Post 5590 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
2000/01:51 ·
Hämta Doc ·
2000 års redogörelse för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Skr. 2000/01:51
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Skr. 51
Regeringens skrivelse
2000/01:51
2000 års redogörelse för tillämpningen av lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll
Skr.
2000/01:51
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 7 december 2000
Ingela Thalén
Thomas Bodström
(Justitiedepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för tillämpningen av lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll under tiden 1 juli 1999 till
den 30 juni 2000.
I skrivelsen konstateras att lagen har tillämpats tre gånger under den
aktuella perioden.
Innehållsförteckning
Fel! Bokmärket är inte definierat.
2 Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll 3
3 Den parlamentariska kontrollen 4
4 Redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild
utlänningskontroll 5
5 Den internationella terrorismens utveckling 5
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december
2000…..8
1 Inledning
I samband med införandet av lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll ansågs att den parlamentariska kontrollen av hur
regeringen tillämpar terroristbestämmelserna och reglerna om
tvångsåtgärder även i fortsättningen skulle ske genom att regeringen
årligen lämnar en skrivelse till riksdagen (prop 1990/91:118 s. 72, bet.
1990/91:JuU29 s. 32, rskr. 1990/91:298). Den senaste redogörelsen
lämnades i regeringens skrivelse 1999/2000:37.
Regeringen lämnar nu en motsvarande redogörelse för tiden den 1 juli
1999 till den 30 juni 2000. Rikspolisstyrelsen har som underlag för
redogörelsen i en skrivelse till regeringen daterad den 6 november 2000
redogjort för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll
under den aktuella perioden.
2 Lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll
Särskilda bestämmelser med syfte att bekämpa terrorism infördes i
svensk lagstiftning genom lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Reglerna
syftade till att göra det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att
komma in eller stanna kvar i Sverige och att skapa utrymme för kontroll
i de fall då de av asylrättsliga skäl ändå måste beredas en fristad i landet.
Bestämmelserna har ändrats vid flera tillfällen. Sedan den 1 juli 1991
återfinns de i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.
Vid den nya lagens tillkomst konstaterades att särskilda bestämmelser
alltjämt behövs som ger utrymme för att utvisa sådana utlänningar som
bedöms som farliga med hänsyn till risken för terrorhandlingar (prop
1990/91:118 s. 30).
Enligt lagen skall en utlänning kunna utvisas om det av hänsyn till
rikets säkerhet eller vad som är känt om hans eller hennes tidigare
verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han eller hon
kommer att begå eller medverka till en brottslig gärning som innefattar
våld, hot eller tvång för politiska syften. Bestämmelserna i
utlänningslagen (1989:529) om avvisning och utvisning skall dock
tillämpas i första hand.
Det krävs inte att personen i fråga tillhör en viss organisation för att
lagen skall kunna tillämpas. Utvisning kan tillämpas även vid brottslig
gärning i främmande stat. Detta gäller dock inte en gärning som har
övervägande karaktär av politiskt brott. Den tidigare möjligheten att
föreskriva om s.k. kommunarrest samt byte av bostad och arbetet har
avskaffats. Om ett utvisningsbeslut inte kan verkställas på grund av att
utlänningen t.ex. riskerar dödsstraff eller tortyr i det land till vilket han
skall utvisas, skall regeringen förordna om inhibition av
verkställigheten. Regeringen kan i sådant fall meddela bestämmelser om
skyldighet för utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos en
polismyndighet, s.k. anmälningsplikt. Regeringen får även förordna att
vissa särskilda bestämmelser om tvångsåtgärder i spaningssyfte får
tillämpas, t.ex. husrannsakan och hemlig teleavlyssning. Ett beslut om
anmälningsplikt eller ett förordnande om befogenhet att tillämpa
tvångsmedels-bestämmelserna är giltigt i högst tre år. Efter
giltighetstidens utgång skall frågan prövas av allmän domstol.
