
21 210
21 057
18 456
7 348
Studiestöd/
avskrivning av
låneford.
22 380
18 283
13 338
9 368
10 345
Avsättning till
premiereserven
inkl ränta
25 792
11 366
-
-
-
Räntebidrag
7 367
10 814
20 804
30 715
33 758
Stöd till
jordbruk
8 364
8 558
8 164
7 216
5 913
Bidrag inom
skolväsendet
4 241
4 029
3 114
1 864
2 008
Bidrag till
folkbildning
2 494
2 418
2 357
2 468
2 374
Bidrag till nä-
ringslivet m.m.
via NUTEK
2 465
1 873
1 530
3 172
2 271
Bidrag till in-
vesteringar i
infrastruktur
1 599
1 480
1 819
1 413
1 727
Övrigt
19 228
18 874
16 464
16 757
19 977
Summa
214 179
195 076
175 330
169 207
132 138
Vad gäller de övriga transfereringarna och
bidragen som sammanfattas ovan har
kostnaderna för dessa ökat med totalt 82
miljarder kronor under perioden 1994/95 - 1999.
Denna förändring är dock ett netto av såväl
väsentliga höjningar som minskningar av en
handfull poster samtidigt som t.ex. EU-avgiften
har tillkommit under perioden. Under 1998
tillkom också avsättning till den s.k.
premiereserven för pensioner som kostnad. Från
och med i år inkluderar det redovisade beloppet
även en räntebelastning (not 4 till
resultaträkningen).
Sedan 1997 har summan av de ovan redovisade
kostnaderna ökat väsentligt. Under 1998 var
ökningen 20 miljarder kronor och under 1999
ytterligare 16 miljarder kronor, dvs. totalt 36
miljarder kronor. Som nämnts har det
förekommit både minskningar och ökningar
bland de redovisade kostnaderna. Lite förenklat
kan dock de två senaste årens ökning hänföras
till den nytillkomna avsättningen till
premiereserven, som under de två åren kostat 37
miljarder kronor inklusive räntebelastning. Den
kostnadspost som minskat mest under de ovan
redovisade åren är räntebidragen. Under hela
femårsperioden har minskningen varit knappt 27
miljarder kronor, varav 3 miljarder kronor under
1999.
Av bidragen till kommuner och landsting på
totalt 99 miljarder kronor avser knappt 21
miljarder kronor s.k. utjämningsbidrag. Denna
utgift motsvaras av en inkomst på ungefär
samma belopp, som erhålls från de kommuner
och landsting som enligt särskilda regler har
skyldighet att erlägga utjämningsavgift.
Inkomsten från avgiften redovisas i
resultaträkningen som skatteinkomst.
Resterande bidrag på 78 miljarder kronor utgörs
av generella statsbidrag till kommuner och
landsting varav kommunerna erhåller den större
delen.
4.8 Konsoliderad resultaträkning
I resultaträkningen redovisas intäkter och
kostnader som genererats under
redovisningsperioden. Skatteinkomster m.m.
som utgör merparten av statens intäkter
redovisas dock enligt kassamässiga principer, dvs.
med de belopp som faktiskt inbetalats under
året. Kostnaderna uppkommer i den statliga
verksamheten främst i de stora bidrags- och
försäkringssystem som staten hanterar, t.ex.
socialförsäkringssystemet. Även dessa
transfereringar redovisas kassamässigt då
avräkningen mot statsbudgeten sker utifrån
kassamässiga grunder.
Den statliga verksamheten finansieras i viss
utsträckning med avgifter från försäljning av
varor och tjänster och bedrivs, med undantag för
affärsverkens verksamhet, utan vinstkrav. En
begränsad del av intäkterna kommer även i form
av bidrag, t.ex. från AP-fonderna.
De resultatposter som är speciella för statens
resultaträkning kommenteras nedan.
Intäkter av avgifter och andra ersättningar
Intäkter av avgifter utgör ersättning för de
kostnader som staten har haft för att
tillhandahålla varor och tjänster. Andra former av
ersättningar kan t.ex. utgöras av intäkter som
uppkommit i samband med försäljning av
anläggningstillgångar.
Intäkter av bidrag
Staten erhåller även intäkter från icke statliga
organisationer som inte är relaterade till utförda
prestationer. Det kan t.ex. vara överföring av
medel från AP-fonderna till pensionssystemet
för att finansiera pensionsutbetalningarna när
dessa inte täcks av influtna ATP-avgifter. Andra
bidrag är exempelvis intäkter från EU.
Transfereringar och bidrag
Transfereringar utgörs av medel som
myndigheterna förmedlar från statsbudgeten till
olika mottagare. Transfereringar och bidrag
kännetecknas av att staten, eller myndigheterna,
inte erhåller någon motprestation. Många
transfereringar är dock förknippade med någon
form av villkor. Detta gäller t.ex.
utbildningsbidrag där kravet är att mottagaren
genomför någon form av utbildning.
Tabell 4.10 Konsoliderad resultaträkning
Miljoner kronor
Not
1999
1998
Intäkter
Skatter m.m.
1
770 158
742 253
Intäkter av avgifter
och andra
ersättningar
2
46 566
44 495
Intäkter av bidrag
3
49 163
49 859
Summa intäkter
865 887
836 607
Transfereringar
och bidrag
Transfereringar och
bidrag
4
-606 570
-572 560
Avsättning
till/upplösning av
fonder m.m.för
transfererings-
ändamål
5
-4 008
-8 045
Summa
transfereringar
-610 578
-580 605
Intäkter efter
avdrag för
transfereringar
och bidrag
255 309
256 002
Kostnader för
statens egen
verksamhet
Kostnader för
personal
6
-72 915
-68 546
Kostnader för
lokaler
7
-10 814
-10 839
Övriga
driftskostnader
8
-51 467
-63 913
Avskrivningar
9
-15 825
-15 077
Summa kostnader
för statens egen
verksamhet
-151 021
-158 375
Saldo före
finansiella poster
104 288
97 627
Finansiella
intäkter och
kostnader
Resultat av
andelar i dotter-
och intresseföretag
10
18 777
14 914
Finansiella intäkter
11
84 609
78 536
Finansiella
kostnader
12
-152 375
-222 460
Summa finansiella
poster
-48 989
-129 010
Årets över-
/underskott
55 299
-31 383
Kommentarer till resultaträkningen
Resultaträkningen för 1999 visar ett överskott på
55 miljarder kronor. År 1998 redovisades ett
underskott på 31 miljarder kronor efter justering
för förändrade redovisningsprinciper (i
årsredovisningen för 1998 angavs 23 miljarder
kronor). Resultatförbättringen förklaras i allt
väsentligt av finansiella intäkter och kostnader
hänförbara till statsskulden (se avsnitt 4.5 tabell
4.5).
De totala intäkterna 1999 (inklusive finansiella
intäkter) uppgick till 969 miljarder kronor.
Skatterna, inklusive arbetsgivaravgifter,
mervärdesskatt m.m. utgjorde den dominerande
delen med 770 miljarder kronor, vilket är en
ökning med 28 miljarder kronor jämfört med
1998. Av de totala skatterna avser 249 miljarder
kronor arbetsgivaravgifter, 242 miljarder kronor
avser skatter och avgifter för fysiska och
juridiska personer och 163 miljarder kronor
avser mervärdesskatt.
Diagram 4.1 Statens intäkter 1999
Inom parentes anges motsvarande värden för redovisningsperioden 1998
För 1999 uppgick intäkter av avgifter och andra
ersättningar till 47 miljarder kronor varav ca två
tredjedelar utgjordes av avgifter. Beloppet
innebär en ökning med drygt 2 miljarder kronor
jämfört med 1998.
Intäkter av bidrag, drygt 49 miljarder kronor,
avser till största delen de medel från AP-fondens
avkastning som måste tillskjutas när ATP-
avgifterna inte räcker till för utbetalning av
allmän tilläggspension. AP-fondsmedel uppgick
1999 till 30 miljarder kronor. De 45 miljarder
kronor som överförts från AP-fonden som ett
led i den finansiella infasningen av det nya ålders-
pensionssystemet redovisas inte över
resultaträkningen (se redovisningsprinciper i
bilaga 1). Som intäkter av bidrag redovisas också
de bidrag som erhålls från EU. Dessa uppgick
1999 till drygt 9 miljarder kronor.
Diagram 4.2 Statens kostnader 1999
Inom parentes anges motsvarande värden för redovisningsperioden 1998
Kostnaderna för transfereringar och bidrag
uppgick till 607 miljarder kronor 1999, en
ökning med 34 miljarder kronor jämfört med
1998. De största enskilda transfereringarna avser
ålderspensioner inklusive ATP samt
skatteutjämningsbidrag och statsbidrag till
kommuner och landsting.
Bland transfereringarna förekommer både
minskningar och ökningar mellan åren. En stor
ökning 1999 är avsättningen till premiereserven
som ökat med drygt 12 miljarder kronor till 23,5
miljarder kronor (not 4 till resultaträkningen).
En ökning har även skett med 9 miljarder kronor
för ersättning vid sjukdom. Dessa ersättningar
uppgick 1999 till knappt 81 miljarder kronor.
Andra stora ökningar avser kostnader för
studiestöd och avskrivningar av lånefordringar.
Dessa har under 1999 ökat med 4 miljarder
kronor till 22 miljarder kronor. Statsbidrag till
kommuner och landsting har ökat med 3
miljarder kronor till 99 miljarder kronor. De
utjämningsbidrag som utbetalats till kommuner
och redovisas som transfereringar, uppgick till 21
miljarder kronor och motsvaras på inkomstsidan
av den kommunala utjämningsavgiften som
redovisas under Skatter. Ålderspensioner
inklusive ATP ökade med knappt 5 miljarder
kronor. Läkemedelsförmåner ökade med 1,5
miljarder kronor till 14 miljarder kronor.
Däremot minskade räntebidragen med 3,5
miljarder kronor och lönegarantierna med drygt
1 miljard kronor.
En förändring från föregående år är att
avsättning till/upplösning av fonder för
transfereringsändamål för första gången redovisas
i resultaträkningen. Årets kostnader för
avsättning till fonder uppgår till 4 miljarder
kronor. De största avsättningarna gjordes av
Insättningsgarantinämnden på drygt 2 miljarder
kronor och avser garantier för insatta medel i
banker och värdepappersbolag.
Kärnavfallsfondens styrelse gjorde en avsättning
på 1,4 miljarder kronor. År 1998 avsattes 8
miljarder kronor till fonder. Minskningen totalt
mellan åren beror främst på att
delpensionsfonden och arbetsskadefonden
upplöstes 1998.
Kostnaderna för statens egen verksamhet avser
personal, lokaler, övrig drift samt avskrivningar
och uppgår till 151 miljarder kronor 1999, vilket
är en minskning med drygt 7 miljarder kronor
jämfört med 1998.
Personalkostnaderna ökade med 5 miljarder
kronor. Ökningen hänförs bland annat till att
statens tjänstepensioner redovisas enligt nya
redovisningsprinciper.
De övriga driftskostnaderna minskade med
drygt 12 miljarder kronor. Detta beror främst på
att Försvarsmakten och Försvarets materielverk
fr.o.m. 1999 redovisar anskaffning av
krigsorganisatoriska anläggningar som
anläggningstillgångar. Tidigare redovisades detta
som driftskostnad.
De finansiella posterna förbättrades med 80
miljarder kronor och uppgår till -49 miljarder
kronor. Minskningen beror i huvudsak på den
kronförstärkning som skett under året, vilket
medfört realiserade och orealiserade
valutavinster. Föregående år belastade
realiserade- och orealiserade valutaförluster
resultatet med drygt 39 miljarder kronor. År
1999 bidrog kronförstärkningen till valutavinster
uppgående till drygt 23 miljarder kronor.
Räntekostnaderna på lån i svensk och utländsk
valuta har minskat med 25 miljarder kronor, men
även ränteintäkterna har minskat (15 miljarder
kronor) vilket netto gör att statsskuldens direkta
räntekostnader har minskat med 10 miljarder
kronor. Även kursförluster som har genererats
av större byten och uppköp av obligationer har
minskat mellan 1998 och 1999.
I finansiella poster ingår Resultat från andelar i
dotterföretag som under 1999 ökade med knappt
4 miljarder kronor. Resultatandelen av Förvalt-
ningsbolaget Stattum ökade med 8,5 miljarder
kronor vilket förklaras av under året sålda aktier
i läkemedelsföretaget Pharmacia & Upjohn.
Minskningar av resultatandelar kan konstateras
för exempelvis Telia AB och Posten AB.
4.9 Konsoliderad balansräkning
I balansräkningen redovisas i sammandrag värdet
av statens samtliga tillgångar, skulder och kapital.
Värdet är beräknat per den 31 december 1999. I
de fall marknadsvärden finns att tillgå för aktier
och andelar i statliga bolag presenteras dessa i
bilaga 1.4.
De balansposter som är specifika för staten
kommenteras nedan.
Beredskapstillgångar
Beredskapstillgångar avser tillgångar både för
civil och militär beredskap. I och med att
försvaret fr.o.m. 1998 invärderat sina
beredskapstillgångar kan sägas att posten numer
främst omfattar tillgångar för militär beredskap.
Dessa redovisas av Försvarsmakten. Tillgångar
för civil beredskap omfattar t.ex. livsmedel,
läkemedel, fordon samt medicinsk utrustning
och innehas av ett flertal myndigheter t.ex.
Räddningsverket, Överstyrelsen för civil
beredskap, Socialstyrelsen och Jordbruksverket.
Depositioner
Deponerade medel finns främst hos
Länsstyrelserna, Riksskatteverket och
Tullverket. De kan t.ex. utgöras av hyror som
deponerats av hyresgäster i samband med en
pågående tvist med en fastighetsägare.
Periodavgränsningsposter
Periodavgränsningsposter avser fordrings-
respektive skuldposter som behövs för att
bestämma de intäkter och kostnader som
rätteligen hör till räkenskapsåret. De består av
upplupna och förutbetalda intäkter och
kostnader och av upplupna och oförbrukade
bidrag. Exempel på en upplupen kostnad är
semesterlöneskuld för anställda.
Ansvarsförbindelser
Med ansvarsförbindelser avses garantiåtaganden
och andra större framtida åtaganden som inte
redovisats som skuld i balansräkningen.
Skuldbokföring av ansvarsförbindelser skall dock
ske så snart det är sannolikt att ersättning
kommer att utgå och beloppet kan fastställas
med rimlig sannolikhet. Statens
ansvarsförbindelser utgörs främst av
kreditgarantier, t.ex. bostadskrediter och
bankstöd.
Ännu ej invärderade tillgångar
I balansräkningen redovisas inte värdet av olika
typer av nationaltillgångar som t.ex.
museisamlingar, bibliotek och nationalparker
frånsett till ett ringa belopp, se not 16 till
balansräkningen.
Tabell 4.11 Konsoliderad balansräkning
Miljoner kronr
TILLGÅNGAR
Not
1999-12-31
1998-12-31
Immateriella tillgångar
Balanserade utgifter för
forskning och utveckling
13
1 207
848
Rättigheter och andra
immateriella
anläggningstillgångar
14
236
193
Förskott avseende
immateriella tillgångar
15
13
7
Summa immateriella till-
gångar
1 456
1 048
Materiella tillgångar
Byggnader, mark och annan
fast egendom
16
33 437
32 407
Förbättringsutgifter på
annans fastighet
17
1 605
1 100
Maskiner, inventarier,
installationer m.m.
18
30 045
31 469
Pågående nyanläggningar
19
30 577
30 293
Beredskapstillgångar
20
66 855
71 625
Förskott avseende materiella
anläggningstillgångar
21
349
397
Statliga vägar
22
63 185
61 340
Statliga
järnvägsanläggningar
23
53 149
48 877
Summa materiella till-
gångar
279 201
277 508
Finansiella tillgångar
Andelar i dotter- och
intresseföretag
24
140 765
130 545
Andra långfristiga
värdepappersinnehav
25
9 559
5 512
Andra långfristiga fordringar
26
6 356
6 523
Summa finansiella till-
gångar
156 680
142 580
Summa
anläggningstillgångar
437 337
421 136
Utlåning
27
123 113
119 269
Varulager m.m.
Varulager och förråd
28
1 399
1 550
Pågående arbeten
29
442
520
Fastigheter
30
155
126
Förskott till leverantörer
31
11 958
13 594
Summa varulager m.m.
13 954
15 790
Fordringar
Kundfordringar
32
4 021
3 436
Övriga fordringar
33
20 107
19 239
Summa fordringar
24 128
22 675
Not
1999-12-31
1998-12-31
Periodavgränsningsposter
Förutbetalda kostnader
34
22 062
23 279
Upplupna bidragsintäkter
35
486
524
Övriga upplupna intäkter
36
14 721
17 372
Summa
periodavgränsningsposter
37 269
41 175
Kortfristiga placeringar
Värdepapper och andelar
37
18 400
11 238
Summa kortfristiga
placeringar
18 400
11 238
Kassa och bank
Kassa, postgiro och bank
38
6 743
4 474
Summa kassa och bank
6 743
4 474
SUMMA TILLGÅNGAR
660 944
635 757
SKULDER OCH EGET KAPITAL
Not
1999-12-31
1998-12-31
Nettoförmögenhet
39
-1 087 855
-1 176 884
Fonder
40
33 819
29 811
Avsättningar
Avsättningar för pensioner
och liknande förpliktelser
41
117 691
116 149
Övriga avsättningar
42
80 706
51 929
Summa avsättningar
198 397
168 078
Skulder m.m.
Övriga skulder
43
33 191
47 838
Leverantörsskulder
44
12 835
12 818
Depositioner
45
817
934
Förskott från uppdragsgivare
och kund
46
476
570
Summa skulder m.m.
47 320
62 160
Statsskulden
47
Lån i Sverige
1 079 080
1 083 436
Lån utomlands
291 075
362 525
Summa statsskulden
1 370 155
1 445 961
Periodavgränsningsposter
Upplupna kostnader
48
75 927
83 668
Oförbrukade bidrag
49
3 472
3 231
Övriga förutbetalda
intäkter
50
19 709
19 732
Summa
periodavgränsningsposter
99 108
106 631
SUMMA SKULDER OCH EGET
KAPITAL
660 944
635 757
Ansvarsförbindelser
51
681 253
667 700
Kommentarer till balansräkningen
Statens totala tillgångar uppgår till 661 miljarder
kronor och statens totala skulder, avsättningar
och fonder till 1 749 miljarder kronor. Under
räkenskapsåret 1999 ökade de redovisade
tillgångarna med 25 miljarder kronor och
skulderna minskade med 98 miljarder kronor,
avsättningarna ökade totalt med 30 miljarder
kronor och fonderna ökade med 4 miljarder
kronor. Statens negativa nettoförmögenhet
förbättrades därmed med 89 miljarder kronor
under 1999. Detta beror huvudsakligen på att
statsskulden minskade med 76 miljarder kronor.
Immateriella tillgångar består av balanserade
utgifter för forskning och utveckling, rättigheter
samt förskott avseende immateriella tillgångar.
Tillgångarna uppgår till totalt 1,5 miljarder
kronor, varav forskning och utveckling står för
huvuddelen. Det är en ökning med 0,4 miljarder
kronor jämfört med 1998. Riksförsäkringsverket
redovisar här tillgångar som avser utveckling av
det nya pensionssystemet på 0,6 miljarder
kronor. Dessa har ökat med 0,2 miljarder kronor
1999.
Materiella anläggningstillgångar uppgår till 279
miljarder kronor. Jämfört med föregående år är
det en ökning med knappt 2 miljarder kronor.
Bland materiella tillgångar förekommer både
minskningar och ökningar mellan åren.
Banverkets bokförda värde av statliga
järnvägsanläggningar ökade med 4 miljarder
kronor till totalt 53 miljarder kronor. Även
Vägverkets bokförda värde av statliga vägar har
ökat mellan åren med 2 miljarder kronor till 63
miljarder kronor. Däremot har det bokförda
värdet på beredskapstillgångarna minskat med 5
miljarder kronor mellan åren. Detta förklaras i
huvudsak av att Försvarsmakten under 1999
justerat 1998 års invärderingar.
Finansiella anläggningstillgångar uppgår till 157
miljarder kronor. Det innebär en ökning med 14
miljarder kronor jämfört med föregående år. Det
bokförda värdet på aktier och andelar i dotter-
och intresseföretag har ökat med 10 miljarder
kronor, vilket är en följd av förändringen av
bolagens justerade egna kapital.
Förvaltningsaktiebolaget Stattum förklarar 9
miljarder kronor av ökningen. Posten Andra
långfristiga värdepappersinnehav har ökat med 4
miljarder kronor. Detta beror i allt väsentligt på
att Regeringskansliet för första gången 1999
redovisat inbetalt kapital till Europeiska
Investeringsbanken, Nordiska
Investeringsbanken, Europeiska Utveck-
lingsbanken och Europarådets Utvecklingsbank.
Posten utlåning utgörs av fordringar som
uppstår i utlåningsverksamhet hos myndigheter
som enligt sina instruktioner är ålagda att bedriva
sådan verksamhet. Utlåningen uppgår till 123
miljarder kronor, vilket är en ökning med 4
miljarder kronor. Centrala studiestödsnämnden
har ökat sin utlåning med 4 miljarder kronor till
118 miljarder kronor. (Not 27 till
balansräkningen)
Tillgångsposterna under varulager m.m. har
minskat med knappt 2 miljarder kronor mellan
1998 och 1999. Minskningen hänförs till posten
Förskott till leverantörer medan övriga poster
Varulager och Förråd, Pågående arbeten och
Fastigheter i absoluta tal ej förändrats nämnvärt
mellan 1998 och 1999.
Kundfordringar uppgår till drygt 4 miljarder
kronor vilket är en ökning med drygt 0,5
miljarder kronor jämfört med 1998. Övriga
fordringar uppgår till 20 miljarder kronor och
består till största del av skattefordringar,
bidragsfordringar på EU, obetalda tullräkningar
och fordringar på bidragsskyldiga avseende
underhållsstöd. Jämfört med föregående år har
övriga fordringar ökat med 1 miljard kronor
vilket gör att fordringar totalt ökat med 1,5
miljarder kronor.
Periodavgränsningsposter på tillgångssidan
avser förutbetalda kostnader och upplupna
intäkter. Dessa minskade med 4 miljarder kronor
till 37 miljarder kronor. Minskningen avser
främst Riksgäldskontorets upplupna
ränteintäkter från skuldskötselåtgärder och
förutbetalda underkurser vid upplåning. (Not 34
till balansräkningen)
Värdepapper och andelar har ökat med 7
miljarder kronor. Ökningen förklaras av att
oväntat stora skatteinbetalningar influtit i slutet
av 1999, vilka Riksgäldskontoret placerat i form
av dagslån hos banker.
Kassa och bank har under året ökat med drygt
2 miljarder kronor till knappt 7 miljarder kronor.
Ökningen förklaras av att Riksgäldskontoret,
som en beredskapsåtgärd inför millenieskiftet, lät
behållningar på valutakonton i Riksbanken ligga
kvar över årsskiftet.
Nettoförmögenheten, som är negativ, har
förbättrats med 89 miljarder kronor mellan åren
1998 och 1999. Vid utgången av 1999 uppgick
den till –1 088 miljarder kronor.
Fonder redovisas separat i balansräkningen för
första gången 1999. 1998 redovisades de under
särskilda avsättningar inom
Nettoförmögenheten. År 1999 uppgick de till 34
miljarder kronor. Det är en ökning med 4
miljarder kronor. Kärnavfallsfonden har ökat
med drygt 1,5 miljarder kronor till 23 miljarder
kronor. Insättningsgarantinämndens fond har
ökat med 2,3 miljarder kronor till 7,6 miljarder
kronor.
Avsättningarna har ökat med 30 miljarder
kronor till 198 miljarder kronor 1999. Ökningen
förklaras nästan uteslutande av att
premiereserven ökat p.g.a. ändrade avgiftssatser
samt införandet av statlig ålderspensionsavgift.
Övriga skulder uppgår till 33 miljarder kronor
och har minskat med 15 miljarder kronor, vilket
nästan helt förklaras av att skuldbytesavtal, netto
har minskat.
Statsskulden minskade med 76 miljarder
kronor till 1 370 miljarder kronor. Skillnaden
mot Riksgäldskontorets redovisade statsskuld på
1 374 miljarder kronor beror på att i statens
balansräkning är Riksförsäkringsverkets och
Svenska Kraftnäts innehav av statsobligationer
samt Riksgäldskontorets uppköpta
premieobligationer eliminerade.
Periodavgränsningsposter på skuldsidan som
avser förutbetalda intäkter, upplupna kostnader
och oförbrukade bidrag uppgår till 99 miljarder
kronor. Jämfört med föregående år är det en
minskning med 7,5 miljarder kronor.
Minskningen hänför sig till Riksgäldskontorets
upplupna kostnader för räntor på statsskulden.
Staten har åtaganden i form av kreditgarantier
som redovisas som ansvarsförbindelse inom linjen
i balansräkningen på sammanlagt 681 miljarder
kronor. I not 51 och kapitel 6 redogörs närmare
för de statliga garantierna.
4.10 Finansieringsanalys
Finansieringsanalysen visar statens betalningar
fördelade på drift, investeringar, utlåning och
finansiella aktiviteter. Finansieringsanalysen visar
även statens nettoupplåning under redovisnings-
perioden. Statens nettoupplåning definieras som
förändringen av statens upplåning justerat för
orealiserade valutakursförändringar.
Uppgifterna avseende finansieringsanalysen
har hämtats från de konsoliderade resultat- och
balansräkningarna samt från den information
som myndigheterna inrapporterat. När det gäller
affärsverken har information dock hämtats i
särskild ordning. I och med att nya statliga
inrapporteringskoder infördes 1999 är det nu
möjligt att särredovisa vissa poster i
finansieringsanalysen. Det gäller utdelningar,
utlåning och försäljning av anläggningstillgångar.
Dessutom har finansiellt netto, som är
hänförbart till statens upplåning, kunnat
särskiljas från övriga finansiella poster under
avsnittet finansiella aktiviteter.
Inom staten används den s.k. indirekta
metoden för att sammanställa
finansieringsanalysen. Den innebär att
utgångspunkten i analysen är intäkter och
kostnader från resultaträkningen. Intäkter och
kostnader som inte har medfört några
betalningsströmmar har eliminerats. För att få
fram betalningar har även hänsyn tagits till
förändringar av fordringar och skulder.
Tabell 4.12 Finansieringsanalys
Miljoner kronor
Not
1999
1998
Statens verksamhet
Intäkter av skatter m.m.
770 158
743 863
Intäkter av avgifter och andra
ersättningar
53 286
50 572
Intäkter av bidrag
49 163
48 264
Summa intäkter
872 607
842 698
Transfereringar och bidrag
-573 092
-562 555
Kostnader för statens
förvaltning
-135 196
-141 949
Summa kostnader exklusive
avskrivningar
-708 288
-704 503
Överföring av AP-fondsmedel
45 000
Justeringar till betalningar
52
-5 090
12 595
Saldo statens verksamhet
204 228
150 790
Investeringar
53
Finansiella investeringar
-810
-1 671
Materiella investeringar
-33 519
-23 346
Immateriella investeringar
-606
-444
Försäljning av
anläggningstillgångar
1 145
Summa investeringar
-33 789
-25 460
Utlåning
54
Nyutlåning
-13 275
-12 785
Amorteringar
4 655
4 002
Summa nettoutlåning
-8 620
-8 783
Finansiella aktiviteter
Finansiellt netto för statens
upplåning, justerat för
valutakursförändringar,
-87 739
-118 280
Övrigt finansiellt netto justerat
för resultatandelar
2 731
5 503
Justeringar till betalningar
55
-3 880
1 749
Summa finansiella aktiviteter
-88 888
-111 028
Totalt
72 930
5 519
Statens upplåning
Förändring av statsskulden
-75 806
20 289
Förändring av övrig upplåning
28
-78
Orealiserade
valutakursförändringar
2 848
-25 730
Saldo statens nettoupplåning
-72 930
-5 519
Kommentarer till finansieringsanalysen
Statens verksamhet
Kassaflödet avseende statens verksamhet
uppgick 1999 till 204,2 miljarder kronor, vilket är
en ökning från föregående år med 53,4 miljarder
kronor. Att nettobetalningarna i statens
verksamhet har förbättrats beror till stor del på
en överföring av medel från AP-fonden på 45
miljarder kronor, men även på ökade
skatteinbetalningar.
Under posten intäkter av avgifter och andra
ersättningar ingår utdelningar från statliga
dotter- och intresseföretag med 7,1 miljarder
kronor. De största utdelningarna specificeras
nedan:
Tabell 4.13 Utdelningar i statliga bolag
Miljoner kronor
1999
1998
Vattenfall AB
1 500
1 500
Telia AB
1 400
1 210
Förvaltningsaktiebolaget
Stattum
1 000
925
Vin & Sprit AB
840
415
Civitas Holding AB
411
1 509
Kostnaderna för statens förvaltning har i
finansieringsanalysen justerats för avskrivningar
m.m. Dessutom har justeringar gjorts med 25,8
miljarder kronor för avsättningar till
premiereserven och med 4 miljarder kronor för
avsättningar till fonder under posten
transfereringar och bidrag.
Justeringar till betalningar innehåller följande
poster:
Tabell 4.14 Justeringar till betalningar
Miljoner kronor
1999
Förändring långfristiga fordringar
167
Förändring övriga omsättningstillgångar
-6 787
Förändring kassa, bank m.m.
-2 269
Förändring avsättningar
3 482
Förändring skulder
317
Summa justeringar
-5 090
Övriga omsättningstillgångar har ökat med 6,8
miljarder kronor, vilket medför ett negativt
kassaflöde. En av anledningarna till förändringen
är Riksgäldskontorets ökning av placeringar i
form av dagslån som en följd av oväntat stora
skatteinbetalningar i slutet av 1999.
Kassa, bank m.m. har ökat under 1999 med 2,3
miljarder kronor, vilket ökar statens upplåning.
Ökningen beror främst på att Riksgäldskontoret
lät behållningar på valutakonton i Riksbanken
ligga kvar över millennieskiftet som en
säkerhetsåtgärd.
Avsättningarna har ökat med 3,5 miljarder
kronor, vilket får en positiv inverkan på
kassaflödet. Ökningen beror bl.a. på att
Exportkreditnämnden gör avsättningar för risker
avseende garantier och att Försvarsmakten ökat
sina avsättningar för kommande
förtidspensioneringar.
Investeringar
Statens totala nettoinvesteringar under 1999
uppgår till 33,8 miljarder kronor. I
uppställningsformen för finansieringsanalysen
ingår numera även försäljningar av
anläggningstillgångar under rubriken
investeringar (men med omvänt tecken).
Jämförelsetal för 1998 har inte kunnat tas fram
utan försäljning av anläggningstillgångar
redovisas under posten justeringar till
betalningar 1998.
De materiella investeringarna uppgår under
1999 till 33,5 miljarder kronor, vilket är en
ökning med 10,2 miljarder kronor från
föregående år. Tidigare kostnadsförde
Försvarsmakten investeringar, men fr.o.m. 1999
tillgångsredovisas dessa under balansposten
Beredskapstillgångar. De totala investeringarna i
Försvarsmakten var 12 miljarder kronor under
1999. Vägverkets investeringar var 5,6 miljarder
kronor, vilket är en minskning från föregående
år med 1,9 miljarder kronor. Banverkets
investeringar var 5,1 miljarder kronor, vilket
också är en minskning från föregående år med
1,9 miljarder kronor.
Investeringar i finansiella
anläggningstillgångar var 0,8 miljarder kronor,
vilket är en minskning från föregående år med
0,9 miljarder kronor. Minskningen beror på att
Regeringskansliet har minskat sina investeringar
i aktier.
Investeringar i immateriella tillgångar uppgår
till 0,6 miljarder kronor, vilket är en ökning med
0,2 miljarder kronor sedan 1998.
I not 53 till finansieringsanalysen, specificeras
investeringar i materiella och finansiella
anläggningstillgångar för de myndigheter som
redovisade de största investeringarna.
Utlåning
Nettoutlåningen, dvs. saldot mellan nyutlåning
och amorteringar, var -8,6 miljarder kronor,
vilket är en minskning med 0,2 miljarder kronor.
Nyutlåningen och amorteringar ökade med 0,5
miljarder kronor respektive 0,7 miljarder kronor.
I not 54 till finansieringsanalysen, specificeras
nyutlåning och amorteringar för de myndigheter
som redovisade de största beloppen.
Finansiella aktiviteter
Nettobetalningar från finansiella aktiviteter
under 1999 uppgår till –88,9 miljarder kronor,
vilket innebär minskade nettoutbetalningar med
22,1 miljarder kronor jämfört med tidigare år.
Att nettoutbetalningarna minskat berodde dels
på minskade räntebetalningar, dels på att
realiserade kursförluster minskat avseende
upplåningen.
Från resultaträkningen har finansiella poster
som inte påverkar betalningar eliminerats, t.ex.
resultatandelar från dotter- och intresseföretag
uppgående till 18,8 miljarder kronor. Dessutom
har orealiserade valutakursvinster på 17,2
miljarder kronor eliminerats varav 2,8 miljarder
kronor är hänförliga till statens upplåning. Dessa
har i huvudsak uppkommit vid omvärdering av
upplåning och kreditgivning i utländsk valuta.
Statens upplåning
Statens nettoupplåning visar förändringen av
statens hela upplåning justerat för
valutakursförändringar i utländsk valuta.
Förutom Riksgäldskontoret har endast ett fåtal
myndigheter möjlighet att ta upp lån på
marknaden. Den myndighet som förutom
Riksgäldskontoret hade den största
nettoupplåningen 1999 var Statens Järnvägar.
Nettoamorteringen av statens lån under 1999
var 72,9 miljarder kronor, en förändring från
föregående år med 67,4 miljarder kronor. Under
året har statsskulden minskat med 75,8 miljarder
kronor. För att komma fram till statens netto-
amortering i slutraden har justeringar gjorts för
förändring av övrig upplåning och för
orealiserade valutakursförändringar med 2,9
miljarder kronor.
I kapitel 3 ges en förklaring av sambanden
mellan resultaträkning, finansieringsanalys och
statsbudgetens utfall.
5
Statsbudgetens utfall
1999
5 Statsbudgetens utfall 1999
5.1 Inledning
I 2000 års ekonomiska vårproposition redovisade
regeringen statsbudgetens preliminära utfall för
1999. I detta kapitel redovisar regeringen stats-
budgetens slutliga utfall för 1999. I bilagorna 2
och 3 redovisas det slutliga utfallet för samtliga
inkomsttitlar respektive anslag på statsbudgeten.
5.2 Statsbudgetens saldo
Enligt 16 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
skall statsbudgeten omfatta alla inkomster och
utgifter, med vissa specificerade undantag, samt
andra betalningar som påverkar statens låne-
behov. Statsbudgetens saldo är därmed det-
samma som statens lånebehov (med motsatt
tecken). Ett positivt saldo innebär att staten har
möjlighet att amortera på statsskulden. I kapitel
3 Samband mellan resultaträkning och stats-
budget jämförs redovisningsprinciper och struk-
tur mellan statsbudgeten och resultaträkningen.
Budgetsaldot uppgick 1999 till 82 miljarder
kronor. I statsbudgeten beräknades budgetsaldot
till 16 miljarder kronor. Utfallet blev därmed
66 miljarder kronor bättre än budgeterat.
