Post 5633 av 7180 träffar
Propositionsnummer ·
2000/01:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2001
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/27
Energi
21
Förslag till statsbudget för 2001
Energi
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Energi 9
2.1 Omfattning 9
2.2 Utgiftsutvecklingen 9
2.3 Skatteavvikelser 9
3 Energipolitik 11
3.1 Omfattning 11
3.2 Utgiftsutveckling 11
3.3 Mål 12
3.4 Politikens inriktning 12
3.5 Insatser 14
3.5.1 Utvecklingen inom området 14
3.5.2 Statliga insatser inom politikområdet 19
3.6 Resultatbedömning 25
3.6.1 Verksamhetsresultat 25
3.6.2 Analys och slutsatser 33
3.6.3 Ekonomiskt resultat 33
3.7 Revisionens iakttagelser 33
4 Energimarknadspolitik 35
4.1 Omfattning 35
4.2 Utgiftsutvecklingen 35
4.3 Mål 35
4.4 Politikens inriktning 35
4.5 Insatser 40
4.6 Resultatbedömning 40
4.7 Anslag 41
4.7.1 35:1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader 41
5 Politik för ett uthålligt energisystem 43
5.1 Omfattning 43
5.2 Utgiftsutveckling 43
5.3 Mål 43
5.4 Politikens inriktning 43
5.5 Insatser 43
5.6 Resultatbedömning 43
5.7 Revisionens iakttagelser 44
5.8 Anslag 44
5.8.1 35:2 Bidrag för att minska elanvändning 44
5.8.2 35:3 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor 48
5.8.3 35:4 Åtgärder för effektivare energianvändning 52
5.8.4 35:5 Energiforskning 54
5.8.5 35:6 Energiteknikstöd 56
5.8.6 35:7 Introduktion av ny energiteknik 58
5.8.7 35:8 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser 59
5.8.8 35:9 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom
energiområdet 62
5.8.9 35:10 Skydd för småskalig elproduktion 62
5.8.10 35:11 Ersättning för vissa kostnader vid avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket 63
6 Vissa övriga frågor 67
6.1 Omfattning 67
6.2 Skattefriheten för vindkraftsproducerad elektrisk kraft 67
6.3 Biobränslenas konkurrenskraft vid fjärrvärmeleveranser till
industrin 68
Tabellförteckning
Anslagsbelopp 8
2.1 Utgiftsutveckling 9
2.2 Skatteavvikelser netto 10
3.1 Utgiftsutvecklingen 11
3.2 Energibalans för åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1998 och 1999 TWh 15
33 Elanvändning åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1998 och 1999 TWh 16
3.4 Elproduktion åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1998 och 1999 TWh 16
3.5 Utveckling av nättariffer, snittpris öre per kWh 18
3.6 Insatser inom utvecklingsområden i det energipolitiska programmets
långsiktiga del 32
4.1 Utgiftsutvecklingen 35
4. 2 Investeringsplan och finansieringsplan 38
4.3 Avgiftsinkomster 39
4.4 Beräknade inleveranser 39
4.5 Anslagsutvecklingen 41
4.6 Avgiftsinkomster under anslag 42
5.1 Utgiftsutvecklingen 43
5.2 Anslagsutvecklingen 44
5.3 Anslagsutvecklingen 48
5.4 Vindkraft i Sverige under åren 1994 - 1999 48
5.5 Driftstatistik, kraftvärme och industriellt mottryck åren 1996 - 1999 49
5.6 Finansiering av skydd för småskalig elproduktion och utökat stöd till
vindkraft 51
5.7 Ekonomiska planeringsramar för investeringsstöd inom anslaget
B2/35:3 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor 52
5.8 Anslagsutvecklingen 52
5.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 54
5.10 Anslagsutvecklingen 54
5.11 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 55
5.12 Anslagsutvecklingen 56
5.13 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 57
5.14 Anslagsutvecklingen 58
5.15 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 59
5.16 Anslagsutvecklingen 59
5.17 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser 61
5.18 Anslagsutvecklingen 62
5.19 Anslagsutvecklingen 62
5.20 Anslagsutvecklingen 63
5.21 Stöd till projekt i Sydsverige 65
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen för verksamheten
som finansieras från anslaget 35:2 Bidrag till
att minska elanvändning under 2001 och
2002, vilken beskrivs i avsnitt 5.8,
2. godkänner den delvis förändrade
inriktningen för verksamheten som
finansieras från anslaget 35:3 Bidrag till
investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor under 2001 och 2002, vilken
beskrivs i avsnitt 5.8,
3. bemyndigar regeringen att under år 2001,
ifråga om ramanslaget 35:4 Åtgärder för
effektivare energianvändning, besluta om
åtgärder som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 60 000 000 kronor
under 2002, (avsnitt 5.8),
4. bemyndigar regeringen att under år 2001,
ifråga om ramanslaget 35:5 Energiforskning,
besluta om stöd till forskning och
utveckling inom energiområdet som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst
1 300 000 000 kronor under 2002 – 2005,
(avsnitt 5.8),
5. bemyndigar regeringen att under år 2001,
ifråga om ramanslaget 35:6
Energiteknikstöd, besluta om stöd till
utveckling av ny energiteknik i företag och
branscher som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 530 000 000
kronor under 2002 -– 2005, (avsnitt 5.8),
6. bemyndigar regeringen att under år 2001,
ifråga om ramanslaget 35:7 Introduktion av
ny energiteknik, besluta om stöd till
introduktion av ny energiteknik som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter
på högst 722 000 000 kronor under 2002 –
2004, (avsnitt 5.8),
7. bemyndigar regeringen att under år 2001,
ifråga om ramanslaget 35:8 Energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser,
besluta om åtgärder som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst
45 000 000 kronor under 2002 – 2004,
(avsnitt 5.8),
8. godkänner investerings– och
finansieringsplanen för
Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för
perioden 2001 – 2003 (avsnitt 4.4),
9. godkänner omfattning och inriktning av
Affärsverket svenska kraftnäts beredskaps-
åtgärder enligt vad som anförts i avsnittet 4
Energimarknadspolitik (avsnitt 4.4),
10. bemyndigar regeringen finansiella
befogenheter för år 2001 rörande
Affärsverket svenska kraftnät i enlighet
med vad som förordas i avsnittet 4
Energimarknadspolitik (avsnitt 4.4),
11. bemyndigar regeringen att för 2001 låta
Affärsverket svenska kraftnät ta upp lån och
placera likvida medel i och utanför
Riksgäldskontoret samt att i övrigt ge
Affärsverket svenska kraftnät finansiella
befogenheter i enlighet med vad som
förordas i avsnittet 4
Energimarknadspolitik (avsnitt 4.4),
12. godkänner regeringens bedömning i kap 6
Vissa övriga frågor, underavsnitt 6.3
Biobränslenas konkurrenskraft vid
fjärrleveranser till industrin, att ett stöd till
biobränslen för fjärrvärmeleveranser till
industrin inte införs,
13. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 21 Energi enligt följande
uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
35:1
Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader
ramanslag
120 235
35:2
Bidrag för att minska elanvändning
ramanslag
325 000
35:3
Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor
ramanslag
305 000
35:4
Åtgärder för effektivare energianvändning
ramanslag
119 000
35:5
Energiforskning
ramanslag
431 112
35:6
Energiteknikstöd
ramanslag
130 000
35:7
Introduktion av ny energiteknik
ramanslag
230 000
35:8
Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser
ramanslag
50 000
35:9
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom
energiområdet
ramanslag
5 000
35:10
Skydd för småskalig elproduktion
ramanslag
210 000
35:11
Ersättning för vissa kostnader vid avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket
ramanslag
337 000
Summa
2 262 347
2 Energ
2.1 Omfattning
Utgiftsområdet omfattar politikområdet
energipolitik som i sin tur omfattar frågor
avseende tillförsel, distribution och användning
av energi.
2.2 Utgiftsutvecklingen
Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 21
Energi framgår i tabell 2.1 nedan.
Tabell 2.1 Utgiftsutveckling
Miljoner kronor
Utfall
1999
Anslag
2000 1
Utgifts-
prognos
2000
Förslag
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Beräknat
anslag
2003
Politikområde Energipolitik
1 101
1 880
1 948
2 262
2 085
1 304
Totalt för utgiftsområde 21 Energi
1 1012
1 880
1 948
2 262
2 085
1 304
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Inklusive äldreanslag inom Politikområde Energipolitik.
2.3 Skatteavvikelser
Förutom de stöd till ett visst utgiftsområde som
redovisas via anslag på statsbudgetens utgiftssida
förekommer även stöd på statsbudgetens
inkomstsida i form av olika särregler i
skattelagstiftningen. Dessa stöd brukar kallas
saldopåverkande skatteavvikelser. Det handlar
om avvikelser från en enhetlig beskattning, t.ex.
att en viss grupp omfattas av en skattelättnad i
förhållande till en enhetlig norm, vilket kan
uppfattas som en skatteförmån.
Skatteavvikelser kan också innebära ett
"överuttag" av skatt och betecknas då
skattesanktion. I det fallet handlar det inte om
ett stöd till ett visst utgiftsområde utan om
motsatsen. Inom energiområdet förekommer
skattesanktioner när det gäller beskattning av
vattenkraftverk och el från kärnkraftverk.
Det förekommer många särbestämmelser för
punktskatter på energi. Endast en mindre del av
dessa skatteavvikelser hänför sig dock till
utgiftsområde 21 Energi. Skatteavvikelser för
industrin och växthusnäringen redovisas under
utgiftsområde 24 Näringsliv och för
transportområdet under utgiftsområde 22
Kommunikationer. Vidare redovisas
skatteavvikelser till följd av reducerad energiskatt
på el i vissa kommuner i Norrland och
Bergslagen under utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling och skattebefrielse för
biobränslen samt den s.k. miljöbonusen för el
producerad i vindkraftverk under utgiftsområde
20 Allmän miljö- och naturvård.
Nedan redovisas skatteavvikelser som är att
hänföra till utgiftsområde 21 Energi.
Redovisningen avser de förhållanden som gällde
vid presentationen av 2000 års ekonomiska
vårproposition.
Tabell 2.2 Skatteavvikelser netto
Miljarder kronor
2000
2001
Energiskatt på el för gas -
värme- vatten- och
elförsörjning
0,17
0,18
Differentierat skatteuttag på
fossila bränslen
3,96
4,04
Halvt avdrag för energiskatt på
bränsle i kraftvärmen
0,15
0,15
Energiskatt på bränsle som
åtgår för produktion av el
0,55
0,56
Koldioxidskatt på bränsle som
åtgår för produktion av el
0,52
0,53
Särskild skatt på el från
kärnkraftverk
-1,83
-1,83
Fastighetsskatt på markvärdet av
elproduktionsenheter
-0,26
-0,27
Summa
3,26
3,36
Summan i tabell 2.2 är ett netto av förmåner, dvs.
positiva avvikelser, och sanktioner, dvs. negativa
avvikelser. Det högsta beloppet rör
skatteförmåner som beror på skillnader i
skattesatser för energiskatt på el och fossila
bränslen. Skatteförmåner som är att hänföra till
produktion av el med fossila bränslen varierar
från år till år beroende på bl.a. tillgången på
vatten för elproduktion. Nedan ges en kort
förklaring till skatteavvikelserna, vilken bygger
på de förhållanden som gällde vid presentationen
av 2000 års ekonomiska vårproposition.
Skatteförmåner
Energiskatt på el för gas-, värme-, vatten- och
elförsörjning
Normen för energiskatt på el utgörs av den
skattesats som merparten av de svenska
hushållen betalar. Den uppgår under 2000 till
16,2 öre per kWh. Inom gas-, värme-, vatten-
och elförsörjningen betalas 13,9 öre per kWh
utom i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län samt i kommunerna Sollefteå,
Ånge, Örnsköldsvik, Malung, Mora, Orsa,
Älvdalen, Ljusdal och Torsby där skattesatsen är
10,6 öre per kWh. Skatten på el som under
perioden 1 november –
31 mars förbrukas i elpannor är 16,2 öre per kWh
utom i de nämnda kommunerna och länen där
den är 12,9 öre per kWh.
Differentierat skatteuttag på fossila bränslen
Skatteavvikelserna beräknas som skillnaden
mellan skattesatserna för de olika energislagen
och normalskattesatsen för el. Under 2000
uppgår skatteavvikelsen för gasol till 15,0 öre per
kWh, för naturgas till 14,0 öre per kWh, för kol
till 12,0 öre per kWh, för tung eldningsolja till
9,3 öre per kWh och för villaolja till 8,7 öre per
kWh.
Halvt avdrag för energiskatt på bränsle i
kraftvärmeanläggningar
För bränsle som förbrukas för samtidig
produktion av värme och skattepliktig el i en
kraftvärmeanläggning medges avdrag med halva
energi
skatten.
Skatt på bränsle som åtgår för produktion av el
De fossila bränslen som används som insatsvaror
för produktion av el är befriade från energi- och
koldioxidskatt. Därmed undviks
dubbelbeskattning eftersom elen beskattas i
konsumtionsledet.
Skattesanktioner
Särskild skatt på el från kärnkraftverk/Skatt på
termisk effekt i kärnkraftreaktor
För el som produceras i kärnkraftverk finns en
särskild skatt som under 2000 motsvarar 2,7 öre
per kWh. Skatten kan likställas med en extra
inkomstskatt som lagts på vissa företag och är
därför att betrakta som en skattesanktion.
Dessutom utgör skatten en dubbelbeskattning av
el som har producerats vid kärnkraftverk.
Fastighetsskatt på elproduktionsenheter
Fastighetsskatten på elproduktionsenheter är en
objektskatt som enbart träffar fastighetskapital.
Eftersom intäkterna beskattas som inkomst av
näringsverksamhet utgör fastighetsskatten (som
är avdragsgill mot intäkterna), till den del den
inte reducerar skatten, en skatteavvikelse.
3 Energipolitik
3.1 Omfattning
Politikområdet omfattar frågor avseende
tillförsel, distribution och användning av energi.
Energipolitiken indelas i två delområden,
energimarknadspolitik och politik för ett
uthålligt energisystem. Myndigheter som ingår i
politikområdet är Statens energimyndighet och
Affärsverket svenska kraftnät. En beskrivning av
dessa
görs i kapitel 4 Energimarknadspolitik. Politik-
området omfattar vidare anslag föreslagna för
budgetåret 2001, se tabell 3.1 nedan.
Anslaget 35:1 beskrivs närmare i avsnitt 4.7.
Övriga anslag beskrivs närmare i avsnitt 5.8.
3.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen
Tusental kronor
Utfall
1999
Anslag
2000 1
Utgifts-
prognos
2000
Förslag
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Beräknat
anslag
2003
35:1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader
131 680
118 638
125 000
120 235
122 748
125 442
35:2 Bidrag för att minska elanvändning
194 946
105 000
227 218
325 000
255 000
0
35:3 Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor
86 770
95 000
140 000
305 000
168 000
0
35:4 Åtgärder för effektivare energianvändning
58 688
65 000
63 000
119 000
111 000
0
35:5 Energiforskning
205 098
401 758
341 362
431 112
461 016
425 542
35:6 Energiteknikstöd
153 864
130 000
184 000
130 000
130 000
130 000
35:7 Introduktion av ny energiteknik
80 438
230 000
100 000
230 000
230 000
230 000
35:8 Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser
29 955
50 000
30 000
50 000
50 000
50 000
35:9 Täckande av förluster i anledning av statliga
garantier inom energiområdet
0
5 000
5 000
5 000
5 000
5 000
35:10 Skydd för småskalig elproduktion
-
250 000
200 000
210 000
210 000
0
35:11 Ersättning för vissa kostnader vid avveckling
av en reaktor i Barsebäcksverket
-
430 000
430 000
337 000
342 171
337 757
Totalt för Politikområde Energipolitik
941 4392
1 880 396
1 845 5802
2 262 347
2 084 935
1 303 741
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Exklusive äldreanslag inom politikområdet.
3.3 Mål
Den svenska energipolitikens mål är att på kort
och lång sikt trygga tillgången på el och annan
energi på med omvärlden konkurrenskraftiga
villkor för att främja en god ekonomisk och
social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med
låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat
samt underlätta omställningen till ett ekologiskt
uthålligt samhälle.
Energipolitiken skall bidra till ett breddat
energi-, miljö- och klimatsamarbete i
Östersjöregionen.
Övriga relevanta mål för energipolitiken
framgår av det beslut som riksdagen fattade i juni
1997 om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272).
Indikatorer för resultat av energipolitiken har
tagits fram i den plan för uppföljning och
utvärdering av insatserna för det energipolitiska
programmet som tidigare redovisats för
riksdagen (prop. 1999/2000:1, utg.omr. 21, bet.
1999/2000:NU3, rskr. 1999/2000:115).
3.4 Politikens inriktning
Energimarknadspolitik
Den 1 januari 1996 trädde ett nytt regelverk för
elmarknaden i kraft (prop. 1994/95:222, bet.
1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2).
Elmarknadsreformen innebär konkurrens i
handeln med el, vilket skapar förutsättningar för
en ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen
och en ökad valfrihet för kunderna.
Nätverksamheten är ett naturligt monopol som
övervakas med stöd av ellagstiftningen. Den 1
januari 1998 trädde en ny ellag (1997:857) i kraft
(prop. 1996/97:136, bet. 1997/98:NU3, rskr.
1996/97:27). Den nya ellagen bygger på
elmarknadsreformens principer och innebär i
huvudsak en språklig och redaktionell
modernisering av den tidigare gällande
ellagstiftningen.
I regeringens proposition om införande av
schablonberäkning på elmarknaden, m.m. (prop.
1998/99:137) föreslog regeringen vissa ändringar
i ellagen i syfte att möjliggöra undantag från
grundprincipen om timvis mätning för vissa
elanvändare. För dessa elanvändare tillämpas
istället schablonberäkning. Förbrukningsgränsen
för schablonberäkning föreslogs bli 200 A för
kunder med säkringsabonnemang och 135 kW
för lågspänningskunder med effektabonnemang.
I propositionen föreslogs också att systemet med
leveranskoncession skulle upphöra i och med att
schablonberäkning infördes. Riksdagen
beslutade den 13 oktober 1999 i enlighet med
regeringens förslag (bet. 1999/2000:NU4,
rskr.1999/2000:1). De nya reglerna trädde i kraft
den 1 november 1999.
När leveranskoncessionssystemet avskaffades,
upphörde det ekonomiska stöd som ägare av
småskaliga produktionsanläggningar fick genom
leveranskoncessionärernas mottagningsplikt.
Med anledning av regeringens förslag i
budgetpropositionen för 2000 (prop.
1999/2000:1 utg.omr. 21, bet. 1999/2000:NU3,
rskr. 1999/2000:115) beslutade riksdagen om ett
tillfälligt stöd till småskalig elproduktion under
en övergångsperiod från den 1 november 1999
till utgången av 2000. Samtidigt angavs att en
långsiktig lösning för den småskaliga
elproduktionen borde tas fram under denna
övergångsperiod. I regeringens proposition om
ekonomiska förutsättningar för elproduktion
från förnybara energikällor (prop.
1999/2000:134), som överlämnades till riksdagen
våren 2000, lämnades förslag med denna
inriktning.
Inom EU pågår flera processer som är viktiga
för energimarknaderna. Vid
energiministerrådsmötet i maj 2000 presenterade
Europeiska kommissionen ett förslag till direktiv
om främjande av elproduktion från förnybara
energikällor på den inre marknaden för el
(KOM(2000) 279 slutlig). Förslaget skall nu
behandlas av ministerrådet och EU-parlamentet.
Politik för ett uthålligt energisystem
Politikområdet omfattar även det program för
omställning och utveckling av energisystemet
vars utformning godkänts av riksdagen i juni
1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12,
rskr. 1996/97:272). Programmets
huvudinriktning är en kraftfull långsiktig
satsning på forskning, utveckling och
demonstration av ny energiteknik. Programmet
löper över en sjuårsperiod t.o.m. 2004. Till
utgiftsområdet hör också energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser i
Baltikum och Östeuropa.
Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en
reaktor i Barsebäcksverket ställas av före den
1 juli 1998. Regeringsrätten beslutade den 14 maj
1998 att inhibera regeringens beslut om
avställning av den första reaktorn i avvaktan på
ett rättsligt avgörande. Den 16 juni 1999
meddelade regeringsrätten att regeringens beslut
skall stå fast. Den 30 november 1999 ställdes den
första reaktorn av, efter att ett preliminärt avtal
om ersättning till kraftverkets ägare slutits
mellan staten, Vattenfall AB och Sydkraft AB.
De åtaganden som följer av avtalet har godkänts
av riksdagen (prop. 1999/2000:63, bet.
1999/2000:NU11, rskr. 1999/2000:200).
Den andra reaktorn i Barsebäck skall enligt
riktlinjerna för energipolitiken ställas av före den
1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den
andra reaktorn i Barsebäck är att bortfallet av
elproduktion kan kompenseras genom tillförsel
av ny elproduktion och minskad användning av
el. Det energipolitiska programmet innehåller
därför åtgärder för att under en femårsperiod
stimulera användningen av förnybara energislag
och en effektivare energianvändning.
Den svenska energipolitikens mål är att på
kort och lång sikt trygga tillgången på el och
annan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Den skall skapa
villkoren för en effektiv energianvändning och
en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning
med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och
klimat samt underlätta omställningen till ett
ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas
en god ekonomisk och social utveckling i
Sverige. Energipolitiken skall bidra till att stabila
förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt
näringsliv och till en förnyelse och utveckling av
den svenska industrin.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett
energisystem som grundas på varaktiga, helst
inhemska och förnybara, energikällor samt en
effektiv energianvändning. Energin skall
användas så effektivt som möjligt med hänsyn
tagen till alla resurstillgångar. Stränga krav skall
ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och
miljö vid användning och utveckling av all
energiteknik. En säker tillgång på el till ett
rimligt pris är en viktig förutsättning för den
svenska industrins internationella
konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas
så att denna förutsättning bevaras.
Målet för satsningen på forskning, utveckling
och demonstration av ny energiteknik är att
under de närmaste tio till femton åren kraftigt
öka el- och värmeproduktionen från förnybara
energikällor och utveckla kommersiellt lönsam
teknik för energieffektivisering. De övergripande
målen för energiforskningen är att bygga upp
vetenskaplig och teknisk kunskap och
kompetens inom universiteten, högskolorna och
i näringslivet för utveckling och omställning av
energisystemet i enlighet med riksdagens beslut
1997. Energiforskningen skall bidra till att stabila
förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt
näringsliv och till en förnyelse och utveckling av
den svenska industrin. Energiforskningen skall
också bidra till ett breddat energi–, miljö– och
klimatsamarbete i Östersjöregionen.
Det ökade internationella samarbetet och
Sveriges medlemskap i EU har inneburit delvis
nya förutsättningar för arbetet med att utveckla
ny teknik på energiområdet. Genom det
internationella forskningssamarbetet höjs
kompetens och kvalitet i den nationella
forskningen.
Fullbordandet av den inre marknaden för el
och gas, liksom strävandena att utvidga EU,
ställer ökade krav på att de energipolitiska
åtgärder som vidtas i Sverige står i samklang med
utvecklingen i vår omvärld. Samarbetet på
gemenskapsnivå inom området icke-nukleär
energi genomförs sedan den 1 januari 1999 dels
inom ramen för EG:s femte ramprogram för
forskning och utveckling, dels inom EG:s
ramprogram för energi.
Forsknings- och utvecklingsaktiviteterna
rörande icke-nukleär energi bedrivs inom ett
särskilt delprogram för energi, miljö och hållbar
utveckling (1998 – 2002). Inom ramen för temat
energi fokuseras arbetet på renare energisystem,
inklusive förnybara energikällor och energi för
ett konkurrenskraftigt Europa. Utformningen av
det fortsatta europeiska
energiforskningssamarbetet kommer att
aktualiseras innevarande år då diskussionen om
EU:s sjätte ramprogram för forskning och
utveckling inleds.
Inrättandet av ett ramprogram för energi och
därmed sammanhörande åtgärder (1998 – 2002)
har slutförts genom Europaparlamentets och
rådets godkännande av delprogrammen Altener
(främjande av förnybara energikällor) och Save
(främjande av energieffektivisering). Själva
ramprogrammet och de fyra delprogrammen
Etap (analys inom energisektorn), Synergy
(samarbete med tredje land), Carnot (ny teknik
för fastbränsle) och Sure (säkerhetsaspekter
inom kärnenergisektorn) antogs 1998.
Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i
december 1999 presenterades en strategi för
hållbar utveckling på energiområdet på
gemenskapsnivå. Strategin ligger väl i linje med
1997 års energipolitiska beslut i Sverige eftersom
åtgärderna på ett effektivt sätt skall bidra till att
uppfylla gemenskapens prioriterade mål på
energiområdet: försörjningstrygghet,
konkurrenskraft och skyddet för miljön.
Avsikten är att verkställandet av strategin
fortlöpande skall följas upp så att arbetet för
hållbar utveckling inom området kan utvecklas
utifrån de erfarenheter som görs.
Omställningen av energisystemet måste vara
förenlig med de krav som ställs i en strategi mot
klimatförändringar av antropogent ursprung.
Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser ingår också som en viktig del i
strategin för minskad klimatpåverkan från
energisektorn. Av särskild betydelse är bilateralt
och multilateralt samarbete avseende utveckling
av energisystemet i Baltikum och Östeuropa
inom ramen för klimatkonventionen. En strategi
för minskad klimatpåverkan från energisektorn
ingår som en del i det energipolitiska beslut som
riksdagen fattade under våren 1997 (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.
1996/97:272).
I budgetpropositionen för 1998 (prop.
1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr.
1997/98:133) redogjordes för det energipolitiska
programmets finansiering. Statens energimyn-
dighet, som inrättades den 1 januari 1998, har
huvudansvaret för att verkställa den större delen
av det energipolitiska programmet.
En plan för uppföljning och utvärdering av
insatserna inom det energipolitiska programmet,
inklusive förslag på lämpliga nyckeltal och
indikatorer har tagits fram (Ds 2000:14). En
sammanfattning av planen redovisades för
riksdagen i budgetpropositionen för 2000.
Specifikt för de långsiktiga åtgärderna inom
programmet har metoder för resultatredovisning
utvecklats, vilket redovisas nedan under
avsnitten 3.5. respektive 3.6.
3.5 Insatser
3.5.1 Utvecklingen inom området
Nedan redovisas Sveriges energibalans och
elbalans över tiden samt information om
utvecklingen inom politikområdets delområden.
Tabell 3.2 Energibalans för åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1998 och 1999 TWh
1970
1980
1990
1995
1998
1999
Inhemsk energianvändning
Därav:
375
380
367
391
394
393
Industri
154
148
140
146
150
150
Inrikes transporter
56
68
84
87
89
91
Bostäder, service m.m.
165
165
143
158
155
152
Omvandlings- och distributionsförluster
Omvandlings- och distributionsförluster, FN/ECE 1
49
49
34
84
39
171
42
176
42
187
42
185
Utrikes sjöfart och energi för icke energiändamål
33
25
31
36
43
42
Total användning
Total användning FN/ECE
457
457
439
489
437
569
469
603
478
622
477
620
Tillförsel av bränslen:
Därav:
411
352
292
324
336
404
Oljor
350
285
187
203
207
206
Naturgas
-
-
9
9
9
9
Kol/koks
18
19
31
28
27
25
Biobränslen, torv m.m.
43
48
65
85
92
92
Vattenkraft, brutto
41
59
73
69
75
72
Kärnkraft, brutto
Kärnkraft, brutto FN/ECE
-
-
26
76
68
200
70
200
71
215
70
213
Spillvärme och värmepumpsvärme i
fjärrvärmeanläggningar
-
1
8
8
9
9
Netto import av el
4
1
-3
-2
-11
-7
Total tillförd energi
Total tillförd energi FN/ECE
457
457
439
489
437
569
469
603
478
622
477
620
1 Den metod som används av FN/ECE för att beräkna tillförseln från kärnkraften uppger den angivna värmemängden från reaktorerna. I FN/ECE:s metod ingår
energiomvandlingsförlusterna i kärnkraftverken i den totala energitillförseln, vilket utgör skillnaden gentemot den metod som Sverige använt sig av.
Källa: Statens energimyndighet
Energibalansen
Tillförseln av energi har varit relativt stabil i
Sverige under de senaste årtiondena enligt den
svenska redovisningsmetoden. Enligt det
internationella sättet att redovisa som, till
skillnad från det svenska, innefattar
omvandlingsförlusterna i kärnkraftverken, har
Sveriges energitillförsel ökat med 36 procent
under perioden 1970 – 1999. Betydande
förändringar har skett när det gäller vilka
energislag som används. Oljans andel har
minskat kraftigt, medan andelarna för el och
biobränslen har ökat. Den snabba expansionen
av biobränslen hänför sig främst till
fjärrvärmeproduktionen. Den slutliga
användningen av energi har i ett längre
tidsperspektiv sjunkit något inom industrin samt
inom bostads– och servicesektorn. Variationer
förekommer dock mellan åren, främst beroende
på konjunktur– och temperaturskillnader.
Bortsett från tillfälliga nedgångar har
transportsektorns energianvändning ökat
kontinuerligt.
