Post 5607 av 7180 träffar
Propositionsnummer ·
2000/01:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 2001
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/14
Invandrare och
flyktingar
8
Förslag till statsbudget för 2001
Invandrare och flyktingar
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 7
2 Utgiftsområde Invandrare och flyktingar 9
3 Politikområde Integrationspolitik 11
3.1 Omfattning 11
3.2 Utgiftsutveckling 11
3.3 Mål 12
3.4 Politikens inriktning 12
3.5 Insatser 13
3.5.1 Statliga insatser inom politikområdet 13
3.5.2 Insatser inom övriga politikområden 15
3.6 Resultatbedömning 15
3.6.1 Resultat 16
3.6.2 Analys och slutsatser 20
3.7 Revisionens iakttagelser 22
3.8 Budgetförslag 22
3.8.1 10:1 Integrationsverket 22
3.8.2 10:2 Integrationsåtgärder 23
3.8.3 10:3 Kommunersättningar vid flyktingmottagande 24
3.8.4 10:4 Hemutrustningslån 25
3.8.5 10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 25
4 Politikområde Storstadspolitik 27
4.1 Omfattning 27
4.2 Utgiftsutveckling 27
4.3 Mål 28
4.4 Politikens inriktning 28
4.5 Insatser 28
4.5.1 Statliga insatser inom politikområdet 28
4.5.2 Insatser utanför politikområdet 29
4.6 Resultatbedömning 30
4.6.1 Resultat 30
4.6.2 Analys och slutsatser 31
4.7 Budgetförslag 32
4.7.1 11:1 Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna 32
5 Politikområde Migrationspolitik 33
5.1 Omfattning 33
5.2 Utgiftsutveckling 33
5.3 Mål 34
5.4 Politikens inriktning 34
5.5 Insatser 35
5.5.1 Statliga insatser inom politikområdet 35
5.5.2 Insatser utanför politikområdet 38
5.6 Resultatbedömning 38
5.6.1 Resultat 38
5.6.2 Analys och slutsatser 41
5.7 Revisionens iakttagelser 42
5.8 Budgetförslag 42
5.8.1 12:1 Migrationsverket 42
5.8.2 12:2 Mottagande av asylsökande 43
5.8.3 12:3 Migrationspolitiska åtgärder 44
5.8.4 12:4 Utlänningsnämnden 44
5.8.5 12:5 Offentligt biträde i utlänningsärenden 45
5.8.6 12:6 Utresor för avvisade och utvisade 45
6 Politikområde Minoritetspolitik 47
6.1 Omfattning 47
6.2 Utgiftsutveckling 47
6.3 Mål 48
6.4 Politikens inriktning 48
6.5 Insatser 48
6.5.1 Statliga insatser inom politikområdet 48
6.5.2 Insatser utanför politikområdet 48
6.6 Resultatbedömning 49
6.7 Budgetförslag 49
6.7.1 47:1 Åtgärder för nationella minoriteter 49
Tabellförteckning
Anslagsbelopp 7
2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet 9
3.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 11
3.2 Kommunmottagande åren 1991–2003 19
3.1 Anslagsutveckling 22
3.2 Beräkning av anslaget för år 2001 23
3.3 Anslagsutveckling 23
3.4 Beräkning av anslaget för år 2001 24
3.5 Anslagsutveckling 24
3.6 Beräkning av anslaget för år 2001 25
3.7 Anslagsutveckling 25
3.8 Beräkning av anslaget för år 2001 25
3.9 Anslagsutveckling 25
3.10 Beräkning av anslaget för år 2001 26
4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 27
4.2 Anslagsutveckling 32
4.3 Beräkning av anslaget för år 2001 32
5.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 33
5.2 Anslagsutveckling 42
5.3 Beräkning av anslaget för år 2001 43
5.4 Anslagsutveckling 43
5.5 Beräkning av anslaget för år 2001 44
5.6 Anslagsutveckling 44
5.7 Beräkning av anslaget för år 2001 44
5.8 Anslagsutveckling 44
5.9 Beräkning av anslaget för år 2001 45
5.10 Anslagsutveckling 45
5.11 Beräkning av anslaget för år 2001 45
5.12 Anslagsutveckling 45
5.13 Beräkning av anslaget för år 2001 45
6.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 47
6.2 Anslagsutveckling 49
6.3 Beräkning av anslaget för år 2001 49
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de föreslagna målen för politikområdena migrationspolitik (avsnitt 5.3),
minoritetspolitik (avsnitt 6.3) och kompletteringen av de integrationspolitiska målen
(avsnitt 3.3) samt att de tidigare godkända målen inom politikområde migrationspolitik
upphör att gälla,
2. godkänner att under år 2001 lån tas upp i Riksgäldskontoret för det samlade behovet för
hemutrustningslån till ett belopp av högst 1 400 000 000 kronor (avsnitt 3.9),
3. för budget året 2001 anvisar anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
Tusental kronor
Anslag
Anslagstyp
10:1
Integrationsverket
ramanslag
83 731
10:2
Integrationsåtgärder
ramanslag
50 242
10:3
Kommunersättningar vid flyktingmottagande
ramanslag
2 238 565
10:4
Hemutrustningslån
ramanslag
21 227
10:5
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
ramanslag
12 474
11:1
Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna
ramanslag
565 000
12:1
Migrationsverket
ramanslag
446 031
12:2
Mottagande av asylsökande
ramanslag
1 039 335
12:3
Migrationspolitiska åtgärder
ramanslag
285 221
12:4
Utlänningsnämnden
ramanslag
70 483
12:5
Offentligt biträde i utlänningsärenden
ramanslag
57 913
12:6
Utresor för avvisade och utvisade
ramanslag
63 656
47:1
Åtgärder för nationella minoriteter
ramanslag
8 000
Summa
4 941 878
2 Utgiftsområde Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet består av politikområdena
Integrationspolitik, Storstadspolitik,
Migrationspolitik och Minoritetspolitik.
Förändringen av utgiftsområdesramen
jämfört med 2000 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av
volymförändringar till följd av antagande om
ökat antal asylsökande och snabbare
ärendehandläggning vid Migrationsverket och
Utlänningsnämnden. Sammantaget leder detta
till att utgifterna för mottagande av
asylsökande minskar något och att utgifterna
för kommunersättningar ökar.
Utgiftsområdesramen förändras också till
följd av att 82,5 miljoner kronor av de 100
miljoner kronor som anvisades i
vårpropositionen 2000 för
sysselsättningsskapande åtgärder för
invandrare, överförs till utgiftsområdena 13,
16 och 24.
Tabell 2.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet
Miljoner kronor
Utfall
1999
Anslag
2000 1
Utgifts-
prognos
2000
Förslag
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Beräknat
anslag
2003
Integrationspolitik
2 328
2 468
2 238
2 406
2 567
2 433
Storstadspolitik
121
260
110
565
116
230
Migrationspolitik
1 953
2 165
2 186
1 963
1 992
2 046
Minoritetspolitik
-
8
8
8
8
8
Totalt för utgiftsområde 8
4 402
4 901
4 542
4 942
4 683
4 717
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.
3 Politikområde Integrationspolitik
3.1 Omfattning
Integrationspolitik omfattar frågor om
invandrares introduktion i det svenska
samhället, ersättning till kommunerna för
flyktingmottagande, svenskt medborgarskap,
åtgärder för att den etniska och kulturella
mångfalden i samhället skall tillvaratas och för
att främja lika rättigheter och skyldigheter för
alla oavsett kulturell och etnisk bakgrund
samt för att förebygga och motverka etnisk
diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism.
Inom politikområdet finns myndigheterna
Integrationsverket, Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering (DO) samt Nämnden
mot diskriminering.
Politikområdet är tvärsektoriellt och
bygger på andra politikområden. Åtgärder
som sker inom dessa politikområden är
avgörande för att de integrationspolitiska
målen skall uppnås.
3.2 Utgiftsutveckling
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet
Miljoner kronor
Utfall
1999
Anslag
2000
Utgifts-
prognos
2000
Förslag
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Beräknat
anslag
2003
10:1 Integrationsverket
56,4
82,6
88,7
83,7
85,1
87,2
10:2 Integrationsåtgärder
37,6
37,7
40,5
50,2
50,2
50,2
10:3 Kommunersättningar vid flyktingmottagande
2 193,7
2 301,4
2 080,7
2 238,6
2 399,6
2 263,6
10:4 Hemutrustningslån
32,3
38,0
19,7
21,2
19,5
18,6
10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
7,7
8,3
8,5
12,5
12,7
13,0
Totalt för Integrationspolitik inom utgiftsområde 8
2 327,8
2 468,0
2 238,2
2 406,2
2 567,1
2 432,7
Under år 1999 uppvisade anslaget 10:1
Integrationsverket ett stort anslagssparande
till följd av vissa eftersläpningar av
verksamheten. Omfattande
ersättningsutbetalningar från anslaget 10:3
Kommunersättningar vid flyktingmottagande
under tidigare år hade resulterat i stort
utnyttjande av anslagskrediten. År 1999
kunde krediten börja betalas av och
innevarande budgetår vänds kreditutnyttjande
till anslagssparande. Vad gäller anslaget 10:4
Hemutrustningslån har låg marknadsränta och
minskade låneeftergifter gjort att stora delar
av anslaget kunnat dras in som besparing.
3.3 Mål
Regeringens förslag: Integrationspolitikens mål
kompletteras med ordet skyldigheter.
Integrationspolitikens mål skall vara
- lika rättigheter, skyldigheter och
möjligheter för alla oavsett etnisk och
kulturell bakgrund,
- en samhällsgemenskap med samhällets
mångfald som grund, samt
- en samhällsutveckling som kännetecknas
av ömsesidig respekt och tolerans och
som alla oavsett bakgrund skall vara
delaktiga i och medansvariga för.
Riksdagen har beslutat om mål för
integrationspolitiken (prop. 1997/98:16, bet.
1997/98:SfU6, rskr. 1997/98:68).
Integrationspolitikens mål enligt detta beslut
är
- lika rättigheter och möjligheter för alla
oavsett etnisk och kulturell bakgrund,
- en samhällsgemenskap med samhällets
mångfald som grund, samt
- en samhällsutveckling som kännetecknas
av ömsesidig respekt och tolerans och
som alla oavsett bakgrund skall vara
delaktiga i och medansvariga för.
I samband med att riksdagen antog dessa
mål för integrationspolitiken underströk både
regeringen och riksdagen att målet om allas
lika rättigheter och möjligheter även innebär
att alla har lika skyldigheter oavsett etnisk och
kulturell bakgrund. Riksdagen har senare i
bet. 1999/2000:SfU10, rskr. 1999/2000:188
givit regeringen tillkänna att detta bör
tydliggöras genom en komplettering av målen
för integrationspolitiken. Ordet skyldigheter
skall därför fogas till det integrationspolitiska
målet om lika rättigheter och möjligheter för
alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund.
3.4 Politikens inriktning
Sverige är ett land präglat av etnisk och
kulturell mångfald. Mer än 900 000 invånare
är födda utomlands. Ytterligare närmare
800 000 personer är födda i Sverige men har
minst en förälder som är född i ett annat land.
Denna mångfald är en viktig kraft för
utvecklingen av det svenska samhället.
Det finns stora skillnader i makt och
levnadsvillkor mellan människor som lever i
Sverige. Främst beror dessa skillnader på
klasstillhörighet och kön, men många
invandrare diskrimineras också på grund av
sin etniska bakgrund. Detta gäller inte minst
på arbetsmarknaden, där situationen är
särskilt besvärlig för invandrare som är födda
i utomeuropeiska länder. Även i andra
avseenden finns skillnader i levnadsvillkor
och levnadsförhållanden mellan personer med
invandrarbakgrund och befolkningen i övrigt.
Betydligt fler bland dem med
invandrarbakgrund har låga inkomster och
andelen socialbidragstagare är högre. Vidare
tyder flera undersökningar på att invandrare i
genomsnitt mår sämre än personer födda i
Sverige och att de lider av andra typer av
ohälsa. Andelen ungdomar som går vidare till
högre studier är lägre bland dem som har
utländsk bakgrund än bland befolkningen i
övrigt. Till detta skall läggas en betydande
boendesegregation i kommuner, där
majoriteten av de utlandsfödda och deras barn
bor.
Integrationspolitiken syftar till att bryta
denna negativa utveckling genom åtgärder
som gör att samhället tar tillvara
befolkningens kompetens, oavsett kön,
etnicitet och kulturell bakgrund.
Utgångspunkten för integrationspolitiken är
att låta den mångfald som finns i samhället
vara grunden för den generella politikens
utformning, och insatser för att stärka
integrationen sker därför inom de flesta
politikområden. Av särskild betydelse för att
bryta segregationen är arbetsmarknads- och
utbildningspolitiken. En central aspekt är att
även anlägga ett könsperspektiv på
integrationspolitiken.
Inom arbetsmarknadspolitiken är de som är
födda utomlands en prioriterad grupp och
flera åtgärder för att öka deras
sysselsättningsgrad har vidtagits. Ytterligare
förslag lämnades i den ekonomiska
vårpropositionen. Inom ramen för den
nationella storstadspolitiken träffar staten avtal
med ett antal storstadskommuner i syfte att
öka jämlikheten och bryta den sociala och
etniska segregationen i storstadsregionerna.
Inom utbildningspolitiken är bl.a. insatser
inom skolan, svenskundervisning för vuxna
och Kunskapslyftet viktiga. Vidare planeras
konkreta åtgärder för att bredda
rekryteringen till högskolan och därmed öka
den etniska och sociala mångfalden.
Hälsopolitiken inriktas på att folkhälsan skall
förbättras och skillnaderna i ohälsa minska.
Inom demokratipolitiken vidtas åtgärder som
ökar möjligheterna för personer med
invandrarbakgrund att delta i den
demokratiska processen.
Kulturpolitiken skall verka för allas
möjlighet till kulturupplevelser och eget
skapande samt för möten mellan olika
kulturer inom landet.
3.5 Insatser
3.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet
Integration på nationell, regional och lokal nivå
Statens insatser följer den
integrationspolitiska propositionens
inriktning. Ett samlat åtgärdsprogram
genomförs för att få integrationsperspektivet
att genomsyra alla politikområden. Utbildning
om integration pågår inom Regeringskansliet
och för myndighetschefer.
Verksförordningen har ändrats så att
myndigheterna skall ta hänsyn till
integrationspolitikens krav på verksamheten.
I en särskild förordning regleras
myndigheternas ansvar för att genomföra
politiken. Flera statliga myndigheter har i sina
regleringsbrev fått i uppdrag att vidta
särskilda insatser så att de
integrationspolitiska målen får genomslag i
deras verksamhet. Myndigheterna skall sedan
rapportera resultatet av insatserna till
regeringen. Integrationsverket har på
nationell nivå ansvar för att följa och
utvärdera samhällsutvecklingen ur ett
integrationspolitiskt perspektiv.
Integrationen stimuleras också genom
insatser på regional och lokal nivå.
Länsstyrelserna har fått i uppdrag att, utifrån
sina olika förutsättningar, utveckla det
integrationspolitiska arbetet. Länsstyrelserna i
Stockholms, Skåne och Västra Götalands län
har sedan år 1999 särskilda medel för att i
samråd med Integrationsverket bedriva ett
aktivt integrationsbefrämjande arbete. Enligt
Integrationsverkets rapport om
länsstyrelsernas integrationspolitiska arbete
under år 1999 har det första året präglats av
omställning och byte av tankemönster från
invandrarpolitik till integrationspolitik. Ett
förankringsarbete pågår inom flera
länsstyrelser för att införliva de
integrationspolitiska målen i den ordinarie
verksamheten.
Integrationsverket har också en viktigt
uppgift när det gäller att uppmärksamma och
stimulera kommunernas integrationsarbete.
Varje år anordnar Integrationsverket i
samverkan med Svenska Kommunförbundet
en nationell konferens om integration för att
bidra till att kommunernas arbete med
integration utvecklas. Kommunernas
integrationsarbete, oftast i samverkan med det
lokala organisationslivet, kan också i vissa fall
få projektstöd från Integrationsverket.
Etnisk mångfald
Myndigheternas uppgift att fortlöpande
beakta samhällets etniska och kulturella
mångfald när verksamheten utformas och
bedrivs innebär också att den etniska och
kulturella mångfalden bland de anställda är ett
viktigt inslag. Enligt lagen (1999:130) om
åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet skall arbetsgivare bedriva ett
målinriktat arbete för att aktivt främja etnisk
mångfald i arbetslivet. DO har utarbetat en
handbok med råd för sådana aktiva åtgärder.
Regeringen har uppdragit åt samtliga
myndigheter som lyder omedelbart under
regeringen att upprätta handlingsplaner för att
främja etnisk mångfald bland de anställda. En
sådan handlingsplan har också tagits fram
inom Regeringskansliet.
Integrationsverket har som prioriterad
uppgift att stimulera kommunerna att öka den
etniska mångfalden i arbetslivet. Verket har
fått ett särskilt uppdrag att aktivt bidra till att
främja den etniska mångfalden inom den
kommunala sektorn. Bland annat skall verket
stimulera kommunerna att utveckla sitt
mångfaldsarbete genom utmärkelsen "Årets
mångfaldskommun". Under hösten 2000
beslutar Integrationsverket i samråd med DO
och Svenska Kommunförbundet vilken
kommun som skall få utmärkelsen.
Främjande av integration
Integrationsverket kan bevilja stöd till projekt
som syftar till att stimulera
integrationsprocesserna i samhället eller till
att förebygga och motverka,
främlingsfientlighet, rasism, och etnisk
diskriminering. Invandrarnas
riksorganisationer får statsbidrag till sin
verksamhet och nya organisationer
etableringsbidrag för att kunna bygga upp en
riksorganisation.
Ett nytt statsbidragssystem för
organisationer som främjar integration
genomförs stegvis med början år 2001 inom
ramen för befintliga resurser. Detta system är
mer inriktat på organisationernas verksamhet
och bidragets användning kommer också att
kunna följas upp. Enligt regeringens
bedömning ger det nya bidragssystemet
organisationerna ökade möjligheter att arbeta
integrationsbefrämjande. Integrationsverket
har hjälpt invandrarnas riksorganisationer att
utveckla sina verksamheter efter de nya
bidragsreglerna. Integrationsverket har också
fått i uppdrag att under innevarande år
utveckla en ändamålsenlig samrådsform med
organisationerna.
Rasism, främlingsfientlighet och etnisk
diskriminering
DO har enligt lagen (1999:131) om
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
som uppgift att motverka etnisk
diskriminering i arbetslivet och på andra
samhällsområden. Lagen (1999:130) om
åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet trädde i kraft den 1 maj 1999. Den
nya lagens tillämpning är vidare än den
tidigare och ställer krav på arbetsgivaren att
vidta aktiva åtgärder. Integrationsverket har
till uppgift att förebygga och motverka
rasism, främlingsfientlighet och även etnisk
diskriminering som inte direkt faller under
DO:s ansvar.
Regeringen har tagit ett samlat grepp om
arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och
etnisk diskriminering för att ge det en mera
strukturerad form och därmed en
långsiktighet och kontinuitet som saknas i
dag. Inom Regeringskansliet utarbetas för
närvarande en nationell handlingsplan mot
rasism, främlingsfientlighet och etnisk
diskriminering. Arbetet med en sådan plan är
en process i flera steg.