Jämfört med utfallet 1998 har statsbudgetens
saldo förbättrats med 72,3 miljarder kronor. Det
stora budgetöverskottet för 1999 beror till stor
del på engångseffekter i form av överföringar
från AP-fonden, 45 miljarder kronor, och
inbetalningar av premiepensionsmedel till
Riksgäldskontoret, 26 miljarder kronor. Justerat
för dessa större engångseffekter uppgick
statsbudgetens saldo för 1999 till ca 10 miljarder
kronor.
Tabell 5.1 Statsbudgetens saldo 1999 justerat för större
engångseffekter (underliggande saldo)
Miljarder kronor
1999
Statsbudgetens saldo
82,0
Större engångseffekter
71,9
Försäljning av statliga bolag m.m.
0,8
Överföring från AP-fonden
45,0
Premiepensionsmedel, inbetalningar
26,1
Statsbudgetens saldo
(justerat för större engångseffekter)
10,1
Statsbudgetens inkomster beräknades i stats-
budgeten till 696,4 miljarder kronor. Det slutliga
utfallet blev 725,1 miljarder kronor, vilket är
28,7 miljarder kronor högre än beräknat. Ök-
ningen förklaras främst av högre skatte-
inkomster, som blev 41,9 miljarder kronor högre
än beräknat, se vidare avsnitt 5.3.1.
Det slutliga utfallet för statsbudgetens ut-
gifter blev 643,1 miljarder kronor. Det är
37,2 miljarder kronor lägre än budgeterat.
Orsaken är främst att Riksgäldskontorets
nettoutlåning blev 44,9 miljarder kronor lägre än
beräknat, varav den största delen förklaras av att
starten av det nya premiepensionssystemet
försenades. Därmed genomfördes inte den
budgeterade överföringen på 37 miljarder kronor
till Premiepensionsmyndigheten under 1999.
Dessutom gjordes en extra överföring från AP-
fonden till Riksgäldskontoret för att korrigera
för att Premiepensionssystemet tillfördes för lite
medel under åren 1995–1997. Dessa lägre
utgifter motverkas delvis av att ränteutgifterna
blev högre än beräknat i statsbudgeten.
Tabell 5.2 Statsbudgetens utfall 1999
Miljarder kronor
Stats
budget
Tilläggs
-budget
Totalt
Utfall
Diff
utfall
stats-
budget
Inkomster
696,4
696,4
725,1
28,7
Varav skatte-
inkomster
630,6
630,6
672,4
41,9
Utgifter
680,4
8,6
688,9
643,1
-37,2
Utgifter
exkl. stats-
skuldsräntor
613,81
8,6
622,4
615,3
1,5
Stats-
skuldsräntor
84,6
84,6
89,9
5,3
Riks-gälds
kontorets
nettoutlåning
m.m.2
-18,0
-18,0
-62,1
-44,1
Budgetsaldo
16,0
-8,6
7,5
82,0
66,0
1 Inkl. posten Minskning av anslagsbehållningar med 5 miljarder kronor.
2 Inkl. kassamässig korrigering och finansiell överföring från AP-fonden till
Riksgäldskontoret.
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
I diagram 5.1 redovisas statsbudgetens saldo
(detsamma som statens lånebehov) för åren
1990-1999. Budgetsaldot har förändrats
dramatiskt under perioden. Under 1990-talets
första år var staten tvungen att låna stora belopp.
Störst var lånebehovet 1993. Därefter har det
skett en kraftig minskning av lånebehovet och
1998 övergick lånebehovet till ett budget-
överskott på 9,7 miljarder kronor för att sedan
1999 öka kraftigt till ett budgetöverskott på
82 miljarder kronor. Som framgår av diagrammet
är det bara under de två senaste åren som staten
kunnat amortera på statsskulden.
Diagram 5.1 Statsbudgetens saldo 1990-1999
Miljarder kronor
Skillnadsanalys
I tabell 5.3 redovisas skillnaden mellan det be-
räknade budgetsaldot i statsbudgeten och utfal-
let. Skillnaden delas upp på skillnad till följd av
beslut, förändrad bild av den ekonomiska ut-
vecklingen (antaganden) och övrigt. Att budget-
saldot blev högre än beräknat beror i huvudsak
på regeringsbeslut, främst senareläggningen av
utbetalningen till PPM, och på att den ekono-
miska tillväxten för 1999 underskattades hösten
1998, vilket medförde högre skatteinkomster än
beräknat i statsbudgeten. Inom kategorin övrigt
blev dock budgetsaldot lägre än budgeterat
främst p.g.a att utgifterna avseende sjukpenning
och rehabilitering samt statsskuldsräntorna blev
högre än budgeterat.
Tabell 5.3 Skillnader mellan statsbudgeten och utfall för
1999
Miljarder kronor
Total
skillnad
Antag-
anden
Beslut
Övrigt
Utgifter
-37,2
-2,2
-42,2
7,2
Varav:
Utgiftsområden
exkl.
statsskuldsräntor 1
1,5
-0,4
-3,7
5,6
Statsskuldsräntor
m.m.
5,3
-1,8
0
7,1
Myndigheters m.fl.
in- och utlåning i
RGK 2
-44,1
0
-38,6
-5,5
Inkomster
28,7
26,6
-1,1
3,3
Budgetsaldo
66,0
28,7
41,1
-3,9
1 Utgiftsområden som omfattas av det statliga utgiftstaket
2 RGK:s nettoutlåning och en kassamässig korrigeringspost
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid
5.3 Statsbudgetens inkomster
Inkomsterna på statsbudgeten uppgick 1999 till
725 miljarder kronor, vilket är 29 miljarder
kronor eller 4,1 procent högre än vad som
beräknades i statsbudgeten. Inkomster från
skatter m.m. (inkl. kommunal utjämningsavgift)
blev 672 miljarder kronor, vilket är 42 miljarder
kronor eller 6,6 procent högre än beräknat.
Utfallet för övriga inkomster blev 53 miljarder
kronor, vilket är 13 miljarder kronor eller
19,9 procent lägre än beräknat. Det lägre utfallet
förklaras i huvudsak av att försäljningar av statlig
egendom blev lägre än beräknat.
5.3.1 Skatter
De inkomsttitlar som redovisar skatter som om-
fattas av den samordnade uppbörden påverkas av
de periodiserade skatterna för inkomståren
1997–1999. Den samordnade uppbörden om-
fattar cirka hälften av de totala skatterna. För
inkomståren 1997–1998 är dessa utfall kända
medan utfallet avseende inkomståret 1999 blir
klart i december 2000. Några ”exakta” för-
klaringar till skillnader mellan statsbudget och
utfall går därför inte att redovisa, utan för-
klaringarna baseras på den prognos av den
periodiserade skatten för 1999 som redovisades i
2000 års ekonomiska vårproposition. För de
skatter som ej omfattas av den samordnade upp-
börden är dock det periodiserade utfallet för
1999 klart.
Jämfört med beräkningen till budgetpropo-
sitionen för 1999 (BP1999) har de periodiserade
skatterna i offentlig sektor ökat med 18
respektive 50 miljarder kronor för åren 1998 och
1999 (se tabell 5.4).
Tabell 5.4 Offentliga sektorns och statens periodiserade
skatter samt statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor
Utfall
Prognos/
Utfall
Skillnad mot BP1999
1998
1999
1998
1999
Offentlig sektor
periodiserade
skatter
varav
Löneskatter
Skatt på reav. m.m.
Mervärdesskatt
Övrigt
1 019
669
13
160
178
1 079
703
20
173
182
18
9
6
5
-2
50
23
13
11
3
Statens
periodiserade
skatter
601
645
13
38
Statsbudgetens
inkomster
varav
Skatter
Kommunal utjäm-
ningsavgift
Övriga inkomster
706
618
21
67
725
652
21
53
9
22
0
-13
29
43
-1
-13
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Kursiverade
belopp avser prognoser.
De högre intäkterna avser till största delen
löneskatter – inkomstskatter på förvärvs-
inkomster, allmän pensionsavgift och arbets-
givaravgifter – och skatt på realisationsvinster
m.m. För inkomståret 1999 förklaras även en
stor del av skillnaden av ökade mervärdes-
skatteintäkter. De högre löneskatterna 1999
förklaras dels av det högre utfallet för 1998, dels
av att utvecklingstakten för lönesumman 1999
nu är betydligt högre jämfört med beräkningen
till budgetpropositionen. En stor del av de ökade
skatterna tillfaller dock kommunsektorn och
pensionssystemet, vilket medför att statens
periodiserade skatter ökat med 13 respektive
38 miljarder kronor under 1998 och 1999 i för-
hållande till budgetpropositionen för 1999.
Statsbudgetens skatter har jämfört med
budgetpropositionen för 1999 ökat med 22
respektive 43 miljarder kronor 1998 och 1999.
Den större ökningen av statsbudgetens skatter
jämfört med statens periodiserade skatter, 9
respektive 5 miljarder kronor för åren 1998 och
1999, beror till stor del på att utbetalningarna av
kommunalskattemedel till kommunerna är fast-
ställda, varför hela den preliminära skatten på
förvärvsinkomster och pensioner tillfaller staten.
Detta medför större slutregleringar av
kommunalskattemedel, vilket kommer att på-
verka statsbudgeten negativt både 2000 och
2001. Slutregleringen beräknas år 2001 uppgå till
10 miljarder kronor.
Den stora skillnaden mellan beräkningen till
budgetpropositionen för 1999 och nuvarande
prognos, vad avser de periodiserade skatterna,
har minskat successivt under året. Av tabell 5.5
framgår att till 1999 års ekonomiska vårpropo-
sition (VP1999) hade skillnaden minskat till
28 miljarder kronor och till budgetpropositionen
för 2000 (BP2000) uppgick skillnaden till
19 miljarder kronor.
Tabell 5.5 Offentliga sektorns och statens periodiserade
skatter samt statsbudgetens inkomster 1999.
Skillnad mellan tidigare beräkningar och prognos
respektive utfall.
Miljarder kronor
Skillnad jämfört med prognos/utfall
BP1999
VP1999
BP2000
Offentlig sektor
periodiserade
skatter
varav
Löneskatter
Skatt på reav. m.m.
Mervärdesskatt
Övrigt
-50
-23
-13
-11
-3
-28
-14
-10
-6
2
-19
-3
-9
-4
-2
Statens
periodiserade
skatter
-38
-21
-17
Statsbudgetens
inkomster
varav
Skatter
Kommunal utjäm-
ningsavgift
Övriga inkomster
-29
-43
1
13
20
-23
0
44
-18
-20
0
2
Av tabellen framgår även att prognosen för löne-
skatter förbättras i betydligt snabbare takt än
prognosen för skatt på realisationsvinster m.m.
Till budgetpropositionen för 2000, för vilken
beräkningen gjordes under augusti 1999, hade
skillnaden för löneskatterna minskat till
3 miljarder kronor. Däremot låg skatt på
realisationsvinster m.m. fortfarande kvar på en
alltför låg nivå. Den alltför låga prognosen på
realisationsvinster förklaras av att det preliminära
taxeringsutfallet avseende inkomståret 1998 låg
cirka 40 procent under det slutliga utfallet. Det
preliminära utfallet fick även påverka prognosen
för inkomståret 1999.
Makroekonomisk utveckling
Utvecklingen av statsbudgetens inkomster är
intimt förknippad med den makroekonomiska
utvecklingen. Det är därför viktigt att veta vilka
beräkningsantaganden som legat till grund för
prognoser över statsbudgetens inkomster. I
tabell 5.6 nedan redovisas några centrala makro-
ekonomiska förutsättningar för beräkningen av
skatteinkomsterna till budgetpropositionen för
1999, vårpropositionen 1999, budgetpropo-
sitionen för 2000 samt vårpropositionen 2000.
Tabell 5.6 Förutsättningar vid olika prognostillfällen
Procentuell förändring
BP1999
VP1999
BP2000
VP2000
Timlön
1998
1999
3,3
2,9
3,6
3,0
3,8
3,4
3,8
3,4
Antal arbetade timmar
1998
1999
1,1
1,2
1,3
1,2
1,4
3,1
1,4
2,7
Utbetald lön
1998
1999
4,1
4,1
6,6
4,2
6,5
6,0
5,5
6,0
Hushållens
konsumtionsutgifter,
löpande priser
1998
1999
3,5
3,6
3,1
3,4
3,3
4,1
3,3
4,9
Jämfört med beräkningen till budgetpropo-
sitionen för 1999 blev ökningstakten för löne-
summan 1998 1,4 procentenheter högre medan
ökningstakten för 1999 nu är 1,9 procentenheter
högre. För inkomståret 1999 beräknas således
lönesumman bli 3,3 procent högre jämfört med
beräkningen till budgetpropositionen för 1999.
Detta beror på en upprevidering av både tim-
löneutvecklingen och utvecklingen av antalet
arbetade timmar. Även prognosen för hushållens
konsumtionsutgifter, som påverkar intäkterna av
mervärdesskatt, har reviderats upp. Såväl
hushållens som offentliga sektorns konsumtion
ökade snabbare 1999 än vad som prog-
nostiserades till budgetpropositionen för 1999
för det året.
I budgetpropositionen för 1999 under-
skattades utvecklingen av antalet arbetade
timmar 1999 kraftigt. Även för 1998 under-
skattades timutvecklingen något. Under-
skattningen för 1998 förklaras främst av att
produktivitetstillväxten bedömdes bli snabbare
än vad som blev fallet. För 1999 förklaras under-
skattningen av utvecklingen avseende antalet
arbetade timmar, dels av för höga förväntningar
om produktivitetstillväxten, dels av att styrkan i
tillväxten i ekonomin underskattades.
När 1999 års ekonomiska vårproposition
publicerades bedömdes effekterna av Asien-
krisen dämpa tillväxten i svensk ekonomi i
relativt stor omfattning. BNP-tillväxten re-
viderades ner i förhållande till budgetpropo-
sitionen för 1999 och skillnaden mellan prognos
och utfall blev därmed ännu större än i budget-
propositionen. Det var framför allt exporten och
investeringarna och därmed även importen som
förutsågs utvecklas svagare än prognostiserat i
budgetpropositionen. Produktiviteten re-
viderades samtidigt ner, bland annat därför att
dämpningen av tillväxten förväntades få effekt på
sysselsättningen med viss eftersläpning.
Prognosen över utvecklingen av antalet arbetade
timmar mellan 1998 och 1999 var därmed
densamma i vårpropositionen 1999 som i
budgetpropositionen för 1999, dvs. en kraftig
underskattning. Sedan budgetpropositionen
publicerades hade sysselsättningen stigit
snabbare än väntat, men tillväxten förutsågs bli
svagare under andra halvåret och uppgången i
antalet lediga platser, som historiskt sett har varit
en bra indikator på sysselsättningen, hade
samtidigt mattats av något. Sysselsättningen
förväntades därmed bli relativt svag under andra
halvåret 1999. För 1998 var bedömningen
ungefär densamma som i budgetpropositionen.
Inför budgetpropositionen för 2000 var det
tydligt att effekterna av Asienkrisen blev små
och att den svenska ekonomin var inne i en
snabb expansionsfas. Sysselsättningen hade stigit
mycket snabbt under första halvåret 1999 och
produktiviteten hade utvecklats svagt. Det ledde
till att utvecklingen av antalet arbetade timmar
överskattades i stället för att, som i de två senaste
prognoserna, underskattas.
Utvecklingen av den genomsnittliga timlönen
underskattades i såväl budgetpropositionen för
1999 som i vårpropositionen 1999 för både 1998
och 1999. Det berodde främst på att löne-
glidningen förutsattes uppgå till ca 0,5 procent.
Utfallet visade för båda åren en löneglidning på
cirka 1 procent.
Prognosen över den utbetalda lönesumman
för 1998 påverkades också, förutom av ovan-
stående prognosavvikelser, av att det preliminära
utfallet avseende lönesumman, som från och
med 1998 bygger på arbetsgivarnas skatte-
deklarationer till skattemyndigheterna, visade att
lönesumman ökade med 1 procentenhet mer
mellan 1997 och 1998 än det definitiva utfallet
som grundas på kontrolluppgifterna.
Revideringarna i prognoserna för hushållens
konsumtionsutgifter i löpande priser 1999 beror
till viss del på ändrade prisprognoser (främst
beroende på ändrade boendekostnader) men till
största delen på ändrade volymprognoser.
Variationerna i de senare prognoserna kan
framför allt hänföras till skiftande bedömningar
av Asienkrisens effekter. Efter det att prognosen
till budgetpropositionen för 1999 utarbetats
ökade oron för Asienkrisens effekter på världs-
ekonomin och, via exporten och syssel-
sättningen, på hushållens konsumtion i Sverige.
Därför reviderades prognosen för volym-
tillväxten i hushållens konsumtion 1999 ned från
2,9 procent i budgetpropositionen för 1999 till
2,6 procent i 1999 års ekonomiska vårpropo-
sition. Därefter har effekterna visat sig vara
mindre än först befarat, vilket tillsammans med
den allmänt förbättrade konjunkturbilden lett till
att prognoserna successivt reviderats upp.
Förutom den starka utvecklingen av syssel-
sättningen och de disponibla inkomsterna har
sannolikt den starka förmögenhetstillväxten i
hushållssektorn 1999, som inte förutsetts i
prognoserna, bidragit till att utfallet överträffat
även prognosen i budgetpropositionen för 2000.
1000 Skatter m.m
Skattekontots införande inkomståret 1998 med-
för att det 1999 i huvudsak är debiterade belopp
och inte inbetalda belopp som redovisas på
följande inkomsttitlar:
– 1111 Fysiska personers inkomstskatt
– 1121 Juridiska personers inkomstskatt
– 1200 Socialavgifter och allmän pensions-
avgift
– 1411 Mervärdesskatt
Skillnaden mellan inbetalda och debiterade
belopp redovisas på inkomsthuvudgruppen 1600
Betalningsdifferenser, skattekonto.
I det följande kommenteras endast de in-
komsttitlar som redovisar större skillnader
mellan utfall och statsbudget. En fullständig
redovisning av statsbudgetens samtliga inkomst-
titlar finns i bilaga 2.
1100 Skatt på inkomst
Inkomstskatter utgörs till största delen av fysiska
och juridiska personers inkomstskatt. Dessutom
redovisas särskild premieskatt för gruppliv-
försäkringar, kupongskatt, lotteriskatt och artist-
skatt under inkomsthuvudgruppen.
Uppbördsförskjutningar medför att skatterna
på titlarna 1999 kan hänföras till inkomståren
1997–1999. År 1999 redovisas således både
debiterade och inbetalda skatter på Fysiska
personers inkomstskatt och Juridiska personers
inkomstskatt. Under 1999 debiteras dels pre-
liminärskatt, varav 11/12 avser inkomståret 1999
och 1/12 avser inkomståret 1998, dels slutlig
skatt minus preliminärskatt avseende inkomst-
året 1998. Inbetalda skatter under 1999 utgörs av
kvarstående skatt avseende inkomståret 1997 och
av tillkommande skatt. Utbetalda skatter under
1999 utgörs av restitutioner. Under 1999 omförs
vissa skatter avseende inkomståren 1997 och
1998 till andra inkomsttitlar på statsbudgeten.
Från Fysiska personers inkomstskatt utbetalas även
kommunalskattemedel. Utbetalningarna avser
inkomståret 1999 och baseras på de upp-
räkningsfaktorer som regeringen fastställde i
september 1998.
1111 Fysiska personers inkomstskatt
Utfallet på inkomsttiteln Fysiska personers
inkomstskatt blev 21,7 miljarder kronor högre än
i statsbudgeten, vilket även framgår av tabell 5.8.
I tabell 5.7 redovisas hushållens periodiserade
skatter för inkomståren 1997–1999. Tabellen
redovisar också avvikelser mot beräkningen till
budgetpropositionen för 1999, som låg till grund
för statsbudgeten 1999.
Tabell 5.7 Hushållens periodiserade skatter
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Prognos
Skillnad mot BP1999
Inkomstår
1997
1998
1999
1997
1998
1999
Skatter på titeln
Statlig inkomstskatt
Kommunal inkomstskatt
Kapitalskatt, netto
Skattereduktioner
29
293
11
-1
32
306
13
-1
30
322
20
-4
0
0
0
0
1
4
6
0
1
9
13
0
Omförda skatter m.m.
Förmögenhetsskatt
Fastighetsskatt
Mervärdesskatt
Allm.pensionsavgift
Egenavgifter
Allm. sjukförsäkrings-
avgift
5
15
3
8
7
39
6
13
4
57
7
-
6
13
4
60
8
-
0
0
0
0
0
0
0
0
0
1
1
-
1
0
0
2
2
-
Slutlig skatt
410
437
460
0
10
25
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Kursiverade
belopp avser prognoser.
Utfallet för den slutliga skatten avseende
inkomståret 1997 blev 0,1 miljarder kronor lägre
än i beräkningen till budgetpropositionen medan
utfallet avseende inkomståret 1998 blev
10,4 miljarder kronor högre. De högre intäkterna
av statlig respektive kommunal inkomstskatt
beror huvudsakligen på en underskattning av
utbetalda löner under 1998. Intäkterna av
kapitalskatt blev 5,9 miljarder kronor högre jäm-
fört med budgetpropositionen för 1999.
Avvikelsen förklaras främst av högre realisations-
vinster. Underskattningen av utbetalda löner
innebar dessutom högre intäkter av allmänna
pensionsavgifter och egenavgifter i förhållande
till budgetpropositionen för 1999. Det högre
utfallet medförde även ett större underuttag
(debiterad slutlig skatt minus preliminär skatt)
vilket påverkar inkomsttiteln 1999 (se tabell 5.8
nedan).
Även för 1999 beräknas den slutliga skatten
bli väsentligt högre, 25,4 miljarder kronor,
jämfört med beräkningen till budgetpropo-
sitionen. Skillnaden förklaras framför allt av
högre statlig och kommunal inkomstskatt samt
kapitalskatt. De högre statliga och kommunala
inkomstskatterna kan sannolikt förklaras av en
underskattning av lönesumman för inkomståret
1999. Följden blev att preliminärskatterna i
beräkningen till statsbudgeten för 1999 under-
skattades med knappt 10 miljarder kronor. De
högre kapitalskatterna, framför allt skatten på
realisationsvinster, påverkar inte inkomsttiteln
1999, eftersom skatt på realisationsvinster inte
preliminärbeskattas utan betalas som kom-
pletteringsbetalningar.
I tabell 5.8 redovisas utfallet på inkomsttiteln
Fysiska personers inkomstskatt för budgetåret
1999.
Tabell 5.8 Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Skillnad mot
statsbudgeten
Budgetår
1998
1999
1999
Deb. Preliminär A-skatt
Deb. Preliminär F-skatt o särsk. A-skatt
Deb. Slutlig skatt minus preliminär skatt
Kvarstående o tillkommande skatt
Övrigt
Summa inkomster
408,7
19,1
24,9
7,7
0,2
460,6
9,6
0,1
9,9
0,5
1,3
21,4
Utbetalningar till kommuner
-310,0
0,5
Inkomster på statsbudgeten
150,6
Omföringar till andra inkomsttitlar
-88,9
0,0
Fysiska personers inkomstskatt
49,8
61,7
21,7
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1121 Juridiska personers inkomstskatt
Utfallet på titeln Juridiska personers inkomstskatt
blev 4,1 miljarder lägre än i statsbudgeten. I
tabell 5.9 redovisas de periodiserade skatterna för
inkomståren 1997–1999. De periodiserade
skatterna för 1997 och 1998 är utfall medan de
för 1999 fortfarande är en prognos. I tabellen
framgår även avvikelsen mot beräkningen till
budgetpropositionen för 1999.
Tabell 5.9 Företagens periodiserade skatter
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Prognos
Skillnad mot BP1999
Inkomstår
1997
1998
1999
1997
1998
1999
Skatter på titeln
Inkomstskatt
Avkastningsskatt
Skattereduktioner
47
12
-1
46
12
-1
51
11
0
1
0
0
-2
0
0
-1
0
0
Omförda skatter m.m.
Förmögenhetsskatt
Fastighetsskatt
Mervärdesskatt
Särskild löneskatt
0
12
2
9
0
12
2
11
0
10
2
14
0
0
0
0
0
0
0
1
0
0
0
4
Slutlig skatt
80
81
87
0
-1
4
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Kursiverade
belopp avser prognoser.
Prognosen för de periodiserade skatterna
avseende 1997 och 1998 i budgetpropositionen
för 1999 överensstämde relativt väl med utfallet.
Inkomstskatten 1998 blev 1,6 miljarder kronor
lägre, vilket dock motverkas av att särskild
löneskatt blev 1,3 miljarder kronor högre.
Särskild löneskatt för 1999 beräknas bli
3,5 miljarder kronor högre än i budgetpropo-
sitionen för 1999. Förutom av en högre löne-
summa förklaras ökningen av att Svenska kyrkan
fr.o.m. inkomståret 1999 betalar särskild löne-
skatt på pensionspremier istället för på utbetalda
pensioner. I tabell 5.10 redovisas utfallet på
inkomsttiteln. I tabellen visas också avvikelsen
mot statsbudgeten 1999.
Tabell 5.10 Inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Skillnad mot
statsbudgeten
Budgetår
1998
1999
1999
Deb. prel. F-skatt o särsk. A-skatt
Deb. slutlig skatt minus prel. skatt
Kvarstående skatt
Tillkommande skatt
Summa inkomster
68,0
16,5
4,2
4,3
93,0
-9,4
4,1
-0,2
1,7
3,8
Restitutioner
-1,5
-0,4
Inkomster på statsbudgeten
91,5
Omföringar till andra inkomsttitlar
-22,8
0,0
Juridiska personers inkomstskatt
68,3
68,7
-4,1
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
Preliminärskatten blev 9,4 miljarder kronor
lägre, vilket förklaras av att företagen jämkade
ned preliminärskatten i betydligt större ut-
sträckning än förväntat. Detta motverkas dock
delvis av att den debiterade slutliga skatten minus
preliminärskatten avseende inkomståret 1998
blev 4,1 miljarder kronor högre än prognoserat,
främst beroende på en överskattning av
preliminärskatt avseende 1998. Även den till-
kommande skatten blev 1,7 miljarder kronor
högre än beräknat.
Övriga inkomstskatter
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Skillnad mot
1998
1999
BP1999
Periodiserad skatt
4,1
4,0
0,1
Redovisat på inkomsttitlar
6,1
5,7
0,5
Under inkomsttypen inkomstskatter redovisas
också ett antal mindre inkomsttitlar. Utfallet
blev 0,1 miljarder kronor högre jämfört med
beräkningen till statsbudgeten för både inkomst-
titeln Beskattning av tjänstegruppliv och inkomst-
titeln Lotteriskatt. Inkomsttiteln Kupongskatt
blev däremot 0,1 miljarder kronor lägre än i
statsbudgeten. Utfallet för inkomsttiteln
Ofördelbara inkomstskatter blev 0,4 miljarder
kronor högre jämfört med beräkningen till stats-
budgeten.
1200 Socialavgifter och allmän
pensionsavgift
Socialavgifterna består av arbetsgivaravgifter,
egenavgifter och särskild löneskatt. Under
inkomsthuvudgruppen redovisas dessutom lön-
tagarnas allmänna pensionsavgift. Utfallet för
inkomsthuvudgruppen blev 5,6 miljarder kronor
högre än i statsbudgeten. Precisionen i be-
räkningen bestäms i huvudsak av hur avgifts-
underlaget, dvs. lönesumman, faktiskt utvecklas i
förhållande till den prognostiserade.
I tabell 5.11 redovisas skillnaden mellan utfall
och prognos för de periodiserade arbetsgivar-
avgifterna uppdelat på olika faktorer. Framför
allt förklaras skillnaden på 7,4 miljarder kronor
av att både lönesumman och nedsättningarna
underskattades. Utfallet för överföringarna till
pensionssystemet blev 3,5 miljarder kronor
högre än beräknat vilket innebär att statens
periodiserade nettointäkter underskattades med
3,9 miljarder kronor.
Tabell 5.11 Periodiserade arbetsgivaravgifter
Miljarder kronor
Utfall
Skillnad mot
1999
BP1999
Periodiserade avgifter, off. sektor
varav förklaras av
Lönesumma
Nedsatta avgifter
Underlagsjustering
266,6
7,4
8,6
-1,5
0,3
Avgår pensionssystemet
110,7
3,5
Periodiserade avgifter, staten
155,9
3,9
I tabell 5.12 redovisas hela inkomsthuvud-
gruppen 1200. Utfallet för inkomsterna blev
7,5 miljarder kronor högre än beräknat i stats-
budgeten, främst beroende på att arbetsgivar-
avgifterna och allmän pensionsavgift under-
skattades till följd av det alltför låga löne-
antagandet. Vidare blev utbetalningarna till
pensionssystemet 2 miljarder kronor högre än
beräknat. Nettot på inkomsthuvudgruppen
underskattades således med 5,6 miljarder kronor.
Tabell 5.12 Inkomsthuvudgruppen Socialavgifter och
allmän pensionsavgift
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Skillnad mot
statsbudgeten
Budgetår
1998
1999
1999
Egenavgifter
4,5
0
Arbetsgivaravgifter
264,8
5,9
Särskild löneskatt
13,5
0,5
Allm. Pensionsavg
59,6
1,1
Summa inkomster
342,4
7,5
Utbetalningar,
pensionssystemet
109,6
2,0
Socialavgifter och allmän
pensionsavgift
210,9
232,8
5,6
Anm: Skillnaden mot statsbudgeten 1999 är justerad för statlig
ålderspensionsavgift. Den lägre nivån på arbetsgivaravgifterna i kapitel 4 beror
på att avgifterna justerats för statligt anställda.
1300 Skatt på egendom
Övriga inkomster
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Skillnad mot
1998
1999
BP1999
Periodiserad skatt
6,0
6,6
0,8
Redovisat på inkomsttitlar
6,0
6,6
0,8
Under inkomsthuvudgruppen redovisas
fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvs- och
gåvoskatt samt stämpelskatt. Fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt omförs från fysiska och
juridiska personers inkomstskatt och redovisas
på respektive inkomsttitel två år efter inkomst-
året. Intäkterna från dessa skatter avseende
inkomståret 1999 redovisas ovan under fysiska
och juridiska personers inkomstkatt. Övriga
inkomster utgörs av arvs- och gåvoskatt samt
stämpelskatt. Utfallet för dessa skatter år 1999
blev 0,8 miljarder kronor högre än i beräkningen
till budgetpropositionen för 1999. Skillnaden
förklaras främst av högre tillgångspriser.
1400 Skatt på varor och tjänster
1411 Mervärdesskatt
Utfallet på inkomsttiteln Mervärdesskatt blev
8 miljarder kronor eller 5 procent högre än be-
räknat till statsbudgeten vilket även framgår av
tabell 5.14. Av skillnaden beror 6,6 miljarder
kronor på för låga antaganden om skattebasen.
Den periodiserade mervärdesskatten beräknas
1999 uppgå till 173 miljarder kronor. Huvud-
delen av detta belopp är utfall medan den del
som fastställs vid inkomsttaxeringen fortfarande
är en prognos. Jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen för 1999, som låg till grund
för statsbudgeten, uppgår skillnaden till
10,6 miljarder kronor. I tabell 5.13 redovisas
skillnaden mellan aktuell prognos och den
prognos som gjordes till statsbudgeten.
Tabell 5.13 Periodiserad mervärdesskatt
Miljarder kronor
Prognos
Skillnad mot
1999
BP1999
Mervärdesskatt
varav förklaras av
Hushållens konsumtionsutgifter
Investeringar
Kommunmoms
Insatsförbrukning
Avdragsbegränsning bilar
Övrigt
173,0
109,2
16,1
26,0
19,8
2,0
10,6
5,4
-1,3
2,3
0,5
0,6
3,1
Anm: Fördelningen på olika grupper är beräknade belopp. Beloppen är
avrundade och summerar därför inte alltid.
Av skillnaden förklaras 5,4 miljarder kronor av
högre konsumtionsutgifter samt av en större
andel högbeskattade varor och tjänster. Bland
enskilda varugrupper som ökade särskilt mycket
kan nämnas bilar och andra sällanköpsvaror samt
tjänster. Investeringar i icke mervärdesskatte-
pliktiga företag blev däremot lägre än beräknat,
vilket minskade inkomsterna med 1,3 miljarder
kronor.
Mervärdesskatten från insatsförbrukning och
investeringar i kommunsektorn blev 2,3 mil-
jarder kronor högre än beräknat. Eftersom
återbetalning av mervärdesskatt till kommuner
inte belastar inkomsttiteln ökar inkomsterna
med motsvarande belopp.
Insatsförbrukningen i icke mervärdesskatte-
pliktiga företag ökade mer än beräknat och
inkomsterna från denna användning blev därför
0,5 miljarder kronor högre än beräknat. Även
inkomsterna till följd av avdragsbegränsningen
på bilar ökade med 0,6 miljarder kronor.
I tabell 5.14 redovisas inkomsttiteln Mer-
värdesskatt samt skillnaden jämfört med stats-
budgeten. Debiterad moms att betala blev
8,9 miljarder kronor högre än beräknat medan
inbetalningarna till Tullverket blev 5,2 miljarder
kronor lägre. Detta kan till viss del förklaras av
att oljeimportörer upprättande skattelager för
olja, vilket medförde en omfördelning mellan
inbetalningar till Tullverket och debiterad mer-
värdesskatt.
Tabell 5.14 Inkomsttiteln Mervärdesskatt
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Skillnad mot
statsbudgeten
Budgetår
1998
1999
1999
Debiterad moms att betala
varav
Stora företag
Små företag
274,8
147,6
127,2
8,9
4,6
4,0
Debiterad moms att återfå
varav
Stora företag
Små företag
-126,7
-91,2
-35,6
4,2
3,0
1,2
Omförd moms
varav från
1111 Fys. pers. inkomstskatt
1121 Jur. pers. inkomstskatt
5,8
3,8
1,9
0,6
0,3
0,3
Inbetalt Tullverket
37,3
-5,2
Återbetalning staten
-19,7
-0,3
Övrigt
0,9
-0,3
Mervärdesskatt
162,6
170,6
8,0
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1424 Tobaksskatt
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Skillnad mot
1998
1999
BP1999
Periodiserad skatt
7,4
7,4
0,9
Redovisat på inkomsttiteln
7,5
7,4
0,9
Utfallet för inkomsttiteln Tobaksskatt blev
0,9 miljarder kronor högre än vad som
beräknades till statsbudgeten för 1999. Skälet till
detta är bl.a. att den trendmässiga minskningen
av den totala tobakskonsumtionen, som antogs i
beräkningen till statsbudgeten, varit oväntat
liten. Effekten av skatteomläggningen den
1 augusti 1998 spelar även en stor roll. Styck-
skatten sänktes då från 85 öre till 20 öre, medan
den del av skatten som är relaterad till detalj-
handelpriset höjdes från 17,8 till 39,2 procent.
Minskningen i konsumtionen av obeskattade
cigaretter orsakad av denna skattesänkning blev
större än vad det förväntades i beräkningen till
statsbudgeten.