Tabell 33 Elanvändning åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1998 och 1999 TWh
1970
1980
1990
1995
1998
1999
Total slutlig användning
Därav:
57,7
86,7
129,1
133,9
133,3
133,0
Industri
33,0
39,8
53,3
51,7
53,7
54,3
Transporter
2,1
2,3
2,5
2,5
2,5
2,6
Bostäder, service m.m.
22,0
43,0
63,3
72,1
70,3
69,9
Fjärrvärme
0,6
1,3
10,0
7,5
6,8
6,3
Distributionsförluster
5,8
8,2
10,7
7,5
10,6
10,3
Total användning netto
63,4
94,5
139,7
141,4
143,9
143,3
Källa: Statens energimyndighet
Tabell 3.4 Elproduktion åren 1970, 1980, 1990, 1995, 1998 och 1999 TWh
1970
1980
1990
1995
1998
1999
Vattenkraft
40,9
58,0
71,5
67,0
74,0
70,4
Vindkraft
-
-
0,0
0,1
0,3
0,4
Kärnkraft
-
25,3
65,3
66,7
70,5
70,1
Industriellt mottryck
3,1
4,0
3,1
4,2
4,5
4,4
Kraftvärme
2,4
5,6
2,1
4,7
5,1
4,8
Kondensanläggningar
12,0
0,9
0,3
0,4
0,3
0,3
Gasturbiner
0,7
0,2
0,1
0,2
0,0
0,0
Nettoproduktion
59,1
94,0
142,2
143,4
154,6
150,3
Nettoimport
4,3
0,5
-2,5
-1,8
-10,7
-7,0
Källa: Statens energimyndighet
Elbalansen
Sveriges elproduktion mer än fördubblades från
1970 till slutet av 1980–talet. Därefter har
produktionen varit nära nog konstant, bortsett
från variationer som beror på vattentillgången.
Ett antal oljekondensanläggningar med en
sammanlagd effekt på ca 2 400 MW har stängts,
liksom ett antal gasturbiner, under de senaste
åren. Vatten- och kärnkraft svarar vardera för
knappt hälften av elproduktionen under normala
förhållanden. Övrig produktion sker i huvudsak i
kraftvärmeanläggningar i fjärrvärmenäten och
inom industrin. Storleken och riktningen på
utlandshandeln med el varierar från år till år
främst beroende på vattentillgången i det
nordiska elsystemet. Den snabba ökningen i
elanvändningen under 1970– och 1980–talen
speglar till en del en övergång från olja till el
inom såväl industrin som bostadssektorn. Från
slutet av 1980–talet har ökningstakten mattats av
väsentligt och de senaste åren har
elanvändningen varit i det närmaste konstant.
Det energipolitiska programmet
En extern utvärdering har genomförts av de två
första verksamhetsåren inom 1997 års
energipolitiska program. Utvärderingen har
remissbehandlats. De huvudsakliga slutsatserna i
utvärderingen och remissinstansernas
synpunkter liksom regeringens slutsatser mot
bakgrund av utvärderingen och annat underlag
redovisas nedan, avsnitt 3.6 Resultatbedömning.
Statens energimyndighet har på uppdrag av
regeringen vidareutvecklat såväl redovisningen
och uppföljningen som strategin för
genomförandet av det långsiktiga programmet
(dnr N2000/5117/ESB). I myndighetens
rapportering görs prognoser för olika
utvecklingsområdens kommersiella mognad på
energiområdet. Utgångspunkter för prognoserna
är en analys av energisystemets utveckling i ett
marknadsperspektiv.
Rapportens innehåll redovisas i avsnittet
Statliga insatser.
Utvecklingen på elmarknaden
Den reformerade elmarknaden utvecklas i positiv
riktning i huvudsak i enlighet med
elmarknadsreformens intentioner. Införandet av
schablonberäkning har ökat konkurrenstrycket
och under det sista året har elpriset, även för
kunder med låg förbrukning, haft en mycket
gynnsam utveckling. Det är främst
handelsmarginalerna, dvs. skillnaden mellan
konsumentpriset och producentpriset på den
nordiska elbörsen som minskat. Ett uttryck för
den skärpta konkurrensen är även förekomsten
av nya aktörer som också bidragit till den för
konsumenterna gynnsamma utvecklingen.
Införandet av schablonberäkning innebär att
mycket stora mängder information måste
utbytas mellan nätföretag, elleverantörer,
balansansvariga och Affärsverket svenska
kraftnät. Nätföretagen har en central roll i detta
informationsutbyte. Erfarenheterna hittills visar
att det finns brister i nätföretagens rapportering
av mätvärden och andelstal. I Svenska kraftnäts
skrivelse till regeringen den 28 april 2000
konstateras vissa förbättringar, men verket
bedömer dock att organisation och datasystem
hos nätföretagen tidigast under hösten 2000
kommer att ha anpassats så att en
tillfredsställande rapportering kan uppnås. I
Energimyndighetens skrivelse till regeringen den
15 maj 2000 konstateras att regelverket klart och
tydligt anger hur berörda aktörer skall agera och
vilka tidsfrister som gäller samtidigt som
myndigheten framhåller att reformens och
elmarknadens trovärdighet kan skadas om inte
situationen snabbt förbättras.
Energimyndigheten avser därför att skärpa sin
tillsyn för att säkerställa att regelverket efterlevs.
Ett viktigt steg i anpassningsarbetet har också
tagits genom att Svenska kraftnät och branschen
har inrättat en särskild delegation med
representanter från myndigheter och
intresseorganisationer, den s.k.
Schablondelegationen.
Nord Pools funktion som en gemensam
handelsplats för det nordiska elsystemet är av
vital betydelse för elmarknadens effektivitet och
funktion. Under våren 2000 har perioder med
uppdelning i prisområde mellan Norge och
Sverige ökat i omfattning och prisskillnaderna
har vid flera tillfällen varit betydande mellan de
båda länderna. Detta har medfört en större
riskexponering för många företag eftersom de
hittills prissäkrat sig mot systempriset, samtidigt
som de
i dessa situationer varit tvungna att betala det
betydligt högre svenska områdespriset. Ett antal
företag har i skrivelser till regeringen framfört
sin oro över dessa förhållanden (dnr
N2000/4950/ESB m.fl.).
Nord Pool har vidtagit åtgärder för att om
möjligt förbättra situationen. Bland annat har
kompletterande uppgifter begärts in från vissa
aktörer på marknaden för att kunna granska
förloppet under den vecka i maj då
prisskillnaderna var som störst. Nord Pool
planerar vidare att till hösten införa nya
produkter på den finansiella marknaden för att
möjliggöra prissäkring i områdespriser. Detta ger
aktörerna på den svenska marknaden en
möjlighet att säkra sig i områdespriser utan att
behöva vända sig till någon av de stora
producenterna.
Ett sätt att på längre sikt lösa problemet är att
öka kapaciteten i överföringsförbindelserna
mellan Sydnorge och Västsverige. Ett annat
möjligt alternativ är att införa motköp för att
hantera överföringsbegränsningarna. Att skapa
förutsättningar för en väl fungerande konkurrens
på den nordiska elmarknaden är i första hand en
uppgift för de systemansvariga myndigheterna i
respektive land. Därutöver bör en
vidareutveckling av det nordiska politiska
samarbetet inom elmarknadsområdet på ett
konstruktivt sätt kunna bidra till att lösa
problemen genom en fortsatt integrering av
elmarknaderna i Norden. Det arbete som
Svenska kraftnät bedriver för att tillsammans
med Statnett och övriga stamnätsansvariga inom
elmarknadsområdet åtgärda flaskhalsar för
överföring bör redovisas till regeringen under
sommaren 2001.
Nätavgifterna har varit i stort sett oförändrade
mellan åren 1996 och 2000, vilket realt sett
innebär en liten sänkning av avgifterna.
Utvecklingen skiljer sig dock mellan olika
kundkategorier, se figur nedan.
Tariffskillnaderna mellan nätföretagen har
minskat, men spridningen är fortfarande
betydande. Det bedöms dock generellt finnas
effektiviseringsmöjligheter i nätverksamheten.
Strukturförändringen mot ökad vertikal och
horisontell integration har fortsatt under 1999.
Omstruktureringen sker främst inom den
kommunala sektorn genom utförsäljning av
kommunalt ägd elhandels– och nätverksamhet.
Tabell 3.5 Utveckling av nättariffer, snittpris öre per kWh
Lägen-
het
Villa
utan
elvärme
Villa med
elvärme
Jordbruk
eller
skogsbruk
Närings-
verksam-
het
Småin
dustri
1996
40,8
35,9
21,5
-
-
-
1997
42,4
36,6
21,7
-
-
-
1998
41,4
37,2
20,7
18,9
15,2
14,9
1999
42,3
37,2
20,6
21,8
15,2
15,0
2000
42,3
37,2
20,8
21,9
15,3
15,2
Källa: Statens energimyndighet
Integrering av den europeiska elmarknaden
Rådet antog i december 1996 direktivet
(96/92/EG) om gemensamma regler för den inre
marknaden för el (elmarknadsdirektivet).
Medlemsstaterna skulle senast den 19 februari
1999 ha genomfört direktivet i nationell rätt. I
Europeiska kommissionens andra
harmoniseringsrapport konstateras att ytterligare
åtgärder utöver direktivet kommer att krävas om
en väl fungerande inre marknad för el skall
kunna utvecklas. Med denna insikt har rådet vid
sitt möte i Lissabon kommit överens om att
påskynda liberaliseringsprocessen med en fullt
operationell gemensam marknad som mål.
De aspekter som rör hinder mot en
gränsöverskridande handel såsom avgifter,
standarder, flaskhalsar m.m. har under 1998 och
1999 diskuterats i den s.k. Florens–processen.
Denna process genomförs på initiativ av
kommissionen och är ett samarbete mellan
medlemsstaterna och nyckelaktörer på
elmarknaden, där de största hindren för en fri
marknad identifieras och möjliga vägar för att
undanröja dessa hinder utstakas. I processen har
två kärnområden identifierats:
- överenskommelse om ersättning vid
gränsöverskridande handel för att få bort
diskriminerande gränstariffer,
- effektiv och transparent hantering av
flaskhalsar och förbindelser mellan olika
nätområden.
På det senaste Florensmötet nåddes enighet bl.a.
om att inom UCTE-området (”Union of
Companies for Transmission of Electricity” i
kontinentala Europa) införa ett system för
hantering av kostnader för gränsöverskridande
handel under en försöksperiod på ett år från den
1 oktober 2000. Vid energiministermötet den 30
maj 2000 uttalade ministrarna sitt stöd för
Florens-processen. Europeiska kommissionen
kommer att till nästa energiministermöte lägga
fram en rapport som behandlar erfarenheterna av
de inre marknaderna för el och gas.
Energiministrarna har också inbjudit
kommissionen att till Europeiska rådets möte i
Stockholm i mars 2001 lägga fram förslag som
syftar till att skapa en verklig gemensam
europeisk elmarknad.
Naturgasmarknaden
Den 22 juni 1998 antogs Europaparlamentets
och rådets direktiv 98/30/EG om gemensamma
regler för den inre marknaden för naturgas.
Direktivet bygger på samma principer som
elmarknadsdirektivet (96/92/EG), dvs. tillgång
till nätet, ömsesidighet, subsidiaritet och gradvis
öppnande av marknaden, men beaktar samtidigt
de särskilda villkoren för naturgasmarknaden. I
direktivet finns gemensamma regler för
överföring, distribution, leverans och lagring av
naturgas. Medlemsstaterna skall före den 10
augusti 2000 ha genomfört direktivet i nationell
rätt. Regeringen tillsatte i juni 1998 en särskild
utredare med uppgift att se över den lagstiftning
som reglerar handel, transporter och distribution
av naturgas och annan rörbunden energi (dir.
1998:41) och lämna ett förslag till
naturgaslagstiftning som tillgodoser det nya
direktivets krav. Utredningen redovisade sitt
slutbetänkande Handel med gas i konkurrens
(SOU 1999:115) i oktober 1999. Regeringen
föreslog i sin proposition om ny naturgaslag
(prop. 1999/2000:72) att en ny lagstiftning införs
på naturgasområdet. Bestämmelserna om
gasledningar i lagen (1978:160) om vissa
rörledningar föreslog överföras till den nya
naturgaslagen. Riksdagen antog en ny
naturgaslag (2000:599) i enlighet med
regeringens proposition och den nya
naturgaslagen trädde i kraft den 1 augusti 2000.
Den nya naturgaslagen reglerar i huvudsak
verksamheter avseende koncession,
ledningsägares skyldigheter, särredovisning och
tillsyn. Lagen innebär att naturgasmarknaden
inledningsvis öppnas för kunder med en årlig
förbrukning på mer än 25 miljoner kubikmeter
naturgas, vilket betyder att de fritt kan välja
naturgasleverantör. Detta innebär att ca 47
procent av naturgasmarknaden öppnas för
konkurrens.
Förnybar elproduktion
Vad gäller förnybara energislag har kostnaderna
för insatsvaror och teknik blivit lägre samtidigt
som teknikens tillgänglighet och effektivitet
ökat. Kostnadsskillnaden mellan elproduktion
baserad på förnybara energikällor och
konventionell teknik är dock fortfarande
betydande. Detta accentueras av den
kostnadspress som de fallande elpriserna givit
upphov till. Erfarenheten visar också att
nyttjandetiden och elproduktionen i befintliga
kraftvärmeanläggningar varit lägre än förväntat,
vilket till stor del kan förklaras av de ändrade
förutsättningarna på elmarknaden.
Avskaffandet av leveranskoncessionssystemet
har skapat helt nya marknadsvillkor för den
förnybara elproduktionen. För att inte bromsa
utvecklingen har, som tidigare nämnts, ett
tillfälligt stöd införts till småskalig elproduktion.
Stödet, som uppgår till 9 öre per kWh,
godkändes i juni 2000 av Europeiska
kommissionen. De villkor som gäller för stödet
regleras i förordningen om stöd till småskalig
elproduktion (2000:614) som trädde i kraft den
15 juli 2000. I regeringens proposition
Ekonomiska förutsättningar för elproduktion
från förnybara energikällor (prop.
1999/2000:134) framhålls att en fortsatt positiv
utveckling av den småskaliga elproduktionen är
beroende av en fortsatt anpassning till mer
marknadsnära förhållanden. Samtidigt krävs
stabila förhållanden i befintliga regelverk för att
denna marknadsanpassning skall kunna ske
parallellt med en fortsatt utbyggnad. Av detta
skäl föreslår regeringen att det tillfälliga stödet
till småskalig elproduktion förlängs till utgången
av 2002. Arbetet med att ta fram ett nytt system
för att stimulera förnybar elproduktion inriktas
mot genomförande fr.o.m. 2003. Systemets
utformning och producenternas
marknadskunnande och anpassningsförmåga
kommer att få en avgörande betydelse för den
framtida utvecklingen av elproduktion från
förnybara energikällor.
Utvecklingen av ny energiteknik
Statens energimyndighet redovisade den 15 juni
2000 ett uppdrag rörande redovisningen av de
långsiktiga energipolitiska åtgärderna (dnr
N2000/5117/ESB).
I rapporten konstateras att energiindustrin
och energimarknaderna i de flesta fall redan är
globaliserade eller på väg att bli det.
Utrustningsindustrin och även de större
energiproducenterna är delvis globaliserade.
Processindustrierna, som är de största enskilda
energiförbrukarna, har i ökande utsträckning
verksamheter på alla kontinenter och i ett stort
antal länder. Dessa aktörer är därmed utsatta för
internationell konkurrens i alla led.
Uppvärmning av bostäder är ett av få återstående
områden där nationella prioriteringar kan göras
utan betydande hänsyn till utvecklingen i
omvärlden.
I rapporten beskriver Statens energimyndighet
den tekniska, ekonomiska och miljömässiga
mognadsgraden för sexton utvecklingsområden
indelade på fem temaområden av betydelse för
omställningen av energisystemet. I rapporten
görs en beskrivning av dagsläget samt
utvecklingen fram till 2010 och 2020.
Utgångspunkten för myndighetens analys och
prognos är den s.k. ATLAS-modellen, en
metodik som utvecklats i ett projekt inom EU:s
Thermie-program för analys av utvecklingsläget
för enskilda teknikområden. Den använda
ansatsen är emellertid förenklad och samtidigt
vidareutvecklad för att beakta bl.a. marknadens
inflytande, innovationssystemens betydelse och
ny kunskap vid sidan om ny teknik. För att
markera dessa skillnader används benämningen
utvecklingsområden i stället för teknikområden.
Med utvecklingsområde menas ett väl avgränsat
område med någorlunda likartad bedömd tid till
kommersialisering.
Omvärldsbeskrivningen och -analysen av
respektive utvecklingsområde utgår från ett
marknadsperspektiv. Marknaden efterfrågar inte
specifika tekniker utan den lösning som bäst
tillfredsställer det upplevda behovet. Kärnan i
analysen och prognosen är således att rätt belysa
de framtida förutsättningarna för att de upplevda
behoven ska kunna fyllas på bästa sätt av de nya
tekniker som utvecklas i akademiska och
industriella utvecklingsmiljöer.
Rapporten visar att drivkrafterna skiljer sig
kraftigt mellan de sexton utvecklingsområdena.
Även svagheterna vad gäller aktörer och
drivkrafter skiljer sig, vilket motiverar olika
strategier för olika utvecklingsområden. I
avsnittet rörande statliga insatser inom området
ges en kortfattad beskrivning av de aktuella
sexton områdena samt en bedömning av behovet
av långsiktiga insatser inom respektive område.
3.5.2 Statliga insatser inom
politikområdet
Energimarknadspolitik
Under denna rubrik redovisas nätmyndighetens
(Statens energimyndighet) tillsyn av
nätverksamhet och leveranskoncessioner. Vidare
ingår Affärsverket svenska kraftnäts (Svenska
kraftnät) verksamhet och tillståndsärenden enligt
ellagen och rörledningslagen. Från och med den
1 januari 1998 har nätmyndigheten möjlighet att
självständigt bedöma vilka ärenden som skall bli
föremål för särskilda tillsynsinsatser både för
elpriser och nättariffer.
Nätmyndigheten har genomfört tillsyn och
prövning av nättariffer och elpriser inom
leveranskoncession. Tillsynen har med hänsyn
till beslutet att avskaffa
leveranskoncessionssystemet inriktats på tillsyn
av nätavgifterna. Föreläggande om sänkning av
nättariffen har gjorts i 48 fall, varav 41 har
överklagats. Myndigheten har också bedrivit
metodutveckling för att höja kvalitet och
effektivitet i tillsynsarbetet. Under året har stora
resurser använts för föreskriftsarbete och
därmed sammanhängande utredningsarbete,
framför allt avseende de nya reglerna om
schablonberäkning som trädde i kraft den 1
november 1999.
Myndighetens informationsinsatser har
koncentrerats till frågor som rör byte av
elleverantör inom ramen för det nya regelverket.
Vidare har Energimyndigheten på regeringens
uppdrag genomfört problemorienterade
uppföljningar av utvecklingen på elmarknaden.
Rapportering skall ske årligen senast den 1 mars,
den 15 maj och den 15 oktober. Syftet med dessa
uppföljningar är att snabbt identifiera och belysa
problem som kan finnas på marknaden.
I samband med införandet av
schablonberäkning avskaffades systemet med
leveranskoncession. Av detta skäl tillsatte
regeringen en utredare som hade till uppgift att
kartlägga omfattningen av de före detta
leveranskoncessionärernas långsiktiga
kraftanskaffningsavtal och avtalens utformning
och karaktär. Orsaken till detta uppdrag var oron
för att sådana avtal kunde ge upphov till allvarliga
ekonomiska svårigheter för företagen i samband
med införandet av schablonberäkning.
Utredaren skulle kartlägga omfattningen av f.d.
leveranskoncessionärers problem med
kraftanskaffnings- och prissäkringsavtal i
samband med leveranskoncessionens förtida
upphörande. Utredaren skulle också bedöma om
det fanns något behov av generella lösningar i
syfte att justera avtalsvillkor eller av att utredaren
skulle ta initiativ till förhandlingar mellan
berörda parter i syfte att få villkoren i enskilda
avtal justerade. Den 7 augusti 2000 överlämnade
utredaren sitt betänkande till regeringen. Enligt
utredarens mening är problemen inte av sådan
omfattning att allmänna och övergripande
åtgärder i syfte att justera avtalsvillkoren är
motiverade, eftersom sådana skulle innebära
stora ingrepp i elmarknadens funktionssätt.
Enligt utredarens uppfattning har endast ett fåtal
f.d. leveranskoncessionärer alltjämt mer
betydande problem. I den intervjuundersökning
som utredaren genomfört bedömde inget företag
att deras situation skulle förbättras om utredaren
tog initiativ till enskilda förhandlingar. Mot
bakgrund av detta gör utredningen bedömningen
att det inte heller föreligger något behov av att
utredaren tar initiativ till särskilda förhandlingar.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare
med uppgift att utreda behovet av förändrade
regler för nätverksamhet i ellagen. Regeringen
beslutade den 6 juli 2000 att förlänga
redovisningstiden för den första delen i
utredarens uppdrag, från den 1 september 2000
till den 1 november 2000 (dnr
N2000/4938/ESB). Den första delen i uppdraget
omfattar att utreda behovet av förändringar av
regelverket och tillsynen av nätverksamhet,
behovet av skärpta regler för avgränsningen
mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt
verksamhet och behovet av författningsstöd för
att främja en utjämning av tarifferna mellan
tätort och landsbygd. Den andra och sista delen
skall redovisas den 1 mars 2001 och innebär att
utredaren skall lämna förslag till regler för
tvångsförvaltning av överföringsnät.
En annan viktig fråga vad gäller elmarknadens
funktionssätt är tillgången på tillräcklig kapacitet
(effekt) i det svenska elsystemet och behovet av
åtgärder för att trygga elförsörjningen vid
höglast. Svenska kraftnäts roll och ansvar har
förtydligats i regleringsbrevet för år 2000 till
Svenska kraftnät. För det första skall Svenska
kraftnät bevaka tillgången på höglastkapacitet i
det svenska elsystemet och förmedla relevant
information till marknadens aktörer. För det
andra skall Svenska kraftnät utveckla
marknadsinstrument som kan bidra till att säkra
tillgången på effekt vid toppbelastning.
Resultatet av detta arbete har rapporterats till
regeringen den 15 augusti 2000 och redovisas i
avsnitt 3.6.
Sedan våren 1998 är Svenska kraftnät
tillsammans med den finska motsvarigheten
Fingrid Oy hälftendelägare i den finska elbörsen
EL–EX som är under integration med Nord
Pool. I samband med detta justerades
gränstariffen i spothandeln med Finland. Den 1
mars 1999 togs gränstariffen bort helt för
elspothandel. Samtidigt öppnade EL–EX också
ELBAS-marknaden. Genom ELBAS kan
aktörerna på elmarknaden justera sina elbalanser
efter att spotmarknaden på Nord Pool stängt
ända fram till två timmar före drifttimmen.
Under 1999 har Nord Pool utvecklat sin
verksamhet till att omfatta även Jylland och
arbete med att också integrera Själland pågår. I
augusti 2000 togs den nya likströmsförbindelse
mellan Sverige och Polen i drift. SwePol Link AB
äger och driver kabeln. Kabeln togs i
kommersiell drift den 2 augusti 2000.
Den nya modell för schablonberäkning som
Svenska kraftnät på regeringens uppdrag tagit
fram i samråd med Energimyndigheten innebär
delvis nya rutiner för Svenska kraftnäts arbete
med balansavräkningen. Ett omfattande
förberedelsearbete har genomförts för att
anpassa system och rutiner till det nya regelverk
som trätt i kraft den 1 november 1999. I
samband med övergången till schablonberäkning
har rapporteringen av mätvärden släpat efter,
vilket försenat balansavräkningen. Svenska
kraftnät arbetar tillsammans med elbranschen för
att öka tempot och kvaliteten i rapporteringen.
Restelektrifiering
Svenska kraftnäts bidragsverksamhet för
restelektrifiering regleras i förordningen
(1999:189) om stöd till viss elektrifiering. I
enlighet med förordningen skall vid beslut om
stöd beaktas att goda förutsättningar finns för
fortsatt permanentboende samt att ett större
antal fastigheter eller personer kan få en
tillfredsställande elförsörjning. Svenska kraftnät
har i enlighet med regeringens uppdrag redovisat
erfarenheterna av bidragsverksamheten med
restelektrifiering.
Stöd till elektrifiering har beviljats vid två
beslutstillfällen (den 1 oktober 1999 och den 29
februari 2000). Vid det första beslutstillfället
beviljades 19 sökanden bidrag till en sammanlagd
kostnad av 9,5 miljoner kronor. Nettokostnaden
för Svenska kraftnät blev 7,2 miljoner kronor
efter momsavdrag. Vid det andra beslutstillfället
beviljades 26 sökanden stöd till en sammanlagd
kostnad av 10,6 miljoner kronor.
Av sammantaget 97 ansökningar har således
45 bifallits. Av dessa avser två bidrag för
anskaffning av elproduktion medan övriga avser
bidrag för nätutbyggnad. För att så många
fastigheter som möjligt skall kunna beviljas
bidrag har Svenska kraftnät valt att av
ekonomiskt utrymmesskäl avvakta med projekt
som är mer kostsamma till senare
beslutstillfällen. Detta innebär att den sökande i
vissa fall får vänta på ett definitivt besked om
stöd. Vid rapporteringstillfället uppgick dessa
s.k. vilande ansökningar till 34 stycken. Dessa
vilande ansökningar motsvarar i bidrag ca 60,5
miljoner kronor vilket i genomsnitt motsvarar ca
1 780 000 kronor per fastighet.
Regeringen har i 2000 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1999/2000:100) anfört att
regeringen avser återkomma till riksdagen med
förslag om ett lämpligt planeringsmål för
vindkraften och förslag för att möjliggöra att ett
sådant planeringsmål uppfylls. Regeringen har
med anledning härav uppdragit åt Statens
energimyndighet att ta fram områden med
särskilt goda förutsättningar för vindkraftverk,
på land och till havs, samt lämna förslag till
planeringsmål för vindkraften. Uppdraget skall
redovisas senast den 30 april 2001. Regeringen
har vidare beslutat tillsätta en arbetsgrupp med
uppgift att genomföra en studie om de
övergripande förutsättningarna för lokalisering
av vindkraftverk till havs- och i fjällområden.
Som ett första steg bör ingå att redovisa förslag
på några områden, främst till havs, vilka kan
bedömas som lämpliga för ett pilotprojekt.
1997 års energipolitiska program
Åtgärder på kort sikt
Åtgärderna på kort sikt inom ramen för 1997 års
energipolitiska program omfattar bidrag för att
minska elanvändningen, bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor samt
åtgärder för effektivare energianvändning.
Statens energimyndighet har under 1999
beviljat bidrag till 31 vindkraftsansökningar med
en beräknad årsproduktion på 292 GWh och en
total effekt på drygt 56 MW. Tre anläggningar
för produktion av biobränslebaserad kraftvärme
med en sammanlagd eleffekt på 80 MW har
beviljats bidrag. Efter att Statens
energimyndighet under 1999 föreskrivit vilka
miljökrav ett vattenkraftverk av aktuell storlek
skall uppfylla för att anses som miljöanpassat har
bidrag till investering i småskalig vattenkraft
beviljats till åtta anläggningar med en
sammanlagd effekt på två MW.
Inom området upphandling av ny
elproduktionsteknik har metodutvecklingsarbete
bedrivits. Detta arbete har under slutet av 1999
samordnats med det arbete som genomförts
inom den interdepartementala arbetsgrupp för
förnybar elproduktion som tillsattes av
regeringen den 9 december 1999 och vars arbete
legat till grund för regeringens proposition
Ekonomiska förutsättningar för elproduktion
från förnybara energikällor (prop.
1999/2000:134).
Åtgärder på lång sikt
De långsiktiga åtgärderna inom ramen för 1997
års energipolitiska program omfattar stöd till
energiforskning samt till utveckling och
demonstration av ny energiteknik.
Medlen kan disponeras för stöd till
grundforskning, industriell forskning,
utvecklingsarbete före marknadsintroduktion
och teknikupphandling i programlagda insatser
eller fristående projekt. Stödformerna kan
kombineras och disponeras inom skilda
utvecklingsområden.
Statens energimyndighet redovisade den
18 januari 2000 en långsiktig strategi för arbetet
med forskning och utveckling, demonstration,
teknikupphandling och marknadsintroduktion
inom energiområdet (dnr N2000/367/ESB).
I rapporten rörande redovisningen av de
långsiktiga energipolitiska åtgärderna (dnr
N2000/5117/ESB) har Statens energimyndighet
vidareutvecklat såväl redovisningen som
strategin för det långsiktiga energipolitiska
programmet.
Regeringens slutsatser mot bakgrund av
redovisningen av detta uppdrag framgår av
avsnitt 5.8.
Nedan ges en kortfattad beskrivning av de
sexton utvecklingsområden som har definierats i
rapporten samt Energimyndighetens bedömning
av behovet av långsiktiga insatser inom
respektive område.