Det första steget i arbetet togs när
regeringen i april 2000 presenterade tio
initiativ i kampen mot rasism,
främlingsfientlighet och diskriminering och
gav ett antal uppdrag till Integrationsverket.
Uppdragen berör även DO och de bägge
myndigheterna skall i samråd fördela olika
delar av uppdragen mellan sig.
Ett av uppdragen är att bygga upp en
nationell kunskapsbank om arbetet mot
rasism, främlingsfientlighet och etnisk
diskriminering samt att utveckla en
rådgivande och stödjande verksamhet för
kommuner och andra som har behov av stöd i
arbetet med att bekämpa rasistiska och
främlingsfientliga tendenser på det lokala
planet.
Ett annat uppdrag innebär att
Integrationsverket m.fl. skall föra en dialog
med organisationer, kommuner, engagerade
personer och andra inom området. Syftet med
dialogen är att skapa en bred uppslutning
kring arbetet med den nationella
handlingsplanen och att hämta in förslag på
åtgärder som kan behövas liksom synpunkter
på uppläggningen och inriktningen på planen.
Det är regeringens uppfattning att det
opinionsbildande arbetet mot rasism och
främlingsfientlighet bedrivs bäst av
organisationer, föreningar och partier.
Integrationsverket skall också i samverkan
med DO genomföra informations- och
utbildningsinsatser så att kunskapen om såväl
mekanismer bakom etnisk diskriminering
som de gällande reglerna på området ökar.
Integrationsverket skall vidare tillsammans
med Brottsoffermyndigheten stimulera till
åtgärder för att öka kunskapen bland personer
som kommer i kontakt med offer för brott
med rasistiska och främlingsfientliga inslag.
Arbetet kommer också att ske i samverkan
med Brottsofferjourernas Riksförbund.
Handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering
innehåller också en satsning på 30 miljoner
kronor från Allmänna arvsfonden under de
närmaste tre åren på ungdomsföreningar som
själva eller i samverkan med andra utvecklar
nya verksamheter och metoder i arbetet mot
rasism, främlingsfientlighet och
diskriminering.
Även inom EU har den etniska
diskrimineringen uppmärksammats. I
november 1999 lade kommissionen fram ett
"diskrimineringspaket" med bl.a. förslag till
direktiv mot etnisk diskriminering. Det
omfattar, förutom arbetslivet, även bl.a.
socialförsäkringsområdet och utbildning samt
tillgången till varor och tjänster. Direktivet
antogs av ministerrådet i juni 2000 och kan
komma att skärpa kraven på lagstiftningen
mot etnisk diskriminering framför allt inom
andra områden än inom arbetslivet.
Introduktion av nyanlända
Integrationsverket har en viktigt uppgift att
stödja och följa kommunernas introduktion
och även uppmärksamma övriga nyanlända
invandrares behov.
Staten ger ersättning till kommunerna när
de tar emot flyktingar och vissa av deras
anhöriga enligt förordningen (1990:927) om
statlig ersättning till kommunerna för
flyktingmottagande m.m. Målet är att
individen skall kunna försörja sig själv och ta
del i samhällslivet. Normalt bör en bas för det
fortsatta livet i Sverige kunna skapas inom två
år om introduktionen sker på heltid. En
särskild schablonersättning skall täcka
kommunens kostnader för den enskildes
försörjning och för undervisning i svenska
från det år flyktingen tas emot och ytterligare
tre år. Ersättningen innefattar också vissa
andra kostnader som följer av
flyktingmottagandet.
Hemutrustningslån
När flyktingar och deras anhörig bosätter sig i
en kommun kan de också få statliga lån till
hemutrustning. Dessa administreras av
Centrala studie-stödsnämnden (CSN).
Svenskt medborgarskap
Möjligheten att få svenskt medborgarskap har
stor betydelse för integrationen i det svenska
samhället. Regeringen har i juni 2000 lämnat
ett förslag till ny lag om svenskt
medborgarskap till riksdagen genom
propositionen 1999/2000:147 Lag om
svenskt medborgarskap. Förslaget innebär
bl.a. att det skall bli fullt ut möjligt att ha
dubbelt medborgarskap samt att det
underlättas för barn och ungdomar att bli
svenska medborgare. Den nya lagen föreslås
träda i kraft den 1 juli 2001.
3.5.2 Insatser inom övriga
politikområden
Målen för integrationspolitiken uppnås endast
i begränsad omfattning genom insatser inom
integrationspolitiken. Av stor betydelse för
hur de integrationspolitiska målen uppnås är
de insatser som sker genom den generella
politiken. Dessa insatser redovisas närmare
inom respektive politik- och utgiftsområde.
3.6 Resultatbedömning
Integrationspolitikens mål för år 2000 är
- lika rättigheter och möjligheter för alla
oavsett etnisk och kulturell bakgrund,
- en samhällsgemenskap med samhällets
mångfald som grund, samt
- en samhällsutveckling som kännetecknas
av ömsesidig respekt och tolerans och
som alla oavsett bakgrund skall vara
delaktiga i och medansvariga för.
Tillståndet inom politikområdet
Situationen för invandrare på
arbetsmarknaden har förbättrats jämfört med
föregående år. Fortfarande är dock deras
situation sämre än för befolkningen som
helhet. Den öppna arbetslösheten bland hela
befolkningen var 5,6 procent i december
1999, en knapp minskning med en
procentenhet jämfört med år 1998.
Arbetslösheten bland dem som är födda
utomlands har minskat från 15 procent år
1998 till 13 procent år 1999. Speciellt stor
har minskningen varit för invandrare från
Bosnien, från 38 procent till 27 procent. För
utomeuropeiska medborgare var den
registrerade arbetslösheten 24 procent år
1999 jämfört med 32 procent år 1998. En
stor del av de utomeuropeiska medborgarna
står alltså utanför arbetsmarknaden. Men även
bland dessa har sysselsättningen ökat mellan
åren 1998 och 1999, från 44 procent till 50
procent. Denna siffra är dock långt under
sysselsättningsgraden för personer födda i
Sverige som är ca 76 procent.
Under de senaste åren har således
invandrare i en allt större utsträckning fått
arbete. Arbetsgivare har också i ökad
utsträckning fått en insikt om vikten av etnisk
och kulturell mångfald i arbetslivet.
Kommuner och landsting har särskilt
uppmärksammat behovet av etnisk mångfald
när de rekryterar personal till vård och
omsorg. Även de statliga myndigheterna har i
sina kompetensförsörjningsplaner visat en
ökad medvetenhet om behovet av etnisk och
kulturell mångfald.
Av de utländska medborgare som har
kommit till Sverige under de senaste 15 åren
är det en avsevärt större andel som har låga
inkomster, än infödda svenskar. År 1998 när
arbetslösheten började minska markant bland
dem som är födda utomlands, sjönk också för
första gången under 1990-talet antalet
socialbidragstagare. Sannolikt innebär detta
att ekonomin har förbättrats för många
grupper av utrikes födda. Någon säker
inkomsstatistik för åren 1998 och 1999 finns
ännu inte.
Att de utrikes föddas hälsa är sämre än
jämförbara svenskföddas beror på flera olika
faktorer bl.a. sämre levnadsförhållanden och
sämre utbyggnad av hälsovård i hemlandet.
Integrationsverket har uppmärksammat
kommuner och landsting på behovet av att ta
hänsyn till nyanlända flyktingars hälsa vid
introduktionen. Regeringen har också
redovisat en nationell handlingsplan för
utveckling av svensk hälso- och sjukvård till
riksdagen. I planen framhålls att för att den
framtida hälso- och sjukvården skall kunna
möta den ökande etniska och kulturella
mångfalden i patientgruppen måste detta
beaktas i medborgarorienteringen av hälso-
och sjukvården.
I genomsnitt har utrikes födda samma
utbildningsnivå som personer födda i Sverige,
men spridningen är större. Nyanlända
behandlas ofta som en homogen grupp med
samma slags behov av initialt stöd i Sverige.
Av de som kommer är många akademiker
med mycket lång utbildning. Andra har ingen
utbildning alls och är nästan analfabeter.
Integrationsverket har under året arbetat
tillsammans med kommuner och landsting för
att utveckla introduktionen så att den skall
utgå från individens bakgrund och
förutsättningar.
Tillgången på komplettering av utländsk
utbildning motsvarar fortfarande inte
efterfrågan och många kompletteringar tar
lång tid. Trots stora ansträngningar finns det
fortfarande en social och etnisk
snedrekrytering till högskoleutbildningar.
Under de senaste åren har förskolans
träning i modersmål minskat och det finns
brister även i undervisningen i svenska som
andraspråk. Integrationsverket framhåller
denna utveckling som allvarlig och befarar
framtida hinder för tvåspråkiga elevers
vidareutbildning och möjligheter till
försörjning.
De polisanmälda brotten med
främlingsfientliga eller rasistiska inslag (och
där det är "minoritetsgrupper" som utsatts för
våld av personer som tillhör
majoritetsbefolkningen) fortsatte att öka
mellan åren 1998 och 1999, dock inte lika
kraftigt som under tidigare år. Den totala
ökningen av antalet sådana brott år 1999
jämfört med år 1998 var 7 procent medan
motsvarande ökning året innan var 26
procent.
Det vanligaste brottet var olaga hot (436
fall, jämfört med 422 året innan). Härefter
följer misshandel (427, jämfört med 382 året
innan) samt ofredande (390, jämfört med 358
året innan). Hets mot folkgrupp har under år
1999 minskat från 257 fall till 249, men detta
utgör ändå en hög nivå i förhållande till år
1997 (166 fall).
De grova misshandelsbrotten med
främlingsfientliga eller rasistiska inslag ökade
endast med ett fall under år 1999 men
ökningen mot år 1997 är markant (nära en
tredubbling). Statistiken påverkas dock av
variationer i både upptäcksrisk och
anmälningsbenägenhet som i sin tur kan
påverkas bl.a. av polisiära insatser och
massmedial uppmärksamhet kring rasistiska
brott.
3.6.1 Resultat
Uppföljning av integrationspolitiken
De integrationspolitiska målen tar tid att
förverkliga. Effekterna av de redovisade
statliga insatserna inom politikområdet till
följd av den integrationspolitiska
propositionen kan ännu inte avläsas.
Integrationsverket, som har ansvaret för att
följa upp hur integrationspolitikens mål och
synsätt får genomslag inom olika områden,
följer utvecklingen bl.a. inom
arbetsmarknaden och arbetslivet, utsatta
bostadsområden och delaktigheten i
samhället. En slutrapport från det
utvecklingsarbete som bedrivits med statligt
stöd i utsatta bostadsområden genom de s.k.
Blommanpengarna, lämnades till regeringen i
augusti 2000. Syftet med utvecklingsarbetet
var bl.a. att öka arbetskraftsdeltagandet bland
dem som bor i dessa bostadsområden.
Åtgärderna skulle ske i samråd med de
boende. Enligt rapporten har
arbetskraftsdeltagandet ökat i de
bostadsområden där utvecklingsarbetet
bedrivits. Ökningen kan dock inte direkt
härledas till de insatser som skett med stöd av
Blommanpengarna utan är sannolikt en följd
av den allmänna förbättringen på
arbetsmarknaden. Resultatet av
utvecklingsinsatserna i storstadsregionerna
redovisas närmare under politikområdet
Storstadspolitik, avsnitt 4 inom detta
utgiftsområde.
En studie om hur arbetsmarknadens
strukturer påverkar möjligheterna till egen
försörjning kommer att redovisas till
regeringen under år 2000. Vidare kommer
Integrationsverket att lämna en analys av
valdeltagandet i vissa utsatta bostadsområden
under december 2000.
Främjande av integration
Under år 1999 har Integrationsverket lämnat
ekonomiskt stöd till 81 projekt för att
stimulera integrationsprocesserna i samhället.
De projekt som fått stöd har rört områdena
delaktighet, metodutveckling inom skolan,
arbetsmarknad, mångfald i folkrörelser,
jämställdhet, rasism och främlingsfientlighet
och kunskapsinhämtning. Elva projekt som
uppmärksammat unga kvinnors situation har
fått bidrag. Huvuddelen av stödet har gått till
föreningar, organisationer och religiösa
sammanslutningar, men även kommuner och
kommundelar i samverkan med andra aktörer
har fått stöd. Effekterna av dessa projekt är
ännu för tidigt att bedöma, men de kommer
att följas upp av Integrationsverket.
Regeringen har också givit
Integrationsverket i uppdrag att studera
situationen för utsatta flickor med utländsk
bakgrund samt redovisa åtgärder och metoder
för att stärka deras ställning. Uppdraget
redovisades till regeringen i juni 2000 i
rapporten ”Låt oss tala om flickor”
(Integrationsverkets rapportserie 2000:6). Av
rapporten framgår bl.a. att det förekommer
att flickor avbryter sin skolgång på grund av
familjeskäl eller inte genomför
gymnasiestudier. Antalet flickor i denna
situation är relativt litet, men problemet kan
vara stort för dem som är berörda. Det finns
också ett mörkertal när det gäller
omfattningen av t.ex. tvångsäktenskap.
I rapporten föreslås en rad åtgärder i syfte
att underlätta för utsatta flickor att slutföra
sina studier på samma villkor som andra.
Ärendet bereds nu inom Regeringskansliet.
Introduktion av nyanlända
Integrationsverket har kartlagt kommunernas
introduktion för nyanlända invandrare.
Kartläggningen visar att
introduktionsplanerna och insatser i samband
med dem i ökad utsträckning har anpassats till
individen. Utvecklingen beror delvis på det
förbättrade arbetsmarknadsläget, men verkets
arbete med att förankra de
integrationspolitiska målen har också bidragit.
Kartläggningen visar att det fortfarande finns
brister i den kommunala
introduktionsverksamheten. Resultaten tyder
sammantaget på att regeringens målsättning
om större individualisering och en bättre
samverkan mellan aktörer i introduktionen
ännu inte är uppfylld i en majoritet av
kommunerna.
Integrationsverket följer och stödjer
projekt i fyra kommuner där föreningar och
organisationer medverkar i introduktionen.
Kommunerna och deltagande föreningar och
organisationer har olika karaktär, men målet
för samtliga projekt är gemensamt;
delaktighet och försörjning. En delrapport för
projektet "Vägar in i Sverige" lämnades till
regeringen i februari 2000
(Integrationsverkets rapportserie 2000:3).
Rapporten är en förstudie till det fortsatta
arbetet med att redovisa bl.a. vilken betydelse
olika stödstrukturer i form av nätverk,
kooperativ och föreningsliv har för
integrationen. Slutrapporten skall också visa
hur nyanlända invandrares möjligheter till
delaktighet och försörjning utvecklats och de
strukturella hinder som kan finnas för egen
försörjning och delaktighet.
För att utveckla ett nationellt
uppföljningssystem för kommunernas
introduktion för nyanlända invandrare,
startade Integrationsverket under år 1999 ett
pilotprojekt med tre kommuner. Arbetet
fortsätter under hela 2000 och erfarenheter
hos personer som gått igenom
introduktionsprogram ingår som en viktig del
i uppföljningen. Den nationella ansatsen
innebär möjligheter att göra jämförelser
mellan kommuner och regioner. Inom ramen
för detta arbete har Integrationsverket också
genomfört en uppföljning av kommunernas
kostnader för flyktingar mottagna åren 1995
och 1996 i samarbete med Svenska
Kommunförbundet. En rapport överlämnades
till regeringen den 1 september 2000.
Tidigare uppföljningar av hur väl
ersättningarna täckt kommunernas kostnader
har gjorts för åren 1991–1994. I stort nådde
kostnadstäckningen knappt upp till 100
procent, sånär som år 1994, då ett tillfälligt
"stimulansbidrag" gav ett visst överskott.
Resultaten för 1995 och 1996 års mottagna
flyktingar visar att kommunerna totalt sett
inte fått täckning för sina genomsnittliga
kostnader för introduktionsinsatserna.
Kostnadsunderskottet för de båda åren
uppskattas till 13 respektive 20 procent. Det
innebär en återgång till de nivåer som gällde
för mottagna flyktingar åren 1992 och 1993,
och kostnadsutfallet för 1995 och 1996
motsvarar den genomsnittliga nivån för hela
1990-talet. Kostnadsutvecklingen jämfört
med 1994 års mottagna kan i sin helhet
hänföras till ökade kostnader för socialbidrag.
Dessa har ökat från ca 115 000 kronor till ca
140 000 kronor per flykting, räknat över en
genomsnittlig tid av tre och ett halvt år.
Uppföljningen visar vidare att det finns
skillnader mellan kommuntyper vad gäller
kost-nadstäckning. Det är i första hand
storstäderna, förortskommuner och de större
och mellanstora städerna som inte fått
kostnadstäckning, medan övriga
kommuntyper däremot generellt får ett
överskott.
En rapport överlämnades också till
regeringen den 21 februari 2000 om hur
myndigheter och kommuner tagit hänsyn till
nyanlända invandrares särskilda situation i sin
verksamhet.
Integrationsverket har även följt upp hur
myndigheter har anpassat sin information till
nyanlända invandrare.
Förkortade väntetider för flyktingar att få bostad
Integrationsverket och Migrationsverket har
gemensamt fått i uppdrag att se över rutiner
och samarbetsformer för att effektivisera
arbetet med att anvisa en bostad till personer
som vistas på Migrationsverkets anläggningar
när de får uppehållstillstånd. Resultatet av
översynen skall leda till att väntetiden
förkortas och att kostnaderna för
asylmottagandet minskar med 10 miljoner
kronor per år fr.o.m år 2000.
I en delrapport till regeringen i maj 2000
redovisar de båda verken hittills genomförda
åtgärder. Uppdraget avser en liten och
begränsad grupp inom flyktingmottagandet.
Andelen kommunbosatta efter anvisning från
Integrationsverket är mellan 10-15 procent av
det totala
flyktingmottagandet i kommunerna. För år
2000 beräknas en tillfällig ökning av
anvisningsbehovet. De följande åren beräknas
behovet återgå till nuvarande nivå. En
bedömning som verken gör är att
bosättningstiden kan förkortas med 14 dagar.
En slutrapport skall lämnas den 1 mars 2001.
Kommunmottagandet av flyktingar
Under år 1999 togs 9 000 personer som
beviljats permanent uppehållstillstånd som
flyktingar eller av humanitära skäl samt
anhöriga till dessa emot i kommunerna. Det
låga kommunmottagandet berodde delvis på
att flyktingar från Kosovo fick
tidsbegränsade uppehållstillstånd.
Det stora flertalet av de personer som
beviljats uppehållstillstånd som flyktingar
eller av humanitära skäl har bott i eget boende
i en kommun under den tid asylansökan
prövats. De blir sedan kvar i samma kommun
när uppehållstillståndet beviljats. Huvuddelen
bosätter sig i storstäderna trots svårigheterna
att få en permanent bostad där.
Integrationsverket har medverkat då 924
flyktingar från Migrationsverkets
mottagningsenheter bosatt sig i kommuner
samt vid direktplacering i kommuner av 611
organiserat överförda skyddsbehövande.
Schablonersättning betalades ut för 1 381
sekundärflyttningar, av vilka 1 266 var
förstagångsflyttningar och 115
andragångsflyttningar. Ett projekt för att
utveckla och fördjupa informationen inför
bosättningen i en komun har startats. Syftet är
att den enskilde vid valet av bostadsort skall
kunna bedöma sina försörjningsmöjligheter
och andra faktorer av betydelse för ett bra liv
i Sverige.