1425 Alkoholskatt
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Skillnad mot
1998
1999
BP1999
Periodiserad skatt
10,0
10,7
0,8
Redovisat på inkomsttiteln
10,0
10,6
0,8
Under inkomsttiteln Alkoholskatt redovisas skatt
på etylalkohol, skatt på vin, skatt på mellan-
klassprodukter samt skatt på öl. Utfallet för
alkoholskatterna blev 0,8 miljarder kronor högre
än vad som beräknades till statsbudgeten för
1999. Mer än hälften av detta, 0,4 miljarder
kronor, förklaras av högre inkomster från
skatten på öl. Ölkonsumtionen under sommar-
månaderna 1999 var särskilt hög och förklaras
troligtvis av den periodens ovanligt varma och
torra väderlek.
Övriga skatter på varor och tjänster
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Skillnad mot
1998
1999
BP1999
Periodiserad skatt
63,5
63,8
0,2
Redovisat på inkomsttitlar
63,1
63,7
0,5
För övriga inkomsttitlar under inkomsttypen
Skatt på varor och tjänster blev utfallet
0,5 miljarder kronor högre än beräknat till stats-
budgeten. Utfallet för de inkomstmässigt två
största inkomsttitlarna, Skatt på energi samt
Fordonsskatt, blev vardera 0,3 miljarder kronor
högre än i beräkningen till statsbudgeten.
Utfallet för resterande inkomsttitlar blev
sammanlagt 0,1 miljarder kronor lägre än i
beräkningen till statsbudgeten.
1600 Betalningsdifferenser, skattekonto
Miljarder kronor
Utfall
Utfall
Skillnad mot
1998
1999
BP1999
Redovisat på inkomsttiteln
15,1
-8,5
9,0
Skillnaden mellan inbetalda och debiterade
skatter redovisas som betalningsdifferenser.
Betalningsdifferensen uppgick till -8,5 milj-
arder kronor, vilket är 9 miljarder kronor högre
än i statsbudgeten. Skillnaden beror dels på
större kompletteringsbetalningar avseende skatt
på realisationsvinster, dels på ändrat betalnings-
beteende till följd av det införda skattekontot.
Kompletteringsbetalningarna i december blev
4 miljarder kronor högre än beräknat. Andelen
kompletteringsbetalningar som görs under de-
cember månad har sedan 1998 ökat i omfattning.
Cirka 3 miljarder kronor beror på att det i
beräkningen till statsbudgeten antogs att före-
tagen varken skulle ha under- eller överskott på
sina skattekonton. Utfallen visar emellertid att
företagen har månatliga överskott om cirka
3 miljarder kronor.
Resterande skillnad förklaras av att in-
betalningar av underuttaget av slutlig skatt (f.d.
kvarstående skatt) betalas in tidigare i skatte-
kontosystemet, sannolikt till följd av den nya
ränteberäkningen.
5.3.2 Övriga inkomster
Övriga inkomster omfattar inkomsttyperna
inkomster av statens verksamhet, inkomster av
försåld egendom, återbetalning av lån, kalkyl-
mässiga inkomster, bidrag m.m. från EU och
extraordinära medel från EU. Eftersom det på en
del inkomsthuvudgrupper redovisas mindre
belopp är samtliga belopp i detta avsnitt ut-
tryckta i miljoner kronor.
2000 Inkomster av statens verksamhet
Under denna inkomsttyp redovisas bl.a. rörelse-
överskott från affärsverk och Riksbanken men
även överskott från AB Svenska Spel och statens
fastighetsförvaltning. Vidare redovisas ränte-
inkomster, aktieutdelningar från bolag med
statligt ägande, offentligrättsliga avgifter, för-
säljningsinkomster, böter samt övriga inkomster
av statens verksamhet.
Tabell 5.15 Inkomsttyp 2000 Inkomster av statens
verksamhet
Miljoner kronor
Inkomsthuvudgrupp
Utfall
1998
SB 1999
Utfall
1999
Utfall -
SB 1999
2100 Rörelseöverskott
13 865
11 594
10 313
-1 281
2200 Överskott av
statens fastighets-
förvaltning
256
163
96
-68
2300 Ränteinkomster
1 652
1 556
2 215
660
2400 Aktieutdelning
8 923
6 620
7 972
1 352
2500 Offentligrättsliga
avgifter
7 546
8 204
7 694
-510
2600 Försäljnings-
inkomster
1 675
332
1 933
1 601
2700 Böter m.m.
1 305
2 120
2 576
456
2800 Övriga inkomster
av statens verksamhet
2 230
1 542
1 333
-209
Totalt
37 453
32 131
34 131
2 000
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
Som framgår av tabell 5.15 uppgick inkomsterna
1999 till 34 131 miljoner kronor vilket är en
ökning med 2 000 miljoner kronor jämfört med
statsbudgeten. Skillnaden förklaras framför allt
av högre aktieutdelningar och högre försäljnings-
inkomster till följd av utförsäljning av
beredskapslager. Inlevererat överskott från AB
Svenska Spel och inkomster från finansierings-
bidrag vid arbetsplatspraktik blev däremot
betydligt lägre än beräknat till statsbudgeten.
2100 Rörelseöverskott
År 1999 uppgick inkomster under
inkomsthuvudgruppen Rörelseöverskott till
10 313 miljoner kronor. Det är 1 281 miljoner
kronor lägre jämfört med vad som beräknades
till statsbudgeten. Den enskilt viktigaste för-
klaringen till det lägre utfallet är ändrade
redovisningsprinciper för inleveranser från AB
Svenska Spel. Tidigare levererade AB Svenska
Spel in inkomster som delvis baserades på ett
preliminärt resultat av överskottet för inne-
varande år, vilket också antogs när inkomsterna
beräknades till statsbudgeten. I ett regerings-
beslut under budgetåret 1999 ändrades redo-
visningen mot inkomsttitel så att en betydande
del av 1999 års överskott inte levererades in till
statskassan under budgetåret 1999. I stället
kommer överskott att levereras in på inkomst-
titeln först efter att beslut fattats vid AB Svenska
Spels bolagsstämma under 2000. Utfallet för den
till beloppet största inkomsttiteln Riksbankens
inlevererade överskott uppgick till 7 600 miljoner
kronor. Det är 300 miljoner kronor högre än vad
som beräknades till statsbudgeten. Avvikelsen
förklaras av att Riksbankens nettoresultat för
1998, vilket är det år som utgör underlag för
inleverans budgetåret 1999, blev högre än
beräknat. Det högre resultatet 1998 förklaras av
att marknadsräntorna blev lägre och att den
svenska kronan försvagades i förhållande till de
valutor som ingår i valutareserven.
2300 Ränteinkomster
Utfallet för inkomsthuvudgruppen Ränte-
inkomster uppgick till 2 215 miljoner kronor,
vilket är 660 miljoner kronor högre än vad som
beräknades till statsbudgeten. Ökningen för-
klaras till viss del av att de redovisade
inkomsterna under inkomsttiteln Räntor på
skattekonto m.m, netto blev 377 miljoner kronor
högre än vad som budgeterades till stats-
budgeten. En annan viktig förklaring till den
positiva avvikelsen mellan utfall och stats-
budgeten är att inkomster redovisade mot
inkomsttiteln Räntor på studielån upptagna efter
1989 blev 318 miljoner kronor högre. Den
främsta förklaringen till denna avvikelse är färre
ansökningar om uppskov med räntebetalningar.
2400 Aktieutdelning
Under inkomsthuvudgruppen redovisas bara
inkomster mot inkomsttiteln Inkomster av
statens aktier. Utfallet uppgick för budgetåret
1999 till 7 972 miljoner kronor, vilket är
1 352 miljoner kronor högre än vad som
budgeterades till statsbudgeten. I tabell 5.16
specificeras de största aktieutdelningarna från
statligt ägda aktier. I statsbudgeten redovisas
ingen prognos för aktieutdelningar per företag
utan endast en prognos för de totala aktie-
utdelningarna.
Tabell 5.16 Akteutdelningar från företag med statligt
ägande
Miljoner kronor
Vattenfall AB
1 500
Telia AB
1 400
Förvaltningsaktiebolaget Stattum
1 000
Nordbanken Holding AB
889
Vin & Sprit AB
840
Civitas Holding AB
411
Statliga Akademiska Hus AB
400
Svensk Exportkredit AB
334
AssiDomän AB
307
Övriga
892
Totalt
7 972
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
2500 Offentligrättsliga avgifter
Inkomsterna under inkomsthuvudgruppen upp-
gick till 7 694 miljoner kronor, vilket är
510 miljoner kronor lägre än vad som beräknades
till statsbudgeten. Av det lägre utfallet jämfört
med statsbudgeten svarar inkomsttiteln Bidrag
för arbetsplatsintroduktion för 509 miljoner
kronor. Det lägre utfallet förklaras av att antalet
deltagare i arbetsplatsintroduktion blev färre än
vad som låg till grund för beräkningen till stats-
budgeten. Det i sin tur kan vara en effekt av
strängare regler för betalning av finansierings-
bidrag.
2600 Försäljningsinkomster
De sammanlagda inkomsterna för inkomst-
titlarna under inkomsthuvudgruppen För-
säljningsinkomster uppgick till 1 933 miljoner
kronor. Det är 1 601 miljoner kronor högre än
vad som beräknades till statsbudgeten. De högre
inkomsterna hänförs framför allt till inkomst-
titeln Utförsäljning av beredskapslager som redo-
visade 1 445 miljoner kronor högre inkomster än
vad som beräknades till statsbudgeten.
Ökningen förklaras av att lagerhållningen av
beredskapsvaror vid såväl Överstyrelsen för Civil
Beredskap som Statens Räddningsverk övergick
från anslagsfinansiering till lånefinansiering. Det
innebär att myndigheterna tecknat lån vid
Riksgäldskontoret motsvarande invärderingen av
myndigheternas beredskapslager.
2700 Böter m.m.
Utfallet för denna inkomsthuvudgrupp uppgick
till 2 576 miljoner kronor, vilket är en ökning
med 456 miljoner kronor jämfört med
beräkningen till statsbudgeten. Det är främst
inkomsttiteln Skattetillägg som förklarar det
högre utfallet. Inkomsttiteln tillkom i samband
med införandet av skattekonton 1998. Skatte-
tillägg tas ut om en skattskyldig lämnat en
oriktig uppgift till ledning för sin taxering. Före
1998 redovisades tillägget på inkomsttiteln för
den skatt som avsågs. Utfallet på inkomsttiteln
Förseningsavgifter uppgick till 124 miljoner
kronor, vilket är närmare 200 miljoner kronor
lägre än beräknat till statsbudgeten.
2800 Övriga inkomster av statens
verksamhet
Inkomster under inkomsthuvudgruppen Övriga
inkomster av statens verksamhet uppgick till
1 333 miljoner kronor, vilket är 209 miljoner
kronor lägre än vad som beräknades till stats-
budgeten. Inkomsterna under denna inkomst-
titel är mycket svåra att beräkna då inkomsterna
är av extraordinär karaktär och redovisas av ett
hundratal myndigheter.
3000 Inkomster av försåld egendom
Under denna inkomsttyp redovisas inkomster
från försäljning av statligt aktieinnehav,
byggnader, maskiner och mark. Som framgår av
tabell 5.17 så beräknades statsbudgetens in-
komster av försåld egendom uppgå till
15 001 miljoner kronor. För 1999 uppgick in-
komsterna till 1 020 miljoner kronor, vilket är en
minskning med 13 981 miljoner kronor.
Skillnaden förklaras uteslutande av uteblivna för-
säljningar. Den tidsplan för försäljningar som låg
till grund för beräkningen till statsbudgeten
reviderades, vilket följer av svårigheten att upp-
skatta när i tiden en försäljning är lämplig.
Tabell 5.17 Inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld
egendom
Miljoner kronor
Inkomstitel
Utfall
1998
SB
1999
Utfall
1999
Utfall
SB 1999
3100 Inkomster av
försålda byggnader
och maskiner
68
-
-
-
3200 Övriga inkomster
av markförsäljning
0
1
-
-1
3300 Övriga inkomster
av försåld egendom
11 160
15 000
1 020
-13 980
varav
Försäljning av
fastigheter1
SAQ-kontroll2
Statskapital3
Övrigt
492
281
239
8
Totalt
11 227
15 001
1 020
-13 981
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
1 Statens fastighetsverk sålde fastigheter, som Statens Institutionsstyrelse
tidigare disponerade, till Specialfastigheter Sverige AB.
2 Bolaget förvärvades av Det Norske Veritas.
3 Läntmäteriverket (LMV) har avvecklat det statskapital verket disponerat för
att finansiera omsättningstillgångar i den avgiftsfinansierade verksamheten.
Verkets räntekonto med kredit i RGK har höjts till 250 miljoner kronor.
4000 Återbetalning av lån
Under denna inkomsttyp redovisas bl.a. åter-
betalningar av studiemedel men även åter-
betalningar av övriga lån såsom lokaliseringslån
och lån avseende såddfinansiering. Av tabell 5.18
framgår att inkomsterna 1999 uppgick till
3 051 miljoner kronor, vilket är en minskning
med 83 miljoner kronor i förhållande till stats-
budgeten. Den största skillnaden mellan vad som
beräknades till statsbudgeten och utfallet åter-
finns på inkomsttiteln Återbetalning av studie-
medel. Skillnaden uppgår till 132 miljoner kronor
och förklaras av en felaktig uppskattning av
återbetalningarna av studielån tecknade fram till
1989. Amorteringar av lån tecknade efter 1989
redovisas inte på statsbudgeten utan till Riks-
gäldskontoret.
Tabell 5.18 Inkomsttyp 4000 Återbetalning av lån
Miljoner kronor
Inkomstitel
Utfall
1998
SB 1999
Utfall
1999
Utfall -
SB 1999
4100 Återbetalning av
näringslån
186
574
555
-19
4300 Återbetalning av
studielån
2 464
2 493
2 361
-132
4500 Återbetalning av
övriga lån
238
68
136
68
Totalt
2 889
3 135
3 051
-83
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
5000 Kalkylmässiga inkomster
Inkomsttypen Kalkylmässiga inkomster består av
avskrivningar, amorteringar och statliga
pensionsavgifter, netto. För 1999 uppgick
inkomsterna till 5 194 miljoner kronor vilket var
106 miljoner kronor lägre jämfört med stats-
budgeten.
Tabell 5.19 Inkomsttyp 5000 Kalkylmässiga inkomster
Miljoner kronor
Inkomsthuvudgrupp
Utfall
1998
SB 1999
Utfall
1999
Utfall -
SB 1999
5100 Avskrivningar och
amorteringar
1 188
1 180
1 166
-14
5200 Statliga pensions-
avgifter
3 977
4 120
4 028
-92
Totalt
5 165
5 300
5 194
-106
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
5100 Avskrivningar och amorteringar
Inkomsterna på inkomsthuvudgruppen Av-
skrivningar och amorteringar uppgick 1999 till
1 166 miljoner kronor vilket var 14 miljoner
kronor lägre jämfört med statsbudgeten. Under
inkomsthuvudgruppen redovisades utfall på två
inkomsttitlar, Uppdragsmyndigheters m. fl.
komplementkostnader och Avskrivningar på
fastigheter. Utfallet uppgick till 715 respektive
451 miljoner kronor.
5200 Statliga pensionsavgifter
De största inkomsterna redovisades på inkomst-
titeln Statliga pensionsavgifter med ett utfall på
4 028 miljoner kronor, vilket innebär 92 miljoner
kronor lägre jämfört med statsbudgeten. En
specificering av inkomsterna för 1999 framgår av
tabell 5.20 nedan.
Tabell 5.20 Inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter
Miljoner kronor
Utfall 1999
Statlig tjänstepensionering
3 153
Särskild löneskatt på pensionskostnader
627
Statlig grupplivförsäkring
98
Premieskatt, grupplivförsäkring
76
Statlig pensionskadeförsäkring
185
Administrationskostnader
-112
Totalt
4 028
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
6000 Bidrag m.m. från EU
Sveriges medlemsskap i EU innebar bland annat
för budgetåret 1999 att den svenska staten
mottog stöd och bidrag från EG:s budget, som
redovisas under inkomsttypen Bidrag m.m. från
EU. Inkomsterna omfattar bidrag från EG:s
jordbruksfond, fiskefond, regionalfond, social-
fond, bidrag för transeuropeiska nätverk samt
övriga bidrag från EG.
För 1999 uppgick inkomsterna till
9 296 miljoner kronor, vilket var 945 miljoner
kronor lägre än beräkningen till statsbudgeten.
Bidragen från EG:s socialfond, jordbruksfond
och fiskefond samt övriga bidrag var lägre än
beräknat i statsbudgeten.
Tabell 5.21 Inkomsttyp 6000 Bidrag m.m. från EU
Miljoner kronor
Inkomsthuvudgrupp
Utfall
1998
SB 1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
6100 Bidrag från EG:s
jordbruksfond
7 246
7 423
7 138
-286
6200 Bidrag från EG:s
fiskefond
5
9
2
-8
6300 Bidrag från EG:s
regionalfond
451
580
923
343
6400 Bidrag från EG:s
socialfond
1 671
2 090
1 112
-978
6500 Bidrag till
transeuropeiska nätverk
145
85
91
6
6900 Övriga bidrag från
EG
95
53
31
-22
Totalt
9 613
10 241
9 296
-945
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond
Inkomsterna uppgick budgetåret 1999 till
7 138 miljoner kronor, vilket är 286 miljoner
kronor lägre jämfört med statsbudgeten. Inom
inkomsthuvudgruppen ingick ett flertal olika
bidrag och ersättningar som jordbruksfonden
betalade ut, såsom arealbidrag, kompletterande
åtgärder, exportbidrag, djurbidrag, bidrag för
offentlig lagring av jordbruksprodukter,
regionalstöd till jordbrukssektorn, investerings-
stöd till lantbrukare, startstöd till yngre jord-
brukare samt ersättningar för marknadsförings-,
konsumtions- och produktionsåtgärder för vissa
jordbruksprodukter.
Den dominerande inkomsttiteln inom in-
komsthuvudgruppen var Arealbidrag med ett
utfall på 3 674 miljoner kronor, vilket är
126 miljoner kronor lägre i jämförelse med
statsbudgeten. Arealbidrag lämnades för odling
av spannmål, baljväxter och oljelin. För att få
ersättning från jordbruksfonden krävdes i de
flesta fall att en del av jordbrukarnas areal inte
användes till livsmedels- och foderproduktion.
Den till utfallet näst största inkomsttiteln, och
den inkomsttitel som uppvisade den största
skillnaden mot statsbudgeten, var Komp-
letterande åtgärder med ett utfall på
1 050 miljoner kronor eller 300 miljoner kronor
lägre än statsbudgeten. Skillnaden beror på att
utnyttjandet av miljöprogrammen blev lägre än
vad regeringen beräknade till budgetpropo-
sitionen. På inkomsttiteln redovisades bidrag till
vitaliseringsgödsling av försurad skogsmark samt
ersättningar för miljöprogram och skogsåtgärder
inom jordbruksområdet.
6300 Bidrag från EG:s regionalfond
Under denna inkomsthuvudgrupp redovisas
endast en inkomsttitel, Bidrag från EG:s
regionalfond. Inkomsterna uppgick 1999 till 923
miljoner kronor, vilket är en ökning med 343
miljoner kronor jämfört med statsbudgeten. I
jämförelse med föregående budgetår ökade
inkomsterna med 471 miljoner kronor. Under
inkomsttiteln redovisades bidrag mottagna från
regionalfonden och som NUTEK och fem
länsstyrelser rekvirerat efter det att bidragen
hade betalats ut.
6400 Bidrag från EG:s socialfond
Även under denna inkomsthuvudgrupp finns
endast en inkomsttitel, Bidrag från EG:s social-
fond. De redovisade inkomsterna 1999 avsåg
bidrag som utbetalades för åtgärder mot lång-
tidsarbetslöshet, kompetensutveckling inom
företag och för insatser i stödområden. Utfallet
för budgetåret 1999 blev 1 112 miljoner kronor,
vilket är 978 miljoner kronor lägre i jämförelse
med statsbudgeten. I jämförelse med 1998
minskade inkomsterna med 559 miljoner kronor.
Orsaken till minskningen var framförallt att
ärendehanteringen blev senarelagd, vilket också
påverkade verställandet av eventuella ut-
betalningar.
7000 Extraordinära medel från EU
Inkomsterna avser infasningsbelopp med an-
ledning av Sveriges medlemsskap i EU. Den sista
återbetalningen gjordes i december 1998.
Tabell 5.22 Inkomsttyp 7000 Extraordinära medel från EU
Miljoner kronor
Inkomsthuvudgrupp
Utfall
1998
SB 1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
7111 Återbetalning
avseende avgiften till
gemenskapsbudgeten
275
0
-
0
Totalt
275
0
-
0
Från och med budgetåret 2000 redovisas inte
inkomster under denna inkomsttyp.
5.4 Statsbudgetens utgifter
Utgifterna på statsbudgeten är indelade i 27
utgiftsområden. Därutöver ingår även posterna
Minskning av anslagsbehållningar, Kassamässig
korrigering och Riksgäldskontorets nettoutlåning
på statsbudgetens utgiftssida.
Som framgår av tabell 5.26 uppgick utfallet för
statsbudgetens utgifter inkl. korrigeringsposter
till 643,1 miljarder kronor. På tilläggsbudget
tillfördes 8,6 miljarder kronor. Utfallet för
utgiftsområdena blev 1,7 miljarder kronor lägre
än totalt anvisade medel.
Avvikelserna per utgiftsområde i förhållande
till anvisade medel på statsbudgeten redovisas i
tabell 5.26. En större förbrukning än totalt
anvisade medel kan finansieras genom att
myndigheterna utnyttjar ingående reserva-
tioner/anslagssparande eller anslagskredit eller
genom att regeringen beslutar om s.k. medgivet
överskridande.
Det slutliga utfallet för de 27 utgiftsområdena
är 6,8 miljarder kronor högre än budgeterat varav
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor svarar för
5,3 miljarder kronor.
För tre utgiftsområden där större delen av
utgifterna består av transferingar, utgiftsområde
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi-
kapp, utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn och utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, blev
utfallet sammanlagt 11 miljarder kronor högre än
anvisat på statsbudgeten.
Fyra utgiftsområden redovisar utfall som
underskrider budgeterade belopp i statsbudgeten
med mer än 1 miljard kronor: utgiftsområde 15
Studiestöd, utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner och utgifts-
område 27 Avgiften till Europeiska ge-
menskapen. Tillsammans redovisar dessa utgifts-
områden ett utfall som är 8,1 miljarder kronor
lägre än anvisat på statsbudgeten.
Diagram 5.2 Större avvikelser jämfört med statsbudgeten,
avvikelser större än 1 mdkr
Indragningar
Enligt 8 § lagen om statsbudgeten får regeringen
besluta att medel på ett anvisat anslag inte skall
användas, om detta är motiverat av särskilda
omständigheter i en verksamhet eller av stats-
finansiella eller andra samhällsekonomiska skäl.
Under 1999 genomfördes en förändring av 11§
anslagsförordningen (1996:1189) vilken innebar
att berörda myndigheter fr.o.m. 1999 får
disponera ett ramanslag med högst summan av
tilldelat belopp och ett överfört anslagssparande
upp till tre procent av anslaget. Om inte rege-
ringen beslutar annat skall myndigheten som en
indragning av anslag föra bort ett belopp
motsvarande den del av ett anslagssparande
enligt årsredovisningen för föregående år som
överstiger tre procent av det årets tilldelade
anslag minskat med dispositionsrätt som
fördelats till annan myndighet. Indragningen
skall göras den 30 juni året efter det år då
anslagssparandet översteg tre procent.
Under 1999 har regeringen beslutat om in-
dragningar av anslagsmedel uppgående till ca
9 miljarder kronor. Ett fåtal indragningar svarar
för större delen av detta belopp. I tabell 5.23
redovisas samtliga indragningar som är större än
100 miljoner kronor. Dessa större indragningar,
15 stycken, summerar till 7 899 miljoner kronor
och svarar för 92 procent av det totalt indragna
beloppet under 1999. En stor del av det indragna
beloppet avser indragning av anslagssparande
från s.k. äldreanslag.
Den största indragningen uppgår till
2 127 miljoner kronor och härrör sig till
äldreanslaget 06 A1 Försvarsmakten, upptaget på
statsbudgeten 1998, indragningen avser den
slutliga tekniska justeringen som gjordes tillföljd
av övergången till lånefinansiering av Försvarets
materielverks rörelsekapital.
Tabell 5.23 Indragningar 1999, större än 100 mkr
Miljoner kronor
Utgiftsområde/anslag
Uo 2 98 02B1 Åtg. för att stärka det fin. systemet
156
Uo 5 98 05B1 Bidrag till vissa internationella org.
196
Uo 6 98 06A1 Försvarsmakten
2 127
Uo10 A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
115
Uo13 A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
731
Uo14 A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
1 181
Uo14 A3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
596
Uo15 A2 Studiemedel m.m.
1 100
Uo 15 A3 Vuxenstudiestöd m.m.
147
Uo18 Stöd till lok. inv.prgm. för ekologisk hållbarhet
120
Uo20 94/95 14A8 Miljöinsatser i Östersjöregionen
128
Uo20 95/96 14A8 Investeringsbidrag för främjande av
omställning till ekologisk hållbarhet
422
Uo22 A2 Väghållning och statsbidrag
500
Uo23 B13 Från EG-budgeten finansierade
kompletterande åtgärder inom jordbruket
160
Uo23 A15 Interv. och exp.bidr. för jordbruksprodukter
220
Summa större indragningar
7 899
Andel av totala indragningar
92 %
Medgivna överskridanden
Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1086) om
statsbudgeten får regeringen med riksdagens
bemyndigande besluta att ett ramanslag får
överskridas, om detta är nödvändigt för att i en
verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var
kända då anslaget anvisades eller för att ett av
riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall
kunna uppfyllas. Regeringen har beslutat om sex
medgivna överskridanden.
Tabell 5.24 Medgivna överskridanden
Miljoner kronor
Utgiftsområde/anslag
Uo8 A6 Utresor för avvisade och utvisade
4
Uo9 A1 Sjukvårdsförmåner m.m.
183
Uo9 B7 Bilstöd till handikappade
14
Uo10 A1 Sjukpenning och rehabilitering
402
Uo11 A4 Delpension
16
Uo26 A1 Räntor på statsskulden
5 375
Summa Medgivna överskridanden
5 994
I statsbudgeten anvisades under utgiftsområde
26 Statsskuldsräntor m.m. anslaget Räntor på
statsskulden 84 450 miljoner kronor. Utfallet blev
89 825 miljoner kronor, vilket är 5 375 miljoner
kronor högre än vad som budgeterades. Därmed
har det direkt till anslaget kopplade be-
myndigande som riksdagen gett regeringen
utnyttjats. Detta bemyndigande innebär att rege-
ringen har rätt att besluta att anslaget får
överskridas om det är nödvändigt för att fullgöra
statens betalningsåtagande.
Utgiftsbegränsningar
I 1999 års ekonomiska vårproposition gjorde
regeringen bedömningen att utgifterna för 1999
riskerade att överstiga det fastställda utgiftstaket.
Främsta orsaken var att utgifterna för Sjuk-
penning och rehabilitering m.m. förväntades bli
högre än anvisat på statsbudgeten. Riksdagen
beslutade därför om besparingar på drygt
4 miljarder kronor. Dessutom införde regeringen
s.k. begränsningsbelopp för vissa anslag. Be-
gränsningsbeloppens syfte var att säkerställa att
anslagsförbrukningen 1999 inte skulle överskrida
en viss bestämd nivå. Regeringen bedömde i
1999 års ekonomiska vårproposition att den
faktiska utgiftsreduktionen tillföljd av ut-
giftsbegränsningarna motsvarade ca 3,7 miljarder
kronor. I tabell 5.25 nedan följs dessa
utgiftsbegränsningar upp. Det är tre anslag som
har överskridit de av regeringen beslutade be-
gränsningsbeloppen, Utrikesförvaltningen, äldre-
anslaget Regionalpolitiska åtgärder från stats-
budgeten 1998 och Väghållning och statsbidrag
Tabell 5.25 Begränsningsbelopp 1999
Miljoner kronor
Begränsningsbelopp
Utfall
Skillnad
Uo 1, 1995/96 B2 Samarbete och utveckling Östersjön
279
185
94
Uo 2, A14 Kontrollfunktionen i staten
116
72
44
Uo 3, A2 Skattemyndigheterna
4 482
4 458
24
Uo 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
3 011
2 876
135
Uo 5, A1 Utrikesförvaltningen
1 906
1 909
-3
Uo 6 Totalförsvar
45 948
44 264
1 684
Uo 7, Vo A Internationellt utvecklingssamarbete
11 637
11 625
12
Uo 7, Vo B Samarbete Central- och Östeuropa
835
794
41
Uo 8, B2 Särskilda åtgärder i utsatta bostadsområden
142
107
35
Uo16 Utbildning och universitetsforskning
30 086
29 148
938
Uo 18, E1 Lokala investeringsbidrag
960
905
55
Uo 19, 1998 A1 Regionalpolitiska åtgärder
610
738
-128
Uo 21, B2 Bidrag till investeringari elproduktion från förnybara energikällor
110
87
23
Uo 21, B4 Energiforskning
247
205
42
Uo21, B5 Energiteknikstöd
154
154
0
Uo21, B7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser
30
30
0
Uo 21, B9 Åtgärderför elvärmeförsörjning i Sydsverige
40
40
0
Uo21, 1997 A1 Åtgärder för effektivare använding av energi
20
18
2
Uo 22, A2 Väghållning och statsbidrag
11 895
12 132
-237
Uo 22, A4 Banverket: Banhållning
7 290
7 113
177
Uo 24, D1 Teknisk forskning och utveckling
869
868
1
Uo 24 1995/96 A16 Program för småföretags utveckling
298
258
40
Uo 25 , A2 Särskilda insatser i kommuner och landsting
950
760
190
Månadsfördelat utfall
Statsbudgetens utfall redovisas löpande under
året av Ekonomistyrningsverket. I bilaga 4 redo-
visas statsbudetens utfall per månad och utgifts-
område. De korrigeringar av anslagsför-
brukningen som görs av myndigheterna vid
budgetårets slut redovisas i sin helhet på
december månad.
Utfallet per utgiftsområde
I nästa avsnitt redovisas utfallet per utgifts-
område och de större avvikelserna mot
statsbudgeten på anslagsnivå. I vissa fall
kommenteras avvikelserna mot tilldelade medel.
Med tilldelade medel avses summan av ingående
reservationer och ramöverföringsbelopp, an-
visade medel på stats- och tilläggsbudget, med-
givna överskridanden samt indragningar.
Dessutom redovisas RGK:s nettoutlåning och
den kassamässiga korrigeringen, som redovisas
på budgetens utgiftssida. I bilaga 3 redovisas
utfallet 1999 för samtliga anslag på statsbudgeten
samt avvikelser bl.a. jämfört med statsbudgeten.
Tabell 5.26 Statsbudgetens utgifter 1999
Miljoner kronor
Statsbudget
Tilläggs-
budget
Totalt
anvisat
Utfall
Avvikelse
mot stats-
budget
Avvikelse
mot totalt
anvisat
Uo 1 Rikets styrelse
4 180
3
4 183
4 541
362
358
Uo 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
1 705
1
1 706
1 515
-191
-192
Uo 3 Skatteförvaltning och uppbörd
5 811
0
5 811
5 953
142
142
Uo 4 Rättsväsendet
21 919
20
21 939
22 262
343
323
Uo 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 871
0
2 871
2 877
5
5
Uo 6 Totalförsvar
44 108
58
44 166
44 264
156
98
Uo 7 Internationellt bistånd
11 900
0
11 900
12 418
519
519
Uo 8 Invandrare och flyktingar
4 324
255
4 579
4 402
78
-177
Uo 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
24 012
242
24 254
24 519
506
264
Uo 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
80 503
7 474
87 977
88 477
7 974
500
Uo 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
34 315
121
34 436
34 450
135
14
Uo 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
39 896
461
40 357
41 175
1 279
818
Uo 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
33 789
150
33 939
35 448
1 659
1 509
Uo 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
48 274
-308
47 966
48 795
521
829
Uo 15 Studiestöd
22 447
-92
22 355
19 676
-2 771
-2 679
Uo 16 Utbildning och universitetsforskning
29 031
107
29 138
29 148
118
11
Uo 17 Kultur, media, trossamfund och fritid
7 452
1
7 453
7 554
102
102
Uo 18 Samhällsplanering, bostadsförs. och byggande
20 463
35
20 498
17 172
-3 291
-3 325
Uo 19 Regional utjämning och utveckling
2 743
26
2 769
3 720
977
951
Uo 20 Allmän miljö- och naturvård
1 549
28
1 577
1 632
83
55
Uo 21 Energi
1 681
0
1 681
1 101
-580
-580
Uo 22 Kommunikationer
25 501
-1
25 500
25 629
127
128
Uo 23 Jord-o skogsbruk,fiske med anslutande näringar
11 974
12
11 986
11 925
-49
-61
Uo 24 Näringsliv
2 898
12
2 910
3 256
358
346
Uo 25 Allmänna bidrag till kommuner
103 565
-40
103 525
102 542
-1 022
-982
Uo 26 Statsskuldsräntor m.m.
84 560
0
84 560
89 885
5 325
5 325
Uo 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
21 908
0
21 908
20 884
-1 024
-1 024
Minskning av anslagsbehållningar
5 000
0
5 000
0
-5 000
-5 000
Summa utgiftsområden
698 380
8 565
706 945
705 222
6 842
-1 723
Kassamässig korrigering
-45 000
0
-45 000
-44 142
858
858
Riksgäldskontorets nettoutlåning
26 988
0
26 988
-17 933
-44 921
-44 921
Summa statsbudgetens utgifter
680 368
8 565
688 933
643 147
-37 221
-45 786
Anm: Statsbudgetens utgifter per anslag redovisas i bilaga 3.
5.4.1 Utgifter per utgiftsområde
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna stats-
chefen, riksdagen och regeringen. Dessutom
ingår bl.a. presstöd, partistöd, allmänna val och
vissa centrala myndigheter.
Tabell 5.27 Uo 1 Rikets styrelse
Miljoner kronor
Versksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Statschefen
70
77
0
79
2
B. Riksdagen
och dess
ombudsmän
913
948
9
981
32
C. Regeringen
m.m.
2 615
2 420
-7
2 759
339
D. Centrala
myndigheter
46
56
0
48
-7
E. Mediefrågor
684
678
1
674
-5
F. Samarbete
och utveckling
inom
Östersjöreg.
1
0
Summa Uo 1
4 328
4 180
3
4 541
362
1 SB= statsbudgeten TB= tilläggsbudget 1 och 2
Utfallet för budgetåret 1999 blev 4 541 miljoner
kronor. Skillnaden mellan statsbudgeten och
utfallet blev 362 miljoner kronor (8,6 procent).
Ökningen i förhållande till statsbudgeten
förklarades till stor del, 185 miljoner kronor, av
en förbrukning av tidigare års anslagssparande på
anslaget C 1 Regeringskansliet m.m. och på
äldreanslaget från budgetåret 1995/96 B2
Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen,
den s.k. Östersjömiljarden. Regeringen beslutade
under våren 1999 om ett begränsningsbelopp för
det senare anslaget på 279 miljoner kronor.
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett tiotal centrala
förvaltningsmyndigheter och Riksgäldskontorets
kostnader för upplåning och förvaltning av
statsskulden. Vidare ingår vissa tidsbegränsade
åtaganden samt Riksdagens revisorer.