A. Bränslebaserade energisystem
A.1. Uthållig produktion av biobränslen
inklusive askåterföring
Biobränslen finns redan på marknaden sedan
drygt 20 år. Produktionskostnaderna har
minskat successivt och väntas fortsätta att
minska. Tekniskt utvecklingsarbete är av
betydelse för en fortsatt expansion på
marknaden. Forskningsarbetet är inriktat på
miljövärderingar och andra externa effekter som
t.ex. acceptans.
A.2. Avfallsbränslen inklusive biogas
Avfallsbränslen inklusive biogas finns också på
marknaden, och förbränning med
energiutvinning är den vanligaste metoden för
behandling av hushållsavfall i Sverige. Brännbart
avfall har hög konkurrenskraft som bränsle när
förbränning är miljömässigt acceptabel.
Forskning och tekniskt utvecklingsarbete är av
betydelse för att åstad
komma en hållbar energiutvinning ur avfall.
Systemkunskap behövs för att avgöra vilka avfall
som passar bäst för förbränning, rötning
respektive återvinning ur miljö- och
resursperspektiv.
A.3. Kraftvärme
Kraftvärme är etablerad på marknaden med ca 35
kraftvärmeanläggningar inom fjärrvärmesektorn
och ca 50 mottrycksanläggningar i industrin. De
statliga insatserna skall bidra till att dels
effektivisera den teknik som i dag är
kommersiell, dels utveckla ny konkurrenskraftig
teknik med högre verkningsgrad och lägre
miljöpåverkan. Av de nya tekniker som är under
utveckling ligger tekniken med evaporativ
gasturbin närmast introduktion på marknaden
med demonstration inom fem år för naturgas
och omkring tio år för biobränslen. Kostnaden
bedöms kunna nå ned till 20 öre per kWh i
naturgasfallet. Planerade forsknings- och
utvecklingsinsatser kommer att inriktas på
material- och systemutveckling av befintlig
teknik men även på utveckling av lovande ny
teknik.
A.4. Storskalig värmeproduktion
Storskalig värmeproduktion är etablerad såväl i
fjärrvärmesektorn som i industrins hetvatten-
och processångeproduktion. Forsknings- och
utvecklingsarbete kring själva
förbränningsprocesserna är ett betydelsefullt
område. Insatserna skall fortsatt bidra till att öka
energieffektiviteten, minska miljöbelastningen
och långsiktigt förbättra den ekonomiska
konkurrenskraften.
A.5. Vätgasbaserade energisystem
Vätgasbaserade energisystem innefattar även
bränsleceller. Inom området är vissa
utvecklingslinjer i en demonstrationsfas medan
andra som t.ex. artificiell fotosyntes ligger på
grundforskningsstadiet. Den artificiella
fotosyntesen prognostiseras att få stor betydelse
för framtidens energiförsörjning. När det gäller
bränsleceller skall insatserna bidra till att bygga
upp kunskap inför framtida kommersiella
tillämpningar. Forsknings- och
utvecklingsarbetet skall därför inriktas på frågor
som är relevanta för kraftindustrin.
Forskningsinsatserna rörande artificiell
fotosyntes skall bidra till att visa att tekniken kan
fungera. Först i ett senare skede, när tekniken
visats fungera, kan forsknings- och
utvecklingsinsatserna breddas.
B. Transport
B.6. Produktion av biodrivmedel
Produktion av biodrivmedel innefattar
biobränslebaserad etanol och metanol, dimetyl-
eter samt drivmedelskomponenter som t.ex.
rapsoljederivat. De kan ersätta bensin och diesel-
olja antingen genom inblandning eller i ren form
och skulle på tio års sikt kunna utgöra ett icke
obetydligt bidrag till den svenska
energiförsörjningen. Insatserna är inriktade på
att vidareutveckla dels de skilda
produktionsteknikerna och dels teknikerna för
inblandning i bensin och dieselolja. Insatserna är
inriktade på forskning och utveckling av
produktionstekniken så att kostnaderna för
produktionen av biodrivmedel sänks. De möjliga
kostnadsnivåerna har uppskattats till 4 kronor
per liter till 2010 och 3-3,50 kronor per liter till
2020 för cellulosabaserad etanol, 2 kronor per
liter till 2020 för biobränslebaserad metanol och
dimetyleter. Fortsatt stöd till utvecklingsinsatser
rörande biogas och biobränslebaserade
drivmedelskomponenter förväntas vidare bidra
till att sänka kostnadsnivån påtagligt till 2020.
B.7. Förbränningsmotorer
Förbränningsmotorer innefattar etablerad teknik
som de vanliga bensin- och dieselmotorerna såväl
som motortyper som inte marknadsförs i dag,
t.ex. gasturbinen, frikolvsmotorn, stirlingmotorn
och ångmotorn. Sveriges andel av de totala
forskningsinsatserna inom området är liten men
kompetensen är hög. Forsknings-, utvecklings-
och demonstrationsinsatserna är inriktade på att
reducera bränsleförbrukningen kraftigt för både
personbilar och tyngre fordon. Inom
utvecklingsområdet prioriteras stöd till
forskning som bidrar till utvecklingen av
hybridfordon, samt s.k. okonventionella
förbränningsmotorer som i framtiden kan
konkurrera med bränsleceller.
B.8. Elektriska drivsystem
Elektriska drivsystem innefattar både helt
batteridrivna elfordon, hybridfordon och
bränslecellsfordon. Insatserna skall bidra till en
ökad verkningsgrad hos fordon, ett effektivare
transportsystem och marknadsintroduktion av
energieffektiva fordon. Forsknings- och
utvecklingsinsatserna är inriktade på att skapa
nischer för svensk fordonsrelaterad industri
inom området. Inom utvecklingsområdet
prioriteras stöd till forskning och utveckling av
tunga hybridfordon, lätta elfordon, batteriteknik
och bränslecellsteknik för fordonstillämpningar.
C. Elproduktion och kraftöverföring
C.9. Vattenkraft
Vattenkraft är ett moget utvecklingsområde.
Inga större utbyggnader är aktuella. Det finns
dock ett ökande behov av upprustning av
befintliga verk vilket kräver ny kunskap.
Forsknings- och utvecklingsinsatserna bidrar till
att stärka kompetensen inom området, med
avseende på både teknikutveckling för och
miljöhänsyn vid de svenska vattenkraftverken.
Inom utvecklingsområdet prioriteras stöd till
forskning och utveckling av vattenbyggnad och
hydrologi.
C.10. Vindkraft
Vindkraft är ett etablerat men ännu inte moget
utvecklingsområde. Nyligen har ny teknik, den
s.k. Windformern, presenterats. Insatserna är
inriktade på forskning och utveckling av
produktionstekniken så att kostnaderna för
vindkraft kan sänkas. Med utgångspunkt från
den nya tekniken har de möjliga
kostnadsnivåerna för produktionen uppskattats
till 20 - 26 öre per kWh till 2005. Inom
utvecklingsområdet prioriteras stöd till fortsatt
forskning och utveckling rörande bl.a. nätfrågor
och miljö– och hälsoaspekter kring vindkraft.
C.11. Solcellssystem
Solcellssystem är en etablerad teknik för vissa
fristående tillämpningar såsom t.ex.
fyrbelysningar och fritidsbåtar. I dagsläget kostar
el från solceller 3-5 kronor per kWh. Insatserna
är inriktade på att förbättra kostnadsläget genom
stöd till utvecklingen av billigare
tillverkningsprocesser dvs. tunnfilmsteknik och
nanokristallin teknik. De möjliga
kostnadsnivåerna har uppskattats till 1–2 kronor
per kWh till 2010. Kostnadsnivåerna för
nätanslutna solelsystem har uppskattats till
mindre än 1 krona per kWh till 2020. Inom
utvecklingsområdet prioriteras insatser som skall
bidra till att bygga upp en industriell tillverkning
av i första hand tunnfilmsceller. Vidare
prioriteras stöd till forskning och utveckling av
både tunnfilms– och nanokristallina celler,
liksom utveckling av produktionsteknik och
system- och installationsteknik.
C.12. Kraftöverföring och distribution
Kraftöverföring och distribution är i huvudsak
ett moget utvecklingsområde. Elmarknadens
utveckling, men även ett ökat inslag av småskalig
elproduktion, ställer dock nya krav på
elsystemet. Inom området har stora möjligheter
till effektiviseringar, miljöförbättringar,
kvalitetsaspekter m.m. identifierats. Insatserna är
inriktade på att utveckla teknik för
kostnadseffektiva, miljöanpassade, driftsäkra och
kundanpassade system för distribution och
användning av elenergi. Inom området skall
forsknings- och utvecklingsinsatserna
intensifieras rörande anpassning av
kraftsystemen så att de på ett effektivt sätt klarar
övergången från ett centraliserat energisystem
med stora kraftverk till ett system med ökande
andel decentraliserad kraftproduktion från
mindre anläggningar. Ett viktigt framsteg på
detta område är den förbättrade
likspänningstekniken, HVDCLight, som ABB
tagit fram . HVDCLight bygger på
likströmsöverföring i liten skala med ny och
förbättrad teknik. En fördel med HVDCLight är
dess förmåga att hantera problem med
elkvaliteten i näten. HVDCLight passar därför
mycket bra för överföring från vindkraftverk
som normalt ger problem med elkvaliteten.
D. Industri
D.13. Enhetsprocesser inom industrin
Enhetsprocesser inom industrin innefattar de
strategiskt viktiga, energikrävande processtegen
inom skilda tillverkningsprocesser. Några stora
teknikgenombrott vid sidan av
svartlutsförgasning förväntas inte p.g.a. de ökade
kraven på kortsiktig lönsamhet och svårigheten
att utveckla och pröva ny teknik i de strategiskt
känsliga processerna. Insatserna skall bidra till att
skapa en samverkan mellan industrin och den
akademiska forskningen vad gäller
energieffektivisering. Inom området skall
branschforskningsinstitutens pilotinriktade
verksamhet samt uppbyggnaden av och stödet
till decentraliserade forskarmiljöer ute på
industrierna prioriteras. Vidare kommer
teknikutveckling som innebär minskad
klimatpåverkan att prioriteras.
D.14. Hjälpsystem inom industrin
Hjälpsystem inom industrin avser sådana
tekniska tillämpningar som inte direkt tillhör
själva processen inom industriverksamheten.
Några betydelsefulla hjälpsystem är fläktar,
pumpar, tryckluft och belysning. Minst två
tredjedelar av elenergianvändningen inom
industrin generellt härrör från sådana s.k.
tekniska hjälpsystem. Sådana energibesparingar
har bedömts vara betydande och lönsamma.
Insatserna inom utvecklingsområdet skall bidra
till att förfina kunskapen vad gäller
energieffektiva produkter och system och
omfatta såväl ren grundforskning som
utvecklingsarbete på högskolor och
industriföretag.
E. Bebyggelse
E.15. Uppvärmning, kylning och klimatskal
Uppvärmning, kylning och klimatskal innefattar
bl.a. småskalig biobränsleanvändning, fjärrvärme,
solvärme, värmepumpsteknik,
byggnadskomponenter och klimatskal (väggar,
tak m.m.), småskalig (mikro-) kraftvärme samt
naturgastillämpningar. Insatserna skall bidra till
att på sikt minska beroendet av el och olja för
uppvärmning. Inom området kommer
utveckling av
rumsvärmepumpar vars tekniska prestanda kan
förbättras att prioriteras. När det gäller
användningen av biobränslen för uppvärmning
kommer insatser för att underlätta eldning av
pelletter att prioriteras. Genom stöd till ökat
kunskapsutbyte mellan forskare och tillverkare
skall produkterna förbättras främst vad avser
bekvämlighet, driftsäkerhet och miljöprestanda.
E.16. Komponenter och hjälpsystem
Komponenter och hjälpsystem innefattar
ventilation och inomhusklimat, belysning och
dagsljus, vitvaror samt hemelektronik och
kontorsutrustning. Det är vanligen stora
internationella företag som levererar produkter
till hela världsmarknaden inom området.
Forsknings- och utvecklingsinsatserna inom
området har därför ett internationellt perspektiv
för att kunna bidra till energieffektivare vitvaror
samt hemelektronik och kontorsutrustning.
Inom området prioriteras insatser som kan bidra
till att öka eleffektiviteten för produkter och
system.
Samverkansprogram för utveckling av mer
miljöanpassade fordon
I april 2000 undertecknades ett avtal mellan
svenska staten och fordonstillverkarna om ett
Samverkansprogram för utveckling av mer
miljöanpassade fordon. Industrin inbjöds i
regeringsförklaringen 1998 till detta samarbete
som både syftar till att minska vägtrafikens
bidrag till miljöförstöringen och att skapa
förutsättningar för en långsiktigt
konkurrenskraftig svensk fordonsindustri.
Satsningen innebär att upp till
1 800 miljoner kronor satsas gemensamt under
perioden 2000 till 2005, varav den statliga
finansieringen kommer att uppgå till högst 500
miljoner kronor. (Den statliga finansieringen
sker från utgiftsområdena 21 Energi, 22
Kommunikationer och 24 Näringsliv). Industrin
bidrar således med ca 1 300 miljoner kronor.
Programmet omfattar områden såsom avancerad
förbränningsteknik, hybridfordon och
bränslecellsteknik, viktreduktion samt allmän
kompetensförsörjning. Förutom
fordonstillverkarna är avsikten att även
universitet och högskolor, forskningsinstitut
samt underleverantörer skall medverka i
programmet. NUTEK ansvarar tillsammans med
Programrådet för Fordonsteknisk Forskning
(PFF) för programmets genomförande.
Programmet har under våren inlett sin
verksamhet, och med tanke på verksamhetens
långsiktiga karaktär är det således ännu alltför
tidigt att rapportera konkreta resultat.
Energipolitiskt motiverade internationella klimat-
insatser
I december 1997 fattade klimatkonventionens
parter beslut om det s.k. Kyotoprotokollet.
Inom ramen för EU:s gemensamma åtagande har
Sverige godtagit men ännu inte ratificerat
protokollet. Protokollet innehåller bl.a. artiklar
om s.k. gemensamt genomförande. Med
gemensamt genomförande avses en bilateral eller
multilateral överenskommelse enligt vilken
länder med höga kostnader för åtgärder mot
utsläpp investerar i länder med låga
åtgärdskostnader. De länder som investerar
erhåller någon form av utsläppskreditering.
Diskussioner och förhandlingar om regler och
riktlinjer för gemensamt genomförande pågår
alltjämt. Vid den fjärde partskonferensen i
november 1998 beslutades om ett
handlingsprogram för utredning av regler och
riktlinjer med sikte på ett beslut vid den sjätte
partskonferensen i november 2000. Regelverket
för investeringsprojekt i utvecklingsländer, den
s.k. mekanismen för en ren utveckling, CDM,
skall prioriteras. Denna mekanism innebär också
möjlighet till utsläppskreditering för
investerarlandet. Vid den femte
partskonferensen i november 1999 beslutade
man om en förlängning av pilotfasen för
gemensamt genomförande.
Energipolitiskt motiverade insatser mot
klimatförändringar innefattar investeringsprojekt
för att minska eller begränsa utsläpp av
klimatpåverkande gaser i bl.a. Östeuropa.
Projekten bedrivs av Statens energimyndighet.
Avsikten med programmet är att erhålla
erfarenheter av åtgärder mot klimatförändringar
inför ett system med s.k. gemensamt
genomförande inom ramen för
klimatkonventionen och att delta i pilotfasen för
sådana insatser. Sedan verksamheten inleddes
1993 hade t.o.m. november 1999 Statens
energimyndighet genomfört 66 projekt varav tre
var under genomförande. Dessutom tillkom sju
vänortsprojekt.
Av de 66 projekten har 51 rapporterats till
klimatkonventionens sekretariat i Bonn. Flertalet
projekt avser konvertering av värmepannor till
biobränsledrift i Estland, Lettland och Litauen.
Förberedande arbete har även inletts avseende
investeringsprojekt i utvecklingsländer. I slutet
av 1999 ingick regeringen ett avtal med
Världsbanken om svenskt deltagande i den
multilaterala pilotverksamhet för gemensamt
genomförande Prototype Carbon Fund som
banken bygger upp med deltagande från
regeringar och företag i ett tiotal länder.
3.6 Resultatbedömning
3.6.1 Verksamhetsresultat
Energimarknadspolitik
Under verksamhetsåret 1999 har
nätmyndigheten (Statens energimyndighet)
genom en aktiv tillsyn av nätverksamheten samt
regelbunden prisuppföljning för nättariffer och
elpriser aktivt bidragit till elmarknadens
utveckling. Myndigheten har bedrivit
metodutveckling för att höja kvalitet och
effektivitet i det kommande tillsynsarbetet
samtidigt som myndighetens ansvarsområde
tydliggjorts bl.a. genom lagtillämpning och
informationsinsatser. Förändringen i
lagstiftningen vad avser tillsyn av elpriser och
nättariffer innebär att myndigheten numera
självständigt kan avgöra vilka ärenden som ska
bli föremål för särskilda tillsynsinsatser.
Tillsynen har med hänsyn till beslutet att
avskaffa leveranskoncessionssystemet inriktats
på tillsyn av nätavgifterna och specifikt på de
höjningar av nättariffer som vissa nätföretag
gjort under 1999. Föreläggande om sänkning av
nättariffen till 1998 års nivå har gjorts i 48 fall,
varav 41 har överklagats. Arbetet med att ta fram
en modell för bedömning av nättariffer har
drivits vidare. Modellen fokuserar på att kunna
mäta nätföretagens nättariffer i förhållande till de
prestationer de utför, istället för de insatta
resurserna. Arbetet med metodutveckling av
effektivitetsjämförelser mellan nätföretag med
hjälp av nyckeltal har fortsatt under året och ett
antal nyckeltal för effektivitetsjämförelse har
tagits fram. Vad gäller prövningsärenden (dvs i
huvudsak mätnings- och anslutningsärenden)
har ett stort antal ärenden avslutats under året.
Principiellt betydelsefulla beslut gäller bl.a.
anslutningsavgifter där en ny beräkningsmetod
utvecklats och tillämpats vid ärendenas
bedömning. I samband med
koncessionsprövning har ställning också tagits i
frågan om vad som är en lagenlig boskillnad
mellan produktion och handel med el samt
nätverksamhet. Nätmyndighetens
informationsinsatser har koncentrerats till frågor
som rör byte av elleverantör. Uppföljningen av
nätavgifter och elhandelspriser den 1 januari
1999 har genomförts och rutinerna för insamling
av nätföretagens årsrapporter har förbättrats.
Energimyndigheten har sedan flera år följt
utvecklingen på den svenska elmarknaden och
presenterat statistik och information i en skrift
med titeln Svensk Elmarknad. Från och med år
2000 har denna skrift utvecklats och fått ett
nordiskt perspektiv. I skriften redovisas bl.a.
huvuddragen i Danmarks, Finlands, Norges och
Sveriges energi- och miljöpolitik, statistik över
utvecklingen i ländernas elproduktion och
elanvändning och beskrivningar av ländernas
systemansvar. Den 15 maj 2000 överlämnades
denna skrift till regeringen.
Svenska kraftnät skall på ett affärsmässigt sätt
förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt,
driftsäkert och miljöanpassat
kraftöverföringssystem, sälja
överföringskapacitet samt i övrigt bedriva
verksamheter som är anknutna till
kraftöverföringssystemet. Driftsäkerheten har
legat på samma nivå som de senaste åren, vilket
får bedömas samhällsekonomiskt riktigt.
Överföringen på stamnätet har under året varit
något över det normala. Gränstariffer har tagits
bort eller reducerats. Detta gör att
utlandsförbindelserna ofta utnyttjas fullt ut för
antingen export eller import. De specifika
kostnaderna för stamnätet i öre per kWh har
minskat något, från 1,38 under 1998 till 1,28
under 1999. Detta beror främst på lägre
kostnader för inköp av el och för drift och
underhåll samt på sänkningen av
räntabilitetskravet.
Svenska kraftnät skall medverka till att det
nordiska samarbetet inom elförsörjningen
utvecklas. Svenska kraftnäts samarbete med
stamnätsoperatörerna i Norge och Finland har
underlättat elhandeln mellan länderna och skapat
förutsättningar för en ytterligare fördjupning av
samarbetet beträffande bl.a. elbörser och
gemensamma tarifferingsprinciper. Under 1999
har Nord Pool utvecklat sin verksamhet till att
omfatta även Jylland och arbete med att också
integrera Själland pågår. Sedan hösten 1999 pågår
också ett närmare samarbete med Statnett för
gemensam styrning av frekvenshållningen i
Norge och Sverige.
Utlandshandeln var under året mycket
omfattande. Den sammanlagda exporten uppgick
till 14 TWh och importen till 6,4 TWh, vilket gav
en nettoexport på 7,6 TWh. Sverige exporterade
stora mängder kraft till främst Finland och
Norge. År 1999 var vattenrikt vilket starkt
bidrog till att det lägsta genomsnittspriset
någonsin kunde noteras på Nord Pools
elspotmarknad. Omsättningen på
elspotmarknaden slog nytt rekord och ökade
med 34% jämfört med år 1998.
Svenska kraftnäts systemansvar innebär bl.a.
att hantera situationer med snabbt uppkomna
störningar eller andra extrema situationer med
stöd av disponibla störningsreserver och i värsta
fall genom att tillgripa tvångsmässig
bortkoppling av kraftleveranser. Regelverket på
elmarknaden omfattar därutöver ingen central
reglering av hur varje aktör skall uppfylla sin del
av det samlade ansvaret för fysisk kapacitet. Den
utvecklingsinriktning som eftersträvas är i stället
att effektbalansen skall kunna upprätthållas
genom marknadsmässiga mekanismer där priset
på el och olika former av tjänster är de viktigaste
styrsignalerna.
Svenska kraftnäts roll och ansvar har
förtydligats i regleringsbrevet för år 2000 till
Svenska kraftnät. För det första skall Svenska
kraftnät bevaka tillgången på höglastkapacitet i
det svenska elsystemet och förmedla relevant
information till marknadens aktörer. För det
andra skall Svenska kraftnät utveckla
marknadsinstrument som kan bidra till att säkra
tillgången på effekt vid toppbelastning. På
regeringens uppdrag har Svenska kraftnät den 15
augusti 2000 redovisat vilka aktiviteter som
genomförts och vilka resultat som uppnåtts vad
gäller utvecklingen av sådana
marknadsinstrument. Redovisningen omfattar
också en beskrivning av hur kraftbalansen har
upprätthållits under vintern 1999/2000 samt
prognoser för kraftbalansen under vintern
2000/2001.
Svenska kraftnät har i samarbete med andra
företag inom Norden utvecklat arbetet med att
analysera effektbalansen. Formerna för hur
informationen i det kortsiktiga driftskedet skall
förmedlas till marknadens aktörer kommer att
utvecklas inom etablerade samarbetsorgan på
såväl svensk som nordisk nivå. I linje med
regeringens uppdrag och med hänsyn till den
ansträngda effektbalanssituationen inför vintern
1999/2000 beslöt Svenska kraftnät att tillämpa
speciella priser för sådan kraft som kan komma
att dras från balanstjänsten av företag med
otillräcklig egen balans i situationer med risk för
eller verklig fysisk effektbrist. Priserna sattes till
3 respektive 9 kr/kWh, vilket reglerades i
balansavtalet mellan Svenska kraftnät och de
balansansvariga företagen. På grund av bl.a.
sträng kyla kom den nya ordningen att tillämpas
måndagen den 24 januari 2000, vilket innebar att
information om ansträngd effektbalans
meddelades under söndagen genom Nord Pools
informationskanaler. Utvärderingen av det som
hände den 24 januari har givit betydelsefulla
erfarenheter. Svenska kraftnäts allmänna
bedömning är att den utfärdade varningen och
åtföljande höga elspotpriser gav avsedd verkan
genom en positiv inverkan på effektbalansen.
Samtidigt innebar den höga prisnivån kännbara
förluster för elhandelsföretag utan egna
produktionsresurser.
Utifrån de aktiviteter som genomförts
bedömer Svenska kraftnät att potentialen för
reduktion av den maximala förbrukningen på
marknadsmässiga grunder är betydande vid de
prisnivåer som kan bli aktuella. För att uppnå
målet måste dock ett mycket stort antal företag
aktiveras till medverkan. Av denna orsak har
Svenska kraftnät startat ett samarbetsprojekt
med bl.a. industriföretag för att utveckla former
för en effektiv hantering av denna typ av åtgärder
på elmarknadens handelsplatser. Detta projekt
och andra parallella verksamheter bedöms kunna
ge väsentliga tillskott till effektbalansen men
påtagliga resultat kan förväntas först på några års
sikt.
Vad gäller effektbalansen under vintern
2000/2001 gör Svenska kraftnät bedömningen
att effektbalansen för Syd- och Mellansverige blir
ansträngd under de högsta förbrukningsnivåer
som kan uppstå vid kallt väder i södra
Skandinavien. Under förutsättning att alla
kärnkraftsblock är tillgängliga, att inga
störningar inträffar i överföringsnäten och att en
tillräcklig import på alla utlandsförbindelser kan
åstadkommas så kan balansen klaras. Skulle en
otillgänglighet i kärnkraften eller i
importmöjligheterna inträffa samtidigt med den
högsta förbrukningsnivån på
28 000 MW skulle detta i första hand innebära att
inga reserver finns tillgängliga för att hantera
eventuella uppkommande störningar och i andra
hand att all efterfrågan på kraft inte kan
tillgodoses. Det är enligt regeringens bedömning
nödvändigt att Svenska kraftsnäts arbete med att
utveckla marknadsmekanismer drivs vidare och
Svenska kraftnät bör även fortsättningsvis
regelbundet redovisa till regeringen hur detta
arbete fortskrider. Målet bör vara att dessa
mekanismer introduceras under vinter
2000/2001 för att vara fullt etablerade senast den
1 januari 2002.
Europeiska kommissionens uppföljning av
genomförandet av EG:s elmarknadsdirektiv
behandlar behovet av ytterligare
harmoniseringsåtgärder på elområdet, bl.a.
beträffande överföringstariffer,
miljöbestämmelser och relationen till tredje land.
Europeiska kommissionen presenterade vid
energiministermötet den 30 maj 2000 ett förslag
till direktiv om främjande av elproduktion från
förnybara energikällor på den inre marknaden
för el (KOM(2000) 279 slutlig). Syftet med
direktivet är att skapa ett regelverk som på
medellång sikt främjar en betydande ökning av
produktionen av el från förnybara energikällor i
EU. Direktivförslaget innehåller bl.a. förslag om
uppsättande av nationella mål för andelen el från
förnybara energikällor i elanvändningen och
inrättande av system för ursprungsgaranti av
elproduktion baserad på förnybara energikällor.
Direktivförslaget innehåller också förslag till
regler för att öka de förnybara energikällornas
tillträde till elnätet och för förenklade
administrativa rutiner vid planerings- och
tillståndsgivning för elproduktionsanläggningar
baserade på förnybara energikällor. I
direktivförslaget föreslås att EU-kommissionen
skall följa utvecklingen av stödsystemen i
medlemsländerna för att senast fem år efter
direktivets ikraftträdande lämna en rapport om
erfarenheterna och, om den finner det
nödvändigt, lämna förslag till gemensamt
ramverk för stödsystem till elproduktion från
förnybara energikällor. Direktivförslaget
kommer att behandlas i rådet under hösten 2000,
men förväntas finnas kvar på dagordningen
under det svenska ordförandeskapet.
I juni 1998 antogs Europaparlamentets och
rådets direktiv 98/30/EG om gemensamma
regler för den inre marknaden för naturgas.
Direktivet syftar till att öka konkurrensen på
gasmarknaden. Riksdagen antog en ny
naturgaslag (2000:599) i enlighet med
regeringens proposition (prop. 1999/2000:72).
Den nya naturgaslagen trädde i kraft den 1
augusti 2000 och lagen innebär att
naturgasmarknaden inledningsvis öppnas för
kunder med en årlig förbrukning på mer än 25
miljoner kubikmeter naturgas, vilket betyder att
dessa kunder fritt kan välja naturgasleverantör.
Detta innebär att ca 47 procent av
naturgasmarknaden öppnas för konkurrens.
Energimyndigheten har av regeringen fått i
uppdrag att ta fram en modell för uppföljning av
fjärrvärmemarknaden. I uppdraget ingår också
att bedöma riskerna för korssubventionering
mellan konkurrensutsatt och monopolskyddad
verksamhet och om myndigheten finner det
nödvändigt föreslå olika åtgärdsalternativ. Syftet
med uppdraget är att följa utvecklingen på
fjärrvärmemarknaden i syfte att klargöra
förutsättningarna för att skapa en väl fungerande
konkurrens på den oreglerade
fjärrvärmemarknaden. Uppdraget skall redovisas
senast den
1 oktober 2000.
1997 års energipolitiska program
Övergripande om utvärdering av programmet
Näringsdepartementet gav under våren två
konsultföretag uppdraget att göra en utvärdering
av de två första verksamhetsåren inom 1997 års
energipolitiska program. Resultatet av
utvärderingen skall utgöra grund för regeringens
bedömning av om villkoren för stängning av den
andra reaktorn i Barsebäcksverket kan uppfyllas.
Regeringens bedömning och det samlade
underlaget bakom denna utgör sedan ett
underlag för riksdagens slutliga avgörande i
frågan.