3 Den parlamentariska kontrollen
Terroristbestämmelserna och reglerna om särskilda tvångsåtgärder fick
vid sin tillkomst en begränsad giltighetstid, vilket innebar en möjlighet
att kontrollera regeringens och myndigheternas handlande. När
terroristbestämmelserna permanentades år 1975 uttalades att regeringen
varje år skulle lämna en skrivelse till riksdagen med redovisning av
terroristbestämmelsernas tillämpning (prop 1975/76:18 s. 161). En
motsvarande redovisning sker såvitt avser bestämmelserna i
rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
samt lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning. I samband med
införandet av lagen om särskild utlänningskontroll ansågs att den
parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar
terroristbestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder även i
fortsättningen bör ske genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse
till riksdagen.
Som framgår av betänkandet 1996/97:JuU13 har regeringen den 30
januari 1997 fattat beslut om direktiv för en parlamentarisk kommitté
med uppgift att utreda frågan om en ny instans- och processordning vid
tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen (dir.
1997:20). I kommitténs uppdrag ingick att utreda om det mot bakgrund
av Sveriges internationella förpliktelser finns behov av att ändra den
gällande ordningen med regeringen som första och sista instans i
ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Kommittén om ny
instans-och processordning i utlänningsärenden (NIPU) överlämnade i
februari 1999 slutbetänkandet ”Ökad rättssäkerhet i asylärenden” (SOU
1999:16) till Utrikesdepartementet. Av slutbetänkandet framgår bl.a. att
kommittén föreslår ändringar i utlänningslagen och lagen om särskild
utlänningskontroll av innebörden att alla utlänningsärenden av betydelse
för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet skall avgöras av
Statens invandrarverk, numera Migrationsverket, i första instans och
kunna överklagas till regeringen. För att tillgodose kravet på prövning av
ett oberoende organ föreslås en skyldighet för regeringen att inhämta
yttrande från Högsta domstolen innan regeringen beslutar om utvisning
eller avvisning. Frågan behandlas f.n. inom Regeringskansliet och
eventuella ändringar kan träda ikraft tidigast den 1 juli 2002.
4 Redogörelse för tillämpningen av lagen om
särskild utlänningskontroll
Lagen har tillämpats vid tre tillfällen under perioden. Samtliga fall avser
omprövningar av tidigare meddelade utvisningsbeslut. I två av fallen har
regeringen upphävt utvisningsbesluten.
Som en jämförelse redovisas antalet fall där lagen tidigare har
tillämpats.
- 1991/1992 - lagen tillämpades vid tre tillfällen
- 1992/1993 - lagen tillämpades vid tre tillfällen
- 1993/1994 - lagen tillämpades inte vid något tillfälle
- 1994/1995 - lagen tillämpades vid fem tillfällen
- 1995/1996 - lagen tillämpades vid fyra tillfällen
- 1996/1997 - lagen tillämpades inte vid något tillfälle
- 1997/1998 - lagen tillämpades vid ett tillfälle
- 1998/1999 – lagen tillämpades inte vid något tillfälle
Det kan därmed konstateras att lagen totalt har tillämpats vid cirka
tjugo tillfällen under den tid den varit i kraft. I redovisningen ingår också
de ärenden där omprövning begärts av tidigare beslut.
5 Den internationella terrorismens utveckling
Sverige har under perioden varit förskonat från dåd med anknytning till
internationell terrorism. Fallet med de två svenskar som i augusti 1998
bortfördes i gränsområdet mellan Kongo, Uganda och Rwanda är dock
alltjämt olöst. Utrikesförvaltningen fortsätter att försöka få klarhet i vad
som hänt dem.
Terrorismen har fortsatt som globalt fenomen, som kan drabba var
som helst och när som helst. Utvecklingen av terrorismen i världen i
stort har visserligen kännetecknats av en minskning av antalet offer
jämfört med förra perioden, men detta beror enbart på det stora antalet
drabbade vid de då mycket omfattande terroraktionerna i bl.a. Moskva,
som av ryska myndigheter sattes i samband med oroligheterna i
Tjetjenien och Dagestan.
Som exempel på stater särskilt drabbade av fortsatta terrordåd kan
nämnas Sri Lanka, Colombia, Algeriet och attentat orsakade av Indiens
och Pakistans tvist om Kashmir.