Tabell 5.28 Uo 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Utveckling av
statlig
förvaltning
797
887
2
834
-53
B. Det finansiella
systemet
607
751
-1
592
-159
C. Särsk finans
och garanti-
åtaganden
573
49
0
71
21
D. Riksdagens
revisorer
15
19
0
19
1
Summa Uo 2
1 992
1 705
1
1 515
-192
Utfallet för utgiftsområdet blev 1 515 miljoner
kronor. Skillnaden mellan statsbudgeten och
utfallet blev därmed -192 miljoner kronor (-11,2
procent).
Utgifterna för anslaget A7 Folk- och bostads-
räkning budgeterades till 70 miljoner kronor.
Utgifterna för anslaget blev 5 miljoner kronor
vilket var 65 miljoner kronor lägre än anvisat i
statsbudgeten. Arbetet inför genomförandet av
en folk- och bostadsräkning har försenats, vilket
betyder att undersökningen kommer att genom-
föras först 2004 eller 2005.
För verksamhetsområde B hänför sig
skillnader till ett lägre utfall på anslaget B4 Riks-
gäldkontoret; Kostnader för upplåning och
låneförvaltning. Anslagets utfall underskred
budgeterade medel med 159 miljoner kronor,
vilket beror på successivt minskande utgifter för
provisionskostnader m.m. avseende upplåning i
svenska kronor.
Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
Skattemyndigheterna och Tullverket.
Tabell 5.29 Uo 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Skatte-
förvaltningen
4 792
4 712
0
4 845
133
B. Tullverket
1 071
1 099
0
1 107
8
Summa Uo 3
5 863
5 811
0
5 953
142
För 1999 uppgick utgifterna till 5 953 miljoner
kronor. Utfallet blev därmed 142 miljoner
kronor (2,4 procent) högre än anvisat i stats-
budgeten.
Skillnaden förklarades till största del av att
utfallet för anslaget A2 Skattemyndigheterna blev
95 miljoner kronor högre än anvisat i stats-
budgeten. Ökningen förklaras av en senare-
läggning av IT-planer från 1998 vilket innebär att
utgifterna för genomförandet belastade 1999.
Regeringen beslutade under våren 1999 om ett
begränsningsbelopp för anslaget på 4 482 milj-
oner kronor. Utfallet underskred be-
gränsningsbeloppet med 24 miljoner kronor.
Utfallet för anslaget A1 Riksskatteverket blev
38 miljoner kronor högre än budgeterat.
Ökningen förklaras även här av senareläggningen
av skattemyndigheternas IT-planer från 1998 till
1999.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polis-
väsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet,
kriminalvården, kronofogdemyndigheterna och
rättshjälpen.
Tabell 5.30 Uo 4 Rättsväsendet
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Polis-
väsendet
11 289
11 974
-2
11 914
-60
B. Åklagar-
väsendet
741
819
12
829
9
C. Domstols-
väsendet mm
3 063
3 057
10
3 113
56
D. Kriminal-
vården
3 866
3 639
0
3 957
318
E. Kronofogde-
myndigheterna
1 303
1 310
0
1 347
37
F. Övrig
verksamhet
1 151
1120
0
1 102
-18
Summa Uo 4
21 413
21 919
20
22 262
343
För 1999 uppgick utgifterna till 22 262 miljoner
kronor, vilket är en ökning med 343 miljoner
kronor (1,5 procent) jämfört med statsbudgeten.
Skillnaden förklarades främst av att utfallet för
anslaget D1 Kriminalvården blev 318 miljoner
kronor högre än anvisat i statsbudgeten.
Anslaget budgeterades lågt i syfte att anslags-
sparande från tidigare år skulle utnyttjas.
Anslagssparandet, som vid ingången av 1999
uppgick till knappt 243 miljoner kronor,
förbrukades under året och vid årsskiftet
1999/2000 utnyttjades ca 76 miljoner kronor av
anslagskrediten.
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak för-
valtningskostnader för Utrikesdepartementet
och de 103 utlandsmyndigheterna samt bidrag
till vissa internationella organisationer såsom
exempelvis Förenta Nationerna och Nordiska
ministerrådet.
Tabell 5.31 Uo 5 Utrikesförvaltning och int. samverkan
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Utrikes-
förvaltningen
m.m.
1 821
1 747
0
1 914
167
B. Internationella
organisationer
679
954
0
794
-160
C. Information
om Sverige i
utlandet
61
67
0
65
-2
D. Nedrustning-
och säkerhets-
politiska frågor
57
58
0
57
-2
E. Övrig
verksamhet
20
45
0
46
1
Summa Uo 5
2 638
2 871
0
2 876
5
Utfallet uppgick till 2 876 miljoner kronor, vilket
är 5 miljoner kronor (0,2 procent) högre än vad
som anvisades på statsbudgeten.
Avvikelsen jämfört med statsbudgeten för de
två verksamhetsområdena Utrikesförvaltningen
m.m. och Internationella organisationer tog i
stort sett ut varandra. Utfallet för anslaget A1
Utrikesförvaltningen blev 169 miljoner kronor
högre än vad som anvisades på statsbudgeten. De
högre utgifterna finansierades genom ett ut-
nyttjande av anslagssparande. Regeringen
beslutade under våren 1999 om ett
begränsningsbelopp för anslaget A1 Utrikes-
förvaltningen på 1 906 miljoner kronor. Utfallet
överskred begränsningsbeloppet med 3 miljoner
kronor.
Utfallet för anslaget B1 Bidrag till vissa
internationella organisationer blev 212 miljoner
kronor lägre än budgeterat, vilket framför allt
berodde på att planerade internationella
operationer inte har fullföljts. Vidare för-
brukades en stor del av den ingående reserva-
tionen, 52 miljoner kronor, på äldreanslaget
1995/96 B9 Fredsbevarande verksamhet till det
svenska deltagandet i Kosovo.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det
militära och civila försvaret, Kustbevakningen,
Statens räddningsverk, Sprängämnes-
inspektionen, nämnder samt stödverksamhet till
det militära och civila försvaret. I utgiftsområdet
ingår även internationell fredsfrämjande verk-
samhet med svensk trupp utomlands.
Tabell 5.32 Uo 6 Totalförsvar
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Militärt
försvar
38 626
39 829
95
40 133
304
B. Vissa
funktioner
inom det civila
försvaret
2 365
2 489
-145
2 284
-205
C. Kust-
bevakningen
och nämnder
m.m.
443
823
115
874
51
D. Stöd-
verksamhet
965
966
-7
972
6
Summa Uo 6
42 339
44 108
58
44 264
156
Från utgiftsområdet har fr.o.m. 1999 anslaget
Ersättning för kroppsskador flyttats till
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp. Samtidigt delades
Försvarsmaktens anslag upp på två anslag,
Förbandsverksamhet och beredskap m.m. samt
Utveckling och investeringar.
I statsbudgeten anvisades 44 108 miljoner
kronor för utgiftsområdet. Utfallet blev
44 264 miljoner kronor, vilket var 156 miljoner
kronor (0,4 procent) högre än budgeterat.
Regeringen beslutade under 1999 om ett
begränsningsbelopp för hela utgiftsområdet på
45 948 miljoner kronor. Utfallet understeg detta
belopp med 1 684 miljoner kronor.
Skillnaden mot statsbudgeten förklaras av
utfall som gick i båda riktningarna. De lägre
utgifterna jämfört med statsbudgeten var
framför allt hänförliga till Försvarsmaktens
anslag A1 Förbandsverksamhet och beredskap
m.m.. Skillnaden mot statsbudgeten blev –975
miljoner kronor. Orsaken till den lägre
förbrukningen inom anslaget var en följd av åt-
stramningar inom förbandsverksamheten. Dessa
var i sin tur en följd av krav på ekonomisk
återhållsamhet för att få verksamheten i balans.
De ökade utgifterna jämfört med stats-
budgeten förklarades främst av två anslag, A3
Utveckling och investeringar samt A2 Freds-
främjande truppinsatser. Utfallen överskred
anvisat belopp med 996 respektive 283 miljoner
kronor. De ökade utgifterna för anslaget
Utveckling och investeringar berodde på att det
förekommer en osäkerhetsfaktor i form av
tidsförskjutningar vid materielanskaffning till
Försvarsmakten. De ökade utgifterna för
anslaget Fredsfrämjande truppinsatser orsakades
av högre kostnader för det svenska bidraget till
en internationell fredsstyrka i Kosovo. Anslaget
tillfördes 92 miljoner kronor på tilläggsbudget.
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna inter-
nationellt utvecklingssamarbete samt samarbete
med Central- och Östeuropa.
Tabell 5.33 Uo 7 Internationellt bistånd
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Intern.
utvecklings-
samarbete
10 790
11 150
0
11 625
475
B. Samarbete
med Central-
och Östeuropa
689
750
0
794
44
Summa Uo 7
11 479
11 900
0
12 418
519
I statsbudgeten anvisades utgiftsområdet
11 900 miljoner kronor. Utfallet blev
12 418 miljoner kronor, dvs. 519 miljoner kronor
(4,4 procent) högre än budgeterat.
Tilldelade resurser för verksamhetsområdet A
Internationellt utvecklingssamarbete beräknades
utifrån biståndsramen som sattes till 12 840 mil-
joner kronor. Verksamhetsområdet innehåller
anslagen A1 Biståndsverksamhet och A2
Biståndsförvaltning. Från biståndsramen gjordes
avräkningar för utgifter, klassificerade som
bistånd, inom andra utgiftsområden. Tidigare år
har besparingar skett inom utgiftsområdet till
följd av att biståndsramen sänktes 1997 till
0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI).
Från och med 1999 höjdes den totala
biståndsramen till 0,705 procent av BNI. Under
året beslutades om ett begränsningsbelopp för
verksamhetsområdet på 11 637 miljoner kronor.
Utfallet för verksamhetsområdet blev
11 625 miljoner kronor.
Skillnaden för utgiftsområdet mellan utfallet
och statsbudgeten förklarades främst av ett
utnyttjande av ingående reservationer på anslaget
A1 Biståndsverksamhet. Utfallet för anslaget blev
475 miljoner kronor högre än budgeterat.
Utnyttjandet av en del av de ingående
reservationerna aviserades av regeringen redan i
budgetpropositionen för 1999.
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med
frågor bl.a. rörande mottagande av asylsökande.
Vidare finansieras arbetet med invandrares
integration i Sverige, t.ex. utgifter för kommun-
ersättningar vid flyktingmottagande.
Tabell 5.34 Uo 8 Invandrare och flyktingar
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Migrations
politik
1 823
1 785
255
1 953
168
B. Invandrares
integration
2 363
2 539
0
2 449
-90
Summa Uo 8
4 186
4 324
255
4 402
78
Under budgetåret 1999 förbrukades 4 402 milj-
oner kronor inom utgiftsområdet, vilket är
78 miljoner kronor (2 procent) högre än
anvisade medel i statsbudgeten. Antalet asyl-
sökanden i mottagandesystemet och antalet
utplaceringar i kommunerna är faktorer som i
stor utsträckning har påverkat utgifterna för
utgiftsområdet under det gångna året.
Skillnaden förklaras främst av utfallet för
anslaget A2 Mottagande av asylsökande, vilket
blev 338 miljoner kronor högre än anvisat i
statsbudgeten. Detta berodde på att antalet
personer i mottagandesystemet översteg vad som
beräknats i statsbudgeten, vilket främst förklaras
av Kosovokrisen.
Utfallet för anslaget A3 Migrationspolitiska
åtgärder blev 187 miljoner kronor lägre än anvisat
i statsbudgeten. Detta berodde främst på att
antalet kvotflyktingar minskade till förmån för
evakuering av fördrivna personer från provinsen
Kosovo. Kostnader relaterade till återvändande
av flyktingar minskade under 1999. Detta var ett
direkt resultat av att kriget i Kosovo minskade
benägenheten att återvända till Balkanregionen.
Anslaget B2 Särskilda insatser i utsatta bostads-
områden och anslaget B5 Hemutrustningslån stod
för merparten av minskningen av utfallet i
relation till anvisade medel i statsbudgeten. Den
främsta orsaken till skillnaden för anslaget B5
Hemutrustningslån var att antalet beviljade
ansökningar om hemutrustningslån minskade
som en följd av att flertalet av de flyktingar som
kom under 1999 endast fick tidsbegränsade
tillstånd och därmed inte rätt till hem-
utrustningslån. En annan orsak var lägre
räntekostnader.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak olika bidrag
och ersättningar inom hälso- och sjukvårds-
området samt förvaltningskostnader för myndig-
heter inom området.
Tabell 5.35 Uo 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Hälso- och
sjukvård
17 148
16 859
468
17 599
740
B. Social omsorg
5 495
6 633
-226
6 388
-245
C. Socialstyrelsen
379
407
0
431
24
D. Stöd t. forskn.
102
114
0
101
-13
Summa Uo 9
23 124
24 012
242
24 519
506
Utgifterna uppgick 1999 till 24 519 miljoner
kronor. Utfallet blev därmed 506 miljoner
kronor ( 2 procent ) högre än anvisade medel på
statsbudgeten.
De ökade utgifterna inom utgiftsområdet är
framförallt att hänföra till anslaget A2 Bidrag till
läkemedelsförmånen. Utfallet blev 721 miljoner
kronor högre än anvisade medel i statsbudgeten.
Orsaken till skillnaden var att en överens-
kommelse om statsbidrag till landstingen
avseende kostnader för läkemedelsförmånen år
1999 slöts mellan landstingsförbundet och
staten. Vidare genomfördes en utbetalning på
690 miljoner kronor under 1999 avseende
slutreglering till landstingen för 1998.
Utfallet för anslaget A1 Sjukvårdsförmåner
underskred anvisade medel i statsbudgeten med
sammanlagt 83 miljoner kronor. Skillnaden
förklaras av att kostnaderna för EU-vården blev
31,4 miljoner kronor lägre än beräknat och att
utgifterna för tandvårdsersättningar blev
51,2 miljoner kronor lägre än beräknat.
Utfallet för anslaget B7 Bilstöd till handikappade
blev 202 miljoner kronor, vilket är 23 miljoner
kronor högre än i statsbudgeten. Genom en
förordningsändring beslutade regeringen att
bilstöd bara skulle kunna utbetalas inom ramen
för beviljat anslag. Den kraftiga ökningen av
antalet ansökningar fick till följd att Riks-
försäkringsverket införde ett utbetalningsstopp
under 1999 för att inte överskrida tillgängliga
medel inklusive anslagskredit.
Utgifterna för anslaget B8 Kostnader för statlig
assistansersättning uppgick 1999 till 4 498 milj-
oner kronor, vilket var 155 miljoner kronor lägre
än anvisade medel i statsbudgeten.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhets-
områden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp samt socialförsäkringsadministra-
tionen, dvs. Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna.
Tabell 5.36 Uo 10 Ek. trygghet vid sjukdom och handikapp
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Ek. tryggh.
Vid sjukdom/
handikapp
35 311
75 067
7 475
82 769
7 702
B. Social-
försäkrings
adm.
4 374
5 437
-1
5 708
272
Summa Uo 10
39 685
80 503
7 474
88 477
7 974
Utfallet för utgiftsområdet uppgick till
88 477 miljoner kronor, vilket är 7 974 miljoner
kronor (10 procent) högre än anvisade medel i
statsbudgeten.
Skillnaden förklaras främst av högre utgifter
för Anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m. Utgifterna blev 7,8 miljarder kronor
(39 procent) högre än vad som anvisats i
statsbudgeten. Utgiftsutvecklingen för anslaget
styrs bl.a. av antalet dagar ersatta med
sjukpenning, demografiska förändringar samt
beteendeförändringar på individnivå. Vidare
påverkas utgifterna av den genomsnittliga
ersättningen, vilken styrs av regelverk och
löneutveckling.
År 1999 ökade antalet sjukskrivna samt antalet
ersatta sjukdagar. I synnerhet de långa sjuk-
skrivningsperioderna (mer än 1 år) har ökat
1999. Vidare ökade den genomsnittliga
ersättningen per sjukdag, vilket kan förklaras av
att nya yrkesgrupper med höga inkomster utgör
en ökande andel. En annan förklaring är att det
förbättrade läget på arbetsmarknaden har lett till
en ökning av arbetskraftens storlek och därmed
även antalet personer med tillträde till
sjukförsäkringen. I tider av hög efterfrågan på
arbetskraft tenderar även människors be-
nägenhet att sjukskriva sig att öka.
Tabell 5.37 Antal ersatta sjukdagar, ersättning per dag.
Antal ersatta netto sjukdagar
miljoner dagar.
Genomsnittlig ersättning,
kronor/ dag.
1997
41,7
332
1998
50,4
368
1999
62,7
386
Antalet ersatta netto sjukdagar uppgick 1999 till
ca 62,7 miljoner dagar. Det är ca 12 miljoner
(24,4 procent) fler dagar än 1998.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Utgiftsområdet finansierar folkpension i form av
ålderspension, efterlevandepensioner till vuxna,
delpensioner och bostadstillägg för pensionärer.
Tabell 5.38 Uo 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Ek. Trygghet
vid ålderdom
62 684
34 315
121
34 450
135
Summa Uo 11
62 684
34 315
121
34 450
135
Under budgetåret 1999 uppgick anslags-
förbrukningen till 34 450 miljoner kronor, vilket
är 135 miljoner kronor (0,4 procent) högre än
anvisade medel i statsbudgeten.
Utgifterna på anslaget A3 Bostadstillägg till
pensionärer blev 99 miljoner kronor högre än
anvisade medel på statsbudgeten. Skillnaden
förklaras till största delen av att medelbeloppet
för bostadstillägg till pensionärer (bostads-
tillägget) har varit högre än beräknat. Under
1999 har antalet med bostadstillägg minskat från
490 000 till 474 027 personer. Minskningen beror
på att andelen ATP-pensionär med högre
årsinkomster har ökat. Trots minskningen av
antalet BTP-tagare ökade utgifterna med 4 pro-
cent under 1999. Anledningen till denna
utveckling var att ersättningsgraden höjdes från
85 till 90 procent.
Utgifterna för anslaget A4 Delpension
översteg budgeterade medel med 95 miljoner
kronor. Skillnaden beror på att den s.k. del-
pensionsfaktorn, dvs. utbetalt belopp per person
räknat i basbelopp, blev högre än beräknat.
Utgifterna på anslaget A1 Ålderspensionärer
ökade med 16 miljoner kronor jämfört med vad
som tilldelades i statsbudgeten. Utgifterna för
ålderspension ökade med ca 3 procent mellan
1998 och 1999. Det totala antalet ålders-
pensionärer är i det närmaste oförändrat,
däremot har antalet ATP-pensionärer ökat med
ca 1 procent. Nytillskottet av pensionärer har i
ökad utsträckning rätt till full ATP, vilket
medför ökade kostnader. Kostnaderna för
ålderspensionerna utanför statsbudgeten ökade
1999.
Utgifterna på anslaget A2 Efterlevande-
pensioner till vuxna blev 75 miljoner kronor lägre
än budgeterat. En förklaring till skillnaden kan
vara kvardröjande effekter från 1997 då inkomst-
prövning av änkepension för folkpension
infördes.
Ålderspensionssystemet
Utgifterna för inkomstrelaterad ålderspension
som finansieras ur Allmänna pensionsfonden
och redovisas vid sidan av statsbudgeten uppgick
1999 till ca 136 miljarder kronor. Ålders-
pensioner finansierade över statsbudgeten
uppgick 1999 till 11,6 miljarder kronor. Före
ingången av 1999 omfattade de statliga tak-
begränsande utgifterna vid sidan av
statsbudgeten dels försäkringen för allmän
tilläggspension (ATP), dels utgifter för del-
pension- och arbetsskadeförsäkring. Från och
med budgetåret 1999 bokförs de senare på
statsbudgeten. Med anledning av ålderspensions-
reformen har fr.o.m. år 1999 finansierings-
ansvaret för efterlevande- och förtidspensioner
inom ATP förts över till statsbudgeten. I gengäld
har finansieringsansvaret för större delen av
utgifterna för folkpension i form av ålders-
pension förts till AP-fonden. Takbegränsade
utgifter vid sidan av statsbudgeten omfattar
numera inkomstrelaterad ålderspension samt
folkpension till pensionärer som även uppbär
ATP. Ålderspensionssystemet inkluderar AP-
fonden och fr.o.m. år 1999 även Premiepensions-
myndigheten.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn
Utgiftsområdet finansierar stöd till barnfamiljer,
främst genom allmänna barnbidrag, föräldra-
försäkring inklusive havandeskapspenning och
underhållsstöd.
Tabell 5.39 Uo 12 Ek. trygghet för familjer och barn
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Ek. Trygghet
för familjer
&barn
35 910
39 896
461
41 175
1 279
Summa Uo 12
35 910
39 896
461
41 175
1 279
Utfallet för utgiftsområdet blev 41 175 miljoner
kronor, vilket var 1 279 miljoner kronor
(3,2 procent) högre än anvisade medel i
statsbudgeten. Under året har väsentliga
utgiftsökningar för föräldraförsäkring och
underhållsstöd skett inom utgiftsområdet.
Utfallet för anslaget A2 Föräldraförsäkring
översteg anvisade medel på statsbudgeten med
765 miljoner kronor, vilket är 5 procent högre än
anvisat i statsbudgeten. Orsaken är att medel-
ersättningen har ökat. Ökningen av medel-
ersättningen beror bl.a. på att männen, som i
genomsnitt har högre inkomster, har ökat sitt
uttag från föräldraförsäkringen mer än beräknat.
Männens andel av utbetalda föräldrapennings-
dagar har stigit till 11,6 procent. Nedan följer en
tabell som visar medelersättningens utveckling
för föräldrapenningen.
Tabell 5.40 Föräldrapenningen år 1996-1999.
Antal
netto
dagar
1000-tal
därav
kvinnor
%
därav
män
%
Medel
ers. per
dag
kr/dag
därav
kvinnor
kr/dag
därav
män
kr/dag
1996
42 177
89,4
10,6
269
256
374
1997
37 905
90,1
9,9
274
264
364
1998
36 327
89,6
10,4
302
291
397
1999
36 036
88,4
11,6
316
305
403
Utgifterna för anslaget A3 Underhållsstöd blev
428 miljoner kronor (17 procent) högre än vad
som anvisades på statsbudgeten. De högre
utgifterna för underhållsstödet beror bl.a. på att
antagandet om de bidragsskyldigas totala antal
barn var för lågt. Vidare har antalet barn som får
underhållsstöd ökat mer än beräknat. Det har
också skett en ökning av antalet barn i växelvis
boende. Jämfört med föregående år minskar
dock utgifterna med 93 miljoner kronor vilket
förklaras av att de bidragsskyldiga har ökat
återbetalningarna. Den genomsnittliga ut-
betalningen per barn har minskat under 1999.
Orsaken till minskningen är en ändrad
fördelning mellan olika typer av underhållsstöd.
Andelen barn med fullt underhållsstöd minskar
medan andelen barn med bidrag vid växelvis
boende ökar. Även gruppen barn med
utfyllnadsbidrag ökar.
Utfallet för anslaget A6 Vårdbidrag för
funktionshindrade blev 62 miljoner kronor högre
än budgeterat. Andelen barn som har beviljats
vårdbidrag har fördubblats sedan 1985. Under
1999 ökade antalet beviljade vårdbidrag med 12
procent jämfört med 1998. Ökat fokus på barn
med psykiska störningar förklarar merparten av
ökningen.
Anslaget A1 Allmänna barnbidrag överskred
budgeterade medel med 61 miljoner kronor. I
relation till totalt tillgängliga medel blev utfallet
358 miljoner kronor lägre. Vid en jämförelse mot
föregående år blev utfallet 64 miljoner kronor
lägre vilket förklaras av sjunkande födelsetal och
ett lägre antal bidragsberättigade barn.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Utgifterna omfattar till största delen bidrag till
arbetslöshetsersättning (ca 97 procent av ut-
gifterna 1999) och resterande del utgörs av
bidrag till lönegarantiersättning.
Tabell 5.41 Uo 13 Ek. trygghet vid arbetslöshet
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Ers. vid
arbetslöshet
37 331
33 789
150
35 448
1 659
Summa Uo13
37 331
33 789
150
35 448
1 659
Utgifterna för utgiftsområdet uppgick till
35 448 miljoner kronor år 1999, vilket är
1 659 miljoner kronor (5 procent) högre än
anvisat i statsbudgeten. Jämfört med budgetåret
1998 har utgifterna minskat med 795 miljoner
kronor. Minskningen förklaras av att den öppna
arbetslösheten har minskat från i genomsnitt
6,5 procent av arbetskraften 1998 till 5,6 procent
1999.
Utgiftsnivån inom utgiftsområdet påverkas av
nivån på den öppna arbetslösheten vad gäller
utgifter för arbetslöshetsersättningen, genom-
snittlig dagpenning samt av antalet konkurser
vad gäller utgifterna för lönegarantiersättning.
De högre utgifterna är hänförliga till A1
Bidrag till arbetslöshetsersättning, vars utfall blev
1 698 miljoner kronor högre än anvisat. Därmed
har anslagskrediten utnyttjats med 1 276 milj-
oner kronor. En förklaring till den högre
förbrukningen är att utgifterna vid bud-
geteringen underskattades för de personer som
räknas som sysselsatta i SCB:s arbetskrafts-
undersökning, men samtidigt uppbär arbets-
löshetsersättning, t.ex. deltidsarbetslösa och
tillfälligt anställda. År 1998 förändrades
redovisningsprinciperna för anslagsavräkningen
av skatt på transfereringar. Som ett resultat av
denna förändring av redovisningsprinciperna
genomfördes en teknisk justering av anslaget
1999 i form av en indragning med ca 731 mil-
joner kronor.
Utfallet för anslaget A2 Bidrag till lönegaranti-
ersättningar, uppgick till 954 miljoner kronor,
vilket var 39 miljoner kronor lägre än
statsbudgeten. Skillnaden förklaras av att den
ekonomiska konjunkturen har medfört en
minskning av antalet konkurser, vilket i sin tur
minskar nyttjandet av statlig lönegaranti. Under
1999 tillfördes anslaget 150 miljoner kronor på
tilläggsbudget. Totalt tilldelade medel uppgick
således till 1 143 miljoner kronor och utfallet
blev 189 miljoner kronor lägre än totalt tilldelade
medel.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknads-
politiska åtgärder, Arbetsmarknadsverket,
Arbetarskyddsstyrelsen m.fl. myndigheters
förvaltning samt forskning och utveckling på
arbetsmarknads- och arbetslivsområdet.
Området omfattar även vissa utgifter för Samhall
AB:s verksamhet, jämställdhetspolitiska frågor
samt statliga arbetsgivarfrågor.
Tabell 5.42 Uo14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A.
Arbetsmarkn.
34 039
34 721
-307
35 721
1 000
B. Arbetsliv
5 534
5 377
-1
5 476
99
C. Jäm-
ställdhet
kvinnor-män
36
33
0
28
-5
D. Staten som
arbetsgivare
8 059
8 143
0
7 570
-573
Summa Uo 14
47 668
48 274
-308
48 795
521
Utfallet för utgiftsområdet blev 48 795 miljoner
kronor, vilket är 521 miljoner kronor (1 procent)
högre än statsbudgeten. Utfallet blev 351
miljoner kronor lägre än totalt tilldelade medel.
Anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(inkl. äldreanslaget 1995/96 Arbets-
marknadspolitiska åtgärder), svarade för ca
46 procent av de totala utgifterna 1999. Jämfört
med 1998 har de totala utgifterna för
utgiftsområdet under 1999 ökat med 1 127
miljoner kronor.
Skillnaden i förhållande till anvisade medel på
statsbudgeten hänför främst till en ökning av
utgifterna med 442 miljoner kronor för anslaget
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta
berodde troligtvis på att åtgärdernas
styckkostnader ökade mer än vad som förutsågs
inför 1999 års planering. Jämfört med 1998 har
utgifterna ökat med 1 137 miljoner kronor. Från
och med 1999 belastas anslaget med statlig
ålderspensionsavgift.
Utfallet för anslaget A4 Europeiska social-
fonden m.m. blev 354 miljoner kronor högre än
anvisat i statsbudgeten. Av de för program-
perioden 1995-1999 avsatta medlen (totalt ca
3 100 miljoner kronor ) har ca 86 procent
utbetalats vid budgetårets utgång.
Utfallet för anslaget B3 Forskning, utveckling
och utbildning m.m. uppgick till 387 miljoner
kronor, vilket är 91 miljoner kronor högre än
anvisat i statsbudgeten. Skillnaden förklaras av
att utbetalningar under året har utförts till
tidigare avslutade projekt.
Utfallet för anslaget D2 Statliga
tjänstepensioner m.m. blev 7 569 miljoner kronor,
vilket är 571 miljoner kronor lägre än anvisat i
statsbudgeten. Skillnaden förklaras i huvudsak av
riksdagens beslut om att hela basbeloppet skall
ligga till grund för utbetalning av den allmänna
pensionen. Genom den höjning som skedde av
allmänpensionen sänktes den statliga tjänste-
pensionsandelen för de grupper som har pension
efter det gamla avtalet PA-SPR. Denna grupp har
en s.k. samordnad pension. Detta innebär att
belastningen av D2 anslaget minskar och i
gengäld belastas folkpensionsanslaget till större
delen avseende denna grupp pensionärer.
Indragningar av medel på utgiftsområdet
uppgick 1999 till totalt 1 784 miljoner kronor.
Största delen av indragningarna härrör från
anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
från vilket 1 181 miljoner kronor drogs in efter
nedrevidering av antalet personer som
beräknades delta i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar studiehjälp till
gymnasiestuderande, studiemedel i form av
bidrag, räntesubventioner och avskrivning av
studielån, olika typer av vuxenstudiestöd samt
bidrag för vissa studiesociala ändamål.
Tabell 5.43 Uo 15 Studiestöd
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Studiestöd
21 919
22 447
-92
19 676
-2 771
Summa Uo 15
21 919
22 447
-92
19 676
-2 771
För 1999 uppgick utgifterna till 19 676 miljoner
kronor, vilket är 2 771 miljoner kronor (12 pro-
cent) lägre än anvisat i statsbudgeten. I relation
till totalt tilldelade medel blev utfallet
1 484 miljoner kronor lägre. Under året har
indragningar på totalt 1 247 miljoner kronor
gjorts. Jämfört med 1998 har utfallet minskat
med 2 243 miljoner kronor.
Skillnaden mellan utfallet och statsbudgeten
hänför sig främst till minskade utgifter på
anslaget A2 Studiemedel m.m. vilket
huvudsakligen beror på att CSN 1999 övergick
från en blandad utgifts- och kassamässig
avräkningsprincip till en renodlad kassamässig
avräkningsprincip avseende myndighetens
räntor. Denna förändring innebär att ca 1 100
miljoner kronor avräknas 2000 i stället för 1999.
Tabell 5.44 Antal studerande med studiemedel
1996–1999
Studiebidrag
Studielån
1996
356 394
262 668
1997
384 650
300 021
1998
412 316
326 354
1999
416 703
336 457
Jämfört med 1998 har utfallet 1999 minskat med
1 594 miljoner kronor. Under 1999 ökade antalet
högskolestuderande som hade studiemedel med
ca 2 procent eller drygt 5 500 personer. Antalet
studiemedelstagare i forskarutbildning minskade
med ca 56 procent under 1999. Orsaken till
minskningen var nya regler för doktoranders
studiefinansiering. Under 1999 har antalet
studiemedelstagare på komvux och gymnasial
nivå minskat. Under året har det skett en
marginell minskning av antalet studie-
medelstagare på grundskolenivå.
Tabell 5.45 Utbetalda studiemedel 1996-1999
Miljoner kronor
Bidrag
Lån1
1996
4 479
9 075
1997
4 810
10 119
1998
4 964
10 754
1999
5 016
11 165
1 inkl extra studiemedel
Utfallet för anslaget A3 Vuxenstudiestöd m.m.
blev 1 231 miljoner kronor lägre än anvisade
medel på statsbudgeten. Minskningen av utfallet
förklaras främst av att efterfrågan på det särskilda
utbildningsbidraget har minskat kraftigt, bl.a. till
följd av fortsatt sjunkande arbetslöshet. Jämfört
med föregående år har utfallet minskat med
654 miljoner kronor.
Tabell 5.46 Antal personer som mottog vuxenstudiestöd
1996-1999
1996
1997
1998
1999
41 800
90 700
116 300
96 000
Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar barnomsorg, skola,
vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning,
universitets- och högskoleutbildning, forskning
samt högskolemyndigheter.
Tabell 5.47 Uo16 Utbildning och universitetsforskning
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Barnomsorg,
skola o vuxenutb.
5 543
6 802
81
6 251
-552
B. Universitet
högskolor m.m.
19 334
19 500
0
19 933
433
C. Högskole-
myndigheter
476
453
61
487
34
D. Nationell och
int. Forskn.
Resurser
2 330
2 218
-18
2 420
201
E. Gemensamma
ändamål
54
57
-17
58
1
Summa Uo 16
27 737
29 031
107
29 148
118
För 1999 uppgick utgifterna till 29 148 miljoner
kronor, vilket är 118 miljoner kronor (0,4 pro-
cent) högre än anvisat i statsbudgeten. Jämfört
med totalt tilldelade medel blev utfallet
2 101 miljoner kronor lägre. En betydande del av
skillnaden jämfört med anvisat i statsbudgeten
förklaras av att medel på äldreanslag har för-
brukats under året.
Äldreanslaget 95/96 C46 Övriga utgifter inom
grundforskningen uppvisar ett utfall på 424 milj-
oner kronor.
Utfallet för Anslaget B 52 Särskilda utgifter för
universitet och högskolor m.m. blev 104 miljoner
kronor högre än budgeterat.
Utfallet för anslaget D17 Särskilda utgifter för
forskningsändamål översteg anvisade medel i
statsbudgeten med 65 miljoner kronor.
Den största skillnaden gentemot stats-
budgeten uppvisar anslaget A 15 Särskilda
utbildningsinsatser för vuxna. Utfallet blev
355 miljoner (-8,0 procent) kronor lägre än
anvisade medel i statsbudgeten. Skillnaden
förklaras främst av att medlen avseende den
kvalificerade yrkesutbildningen inte förbrukades
helt under 1999. Anslaget innehåller bl.a. utgifter
för regeringens satsning på vuxenutbildning, det
s.k. Kunskapslyftet. Bidraget betalas ut i förskott
till kommunerna, varvid avräkning mot pre-
stationer sker i efterhand. För 1999 anvisades
motsvarande 106 500 årsstudieplatser, vilket är
5 600 färre platser än 1998. Under läsåret
1998/99 deltog 6,6 procent av befolkningen
mellan 20 och 64 år i den kommunala
vuxenutbildningen inklusive kunskapslyftet.
Tabell 5.48 Totalt antal heltidsplatser och antal elever i
kommunal vuxenutbildning (inkl. kunskapslyftet) 1996-
1999
Antal
HT 1997
VT 1998
HT 1998
VT 1999
Heltids-
platser
113 475
142 529
144 630
156 815
Elever
172 934
191 456
227 885
228 010
Universitet och högskolor svarar för ca 68 pro-
cent av utgiftsområdets utgifter. Utgifterna som
avser utbildning och forskning vid universitet
och högskolor uppgick 1999 till 19 933 miljoner
kronor, vilket är 434 miljoner kronor högre än
anvisat i statsbudgeten. Ökningen förklaras av
ett ökat antal studieplatser i samband med
utbyggnaden av universitet och högskola.