De båda konsultföretagens uppdrag skilde sig
åt i vissa avseenden. Den ena utvärderingen avsåg
således det energipolitiska programmet i sin
helhet, medan den andra fokuserade strikt på de
aspekter som är direkt kopplade till villkoren för
stängning av den andra Barsebäcksreaktorn,
d.v.s. programmets kortsiktiga del samt den s.k.
elpanneskatten.
I utvärderingarna drogs följande huvudsakliga
slutsatser.
- En gemensam slutsats för båda
konsultföretagen är att de kortsiktiga
åtgärder inom programmet som syftar till
att ersätta kraftbortfallet från den andra
reaktorn i Barsebäcksverket genom
minskad elanvändning respektive ökad
tillförsel av ny elproduktion inte kommer
att kunna nå den samlade ersättning på 3
TWh som är målet för åtgärderna vid
programtidens slut 2002.
- En annan gemensam slutsats i båda
utvärderingarna är att det främst är
åtgärderna för minskad elanvändning som
inte bedöms uppfylla uppsatta mål i tid. En
viktig orsak till att åtgärderna inte givit
önskvärd effekt är att konvertering från
elvärme visat sig vara dyrare än förutsatt.
De låga elpriserna har också minskat
investeringsviljan, framför allt i hushållen.
Bland åtgärderna för ökad tillförsel av ny
elproduktion är det främst stödet till
småskalig vattenkraft som varit
problematiskt.
- Om effekterna av åtgärder för effektivare
energianvändning respektive av skatten på
avkopplingsbara elpannor räknas med,
bedöms i båda utvärderingarna att
möjligheterna till kompensation för
kraftbortfallet ökar. Emellertid är en
gemensam slutsats också att effekterna av
dessa åtgärder är mycket osäkra och svåra
att mäta. Konsultföretagen anser vidare att
skatten på elpannor bygger på felaktiga
förutsättningar. Den totala användningen
av elpannorna har inte under något år på
1990-talet överstigit 3 TWh under
vinterperioden och skattens utformning
förutsätter en viss användning av
elpannorna under sommarhalvåret (skatten
gäller november - mars), vilket innebär att
målsättningen omöjligt kan uppnås med
skatten. Elpanneskatten bidrar maximalt
med en minskning på 0,5 TWh enligt det
ena företagets bedömning och
1 TWh enligt det andra konsultföretaget.
- Avgörande för elprisets utveckling på en
avreglerad marknad är i första hand
utvecklingen av de kortsiktiga
marginalkostnaderna för elproduktionen.
Denna utveckling kommer inte att påverkas
nämnvärt av en stängning av den andra
reaktorn i Barsebäcksverket, vilket innebär
att inte heller den genomsnittliga
elprisnivån kommer att påverkas.
- Elmarknadens avreglering och utvecklingen
av den nordiska elmarknaden innebär att vi
idag har ett överskott på
produktionskapacitet i det nordiska
elsystemet. Tillgången på elenergi för
industrin är således knappast ett problem.
- Av utvärderingarna framgår vidare att det
finns begränsningar i höglastkapacitet för
Syd- och Mellansverige och att denna
situation skulle förvärras vid en stängning
av den andra reaktorn.
- En gemensam slutsats i båda
utvärderingarna är vidare att en stängning
av Barsebäcksverket kommer att leda till en
nettoökning av koldioxidutsläpp, särskilt på
kort sikt, främst genom att ersättningskraft
till viss del kommer att behöva importeras
från länder med huvudsakligen
fossilbaserad elproduktion.
- Vad gäller åtgärder på lång sikt konstaterar
utvärderingen att det finns behov av att
tydliggöra målstrukturen och att utveckla
relevanta resultatmått för den långsiktiga
verksamheten, men att myndighetens
utveckling av en långsiktig strategi innebär
ett markant steg framåt när det gäller att
säkerställa att fördelningen av resurser till
delområden sker utifrån synliga
prioriteringar baserade på behovsanalyser.
- Vad gäller energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser bedöms
Statens energimyndighet arbeta seriöst med
projekt och metodutveckling. Nya typer av
projekt kan väntas leda till högre kostnader.
Nedan redovisas först remissinstansernas
synpunkter på utvärderingen och därefter
utvärderingens slutsatser fördelade på åtgärder på
kort respektive lång sikt något mer i detalj.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser
anser att de två konsultrapporterna ger en god
beskrivning av det energipolitiska programmet
och att de utgör ett bra underlag för
energipolitiska ställningstaganden. Chalmers
tekniska högskola anser i sitt yttrande att
rapporterna är noggranna, systematiska och tar
med de flesta relevanta aspekterna.
Flertalet instanser konstaterar att rapporterna
redovisar att åtgärderna inom det energipolitiska
programmet inte når upp till de mål som är en
förutsättning för att stänga Barsebäck 2.
Riksrevisionsverket konstaterar att elmarknaden
och elpriset utvecklats annorlunda än vad som
antogs vid det energipolitiska beslutet 1997,
vilket medför att incitamenten minskat för vissa
aktörer att handla i enlighet med de
energipolitiska mål som riksdag och regering
fastslagit. Umeå universitet konstaterar i sitt
yttrande att huvudorsaken är att konverteringen
från el blivit mindre än förväntat.
Flera remissinstanser, bl.a.
Energimyndigheten och Fjärrvärmeföreningen,
instämmer med de bägge rapporterna om att
målet om 1,5 TWh för minskad elanvändning
inte kommer att nås till 2002, främst på grund av
att konvertering från elvärme visade sig bli
dyrare än vad som förutsattes i
energiöverenskommelsen 1997.
När det gäller stödet till tillförsel av ny
elproduktion har ingen av remissinstanserna
några invändningar mot utredningens slutsatser
beträffande måluppfyllelsen. Energimyndigheten
framhåller att målen varit realistiska och
regelverket ändamålsenligt.
Fjärrvärmeföreningen, LRF och SVEBIO
framhåller att hindren för att få fram ny
elproduktion framför allt sammanhänger med
situationen på elmarknaden där nuvarande
överkapacitet tillsammans med omregleringen
medfört mycket låga elpriser.
Flera remissinstanser, däribland
Kraftverksföreningen, Sveriges Elleverantörer
och Fjärrvärmeföreningen, anser att
elpanneskatten endast haft en marginell inverkan
på användningen av el i elpannor. Föreningarna
vill samtidigt framhålla det samhällsekonomiskt
riktiga i att elpannor utnyttjas vid låga elpriser
och god tillgång på el.
När det gäller effektbalansen uttrycker
flertalet remissinstanser en oro för den påverkan
som en avställning av Barsebäck 2 skulle få.
Svenska kraftnät anser att en stängning av
Barsebäck 2 skulle försvaga effektbalansen och
öka risken för att försörjningsförmågan inte
räcker till för att möta all efterfrågan på elkraft.
Ett antal remissinstanser, däribland
Energimyndigheten och Handelshögskolan i
Göteborg, anser att effektproblemen i Sydsverige
bör hanteras på marknadens villkor.
Flertalet remissinstanser konstaterar att de
kortsiktiga åtgärderna i det energipolitiska
programmet inte kommer att uppnå målet för en
ersättning av elproduktionen från
Barsebäcksverket. LO konstaterar att de båda
rapporterna drar likartade slutsatser avseende de
samlade effekterna av åtgärdsprogrammen, vilka
uppgår till ca
4,5 TWh, jämfört med målsättningen på 7,5
TWh.
Åtskilliga remissinstanser anser att elpriserna i
normalfallet påverkas i mycket begränsad
omfattning av en avställning av Barsebäck 2
utom vid extrema lastsituationer då spotpriserna
kan stiga kraftigt.
Huvuddelen av remissinstanserna framhåller
att en stängning av Barsebäck 2 kommer att leda
till en nettoökning av koldioxidutsläppen. Bland
andra Hyresgästernas Riksförbund och HSB:s
Riksförbund anser detta vara ett skäl till att
avvakta med stängningen av Barsebäck 2.
Utvärdering av åtgärder på kort sikt
Resultaten av utvärderingen av de kortsiktiga
åtgärderna avses redovisas mer i detalj i en
skrivelse som regeringen avser att lämna inom
kort (se även under 3.6.3).
Löpande uppföljning av åtgärder på kort sikt
När det gäller bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor kan
konstateras att det finns en efterfrågan som
relativt väl motsvarar anvisade medel till
biobränsleeldade kraftvärmeverk. Utvecklingen i
inkommande ansökningar visar på en betydande
efterfrågan på stöd till vindkraftverk. Vad gäller
stödet till småskalig vattenkraft förväntas
ansökningar om bidrag bli betydligt lägre än
anvisade medel. En mer detaljerad redovisning
återfinns i avsnittet 5.8, under anslaget 35:3
Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor.
Fram till slutet av april 1998 hade ansökningar
om bidrag för konvertering till fjärrvärme av
totalt 15 000 lägenheter inkommit till
länsstyrelserna. Antalet ansökningar om bidrag
för konvertering till individuell bränsleeldning
och eleffektminskande åtgärder är 6 800
respektive
19 000. Statens energimyndighet och Boverket
har beräknat att hittills beviljade bidrag kan leda
till en minskning av den årliga elanvändningen
för uppvärmning med 111 GWh. Kostnaden
varierar mellan de olika åtgärderna. Regeringen
anförde i propositionen (1996/97:84) om en
uthållig energiförsörjning att det finns ett behov
av att minska kostnaden framför allt för
konvertering av direktverkande el till annat
distributionssystem. Denna slutsats kvarstår.
Utvärdering av åtgärder på lång sikt
I utvärderingen konstateras att området präglas
av ett flertal uppsatta mål av olika karaktär,
såsom övergripande och långsiktiga mål,
effektmål, återrapporteringskrav m.m., vilka
definieras i propositionstexter, gällande
förordningar, regleringsbrev och
verksamhetsplan. Utvärderingen pekar på att det
finns ett behov av att tydliggöra målstrukturen,
samt att utveckla relevanta resultatmått.
I utvärderingen konstateras vidare att det
under 1998 och 1999 inte funnits någon explicit
formulerad strategi som utgångspunkt för
fördelningen av resurser mellan olika teknik- och
resultatområden, vilket också satt sin prägel på
årsredovisningen. Under 1999 har Statens
energimyndighet dock utvecklat en långsiktig
strategi för verksamheten med forskning,
utveckling, demonstration, teknikupphandling
och marknadsintroduktion. I strategin ingår en
tentativ fördelning av medel mellan utvalda
områden utifrån analyser av relevanta
innovationssystem, och den synes innebära ett
markant steg framåt när det gäller att säkerställa
att fördelningen av resurser sker utifrån synliga
prioriteringar baserade på behovsanalyser.
Det är svårare att bedöma måluppfyllelsen när
det gäller verksamhetens bidrag till att främja
utvecklingen av ny energiteknik, och att bidra till
en ökad användning av renare och mer effektiv
energiteknik.
I utvärderingen av det energipolitiska
programmet konstateras att det finns ett fortsatt
behov av att utveckla robusta metoder för att
prognostisera den kommersiella användningen
av forskningsresultat. Dessutom noteras Statens
energimyndighets arbete med att utveckla sådana
metoder baserade på den s.k. ATLAS-metoden.
Löpande uppföljning av åtgärder på lång sikt
De uppsatta målen för de långsiktiga åtgärderna
har två huvudinriktningar, mål som är inriktade
på dels forskning och kompetensuppbyggnad,
dels utveckling av ny energiteknik och ökad
användning av renare och effektivare
energiteknik. Det finns således inga kvantitativa
och tidsbestämda mål uppsatta för de långsiktiga
åtgärderna. Huruvida forskningsmålen om att
etablera relevant forskning av hög kvalitet är
uppfyllda kommer först att kunna bedömas vid
avslutning av de enskilda forskningsprogrammen
och projekten.
Energimyndighetens satsningar på forskning
och utveckling har bidragit till att kompetensen
på landets lärosäten både breddats och
fördjupats. Mätbara indikatorer på detta är de 27
doktorsavhandlingar och 32 licentiatuppsatser
som under året lagts fram som resultat av
Energimyndighetens stöd till universitet och
högskola för kompetensuppbyggnad. Merparten
av dessa forskare stannar kvar på institutionen
eller tar anställning vid svenskt företag efter
examen.
Forsknings- och utvecklingsprogrammens
kvalitet och relevans följs regelmässigt upp
genom att dessa blir föremål för utvärdering,
vilket normalt sker under programmens sista år.
Vid utvärderingar kan tyngdpunkten, beroende
på programmets karaktär, läggas på vetenskaplig
kvalitet och/eller relevans. De nu löpande
forsknings- och utvecklingsprogrammen har till
stor del tillkommit som en följd av de riktlinjer
som drogs upp i 1997 års energipolitiska beslut.
Programmen är i regel treåriga, vilket innebär att
det kommer att ske en ökad utvärderingsaktivitet
under 2000 och 2001 eftersom flera program då
närmar sig sin avslutningsfas.
Under 1999 utvärderades sex program:
Svenskt gastekniskt centrum, Energirelaterad
forskning inom Sveriges stålindustri, Energi från
avfall, Kraftsystemprogrammet ELEKTRA,
Vattenturbinteknik och
Solcellssystemprogrammet SOLEL 97-99.
Forsknings- och utvecklingsverksamhetens
relevans för näringslivet och för
energiförsörjningen bevakas i stor utsträckning
av programmens styrgrupper. Under 1999
utgjordes i genomsnitt 57% av
styrgruppsledamöterna för forskningsprogram,
kompetenscentra och utvecklingsprogram av
representanter för näringslivet, medan 6% av
ledamöterna tillhörde olika
branschorganisationer.
En annan indikation på verksamhetens
relevans är det externa bidraget, främst från
näringslivet, till finansieringen av forsknings-
och utvecklingsprogram. Den verksamhet som
finansierades via anslaget B4 Energiforskning
omfattade under 1999 totalt 266 miljoner
kronor, varav huvuddelen går till universitet och
högskolor. Viss medfinansiering från näringslivet
förekommer men vanligen täcker anslaget 100%
av kostnaderna. Med andra ord realiserade varje
satsad statlig krona 0,47 kronor i form av extern
finansiering. De forsknings- och utvecklingspro
gram som stöds via anslaget B5 Energiteknikstöd
har en mycket större andel extern finansiering, i
genomsnitt cirka 70 procent, och varje statlig
bidragskrona genererade i genomsnitt 2,4
externa forskningskronor.
Det långsiktiga programmet förväntas bidra
till ökad användning av ny energiteknik först på
10-15 års sikt, vilket försvårar den årliga
resultatbedömningen. Statens energimyndighet
inledde 1998 arbetet med att utveckla metoder
för att prognostisera ny energitekniks tekniska
och kommersiella mognad. Avsikten är att dessa
metoder skall visa hur medlen inom det
långsiktiga programmet disponeras årligen inom
skilda utvecklingsområden, och hur insatserna
förväntas bidra till utveckling av ny energiteknik
och ökad användning av renare och effektivare
energiteknik. Statens energimyndighet har nu
utvecklat redovisningen av, och strategin för, det
långsiktiga energipolitiska programmet. I
tabellen nedan görs en sammanställning av hur
anslagen B4 Energiforskning, B5
Energiteknikstöd och B6 Introduktion av ny
energiteknik (betecknas 35:5 respektive 35:6 och
35:7 under 2001) disponeras inom de sexton
utvecklingsområden som används för analys- och
strategiarbetet, se avsnitt 3.5.1. Dessutom visas
medelsanvändningen för system- och/eller
grundforskning inom varje tematiskt område,
samt inom ett sjätte tematiskt område för
energisystemstudier och internationellt
samarbete.
Tabell 3.6 Insatser inom utvecklingsområden i det energipolitiska programmets långsiktiga del
Utvecklingsområden/delområden
1998, Miljoner kronor
1998, Procent
1999, Miljoner kronor
1999, Procent
A. Bränslebaserade energisystem
243,7
49%
291,2
45%
A.1 Biobränslen inklusive askåterföring
Bioenergisystem, övergripande
Skogsbränslen
Åkerbränslen/energiodling
Askåterföring/hantering
44,4
23,0
8,9
10,1
2,5
64,6
10,1
39,4
10,1
5,1
A.2 Avfallsbränslen inklusive biogas
10,8
10,2
A.3 Kraftvärme
129,0
120,9
A.4 Storskalig värmeproduktion
40,9
67,7
A.5 Vätgasbaserade energisystem
Artificiell fotosyntes och vätgas
Stationära bränsleceller
Bränslerelaterad grundforskning
6,2
1,7
4,5
12,3
11,3
5,6
5,7
16,4
B. TRANSPORT
43,2
9%
106,0
16%
B.6 Biodrivmedel
Etanol
Övriga alternativa drivmedel
14,1
13,5
0,6
22,3
18,6
3,7
B.7 Förbränningsmotorer
19,6
49,5
B.8 El- och hybridfordon samt bränsleceller
Transportsystem
Transportrelaterad grundforskning
-
5,9
3,7
16,4
13,0
4,7
C. ELPRODUKTION/ELTEKNIK
95,5
19%
78,1
12%
C.9 Vattenkraft
2,0
4,2
C.10 Vindkraft
29,9
26,1
C.11 Solceller inklusive system
0,8
6,3
C.12 Elkraftteknik/överföring/distribution
Elproduktionsrelaterad grundforskning
52,5
10,3
30,4
11,2
D. INDUSTRI
32,1
6%
63,3
10%
D.13 Enhetsprocesser inom industrin 1
31,5
61,5
D.14 Hjälpsystem inom industrin
Industrirelaterad grundforskning
0,7
-
1,4
0,4
E. BEBYGGELSE
63,8
13%
85,4
13%
E.15 Uppvärmning/kylning
Småskalig förbränning
Fjärrvärme
Solvärme
Värmepumpar
Energilagring
Klimatskal
31,6
4,8
4,6
8,5
8,4
5,0
0,4
62,4
21,0
15,8
11,7
8,3
5,0
0,5
E.16 Komponenter, system och installationer 2
Bebyggelsesystem/planering
Bebyggelserelaterad grundforskning
25,0
7,3
-
12,1
9,7
1,2
F. SYSTEM/INTERNATIONELLT M.M.
16,3
3%
25,9
4%
Energisystemstudier, grundforskning m.m.
7,5
4,9
Övergripande internationellt samarbete 3
8,8
21,0
SUMMA
495
100%
650
100%
1 Varav 1999 Jernkontoret ca 35 miljoner kronor, STFI ca 10 miljoner kronor och MEFOS 4 miljoner kronor.
2 Konvertering, IT, ventilation, inomhusklimat, belysning, vitvaror, hemelektronik m.m.
3 Internationellt samarbete som inte kan fördelas på respektive område. Inkluderar klimatsamarbete, Nordiskt samarbete samt IEA och EU.
Statens energimyndighet prognostiserar även
den tekniska, ekonomiska och miljömässiga
mognadsgraden för respektive
utvecklingsområde, samt hur dessa
mognadsgrader bedöms utvecklas fram till 2010
och 2020. Mognadsgraden anges översiktligt på
en skala från 1 till 5 där 5 är maxvärdet.
Prognosen ger dels en bild av var man för varje
utvecklingsområde bedömer att de största
framstegen återstår på det tekniska–,
ekonomiska– eller miljöområdet, dels en
indikation om de tidshorisonter inom vilka de
olika utvecklingsområdenas potential förväntas
förverkligas.
Energipolitiskt motiverade internationella klimat-
insatser
Den totala koldioxidreduktionen för de 51
rapporterade och godkända projekten under
pilotfasen för gemensamt genomförande var 202
000 ton för 1999. Kostnaden för
utsläppsreduktioner för de svenska insatserna
varierar beroende på bl.a. projekttyp och
projektens beräknade livslängd.
Konverteringsprojekten är i jämförelse med
övriga projekttyper de mest kostnadseffektiva.
Kostnaden för att reducera koldioxid genom
dessa projekt uppgår i genomsnitt till ca 55-60
kronor/ton. Energieffektiviseringsprojekten har
de högsta reduktionskostnaderna med en
kostnad upp till 400 kronor/ton koldioxid.
Kostnadsuppskattningarna baseras oftast på en
jämförelse med utsläppen innan åtgärder vidtogs
och kan därför vara en underskattning av
reduktionskostnaden jämfört med
utsläppsminskning-
ar beräknade relativt referensscenarier. Dock
framstår, vid en jämförelse med kostnader för
motsvarande åtgärder i Sverige, insatserna ofta
som kostnadseffektiva.
3.6.2 Analys och slutsatser
Regeringens bedömning av om villkoren är
uppfyllda, för avställning av den andra reaktorn i
Barsebäck, kommer att redovisas i en särskild
skrivelse till riksdagen som överlämnas inom
kort. I denna skrivelse kommer också att
redovisas ställningstaganden om den fortsatta
omställningen av energisystemet.
3.6.3 Ekonomiskt resultat
Det ekonomiska resultatet i Affärsverket svenska
kraftnäts verksamhet redovisas i kapitel 4
Energimarknadspolitik.
3.7 Revisionens iakttagelser
Revisionens iakttagelser: Statens
energimyndighet har erhållit en
revisionsberättelse med invändning. Motiv för
denna invändning och de åtgärder som kommer
att vidtas till följd av invändningen redovisas i
kapitel 4 Energimarknadspolitik.
4 Energimarknadspolitik
4.1 Omfattning
Till delområdet hör Statens energimyndighet och
Affärsverket svenska kraftnät. De statliga
insatserna inom delområdet omfattar bl.a.
Statens energimyndighets verksamhet som
nätmyndighet enligt ellagen och Svenska
kraftnäts verksamhet som systemansvarig
myndighet enligt ellagen.
4.2 Utgiftsutvecklingen
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1999
Anslag
2000 1
Utgifts-
prognos
2000
Förslag
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Beräknat
anslag
2003
2522
119
1573
120
123
125
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Inklusive äldreanslag från 1995/96, 1997 och 1998.
3 Inklusive äldreanslag från 1997 och 1998.
4.3 Mål
En säker tillgång på el till ett rimligt pris skall
främjas. En utveckling av el- och
gasmarknadsreformerna både nationellt och
internationellt skall främjas.
Energimarknadspolitiken skall stimulera till ökad
konkurrens och effektivitet på värmemarknaden.
4.4 Politikens inriktning
Den allmänna inriktningen för politiken inom
energimarknadsområdet har redovisats på
politikområdesnivå, avsnitt 3.4. Nedan anges
verksamhetsinriktning för de myndigheter som
verkar inom området.
Statens energimyndighet
Statens energimyndighet inrättades den 1 januari
1998 för att tydliggöra och förstärka
myndighetsfunktionen inom energiområdet.
Myndigheten ansvarar för merparten av
myndighetsfunktionerna på energiområdet.
Statens energimyndighet är nätmyndighet enligt
ellagen och tillsynsmyndighet enligt
naturgaslagen. Myndigheten skall bevaka
energimarknadernas och energisystemets
utveckling och analysera sambanden mellan
energiteknik, miljö och ekonomisk tillväxt.
I myndighetens ansvar ingår
myndighetsuppgifterna inom tillförsel- och
distributionsområdet, energiberedskapen och
den kommunala energiplaneringen samt
myndighetsuppgifter med anknytning till
naturresursplanering. Myndigheten har
huvudansvaret för att verkställa större delen av
det energipolitiska programmet och ett
samordningsansvar för omställningsåtgärderna.
Myndighetens ansvarsområden och uppgifter i
övrigt har utförligt beskrivits i
budgetpropositionerna för 1999 och 2000.
Affärsverket svenska kraftnät
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät)
driver och förvaltar det svenska stamnätet och de
statligt ägda utlandsförbindelserna (prop.
1990/91:87, bet. 1990/91:NU38, rskr.
1990/91:318). Svenska kraftnät är enligt
förordningen (1994:1806) om systemansvaret
för elektrisk ström sedan den 1 januari 1995
systemansvarig myndighet enligt ellagen
(1997:857). Svenska kraftnät skall enligt
riksdagens riktlinjer ansvara för driften av
stamnätet, den löpande momentana elbalansen
och det svenska kraftsystemets övergripande
driftsäkerhet. Svenska kraftnät skall främja en
öppen svensk och nordisk elmarknad med
konkurrens.
Svenska kraftnät ansvarar vidare för
delfunktionen Elförsörjning inom funktionen
Energiförsörjning inom den civila delen av
totalförsvaret (prop. 1996/97:4, bet.
1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:112). Svenska
kraftnät är enligt elberedskapslagen (1997:288)
sedan den 1 juli 1997 elberedskapsmyndighet
(prop. 1996/97:86, bet. 1996/97:FöU6, rskr.
1996/97:204). Svenska kraftnät har vidare det
centrala myndighetsansvaret för
dammsäkerheten.
Verksamheten vid Svenska kraftnät finansieras
genom intäkterna från verkets affärsverksamhet,
med undantag för elberedskapsverksamheten
som finansieras med anslag på statsbudgeten
(Utgiftsområde 6 Totalförsvar).
Affärsverket svenska kraftnäts verksamhet år 1999
Elberedskapsverksamheten redovisas inom
Utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Affärsverkskoncernen svenska kraftnäts
omsättning uppgick 1999 till 2 307 miljoner
kronor jämfört med 2 312 miljoner kronor år
1998. Av omsättningen utgjordes 2 080 miljoner
kronor av nät– och systemintäkter, 28 miljoner
kronor av optoverksamhetens intäkter och 180
miljoner kronor av anslag till
elberedskapsverksamheten. 1999 års resultat
uppgick till 591 miljoner kronor, jämfört med
605 miljoner kronor 1998. Resultatminskningen
förklaras av att nät- och systemintäkterna blev
något lägre än föregående år, främst på grund av
att den särskilda värmekraftavgiften tagits bort.
Detta minskade stamnätstariffen med ca 3
procent. Räntabiliteten på justerat eget kapital
efter skatt uppgick till 8,8 procent (9,4) och
soliditeten till 44,6 procent (48,2). Svenska
kraftnät har därmed väl uppnått de finansiella
mål som regeringen ställt på koncernen. Under
2000 gjordes en extra inleverans om 430 miljoner
kronor.
Kostnaderna för forsknings- och
utvecklingsverksamheten uppgick till ca 14,5
miljoner kronor (16,4) och avsåg uppdrag till
andra organisationer, i första hand
intressebolagen STRI AB och Elforsk AB.
Investeringarna i affärsverkskoncernen har
under 1999 uppgått till totalt 1 381 miljoner
kronor. Av detta belopp stod affärsverket för
283 miljoner kronor, SwePol Link AB för
948 miljoner kronor och Svenska Kraftnät
Gasturbiner AB för 150 miljoner kronor.
Investeringarna i optofiberförbindelser uppgick
till
41 miljoner kronor.
Under 1997 bildade Svenska kraftnät
tillsammans med Vattenfall AB och det polska
företaget Polish Power Grid Company (PPGC)
SwePol Link AB. Bolagets uppgift är att bygga,
äga, driva och underhålla Polenkabeln. Bolaget
ägs till 51 procent av Svenska kraftnät, 48procent
av Vattenfall och 1 procent av PPGC. Arbetet
med Polenkabeln har drivits i huvudsak enligt
tidsplanen. I december 1999 kunde de sista
arbetena med återledaren färdigställas. Efter
leveransprovning m.m. togs kabeln i kommersiell
drift den 2 augusti 2000. Kabeln får en effekt på
ca 600 MW.
I slutet av 1999 etablerades dotterbolaget
Svenska Kraftnät Gasturbiner AB. Bolaget
bildades för att Svenska kraftnät långsiktigt skall
kunna säkra resurser för att hantera störningar i
kraftsystemet. I december 1999 köpte bolaget
sex gasturbiner med en total effekt om 400 MW.
Svenska kraftnät har även genom
utnyttjandeavtal med gasturbinägare säkrat
tillgången på reservkraft. Svenska Kraftnät
Gasturbiner AB ägs helt av Svenska kraftnät och
hade under år 1999 ingen omsättning. Svenska
kraftnät har också tillskjutit beredskapsmedel för
att garantera en fortsatt drift av
oljekondensblocket Karlshamn 3 (336 MW)
samt för att bibehålla gasturbinen
G11 i Halmstad (78 MW).
På uppdrag av regeringen utredde Svenska
kraftnät under hösten 1999 möjligheterna att
snabbt bygga ett landstäckande optofibernät till
landets alla kommunhuvudorter med
utgångspunkt från stamnätets infrastruktur.
Svenska kraftnät bedömde i utredningen att den
övervägande delen av en sådan investering bör
kunna genomföras med tillfredsställande
avkastning. I december 1999 bildades som en
förberedelse dotterbolaget Svenska KraftKom
AB med uppgift att planera och bygga ut
optofibernätet. Regeringen gjorde bedömningen
i propositionen Ett informationssamhälle för alla
(prop. 1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr.
1999/2000:256) att IT–infrastrukturen bör
byggas ut med ett stamnät för hög
överföringskapacitet till alla kommuner.
Regeringens uppfattning är att ett steg i
utvecklingen mot en tillgänglig infrastruktur
med hög överföringskapacitet tas genom att
Svenska kraftnät i augusti fick i uppdrag att
bygga ut ett sådant stamnät. Utbyggnaden skall
ske på marknadsmässiga villkor och i
samförstånd med andra aktörer på marknaden
samt finansieras genom Svenska kraftnäts egen
försorg. Målet för utbyggnaden är att den skall
ske i sådan takt att alla kommunhuvudorter
senast december 2002 är anslutna till ett
landsomfattande stomnät och att förutsättningar
skapas för så långt som möjligt
avståndsoberoende priser i landet.