Under år 2000 beräknas mottagandet av
flyktingar i kommunerna öka med 65 procent
till 15 000. Under år 2001 väntas en nedgång
ske till 12 200 personer. Besluten om
uppehållstillstånd under år 2000 kommer att
koncentreras till den senare delen av året och
därför till största delen att påverka anslaget
för ersättningsutbetalningarna till
kommunerna åren 2001 och 2002.
Tabell 3.2 Kommunmottagande åren 1991–2003
1991
19 000
1992
18 500
1993
25 200
1994
62 300
1995
15 900
1996
6 800
1997
13 600
1998
11 900
1999
9 000
2000
15 000
*
2001
12 200
*
2002
12 200
*
2003
12 200
*
* Prognos
Hemutrustningslån
Flyktingar och vissa andra utlänningar har
möjlighet att söka statliga lån för att kunna
köpa möbler och annan hemutrustning när de
får en egen bostad i Sverige. Under senare år
har regeringen uppmärksammat de
ekonomiska problem som kan uppstå när
inkomsterna inte räcker för att betala tillbaka
lånen. Regeringen har därför, efter
riksdagens godkännande, sänkt de maximala
lånebeloppen den 1 januari 1997 och den
1 januari 1999. Denna sänkning och lägre
marknadsräntor har därtill inneburit att
anslagskostnaderna för att täcka underskott i
låneverksamheten minskat avsevärt. Antalet
nytillkomna lån, som är en avspegling av hur
många personer som tas emot i kommunerna,
har däremot legat relativt konstant de senaste
åren.
Åtgärder mot etnisk diskriminering
Den 1 maj 1999 trädde den nya lagen
(1999:130) om åtgärder mot etnisk
diskriminering i arbetslivet i kraft. Lagen
ställer krav på arbetsgivaren att vidta aktiva
åtgärder för etnisk mångfald i arbetslivet.
Tyngdpunkten i Ombudsmannens mot etnisk
diskriminering (DO) insatser under året har
legat på att informera om vad den nya lagen
innebär. Tillsammans har DO, JämO, HomO
och Handikappombudsmannen skrivit en
rekryteringshandbok, "Rekrytera utan att
diskriminera". DO har även samarbetat med
myndigheter som t.ex. Integrationsverket,
Brottsoffermyndigheten,
Arbetsmarknadsverket och Riksåklagaren.
DO har också fortsatt sina kontakter med
arbetsmarknadens parter i syfte att identifiera
förekomsten av diskriminering och söka
motverka denna. Vidare har DO medverkat i
åklagarutbildningen och haft kontakter med
Svenska kyrkan angående krav på medlemskap
för att få anställning.
Den nya lagen har enligt DO bl.a. lett till
ett ökat antal anmälningar mot etnisk
diskriminering. Antalet anmälningar till DO
om etnisk diskriminering i arbetslivet har
ökat från 121 år 1998 till 184 anmälningar år
1999. Första kvartalet i år visar på en fortsatt
ökning.
I förarbetena till lagen anges att DO i första
hand skall försöka förmå arbetsgivare att följa
lagen frivilligt. Många av dem som gör
anmälningar får upprättelse genom förlikning.
Sedan januari 1999 har 26 anmälningar
resulterat i förlikning. DO uppger att många
av dessa har inneburit bättre upprättelse än
vad en dom i Arbetsdomstolen hade kunnat
ge. Arbetsgivarens vilja att göra upp utanför
domstol har ökat i och med den nya och
starkare lagen.
DO har också stämt arbetsgivare till
Arbetsdomstolen tre gånger under det
senaste året, varav en stämning slutade i
förlikning och en drogs tillbaka. Den tredje
har ännu inte avgjorts.
Det är i första hand den fackliga
organisationen som har rätt att föra talan vid
en anmälan om diskriminering. Majoriteten,
eller närmare 70 procent av dem som gör
anmälan till DO, tillhör en facklig
organisation, vilket innebär att många
anmälningar till DO handläggs av de fackliga
organisationerna. DO anser att det finns
brister i kunskap och rutiner om
diskrimineringsfrågor hos flertalet av dessa
organisationer.
Det är ännu för tidigt att bedöma den nya
lagens effekter. Detta beror bl. a. på att det
tar en viss tid innan en anmälan avgörs till
följd av behovet av utredning och
överläggningar med organisationerna. DO
anser dock att lagen gett DO förutsättningar
att, tillsammans med arbetsmarknadens
parter, på allvar och strukturerat börja arbeta
för att ingen skall bli nekad anställning eller
befordran eller bli sämre behandlad på
arbetsplatsen på grund av etnisk tillhörighet.
Under år 1999 gjordes också 307
anmälningar om etnisk diskriminering inom
andra samhällsområden, vilket är en obetydlig
ökning jämfört med år 1998 då antalet
anmälningar var 298. Ökningen är större om
man jämför med antalet anmälningar år 1997
som då var 257. Anmälningarna ökar framför
allt inom rättsväsendet och inom
arbetsmarknadsområdet. I första hand anmäls
arbetsförmedlingarna. Men även inom
utbildningsområdet är anmälningarna många.
Däremot har antalet anmälningar om
bostadsdiskriminering minskat.
Etnisk mångfald
En uppföljning som gjorts av regeringens
uppdrag till de statliga myndigheterna att
upprätta handlingsplaner för att främja etnisk
mångfald bland sina anställda visar att drygt
20 procent av de berörda 249 myndigheterna
hade upprättat sådana den 1 mars 2000.
Många myndigheter har även påbörjat eller
planerar att påbörja detta arbete under år
2000. Totalt sett har omkring hälften av
myndigheterna uppgivit att de på ett eller
annat sätt arbetar med handlingsplaner.
Ytterligare ett antal myndigheter redovisar att
de vidtar andra aktiva åtgärder för att främja
den etniska mångfalden bland personalen.
Sammantaget visar uppföljningen på en ökad
medvetenhet om mångfaldsfrågor ute på
myndigheterna jämfört med föregående år.
3.6.2 Analys och slutsatser
Tillståndet inom området är inte
tillfredsställande i förhållande till de mål som
riksdagen beslutat. Segregationen i det
svenska samhället är fortfarande stor och
många människor med utländsk bakgrund
upplever det svenska samhället som
diskriminerande och ställer krav på att större
insatser görs för att alla skall behandlas lika
oavsett kön, klass och etnisk bakgrund. Att nå
lösningar på segregation, utanförskap och
etnisk diskriminering är ett långsiktigt arbete.
Regeringen kommer att fortsätta prioritera
insatser som bidrar till en ökad integration
och till att den etniska mångfalden i samhället
tas tillvara. Arbetet med att införliva de
integrationspolitiska målen inom olika
sektorer skall ske med full kraft. Den etniska
och kulturella mångfalden i samhället skall
främjas. För att integrationen skall bli lyckad
krävs en god start i det nya landet. Därför är
det viktigt att Integrationsverkets arbete för
att stimulera kommunerna att förbättra och
utveckla introduktionen av nyanlända får hög
prioritet. Samtidigt är det angeläget att fler
invandrare får arbete och utbildning. De
generella insatser som sker inom bl.a.
arbetsmarknads- och utbildningspolitiken
måste också komma personer med
invandrarbakgrund till del. I detta
sammanhang bör också könsperspektivet
uppmärksammas.
Särskild satsning på sysselsättning och förbättrad
introduktion
Enligt regeringens prioriteringar i
vårpropositionen 2000 avsätts 100 miljoner
kronor per år 2001–2003 till ett brett
program för att öka sysselsättningen bland
invandrare. I programmet ingår följande
insatser:
kompletterande utbildning för invandrare
med utländsk utbildning inom hälso- och
sjukvårdsområdet, läraryrken och
teknik/naturvetenskap,
validering av utländsk yrkeskompetens,
vårdutbildning för arbetslösa invandrare
inom primärvård och äldreomsorg,
förbättring av svenskundervisning och
introduktion av nyanlända,
försöksverksamhet med alternativ
platsförmedling för invandrare,
stimulering av etnisk och kulturell
mångfald inom offentlig förvaltning och
privata företag främst inom
samhällsvetenskap, data, juridik och
ekonomi,
rådgivning för invandrare som startar och
driver småföretag.
De föreslagna medlen har i vårpropositionen
tillsvidare förts till utgiftsområde 8. En
arbetsgrupp inom Regeringskansliet har haft i
uppdrag att bereda genomförandet av
satsningen och föreslå hur medlen skall
fördelas. På basis av detta arbete föreslår
regeringen att 65 miljoner kronor skall
användas för utbildningsinsatser inom vården
och andra bristyrken och föras till
utgiftsområde 13 Arbetsmarknadspolitik. För
validering av utländsk yrkeskompetens avsätts
7,5 miljoner kronor som förs till
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning.
Vidare föreslår regeringen att sammanlagt
20 miljoner kronor disponeras för en särskild
satsning på att förbättra introduktionen och
svenskundervisningen för invandrare. Medlen
skall bl.a. användas för:
samverkan mellan kommuner med syfte
att öka elevunderlaget och möjliggöra
differentiering och effektivisering av
svenskundervisningen,
samverkan mellan kommuner och mellan
kommuner och andra aktörer i
introduktionsarbetet,
utveckling av arbetsplatsförlagd
introduktion,
metodutveckling (bl.a. alternativa
undervisningsmetoder) och
skräddarsydda introduktionsinsatser för
personer med olika
yrkesbakgrund/behov
kompetensutveckling av sfi-lärare
Både Integrationsverket och Skolverket har
viktiga roller i detta arbete, liksom Svenska
Kommunförbundet. Av medlen förs 7,5
miljoner kronor till utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning. Samma
belopp bör disponeras av Integrationsverket.
Därutöver bör 5 miljoner kronor ligga kvar
inom utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar för att senare kunna disponeras av
regeringen för liknande ändamål och
utvärdering.
Regeringen föreslår vidare att
Integrationsverket får disponera 5 miljoner
kronor för att stimulera till ökad etnisk och
kulturell mångfald inom den offentliga och
privata sektorn.
Slutligen föreslår regeringen att 2,5
miljoner kronor förs till utgiftsområde 24
Näringsliv för rådgivningsverksamhet till
företagare med invandrarbakgrund.
Integrationsverket
Den verksamhet som bedrivs av
Integrationsverket är långsiktig och det tar tid
innan olika åtgärder ger effekter. Regeringens
bedömning är att Integrationsverket de
kommande åren skall fokusera än mer på sina
huvuduppgifter; introduktion för nyanlända
invandrare, verka för lika rättigheter och
möjligheter för alla oavsett etnisk och
kulturell bakgrund, förebygga och motverka
främlingsfientlighet, rasism och etnisk
diskriminering samt uppföljning och
utvärdering av samhällsutvecklingen. De
verksamheter som skall prioriteras är åtgärder
för att förbättra introduktionen, arbetet med
en nationell handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet och etnisk
diskriminering. Därtill skall ett strategiskt
och systematiskt uppföljningsarbete för hur
väl det integrationspolitiska målen uppfylls
inom olika samhällssektorer bedrivas. Detta
ligger också i linje med den bedömning som
Integrationsverket gjort i en rapport till
regeringen om strategisk utveckling,
prioritering och fokusering av verkets
verksamhet.
Kommunmottagandet och bostäder till flyktingar
Under de senaste åren har storstädernas andel
av nyanlända flyktingar m.fl. ökat kraftigt.
Enligt gällande prognoser väntas också
kommunmottagandet av flyktingar öka
markant under de kommande åren. Detta sker
samtidigt som tillgången på lämpliga bostäder
har minskat i storstadsområdena. Följden har
blivit att framför allt storstadskommunerna i
många fall inte kan erbjuda vare sig enskilda
eller familjer ett rimligt boende och därmed
goda förutsättningar för en introduktion till
det svenska samhället. Samtidigt finns det
många kommuner som har tillgång till goda
bostadslösningar och som kan erbjuda bra
introduktionsprogram.
Integrationsverket har i en skrivelse till
regeringen begärt att under en begränsad
tidsperiod få kompensera kommuner som i
organiserade former tar emot flyktingar och
ger dem bra introduktion, efter att de bott en
kortare tid i storstadskommunerna.
Regeringen bedömer, med hänvisning till den
rådande situationen i storstäderna, att
Integrationsverket under år 2001 skall få
pröva att ge kommuner visst stimulansbidrag
för att ta emot flyktingar som ursprungligen
togs emot i storstäderna.
Insatser mot främlingsfientlighet, rasism och
etnisk diskriminering
Insatser för att motverka diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism har fortsatt
hög prioritet och arbetet med den nationella
handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering
kommer att drivas med full kraft. Både
Integrationsverket och DO har en viktig roll i
detta arbete. Under hösten kommer de bägge
myndigheterna att samråda och lämna förslag
till regeringen om hur de uppdrag som
myndigheterna fått, som ett första steg i
handlingsplanen, skall genomföras och hur
kostnaderna för dessa skall fördelas.
Regeringen bedömer i likhet med DO att
de resultat som lagen om åtgärder mot etnisk
diskriminering i arbetslivet har medfört,
innebär att DO nu fått bättre förutsättningar
för att mer aktivt arbeta för att motverka
etnisk diskriminering. Det är dock angeläget
att öka kunskapen i samhället om etnisk
diskriminering. Detta gäller inte minst på
lokal nivå. På olika håll i landet tas nu initiativ
till olika former av organiserat lokalt stöd för
att motverka etnisk diskriminering. Sådana
initiativ bör uppmuntras. DO bör därför få
ökade möjligheter att arbeta med lokala
nätverk för att bl.a. utbilda nyckelpersoner i
antidiskrimineringsarbete. Tillräckliga
resurser måste också finnas för att DO skall
kunna driva anmälningar om etnisk
diskriminering i arbetslivet till rättslig
prövning. Därtill kommer de insatser som
DO skall genomföra inom ramen för den
nationella handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet och etnisk
diskriminering. DO bör därför förstärkas
med 4 miljoner kronor.
Regeringen ser också allvarligt på brott som
hets mot folkgrupp och trakasserier som har
samband med bl.a. etnicitet. Inom ramen för
lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet ställs krav på arbetsgivaren att
förebygga och förhindra etniska trakasserier
som hets mot folkgrupp på arbetsplatsen.
Regeringen vill i detta sammanhang särskilt
framhålla vikten av att DO i sin årliga rapport
till regeringen fäster uppmärksamhet på om
nuvarande lagstiftning brister i dessa
avseenden. En prioriterad uppgift för DO bör
vara att särskilt öka arbetsgivarnas kunskap
om lagens krav i detta avseende. Mot
bakgrund av vissa rasistiska gruppers
verksamhet tillsattes i augusti 1998 en
parlamentarisk kommitté (Ju 1998:04) med
uppgift att bl.a. utreda om bestämmelsen om
hets mot folkgrupp är tillräckligt effektiv i
kampen mot nazistiska organisationer.
Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast den 31 oktober 2000. Till följd av
detta kan ändringar i lagen om etnisk
diskriminering i arbetslivet komma att
övervägas.
Ökad delaktighet
Det är viktigt att fler personer med
invandrarbakgrund deltar i den demokratiska
processen. Inom Regeringskansliet bereds nu
Demokratiutredningens betänkande En
uthållig demokrati! Politik för folkstyret på
2000-talet (SOU 2000:1). Regeringen har i
november år 1999 tillsatt en parlamentarisk
kommitté (dir. 1999:98) med uppdrag att
föreslå åtgärder som skall öka medborgarnas
möjligheter till insyn och deltagande i den
kommunala demokratin och stärka den
kommunala demokratins funktionssätt och
former. Kommittén skall bl.a. föreslå åtgärder
som underlättar för personer med utländsk
bakgrund att åta sig och genomföra politiska
förtroendeuppdrag och i övrigt få insyn i den
kommunala verksamheten. Kommittén skall
redovisa sina slutsatser till regeringen senast
den 1 februari 2001.
Regeringen har också nyligen givit en
särskild utredare (Ku 2000:01) i uppdrag att
beskriva och analysera fördelningen av makt
och inflytande inom olika samhällsområden ur
ett integrationspolitiskt perspektiv. Det
övergripande syftet är att få breda kunskaper
som underlag för konkreta insatser för att öka
invandrares delaktighet i olika delar av
samhällslivet och ge lika möjligheter till makt
och inflytande åt alla oavsett etnisk och
kulturell bakgrund. Ett annat syfte är att
möjliggöra en fördjupad samhällsdebatt om
fördelningen av makt och inflytande ur ett
integrationspolitiskt perspektiv. Utredningen,
som till stor del är av forskningskaraktär, skall
särskilt samverka med Integrationsverket som
har som en huvuduppgift att följa och
utvärdera samhällsutvecklingen ur ett
integrationspolitiskt perspektiv. En
slutrapport skall lämnas senast den 31
december 2003.
3.7 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelserna avseende
myndigheterna inom politikområdet.
3.8 Budgetförslag
3.8.1 10:1 Integrationsverket
Tabell 3.1 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
56 449
Anslags-
sparande
20 145
2000
Anslag
82 580
Utgifts-
prognos
88 725
2001
Förslag
83 731
2002
Beräknat
85 053
1
2003
Beräknat
87 219
2
1Motsvarar 83 331 tkr i 2001 års prisnivå.
2 Motsvarar 83 631 tkr i 2001 års prisnivå.
Integrationsverket är central
förvaltningsmyndighet för integrationsfrågor.
Verket har ett övergripande ansvar för att
integrationspolitiska mål och synsätt får
genomslag inom olika samhällsområden samt
för att aktivt stimulera
integrationsprocesserna i samhället. En
central uppgift för myndigheten är att följa
och utvärdera samhällsutvecklingen mot
bakgrund av samhällets etniska och kulturella
mångfald.
Skillnaden mellan anslag och utfall under år
1999 beror på vissa eftersläpningar i
verksamheten och på att den ännu inte riktigt
kommit upp i full nivå enligt regeringens och
riksdagens avsikter.
Regeringen har beslutat
(Ku1999/3202/IM), att 5 miljoner kronor av
anslagssparandet skall användas till insatser
mot rasism, främlingsfientlighet och etnisk
diskriminering som ett första steg i en
nationell handlingsplan för att motverka
sådana företeelser. Därutöver disponerar
regeringen 9 miljoner kronor av
anslagssparandet för att fortsätta arbetet med
handlingsplanen (Ku2000/634/IM).
Regeringens överväganden
Integrationsverkets verksamhetsmål var
under år 1999 att öka kunskapen om hur de
integrationspolitiska målen uppfyllts inom
olika sektorer samt att arbeta aktivt för att
verksamheter inom dessa sektorer tar ökad
hänsyn till de integrationspolitiska målen och
den etniska och kulturella mångfalden i
samhället. När det gäller nyanlända invandrare
och introduktionen var verksamhetsmålen att
verka för bättre förutsättningar för
försörjning och delaktighet i samhället och att
bidra till att kommunernas introduktion
anpassas till individen och i övrigt utvecklas
efter vad som anges i den integrationspolitiska
propositionen. Ett ytterligare verksamhetsmål
var att organiserat överförda flyktingar skulle
kunna bosätta sig direkt vid ankomsten till
Sverige och att 90 procent av dem som bodde
på statens anläggningar skulle få bostad i en
kommun senast tre veckor efter att ärendet
kommit till Integrationsverket.