Sammanlagt kommer medel motsvarande 89 000
nya platser att tillföras universitets- och
högskoleområdet under åren 1997- 2002.
Utgiftsområde 17 Kultur, medier trossamfund
och fritid
Utgiftsområdet omfattar bland annat allmän
kulturverksamhet, museer, film, trossamfund,
folkbildning, ungdoms-, folkrörelse- och idrotts-
frågor.
Tabell 5.49 Uo17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Allmän
kulturverk-
samhet
367
300
0
301
1
B. Teater, dans
och musik
1 430
1 398
0
1 396
-2
C. Bibliotek,
litteratur,
kultur-
tidskrifter
199
227
0
230
3
D. Bild/form
samt konst-
hantverk
79
86
0
94
8
E. Ersättning/
bidrag till
konstnärer
252
262
0
259
-3
F. Arkiv
298
294
-2
294
0
G. Kulturmiljö
393
441
0
532
91
H. Museer och
utställningar
939
962
5
967
5
I. Film o
medier
181
194
-1
193
-1
J. Forskning
42
37
0
38
1
K. Tros-
samfund
56
56
-1
55
-1
L. Folkbildning
2 491
2 579
0
2 569
-10
M. Ungdoms-
frågor
108
109
0
112
3
N. Folkrörelse-
och bildnings-
frågor
507
507
0
514
7
Summa Uo 17
7 342
7 452
1
7 554
102
För 1999 uppgick utgifterna till 7 554 miljoner
kronor, vilket är 102 miljoner kronor (1,4 pro-
cent) högre än vad som anvisades i stats-
budgeten.
Skillnaden i förhållande till statsbudgeten
beror främst på anslaget G 2 Bidrag till kultur-
miljövård. Anslaget överskred anvisade medel
med 87 miljoner kronor, vilket helt finansierades
av tidigare års anslagssparande. Överskridandet
hänför sig delvis till förpliktelser som ej kunde
utföras under 1998.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och
bostadsväsendet, geotekniska frågor, läns-
styrelserna, de regionala självstyrelseorganen,
lantmäteriverksamhet m.m. samt stöd till eko-
logisk omställning och utveckling.
Tabell 5.50 Uo18 Samhällsplanering, bostad och byggande
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Plan-,
byggbost.
väsendet
19 628
16 728
34
14 023
-2705
B. Geoteknik
22
23
0
27
4
C. Länsstyrel-
serna m.m.
1 696
1 778
1
1 819
41
D. Lantmäteri-
verksamh.
407
433
0
396
-37
E. Stöd till
ekologisk utv.
617
1 500
0
908
-592
Summa Uo 18
22 370
20 463
35
17 172
-3 291
Utfallet för budgetåret 1999 blev 17 172 miljoner
kronor, vilket är 3 291 miljoner kronor
(16,1 procent) lägre än anvisat i statsbudgeten.
Skillnaden hänför sig främst till att anslaget
A 5 Statens bostadskreditnämnd: Garanti-
verksamhet redovisade ett lågt utfall. Anslagets
utfall underskred budgeterade medel med
1 753 miljoner kronor. Antalet skadeärenden
inom BKN:s resultatområde för Äldre garantier
minskade markant under 1999. En väsentlig
orsak till denna minskning är att de omfattande
utbetalningarna under främst 1998 medförde
ökad stabilitet i den återstående garantistocken.
Även det låga ränteläget, som inneburit att lån
kunnat omsättas till lägre räntenivå, är en
bidragande orsak. Den genomsnittliga räntan i
bostadsinstitutens utlåning föll från mitten av
1998 till mitten av 1999 med 1,3 procentenheter.
Utfallet för anslaget A10 Bostadsbidrag blev
797 miljoner kronor lägre än anvisat i stats-
budgeten. En förklaring till att kostnaderna för
bostadsbidrag minskade är att hushållen fick
högre inkomster och att sysselsättningen ökade.
Ökningen av hushållens bostadskostnader har
också varit låg. Sammantaget har därmed
behovet av bostadsbidrag minskat.
Anslag E1 Stöd till lokala investeringsprogram
för ekologisk hållbarhet anvisades i statsbudgeten
med 1 495 miljoner kronor. Utfallet blev
590 miljoner kronor lägre än budgeterat. Skälet
var det av regeringen beslutade begränsnings-
beloppet på 960 miljoner kronor. Detta innebar
att utgifterna på anslaget under 1999 maximalt
fick uppgå till detta belopp.
Utfallet för anslaget A2 Räntebidrag blev
170 miljoner kronor lägre än anvisat i
statsbudgeten. Detta beror på att
subventionsräntan blev lägre än beräknat i
statsbudgeten och att räntestödet vid förbättring
av bostadshus sänktes under 1999.
I förhållande till utgiftsområdets totalt till-
delade medel, som uppgick till 21 009 miljoner
kronor, var förbrukningen 3 837 miljoner kronor
lägre.
Utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling
Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av
regionalpolitiskt företagsstöd och medel som
länsstyrelserna förfogade över för regional
projektverksamhet samt en del av
medfinansieringen av EG:s strukturprogram. I
utgiftsområdet ingår även utbetalningar från
EG:s regionalfond som delfinansierar EG:s
bidrag till strukturprogrammen.
Tabell 5.51 Uo19 Regional utjämning och utveckling
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1999
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Regional
utjämning och
utveckling
3 437
2 743
26
3 720
977
Summa Uo 19
3 437
2 743
26
3 720
977
Utfallet 1999 blev 3 720 miljoner kronor vilket är
977 miljoner kronor (35,6 procent) högre än
anvisat i statsbudgeten.
Till största delen beror skillnaden på att
åtaganden gjorda före 1999 till största delen
täcktes av anslagsbehållningar på främst äldre-
anslaget Regionalpolitiska åtgärder. Vid
övergången till ett bemyndigandesystem fördes
ett nytt anslag, A1 Allmänna regionalpolitiska
åtgärder, upp på statsbudgeten 1999. Anslaget
uppgick till ett lägre belopp, 950 miljoner
kronor, på grund av att anslagsbehållningarna på
äldreanslaget i stället skulle tas i anspråk. De
sammanlagda utgifterna för regionalpolitiska
åtgärder blev 1 630 miljoner kronor, således
680 miljoner kronor högre än anvisat i stats-
budgeten.
Utfallet för anslaget A8 Europeiska regionala
utvecklingsfonden blev 973 miljoner kronor,
vilket är 191 miljoner kronor högre än anvisat i
statsbudgeten. Differensen täcktes av anslags-
sparande.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar bland annat frågor
rörande biologisk mångfald och naturvård,
miljö- och kretsloppsforskning samt strålskydd
och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften.
Tabell 5.52 Uo20 Allmän miljö och naturvård
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
TB
Utfall
Utfall-
SB
A. Mijövård
1 133
1 300
28
1 379
79
B. Strålskydd,
kärnsäkerhet
240
249
0
253
4
Summa Uo 20
1 373
1 549
28
1 632
83
Under 1999 blev utgifterna 1 632 miljoner
kronor, vilket är 83 miljoner kronor (5,4 pro-
cent) högre än anvisat i statsbudgeten.
Den främsta förklaringen till de högre
utgifterna är äldreanslaget Investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologiskt hållbar
riktning, som belastades med 104 miljoner
kronor.
Utfallet för anslaget A3 Åtgärder för att bevara
den biologiska mångfalden blev 37 miljoner
kronor högre än budgeterat, varav 23 miljoner
kronor tillfördes på tilläggsbudget.
Däremot blev det lägre utgifter än budgeterat
på anslaget A10 Miljöinsatser i Östersjöregionen,
84 miljoner kronor. Förklaringen är att dessa
insatser skall sträcka sig över flera år.
Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar frågor avseende till-
försel, distribution och användning av energi.
Dessutom omfattas program för omställning och
utveckling av energisystem vars huvudinriktning
är en långsiktig satsning på forskning, utveckling
och demonstration av ny energiteknik. Till
utgiftsområdet hör också energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser i
Baltikum och Östeuropa.
Tabell 5.53 Uo21 Energi
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Energi-
systemfrågor
259
113
0
252
139
B. Omställning
och utveckling av
energisystem
608
1 568
0
849
-719
Summa Uo 21
867
1 681
0
1 101
-580
I statsbudgeten anvisades 1 681 miljoner kronor.
Utfallet för utgiftsområdet blev 1 101 miljoner
kronor, vilket är 580 miljoner kronor (34,5 pro-
cent) lägre än budgeterat belopp..
Skillnaden hänför sig främst till verksamhets-
område B Omställning och utveckling av
energisystemet. På anslaget B4 Energiforskning
anvisades i statsbudgeten 398 miljoner kronor.
Utgifterna uppgick till 205 miljoner kronor,
alltså 193 miljoner kronor lägre än budgeterat.
Skillnaden beror på att regeringen beslutade om
ett begränsningsbelopp på 149 miljoner kronor
vad avsåg Statens energimyndighets del av
anslaget. Detta innebar att anslaget totalt under
1999 fick belastas med utgifter på högst 243 milj-
oner kronor.
Utfallet för anslaget B1 Bidrag för att minska
elanvändandet blev 195 miljoner kronor, vilket
var 160 miljoner kronor lägre än anvisat i stats-
budgeten. Skillnaden beror på att utbetalnings-
takten av bidrag sjönk mer än beräknat. Rege-
ringen införde våren 1999 även begränsningar i
behandlingen av ansökningar av bidragen.
Utfallet för anslaget B9 Åtgärder för el- och
värmeförsörjning i Sydsverige blev 40 miljoner
kronor. Anslaget budgeterades till 200 miljoner
kronor, vilket betyder att utgifterna blev
160 miljoner kronor lägre. Anledningen till det
låga utfallet är att regeringen i juli 1999 beslutade
om ett begränsningsbelopp för utgifterna på
40 miljoner kronor. Detta innebar att det
utgående anslagssparandet 1999 uppgår till 358
miljoner kronor.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar väg- och järnvägstrafik,
sjöfart, luftfart, postbefordran,
telekommunikationer och övergripande IT-
frågor.
Tabell 5.54 Uo22 Kommunikationer
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Vägar och
järnvägar
24 410
22 931
-86
22 944
13
B. Sjö-och
luftfart
1 099
807
105
870
63
C. Post- och
telekommunik.
751
695
0
709
14
D. SJ,
kollektivtrafik
m.m.
616
633
-20
596
-37
E. Kommunik-
ationsforskn.
meteorologi
473
436
0
510
74
Summa Uo 22
27 349
25 501
-1
25 629
127
I statsbudgeten anvisades totalt 25 502 miljoner
kronor. Utfallet blev 25 629 miljoner kronor,
vilket är 127 miljoner (0,5 procent) högre än
anvisat i statsbudgeten.
De största skillnaderna mellan utfall och
statsbudget återfinns på anslagen A4 Banverket:
Banhållning samt A2 Väghållning och statsbidrag.
Utgifterna för anslagen blev 423 miljoner kronor
högre respektive 348 miljoner kronor lägre än
anvisat i statsbudgeten. På statsbudgeten
anvisades 12 480 miljoner kronor för Väghållning
och statsbidrag. Regeringen beslutade om en
indragning på 500 miljoner kronor på anslaget
och dessutom ett begränsningsbelopp på
11 895 miljoner kronor. Utfallet blev
12 132 miljoner kronor. Regeringen beslutade
även om ett begränsningsbelopp för anslaget
Banverket: Banhållning.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar Jord- och skogsbruk,
fiske samt utgifter inom ramen för EU:s
gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och fiske-
politik (CFP). Vidare ingår nationellt beslutade
åtgärder inom dessa näringar. I utgiftsområdet
ingår också utgifter för växtskydd, djurskydd
och djurhälsovård samt livsmedelskontroll.
Utgiftsområdet innefattar även anslag till högre
utbildning och forskning som rör vård och
utnyttjande av biologiska naturresurser.
Tabell 5.55 Uo23 Jord- och skogsbruk m.m.
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB
1999
A. Internationellt.
Samarbete
38
38
0
36
-2
B. Jordbruk och
trädgårdsnäring
9 483
9 554
0
9 426
-128
C. Fiske
147
190
0
178
-12
D. Rennäring mm
88
95
0
103
8
E. Djurskydd och
djurhälsovård
301
279
0
326
46
F. Livsmedel
187
176
0
179
3
G. Utbildning och
forskning
1 254
1 290
0
1 320
30
H. Skogsnäring
338
351
12
357
6
Summa Uo 23
11 836
11 973
12
11 925
-49
Utfallet för 1999 uppgick till 11 925 miljoner
kronor, vilket är 49 miljoner kronor (-0,4 pro-
cent) lägre än vad som anvisades i statsbudgeten.
De lägre utgifterna förklaras främst av anslaget
B13 Från EG-budgeten finansierade komp-
letterande åtgärder inom jordbruket. Förklaringen
är att utbetalningar för vallstöd avseende 1999
senarelades till efter årsskiftet 2000. Lägre utfall
än anvisat i statsbudgeten, 166 miljoner kronor,
blev det även för anslaget B12 Kompletterande
åtgärder inom jordbruket. Även här är
förklaringen uppskjutna utbetalningar av
vallstöd.
Högre utgifter i förhållande till statsbudgeten,
260 miljoner kronor, blev det däremot för
anslaget B14 Arealersättning och djurbidrag m.m.
Det högre utfallet förklaras av en lägre anslags-
tilldelning i statsbudgeten till följd av ett stort
ackumulerat anslagssparande, vilket delvis togs i
anspråk under 1999.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, tekno-
logisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk
forskning och utveckling, utrikeshandel, export
och investeringsfrämjande, kooperativa frågor
samt konsumentfrågor.
Tabell 5.56 Uo24 Näringsliv
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall
SB
1999
A. Näringspol.
976
723
17
1 017
294
B. Tekn.
infrastruktur
161
192
0
179
-13
C. Konkurrens-
frågor
77
68
7
70
1
D. Tekn. forskn.
Utv.
1 214
1 268
-5
1 449
181
E. Utrikeshandel,
export- och
inv.främjande
248
413
2
329
-85
F. Konsument
frågor
101
113
0
115
2
G. Övriga
åtaganden
41
119
-9
97
-23
Summa Uo 24
2 818
2 898
12
3 256
358
För budgetåret 1999 uppgick utgifterna till
3 256 miljoner kronor. Detta är 358 miljoner
kronor (12,4 procent) högre än anvisade medel i
statsbudgeten. Den högre förbrukningen inom
utgiftsområdet finansierades främst genom att
ingående anslagsbehållningar utnyttjades.
För anslaget D1 Teknisk forskning och ut-
veckling blev utfallet 179 miljoner kronor högre
än anvisade medel i statsbudgeten. De högre
utgifterna täcktes av ingående anslags-
behållningar från 1998. Regeringen beslutade om
ett begränsningsbelopp för anslaget på
869 miljoner kronor. Utfallet blev knappt
869 miljoner kronor. Antalet forskning- och
utvecklingsprojekt som beviljats medel under
budgetåret har ökat något jämfört med 1998.
Vidare har 258 miljoner kronor förbrukats på
äldreanslaget Program för A95/16 småföretags-
utveckling: förnyelse och tillväxt under 1998.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar huvuddelen av statens
bidrag till kommuner och landsting. Bidragen
lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd
till kommuner och landsting, dels förekommer
bidrag med fördelande och utjämnade syfte.
Utgiftsområdet omfattar också bidrag för
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting.
Tabell 5.57 Uo25 Allmänna bidrag till kommuner
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall
SB 1999
A.Bidr./
ersättn
till kom-
muner och
landsting
96 784
103 565
-40
102 542
-1 022
Summa
Uo 25
96 784
103 565
-40
102 542
-1 022
År 1999 blev utfallet för utgiftsområdet
102 542 miljoner kronor, vilket är 1 022 miljoner
kronor (1 procent) lägre än vad som anvisades i
statsbudgeten.
I förhållande till totalt tilldelade medel blev
utfallet 1 854 miljoner kronor lägre. Jämfört med
1998 blev ökade utgifterna med 5 758 miljoner
kronor högre. Syftet med de ökade statsbidragen
är att underlätta för kommuner och landsting att
klara det lagstadgade kravet på ekonomisk balans
år 2000 samt att finansiera vissa satsningar inom
områdena vård, skola, omsorg.
Skillnaden gentemot anvisat i statsbudgeten
hänförs främst till lägre utgifter för anslaget A3
Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
landsting. Detta förklaras av att Statistiska
centralbyråns slutliga beräkning av statsbidraget
till kommuner och landsting var lägre än den
preliminära beräkningen.
Lägre utgifter i förhållande till anvisat i
statsbudgeten blev det också på anslaget A2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting. Orsaken är att Bostadsdelegationen
och regeringen inte hann behandla alla inkomna
ärenden under 1999, vilket innebär att utgifterna
i stället belastar anslaget år 2000.
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på
statsskulden, oförutsedda utgifter och Riksgälds-
kontorets provisionskostnader i samband med
upplåning på de internationella kapital-
marknaderna. Utgiftsområde 26 omfattas inte av
det statliga utgiftstaket.
Tabell 5.58 Uo26 Statsskuldsräntor m.m.
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall
SB 1999
A. Räntor på
statsskulden
113 311
84 450
0
89 825
5 375
B. Oförutsedda
utgifter
1
10
0
0
-10
C. RGK:s
provisions-
kostnader
93
100
0
60
-40
Summa Uo 26
113 405
84 560
0
89 885
5 325
I statsbudgeten anvisades på utgiftsområdet
84,6 miljarder kronor medan utfallet uppgick till
89,9 miljarder kronor. Utfallet blev således
5,3 miljarder kronor högre än anvisat belopp i
statsbudgeten. Utgifterna för statsskulds-
räntorna påverkas främst av statsskuldens
storlek, räntenivåer och växelkurser. Tekniska
faktorer till följd av Riksgäldskontorets upp-
lånings- och skuldförvaltningsteknik påverkar
också ränteutgifterna. Anslagsavräkningen görs
enligt utgiftsmässiga principer och är nettot av
både inkomster och utgifter i upplånings-
verksamheten. Riksgäldskontoret har rätt att vid
behov överskrida anslaget A 1 Räntor på
statsskulden.
I statsbudgeten beräknades statsbudgetens
saldo visa ett överskott på 16 miljarder kronor
för 1999. Utfallet blev 82 miljarder kronor, dvs
66 miljarder kronor bättre än beräknat. Års-
genomsnittet för 6-månaders räntan blev en
procentenhet lägre än beräknat i statsbudgeten
medan årsgenomsnittet för den 5-åriga räntan
blev 0,2 procentenheter lägre.
Utfallet på A1 Räntor på statsskulden blev
5 375 miljoner kronor högre än anvisat i stats-
budgeten. Det bättre budgetsaldot gjorde att
Riksgäldskontoret emitterade lägre volymer än
beräknat, vilket i sin tur resulterade i lägre
överkurser vid emission (lägre inkomster). Det
bättre budgetsaldot ledde också till större åter-
köp, varför de realiserade kursförlusterna blev
större än beräknat. Kursförluster uppstår då
obligationer med en högre kupongränta än
aktuell marknadsränta återköps. Den ökade
räntebelastningen till följd av gjorda uppköp och
byten minskar statens framtida räntebetalningar i
motsvarande grad. Större valutavinster än
beräknat reducerade dock en del av de högre
ränteutgifterna. De lägre räntenivåerna bidrog till
att de inhemska räntorna minskade med ca
2 miljarder kronor.
I tabellen nedan redovisas statskuldsräntornas
olika komponenter. Då budgetmålet för den
offentliga sektorn avser finansiellt sparande
enligt nationalräkenskaperna påverkar inte
valutaförluster/vinster och kursförluster/vinster
statens finansiella sparande. Ett relevant ränte-
mått i detta sammanhang är därför delposten
summa räntor som blev nära 7,5 miljarder
kronor högre än beräknat i statsbudgeten.
Tabell 5.59 Räntor på statsskulden
Miljarder kronor
Utfall
1997
Utfall
1998
SB
1999
Utfall
1999
Utfall
SB 1999
Räntor på lån i
svenska kronor
82,5
73,1
69,5
68,5
-1,0
Räntor på lån i
utländsk valuta
23,9
23,6
20,2
22,0
1,8
Räntor på in- och
utlåning
-5,6
-3,9
-4,5
-2,4
2,1
Över-/underkurser
vid emission
-1,7
-5,7
-7,0
-2,4
4,6
Summa räntor
99,1
87,2
78,3
85,7
7,5
Valutaförluster/
vinster
-3,6
9,8
-2,4
-6,3
-3,8
Kursförluster/
vinster
2,8
15,6
8,6
10,2
1,6
Övrigt
0,1
0,6
0
0,2
0,2
Summa
ränteutgifter
98,4
113,3
84,5
89,8
5,4
Anm. Beloppen avrundade och summerar därför inte
Utgiftsområde 27 Avgiften till
Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till den
Europeiska gemenskapens allmänna budget
(EU-budgeten). EU-budgeten finansieras
huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka
utgörs av avgifter från medlemsländerna.
EU-budgeten beslutas årligen inom ramen för
ett fastställt flerårigt budgettak (det s.k.
finansiella perspektivet). Den inbetalda avgiften
kan förändras under året och avvika från budget
beroende på ett flertal olika faktorer såsom
faktisk uppbörd avseende tullar och import-
avgifter, utfallet av EU-budgeten för tidigare år,
tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå och
valutakursförändringar. Från och med 1999
upphörde Sveriges infasningsrabatt
Tabell 5.60 Uo27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Miljoner kronor
Verksamhets-
område
Utfall
1998
SB
1999
TB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
A. Sveriges
avgift till
gemeskaps-
budgeten
21 210
21 908
0
20 884
-1 024
Summa Uo 27
21 210
21 908
0
20 884
-1 024
Utfallet blev 20 884 miljoner kronor, vilket är
1 024 miljoner kronor ( 4,7 procent) lägre än vad
som anvisades i statsbudgeten.
Skillnaden hänförs till anslaget A 1 Avgiften till
Europeiska gemenskapens budget. De lägre ut-
gifterna beror framför allt på en tilläggs- och
ändringsbudget från Europeiska kommissionen
där BNI-avgiften minskades med anledning av
överskottet i EU-budgeten 1998 och där även
avgiftsbaser och växelkurser uppdateras, vilket
minskade den BNI-baserade EU-avgiften.
Denna prognosjustering under löpande år
föregriper och minskar den utfallsjustering som
normalt sker efter avslutat budgetår.
Utfallet för den del av EU-avgiften som
baseras på bruttonationalinkomsten blev
903 miljoner kronor lägre än budgeterat, den
mervärdesskattebaserad avgiften blev 109 milj-
oner kronor lägre än budgeterat, de särskilda
jordbrukstullarna blev 88 miljoner kronor lägre
än budgeterat och tullavgiften blev 74 miljoner
kronor högre än budgeterat.
Tabell 5.61 Avgifter till EG samt återbetalningar inom
ramen för Sveriges infasningsrabatt
Utfall
1995
Utfall
1996
Utfall
1997
Utfall
1998
Utfall
1999
Tullavgift
3 124
3 046
2 861
3 030
2 814
Särsk.
jordbr.
Tullar och
sockeravg.
164
222
286
359
335
Mervsk.
Bas. Avg.
8 642
8 087
10 298
9 149
7 348
Avg.baser
ad på BNI
3 518
5 419
6 736
8 672
9 085
Storbr. -
avg.1
1 302
Summa
avgifter
15 448
16 774
20 181
21 210
20 884
Infasnings
återb.
-4 531
-3 622
-657
-275
0
Summa
avgifter
(netto)
10 917
13 152
19 524
20 935
20 884
1 Redovisas separat fr.o.m 1999. Ingår tidigare under moms- och BNI-avgift
Minskning av anslagsbehållningar
I statsbudgeten för 1999 beräknades
minskningen av anslagsbehållningarna till 5 milj-
arder kronor. Denna förbrukning redovisades i
den särskilda posten Minskning av
anslagsbehållningar. Posten är ett netto mellan
förbrukning av kvarstående medel från före-
gående budgetår och sparade medel från
innevarande budgetår samt utnyttjande av
anslagskredit. Minskning av anslagsbehållningar
ingår i de utgifter som omfattas av det statliga
utgiftstaket. I redovisningen av det slutliga
utfallet ingår förbrukningen av anslags-
behållningar och utnyttjande av anslagskredit i
utgifterna för respektive anslag och utgifts-
område. Det slutliga utfallet visar att anslags-
behållningarna minskade med 7,3 miljarder
kronor 1999, se tabell 5.63.
Tabell 5.62 Minskning av anslagsbehållningar 19991
Miljarder kronor
1999
Ingående reservation och
ramöverföringsbelopp 1999–01–01
37,6
Anvisat i statsbudget
577,0
Tilläggsbudget
8,5
Medgivna överskridanden
0,6
Indragningar2
-8,1
Utfall
-584,5
Indragningar p.g.a. överstigande maximalt
anslagssparande
-0,9
Utgående reservation och
ramöverföringsbelopp 1999–12–31
30,3
Förändring av anslagsbehållningar
-7,3
1 Avseende ram-och reservationsanslag exklusive statsskuldsräntor.
2 Varav +0,9 miljarder kronor avser korrigeringar av myndigheternas
årsredovisningar till följd av fel i ingående reservation och
ramöverföringsbelopp.
I tabell 5.64 redovisas de anslag som för 1999
uppvisar en förbrukning av anslagsbehållningar
och utnyttjande av anslagskredit på mer än
500 miljoner kronor.
Tabell 5.63 Förbrukningar av anslagsbehållningar och
utnyttjande av anslagskredit större än 500 mkr
Miljoner kronor
Utgiftsområde/Anslag
Uo 13 A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
1 698
Uo 6 A3 Utveckling och investeringar
989
Uo 14 A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
839
Uo 12 A2 Föräldraförsäkring
765
Uo19 1998 A1 Regionalpolitiska åtgärder
738
Uo 7 A1 Biståndsverksamhet
585
Uo 9 A2 Bidrag till läkemedelsförmånen
554
Anslagsbehållningarna uppgick vid utgången av
1999 till 30 265 miljoner kronor. Utgiftsområde
7 Internationellt bistånd redovisar de största
anslagsbehållningarna uppgående till totalt
6 725 miljoner kronor. I tabell 5.65 redovisas de
anslag som uppvisade utgående anslags-
behållningar 1999 överstigande 1 miljard kronor.
Tabell 5.64 Anslag med anslagsbehållningar överstigande
1 mdkr per 991231
Miljoner kronor
Utgiftsområde/Anslag
Uo 7 A1 Biståndsverksamhet
5 105
Uo 18 A5 Statens bostadskreditnämnd
1 757
Uo 27 A1 Avgift till Europeiska gem. budget
1 318
Uo 23 B15 Intervention o exportbidr. f. jordbr.prod.
1 166
Uo 15 A3 Vuxenstudiestöd m. m.
1 150
Uo 25 A2 Bidr till särsk insatser i vissa kom o lt
1 072
Uo 7 B1 Samarbete med Central och Östeuropa
1 023
Totalt
12 591
Riksgäldskontorets nettoutlåning
För att statsbudgetens saldo skall överensstämma
med statens lånebehov redovisas Riksgälds-
kontorets nettoutlåning samt en kassamässig
korrigeringspost på statsbudgetens utgiftssida.
För 1999 blev utfallet för Riksgäldskontorets
nettoutlåning –17 933 miljoner kronor. Be-
räkningen i statsbudgeten uppgick till
26 988 miljoner kronor. Skillnaden mellan utfall
och statsbudget blev således 44 921 miljoner
kronor. I tabellen nedan framgår de största
skillnaderna.
Tabell 5.65 Riksgäldskontorets nettoutlåning
Miljoner kronor
Utfall
1998
SB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
Myndigheternas
räntekonton
2 739
0
-2 978
-2 978
Premiepensionsmedel,
utbet.
0
37 000
0
-37 000
Premiepensionsmedel,
inbet.
-13 689
-20 900
-26 051
-5 151
Kärnavfallsfonden
-209
-400
-1 881
-1 481
CSN, studielån
10 122
11 400
10 951
-449
Insättningsgaranti
-2 127
-2 600
-2 284
316
Övrigt
336
2 488
4 310
1 822
Summa
-2 828
26 988
-17 933
-44 921
I statsbudgeten för 1999 beräknades statens
utbetalningar av premiepensionsmedel uppgå till
37 000 miljoner kronor. Under året skedde dock
ingen utbetalning av dessa medel. Bakgrunden är
att sedan 1995 har en viss del av inkommande
pensionsavgifter inbetalats till Riksgäldskontoret
(RGK) för tillfällig förvaltning inom det
reformerade ålderspensionssystemets premie-
pensionsdel. I statsbudgeten beräknades att
37 000 miljoner kronor av dessa medel skulle
betalas ut från RGK till den nystartade pensions-
förvaltande Premiepensionsmyndigheten
(PPM). Till följd av problem med uppbyggnaden
av PPM:s datasystem och de individuella
pensionskontona försenades starten av systemet.
Detta ledde till att utbetalning av de 37 000 milj-
oner kronorna inte blev av under 1999. Den
första utbetalningen till PPM beräknas istället
ske under år 2000.
I statsbudgeten beräknades inbetalningarna av
premiepensionsmedel, inklusive ränta, uppgå till
20 900 miljoner kronor. Utfallet för 1999 blev
26 051 miljoner kronor, vilket betyder att
premiepensionsinbetalningarna blev 5 151 milj-
oner kronor större än budgeterat.
Utfallet för Centrala studiestödsnämndens
(CSN) lån i RGK avseende studielån och lån till
hemutrustning blev 10 951 miljoner kronor,
vilket var 449 miljoner kronor lägre än
budgeterat. Under året ökade myndigheternas
inlåning på räntekontona med 2 978 miljoner
kronor. I statsbudgeten specificerades ingen
prognos över förändringen på myndigheternas
räntekonton. Utfallet på övrigt posten i tabell
5.65 uppgår till 4 310 miljoner kronor, varav
investeringslån till myndigheter förklarar
1 330 miljoner kronor och konton för kommun-
moms förklarar 1 206 miljoner kronor.
Kassamässig korrigering
Kassamässig korrigering ingår i statsbudgeten för
att statsbudgetens saldo skall motsvara statens
lånebehov, med omvänt tecken. Posten utgör
skillnaden mellan å ena sidan saldot mellan
statsbudgetens anslag och inkomsttitlar och å
andra sidan nettot av in- och utbetalningar över
statsverkets checkräkning i Riksbanken, SCR.
Utfallet av den kassamässiga korrigeringen
framräknas residualt.
I statsbudgeten för 1999 beräknades en
kassamässig korrigeringspost till –45 000 milj-
arder kronor. Korrigeringen avsåg en överföring
av pensionsmedel från AP-fonden i enlighet med
beslutet om det reformerade ålderspensions-
systemet. Utfallet motsvarade vad som
budgeterats. Överföring till AP-fonden samt
övriga poster redovisas i nedanstående tabell.
Tabell 5.66 Kassamässig korrigering
Miljoner kronor
Utfall
1998
SB
1999
Utfall
1999
Utfall-
SB 1999
Överföring från
AP-fonden
0
-45 000
-45 000
0
Vinstmedel från
Svenska spel AB
0
0
-1 550
-1 550
Ränteperiodiseringar
1 078
0
- 568
-568
Lönegarantifonden
0
0
395
395
Försvarsmaktsbeslut
4000
0
0
0
Räddningsverket
0
0
591
591
Övrigt
-4 692
0
1 990
1 990
Summa
386
-45 000
-44 142
858
Från och med juni 1999 redovisas överskottet
från AB Svenska Spels verksamhet mot inkomst-
titel i efterhand en gång per år. Inbetalningarna
av inkomsterna sker dock kvartalsvis i förskott
enligt tidigare rutiner. Därmed uppstår en
periodiseringsskillnad mellan inbetalning till
SCR och vad som redovisas mot inkomsttitel
vilket medför en kassamässig korrigering.
Ränteperiodiseringar är periodiseringseffekt
avseende anslaget för statsskuldsräntor. Främst
rör det sig om allemanssparräntor och räntor på
vissa delar av RGK:s nettoutlåning.
Posten Räddningsverket avser en kassamässig
korrigering med 591 miljoner kronor. Beloppet
motsvarar en statsredovisningskorrigering av
inomsttiteln 2625 Utförsäljning av beredskaps-
lager med samma belopp.
Posten Övrigt är en residualt beräknad post.
6
Redovisning av
statliga garantier
6 Redovisning av statliga garantier
6.1 Redovisning av statliga garantier
för budgetåret 1999
Staten har utestående ekonomiska förpliktelser
av olika slag. I detta kapitel redovisas de
ansvarsförbindelser som staten har i form av
kreditgarantier, borgen, grundfondsförbindelser,
kapitaltäckningsgarantier och pensionsgarantier.
Redovisningen omfattar även statens garantier
för insättningar i bank och vissa
värdepappersinstitut utfärdade genom
Insättningsgarantinämnden. Insättningsgarantin
skiljer sig dock i viktiga avseenden från statens
övriga garantier varför denna särredovisas nedan.
De uppgifter som redovisas avser ställningen
per den 31 december 1999 och verksamheten för
budgetåret 1999. Garantier i utländska valutor
redovisas till den kurs som gällde den 31
december 1999.
Den 1 januari 1998 infördes ett nytt sätt att
hantera garantier i staten. Det nya förfarandet
ställer krav på kostnadstäckning och innebär att
risken i varje garantiengagemang eller grupp av
engagemang skall beräknas. Utifrån detta
bestäms en årlig avgift för garantin. Till den del
avgifter inte erhålls från garantitagaren är det
fråga om en statlig subvention. En sådan
subvention skall belasta ett anslag. Förfarandet
innebär att avgiftsintäkter och i förekommande
fall anslagsmedel reserveras på ett konto, en
garantireserv, i Riksgäldskontoret. Till reserven
förs också eventuella återvinningar från tidigare
infriade garantier. Reserven finansierar
administration och andra utgifter för
garantiverksamheten.
Den statliga garantiverksamheten
administreras av fem myndigheter:
Riksgäldskontoret (RGK),
Exportkreditnämnden (EKN), Statens
bostadskreditnämnd (BKN), Sida och
Insättningsgarantinämnden.
De garantiåtaganden som administreras av
Riksgäldskontoret kan indelas i tre huvudtyper:
kreditgarantier, kapitaltäckningsgarantier, och
pensionsgarantier. Kreditgarantierna innebär att
staten tar på sig kreditrisken vid en investering i
infrastruktur, jordbruk etc, men överlåter själva
kreditgivningen till andra långivare.
Kapitaltäckningsgarantierna innebär att staten
åtar sig att tillskjuta kapital så att
kapitaltäckningsgraden i ett bolag alltid
överstiger den i lag angivna lägsta nivån (f.n. 8
procent). Dessa garantier är obegränsade men
redovisas beloppsmässigt som
garantimottagarens totala skuld. En variant är
grundfondsförbindelse som är ett åtagande att
inom en given ram betala ett belopp för att
undvika likvidation, se till att garantimottagarens
kapital hålls intakt, eller stärka dennes
kreditvärdighet. Pensionsgarantierna tryggar
pensions-åtaganden vid bolagisering av statliga
verksamheter.