Svenska kraftnät anför att arbetet med att
förbättra kostnadseffektiviteten pågår ständigt,
bl.a. genom utvecklingen av verkets
ekonomistyrning. Effektiviteten mäts
kontinuerligt i jämförande studier med andra
företag, främst nationella stamnätsföretag i andra
länder. Studierna visar att Svenska kraftnät hör
till de allra effektivaste företagen i världen.
Jämförelser av nyckeltal visar att
överföringskostnaderna på det svenska stamnätet
är lägre än för andra företag. Det framgår också
att driftsäkerheten hos det svenska stamnätet är
god jämfört med flertalet företag.
Den totala transporten på stamnätet uppgick
till 117 TWh. Antalet driftstörningar på
stamnätet var 228 stycken, varav 10 stycken
medförde leveransavbrott för elkunder. Den
energi som inte levererats uppgick till 96 MWh.
För att upprätthålla drift och styrning av
elförsörjningen, även utan en fungerande
ordinarie elförsörjning, har mobil lokalkraft
installerats vid några av Svenska kraftnäts
anläggningar. Svenska kraftnät har även under
året planerat för åtgärder med syfte att stödja
drabbade elföretag vid svåra störningar i
elförsörjningen. Avtal mellan Svenska kraftnät
och Försvarsmakten om bistånd vid störningar
har slutits under 2000. Svenska kraftnät utarbetar
även en klassificering av kraftföretagens och
gruvindustrins dammar.
Verksamhetens inriktning m.m. åren 2001-2003
Svenska kraftnät har till regeringen redovisat sin
treårsplan på koncernnivå för perioden 2001 –
2003.
Enligt de övergripande målen skall Svenska
kraftnät på ett affärsmässigt sätt förvalta, driva
och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert
och miljöanpassat kraftöverföringssystem, sälja
överföringskapacitet samt i övrigt bedriva
verksamheter som är anknutna till
kraftöverföringssystemet. Svenska kraftnät skall
också främja en öppen svensk och nordisk
elmarknad med konkurrens.
Beredskapsverksamheten skall bedrivas så att
totalförsvarets och det övriga samhällets behov
av elkraft och annan energi kan tillgodoses under
höjd beredskap, men också kunna utnyttjas vid
svåra påfrestningar på samhället i fred samt för
internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser.
Svenska kraftnät skall samordna och följa
utvecklingen för dammsäkerhet i landet samt
regelbundet avrapportera till regeringen.
Anvisningar för tillsyn av dammsäkerhet skall
vara framtagna. Samverkan mellan myndigheter
och dammägare skall medverka till att minska
risken för skador till följd av höga flöden eller
dammbrott.
För driftsäkerheten i det svenska stamnätet
gäller som mål att den bör ligga på en
samhällsekonomiskt rimlig nivå. För att uppfylla
detta mål genomför Svenska kraftnät utbyggnad,
underhåll och drift av stamnätet och
utlandsförbindelserna enligt vedertagna
dimensionerings- och säkerhetsprinciper.
För forsknings- och utvecklingsinsatserna
gäller att de skall inriktas på metoder och teknik
som kan öka driftsäkerheten, effektiviteten och
miljöanpassningen av det svenska stamnätet.
Samarbetsmöjligheterna med andra företag och
organisationer bör tas tillvara. Detta sker genom
utvecklingsbolagen STRI AB och Elforsk AB, i
vilka Svenska kraftnät äger 25 procent.
Svenska kraftnät skall uppnå en räntabilitet på
7procent på justerat eget kapital efter
schablonmässigt avdrag för skatt och reducerat
med kostnaderna för s.k. restelektrifiering.
Soliditetsmålet ligger kvar på lägst 38procent.
Kostnadseffektiviteten i Svenska kraftnäts
verksamhet bör vara minst lika hög som i
jämförbara företag.
Investerings- och finansieringsplan
Svenska kraftnäts förslag till investerings- och
finansieringsplan för åren 2001 – 2003 för
affärsverkskoncernen bygger på verkets
långsiktiga investeringsplanering för stamnätet
inklusive utlandsförbindelserna och utbyggnaden
av det planerade optofibernätet. De planerade
investeringarna inom affärsverkskoncernen
under perioden beräknas till ca 2 245 miljoner
kronor inklusive optofiberinvesteringar i
stamnätet varav ca 810 miljoner kronor under
2001.
Investeringarna i stamnätet avser enligt
förslaget dels åtgärder i befintliga anläggningar,
s.k. reinvesteringar, om sammanlagt ca 810
miljoner kronor, dels nyinvesteringar om
sammanlagt ca 1 435 miljoner kronor, inklusive
optofiberinvesteringar i stamnätet.
Reinvesteringarna syftar i första hand till att
bibehålla driftsäkerheten och
överföringskapaciteten i elsystemet och till att
uppfylla gällande säkerhetskrav i befintliga
anläggningar. Enligt Svenska kraftnät ökar
förnyelsebehovet under de kommande åren till
följd av en stigande åldersstruktur i
anläggningarna i det svenska stamnätet.
Investerings- och finansieringsplanen omfattar
bl.a. åtgärder i stamnätet till följd av beslutet om
avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna i
Barsebäck.
Under perioden tas ett nytt system för
övervakning och styrning av stamnätet, KRASS,
i bruk. Projektet pågår och har en total kostnad
på ca 145 miljoner kronor, varav ca 80 miljoner
kronor under treårsperioden.
Ett åtgärdspaket föranlett av
kapacitetshöjnings- och förnyelsebehov på
Kontiskan 1:s mottagningsstation kommer att
genomföras. Kostnaderna för åtgärderna uppgår
till 340 mil-
joner kronor under perioden och totalt. I sam-
band med projektet utreds även
nätförstärkningar på Västkusten.
Svenska kraftnät har fått i uppdrag att bygga
ut ett landstäckande optofibernät till landets alla
kommunhuvudorter. Det planerade
optofibernätet kommer att byggas på stamnätets
kraftledningar, regionnätens kraftledningar och i
form av nedgrävd kabel sista delsträckan till
kommunerna. Målet för utbyggnaden är att den
skall ske i sådan takt att stomnätet nått alla
kommunhuvudorter senast i december 2002.
Investeringskostnaden har beräknats till ca 2 500
miljoner kronor. Svenska kraftnäts
investeringskostnader beräknas till ca 900
miljoner kronor.
Affärsverkets investeringsverksamhet föreslås
finansieras med egna medel under den aktuella
treårsperioden.
En sammanfattande investerings- och
finansieringsplan för Affärsverket svenska
kraftnät budgetåren 2001 – 2003 ges i tabell 4.2.
Tabell 4. 2 Investeringsplan och finansieringsplan
Miljoner kronor
Total kostnad
2001 - 2003
Anskaffat
t.o.m. 1999
Prognos
2000
Budget
2001
Beräknat
2002
Beräknat
2003
Investeringar exkl. Polenlänken
och optofiberutbyggnaden 1
1 345
433
600
390
385
570
Optofiberutbyggnad 1
900
-
-
420
380
100
Polenlänken
0
948
100
-
-
-
Summa investeringar
2 245
1 381
700
810
765
670
Amortering av externa lån,
affärsverket 2
-
0
-400
-
-
-
Amortering av externa lån,
SwePol Link
-339
-
-
-113
-113
-113
Delägarlån till SwePol Link
-
-
350
-
-
-
Egen finansiering
2 000
379
718
623
705
672
Extern upplåning, affärsverket
584
0
-
300
173
111
Extern upplåning,
dotterbolagen
0
1 002
32
-
-
-
Summa finansiering
2 245
1 381
700
810
765
670
1 Med optofiberinvestering avses här utbyggnad i enlighet med Svenska kraftnäts regeringsuppdrag.
2 Avgiftsinkomster för helt avgiftsfinansierade verksamheter.
Avgiftsinkomster för helt avgiftsfinansierade
verksamheter
Avgiftsinkomster för Affärsverket svenska
kraftnäts avgiftsfinansierade verksamhet
prognostiseras för åren 2001 – 2003 i tabell 4.3.
Tabell 4.3 Avgiftsinkomster
Miljoner kronor
1999
2000
2001
2002
2003
2 128
2 203
2 308
2 359
2 408
Beräknade inleveranser från affärsverk
Av Svenska kraftnäts verksamhetsplan 2001 –
2003 framgår ett beräknat resultat på 456, 465
respektive 477 miljoner kronor vid ett
avkastningskrav på sju procent av justerat eget
kapital. Aktuellt års utdelning inlevereras
nästkommande verksamhetsår.
Det beräknade resultatet samt utdelningen
och skattemotsvarigheten från Affärsverket
svenska kraftnät under budgetåren 2001 – 2003
givet prognosen för 2000, givet ett
avkastningskrav på sju procent och givet ett
utdelningskrav på 65 procent från och med 2000
redovisas i tabell 4.4.
Tabell 4.4 Beräknade inleveranser
Miljoner kronor
Utfall
1999
Prognos
2000
Beräknat
2001
Beräknat
2002
Beräknat
2003
Årets
resultat
591
528
456
465
477
Utdelning
och
skattemot-
svarighet 1
814 2
343
296
302
310
1 Inleverans nästföljande år.
2 384 miljoner kronor ordinarie utdelning, 430 i extra utdelning.
Övriga bemyndiganden
Svenska kraftnät hemställer i verksamhetsplanen
att verket även fortsättningsvis skall bemyndigas
att bilda aktiebolag samt förvärva och avyttra
aktier för ett sammanlagt belopp om 10 miljoner
kronor per år. Vidare hemställer Svenska kraftnät
att verket bemyndigas att lämna delägarlån eller
teckna borgen för lån till bolag, i vilka Svenska
kraftnät förvaltar statens aktier eller andelar,
intill ett belopp om 10 miljoner kronor per år.
Svenska kraftnät föreslår även att verket får
fortsatta finansiella befogenheter att ta upp lån i
och utanför Riksgäldskontoret inom en
sammanlagd ram om 1 500 miljoner kronor samt
placera likvida medel i och utanför
Riksgäldskontoret.
Regeringens överväganden
Regeringen bedömer att verksamheten vid
Svenska kraftnät har bedrivits i enlighet med de
mål och den inriktning som verket ålagts.
Regeringen har fastställt årsredovisningen och
beslutat om resultatdisposition med utdelning
och skattemotsvarighet.
Regeringen bedömer att Svenska kraftnät på
ett affärsmässigt sätt förvaltat och drivit
stamnätet med de statligt ägda
utlandsförbindelserna, samt fullgjort sin uppgift
beträffande systemansvar, balansavräkning,
FoU-verksamhet och integration av den
nordiska elmarknaden. Samarbetet med andra
nordiska stamnätsoperatörer bör framhållas som
särskilt viktigt för utvecklingen av en
konkurrensutsatt och integrerad nordisk
elmarknad. Verksamhetsmålen har därmed
uppnåtts.
Investerings- och finansieringsplan samt
beredskapsåtgärder
Regeringens förslag: Den av Affärsverket svenska
kraftnät föreslagna nu redovisade investerings-
och finansieringsplanen för treårsperioden 2001
– 2003 samt omfattning och inriktning på
verkets beredskapsåtgärder godkänns som en
inriktning för treårsperioden 2001 – 2003.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
inget att erinra mot de överväganden och förslag
om verksamhetens mål och inriktning som
presenteras i Svenska kraftnäts treårsplan.
Avkastningskravet för Affärsverkskoncernen är
7 procent på justerat eget kapital efter skatt. Som
riktlinje för affärsverkskoncernen gäller krav på
utdelning och skattemotsvarighet på 65 procent
av årets resultat.
Regeringen anser att den nu redovisade
investerings- och finansieringsplanen för Svenska
kraftnäts verksamhetsområde för treårsperioden
2001 – 2003 samt omfattning och inriktning av
verkets beredskapsåtgärder skall godkännas.
Investeringsverksamheten inom Svenska kraftnät
kan planeras med relativt god framförhållning.
Tidsmässiga förskjutningar som påverkar
investeringsnivåerna de enskilda åren kan dock
förekomma. Beträffande investeringsramen
förordar regeringen därför att riksdagen nu
godkänner inriktningen för treårsperioden.
Finansiella befogenheter
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
låta Svenska kraftnät ta upp lån i och utanför
Riksgäldskontoret inom sammanlagd ram om
1 500 miljoner kronor samt dels låta Svenska
kraftnät placera likvida medel i och utanför
Riksgäldskontoret, dels ge Svenska kraftnät rätt
att besluta om förvärv och avyttring av aktier och
bildande av bolag inom en sammanlagd ram av
högst 10 miljoner kronor. Svenska kraftnät ges
rätt att lämna delägarlån och teckna borgen för
lån till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar
statens aktier eller andelar, intill ett belopp om
10 miljoner kronor per år.
Regeringen bemyndigas även att delteckna
borgen för och lämna kreditgarantier till bolag, i
vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och
andelar inom ett sammanlagt belopp om 1 500
miljoner kronor, dels inom en total ram om 200
miljoner kronor besluta i frågor som rör förvärv
av aktier eller bildande av bolag inom Svenska
kraftnäts område.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen
föreslår att Svenska kraftnät under 2001 får rätt
att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret
inom en sammanlagd ram om 1 500 miljoner
kronor. Regeringen föreslår även att riksdagen
bemyndigar regeringen att i likhet med
budgetåret 1999 låta Svenska kraftnät 2001
placera likvida medel i och utanför
Riksgäldskontoret i enlighet med nu gällande
ordning.
Regeringen föreslår att Svenska kraftnät
bemyndigas att lämna delägarlån eller teckna
borgen för lån till bolag i vilka Svenska kraftnät
förvaltar statens aktier eller andelar, intill ett
belopp om 10 miljoner kronor per år. Därvid
skall beaktas skälig ersättning för statens risk i
samband med borgensteckning eller långivning.
Regeringen har av riksdagen bemyndigats att ge
Svenska kraftnät rätt att besluta om förvärv och
avyttring av aktier och bildande av bolag inom en
ram av högst 10 miljoner kronor. Regeringen
föreslår att detta bemyndigande kvarstår
oförändrat under 2001.
Regeringen bemyndigas att teckna borgen för
och lämna kreditgarantier till bolag, i vilka
Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och
andelar, intill ett sammanlagt belopp om 1 500
miljoner kronor. Regeringen har av riksdagen
bemyndigats att inom en given ram besluta i
frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av
bolag inom Svenska kraftnäts
verksamhetsområde. För 2001 föreslår
regeringen en ram på 200 miljoner kronor för
detta bemyndigande.
4.5 Insatser
Statens energimyndighets verksamhet i
funktionen som nätmyndighet har beskrivits på
politikområdesnivå, avsnitt 3.5 och 3.6.
4.6 Resultatbedömning
En övergripande resultatbedömning av
utvecklingen på energimarknaderna och de
insatser som utförts där redovisas på
politikområdesnivå i avsnitt 3.6. Däri ingår såväl
Statens energimyndighets insatser i funktionen
som nätmyndighet som Affärsverket svenska
kraftnäts verksamhet som systemansvarig
myndighet.
Regeringen bedömer att verksamheten vid
Svenska kraftnät har bedrivits i enlighet med de
mål och den inriktning som verket ålagts.
Regeringen bedömer att Statens
energimyndighet bedrivit sin verksamhet i
enlighet med de mål som gäller för
verksamheten.
Revisionens iakttagelser: Riksrevisionsverket
har lämnat en revisionsberättelse med
invändning för Statens energimyndighet
avseende 1999. Av revisionsberättelsen framgår
att bristande styrning, analys och kvalitetssäkring
sammantaget har medfört väsentliga fel i
årsredovisningen. Regeringen konstaterar att
Statens energimyndighet till följd av denna kritik
har genomfört eller planerar att genomföra ett
flertal åtgärder för att förbättra
kvalitetssäkringen i redovisningen. Bland annat
skall myndighetens ekonomifunktion förstärkas
med en internrevision för att förbättra
kvalitetssäkringen och nya rutiner införas.
Kompetensutveckling i ekonomiadministration
av nyckelpersoner skall också genomföras.
Regeringen avser att kontinuerligt följa det
arbete som myndigheten genomför för att
förbättra ekonomiadministrationen.
4.7 Anslag
4.7.1 35:1 Statens energimyndighet:
Förvaltningskostnader
Tabell 4.5 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
131 680
1
Anslags-
sparande
8 896
2000
Anslag
118 638
1
Utgifts-
prognos
125 000
2001
Förslag
120 235
2002
Beräknat
122 748
2
2003
Beräknat
125 442
3
1 Varav 4 870 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 2000.
2 Motsvarar 120 235 tkr i 2001 års prisnivå.
3 Motsvarar 120 235 tkr i 2001 års prisnivå.
Statens energimyndighet bildades den 1 januari
1998. Myndighetens ansvar och
myndighetsuppgifter beskrivs under avsnitt 4.4.
Energimyndigheten ansvarar helt eller delvis för
förvaltningen av följande anslag på 2000 års
statsbudget ingår i programmet för omställning
till ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem.
B1 Bidrag för att minska elanvändning (35:2)
B2 Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor (35:3)
B3 Åtgärder för effektivare energianvändning
(35:4)
B4 Energiforskning (35:5)
B5 Energiteknikstöd (35:6)
B6 Introduktion av ny energiteknik (35:7)
B7 Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser (35:8)
På tilläggsbudget för 1997 anvisades 30 miljoner
kronor till ramanslaget A7 Kostnader för bildan-
det av en ny energimyndighet. Budgetåret 1998
anvisades 25 miljoner kronor till ramanslaget A2
Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet.
Anslagssparandet från 1997 års anslag har
överförts till 1998 års anslag A2 Kostnader för
bildandet av en ny energimyndighet. Fr.o.m.
budgetåret 1999 förs detta anslag inte upp på
statsbudgeten. Det ingående anslagssparandet år
2000 var 12,3 miljoner kronor. Statens
energimyndighet har prognostiserat att hela detta
belopp kommer att förbrukas 2000.
Statens energimyndighet är ansvarig
myndighet för funktionen Energiförsörjning och
delfunktionen Bränsle– och
drivmedelsförsörjning inom det civila försvaret.
Funktionen redovisas under utgiftsområde 6
Totalförsvar.
Regeringens överväganden
I budgetpropositionen för 1998 har redogjorts
för finansieringen av anslaget A1 Statens
energimyndighet: Förvaltningskostnader. Det
som sagts om finansieringen ligger fast.
I budgetpropositionen för 1998 meddelade
regeringen sin avsikt att noga följa upp
förvaltningskostnaderna för att tillse att anslaget
i största möjliga utsträckning långsiktigt kan
användas för programverksamheten. Vidare
konstaterades att för de sakanslag som
myndigheten disponerar till investeringar i ny
elproduktion och energieffektivisering samt till
forsknings- och utvecklingsverksamhet inom det
energipolitiska programmet är det naturligt att
en mindre del av kvarvarande medel inom ramen
kan användas för programanknuten verksamhet,
som till exempel uppföljning och utvärdering. I
regleringsbrev för 1999 angav regeringen högsta
belopp för sådana programanknutna kostnader
under sakanslagen. I Statens energimyndighets
årsredovisning finns uppgifter om utfall och
generellt kan konstateras att medlen har
utnyttjats för samtliga berörda anslag, men i
flertalet fall enbart med en del av det tillåtna
beloppet.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
Statens energimyndighet kan utföra viss
avgiftsfinansierad analysverksamhet på uppdrag
från externa beställare. Myndigheten disponerar
avgiftsinkomsterna. En budget för dessa
avgiftsinkomster under anslag för budgetåren
2000 – 2003 redovisas i tabell nedan.
Tabell 4.6 Avgiftsinkomster under anslag
Tusental kronor
1999
2000
2001
2002
2003
0
300
300
300
300
Slutsatser
Regeringen bedömer att verksamheten har
förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt.
5 Politik för ett uthålligt energisystem
5.1 Omfattning
Delområdet omfattar de åtgärder som ingår i
1997 års energipolitiska program, som redovisats
ovan på politikområdesnivå, avsnitt 3.5. Vidare
omfattar delområdet anslag för täckande av
förluster i anledning av garantier på
energiområdet samt anslag för skydd för
småskalig elproduktion och anslag för ersättning
för vissa merkostnader vid avveckling av
Barsebäcksverkets första reaktor.
5.2 Utgiftsutveckling
Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1999
Anslag
2000 1
Utgifts-
prognos
2000 2
Förslag
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Beräknat
anslag
2003
850
1 762
1 790
2 142
1 962
1 179
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
2 Inklusive äldreanslag från 1999.
5.3 Mål
Energin skall användas så effektivt som möjligt
med hänsyn tagen till alla resurstillgångar.
Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg
om hälsa och miljö vid användning och
utveckling av all energiteknik.
Bortfallet av el till följd av avställningen av
Barsebäcksverket skall kompenseras genom ef-
fektivare energianvändning, elhushållning,
konvertering från el samt tillförsel av el från
andra energikällor.
Vetenskaplig och teknisk kunskap och
kompetens på energiområdet skall byggas upp
inom universiteten, högskolorna och näringslivet
i enlighet med 1997 års energipolitiska beslut.
5.4 Politikens inriktning
Politikens inriktning sammanfaller med det som
redovisats ovan på politikområdesnivå om
inriktningen för det energipolitiska programmet,
avsnitt 3.4.
5.5 Insatser
En övergripande redovisning av insatser inom
det energipolitiska programmet ges på politik-
områdesnivå i avsnittet 3.5. Viss anslagsspecifik
information lämnas nedan under berörda anslag.
5.6 Resultatbedömning
En övergripande resultatbedömning för
åtgärderna inom det energipolitiska programmet
ges på politikområdesnivå i avsnittet 3.6. Viss
anslagsspecifik resultatinformation lämnas nedan
under berörda anslag.
5.7 Revisionens iakttagelser
Revisionens iakttagelser avseende Statens
energimyndighet redovisas ovan inom området
Energimarknadspolitik.
5.8 Anslag
5.8.1 35:2 Bidrag för att minska
elanvändning
Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
194 946
Anslags-
sparande
265 049
2000
Anslag
105 000
Utgifts-
prognos
227 218
2001
Förslag
325 000
2002
Beräknat
255 000
2003
Beräknat
0
Anslaget disponeras för stöd till vissa
investeringar för att minska elanvändningen i
bostäder och vissa lokaler samt till investering
för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda
byggnader till fjärrvärme och stöd till
fjärrvärmenätet. Stöd lämnas i form av bidrag.
Boverket är ansvarigt för stöd enligt
förordningen (1997:635) om statligt bidrag till
vissa investeringar för att minska elanvändningen
i bostäder och vissa lokaler. Länsstyrelserna har
ansvar för att administrera stödet.
Statens energimyndighet ansvarar för stöd
enligt förordningen (1997:634) om statligt
bidrag till investering för ombyggnad och
anslutning av eluppvärmda byggnader till
fjärrvärme. Länsstyrelserna har ansvar för att
administrera stödet.
Den 20 april 1999 införde regeringen
begränsningar i behandlingen av ansökningar om
de befintliga bidragen. Dessa begränsningar
innebar att bidrag inte kunde beviljas för
ansökningar som inkommit efter nämnda datum.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) utform-
ningen av ett flerårigt program för ett ekologiskt
och ekonomiskt uthålligt energisystem. I
programmet ingår bidrag till vissa investeringar
för att minska elanvändningen i bostäder och
vissa lokaler samt ombyggnad och anslutning av
eluppvärmda byggnader till fjärrvärme.
Riksdagen godkände hösten 1997 (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:NU2, rskr.
1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om
sammantaget 1 650 miljoner kronor för perioden
1998 – 2002.
Översyn av åtgärderna för att minska
elanvändningen för uppvärmning av bostäder och
lokaler
Såsom framgår av redovisningen av resultaten av
utvärderingen av det energipolitiska programmet
(avsnitt 3.6.2) kommer inte det av riksdagen
uppsatta målet för verksamheten att nås. Ett av
de konsultförtetag som utvärderat programmet
finner dock att målet skulle kunna nås om
åtgärderna ges längre tid. Båda utvärderarna
anser att det krävs förändringar av utformningen
av åtgärderna för att uppnå effektivitet.
Remissinstanserna delar utvärderarnas
uppfattning vad gäller förutsättningarna att nå
målet.
De problem som beskrivs ovan har
uppmärksammats också i tidigare utvärderingar
av det energipolitiska programmet. Regeringen
har därför givit Statens energimyndighet i
uppdrag att i samråd med Boverket och i
samverkan med branschen ta fram förslag till
förändringar i den del av det energipolitiska
programmet som syftar till att under de närmaste
åren åstadkomma en minskad elanvändning i
bostäder och lokaler. Tidpunkten för
redovisning av uppdraget framgår av
nedanstående beskrivning. Regeringen
informerade därför i den ekonomiska
vårpropositionen om sin avsikt att i
budgetpropositionen för år 2000 återkomma
med förslag på hur dessa åtgärder bör utformas
för att bli mer kostnadseffektiva.
För att skapa ekonomiskt utrymme för mer
kostnadseffektiva åtgärder längre fram införde
regeringen våren 1999 begränsningar i
behandlingen av ansökningar om de befintliga
bidragen.
Genom senareläggningen av utbetalningar av
medel skapas ett utrymme för metodutveckling
under 2000 och säkerställs att de nya åtgärderna
får tillräckliga ekonomiska resurser.
De förändringar som regeringen nu föreslår är
avsedda att på sikt öka effektiviteten hos
åtgärderna. Därmed ökar förutsättningarna att nå
de uppsatta målen.
Resultatinformation
Fjärrvärme
Den sista juni 2000 hade totalt 9 703 ansökningar
motsvarande 22 000 lägenheter inkommit.
Bidrag har beviljats i 6 504 fall motsvarande en
bidragssumma på 250 miljoner kronor. Av dessa
medel har totalt 141 miljoner kronor utbetalats.
Energimyndigheten har i tre omgångar under
1998 fördelat totalt 270 miljoner kronor till
länsstyrelserna, varav 170 miljoner kronor avser
utbetalningar under 1999. I den andra omgången
som fördelades i juni 1998 tog myndigheten
hänsyn till dels skillnad i efterfrågan mellan länen
och dels vilken typ av bostäder som
ansökningarna avser. Län med många ärenden
avseende småhus har prioriterats.
Konvertering av direktelvärmda småhus
prioriteras av flertalet länsstyrelser. Av beslutat
stöd har 43 procent (av antalet lägenheter) avsett
småhus medan 57 procent (av antalet lägenheter)
avsett flerbostadshus.
Statens energimyndighet har uppskattat att
hittills beviljade bidrag kan leda till en minskning
av den årliga elanvändningen för uppvärmning
med ca 264 GWh.
Kostnaden för konvertering per hus har sedan
stödet infördes minskat med i storleksordningen
10 – 15 procent. Om målet med bidraget skall
kunna nås måste dock kostnaden sänkas
ytterligare.
Konvertering till individuell bränsleeldning
Det totalt beviljade beloppet uppgick till
113,8 miljoner kronor per den 31 december
1999. Fram till den 20 april 1999 hade 7 690
ansökningar inkommit och den 31 december
1999 hade 8 107 ansökningar inkommit. Det
totalt ansökta beloppet per den 31 december var
164,1 miljoner kronor.
Det genomsnittliga bidraget per lägenhet är
för småhusärenden 19 722 kronor. För
flerbostadshus är det genomsnittliga bidraget per
ärende 97 870 kronor och för lokaler 60 062
kronor. De vanligaste typerna av
uppvärmningsform både bland ansökningar och
bland beviljade bidrag är ved–, flis– eller
pellettpanna samt värmepump. Boverket har
uppskattat att hittills beviljade bidrag kan leda till
en minskning av den årliga elanvändningen för
uppvärmning med 117 GWh.
Eleffektminskande åtgärder
Det totala antalet beviljade ansökningar uppgår
till 17 599 st (per den 31 december 1999)
motsvarande ett belopp på 162,3 miljoner
kronor. Av de ärenden där bidrag har beviljats
utgörs huvuddelen av direktverkande elvärme.
Den vanligaste bostadstypen där bidrag beviljats
är egnahem. Den vanligaste åtgärden både vad
gäller antal ansökningar och beviljade bidrag är
effektvakt i kombination med kompletterande
värmekälla. Det genomsnittliga bidraget per
ansökan är 9 222 kronor och per lägenhet 9 155
kronor.
Boverket har uppskattat att hittills beviljade
bidrag motsvarar en minskning av effektbehovet
på omkring 59 MW och en minskning av
elanvändningen för uppvärmning med ca 40
GWh. När det gäller effekten utgör den angivna
minskningen skillnaden mellan effekten
motsvarande huvudsäkringen före bidrag och
huvudsäkring efter bidrag. Av det följer att den
beräknade effektminskningen kan skilja sig högst
väsentligt från verklig minskning av effekten.
Då det gäller bidrag till kompletterande
värmekälla var ett syfte att effektuttaget under
dagtid dvs. under höglastperiod skulle minska.