Verket har följt den prioritering som
regeringen har gjort i regleringsbrevet för
1999 och redovisar en rad insatser för att nå
verksamhetsmålen.
Ett antal uppföljnings- och
utvärderingsprojekt genomförs av
Integrationsverket. Eftersom de flesta av
projekten är långsiktiga och ännu inte har
avslutats är det för tidigt att bedöma
effekterna av verkets arbete. Under året har
verket ägnat mycket arbete åt att sprida
kunskap om integrationsperspektivet hos
myndigheter, kommuner och organisationer
och att få dessa att utveckla egna
verksamheter. Arbetet med att följa upp
kommunernas introduktion och bidra till en
förbättring och utveckling av denna har varit
en prioriterad arbetsuppgift under året.
Målet att verka för bättre förutsättningar
för alla nyanlända invandrare kan inte nås
under ett år. För att klara målet att anpassa
kommunernas introduktion till individens
behov krävs ett långsiktigt arbete från
Integrationsverkets sida. Ett sådant arbete
pågår också. Målet att 90 procent av de
personer som bor på Migrationsverkets
anläggningar skall anvisas bostad i en kommun
senast tre veckor efter det att ärendet
inkommit till Integrationsverket uppnåddes
nästan (89 procent).
Integrationsverket har under året arbetat i
målens riktning. Myndighetens etablering har
skett successivt med vissa eftersläpningar av
verksamheten som följd. Integrationsverket
fick därför ett stort anslagssparande för år
1999. Verksamheten pågår nu i enlighet med
gällande riktlinjer för Integrationsverket och
ett flertal uppdrag kommer att leda till
konkreta resultat i år. Under år 2001 skall
Integrationsverkets verksamhet fokuseras på
huvuduppgifterna introduktion av nyanlända,
främjande av integration, insatser mot
främlingfientlighet, rasism och etnisk
diskriminering samt uppföljning och
utvärdering.
Tabell 3.2 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
82 580
Pris- och
löneomräkning
1 651
Finansiering av FoB-
undersökning
- 500
Förslag 2001
83 731
3.8.2 10:2 Integrationsåtgärder
Tabell 3.3 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
37 628
1
Anslags-
sparande
5 723
2000
Anslag
37 742
Utgifts-
prognos
40 532
2001
Förslag
50 242
2002
Beräknat
50 242
2003
Beräknat
50 242
1Inklusive äldreanslaget 1995/96:D10 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism.
Anslaget disponeras i huvudsak av
Integrationsverket för åtgärder som
stimulerar integrationsprocesserna i samhället
och som förebygger och motverkar
diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism. Anslaget skall också användas för
förbättringar av introduktionen och för
stimulans av etnisk och kulturell mångfald
inom offentlig förvaltning och privata företag.
En mindre del av anslaget står till
regeringens förfogande för olika initiativ i
syfte att stärka integrationen samt för
åtgärder till förbättrad introduktion.
Regeringens överväganden
Ett nytt statsbidragssystem för organisationer
som främjar integration införs stegvis från
och med år 2001 inom oförändrad ram.
17,5 miljoner kronor av de 100 miljoner
kronor som i vårpropositionen 2000 tillförts
utgiftsområdet för sysselsättningsskapande
åtgärder för invandrare per år 2001–2003
skall föras till anslaget 10:2
Integrationsåtgärder. Av dessa medel skall
Integrationsverket disponera 7,5 miljoner
kronor för förbättring av introduktionen och
5 miljoner kronor för insatser i syfte att
stimulera etnisk och kulturell mångfald i
arbetslivet. Regeringen skall disponera 5
miljoner kronor för ytterligare insatser som
kan behövas för att förbättra introduktionen
och svenskunder-visningen. Av dessa medel
föreslås 1 miljon kronor avsättas för
utvärdering av såväl befintliga som de nu
föreslagna åtgärderna för att förbättra
invandrarnas situation på arbetsmarknaden.
Regeringen föreslår vidare, i enlighet med
den redovisning som gjorts i inledningen till
politik-området, att 65 miljoner kronor per år
2001–2003 förs till utgiftsområde 13
Arbetsmarknadspolitik, anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader. Till utgiftsområde 16 Utbildning
och universitetsforskning, anslaget 25:15
Bidrag till viss verksamhet inom
vuxenutbildning förs 15 miljoner kronor för
validering av utländsk kompetens samt
förbättring av svenskundervisningen för
invandrare. Vidare förs 2,5 miljoner kronor
till utgiftsområde 24 Näringsliv, anslaget 38:2
Näringslivsutveckling, för
rådgivningsverksamhet, riktad till invandrare
som driver eller vill starta eget företag.
Tabell 3.4 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
37 742
Besparing
- 5 000
Stimulans för etnisk och kulturell
mångfald
5 000
Svenskundervisning och
introduktion
12 500
Förslag 2001
50 242
3.8.3 10:3 Kommunersättningar vid
flyktingmottagande
Tabell 3.5 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
2 193 703
Anslags-
kredit
142 309
2000
Anslag
2 301 404
Utgifts-
prognos
2 080 675
2001
Förslag
2 238 565
2002
Beräknat
2 399 646
2003
Beräknat
2 263 589
Via anslaget lämnar staten ersättning till
kommuner och landsting så att deras
kostnader för flyktingmottagande täcks.
Utbetalningarna styrs av regelverket i
förordningen (1990:927) om statlig
ersättning för flyktingmottagande m.m. Flera
ersättningsformer finns, varav den
dominerande är schablonersättning. Denna
ersättning är flerårig och börjar betalas ut
månaden efter det att flyktingen har
folkbokförts i en kommun. Kommunerna kan
också, inom en för varje år fastställd
medelsram, få ersättning för extraordinära
kostnader i samband med att de tar emot
flyktingar.
Beräkningen av anslaget utgår ifrån redan
mottagna flyktingar samt prognoser om
asylsökande, invandring av anhöriga till
flyktingar samt kollektivt överförda flyktingar
(kvotflyktingar) som kan väntas få tillstånd att
bosätta sig i Sverige under de närmaste åren.
För att t.ex. kunna beräkna
schablonersättningarna för år 2001 måste man
ta hänsyn till det månadsvisa
kommunmottagandet fr.o.m. december 1998
t.o.m. november 2001. Den nuvarande
prisutvecklingen, med låg eller ingen
inflation, har underordnad betydelse för
anslagsberäkningen. Eftersom
anslaget normalt omfattar några miljarder
kronor kan däremot relativt små
prognosavvikelser få fleråriga och ekonomiskt
kännbara effekter. Anslagsberäkningarna
påverkas också av antalet äldre och
handikappade flyktingar samt eventuella
sjukvårdsbehov.
Anslaget har tidigare tyngts av stort
kreditutnyttjande. Under år 1999 började
anslagskrediten amorteras av och beräknas
under innevarande budgetår vändas till
överskott – anslagssparande. Orsaken till den
väntade anslagsbesparingen är att största delen
av kommunmottagandet år 2000 kommer att
ske i höst, vilket med gällande
ersättningsregler förlägger utbetalningarna till
efterföljande år.
Regeringens överväganden
Med utgångspunkt i tidigare faktiskt
kommunmottagande och prognoserna för
åren 2000 och 2001(se tabell i avsnitt 3.6.1)
beräknas anslagsbehovet år 2001 till 2 238
565 000 kronor.
För den tidsbegränsade verksamheten med
stimulans av organiserad flyttning från
storstäderna som regeringen avser att låta
Integrationsverket få pröva och ersättning till
kommunerna för extra ordinära kostnader får
verket sammantaget disponera 30 miljoner
kronor.
Tabell 3.6 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
2 301 404
Prisomräkning
25 973
Minskade ersättningsutbetalningar
- 88 812
Förslag 2001
2 238 565
3.8.4 10:4 Hemutrustningslån
Tabell 3.7 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
32 283
Anslags-
sparande
4 072
2000
Anslag
37 965
Utgifts-
prognos
19 733
2001
Förslag
21 227
2002
Beräknat
19 451
2003
Beräknat
18 631
Sedan 1991 kan flyktingar få statliga lån till
hem-utrustning när de får en bostad i Sverige.
Villkoren för lånen, som administreras av
Centrala studiestödsnämnden (CSN),
regleras i förordningen (1990:1361) om lån
till hemutrustning för flyktingar och vissa
andra utlänningar. Kapitalet lånas upp av
Riksgäldskontoret på marknadsmässiga
villkor. Underskottet i verksamheten, i
huvudsak låneftergifter och bristande
inbetalningar av räntor och amorteringar,
täcks av anslaget.
Anslagsbelastningen har gått ner kraftigt
under senare år och stora belopp har kunnat
föras tillbaks till statsbudgeten från anslaget i
form av indragningar. Den låga
marknadsräntan har haft stor betydelse för
detta. Av de 81 442 000 kronor som anvisats
för år 1999 återfördes 35 miljoner kronor till
statskassan. Även detta budgetår bör det
verkliga anslagsbehovet ligga väsentligt under
vad som förts upp på statsbudgeten.
Regeringens överväganden
Omfattningen av låneverksamheten bestäms i
första hand av antalet kommunmottagna
flyktingar och deras behov av lån. Första
året (1991) låg CSN:s upplåning hos
Riksgäldskontoret på 190 miljoner kronor. I
december i år beräknas upplåningen uppgå till
1 295 miljoner kronor och i slutet av år 2001
till 1 277 miljoner kronor.
För år 2001 beräknas anslagsbehovet till
21 227 000 kronor.
Tabell 3.8 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
37 965
Minskat resursbehov
- 16 738
Förslag 2001
21 227
3.8.5 10:5 Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering
Tabell 3.9 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
7 748
Anslags-
sparande
227
2000
Anslag
8 308
Utgifts-
prognos
8 535
2001
Förslag
12 474
2002
Beräknat
12 730
1
2003
Beräknat
13 006
2
1 Motsvarar 12 474 tkr i 2001 års prisnivå.
2 Motsvarar 12 474 tkr i 2001 års prisnivå.
Från anslaget finansieras Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering (DO) samt Nämnden
mot diskriminering.
Regeringens överväganden
Under år 1999 har DO haft två skilda
regleringsbrev, med delvis olika mål. Orsaken
var att den nya lagen (1999:130) om åtgärder
mot etnisk diskriminering i arbetslivet trädde
i kraft i maj 1999.
DO har arbetat både med enskilda ärenden
samt med mer generella åtgärder och
information för att minska den etniska
diskrimineringen i arbetslivet. Utvecklingen
under året visar att den nya lagen om åtgärder
mot etnisk diskriminering i arbetslivet har lett
till att anmälningar om etnisk diskriminering
ökat.
DO har samarbetat och drivit ett aktivt
opinionsskapande arbete med myndigheter,
näringsliv och organisationer för att förebygga
etnisk diskriminering.
Enligt regeringens bedömning har
verksamheten bedrivits enligt de riktlinjer
som riksdagen och regeringen lagt fast och
verksamhetsmålen har uppfyllts. DO har
utfört de uppdrag och de aktiviteter som
följer av målen.
I många fall kan det ta flera år innan de
åtgärder som DO vidtar ger effekter. Med
tanke på att den nya lagen som trädde i kraft
den 1 maj 1999 måste hinna få genomslag är
regeringens bedömning att de nuvarande
målen och inriktningen bör behållas.
Våren 2000 gav regeringen
Integrationsverket i uppdrag att bl.a.
tillsammans med DO, genomföra en lång rad
insatser för att motverka främlingsfientlighet,
rasism och etnisk diskriminering. Insatserna
skall utgöra ett första steg i arbetet med en
nationell handlingsplan mot diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism. Regeringen
har också gett verket särskilda medel för
uppgiften. Integrationsverket skall
återkomma till regeringen i september 2000
med en redovisning av hur uppdragen skall
genomföras samt hur de anvisade medlen skall
fördelas på respektive uppdrag och vilken av
myndigheterna som skall utföra olika delar av
uppdragen. DO har en central roll i detta
arbete.
DO har i sitt budgetunderlag framfört
behov av ytterligare resurser för att
verksamheten skall kunna bedrivas enligt
riksdagens och regeringens krav. Som tidigare
redovisats (3.6.1) delar regeringen DO:s
bedömning. För att den nya lagen skall få
genomslag i samhället måste DO kunna
bedriva en omfattande tillsyns-, opinions-,
informations- och utbildningsverksamhet. I
detta arbete är det viktigt att DO kan ta
tillvara lokala initiativ och nätverk och utbilda
nyckelpersoner i antidiskrimineringsarbete.
DO bör också ha tillräckliga resurser för de
kostnader som kan uppstå när ärenden om
diskriminering i arbetslivet tas till rättslig
prövning. Det fortsatta arbetet med den
nationella handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering
innebär också krav på ytterligare insatser från
DO. Regeringen bedömer därför att DO:s
anslag skall ökas med 4 miljoner kronor.
Nämnden mot diskriminering
Nämnden mot diskriminering har uppgifter
som berör såväl DO som Ombudsmannen
mot diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO) och
Handikappombudsmannen. Under år 1999
har nämnden ägnat tid åt alla de tre
ombudsmännens områden. Denna inriktning
på nämndens arbete kommer att fortsätta.
Mot denna bakgrund bedömer regeringen att
finansieringen av nämnden inte bara bör
belasta DO:s anslag. Även HomO och
Handikappombudsmannen bör bidra till
finansieringen.
Regeringen föreslår att anslaget 10:5
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,
Nämnden mot diskriminering inom
utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
tillförs 25 000 kronor från utgiftsområde 9
Barn, Handikapp, Äldre samt Socialtjänst,
anslaget 16:10 Handikappombudsmannen och
25 000 kronor från utgiftsområde 14
Arbetsliv, anslaget 23:7 Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning.
Tabell 3.10 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
8 308
Pris och löneomräkning
116
Överföring från anslaget 16:10
Handikappombudsmannen
25
Överföring från anslaget 23:7
Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell
läggning
25
Resursförstärkning
4 000
Förslag 2001
12 474
4 Politikområde Storstadspolitik
4.1 Omfattning
Storstadspolitiken är sektorsöverskridande
och berör flera andra politikområden, främst
integrations-, utbildnings-, arbetsmarknads-
och näringspolitiken. Inom politikområdet
finns dels ett anslag för utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna dels ett anslag för
förstärkning och utveckling av förskola, skola
och vuxenutbildning i storstadsregionerna.
4.2 Utgiftsutveckling
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet
Miljoner kronor
Utfall
1999
Anslag
2000
Utgifts-
prognos
2000
Förslag
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Beräknat
anslag
2003
Anslag inom utgiftsområde 8:
11:1 Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna
121,2
260,0
110,0
565,0
116,0
230,0
Totalt utgiftsområde 8
121,2
260,0
110,0
565,0
116,0
230,0
Anslag inom andra utgiftsområden:
utg.omr. 16:11:1 Förstärkning av utbildning i storstads-
regionerna
35,5
265,0
70,0
220,0
110,0
0
Totalt Politikområde 11
156,7
525,0
180,0
785,0
226,0
230,0
Prognosen för årets anslagsförbrukning
uppgår till ca 110 miljoner kronor.
Under 1999 betalades 107 miljoner kronor
ut från anslaget avseende utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna. Hälften av detta belopp
avsåg fullföljande och vidareutveckling av
insatser som gjorts inom ramen för tidigare
beslut om nationella utvecklingsområden i
Göteborg, Malmö och Botkyrka. Övriga delar
av utbetalningarna fördelades ungefär lika
mellan de lokala utvecklingsavtalen som har
slutits med Stockholms och Malmö
kommuner och de s.k. Blommanpengarna
som tidigare beslutats av regeringen. Drygt
14 miljoner kronor utbetalades också under
året från ett äldre anslag
Från anslaget för förstärkning av utbildning
i storstadsregionerna under utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning har
under 1999 ca 35 miljoner kronor betalats ut
i samband med att första de lokala
utvecklingsavtalen tecknades.
4.3 Mål
Riksdagen har beslutat om målen för
storstadspolitiken (prop. 1997/98:165, bet.
1998/99:AU2, rskr. 1998/99:34). Dessa är:
- att ge storstadsregionerna goda
förutsättningar för långsiktigt hållbar
tillväxt och därmed kunna bidra till att
nya arbetstillfällen skapas såväl inom
storstadsregionerna som i övriga delar av
landet samt
- att bryta den sociala, etniska och
diskriminerande segregationen i
storstadsregionerna och att verka för
jämlika och jämställda levnadsvillkor för
storstädernas invånare.
4.4 Politikens inriktning
Bilden av storstadsregionerna är splittrad. Å
ena sidan finns ett kraftigt växande näringsliv
och hög levnadsstandard och å andra sidan
finns områden med stora sociala problem och
en hög arbetslöshet. Skillnaderna i dessa
avseenden är stora mellan olika
bostadsområden i storstads-kommunerna.
För att åstadkomma en positiv utveckling i
de mest utsatta bostadsområdena krävs ett
statligt och lokalt helhetsperspektiv. Det
innebär nya arbetsmetoder och
organisationsformer, samarbete över
sektorsgränserna och att de boende också
reellt involveras i denna process. Genom
samarbete mellan stat, landsting och
kommuner samt lokala aktörer som
föreningar, frivilligorganisationer och
näringsliv i kombination med att invånarnas
engagemang tas till vara kan en sådan
utveckling främjas.
De tidigare statliga insatserna, för att stödja
utsatta områden i storstadsregionerna i form
av s.k. Blommanpengar, som beslutades under
åren 1996–97, och nationella
utvecklingsområden, som beslutades 1998,
har i och med riksdagsbeslutet om den
storstadspolitiska propositionen fasats in i det
nya politikområdet.
Utformningen av storstadspolitiken har till
stora delar påverkats av erfarenheterna från
dessa insatser. I riktlinjerna för
Blommansatsningen poängterades vikten av
att arbetet sker utifrån en helhetssyn på
områdets utveckling i samverkan med olika
aktörer och i dialog med de boende. Dessa
utgångspunkter betonas än mer i den
storstadspolitiska propositionen. Även
internationella erfarenheter visar att
segregationen endast kan motverkas med
långsiktiga program som utgår från en
helhetssyn på de utsatta bostadsområdenas
utveckling. Det är mot denna bakgrund som
storstadsdelegationen har inrättats för att
samordna och utveckla den nationella
storstadspolitiken.
Ytterligare en erfarenhet från
Blommanpengarna är vikten av att
kommunerna har utvärderingsinsatser
kopplade till åtgärderna, vilket därför har
betonats inför arbetet med de lokala
utvecklingsavtalen.
En tydlig markering av vikten att fortsätta
insatserna för att bryta segregationen och
förbättra storstadsregionernas förutsättningar
görs i den ekonomiska vårpropositionen där
230 miljoner kronor anvisas för år 2003
utöver de medel som tidigare har aviserats
fram till och med år 2002.
4.5 Insatser
4.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet
Inledningsvis genomförs storstadspolitiken i
form av lokala utvecklingsavtal som tecknas
mellan staten och sju kommuner i
storstadsregionerna om insatser i utsatta
bostadsområden. Hittills har avtal slutits med
Stockholm, Malmö, Södertälje, Huddinge,
Botkyrka och Haninge kommuner. Flera av
dessa avtal håller nu på att revideras.