Exportkreditnämnden utfärdar garantier som
syftar till att främja svensk export. Garantierna
skyddar mot risken för förluster orsakade av
politiska och/eller kommersiella händelser vid
utlandsaffärer. Dessutom kan EKN:s garantier
användas som säkerhet för lån vid finansiering av
en affär. Även risker under tillverkningstiden
kan garanteras. Den vanligaste garantin täcker
risken för utebliven betalning. För varje garanti
tas en premie ut som avspeglar riskerna i den
specifika affären.
Bostadskreditnämnden utfärdar garantier för
ny- eller ombyggnad. Kreditgarantin är en
försäkring för bostadslån som långivare på den
svenska kreditmarknaden kan köpa av BKN. De
garantier som utfärdats från och med 1998
finansieras med årliga avgifter som betalas av
långivarna. BKN:s äldre garantier – där
riskavspeglande premier inte tas ut – finansieras
delvis genom anslagsmedel. BKN utfärdar även
s.k. omfördelningsgarantier av ränteutgifter samt
garantier för vissa kommunala åtaganden för
boendet.
Sida lämnar biståndsgarantier i anslutning till
u-krediter, dvs. krediter som lämnas på
förmånliga villkor till vissa u-länder. Om denna
garantigivning resulterar i underskott belastas
biståndsanslaget.
Insättningsgarantinämnden hanterar frågor
om insättningsgaranti och investerarskydd.
Insättningsgarantins syfte är främst att stärka
konsumentskyddet för allmänhetens insättningar
i bank. Det svenska garantisystemet omfattar
insättningar i banker och värdepappersbolag upp
till 250 000 kronor per insättare och institut. De
institut som omfattas av garantin svarar också för
finansieringen genom att betala en årlig avgift.
En ny lag om investerarskydd infördes den 1 maj
1999. Skyddet omfattar värdepapper och medel
som banker och värdepappersbolag hanterar för
sina kunders räkning. En investerare kan få
ersättning från investerarskyddet med
sammanlagt högst 250 000 kronor per institut.
Finansiering av investerarskyddet sker genom att
avgifter tas ut från instituten när det kan förutses
att ersättningar kommer att behöva betalas ut.
Garanterad kapitalskuld
Den totala garanterade kapitalskulden uppgick
till 681 miljarder kronor den 31 december 1999,
vilket är en ökning med knappt 14 miljarder
kronor jämfört med föregående år. Om
Insättningsgarantinämnden exkluderas uppgick
den garanterade kapitalskulden 1999 till knappt
283 miljarder kronor, efter en ökning med 7
miljarder kronor sedan året innan. Merparten av
denna ökning kan förklaras av att EKN:s
garanterade kapitalskuld ökade, delvis som en
följd av dollarkursens kraftiga ökning under året.
Diagram 6.1 Fördelning av den garanterade kapitalskulden
per myndighet 1999
I redovisningen nedan anges uppgifterna för
räkenskapsåret 1998 inom parentes. Av den
garanterade kapitalskulden svarar RGK för 205
(207) miljarder kronor, EKN för 54 (40)
miljarder kronor, BKN för 17 (20) miljarder
kronor, Sida för 7 (8) miljarder kronor och
Insättningsgarantinämnden för 399 (392)
miljarder kronor.
Av diagram 6.2 framgår hur den garanterade
kapitalskulden har utvecklats sedan 1995.
Diagram 6.2 Garanterad kapitalskuld 1995–1999
Kapitalskulden har ökat under redovisnings-
perioden. Den största ökningen skedde mellan
1995 och 1996, vilket främst berodde på att
kapitaltäckningsgarantierna till SBAB och
Venantius inkluderades i redovisningen.
Ökningen mellan 1996 och 1997 förklaras främst
av att Insättningsgarantinämnden började
redovisas från och med 1997. En del av ökningen
förklaras också av att åtaganden i bl.a.
Europeiska investeringsbanken och Europeiska
utvecklingsbanken ingår i redovisningen sedan
1997. Ökningen under 1998 kan främst hänföras
till RGK, EKN och BKN. Under 1999 var det
framför allt EKN:s garantiengagemang som
ökade, vilket till viss del förklaras av att en stor
del av engagemanget är i US dollar och att
dollarkursen steg med nästan 6 procent under
året.
Ekonomiskt utfall
Utgifterna till följd av infriade garantier – dvs.
skadeersättningarna – under räkenskapsåret 1999
uppgick till 1 960 (2 982) miljoner kronor, vilket
motsvarar knappt 0,3 procent av den totala
kapitalskulden. De största utgifterna till följd av
infriade garantier redovisas av BKN med 1 408
(2 796) miljoner kronor. Andra myndigheter
som redovisar infrianden är EKN med 494 (125)
miljoner kronor och Sida med 41 miljoner
kronor.
Inkomsterna från garantiavgifter uppgick till
3 080 (2 828) miljoner kronor under 1999, vilket
motsvarar knappt 0,5 procent av den totala
kapitalskulden. Inkomsterna genereras främst av
Insättningsgarantinämnden med 1 993 (1 947)
miljoner kronor. EKN redovisade inkomster
motsvarande 843 (589) miljoner kronor, RGK
163 (158) miljoner kronor och BKN 67 (101)
miljoner kronor.
Dessutom tillkommer inkomster till följd av
återbetalning av tidigare infriade garantier – dvs.
återvunna skadebelopp – vilka uppgår till 1 263
(1 341) miljoner kronor, motsvarande knappt 0,2
procent av den totala kapitalskulden. Dessa
inkomster härrör främst från EKN som svarar
för 1 141 (1 292) miljoner kronor.
Summan av inkomsterna från garantiavgifter
och återbetalningar för tidigare infriade garantier
har i förhållande till utgifterna för infriade
garantier resulterat i ett nettoöverskott på 390
miljoner kronor för räkenskapsåret 1999,
exklusive insättningsgarantin. För 1998 var
motsvarande siffra ett underskott på 760
miljoner kronor. Diagram 6.3 visar det
ekonomiska utfallet exklusive
Insättningsgarantinämnden för perioden 1995–
1999.
Diagram 6.3 Ekonomiskt utfall exkl.
Insättningsgarantinämnden 1995–1999
Mellan 1996 och 1998 försämrades utfallet
kraftigt. Nedgången 1997 förklaras främst av att
EKN:s inkomster från återbetalningar av tidigare
infriade garantier minskade under året. Under
1998 var det främst BKN som stod för
nedgången, då BKN:s utgifter till följd av
infriade garantier ökade kraftigt under året. Som
framgår av diagram 6.4 förbättras utfallet
markant om Insättningsgarantinämnden
inkluderas.
Diagram 6.4 Ekonomiskt utfall inkl.
Insättningsgarantinämnden 1995–1999
Sammanställning av statliga garantier
Tabell 6.1 visar i sammandrag garanterad
kapitalskuld för samtliga statliga garantier den 31
december 1999 samt inkomster och utgifter för
statliga garantier under räkenskapsåret 1999.
Tabell 6.1 Sammanställning av statliga garantier
Miljoner kronor
Garanti
myndighet:
Garanterad
kapitalskuld
31/12 1999
Utgifter
t.f.a
infriade
garantier
Ink. fr.
garanti-
avgifter
Inkomster t.f.a.
återbetalning av
tidigare infriade
garantier
RGK
205 438
17
169
3
EKN1
53 510
494
843
1 141
BKN
16 574
1 408
67
93
Ins.gar
398 683
0
1 993
0
Sida
7 048
41
8
26
Summa
681 253
1 960
3 080
1 263
Summa exkl.
Ins.gar.
282 570
1 960
1 087
1 263
1. Uppgifterna för EKN inkluderar även garantier utfärdade med stöd av EKN:s
särskilda garantiram för export till och investeringar i Baltikum och Ryssland.
Det bör observeras att sammanställningen i
tabell 6.1 avser olika typer av garantier med olika
sannolikhet för infrianden. Av tabell 6.2 framgår
vilka reserver garantimyndigheterna har för
förlustrisker.
Tabell 6.2 Garantimyndigheternas reserver för förlustrisker
Miljoner kronor
Garanti
myndighet:
Reservering för
förväntad
förlustrisk
Reservering för
riskkoncentration
Total reservering
RGK
11 000
11 000
EKN
3 264
1 387
4 651
BKN
4 600
4 600
Ins.gar
0
Sida
391
290
681
Summa
19 255
1 677
20 932
Det föreligger också stora skillnader mellan olika
garantier vad gäller konsekvenserna av eventuella
infrianden. De garantier som har utfärdats av
EKN och Sida följer i huvudsak den nya
garantimodellen, vilket innebär att framtida
infrianden inte behöver medföra någon
budgetbelastning. Detta gäller emellertid inte
samtliga garantier som administreras av RGK
och BKN. Merparten av RGK:s och BKN:s äldre
garantier – dvs. de garantier som utfärdades
innan den nya garantimodellen trädde i kraft –
har inte invärderats enligt principerna i den nya
modellen. Infrianden av dessa garantier kan
därför leda till framtida budgetbelastningar.
Äldre garantier som administreras av RGK
Merparten av de äldre garantierna administreras
av Riksgäldskontoret.
RGK har gjort en uppskattning av
subventionsvärdena för dessa garantier.
Subventionsvärdet för ett enskilt garantiåtagande
kan sägas utgöra ett nuvärde av den förväntade
budgetbelastning som åtagandet kan komma att
medföra. Budgetbelastningen kan uppkomma
stötvis och under en lång följd av år.
Sammantaget uppskattar RGK att
subventionsvärdet motsvarar en förväntad
budgebelastning över tiden på ca 11 miljarder
kronor i dagens penningvärde. Sub-
ventionsvärdet är baserat på beräkningar som
utgår från historiska konkursfrekvenser och
återvinningsandelar. Det bör därvid noteras att
det beräknade subventionsvärdet uppkommer
som en summering av alla individuella värden,
och att utfallet sannolikt endast kommer att
omfatta ett begränsat antal infrianden. Enskilda
projekt kommer med största sannolikhet att
klaras utan infrianden och utan att några
budgetmedel behöver tillskjutas, men sett över
en större grupp av engagemang kommer i några
fall infrianden att ske. Enskilda infrianden kan
därvid komma att uppgå till belopp som vida
överstiger det beräknade subventionsvärdet.
RGK bedriver ett aktivt arbete för att
invärdera de äldre garantierna. När en
subventionerad garanti har invärderats och dess
kostnad har fastställts skall motsvarande värde
föras upp på anslag inom respektive
utgiftsområde, om inte garantins avgifter kan
höjas i motsvarande grad. Avgiftsinkomsterna,
och i förekommande fall anslagsmedlen, skall
föras till garantireserven, varefter eventuella
infrianden kommer att belasta reserven och inte
de takbegränsade utgifterna.
Som regeringen tidigare aviserat skall RGK:s
arbete med att invärdera de äldre garantierna vara
slutfört senast den 31 december 2001 (prop.
1999/2000:1, vol. 1, s. 181). Enligt RGK:s
preliminära beräkningar kan den genomsnittliga
kostnaden för att överföra den utestående
garantistocken komma att uppgå till 1–2
miljarder kronor per år under de närmaste 15
åren. I den mån denna kostnad inte kan tas ut i
form av avgifter av garantitagarna kommer
motsvarande anspråk att ställas på budgetmedel.
Äldre garantier som administreras av BKN
Under 1999 tillsatte regeringen en utredning för
utvärdering av systemet med statliga
kreditgarantier för bostadsinvesteringar.
Utredningens slutbetänkande redovisades i
början av innevarande år och behandlas nu av
Regeringskansliet.
Antalet skadeärenden inom BKN:s resultat-
område för äldre garantier minskade markant
under 1999. Det sammanlagda
ersättningsbeloppet uppgick till 1 408 miljoner
kronor, vilket innebär en minskning med 50
procent jämfört med 1998. En väsentlig orsak till
denna minskning är att de omfattande
utbetalningarna under främst 1998 medförde
ökad stabilitet i den återstående garantistocken.
En annan viktig faktor är det låga ränteläget som
inneburit att lån kunnat omsättas till lägre
räntenivå.
Under 1999 beslöt regeringen att inrätta en
separat garantireserv i Riksgäldskontoret för
BKN:s äldre garantier, och att de anslagsmedel
som reserverats för beräknade skadeutfall skall
tillföras reserven. I samband med detta gavs
också BKN i uppdrag att i samarbete med RGK
fastställa storleken på det permanenta
underskottet inom resultatområdet. Detta
uppdrag skall redovisas den 1 juni i år.
Enligt BKN:s beräkningar kommer de
framtida förlusterna för resultatområdet äldre
garantier att uppgå till ca 4 600 miljoner kronor
från och med år 2000. Beräkningen baseras på en
antagen låneränta om 6 procent. Utfallet är
relativt räntekänsligt och därför behäftat med
osäkerhet
7
Utvecklingen inom
statsförvaltningen
7 Utvecklingen inom statsförvaltningen
7.1 Inledning
Riksdagen har i olika sammanhang betonat
vikten av att den fortlöpande får information om
övergripande förändringar inom
statsförvaltningen. I detta kapitel redogör
regeringen för trender och förändringar som ur
ett övergripande perspektiv har betydelse för
statsförvaltningens utveckling. Redovisningen
omfattar en beskrivning av hur den statliga
konsumtionen, produktionen och
sysselsättningen har utvecklats under 1990-talet,
en redogörelse för personalkonsekvenserna av
periodens strukturförändringar samt regeringens
övergripande iakttagelser vad gäller de statliga
myndigheternas arbetsgivar-politik under 1999.
De avgränsningar och uppdelningar av
statsförvaltningen som görs i detta kapitel skiljer
sig stundtals från de som görs i skrivelsen i
övrigt. Förklaringen till detta är att olika
avgränsningar och uppdelningar är relevanta
beroende på vilka aspekter av statsförvaltningens
utveckling som skall belysas.
7.2 Konsumtion och produktion
Offentlig konsumtion beräknas som summan av
direktkonsumtion och produktionsvärde med
avdrag för avgiftsinkomster och
egenproducerade övriga tillgångar.
Produktionsvärdet kan skrivas som summan av
löner, arbetsgivaravgifter, avskrivningar och
inköp av varor och tjänster. Sambandet mellan
begreppen framgår av tabell 7.1.
Tabell 7.1 Statlig produktion och konsumtion 1997–1999
Miljarder kronor
Löpande priser
1997
1998
1999
Produktion
156
164
175
varav försäljning mot avgifter
19
22
26
egenproducerade övriga
tillgångar
1
1
1
Direktkonsumtion
19
5
6
Konsumtion
155
147
154
Källa: SCB:s nationalräkenskaper
Något förenklat kan den statliga konsumtionen
sägas motsvara den statliga verksamhet som är
skattefinansierad, medan produktionen även
omfattar den avgiftsfinansierade verksamheten.
Som framgår av tabell 7.1 uppgick
produktionen av statliga tjänster till 175
miljarder kronor 1999 medan den totala statliga
konsumtionen uppgick till 154 miljarder kronor.
Den kraftiga minskningen i direktkonsumtion
mellan 1997 och 1998 kan till stor del förklaras
av att landstingen övertog huvudmannaskapet
för läkemedelskostnaderna från och med 1998.
Direktkonsumtionen av läkemedel räknas
därefter som konsumtion av landstingens varor
och tjänster.
Utvecklingen 1993 –1999
Sedan 1993 har BNP ökat med 19 procent,
medan den statliga konsumtionen minskat med 8
procent. Denna minskning förklaras till stor del
av huvudmannaskapsbytet för
läkemedelskostnaderna. Om kostnaderna för
läkemedel exkluderas var den statliga
konsumtionen lika stor 1999 som den var sex år
tidigare.
Diagram 7.1 Produktion och konsumtion av statliga tjänster
1993–1999, volymförändring
Medan BNP har ökat relativt kraftigt sedan
lågkonjunkturåret 1993 har volymökningen av
statens samlade verksamhet mätt i termer av
produktion begränsats till 4 procent. Uppgången
i den statliga produktionen har främst inträffat
under 1998 och 1999 med volymökningar på ca 3
procent per år.
Med utgångspunkt i nationalräkenskaperna
kan den statliga produktionens fördelning
åskådliggöras genom en indelning i sju
huvudgrupper: försvar, utbildning, näringslivs-
tjänster, samhällsskydd och rättskipning,
allmänna tjänster, kultur samt vård, social
trygghet och omsorg. De olika verksamheter
som ryms inom respektive huvudgrupp
sammanfattas i tabell 7.2.
Tabell 7.2 Statliga områden och verksamheter indelade
efter nationalräkenskaperna
Område
Verksamhet
Försvar
militärt och civilt försvar
Utbildning
högskoleutbildning och forskning
Näringslivstjänster
bostadsförsörjning och samhällsutveckling,
samhällsplanering och regional utveckling,
miljö och naturvård
näringslivsfrågor inom energi, jordbruk,
mineralbrytning, tillverkning och
byggnadsverksamhet
kommunikationer
övriga näringslivsfrågor
Samhällsskydd och
rättskipning
kronofogdemyndigheter och kriminalvård samt
polis-, åklagar-, och domstolsväsende
Allmänna tjänster
allmän och utrikes förvaltning
skatteindrivning
Vård, social trygghet
och omsorg
hälso- och sjukvård, allmän administration
och forskning
social trygghet, administration av sociala
bidrag, social omsorg inkl. integrationsfrågor
och arbetsmarknadsåtgärder
Kultur
fritidsverksamhet, kultur och religion
Omläggningen av nationalräkenskaperna har
inneburit vissa förändringar när det gäller
klassificeringen av myndigheter efter
verksamhetsområden. Migrations- och
integrationsfrågorna, som tidigare räknades till
området allmänna tjänster, ingår nu i området
vård, social trygghet och omsorg. Samma sak
gäller för arbetsmarknadsåtgärderna som tidigare
räknades till näringslivstjänsterna.
Som framgår av diagram 7.2 så svarar de fyra
områdena försvar, utbildning, näringslivstjänster
samt samhällsskydd och rättskipning för nästan
80 procent av den totala statliga produktionen.
Diagram 7.2 Produktion av statliga tjänster 1999, procent
Sedan 1993 har produktionen inom områdena
utbildning, näringslivstjänster, försvar och kultur
ökat medan den minskat inom övriga områden.
Försvaret
Kostnaderna för produktionen inom försvars-
området uppgick till 46 miljarder kronor 1999,
vilket motsvarar drygt en fjärdedel av den totala
statliga produktionen. Försvaret är därmed
fortfarande det verksamhetsområde som väger
tyngst i staten.
Diagram 7.3 Produktionen i försvaret 1993–1999,
volymförändring
Med undantag för 1997 har
försvarsproduktionen ökat kontinuerligt sedan
1995 med mellan 4 och 7 procent per år.
Sammantaget har produktionen ökat med 12
procent sedan 1993. Trots att lönekostnaderna
inom försvaret har minskat med drygt 26
procent sedan 1993 till följd av en kraftiga
nedgång i sysselsättningen, har försvarets totala
kostnader ökat med 12 procent under samma
period. Den främsta orsaken till detta är en
uppgång i kostnaderna för den löpande
förbrukningen av varor och tjänster, exklusive de
s.k. varaktiga varorna. Som framgår av diagram
7.4 beror inte kostnadsökningen på en uppgång
av kostnaderna för de varaktiga varorna. Sedan
1996 har omkostnaderna ökat med 35 procent i
volym för att 1999 uppgå till 18 miljarder kronor,
vilket motsvarar närmare 40 procent av
produktionsvärdet. Kostnaderna för de varaktiga
varorna minskade under samma period med
knappt 10 procent. Den stora variationen i
statistiken över löpande förbrukning och
varaktiga varor indikerar dock att
gränsdragningen mellan dessa kan vara osäker.
Diagram 7.4 Produktion, förbrukning och löner i försvaret
1993–1999, volymförändring
Utbildning
Under 1999 producerades högre utbildnings-
tjänster och forskning till ett värde av 36
miljarder kronor. Högskoleutbildningen svarade
för 56 procent medan forskningens andel
uppgick till närmare 40 procent. Sammantaget
svarar dessa områden tillsammans med
utbildningsadministrationen och de statliga
specialskolorna för drygt en femtedel av den
totala statliga produktionen.
Produktionen av utbildning och forskning vid
universitet och högskolor har ökat markant
under hela 1990-talet. Under perioden 1993–
1999 var uppgången över 40 procent i volym,
varav närmare 10 procent inföll under 1999.
Diagram 7.5 Produktion av statliga utbildningstjänster och
forskning 1993–1999, volymförändring
Det är främst inom de mindre och medelstora
universiteten och högskolorna som utbyggnaden
skett. Den största delen av ökningen förklaras av
satsningar på befintliga skolor, men sedan 1997
har också nya högskolor bildats på Södertörn, i
Malmö och på Gotland.
Näringslivstjänster
Produktionen av statliga näringslivstjänster
motsvarade ett värde på drygt 30 miljarder
kronor 1999. Det är en uppgång med 4 procent i
volym sedan 1993. Det är uteslutande inom
området kommunikationer som verksamheten
expanderat under senare år.
Diagram 7.6 Produktion av statliga näringslivstjänster
1993–1999, volymförändring
Omläggningen av nationalräkenskaperna innebar
att arbetsmarknadsåtgärderna flyttades från
området näringslivstjänster till social omsorg.
Näringslivstjänsterna utgörs i dag till närmare 70
procent av kommunikationstjänster. Det är
huvudsakligen Vägverket och Banverket som
svarar för verksamheten. Ytterligare en
konsekvens av omläggningen av
nationalräkenskaperna är att avskrivningar på
statliga vägar och järnvägar räknas in i
produktionsvärdet. Avskrivningarna som
motsvarar den årliga förslitningen inom
kommunikationsområdet beräknas uppgå till
drygt 40 procent av produktionsvärdet 1999.
De övriga myndigheterna inom näringslivs-
tjänsterna, varav Statens jordbruksverk och
Lantmäteriverket är de största, minskade sin
sammantagna produktion med 30 procent under
perioden 1993–1997. Sedan dess har
förändringarna varit små och produktionen legat
stilla på ungefär samma nivå.
Samhällsskydd och rättskipning
Inom området samhällsskydd och rättskipning
uppgick produktionen till 21 miljarder kronor
eller drygt 12 procent av den totala statliga
produktionen 1999.
Diagram 7.7 Produktion av samhällsskydd och
rättskipningstjänster 1993–1999, volymförändring
Produktionskostnaderna har minskat med
närmare 8 procent i volym sedan 1993. Såväl
kriminalvård som polis- och rättsväsende har
minskat verksamheten i termer av
produktionsvolym. Inom rättsväsendet – som
förutom domstolarna även inkluderar
kronofogdemyndigheterna – har produktionen
minskat med knappt 12 procent, medan
minskningarna inom kriminalvården har varit
drygt 12 procent. Polisväsendet, som svarar för
närmare 60 procent av produktionsvärdet, har
inte haft en lika stor nedgång. Sedan 1993 har
produktionen inom polisen minskat med ca 5
procent.
Allmänna tjänster
Verksamheten inom allmänna tjänster – dvs.
områden som ekonomi, planering, skatter och
tullar – har minskat relativt kraftigt under senare
år.
Diagram 7.8 Produktion av allmänna tjänster 1993–1999,
volymförändring
Produktionen uppgick till 19 miljarder kronor
eller knappt 11 procent av den totala statliga
produktionen 1999. Efter korrigeringar för
nedgången i allmänna tjänster 1993–1994 som
helt kan förklaras av Byggnadsstyrelsens
bolagisering och för den marginella ökningen
mellan 1996 och 1997 som berodde på att alla
departement samlades till en enda myndighet –
Regeringskansliet – har produktionen av
allmänna tjänster sammantaget minskat med 20
procent i volym sedan 1993.
Verksamhetsvolymen inom
skattemyndigheterna, som svarar för drygt en
fjärdedel av områdets produktionsvärde, har
minskat med närmare 25 procent sedan 1993.
Nedgången inom länsstyrelserna, som svarar för
14 procent av produktionsvärdet inom området,
var nästan lika stor.
Vård, social trygghet och omsorg
Området vård, social trygghet och omsorg har
genom omklassificeringar av myndigheter fått en
ny sammansättning i nationalräkenskaperna.
Sammantaget svarade produktionen av dessa
tjänster för 17 miljarder kronor 1999, vilket
motsvarar knappt 10 procent av den statliga
tjänsteproduktionen. Sedan 1993 har tjänsterna
minskat i volym med 12 procent.
Diagram 7.9 Produktion av vård, sociala trygghetstjänster
och omsorg 1993–1999, volymförändring
Den största delen av produktionen, 45 procent,
utgörs av administrativa kostnader för
socialförsäkringssystemen. Räknat i fasta priser
har dessa minskat med 5 procent sedan 1993.
Myndigheterna på arbetsmarknadsområdet,
som t.ex. arbetsförmedlingar, arbetsmarknads-
institut och länsarbetsnämnder, svarade för drygt
5 miljarder kronor eller en tredjedel av
produktionen 1999. Produktionen inom detta
område har utvecklats relativt oregelbundet
under sexårsperioden. Den sjönk kraftigt under
1994, men då från en relativt hög nivå efter
krisen på arbetsmarknaden året innan. Därefter
var volymen i stort sett oförändrad i ett par år för
att sedan öka under 1998. Under 1999 minskade
pro-duktionen igen, med 14 procent i volym.
Arbets-marknadsmyndigheternas produktion är
dock inte ett mått på de totala insatserna för
arbetslösa. En stor del utgörs t.ex. av direkta
inköp av utbildningar från andra producenter. År
1999 uppgick dessa till 3 miljarder kronor. Sedan
1995, då kostnaderna var som störst, har
volymen inköpta utbildningstjänster mer än
halverats.
Invandrarverket, Integrationsverket och
Institutionsstyrelsen m.fl. myndigheter inom
vård, social trygghet och omsorg svarar
tillsammans för 15 procent av tjänsterna på
området som helhet. Ökningen i
produktionsvolym mellan 1993 och 1994
förklaras av Institutionsstyrelsen bildande.
Kultur
Myndigheterna på kulturområdet producerade
tjänster till ett värde av drygt 4 miljarder kronor
motsvarande knappt 3 procent av den totala
statliga produktionen 1999.
Produktionsvolymen var i samma
storleksordning som året innan, men den har
ökat med 6 procent sedan 1993.
De statliga museerna svarar för en femtedel av
tjänsterna och Riksantikvarieämbetet som är den
största myndigheten svarar för närmare 10
procent av produktionen.
7.3 Sysselsättning
Om staten avgränsas till myndigheterna
inklusive affärsverken, försäkringskassorna och
de fonder som redovisas av myndigheterna
uppgick antalet statsanställda till 245 300
personer i september 1999.
Tabell 7.3 Antal anställda i staten 1998 och 1999
1998
1999
Kvinnor
110 100
110 200
Män
136 800
135 100
Samtliga
246 900
245 300
därav heltidstjänstgörande
197 600
198 400
deltidstjänstgörande
49 300
46 900
Omräknat till heltidspersoner
220 600
220 300
Källa: SCB
Anm.: Begreppet heltidspersoner beräknas med hjälp av sysselsättningsgraden.
Två personer med sysselsättningsgraderna 60 respektive 40 procent har
tillsammans en arbetstid motsvarande en heltidsperson.
Omräknat till heltidspersoner uppgick antalet
statsanställda 1999 till 220 300. Jämfört med året
innan innebär detta en marginell minskning med
0,1 procent. Med denna avgränsning svarar
statsförvaltningen för knappt 5 procent av den
totala sysselsättningen på 4,2 miljoner
heltidspersoner 1999.
Utvecklingen under 1990-talet
Den ekonomiska krisen under 1990-talets början
ledde till minskad sysselsättning inom
arbetsmarknadens samtliga sektorer. Under
perioden 1990–1997 minskade antalet anställda
med 11 procent. Effekterna var mest påtagliga
inom varuproduktionen, men även
tjänstesektorn påverkades. Därefter har
sysselsättningen ökat med knappt 4 procent till
och med 1999.
De effekter som den ekonomiska krisen och
saneringen av statsfinanserna kan ha haft på
sysselsättningen inom staten tydliggörs vid en
avgränsning där affärsverken inte ingår. Det bör
emellertid betonas att det än så länge är mycket
osäkert vilka effekter 1990-talets generella
besparingar har haft på sysselsättningen.
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat 102
myndigheters finansiering under
besparingsperioden och konstaterar att endast
hälften av dessa fick minskade
förvaltningsanslag. RRV konstaterade dessutom
att hälften av de som fått minskade
förvaltningsanslag trots detta hade ökat sina
totala intäkter för förvaltningsändamål, bl.a.
genom att använda sig av ackumulerat
anslagssparande. Denna bild bekräftas också av
att myndigheternas anslagssparande har minskat
under senare år.
Om affärsverken borträknas så uppgick
antalet heltidspersoner 1999 till 204 100, vilket
innebär en minskning med 29 500 eller 12,5
procent sedan 1990 (diagram 7.10).
Diagram 7.10 Procentuell utveckling av sysselsättningen
inom staten 1990–1999
Efter korrigering för effekterna av de
bolagiseringar och huvudmannaskapsbyten som
genomförts också utanför affärsverken – t.ex.
bolagiseringen av AMU-Gruppen – har
sysselsätt-ningen i staten minskat med ca 20 500
eller 9 procent under 1990-talet. Om
försäkringskassor-na borträknas uppgår
motsvarande minskning till knappt 8 procent.
Denna utveckling kan följas utifrån en
indelning av statsförvaltningen i de sju huvud-
grupperna: utbildning, samhällsskydd och
rättskipning, näringsliv, försvar, allmänna tjäns-
ter, kultur samt vård, social trygghet och
omsorg.
Diagram 7.11 Sysselsättningen inom statens olika områden
1999, procent
Den högre utbildningen med över 47 000
anställda svarar för nästan en fjärdedel av
sysselsättningen i statsförvaltningen. Även
området samhällsskydd och rättskipning med 39
000 anställda svarar för en betydande andel av
sysselsättningen. De två områdena försvar och
vård, social trygghet och omsorg – där såväl
försäkringskassorna som integrations- och
arbetsmarknadsfrågor ingår – är lika stora och
svarar för ca 31 000 anställda vardera. Även
områdena allmänna tjänster och näringsliv är
jämnstora med ca 27 000 anställda vardera. Det
mindre området kultur svarar för ca 2 500
anställda.
Förhållandena mellan dessa områden i termer
av sysselsättning har förändrats påtagligt under
1990-talet. Som framgår av diagram 7.12 och 7.13
har sysselsättningen ökat inom områdena
utbildning och kultur medan den minskat inom
övriga områden.
Diagram 7.12 Procentuell utveckling inom de statliga
verksamheter där sysselsättningen ökat sedan 1990
Diagram 7.13 Procentuell utveckling inom de statliga
verksamheter där sysselsättningen minskat sedan 1990
Den kraftigaste nedgången har skett inom
försvarsområdet som minskat med 13 000
anställda, motsvarande en nedgång med närmare
30 procent. Som framgår av avsnitt 7.2 har inte
nedgången påverkat de totala försvarsutgifterna.
Mätt i termer av produktionsvolym är försvaret i
dag 12 procent större än för sex år sedan. Även
området näringslivstjänster har minskat relativt
kraftigt under perioden. Inom området vård,
social trygghet och omsorg ökade
sysselsättningen under 1999. Inom
samhällsskydd och rättskipning var antalet
anställda lika många 1999 som året innan.
7.4 Personalkonsekvenser till följd av
strukturförändringar
Strukturförändringarna under 1990-talet har
berört ett relativt stort antal statsanställda.
Regeringen har sedan
kompletteringspropositionen, 1991/92:150,
årligen redovisat vilka personalkonsekvenser som
uppstått till följd av genomförda
strukturförändringar. Bakgrunden till dessa
redovisningar är bl.a. finansutskottets uttalande
om riksdagens behov av information om
effekterna av strukturförändringarna inom
statsförvaltningen (bet. 1990/91:FiU37, s. 10).
I det följande redovisar regeringen sin
övergripande bedömning vad gäller
personalkonsekvenserna av genomförda
strukturförändringar. De bedömningar som
respektive departement gör vad gäller framtida
konsekvenser av aktuella förslag kommer att
redovisas sammanfattningsvis under Staten som
arbetsgivare (utgiftsområde 14) i
budgetpropositionen för 2001.
Personalkonsekvenserna i termer av antal
uppsagda blir mer rättvisande om affärsverken
tas med i beräkningarna, eftersom det i många
fall skedde kraftiga personalminskningar inom
verken innan de bolagiserades .
Sedan 1990 har 58 500 statsanställda sagts upp.
Antalet uppsagda har dock varierat kraftigt
mellan åren, och närmare en tredjedel av
uppsägningarna skedde inom de tidigare
affärsverken strax innan de bolagiserades.
Antalet uppsagda per år uppgick som mest till
drygt 13 400 under 1992 och har därefter
minskat till omkring 2 300 under 1999.
Diagram 7.14 Antal uppsagda i statsförvaltningen 1990–
1999
Antal
Av dem som blev uppsagda under 1999 var ca
1 850 anställda inom den civila
statsförvaltningen, ca 200 vid affärsverken och
drygt 250 vid försvaret.
Diagram 7.15 Andel uppsagda i statsförvaltningen
fördelade efter kön och ålder, 1999
Procent
Andelen uppsagda som är 55 år eller äldre är
ojämnt fördelad över året. De fyra första
månaderna ligger den på nära 50 procent för att
sedan sjunka till strax över 20 procent under
resten av året. Den höga andelen i början av året
är till stor del eftersläpande effekter av de
förändringar som gjordes vid årsskiftet 1998/99 i
reglerna om finansiering av pensionsersättning.
Vid utgången av 1999 hade ca 72 procent av de
som blev uppsagda under 1998 avaktualiserats
hos Trygghetsstiftelsen.
Cirka 15 procent av de återstående 28
procenten var registrerade som öppet arbetslösa
eller i väntan på att beslutad åtgärd skulle starta,
1,6 procent hade tillfälligt lämnat
arbetsmarknaden (föräldraledighet m.m.), 6,6
procent var i kortare utbildning eller annan
åtgärd och resterande 4,8 procent hade tillfälliga
anställningar eller var i färd med att starta eget.
Skillnaden i resultat mellan åldersgrupperna
upp till 55 år är relativt liten. Uppsagda i
åldersgruppen 45–54 år får t.ex. arbete i nästan
samma utsträckning som de uppsagda i den
yngsta åldersgruppen och det är inte heller några
stora skillnader mellan könen.
Andelen kvarstående öppet arbetslösa sjunker
snabbt över tid. Av de som blev uppsagda 1997
är mindre än 5 procent öppet arbetslösa och
andelen är ännu lägre för dem som blev uppsagda
under tidigare år.
Enligt Trygghetsstiftelsen kan de goda resultat
som uppnås delvis hänföras till att de
statsanställda hävdar sig väl på arbetsmarknaden.
Av de uppsagda som får nya arbeten (fasta och
tidsbegränsade på mer än ett år) går 22 procent
till den statliga sektorn, 15 procent till den
kommunala och 63 procent till den privata
sektorn.
Till de positiva resultaten bidrar också
Trygghetsstiftelsens individanpassade
arbetsformer. En annan bidragande faktor är att
de uppsägande arbetsgivarna ofta skapar bra
förutsättningar för omställningsarbetet. Enligt
Trygghetsstiftelsens erfarenheter sköter de
statliga arbetsgivarna i stort avvecklingen av
personal på ett bra sätt.