Risken för tagande av gisslan i syfte att pressa fram pengar till
verksamheten synes snarast ha ökat; det drabbar företrädesvis som rika
betraktade västerlänningar. Det långvariga kidnappningsdramat på ön
Jolo i södra Filippinerna, utfört av en militant extrem muslimsk rörelse
och som drabbade turister och journalister från bl.a. Finland, Frankrike,
Tyskland och USA, kunde delvis lösas först efter nära ett halvårs
ansträngningar att förhandlingsvägen få dem frisläppta.
I Asien i övrigt utgör den av talibanregimen i Afghanistan stödda eller
i vart fall tolererade verksamheten till stöd för olika militanta islamska
rörelser, med den f.d. saudiarabiske medborgaren Usama bin Laden som
inspiratör och möjlig anstiftare, fortsatta problem med tendenser till
spridning till Centralasien.
Mellanösternkonflikten har på nytt förvärrats. Den uppblossade
palestinska folkliga resningen har sin förklaring i frustration över den
långsamma fredsprocessen i kombination med att sociala och
ekonomiska förhållanden inom de palestinska områdena snarast
successivt försämrats.
Motsättningarna har resulterat i ett stort antal dödade och sårade
varav huvudparten är palestinier. Den inflammerade situationen kan leda
till en ny våg av terrorism från vägrargrupper på ömse sidor. Härigenom
kan senare års tålmodiga arbete att försöka motverka terrorismen i
regionen spolieras.
I Europa sade den baskiska separatiströrelsen ETA i Spanien i
december 1999 upp den ensidigt förklarade vapenvilan, vilket lett till en
närmast upptrappad terror med fjärrutlösta bilbomber som särskilt
fruktat vapen. Fortsatta dåd av detta slag, även efter gripandet av
personer, som anses tillhöra organisationens ledning, tyder på att
verksamheten är organiserad på ett sådant sätt att den inte lamslås härav.
I Frankrike har regeringen med löften om begränsat självstyre på
Korsika lyckats dämpa det våld som där främst riktats mot
myndighetsföreträdare.
I Grekland har "November 17" ansetts ligga bakom ett antal terrordåd
utförda sedan 1975 företrädesvis mot mål med anknytning till USA, men
senare även mot EU-medlemmar.
På pluskontot i kampen mot terrorismen får noteras att Libyen efter
långvariga internationella påtryckningar, bl.a. i form av FN-sanktioner,
beslutade att för lagföring utomlands utlämna två misstänkta
gärningsmän för Lockerbieattentatet 1988 mot ett USA-registrerat
passagerarflygplan. Rättegången har nu påbörjats i Nederländerna inför
en skotsk domstol med tillämpning av skotsk lag.
FN-sanktioner mot stater som i övrigt på ett eller annat sätt ansetts
stödja terrorism har i olika skeden beslutats mot Afghanistans
talibanregim och Sudan. Viktiga element i kampen mot internationell
terrorism är annars ansträngningarna att genom ökat internationellt
samarbete försöka bromsa finansieringen av terrorism och motverka
den illegala trafiken med lätta vapen och sprängmedel, som fortfarande
utgör de huvudsakliga hjälpmedlen vid flertalet terrordåd. Arbetet inom
FN med att bygga ut nätverket av internationella konventioner fortsätter
nu med förhandlingar om en allmängiltig konvention på grundval av ett
förslag från Indien. EU:s inklusive Sveriges uppfattning är att en sådan
konvention kan ha ett mervärde om den kompletterar, men inte ges
tolkningsföreträde i förhållande till de hittillsvarande tolv
internationella konventionerna mot särskilt definierade yttringar av
terrorism.
Inom EU fortsätter Sverige att medverka i det arbete som där bedrivs
regionalt för att motverka terrorismen, dels inom samverkan om
utrikes- och säkerhetspolitiken, dels inom ramen för arbetet på de
rättsliga och polisiära områdena.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 2000
Närvarande: statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden Winberg,
Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström
Föredragande: statsrådet Bodström
Regeringen beslutar skrivelse 2000/2001:51 med 2000 års redogörelse
för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.
Skr. 2000/01:51
8
1