Beredning av ett avtal med Göteborgs
kommun pågår.
I avtalen ingår lokalt framtagna mål, en
åtgärdsplan och en reglering av de statliga och
kommunala åtagandena i respektive område
samt en plan för uppföljning och utvärdering.
Den operativa delen i avtalen utgörs av
lokala åtgärdsplaner för varje bostadsområde.
Till åtgärdsplanen kopplas en plan för
uppföljning och utvärdering. En nationell
utvärdering samordnas av Integrationsverket
och sker i samverkan med berörda
myndigheter.
För kvalitetssäkringen av avtalen är det
viktigt att ett s.k. underifrånperspektiv
beaktas i arbetet och att avtalen revideras
löpande. Dialogen med boende kring
åtgärdsplanerna är central eftersom detta är
en av de viktigaste faktorerna för att nå
långsiktiga positiva effekter.
De statliga medlen är avsedda att täcka
kostnader för utveckling av strukturer och
verksamheter som kan få en mer permanent
karaktär. Insatserna i de lokala
utvecklingsavtalen skall efter avtalsperioden
kunna övergå till ordinarie verksamheter i
kommunal eller annan regi. En av
kommunens viktigaste uppgifter i samband
med avtalen blir därmed att ta ställning till hur
utvecklingsarbetet skall samordnas med och
påverka den reguljära verksamheten på sikt.
Staten åtar sig i avtalen att förbättra
samordningen av åtgärder inom olika
politikområden. Som ett led i detta arbete har
uppdrag lämnats i de berörda myndigheters
regleringsbrev för år 2000 att redovisa till
regeringen hur man på lokal och central nivå
har medverkat i arbetet med de lokala
utvecklingsavtalen.
4.5.2 Insatser utanför politikområdet
Kommunerna
Berörda kommuner har ett stort ansvar för
genomförandet av storstadspolitiken.
Kommunerna svarar för huvuddelen av den
offentliga sektorns välfärdsverksamheter och
har under senare år också fått ett större
ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Genom
att föra en framgångsrik
arbetsmarknadspolitik och att svara för en
god kvalitet i skola, barnomsorg, individ- och
familjeomsorg, fritids- och kulturverksamhet,
insatser för folkhälsa och brottsförebyggande
arbete skapar kommunerna goda
förutsättningar för storstadspolitiken.
Kommunernas insatser i de lokala
utvecklingsavtalen har fokus på de
målområden som anges i
storstadspropositionen, såsom ökad
sysselsättningsgrad, minskat
socialbidragsberoende, och att alla stadsdelar
uppfattas som attraktiva och trygga av
invånarna.
I den storstadspolitiska propositionen
angav regeringen att en del av de statliga
medlen skulle användas för kultur-, idrotts-
och fritidsverksamhet för barn och ungdomar
i stadsdelarna. I avtalen skulle 10 miljoner
kronor avsättas för kulturverksamhet och 10
miljoner kronor för idrotts- och
fritidsverksamhet per år under en
treårsperiod. Det kan nu konstateras att dessa
belopp överskridits med god marginal i de sex
avtal som hittills slutits.
Statliga insatser
Storstadspolitiken spänner över flera
politikområden och nedan redovisas vissa
insatser som görs utanför politikområdet.
I samband med att de lokala
utvecklingsavtalen sluts kan kommunen,
länsarbetsnämnden och försäkringskassan i
länet teckna avtal om utvecklingsprogram för
arbetslösa i de utsatta stadsdelarna. Ett antal
sådana avtal har tecknats.
Den 1 augusti 2000 infördes en
aktivitetsgaranti som innebär att personer
som är eller riskerar att bli långtidsinskrivna
vid arbetsförmedlingen kan anvisas
heltidsaktiviteter som skall öka deras
möjligheter att få reguljärt arbete. Regeringen
bedömer att aktivitetsgarantin kommer att få
stor betydelse för utsatta gruppers situation
på arbetsmarknaden.
För år 2000 har regeringen beräknat 700
miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingarna. Av dessa medel skall
100 miljoner kronor användas i storstadslänen
och 65 miljoner kronor för resterande delar
av landet med liknande problem. De
sammanlagt 165 miljoner kronorna skall
användas för att stärka ställningen på
arbetsmarknaden för personer med utländsk
bakgrund. Liknande satsningar på
personalförstärkningar har gjorts under de två
föregående åren.
De extra medlen till personalförstärkningar
har enligt Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)
resulterat i ett minskat antal arbetssökande
per handläggare, vilket gett större möjligheter
till individuellt stöd inte minst till
arbetssökande med invandrarbakgrund.
För att öka sysselsättningen bland
invandrare beräknar regeringen vidare att 100
miljoner kronor bör avsättas per år under
perioden 2001–2003 för vissa riktade
insatser. Dessa redovisas närmare under
avsnitt 3 Integrationspolitik inom detta
utgiftsområde.
Under 1998 fick alla länsstyrelser, och i
försökslänen självstyrelseorganen, erbjudande
att vara ansvariga för att i partnerskap med
andra aktörer ta fram regionala tillväxtavtal i
enlighet med regeringens proposition
Regional tillväxt för arbete och välfärd (prop.
1997/98:62 bet. 1997/98:AU11,
rskr.1997/98:204), se vidare utgiftsområde
24 Näringsliv.
Arkitekturåret 2001 är en av regeringen
beslutad kampanj som bl.a. syftar till att lyfta
fram storstädernas arkitektoniska kvaliteter
och öka efterfrågan på och förståelsen för god
arkitektur, formgivning och design i hela
landet. Kampanjen leds av Arkitekturmuséet
och engagerar ett stort antal myndigheter,
institutioner och organisationer.
Under åren 1999 till 2001 genomförs inom
ramen för kulturpolitiken en satsning på
storstädernas kulturmiljöer. Totalt har
regeringen anvisat 24 miljoner kronor för
ändamålet.
Regeringen har under åren 1995–1999
avsatt sammanlagt 50 miljoner kronor ur
Allmänna arvsfonden för att socialtjänsten i
samarbete med ideella organisationer skall
kunna utveckla och pröva olika typer av
verksamheter för barn som av olika skäl står
utanför den reguljära barnomsorgen och som
syftar till att öka deras
intergrationsmöjligheter i samhället. Medlen
fördelades i samråd med Storstadskommittén
(1995:1).
I proposition Maxtaxa och allmän förskola
m.m. (1999/2000:129) har regeringen
föreslagit att en allmän förskola för 4- och 5-
åringar skall införas fr.o.m. den 1 januari
2003. I de lokala utvecklingsavtalen har medel
fördelats för en utbyggd förskoleverksamhet
för 3- till 5-åringar.
Rättsväsendet föreslås tillföras 1 miljard
kronor år 2001 varav huvuddelen tilldelas
polisen för att öka antalet poliser och fullfölja
närpolisreformen, se utgiftsområde 4
Rättsväsendet.
4.6 Resultatbedömning
4.6.1 Resultat
Utvärderingar
Integrationsverket har fått i uppdrag att
ansvara för och samordna den nationella
utvärderingen av de lokala utvecklingsavtalen.
Under våren och sommaren år 2000
redovisade verket dels två utvärderingar av
Blommanpengarna, dels en första rapport
rörande de lokala utvecklingsavtalen. En
slutsats som dras angående Blommanpengarna
är att det är svårt att ge en övergripande bild
av insatserna och att göra rättvisa jämförelser
mellan de lokala insatserna. Samtliga
kommuner vittnar om att tidsaspekten är
avgörande när det gäller att förändra
strukturer och få en lokal förankring till
stånd. Enligt verket innebär dock
Blommansatsningen och den följande
storstadspolitiken en möjlighet till
långsiktighet och kontinuitet i det lokala
utvecklingsarbetet och därmed reella
möjligheter till en lokal förankring.
Satsningen på nationella
utvecklingsområden utvärderas av
kommunerna. De områden som omfattas är
Fittja i Botkyrka, Hjällbo och Gårdsten i
Göteborg samt Rosengård i Malmö.
Utvärderingar har skett i olika former i de tre
kommunerna. De erfarenheter som vunnits
visar på vikten av långsiktiga insatser.
Förutsättningarna för de nationella
utvecklingsområdena var visserligen att de
hade föregåtts av Blommanpengarna, men
genom att omfattningen av de nationella
utvecklingsområdena blev mycket större,
fanns problem i samband med igångsättandet
av verksamheterna. Verksamheten startade
under hösten 1998 och har sedan pågått
under hela 1999 fram till dess att de lokala
utvecklingsavtalen fanns på plats.
Från Botkyrkas nationella
utvecklingsområde, Fittja, rapporteras också
en del positiva förändringar, men, liksom från
Göteborg, understryks behovet av långsiktiga
insatser. Fler fittjabor har nu arbete, varför
också socialbidragsberoendet minskar. Likaså
rapporteras att barn och ungdomars
deltagande i föreningar har ökat och att många
fittjabor är engagerade i förändringsarbetet i
bostadsområdet.
Utvärderingen av Malmös nationella
utvecklingsområde, Rosengård, pekar bl.a. på
behovet av att tydligt definiera de uppgifter
som man åtagit sig. Utvärderarna pekar på att
det nationella utvecklingsområdet också fyller
en ideologisk funktion, som i en enkel
mening kan sammanfattas i begreppen
"delaktighet och demokrati". Går man ett steg
vidare kan man tala om denna funktion i
termer av att bejaka ett
"underifrånperspektiv" som skall bidra till att
förändra den traditionella relationen mellan
myndigheter och medborgare präglat av
synsättet "att lägga människors liv tillrätta".
Som nämndes inledningsvis har
Integrationsverket ett samordnande ansvar
för den nationella utvärderingen av de lokala
utvecklingsavtalen. En första redovisning
lämnades till regeringen under sommaren
2000. I denna pekas bl.a. på risken att
storstadsarbetet och, därmed även i väsentliga
delar storstadspolitiken, etableras som
ytterligare en del i en mer eller mindre
permanent projektverksamhet som äger rum i
kommunerna sedan många år tillbaka. Det
skulle i så fall kunna innebära att den
demokratiska delaktigheten och lokala
förankringen blir ett ansvar vid sidan av
kommunens reguljära uppgifter. Inför det
fortsatta arbetet bör därför enligt
Integrationsverket kommunernas incitament
för att låta insatserna övergå till permanent
verksamhet analyseras närmare.
Samverkan mellan staten och kommunerna
verkar enligt Integrationsverket har
förbättrats i arbetet med utvecklingsavtalen
jämfört med under arbetet med
Blommanpengarna. Det finns också tendenser
till ett större intresse från de boendes sida att
medverka vilket antas bero på att det lokala
arbetet har kunnat pågå ett antal år och nu
framstår som något annat än tidigare ofta
kortsiktiga projekt.
Sysselsättning och arbetslöshet
Några direkta resultat i form av ökad
sysselsättning till följd av just
Blommanpengarna eller de lokala
utvecklingsavtalen kan inte redovisas. När
sysselsättningen ökar till följd av
högkonjunkturen bör det dock få effekter
även i de aktuella bostadsområdena.
Mellan 1995 och 1998 ökade
sysselsättningen med i genomsnitt 0,7
procent per år i riket. Motsvarande ökning i
de tre storstadsregionerna var 2,5 i
Stockholmsregionen, 1,5 procent i
Göteborgsregionen och 1,2 procent i
Malmöregionen.
De kraftigaste ökningarna skedde mellan
1997 och 1998 då sysselsättningen ökade
med ca 4 procent i de tre regionerna. Hur
stora ökningarna var i de bostadsområden
som omfattas av utvecklingsavtalen kan inte
särskiljas. Majoriteten av invånarna i
bostadsområdena har utländsk bakgrund och
en ny studie från AMS kan därför vara
intressant i sammanhanget. Enligt denna har
arbetslösheten för utomnordiska medborgare
på riksnivå minskat från 33 procent år 1997
till 21 procent 1999.
Det bör också påpekas att antalet
registrerade arbetslösa initialt kan komma att
stiga när sysselsättningen ökar. Förklaringen
är att personer som tidigare inte sökt arbete
anmäler sig till arbetsförmedlingen eftersom
sannolikheten för att få ett arbete har ökat.
4.6.2 Analys och slutsatser
I den storstadspolitiska propositionen
betonades vikten av att staten och
kommunerna arbetar långsiktigt gentemot de
utsatta bostadsområdena. Detta synsätt
förstärks också av Integrationsverkets
utvärdering av Blommanpengarna där behovet
av tid för åstadkomma förändringar
betonades. Av utvärderingen framgår också
att det är svårt att göra rättvisande jämförelser
mellan olika insatser och att ge en
sammanfattande bild av utvecklingen.
Regeringen delar verkets slutsatser och har
därför särskilt betonat vikten av att
utvärderingsinsatser ingår i de lokala
utvecklingsavtal som nu sluts.
När det gäller Integrationsverkets
delutvärdering av de lokala utvecklingsavtalen
är regeringen medveten om risken, som
redovisades ovan, att dessa blir en del av en
projektverksamhet vid sidan av kommunernas
ordinarie verksamheter.
De lokala åtgärdsplanerna skall vara
långsiktiga och en viktig uppgift för
kommunerna är därför att ta ställning till hur
verksamheterna skall bedrivas efter
avtalsperioden. Regeringen kommer att noga
följa utvecklingen i denna fråga.
Även om kommunen har en nyckelroll i
egenskap av avtalstecknande part är det inte
självklart att det är kommunen som skall
planera och genomföra alla insatser. Mycket
av arbetet skulle istället kunna utföras inom
ramen för lokala partnerskap med t.ex.
frivilligorganisationer och föreningar. Dessa
partnerskap skulle kunna initiera eller fånga
upp förslag om olika åtgärder och sedan
planera och i samråd med de boende
genomföra dessa.
Mycket tyder på att insatserna i de lokala
utvecklingsavtalen har positiva effekter på
jämställdheten mellan män och kvinnor. Ett
stort antal av insatserna handlar om ökad
sysselsättning och satsningar inom förskolan
vilket bör innebära att kvinnornas situation på
arbetsmarknaden förbättras.
Internationellt sett har frågor kring
storstadsregioners utveckling haft en starkare
förankring i olika forskningsdiscipliner än vad
som varit fallet i Sverige. För utvecklingen av
den nationella storstadspolitiken är denna
forskning viktig. Storstadsforskningen
behöver under de närmaste åren finna sina
former. Bildande av fler kun-skapscentrum/-
nätverk, som Mångkulturellt Centrum i
Botkyrka kommun och Partnerskap för
Multietnisk Integration (PfMI), bör
stimuleras för att knyta
kunskapsförmedlingen starkare till
storstadskommunerna.
När det gäller den internationella
utvecklingen måste migrationsströmmarnas
förändring av villkoren och förutsättningarna
för städers ekonomiska, sociala och kulturella
behov beaktas mer än hittills. Sverige kommer
att anordna ett möte, Urban Forum, i
Södertälje den 10-12 maj 2001 som behandlar
dessa frågor.
Regeringens slutsats är att
storstadspolitiken bör fortsätta att utvecklas
över tiden genom en lär- och
förbättringsprocess där nya erfarenheter
tillåts påverka den kommande inriktningen på
politiken.
4.7 Budgetförslag
4.7.1 11:1 Utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna
Tabell 4.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
121 2391
Anslags-
sparande
162 275
2000
Anslag
260 000
Utgifts-
prognos
110 000
2001
Förslag
565 000
2002
Beräknat
116 000
2003
Beräknat
230 000
1 Inklusive äldreanslaget 1995/96:D12 Särskilda insatser i invandrartäta områden
Från anslaget finansieras särskilda insatser
som skall främja utvecklingen i
storstadsregionernas utsatta bostadsområden
och bostadsområden med en likartad
situation.
Regeringens överväganden
Nedan redovisas en beräkning av anslaget för
år 2001.
Tabell 4.3 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
260 000
Verksamhetsutök-
ning
305 000
Förslag 2001
565 000
5 Politikområde Migrationspolitik
5.1 Omfattning
Migrationspolitik omfattar frågor rörande
flyktingpolitik, invandringen till Sverige,
mottagande av asylsökande, utlänningars rätt
att vistas i Sverige samt internationellt arbete
inom det migrationspolitiska området. I
politikområdet ingår myndigheterna
Migrationsverket (fram till den 1 juli 2000
Statens invandrarverk) och Utlännings-
nämnden.
5.2 Utgiftsutveckling
Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet
Miljoner kronor
Utfall
1999
Anslag
2000
Utgifts-
prognos
2000
Förslag
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Beräknat
anslag
2003
12:1 Migrationsverket
446
450
472
446
441
451
12:2 Mottagande av asylsökande
1 213
1 176
1 240
1 039
1 074
1 108
12:3 Migrationspolitiska åtgärder
121
321
265
285
294
298
12:4 Utlänningsnämnden
62
70
69
71
66
67
12:5 Offentligt biträde i utlänningsärenden
51
73
68
58
52
57
12:6 Utresor för avvisade och utvisade
60
75
72
64
65
66
Totalt för Migrationspolitik inom utgiftsområde 8
1 953
2 165
2 186
1 963
1 992
2 047
Överskridanden av anslag inom
politikområdet beror främst på krisen i
provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken Ju-
goslavien. Under 1999 utökades ramanslaget
12:2 Mottagande av asylsökande med 408
miljoner kronor som en följd av ökade
kostnader på grund av krisen i Kosovo.
Anslagsmedel motsvarande 170 miljoner
kronor användes under året för att möjliggöra
överföring till Sverige för tillfälligt skydd av
3 865 medborgare i Förbundsrepubliken
Jugoslavien som fördrivits från provinsen
Kosovo och som befunnit sig i dess
närområde. Överföringen skedde genom att
anslagsmedel för vidarebosättning av
flyktingar m.m. togs i anspråk.
5.3 Mål
Regeringens förslag:
Målet för migrationspolitiken är att
- migration till och från vårt land kan ske i
ordnade former,
- asylrätten i Sverige och i ett internationellt
perspektiv värnas,
- den reglerade invandringen upprätthålls
samt
- harmoniseringen av flykting- och invand-
ringspolitiken i EU ökar.
I arbetet med målets uppfyllande skall
verksamheten präglas av rättssäkerhet,
humanitet och respekt för individens
mänskliga rättigheter.
5.4 Politikens inriktning
Svensk migrationspolitik utgår från ett
helhetsperspektiv som omfattar flykting-,
invandrings-, invandrar- och
återvändandepolitik. I denna helhetssyn ingår
insatser för att stärka respekten för de
mänskliga rättigheterna, som utgör själva
grundvalen för asylrätten, internationell
samverkan samt förebyggande insatser. I
utrikes- och biståndspolitiken görs insatser
för att söka och om möjligt undanröja orsaker
till att människor känner sig tvingade att
lämna sina länder. Rättssäkerhet, humanitet,
värdighet och effektivitet eftersträvas i hela
kedjan från mottagande av asylsökande till
återvändande eller integration i Sverige.
Asylrätten utgör en hörnsten i svensk
flyktingpolitik. Asylprocessen måste präglas
av en hög grad av rättssäkerhet, ökade
möjligheter till muntlig förhandling samt
kortare handläggningstider.