Den uppföljning som har genomförts tyder dock
på att åtgärden endast har en marginell effekt på
eleffektbehovet under maxlast. Orsaken är att
det minskade effektbehovet som blir resultatet
av installation av exempelvis en kamin inträffar
vid en tidpunkt som inte sammanfaller med
tidpunkten för det maximala effektbehovet i det
nationella elsystemet.
Regeringen föreslog därför i
budgetpropositionen för 2000 att verksamheten
eleffektminskande åtgärder skulle upphöra.
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens
förslag (prop. 1999/2000:1, utg.omr. 21, bet.
1999/2000:NU3, rskr. 1999/2000:115).
Regeringen beslutade i enlighet med detta den 22
december 1999 genom ändring i förordningen
(SFS 1997:635) att bidraget skulle upphöra.
Solvärme
I enlighet med budgetpropositionen för 2000
(prop. 1999/00:1, utg.omr. 21, bet.
1999/00:NU3, rskr. 1999/2000:115) har
regeringen analyserat formerna för ett
investeringsstöd till solvärme med syfte att
främja användningen av solvärmeteknik för
uppvärmning av bostäder och att främja
utvecklingen av mer kostnadseffektiv
solvärmeteknik.
Statens energimyndighet har på uppdrag av
regeringen i samverkan med Boverket och den
berörda branschen lämnat förslag till
utformningen av ett sådant stöd (dnr
N1999/12760/ESB). Ett investeringsstöd till
solvärme har därefter inrättats och 10 miljoner
kronor av anslaget B1/35:2 har avsatts för statligt
bidrag till ändamålet under 2000. Stödet regleras
av förordningen (2000:287) om statligt bidrag till
investeringar i solvärme, vilken trädde i kraft den
1 juni 2000.
Stödet har utformats så att bidragets storlek
bestäms på grundval av solfångarens beräknade
årliga energiproduktion och uppgår till ett
belopp som motsvarar 2 kronor och 50 öre per
kWh. Detta främjar kostnadseffektiv teknik på
ett mera ändamålsenligt sätt än ett stöd beräknat
som en andel av godkända kostnader.
Ett avtal mellan Statens energimyndighet och
branschen, representerad av Svenska
solenergiföreningen (Solar Energy Association
of Sweden, SEAS), har upprättats. Genom detta
avtal inrättas även en analysgrupp med
representanter från Energimyndigheten,
Boverket och SEAS. Analysgruppen har till
uppgift att analysera stödets utfall, föreslå
fortsatta åtgärder m.m. Som underlag för
analysgruppens arbete och för uppföljningen av
stödet planeras ett omfattande uppföljnings– och
utvärderingsprogram i samverkan mellan
myndigheterna och branschen.
Från stödets införande och fram till den 31 juli
2000 hade 681 ansökningar om bidrag inkommit.
Av dessa har hittills 205 beviljats bidrag med
sammanlagt 1,5 miljoner kronor. Det totala
stödbeloppet för de ansökningar som inkommit
till och med den 31 juli 2000 beräknas till knappt
6,7 miljoner kronor. Det är ännu för tidigt att
utvärdera stödets effekter.
Slutsatser
Anslaget omfattar kortsiktiga åtgärder med syfte
att minska användningen av el för uppvärmning
av bostäder och lokaler. Ursprungligen
innefattade åtgärderna stöd till ökat utnyttjande
av fjärrvärme, stöd till konvertering från
eluppvärmning med direktverkande el till annan
distributionsform samt stöd till
eleffektminskande åtgärder (1997 års
energipolitiska beslut). Som framgår ovan har
stödet till eleffektminskande åtgärder upphört.
Målet med de två först nämnda åtgärderna är
att minska användningen av el för uppvärmning
av bostäder och lokaler. Målet med den sist
nämnda åtgärden är att minska effektuttaget i
småhus vid maxlast. Målet för stödet till
fjärrvärmeutbyggnad är att den årliga
elanvändningen skall minska med totalt 1,5 TWh
under en period av fem år.
De utvärderingar som genomförts visar att
målet med åtgärden inte kommer att nås till
2002. Utvärderarna konstaterar dock att
möjligheterna att nå målen skulle kunna öka om
åtgärderna gavs en annan utformning. En av
utvärderingsrapporterna visar att skillnaden i
kostnad mellan åtgärder som beviljats bidrag
respektive åtgärder för vilka medel verkligen
betalats ut är relativt stor. Kostnaden per
konverterad kWh för beviljade bidrag är 97
öre/kWh medan den för utbetalda enbart är 57
öre/kWh. Utöver detta medför de låga elpriserna
att den privatekonomiska lönsamheten för de
investeringar som omfattas av anslaget är alltför
dålig. Regeringen har därför gjort bedömningen
att det finns behov av vissa förändringar av de
kortsiktiga åtgärderna för att nå en bättre
måluppfyllelse.
Som redovisats i den ekonomiska
vårpropositionen för 1999 har en omfördelning
av anslagsbelopp gjorts över tiden.
Omfördelningen innebar att medel flyttades från
1999 respektive 2000 till 2001 respektive 2002.
Beslutet innebär att tillgången på medel under
2000 är relativt begränsad för att sedan öka
väsentligt under 2001 och 2002. Samtidigt
påtalade regeringen ett behov av att se över
utformningen av åtgärderna för minskad
elanvändning i bostäder och lokaler.
För att finansiera anslaget 35:10 Skydd för
småskalig elproduktion minskas den beräknade
ramen för anslaget 35:2 Bidrag för minskad
elanvändning med 150 miljoner kronor för vart
och ett av 2001 och 2002. En bedömning,
baserad på utvärderingen av det energipolitiska
programmet, skall göras i syfte att identifiera
möjligheter att finansiera åtgärder med samma
inriktning som den som finansieras via anslaget
35:2 och 35:3, under 2003 och 2004.
Det finns ett fortsatt behov av
investeringsstöd till vindkraft. Regeringen
föreslår att ytterligare 40 miljoner kronor skall få
användas till investeringsstöd till vindkraft för
vart och ett av åren 2001 och 2002. Denna
förstärkning finansieras under 2001 delvis genom
att den beräknade ramen för anslaget 35:2 Bidrag
för att minska elanvändning minskas med 20
miljoner kronor. Nivåhöjningen för
vindkraftsstödet under 2001 finansieras i övrigt
genom omfördelningar inom anslaget 35:3
Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor. För 2002 finansieras
nivåhöjningen för vindkraftsstödet genom att
den beräknade ramen för anslaget 35:2 Bidrag för
att minska elanvändning minskas med
40 miljoner kronor detta år.
Nivån för anslaget 35:2 Bidrag för att minska
elanvändning föreslås därmed uppgå till
325 miljoner kronor under 2001. För 2002
beräknas nivån för anslaget uppgå till 255
miljoner kronor.
Mot bakgrund av de energipolitiska målen och
vad som sagts ovan föreslog regeringen i
budgetpropositionen för 2000 att verksamheten
under år 2000 främst skulle inriktas på
utvecklingsprojekt. Detta arbete har innefattat
stöd till ny teknik, nya systemlösningar, nya
metoder för t.ex. samordnad upphandling. Målen
med projekten är att uppnå
kostnadsminskningar.
Stöd till utbyggnad av fjärrvärmenät
Från och med 2000 utgår bidrag till utbyggnad
av fjärrvärmenät.
Utveckling av åtgärderna för minskad
elanvändning i bostäder och lokaler
I budgetpropositionen för 2000 föreslog
regeringen att stödet under 2000 ges en sådan
inriktning att utnyttjande av ny teknik och nya
metoder främjas. Riksdagen godkände denna
inriktning av åtgärderna. Regeringen gav därför i
januari 2000 Statens energimyndighet i uppdrag
att utveckla åtgärderna för minskad elanvändning
i bostäder och lokaler. Regeringen beslutade
också i december 1999 att i förordningen
(1997:634) om statligt bidrag till investering för
ombyggnad och anslutning av eluppvärmda
byggnader till fjärrvärme införa förändringar
som innebär att endast sådana projekt stöds som
innebär utnyttjande av ny teknik, och nya
metoder och som syftar till att ny och billigare
teknik utvecklas. I energimyndighetens uppdrag
ingick:
- att utvärdera de projekt som genomförs i
enlighet med förordningen (1997:634) i
dess nya lydelse och att med
utgångspunkt från resultaten analysera
behovet av förändringar av förordningen,
- undersöka förutsättningarna för att
delkonvertering skall omfattas av stödet,
- undersöka förutsättningarna för
samordnad upphandling.
Energimyndigheten skall rapportera till
regeringen den 1 december 2000. En delrapport
lämnades den 31 augusti 2000.
Den fortsatta utvecklingen mot allt lägre
elpriser samtidigt som motsvarande utveckling
inte skett då det gäller fjärrvärmepriset har lett
till vissa svårigheter då det gäller att genomföra
projekt med ny teknik. Problem har även
uppstått för planerade försök med samordnad
upphandling.
Myndigheten har beviljat bidrag till tre projekt
för utveckling av ny teknik. Två av projekten har
dock ännu inte påbörjats medan ett av projektet
kommer att påbörjas inom kort.
Vidare har Energimyndigheten påbörjat en
studie av förutsättningarna att genomföra
samordnad upphandling i Sverige. Studien
kommer bl.a. att omfatta intervjuundersökningar
bland aktörer och uppdatering av danska
erfarenheter av samordnad upphandling.
Myndigheten kommer även fortsatt att
studera förutsättningarna för delkonvertering.
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att bidrag
för minskad elanvändning återinförs från och
med den 1 januari 2001. Åtgärden bör omfatta
bidrag till utbyggnad av fjärrvärmenät,
anslutning av fastigheter och lokaler till
fjärrvärme, konvertering till individuell
bränsleeldning samt stöd till solvärme i enlighet
med vad som beskrivs ovan. Dessutom föreslår
regeringen att Statens energimyndighet även
fortsättningsvis skall ha möjlighet att ge stöd till
projekt som innebär utveckling av ny teknik och
nya systemlösningar.
Regeringen avser att se över bidragsreglerna, bl.a.
avseende stödnivån, i syfte att stimulera
kostnadseffektiva lösningar.
Fortsatta åtgärder för att utveckla
incitamenten för minskad elanvändning och
energieffektivisering kommer att redovisas i den
särskilda skrivelse som regeringen avser att
lämna till riksdagen inom kort (se även 3.6.3).
5.8.2 35:3 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara
energikällor
Tabell 5.3 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
86 770
Anslags-
sparande
228 197
2000
Anslag
95 000
Utgifts-
prognos
140 000
2001
Förslag
305 000
2002
Beräknat
168 000
2003
Beräknat
0
Anslaget disponeras för bidrag till vissa
investeringar inom energiområdet. Stödet lämnas
i form av bidrag till investeringar i
biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och
småskalig vattenkraft samt för utveckling och
provning av ett upphandlingsförfarande för ny
teknik för elproduktion med förnybara
energislag. Investeringarna i småskalig
vattenkraft torde i huvudsak komma att gälla
utnyttjande av redan befintliga regleringar samt
förbättrad turbinteknik.
Förordningen (1998:22) om statligt stöd till
vissa investeringar inom energiområdet trädde i
kraft den 15 februari 1998. I förordningen finns
bestämmelser om stöd till investeringar i
biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och
småskalig vattenkraft.
Vad gäller upphandling av ny
elproduktionsteknik så har det förslag till
förordning som tidigare anmälts till Europeiska
kommissionen för granskning enligt
statsstödsreglerna återkallats. Det
metodutvecklingsarbete som f.n. bedrivs av
Energimyndigheten för detta stöd har
tillsammans med Europeiska kommissionens
arbete med ett direktiv för förnybar
energiproduktion visat på behovet av en
vidareutveckling av stödets utformning. Detta
arbete har under slutet av 1999 samordnats med
det arbete som genomförts inom den
interdepartementala arbetsgruppen för förnybar
elproduktion som tillsattes av regeringen den 9
december 1999 och vars arbete legat till grund
för regeringens proposition Ekonomiska
förutsättningar för elproduktion från förnybara
energikällor (prop. 1999/2000:134).
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett flerårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår bidrag till
investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,
vindkraft och småskalig vattenkraft samt för
utveckling av ett upphandlingsförfarande för ny
teknik för elproduktion med förnybara
energislag. Riksdagen godkände hösten 1997
(prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet.
1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska
ramar för anslaget om sammantaget 920 miljoner
kronor för perioden 1998 – 2002.
Resultatinformation
Stöd till vindkraft och biobränslebaserad
kraftvärme sedan 1991
De investeringsstöd som infördes inom ramen
för 1991 års energipolitiska program för
biobränslebaserad kraftvärme, solvärme och
vindkraft avslutades under 1996.
Driftdata från vindkraftsprojekten under de
sex senaste åren framgår i tabell 5.4. Tabellen
omfattar samtliga i Sverige byggda verk.
Tabell 5.4 Vindkraft i Sverige under åren 1994 - 1999
År
1994
1995
1996
1997
1998
1999
Totalinstallerad
effekt (MW)1
35
64
105
121
174
215
Elproduktion TWh 1
0,07
0,11
0,14
0,20
0,31
0,37
Antal verk 1
157
219
303
334
421
480
Tillkommande verk
under året
62
84
311
872
742
522
Antal verk som
beviljats stöd
-
-
-
-
146
49
1 Enligt statistik från Vattenfall.
2 Enligt Energimyndighetens statistik och beräkningar .
Av tabellen framgår att under perioden har
antalet aggregat drygt trefaldigats samtidigt som
den totala installerade effekten för de svenska
vindkraftverken ökat över sex gånger. Denna
utveckling kan sannolikt till största delen
tillskrivas det statliga programmet.
Vad gäller stödet till biobränslebaserad
kraftvärme följs effekterna av 1991 års
energipolitiska program upp utifrån driftstatistik
från anläggningar som beviljats stöd inom detta
program. Sammanlagt beviljades under 1991 -
1996 1 000 miljoner kronor till totalt 44
anläggningar varav 16 var biobränsleeldade
kraftvärmeanläggningar kopplade till
fjärrvärmesystem och industriellt mottryck.
Driftsdata för driftåren 1996 - 1999 för dessa 16
anläggningar visas i tabell 5.5.
Tabell 5.5 Driftstatistik, kraftvärme och industriellt
mottryck åren 1996 - 1999
År
1996
1997
1998
1999
Antal anläggningar
15
16
16
16
Installerad eleffekt, MW
259
302
302
302
Beräknad elproduktion
enligt ansökan, GWh
1 188
1 326
1 326
1 326
Beräknad fullasttid enligt
ansökan, timmar
4 590
4 390
4 390
4 390
Beräknad värmeproduktion
enligt ansökan, GWh
2 394
2 664
2 664
2 664
Utfall elproduktion, GWh1
754
748
869
803
Utfall värmeproduktion
GWh
2 167
2 832
2 981
2 920
Utfall utnyttjandetid
elproduktion, timmar
2 909
2 477
2 881
2 661
Källa: Statens energimyndighet
Av tabellen framgår att den årliga
elproduktionskapaciteten för de beviljade
anläggningarna uppgår till drygt 1 300 GWh, dvs.
1,3 TWh. Utfallet av elproduktionen är dock
lägre än den beräknade. Det finns olika orsaker
till detta. Samtliga år har varit mildare än
normalår vilket gett lägre behov av värme och
även lägre möjlig elproduktion. Anläggningar
med rökgaskondensering installerad har utnyttjat
denna vilket också lett till minskad elproduktion.
Låga elpriser gör det dessutom mindre intressant
att producera el.
1997 års energipolitiska program
Bidrag till investeringar i biobränslebaserad
kraftvärme
Totalt har 27 ansökningar om bidrag inkommit
till Statens energimyndighet. Av dessa har sex
återtagits och de ansökta beloppen uppgår
sammanlagt till närmare 1 100 miljoner kronor,
vilket är avsevärt högre än det belopp, 450
miljoner kronor, som har anvisats för
investeringsstödet under den femåriga
programperioden.
Hittills har tio anläggningar beviljats bidrag.
De tio projekt som beviljats bidrag svarar enligt
uppgifter i ansökningarna för 117 procent (880
GWh) av målet på 750 GWh och tar i anspråk
närmare 100 procent (445 miljoner) av den totala
bidragsvolymen på 450 miljoner kronor. Med de
tio beviljade projekten är således anvisade medel
ianspråktagna för hela perioden. Den
genomsnittliga utnyttjandetiden blir enligt
ansökningarna 5 389 timmar och
kostnadseffektiviteten 1,98 kWh per
bidragskrona.
Bidrag till investeringar i vindkraftverk
Statens energimyndighet har under 1999 beviljat
bidrag för 49 vindkraftsaggregat. Totalt beviljat
belopp för 1999 var 64,4 miljoner. Utbetalt
belopp till färdigbyggda vindkraftverk uppgick
till 39,6 miljoner kronor under 1999. Under året
togs 52 vindkraftverk med en total effekt på
41 MW i drift. Den årliga produktionen från
dessa beräknas till 91,3 GWh.
Energimyndigheten anger att alla större aktörer
på vindkraftsmarknaden har planerat för en
fortsatt stark utbyggnad av vindkraften. Några
har även långt gångna planer på anläggningar till
havs och i fjällregionen. Utbyggnadstakten
bedöms av Energimyndigheten bli högre under
2000 än under 1999. Vid 1999 års slut hade 202
verk beviljats stöd inom programmet.
Elproduktionen från dessa verk beräknas till 292
GWh. Statens energimyndighet bedömer att
målet på 0,5 TWh el från vindkraft kommer att
nås.
Bidrag till investeringar i småskaliga
vattenkraftverk
Statens energimyndighet har på regeringens
uppdrag, i samråd med Fiskeriverket,
Naturvårdsverket, föreskrivit vilka miljökrav ett
vattenkraftverk av aktuell storlek skall uppfylla
för att anses som miljöanpassat. En viktig aspekt
är de kultur- och miljöhänsyn som i samband
med utbyggnaden. Uppdraget redovisades den 1
april 1999. Sammanfattningsvis innebär dessa
riktlinjer att i princip bara effektivisering,
ombyggnad eller återuppbyggnad av befintliga
anläggningar kan komma ifråga för bidrag. En
gällande vattendom måste finnas. Totalt har 25
ansökningar inkommit och bidrag söks med
totalt 15,5 miljoner kronor. Hittills har åtta
anläggningar beviljats stöd med totalt 4,2
miljoner kronor. Elproduktionen i dessa verk
uppskattas till 7,5 GWh per år. Av de
vattenkraftverk som beviljats statligt
investeringsstöd har fyra tagits i drift. Dessa verk
beräknas producera 5,1 GWh per år. Statens
energimyndighet bedömer att det blir svårt att nå
målet om en ökad årlig elproduktion från små
vattenkraftverk med 0,25 TWh.
Bidrag till investeringar i upphandling av ny
elproduktionsteknik
Energimyndigheten skall utveckla ett
upphandlingsförfarande i syfte att på sikt
reducera kostnaderna för elproduktion från
förnybara energikällor. Målet är att därmed öka
etableringen på marknaden av ännu ej
kommersiellt etablerad teknik.
Energimyndigheten har på regeringens uppdrag i
skrivelse daterad den 31 mars 2000 redovisat en
samlad bedömning av de hittillsvarande
erfarenheterna av det pågående
metodutvecklingsarbetet för upphandling av ny
elproduktionsteknik. Under 1999 har
information om olika länders metoder för att
gynna förnybar energiproduktion inhämtats.
Utifrån dessa erfarenheter har ett urval
metodalternativ identifierats som mest lämpliga
att bearbeta för anpassning till den svenska
elmarknaden. Bearbetningen har skett med
utnyttjande av extern expertis inom områdena
teknik, ekonomi och marknadsföring.
Energimyndigheten betonar behovet av att det
fortsatta arbetet samordnas med det fortsatta
arbetet med ett system för främjande av
småskalig elproduktion (prop. 1999/200:134)
samt även en harmonisering med de metoder
som växer fram inom EU.
Slutsatser
Enligt 1997 års energipolitiska beslut är målet för
biobränslebaserad kraftvärme att under tiden
1998 - 2002 öka tillförseln av el från
biobränslebaserad kraftvärme med 0,75 TWh. De
under 1999 beviljade ansökningarna innebär att
målet bedöms uppnås. I samtliga tio projekt har
beslut tagits om att bygga kraftvärme- eller
mottrycksanläggningar. Målet för vindkraft är att
under tiden 1998 - 2002 öka tillförseln av el från
vindkraftverk med 0,5 TWh. Energimyndigheten
bedömer att målet kommer att nås. Målet för
småskalig vattenkraft är att under 1998 – 2002
öka tillförseln av el från vattenkraftverk med 0,25
TWh. Utifrån de riktlinjer som ställts upp
bedömer Energimyndigheten att det blir svårt att
nå målet.
Regeringen bedömer att verksamheten har
förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. Vad
gäller metodutvecklingsarbetet för upphandling
av ny elproduktionsteknik gör regeringen i likhet
med Energimyndigheten bedömningen att en
samordning är nödvändig av verksamheten med
det nyligen påbörjade utredningsarbetet för att
utveckla ett system för certifikatshandel baserat
på kvoter för användning av el från förnybara
energikällor (dir. 2000:56).
Beräkning av anslagsnivå
För att finansiera anslaget 35:10 Skydd för
småskalig elproduktion minskas den beräknade
ramen för anslaget 35:3 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor med
60 miljoner kronor för vart och ett av åren 2001
och 2002. Indragningen skall belasta den
planerade ramen för småskalig vattenkraft med
40 miljoner kronor, respektive den planerade
ramen för upphandlingsförfarande för ny
elproduktionsteknik med 20 miljoner kronor,
för vart och ett av åren 2001 och 2002. En
bedömning, baserad på utvärderingen av det
energipolitiska programmet, skall göras i syfte att
identifiera möjligheter att finansiera åtgärder
med samma inriktning som den som finansieras
via anslaget 35:2 och 35:3, under åren 2003 och
2004.
Det finns ett forsatt behov av investeringsstöd
till vindkraft. Regeringen föreslår att ytterligare
40 miljoner kronor skall få användas till
investeringsstöd till vindkraft för vart och ett av
åren 2001 och 2002. Denna förstärkning
finansieras under 2001 delvis genom att den
beräknade ramen för anslaget 35:2 Bidrag för att
minska elanvändning minskas med 20 miljoner
kronor. Nivåhöjningen för vindkraftsstödet
under 2001 finansieras i övrigt genom en
omfördelning inom anslaget 35:3 Bidrag till
investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor på så sätt att den planerade ramen för
stöd till småskalig vattenkraft minskas med 10
miljoner kronor och att den planerade ramen för
upphandlingsförfarande för ny
elproduktionsteknik minskas med 10 miljoner
kronor. För 2002 finansieras nivåhöjningen för
vindkraftsstödet genom att den beräknade ramen
för anslaget 35:2 Bidrag för att minska
elanvändning minskas med 40 miljoner kronor
detta år. Effekten av dessa finansieringar
redovisas på anslagsnivå i tabellen nedan.
Tabell 5.6 Finansiering av skydd för småskalig elproduktion
och utökat stöd till vindkraft
Miljoner kronor
Anslag
2001
2002
B1/35:2 Bidrag för minskad elanvändning
Beräknad nivå i BP för 2000
495
445
B2/35:3 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor
Beräknad nivå i BP för 2000
345
188
Nivåminskning avseende anslaget B1/35:2
för finansiering av skydd för småskalig
elproduktion
-150
-150
Nivåminskning avseende anslaget B1/35:2
för finansiering av utökat stöd till vindkraft
-201
-40
Nivåminskning avseende anslaget B2/35:3
för finansiering av skydd för småskalig
elproduktion
-60
-60
Nivåhöjning avseende anslaget B2/35:3 för
finansiering av utökat stöd till vindkraft
201
40
Förslag/beräknat för B1/35:2 efter
omfördelning
325
255
Förslag/beräknat för B2/35:3 efter
omfördelning
305
168
1 Övrig finansiering av utökad ram till vindkraft 2001, 20 miljoner kronor,
finansieras genom omfördelning inom ramen för anslag B2/35:3.
Som framgår av tabell 5:6 ovan blir nettoeffekten
för båda anslagen B1/35:2 Bidrag för minskad
elanvändning respektive B2/35:3 Bidrag till
investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor att anslagsnivån minskar jämfört
med den som tidigare beräknats för 2001 och
2002. För
anslag B2/35:3 totalt sett innebär emellertid
resursförstärkningen till vindkraft att den totala
anslagsnivån kommer att ligga närmare den som
ursprungligen beräknats.Vad gäller ramen för de
enskilda stöden som finansieras inom anslaget
B2/35:3 blir effekten följande. Av totalt 305
miljoner kronor som anvisats 2001 uppgår ramen
för biobränsleeldad kraftvärme till 130 miljoner
kronor. Ramen för stöd till vindkraft 2001
uppgår efter förstärkning till 100 miljoner
kronor. Ramen för småskalig vattenkraft uppgår
efter finansiering av 35:10 Skydd för småskalig
elproduktion respektive utökat investeringsstöd
till vindkraft till 47 miljoner kronor 2001. Efter
finansiering av skydd för småskalig elproduktion
respektive utökat investeringsstöd till vindkraft
uppgår ramen för upphandlingsförfarande för ny
teknik för elproduktion med förnybara
energislag under 2001 till 28 miljoner kronor. Av
totalt 168 miljoner kronor som beräknas anvisas
2002 uppgår ramen för biobränsleeldad
kraftvärme till 85 miljoner kronor, medan ramen
för vindkraft efter resursförstärkning uppgår till
70 miljoner kronor. Ramen för småskalig
vattenkraft respektive upphandingsförfarandet
uppgår till fyra respektive nio miljoner kronor
under 2002. Effekterna för de enskilda
stödformerna av de indragningar och
omfördelningar av medel som föreslås framgår i
tabellen nedan.
Tabell 5.7 Ekonomiska planeringsramar för
investeringsstöd inom anslaget B2/35:3 Bidrag till
investeringar i elproduktion från förnybara energikällor
Miljoner kronor
Anslag/stödformer
2001
2002
B2/35:3 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara
energikällor
Beräknad nivå i BP för 2000
345
188
Biobränsleeldad kraftvärme
Del av beräknad nivå i BP för 2000
130
85
Vindkraft
Del av beräknad nivå i BP för 2000
60
30
Småskalig vattenkraft
Del av beräknad nivå i BP för 2000
97
44
Upphandlingsförfarande för ny teknik för
elproduktion med förnybara energislag
Del av beräknad nivå i BP för 2000
58
29
B2/35:3 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara
energikällor
Beräknad nivå efter finansiering av
anslaget 35:10 Skydd för småskalig
elproduktion
285
128
Biobränsleeldad kraftvärme
Beräknad nivå efter finansiering av
anslaget 35:10 Skydd för småskalig
elproduktion
130
85
Vindkraft
Beräknad nivå efter finansiering av
anslaget 35:10 Skydd för småskalig
elproduktion t
60
30
Småskalig vattenkraft
Beräknad nivå efter finansiering av
anslaget 35:10 Skydd för småskalig
elproduktion
57
4
Upphandlingsförfarande för ny teknik för
elproduktion med förnybara energislag
Beräknad nivå efter finansiering av
anslaget 35:10 Skydd för småskalig
elproduktion
38
9
B2/35:3 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara
energikällor
Beräknad nivå efter resursförstärkning
till vindkraft
305
168
Biobränsleeldad kraftvärme
Beräknad nivå efter resursförstärkning
till vindkraft
130
85
Vindkraft
Beräknad nivå efter resursförstärkning
till vindkraft
100
701
Småskalig vattenkraft
Beräknad nivå efter resursförstärkning
till vindkraft
47
4
Upphandlingsförfarande för ny teknik för
elproduktion med förnybara energislag
Beräknad nivå efter resursförstärkning
till vindkraft
28
9
1 Ökad ram finansierad helt genom indragning från anslaget 35:2 Bidrag för att
minska elanvändning.
5.8.3 35:4 Åtgärder för effektivare
energianvändning
Tabell 5.8 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
58 688
Anslags-
sparande
29 517
2000
Anslag
65 000
Utgifts-
prognos
63 000
2001
Förslag
119 000
2002
Beräknat
111 000
2003
Beräknat
0
Anslaget disponeras för åtgärder för en
effektivare energianvändning i enlighet med
riktlinjerna i 1997 års energipolitiska beslut.
Anslaget omfattar teknikupphandling,
information, utbildning, provning, märkning och
certifiering samt kommunal energirådgivning.
Statens energimyndighet ansvarar för samtliga
delverksamheter utom provning, märkning och
certifiering som Konsumentverket ansvarar för.
Förordning (1999:344) om statligt bidrag till
teknikupphandling av energieffektiv teknik och
ny energiteknik trädde i kraft den 1 juli 1999. I
förordningen finns bestämmelser om stöd till
teknikupphandling inom ramen för 1997 års
energipolitiska program.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett flerårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår information
och utbildning, teknikupphandling av
energieffektiv teknik, provning, märkning och
certifiering av energikrävande utrustning samt
kommunal energirådgivning. Riksdagen
godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1,
utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr.
1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om
sammantaget 446 miljoner kronor för perioden
1998 – 2002.
Resultatinformation
Det är svårt att bedöma resultaten av åtgärder i
syfte att effektivisera energianvändningen i
termer av total energianvändning. Detta beror
framför allt på svårigheter att särskilja effekterna
av statens insatser inom detta område jämfört
med utvecklingen inom andra områden eller
totalt sett. En annan orsak är också att flera av
åtgärderna får genomslag först på längre sikt.