7.5 Uppföljning av myndigheternas
arbetsgivarpolitik
Under det senaste decenniet har regeringens
styrning av den statliga arbetsgivarpolitiken lagts
om, från att i detalj föreskriva hur den skall
bedrivas, till att ange dess ramar och utvärdera
vad den åstadkommer. Detta ställer stora krav på
uppföljning.
I enlighet med vad som anfördes i
budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1,
utg. omr. 14, s. 78 ff.) införde regeringen under
1997 ett uppföljningssystem för
arbetsgivarpolitiken. Uppföljningen omfattar
samtliga myndigheter som lyder omedelbart
under regeringen.
Inom ramen för denna uppföljning begär
regeringen årligen in uppgifter från
myndigheterna om deras arbetsgivarpolitik och
de mål de har för denna. Varje myndighet skall
årligen, genom Arbetsgivarverket, redovisa
personalens åldersstruktur, könsfördelning,
rörlighet samt lönenivåer och löneutveckling.
Detta skall göras dels per kategori av anställda,
dels för myndigheten i sin helhet.
Myndigheterna skall vidare direkt till regeringen
redovisa i vilken omfattning myndighetens mål
för kompetensförsörjningen avseende
föregående budgetår uppnåtts, men även vilka
mål som gäller för myndighetens
kompetensförsörjning under innevarande
budgetår och de två därpå följande åren. Inför
1999 års uppföljning har regeringen särskilt
begärt att myndigheterna skall redovisa vilka
åtgärder som vidtas för att ge kvinnor och män
lika möjligheter till utveckling och befordran
samt vilket arbete som bedrivs för att kartlägga
och eliminera osakliga löneskillnader mellan
könen. Myndigheterna har även ålagts att
redovisa vilka åtgärder som vidtagits eller
planeras att vidtas för att öka den etniska och
kulturella mångfalden bland personalen. Dessa
uppgifter ligger sedan till grund för
departementens löpande uppföljning av sina
myndigheter och för regeringens övergripande
bedömningar av den statliga arbetsgivarpolitiken.
Mot bakgrund av Riksdagens revisorers
förslag angående myndigheternas lönekostnader
(1998/99:RR10) har riksdagen begärt att
regeringen skall ålägga myndigheterna att i
årsredovisningarna särredovisa sina
lönekostnader (rskr. 1999/2000:174). För att
tillgodose detta avser regeringen ombesörja att
myndigheterna från och med räkenskapsåret
2001 särredovisar sina lönekostnader i
årsredovisningarna.
Regeringen redovisar årligen sina
bedömningar av den statliga arbetsgivarpolitiken
och dess utfall till riksdagen. Senast detta gjordes
var i Årsredovisning för staten 1998 (skr.
1998/99:150).
I det följande redovisar regeringen sina
övergripande iakttagelser och bedömningar för
1999. I de fall departementen gjort iakttagelser
beträffande arbetsgivarpolitiken för enskilda
myndigheter som riksdagen bör informeras om,
kommer dessa att redovisas under respektive
utgifts-område i budgetpropositionen för 2001.
1999 års redovisningar och regeringens
bedömningar
Regeringens övergripande iakttagelser och
bedömningar gäller dels arbetsgivarpolitikens
långsiktiga och strategiska inriktning, dels dess
aktuella tillämpning inom enskilda områden, så
som åldersstruktur, könsfördelning, rörlighet,
lönenivåer och löneutveckling.
Sammanfattningsvis är regeringens
bedömning att det löpande arbetet fungerar
tillfredsställande på flertalet myndigheter. Ett
antal verk behöver dock tydligare till regeringen
redovisa sina mål för kompetensförsörjningen.
Särskilt med tanke på åldersstrukturen i den
statliga sektorn har många myndigheter
anledning att arbeta mer aktivt med den
långsiktiga planeringen.
Arbetsgivarpolitikens långsiktiga inriktning
Att myndigheterna bedriver en långsiktig och
strategisk arbetsgivarpolitik är av stor vikt för att
de statliga verksamheterna skall vara bärkraftiga
över tid. Av betydelse är bl.a. att ett aktivt arbete
bedrivs för att skapa lika förutsättningar för män
och kvinnor samt för personer med utländsk
bakgrund. Samtidigt finns många kortsiktiga
verksamhetsmål som kan innebära att
myndigheterna har att ta delvis andra hänsyn.
I årets redovisningar av myndigheternas
kompetensförsörjning framkommer att ett antal
myndigheter bedriver en medveten och
strategisk arbetsgivarpolitik. Finansinspektionen,
Länsstyrelsen i Södermanlands län, Kommers-
kollegium, NUTEK, Radio- och TV-verket,
Statistiska centralbyrån och Överstyrelsen för
civil beredskap är exempel på detta. Gemensamt
för dessa är att de har redovisat tydliga mål som
är kopplade till de verksamheter de bedriver samt
till hur kompetensförsörjningsläget ser ut i dag
och inom den närmaste framtiden. Dessa
myndigheter har också tydligt redovisat i vilken
mån de uppnått de mål som ställts upp för
kompetensförsörjningen för 1999.
Exempel på andra myndigheter som har
lämnat tydliga mål för sin kompetensförsörjning
är Centrala studiestödsnämnden,
Domstolsverket, Ekonomistyrningsverket,
Försvarets materielverk, Post- och telestyrelsen
och Ungdomsstyrelsen.
En mindre del, 5 procent, av myndigheterna
har inte redovisat några mål för sin
kompetensförsörjning och ytterligare 18 procent
har ställt upp mycket vaga mål.
En förutsättning för att delegeringen av
befogenheter på det arbetsgivarpolitiska
området, från regeringen till myndigheterna,
skall fungera är att myndigheterna tar ett aktivt
arbetsgivaransvar. Detta kräver att målen för
kompetensförsörjningen och verksamheterna är
tydligt sammankopplade. Delegeringen kräver
även att myndigheterna redovisar hur arbetet
bedrivs för att regeringen skall kunna följa
utvecklingen.
Observationer och bedömningar inom enskilda
områden
Åldersstruktur
Under 1990-talet har medelåldern på
arbetsmarknaden ökat kraftigt. I den
lågkonjunktur med hög arbetslöshet som präglat
årtiondet har framför allt de yngre fått allt
svårare att etablera sig på arbetsmarknaden.
Sedan 1997 tycks dock ökningen ha avstannat
sett till arbetsmarknaden som helhet.
Även i staten har det under denna period skett
stora omstruktureringar. I denna process har
många yngre, med kort anställningstid, fått sluta
och nyrekryteringen har i flera myndigheter varit
begränsad. Många anställda över 55 år har även
avgått med pension i förtid . Detta har varit ett
sätt för myndigheterna att söka få en rimlig
åldersstruktur på personalen.
Medelåldern för de statligt anställda var 44,6 år
1999. Motsvarande för landstingen var 44,2 år,
för kommunerna 43,1 år och för näringslivet 40,3
år. Det innebär att staten är den sektor av
arbetsmarknaden som, i genomsnitt, har den
äldsta personalstyrkan. En viktig förklaring till
detta är att många av statens verksamheter kräver
personal med hög utbildningsnivå. Andelen
akademiker är högre i staten än i någon annan
sektor på arbetsmarknaden.
Som framgår av diagram 7.16 är
åldersspridningen betydligt ojämnare i staten än
på arbetsmarknaden totalt.
Diagram 7.16 Åldersfördelning i staten och på
arbetsmarknaden totalt, 1999
Procent
Det stora antalet 40-talister, varav många
anställdes när staten expanderade under 1970-
talet, har i dag hunnit bli mellan 50–60 år. Denna
åldersgrupp, med lång erfarenhet och även med
flera aktiva år kvar till pensionen, har klarat sig
förhållandevis bra från uppsägningar under 1990-
talet, i relation till sin andel av de statligt
anställda. Den s.k. ålderspuckeln kulminerar i
åldersgruppen 50–54 år, vilken utgör drygt 17
procent av samtliga anställda i staten.
Diagram 7.17 visar hur åldersfördelningen
förändrats sedan 1990.
Diagram 7.17 Åldersfördelning i staten 1990 och 1999
Procent
De allra närmaste åren är pensioneringstakten i
staten måttlig. Från 2005 och några år framåt
kommer dock ett stort antal statsanställda att gå i
pension varje år. Drygt 36 procent av de
statsanställda, över 80 000 personer, är i dag 50 år
eller äldre och kommer att gå i ålderspension
inom 15 år. Varje år avgår dock även ett antal
personer med pension före 65 års ålder, i
samband med exempelvis omstrukturering av
verksamheter, varför denna tidsperiod kan
komma att förkortas.
Detta kan leda till allvarliga problem med
kompetensförsörjningen. Mycket kunskap och
erfarenhet kommer att försvinna från
myndigheterna, samtidigt som stora
nyrekryteringar sannolikt kommer att behöva
göras på kort tid. Rekryteringsläget kan försvåras
av att ung välutbildad arbetskraft med största
sannolikhet kommer att bli en bristvara i takt
med att befolkningen åldras.
Generationsväxlingen kan emellertid utgöra en
möjlighet för vissa myndigheter att få in ny
kunskap i organisationen. En snabbt föränderlig
värld skapar behov av nya arbetsformer och
därmed ny kompetens.
Åldersstrukturen ser dock olika ut i olika
sektorer av staten . Som framgår av tabell 7.5 är
medelåldern högst i sektorn uppdragsbaserad
verksamhet. Här ingår myndigheter som
exempelvis Lantmäteriverket och Statistiska
centralbyrån. Försvaret är den sektor där
medelåldern är lägst.
Tabell 7.5 Medelålder i statens olika sektorer 1998 och
1999
Sektor
1998
1999
Uppdragsbaserad verksamhet
46,0
46,0
Kultur
45,0
45,7
Arbetsliv, omsorg, utbildning
45,5
45,6
Ekonomi
44,9
45,4
Länsstyrelser, regeringskansli, stabsmyndigheter
45,6
45,4
Miljö, teknik, jordbruk
45,2
45,3
Rättsväsendet
44,7
45,0
Affärsverk och infrastruktur
43,7
44,1
Universitet, högskolor, forskning
43,9
44,0
Försvaret
42,4
42,4
Staten totalt
44,4
44,6
Källa: Arbetsgivarverket.
Medelåldern har ökat inom samtliga sektorer
utom i uppdragsbaserad verksamhet och
försvaret där den varit oförändrad samt i sektorn
länsstyrelser, regeringskansli och
stabsmyndigheter där medelåldern sjunkit något.
Av tabellen framgår även att medelåldern för
staten totalt har stigit med 0,2 år det senaste året.
Sedan 1997 har ökningen varit 0,4 år. Även om
uppgången av medelåldern på arbetsmarknaden
som helhet verkar ha avstannat ökar den
fortfarande i staten.
I myndigheternas redovisningar av
kompetensförsörjningen för 1999 har 46 procent
av myndigheterna uppgivit att de har problem
med sin åldersstruktur. Flera stora myndigheter
och myndighetskoncerner återfinns i denna
grupp, bl.a. Arbetsmarknadsverket,
kriminalvården, polisväsendet och flera
länsstyrelser. Nästan uteslutande utgörs
problemen av för hög medelålder och att man
förutser problem med ersättningsrekrytering vid
framtida pensionsavgångar. Flera myndigheter
har också problem med att rekrytera personal i
mellanåldrarna, 35–45 år, en grupp som är
förhållandevis liten i staten.
Endast 13 procent av myndigheterna har
uppgivit att de inte ser några problem med
åldersstrukturen inom en överskådlig framtid.
Denna andel utgörs framför allt av mindre och
medelstora myndigheter. Vissa mindre
högskolor, vars verksamhet har kunnat
expandera under 1990-talet, tillhör denna grupp.
Av redovisningarna framgår även att flera
myndigheter som ser problem framför sig prövar
nya vägar för att underlätta generationsväxlingen.
Några myndigheter arbetar med olika former av
traineeprogram. Det gäller bl.a. länsstyrelserna i
Västra Götalands, Dalarnas och Södermanlands
län, men även Statens Järnvägar, Statens
energimyndighet och Stockholms universitet
uppger att de arbetar med detta. Andra exempel
på nya vägar som myndigheterna prövar är ett
närmare samarbete med högskolorna,
utbytestjänstgöring mellan myndigheter för att
bredda kompetensen och dubbelbemanning på
strategiskt viktiga poster under en
övergångsperiod.
Könsfördelning
Andelen kvinnor i statsförvaltningen har ökat
med drygt en procentenhet de senaste två åren
och uppgår nu till 43 procent av de anställda. I
landsting och kommuner finns flera kvinno-
dominerade yrkesgrupper. Fyra femtedelar av
personalen är kvinnor i dessa sektorer. Lägst är
andelen i näringslivet där den uppgår till 36
procent. Staten har därmed den jämnaste
könsfördelningen av arbetsmarknadens sektorer.
Könsfördelningen varierar dock kraftigt
mellan olika statliga sektorer. Inom områden
som ekonomi samt arbetsliv och omsorg är
omkring 60 procent kvinnor, medan 20 procent
av personalen är kvinnor i försvaret och i sektorn
affärsverk och infrastruktur. Exklusive Försvars-
makten och affärsverken är andelen kvinnor i
staten 48 procent, vilket överensstämmer med
andelen kvinnor på arbetsmarknaden totalt.
Fördelningen av män och kvinnor inom staten
skiljer sig även mycket åt inom olika
befattningar. I uppföljningssystemets
redovisning, där myndigheterna själva fått klassa
sina anställdas arbetsuppgifter, framkommer att
endast drygt 20 procent av de anställda med
uppgift att planera och leda myndighetens
verksamhet är kvinnor. I det högsta
ledningsskiktet, verkscheferna, är däremot var
fjärde kvinna. Bland personalen med
kärnkompetens, dvs. sakområdeskompetens, var
andelen knappt 40 procent. Flest kvinnor
återfinns i stöd- och supportfunktionerna där de
utgör 60 procent. Andelarna är oförändrade
jämfört med 1998.
Personalrörlighet
En omvärld i snabb förändring ställer stora krav
på flexibilitet i de statliga myndigheternas
verksamhet. Ny kompetens och nya
arbetsformer kan behövas. En förutsättning för
att skapa denna förnyelse är rörlighet hos
personalen. Om omsättningen blir alltför stor
uppstår dock problem med kontinuiteten och
kostnaderna för exempelvis inskolning av
nyanställda blir höga. Det gäller med andra ord
att skapa balans mellan förnyelse och
kontinuitet. Var denna ligger varierar mellan
olika verksamheter och olika tidpunkter. Varje
myndighet bör fastställa vilken rörlighet som är
lämplig för den verksamhet den bedriver.
För statsförvaltningen i sin helhet ligger
personalrörligheten på 12 procent. Andelen är
oförändrad jämfört med 1998 men två
procentenheter högre än 1997. Som framgår av
diagram 7.18 är rörligheten högst i åldersgruppen
under 35 år, för att sedan avta med stigande
ålder. Sedan 1997 har rörligheten ökat med 3
procentenheter för dem under 35 år. I
åldersgruppen 55 år och äldre har rörligheten
minskat något jämfört med 1998.
Diagram 7.18 Personalrörlighet för statsanställda fördelade
efter kön och ålder, september 1998–september 1999
Procent
Kvinnor har i genomsnitt något högre rörlighet
än män. Personal med uppgift att planera och
leda myndighetens verksamhet, dvs. chefer på
olika nivåer, har i genomsnitt lägre rörlighet än
övriga kategorier statsanställda.
Under 1999 var det ca 18 700 personer som
lämnade den statliga sektorn och nästan lika
många som nyrekryterades. Nästan 60 procent
av de nyrekryterade var under 35 år och endast
några få procent var 55 år och äldre. Avgångarna
är betydligt jämnare fördelade över
åldersgrupperna (tabell 7.6).
Tabell 7.6 Nyrekryteringar till och avgångar från den
statliga sektorn 1998 och 1999
Nyrekryteringar %
Avgångar %
Ålder
1998
1999
1998
1999
–34
55
57
34
35
35–54
39
39
37
38
55–
6
5
29
27
Källa: Arbetsgivarverket.
Etnisk och kulturell mångfald
Regeringen har vid ett flertal tillfällen betonat
vikten av mångfald i arbetslivet. I den
integrationspolitiska propositionen (prop.
1997/98:16) som antogs av riksdagen hösten
1997 framhåller regeringen att mångfalden bör
genomsyra arbetslivet och att staten har ett
särskilt ansvar som föredöme.
I den förvaltningspolitiska propositionen
(prop. 1997/98:136) betonar regeringen den
kvalitets- och kompetenshöjning som kan
uppnås genom ökad etnisk och kulturell
mångfald hos personalen. Regeringen har
därefter beslutat om olika åtgärder för att få ett
integrationsper-spektiv att genomsyra
utformningen och genomförandet av den
allmänna politiken.
Regeringen anser att personalen i staten bör
avspegla den arbetsföra befolkningens etniska
sammansättning. Detta är av stor vikt såväl för
kvaliteten i verksamheterna som för den
demokratiska legitimiteten.
Som ett led i arbetet för att uppnå detta
uppdrog regeringen i oktober 1999 åt samtliga
myndigheter som lyder omedelbart under
regeringen att upprätta handlingsplaner för att
främja etnisk mångfald bland sina anställda.
I årets redovisningar av myndigheternas
kompetensförsörjning kan noteras en ökad
medvetenhet om mångfaldsfrågor ute på
myndigheterna jämfört med tidigare år. Detta tar
sig bl.a. uttryck i att arbetet med att ta fram
handlingsplaner har satt igång. Andelen
myndigheter som uppger att de har upprättat en
handlingsplan uppgår till 11 procent. Ytterligare
20 procent har påbörjat detta arbete och 14
procent uppger att de avser att starta arbetet
under året. Exempel på åtgärder som ingår i
planerna är översyn av rekryteringsrutiner och
deltagande i seminarier för ökad kunskap.
Åtgärder för att öka den etniska och kulturella
mångfalden sker dock även utanför ramen av ett
handlingsprogram. Aktiviteterna är ofta
desamma och för flera myndigheter har
utarbetandet av handlingsprogram bara varit ett
sätt att formalisera det arbete som redan bedrivs.
Totalt sett uppger 53 procent av myndigheterna
att de vidtagit någon form av åtgärd för att öka
den etniska och kulturella mångfalden bland
personalen.
Myndigheter med mer än 50 anställda har i
högre grad än de mindre myndigheterna vidtagit
åtgärder. Av dessa har 37 procent upprättat eller
påbörjat arbetet med att upprätta en
handlingsplan och drygt 60 procent uppger att de
har vidtagit någon form av åtgärd på området.
I föregående års redovisningar uppgav knappt
10 procent av myndigheterna att de vidtagit
aktiva åtgärder för att öka den etniska och
kulturella mångfalden. De aktiva åtgärderna för
ökad mångfald har därmed ökat betydligt ute på
myndigheterna det senaste året.
Utöver de uppgifter som framkommit i
myndigheternas redovisning av sin
kompetensförsörjning har ytterligare ett antal
myndigheter redovisat sitt arbete separat till
Kulturdeparte-mentet. Sammantaget ger detta en
än mer positiv bild av myndigheternas arbete
med att ta fram handlingsplaner.
Lönenivåer och löneutveckling
Budgetåret 1993/94 infördes
ramanslagssystemet, vilket var en förutsättning
för att regeringen skulle kunna delegera
arbetsgivaransvaret och ombilda den statliga
arbetsgivarorganisationen. De statliga
myndigheterna har nu fullt kostnadsansvar för
den lönepolitik de bedriver.
Sedan reformerna genomfördes har
myndigheterna genomfört lokala lönerevisioner i
enlighet med de centrala löneavtalen RALS
1993–1995, RALS 1995–1998 samt RALS 1998–
2001 . RALS 1998–2001 slöts av parterna våren
1998 och löper under perioden 1 april 1998–31
mars 2001.
Parternas bedömning var då att avtalen skulle
resultera i sammantagna kostnadsökningar på 9
procent (kedjat) under perioden, inklusive den
av parterna uppskattade löneglidningen. Avtalen
speglade därmed de avtal som träffades inom
arbetsmarknadens övriga sektorer.
En viktig slutsats som kan dras av den
jämförande lönestatistik som finns tillgänglig för
tiden efter de arbetsgivarpolitiska reformerna är
att löneutvecklingen inom det statliga
avtalsområdet följer den på arbetsmarknaden i
övrigt. Som framgår av diagram 7.19 är
löneutvecklingen inom det statliga avtalsområdet
i paritet med den på arbetsmarknaden i övrigt.
Den relativt låga löneutvecklingen i staten 1998
förklaras till stor del av att endast ett mindre
antal myndigheter hade genomfört den första
lönerevisionen enligt RALS 1998–2001 vid
mättidpunkten.
Diagram 7.19 Ackumulerad procentuell löneutveckling
1994-1998 inom olika sektorer på arbetsmarknaden
Den statistik som ligger till grund för
diagrammet är rensad för löneförändringar som
beror på förändringar i ålder, kön och utbildning.
Den variabel som vanligen har störst
förklaringsvärde vid lönevariationer är yrke.
Denna variabel har dock inte kunnat användas
vid strukturrensningen eftersom den saknas för
åren 1994 och 1995. Utbildning samvarierar
dock med yrke och har därför använts som
substitut.
Lönenivåer
Den genomsnittliga månadslönen inom det
statliga kollektivet låg i september 1999 på
20 630 kronor. Männen tjänar genomgående mer
än kvinnorna över ålderskategorierna. Den
genomsnittliga månadslönen för män var 21 810
kronor att jämföra med motsvarande för kvinnor
på 18 990 kronor. Detta motsvarar en kvinnlig
löneandel på 87 procent av männens lön.
Skillnaderna är minst bland de yngsta och ökar
med stigande ålder (diagram 7.20).
Diagram 7.20 Genomsnittslöner för statsanställda
fördelade efter kön och ålder, september 1999
Förklaringarna till löneskillnaderna mellan
könen är flera. Att de statsanställda männen i
genomsnitt har högre utbildning och oftare
innehar högre befattningar är två viktiga faktorer
som påverkar lönen. Vid jämförelser där hänsyn
tas till likartade arbetsuppgifter ökar kvinnornas
andel av männens lön till 96 procent . De
resterande 4 procenten har dock inte kunnat
förklaras med stöd av statistiken.
Regeringen har ålagt myndigheterna att
redovisa vilket arbete som bedrivs för att
kartlägga och eliminera osakliga löneskillnader,
men även vilka åtgärder som vidtas för att män
och kvinnor skall få lika möjligheter till
utveckling och befordran. Drygt hälften av
myndigheterna uppger att de vidtar aktiva
åtgärder för att eliminera osakliga löneskillnader.
Flertalet av dessa gör löpande översyner av
eventuella skillnader i samband med
lönerevisionerna. Drygt 40 procent av
myndigheterna uppger att de vidtar åtgärder för
att män och kvinnor skall få samma möjlighet till
utveckling och befordran. Lite mer än en
fjärdedel av myndigheterna har dock inte
kommenterat dessa frågor i redovisningarna,
varför osäkerheten i uppgifterna är stor.
De större myndigheterna, med mer än 50
anställda, redovisar i större utsträckning än de
små att åtgärder vidtas på detta område. Av dessa
uppger 63 procent att de vidtar åtgärder för att
eliminera osakliga löneskillnader och hälften att
de vidtar åtgärder för att män och kvinnor skall
få samma möjlighet till utveckling och befordran.
Regeringen prioriterar frågan om jämställdhet
och eliminering av osakliga löneskillnader. Inför
planeringen av de årliga mål- och
resultatdialogerna mellan myndighetschefer och
den politiska ledningen betonas vikten av att
dessa frågor tas upp till diskussion. Regeringen
bereder även ett förslag om att skärpa
jämställdhetslagen för att komma till rätta med
de osakliga löneskillnaderna.
Löneutveckling
Mellan september 1998 och september 1999
ökade lönerna i staten med 6 procent. Den
uppmätta löneökningen gäller för identiska
individer, dvs. individer som varit anställda vid
samma myndighet vid båda mättillfällena. Det
innebär att förändringar i personalens
sammansättning, t.ex. vad gäller ålder och
yrkesprofil, som kan uppstå vid avgångar och
nyanställningar, inte påverkar uppgifterna.
Samtliga löneökningar till följd av
tariffuppflyttningar och befordringar m.m. får
dock fullt genomslag i den uppmätta
löneutvecklingen.
Som framgår av diagram 7.21 har kvinnorna i
genomsnitt fått större löneökningar än männen.
Endast i åldersgruppen under 35 år har
löneökningarna varit lika mellan könen. Detta
visar sig också genom att kvinnornas andel av
männens lön har ökat en procentenhet mellan
september 1998 och september 1999, från 86 till
87 procent. I huvudsak beror dock detta på att
polisen ännu inte genomfört någon lokal
lönerevision enligt RALS 1998–2001 . I och
med att denna grupp är starkt mansdominerad
kan den relativa löneutvecklingen komma att
ändras när ett nytt avtal får genomslag.
Diagram 7.21 Genomsnittlig procentuell löneutveckling för
statsanställda fördelade efter ålder och kön, september
1998–september 1999
Av lönestatistiken framgår tydligt att personal i
den yngsta åldersgruppen – under 35 år – har fått
de högsta löneökningarna i såväl absoluta som
procentuella tal. Därefter avtar ökningstakten
med stigande ålder. Löneskillnaderna mellan den
yngsta och den äldsta ålderskategorin har därmed
minskat något jämfört med föregående år.
Förändringen är dock marginell.
Mönstret i lönestatistiken har stora likheter
med uppgifterna om personalrörlighet. Detta är
ett tecken på att lönebildningen används som ett
aktivt instrument ute på myndigheterna för att
driva en verksamhetsanpassad arbetsgivarpolitik.
Lönebildningen är ett verktyg med vars hjälp
myndigheterna kan motverka den höga
rörligheten i de yngre åldersgrupperna, en
rörlighet som bl.a. beror på den hårdnande
konkurrensen om välutbildad arbetskraft.
Uppskattad årstakt för löneutvecklingen
Arbetsgivarverket har gjort beräkningar på
löneutvecklingen under den innevarande
avtalsperioden, dvs. RALS 1998–2001.
Beräkningarna utgår från hela det statliga
kollektivet exklusive polisväsendet . Mätt på
detta sätt uppgick löneutvecklingen, exklusive
strukturella effekter, till 5,4 procent mellan
september 1998 och september 1999.
Med utgångspunkt i de bedömningar som
gjordes i samband med att avtalet slöts, nämligen
att arbetskraftskostnaden skulle öka med 9
procent under avtalsperioden inklusive den av
parterna uppskattade löneglidningen, synes detta
löneökningstal högt. Till stor del förklaras detta
av att flertalet myndigheter inte hann sluta lokala
avtal innan förra mätperioden var slut och
därmed har genomfört två lönerevisioner under
den senaste mätperioden.
Arbetsgivarverket har dock beräknat en
uppskattad årstakt för löneutvecklingen,
exklusive polisväsende och strukturella effekter,
hittills under nuvarande avtalsperiod på 3,5
procent. Av denna ökning härrör 3,2 procent
från de lokala lönerevisionerna. Resterande 0,3
procent hänförs till övriga löneökningar som
myndigheterna lagt ut under mätperioden. När
de lokala avtalen nu har slutits och därmed fått
genomslag i lönemätningarna kan man med
andra ord konstatera att utfallet hittills varit
större än förväntat.
Även för statens olika sektorer har
Arbetsgivarverket beräknat årstakter för
löneökningarna enligt RALS 1998–2001, vilka
återges i diagram 7.22. Dessa beräkningar gäller
exklusive löneglidning och är jämförbara med
ovan nämnda 3,2 procent för staten totalt.
Diagram 7.22 Beräknad årstakt för löneökningar enligt
RALS 1998–2001
AFF Affärsverk, infrastruktur
AOU Arbetsliv, omsorg, utbildning
EK Ekonomi
FÖRSV Försvar
KULT Kultur
LRS Länsstyrelser, regeringskansli,
stabsmyndigheter
MTJ Miljö, teknik, jordbruk
RÄTTS Rättsväsende
UHF Universitet, högskolor, forskning
UPP Uppdragsbaserad verksamhet
Flertalet sektorer skiljer sig mycket lite åt i den
beräknade årstakten. Det finns dock skillnader.
Mellan den sektor som har den högsta respektive
lägsta beräknade årslönetakten skiljer det 1
procentenhet. Förklaringarna är flera.
Ekonomisektorn påverkas exempelvis av
särskilda satsningar på skattehandläggarna i den
senaste avtalsrörelsen. Att rättsväsendet ligger
högre än genomsnittet är bl.a. en följd av
satsningar på domartjänsterna. Det sistnämnda
ger överspillningseffekter även på flera anställda
inom Regeringskansliet, vilket är en
delförklaring till den höga löneökningstakten i
sektorn länsstyrelser, regeringskansli och
stabsmyndigheter.
Löneutvecklingens komponenter
Löneökningar till följd av gällande avtal, RALS
1998–2001 samt chefsavtalet, förklarar den allra
största delen av löneökningarna.
Arbetsgivarverket har även studerat vilka övriga
faktorer som har påverkat löneutvecklingen
under mätperioden september 1998–september
1999. Uppgifterna framgår av diagram 7.23 och
gäller identiska individer exklusive polisväsendet.
Diagram 7.23 Löneutveckling september 1998–september
1999, exklusive polisväsendet, uppdelat på
delkomponenter
Procent
Löneutvecklingen för identiska individer i staten,
exklusive polisväsendet, uppgick under
mätperioden till 6,5 procent, dvs. något högre än
för hela det statliga kollektivet. Av denna ökning
kan 80 procent hänföras till revisioner baserade
på lokala löneavtal utifrån RALS 1998–2001.
Den näst största förklaringsfaktorn utgjordes av
befordringar och korrigeringar av osakliga
löneskillnader. Resterande del berodde på
uppflyttningar i lokala tariffsystem, inlösen av
rörliga tillägg m.m.
8
Riksrevisionsverkets
iakttagelser
8 Riksrevisionsverkets iakttagelser
8.1 Inledning
Riksrevisionsverket (RRV) bedriver revision
genom årlig revision och effektivitetsrevision.
Den årliga revisionen avslutas genom uttalanden
i revisionsberättelser till regeringen om bl.a.
myndigheters års- och koncernredovisning samt
om ledningens förvaltning. Inom
effektivitetsrevisionen granskas effektiviteten i
statliga åtaganden och statlig verksamhet.
Finansutskottet har efterfrågat en fylligare
redovisning i årsredovisning för staten av
Riksrevisionsverkets iakttagelser med anledning
av verkets effektivitetsgranskningar (bet.
1999/2000:FiU1). Mot denna bakgrund görs i
kapitlet en genomgång av flertalet av de
rapporter effektivitetsrevisionen lämnade 1999
och regeringens åtgärder med anledning av dessa.
Kapitlet innehåller också en redovisning av
revisionsberättelser med invändning. Regeringen
avser att återkomma i budgetpropositionen för
2001 med bedömning av vilka åtgärder som har
vidtagits respektive kommer att vidtas med
anledning av invändningarna.
RRV presenterar varje år en rapport till
regeringen med en sammanfattning av väsentliga
delar av det arbete som utförts av verket under
det gångna året. Då årsredovisning för staten i år
lämnas vid en tidigare tidpunkt än föregående år
har de redovisade iakttagelserna i RRV:s årliga
rapport inte hunnit beredas inom
Regeringskansliet. Den årliga rapporten kommer
därför att kommenteras i andra sammanhang,
bland annat i budgetpropositionen för 2001.
8.2 Effektivitetsrevisionens
iakttagelser
Effektivitetsrevisionen har publicerat 34
rapporter under 1999, varav 21 avser
egeninitierade granskningar. Nedan redovisas 29
av effektivitetsrevisionens rapporter, varav 18
avser egeninitierade granskningar. Urvalet
baseras på att regeringen vidtagit någon åtgärd
eller gjort någon bedömning.
Jordbrukets miljöstöd - minskning av kväveläckage
och bevarande av biologisk mångfald (RRV
1999:2)
I rapporten redovisas RRV:s granskning av de
miljöstöd inom jordbruket som syftar till att
minska kväveläckage och bevara biologisk
mångfald i naturbetesmarker. Syftet med
granskningen var att analysera miljöeffekterna av
dessa stöd samt identifiera hinder för att
miljömålen för minskat kväveläckage och
bevarande av biologisk mångfald i
naturbetesmarker skall kunna uppfyllas.
Granskningen visar bl.a. att miljöeffekterna av
jordbrukets miljöstöd är begränsade och att
andra jordbruksstöd motverkar miljömålen.
Rapporten har använts som en del i underlaget
till regeringens arbete med att ta fram ett nytt
miljö- och landsbygdsprogram för jordbruket.
Svårigheter med statistik rörande brottsutredningar
(RRV 1999:3)
I RRV:s rapport redovisas några problem och
brister som förekommer i statistiken i samband
med polisens och åklagarväsendets
brottsutredningsverksamhet. Bland annat
konstateras svårigheter för polisens utredare att
följa upp vad som hänt med ett ärende som gått
vidare i brottsutredningssystemet.
Mot bakgrund av RRV:s rapport fick
rättsväsendets myndigheter för år 2000 ett
gemensamt uppdrag att vidta de åtgärder som
behövs för att uppnå en för rättsväsendet
samordnad informationsförsörjning. Den
strategi för samordning av rättsväsendets
informationsförsörjning som regeringen beslutat
om och den tidsplan som myndigheterna i Rådet
för rättsväsendets informationsförsörjning (RIF)
fastställt skall ligga till grund för arbetet.
Rikspolisstyrelsen fick samtidigt i uppdrag att
redovisa och kommentera de åtgärder som
vidtagits för att förbättra polisväsendets förmåga
att analysera verksamhetens resultat, kostnader
och kvalitet. Regeringen avser att fatta beslut om
att utvärdera RIF-rådets verksamhet.
Resultatstyrning och -redovisning vid SMHI –
affärsområde samhälle (RRV 1999:4)
RRV har i rapporten riktat kritik mot brister i
formerna för den löpande uppföljningen inom
affärsområdet, att rutinerna för ekonomisk
uppföljning och tidrapportering bör anpassas till
verksamhetsplanens struktur samt att
överensstämmelse mellan verksamhetsplan och
uppföljningsrutiner är dålig.
Med anledning av RRV:s rapport kommer
SMHI fortlöpande att göra uppföljningar av
verksamhetsplanerna i anslutning till de
ekonomiska prognoserna. Vidare har SMHI
reviderat sin kontoplan för att ge en tydligare
koppling mellan verksamhetsplaner och
redovisningsstruktur och därmed underlätta den
ekonomiska uppföljningen av verksamheten.
Regeringen anser inte att det finns skäl att vidta
ytterligare åtgärder.