Möjligheterna att i praktiken tillämpa ett
helhetsperspektiv har stärkts i och med att
Migrationsverket har givits ansvar för en
större del av asylprocessen och för samverkan
med andra myndigheter.
Regeringen verkar för att rättssäkerheten i
myndigheternas beslutsfattande ytterligare
förstärks. Mottagandet av asylsökande skall
ske under värdiga former. Vad särskilt avser
barn, kvinnor, traumatiserade och andra
personer med särskilda behov kommer
regeringen att fortsätta sitt reformarbete såväl
i asyl- som i mottagandeprocessen.
När det gäller barn under arton år bedrivs
reformarbetet med barnkonventionen som
utgångspunkt på såväl det nationella planet
som i förhandlingar inom EU.
Under det svenska ordförandeskapet i EU
våren 2001 kommer dessa frågor att ges en
särskild uppmärksamhet.
Ett målmedvetet arbete har bedrivits för att
utveckla ett barnperspektiv i asyl- och
mottagandeprocesserna. Detta arbete följs nu
upp med konkreta åtgärder i syfte att
förbättra barnens situation i dessa processer.
Regeringen avser att under hösten 2000
lämna förslag till riksdagen om att barn och
ungdomar under arton år som söker
uppehållstillstånd eller erhåller ett tillfälligt
skydd som avses i 2 kap. 4 a § utlänningslagen
(1989:529, UtlL) understigande tolv
månader, i enlighet med barnkonventionen,
skall kunna erhålla samma utbildning som i
Sverige bosatta barn.
Under de senaste åren har kunskaperna
ökat om hur sexuellt våld, övergrepp och
tortyr används i länder som befinner sig i
krig. Regeringen verkar för att metoder för
tidiga insatser, vård och stöd till asylsökande
som har varit utsatta för olika former av
tortyr och trauma utvecklas.
En fortsatt viktig del av regeringens
migrationspolitik är att de som beretts
möjlighet att få skydd och att bosätta sig i
Sverige också skall kunna få stöd när de åter
önskar bosätta sig i sina hemländer. Under
senare tid har återvandring varit aktuell främst
bland dem som fördrivits från länder i före
detta Jugoslavien och som när förhållandena i
hemlandet förbättrats önskat återvända hem
igen. Migrationsverket har i samverkan med
frivilligorganisationer även bedrivit samarbete
vad avser återvandringsinsatser med andra
invandrargrupper, t.ex. somalier.
Som en följd av Amsterdamfördragets
ikraftträdande i maj 1999 och slutsatserna
från stats- och regeringschefernas särskilda
möte i oktober 1999 har arbetet med att
harmonisera asyl- och invandringsreglerna i
EU fått ökad tyngd. Harmoniseringsarbetet
enligt Amsterdamfördraget skall fullföljas
inom en femårsperiod. Hittills har följande
förslag lämnats av kommissionen
direktiv rörande familjeåterförening och
tillfälligt skydd,
införande av gemensam viseringspolitik
samt
beslut om bildandet av europeisk
flyktingfond.
Fler initiativ till rättsakter är att vänta,
främst från kommissionen, men även enskilda
medlemsstater kan komma att presentera
initiativ.
Sveriges planerade operativa inträde i
Schengensamarbetet i mars 2001 antas
komma att få effekter på politikområdet för
2001 och framåt. Med ledning av
erfarenheterna i länder som nu ingår i
Schengen kan inträdet för svensk del medföra
att antalet asylsökande ökar. Den minskning
av antalet asylsökande som registrerades 1999
bedöms därför som tillfällig.
Dublinkonventionen har under den första
tiden medverkat till att Sverige genom en
snabb procedur kunnat överföra ett relativt
stort antal asylsökande främst till Tyskland
och Danmark. Därefter har en tendens gjort
sig märkbar där förfrågningarna kräver längre
tid med ökade kostnader i
mottagandesystemet som följd.
Dublinkonventionen är ett instrument som
mellan medlemsstaterna i EU avgör vilket
land som skall vara ansvarigt för prövningen
av en asylansökan som lämnats in i någon
medlemsstat. Regeringen kommer att noga
följa utvecklingen samt analysera vilka
förändringar av antalet asylsökande i
närområdena som kan hänföras till
Schengeninträdet.
Regeringen har fortsatt berett frågan om
sociala förmåner för utlänningar i en
massflyktsituation. Syftet har varit att finna en
lösning så att Sverige skall kunna ge skydd till
ett stort antal människor som samtidigt
tvingats fly undan krig eller naturkatastrofer.
Samtal har under sommaren 2000 ägt rum
med riksdagspartierna, FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR) och fri-
villigorganisationerna om villkoren för motta-
gande vid massflykt. Inom EU lämnade
Europeiska kommissionen i maj 2000 ett
reviderat förslag till direktiv om
miniminormer för att ge tillfälligt skydd åt
fördrivna personer i händelse av stor
inströmning av skyddssökande personer till
EU.
Kommittén om ny instans- och
processordning i utlänningsärenden (NIPU)
lämnade sitt slutbetänkande Ökad
rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16) i
februari 1999. Som en följd av remissutfallet
beslutade regeringen i december 1999 att
tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp för
att närmare utreda bl.a. ett alternativ
innebärande att utlänningsärenden i andra
instans handläggs i en specialdomstol.
Arbetsgruppen redovisade i juni 2000 sitt
uppdrag till Utrikesdepartementet (Ds
2000:45). Departements-promemorian har
därefter sänts ut på remiss.
Regeringen planerar att under hösten 2000
tillsätta en utredning som skall se över de be-
stämmelser i utlänningslagen som rör männi-
skosmuggling och i anslutning till det
trafficking. Utredningen skall vidare bl.a.
analysera de domar som meddelats varvid
särskild uppmärksamhet skall ägnas åt frågan
vilken betydelse rekvisitet "vinstsyfte" kan
antas ha haft för bevisfrågan. Även vissa andra
frågor skall behandlas av utredningen.
5.5 Insatser
5.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet
Inom Utrikesdepartementets ansvarsområde
har helhetssynen på migrationsfrågor fått ge-
nomslag och integrerats i
utlandsmyndigheternas verksamhet. Detta har
lett till förbättrade rutiner för såväl den
övergripande rapporteringen i frågor som
relaterar till migration som i den praktiska
handläggningen av ärenden. Helhetssynen på
frågor gällande migrationsområdet har fått
genomslag i Utrikesförvaltningens
verksamhetsplanering och rutiner har
utarbetats för att underlätta den praktiska
ärendehanteringen i syfte att få ned
handläggningstiderna. Elva utlands-
myndigheter har fått eller kommer under
2000 att få funktioner för
migrationstjänstemän. Dessa har ett operativt
ansvar och bidrar till att öka möjligheterna till
framförhållning och tidig planering för
nödvändiga insatser samt har en viktig roll i
ärendehanteringen. Flera av
migrationstjänstemännen täcker inte bara
stationeringslandet utan flera länder i
regionen. Ökad rapportering från
utlandsmyndigheterna om migrationsfrågor
leder till ett mer heltäckande beslutsunderlag.
Sammantaget avses detta leda till kortare
handläggningstider och förbättrad
behovsstyrning av befintliga resurser.
Reformarbetet inom det
migrationspolitiska området har fortsatt.
Migrationsverkets roll som central
utlänningsmyndighet, verkets huvudansvar
för verkställighet av beslut om ut- och
avvisning samt befogenhet att bistå polisen vid
kontroll i samband med in- och utresa har
sammantaget varit ett led i att förkorta
handläggningstiderna.
Vidareutvecklingen av Migrationsverkets
övergripande processansvar för hanteringen
av alla led i handläggningen av viserings- och
tillståndsärenden fortsätter. Detta syftar bl.a.
till att effektivisera rutinerna med fullt
beaktande av de krav som rättssäkerheten och
en human behandling ställer.
Regeringen utfärdade med stöd av 2 kap. 4
a § UtlL den 15 april 1999 förordningen
(1999:209) om tidsbegränsade
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden.
Förordningen trädde i kraft den 29 april
1999. Enligt förordningen skulle medborgare
i Förbundsrepubliken Jugoslavien som
kommer från provinsen Kosovo och som inte
kunde återvända dit på grund av förhållandena
där anses ha behov av sådant tillfälligt skydd
som avses i 2 kap. 4 a § UtlL. Av
förordningen framgick att den första till-
ståndsperioden skulle vara elva månader. Med
anledning av det ändrade läget i provinsen
Kosovo beslutade regeringen den 23 juni
1999 om vissa ändringar i förordningen om
tidsbegränsade uppehållstillstånd.
Ändringarna, som trädde i kraft den 15 juli
1999, innebar dels att den första
tillståndsperioden skulle vara längst till och
med den 30 april 2000, dels att förordningen
i sin helhet skulle upphöra att gälla den
30 april 2000. Vidare beslutade regeringen
den 23 juni 1999 en särskild förordning
(1999:707) om bidrag till medborgare i
Förbundsrepubliken Jugoslavien som
kommer från provinsen Kosovo och som vill
återvända dit. Enligt den förordningen fick
bidrag lämnas med högst 5 000 kronor för
varje person som ville återvända, dock med
högst 30 000 kronor per familj. Bidrag fick
även lämnas för resekostnader med högst
3 000 kronor per person. Förordningen
upphörde att gälla vid utgången av maj månad
2000.
Migrationsverket sökte hösten 1999
särskilda EU-medel för att genomföra ett
projekt kring mottagandet av dem som erhöll
tidsbegränsade uppehållstillstånd i samband
med krisen i provinsen Kosovo i
Förbundsrepubliken Jugoslavien. Syftet med
projektet har varit att så snart som möjligt
efter ankomsten till Sverige möta medicinska,
psykologiska och sociala behov i denna grupp
samt underlätta deras återvändande. Inom
ramen för projektet har Migrationsverket
kartlagt medicinska, psykologiska och sociala
behov hos utlänningarna. Syftet har varit att
skapa modeller för vård och stöd till
utlänningarna, som även skall kunna användas
i det framtida asylmottagandet. Projektet
kommer att redovisas under hösten 2000.
Riksdagen beslutade den 22 mars 2000
(prop. 1999/2000:43, bet. 1999/2000:SfU9,
rskr. 1999/2000:159) i enlighet med
regeringens förslag att vidta ändringar i
reglerna om uppehållstillstånd på grund av
anknytning. Ändringarna trädde i kraft den 1
juli 2000 och innebär bl.a. att
uppehållstillstånd skall kunna avslås om det
finns särskilda skäl till detta. Ett sådant skäl
kan vara att det finns en påtaglig risk för att
sökanden, oftast en kvinna, kommer att
utsättas för våld eller annan kränkande
behandling. Ett fortsatt uppehållstillstånd
skall dock kunna beviljas trots att ett
förhållande har upphört inom tvåårsperioden
för den uppskjutna invandringsprövningen,
om sökanden eller sökandens barn har utsatts
för våld eller för en allvarlig kränkning av
sökandens frihet eller frid, och förhållandet
har upphört främst av denna anledning.
Frågor angående kvinnors utsatta situation i
bl.a. asylprocessen har under senare tid fått
allt större aktualitet. I regleringsbrevet för
2000 gav regeringen Migrationsverket i
uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur
kvinnors skyddsbehov bättre skall
uppmärksammas samt sprida kunskap om
dessa riktlinjer bland berörd personal.
Redovisning av uppdraget skall lämnas den
1 mars 2001.
Inom ramen för ovannämnda uppdrag skall
Migrationsverket i samråd med Utlännings-
nämnden till regeringen senast den
15 december 2000 lämna en redogörelse för
de tillståndsgrunder på vilka kvinnor som
åberopat förföljelse eller annan kränkande
behandling har beviljats uppehållstillstånd.
Regeringen har den 11 maj 2000 (Dir.
2000:36) beslutat att tillsätta en
parlamentarisk kommitté för att se över
reglerna för anhöriginvandring, bl.a.
möjligheten för äldre att hålla kontakt med
anhöriga i Sverige. Kommitténs arbete skall
vara slutfört den 1 mars 2001.
En interdepartemental arbetsgrupp
tillsattes den 8 maj 2000 inom
Justitiedepartementet för att utarbeta ett
förslag till en nationell handlingsplan för de
mänskliga rättigheterna. En nationell
handlingsplan för mänskliga rättigheter skall
se till helheten och verka för att ge en
övergripande bild av Sverige och mänskliga
rättigheter samt identifiera åtgärder vilka kan
förbättra främjandet och skyddet av de
mänskliga rättigheterna.
Utredningen om uppehållstillstånd vid
adoption lämnade i maj 2000 sitt betänkande
Uppehållstillstånd för adopterade (SOU
2000:32). Utredningen hade bl.a. i uppdrag
att ta ställning till vilken betydelse en
adoption av en vuxen person bör ha vid
bedömningen av ett ärende om
uppehållstillstånd för den adopterade samt att
utreda vissa likartade frågor som rör adoption
av barn. I betänkandet föreslås
sammanfattningsvis att
utlänningslagstiftningen bättre skall anpassas
till de adopterades situation. Migrationsverket
och Utlänningsnämnden skall alltid godta
svenska domstolsbeslut om adoption när det
prövar ett ärende om uppehållstillstånd. För
att förbättra domstolarnas beslutsunderlag i
adoptionsärenden skall yttrande från
Migrationsverket oftare än i dag begäras in.
När det däremot gäller utomlands beslutade
adoptioner föreslås att det fortfarande skall
finnas ett utrymme för att frånkänna en
adoption rättsverkan i ärendet om
uppehållstillstånd om det finns starka skäl att
tro att adoptionen tillkommit för att kringgå
utlänningslagstiftningen. Betänkandet har
sänts ut på remiss.
Asylsökande m.fl. erhåller med stöd av en
överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet akut hälso- och sjukvård
och tandvård samt sådan hälso- och sjukvård
och tandvård som inte kan anstå. Barn och
ungdomar under arton år erhåller samma vård
som barn vilka är bosatta i riket. I den
omfattning som landstingen ger vård enligt
överenskommelsen utgår ersättning till
landstingen enligt förordningen (1996:1357)
om statlig ersättning för hälso- och sjukvård
till asylsökande.
Den statliga ersättningen följs upp avseende
huruvida statens ersättningar täcker
landstingens kostnader för denna vård. Vidare
sker en uppföljning av vårdens innehåll och
omfattning. Uppföljningen sker i samråd med
Socialstyrelsen, Migrationsverket och
Landstingsförbundet.
I enlighet med en överenskommelse mellan
staten och Landstingsförbundet beslutade
regeringen i mars 2000 att barn som hålls
gömda inför verkställigheten av ett avvisnings-
eller utvisningsbeslut skall tillförsäkras hälso-
och sjukvård enligt samma grunder som
asylsökande barn.
Barn i grundskoleåldern som vistas i
Sverige i avvaktan på beslut i ett ärende om
uppehållstillstånd eller under liknande
omständigheter har rätt till
grundskoleundervisning. Under det första
läsåret erhåller de undervisning med minst
femton schemalagda veckotimmar. Efter det
första året skall en successiv ökning ske av
antalet ämnen och veckotimmar. Statlig
ersättning lämnas till kommunerna för
kostnader för grundskoleundervisning enligt
förordningen (1990:927) om statlig
ersättning för flyktingmottagande m.m.
En arbetsgrupp inom
Utbildningsdepartementet har under våren
2000 lämnat förslag till hur barn och
ungdomar under arton år som söker
uppehållstillstånd eller erhållit sådant tillfälligt
skydd som avses i 2 kap. 4 a § UtlL
understigande tolv månader skall kunna
erhålla samma utbildning som i Sverige
bosatta barn. Departementspromemorian
Förskola, skola och skolbarnsomsorg för
asylsökande barn (Ds 2000:26)
remissbehandlas för närvarande.
Förberedelserna för Sveriges och övriga
nordiska länders inträde som operativa
medlemmar i Schengensamarbetet i mars
2001 ställer krav på ärendehanteringen vid
utlandsmyndigheterna. Vid vissa
utlandsmyndigheter kommer Sverige även att
representera ett eller flera andra Scheng-
enländer. Det förutsätts vidare att
utlandsmyndigheterna aktivt deltar i de
regelbundna möten där aktuella lokala
Schengenfrågor diskuteras. Under 2000
kommer personal vid samtliga berörda
utlandsmyndigheter att ges utbildning med
direkt inriktning på regelverket i Schengen
och på det IT-stöd som skall införas på
flertalet utlandsmyndigheter.
Migrationsverket har genom
förvaltningsbistånd fortsatt det
migrationspolitiska utvecklingsarbetet i vårt
östra närområde. Samarbetet med Ryska
Federationen har fortsatt att stärkas genom
pågående migrationspolitiska program i den
nordvästra delen av Ryska Federationen (St
Petersburgs- och Moskvaområdet).
Samarbete finns även med Ukraina och
Vitryssland. Syftet med förvaltningsbiståndet
är att stödja länderna i deras uppbyggnad av
en migrationspolitisk rättsordning och en
övergripande migrationspolitisk infrastruktur
för att hantera dessa frågor. Stödet till
Baltikum har främst omfattat kunskaps- och
erfarenhetsöverföring. Migrationsverket har
även utvecklat samarbete med andra länder i
Central- och Östeuropa vilka är
kandidatländer för medlemskap i EU. Med
Ungern har Migrationsverket inlett ett delvis
EU-finansierat samarbete. Samarbetet
omfattar bl.a. hjälp med att bygga upp
Ungerns system för asylprövning och mot-
tagning. Kunskapsutbyte i något mindre skala
pågår även med Rumänien och Bulgarien.
Riksdagen beslutade i maj 2000 i enlighet
med regeringens förslag i propositionen
Polissamarbete m.m. med anledning av
Sveriges anslutning till Schengen (prop.
1999/2000:64, bet. 1999/2000:JuU17, rskr.
1999/2000:215) att Sverige skall vidta de
lagändringar som krävs för att Sverige skall
kunna ansluta sig operativt till Scheng-
ensamarbetet. I detta samarbete deltar
samtliga EU-länder, förutom Irland, samt
Norge och Island. Schengensamarbetet in-
nebär i korthet att de deltagande länderna,
med undantag för Storbritannien, bildar ett
gemensamt kontrollområde och att de perso-
ner som vistas inom detta område skall kunna
röra sig fritt inom området. Någon
personkontroll vid passerandet av en inre
gräns skall inte äga rum. För att inte denna
fria rörlighet för personer skall leda till ökad
gränsöverskridande brottslighet och illegal
invandring förbinder sig staterna att för
varandras räkning kontrollera sina yttre
gränser enligt gemensamma normer. På det
polisiära och det rättsliga området inrättas
samarbete mellan staterna. Sverige och de
övriga nordiska länderna planerar att kunna
inträda som operativa medlemmar i
Schengensamarbetet i mars 2001. I samband
därmed erfordras även omfattande ändringar i
bl.a. utlänningsförordningen (1989:547).
5.5.2 Insatser utanför politikområdet
Regeringen överlämnade i juni 2000
propositionen Lag om svenskt medborgarskap
(prop. 1999/2000:147) till riksdagen. I
propositionen föreslås en ny lag om svenskt
medborgarskap. Lagförslaget innebär bl.a. att
det skall bli fullt ut möjligt att ha dubbelt
medborgarskap. En tillfällig ökning av antalet
ärenden bedöms kunna hanteras utan ökade
kostnader för staten. På sikt bör förslaget leda
till att handläggningen underlättas och
förenklas.