Det är dock möjligt att indirekt beskriva
utvecklingen på området, t.ex. kan man
undersöka konsumenters intresse för
energianvändningen i de produkter de köper
eller utvecklingen av den specifika användningen
hos produkter som varit föremål för t.ex.
teknikupphandling.
Information, utbildning
Verksamheten omfattar information och
utbildning samt bidrag till särskilda
informationsprojekt.
Under året har Statens energimyndighet tagit
fram faktablad, skrifter och broschyrer som
riktar sig till installatörer, hushåll, återförsäljare,
kommunala aktörer, industri och service.
Härutöver har riktade informationsaktiviteter
som stimulerar spridning av ny teknik och som
är kopplade till teknikupphandlingar
genomförts. Myndigheten har också arrangerat
och deltagit i seminarier och konferenser.
Myndigheten har gett 22 projekt bidrag för
särskilda informations- och utbildningsinsatser.
Medel har lämnats till branschorganisationer,
företag, regionala energikontor samt kommuner
och kommunala organ.
En intervjuundersökning bland
vitvaruhandlare har visat att kunder i större
utsträckning än tidigare frågar efter de
energieffektiva produkterna. De
informationsaktiviteter som Energimyndigheten
genomfört bedöms ha en betydelse för denna
utveckling. Ett annat exempel på ett resultat av
insatserna är att efterfrågan på pelletsbrännare
och värmepumpar har ökat. Generellt kan sägas
att det är svårt att värdera insatserna i termer av
sparad energi eller förändringar i medvetenhet
eller beteende eftersom sådana förändringar
beror av flera externa faktorer. Då det gäller
beteendeförändringar sker dessa dessutom över
en längre tidsperiod.
Teknikupphandling
Under 1999 har Statens energimyndighet drivit
totalt 19 projekt rörande teknikupphandling. I
två projekt har vinnare utsetts under året och tre
upphandlingar har avslutats under året. Det finns
en stor bredd då det gäller vilka aktörer som
beviljats bidrag. Dessa är främst
branschorganisationer, privata företag, statliga
företag och kommunla företag. Dessutom har
energimyndigheten bidragit till samfinansiering
av vissa internationella projekt.
De teknikupphandlingar som har avslutats
berör mätutrustning för pumpar, effektiva
glödlampor och system för konvertering till
fjärrvärme. De projekt där vinnare utsetts berör
ventilation i befintliga flerbostadshus och
kopiatorer. I det förra fallet är energireduktionen
jämfört med tidigare förbrukning i lägenheter
där installation gjorts 100 -– 260 kWh/lägenhet
och år. Teknikupphandlingen avseende kopiator
genomfördes i samarbete med andra länder inom
ramen för ett IEA-samarbete. Den kopiator som
bedömdes ha bäst prestanda har en
energiförbrukning som är 60 procent lägre än
den bästa tekniken på marknaden före
teknikupphandlingen.
Provning, märkning, certifiering
En annan viktig del av verksamheten är provning
och märkning. Konsumentverket, som ansvarar
för provning och märkning, följer upp
butikernas och leverantörernas efterlevnad av
den obligatoriska energimärkningen samt utför
provning avseende energi för en rad produkter.
Dessutom har Konsumentverket provat
energiutrustning för enskilda hus samt initierat
arbete för att få fram metoder att mäta utsläpp
till miljön från kaminer. Konsumentverket har
spridit den kunskap som byggts upp inom
verksamheten genom tidskrifter,
informationsblad, anordnande av kurser och
konferenser. Konsumentverket har också tagit
fram marknadsöversikter över energieffektiva
produkter.
På samma sätt som för övriga åtgärder för
effektivare energianvändning är det svårt att
särskilja effekterna av statens insatser på detta
område från annan påverkan på utvecklingen.
Det går inte att se något omedelbart samband
mellan provning, märkning samt certifiering och
ökad användning av energieffektiv utrustning.
Däremot har verksamheten effekt i kombination
med informationsinsatser som t.ex. publicering
av marknadsöversikter över energieffektiva
produkter. Sådana kombinerade insatser har en
positiv effekt på förbrukningsmönstret av de
aktuella produkterna.
Kommunal energirådgivning
Under 1999 har 285 kommuner beviljats bidrag
för kommunal energirådgivning. Totalt har ca
40,6 miljoner kronor beviljats i bidrag.
Energimyndigheten har också genomfört
informationsinsatser riktade till
energirådgivarna. Genom samarbetet mellan
Energimyndigheten och energirådgivarna kan
resurserna utnyttjas effektivt för att bistå
allmänheten med information och kunskap.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden
även efter det aktuella budgetåret och fördela
åtaganden över femårsperioden enligt
nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga
regeringen att besluta om sådana åtaganden.
Högsta belopp enligt tabell 5.9.
Tabell 5.9 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1999
utfall
2000
prognos
2001
beräknat
2002
beräknat
2003 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
3 387
3 614
10 614
Nya förpliktelser
50 546
70 000
127 386
Infriade förpliktelser*
50 319
63 000
78 000
60 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
3 614
10 614
60 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
-
15 000
60 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Slutsatser
Regeringen bedömer att det finns
förutsättningar att bedriva en ändamålsenlig
verksamhet inom ramen för åtgärderna och
föreslår därför att dessa skall fortgå fram till
utgången av 2002. Det finns dock ett behov av
att utveckla åtgärderna så att en anpassning till
såväl utvecklingen på marknaden som till den
internationella utvecklingen kan ske. Regeringen
avser därför att tillsätta en arbetsgrupp i
Regeringskansliet med denna uppgift.
Anslagsnivån som föreslås för 2001 och
beräknas för 2002 ligger i linje med den
ekonomiska planeringsramen för dessa åtgärder
enligt 1997 års energipolitiska beslut.
5.8.4 35:5 Energiforskning
Tabell 5.10 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
205 098
Anslags-
sparande
412 455
2000
Anslag
401 758
Utgifts-
prognos
341 362
2001
Förslag
431 112
2002
Beräknat
461 016
1
2003
Beräknat
425 542
2
1 Motsvarar 452 716 tkr i 2001 års prisnivå.
2Motsvarar 409 508 tkr i 2001 års prisnivå.
Anslaget disponeras för stöd till forskning och
utveckling på energiområdet. Naturvetenskapliga
Forskningsrådet, Teknikvetenskapliga
forskningsrådet, Byggforskningsrådet,
Kommunikationsforskningsberedningen och
Statens energimyndighet disponerar delar av
anslaget. Statens energimyndighet ansvarar för
redovisningen av den verksamhet som
finansieras över anslaget. Förordningen
(1998:222) om stöd till energiforskning trädde i
kraft den 15 juni 1998. I förordningen finns
bestämmelser om stöd till energiforskning i
enlighet med 1997 års energipolitiska beslut.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett sjuårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår stöd till
energiforskning, forskning om energisystemet,
forskningssamarbete med länderna i
Östersjöregionen och etanolproduktion från
skogsråvara. Riksdagen godkände hösten 1997
(prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:
NU2, rskr. 1997/98:133) ekonomiska ramar för
anslaget om sammanlagt 2 800 miljoner kronor
för perioden 1998 - 2004.
Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara
ett föregångsland i omställningen till hållbar
utveckling. Såväl ur ett energipolitiskt som ur ett
närings- och transportpolitiskt perspektiv är det
en strategiskt avgörande fråga att minska
utsläppen från transportsektorns
energianvändning.
100 miljoner kronor disponeras därför från
anslaget för ett utökat samarbete med svensk
fordonsindustri kring utveckling av mer
miljövänliga och energieffektiva fordon under
perioden 2000 – 2005.
Regeringen har vidare konstaterat att regionala
tillväxtavtal för åren 2000 - 2002 omfattar
åtgärder inriktade på energiproduktion och
teknikutveckling. Anslaget får disponeras för att
medfinansiera sådana åtgärder.
Resultatinformation
Under 1999 har totalt 320 miljoner kronor
fördelats till energiforskning. Anslaget används i
huvudsak till att finansiera forskning vid
universitet och högskolor. Stöd över anslaget
täcker 100 % av projektkostnaderna.
Medfinansiering från andra statliga finansiärer
och samfinansiering från näringslivet
förekommer . Anslaget används tillsammans
med anslagen 35:6 Energitek-
nikstöd och 35:7 Introduktion av ny
energiteknik för att finansiera långsiktiga
forsknings- och utvecklingsinsatser. Den totala
medelsanvändning för dessa anslag fördelad på
utvecklingsområden redovisas i tabell 3.6.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att
i samband med stöd till energiforskning göra
åtaganden som innebär utgifter även efter det
akuella budgetåret. Sådana bemyndiganden
behövs även för 2001 för att möjliggöra
kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och
utvecklingsarbetet. Riksdagen bör bemyndiga
regeringen att besluta om sådana åtaganden.
Högsta belopp enligt tabell 5.11.
Tabell 5.11 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1999
utfall
2000
prognos
2001
beräknat
2002
beräknat
2003 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
231 531
396 433
515 026
Nya förpliktelser
370 000
459 955
1 228 139
Infriade förpliktelser*
-205 098
-341 362
-443 165
-460 000
-840 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
396 433
515 026
1 300 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
1 199 056
1 200 000
1 300 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Slutsatser
Enligt 1997 års energipolitiska beslut skall
insatserna för forskning och utveckling bidra till
en ekologiskt och ekonomiskt uthållig
samhällsutveckling. Såväl den tillämpade som
den grundläggande energiforskningen skall bidra
till denna utveckling. Den internationella
forskningen skall bevakas för att resultaten skall
kunna utnyttjas nationellt.
Regeringen bedömer att mot bakgrund av de
insatser som redovisats i avsnitt 3.5.1 har
verksamheten förutsättningar att bedrivas
ändamålsenligt.
5.8.5 35:6 Energiteknikstöd
Tabell 5.12 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
153 864
Anslags-
sparande
377 466
2000
Anslag
130 000
Utgifts-
prognos
184 000
2001
Förslag
130 000
2002
Beräknat
130 000
2003
Beräknat
130 000
Anslaget disponeras för stöd till utveckling av ny
energiteknik i företag och branscher.
Forskningsinsatser som är strategiska för
teknikutvecklingen skall genomföras i
samverkan mellan staten och näringslivet.
Förordningen (1998:653) om statligt stöd till
energiteknik trädde i kraft den 15 juli 1998. I
förordningen finns bestämmelser om stöd till ny
energiteknik i enlighet med 1997 års
energipolitiska beslut.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett sjuårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår stöd till
utveckling av ny energiteknik i företag och
branscher. Riksdagens beslut 1997 om
energipolitiken och statsbudgeten för 1998
innebar en förstärkning av Energiteknikfonden
då en ekonomisk ram för anslaget om
sammantaget 870 miljoner kronor för perioden
1998 - 2004 godkändes. Utan att på något sätt
ändra inriktning på verksamhetens omfattning
beslutade riksdagen i beslutet om 1998 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150,
bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317) att den
från Energiteknikfonden finansierade
verksamheten skall finansieras direkt över det
här aktuella
ramanslaget som disponeras av Statens
energimyndighet. Anslaget bör fortsatt bidra till
att främja konkurrensneutralt samarbete. Det
finns ett behov av att formerna för
kunskapsöverföring mellan forskningssamhället,
energiproducenterna och de företag som
utvecklar energiteknik förstärks och
vidareutvecklas. Bidrag från anslaget bör även i
fortsättningen kunna lämnas med högst 50
procent av kostnaden för investeringar eller
forskningssamarbete. Undantagsvis bör dock
energiforskningsanslaget liksom hittills kunna
kombineras med stöd från det här aktuella
anslaget så att den totala stödnivån blir högre.
Det kan gälla för utveckling av samhälleligt
angelägen teknik där den ekonomiska
drivkraften saknas för företagen på kort sikt.
Regeringen har slagit fast att Sverige skall vara
ett föregångsland i omställningen till hållbar
utveckling. Såväl ur ett energipolitiskt som ur ett
närings- och transportpolitiskt perspektiv är det
en strategiskt avgörande fråga att minska
utsläppen från transportsektorns
energianvändning. 200 miljoner kronor
disponeras därför från anslaget för ett utökat
samarbete med svensk fordonsindustri kring
utveckling av mer miljövänliga och
energieffektiva fordon under perioden 2000 –
2005.
Regeringen har vidare konstaterat att regionala
tillväxtavtal för åren 2000 – 2002 omfattar
åtgärder inriktade på energiproduktion och
teknikutveckling. Anslaget får disponeras för att
medfinanisera sådana åtgärder.
Resultatinformation
Under 1999 har beslut fattats om totalt 236
miljoner kronor från anslaget. Anslaget används
till att finansiera forskning vid universitet och
högskolor samt tillämpad branschgemensam
forskning vid institut och företag. En nära
samverkan med näringslivet har eftersträvats och
samfinansiering från näringslivet med 60 procent
av de totala programkostnaderna är vanligast
förekommande. Viss medfinansiering från andra
statliga finansiärer förekommer dessutom.
Medfinansiering från andra statliga finansiärer
och samfinansiering från näringslivet
förekommer. Anslaget används tillsammans med
anslagen 35:5 Energiforskning och 35:7
Introduktion av ny energiteknik för att
finansiera långsiktiga forsknings- och
utvecklingsinsatser. Den totala
medelsanvändningen för dessa anslag fördelad på
utvecklingsområden redovisas i tabell 3.6.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att
i samband med energiteknikstöd göra åtaganden
som innebär utgifter även efter det aktuella
budgetåret. Sådana bemyndiganden behövs även
för 2001. Riksdagen bör bemyndiga regeringen
att besluta om sådana åtaganden. Högsta belopp
enligt tabell 5.13.
Tabell 5.13 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1999
utfall
2000
prognos
2001
beräknat
2002
beräknat
2003 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
281 601
281 602
257 602
Nya förpliktelser
153 865
160 000
406 298
Infriade förpliktelser*
-153 864
-184 000
-133 900
-220 000
-310 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
281 602
257 602
530 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
335 000
520 000
530 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Slutsatser
Anslagsnivån för 2001 är i enlighet med den
ekonomiska ram som riksdagen godkände
hösten 1997 (prop. 1997/97:1, utg.omr. 21, bet.
1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133).
Enligt 1997 års energipolitiska beslut är syftet
att forsknings- och utvecklingsinsatser skall
stödjas som är strategiska för teknikutvecklingen
på energiområdet. Verksamheten innebär en
fortsatt användning och förstärkning av det stöd
som hittills givits för branschgemensam
forskning.
Regeringen bedömer att mot bakgrund av de
insatser som redovisats i avsnitt 3.5.1 har
verksamheten förutsättningar att bedrivas
ändamålsenligt.
5.8.6 35:7 Introduktion av ny
energiteknik
Tabell 5.14 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
80 438
Anslags-
sparande
266 307
2000
Anslag
230 000
Utgifts-
prognos
100 000
2001
Förslag
230 000
2002
Beräknat
230 000
2003
Beräknat
230 000
Anslaget disponeras för att främja utvecklingen
av teknik baserad på förnybara energislag och
effektiv energianvändning i industriella processer
i försöks- eller fullskaleanläggningar.
Förordningen (1998:654) om energiteknikbidrag
trädde i kraft den 15 juli 1998. I förordningen
finns bestämmelser om stöd till ny energiteknik i
enlighet med 1997 års energipolitiska beslut.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett sjuårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår stöd till ny
teknik baserad på förnybara energislag och
effektiv energianvändning i industriella processer
i försöks- eller fullskaleanläggningar. Riksdagen
godkände hösten 1997 (prop. 1997/98:1,
utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr.
1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om
sammantaget 1 610 miljoner kronor för perioden
1998 - 2004.
Regeringen har vidare konstaterat att regionala
tillväxtavtal för åren 2000 – 2002 omfattar
åtgärder inriktade på energiproduktion och
teknikutveckling. Anslaget får disponeras för att
medfinanisera sådana åtgärder.
Som framgått ovan är ett av anslagets syften
att främja effektiv energianvändning i industrin.
För att integrera miljöhänsyn och åtgärder för en
hållbar utveckling krävs en balans mellan
kompletterande styrmedel. Skatteinstrumentet
kan till en del bidra till måluppfyllelsen. Men det
finns också ett behov av att utveckla och
introducera nya typer av styrmedel som
komplement till lagstiftning, skatter och
subventioner. Regeringen har därför den 31
augusti i år beslutat om att inom
regeringskansliet tillsätta en förhandlare med
uppgift att ta fram underlag och förslag till
långsiktiga avtal med syfte att på ett
kostnadseffektivt sätt uppnå effektivare
energianvändning i den energiintensiva industrin
och minska utsläppen av växthusgaser.
Förhandlaren skall till sitt förfogande ha en
expertgrupp bestående av representanter för
berörda departement och myndigheter. Denna
verksamhet är förenlig med ändamålet för
anslaget 35:7 Introduktion av ny energiteknik.
Resultatinformation
Under 1999 har beslut fattats om totalt
138 miljoner kronor. Under perioden 1998 -
2000 har hittills beslut fattats om 494 miljoner
kronor och 153 miljoner kronor har betalats ut.
Medfinansiering från andra statliga finansiärer
och samfinansiering från näringslivet
förekommer. Anslaget används tillsammans med
anslagen 35:5 Energiforskning och 35:6
Energiteknikstöd för att finansiera långsiktiga
forsknings- och utvecklingsinsatser. Den totala
medelsanvändningen för dessa anslag fördelad på
utvecklingsområden redovisas i tabell 3.6.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att
i samband med stöd till introduktion av ny
energiteknik göra åtaganden som innebär
utgifter även efter det aktuella budgetåret.
Sådana bemyndiganden behövs även för 2001.
Riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta
om sådana åtaganden. Högsta belopp enligt
tabell 5.15.
Tabell 5.15 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1999
utfall
2000
prognos
2001
beräknat
2002
beräknat
2003 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
319 477
341 583
421 583
Nya förpliktelser
102 544
180 000
536 900
Infriade förpliktelser*
-80 438
-100 000
-236 900
-250 000
-472 000
Utestående förpliktelser vid årets slut
341 583
421 583
721 583
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
1 150 000
920 000
722 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Slutsatser
Anslagsnivån för anslaget B6 Introduktion av ny
energiteknik för 2000 är i enlighet med den
ekonomiska ram som riksdagen godkände
hösten 1997 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 21, bet.
1997/98:NU2, rskr. 1997/98:133).
Enligt 1997 års energipolitiska beslut är syftet
med energiteknikbidraget att stödja ny teknik
som med reducerad risk för företagen kan
utvecklas i full skala och demonstreras inför
kommersiell användning. Vidare skall
teknikupphandling kunna utnyttjas inom ramen
för anslaget. De enskilda projekten kan bli
mycket omfattande. En förutsättning för
initiering av nya projekt är ett väsentligt
ekonomiskt engagemang från näringslivet, vilket
dock kan bli svårt i nuläget med hänsyn till de
låga elpriserna. Det ligger därför i verksamhetens
natur att det är svårt att planera och överblicka
vilka projekt som kan komma att aktualiseras
under den återstående programperioden.
Regeringen gör dock bedömningen att mot
bakgrund av de insatser som redovisats i avsnitt
3.5.1 har verksamheten förutsättningar att
bedrivas ändamålsenligt under perioden.
5.8.7 35:8 Energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser
Tabell 5.16 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
29 955
Anslags-
sparande
72 949
2000
Anslag
50 000
Utgifts-
prognos
30 000
2001
Förslag
50 000
2002
Beräknat
50 000
2003
Beräknat
50 000
Anslaget disponeras för energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser. Sådana
insatser ingår som en viktig del i strategin för
minskad klimatpåverkan från energisektorn.
Insatserna skall huvudsakligen avse s.k.
gemensamt genomförande inom ramen för FN:s
klimatkonvention. Med gemensamt
genomförande avses att konventionens parter
med höga åtgärdskostnader för
utsläppsminskningar tillsammans med ett
mottagarland med lägre åtgärdskostnader vidtar
åtgärder i detta land och i gengäld erhåller en
kreditering som kan räknas av mot egna utsläpp
vid uppfyllande av åtaganden att minska eller
begränsa utsläpp av växthusgaser.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände år 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett sjuårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser som en
viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan.
Riksdagen godkände hösten 1997 (prop.
1997/98:1, utg.omr. 21, bet. 1997/98:NU2, rskr.
1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget
uppgående till sammantaget 350 miljoner kronor
för perioden 1998 – 2004.
Resultatinformation
Under åren 1993 – 1997 genomförde NUTEK
åtgärder för att effektivisera energianvändning
och introducera förnybara energislag i Baltikum
och Östeuropa i syfte att minska utsläppen av
koldioxid och andra klimat- och
miljöpåverkande ämnen från energisystemen i
dessa länder. Sedan den 1 januari 1998 ansvarar
Statens energimyndighet för motsvarande
verksamhet, vars klimatinriktning har
tydliggjorts ytterligare. Sammantaget har
regeringen beviljat 368,4 miljoner kronor för
insatser under perioden 1993 – 1999.
Huvuddelen av medlen har använts för
långivning till anläggningsägare för att finansiera
investeringar i uppvärmningssektorn. Under
perioden t.o.m. 1999 omfattade programmet 63
projekt som var färdigställda och tagna i drift
samt ytterligare tre projekt som var under
genomförande. Dessutom tillkom sju
vänortsprojekt. Dessa projekt utgörs
huvudsakligen av pannkonverteringar (27 st) för
vilka investeringarna uppgått till 105 miljoner
kronor. Inom området fjärrvärmedistribution
har 15 projekt genomförts till en
investeringskostnad på 29,6 miljoner kronor och
inom energieffektiviseringsområdet 11 projekt
motsvarande investeringar på 17 miljoner
kronor. Dessutom har 13 systemprojekt
genomförts till en investeringskostnad på 74
miljoner kronor.
Kostnaden för utsläppsreduktioner för de
svenska insatserna varierar beroende på bl.a.
projekttyp och projektens beräknade livslängd.
Konverteringsprojekten är i jämförelse med
övriga projekttyper de mest kostnadseffektiva.
Kostnaden för att reducera koldioxid genom
dessa projekt uppgår i genomsnitt till ca 55–60
kronor/ton. Energieffektiviseringsprojekten har
de högsta reduktionskostnaderna med en
kostnad upp till 400 kronor/ton koldioxid.
Kostnadsuppskattningarna baseras oftast på en
jämförelse med utsläppen innan åtgärder vidtogs
och kan därför vara en underskattning av
reduktionskostnaden jämfört med
utsläppsminskningar beräknade relativt
referensscenarier. Dock framstår, vid en
jämförelse med kostnader för motsvarande
åtgärder i Sverige, insatserna ofta som
kostnadseffektiva.
Inom ramen för 1999 års utvärdering av det
energipolitiska programmet har en översiktlig
bedömning av Statens energimyndighets insatser
på detta område gjorts. I utvärderingen bedöms
att myndigheten arbetar seriöst med projekt och
metodutveckling. I utvärderingen påpekas också
att en introduktion av nya slags projekt –
energieffektivisering och kraftvärme – kan leda
till sämre effektivitet och högre kostnader.
Vidare leder projekt med elproduktion till
relativt högre kostnader eftersom den ersatta
elkraften ofta härrör från icke–fossila
energikällor. Det påpekas också att myndigheten
inte inkluderar driftkostnader i sina
kostnadsberäkningar. Klimatkonventionens
sekretariat efterfrågar dock för närvarande ingen
information om driftskostnader för projekt
under pilotfasen för gemensamt genomförande.
Ett viktigt syfte med de svenska insatserna är
att bidra till kunskap om förutsättningar och
kostnadsförhållanden för s.k. gemensamt
genomförande inom ramen för åtaganden under
klimatkonventionen. Det är särskilt viktigt att
belysa möjligheterna att utveckla denna
mekanism till ett internationellt klimatpolitiskt
instrument som är effektivt, tillförlitligt och
rättvist. Insatserna har därför rapporterats till
klimatkonventionens sekretariat, som
sammanställer och analyserar uppgifter från
konventionens parter inom ramen för den
pågående pilotfasen för gemensamt
genomförande. De många och relativt små
svenska projekten utgör en stor andel av samtliga
inrapporterade projekt.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Regeringen bör få möjlighet att göra åtaganden
även efter det aktuella budgetåret och fördela
åtaganden som innebär utgifter enligt
nedanstående tabell. Riksdagen bör bemyndiga
regeringen att besluta om sådana åtaganden.
Högsta belopp enligt tabell 5.17.
Tabell 5.17 Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser
Tusental kronor
1999
utfall
2000
prognos
2001
beräknat
2002
beräknat
2003 –
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början
0
32 380
57 380
Nya förpliktelser
62 335
55 000
37 620
Infriade förpliktelser*
29 955
30 000
50 000
30 000
15.000
Utestående förpliktelser vid årets slut
32 380
57 380
45 000
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam
23 600
45 000
45 000
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser.
Slutsatser
Vid klimatkonventionens partsmöte i Kyoto i
december 1997 enades konventionens parter om
åtaganden för att begränsa och minska utsläppen
av klimatpåverkande gaser samt öka upptaget av
sänkor. Ett mål motsvarande en total minskning
för de industrialiserade länderna på 5,2 % sattes
upp för perioden 2008 – 2012. Protokollet
innehåller bestämmelser för gemensamt
genomförande såväl i industrialiserade som
utvecklingsländer. Dessa bestämmelser skall
preciseras under kommande partsmöten.
Pilotfasen för gemensamt genomförande som
inleddes år 1995 togs upp till beslut år 1999 och
förlängdes.
Mot bakgrund av överenskommelsen i Kyoto,
erfarenheterna under pilotfasen och de
genomförda utvärderingarna av insatser på
energiområdet har regeringen kontinuerligt
anpassat inriktningen för de energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatserna. Bl.a
har en förbättrad samordning mellan Sidas och
Energimyndighetens verksamhet inom klimat-
och energiområdet genomförts.
Verksamheten inriktas nu på egentligt
gemensamt genomförande med möjlighet till
faktisk framtida kreditering av uppnådda resultat
beträffande utsläppsförändringar. De höga krav
som då ställs på trovärdighet bör ges en stor vikt
vid projektens utformning och avtal slutas med
mottagarländer. Detta kan påverka antalet
projekt och även tidsutdräkten vid förberedelse-
och genomförandefaserna. Den klimatpolitiska
målsättningen skall ytterligare förtydligas och
prioriteras. Kostnadseffektiviteten med avseende
på den klimatpolitiska effekten bör jämte kravet
på säkerställd additionalitet beträffande ut-
släppsminskningar vara avgörande vid projektens
utformning. Kostnaderna för uppföljning av
faktisk utveckling bör hållas nere samt större
projekt eftersträvas.
Vid Kyotoförhandlingarna definierades
mekanismen för ren utveckling (den s.k. Clean
Development Mechanism) för insatser i
utvecklingsländerna. Insatser, som uppfyller
kraven i det regelverk man nu förhandlar om för
denna mekanism och som begränsar utsläpp eller
ökar upptag av klimatpåverkande gaser, skall
enligt protokollet kunna tillgodoräknas
investerarna fr.o.m. 2000. Det är mot denna
bakgrund angeläget att eftersträva att insatser
görs även i utvecklingsländer. Regeringen har
därför uppdragit åt Statens energimyndighet att
genomföra en förstudie för ett projekt som skall
uppfylla de krav som kan ställas på detta slags
projekt, bl. a. som bidrag till en hållbar
utveckling. Myndigheten har redovisat kriterier
för sådana projekt och sin avsikt att förbereda ett
projekt i Afrika.
Sverige har i avtal med Världsbanken beslutat
delta tillsammans med andra länder och även
företag i Världsbankens pilotprojekt för en
internationell klimatfond Prototype Carbon
Fund, som avses genomföra investeringsprojekt
med syfte att minska klimatpåverkan i såväl
utvecklingsländer som industriländer. Ett syfte
med fonden är att åstadkomma projekt som kan
ge underlag för tillgodoräknande enligt
bestämmelserna om gemensamt genomförande
respektive Clean Development Mechanism. Ett
annat minst lika viktigt syfte är att åstadkomma
kunskapsutveckling rörande de metodologiska
frågor som aktualiseras i dessa sammanhang. Det
hittillsvarande arbetet med fonden har redan
burit frukt och utgjort ett verkningsfullt och
mönsterbildande bidrag till förhandlingarna om
regler och riktlinjer för Kyotoprotokollets
flexibla mekanismer.
För att utreda hur klimatkonventionens ovan
nämnda flexibla mekanismer samt internationell
handel med överlåtbara utsläppsrätter kan
introduceras i Sverige har en av regeringen tillsatt
expertutredning (dir. 1999:25) utarbetat ett
förslag till fortsatt arbete (SOU 2000:45).
Utredaren har haft löpande kontakt med och
redovisat resultat till Klimatkommittén (dir.
1998:40) som redovisat ett förslag till svensk
klimatstrategi
(SOU 2000:23). Betänkandena har nyligen
remissbehandlats och beredningen fortgår nu
inom Regeringskansliet.