Kostnader för en ny folk- och bostadsräkning - en
granskning av Statistiska centralbyråns kalkyl över
genomförandet av en ny FoB (RRV 1999:5)
Riksdagen beslutade 1995 att det framöver skall
genomföras registerbaserade folk- och
bostadsräkningar. En försöksverksamhet
genomfördes. Mot bakgrund av resultatet av
försöksverksamheten gav regeringen sommaren
1998 Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att
utreda en alternativ folk- och bostadsräkning
baserad på framskrivning av registret över 1990
års folk- och bostadsräkning. Samtidigt fick
RRV regeringens uppdrag att granska
kostnadsberäkningarna för det alternativ som
SCB skulle redovisa. Detta uppdrag resulterade i
RRV:s rapport. I rapporten gör RRV
bedömningen att SCB:s kostnadskalkyl ger en
rimlig uppskattning av storleksordningen på
kostnaderna. Enligt regeringens bedömning var
SCB:s alternativa förslag till lösning för dyrt.
Regeringen föreslog i 1999 års ekonomiska
vårproposition inriktningen för en
registerbaserad folk- och bostadsräkning.
Civilpliktsutbildningen (RRV 1999:6)
RRV granskade under 1999 behovet av
civilpliktiga och kostnaderna för
civilpliktsutbildningen. I granskningsrapporten
föreslår RRV bland annat att utbyggnaden av
utbildningen för kommunernas behov inte bör
fullföljas, innan en grundläggande analys och
prövning av vilka faktorer som skall styra en
eventuell utbyggnad av det civila försvaret
framöver har gjorts.
Mot bakgrund av RRV:s rapport föreslog
regeringen i proposition inför den
säkerhetspolitiska kontrollstationen 1999 (prop.
1998/99:74) en halvering av civilpliktsutbildade
för åren 2000 och 2001. Vidare har Överstyrelsen
för civil beredskap den 25 februari 2000 redovisat
en utredning avseende totalförsvarsplikt inom
den civila delen av totalförsvaret som ger
underlag för att bedöma utbildningsvolymen för
civilpliktiga med lång grundutbildning från och
med år 2002.
Skattekontrollen och pengarna (RRV 1999:7)
RRV har på uppdrag av regeringen granskat
ekonomiska effekter av skattekontrollen.
Avrapporteringen av den första etappen i
februari 1999 visade bland annat att de
ekonomiska effekterna av skattekontrollen är
något annat än de beloppsmässiga effekter som
skatteförvaltningen redovisar. Regeringen har i
budgetpropositionen för 2000 redovisat RRV:s
rapport som ett av underlagen för regeringens
bedömningar av skattekontrollen. Regeringen
har uppdragit åt RRV att i en andra etapp
granska handläggningstider i ärendekedjan från
skattemyndigheternas kontroll och omprövning
till behandlingen av skattemål i länsrätt och
kammarrätt.
Arealersättningens effekter i Sverige I
Sammanfattning (RRV 1999:8-12)
I rapporten gör RRV bedömningen att
arealersättningen i Sverige inte på ett effektivt
sätt kunnat uppfylla EU:s mål om
produktivitetsutveckling, konsumentpriser och
skälig levnadsstandard för
jordbruksbefolkningen. Rapporten har utgjort
en del i underlaget i samband med regeringens
förhandlingar om Agenda 2000.
Effektiviteten i arbetsförmedlingen (RRV 1999:15)
RRV har granskat den offentliga
arbetsförmedlingens effektivitet genom att
jämföra kontorens sätt att arbeta. En av de
åtgärder RRV föreslår för att öka effektiviteten
är internt metodarbete för
Arbetsmarknadsverket. Regeringen har tagit
fasta på de insatser som kan skapa
förutsättningar för Arbetsmarknadsverkets
(AMV) metodutveckling, t.ex. ökad satsning på
s.k. självservice och internetservice. Regeringen
har under budgetåren 1999 och 2000 avsatt
resurser för att AMV skall kunna utveckla denna
typ av arbetsmetod. Verksamhetsmålen
diskuteras och utvecklas kontinuerligt, t.ex. har
det s.k. volymmålet slopats som verksamhetsmål
fr.o.m. budgetåret 1999, då det enligt RRV lett
till överutnyttjande av sysselsättningsåtgärder
med inlåsnings- och undanträngningseffekter
som följd. RRV:s rapport hanteras som ett av
flera underlag i det kontinuerliga
utvecklingsarbetet med
arbetsmarknadspolitiken, arbetsförmedlingarna
och resultatuppföljningen av verksamheten.
IT-utveckling inom staten 1998 - en översikt av
231 större projekt (RRV 1999:16),
IT-utveckling inom staten 1999 - en översikt över
215 större projekt (RRV 1999:38)
Rapporterna behandlar IT-utvecklingen inom
staten 1998 respektive 1999 och baseras på
enkätundersökningar som RRV genomfört.
Rapporterna har till syfte att underlätta utbyte av
erfarenheter och kunskaper mellan projekt och
berörda myndigheter och har inte föranlett några
åtgärder från regeringens sida.
SAMHALL - en effektiv åtgärd?(RRV 1999:18)
RRV:s rapport visar att måluppfyllelsen för
Samhall är låg när det gäller relationen mellan
den för åtgärden tänkta målgruppen och vilka
som i praktiken finns på Samhall. RRV
konstaterar att många som anvisats anställning
hos Samhall inte tillhör den tänkta målgruppen.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Samhall
tillsatte hösten 1999 en arbetsgrupp för att hitta
lösningar på de problemställningar som togs upp
i RRV:s rapport. De problemställningar som
kvarstår kommer att behandlas i den arbetsgrupp
som nyligen har tillsatts med representanter från
Näringsdepartementet, AMS och Samhall.
Granskning av statliga insatser för att främja
tillväxten i Halland (RRV 1999:25)
RRV har genomfört en granskning av de statliga
insatserna för främjande av tillväxt i framför allt
små och medelstora företag i Hallands län.
Förslagen i RRV:s rapport riktar i huvudsak in
sig på organisatoriska förändringar. Regeringen
redovisar i proposition 1999/2000:71 Vissa
organisationsfrågor inom näringspolitiken krav
på och möjligheter till utveckling av statens
organisation på central nivå för att främja
företagsutveckling och tillväxt. Bland annat
föreslås riktlinjer för två nya myndigheter, en för
företagsutveckling samt en för analyser,
omvärldsbevakning och utvärdering. Vidare
aviseras att regeringen i samråd med berörda
aktörer avser att precisera, tydliggöra och
förenkla statens agerande på regional nivå
avseende konkreta åtgärder som riktar sig till
företag eller företagare. I detta sammanhang skall
också övervägas hur kopplingen till myndigheten
för företagsutveckling bör utformas.
Informationsförsörjning och IT-användning inom
kriminalvården (RRV 1999:19)
Effektivare kriminalvård - en hinderanalys (RRV
1999:27)
På regeringens uppdrag har RRV granskat
kriminalvården och identifierat ett antal hinder
för ett effektivt resursutnyttjande. Regeringen
har kommenterat rapporten i
budgetpropositionen för 2000. Där redovisades
bland annat att regeringen gett
Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att redovisa de
åtgärder som genomförts, påbörjats eller
planerats med anledning av RRV:s rapport.
Kriminalvårdsstyrelsen har svarat på uppdraget i
en skrivelse och redovisar att man i stort delar
RRV:s bedömningar och har vidtagit eller avser
att vidta åtgärder som ligger i linje med RRV:s
förslag. Bland dessa kan nämnas att kriminal-
vården avstått från att utveckla ett helt nytt IT-
system och i stället beslutat utveckla det
befintliga systemet. Med anledning av RRV:s
rapport och efter dialog med kriminalvården har
regeringen beslutat att regionmyndigheterna
inom kriminalvården skall upphöra och ersättas
med en ny organisation för uppföljning och
tillsyn.
Miljarden som försvann – en granskning av
kretsloppsprogrammet (RRV 1999:28)
RRV har på regeringens uppdrag granskat
statliga investeringsbidrag för en ekologiskt
hållbar utveckling, den s.k. kretsloppsmiljarden.
RRV:s övergripande slutsats är att
kretsloppsmiljarden var dåligt genomtänkt och
att det var för många mål som skulle nås med ett
enda medel. Cirka hälfen av alla ansökningar har
avslagits. RRV är kritisk mot att länsstyrelserna
beslutat i flertalet fall men verket har också
synpunkter på att beredningen av större
ansökningar hanterats inom Regeringskansliet i
stället för hos en central myndighet. RRV anser
att det finns många intressanta projekt bland de
274 som beviljats bidrag och understryker vikten
av att kunskaper och erfarenheter av dessa tas
tillvara.
Regeringen beslöt redan i april 1999 att dra in
återstående medel på anslaget för den s.k.
kretsloppsmiljarden. Skälen till indragningen var
framför allt att anslaget varit dåligt utnyttjat.
Redan beviljade åtgärder berörs inte utan
genomförs fortlöpande. Enligt gällande
förordning (1996:1378) om statligt
investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar
samhällsutveckling skall åtgärderna vara
genomförda senast den 31 december 2001.
Miljödepartementet ansvarar för att de
kunskaper och erfarenheter som vinns genom
investeringsstödet tas tillvara och
vidarebefordras. Detta kommer bl.a. att ske via
myndigheten Centrum för kunskap om
ekologisk hållbarhet.
Brottmålskedjan - i Sverige och andra länder
Kartläggning och analys (RRV 1999:30)
RRV:s rapport ingår i granskningar under temat
rättskedjan (RRV 1996:63, 1999:3 och 1999:30).
Syftet med rapporten är att kartlägga och
analysera olika problemområden inom
brottmålskedjan, främst i Sverige.
Kartläggningen syftar även till att tjäna som
underlag för RRV:s fortsatta granskning av
brottskedjan på lokal, operativ nivå. Under
hösten 1999 tillsattes inom Justitiedepartementet
projektet Rättsväsendets modernisering.
Projektet ingår i regeringens övergripande arbete
med att utveckla rättsväsendet. Projektets syfte
är att säkerställa att utvecklingen inom
rättsväsendets olika delar sker samordnat med
respekt för den inbördes rollfördelningen och
med beaktande av sambanden mellan de olika
myndigheterna. Initialt har arbetet i projektet
inriktats på den s.k. brottmålskedjan. Innehållet i
RRV:s rapport har - tillsammans med andra
granskningsrapporter - utgjort ett underlag för
arbetet i moderniseringsprojektet.
Skogsvårdsorganisationernas arbete för att
jämställa miljömålet med produktionsmålet (RRV
1999:31)
RRV har granskat Skogsvårdsorganisationens
arbete med att jämställa miljömålet med
produktionsmålet i skogspolitiken. Rapporten
vänder sig i huvudsak till
Skogsvårdsorganisationen. I två avseende riktas
förslag till statsmakterna, nämligen i fråga om
behovet av ökade resurser till rådgivning och
ändringar i skogsvårdslagen.
Rapporten har, såvitt avser den del som vänder
sig till regeringen, redovisats och kommenterats i
budgetpropositionen för 2000.
Myndigheters finansiering i ett besparingsskede
(RRV 1999:34)
RRV har granskat hur myndigheters finansiering
och finansieringsbild påverkats av det generella
besparingskravet budgetåren 1995/96-1998.
RRV konstaterar att endast hälften av de
granskade myndigheterna har fått genomsnittligt
lägre förvaltningsanslag under perioden. Hälften
av dessa myndigheter har, trots
anslagsminskningar, kunnat öka sina totala
verksamhetsintäkter, dvs. intäkter av
förvaltningsanslag, avgifter, bidrag och s.k.
sakanslag.
Mot bakgrund av bl.a. RRV:s förslag har
principerna för användning av sakanslag för
finansiering av förvaltningskostnader
vidareutvecklats. I regleringsbreven för 2001
kommer tydligare krav att ställas avseende
återrapportering av myndigheternas finansiering
av förvaltningskostnader.
Att följa upp otraditionella inslag i
arbetsmarknadspolitiken (RRV 1999:36)
Granskningen utgjorde en delrapport inom
ramen för ett regeringsuppdrag att granska
försöksverksamheterna med en friare
användning av arbetsmarknadspolitiska medel i
Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och
Skåne län.
I rapporten ger RRV förslag kring rutiner för
registrering och rapportering av otraditionella
verksamheter och framtida försöksverksamheter.
Rapporten redovisades i budgetpropositionen
för 2000.
Regeringens resultatdialog med
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har medfört en
kvalitativt bättre återrapportering av
otraditionella medel från AMS. Från år 2001
avser regeringen att minska medlen för
otraditionella projekt. Regeringen kommer att
strama upp användningen av medel för
otraditionella projekt i det regelförenklingsarbete
som pågår och som beräknas träda i kraft den 1
augusti 2000.
De lokala investeringsprogrammen i praktiken - en
uppföljning av kommunernas arbete (RRV
1999:37)
På regeringens uppdrag har RRV granskat de
statliga bidragen till lokala investeringsprogram
för ekologisk hållbarhet. Huvudsyftet var att ge
regeringen tillämpbar information under
pågående programperiod.
RRV redovisar i rapporten vilka kriterier som
måste vara uppfyllda för att framgångsrikt
genomföra de lokala investeringsprogrammen.
Med hjälp av dessa kriterier identifierades
förtjänster och brister i kommunernas arbete
med programmen. RRV kritiserar bl.a. att
kommunerna inte gavs tillräcklig tid att
förbereda ansökan, att informationen var delvis
otillräcklig och att det ibland gavs otydliga
besked från departementet bl.a. om
bedömningsgrunder.
RRV:s erfarenheter och synpunkter gäller den
första omgången beslut. Ytterligare två
omgångar beslut har tagits efter den som RRV
granskade. De brister som RRV
uppmärksammat är i huvudsak åtgärdade.
Hur fördelas företagsstödet (RRV 1999:40)
RRV har på regeringens uppdrag granskat de
regionalpolitiska företagsstöden. RRV:s rapport
innehåller i huvudsak tre kritiska synpunkter:
stöden går i huvudsak till traditionella branscher,
stöd lämnas till investeringar som ändå skulle
komma till stånd, det förekommer att flera stöd
kombineras till ett antal företag.
Rapporten har ingått i underlagsmaterialet till
den översyn av statliga insatser som regeringen
inlett med propositionen (prop. 1999/2000:71)
Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken.
Regeringen har vidare tillsatt en parlamentarisk
kommitté som skall lämna förslag om den
framtida inriktningen och utformningen av
regionalpolitiken. Den skall bl.a. bedöma
resultatet av olika former av företagsstöd och
lämna principiella förslag till eventuella
förändringar.
Närpolisreformen och polisens arbetstider - en
granskning av resursutnyttjandet inom polisen
(RRV 1999:42)
På regeringens uppdrag har RRV granskat
resursutnyttjandet inom polismyndigheterna i
Västra Götalands län, Jönköpings län och
Värmlands län. RRV konstaterar i sin rapport att
det fortfarande förekommer betydande brister i
resursutnyttjandet för närpolisorganisationen,
framför allt i fråga om personalens
tjänstgöringstider.
Brottsförebyggande rådet har fått regeringens
uppdrag att granska närpolisreformen och
utvärdera polisens arbete med att bekämpa
vardagsbrottsligheten. Frågorna behandlas i
budgetpropositionen för 2000. I regleringsbrevet
för 2000 har Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att
bedöma hur polisverksamheten i
närpolisområdena har utvecklats. I uppdraget
ingår att särskilt belysa de erfarenheter som har
vunnits och de slutsatser som kan dras om
verksamhetens framtida inriktning.
Rikspolisstyrelsen skall också redovisa hur
arbetstidens förläggning har anpassats till
variationerna i arbetsbelastningen. Av
redovisningen skall bl.a. framgå polispersonalens
fördelning över olika veckoarbetstider och hur
stor andel av polispersonalen som har
periodplanerad tid.
Folkbildning – Styrning och kontroll (RRV
1999:44)
RRV har på regeringens uppdrag granskat
folkbildningen. Granskningen har inriktats på
frågor om styrning och kontroll. RRV gör bland
annat bedömningen att de fördelningsmodeller
som Folkbildningsrådet tillämpar i stor
utsträckning är inriktad på kvantiteter, dvs. hur
mycket verksamhet som anordnas samt för vem.
Fördelningsmodellerna tar ingen hänsyn till
innehållet i verksamheten eller hur väl den
genomförs.
Regeringen har i riktlinjerna för statsbidraget
angett att Folkbildningsrådet skall redovisa sin
syn på RRV:s rapport och vilka åtgärder rådet
anser befogade att vidta bl.a. för att utveckla
redovisnings- och uppföljningssystemet inom
folkbildningen.
Effektivare arbetsmarknadsutbildning -
arbetsförmedlingens hantering av tillväxtfrämjande
åtgärder (RRV 1999:45)
RRV:s rapport behandlar
arbetsmarknadsutbildningen ur ett
effektivitetsperspektiv. RRV finner bl.a. att de
arbetsförmedlingar som har de bästa resultaten
har ett mer plats- och företagsinriktat arbetssätt,
är mer selektiva i urvalet av deltagare,
skräddarsyr arbetsmarknadsutbildningen mot
arbetsgivarnas behov i högre utsträckning och
ägnar större omsorg åt uppföljning.
Inom Näringsdepartementet har sedan hösten
1999 pågått ett projekt som har i uppgift att se
över hela arbetsmarknadsutbildningen. RRV:s
rapport utgör ett underlag i det arbetet.
Resultaten av projektet kommer att redovisas i
budgetpropositionen för 2001.
NTF och Nollvisionen - en granskning av statligt
finansierat frivilligt trafiksäkerhetsarbete (RRV
1999:46)
RRV har på regeringens uppdrag granskat
Nationalföreningens för trafiksäkerhetens
främjande (NTF) trafiksäkerhetsarbete och
användning av statliga medel. Granskningen visar
bl.a. att det finns brister i NTF:s
resultatredovisning och att de modeller för
statlig finansiering av NTF som hittills prövats
inte har fungerat bra.
Regeringen avser att ge Vägverket i uppdrag
att förändra bidragsformerna till NTF.
8.3 Revisionsberättelser med
invändning
RRV skall enligt sin instruktion bedöma om
redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna
rättvisande samt granska om ledningens
förvaltning står i överensstämmelse med
tillämpliga föreskrifter och särskilda
regeringsbeslut. I de fall RRV i sin granskning
uppmärksammat väsentliga avsteg från
föreskrifter och regeringsbeslut anges detta som
en invändning i revisionsberättelsen. En
invändningsfri revisionsberättelse innebär således
att RRV inte funnit några väsentliga avsteg från
tillämpliga föreskrifter och särskilda
regeringsbeslut.
Sammanlagt 21 myndigheter erhöll
invändning i revisionsberättelsen för
räkenskapsåret 1999. Varje invändning har i sig
sin grund i någon form av väsentlig överträdelse
av föreskrifter eller regeringsbeslut.
Överträdelsen påverkar informationen i
årsredovisningen i mer eller mindre stor
utsträckning. I en analys av hur antalet
revisionsberättelser med invändning utvecklats
över åren kan det vara av värde att ta hänsyn till
om en överträdelse har fått direkt eller indirekt
effekt för informationen i årsredovisningen.
Konsekvensen av en överträdelse som har fått
direkt effekt på årsredovisningen är att
informationen i årsredovisningen i något
väsentligt avseende inte är rättvisande, dvs.
felaktig eller ofullständig. Exempel på sådan
överträdelse är bristande efterlevnad av de
föreskrifter som reglerar den löpande
redovisningen och årsredovisningens innehåll.
Överträdelser som har fått en indirekt effekt
på årsredovisningen karaktäriseras av att
informationen i årsredovisningen i sig kan vara
rättvisande men att den grundas på någon form
av överträdelse av föreskrift eller regeringsbeslut.
Exempel på sådan överträdelse är bristande
efterlevnad av instruktion och verksförordning.
RRV har redovisat utvecklingen de senaste
fyra räkenskapsåren fördelat på de två
kategorierna av effekter på årsredovisningens
information.
Tabell 8.1 Revisionsberättelser med invändning
1999
1998
1997
1995/96
Direkt effekt
11
16
15
9
Indirekt effekt
10
3
5
17
Totalt antal
21
19
20
26
De nya föreskrifterna för beslut och
undertecknande av årsredovisningen som
infördes under 1995/96 medförde ett stort antal
invändningar i revisionsberättelserna med en
indirekt effekt på årsredovisningens information.
Denna typ av invändningar minskade under 1997
och 1998 i takt med att formerna för beslut och
undertecknande av årsredovisningen
accepterades och följdes utan större problem.
Under dessa år ökade i stället antalet
invändningar som hade sin grund i väsentliga fel i
årsredovisningens information. Det var också i
allt större utsträckning stora myndigheter som
fick invändning i revisionsberättelsen.
Räkenskapsåret 1999 karaktäriseras av färre
antal invändningar där orsaken varit direkta
effekter (väsentliga fel) på årsredovisningens
information. Denna positiva utveckling har sin
grund i bland annat att:
- några genomgripande förändringar inte har
skett av föreskrifterna för redovisning och
förvaltning,
- flera av de större myndigheterna har byggt
upp bättre fungerande controllerfunktioner
och internrevisionsenheter,
- flera myndigheter har också sett över sina
interna föreskrifter i syfte att göra dem
enklare och administrativt mindre
betungande.
Räkenskapsåret 1999 har således inneburit en
förbättring sett till kvalitet i årsredovisningens
information. Som framgår ovan ökar dock
antalet väsentliga fel med indirekta effekter på
årsredovisningens information. I förhållande till
räkenskapsåret 1995/96 är det dock nu fråga om
en delvis ny typ av förvaltningsfel som främst har
sin grund i konflikter mellan mål och/eller
föreskrifter för verksamheten.
Flera fall har konstaterats där grundorsaken
har varit en konflikt mellan hur myndigheten har
uppfattat målen för verksamheten och
tillämpningen av gällande lagar och förordningar.
Rättsläget har i flera fall inte varit entydigt utan
myndigheten har ofta agerat i god tro. RRV har
också i flera fall fått anlita juridisk expertis för att
skapa ökad klarhet. RRV har i dessa fall med
hänvisning till det oklara rättsläget framfört att
myndigheten ifråga borde ha underrättat
regeringen innan beslut fattades.
Ett annat exempel på mål- och
föreskriftskonflikter är också de invändningar
som flera länsstyrelser har fått beroende på att
man fattat beslut om bidrag utöver riksdagens
bemyndiganderamar. Det handlar om
strukturfonerna där bidragen har grundats på
beslut som fattas av andra självständiga
myndigheter, beslutsgrupperna, vilka i sin tur
tilldelas programbudgetar av EU-kommissionen.
Flertalet av dessa myndigheter har på ett
tillfredsställande sätt redovisat verksamheten i
årsredovisningen. Invändningen i
revisionsberättelsen rör dock ledningens tillämp-
ning av för verksamheten tillämpliga föreskrifter
och regeringsbeslut.
Nedan lämnas en redovisning av de
myndigheter som erhållit revisionsberättelse med
invändning avseende räkenskapsåret 1999 och en
översiktlig genomgång av skälen för
invändningarna. En närmare redogörelse för
vilka bedömningar regeringen har gjort samt
vilka åtgärder regeringen har vidtagit i de
enskilda fallen kommer att lämnas i
budgetpropositionen för 2001 under respektive
utgiftsområde.
Arbetsgivarverket: Arbetsgivarverket har inte
redovisat erforderlig dokumentation som visat
att verket lämnat över sin befogenhet till
Rikspolisstyrelsen (RPS) att sluta kollektivavtal
på sätt så att RPS erhållit rätt till den befogenhet
som anges i RALS 1998-2001, punkt 3.2
Löneökningar m.m.
Polisväsendet: Rikspolisstyrelsen (RPS) har inte
redovisat erforderlig dokumentation som visat
att RPS haft behörighet att sluta det lokala
kollektivavtal som ligger till grund för ett
överlämnande av pensionsmedel om 308
miljoner kronor till Svenska polisförbundet och
SACO-S.
Kammarkollegiet: Bristande intern styrning och
kontroll inom verksamhetsgrenen kapital-
förvaltning har medfört att:
- Väsentliga fel redovisats i årsredovisningen
avseende aktiekonsortiets genomsnittliga
årsavkastning och dess jämförelseindex.
- Kammarkollegiet har tagit emot medel för
förvaltning avseende en pensionsfond trots
avsaknad av skriftligt avtal och att oklarhet
föreligger om motpart i den framtida
förvaltningen och övriga
förvaltningsvillkor. Förfarandet uppfyller
inte heller kravet på affärsmässighet och det
är oklart om förvaltningsuppdraget ryms
inom Kammarkollegiets instruktionsenliga
uppgift att tillhandahålla kapitalförvaltning
för stiftelser och fonder inom det statliga
området.
- Årsredovisningen för kapitalförvaltningen
av vissa fonder inom
socialförsäkringsområdet har upprättats och
avlämnats sent samt vissa felaktiga uppgifter
avseende riskmått har lämnats i
förvaltningsberättelsen till denna
årsredovisning.
Svenska institutet: Resultatredovisningen
uppfyller i väsentlig omfattning inte
återrapporteringskraven enligt regleringsbrevet.
Det föreligger väsentliga brister i den
underliggande dokumentationen av
resultatredovisningen.
Statens räddningsverk: Den interna styrningen
och kontrollen avseende redovisning av
beredskapstillgångar och därtill relaterade
låneskulder har inte fungerat tillfredsställande
under året. Bristerna har inneburit att:
- Myndigheten har under året upptagit lån
för beredskapstillgångar med netto 591
miljoner kronor. Beloppet har av
myndigheten inbetalats på Statens
checkräkning, men har i strid mot
anslagsförordningen, inte redovisats på
inkomsttitel.
- Myndigheten har inte kunnat påvisa att
upplånat belopp motsvarar det bokförda
värdet av beredskapstillgångarna vid
lånetillfället. Bristerna har även inneburit att
direktamortering om 52 miljoner kronor
som bokfördes vid lånetillfället har belastat
anslaget, utan att motsvarande belopp
redovisats på statens checkräkning och
tillgodoförts inkomsttitel.
- Kostnader avseende pågående
nyinvesteringar för beredskapsinventarier
har felaktigt kostnadsförts med cirka 7
miljoner kronor.
- Lånefinansiering har inte genomförts för
alla beredskapstillgångar senast den 31
december 1999 enligt villkor i
regleringsbrev.
Konsekvenserna av ovanstående brister är att
statsbudgetens utfall blir 643 miljoner kronor för
lågt, myndighetens behållning på räntekonto är
52 miljoner kronor för högt samt att
motsvarande fel redovisas avseende posten
avräkning med statsverket.
Anläggningstillgångar är 7 miljoner kronor för
lågt upptaget och kostnaderna motsvarande för
högt redovisade.
RRV anser vidare att resultatredovisningen
inte ger en rättvisande återrapportering av
verksamhetens kostnader då endast direkta
kostnader redovisas i kommentarer till
verksamhetsmål och att samtliga kostnader inte
fördelats. Härigenom saknas överensstämmelse
mellan resultatredovisningen och
årsredovisningens finansiella delar. Redogörelse
för bristande överensstämmelse enligt
bestämmelserna i 7 § förordningen om
myndigheters årsredovisning m.m. saknas.
Totalförsvarets pliktverk: Pliktverket tillämpar en
avskrivningstid på 12 år för immateriella
tillgångar. Enligt 19 § bokföringsförordningen
(1979:1212) skall avskrivning ske med skäligt
belopp dock minst en femtedel, om ej på grund
av särskilda omständigheter avskrivning med en
mindre del får anses överensstämma med god
redovisningssed. RRV anser att Pliktverkets
tillämpade avskrivningstid för immateriella
tillgångar inte kan anses överensstämma med
god redovisningssed.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen
har för regionalekonomisk verksamhet
disponerat medel som enligt regeringsbeslut den
18 december 1997 skulle återgått till regeringens
disposition.
Länsstyrelsen i Västerbottens län:
Bemyndiganderamen för anslaget 19 A8,
Europeiska regionala utvecklingsfonden har
överskridits med cirka 3,6 miljoner kronor.
Länsstyrelsen i Norrbottens län:
Bemyndiganderamarna för anslagen 14 A4,
Europeiska socialfonden och 19 A8, Europeiska
regionala utvecklingsfonden har överskridits.
Den förstnämnda ramen har överskridits med
cirka 6,7 miljoner kronor och den sistnämnda
med cirka 10,9 miljoner kronor.
Länsstyrelsen i Jämtlands län:
Bemyndiganderamarna för anslaget 14 A4,
Europeiska socialfonden har överskridits med
cirka 8 miljoner kronor och för anslaget 19 A8,
Europeiska regionala utvecklingsfonden med
cirka 1,4 miljoner kronor.
Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen har inte
redovisat cirka 10,7 miljoner kronor avseende
upplupna räntekostnader i sina balans- och
resultaträkningar.
Södertörns högskola: Enligt RRV:s bedömning
uppfyller inte högskolans årsredovisning till
väsentliga delar kravet på tillförlitligt underlag
för uppföljning och beslut enligt 7 § förordning
(1996:882) om myndigheters årsredovisning
m.m.
Bristerna avser främst avsaknad av
information i årsredovisningen som är väsentlig
för analys och förståelse av årets redovisade
ekonomiska resultat samt övriga brister i
redovisningen, särskilt vad avser
kostnadsfördelningar mellan
verksamhetsgrenarna.
RRV har därför bedömt att årsredovisningen
sammantaget till väsentliga delar inte ger en
rättvisande bild för bedömning av högskolans
ekonomiska resultat.
Statens Energimyndighet: Bristande styrning,
analys och kvalitetssäkring har sammantaget
medfört väsentliga fel i årsredovisningen.
Vägverket: Anslaget 22 A2 Väghållning och
statsbidrag har av Vägverket belastats med cirka
236,8 miljoner kronor utöver tillåtet belopp
enligt villkor i ändring av regleringsbrevet den 22
april 1999.
Arbetarskyddsverket: Styrelsen har vid
styrelsemöte den 24 februari 2000 fattat beslut
om en annan version av årsredovisningen än den
som senare tillsändes regeringen. Styrelsen har
därför i nytt beslut den 23 mars 2000 fastställt
årsredovisningen. Effekten av detta är att
årsredovisningen formellt inte beslutats i
enlighet med 10 § förordningen (1988:730) med
instruktion för Arbetarskyddsverket och inte
avlämnats inom föreskriven tid enligt förordning
(1996:882) om myndigheters årsredovisning
m.m.
Jämställdhetsombudsmannen: JämO inlämnade
en delrapport den 1 mars och årsredovisningen
inkom i sin helhet till regeringen den 15 mars
2000. Enligt 5 § förordning (1996:882) om
myndigheters årsredovisning m.m. borde
myndigheten ha lämnat årsredovisningen senast
den 1 mars.
Sametinget: Årsredovisningen har inte beslutats
av Sametinget.
Moderna museet: Moderna museet har inte
kunnat visa att en i balansräkningen upptagen
immateriell anläggningstillgång om 1 163 000
kronor innehas eller brukas av myndigheten.
Om Moderna museet i stället hade avstått från
att ta upp den som en tillgång och sålunda
kostnadsfört utgiften skulle anslaget ha
överskridits med motsvarande belopp.
Byggforskningsrådet: RRV invänder mot att
väsentliga uppgifter presenterats felaktigt. I
sammanställning över väsentliga uppgifter har
utgående överföringsbelopp felaktigt upptagits
till 6 000 kronor i stället för 28 240 000 kronor.
Naturvårdsverket: Naturvårdsverket har inte följt
lagen (1992:1528) om offentlig upphandling.
Den icke genomförda upphandlingen avser ett
väsentligt belopp.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
(SMHI): SMHI etablerade under l999 ett kontor
i Finland för att sälja tjänster på den finska
marknaden. Beslutet fattades av SMHI:s
generaldirektör. Styrelsen borde i enlighet med
22 § verksförordningen (1995:1322) ha getts
tillfälle att yttra sig innan ärendet avgjordes.
SMHI saknar författningsenligt stöd för
etablering på annan stats territorium och där
bedriva stadigvarande verksamhet i konkurrens
med det andra landets motsvarighet till SMHI.
SMHI borde därför ha informerat regeringen i
ärendet, enligt 9 § verksförordningen.
SMHI har inte heller fullgjort
underrättelseskyldigheten gentemot chefen för
Utrikesdepartementet enligt 10 kap. 8 §
regeringsformen och 5 §
tjänsteexportförordningen (1992:192).
De avsnitt som behandlar konsumtion, produktion och sysselsättning
bygger huvudsakligen på uppgifter som kommer att ingå i Statskontorets
rapport – Staten i omvandling – som presenteras under hösten.
I detta avsnitt redovisas statlig produktion och konsumtion enligt
definitionerna i de nya nationalräkenskaperna som presenterades första
gången våren 1999 med uppgifter från och med 1993. Uppgifterna avser
utvecklingen i fasta priser om inte annat anges.
De varaktiga varorna, dvs. sådana investeringar som inte har någon
alternativ civil användning, räknas som konsumtion och ingår därför i
posten löpande förbrukning.
Till och med 1996 räknades t.ex. Försvarsdepartementet till området
försvar. Därefter utgör alla departement en myndighet och ingår i
området allmänna tjänster.
Efter korrigering för att AMU-Gruppen bolagiserades 1993.
Detta då relativt stora bolagiseringar har genomförts under 1990-talet.
Under perioden 1991 – 1994 ombildades fem av de tidigare åtta affärs-
verken till aktiebolag. FFV AB bildades 1991, Vattenfall AB och Domän
AB 1992, Telia AB 1993, och Posten blev aktiebolag 1994.
Försäkringskassorna ingår inte i beräkningarna.
Enligt det statliga trygghetsavtalet finns vid övertalighet möjlighet till
pensionsersättning för anställda som fyllt 60 år. Särskild
pensionsersättning kan i vissa fall utges till den som är övertalig och som
fyllt 55 år.
Den sektorsindelning som valts här följer Arbetsgivarverkets
löneförhandlingssektorer.
Rörligheten definieras här som lägst av antalet nyanställda och
avgångar dividerat med genomsnittligt antal anställda under perioden.
RALS står för Ramavtal om löner m.m. för arbetstagare hos staten
m.fl.
Uppgifterna har tagits fram av Arbetsgivarverket med hjälp av
tjänstenomenklatursystemet TNS (nyckel för statistikanalys).
Se not 14.
OFR/P, som representerar den största gruppen inom polisväsendet,
och Rikspolisstyrelsen har under lång tid förhandlat om ett lokalt avtal
för tillämpning av det centrala avtalet RALS 1998–2001. Det avtal som
slutligen slöts antogs formellt först i januari 2000 och sträcker sig över
hela RALS-perioden. Avtalet hann med andra ord inte ge utslag under
mätperioden. För att årslönetakten i beräkningarna ska bli så rättvisande
som möjligt har Arbetsgivarverket därför valt att göra beräkningarna
exklusive polisväsendet.
PROP. 1999/2000:100
6
Skr. 1999/2000:150
Skr. 1999/2000:150
10
9
Skr. 1999/2000:150
Skr. 1999/2000:150
14
15
Skr. 1999/2000:150
Skr. 1999/2000:150
24
23
Skr. 1999/2000:150
Skr. 1999/2000:150
28
27
Skr. 1999/2000:150
Skr. 1999/2000:150
50
49
Skr. 1999/2000:150
Skr. 1999/2000:150
72
71
Skr. 1999/2000:150
Skr. 1999/2000:150
88
89
PROP. 1999/2000:100
PROP. 1999/2000:100
1
1
Skr. 1999/2000:150
Skr. 1999/2000:150
96
95
Skr. 1999/2000:150
Skr. 1999/2000:150
116
117
Skr. 1999/2000:150
Skr. 1999/2000:150
126
129