5.6 Resultatbedömning
5.6.1 Resultat
Målet för migrationspolitiken 2000 är att
- verka för att migration till och från vårt
land kan ske i ordnade former
- värna asylrätten
- upprätthålla den reglerade invandringen
- verksamheten skall präglas av rättssä-
kerhet, humanitet och respekt för
individens mänskliga rättigheter.
Resultatet inom det migrationspolitiska
området har i stor omfattning påverkats av
krisen i provinsen Kosovo i
Förbundsrepubliken Jugoslavien. Tidigare
prognoser har därmed fått revideras eftersom
denna kris resulterat i att personer från
provinsen Kosovo har haft längre vistelsetider
i Migrationsverkets mottagandesystem än
beräknat då de inte kunnat återvända på grund
av situationen i hemlandet. För de med-
borgare från provinsen Kosovo i Förbundsre-
publiken Jugoslavien vilka erhållit
tidsbegränsade uppehållstillstånd har inte
heller kommunplacering varit aktuell. En an-
nan anledning till långa vistelsetider har varit
att ca 70 % av de ca 11 200 personer som
sökte asyl under år 1999 saknade passhand-
lingar. Genom beslut i tilläggsbudget i
budgetpropositionen 1999 utökades ramen
för politikområdet med 408 miljoner kronor
som en följd av ökade kostnader främst på
grund av krisen i Kosovo. Läget i Irak innebär
att antalet asylsökande därifrån är fortsatt
stort. Nära 3 600 personer från Irak sökte
asyl i Sverige under 1999. Därutöver kommer
en relativt stor grupp asylsökande från Iran
(854 personer). Övriga länder svarade endast
för mindre andelar av det totala antalet
asylsökande under 1999.
Migrationsverket
Migrationsverket har under året
uppmärksammats positivt såväl för sitt arbete
i utvecklingen av svensk statsförvaltning som
internationellt för verkets insatser i f.d.
jugoslaviska republiken Makedonien i
samband med evakueringen av medborgare
från provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken
Jugoslavien.
Under 1999 var den totala genomsnittliga
handläggningstiden för grundärenden 226
dagar. Av dessa avgjordes 43 % inom
verksamhetsmålet sex månader. Ett skäl till
avvikelsen från målet är att Migrationsverket
inte kunde fatta beslut för asylsökande från
provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken
Jugoslavien, på grund av situationen där,
förrän praxis med tidsbegränsade uppehålls-
tillstånd fastställdes i april 1999. Andra
faktorer som haft betydelse för
handläggningstiderna är utredningar om
oklara identiteter. Drygt 90 % av de
asylsökande från Irak saknade pass eller iden-
titetshandlingar. Även förfrågningar enligt
Dublinkonventionen har inneburit längre
handläggningstider med ökade kostnader i
Migrationsverkets mottagandesystem som
följd. För att förenkla tillämpningen av
Dublinkonventionen träffade Sverige ett
särskilt avtal med Danmark som trädde i kraft
i november 1997. Ett liknande avtal träffades
med Tyskland i december 1998.
Migrationsverkets satsning på gränsnära
verksamhet har givit positiva effekter där bl.a.
tillämpningen av Dublinkonventionen och
avtalen med Danmark och Tyskland medfört
att 46 % av alla avvisningsbeslut har kunnat
fattas med omedelbar verkställighet. Antalet
personer i mottagandesystemet har därmed
kunnat minskas med reducerade kostnader
som följd. Därutöver har ca 2 725 personer
av dem som fått ett avvisningsbeslut valt att
återvända självmant med stöd av
Migrationsverket. Resultatet får ses som
mycket positivt.
I regleringsbrevet för 1999 till
Migrationsverket anges att målet är att beslut
om visering skall fattas inom en månad om
inte särskilda skäl föreligger. Målet har inte
uppfyllts. Genom att tillsätta
migrationstjänstemän vid elva utlandsmyn-
digheter samt förbättrad information och
anvisningar för viseringar bedömer dock
regeringen att de genomsnittliga
handläggningstiderna skall kunna minskas.
Verksamhetsmålet för beslut i ärenden om
uppehållstillstånd är att den totala väntetiden
inte skall överstiga tolv månader. Öppna
ärenden som inte avgjorts i första instans får
inte vara äldre än fem månader om inte
särskilda skäl föreligger. Den genomsnittliga
handläggningstiden ligger väl inom målet på
fem månader. Den sammanlagda
genomsnittliga handläggningstiden vid
Migrationsverket och Utlänningsnämnden
överstiger dock den totala väntetiden med i
genomsnitt 65 dagar.
Målet för handläggning av medborgarskaps-
ärenden är att de sökande är medvetna om
kraven för att erhålla svenskt medborgarskap
och kan förutse resultatet av ansökan. Den
totala väntetiden bör inte överstiga sexton
månader. Öppna ärenden som inte avgjorts av
Migrationsverket får inte vara äldre än sex
månader, om inte särskilda skäl föreligger.
Vid utgången av 1999 var antalet öppna
ärenden 20 240. Av dessa var 48 % äldre än
sex månader. Bland dessa ärendena fanns
många gamla ärenden som krävde
kompletterande utredningar. Genom
Migrationsverkets service- och
informationsåtgärder har dock andelen
negativa beslut minskat markant vilket kan
tyda på att många nu söker medborgarskap
först när de uppfyller villkoren.
Mottagande av asylsökande
I början av 2000 var antalet registrerade
personer i Migrationsverkets
mottagandesystem ca 17 900 personer. Den
genomsnittliga vistelsetiden för dessa
personer var 435 dagar vilket överstiger
verksamhetsmålet om 365 dagar med 70
dagar. Jämfört med år 1998 har den
genomsnittliga vistelsetiden minskat med 15
dagar. Den genomsnittliga dygnskostnaden
exkl. förvar blev 187 kronor mot beräknade
200 kronor. Anledningen till den lägre
kostnaden är främst att Migrationsverket
kunnat utnyttja de ekonomiska fördelar som
en hög beläggningsgrad i mottagandesystemet
inneburit. Trots den lägre genomsnittliga
dygnskostnaden innebär den längre
genomsnittliga vistelsetiden en ökad kostnad
med ca 212 miljoner kronor i förhållande till
om verksamhetsmålet hade nåtts. Antalet
registrerade i mottagandesystemet var den
1 juli 2000 17 156 personer, av dessa var
27 % kvinnor, 41 % män och 32 % barn. Den
genomsnittliga vistelsetiden för dessa
personer var 445 dagar. Det skall jämföras
med motsvarande siffror den 1 juli 1999 då ca
18 600 personer var registrerade. Den
genomsnittliga vistelsetiden för dessa
personer inklusive dem som förts över från
provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken
Jugoslavien var ca 470 dagar. Av de
registrerade hade ca 60 % valt att ordna boen-
det på egen hand.
Migrationsverket fick i regleringsbrevet för
år 2000 i uppdrag att i samråd med
Integrationsverket se över rutiner och
samarbetsformer för att effektivisera arbetet
med utflyttning till egen bostad för personer
som vistas på Migrationsverkets anläggningar
när de beviljas uppehållstillstånd. Resultatet
av översynen skall leda till att väntetiden för
den enskilde förkortas och att kostnaderna
för mottagande av asylsökande minskar med
10 miljoner kronor per år fr.o.m. 2000.
Migrationspolitiska åtgärder
Anslagsmedel för budgetåret 2000 har i stats-
budgeten anvisats för vidarebosättning av
flyktingar m.fl. och mottagande av dessa i
kommunerna samt alternativa insatser och
åtgärder motsvarande kostnader för 1 840
flyktingar. Under budgetåret 1999
överfördes 524 flyktingar till Sverige utöver
de 3 865 personer som i samband med
kosovokrisen evakuerades till Sverige. Under
budgetåret 2000 har riksdagen anvisat medel
motsvarande kostnader för 1 840 vidare-
bosatta flyktingar. Under första halvåret 2000
har 176 personer överförts till Sverige. Skälet
till att så få personer hittills har överförts till
Sverige är främst att många personer som
tagits ut från norra Irak och Iran ännu inte
erhållit utresetillstånd.
Under budgetåret 1999 har anslagsmedel
använts för att möjliggöra en överföring av
3 865 medborgare i Förbundsrepubliken
Jugoslavien som fördrivits från provinsen
Kosovo och som haft behov av tillfälligt
skydd i Sverige. De personer som omfattats
av förordningen (1999:209) om
tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa utlän-
ningsärenden har enligt förordningen
(1999:707) om bidrag till medborgare i
Förbundsrepubliken Jugoslavien som
kommer från provinsen Kosovo och som vill
återvända dit haft rätt till bidrag till
återvändandet samt resekostnader. Under
1999 och första halvåret 2000 har ca 2 600
personer återvänt till hemlandet.
Anslagsmedel har liksom tidigare år använts
med viss flexibilitet. 10 miljoner kronor har
under 2000 avsatts för medicinska insatser.
Under 1999 har 46 projekt kring frivillig
återvandring genomförts till en kostnad av
drygt 9 miljoner kronor. Projekten var i
första hand riktade till bosnier och somalier.
Flertalet av projekten har varit av
informations- och rådgivningskaraktär.
Bidragen till flyktingars återvandring uppgick
till ca 3 miljoner kronor 1999. Ett gemensamt
nordiskt projekt för stöd till äldre bosnier
som vill återvända till hemlandet har beslutats
under 2000 och beräknas leda till viss
återvandring under främst 2001.
I början av 1999 beslutade regeringen att
tilldela ytterligare medel till ett
registreringskontor i Sverige för Commission
for Real Property Claims of Displaced
Persons and Refugees (CRPC) i Bosnien-
Hercegovina. Uppdraget som genomförts av
Migrationsverket i samråd med Svenska
kommunförbundet avslutades under 1999.
Drygt 1 200 registreringar har lett till
utfärdandet av egendomscertifikat.
Utlänningsnämnden
Utlänningsnämnden har genom organisations-
förbättringar och utbildning under 1999 ökat
sin förmåga att avgöra ärenden med ca 15 %.
Den totala balansen av ärenden var vid
verksamhetsårets början ca 7 000 ärenden
och vid årets utgång 5 360 ärenden. Det är
den lägsta balans som nämnden redovisat
sedan sin tillkomst. Under 1999 har nämnden
prioriterat äldre avlägsnandeärenden.
För ärenden avseende överprövning av
beslut om avvisning och utvisning får, enligt
målen, öppna ärenden inte vara äldre än sex
månader om inte särskilda skäl föreligger.
Den genomsnittliga handläggningstiden under
1999 var 290 dagar. Av de öppna ärendena
var 58 % äldre än sex månader. Två
tredjedelar av dessa ärenden vilade i avvaktan
på ytterligare information från t.ex. någon
svensk ambassad i utlandet eller vägledande
beslut från regeringen. Särskilda skäl har
således funnits för att nämnden inte kunnat
uppnå verksamhetsmålet. Under år 1998 var
den genomsnittliga handläggningstiden 252
dagar. I fråga om överprövning av ansökan om
uppehållstillstånd har målet i stort nåtts.
Nämnden prövar även ärenden om ny
ansökan om uppehållstillstånd. Målet är här
att öppna ärenden inte får vara äldre än två
veckor, om inte inhibition meddelats eller
andra särskilda skäl föreligger. Nämndens
förutsättningar att ta fram statistik medger
inte en redovisning av antalet ärenden som är
avgjorda inom två veckor. I 52 % av de
avgjorda ärendena fattade nämnden beslut
inom en månad vilket innebär en ökning med
4 procentenheter jämfört med år 1998.
Vad avser överprövning av beslut angående
svenskt medborgarskap är målet att öppna
ärenden inte får vara äldre än tio månader om
inte särskilda skäl föreligger. Med en
genomsnittlig handläggningstid om 322 dagar
uppnåddes inte målet fullt ut 1999.
Utresor för avvisade och utvisade
Antalet personer som beledsagades ut ur
landet 1999 var ca 6 800. Det är en ökning
med 68 % i förhållande till 1998. Av dessa
utresor svarade Migrationsverket för ca 4 500
och Kriminalvårdens transporttjänst för ca
2 300. Av de utlänningar som av- eller
utvisades under 1999 valde 75 % att lämna
landet själva eller med hjälp av Migrationsver-
ket. Prognosen inför verkets övertagande av
verksamheten var att 50 % skulle göra detta
val.
1 659 personer från provinsen Kosovo i
Förbundsrepubliken Jugoslavien som
evakuerats från före detta jugoslaviska
republiken Makedonien erhöll det särskilda
återvändandebidraget och återvände under
1999.
Till följd av att Migrationsverket fått
huvudansvaret för verkställigheten av utvisade
och avvisade har antalet personer som rest
genom kriminalvårdens försorg minskat
under 1999 jämfört med föregående år.
Transporttjänstens kostnader minskade dock
inte i samma takt. Detta beror dels på ett ökat
antal längre resor jämfört med föregående år,
dels på avvecklingskostnader i samband med
anpassningen till en minskad volym.
Regeringen bedömer nu att Transportjänstens
organisation bättre anpassats till denna
verksamhets behov och resurser innevarande
år.
5.6.2 Analys och slutsatser
Kostnaderna för politikområdet bedöms även
under 2000 komma att överskrida tilldelade
medel genom att fler personer än beräknat
från provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken
Jugoslavien sökt asyl när de tidigare beviljade
tidsbegränsade uppehållstillstånden har
upphört att gälla.
Regeringen bedömer nu att antalet
asylsökande ytterligare kommer att öka med
anledning av att Sverige blir operativ medlem i
Schengensamarbetet i mars 2001. Anslaget till
Migrationsverket behöver därför förstärkas
under 2001–2003.
Genom ett fortsatt arbete med att renodla
och tydliggöra de berörda myndigheternas
ansvarsområden har Migrationsverket som
central utlänningsmyndighet tagit ett större
ansvar för hela handläggningskedjan.
Migrationsverkets strategi med insatser tidigt
i asylprocessen och i återvändandearbetet har
bl.a. lett till en effektivare tilllämpning av
Dublinkonventionen. Detta har i sin tur lett
till en kraftig ökning av antalet avvis-
ningsbeslut med omedelbar verkställighet och
därmed kortare handläggningstider vilket i sin
tur fört med sig minskade kostnader i
mottagandesystemet. På senare tid har dock
problemen tilltagit vad avser möjligheterna att
tillämpa Dublinkonventionen. Detta beror på
att EU-länderna gör olika tolkningar av
bevisreglerna samt inte tillämpar
svarsfristerna enhetligt. Handläggningstiderna
riskerar därmed att öka. För att syftet med att
Migrationsverket fått det övergripande ansva-
ret för hela migrationsprocessen skall uppnås,
är det viktigt att Migrationsverket erhåller
ökade resurser för att kunna leva upp till sin
roll som central utlänningsmyndighet, vilket
innebär att ha samordningsansvar för samtliga
led i processkedjan för respektive
politikområde.
Migrationsverket har de senaste åren
redovisat en positiv produktivitetsutveckling
för den samlade verksamheten. Detta trots att
verket 1999 fick nya arbetsuppgifter i
samband med övertagandet av ansvaret för
återvändande och verkställigheter från
Polisen. Regeringen avser att fortlöpande följa
Migrationsverkets produktivitetsutveckling.
Sveriges operativa inträde i Schengen samt
därmed minskade möjligheter till snabba för-
frågningar enligt Dublinkonventionen
kommer att innebära ökade kostnader i
Migrationsverkets mottagandesystem. I takt
med utdragna handläggningstider kommer
också erfarenhetsmässigt fler asylsökande att
åberopa humanitära skäl för att få stanna.
Prognoserna är vad avser 2001 och
kommande år på grund av Sveriges operativa
inträde i Schengensamarbetet behäftade med
stor osäkerhet. Regeringen kommer därför att
noga följa utvecklingen av antalet asylsökande
i vårt närområde och analysera vad denna
utveckling innebär för volym och
handläggning av asylärenden i Sverige.
Stabiliseringen av situationen i Bosnien-
Hercegovina fortskrider och behovet för
medborgare därifrån att få uppehållstillstånd i
Sverige väntas efter hand upphöra.
Övergångsvis kan dock något ökade rörelser
uppstå som berör Sverige. Återvandringen
från Sverige fortsätter sannolikt att vara
marginell.
Situationen i Förbundsrepubliken
Jugoslavien präglas av en rad
osäkerhetsfaktorer och en utveckling där fler
personer söker uppehållstillstånd i Sverige
kan inte uteslutas. I den FN-administrerade
Kosovoprovinsen är icke-albaner svårt utsatta
och grupper inom den tidigare UCK-gerillan
drar sig inte för att angripa även albanska
politiska motståndare. Förhoppningen är att
ett fungerande rättssystem skall kunna
etableras av FN och att de olika
befolkningsgrupperna skall kunna fås att
tolerera varandra och samverka. I vilken takt
detta kan uppnås är osäkert och bakslag kan
inträffa som ökar antalet skyddsbehövande
som söker sig till vårt land. I den utsträckning
situationen medger kommer återvändandet
från Sverige att få fortsatt stöd.
Utlänningsnämnden har genom
organisationsförbättringar och utbildning
lyckats öka sin förmåga att avgöra ärenden
med 15 % under 1999. Nämnden redovisar
vid utgången av 1999 den lägsta
ärendebalansen sedan nämndens tillkomst.
Till följd av ökade kostnader under 1999 och
hög rörlighet bland vissa grupper bland
personalen kommer nämnden inte fullt ut
kunna uppnå sina verksamhetsmål under
2000. Detta kommer att leda till ökade
kostnader i Migrationsverkets
mottagandesystem. Även Sveriges operativa
inträde i Schengensamarbetet kan komma att
påverka nämndens arbete. Det pågående
utredningsarbetet bl.a. kring hur överin-
stansen i utlänningsärenden skall vara
utformad, skapar en osäkerhet för nämnden
som kan medföra problem vad gäller att
kunna behålla och rekrytera personal.
5.7 Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft några
invändningar i revisionsberättelserna för år
1999 avseende myndigheterna inom
politikområdet.
5.8 Budgetförslag
5.8.1 12:1 Migrationsverket
Tabell 5.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
445 414
Anslags-
sparande
1 693
2000
Anslag
449 877
Utgifts-
prognos
472 377
2001
Förslag
446 031
2002
Beräknat
441 146
1
2003
Beräknat
450 881
2
1 Motsvarar 432 031 tkr i 2001 års prisnivå.
2 Motsvarar 432 031 tkr i 2001 års prisnivå.
Anslaget avser i huvudsak
förvaltningskostnader för Migrationsverket
och vissa kostnader för regeringen vad avser
utlandsmyndigheterna med inriktning på ar-
betsuppgifter inom migrationsområdet. En
jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1999 visar på ett anslagssparande
detta år med 1 693 000 kronor. För
innevarande år visar anslagsprognosen att en
stor del av verket anslagskredit kommer att
tas i anspråk. 193 000 kronor av det
anslagssparande som uppkom under 1999 har
dragits in.
Migrationsverket är central
utlänningsmyndighet och ansvarar för
utlännings-, invandrings- och
medborgarskapsfrågor i den mån frågorna inte
handläggs av någon annan myndighet.