5.8.8 35:9 Täckande av förluster i
anledning av statliga garantier inom
energiområdet
Tabell 5.18 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
0
Anslags-
sparande
10 000
2000
Anslag
5 000
Utgifts-
prognos
5 000
2001
Förslag
5 000
2002
Beräknat
5 000
2003
Beräknat
5 000
Anslaget disponeras för utgifter för förluster i
samband med lånegarantier som har lämnats
enligt förordningen (1981:717) om statlig garanti
för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol och
förordningen (1988:805) om statligt stöd ur
Energiteknikfonden, m.m. Anslaget har t.o.m. år
1995/96 även disponerats för utgifter för
förluster i samband med lånegarantier som har
lämnats enligt förordningen (1983:1107) om
statligt stöd för att ersätta olja m.m.
Ställda garantier enligt förordningen om
statlig garanti för utvinning m.m. av olja,
naturgas eller kol har avvecklats successivt och
avser numera enbart verksamhet inom
naturgasområdet. Dessa garantier är bundna
genom avtal (prop. 1987/88:72, bet.
1987/88:NU16, rskr. 1987/88:120).
Garantiramen uppgår till 1 000 miljoner kronor
(prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. 1991/92:NU25,
rskr. 1991/92:271). Den 31 december 1997
uppgick summan av utestående garantier till ca
116 miljoner kronor. Någon avgift för garantin
tas inte ut. Motsvarande belopp belastar i stället
anslaget.
Under budgetåret 1999 har inga infrianden
gjorts under anslaget. Inga återvinningar och
inga avgifter har inbetalats för garantier
hänförliga till förordningen (1981:717) om
statlig garanti för utvinning av olja, naturgas eller
kol.
Regeringens överväganden
Beräknade förluster uppgår till 5 miljoner kronor
för vart och ett av åren 2001, 2002 och 2003.
5.8.9 35:10 Skydd för småskalig
elproduktion
Tabell 5.19 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
-
Anslags-
sparande
-
2000
Anslag
250 000
Utgifts-
prognos
200 000
2001
Förslag
210 000
2002
Beräknat
210 000
2003
Beräknat
0
Anslaget disponeras av Energimyndigheten för
bidrag till småskalig elproduktion. Stödet
utbetalas med 9 öre/kWh el som under perioden
1 november 1999 till 1 januari 2001 produceras i
elproduktionsanläggningar med en effekt om
högst 1 500 kW. Stödet godkändes i juni 2000 av
Europeiska kommissionen. De villkor som gäller
för stödet regleras i förordningen om stöd till
småskalig elproduktion (2000:614) som trädde i
kraft den 15 juli 2000.
Regeringens överväganden
Leveranskoncessionssystemets upphörande
innebar att det ekonomiska stöd som ägare av
småskaliga produktionsanläggningar erhöll
genom leveranskoncessionärernas
mottagningsplikt togs bort. Med anledning av
regeringens förslag i budgetpropositionen för
2000 (prop. 1999/2000:1 utg. omr. 21, bet.
1999/2000:NU3, rskr. 1999/2000:115) beslutade
riksdagen att under en övergångsperiod från den
1 november 1999 till utgången av 2000 införa ett
tillfälligt stöd till småskalig elproduktion. I
regeringens proposition om ekonomiska
förutsättningar för elproduktion från förnybara
energikällor (prop. 1999/2000:134) föreslås att
det nuvarande tillfälliga stödet till småskalig
elproduktion förlängs till utgången av 2002.
Regeringen föreslår också att stödnivån på 9 öre
per kWh behålls under hela perioden.
Resultatinformation
Statens energimyndighet har utfärdat föreskrifter
om formerna för redovisning och utbetalning
m.m. av stöd till småskalig elproduktion.
Myndigheten fattar sedan den 1 september 2000
beslut om utbetalning av stödet. Utbetalning av
stödet kommer att ske i efterskott och
kvartalsvis. I den första omgången fattas beslut
om utbetalning av stöd för elproduktion under
perioden 1 november 1999 – 30 juni 2000. Efter
september kommer beslut fattas om stöd för
kvartalet 1 juli – 30 september och efter
december kommer beslut att fattas om stöd för
kvartalet 1 oktober – 31 december 2000.
Slutsatser
Regeringen föreslår att anslaget förlängs t.o.m.
utgången av 2002. Regeringen föreslår att
anslaget skall finansieras genom att 150 miljoner
kronor förs bort från den beräknade ramen för
anslaget 35:2 Bidrag för att minska elanvändning
för vart och ett av åren 2001 och 2002 och att
60 miljoner kronor förs bort från den beräknade
ramen för anslaget 35:3 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor för vart
och ett av åren 2001 och 2002. Dessa
indragningar skapar tillsammans ett utrymme
inom utgiftsområde 21 Energi på 210 miljoner
kronor för anslaget 35:10 Skydd för småskalig
elproduktion under vart och ett av åren 2001 och
2002.
5.8.10 35:11 Ersättning för vissa
kostnader vid avveckling av en
reaktor i Barsebäcksverket
Tabell 5.20 Anslagsutvecklingen
Tusental kronor
1999
Utfall
-
1
Anslags-
sparande
-
2000
Anslag
430 000
1
Utgifts-
prognos
430 000
2001
Förslag
337 000
2002
Beräknat
342 171
2
2003
Beräknat
337 757
3
1 Varav 430 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 2000.
2 Motsvarar 336 000 tkr i 2001 års prisnivå.
3 Motsvarar 325 000 tkr i 2001 års prisnivå.
Anslaget B10 anvisades på tilläggsbudget för
2000 i samband med 2000 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1999/2000:100, bet.
1999/2000:FiU27, rskr. 1999/2000:262). Från
och med 2001 har anslaget beteckningen 35:11.
Anslaget skall användas för ersättning till
Barsebäcks Kraft AB (BKAB) för de särskilda
kostnader som uppstår vid singeldrift i
Barsebäcksverket, till följd av avställningen av
den första reaktorn i verket. Vidare skall anslaget
användas för att utbetala ersättning till BKAB för
merkostnader för avställnings- och servicedrift
för den avställda reaktorn. Ersättningen skall
utbetalas månadsvis i efterskott och de angivna
beloppen skall uppräknas med nettoprisindex.
De första utbetalningarna blir aktuella i
anslutning till tillträdesdagen, som kan infalla
tidigast en månad efter det slutliga godkännandet
av avtalet.
Regeringen beslutade den 5 februari 1998 med
stöd av lagen om kärnkraftens avveckling, att
rätten enligt regeringens beslut den 6 februari
1970 och den 17 oktober 1985 att driva
kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 för att utvinna
kärnenergi skulle upphöra vid utgången av juni år
1998. Regeringen förordnade f.d.
generaldirektören Kaj Janérus att företräda
staten i förhandlingar med Barsebäcksverkets
ägare Sydkraft AB om avvecklingen av
kärnkraftsanläggningen.
Regeringsrätten beslutade den 14 maj 1998 om
inhibition av regeringens beslut om stängning av
Barsebäck 1 före den 1 juli 1998. Den 16 juni
1999 meddelade regeringsrätten att regeringens
beslut skall stå fast. Emellertid skulle rätten att
driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 inte
upphöra förrän vid utgången av november 1999.
Den 30 november 1999 slöts ett förslag till
ramavtal om förtida avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket mellan staten, Sydkraft AB och
Vattenfall AB. I samband med att förslaget till
avtal slöts, ställdes Barsebäck 1 av. Riksdagen har
godkänt de åtaganden som följer av avtalet
(prop. 1999/2000:63, bet. 1999/2000:NU11,
rskr. 1999/2000:200)
Av avtalet framgår att Sydkraft AB har rätt till
ersättning i form av pengar för vissa kostnader
som uppstår till följd av avställningen av
Barsebäck 1. Det rör sig om särskilda kostnader
som uppstår till följd av att enbart en av
kraftverkets reaktorer får drivas för utvinning av
kärnenergi, s.k. singeldrift samt om kostnader
för avställnings- och servicedrift av Barsebäck 1.
Åtgärder för el- och värmeförsörjning i
Sydsverige
Anslaget B 9 Åtgärder för el- och
värmeförsörjning i Sydsverige, som var uppfört
på statsbudgeten under 1998 och 1999,
disponeras för åtgärder som stärker el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige. Från och med
2000 förs anslaget inte längre upp på
statsbudgeten.
Regeringen beslutade den 26 juni 1997 att
inrätta en delegation med uppgift att utveckla el-
och värmeförsörjningen i Sydsverige (DESS).
Delegationen skulle ursprungligen redovisa sitt
arbete till regeringen senast den 1 oktober 1999.
Regeringen beslutade den 18 februari 1999 om
förlängd tid för redovisning av delegationens
uppdrag.
Förordningen (1999:213) om statligt stöd till
energiförsörjningen i Sydsverige trädde i kraft
den 15 maj 1999.
Regeringen beslutade den 11 november 1999
förordning om ändring i förordningen (1999:62)
med instruktion för Delegationen för
Energiförsörjning i Sydsverige. Ändringen
innebär att delegationen senast den 31 mars 2000
i en särskild redovisning skall bedöma
utvecklingen när det gäller el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige och att
verksamheten skall slutredovisas senast den 31
december 2000.
Delegationen har i en skrivelse den 30 juni
2000 anhållit om att delegationens mandattid
utsträcks till i första hand den 31 december 2002
och att slutrapporten får senareläggas till nämnda
datum.
Regeringens överväganden
Riksdagen godkände 1997 (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272)
utformningen av ett flerårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. I programmet ingår stöd för
åtgärder för att utveckla energiförsörjningen i
Sydsverige. Regeringen har för detta ändamål
tillkallat en delegation. Riksdagen godkände
hösten 1997 (prop. 1997/98:1,
utg.omr. 21, bet. 1997/98: NU2, rskr.
1997/98:133) ekonomiska ramar för anslaget om
sammantaget 400 miljoner kronor för perioden
1998 – 1999.
Enligt regeringsbeslut den 26 juni 1997 har
Delegationen för Energiförsörjning i Sydsverige
till uppgift att initiera åtgärder som stärker
regionens el– och värmeförsörjning. Åtgärderna
bör kunna gälla såväl energihushållning och
minskad elanvändning som utbyggnad av el– och
värmeproduktion. Delegationen skall bidra med
planerings– och projekteringsstöd och utreda
behovet av investeringar i infrastruktur.
Effektivare energianvändning och en ökad
användning av förnybara energislag är angelägna
mål liksom ett bättre utnyttjande av det
befintliga naturgasnätet.
Resultatinformation
Statens energimyndighet disponerar anslaget för
Delegationens för Energiförsörjning i Sydsverige
räkning. Enligt Energimyndighetens årsrapport
har 40 miljoner kronor utbetalats till
delegationen under 1999. Under det första
halvåret 2000 har enligt Energimyndighetens
delårsrapport 20,6 miljoner kronor betalats ut.
Totalt har prognostiserats utbetalningar
uppgående till 70 miljoner kronor innevarande
budgetår.
Delegationen för Energiförsörjning i
Sydsverige har överlämnat redogörelser för
verksamheten under första och andra halvåret
1999 samt för första halvåret 2000. Under 1999
inkom till delegationen 67 ansökningar om
ekonomiskt stöd. Under första halvåret 2000
inkom ytterligare 111 ansökningar om
ekonomiskt stöd. Vid halvårsskiftet var totalt
143 ansökningar föremål för någon form av
åtgärd.
Delegationen har den 31 mars 2000
överlämnat sin särskilda rapport om
utvecklingen av el- och värmeförsörjningen i
Sydsverige, Energirapport Sydsverige. I
rapporten redovisas dels delegationens arbete
med att stärka el- och värmeförsörjningen på
kort sikt, dels arbetet med att stödja utveckling
av ny energiteknik. Redovisningen sammanfattas
nedan.
Tabell 5.21 Stöd till projekt i Sydsverige
Projekt för att stärka el- och
värmeförsörjningen på kort sikt
Antal
projekt
Beviljat stöd-
belopp
(Miljoner
kronor)
Effektivare energianvändning
7
23,4
Konvertering från el
10
39,8
Tillförsel av el
11
76,3
Summa
28
139,5
Projekt för att stärka utveckling av
ny energiteknik
Ny energianvändningsteknik
9
7,1
Ny energitillförselteknik
13
61,0
Planerings- och projekteringsstöd
12
10,9
Summa
34
79,0
Summa alla projekt
62
218,5
Således har delegationen per den 31 mars 2000
beslutat om stöd till 62 olika projekt till ett
sammantaget belopp av 218,5 miljoner kronor.
Vid halvårsskiftet hade denna siffra stigit till ca
230 miljoner kronor.
Slutsatser
Förordningen om statligt stöd till
energiförsörjningen i Sydsverige trädde inte i
kraft förrän den 15 maj 1999, vilket har försvårat
delegationens verksamhet. Före detta datum
kunde endast principbeslut om stöd fattas av
delegationen. Efter det att förordningen trätt i
kraft har principbesluten effektuerats i form av
konkreta beslut om stöd från delegationen.
Utbetalade medel uppgick vid utgången av 1999
till knappt 40 miljoner kronor. Anledningen till
att mer pengar inte har kunnat betalas ut är dels
att projekten blivit fördröjda på grund av att
stödförordningen trädde i kraft så sent, dels de
utgiftsbegränsningar som gällt för delegationens
verksamhet under 1999. Begränsning av
utgifterna gäller även under 2000.
Regeringen har beslutat att delegationens
verksamhet i dess nuvarande form skall få
fortsätta till och med utgången av år 2000.
Därefter kan uppföljnings- och
avslutningsarbeten bli aktuella. Delegationens
framställan om förlängd mandattid bereds för
närvarande i Regeringskansliet.
6 Vissa övriga frågor
6.1 Omfattning
I detta avsnitt redogörs för vissa frågor med
anknytning till delområdet Politik för ett
uthålligt energisystem, vilka emellertid inte
belastar statsbudgetens utgiftssida och därför
redovisas i särskild ordning.
6.2 Skattefriheten för
vindkraftsproducerad elektrisk
kraft
Regeringens bedömning: Skattefriheten för
vindkraftsproducerad elektrisk kraft skall gälla
till utgången av 2002.
Skälen för regeringens bedömning: Den s.k.
miljöbonusen infördes den 1 juli 1994 på initiativ
av riksdagen (bet. 1993/94:SkU34). Införandet
innebar att bestämmelserna i lagen (1994:1776)
om skatt på energi (LSE) kompletterades med
bestämmelser om att avdrag får göras i
deklarationen avseende vindkraftsproducerad
elkraft av den som är skyldig att betala
energiskatt för elektrisk kraft (11 kap. 10 § fjärde
stycket). För avdraget tillämpas den skattesats
som gäller för hushållsförbrukning i södra
Sverige (11kap., 3 § första stycket 4), f.n. 16,2
öre/kWh. Avdragets storlek är således
oberoende av vilken skattesats som tillämpats vid
leveransen av den vindkraftsproducerade kraften,
dvs. det finns ingen direkt koppling mellan den
skatt som faktiskt skulle ha betalats för en
elleverans och det belopp med vilket avdrag får
göras i deklarationen.
Skattelagstiftningen innehåller inte några
regler om i vilken utsträckning miljöbonusen
skall föras vidare till producenten. Riksdagen
förutsatte dock vid sin behandling av reglerna att
så skulle ske och uttalade att miljöbonusen utgår
utöver det pris som följer av reglerna i övrigt. På
dagens fria elmarknad utgör miljöbonusen
självklart ett viktigt element vid
elhandelsföretagens värdering av den
vindkraftsproducerade kraften och enligt vad
regeringen har erfarit innehåller avtalen mellan
producent och köpare vanligtvis en särskild
bestämmelse om överföring av miljöbonusen till
producenten.
Den 26 oktober 1999 beslutade Europeiska
kommissionen att miljöbonusen är förenlig med
EG-fördraget (statsstödsärende NN143:96, dnr.
EUN96/1788). Enligt kommissionens praxis bör
driftsstöd för elproduktion från förnybara
energikällor vara tillfälligt. Vid utgången av år
2000 kommer miljöbonusen att ha gällt under
sex och ett halvt år. I samband med ärendets
behandling har regeringen hänvisat till den
pågående översynen av de stödformer som nu
tillämpas för förnybar elproduktion och att ett
nytt skyddssystem beräknas träda i kraft den 1
januari 2001. Regeringen har därvid förbundit sig
att i samband med införandet av det nya
skyddssystemet avskaffa miljöbonusen i dess
nuvarande form eller att under 2000 göra en
förnyad anmälan av miljöbonusen till Europeiska
kommissionen.
I regeringens proposition om Ekonomiska
förutsättningar för elproduktion från förnybara
energikällor (prop. 1999/2000:134) föreslås att
ett marknadsbaserat stödsystem för förnybar
elproduktion införs från och med 2003.
Miljöbonusen utgör i dag ca 40 procent av
vindkraftproducenternas intäkter och är
nödvändig för vindkraftens överlevnad. För att
uppfylla riksdagens riktlinjer för energipolitiken
bör miljöbonusen därför behållas under åren
2001 och 2002, tills det nya systemet införs. En
förutsättning för detta är dock att
kommissionen, vid en förnyad prövning, finner
stödet förenligt med EG-fördraget.
6.3 Biobränslenas konkurrenskraft
vid fjärrvärmeleveranser till
industrin
Regeringens bedömning: Något förslag om stöd
till biobränslen för fjärrvärmeleveranser till
industrin läggs inte fram.
Bakgrund
Regeringen har givit Statens energimyndighet i
uppdrag att utreda frågan om biobränslenas
konkurrenskraft vid fjärrvärmeleveranser till
industrin. I sin rapport föreslår
Energimyndigheten att ett stöd inrättas till
biobränslegenererad värme som levereras till
industrin. Rapporten har remissbehandlats.
Energiskattereformen 1993 innebar att för
industrin slopades den allmänna energiskatten på
bränslen och el och koldioxidskatten reducerades
vid bränsleförbrukning inom denna sektor till
25 procent av den generella nivån. Numera
uppgår koldioxidskattenivån för industrin till
50 procent av den generella nivån. De skillnader i
energibeskattningen mellan industrin och
värmesektorn, som uppkom till följd av
reformen, ledde till behov av särskilda regler för
fjärrvärmeleveranser till industrin. För att den
lägre skattenivå som gällde för industrins
bränsleanvändning inte skulle leda till att
värmeverkens konkurrensvillkor försämrades
infördes regler som innebar att den lägre
industriskattenivån även gällde vid verkens
leverans av värme till industrin. I syfte att söka
uppnå en ytterligare ökning av utrymmet för
användning av skattefria biobränslen i
värmeverken infördes den 1 juli 1994 den s.k.
nioöringen, som innebar att fjärrvärmeföretag
fick en kompensation på nio öre per kWh
levererad värme, oavsett om skatte
pliktiga eller skattefria bränslen hade använts vid
värmeproduktionen. Systemet kom dock att
utnyttjas på ett sätt som inte var avsett, bl.a.
genom att värmeproduktionen bröts ut från
tillverkningsföretagen och lades i särskilda bolag.
Kostnaderna för bidragen ökade mycket snabbt
och den 1 september 1996 avskaffades
nioöringen och de gamla reglerna återinfördes.
Skatteutskottet uttalade därvid att behovet av
bibehållna konkurrensförutsättningar borde
tillgodoses genom ett särskilt stöd (prop.
1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31 rskr.
1995/96:305). Frågan har också behandlats av
riksdagen vid senare tillfällen med anledning av
motionsyrkanden. (1996/97:SkU16, rskr.
1996/97:156 och 1997/98:SkU18, rskr.
1997/98:155). När Skatteutskottet senast
behandlade frågan med anledning av ett
motionsyrkande (bet. 1998/99:SkU13, rskr.
1998/99:146) framfördes dock av utskottet att
man delade uppfattningen inom
Regeringskansliet att ett ställningstagande till
frågan hur konkurrensproblemen för
biobränslena skall lösas och vad som möjligen
bör komma i stället för den slopade
värmekompensationen (nioöringen) bör anstå
till dess att den pågående översynen av
energiskatterna har avslutats.
Nioöringsproblematiken kan delas upp i tre
delproblem:
- konkurrensförhållandet mellan bio-
bränslen och fossila bränslen i befintliga
anläggningar,
- lönsamheten för investeringar i nya
biobränsleeldade anläggningar för fjärr-
värmeleveranser till industrin och
- den ekonomiska situationen för vissa
fjärrvärmeföretag.
Det tredje delproblemet hänger samman med att
det efter sänkningen av industrins energiskatter
inte är möjligt för fjärrvärmeföretagen att ta ut
lika höga priser vid försäljning av värme till
industrikunder som före reformen. När
nioöringen togs bort fick därför några företag
med hög andel industrikunder och
biobränslebaserad värmeproduktion svårigheter
att täcka sina kostnader, beroende på
biobränsleanläggningarnas höga
kapitalkostnader. I dagsläget är detta problem
mindre, eftersom det värmepris som kan tas ut
av industrikunderna har ökat p.g.a. höjda
oljepriser.
Energimyndighetens förslag
Energimyndigheten föreslår att ett stöd
konstrueras som ett driftsbidrag, dvs. med ett
bestämt belopp för varje kWh
biobränslegenererad värme som levereras till
industrin. När värme levereras till företag som
har egen produktion av biobränslen minskar den
stödberättigade värmemängden med
energiinnehållet i den mängd biobränslen
företagen avyttrar. Kostnaden för stödet
beräknas till ca 25 miljoner kronor årligen för
varje öre per kWh värme som stödet uppgår till.
Vid exempelvis den gamla stödnivån på nio öre
skulle kostnaden således bli 225 miljoner kronor
per år. Stödet föreslås finansieras genom en
omfördelning inom sektorn, innebärande ett
ökat skatteuttag på fossila bränslen.
Vidare föreslår Energimyndigheten att
behovet av att stimulera till investeringar i nya
biobränslebaserade fjärrvärmeanläggningar, där
industrier utgör en del av den tilltänkta
kundkretsen, tills vidare täcks genom
utnyttjande av stödet till de lokala
investeringsprogrammen. Det finns enligt
Energimyndigheten vid nuvarande förhållanden
därför inte tillräckliga skäl att skapa en särskild
stödordning för detta slag av investeringar.
Energimyndighetens genomgång av befintliga
former av företagsstöd visar att det inte finns
någon stödform som direkt kan tillämpas på de
problem som kvarstår i vissa företag efter
energiskatteomläggningen 1993. Möjligheterna
att inrätta ett särskilt företagsstöd för att lösa
dessa problem bedöms som mycket små.
Energimyndigheten anser att det föreslagna
systemet med driftsbidrag skulle kunna utvecklas
till att i någon utsträckning kompensera för de
underskott som tidigare genererats i företagen.
Förslagen i sina detaljer skall, enligt
Energimyndigheten, ses som en temporär
lösning i avvaktan på resultaten av den större
översyn av energiskattesystemet som pågår inom
Regeringskansliet. Förslagens huvudsakliga
utformning avses dock vara långsiktig.
Remissinstanserna: Rapporten har tillställts 16
remissinstanser. Yttrande har avgetts av
Ekonomistyrningsverket, Riksrevisionsverket
(RRV), Riksskatteverket (RSV),
Naturvårdsverket, Konkurrensverket, Svenska
Kommunförbundet, Industriförbundet,
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF),
Kraftverksföreningen, Fjärrvärmeföreningen,
Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO),
Svenljunga Energi AB och Svenska
Gasföreningen.
Många remissinstanser (Svenska
Kommunförbundet, LRF, Kraftverksföreningen,
Fjärrvärmeföreningen, SVEBIO, Svenljunga
Energi AB, Svenska Gasföreningen) påtalar
behovet av ett nytt energiskattesystem som en
långsiktig lösning på problemet. Som en
temporär lösning förordar vissa remissinstanser
(Svenska Kommunförbundet, LRF,
Fjärrvärmeföreningen, SVEBIO, Svenljunga
Energi AB) ett stöd, dock i de flesta fall med en
annan utformning än Energimyndighetens
förslag. Kraftverksföreningen påpekar att det
finns ett övergångsbehov av speciallösning för
särskilt drabbade företag. Svenska Gasföreningen
är tveksam till stödet. Industriförbundet anser
att ett stöd inte bör införas. Naturvårdsverket
anser att en förstärkning av biobränslenas
konkurrenskraft vid leveranser till industrin är
önskvärd, men att det är bättre att höja skatterna
för industrin. Ekonomistyrningsverket påpekar
att avvägningen mellan olika miljömål är en
politisk fråga och har inga invändningar mot
utredningens förslag under förutsättning att ett
stöd skall lämnas. Verket efterlyser en analys av
måluppfyllelse och kostnader. Riksskatteverket
anser att förslaget innebär att avsevärda
hanteringsproblem för berörda
värmeproducenter och myndigheter kommer att
uppstå och att ett stödsystem bör hanteras
utanför skattesystemet. Riksrevisionsverket
påpekar att riksdagens uttalanden inte kan utgöra
motiv för en stödmodell som kompenserar
företagen för underskott som generats efter det
att regeländringar genomförts som försämrat
företagens förutsättningar. Konkurrensverket
har inga avgörande invändningar mot förslaget
mot bakgrund av målen i det energipolitiska
programmet. Verket instämmer i
Energimyndighetens bedömning att en ny
särskild stödform för vissa
fjärrvärmeanläggningar får anses sakna möjlighet
att godtas enligt EU:s statsstödsregler och därför
inte bör inrättas.
Regeringens överväganden
Vad gäller förhållandena i befintliga anläggningar
framgår av Energimyndighetens beräkningar att
de rörliga produktionskostnaderna per kWh
värme är lägre i biobränsleeldade än i oljeeldade
anläggningar vid leveranser till industrin vid de
energipriser som rådde 1998. Oljepriserna var
detta år extremt låga. I dag är priset på råolja mer
än dubbelt så högt som 1998. Regeringen finner
därför att det inte föreligger något problem med
biobränslenas konkurrenskraft i befintliga
anläggningar vid fjärrvärmeleveranser till
industrin med nuvarande koldioxidskatt på 50
procent av den allmänna nivån. Detta gäller även
om oljepriserna faller tillbaka till en lägre nivå.
Ett driftsbidrag för att stärka biobränslenas
konkurrenskraft i befintliga anläggningar är
därför enligt regeringens mening inte motiverat.
Beträffande frågan om lönsamheten för
investeringar i nya biobränslebaserade
anläggningar för att öka värmeleveranserna till
industrin eller för att ersätta fosileldade
fjärrvärmeanläggningar som används för sådan
produktion anser regeringen att det inte är
ändamålsenligt att stimulera investeringar via ett
driftsbidrag. Aktörerna kan knappast uppleva ett
sådant system som en tillräckligt stabil och
långsiktig grund för ett investeringsbeslut, inte
minst med tanke på de krav på degressivitet och
tidsbegränsning som ställs på stödet utifrån EU:s
statsstödsregler. En diskussion om ett eventuellt
stöd till investeringar i biobränslebaserade
anläggningar för fjärrvärme
leveranser till industrin, utöver vad som täcks av
stödet till de lokala investeringsprogrammen, bör
sättas in i ett större energi- och klimatpolitiskt
sammanhang och kostnaderna för och effekterna
av ett sådant stöd bör vägas mot andra åtgärder
för att stimulera användningen av förnybara
energikällor. Det bör också påpekas att det redan
finns ett investeringsstöd till biobränslebaserade
kraftvärmeanläggningar.
Sammanfattningsvis finner regeringen att ett
bidrag till biobränslen för fjärrvärmeleveranser
till industrin inte är motiverat. Omständigheten
att vissa företag har lönsamhetsproblem utgör
inget skäl för staten att införa ett generellt.
Regeringen avser därför inte att lägga fram något
sådant förslag. Regeringen avser att följa
utvecklingen på området. Den mer generella
frågan om biobränslenas konkurrenskraft
hanteras inom ramen för diskussionerna om
energiskattesystemets utformning. Arbete pågår
också med att ta fram nya styrmedel för att
främja förnybara energikällor, såsom
certifikatshandel med el från förnybara
energikällor och handel med utsläppsrätter
Bilaga 1
Nya anslagsbenämningar
Bilaga 1
Nya anslagsbenämningar
Innehållsförteckning
Nya anslagsbenämningar 74
Tabellförteckning
Tabell 1.1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001 74
Nya anslagsbenämningar
Av tabellen nedan framgår benämningen på anslagen åren 2000 och 2001. Syftet med tabellen är att
underlätta övergången till dom nya benämningar som följer av att politikområden införts.
Tabell 1.1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001
Benämning
2000
Benämning
2001
Anslagets namn
A1
35:1
Statens energimyndighet:
Förvaltningskostnader
B1
35:2
Bidrag för att minska elanvändning
B2
35:3
Bidrag till investeringar i elproduktion
från förnybara energikällor
B3
35:4
Åtgärder för effektivare
energianvändning
B4
35:5
Energiforskning
B5
35:6
Energiteknikstöd
B6
35:7
Introduktion av ny energiteknik
B7
35:8
Energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser
B8
35:9
Täckande av förluster i anledning av
statliga garantier inom energiområdet
B9
35:10
Skydd för småskalig elproduktion
B10
35:11
Ersättning för vissa kostnader vid
avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
2
9
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
10
11
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
32
33
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
42
41
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
64
65
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
70
71
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 21
74
73