Migrationsverket skall utreda och pröva
ansökningar om visering, uppehålls- och
arbetstillstånd, flyktingförklaring och
resedokument samt om svenskt
medborgarskap. Verket svarar också för
mottagande av asylsökande och för överföring
och mottagande av organiserat uttagna
flyktingar. Verket har även det huvudsakliga
ansvaret för verkställigheten av beslut om
avvisning och utvisning samt för de
utlänningar som tas i förvar enligt
utlänningslagen och för förvarslokalerna.
Migrationsverket är organisatoriskt indelat i
fem regioner. 1 683 personer var den 30 juni
2000 anställda vid verket. Det är en ökning
med två personer sedan föregående år.
Utvecklingen av Migrationsverkets roll
som central utlänningsmyndighet har fortsatt
i syfte att effektivisera arbetet med viserings-
och tillståndsgivningen samt handläggningen
av asyl- och medborgarskapsärenden.
Regeringens överväganden
Regeringen bedömer att de vidtagna
åtgärderna och en fortsatt utveckling av
Migrationsverket som central
utlänningsmyndighet såväl inom Sverige som i
förhållande till utlandsmyndigheterna, skall ge
förutsättningar för kortare hand-
läggningstider, rationaliseringar och bättre
återrapportering.
Det ökade antalet asylsökande från Kosovo
i Förbundsrepubliken Jugoslavien och
Sveriges operativa inträde i Schengen kommer
att öka risken för långa handläggningstider
med ökade kostnader som följd för
mottagandesystemet. Med utdragna handlägg-
ningstider kommer också erfarenhetsmässigt
fler att åberopa humanitära skäl för att stanna.
Regeringen överlämnade i juni 2000
propositionen Lag om svenskt medborgarskap
(prop. 1999/2000:147) till riksdagen. I
propositionen föreslås en ny lag om svenskt
medborgarskap. Lagförslaget innebär ökad
möjligt att ha dubbelt medborgarskap.
Regeringen bedömer att den tillfälliga
ökningen av antalet ansökningar om
medborgarskap bör kunna hanteras utan
ytterligare kostnader för Migrationsverket.
Regeringen anser att Migrationsverkets
prognosarbete ytterligare bör utvecklas.
Vid beräkning av anslaget görs
bedömningen att Migrationsverket bör vara
dimensionerat för att under år 2001 pröva
170 000 tillstånds- och viseringsärenden,
45 000 medborgarskapsärenden samt ha en
beredskap att ta emot 18 000 asylsökande.
För att kunna upprätthålla målet vad avser
handläggningstider och för att undvika att
balansen av ärenden ökar bedömer regeringen
det motiverat att utöka Migrationsverkets
förvaltningsanslag med 24 miljoner kronor år
2001.
Tabell 5.3 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
449 877
Pris- och löneomräkning
12 590
Ökat resursbehov
15 000
Överfört från anslaget 12:3
9 000
Justering av premier
-193
Överföring till uo 5 anslaget 5:1
-3 500
Tidigare beslutade förändringar
-36 743
Förslag 2001
446 031
5.8.2 12:2 Mottagande av asylsökande
Tabell 5.4 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
1 213 335
Anslags-
sparande
6 200
2000
Anslag
1 175 600
Utgifts-
prognos
1 240 234
2001
Förslag
1 039 335
2002
Beräknat
1 074 369
2003
Beräknat
1 107 587
Anslaget finansierar mottagande av
asylsökande och vissa personer med
tidsbegränsade uppehållstillstånd. Vidare
finansieras kostnaderna för utlänningar som
tagits i förvar enligt utlänningslagen samt
ersättning till kommunerna för den ersättning
som ges till vissa andra utlänningar än
asylsökande medan de väntar på beslut om
uppehållstillstånd. Anslaget finansierar även
kostnader för hälso- och sjukvård till
landstingen för barn som hålls gömda inför
verkställigheten inför ett av- eller
utvisningsbeslut samt den tillfälliga
ersättningen till kommuner och landsting för
vissa utlänningar från Förbundsrepubliken
Jugoslavien.
Under budgetåret 1999 utökades
ramanslaget 12:2 Mottagande av asylsökande
med 408 miljoner kronor som en följd av
ökade kostnader på grund av kosovokrisen.
För budgetåret 2000 beräknas ett
överskridande av anslaget med ca 65 miljoner
kronor främst som följd av den tidigare
rådande situationen i provinsen Kosovo i
Förbundsrepubliken Jugoslavien, vilken
inneburit att utlänningarna inte kunnat
återvända till sitt hemland.
Migrationsverket organiserar mottagandet
av asylsökande. De asylsökande kan antingen
bo på en av verkets anläggningar eller få viss
bostadsersättning för att ordna boendet på
egen hand. Migrationsverket ansvarar även för
behandlingen av utlänningar som tagits i
förvar enligt utlänningslagen och för
förvarslokalerna.
Funktionen Flyktingverksamhet inom det
civila försvaret skall bedrivas på ett sådant sätt
att Migrationsverkets resurser och den
beredskap som finns för att ta emot
asylsökande även skall kunna utnyttjas vid
svåra påfrestningar på samhället i fred samt
vid internationella fredsfrämjande och
humanitära insatser.
Regeringens överväganden
För budgetåret 1999 beräknades den genom-
snittliga flyktingdygnskostnaden till 200
kronor. Det faktiska utfallet blev 187 kronor.
Anledningen till denna lägre
flyktingdygnskostnad var att
Migrationsverket kunnat utnyttja de
ekonomiska fördelar som en hög
beläggningsgrad inneburit i
mottagandesystemet. För 2000 bedömde
regeringen att det faktum att
beläggningsgraden i mottagandesystemet
fortsatt skulle ligga på en hög nivå innebar att
anslaget kunde beräknas på en
flyktingdygnskostnad om 195 kronor. Åren
2001-2003 beräknas den genomsnittliga
dygnskostnaden till 200 kronor. Anledningen
till denna ökade dygnskostnad är ett
kommande förslag om asylsökande barns
skolgång i enlighet med barnkonventionen.
Statens ersättningar till landstingen för
sjukvård till asylsökande m.fl. har följts upp
under åren 1997–1999. Regeringen kommer
under hösten 2000 att analysera dessa
kostnadsuppföljningar tillsammans med
Landstingsförbundet för att bedöma ett
eventuellt behov av revidering av ersättningen
till landstingen.
Anslaget 12:2 Mottagande av asylsökande
föreslås öka med 147 miljoner kronor år
2001 i förhållande till beräkningarna i
budgetpropositionen för 2000 och med ca
180 miljoner år 2002. Skälet till detta är att
antalet personer i mottagandesystemet ökar i
förhållande till vad som beräknades i
budgetpropositionen för 2000.
Tabell 5.5 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
1 175 600
Minskat resursbehov
-135 265
Förslag 2001
1 039 335
5.8.3 12:3 Migrationspolitiska åtgärder
Tabell 5.6 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
120 523
Anslags-
sparande
22 519
2000
Anslag
321 589
Utgifts-
prognos
264 915
2001
Förslag
285 221
2002
Beräknat
293 594
2003
Beräknat
298 095
Ett viktigt inslag i migrationspolitiken är
beredskapen att ta emot flyktingar för
vidarebosättning i Sverige. Uttagningarna sker
som regel i samarbete med UNHCR. Staten
betalar ut ersättning till de kommuner som tar
emot sådana flyktingar. Av de medel
riksdagen anvisar för kvotflyktingar
genomförs även vissa hjälpinsatser för
flyktingar utanför Sverige. Under 1999
avsattes medel för att tillfälligt överföra upp
till 4 000 medborgare i Förbundsrepubliken
Jugoslavien. Staten ger bidrag till åtgärder för
frivillig återvandring av vissa personer som
efter att ha varit bosatta i Sverige under längre
eller kortare tid väljer att återvandra till sitt
ursprungliga hemland eller till annat
bosättningsland. Anhöriga till flyktingar i
Sverige kan få bidrag till resan hit. Medel
används även för att bekosta vissa
migrationspolitiska projekt och Sveriges
deltagande i internationellt samarbete inom
flykting- och invandringsområdet. Likaså
anvisas medel från detta anslag till Svenska
Röda korsets efterforskningsverksamhet.
Regeringens överväganden
Anslagsmedlen för 2001 avseende
vidarebosättning av flyktingar i Sverige bör
liksom innevarande år kunna få användas med
viss flexibilitet och motsvara kostnaderna för
1 840 flyktingar.
Tabell 5.7 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
321 589
Minskat resursbehov
-36 368
Förslag 2001
285 221
5.8.4 12:4 Utlänningsnämnden
Tabell 5.8 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
62 098
Anslags-
sparande
378
2000
Anslag
69 628
Utgifts-
prognos
69 000
2001
Förslag
70 483
2002
Beräknat
65 871
1
2003
Beräknat
67 342
2
1 Motsvarar 64 483 tkr i 2001 års prisnivå.
2 Motsvarar 64 483 tkr i 2001 års prisnivå.
Utlänningsnämnden prövar överklaganden av
beslut som fattas av Migrationsverket
avseende avvisning och utvisning samt
ansökningar om uppehållstillstånd,
flyktingförklaring, resedokument, svenskt
medborgarskap och offentliga biträden i
utlänningsärenden. Nämnden prövar även s.k.
nya ansökningar om uppehållstillstånd enligt 2
kap. 5 b § utlänningslagen. Sådan ansökan kan
göras efter det att ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut vunnit laga kraft.
Den 30 juni 2000 var 108 personer
anställda vid nämnden, vilket är 6 personer
färre än 1999.
Som en följd av regeringens förslag att
utöka Migrationsverkets förvaltningsanslag
anser regeringen det motiverat att utöka
Utlänningsnämndens förvaltningsanslag med
6 miljoner kronor år 2001 för att undvika
långa handläggningstider för de många
överklagandeärenden som då beräknas komma
att lämnas in till nämnden.
Tabell 5.9 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
69 628
Pris- och löneomräkning
855
Överfört från anslaget 12:3
6 000
Minskat resursbehov
-6 000
Förslag 2001
70 483
5.8.5 12:5 Offentligt biträde i
utlänningsärenden
Tabell 5.10 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
51 091
Anslags-
sparande
-
2000
Anslag
73 338
Utgifts-
prognos
67 900
2001
Förslag
57 913
2002
Beräknat
52 028
2003
Beräknat
57 027
Anslaget finansierar offentligt biträde enligt
utlänningslagen (1989:529) vid
Regeringskansliet, Migrationsverket och
Utlänningsnämnden. Anslaget påverkas
främst av antalet avgjorda ärende.
Regeringens överväganden
Kostnaderna för offentligt biträde hos Migra-
tionsverket under 1999 översteg anslagna me-
del och verket utnyttjade sin anslagskredit
med 1 219 000 kronor. En jämförelse mellan
budget och utfall för 1999 visar att
Utlänningsnämnden utnyttjade sin
anslagskredit med 146 000 kronor. Den del
av anslaget som Regeringskansliet förfogar
över utnyttjades inte fullt ut.
Uppföljningsarbetet för att kunna få mer
precisa beräkningar av anslaget fortsätter
under 2000.
Tabell 5.11 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
73 338
Minskat resursbehov
-15 425
Förslag 2001
57 913
5.8.6 12:6 Utresor för avvisade och
utvisade
Tabell 5.12 Anslagsutveckling
Tusental kronor
1999
Utfall
60 484
Anslags-
sparande
-
2000
Anslag
74 531
Utgifts-
prognos
71 435
2001
Förslag
63 656
2002
Beräknat
65 043
2003
Beräknat
65 556
Anslaget finansierar resor ut ur landet för
utlänningar som avvisats eller utvisats enligt
beslut av regeringen, Migrationsverket,
Utlänningsnämnden eller Polisen med stöd av
utlänningslagen. Även kostnader för resor ur
Sverige för de asylsökande som återkallat sin
ansökan finansieras från anslaget.
Den 1 januari 1999 övertog
Migrationsverket huvudansvaret för
verkställighet av beslut om avvisning och
utvisning från Polisen. Migrationsverket kan
överlämna ärenden till polismyndigheten om
utlänningen håller sig undan eller om det kan
antas att tvång kommer att behövas för att
genomföra verkställigheten. Kriminalvårdens
transporttjänst organiserar utresor för
avvisade och utvisade på polisens uppdrag.
Regeringens överväganden
Regeringen bedömer att anslaget kan minskas
i förhållande till 2000.
Tabell 5.13 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
74 531
Minskat resursbehov
-10 875
Förslag 2001
63 656
6 Politikområde Minoritetspolitik
6.1 Omfattning
Minoritetspolitiken omfattar frågor om skydd
och stöd för de nationella minoriteterna och
de historiska minoritetsspråken.
6.2
6.2 Utgiftsutveckling
Tabell 6.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet
Miljoner kronor
Utfall
1999
Anslag
2000
Utgifts-prognos
2000
Förslag
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Beräknat
anslag
2003
47:1 Åtgärder för nationella minoriteter
-
8,0
8,0
8,0
8,0
8,0
Totalt för Minoritetspolitik inom utgiftsområde 8
-
8,0
8,0
8,0
8,0
8,0
6.3 Mål
Regeringens förslag: Minoritetspolitikens
mål skall vara att ge skydd för de nationella
minoriteterna och stärka deras möjligheter till
inflytande samt stödja de historiska
minoritetsspråken så att de hålls levande.
Det föreslagna målet överensstämmer med
den inriktning som minoritetspolitiken getts
genom riksdagens beslut om nationella
minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143,
bet.1999/2000:KU6, rskr. 1999/2000:69).
6.4 Politikens inriktning
Minoritetspolitiken inriktas på att ge skydd
för de nationella minoriteterna och stärka
deras möjligheter till inflytande samt stödja
de historiska minoritetsspråken så att de kan
hållas levande. Politikområdet är nytt från och
med år 2000. Det grundas på riksdagens
beslut i december 1999 om åtgärder för de
nationella minoriteterna och inriktningen av
en minoritetspolitik (prop. 1998/99:143, bet.
1999/2000:KU6, rskr. 1999/2000:69). De
nationella minoriteterna är samer,
sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar
och de språk som omfattas av
minoritetspolitiken är samiska (alla former),
finska, meänkieli (tornedalsfinska), romani
chib (alla former) och jiddisch.
6.5 Insatser
6.5.1 Statliga insatser inom
politikområdet
Sverige godkände i februari 2000
Europarådets ramkonvention om skydd för
nationella minoriteter och den europeiska
stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
En rad åtgärder har vidtagits under året för att
stärka de nationella minoriteterna i Sverige
och ge deras språk det stöd som krävs för att
de skall hållas levande. Insatserna har varit
både nationella och regionala.
Den 1 april 2000 trädde lagarna (SFS
1999:1175 och 1176) om rätt att använda
samiska respektive finska och meänkieli hos
förvalt-ningmyndigheter och domstolar i
kraft. Rätten avser de områden
(förvaltningsområden) där språken använts av
hävd och fortfarande används i tillräcklig
omfattning. För samiska omfattas Arjeplogs,
Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner
och för finska och meänkieli Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå
kommuner. I dessa kommuner har den
enskilde, oavsett om hon eller han behärskar
svenska, rätt att tala samiska respektive finska
och meänkieli vid muntlig förhandling inför
domstol och rätt att ge in skriftliga inlagor på
respektive språk. Hos
förvaltningsmyndigheter har den enskilde rätt
att använda samiska respektive finska och
meänkieli vid sina muntliga och skriftliga
kontakter om ärendet rör
myndighetsutövning och har anknytning till
förvaltningsområdet. Myndigheten är skyldig
att ge muntliga svar på samiska respektive
finska och meänkieli. Lagstiftningen innebär
också att den enskilde i kommuner som ingår
i förvaltningsområdena har rätt att få förskole-
eller äldreomsorg helt eller delvis på
respektive språk.
De nationella insatserna har bl.a. rört
utbildningsväsendet. Läroplanerna (Lpo 94
och Lpf 94) har ändrats så att det framgår att
kunskap skall ges om de nationella
minoriteterna och minoritetsspråken. Också
vid revidering av kursplanerna har de
nationella minoriteterna och
minoritetsspråken uppmärksammats. Vidare
har Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga
äldreomsorgen för finsktalande i olika
kommuner. Vissa författningar som särskilt
rör de nationella minoriteternas rättigheter
har översatts till minoritetsspråken.
Inflytande för de nationella minoriteterna är
av stor betydelse för politiken och
ekonomiska medel har tilldelats deras
organisationer för att ge möjligheter till ökat
inflytande.
6.5.2 Insatser utanför politikområdet
Det statliga stödet till litteratur och
kulturtidskrifter har fr.o.m. år 2000 ökats
med en miljon kronor för att särskilt kunna
beakta de nationella minoriteterna vid
fördelningen av stödet. Vidare har
domstolsväsendet tillförts en miljon kronor
för ökade tolk- och översättningskostnader på
grund av de nya rättigheter som följer av
minoritetspolitiken.
Inom ramen för samepolitiken görs insatser
för att uppnå målet att verka för en levande
samisk kultur byggd på en ekologiskt hållbar
rennäring och andra samiska näringar.
Insatserna omfattar bl.a. stödet till Sametinget
och sameskolorna.
6.6 Resultatbedömning
Ett resultat av den nya minoritetspolitiken är
en större medvetenhet och kunskap om de
nationella minoriteterna både inom
minoritetsgrupperna själva och även i
majoritetssamhället. Minoriteternas ökade
möjlighet till inflytande har lett till växande
aktivitet bland minoritetsgrupperna, bl.a.
bildandet av Sverigefinländarnas delegation
som skall vara ett organ för den
sverigefinländska minoriteten.
Regeringen bedömer att verksamheten
bedrivits i enlighet med intentionerna i den
minoritetspolitiska propositionen och att
detta arbete skall fortsätta.
6.7 Budgetförslag
6.7.1 47:1 Åtgärder för nationella
minoriteter
Tabell 6.2 Anslagsutveckling
Tusental kronor
2000
Anslag
8 000
Utgifts-
prognos
8000
2001
Förslag
8 000
2002
Beräknat
8 000
2003
Beräknat
8 000
Anslaget fördes första gången upp på
statsbudgeten år 2000.
Av anslaget används huvuddelen som
statsbidrag till kommunerna och landstinget
inom de områden i Norrbottens län som
utpekats som förvaltningsområden för
samiska respektive
finska och meänkieli. Medlen fördelas av
Länsstyrelsen i Norrbottens län enligt
förordningen (2000:86) om statsbidrag till
åtgärder för att stödja användningen av
samiska, finska och meänkieli.
Anslaget täcker också kostnader för
inflytande för nationella minoriteter och vissa
uppföljningsinsatser. Regeringen har den 11
maj 2000 fördelat medel till organisationer
som företräder de nationella minoriteterna
för att ge ökade möjligheter till inflytande i
frågor som rör dem.
Regeringens överväganden
Minoritetspolitiken är ett nytt politikområde
och det finns behov av att utveckla
verksamheten. Regeringen bedömer att
verksamheten bör fortsätta utvecklas i
enlighet med intentionerna i den
minoritetspolitiska propositionen.
Tabell 6.3 Beräkning av anslaget för år 2001
Tusental kronor
Anslag 2000
8 000
Oförändrat
resursbehov
-
Förslag 2001
8 000
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
2
5
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
8
9
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
10
11
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
26
25
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
49
27
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
32
31
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
44
45
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 8
48
49